Protokoll
1991/92:33
Anf. 1 TALMANNEN:
I meddelande 1991/92:18, daterat 1991-11-19, angavs förutsättningarna
för försök med nya debattformer i framför allt ärendedebatter.
Av förbiseende blev rekommendationen beträffande replikskiften ofull-
ständigt redovisad. Förutom vad som angavs i meddelande 18 innebär re-
kommendationen beträffande dessa att ledamöter som deltar i ett replik-
skifte bör tala från sin bänk i stället för från talarstolen.
Justerades protokollet för den 21 november.
Föredrogs och hänvisades
Förslag
1991/92:13 till konstitutionsutskottet
Motionerna
1991/92:N8-N16 till näringsutskottet
1991/92:Sk20-Sk23 till skatteutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1991/92:KU3, KU4, KU6, KU7, KU9
och KU15,
Justitieutskottets betänkande 1991/92:JuU10
Utrikesutskottets betänkanden 1991/92:UU3-UU7
1
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 33
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU4 Ändring i tulltaxelagen, m.m. (prop. 1991/92:28).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1991/92:JuUl Säkerheten vid domstolarna.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1991/92:JuU2 Rattfylleri.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1991/92:JuU3 Ersättare för justitieråd och regeringsråd (prop. 1990/91:66
delvis).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1991/92:JuU4 Personutredning i brottmål (prop. 1991/92:2).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1991/92:JuU5 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag (prop.
1991/92:8).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1991/92:LU5 Upphovsrättsliga frågor.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1991/92:LU6 Konkursrättsliga frågor.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls. 3
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1991/92:LU7 Sakrättsliga frågor.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1991/92:SoU3 Äldrefrågor.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1991/92:SoU4 Handikapp.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1991/92:SoU8 Barnbidrag m.m.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU4 Bevarande av kulturmiljöer och industriminnen.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Utskottets hemställan bifölls.
Talmannen meddelade att de på föredragningslistan återstående ären-
dena, kulturutskottets betänkande KrU5, utbildningsutskottets betänkan-
den UbU4, UbU5 och UbU6, trafikutskottets betänkande TU2, jordbruks-
utskottets betänkande JoU4 samt näringsutskottets betänkanden NU5,
NU6, NU8 och NU11, skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad de-
batt.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU5 Viss statlig lokalförsörjning.
Anf. 2 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman, kammarledamöter! Som östgöte, representerande Östergöt-
land, skulle jag vilja säga till er som inte har haft förmånen att besöka detta
vackra landskap: Välkomna dit! Ta gärna en tur till Vadstena. Lilla Vadstena
är ett utmärkt turistmål. Jag garanterar er att ni får en trevlig upplevelse,
särskilt om ni kommer på sommaren.
Till ett besök i Vadstena hör naturligtvis en rundvandring i Vadstena slott.
Det gamla 1500-talsslottet, ett Vasaslott, är en välkänd profil. Det reser sig
vackert mot skyn när man närmar sig det, vare sig man kommer norrifrån
eller österifrån över slätten.
Men det är ett problem med Vadstena slott. Tidigare var det omgivet av
befästningsvallar. Men de revs på 1800-talet, till stor sorg för oss som nu har
förmånen att få vistas i närheten av detta slott. Man har länge önskat en åter-
uppbyggnad av befästningsvallarna, som skulle ge slottet sina gamla propor-
tioner åter. En liten bit på väg har man kommit. En av vallarna är nu åter-
uppbyggd. Den inrymmer landsarkivet i Östergötland.
Den fråga det nu gäller är om vi skall kunna bygga upp de resterande de-
larna av vallarna eller om detta ärende skall förhalas. Som jag sade tidigare
är detta någonting som har diskuterats och önskats mycket länge.
När man för tio år sedan fattade beslut om att bygga en vall och i den in-
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Viss statlig lokalför-
sörjning
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Viss statlig lokalför-
sörjning
rymma landsarkivet var det implicerat i detta beslut att också resten av val-
larna skulle resas igen. Riksantikvarieämbetet tillstyrkte byggnationen, med
den reservationen att resten av vallarna borde byggas upp inom en tioårspe-
riod.
Så har inte blivit fallet, och jag ser med beklagande att kulturutskottets
majoritet inte har tillstyrkt alla de motioner som rekommenderar en åter-
uppbyggnad. Man har avstyrkt motionerna med hänvisning till att en kom-
mitté är tillsatt, arkivdepåkommittén, vars betänkande nu är ute på remiss,
och att man vill invänta dessa remissutlåtanden innan man tar ställning.
Men, fru talman, jag vill påstå att det inte alls behövs. Oavsett hur det går
med delningen av landsarkivens distrikt, finns behov av uppbyggnad av de
resterande vallarna vid Vadstena slott.
Behoven är av flera slag. Oavsett hur det går med landsarkivet, om man
kommer att dela upp distrikten eller ej, är behoven av fler lokaler i dag så
stora att de i sig är alldeles tillräckliga. Man får nu använda sig av en rad icke
arkivvänliga lokaler och magasin för att förvara värdefullt material. Lands-
arkivet får också neka att ta emot material, exempelvis företagsarkiv och lik-
nande, för att man absolut inte har plats. Även om de delar som tillhör Små-
land skulle flyttas, kvarstår behovet av fler lokaler.
Östergötland är också ett s.k. intensivdataområde, vilket betyder att det
finns stora behov av arkivvärdiga lokaler. Det är orimligt att tänka sig att
statliga myndigheter och alla kommuner i Östergötland själva skulle bygga
upp ordentliga arkiv. Det skulle bli mycket kostsamt och är näst intill omöj-
ligt. Det styrker också att den bästa, mest rationella och billigaste vägen att
gå är att bygga ut befästningsvallarna, så att de kan inrymma fler hyllmetrar.
Det finns också andra kulturmiljöbehov som gör sig gällande. Vadstena
slott har tack vare ett intensivt arbete från de intresserade, kommuner och
organisationer börjat framstå som en av de viktigaste kulturattraktionerna i
Östergötland. Man har lagt ner förfärligt mycket arbete och tid på att restau-
rera slottet invändigt. Vadstenaakademien, den lilla intensivt arbetande,
mycket duktiga institutionen, har dels använt slottet som repetitionslokal,
dels haft flera av sina föreställningar där. Akademiens utrymmesbehov
skulle kunna tillgodoses om landsarkivet kunde flytta ut ur slottet och in i
nya vallar.
Jag vill inte uppehålla mig mer vid alla de goda argument som finns för en
återuppbyggnad av de resterande vallarna utan hänvisar till de motioner som
är väckta i ärendet och vill med detta, fru talman, yrka bifall till den menings-
yttring som jag står bakom. Där förelås att riksdagen ger regeringen i upp-
drag att stå för en snar fortsatt utbyggnad av försvarsvallarna vid Vadstena
slott.
Anf. 3 STINA GUSTAVSSON (c):
Fru talman! Till det betänkande som vi nu behandlar finns en rad motioner
fogade som vi har tagit ställning till. Det gäller bl.a., precis som Elisabeth
Persson redogjorde för, försvarsvallarnas utbyggnad vid Vadstena slott. Jag
tycker att Elisabeth Persson beskrev det på ett alldeles utmärkt sätt. Det är
nämligen så att kulturutskottet också har fått tillfälle att se denna fina och
unika miljö.
Arkivverksamheten i vårt land visar på både stor bredd och stor tyngd.
Det handlar naturligtvis om kulturfrågor, men det handlar också om frågor
som rättssäkerhet, offentlighet och sekretess, administrativ rationalisering,
forskningens grunder och mycket annat. Det handlar vidare om tillgänglig-
het. I denna kammare har vi vid flera tillfällen, inte minst när vi fattade be-
slutet om arkivlagen, återkommit till denna fråga. I mångt och mycket har
det just handlat om hur vi skall ha det med utbyggnaden av vallarna i Vad-
stena, användandet av dem och de behov som föreligger för arkiven.
I motioner till riksdagen har förslag om olika utlokaliseringar från främst
Vadstena landsarkiv förts fram. Så har för t.ex. Smålands del såväl Jönkö-
ping, Kalmar som Växjö sagt sig vara intresserade och lämpliga utlokalise-
ringsorter. I Kronobergs län, som jag bäst känner till, har en särskild kom-
mitté arbetat för ett framtida landsarkiv. Man har fört fram ett mycket ambi-
tiöst förslag, men finansieringen är lika olöst i dag som när kommittén bör-
jade sitt arbete.
När det gäller utbyggnaden av vallarna i Vadstena är vi i kulturutskottet
överens, oavsett hur det blir med utflyttning av arkivdelar från Vadstena, om
att slottsmiljön är mycket betydelsefull ur kulturmiljösynpunkt och att den
bör återställas. Likaså är vi överens om att det finns många behov som kan
tillgodoses vid en upprustning utöver arkivverksamheten, t.ex. lokaler för
den internationella Vadstenaakademien och för utställningar av skilda slag.
Enligt Elisabeth Persson bör riksdagen redan i dag begära en snar utbygg-
nad av Vadstena slott. Utskottsmajoriteten anser däremot att riksdagen nu
inte bör göra ett uttalande i denna riktning. Anledningen är att arkivdepå-
kommitténs betänkande, som innehåller förslag till en utvecklingsplan fram
till år 2000, är ute på remiss. Remisstiden går ut inom en inte alltför avlägsen
framtid, nämligen i början av nästa år. Vi menar därför att det är rimligt att
såväl invänta remissinstansernas uppfattning som vänta på att kommittén
har fått slutföra sitt arbete.
Fru talman! Jag yrkar bifall till kulturutskottets hemställan i betänkande 5
och avslag på det förslag som redovisas i det till betänkandet fogade me-
ningsyttrandet.
Anf. 4 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman! Om jag får, Stina Gustavsson, uttrycka mig litet vanvördigt
skulle jag vilja säga att landsarkivet i Vadstena i dag är ”knögfullt”. Hur det
än går med delningen av distrikten vet vi alla att det kommer att ta åtskilliga
år innan det blir aktuellt att flytta över ett enda arkiv, om det nu blir till Kro-
noberg, Kalmar eller Jönköping. Under den här tiden kommer värdefulla
arkiv att få härbärgeras i icke-arkiwärdiga lokaler. Man kommer att tvingas
att säga nej till arkiv, som på det sättet riskerar att skingras. En hel del riske-
rar att bli förstört, osv.
En realistisk gissning är att vad man än kommer fram till när det gäller
delningen av det stora distriktet, Östergötland och Småland, kommer vi en
lång bit in på tjugonde århundradet innan det blir aktuellt med någon över-
flyttning. Eftersom arkivet i Vadstena redan nu är så fullt och det inte skulle
vara några som helst problem med att fylla upp dubbelt så stora lokaler som
nu finns, tycker jag att det är ett dåligt argument att hänvisa till att man kan-
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Viss statlig lokalför-
sörjning
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Bostäder för gäst-
studerande m.fl.
ske eventuellt kommer fram till en delning av distrikten. Behovet av arkiv,
kulturmiljöhänsynen, behovet av en återuppbyggnad av slottsvallarna kom-
mer att finnas kvar ändå. I sig är det en viktig kulturmiljögärning att bidra
till att slottsvallarna blir resta. Det ser väldigt konstigt ut i dag på borggår-
den. Tänk er en fyrkantig traditionell borggård - men i Vadstena är det bara
en vall uppbyggd och de andra existerar inte. Vadstena slott är i och för sig
litet asymmetriskt och spännande, men det här är en asymmetri som inte alls
är spännande; det ser bara förvirrande ut.
Jag tycker att Stina Gustavssons argument tyvärr är litet grand som att gå
som katten kring het gröt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslutet fattades efter 27 §.)
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UbU4 Vissa skolfrågor.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UbU5 Bostäder för gäststuderande m.fl.
Anf. 5 EVA JOHANSSON (s):
Fru talman! I det här betänkandet behandlas en av alla de detaljer som
tillsammans gör det möjligt att internationalisera utbildningen och forsk-
ningen. Det handlar om att ställa upp med bostäder för gäststuderande m.fl.
Utskottet har varit överens om att det är betydelsefullt att våra ungdomar
kan studera i andra länder. Lika betydelsefullt är det att ungdomar från
andra länder kan komma hit. En förutsättning bland många andra är att de
som kommer hit har någonstans att bo, det säger sig självt. Det är viktigt
att konstatera, vilket utskottet också gör, att det är kommunerna som har
ansvaret för planering av bostäder. Det är vi överens om i princip. Alla re-
missinstanser har betonat vikten av en bra bostadsförsörjning.
När det kommer till praktisk handling ser vi nu hur regeringen gör det allt
svårare att klara bostadsförsörjningen för framför allt betalningssvaga grup-
per. Dit hör definitivt gäststuderande. Det framgår av olika yttranden från
remissinstanserna som utskottet har haft till grund för sitt ställningstagande.
Högskolorna och Svenska Institutet har hittills på olika sätt hittat lösningar
i samarbete med studentbostadsstiftelser, kommunala bostadsstiftelser,
kommuner och andra.
Men genom att nu kraftigt höja hyreskostnaderna har regeringen i prakti-
ken avsevärt försvårat möjligheterna att ta emot gäststuderande och gäst-
forskare. Det skall villigt sägas att detta säkerligen inte har varit något motiv
för den förda politiken, men det visar att det är nödvändigt att politiken
hänger ihop, att man inte kan tycka en sak och sedan göra någonting helt
annat.
Fru talman! Jag har inte något yrkande i den här frågan. Det får anstå till
dess att kammaren skall diskutera bostadspolitiken. Mina kolleger i utbild-
ningsutskottet, som nu klart markerat vikten av att de gäststuderande har
någonstans att bo, har då möjlighet att också följa upp hur det har fungerat
i praktiken. Vid detta tillfälle kommer det med stor säkerhet att finnas en
socialdemokratisk reservation om en bostadspolitik som skulle göra det möj-
ligt för alla människor att skaffa sig en bostad. Om ni röstar för den, kommer
möjligheterna att avsevärt förbättras för gäststuderande och gästforskare att
hitta någonstans att bo när de kommer hit.
Anf. 6 RUNE RYDÉN (m):
Fru talman! Eva Johansson tog upp problemet med bostäder för gäststu-
derande. Det är klart att det i dag är ett problem på många av de större uni-
versitetsorterna, men det är inte så stort som det kommer att bli om några år,
det är vi alla säkert överens om. När de stora utbytesprogrammen kommer i
gång - jag tänker framför allt på Erasmus, men även på Comett och flera av
de övriga EG-programmen - kommer påfrestningarna på de stora universi-
tetsorterna Uppsala, Stockholm, Göteborg och Lund att bli utomordentligt
stora. Enligt min uppfattning är det därför inte rimligt att tro att problemet
kan lösas genom att den kommunala bostadsförmedlingen träder in och ord-
nar bostäder åt de internationella studenterna.
I utskottsbetänkandet har vi också uttalat att man måste finna olika lös-
ningar för att komma till rätta med detta problem, som håller på att bli den
spärr som gör att vi inte på ett riktigt sätt kan delta i det internationella stu-
dentutbytet. Jag anser personligen att detta är den stora och avgörande frå-
gan. Därför måste olika insatser till för att man på ett rimligt sätt skall kunna
lösa bostadssituationen för dessa studenter som studerar på de stora orterna.
Vid de mindre högskoleorterna kan säkert de kommunala bostadsförmed-
lingarna ordna bostäder, eftersom det där rör sig om ett begränsat antal stu-
derande, men på de större orterna är detta inte möjligt.
Det är då inte rimligt att skylla på att hyresnivån skulle vara en avgörande
faktor, utan den är snarare irrelevant i det här sammanhanget. Det är den
andra faktorn, den som jag har tagit upp, som är det helt avgörande proble-
met.
Anf. 7 EVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Rune Rydén sade att problemen blir större om några år. Där-
med är vi överens om den verklighetsbeskrivningen. Jag är rädd för att den
ryckighet i bostadsproduktionen som regeringens bostadspolitik leder till
kommer att drabba de gäststuderande och gästforskarna.
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Bostäder för gäst-
studerande m.fl.
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Bostäder för gäst-
studerande m.fl.
10
Det är ju inte bostadsförmedlingen som bygger bostäder, utan det är stu-
dentbostadsstiftelserna, de kommunala bostadsstiftelserna och andra bo-
stadsproducenter som producerar bostäder, som sedan bostadsförmedlingen
förmedlar. Den här ryckigheten medför att inget bostadsföretag vågar göra
någon planering inför framtiden när det gäller bostäder. Man känner inte till
förutsättningarna, och eftersom det är stora satsningar som skall göras,
måste riksdagen ge långsiktiga planeringsförutsättningar. Det är viktigt för
bostadspolitiken i stort och också när det gäller den här frågan.
Det är mycket olyckligt att problemet med bostäder för gäststuderande
kommer upp precis nu när vi står i begrepp att gå in i ett utökat samarbete
med Europa och världen i övrigt när det gäller utbildning och forskning.
Tack.
Anf. 8 RUNE RYDÉN (m):
Fru talman! Vi kan vara överens om att det i och för sig är olyckligt att det
i framtiden kan bli problem med att ordna bostäder åt gäststuderande. Men
problemet är inte så lätt att lösa som man kan tro, vilket bl.a. hänger på att
vi i Sverige har en alldeles speciell struktur, som vi måste försöka komma till
rätta med genom förhandlingar med studentkårer och studentbostadsstiftel-
ser.
Till skillnad mot omvärlden är det i regel vid de större högskoleorterna
och universiteten studenterna som disponerar över bostäderna. Det är också
dessa studenter som i dagsläget anser att det finns tillräckligt många bostäder
för att de skall kunna försörja de svenska studenterna med bostäder. Man
har inte behövt göra någon planering, eftersom det inte har varit aktuellt att
ta emot t.ex. 500 extra studenter utifrån, någonting som under de kom-
mande åren kommer att bli aktuellt för Lunds universitet. När dessa extra
studenter kommer, är det självklart att belastningen på bostadsmarknaden i
Lund ökar, framför allt ökar problemen för Akademiska föreningen som har
att ordna bostäder.
Dessa bostadsproblem skulle kunna lösas om de studenter som studerar
utomlands var villiga att lämna sina bostäder till de gäststuderande som kom-
mer hit. Men av olika skäl är man inte villig att göra det. Man föredrar att
behålla sin bostad, eftersom hyresnivån inte är högre än att man anser än att
man mycket väl kan behålla denna bostad och betala dubbla hyror medan
man är utomlands.
Ett annat skäl är att en student som åker utomlands och en gäststuderande
som kommer hit inte har samma tider. Därför har de olika behov av bostäder
under olika tider.
I de länder som man studerar i är bostadsförsörjningen ordnad på ett helt
annat sätt. Där är det universitetens uppgift att tillhandahålla de bostäder
som de redan har. Dessutom är bostadsstandarden en annan, vilket kanske
bidrar till problemen här hemma, och gör det lättare och billigare för våra
studenter att bo i universitetens bostäder i t.ex. Tyskland, Frankrike eller
Italien.
Vi kan inte hitta någon bestämd och enstaka lösning för situationen i Sve-
rige, utan för varje universitetsort måste man finna den för platsen i fråga
mest lämpliga lösningen. Vid t.ex. Lunds universitet vore det rimligt att än
en gång inrätta ett internationellt studenthem, vilket också liksom tidigare
borde ske i studenternas regi, eftersom det är så som studenterna i Lund se-
dan mycket lång tid tillbaka har försörjts med bostäder, och det har fungerat
alldeles utmärkt.
Att, som Eva Johansson gör, blanda in den statliga bostadspolitiken i all-
mänhet är, som jag också sade i mitt inledningsanförande, fullständigt irrele-
vant.
Anf. 9 EVA JOHANSSON (s):
Fru talman! Rune Rydén anser att kostnaden för en bostad är irrelevant.
Jag kan försäkra Rune Rydén att han får svårt att hitta meningsfränder i
fråga om den bedömningen. Det är många människor, inte minst unga män-
niskor, som i dag är mycket oroade för sin bostadssituation, just på grund
av hyreskostnaderna. Detta gäller naturligtvis också många studerande. Och
visst är det av betydelse vad en bostad i Sverige kostar för den som kommer
hit för kortare eller längre tid och skall studera! Det är kanske inte av bety-
delse för alla, för en del har naturligtvis förmånen att kunna strunta i kostna-
den, men om bara sådana gäststuderande kan komma hit, blir det nog ett
konstigt urval utan den bredd som vi i allmänhet skulle önska.
Av de remissyttranden som redovisas i utskottets betänkande framgår
det - precis som Rune Rydén sade - att man på olika högskoleorter har löst
problemet på olika sätt. Det tycker jag är bra, för det behövs nog mycket av
fantasi och kreativt tänkande för att kunna ta till vara de resurser som finns.
Men det behövs också en statlig bostadspolitik som stöd i de fall där man
måste bygga de nya lägenheter som ändå måste byggas - oavsett i vilken regi.
Det behövs också en statlig bostadspolitik som bidrar till att inte i onödan
öka hyreskostnaderna för de bostäder som redan finns.
Rune Rydén sade att det i många andra länder är universitetens uppgift att
ordna bostäder. I det utskottsbetänkande som också Rune Rydén har skrivit
under har vi enhälligt uttryckt att det är kommunerna här i Sverige som har
ansvaret för bostadsplaneringen, såväl när det gäller de studerande som i
fråga om dem som arbetar och alla andra grupper. Kommunernas ansvar är
i det här fallet totalt, och de behöver ha långsiktiga planeringsförutsättningar
för att de skall kunna klara sin mycket svåra uppgift. Den ryckighet som vi
nu upplever riskerar att strypa byggandet av nya bostäder och också indirekt
försvåra utbytet av gäststuderande. Det här är någonting som jag som sagt
tycker att Rune Rydén borde fundera litet över senare i höst när vi återkom-
mer till bostadspolitiken.
Anf. 10 RUNE RYDÉN (m):
Fru talman! Låt mig bara säga till Eva Johansson att hon skall läsa innantill
i betänkandet. Mitt namn står inte i betänkandet. Detta kan ju vara en in-
tressant upplysning i sammanhanget.
Det är märkligt att få höra Eva Johansson tala om den statliga bostads-
och regleringspolitikens förträfflighet. Denna politik har under de senaste
decennierna på ett utomordentligt övertygande sätt visat hur fullständigt
misslyckad den har varit och är. Att tro att man med en sådan politik skall
kunna lösa de problem som vi två här har diskuterat förvånar mig mycket.
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Bostäder för gäst-
studerande m.fl.
11
|
Prot. 1991/92:33 27 november 1991 |
Anf. 11 EVA JOHANSSON (s): Fru talman! Är anledningen till att Rune Rydéns namn inte finns med i |
betänkandet att han inte står för vad som anförs i betänkandet?
|
Trafiksäkerhet och |
Anf. 12 RUNE RYDÉN (m): Fru talman! Jag vill bara säga till Eva Johansson att det faktiskt är så, att Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 27 §). 21 § Statsbidrag till miljöförbättringar i skolan Föredrogs Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut fattades efter 27 §.) 22 § Trafiksäkerhet och trafikföreskrifter m.m. Föredrogs Anf. 13 BENGT HURTIG (v): Fru talman! Målet för trafiksäkerhetsarbetet är att antalet personer som Under de snart tre år som har gått kan man enligt min mening inte se nå- Det är också med stor sannolikhet så, att den lägre hastighet på ca 60 mil |
|
12 |
uttala sig för att hastigheten återigen kan höjas till 110 km/tim på de 60 milen |
motorväg, behandlades inte alls frågan om antalet dödsoffer och skadade.
Tyvärr måste jag betrakta en sådan beredning som dålig. Diskussionen hand-
lade mest om hur miljöförbättringarna skulle värderas. Jag menar att vi
måste ta till vara varje möjlighet att hålla antalet dödade och skadade nere.
Det har enligt min mening inte utskottet gjort.
Den debatt och de fakta som belysts sedan utskottet sammanträtt gör att
jag i dag yrkar på återförvisning av hela betänkandet i och för ny beredning.
Skulle yrkandet om återförvisning falla, kommer jag att låta ledamöterna
ta del av ett särskilt yrkande som i hemställanpunkten mom. 5 innebär ett
tillkännagivande till regeringen att det inte finns skäl att ompröva nedsätt-
ning av hastigheten, vilket föreslagits i de moderata motionerna T253 yr-
kande 6 och T401. Jag yrkar alltså bifall till vad som står i detta särskilda
yrkande i mom. 5, om återförvisning av ärendet ej sker.
Det särskilda yrkandet lyder:
”5. beträffande hastighetssänkning från 110 km/tim till 90 km/tim att riks-
dagen med avslag på motionerna 1990/91 :T253 yrkande 6 och 1990/91 :T401
som sin mening ger regeringen till känna att det nu inte finns skäl att om-
pröva denna hastighetssänkning.”
När det gäller miljöpåverkan i trafiken har vi såväl internationella som na-
tionella åtaganden att följa. Inom ramen för Genévekonventionen om gräns-
överskridande luftföroreningar har vi förbundit oss att minska svavelutsläp-
pen med 30 % mellan åren 1980 och 1993. Kväveoxiderna skall senast 1994
stabiliseras på 1987 års nivå. Vi har utfäst oss att minska kväveoxidutsläppen
med 30 % till år 1998 med valfritt basår 1980-1985.
När det gäller koldioxidutsläppen har EFTA och EG kommit överens om
att utsläppen inte skall ha ökat år 2000. Riksdagen beslöt år 1988 att koldi-
oxidutsläppen inte skulle få öka. Dessutom har vi åtagit oss att till år 2000
halvera utsläppen av flyktiga organiska ämnen. Ytterligare en rad nationella
målsättningar har ju också slagits fast av riksdagen.
Jag vill återigen understryka att det på grund av den ökande vägtrafiken
är mycket svårt att uppnå målen, åtminstone i vad gäller kväveoxider och
koldioxid. Ett internationellt forskarlag säger att koldioxidutsläppen måste
minska med 50 % de närmaste 30 åren. Andra forskare talar om ännu större
behov av sänkningar. Troligen kommer i vårt land omkring hälften av kväve-
oxidutsläppen från vägtrafiken. Detsamma gäller kolväteutsläppen. Av kol-
dioxidutsläppen torde minst en tredjedel komma från vägtrafiken.
Det här leder mig till slutsatsen att vi bara av luftföroreningsskäl måste
använda betydligt mer andra transportmedel än fossilbränsledrivna fordon.
Miljöhänsynen måste markeras som en viktig grund för beslut om hastighets-
gränser. Därför har jag stött motionerna T434(s) yrkande 2 och T412(mp)
yrkande 45 som vill ge trafiksäkerhetsverket entydig rätt att av miljöskäl
föreskriva hastighetsbegränsningar, något som avstyrks i mom. 7.
Jag yrkar alltså bifall till den del av min meningsyttring som avser mom.
7, om den nämnda återförvisningen avslås.
Med samma motivering stöder jag också motionerna T434 yrkande 1,
T267 yrkande 2 och T412 yrkande 6. Jag yrkar därför bifall till den del av
min meningsyttring som berör mom. 8, om återförvisningen avslås.
I motion T422 har vänsterpartiets företrädare utvecklat problemen med
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Trafiksäkerhet och
trafikföreskrifter
m.m.
13
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Trafiksäkerhet och
trafikföreskrifter
m.m.
en rad olika fossilbränsledrivna fordon som medför olägenheter i olika sam-
manhang. Det gäller inte bara snöskotrar, som på många håll upplevs som
en plåga. Det gäller också terränghjulingar, jeepar, minitraktorer, vatten-
skotrar, undervattensmopeder, flygmopeder, terrängmotorcyklar m.m.
Ibland är utnyttjandet av dessa fordon berättigat av arbetsbesparande
skäl, liksom även av nöjesskäl. Inte minst den landsända varifrån jag kom-
mer är aktuell i detta sammanhang. Men den ökande användningen av olika
typer av fordon som drivs med fossilbränslen har medfört motsättningar mel-
lan olika intressen. Buller och avgaser, skador på växter och djur, allvarliga
fordonsolyckor, särskilt i samband med alkoholförtäring, hör till bilden av
bruket av dessa fordon. I motionen har föreslagits en utredning som rimligen
bör innebära en översyn av gällande lagstiftning. Vårt parti står givetvis
bakom denna meningsyttring i anslutning till mom. 55. Detsamma gäller me-
ningsyttringarna i anslutning till mom. 21, 28 och 51.
14
Anf. 14 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Fru talman! I detta betänkande om trafiksäkerheten är utskottet i huvud-
sak enigt. Jag skall därför ta upp endast några viktiga punkter där vi förvän-
tar oss snabba förändringar.
Först och främst när det gäller körkortsåterkallelse för hastighetsöverskri-
dande skriver utskottet att det ”måste förutsätta en individualiserad bedöm-
ning och att bedömningen i fråga om körkortsspärr och körkortsåterkallelse
för hastighetsöverskridande skall kunna och bör påverkas av omständighe-
terna i det enskilda fallet”.
Tyvärr har detta uttalande inte fått avsedd verkan, utan grunderna för
återkallelserna har tolkats på olika sätt. Därför beställer vi nu ett förslag från
regeringen som bättre tar hänsyn till omständigheterna kring hastighetsöver-
trädelser.
En annan viktig fråga där vi förväntar oss att ett förslag snarast föreläggs
riksdagen är att skolbarnen vid skolskjutsning bör erbjudas sittplats i bussen.
Detta är ingen ny fråga. Den har behandlats under lång tid, men nu är det
dags att gå till handling. Därför förväntar vi oss ett förslag i frågan. Skolbar-
nens säkerhet är en angelägen och mycket viktig fråga.
Vidare i utskottets skrivning i betänkandet begär vi en omprövning av
TSVs beslut att sänka hastigheterna från 110 km/tim till 90 km/tim på ca 60
mil vägar. Denna skrivning har väckt stort intresse även utanför denna kam-
mare. Låt mig därför bara konstatera, utan att därför föregå TSVs kom-
mande beslut i ärendet, att viktiga förändringar i trafikmiljön - det må
handla om hastighetsbegränsningar eller andra viktiga trafiksäkerhetsinsat-
ser - måste vara bättre förberedda och förankrade än vad detta beslut var.
Det kan vi nu se efter att ha haft dessa begränsningar några år. Beslut som
inte fungerar eller inte får avsedd verkan skall justeras. Det är viktigt för den
politiska trovärdigheten på trafiksäkerhetsområdet.
Det betyder inte att hastighetsbegränsningar av miljöskäl inte kan vara
verkningsfulla i vissa fall. Men då måste de vara bättre förarbetade och för-
ankrade bland bilisterna.
Till sist vill jag säga att utskottets betänkande är enigt i stort. Det betyder
att även det parti som i valrörelsen gav ett intryck av att det ville göra stora
ingrepp i trafikpolitiken, t.ex. avskaffa parkeringsvakter och att man skulle
strunta i hastighetsbegränsningar, det parti vars ledning försökte skaffa sig
extra PR genom att i media offentligt skälla ut trafikpoliser samt allmänt gav
ett intryck av radikala förändringar på trafikområdet, nu har ställt in sig i
ledet, dvs. inte har väckt några av sina populistiska förslag vid utskottsbe-
handlingen.
Sedan partiet kom in i riksdagen har det tystnat. Ny Demokrati har inget
nytt att komma med på trafikområdet. Partiet ställer sig bakom de etable-
rade partiernas förslag. Det ger detta betänkande vid handen. Men det är
väl egentligen ingen överraskning för de etablerade partierna. Ny Demo-
krati kan inte tillföra trafikpolitiken något nytt som inte partierna redan har
diskuterat eller håller på att förändra för att förbättra trafiksäkerheten i vår
gemensamma trafikmiljö.
Anf. 15 JAN SANDBERG (m):
Fru talman! Trafik och kommunikationer är ett måste. Det är en förutsätt-
ning för ett rikt liv - att människor skall kunna träffas och umgås, arbeta
och utöva fritidsaktiviteter. Det är också en förutsättning för välfärd och en
levande landsbygd. Och det är viktigt att trafiken och kommunikationerna
fungerar väl.
Vi vet också att människor anser att det är viktigt att trafiken på våra vägar
skall utgöra ett naturligt samspel mellan olika trafikanter och grundas på
hänsyn, kunskap och ömsesidig respekt.
En sak är helt klar. Det är att bilen behövs. Det heter ju mycket riktigt att
utan bilen stannar Sverige. Och åtta av tio resor sker med bil.
Men det är viktigt att minska de negativa effekterna. Det kan handla om
vår miljö. Men detta betänkande handlar i huvudsak om trafiksäkerhet, och
jag skall koncentrera mig på det.
Det är viktigt att minska antalet skadade och dödade i trafiken. Varje tra-
fikolycka med personskada är en tragedi.
Fru talman! Detta betänkande är i stora stycken enigt. Vänsterpartiets
suppleant har fogat en meningsyttring till betänkandet. Men i övrigt råder
det en ovanligt stor samsyn. Det är normalt i detta årligen återkommande
ärende med många reservationer. De två senaste åren har betänkandena in-
nehållit 28 resp. 30 reservationer.
Att betänkandet i år är relativt enigt förklaras av att vi har en ny regering
och att vi har en önskan om att ge den tid. Men det har också skett föränd-
ringar sedan förra gången trafiksäkerhetsfrågorna behandlades i riksdagen.
Utskottet vill bl.a. att sänkningen från 110 km/timme till 90 km/tim på 62
mil motorvägar skall omprövas. Till grund för detta ligger en moderat mo-
tion.
Samtidigt hemställer utskottet hos regeringen att den s.k. 30-lagen ändras.
Även i detta fall är det moderata motioner som ligger till grund för hemstäl-
lan. I denna lag stipuleras att en förare regelmässigt drabbas av indraget kör-
kort om han eller hon kör mer än 30 km/tim över gällande hastighetsgräns,
och det tas inte hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
Utskottet konstaterar också att trafiksäkerheten vinner på bättre vägar.
Det gör trafiken säkrare. Samtidigt tjänar miljön på att bilarna rör sig i en
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Trafiksäkerhet och
trafikföreskrifter
m.m.
15
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Trafiksäkerhet och
trafikföreskrifter
m.m.
16
jämn hastighet. Regeringens stora satsningar på infrastrukturinvesteringar
är därför positiva, även ur trafiksäkerhetssynpunkt.
Även bilparkens ålder, dvs. genomsnittsåldern på de svenska bilarna, är
viktig. Ju fler nya bilar, desto färre olyckor. Den svenska bilparken är ålder-
stigen vid en internationell jämförelse. Genomsnittsåldern på de svenska bi-
larna är faktiskt densamma som den var på de östtyska bilarna - innan Ber-
linmuren föll. Nu är vi i Sverige ordentligt akterseglade även av dem. Detta
påverkar också miljön negativt. Varje ny bil med den effektiva katalytiska
avgasreningen renar ju avgaserna till mer än 90 %. En föryngring av bilpar-
ken är sålunda positiv ur flera aspekter.
Fru talman! Utskottet har i full enighet uttalat att man anser att den s.k.
30-lagen, dvs. den nuvarande körkortslagen, skall ändras. Den infördes den
1 juli 1986 och går ut på att körkortet skall återkallas när någon kör 31
km/timme för fort.
Nu har det emellertid visat sig att lagen inte, som ju är brukligt i svensk
lagstiftning, har gett upphov till att en individualiserad bedömning har
gjorts. Att köra 31 km/timme för fort på en helt tom motorväg, som har till-
fällig 90-gräns, har straffats lika hårt som om fortkörningen hade skett på en
livligt trafikerad 50-väg.
Många familjeförsörjare och boende inte minst i glesbygden, utan tillgång
till kollektiva transporter, har sedan lagen tillkom fått mycket stora svårighe-
ter när de blivit utsatta för körkortsingripanden. Ingripandena har fördubb-
lats sedan lagändringen skedde. Vi vet också att lagens nuvarande utform-
ning inte har någon bred förankring hos de svenska trafikanterna och inte
heller hos många av de svenska domstolarna, som har att verkställa tillämp-
ningen.
Fru talman! Vi moderater har kritiserat denna lag ända sedan dess till-
komst. Det är bl.a. mot den bakgrunden glädjande att ett enigt utskott nu
hemställer hos regeringen att den förelägger riksdagen förslag om en ändrad
körkortslag.
Om det är tillåtet med en personlig betraktelse så tycker jag att detta är
extra roligt, eftersom jag höll mitt jungfrutal i denna kammare en sen natt
under försommaren 1986, då jag pläderade mot den ändring som utskottet
nu ber regeringen se över.
Fru talman! Riksdagen har fastställt mål inom trafikområdet, och vi har
hört dem redovisas här i talarstolen tidigare. Vi vill att antalet skadade och
dödade skall minska. Men det är de facto så att det i stort sett är bara en
grupp trafikanter som har klarat detta mål hittills, och det är motorcyklis-
terna. Tro det eller ej!
Då kan man fråga sig varför just denna grupp har klarat detta mål. Jo, det
visar sig att motorcyklisterna arbetar mycket aktivt med utbildning, opi-
nionsbildning och informationsinsatser. De har exempelvis i den av åtmin-
stone trafikutskottet kända verksamheten med guldhjälmen anordnat guld-
hjälmskurser och avrostningskurser i samband med att sommarsäsongen
närmar sig. Vi vet också att det är väldigt många motorcyklister som är orga-
niserade.
Vad kan vi lära av detta när det gäller trafiksäkerhet? Jo, vi kan lära oss
att det krävs engagemang och kunskaper för att minska antalet olyckor.
Jag tycker att vi även i trafiksäkerhetsarbetet skall lära oss av det övriga
samhället, av motorcyklisterna, men också av företag, kommuner och andra
organisationer. Där har man sedan en längre tid tillbaka arbetat aktivt med
att ge ansvar, att delegera, att entusiasmera och att informera. Och detta har
gett förvånansvärt positiva effekter.
Fru talman! Jag tycker att det är dags för en ny kraftsamling inom trafiksä-
kerhetsarbetet. Vi måste se trafikanterna mer som tänkande individer, som
det går att påverka.
Det är hög tid att vi börjar använda oss av människors engagemang och
kunskaper. Det gäller också att ge ett ansvar åt och att informera trafikan-
terna. Vidare behöver vi så att säga nyväcka det frivilliga trafiksäkerhetsar-
betet och ändra på regler, vilket föreslås exempelvis i dag, som är oförnuf-
tiga. Jag är nämligen övertygad om att det går att få trafikolyckskurvan att
vända neråt. Det handlar bara om att få trafikanterna med oss i stället för
att de är emot oss.
Jag kan inte undgå att något kommentera vad vänsterpartiets Bengt Hur-
tig säger i sitt inlägg. Vid kammarens behandling av det aktuella betänkan-
det för han helt plötsligt fram nya yrkanden. Det är förvånande att ni i väns-
terpartiet plötsligt vill återförvisa betänkandet med hänvisning till att trafik-
säkerhetsfrågorna inte har behandlats. Men då vill jag framhålla att hela be-
tänkandet gäller just trafiksäkerhetsfrågorna. Om Bengt Hurtig inte har
uppmärksammat det får det stå för honom. Enligt min mening skall trafikut-
skottet inte lastas för det.
Anf: 16 BENGT HURTIG (v) replik:
Fru talman! Jan Sandberg säger att vi måste se till att antalet dödade och
skadade i trafiken minskas. Den av väg- och trafikinstitutet publicerade sta-
tistiken visar att just den aktuella hastighetssänkningen på drygt 65 mil mo-
torvägar har lett till att årligen nio personer färre har mist livet. Dessutom
har 96 personer färre råkat ut för trafikskador. Just dessa uppgifter blev inte
behandlade när frågan togs upp i trafikutskottet. Statistik eller entydig infor-
mation om hur mycket hastigheterna i verkligheten sänkts har heller inte va-
rit tillgängliga. Väg- och trafikinstitutet visar nu på att hastigheten sänkts
med ungefär 10 km i timmen till följd av vidtagna åtgärder.
En mätning som gjordes 1989 visar att utsläppen av avgaser från personbi-
lar minskat med uppemot 21 %. I diskussionen i trafikutskottet fick man ett
intryck av att det var fråga om en högst marginell sänkning.
Det är alltså själva beredningen som jag tycker har varit otillräcklig. Där-
för tycker jag inte att det är skamligt att föreslå att vi utreder frågan på nytt.
Jag yrkar bifall till mitt återförvisningsförslag. Om det skulle falla yrkar
jag bifall till det särskilda yrkande som jag har framställt i anledning av
mom. 5.
Anf. 17 KENTH SKÅRVIK (fp):
Fru talman! I detta betänkande där i huvudsak motioner behandlas som
skrevs under motionstiden i januari 1991 behandlas frågor om hastighets-
gränser och åtgärder för att motverka hastighetsöverskridande, vägtrafikfrå-
gor, fordonsfrågor, bilregisterfrågor, körkortsfrågor, vägmärkesfrågor m.m.
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Trafiksäkerhet och
trafikföreskrifter
m.m.
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 33
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Trafiksäkerhet och
trafikföreskrifter
m.m.
18
Utskottet har ställt sig bakom de olika förslagen förutom när det gäller sex
meningsyttringar från vänsterpartiet som vi har hört talas om flera gånger
här i dag.
Vi vet och känner alla att problemen i trafiken under senare år inte har
blivit färre. Beteendet när det gäller att köra bil, lastbil eller buss eller när
det gäller att cykla är inte det allra bästa. Det är inte utan att man ibland
känner en viss rädsla när man vistas ute på våra vägar.
Att försöka hålla en fastställd fartgräns är nästan helt omöjligt. Att en mö-
tande bil eller en bakomvarande bil passerar trots heldragen streckmarke-
ring är inte ovanligt. Rött ljus innebär i dag definitivt ingen säkerhet eller
något skydd för att någon inte kör förbi. Att använda lyse på cykeln vid mör-
kerkörning är något som betraktas som särdeles löjligt, likaså att använda
reflexer på kvällen när man åker rullskidor.
Man kan ställa frågan: Vad beror detta på? Det är svårt att ge ett svar,
därför att vi människor ser mycket olika på dessa saker och har helt olika
förklaringar. Ytterligare en fråga som man kan ställa är: Har vi för mycket
av förordningar och bestämmelser, och är det för mycket av förbud och pek-
pinnar?
Kan det vara så, att vi har för många instanser som sysslar med trafiksäker-
het? I så fall blir det kanske inte någon enhetlig information. I dag är det ca
30 myndigheter och ett tiotal departement som arbetar med trafiksäkerhe-
ten. TSV och NTF är de största i det sammanhanget och arbetar med endast
trafiksäkerhetsfrågor. Svensk Bilprovnings verksamhet avser i huvudsak tra-
fiksäkerhetskontroller och, vilket blir fallet i allt högre grad, miljökontroller
som också utgör en viktig del av trafiksäkerhetsarbetet.
I oktober avslutade Ingemar Mundebo sin enmansutredning om den orga-
nisatoriska delen av trafiksäkerheten. Betänkandet från denna utredning är
nu ute på remiss, och detta kommer tillbaka till riksdagen vid ett senare till-
fälle och då med förslag till viss omdisponering av organisationen beträf-
fande trafiksäkerhetsarbetet.
Även kommittén Körkort 2000 har överlämnat sitt betänkande. Också här
förväntar vi oss att departementet kommer med förslag till en nyordning,
vilka t.ex. handlar om övningskörning tidigare och annat i undervisningen -
allt detta med tanke på förbättringar beträffande den framtida trafiksäkerhe-
ten på våra vägar.
Stora insatser måste göras för att det skall gå att komma till rätta med
olyckorna ute på våra vägar samt med det försämrade beteendet hos bilister
och cyklister. Det råder inget tvivel om att den ”mänskliga” faktorn har stor
betydelse för hur trafiken flyter och för hur man uppför sig på vägar och cy-
kelbanor.
Därför behövs det information och åter information, och detta så långt ner
i åldrarna som möjligt. Återigen vill jag säga att det är viktigt att detta görs
i samordning, så att informationen får verkan där den skall ha verkan. Dess-
utom skall det vara på rätt sätt. Informationen måste nå ner till den enskilda
människan, som ju använder bilen eller cykeln.
Hastighetsgränserna för bilkörning på våra motorvägar har varit ett stort
diskussionsämne under de senaste åren. Under senare tid har endast ca 65
mil av våra svenska vägar varit belagda med 90 km. Det har varit så runt våra
tre storstäder och på västkusten. Beslutet om 90 km på 65 mil av våra vägar,
och detta beslut fattade TSV i sin styrelse, grundades på luftvårdsskäl.
Ett enigt utskott, det framgår av detta betänkande, menar att TSV bör
ompröva detta beslut och göra en översyn för att ta reda på om det från både
trafiksäkerhetsaspekten och miljöaspekten är riktigt att ligga kvar på 90 km
beträffande dessa 65 mil vägar.
TSV har också förut i egna förslag tagit upp frågan om nya fartgränser,
vilket gör att det nu är en lämplig tidpunkt att se över våra fartgränser och
att förbereda en anpassning av våra fartgränser till övriga Europas.
Beträffande detta med återkallande av körkort med omedelbar verkan har
ett enigt uskott på grund av motioner till utskottet begärt att regeringen åter-
kommer till riksdagen med förslag till ändring i nuvarande körkortslag eller
till en ny körkortslag som då grundas på vad utskottet nu har uttalat. Utskot-
tet säger i betänkandet att körkortsåterkallelse för hastighetsöverskridande
kan - och bör - påverkas av omständigheter i det enskilda fallet.
Beträffande alla motioner, som i princip har avstyrkts av utskottet, har
många viktiga påpekanden gjorts. Exempelvis finns en motion angående
transport av barn stående i skolbusssar. Här vill utskottet med skärpa under-
stryka att det är angeläget att alla barn erbjuds sittplats vid skolskjutsning
med buss. Utskottet förutsätter att förslag i frågan kommer att föreläggas
riksdagen snarast. Andra förslag gäller användandet av mobiltelefoner i mo-
torfordon samt cykelhjälmar och reflexer. Frågan om separata gångbanor
och cykelbanor anses i en motion vara en viktig fråga.
Utskottet anser givetvis att alla dessa frågor är oerhört viktiga och ange-
lägna men tar i betänkandet inte något initiativ till en skrivning till rege-
ringen. I stället utgår utskottet från att regeringen och TSV noga följer dessa
frågor och tar det initiativ som anses erforderligt för att säkerheten för trafi-
kanter och gående skall vara fullständig.
Från vänsterpartiet finns i betänkandet sex meningsyttringar beträffande
olika motioner som utskottet behandlat. Jag hoppas att man i vänsterpartiet
genom skrivningarna i betänkandet och även genom mitt anförande i nuläget
anser sig ha fått tillräckliga svar med anledning av avgivna meningsyttringar.
Fru talman! Härmed yrkar jag avslag på de motioner som har avgivits samt
bifall till hemställan i trafikutskottets betänkande i dess helhet.
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Trafiksäkerhet och
trafikföreskrifter
m.m.
Anf. 18 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! På åtminstone en punkt ger trafikutskottet i sitt betänkande
en felaktig signal. Det gäller då hastighetsgränserna och de höga hastigheter-
nas påverkan på miljön.
Runt om i världen görs i dag ansträngningar för att minska de miljöskad-
liga utsläppen vare sig det gäller koldioxid eller kväveoxider.
Nästa år kommer vi att diskutera dessa frågor intensivt vid det möte som
äger rum i Brasilien, inte minst med företrädarna för tredje världen. Vi stäl-
ler ju också krav på att tredje världen skall minska utsläppen av miljöskad-
liga ämnen. Att då vidhålla ett resonemang som innebär att man negligerar
betydelsen av höga hastigheter på de svenska motorvägarna är naturligtvis
inte acceptabelt. Det är nämligen vetenskapligt entydigt klarlagt att höga
hastigheter bidrar till ökade utsläpp av såväl kväveoxider som koldioxider -
19
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Trafiksäkerhet och
trafikföreskrifter
m.m.
20
kväveoxider genom förbränningsprocessen och koldioxiden genom att man
vid högre hastigheter förbränner mer bränsle och därmed också ökar utsläp-
pen av koldioxid. Detta är entydigt klarlagt genom undersökningar av bl.a.
naturvårdsverket.
Då är det rimligt att vi i Sverige tar ett ansvar för att minska dessa utsläpp.
Den signal som då borde gå till trafiksäkerhetsverket är att om man omprö-
var hastighetsgränserna skall man snarare pröva att ytterligare sänka hastig-
heterna på, låt oss kalla dem så, höghastighetsvägarna i t.ex. den takt som
centern bl.a. har föreslagit i motioner till riksdagen. Jag tror att det skulle
vara nyttigt att vi gav just den signalen till omvärlden, att vi är beredda att
inte bara ställa krav på andra att de skall sänka sina utsläpp, utan att vi också
är beredda att ta det marginella ansvar som det är fråga om i det här fallet,
nämligen en sänkning av hastigheter med 10 eller 20 kilometer i timmen på
olika vägar.
Till detta kommer naturligtvis att det är uppenbart att det finns ett sam-
band mellan hög hastighet och effekterna av olyckor som inträffar. Det har
trafikutskottet i och för sig berört, men jag tror att man borde göra den här
kopplingen mellan den höga hastigheten och effekterna av olyckor mycket
tydligare.
Nu kan man säga att det inte finns någon som håller dessa hastigheter -
folk kör ändå för fort på våra vägar. Det är möjligt att det är på det sättet,
men alla vet ju också att man bör hålla sig inom rimliga gränser, annars får
det ganska allvarliga konsekvenser för den enskilde föraren. Vid en sänk-
ning av hastighetsgränsen med 10 kilometer i timmen sänks också olaglig-
hetsgränsen med 10 kilometer i timmen. Man vinner alltså de attraktiva mil-
jöfördelarna med en lägre hastighet.
Fru talman! Jag har svårt att se att andra länder, t.ex. bilens förlovade land
USA eller det oss närliggande EG-landet Danmark, skulle acceptera hastig-
heter som ligger vid 90 kilometer i timmen på alla vägar. Detta gäller inte
minst i USA. Inte på några vägar, möjligen med undantag av någon delstat,
kör man där med högre hastigheter än ungefär 90 kilometer i timmen. Man
har svårt att förstå att det i de länderna skulle vara acceptabelt, medan en
sänkning i Sverige på motsvarande sätt skulle uppfattas som Guds straff.
Fru talman! Om riksdagen skall skicka en signal eller förmedla någon in-
formation inför trafiksäkerhetsverkets kommande arbete, bör det vara att
vid sidan av de argument som på ganska lös grund förs fram när det gäller
att höja hastigheter eller tillåta höga hastigheter på de svenska vägarna, talar
trafiksäkerhetsskäl och miljöskäl entydigt för en fortsatt sänkning.
Anf. 19 JAN SANDBERG (m) replik:
Fru talman! Lennart Daléus och jag har samma uppfattning vad det gäller
att minska de negativa miljöeffekterna, inte minst från trafiken. Men jag vill
kommentera några saker.
När det gäller USA har man ju i många delstater höjt hastigheten från 55
miles/hour till 65 miles/hour. Det kan vara intressant att känna till.
Sedan kan man i och för sig diskutera hur mycket avgasutsläppen minskar
om man sänker hastighetsgränsen på de 60 mil motorväg som det talas om.
Jag hoppas att vi är överens om att problemet minskar för varje dag. För
varje ny katalytiskt avgasrenad bil som tillkommer minskar problemen, del-
vis därför att utsläppen minskar med 90% för varje sådan bil. För dessa bilar
är utsläppen i stort sett oberoende av vilken hastighet man håller. I dag är
ungefär var tredje bil katalytiskt avgasrenad. Dessa bilar står för över 40%
av trafikarbetet. Jag tror att det kan vara litet problematiskt att då utöka
antalet vägavsnitt som man skall sänka hastigheten på.
Vi skall självfallet minska miljöeffekterna från trafiken, men vi skall göra
det med verksamma åtgärder. Den dagen när vi kommer med förslag som
kan ge ordentlig effekt kan motståndet dess värre vara för stort, därför att
människornas genuina miljöengagemang - jag tror faktiskt att det finns -
kan ha fått sig en knäck när de har sett avskräckande exempel på åtgärder
tidigare. Vi skall självfallet försöka få ned avgasutsläppen. Det är inte detta
jag går emot, men det bevisat bästa sättet att få ned dem, förutom att få fler
nya bilar och färre äldre bilar, är att få en jämn trafikrytm. Detta får man
inte heller glömma bort. Det gäller såväl i städer som på landsbygd.
Anf. 20 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Jan Sandberg har tyvärr inte rätt när det gäller vad som är
effektiva åtgärder och vad som inte är det. Sanningen är den att den enda
åtgärd som har en omedelbar, snabb och effektiv verkan är en sänkning av
hastigheterna på vägarna. Det är den enda åtgärd som har just denna effekt,
oavsett om man når en hundraprocentig åtlydnad av lagstiftning eller inte
från de enskilda bilförarna. Detta gäller även när vi talar om de katalytiskt
renade bilarna. Märk väl att den svenska bilparken i dag inte till hundra pro-
cent består av katalytiskt renade bilar. Men även där har man den effekten.
Då är det intressant att vi ju strävar efter att nå åtgärder på vaije punkt för
att skydda miljön. Detta är alltså en verksam punkt, som snabbt ger effekt.
Jag vill också konstatera, även om några delstater i USA möjligen labore-
rar med hastighetsgränser som liknar de svenska, att de flesta delstaterna i
USA har lägre hastigheter. I många europeiska länder strävar man i dag åt
det här hållet, att sänka hastigheterna för att skydda miljön. Vi kan möjligen
tvista om hur stora mängder vi talar om när det gäller effekterna av sänk-
ningen, men poängen är ju att man från utskottets sida borde ha skickat rätt
signal till omvärlden, inte minst till trafiksäkerhetsverket, om vad man anser
om miljöns betydelse också i de här sammanhangen.
Anf. 21 MAX MONTALVO (nyd):
Fru talman! 62 mil av våra motorvägar har gjort många bilister till brotts-
lingar. Detta på grund av att högsta tillåtna hastighet för närvarande är 90
km/tim. På vägar med hög standard känns denna hastighet omotiverad vid
många tillfällen. Risken finns också att bilisterna nonchalerar både hastighe-
ten och andra trafikregler, och misstron mot politiker ökar.
En av anledningarna till att man sänkte hastigheten från 110 km/tim till 90
km/tim var att skydda miljön. Enligt Björn Gillberg på Miljöcentrum i Upp-
sala har undersökningar visat att en sänkning av hastigheten på dessa 62 mil
av landets motorvägar inte har någon nämnvärd betydelse för miljön. Vill
man verkligen göra något för miljön i detta avseende, bör man stimulera bi-
listerna till att sätta en katalysator på alla fordon som används dagligen. Det
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Trafiksäkerhet och
t rafikföreskrifier
m.m.
21
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Trafiksäkerhet och
trafikföreskrifter
m.m.
22
är ju allmänt känt att man kan använda katalysator på bilar med direktin-
sprutning. Andra typer av katalysatorer kan användas såväl på äldre bensin-
drivna som på dieseldrivna fordon. Reningsgraden skulle bli ca 50-60% på
dessa fordon. Detta skulle otvivelaktigt göra mer för miljön än en hastighets-
sänkning.
Skattebetalarna har betalt ca 70000 kr. per löpmeter för motorvägsstan-
dard, men de får bara utnyttja resurserna som om det var en vanlig väg för
ca 25 000 kr. per löpmeter.
Vi kan inte stoppa utvecklingen. Våra bilar har blivit både bättre och säk-
rare. Bilföraren måste försöka anpassa sig till verkligheten.
Vi i Ny Demokrati vill härmed poängtera vikten av att en ändring av reg-
lerna kommer till stånd.
Jag vill vända mig till ledamoten Sundström och säga, att jag är säker på
att Ny Demokrati kan tillföra en hel del i trafikfrågor. Vi kommer att ut-
nyttja de tillfällen som givs, t.ex. under den allmänna motionsperioden i ja-
nuari. I kommunerna kommer detta att ske genom den skatteindrivning som
ombesörjs av s.k. lapplisor.
Anf. 22 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Det är spännande att Max Montalvo och Ny Demokrati bör-
jar hänvisa till Björn Gillbergs bedömningar som ett sanningssägande när
det gäller att bedöma effekterna av hastighetssänkningar. Jag välkomnar det
sättet att inhämta information från aktiva miljöengagerade grupper. Men
man kan inte för den skull lätt döma ut en väl underbyggd undersökning av
naturvårdsverket, som entydigt visar på att den diskuterade sänkningen av
hastigheterna har effekter när det gäller flera utsläpp på våra vägar.
Jag välkomnar om ett miljöengagemang från Ny Demokratis sida tar sig
den formen att kontakter tas runt om i samhället för att inhämta informa-
tion.
Fru talman! Det är entydigt underbyggt att sänkningen av hastigheterna
har effekt på miljön. Det är lika tydligt att vi måste gå med på den lilla för-
ändringen i vår livsstil, om vi skall kunna kräva av andra grupper runt om i
världen att medverka till miljöförbättringar.
Anf. 23 MAX MONTALVO (nyd) replik:
Fru talman! Det är klart att vi måste tänka på miljön. Men det viktiga är
att alla fordon har någon slags rening. Det gäller även de riktigt gamla fordo-
nen. Därför är det viktigt att alla fordon renas litet grand. Då blir det en
större effekt. Det är att nypa i luften när man bara talar om hastigheter.
Helheten är sådan att vi måste börja någonstans sakta. Folk måste förstå
innebörden av åtgärderna och kostnaden måste vara låg. En liten katalysator
kostar ca 1500 kr. att tillverka. Vi måste införa den för alla bilar, i stället för
att diskutera futtigheter som hastigheter.
Anf. 24 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Jag undrar om Max Montalvo kan svara på frågan om vilket
som ger snabbaste effekt av de två åtgärderna, införande på alla fordon i
Sverige av katalytisk rening eller omedelbar sänkning av hastigheterna?
Jag tillhör dem som tycker att katalytisk rening skall införas på alla bilar.
Men vi skall komma ihåg att det är en för bilägaren kostbar affär. Vilken
åtgärd är mest ekonomisk i dag för bilföraren att vidta när det gäller att ome-
delbart sänka utsläppen? Är det att sänka hastigheten eller att vidta någon
annan åtgärd?
Anf. 25 MAX MONTALVO (nyd) replik:
Fru talman! Vi i Ny Demokrati tror helt på att det är bättre att satsa på
katalysator från början. Vi tror inte på hastighetssänkningar. Folk följer dem
ändå inte. Som politiker blir det bara ett slag i luften för att visa att man har
gjort något. Det blir i alla fall inget resultat.
Anf. 26 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! I det här betänkandet behandlas motion T434 av mig och
några medmotionärer. I den finns två yrkanden. I det första uppmanas rege-
ringen att ändra vägtrafikkungörelsen så att det blir möjligt för länsstyrelsen
att fatta beslut om nedsättning av hastighetsgränsen för längre sträckor och
för hela områden. I det sammanhanget skall det naturligtvis bli möjligt att
väga in miljöskäl. I det andra yrkandet uppmanas regeringen att ändra i väg-
trafikkungörelsen så att det klart framgår att trafiksäkerhetsverket också
skall väga in miljöhänsyn när hastighetsgränserna sätts.
Liksom tidigare år har även i år dessa två att-satser blivit avstyrkta. Men
jag ger mig inte.
När det gäller den första att-satsen, som behandlar länsstyrelsens roll, be-
gränsar utskottet, liksom förra året, motionen till att bara avse miljöfrågan.
Det är fel. Det står inte så i motionen. Att-satsen handlar över huvud taget
om länsstyrelsens roll att få sätta ner hastighetsgränserna, eller för den delen
höja dem om det skulle behövas.
Nu är det möjligt för länsstyrelsen och kommunerna att ha ett inflytande
när det gäller kortare sträckor och inom mycket avgränsade områden. Det
är inte tillräckligt, speciellt inte om hänsyn skall tas till miljöskälen. Då är
det nödvändigt att kunna påverka större områden. Vi motionärer har dock
insett att det inte är rimligt med en så stor frihet så att hela länet omfattas.
I trafiksäkerhetsverkets nya förslag till hastighetsgränser talar man om
kompletterande möjligheter att sänka hastigheten i 10-kilometersintervall
med hjälp av lokala hastighetsgränser. Man talar också om möjligheten att
höja hastighetsgränsen i vissa fall. Också mot bakgrund av detta förslag
tycker jag att det är rimligt att vidga denna möjlighet för länsstyrelserna.
Utskottet saknar helt motivering i betänkandet. Därutöver kan jag säga
att jag begriper helt enkelt inte vad utskottet menar i den korta mening där
motionen avstyrks.
När det gäller den andra att-satsen, som handlar om att väga in miljöskäl
när trafiksäkerhetsverket skall sätta hastighetsgränser, hänvisas liksom tidi-
gare till 1988 års trafikpolitiska beslut. I det beslutet skall alltså miljöskäl
tolkas in.
Jag förmodar att trafiksäkerhetsverket tar hänsyn till miljön när hastig-
hetsgränserna sätts. Det nya förslaget, som har kommit som följd av den tidi-
gare regeringens uppdrag, talar om att sätta hastighetsgränserna till 50, 80
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Trafiksäkerhet och
trafikföreskrifter
m.m.
23
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Trafiksäkerhet och
trafikföreskrifter
m.m.
24
och 100 km/tim. Det är ett positivt förslag, och det utgör en förbättring för
miljön. Men jag har förstått att det finns ett motstånd i trafiksäkerhetsver-
kets styrelse mot förslaget, vilket jag beklagar. Utskottet förutsätter att tra-
fiksäkerhetsverket skall väga in miljöskäl. Jag förstår ändå inte motståndet
från utskottets sida mot att vi klart och entydigt skall kunna föra in ett krav
i vägtrafikkungörelsen att miljöskäl skall vägas in.
Jag ställer mig därför bakom Bengt Hurtigs två yrkanden till stöd för mo-
tionen.
I linje med önskan att väga in miljöskäl, är utskottets skrivning när det
gäller trafiksäkerhetsverkets beslut 1989 att sänka hastighetsgränserna på
vissa motorvägar i de omtalade storstadsregionerna och på västkusten olyck-
lig och anmärkningsvärd.
En motion från moderaterna där det föreslås att beslutet skall upphävas
avstyrks. Samtidigt kan skrivningen inte bli tydligare än vad den är. Den
utgör ett solklart tillstyrkande. I skrivningen föreslås att den sänkning som
hittills har varit från 110 km/tim till 90, och som omfattar 60 mil motorväg av
sammanlagt 550 mil 110-vägar, som inte bara är motorvägar, skall upphöra.
Om jag minns rätt omfattar dessa vägar mer än hälften av det samlade trafi-
karbetet på dessa 110-vägar. Det gäller alltså mycket hårt trafikerade vägar.
Man hänvisar då till att folk ändå kör för fort, och därför är det lika bra att
anpassa sig till verkligheten. Men sanningen är att en sådan anpassning na-
turligtvis leder till ännu högre hastigheter och därmed också ännu högre ut-
släpp.
Detta motsäger naturligtvis inte att man skall vidta åtgärder på fordonen.
Det gäller samverkande önskemål, dels att hålla hastigheterna nere, dels att
vidta åtgärder på fordonen. Frågan är om utskottet tänker fortsätta att före-
slå att hastighetsgränserna skall anpassas till folks körvanor. Därmed dröjer
det väl inte länge förrän det kommer förslag om att höja hastighetsgränserna
till 130 kilometer i timmen på motorvägar. Jag menar att detta utgör en full-
ständigt felaktig signal till trafikanterna. Det är en signal som säger ja till
höjda hastigheter i stället för att bli en signal som säger: ”Håll igen och ta
det litet försiktigt! Det är bra för miljön, och det är bra för trafiksäkerheten.”
Experter på naturvårdsverket delar uppenbarligen inte utskottets uppfatt-
ning. De anser inte att den sänkta hastighetsgränsen är betydelselös ur miljö-
synpunkt. Väg- och trafikinstitutet gör det inte heller. Om jag minns rätt
hävdar man där att det blir en sänkning i storleksordningen 10 % av kväveox-
idutsläppen på berörda avsnitt. Väg- och trafikinstitutets huvudargument är
att genom att bibehålla hastighetsgränsen 90 km/tim kommer antalet dödade
och skadade i trafiken att bli färre. Antalet döda minskar med hela 29 % och
antalet skadade med 17 % jämfört med en 110 km-väg. Det beror på att det
rör sig om de hårdast trafikerade motorvägarna i Sverige.
Avdelningschefen på trafiksäkerhetsverket säger att han instämmer i
dessa trafiksäkerhetsargument. Men i en artikel i Dagens Nyheter står det
att Motorsverige inte instämmer i dessa argument. Är det nödvändigt för
utskottet att falla för den organiserade lobbyismen från Motorsverige?
Tidigare i betänkandet har hänvisats till beslut om att trafikens miljöstö-
rande effekter måste begränsas kraftigt. Mätningar sommaren 1989 visade
på snarlika tal när det gäller antalet döda och skadade.
Även om utskottet föreslår ett avslag, innebär beslutet att riksdagen ger
en helt felaktig signal när det gäller hur man skall handskas med hastigheten
på vägarna. Det är djupt olyckligt, och det är faktiskt anmärkningsvärt. Där-
för stöder jag Bengt Hurtigs yrkande om ett tillkännagivande om att det nu
inte finns några skäl att ompröva den aktuella hastighetssänkningen.
Anf. 27 MAX MONTALVO (nyd):
Fru talman! Ledamot Ekholm säger att man inte kan höja hastigheterna,
för då kommer man snart upp till 130 km/tim. Det är precis vad vi vill ha på
motorvägarna. De är byggda för höga hastigheter, sedan är det upp till oss
människor att hantera detta.
Utvecklingen i samhället går åt detta håll. Det går inte att bromsa utveck-
lingen i samhället. Då gör man sig bara löjlig. Det gäller att försöka klara
problemen.
Anf. 28 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Detta visar bara på Ny Demokratis inställning i frågan. Det
är känt att Ny Demokrati inte bryr sig om miljön. Det viktigaste är att an-
passa sig i ren och skär populism till vad folk tycker är lämpligt och praktiskt.
Vi vet att det är svårt att hålla hastighetsgränserna. Det kan vi erkänna
litet till mans. Men vi inser också att det är positivt att hålla sig till gränserna,
dels av miljöskäl, dels av trafiksäkerhetsskäl. Det finns en hel serie fakta på
området, och vi behöver ha statens vakande öga över oss i den här frågan.
Vi har våra personliga svagheter på området. Därför tycker jag att det är
angeläget att också av miljöskäl hålla hastighetsgränserna nere. Det blir an-
geläget så länge vi inte har de rena fordon som vi förmodligen kan få i framti-
den - kanske strax bortom år 2000.
Anf. 29 MAX MONTALVO (nyd):
Fru talman! Vi har redan talat om miljöskälen. Vi vill verkligen satsa på
miljön när det gäller bilarna. Men då skall alla vara med. Då kan folk förstå
situationen, och då blir det resultat. Det här har inte i samma utsträckning
som har framförts här med hastigheten att göra. Det är mer eller mindre vid-
skepelse.
Anf. 30 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Det här bevisar vilken inställning Ny Demokrati har till denna
fråga, dvs. när man använder sådana ord som vidskepelse. Jag rekommende-
rar företrädaren för Ny Demokrati att göra ett besök på naturvårdsverkets
trafikavdelning och be att få litet fakta i frågan. Eller varför inte besöka
Svenska naturskyddsföreningen?
Det är faktiskt inte sant att sänkta hastigheter, precis som Lennart Daléus
tidigare har sagt i debatten, inte har betydelse ur miljösynpunkt. Detta är
inte fråga om något annat än att Ny Demokrati är ute och fiskar i grumligt
vatten. Man utnyttjar den populism som finns i frågan. Det är djupt olyckligt
både för miljön och för trafiksäkerheten.
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Trafiksäkerhet och
trafikföreskrifter
m.m.
25
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Livsmedelskontroll
26
Anf. 31 MAX MONTALVO (nyd):
Fru talman! Berndt Ekholm hävdar hela tiden att pekpinnarna skall styra.
Det är precis vad vi i Ny Demokrati är tvärt emot. Det som är så illa med
dessa hastighetsbegränsningar är att folk till slut struntar i alla regler.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 27§.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JoU4 Livsmedelskontroll.
Anf. 32 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Maten och de livsmedel som vi äter är naturligtvis till för att
ge oss näring, och det är i första hand av det skälet som vi diskuterar livsme-
delsproduktionen, både här hemma och i andra länder. Men i alltmer ökad
utsträckning har man kommit att berättigat diskutera också livsmedelspro-
duktionens övriga aspekter, t.ex. de olika betingelser under vilka livsmedlen
produceras, den information som konsumenten får och den bedömning som
konsumenten kan göra av de olika livsmedlen.
I det första fallet, som gäller djurhälsa, djurvård, miljöomsorg och lik-
nande begrepp, ligger vi ju i Sverige mycket långt framme. Vi har en effektiv
veterinärkontroll och en god lagstiftning när det gäller hanteringen av livs-
medelsproduktionens miljöeffekter. Man kan säga att svenska livsmedel som
en konsekvens av detta har en mycket hög kvalitet när det gäller näringsinne-
håll och mycket annat, men det gäller också beträffande de omständigheter
under vilka de produceras.
Detta kan samtidigt sägas vara en konkurrensnackdel. Jag vill inte påstå
att man i andra länder slarvar med den här omsorgen, men man har där inte
samma rigorösa kontroll och system som vi har på många områden. Jag
tycker inte att man skall dra sig för att säga att våra produkter mot den här
bakgrunden har ett kvalitativt övertag. Jag skulle vilja gå ännu längre och
säga att vi även på en etisk värderingsskala har en livsmedelsproduktion som
har mycket goda förutsättningar att hävda sig mot omvärlden.
Jag tror också, fru talman, att vi i Sverige har goda förutsättningar att ge
information till konsumenterna om innehållet på annan väg än via priserna.
Men här finns det å andra sidan stora brister när det gäller märkning både
av de svenska livsmedlen och av de utländska livsmedel som importeras till
Sverige. Jag tror att det skulle vara nödvändigt och rent av attraktivt för kon-
sumenten att få information om var och kanske också under vilka betingelser
som de olika livsmedlen har producerats.
Det här är inte alltid lika lätt att avslöja som ett påstående från expediten i
en fruktaffär om att de apelsiner som ligger i lådan är producerade i Sverige.
Andra och mera subtila avslöjanden bör kunna göras med hjälp av en riktig
märkning av livsmedlen.
Det är det här, fru talman, som tas upp i den reservation som Lennart Bru-
nander har fogat till jordbruksutskottets betänkande, frågor som gäller sät-
tet att se på svenska och importerade livsmedel. Här betonas också de stora
förändringar som förestår i produktionen av livsmedel, inte minst med ut-
nyttjande av den moderna biotekniken, särskilt gentekniken, vars påverkan
på livsmedel är mycket svår att avslöja och bedöma. Det krävs nya initiativ
för att vi skall få möjligheter att bedöma och avslöja livsmedel som är produ-
cerade med nya metoder och med ny teknik.
Fru talman! Vi i centern står naturligtvis helt tydligt bakom den reserva-
tion som Lennart Brunander har avgivit i jordbruksutskottet, men jag avser
inte nu att yrka bifall till den. Jag vill ändå med detta inlägg klargöra att de
resonemang som förs i reservationen om den omsorg som bör iakttas i de
svenska produktionsmetoderna är viktiga för oss. Vi bör också visa förmåga
att överföra de kraven på producenter som levererar livsmedel till Sverige.
Den information som vi ger konsumenten bör bli vida bättre än i dag, även
när det gäller information om ursprungsland och det sätt på vilket livsmedlen
där har producerats.
Anf. 33 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! I januari i år väcktes i riksdagen från olika partier ett antal
motioner där olika aspekter av den mycket viktiga frågan om livsmedelskon-
troll tas upp. Dessa motioner har behandlats i det betänkande från jord-
bruksutskottet som vi nu diskuterar.
Vi har i Sverige en mycket hög standard när det gäller kontrollen av livs-
medel, en standard som har byggts upp genom en lång rad av år. Jag tror att
vi alla har anledning att känna oss stolta över och värna denna höga stan-
dard. Men vi blir också alltmer medvetna om att den höga standard som vi
har när det gäller livsmedelskontroll kanske ibland har fått en slagsida åt att
vara koncentrerad på vissa hygieniska aspekter och åt att vara så uppbyggd
att den i mycket gynnar storskalighet men inte tar hänsyn till behoven av att
också ha en småskalig livsmedelsproduktion och livsmedelsförädling. Även
närheten till produktionen kan vara en kvalitet som är värd att bevara.
Vi har t.ex. ett regelverk som kräver omfattande ombyggnationer eller
ställer höga krav på storlek, toaletter och omklädningsrum för personal när
det gäller lokaler som skall användas för livsmedelshantering. Vi har mycket
höga avgifter för våra myndigheters verksamhet med livsmedelskontroll. I
en tämligen småskalig slakteriverksamhet kan t.ex. livsmedelsverkets avgif-
ter för köttbesiktning uppgå till flera hundratusen kronor per år. Var och en
kan förstå att sådana kostnader kan bli nästan orimliga att bära för ett litet
företag.
Det finns alltså all anledning att fundera över om vi kan ge vår livsmedels-
kontroll en sådan inriktning att den i högre grad bidrar till att gynna också
den småskaliga produktionen, utan att för den skull ge avkall på viktiga krav
på hygien och redlighet inom livsmedelshanteringen.
Det finns också andra aspekter som är oerhört viktiga i den tid som vi nu
lever i, med en ökad internationalisering på många områden. Jag tänker sär-
skilt på det problemområde som här tidigare har berörts: Hur skall vi kunna
hävda vår höga kvalitet, när vi samtidigt kommer i en situation där vi alltmer
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Livsmedelskontroll
27
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Livsmedelskontroll
28
öppnar våra gränser för import? Vi måste hitta sätt att förena denna öppen-
het med möjligheter att bevara det som konsumentrörelse och miljörörelse
i Sverige faktiskt har drivit fram i form av krav på livsmedelsstandard.
Låt mig t.ex. peka på det förhållandet att vi i Sverige inte accepterar be-
strålade livsmedel. Man har inte några tydliga vetenskapliga bevis för att be-
strålning skulle i någon mening vara sämre för livsmedlen, men det finns en
oro och en olust från konsumenternas sida inför att livsmedlen behandlas på
ett sådant sätt att det blir omöjligt att med sina egna ögon eller på annat sätt
identifiera om produkten är ny eller gammal. Bestrålningen sätter naturliga
processer ur spel, och konsumenterna har känt oro inför detta.
Det har därför drivits fram en svensk lagstiftning som inte accepterar be-
strålning. Vi skall hellre satsa på en livsmedelsproduktion som ligger så nära
konsumenterna att man inte behöver den här typen av konserveringsmeto-
der. Vi skall satsa på färskhet och närhet till produktionen.
Men när vi öppnar våra gränser i syfte att kunna öka exporten av högkvali-
tativa produkter från vårt jordbruk och samtidigt kunna ta emot en ökad
import, då blir det svårt för oss att upprätthålla dessa krav. Många av de här
motionerna är skrivna mot denna bakgrund, och man begär där att riksdagen
och regeringen skall ta oron på allvar och se till att dessa krav drivs hårt i
internationella förhandlingar.
Preliminärt har ett EES-avtal slutits, och det skall sedan godkännas av
riksdagen. Exakt vad detta avtal innebär, t.ex. på det här området, har vi ju
ännu inte klart för oss. Därför har vi från vänsterpartiets sida sagt att det
enda rimliga vi nu kan göra är att vänta tills vi har fått reda på vad detta avtal
innehåller och sedan, när frågan återkommer till riksdagen under våren, på
nytt ta upp de här kraven.
Jag kan tillägga att vi naturligtvis tycker att det är beklagligt att hela den
här processen med EES-avtalet har varit så litet offentlig och så litet möjlig
att ta del av för oss riksdagsledamöter, för allmänheten, för olika miljögrup-
per och konsumentgrupper. Vi hamnar nu i en situation som innebär att man
på mycket kort tid skall försöka sätta sig in i en oerhört omfattande materia.
Det talas ju om en proposition som kan belöpa sig på mer än 1 000 sidor -
och som vi sedan på kort tid skall hantera här i riksdagen. Men vi har ändå
tyckt att det enda rimliga är att återkomma i dessa frågor beträffande import-
kontrollen när riksdagen skall behandla EES-avtalet. Vi har naturligtvis
kvar vår höga ambition på det här området.
En fråga av annan typ som tas upp i det här betänkandet och som har rönt
mycket stort intresse i massmedia gäller pastörisering av mjölk. Det är också
en fråga som hänger ihop med möjligheten till småskalig livsmedelsföräd-
ling. Vår uppfattning i vänsterpartiet är att just pastörisering av mjölk på
ett olyckligt sätt har fått bli en symbolfråga för möjligheterna till småskalig
förädling. Vi vill med bestämdhet hävda att pastörisering av mjölk är en av
de stora livsmedelskontrollerande reformerna. Den innebar faktiskt mycket
för folkhälsan när den infördes. Det är något av en illusion att tro att vi i dag
skulle ha nått en mjölkproduktion av så hög hygienisk standard att det inte
längre finns risk för att man via opastöriserad mjölk kan sprida olika typer
av sjukdomar. Vi handmjölkar inte längre; vi har fina, avancerade system
för mjölkning. Men var och en som någon gång har besökt en ladugård kan
ju konstatera att oavsett hur skickliga lantbrukarna är, oavsett hur mycket
tid och energi man lägger ned på detta med hygienen, så är det alldeles omöj-
ligt att till hundra procent undvika risken för att opastöriserad mjölk kan
vara bärare av olika typer av smitta.
Det handlar nu inte bara om tbc, som kanske är den sjukdom som vi mest
tänker på. Det handlar också om sådana saker som campylobacter. I andra
sammanhang, t.ex. när det gäller kycklingproduktion, har vi haft mycket dis-
kussion om hur viktigt det är att undvika campylobacter. Ändå kan man nu
se att det finns en tendens att tycka att pastörisering av mjölk inte behövs,
fastän riskerna med sådan hantering när det gäller campylobacter förmodli-
gen är större än vid kycklingproduktionen.
Vi tror också att många andra hinder för den småskaliga livsmedelspro-
duktionen är större än kravet att mjölken skall pastöriseras. Det finns ju
ändå tämligen småskaliga pastöriseringssystem, som man skulle kunna an-
vända i större utsträckning än vad man gör nu. Sådana saker som kraven på
livsmedelslokaler, avgifterna för köttbesiktning, den monopoliserade föräd-
lingsindustrin - det är en typ av problem som vi från vänsterpartiets sida tror
är större än just detta med pastöriseringen av mjölk. Därför har vi tyckt att
det är olyckligt att jordbruksutskottet, när man nu begär en översyn av regel-
verket för att underlätta småskalig förädling, gör det så helt utifrån pastöri-
seringsperspektivet och underlåter att i detta uppdrag ta in de här andra vik-
tiga aspekterna.
Nu är detta en fråga med många bottnar, för det handlar inte bara om
själva sakfrågan - pastörisering av mjölk. Det handlar också om en stor, tung
statlig myndighets förmåga att sätta sig på människor, trycka ned dem, köra
över folk på ett sätt som vi i vänsterpartiet tycker är i alla avseenden mycket
dålig reklam för samhället och samhällets förhållningssätt gentemot medbor-
garna.
Om livsmedelsverket med litet större finess, litet större lyhördhet och smi-
dighet, hade hanterat den här frågan, så hade vi förmodligen aldrig behövt
ta ett så stort steg som att begära en översyn av regelverket. Det hade säkert
varit möjligt att inom befintligt regelverk tillgodose det behov som kan fin-
nas av att köpa opastöriserad mjölk - under acceptabla former. Men tyvärr
har livsmedelsverket inte förmått hantera problemet på det sättet, och vi
tycker att det är fullt befogat att livsmedelsverket därför utsätts för kritik.
Men uppdraget borde ha varit vidare.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till den särskilda meningsyttring från väns-
terpartiet som fogats till detta betänkande. I övrigt yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan.
Anf. 34 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Jag vill först yrka bifall till jordbruksutskottets hemställan i
betänkande JoU4.
Debatten kring livsmedel och livsmedelskontroll pågår årligen, och ofta
används också övertoner. Producenterna av såväl råvaror som färdiga livs-
medel utsätts ofta för närgången uppmärksamhet och ibland för rent osaklig
kritik. Frågorna är emellertid mycket viktiga. Det gäller folkhälsofrågor, det
gäller förtroende och ansvar.
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Livsmedelskontroll
29
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Livsmedelskontroll
Svensk livsmedelsproduktion står sig dock gott vid jämförelser med om-
världen. Produktionen sker i goda miljöer, och kvaliteten på produkterna är
hög.
I detta betänkande tas frågan om pastörisering av mjölk, som länge disku-
terats, upp till behandling. Utskottet framhåller det angelägna i att stränga
livsmedelshygieniska krav upprätthålls för all produktion av livsmedel. Då
det gäller den under senare år intensiva debatten kring huruvida pastörise-
ring av mjölk är nödvändig eller inte, föreslår jordbruksutskottet att det görs
en förutsättningslös översyn av bestämmelserna om pastörisering av mjölk,
och andra livsmedelshygieniska bestämmelser. Detta kan ha betydelse även
för den småskaliga livsmedelsproduktionen och teknikutvecklingen på detta
område.
Dock kan man på goda grunder anta att en utvärdering av dessa viktiga
frågor inte kommer att leda till sådana förändringar att höga hygien- och
kvalitetskrav skulle eftersättas. Samhällets ansvar ur folkhälsosynpunkt är
självklart i sammanhanget. Konsumentens förtroende för svenskproduce-
rade livsmedel måste upprätthållas. Man kan också utgå från att alla produ-
center av såväl råvaror som färdiga förädlade livsmedel ställs inför samma
höga krav. Detta är självklart om rättvisa och konkurrens på lika villkor skall
kunna upprätthållas.
Då det gäller frågorna om importkontroll av livsmedel, kraven på produk-
tionsmetoder m.m., har utskottet haft att behandla ett antal motionsyrkan-
den.
Vid behandlingen av livsmedelskontrollen hösten 1990 hade utskottet an-
ledning att ta ställning till bl.a. ett antal motioner som syftade till importför-
bud för trädgårdsprodukter och andra livsmedel som producerats med meto-
der som inte är tillåtna i Sverige. I sin motivering redovisade utskottet rela-
tivt utförligt vissa bakgrundsuppgifter om importkontrollen, reglerna för an-
vändning av bekämpningsmedel, aktuella bestämmelser om handelshinder i
GATT-avtalet m.m. Utskottet gjorde även en analys av de definitionspro-
blem som måste lösas vid en sådan jämförelse mellan svenska och utländska
produktionsmetoder som förutsattes i de då aktuella motionerna.
Sammanfattningsvis konstataterade utskottet att ensidiga åtgärder från
Sveriges sida skulle allvarligt försvåra ett fortsatt svenskt deltagande i arbe-
tet med att uppnå internationella samförståndslösningar på detta område.
Åtgärderna är heller inte förenliga med Sveriges åtaganden enligt GATT-
avtalet och strider dessutom mot den särskilda GATT-överenskommelse
som träffades i april 1989. Överenskommelsen innebar att tullar och icke-
tariffiära handelshinder för jordbruksprodukter inte skulle höjas eller utvid-
gas till att omfatta nya produktområden. Mot den bakgrunden var det enligt
utskottets mening inte realistiskt att nu införa en lång rad nya handelshinder.
Eventuella motåtgärder från övriga handelsnationer skulle då kunna för-
svåra de svenska exportmöjligheterna, vilka också är mycket viktiga för
framtiden.
Som framgick av utskottets problemanalys krävs dessutom preciseringar i
fråga om en lång rad olika produkter för att innebörden av det man talat
om - samma krav på all livsmedelsproduktion hos exportländerna - skall
kunna klargöras.
Vad utskottet då anförde äger givetvis fortfarande sin giltighet. Utskottet
konstaterar att inte heller de nu aktuella motionerna innehåller några preci-
seringar i förhållande till den problemanalys som utskottet gjorde i betän-
kandet 1990/91:JoU5.
Utskottet vill i detta sammanhang särskilt fästa uppmärksamheten på att
EFTA- och EG-ländernas förhandlare nyligen kommit överens om ett EES-
avtal som bl.a. syftar till fri rörlighet för varor. Avtalet innebär att Sverige
förbinder sig att tillämpa relevanta delar av EGs gemensamma regelverk,
däribland Romfördragets artiklar om förbud mot olika typer av handelshin-
der. Detta är framför allt av betydelse för handeln med sådana jordbrukspro-
dukter som definieras som varor.
I samband med EES-avtalet har Sverige dessutom ingått ett bilateralt han-
delsavtal med EG om vissa jordbruksprodukter. Det bilaterala avtalet inne-
fattar i huvudsak kvoter, i båda riktningarna, för kött, ost, frukt, frysta grön-
saker och vodka. Inom kvoterna skall full frihandel gälla. Parterna har ge-
nom en utvecklingsklausul också uttalat sin föresats att gå vidare i liberalise-
rande riktning. Härutöver innehåller EES-avtalet gemensamma regler på
det veterinära och fytosanitära området.
Detta innebär att riksdagen knappast kan bifalla motioner om ytterligare
importrestriktioner för livsmedel utan att samtidigt göra förbehåll om om-
förhandling av EES-avtalet och det bilaterala avtalet. Var och en förstår
vilka problem som därmed skulle skapas.
Fru talman! Självfallet skall vi från svensk sida inför och inom den kom-
mande gemenskapen arbeta för regler som vi i Sverige anser vara välmotive-
rade och rättvisa.
Vad särskilt beträffar bekämpningsmedelsanvändningen framhålls att den
svenska livsmedelskontrollen av konsumenthälsoskäl ställer samma krav på
importerade livsmedel som på livsmedel producerade inom landet. Gräns-
värdena sätts därför med betryggande marginal. När det gäller bekämp-
ningsmedel som av konsumenthälsoskäl har förbjudits av kemikalieinspek-
tionen tolereras inte någon som helst förekomst av restsubstanser.
Hos livsmedelsverket pågår en översyn av gränsvärdeslistan som syftar till
harmonisering med de regler som gäller inom EG. I vissa fall är de svenska
reglerna strängare och i andra fall är de mildare. Man har också i många fall
tagit hänsyn till bl.a. livsmedlets karaktär, dvs. om livsmedlet är av sådan art
att konsumtionen rimligtvis är begränsad. Då anser man att undantag kan
göras och högre gränsvärden kan tolereras. Detta gäller alltså produkter som
över huvud taget inte kan produceras inom landet.
Märkning av livsmedel är i dagens läge fullt möjlig att göra. Vi har fattat
beslut om att ursprungsland skall anges på förpackade livsmedel. Det står
varje producent och försäljare fritt att skylta upp om en produkt är produce-
rad i Sverige eller annorstädes, även om den inte är förpackad.
En ändring i livsmedelslagen så att krav ställs på märkning med ursprungs-
land för den största ingående råvarumängden i en livsmedelsprodukt skulle
innebära att Sverige inför märkningskrav som saknar motsvarighet i andra
länder. Om man skulle göra detta finns anledning att räkna med att detta
skulle betecknas som tekniska handelshinder och därmed vara oförenligt
med Sveriges åtaganden på det internationella handelsområdet.
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Livsmedelskontroll
31
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Livsmedelskontroll
32
Fru talman! Jag vill än en gång yrka bifall till hemställan i jordbruksutskot-
tets betänkande JoU4.
Anf. 35 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Det finns en grundläggande fråga som Ingvar Eriksson nog-
samt undviker att åtminstone medvetet förhålla sig till. Vad är egentligen
syftet med produktion och handelsutbyte mellan länder? Är det ett självän-
damål, eller är syftet att tillfredsställa angelägna behov hos människor? Det
självklara svaret är naturligtvis det senare.
Den självklara konsekvensen borde då vara att man utgår från hur männi-
skor formulerar sina behov och vilka krav de ställer på dessa produkter. Det
är fullkomligt förödande med det resonemang som Ingvar Eriksson för. Den
frihet som moderaterna talar så mycket om innebär uppenbarligen inte kon-
sumenternas frihet att få välja mellan varor av hög kvalitet, utan producen-
ternas frihet att få sälja på sina egna villkor. Hur skulle det gå om man i alla
länder på olika områden förde samma resonemang: Vi kan inte ställa några
krav på Volvobilar när det gäller miljöprestanda och energiförbrukning, ef-
tersom vi då kanske inte får exportera det ena eller det andra till Sverige.
Skulle man föra ett sådant resonemang leder detta till att det helt och hål-
let blir producenterna som bestämmer villkoren på marknaden, och det är
helt förödande. Vi måste naturligtvis på olika områden hävda de höga krav
vi ställer på olika typer av produktion.
Internationella regelverk är inte en gång för alla givna. De är föränderliga,
men i vilken grad de kan förändras är beroende av hur aktivt olika länders
förhandlare arbetar med olika problem. Om Sveriges grundinställning är att
vi skall ge efter eftersom andra redan har bestämt, kommer vi inte att få ge-
hör för våra höga krav. Men om vi tvärtom aktivt i förhandlingarna lägger
fram våra krav, ökar chanserna för att vi kan få igenom dem med stöd av de
rörelser inom andra länder där man ställer samma krav. Det är ju inte bara
vi i Sverige som ställer krav på livsmedel. Det gör också människor i andra
länder, och vi behöver stödja dem.
Jag kan också konstatera att det här liksom på så många andra områden
är en avsevärd skillnad mellan regeringspartierna. Jag förstår inte riktigt hur
centerpartisterna och moderaterna kan jämka ihop sina uppfattningar på det
här området.
Anf. 36 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Jag uppfattar att Annika Åhnberg, som normalt har god upp-
fattningsförmåga, har lyssnat mycket dåligt på vad jag har sagt. Det är inte
producenterna som styr. Moderata samlingspartiet om något parti har fram-
hållit vikten av att marknaden skall ha sin betydelse. Det är konsumenterna
som har ett oerhört stort inflytande på marknaden. Konsumenterna har möj-
lighet att styra hur kvaliteten skall vara genom att ställa mycket höga krav.
Det är de kraven som vi är beredda att arbeta för i den gemenskap som vi är
på väg in i. Det gäller ju att vara med och påverka och inte som vänsterpar-
tiet ställa sig vid sidan av denna gemenskap och bekämpa ambitionen att
komma in i EG.
Annika Åhnberg har under senare tid haft en något annorlunda inställning
till EG-anslutningen än sitt parti i övrigt. Det är kanske på väg en tillnyktring
även i detta parti när det gäller betydelsen av att skapa förutsättningar för
svenska konsumenter att få ökad valfrihet och även konkret medverka i ar-
betet i den nya gemenskapen. Jag menar att Annika Åhnberg lämnar detta
åt sidan och försöker att föra en debatt där hon anklagar regeringspartierna
för att enbart stå på producenternas sida.
Jag har i mitt anförande mycket klart framhållit vikten av att ta samhälle-
ligt ansvar när det gäller de hälsofrågor som det här är fråga om och ansvar
för att det sker en kontroll som är likvärdig för alla producenter och vidare-
förädlare. Därigenom undandrar vi inte konsumenterna möjlighet att på-
verka utvecklingen. Det är faktiskt tvärtom.
Anf. 37 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! När det gäller EG-aspekterna är det min bestämda uppfatt-
ning att en tillnyktring framför allt behövs i de partier som sagt ett förbehålls-
löst ja till EG och som glorifierar vad medlemskapet skall innebära. De ver-
kar ha en mycket liten insikt - och det har Ingvar Eriksson också gett uttryck
för - om de stora problem detta faktiskt kommer att innebära för Sverige.
Det kommer att krävas oerhörda ansträngningar bl.a. av riksdagen för att
finna konstruktiva lösningar på olika områden så att vi kan behålla våra höga
ambitioner och helst också få gehör för dem hos de andra EG-länderna.
När Ingvar Eriksson talar om marknaden låter det som hämtat ur någon
sorts moderat sagobok där marknaden är något högre gott väsen som ser till
allas bästa, men så är det definitivt inte. Bland parterna på marknaden är
konsumenterna den svagare partnern. Det trodde jag inte rådde någon tve-
kan om. T.o.m. moderata samlingspartiet borde inse att det är så. Det är
därför man behöver lagar och regelverk som konsumenterna kan stödja sig
på när de ställer sina krav.
Jag håller med Ingvar Eriksson när han säger att jordbruksutskottet i ett
tidigare betänkande har redovisat hur oerhört problematiskt det kan vara att
i praktiken omsätta den allmänna principen att vi skall ställa samma krav
på importerade som inhemska livsmedel. Det riktiga sättet att hantera detta
borde vara att noggrant försöka sätta sig in i problemet och finna de kon-
struktiva lösningarna och se hur man kan genomföra detta på olika plan.
Man skall inte säga: Det här är så svårt att vi struntar i alltihop.
Anf. 38 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Vi har aldrig sagt att det hela är så svårt att vi skall strunta i
det. Vi har framför allt talat om vikten av att man från Sverige är med och
påverkar. Jag ser jordbruksutskottets beslut om att en förbehållslös utred-
ning skall göras om vissa saker som ett led i strävan att skaffa kunskap och ett
beslutsunderlag som är relevant med hänsyn tagen till folkhälsoaspekterna,
förtroendet och ansvaret på livsmedelsområdet.
Annika Åhnberg tar upp EG-frågan och beskyller moderata samlingspar-
tiet för att förbehållslöst arbeta för att Sverige skall komma in i EG. Hon
säger att vi har liten insikt om vad det gäller. Det är en grov anklagelse. Vi
har aldrig förnekat att det finns problem med att gå in i EG. Men alternativet
att stå utanför EG är ett mycket dåligt alternativ. Då får man stå utanför och
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Livsmedelskontroll
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 33
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Vardepappershandel
m.m.
34
titta på och ändå vara beroende av vad man inom EG beslutar och gör. Men
vi kommer inte få samma chans att påverka processen inom EG i riktning
mot det vi tycker är bra och relevant, och det gäller även inom livsmedelsom-
rådet.
Anf. 39 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Jag tror att debatten här i dag egentligen inte för så mycket
längre. Jag vill upprepa vad jag sade i mitt första inlägg: När EES-avtalet
kommer till riksdagen för behandling kommer livsmedelskontrollen vad gäl-
ler importerade livsmedel att vara en av de viktiga frågor som vi från vänster-
partiet kommer att lyfta fram och försöka hitta konstruktiva lösningar på. Vi
menar att det är oerhört viktigt att vi kan behålla de höga kraven och att vi
kan inspirera andra länder att ge stöd för konsumentrörelser och miljörörel-
ser där, så att vi över hela Europa kan få en utveckling i riktning mot hög
livsmedelskvalitet och god kontroll för konsumenternas bästa.
Anf. 40 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Regeringen har ingen annan uppfattning än att vi skall fort-
sätta att arbeta för höga krav inom livsmedelsområdet. Det gäller att skapa
ett förtroendefullt samarbete mellan producenter och konsumenter. Det är
för oss också mycket viktigt att de erfarenheter och de vinningar som vi gjort
på detta område i Sverige även framöver skall kunna fortsätta att utvecklas.
Vi har all anledning att också söka påverka andra länder att arbeta i samma
riktning. Redan i dag finns en debatt om livsmedelskvalitet och trygghetsfrå-
gor även när det gäller livsmedel utanför Sveriges gränser.
Regeringen är således beredd att fortsätta att arbeta för att skapa bästa
möjliga förutsättningar för livsmedel som är producerade i landet men också
för att kontrollera de livsmedel som kommer hit. Det är inte fråga om att
komma till rätta med några brister, utan det är fråga om att ta hänsyn och att
jobba för att skapa förtroende. Ingen skall tro att vi kan isolera oss i framti-
den och stå vid sidan av. Vi måste i stället vara med och påverka och göra
det som är möjligt för att kunna skapa de bästa förutsättningarna för svensk
livsmedelsproduktion och för svenska konsumenter.
Anf. 41 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! Det var vackra ord från Ingvar Eriksson. Jag kan lova att vi
från vänsterpartiets sida nogsamt kommer att följa upp och se i vilken mån
de också omsätts i handling från regeringens sida.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU5 Värdepappershandel m.m.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 27§.)
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU6 Ändrad träfiberprövning (prop. 1990/91:183).
Anf. 42 LEIF MARKLUND (s):
Fru talman! Vi skall nu behandla ett betänkande från näringsutskottet rö-
rande ändrad träfiberprövning.
I propositionen som skrevs under våren 1991 föreslås att kravet på till-
stånd för användande av träfiberråvara i skogsindustriella anläggningar skall
upphävas helt. Lagen föreslås däremot även fortsättningsvis avse prövning
av användning av såg- och kutterspån för eldningsändamål. Detta görs med
syfte att motverka råvarubrist inom träskiveindustrin. Energiverken har fått
en konkurrensmässig fördel när det gäller råvaror på grund av de gynn-
samma energipolitiska besluten avseende koldioxidskatten.
Ett stort antal motioner har väckts dels utifrån propositionen, dels under
allmänna motionstiden åren 1990 och 1991.1 de flesta motioner finns kravet
att lagen skall upphävas.
Herr talman! Detta betänkande bordlädes av vårriksdagen i avvaktan på
biobränslekommitténs förslag. Men det verkar dröja och lär inte komma
förrän våren 1992. Vad resultatet kommer att bli vet vi inte i dag, och det
kan förstås bli ännu gynnsammare regler för bränsleanvändning av råvara. I
så fall kommer situationen ytterligare att förvärras för svensk skivindustri.
De energipolitiska styrmedlen för att främja biobränsleanvändningen
medför att fastbränsleanläggningarna får en oerhört stark betalningsför-
måga. Vi är övertygade om att om det inte finns ett skyddsnät kommer
svensk skivindustri att slås ut. Det är också enmansutredaren Ingemar Öhrns
uppfattning. NUTEK har även berört den här situationen i sin senaste utred-
ning.
I dag har svensk skivindustri en stor regionalpolitisk betydelse. Den sys-
selsätter ca 2 000 människor på 15 mycket sysselsättningssvaga små orter. I
dag finns kunnande, och det finns teknik att utveckla nya träfibermaterial
inom den här branschen. Dessa träfibermaterial kommer säkert att ha stor
betydelse när det gäller att ersätta andra miljöfarliga material.
Enligt en utredning som har gjorts av NUTEK har svensk skivindustri en
framtid om den bara får internationellt konkurrenskraftiga priser och riskka-
pital för investeringar. Man menar att vi måste ha samma konkurrenssitua-
tion för råvaran i svensk industri som industrin i andra länder.
Den majoritet som nu finns för att träfiberlagen skall upphöra helt har
gjort bedömningen att det kommer att bli omställningsproblem och har där-
med föreslagit att lagen som helhet inte skall upphöra att gälla före den 1 juli
1993. Det är glädjande att man har kommit till den insikten. Den nu gällande
majoriteten i utskottet inser nu att konkurrenssituationen är sådan att man
Ändrad träfiber-
prövning
35
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Ändrad träfiber-
prövning
har lagt på ytterligare ett halvår. Som socialdemokrater känner vi ett stort
ansvar för den här industrin och för regionalpolitiken. Vi anser därför att
tiden är för kort och att lagen, när det gäller användning av spån, tills vidare
skall finnas kvar.
Därför har vi i en reservation tillstyrkt förslaget i propositionen, som inne-
bär att skogsindustrins råvaruanvändning helt avregleras. När det gäller an-
vändning av spån för eldningsändamål anser vi att lagen måste finnas kvar
tills vidare.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationen gällande
mom. 1, som vi socialdemokrater står för. I övrigt yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan.
Anf. 43 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Frågan om hur man skall garantera skivindustrins råvarutill-
gång och därmed hjälpa till att trygga sysselsättningen i glesbygd - i Norr-
lands inland och i Mellansverige - har blötts och stötts i många år. När frågan
har närmat sig kammaren och en slutgiltig lösning har man i princip alltid
backat ur, eftersom intressemarkeringar och påtryckningar från olika håll
har varit alltför starka. Man har inte heller riktigt trott på de lösningar som
har föreslagits.
Det handlar om en konflikt, som Leif Marklund sade, mellan användning
av spån som bränsle i värmeanläggningar och spån som råvara i skivindu-
strin, för att ta ett konkret exempel. Jag menar att den här konflikten troli-
gen är en skenkonflikt. Det är tveksamt om den existerar över huvud taget.
Man reagerar på befarade prishöjningar, som skulle uppstå på grund av att
man inte lägger omotiverade skatter eller avgifter på biobränsle. Vi vet inte
om det kommer att bli så. Vi vet inte hur marknaden kommer att reagera.
De flesta utredare som har sysslat med denna fråga säger att det är riktigt
att avreglera. Leif Marklund sade också att det är riktigt att avreglera, men
han föreslog ändå en reglering som inte är tidsbegränsad. Majoriteten i ut-
skottet föreslår en tidsbegränsad reglering. Jag kommer att föreslå en tidsbe-
gränsad reglering i enlighet med det bästa förslag som har framkommit.
Det bästa förslaget lades fram av landshövding Ingemar Öhrn i hans utred-
ning. Hans förslag gick ut på att man skall ha beredskap för att ge skivindu-
strin en omställningsperiod, om det skulle visa sig att de energipolitiska be-
sluten ger upphov till drastiska prishöjningar. Om en sådan prispåvekan inte
sker skall man inte ge några kompensationer. Det är ett bra och smidigt sys-
tem. Jag uttrycker i min meningsyttring att ett förslag med denna inriktning,
tidsbegränsat till maximalt fem år, skall läggas fram.
Det har sagts att ett sådant förslag möjligtvis skulle komma att strida mot
EG-kommissionens direktiv. Man är inte säker, men man tar det säkra före
det osäkra. Som i så många andra fall när det gäller Sveriges närmande till
EG står man som kusinen från landet med mössan i hand, bockar och är till
lags. Jag tycker att det är ett helt felaktigt sätt att närma sig Europa. Det är
fel sätt att reagera på.
Vi har ett bra förslag som har tagits fram av en utredare. Vi bör använda
detta, och vi bör göra det så länge det är befogat, dvs. maximalt 5 år. Det
36
skulle passa ganska väl med inslussningsperioden för ett svenskt EG-
medlemskap.
Jag sade tidigare att det är en felsyn att tro att det finns en verklig konflikt,
och jag skall precisera mig på den punkten. Jag menar att det är en felsyn
att tro att spånskiveindustrins problem beror på energipolitiken och att de
orsakas av höjda priser till följd av att man får konkurrens om den råvara
som kan användas som bränsle.
Leif Marklund hänvisade till NUTEKs utredning. Den finns ganska utför-
ligt refererad i betänkandet. Där talar man om att den svenska skivindustrin
har haft en negativ utveckling under 10 till 15 år. Det är således inget som
har uppstått under det senaste året. Man har förlorat i volym och marknads-
andelar, och man har dålig lönsamhet. Det här är problem som delvis har
dolts av högkonjunkturen. Det har inte funnits några incitament till nyinve-
steringar och nytänkande. Man har inte tagit fram nya produkter och gjort
investeringar i ny teknik. NUTEK visar att det finns ett investeringsbehov
på 1,5 miljarder. Det behövs nytt riskkapital för att få i gång detta. Det rör
sig om brister i branschen, misstag som branschen har gjort eller medvetna
underlåtelser, eftersom man under högkonjunkturen ändå har kunnat tjäna
ganska mycket pengar.
Jag tycker inte att det är motiverat att uppmuntra den här typen av under-
låtelser från branschen ytterligare. Om det visar sig att den nya ekonomiska
politiken får konsekvenser och drastiskt pressar upp priserna, är Ingemar
Öhrns förslag det bästa. Jag yrkar därför i enlighet med min meningsyttring
att regeringen skall få i uppdrag att ta fram ett förslag om att all reglering på
området skall upphävas den 1 april 1992.
Regeringen har visat sig kunna agera snabbt på andra områden, och man
bör kunna komma med ett förslag fram till april. Om mitt yrkande faller,
kommer jag och vänsterpartigruppen att rösta för majoritetsförslaget.
Anf. 44 LEIF MARKLUND (s) replik:
Herr talman! Det är inte utan förvåning man hör hur Rolf L Nilson spelar
hasard med de anställda inom svensk skivindustri. Han bygger sitt ställnings-
tagande på en massa troende och ifrågasätter både NUTEKs utredning och
Ingemar Öhrns utredning när det gäller den roll energin spelar och den bety-
delse vårt fina beskattningssystem för energiråvara som används för eld-
ningsändamål har för näringens konkurrenssituation och för svensk skivin-
dustris vara eller icke vara.
Rolf L Nilson berörde inte NUTEKs skrivning, utan han nöjde sig med
att tala om investeringar och menade att det förekom en mycket nonchalant
hantering av detta under högkonjunkturen, och det kan så vara. I NUTEKs
rapport står att energibeskattningarna i samband med Sveriges inträde i EG
torde sammanföras med de internationella energibeskattningarna och att vår
skivindustri då konkurrensmässigt kommer att hamna i en bättre position.
De investeringar man talar om bör komma till stånd, eftersom vi har ett bra
kunnande och en bra teknik i vår skivindustri. Jag tycker faktiskt att det är
ganska förvånande att höra hur nonchalant Rolf L Nilson är i fråga om detta.
Ingemar Öhrns förslag om ett restitutionssystem faller naturligtvis redan i
dag när det gäller våra subventioner till konkurrensutsatta varor i utlandet.
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Andrad träfiber-
prövning
4 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 33
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Ändrad träfiber-
prövning
38
Om vi börjar subventionera med direkta pengar kommer vi genast att fä ett
brev från EG. Här gäller det naturligtvis att balansera råvarupriset, och av
den anledningen föreslår vi att man tills vidare behåller lagen för spån.
Anf. 45 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Ert förslag, Leif Marklund, är ju också ett förslag som sned-
vrider konkurrensen, och det innebär i realiteten en subvention av spånpri-
set. Det är en subvention som inte är tidsbegränsad utan som ni menar skall
gälla för i princip all framtid. Ni kan avskaffa den, men ni sätter ingen tids-
gräns på den.
Jag säger: subvention som subvention. Det vi skall välja att subventionera
är den bästa tekniken, den som är minst skadlig, den som får mest positiva
effekter när det gäller att driva fram de nödvändiga omstruktureringarna, de
nödvändiga investeringarna och den nödvändiga satsningen på ny teknik.
Jag tror inte att man spontant får nysatsningar om man håller träskivein-
dustrin under armarna ett antal år framöver. De goda åren på 80-talet visade
att viljan att satsa nytt var mycket liten.
Man skall dessutom inte misstänkliggöra satsningen på biobränslen. Vi
skall inte driva en sådan politik när det gäller energibeskattning som verkar
vara på gång, som har starkt stöd i betydelsefulla grupper i samhället och
som kommer att missgynna biobränslen, dra ned energibeskattningen och
åter uppmuntra till energislöseri. Det finns sådana utredningsförslag, och
man kallar detta en konkurrensneutral energibeskattning. Vi menar att
denna energibeskattning är dålig för miljön.
Anf. 46 LEIF MARKLUND (s) replik:
Herr talman! I dag finns tre hinder för svensk skivindustri. Det första är
råvarupriserna. Det andra är att man inte har tillräckligt kapital för investe-
ringar och att man inte heller har haft tillräckligt kapital för investeringar
under högkonjunkturen. Det tredje hindret rör problemet med dumpning
ute i Europa.
Svensk skivindustri måste dessutom i dag konkurrera om råvaran med en
sektor vars val av råvara styrs genom indirekta subventioner i skattesystemet
och genom energipolitiska styrmedel. Jag vill då påstå att vi måste känna
ansvar.
Rolf L Nilson försöker här i kammaren göra gällande ett antal felaktiga
påståenden. Vi har skrivit att regleringen i fråga skall gälla ”tills vidare”.
Den dag vi internationellt sett får en konkurrensneutralitet vad gäller den
här råvaran är vi beredda att avskaffa regleringen för spån och kutterspån.
Anf. 47 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Arbetet med frågan om träfiberlagen har blivit en ganska
lång process i näringsutskottet. Under flera år har vi från de borgerliga parti-
erna begärt att lagen skall avskaffas. Förutvarande regering var först direkt
motståndare till detta men blev alltmer osäker under det senaste året.
Regeringen tillsatte en utredning om lagen om träfiberråvara med syfte
att en avreglering, eller i varje fall förenklingar, skulle genomföras. Denna
utredning - eller översyn - är slutförd och har remissbehandlats.
Utredaren anser att den del av lagen som avser prövning inom det skogsin-
dustriella området inte har spelat någon roll för'balansen på virkesmarkna-
den. Att den delen av lagen avskaffas direkt är vi i utskottet överens om.
Den delen kan vi alltså inte behöva orda mer om.
Utredaren anser också att den del av lagen som avser prövning för bränsle-
ändamål inte lika lätt kan avskaffas. Utredaren föreslår ett restitutionssys-
tem under fem år och att skivindustrin då kompenseras för stimulanser till
biobränslen.
En stor majoritet bland remissinstanserna anser att lagen bör upphävas
och att detta bör ske utan att någon särskild åtgärd vidtas för träskiveindu-
strin.
Domänverket uttalar att det ”kan förstå att problem med betalningsför-
mågan kan uppstå för skivindustrin om bränslesektorn får en betydligt högre
betalningsförmåga. Verket anser dock att detta får ske genom en normal fri
konkurrens och att skivindustrin får anpassa sig till den prisutveckling för
råvaran som marknaden skapar. Verket anser att träfiberlagen skall tas bort
i sin helhet och att något alternativt system inte skall införas.”
Näringsfrihetsombudsmannen har samma uppfattning och säger att ”ett
restitutionssystem bör inte införas utan skivindustrin får söka anpassa sig till
den nya prisutvecklingen för spån som successivt växer fram”.
Statens pris- och konkurrensverk säger: ”Skogsråvaran skall användas
inom de sektorer där betalningsförmåga föreligger och inte styras genom ad-
ministrativa medel till sektorer som saknar sådan.”
LRF/Skogsägarna säger: ”Träskiveindustrin torde vara betjänt av att om-
gående anpassa sig till en öppnare konkurrens om råvaran.”
Herr talman! Regeringen anser att det finns en risk att restitution vid en
granskning i EG-kommissionen skulle kunna komma att klassificeras som
ett driftsstöd, vilket är oacceptabelt från konkurrensneutralitetssynpunkt.
Regeringen menar därför att förslaget om restitution inte bör genomföras.
Som framgick av vad Leif Marklund sade i en replik resonerade den socialde-
mokratiska regeringen på samma sätt.
Vi som företräder regeringspartierna anser att träfiberlagen skall avskaf-
fas. Det finns anledning att noga följa utvecklingen inom skivindustrin. Det
är ofrånkomligt att en hårdnande konkurrens om råvaran uppstår, och där-
för ger vi industrin en övergångstid till den 1 juli 1993 för att en anpassning
skall hinna göras.
Träfiberlagen är ytterligare ett exempel på en reglering som inte har varit
till nytta men som genom sin existens hunnit snedvrida marknaden. Politiska
styrinstrument som stör marknadsekonomin är olyckliga genom att förut-
sättningarna plötsligt ändras när styrinstrumenten avskaffas. Och plötsliga
förändringar stjälper ekonomiska kalkyler.
Det är bättre att vara så återhållsam som möjligt med styrningar som sätter
det marknadsekonomiska systemet ur funktion. När avregleringar skall gö-
ras krävs därför tid till anpassning för industrin. Med anledning därav före-
slår vi en lång övergångstid innan lagen träder i kraft.
I mitten på 1993 är de fyra friheterna i EG genomförda och likaså Sveriges
EES-avtal med EG. Prognoserna tyder på att lågkonjunkturen då har nått
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Ändrad träfiber-
prövning
39
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Ändrad träfiber-
prövning
40
sin kulmen, planat ut och möjligen börjat vända uppåt. Detta borde vara
den lämpligaste tidpunkten att genomföra den avreglering vi nu beslutar om.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan i betän-
kande NU6, avslag på reservationen och avslag på vänsterpartiets menings-
yttring.
Anf. 48 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Restitution är visserligen ett riktat stöd, men jag tror att det
enligt samlade uppfattningar är det stöd som gör minst skada, som minst
snedvrider marknaden. Det är också ett sätt att lösa problem som många
branschorganisationer förordar, som skogsägarna entydigt förordar.
Socialdemokraternas förslag - och i mindre utsträckning majoritetsförsla-
get - får också konsekvenser. Vi deltar alla i den här debatten därför att vi
värnar om sysselsättningen inom skivindustrin och i glesbygden. Men att
hålla priserna på spån nere är inte utan konsekvenser för sysselsättningen.
Det är något som minskar lönsamheten för skogsägare. Det kanske inte
minskar lönsamheten när det gäller biobränslen och energiindustrin, men ef-
fekterna måste balanseras.
Det är inte bara jobb inom träskiveindustrin som man måste slå vakt om,
utan man måste se till samtliga berörda sektorer. En satsning på energisek-
torn ger arbetstillfällen direkt i energiverken, och den ger i ökad utsträck-
ning arbetstillfällen inom skogsindustrin, genom att priserna på skogsråva-
ran blir bättre. Om det här går jämnt ut eller ej vet vi inte.
Slutsatsen är: Ta en fight om det behövs med EG-kommissionen om ett
tidsbegränsat restitutionssystem. Gå inte in på generella åtgärder som håller
priset nere och snedvrider konkurrensen i hela denna sektor - det går ut över
skogsägarnas möjligheter att få bra priser på sin råvara.
Anf. 49 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Vi skall naturligtvis inte införa ett system som innebär att vi
får en påbackning från EG på en gång. Det finns ingen anledning att ta en
fight med EG, som Rolf L Nilson sade. Vi har nämligen samma uppfattning
som EG när det gäller konkurrensfrågorna, dvs. att det är det marknadseko-
nomiska systemet och den fria konkurrensen som skall gälla. Vi skall inte
reglera mera, utan vi skall avreglera. Vi skall inte ersätta avregleringen med
andra subventionssystem, utan vi skall försöka att så fort som möjligt
komma bort från subventionerad industri i Sverige. Genom att vi ger indu-
strin en i sådana här sammanhang ovanligt lång övergångsperiod ger vi den
också en rimlig möjlighet att anpassa sig.
Anf. 50 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Jag är enig med Gudrun Norberg om den sista delen av hen-
nes replik, men regeringen och socialdemokraterna föreslår ett större in-
grepp i marknaden än vad nöden kräver. Jag tycker att Sverige måste göra
som alla EG-länder gör. De tar en fight med kommissionen och står för det
som de tror är bra. De står verkligen inte med mössan i handen och inrättar
sig efter och tillämpar direktiv som de tycker är dumma utan att protestera.
Det här är en möjlighet att avveckla alla typer av stöd innan Sverige är
med i EG. Varför då inte välja en metod som förordas av utredare och av
dem som är inblandade i branschen? Det är det enda logiska. Man skall göra
så litet ingrepp i marknaden som möjligt. Samstämmiga utredare och inblan-
dade parter visar att det är skadligt, att det inte gör någon nytta.
Anf. 51 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Som framgår av Gudrun Norbergs inlägg råder det inga stora
missförstånd, och det finns inga skilda synsätt på avregleringen som sådan.
Men när det gäller eldningsanläggningarna måste den göras på sunda villkor
för industrin, och de villkoren föreligger inte i dag. Den borgerliga majorite-
ten i utskottet skriver att en EG-anpassning och en inre anpassning torde
vara klara i mitten av 1993, men vi tror inte på det årtalet. Vi tror att det kan
ta längre tid, och av den anledningen vill vi ha en skrivning med ”tills vi-
dare”. Vi har inga cementskrivningar, utan vi är beredda att avskaffa lagen
då sunda konkurrensvillkor föreligger internationellt sett.
Anf. 52 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Jag tror inte heller att vi har så olika uppfattningar i den här
frågan. Jag upplever att socialdemokraterna har närmat sig vår ståndpunkt
betydligt under det senaste året. Jag märkte det kanske allra mest under ut-
skottsbehandlingen, när de ville införa orden ”tills vidare” och nu också be-
tonar dem så mycket. Det innebär alltså att socialdemokraterna också är vil-
liga att avskaffa lagen men inte att bestämma tidpunkten.
Jag tror mig veta, att de värsta betingelser som företagare kan arbeta un-
der är när framtiden är osäker och osäkerhet råder om vilka riktlinjer och
lagar som kommer att gälla. Därför är det betydligt mera renhårigt mot skiv-
industrin att bestämma en tidpunkt och att lägga den tillräckligt långt fram i
tiden. Det är en klar signal till skivindustrin om vilka regler som kommer att
gälla. Socialdemokraternas tal om ”tills vidare” innebär en mycket osäkrare
framtid för skivindustrin, som då inte vet när beslutet kommer. När det väl
kommer kan det vara mycket kort tid före ikraftträdandet. Därför är vårt
förslag mera renhårigt.
Anf. 53 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Eftersom det här är ett tillfälle när man markerar enighet,
skulle jag också vilja att Leif Marklund och Gudrun Norberg markerade en
annan enighet. Det är att en satsning på energisystem som bygger på skon-
samhet mot naturen, på förnyelse och på inhemska bränslen, som inte ger
ett nettotillskott av koldioxid, inte är ett hot mot svensk industri och svenskt
näringsliv och inte är roten till den svenska spånskiveindustrins problem. Vi
bör lägga ansvaret där det skall ligga, då huvuddelen av problemen är själv-
förvållade. Man har inte förmått möta en ökad konkurrens under den se-
naste 10-15-årsperioden. Den svenska energipolitiken, med sin inriktning,
med förnyelsebara biobränslen som huvudsaklig beståndsdel, markerad i
den energipolitiska uppgörelsen, är i grunden sund och har framtiden för sig.
Anf. 54 LEIF MARKLUND (s):
Herr talman! Här kommer Gudrun Norberg in på en kärnfråga: en osäker
framtid. Det är precis vad skivindustrin i dag upplever. Gudrun Norberg
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Ändrad träfiber-
prövning
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Detaljhandel
42
vänder på kuttingen när det gäller industrins synsätt och hennes politiska syn
på frågan. Den samlade skivindustrin har uttryckt det så här: Vi känner en
stark osäkerhet inför investeringar i framtiden. Vi vet inte vad biobränsle-
kommittén kommer fram till våren 1992. Vi vet inte vad som händer 1993,
om vi inte har fått en harmonisering med EG som kanske neutraliserar skat-
ten på energi och som gör att vi får sunda konkurrensvillkor för träfiber.
Vår avsikt är just att industrin inte skall känna en osäker framtid, så att de
undanhåller investeringar i Sverige.
Anf. 55 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Det måste vara en mer klar signal till industrin att säga den
1 juli 1993 än att säga tills vidare. Lagar som gäller tills vidare och som ingen
vet när de kommer att avskaffas innebär betydligt större osäkerhet för före-
tagarna.
Dessutom vill jag hänvisa till remissinstanserna. Ett mycket stort antal re-
missinstanser, både branschorganisationer och konkurrensorganisationer,
tillstyrker att lagen skall avskaffas utan att något annat införs i stället.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU8 Detaljhandel.
Anf. 56 SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! I näringsutskottets betänkande nr 8 avstyrker utskottet vår
motion med hänvisning till att riksdagen senast våren 1990 avvisade en lik-
nande motion, där man föreslog avgifter för den del av detaljhandeln som
genom sitt läge ökade samhällets kostnader. Därutöver hänvisar utskottet
till att den nytillträdande regeringen i proposion 1991/92:51 förordar friare
etableringsmöjligheter för handeln, i synnerhet livsmedelshandeln.
För oss motionärer är detta inte något tillfredsställande svar, eftersom re-
geringens förslag innebär att de problem som vi påtalar i motionen ytterli-
gare kommer att öka.
I vår motion påtalar vi den förändring som har skett inom detaljhandeln,
från 1960-talet och framåt, vilken har inneburit att handeln mer och mer för-
flyttar sig till billig mark, på en åker utanför staden eller i ett industriområde,
dit det är mycket svårt att ta sig till fots, med cykel eller med kollektivtrafik.
I motionen har vi understrukit att de juridiska styrmedlen redan finns hos
kommunerna - det kommunala planmonopolet såsom det är reglerat i plan-
och bygglagen - men den senaste tiden har utvecklingen trots detta gått i fel
riktning.
Debatten i massmedia de senaste åren om lågprisbutiker, dyra livsmedel
etc. har påverkat kommunala ställningstaganden, inte minst när massmedia
med Bert Karlsson i spetsen drev en klappjakt på all samhällelig planering,
vilket gjorde att vissa politiker hukade av rädsla för att bli beskyllda för kon-
kurrensbegränsning och andra otrevliga saker.
Det kommunala planmonopolet innebär att det inte är den som betalar
bäst för en markbit som får bestämma vad den skall användas till, utan att
man genom en kommunal planprocess diskuterar sig fram till var det är
lämpligt att placera bostäder, industrier, affärer, daghem, osv. När marken
väl är planlagd för t.ex. handel har kommunen däremot ingen makt att ut-
föra ”etableringskontroll” och bestämma vem som får bedriva handel där,
vilket är en i massmedia ofta upprepad missuppfattning.
Problemet är att många affärsidkare gärna vill flytta sina butiker till indu-
striområden. Här är marken billig och det är lätt att ta sig hit för den stora
gruppen bilister. Att de som saknar bil därmed blir utan service, att kommu-
nens kostnader för hemtjänsten ökar och att biltrafiken och dess miljöstör-
ningar blir än värre, är ju inget som de bryr sig om.
Herr talman! Det regeringsförslag som utskottet hänvisar till kommer att
innebära att mer och mer av den handel som vi har i och i närheten av våra
bostadsområden kommer att flytta ut till områden som gör det mycket svårt
för de konsumenter som inte har tillgång till bil, men till detta får jag åter-
komma när propositionen ”om en ny småföretagspolitik” behandlas.
Anf. 57 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Förslaget i Sonia Karlssons motion till näringsutskottet om
etablering av detaljhandel går i rakt motsatt riktning mot utvecklingen och
mot utskottets strävanden. Vi tycker att vi skall ha mindre av politisk styr-
ning. Vi skall i Sverige inte ha etableringskontroll, utan vi skall ha etable-
ringsfrihet. Vi skall inte med politiska styrinstrument bestämma var handeln
får etablera sig och vilken handel som får etablera sig. Låt kunderna be-
stämma, låt marknaden bestämma hur efterfrågan ser ut! Kunderna kommer
till den affär som är etablerad där de vill ha den.
Det finns många problem att lösa för att man skall få en blomstrande city-
handel. Vi har ett ganska ensidigt tänkande när det gäller trafiken. Det är
klart att de flesta varor ”bärs hem” via bilen. Det är därför viktigt att man
kan ha bilen i närheten av butikerna där man handlar. Jag tror att många
kommuner får ompröva sådana saker om de skall kunna behålla en blomst-
rande och livskraftig cityhandel. Men inga politiska styrinstrument för att
bestämma var handeln skall finnas! Det måste vi låta marknaden sköta själv.
Anf. 58 SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! Gudrun Norberg uttalade en önskan om en blomstrande ci-
tyhandel. Den handeln kommer helt att försvinna om regeringens förslag om
ny företagspolitik genomförs.
Rättvisa och fri konkurrens behöver självfallet inte innebära att samhället
avstår från alla krav. Man kan lika gärna uppnå det genom att man ställer
exakt samma krav på social och miljömässigt lämplig lokalisering. Det skall
alltså gälla alla handelsintressenter.
Om förhoppningen att kunderna hittar affären vill jag säga att det är klart
att de starka kunderna gör. Men det var inte dem jag talade om.
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Detaljhandel
43
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Detaljhandel
44
Anf. 59 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Det finns skrämmande exempel från kommuner där politi-
kerna har styrt och ställt och bestämt exakt var handeln skulle få etablera
sig och vilken handelskedja som skulle få etablera sig, Sonia Karlsson. När
kommunalpolitiker vill bestämma exakt vilken handel man skall ha på vilken
plats har det gått för långt. Resultatet blir att vi får höga priser, därför att
man inte har en sund och fri konkurrens. Vi värnar konkurrensen.
Anf. 60 SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! Regeringens förslag i den proposition som kommer är att vi
skall förändra plan- och bygglagen. Det är faktiskt inte den som är proble-
met. Med stöd av plan- och bygglagen kan kommuner bestämma var det är
lämpligt att bedriva olika slag av verksamheter, men det kommunala plan-
monopolet ger inte kommunerna rätt att bestämma vem som kan bedriva
verksamheten. I de fall då kommunen äger marken har kommunen där-
emot - det kan jag hålla med om - rätt att sälja den till den som kommunen
vill. Sedan kan den personen i sin tur sälja vidare.
Jag menar att man i stället för att ändra i PBL borde införa ordningen att
kommunalpolitikerna uttalar var det är lämpligt att ha handel och sedan till-
lämpar ett sådant anbudsförfarande att alla som är intresserade har möjlig-
het att lämna in anbud för detta. Men att ändra i PBL är fullständigt felak-
tigt.
Anf. 61 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Det är visst PBL som är problemet - den lagen ger kommu-
nalpolitikerna möjligheten att styra och reglera i många kommuner, främst
då med socialdemokratisk ledning. Jag har egna erfarenheter från min hem-
kommun, där den socialdemokratiska ledningen på ett mycket starkt sätt
styrde och bestämde på vilka platser handeln fick etablera sig och vilken
form av handel som fick etablera sig.
PBL kommer att ändras genom den småföretagsproposition som kommer,
och det hälsar jag med glädje. Det innebär att kommunalpolitikerna inte
längre kan stå för en sådan styrning. Det kan möjligen så småningom också
resultera i att vi får lägre priser därför att vi får en sundare konkurrens.
Anf. 62 SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! Det är ledsamt att Gudrun Norberg har den uppfattningen
att kommunalpolitikers styrning bara är av ondo, medan riksdagspolitikers
styrning tydligen är en annan sak.
Jag vidhåller att det inte är plan- och bygglagen som är problemet. Vi har
faktiskt varit överens om att man skall ha en planläggning, efter det att man
har sett efter vad marken är bäst lämpad för, var det passar att ha bostäder,
affärer, industrier och liknande. Jag håller med om att viss handel passar in-
dustriområden, exempelvis handel med byggvaror, möbler, kylskåp och lik-
nande skrymmande varor, som man ändå inte kan ta hem på bussen eller på
cykeln. Där behöver man bilen. Det finns alltså möjlighet att ha sådan han-
del i industriområden.
Men regeringens förslag innebär för det första att man utarmar cityhan-
deln, vilket Gudrun Norberg inte ville, och för det andra att man kommer
att göra det mycket svårt för de konsumenter som inte har bil - pensionärer,
äldre, ungdomar som inte har tillgång till bil. Till slut kommer det inte att
finnas några närbutiker kvar.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 27§.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU11 Ändringar i försäkringsrörelselagen (prop. 1991/92:18).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Företogs till avgörande kulturutskottets betänkande 1991/92:KrU5, ut-
bildningsutskottets betänkanden 1991/92:UbU4, UbU5 och UbU6, trafikut-
skottets betänkande 1991/92:TU2, jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JoU4 samt näringsutskottets betänkanden 1991/92:NU5, NU6,
NU8 och NU11.
Kulturutskottets betänkande KrU5
Mom. 1 (den fortsatta utbyggnaden av försvarsvallarna vid Vadstena slott)
Utskottets hemställan bifölls med 280 röster mot 32 för meningsyttringen
av Elisabeth Persson. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 2
Utskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbU4
Utskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbU5
Utskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbU6
Utskottets hemställan bifölls.
Trafikutskottets betänkande TU2
Återförvisningsyrkandet
Kammaren avslog med 299 röster mot 14 det av Bengt Hurtig under över-
läggningen framställda yrkandet om återförvisning av ärendet till utskottet
för ytterligare beredning. 1 ledamot avstod från att rösta.
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
45
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Mom. 5 (hastighetssänkningen från 110 till 90 km/tim.)
Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 21 för det av Bengt Hur-
tig under överläggningen framställda yrkandet. 4 ledamöter avstod från att
rösta.
Mom. 7 (befogenhet för TSV att föreskriva hastighetsbegränsningar)
Utskottets hemställan bifölls med 287 röster mot 19 för meningsyttringen
av Bengt Hurtig i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 8 (befogenhet för länsstyrelse att föreskriva hastighetsbegränsningar)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Bengt Hur-
tig i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Jordbruksutskottets betänkande JoU4
Mom. 17 (åtgärder för att stimulera småskalig förädling m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 291 röster mot 14 för meningsyttringen
av Annika Åhnberg. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU5
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU6
Mom.l (lag om ändring i lagen /1987:588/ om träfiberråvara)
Först biträddes reservationen av Anita Gradin m.fl. med 134 röster mot 14
för meningsyttringen av Rolf L Nilson. 161 ledamöter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 188 röster mot 125 för reserva-
tionen av Anita Gradin m.fl.
Björn Kaaling (s) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Mom. 2 och 3
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU8
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU11
Utskottets hemställan bifölls.
46
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av skriv. 1991/92:68 Forskning och försök rörande alternativ
till burhållning inom äggproduktionen
1991/92:Jo21 av Annika Åhnberg (v)
med anledning av prop. 1991/92:69 Privatisering av statligt ägda företag,
m.m.
1991/92:N17 av John Andersson och Bengt Hurtig (v)
1991/92:N18 av Elvy Söderström m.fl. (s)
1991/92:N19 av Bruno Poromaa m.fl. (s)
1991/92:N20 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1991/92:N21 av Lennart Fridén (m)
1991/92:N22 av Lars Werner m.fl. (v)
1991/92:N23 av Hans Stenberg m.fl. (s)
med anledning av prop. 1991/92:71 Upphävande av regler om utländska fö-
retagsförvärv m.m.
1991/92:N24 av Lars Stjernkvist (s)
1991/92:N25 av Rolf L Nilson m.fl. (v)
Anmäldes att följande frågor framställts
den 26 november
1991/92:203 av Annika Åhnberg (v) till civilministern om arbetet med miljö-
märkning:
I Sverige pågår sedan en tid tillbaka arbetet med att ta fram en symbol - en
svan - som skall ange att en vara är miljövänlig, s.k. miljömärkning. Arbetet
bedrivs av en styrelse och landets främsta experter på resp, område.
Det har nu avslöjats att partsintressen i styrelsen - bl.a. Industriförbundet
och Grossistförbundet - via hemliga påtryckningar - förmått styrelsens VD
att, utan att höra övriga styrelseledamöter, avskeda en av experterna med
motiveringen att han har andra uppdrag, bl.a. för miljörörelsen.
Ansvarig kds-minister har inga invändningar. Kds gick till val på frågor om
moral och miljö. När nu en expert praktiserar moral och miljöhänsyn blir
han avskedad och kds som ansvarigt parti är passivt. Det verkar inte som
etiken skall tillämpas i verkligheten.
Hela denna häxprocess skadar miljöarbetet i allmänhet och i synnerhet
arbetet med denna symbol. Hopplösheten breder ut sig när hemliga kam-
panjer orätt brännmärker en person och hotar hans och allas tanke- och ytt-
randefrihet.
47
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
Avser civilministern att vidta åtgärder för att återupprätta förtroendet för
arbetet med miljömärkning?
1991/92:204 av Bengt Hurtig (v) till kommunikationsministern om indrag-
ning av telefonautomater:
På grund av de besparingskrav som ålagts televerket dras nu telefonauto-
mater in som ej anses lönsamma. Denna försämrade service drabbar gles-
bygd i hela landet. I Norrbottens län skall 200 automater försvinna från gles-
bygden. Många av dessa automater är placerade i skärgården och är viktiga
för bl.a. sjösäkerheten.
Företrädare för kustbevakning och sjöpolis är djupt oroade. Svårighe-
terna att nå 90 000 i nödlägen ökar.
Naturligtvis minskar också kvaliteten i friluftslivet när möjligheterna att
använda telefon minskar.
Är kommunikationsministern beredd att ta upp frågan med de indragna
telefonautomaterna med televerket?
30 § Kammaren åtskildes kl. 12.04.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 23 § anf. 42 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Karlsson
48
Prot. 1991/92:33
Onsdagen den 27 november
1 § Anmälan om tillägg till försök med nya debattformer........ 1
Talmannen
2 § Justering av protokoll................................. 1
3 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 1
4 § Förnyad bordläggning................................. 1
5 § Ändring i tulltaxelagen, m.m............................ 2
Skatteutskottets betänkande SkU4
Beslut................................................ 2
6 § Säkerheten vid domstolarna............................ 2
Justitieutskottets betänkande JuUl
Beslut................................................ 2
7 § Rattfylleri.......................................... 2
Justitieutskottets betänkande JuU2
Beslut................................................ 2
8 § Ersättare för justitieråd och regeringsråd.................. 2
Justitieutskottets betänkande JuU3
Beslut................................................ 2
9 § Personutredning i brottmål............................. 3
Justitieutskottets betänkande JuU4
Beslut................................................ 3
10 § Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag.............. 3
Justitieutskottets betänkande JuU5
Beslut................................................ 3
11 § Upphovsrättsliga frågor.............................. 3
Lagutskottets betänkande LU5
Beslut................................................ 3
12 § Konkursrättsliga frågor............................... 3
Lagutskottets betänkande LU6
Beslut................................................ 3
13 § Sakrättsliga frågor................................... 4
Lagutskottets betänkande LU7
Beslut................................................ 4
14 § Äldrefrågor........................................ 4
Socialutskottets betänkande SoU3
Beslut................................................ 4
15 § Handikapp........................................ 4
Socialutskottets betänkande SoU4
Beslut................................................ 4
49
Prot. 1991/92:33 16 § Barnbidrag m.m.................................... 4
27 november 1991 Socialutskottets betänkande SoU8
Beslut................................................ 4
17 § Bevarande av kulturmiljöer och industriminnen............ 5
Kulturutskottets betänkande KrU4
Beslut................................................ 5
Meddelande om samlad votering........................... 5
18 § Viss statlig lokalförsörjning............................ 5
Kulturutskottets betänkande KrU5
Debatt
Elisabeth Persson (v)
Stina Gustavsson (c)
Beslut fattades efter 27 §
19 § Vissa skolfrågor.................................... 8
Utbildningsutskottets betänkande UbU4
Beslut fattades efter 27 §
20 § Bostäder för gäststuderande m.fl........................ 8
Utbildningsutskottets betänkande UbU5
Debatt
Eva Johansson (s)
Rune Rydén (m)
Beslut fattades efter 27 §
21 § Statsbidrag till miljöförbättringar i skolan................. 12
Utbildningsutskottets betänkande UbU6
Beslut fattades efter 27 §
22 § Trafiksäkerhet och trafikföreskrifter m.m................. 12
Trafikutskottets betänkande TU2
Debatt
Bengt Hurtig (v)
Sten-Ove Sundström (s)
Jan Sandberg (m)
Kenth Skårvik (fp)
Lennart Daléus (c)
Max Montalvo (nyd)
Berndt Ekholm (s)
Beslut fattades efter 27 §
23 § Livsmedelskontroll.................................. 26
Jordbruksutskottets betänkande JoU4
Debatt
Lennart Daléus (c)
Annika Åhnberg (v)
Ingvar Eriksson (m)
Beslut fattades efter 27 §
24 § Värdepappershandel m.m............................. 34
Näringsutskottets betänkande NU5
Beslut fattades efter 27 §
50
25 § Ändrad träfiberprövning.............................. 35
Näringsutskottets betänkande NU6
Debatt
Leif Marklund (s)
Rolf L Nilson (v)
Gudrun Norberg (fp)
Beslut fattades efter 27 §
26 § Detaljandel........................................ 42
Näringsutskottets betänkande NU8
Debatt
Sonia Karlsson (s)
Gudrun Norberg (fp)
Beslut fattades efter 27 §
Prot. 1991/92:33
27 november 1991
27 § Ändringar i försäkringsrörelselagen..................... 45
Näringsutskottets betänkande NU11
Beslut................................................ 46
Kulturutskottets betänkande KrU5
Utbildningsutskottets betänkande UbU4
Utbildningsutskottets betänkande UbU5
Utbildningsutskottets betänkande UbU6
Trafikutskottets betänkande TU2
Jordbruksutskottets betänkande JoU4
Näringsutskottets betänkande NU5
Näringsutskottets betänkande NU6
Näringsutskottets betänkande NU8
Näringsutskottets betänkande NU11
28 § Bordläggning...................................... 47
29 § Anmälan om frågor
1991/92:203 av Annika Åhnberg (v) om arbetet med miljö-
märkning ...................................... 47
1991/92:204 av Bengt Hurtig (v) om indragning av telefonauto-
mater......................................... 48
51
gotab 40348, Stockholm 1991