Protokoll
1991/92:28
Anf. 1 TALMANNEN:
I syfte att försöka få mer koncentrerade och livligare debatter i kammaren
har talmanskonferensen på förslag av talmannen enats om att under hösten
rekommendera följande.
1. Ett huvudanförande bör inte överstiga 10 minuter eller i större ärenden
15 minuter.
2. Om flera partier står bakom en och samma mening i ett utskottsbetän-
kande (majoritetsskrivning eller reservation) bör endast en talare företräda
de berörda partierna såvida inte särskilda skäl föranleder annat.
3. Replikskiften läggs upp på ett nytt sätt. I varje replikskifte deltar endast
två talare. Om ledamöterna B och C begär replik på ledamoten A:s huvud-
anförande, blir det först ett replikskifte mellan A och B och därefter ett mel-
lan A och C. I varje replikskifte får varje talare liksom hittills två tre-minu-
tersrepliker.
Rekommendationen gäller inte för interpellations- och frågedebatter eller
för särskilt anordnade debatter. Den kommer därför att få sin huvudsakliga
tillämpning vid ärendedebatter.
Talmanskonferensen hade också förslag om statsrådens deltagande i försö-
ket. Men eftersom detta förutsätter ett godkännande av regeringen och ett
sådant ännu inte har lämnats, tillämpas ovanstående tills vidare endast be-
träffande riksdagsledamöterna.
Valberedningen hade enligt ett till kammaren inkommet protokollsutdrag
tillstyrkt att antalet suppleanter i utrikesutskottet skulle utökas från 19 till
20.'
Kammaren biföll denna framställning.
1 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 28
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Företogs val av en suppleant i utrikesutskottet.
Kammaren valde i enlighet med valberedningens förslag till
suppleant i utrikesutskottet
Lena Hjelm-Wallén (s)
Talmannen anmälde att förste vice talman Stig Alemyr (s) avsagt sig upp-
draget att vara ombud i Europarådets parlamentariska (rådgivande) försam-
ling.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Talmannen meddelade att socialdemokratiska riksdagsgruppen på grund
av uppkommen vakans anmält Mats Hellström som ombud i Europarådets
parlamentariska (rådgivande) församling efter Stig Alemyr.
Talmannen förklarade vald till
ombud i Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling
Mats Hellström (s)
Justerades protokollet för den 14 november.
Föredrogs och hänvisades
Redogörelse
1991/92:3 till utrikesutskottet
Talmannen meddelade att näringsutskottets betänkanden NU4, NU1,
NU2 och NU3 samt arbetsmarknadsutskottets betänkanden AU1, AU2 och
AU3 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU4 Teckning av aktier m.m. i Nordbanken (prop. 1991/92:21).
Anf. 2 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Jag skulle kunna inleda med den gamla klyschan att ”oförbe-
redd som jag är har jag blivit ombedd att säga några ord i den här frågan”.
Det handlar alltså formellt sett om statens garanti och om ett kapitaltill-
skott till Nordbanken på 5,2 miljarder. Detta är ett utslag av den finanskris
som Sverige befinner sig mitt uppe i och som inleddes med krascher i finans-
bolag för ett eller ett och ett halvt år sedan.
Krascher i stora banker är ett stort och allvarligt samhällsproblem. Sam-
hället drabbas på många olika sätt, och enskilda drabbas på en mängd olika
sätt. Detta går ut över seriösa lånekunder, som hamnar i svårigheter genom
att utrymmet för nya lån begränsas. Det går ut över små och medelstora före-
tag, som har ett skriande behov av riskvilligt kapital. Aktieägarna, stora som
små, drabbas. Risken är också uppenbar att spararna får vara med och betala
genom att gapet mellan utlånings- och inlåningsräntor görs så stort som möj-
ligt när bankerna sedan skall sanera sin ekonomi. Eftersom staten i princip
inte kan tillåta att åtminstone stora banker går i konkurs, får skattebeta-
larna, slutligen, ytterst ställa upp när staten tvingas göra räddningsaktioner
i form av kapitaltillskott, garantier, villkorslån eller vad det nu kan vara.
Det vi ser i Sverige med Nordbankskraschen är en del av ett internationellt
fenomen och kommer inte som en överraskning. Det här har böljat i USA.
Det har drabbat Japan, Storbritannien och Frankrike. Det har drabbat våra
nordiska grannländer. För tio år sedan hände något liknande en bankkrasch
i Danmark. Det kan ses som en sorts upptakt till de här problemen.
Det vi ser är en följd av 80-talets spekulationsekonomi, framför allt de
våldsamma spekulationerna på fastighetsmarknaden. Det hänger samman
med den snabba avregleringen av den svenska kreditmarknaden. De här
spekulationerna byggde på antagandet att fastighetspriserna skulle öka
mycket snabbare än inflationen och räntorna och att detta - så verkade det -
skulle fortsätta i evighet. Det antagande som gjordes var korrekt under en
begränsad tidsperiod. Priser på fastigheter mångdubblades på kort tid. På
fyra år ökade aktievärdet på börsnoterade fastighetsbolag med 300%.
Men inte ens den mest blåögde optimist kunde väl tänka att detta skulle
fortsätta i evigheter. Detta var en bubbla, en hårt uppumpad ballong, och i
det ögonblick priserna på fastigheter vände nedåt skulle bubblan spricka.
Man kunde också anta att de som slutgiltigt skulle drabbas var de som hade
finansierat det hela och inte kunde dra sig ur.
Detta har alltså drabbat Nordbanken. Det är den svenska bank som fram-
för allt har hamnat i klistret och i skottgluggen. Det har den gjort delvis där-
för att det är en statlig bank, därför att det rör sig om en svag kapitalbas och
därför att riksdagen, som en följd av internationella överenskommelser, har
beslutat att kapitalbasen i banker skall vara minst 8%.
Den svaga kapitalbasen och de stora kreditförluster man har gjort gör det
Teckning av
aktierm.m. i
Nordbanken
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Teckning av
aktier m.m. i
Nordbanken
nödvändigt med ett kapitaltillskott på ca 5,2 miljarder. Vi får i alla fall anta
att detta är fallet. Det märkliga är nämligen att det inte verkar finnas någon
beräkning på hur stort kapitaltillskott som behövs, åtminstone inte utanför
bankens dörrar. Enligt uppgift hade inte den gamla regeringen något sådant
underlag. Enligt uppgift har inte den nya regeringen något sådant skriftligt
underlag. Något sådant skriftligt underlag har inte heller redovisats för nä-
ringsutskottet vid de utfrågningar som har gjorts under beredningen av det
här ärendet.
Fru talman! Detta är synnerligen märkvärdigt och synnerligen anmärk-
ningsvärt.
Regeringen säger att det är dess fasta övertygelse att staten inte bör äga
en bank. Man vill ha fribrev, fullmakt från riksdagen, att sälja ut statens ak-
tieinnehav i Nordbanken. Man säger att detta är en principiell syn. Det
skulle väl betyda att det i sig inte har med Nordbankens affärer att göra, men
i debatten har åsikten framförts, att just på grund av att Nordbanken är en
statlig bank har den hamnat i den knipa den befinner sig i och att Nordbank-
ens dåliga affärer är ett argument för att staten inte skall äga en bank.
Jag instämmer inte i den bedömningen. Frågan om staten skall äga en
bank och hur mycket staten skall äga i en bank eller banker kan diskuteras
förutsättningslöst, men bankkrisen varken lägger till eller drar ifrån den här
diskussionen någonting. Det är inte så att bankkriser - det internationella
fenomenet - har drabbat statligt ägda banker mer än andra banker. Tvärtom
är privatägda banker snarare överrepresenterade.
Vad som gör Nordbanken sårbar, som kanske har försatt Nordbanken i
den situation den befinner sig i, är att ägaren, staten, har haft ambitionen att
göra Nordbanken till den tredje verkligt stora affärsbanken och att man på
grund av stämningarna på marknaden och på grund av detta krav har gett sig
in i verksamheter som främst har gått ut på att öka volymen, att vinna kun-
der. Där har, litet förenklat sagt, kundernas kvalitet och kreditvärdighet
kommit i andra hand, efter strävan att öka utlåningsvolymen och skaffa sig
marknadsandelar.
Den rimliga frågan är snarast: Vad skall den statliga banken syssla med?
Skall den statliga banken vara en bank som konkurrerar med och är lika stor
och stark som de privata affärsbankerna? Eller skall den statliga banken
styra över till en allemansbank, en bank som betjänar småsparare, som har
god service åt småsparare och som inte ger sig ut på äventyrligheter? Jag
håller på att det senare bör vara inriktningen för Nordbanken.
Det finns många oklarheter i Nordbankens affärer, framför allt koncentre-
rade kring affärerna med Nobel Industrier AB och Gamlestaden AB. Dessa
affärer bör utredas ordentligt, opartiskt och snabbt och redovisas för allmän-
heten, innan riksdagen beslutar om ett kapitaltillskott. Jag tycker att detta
är en självklarhet.
Man måste ställa frågan: Vad har tillsynsmyndigheterna, bankinspektio-
nen och finansinspektionen, gjort under den här framväxande finanskrisen?
Att man har agerat aktivt i det akuta krisläget för några månader sedan är
väl dokumenterat, men vad har man gjort innan dess? Ja, skall vi ta nuva-
rande chefen för finansinspektionen Anders Sahlén på orden, kan vi säga
det snabbt och lätt i ett ord: Ingenting. Man har inte ansett sig böra eller
kunnat göra någonting.
Vi tycker att detta är märkvärdigt, och det föranleder oss att understryka
vårt krav i den motion som vi har skrivit, att bankinspektionens och finansin-
spektionens roll i framväxten av bankkrisen och i finanskrisens förlopp
måste utredas. Finns det brister i rutinerna, i det sätt på vilket man har strä-
vat efter att leva upp till sitt reglemente, till de bestämmelser man skall följa,
måste de bristerna i organisationen rättas till. Om regelverket är otillräckligt
måste detta skärpas.
Fru talman! Med det här anförda vill jag yrka bifall till meningsyttringen
till betänkandet som är inlämnad av mig och dessutom bifall till reservation
1 av Ny Demokrati, som med litet andra formuleringar kräver en offentlig
redovisning av Nordbankens affärer.
Anf. 3 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Fru talman! Nordbankens situation i den finansiella krisen har varit före-
mål för en relativt allsidig belysning i näringsutskottet mot bakgrund av rege-
ringens proposition i frågan. Bl. a har vi haft hearingar med Björn Wahl-
ström, Hans Dalborg från Nordbanken, statssekreterare Olle Wästberg, fi-
nansinspektionens Anders Sahlén och ordföranden i Bankföreningen Curt
G Olsson.
Mot bakgrund av de förutsättningar som redovisats har vi inom Ny Demo-
krati ingen anledning att motsätta oss regeringens förslag i propositionen om
teckning av aktier och att garantera den aktuella nyemissionen samt att sälja
statens aktier i Nordbanken, men vi kan inte reservationslöst medverka i
detta beslut. Det finns enligt vår uppfattning flera motiv till att titta närmare
på såväl handläggningen av ärendet som framtida konsekvenser, kopplat till
såväl banken som oss konsumenter och insättare.
Beträffande händelseförloppet har föregående talare också varit inne på
att det finns behov av ytterligare information. När det gäller kapitaltillskot-
tet finner vi i Ny Demokrati att det är anmärkningsvärt att näringsutskottet
skall behandla och ta ställning till propositionen utan att ha fått ta del av
något siffermaterial. Denna information och handläggningen i övrigt bör
inte bara vara en sak mellan de inblandade parterna, i detta fall banken och
finansinspektionen. Det är dock våra skattepengar det gäller. Därför hoppas
vi på riksdagens bifall till vår reservation, där vi begär att regeringen presen-
terar en utredning om händelseförloppet och de ekonomiska förhållandena
i övrigt i Nordbanken.
Troligen har vi inte heller sett slutet på den finansiella krisen då det gäller
bankerna, kanske också försäkringsbolagen. Därför är det viktigt att ta lär-
dom av Nordbanksaffären. Sunt förnuftsmässigt ser vi i Ny Demokrati det
som angeläget att omgående utreda möjligheterna till en förebyggande kon-
troll för undvikande av framtida statsingripanden, där vi skattebetalare i
slutändan får gå in som hjälpgumma och reda upp en kanske självförvållad
bankkris.
I dag finns det ett krav på 8 % kapitalbas i bankerna. Säkert kan man
också komma fram till vissa nyckeltal då det gäller bankernas kreditportföl-
jer och fördelningen av säkerheter i fastigheter, aktier och obligationsinne-
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Teckning av
aktier m.m. i
Nordbanken
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Teckning av
aktier m.m. i
Nordbanken
hav etc. I dagens läge har tillsynsmyndigheten, i detta fall finansinspektio-
nen, uppenbarligen inte haft möjligheter att fortlöpande följa bankens kre-
ditvärdighet i det avseendet, utan bara genom den kontrollerbara kapitalba-
sen på 8 %. Därför har Ny Demokrati i ett andra motionsyrkande begärt att
riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda frågan om en bättre förebyg-
gande kontroll av bankernas kreditgivning.
Självfallet har den aktuella finansiella krisen, som allmänheten upplevt
den i samband med Nordbanksaffären och Första Sparbankens krissituation,
utlöst stor oro hos alla människor med sparade pengar i bankerna. Därför
vill vi att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att snarast utreda frågan
om ett säkert insättarskydd, främst inriktat mot spararna. Det visar sig nu
att regeringen redan har en sådan lösning under arbete och har utlovat en
departementspromemoria i ärendet som skall presenteras i början av 1992.
Därför är vi i nuläget beredda att när det gäller vårt yrkande om insättar-
skydd ansluta oss till utskottets ställningstagande i denna del. Självfallet
kommer vi att noga bevaka att resultatet av arbetsgruppens arbete verkligen
presenteras i början av 1992 - det finner vi synnerligen angeläget.
Fru talman! Innan kammaren tar ställning och röstar i frågorna kring
Nordbanken vill jag avslutningsvis betona att näringsutskottet inte - och där-
med inte heller kammaren - fått någon skriftlig redogörelse för händelseför-
loppet eller någon ekonomisk dokumentation i Nordbankenaffären. Det är
ett förhållande som vi i Ny Demokrati finner synnerligen anmärkningsvärt.
Fru talman! Med anknytning till de anförda synpunkterna yrkar jag bifall
till våra reservationer, dels om utredning kring förhållandena kring Nord-
banken i fråga om händelseförlopp och kapitaltillskott, dels om en förebyg-
gande kontroll av bankernas kreditgivning.
Anf. 4 ROLF DAHLBERG (m):
Fru talman! I propositionen om Nordbanken föreslår regeringen att staten
skall teckna sin andel av den nyemission som styrelsen i Nordbanken har
föreslagit på totalt 5,1 miljarder kronor. Statens ägarandel i banken är som
bekant ca 70 %. Det betyder att statens andel i nyemissionen blir 3,6 miljar-
der kronor.
Dessutom föreslås i propositionen att staten som huvudägare skall garan-
tera att nyemissionen till övriga aktieägare kommer till stånd. Man skall
alltså garantera det beloppet. Förhoppningsvis skall staten slippa att betala
de ca 1,5 miljarder kronor det är fråga om i det fallet. Det här förslaget över-
ensstämmer med det förslag som den tidigare socialdemokratiska regeringen
hade utarbetat strax före regeringsskiftet.
Vi kan nu konstatera att det råder politisk enighet om att staten måste
fullgöra de här ekonomiska åtagandena.
För att inte skada tilltron till det svenska bankväsendet och finansväsen-
dets stabilitet är det angeläget att bankens ägare, oavsett vem det är, i en
krissituation i bankväsendet tar ansvaret och ser till att man fullgör sina för-
pliktelser och i ordnade former sanerar och omstrukturerar verksamheten.
Samtidigt är det när staten är ägare viktigt att man ser upp så att man inte
genomför en räddningsaktion på ett sådant sätt att den statligt ägda banken
får konkurrensfördelar framför övriga banker som konkurrerar på markna-
den.
I debatten kring Nordbankenaffären har det framförts olika synpunkter
på storleken av statens engagemang. En del har hävdat att behovet av nytt
ägarkapital är ännu större än det belopp vi nu diskuterar. Man menar att
banken snart kommer tillbaka till regering och riksdag för att man behöver
mer pengar. Andra däremot har hävdat att den nya bankledningen har tagit
till i överkant och på det viset har skaffat sig möjlighet att få ett bättre kon-
kurrensläge gentemot konkurrenterna på bankmarknaden.
Utskottet har vid behandlingen av ärendet, som innefattar en rad utfråg-
ningar av personer som har insikt i banksystemet i Sverige - det framgår
också av utskottsbetänkandet, där det finns redogörelser för utfrågning-
arna - inte fått några indikationer på att detta skulle vara ett för stort belopp.
Inte heller från den andra sidan har man hävdat detta. Vi har inte heller fått
indikationer på att beloppet är för litet och att vi så att säga kommer att få
nya krav från banken. Utskottet har därför godtagit de beräkningar som
banken har gjort och som ligger till grund för regeringens framställning.
Regeringen begär som ni har sett dessutom ett bemyndigande att längre
fram, när bankens situation har stabiliserats och det från affärsmässig syn-
punkt är lämpligt, sälja ut statens aktier i Nordbanken. Alla partier har ställt
sig bakom det utom vänsterpartiet, som i en motion och i en meningsyttring
i utskottet har motsatt sig detta.
Vänsterpartiets tro på statligt ägande av banker har tydligen inte rubbats
av smällen för Nordbanken. Rolf L Nilson sade i sitt anförande att det fak-
tum att det var just Nordbanken som råkat så illa ut inte beror på att det är
staten som är ägare till banken. Jag skulle vilja hävda att det är precis vad
det gör, Rolf L Nilson. Det är Nordbanken, som har staten som anonym hu-
vudägare, och Första Sparbanken, som över huvud taget inte har någon
ägare, som har drabbats i särklass värst. Jag tror att de flesta människor inser
att i en bank som har många privata ägare, som så att säga vakar över hur
bankledning och bankstyrelse fungerar får man trycket på ögat på ledningen
på ett helt annat sätt än i en bank med en anonym ägare.
Vänsterpartiet har också fört fram krav på en oberoende utredare av den
s.k. Nobelaffären. Det har man konstigt nog satt som villkor för statens med-
verkan i nyemissionen. Nobelaffären är ju bara en liten del av Nordbanken-
krisen, men den har man av någon anledning fastnat för.
Det kravet avvisar utskottet och pekar på att börsstyrelsen har tillsatt en
utredning om just Nobel Industrier AB. När den föreligger får Rolf L Nilson
säkert möjlighet att ta del av den. Det har för övrigt tillsatts också andra
utredningar, som också kommer att lägga fram sina resultat och där man får
den här affären belyst.
Ny Demokrati vill ha en utredning om händelseförloppet i Nordbanken
liksom grunderna för det beräknade kapitaltillskottet. Här har utskottet pe-
kat på att det är naturligt att den instans som statsmakterna har tillsatt, näm-
ligen finansinspektionen, får söka skapa ökad klarhet i de missförhållanden
som kan ha medverkat till att banken nu har hamnat i den här situationen.
Det är naturligtvis lätt att kritisera den tidigare bankinspektionens arbete.
Vi har vid behandlingen i utskottet funnit att organisationen i den tidigare
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Teckning av
aktierm.m. i
Nordbanken
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Teckning av
aktier m.m. i
Nordbanken
bankinspektionen och inriktningen av dess arbete inte har varit bra när det
gällt just den typ av kriser som kan uppstå i banker och finansbolag. Men vi
har också fått en mycket ingående redogörelse för hur man nu omorganise-
rar finansinspektionen med inriktning på att klara ut just den typ av problem
som vi nu diskuterar. Det är utskottets majoritets mening att den omorgani-
sation som har gjorts i finansinspektionen gör att den i framtiden kommer
att ha betydligt större möjligheter att utföra sitt arbete som kontrollorgan.
Men - och det är viktigt - vi skall aldrig räkna med att någon statlig inspek-
tion kan följa varje kreditärende i det dagliga arbetet ute i bankerna. Det
kan heller inte vara meningen.
Det utredningskrav som ställs stöter naturligtvis på patrull av rent legala
skäl. Det går inte att mot de lagar som bankerna arbetar under begära att de
skall lägga alla papper på bordet och avslöja hur affärskontakter med kun-
derna har varit och vilka resultaten har blivit. Därför har utskottets majoritet
avvisat de krav som Ny Demokrati och vänsterpartiet har framfört i denna
del.
Fru talman! Hur kunde då dessa enorma kreditförluster uppkomma utan
att någon ansvarig slog larm i tid? Den frågan har diskuterats livligt i mass-
media de senaste månaderna av bankmän, finansanalytiker, politiker och
många andra. Några huvudorsaker kan utkristalliseras ur den debatten.
De omfattande kreditförlusterna de senaste åren har sin grund i att flera
banker under 1980-talet har etablerat sig på en ny marknad, företagssektorn,
och till den gruppen hör Nordbanken. Brister i erfarenhet och kunnande om
vad företagande är har varit orsaken till den alltför lättvindiga kreditgiv-
ningen, hävdar somliga. Andra säger att den överlikviditet som uppstod i
bankerna vid överhettningen av den svenska ekonomin under 1980-talet
ledde till ett starkt tryck på bankledningarna att låna ut pengar på ett allt
vidlyftigare sätt till finans- och fastighetsbolag. Vi fick en lånekarusell där
panterna ständigt rakade i höjden och där ingen riktigt tog ansvaret för att
stoppa karusellen. Andra bedömare hävdar att huvudorsaken till bankkrisen
är att avregleringen på kreditmarknaden ledde till att det blev alltför lätt att
sälja pengar. Andra åter har pekat på att skatteomläggningen i kombination
med avregleringen gjorde att man fick den här våldsamma svängen i hela
kreditväsendet.
Beträffande ansvarsfrågan, fru talman, tycker jag att det finns all anled-
ning att här i riksdagen slå fast att bankstyrelsen och bankledningen har det
fulla ansvaret för vad som har hänt, oavsett vilka omständigheter i övrigt
som har bidragit till den uppkomna krissituationen.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan och
avslag på reservationen från Ny Demokrati. Jag avvisar också den menings-
yttring som vänsterpartiet har fogat till betänkandet.
Anf.5 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Rolf Dahlberg sade att det rådde enighet om att staten skall
uppfylla sina skyldigheter som ägare och att staten i ett större perspektiv inte
kommer ifrån att i sista hand ställa upp som garant när stora banker och de-
ras betalningssystem är hotade. Det är något som vi kan vara överens om.
Men det är lika självklart att staten inte villkorslöst och på relativt dåligt be-
slutsunderlag skall ställa upp och uppfylla sina skyldigheter. Det kan inte
vara rätt mot den allmänhet som vi som riksdagsledamöter representerar.
Av Rolf Dahlbergs anförande har framgått att det inte föreligger någon
redovisning i egentlig mening av hur stort kapitaltillskott som egentligen be-
hövs i Nordbanken. Rolf Dahlberg sade också att vissa aktörer på markna-
den har sagt att det föreslagna beloppet är för stort och gynnar Nordbanken.
Andra har sagt att beloppet är för litet och att det finns risk för att Nord-
banken begär mer.
Om vi i riksdagen skall fatta beslut i en fråga som rör ett betydande antal
miljarder kronor, så anser jag att det skall finnas ett beslutsunderlag som
med en säkerhet på låt oss säga 1 miljarder kronor när ligger till grund för
beslutet. Någon sådan säkerhet finns inte. I stället föreligger det muntliga
uppgifter som man får tro på eller inte. Jag tycker det är ytterst otillfredsstäl-
lande att fatta beslut på en sådan grund.
Rolf Dahlberg sade också att det är egendomligt att vänsterpartiet har lyft
fram just Penser-affären, Gamlestaden Nobel, som är en liten del av Nord-
bankens problem. Men den affären utgör en betydande del av kreditförlus-
terna. Det är den utlösande faktor som har lett fram till detta ärende. Frågan
har debatterats mycket, och många har ställt sig undrande. Är det här ett
sätt av banketablissemanget att manövrera ut Erik Penser, har man frågat
sig. Eller finns det andra skäl bakom det hela? Utredningar som påbörjats
har stoppats. Nu pågår det också utredningar, varför regeringen, om den tar
initiativ till ytterligare en utredning, inte behöver låta den utredningen göra
allt från grunden. Det går att sammanställa resultat som redan föreligger.
Men det är enligt min mening ändå regeringens skyldighet att göra ett utred-
ningsarbete.
Anf. 6 ROLF DAHLBERG (m):
Fru talman! Det är inte riktigt som Rolf L Nilson säger att utskottet inte
har någon uppfattning om det rimliga i det belopp på nyemissionen som pro-
positionen nu anger. Vid behandlingen i utskottet har vi haft möjlighet att
bl.a. träffa den nuvarande ledningen för Nordbanken, dvs. dess verkstäl-
lande direktör och styrelseordförande. De har redovisat hur beräkningarna
har gjorts med utgångspunkt i de kapitaltäckningskrav som statsmakterna
ställer på bankledningen och med banken&beräknade kreditförluster under
detta år. Dessa uppgår till ca 9 miljarder kronor. Från dessa utgångspunkter
kan man beräkna storleken på det tillskott av kapital som man har behov av.
Det ligger självklart i sakens natur att ingen exakt kan ange detta belopp,
eftersom det är fråga om kreditförluster som så att säga ligger i tiden löpande
framåt. Självfallet har man fortfarande dessa lån utestående. Banken får
göra en bedömning av vilka de krediter som har givits som är i riskzonen.
Jag tycker att utskottet ändå av den nuvarande bankledningen har fått en
god beskrivning av den nuvarande situationen. Det underlaget är tillräckligt
för att riksdagen skall kunna fatta ett beslut i ärendet i dag. Det är att kräva
litet för mycket när det sägs att regeringen antingen tidigare eller också nu i
efterhand skall göra en fullständig utredning om alla detaljer som lett till den
nuvarande situationen för Nordbanken.
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Teckning av
aktier m.m. i
Nordbanken
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Teckning av
aktier m.m. i
Nordbanken
10
Anf. 7 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Det vore väl magstarkt om det var som Rolf Dahlberg sade,
att vi inte hade någon uppfattning alls om hur mycket pengar som Nord-
banken behöver. Vi har uppgifter från bankledningen om storleken på be-
loppet. Men det är bara deras egna ord. Det finns egentligen inget skriftligt
beslutsunderlag, varken hos den gamla eller den nya regeringen. Jag är
ledsen att behöva upprepa det. Inte heller förelåg det någon sådan redovis-
ning vid utfrågningarna i näringsutskottet.
Låt mig så övergå till frågan om fullmakt för regeringen att sälja ut Nord-
banken. I mitt inledningsanförande sade jag att jag inte ansåg det vara moti-
verat. Det finns ingenting i bankkrisen som säger att det här är ett problem
för statligt ägda banker. Det är kanske inte ens ett problem för banker med
ett diffust ägarskap, som Rolf Dahlberg kallade det.
Stadshypotek har såvitt jag förstår klarat sig hyfsat i den här härvan. Man
skärpte sina kreditkrav relativt tidigt under krisens uppseglande. Det är ett
exempel på ett finansinstitut som har ett mycket diffust ägarskap.
Det är ingen brådska som motiverar att regeringen ges fullmakt att sälja
ut Nordbanken. I propositionen sägs att en utförsäljning kan ske tidigast om
ett par år. Uppenbarligen ser man framför sig möjligheten att erbjuda ut-
ländska ägare att komma med i bilden. Det kräver i så fall att bundna aktier
görs om till fria aktier tillsammans med att en del andra förändringar görs,
och det tar som sagt tid.
Jag kan inte dela uppfattningen att Nobelaffären är en liten del av Nord-
bankens problem. I stället är den en betydande del i problemen.
Jag vill också lyfta fram problemen med inspektionen och tillsynen. Jag
kräver inte en granskning av bankinspektionens och finansinspektionens
agerande bara därför att jag vill vara efterklok och leta efter fel, utan jag gör
det därför att jag anser att man skall lära sig att förbättra rutiner samt und-
vika liknande händelser i fortsättningen, om det nu är möjligt.
Jag har framför mig en artikel från Financial Times som behandlar den
nordiska bankkrisen. I artikeln påpekas att det har varit brister i tillsynen.
Man citerar Anders Sahlén, som säger detsamma och nämner att det nu har
gjorts organisatoriska förändringar.
Anf. 8 ROLF DAHLBERG (m):
Fru talman! I frågan om utförsäljning av Nordbanken är Rolf L Nilson och
hans parti isolerade. De tycks vara kvar i den kommunistiska tron på att allt
sköts bäst av staten. Det går naturligtvis inte att övertyga Rolf L Nilson om
motsatsen, och därför lämnar jag den frågan därhän.
Beträffande kapitaltillskottets storlek sade jag att utskottets ledamöter,
genom de utfrågningar som ägt rum och på annat sätt, har fått en ganska klar
bild av situationen. Det föreslagna beloppet är nog det rimliga belopp som
man i dagsläget kan bedöma att staten som ägare bör gå in med för att ge
banken en chans att restaurera verksamheten och kunna arbeta igen de för-
luster den har gjort. Om riksdagen skulle säga nej till detta kapitaltillskott,
så går ändå inte Nordbanken i konkurs. Men den tvingas dra ned på verk-
samheten och bli en liten provinsbank som aldrig ges möjlighet att arbeta
tillbaka förlusterna. Det är sanningen. Därför anser jag det rimligt att tillföra
banken det kapital som har föreslagits. Jag tror också att beloppets storlek,
såvitt kan bedömas, är den rätta. Rolf L Nilson sade att tillskottet måste vara
på 1 miljard kronor när rätt avvägt. Det tror jag faktiskt att det är.
Jag tror att vi kan vara överens om att inspektionen tidigare inte har funge-
rat bra. Den omorganisation som nu har gjorts av hela inspektionen, där
man bl.a. har tagit in särskild kompetens för att studera orsakerna till kredit-
förlusterna, kommer med all sannolikhet att göra att inspektionen blir
mycket effektivare och ges större möjligheter att lyckas i det framtida arbe-
tet. På den punkten tror jag trots allt att vi är överens.
Anf. 9 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Det är inte en låsning i någon sorts gammal kommunistisk syn
på det här som gör att jag finner det omotiverat att ge regeringen fullmakt
att sälja ut Nordbanken. I mitt inledningsanförande underströk jag att man
bör undersöka om staten skall äga banker, hur mycket den skall äga och vil-
ken typ av banker det skall vara. Min bedömning var att det kanske inte är
rimligt eller ens lämpligt att staten på det sätt som man har gjort i fråga om
Nordbanken försöker konkurrera och genom volymökningar slå sig in bland
de två tre största affärsbankerna.
Problemet för mig är att jag inte tycker att det är sakligt grundat att begära
en fullmakt för utförsäljning. Krisens upprinnelse och utfall motiverar inte
att man gör sig av med aktieinnehavet i Nordbanken. Det motiverar snarare
att man blir en aktiv och mer bestämd ägare. Det står också fullständigt klart
att det inte är någon brådska med att ge regeringen en eventuell fullmakt.
Det är enligt min uppfattning obegripligt att inte representanter för bank-
inspektionen vid sina informella träffar med den nya och gamla ledningen
för Nordbanken - det kan ha varit i samband med luncher eller frukostar -
har diskuterat frågan om Nordbankens affärer. Det borde tydligt och klart
ha utsagts att bankens affärer håller på att gå åt skogen. Jag utgår från att
det är klokt och förnuftigt folk som styr och leder bank- och finansinstitut.
De kan omöjligen ha trott att Nordbankens ”affärer” skulle bära för evigt.
För cirka tio år sedan var det en bankkrasch i Danmark till följd av att -
som det sades - kapitalmarknaden avreglerades. Det fanns ett uppdämpt lå-
nebehov, och bankerna blev vårdslösa i sin kreditgivning. Den här kraschen,
som var väl känd, borde man ha dragit lärdom av. Det finns också exempel
på banker och andra som visserligen har reagerat sent, men ändå i tid. Efter-
som det är bankinspektionens skyldighet att slå vakt om sundheten i syste-
met, menar jag bestämt att bankinspektionen borde ha reagerat tidigare.
Anf. 10 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Fru talman! Jag har inte velat ge mig in så mycket i den här debatten, men
jag gör det nu avslutningsvis. För en gångs skull är vi överens med vänstern
i en sakfråga, nämligen att näringsutskottet har utrett en fråga som riksdagen
kommer att fatta beslut om och som saknar dokumenterat underlag. Det
bygger på muntliga framställningar från berörda parter. Det gäller skatte-
pengar och således stora belopp på flera miljarder kronor.
Jag vill avslutningsvis uttrycka förhoppningen att varken näringsutskottet
eller riksdagen fortsättningsvis skall låta nöja sig med att komma fram till ett
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Teckning av
aktierm.m. i
Nordbanken
11
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Utrikeshandel
bifall när det gäller problem och frågor utan att ha det skriftliga och doku-
menterade underlag som enligt min uppfattning - framförd i reservationen -
verkligen behövs, i denna och andra frågor.
Anf. 11 ROLF DAHLBERG (m):
Fru talman! Jag skall inte heller förlänga debatten. Jag vill ändå säga till
Bengt Dalström att det är litet förvånande att Ny Demokrati har ställt kravet
att man skall få en kartläggning av händelseförloppet bakåt samt att resulta-
tet av utredningen skall bli offentligt. Det skulle betyda att vi struntar i allt
vad banksekretessen heter. Vi skulle då lämna ut enskilda personer, företa-
gare och andra till allmänheten. Jag har svårt att tro att detta egentligen är
meningen med Ny Demokratis framställan. Ni måste ha tänkt litet för hastigt
i ivern att få veta så mycket som möjligt om orsakerna. Jag har då tolkat Ny
Demokratis avsikter på bästa sätt. Efter att ha fått en förklaring borde ni
inse att ni ställer ett orimligt krav.
Fru talman! Jag vill även ta upp den andra delen i reservationen under
mom. 6, där man begär en utredning om ett insättarskydd. Detta hoppar nu
Bengt Dalström av här. Bengt Dalström, ni har i utskottet fått uppgifter om
att regeringen har tillsatt en arbetsgrupp som sysslar med dessa frågor. Ni
reserverade er ändå i utskottet, och hoppar av det nu. Det finns ingen logik
i den hanteringen. Det medför bara att ni belastar utskottet med arbete och
kammaren med onödiga yrkanden. Det är bättre att man hoppar av sina yr-
kanden redan i utskottet när man är tillgodosedd.
Anf. 12 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Fru talman! Rolf Dahlberg funderade över underlaget och varför vi inte
låter oss nöja med detta. Bankerna har sin sekretess och finansinspektionen
har sin. Men är det inte så att även näringsutskottet arbetar under sekretess?
Vi borde åtminstone kunna få den mer detaljerade redovisningen skriftligen
oss tillhanda för att kunna fortsätta en diskussion med de berörda parterna.
Jag kanske är ute och cyklar litet grand, men jag har för mig att vi arbetar
under sekretess.
När det gäller insättarskyddet är vi överens och borde kanske enligt Rolf
Dahlbergs uppfattning ha dragit tillbaka vår reservation. Vi ville dock inte
göra det. Vi ville i det här sammanhanget också påpeka tidsaspekten. Från
regeringens sida har man lovat att detta skall vara genomfört till början av år
1992. Vi vill verkligen betona detta. Det är vad jag har att säga i den frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU1 Utrikeshandel.
12
Anf. 13 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Detta betänkande bygger på motioner om utrikeshandel från
förra riksdagsperioden. En del av dessa motioner ger med dagens politiska
maktförhållanden ett litet egendomligt intryck. Det har lett fram till en
ganska summarisk behandling av motionskraven. Jag tycker att det är vik-
tigt.
För min del har jag valt att ta upp ett par frågor som jag tycker är grundläg-
gande och som vänsterpartiet tillsammans med miljöpartiet och i viss mån
även centerpartiet tog upp under förra riksdagsperioden. Jag hoppas att vi
kan fortsätta att driva frågan tillsammans med centern även under den här
perioden. Vi har betonat behovet av att i internationella handelsregler, i det
internationella handelsutbytet, införa begränsningar i en i övrigt fri handel.
Begränsningarna skall bygga på miljöhänsyn och sociala hänsyn.
När det gäller miljöhänsynen förstår jag genom redovisningar från det
svenska arbetet i GATT och Uruguayrundan att frågan har drivits förtjänst-
fullt och framgångsrikt av den svenska delegationen, i viss mån av Anita
Gradin. Det tycker jag är mycket bra. Det arbetet måste intensifieras. Det
verkar dock vara svårare att få ett hänsynstagande till sociala förhållanden
än till miljö och hälsa.
Jag tycker att det är oerhört viktigt att sociala hänsynstaganden förs in på
ett ansvarsfullt sätt om man skall kunna nå framgång i avregleringar på t.ex.
tekoområdet och andra områden där utvecklingsländer och de nya demokra-
tierna i Östeuropa genom billig arbetskraft har möjlighet att konkurrera.
Den konkurrensen måste vi tillåta som ett uttryck för solidaritet. Konkur-
rensen måste dock ske på ett sådant sätt att den utgår ifrån acceptabla sociala
villkor. Det får inte vara fråga om barnarbete och orimliga arbetsmiljöer.
Det här är välkända synpunkter från debatten om svenskt skydd för tekoin-
dustrin. Vi i vänsterpartiet tycker att det är riktigt att man går från generella
skydd till att föra in sådana här mer rimliga hänsynstaganden.
Det jag har talat om har mest handlat om importen. Den andra sidan
måste emellertid också tas i beaktande, nämligen vår export. I det interna-
tionella handelssamarbetet bör det föras in begränsningar och förbud mot
export av sådana produkter som inte är tillåtna i det egna landet av miljö-
skäl, hälsoskäl och andra skäl. Man skall inte tillåta det man brukar kalla för
miljödumpning eller ekologisk dumpning. Enligt vad jag förstår finns det i
samband med FNs miljökonferens i Rio starka krafter för att de rika län-
derna skall binda sig för något sådant. De internationella handelskamrarna
har i sin miljö-charta t.ex. sagt att när man investerar och bygger upp verk-
samheter i tredje världen skall man tillämpa det egna landets miljölagar och
miljöregler. Det är alltså en viljeinriktning som jag tycker är positiv. Det är
i den riktningen man måste arbeta.
I betänkandet är en gemensam miljöparti- och vänsterpartimotion inom
detta område behandlad. Den handlar om vårt gamla krav på förbud mot
export av kärnteknisk utrustning. Jag skall inte tala speciellt länge om detta-
det är ett välkänt krav. Argumenten är att vi har beslutat att avveckla kärn-
kraften och att vi har markerat att kärnkraftsteknologi inte är förenlig med
ett tryggt, miljövänligt samhälle och en miljövänlig produktion. Med denna
markering är det ologiskt och orimligt att vi, enligt principen att vi inte bör
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Utrikeshandel
13
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Utrikeshandel
14
sälja till andra det vi inte själva vill ha eller bedömer som icke säkert, tillåter
svenska företag att exportera kärnkraftsteknologi och kärnteknisk utrust-
ning till andra länder.
Med det anförda yrkar jag bifall till den meningsyttring som finns i anslut-
ning till betänkandet.
Anf. 14 KARIN FALKMER (m):
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på väns-
terpartiets meningsyttring.
I näringsutskottets betänkande om utrikeshandeln behandlas motioner
som väckts under tidigare riksmöte då det rådde ett annat styrkeförhållande
i riksdagen och då regeringen var en annan än i dag.
Bl.a. har borgerliga parti- och kommittémotioner passerat utskottet utan
att föranleda vare sig tillkännagivanden eller reservationer.
Även om det ryggmärgsmässigt bär mig emot att behandla motionerna på
detta något summariska sätt, tröstar jag mig med att skälet är så entydigt
glädjande för moderata samlingspartiet, folkpartiet, centern och kds, nämli-
gen att vi i dag har en borgerlig regering.
Handelns betydelse för välståndsutvecklingen i vårt land och i alla andra
länder i världen kan knappast överdrivas. Genom handeln stärks inte bara
ländernas ekonomier utan handeln öppnar också dörrarna för samarbete och
utbyte på många andra områden. Inte minst är det kontakterna som uppstår
människor emellan som är värdefulla.
Den fria handeln för som ringar på vattnet med sig kunskapsspridning och
åsiktsutbyte som banar väg för demokratisk utveckling. Den samverkan som
handeln skapar mellan fria ekonomier, företag och människor ger både ökat
välstånd och de bästa förutsättningarna för varaktig fred.
För de fattiga länderna är ökade möjligheter till handel särskilt betydelse-
fullt. Den mest effektiva hjälp som de rika länderna kan ge dem är att under-
lätta för dem att bedriva handel med just de varor som de är bra på att produ-
cera. Det är den bästa, ja, kanske rent av den enda vägen till en bättre lev-
nadsstandard för befolkningen i dessa länder. Det effektivaste bistånd vi kan
ge dem är därför att motarbeta protektionismen.
Förhållandet är detsamma för de länder i Europa som under lång tid varit
avskärmade bakom järnridån och utsatta för det planekonomiska experi-
ment som lett till stagnation och armod. En fungerande handel kan verksamt
bidra till omställningen mot marknadsekonomi och demokrati och vända ut-
vecklingen i de länder som lidit under kommunismens röda fana.
När det gäller de baltiska staterna har Sverige ett alldeles särskilt ansvar
att som nära grannland befrämja handelsutbytet våra länder emellan. De
handelsavtal som utrikesministern nyligen undertecknade mellan Sverige
och var för sig Estland, Lettland och Litauen innebär viktiga markeringar
för ett ökat handelsutbyte våra länder emellan.
I Sveriges strävan att stödja Baltikum och länderna i Centraleuropa är nya
steg mot frihandel de som kan ge viktig draghjälp i förändringsprocessen mot
marknadsekonomi.
Fru talman! Det är inte bara utvecklingsländer och forna öststater som är
beroende av att utrikeshandeln fungerar. Det gäller även i högsta grad vårt
eget land. För Sverige är det ett centralt intresse att en så omfattande global
frihandel som möjligt säkerställs.
Som litet land är Sverige beroende av att den internationella frihandeln
fungerar och av att svenska företag kan verka utomlands. Handelshinder och
antidumpingsregler kan slå hårt mot svensk industri och därmed mot vår
ekonomi och vårt välstånd. Frihandel är en förutsättning för att vi skall
kunna hävda oss gentemot de stora handelsblocken.
Det är därför oerhört betydelsefullt för Sverige att förhandlingarna som
sker inom ramen för GATT-avtalet lyckas. När vi nu diskuterar detta betän-
kande är Uruguayrundan inne i sin slutfas. Mer än fem års arbete för att
åstadkomma fungerande regler för att öka den globala frihandeln skall vara
avslutade i december.
I dagens situation, med den allmänna lågkonjunktur som råder världen
över, behövs den stimulans som en friare världshandel skulle ge.
Uruguayrundan är inne i slutspurten, och vi kan bara innerligt hoppas att
ett avtal kan undertecknas i december.
EG är Sveriges viktigaste marknad. Natten mellan den 21 och 22 oktober
avslutades EES-förhandlingarna. Efter bara två år och med hållen tidsplan
fördes därmed det mest omfattande avtal någonsin i hamn. Detta är både
den gamla regeringens och den nyas förtjänst.
Det ligger ett stort värde och en styrka i att EES-förhandlingarna hela ti-
den har haft brett parlamentariskt stöd. Jag vill gärna här ge Anita Gradin
en särskild eloge för hennes mycket framgångsrika arbete i denna process.
Inom kort kommer avtalet att paraferas och det kommer, om tidsplanen
håller, att undertecknas av alla de 19 EG- och EFTA-länderna kring årsskif-
tet. Den 1 januari 1993 får Sverige därmed del av EGs inre marknad.
Även om Sverige redan i dag har en väl fungerande handel med EG, inne-
bär EES stora förändringar och fördelar. När det gäller varusidan öppnas
den internationella upphandlingen på hela EG-marknaden för svenska före-
tag. En väsentlig del av de hinder för fria varurörelser mellan de nordiska
länderna som finns i dag kommer att undanröjas genom EES-avtalet. EG-
EFTA-samarbetet har härigenom åstadkommit mer än vad som kunnat upp-
nås i det nordiska samarbetet.
Handeln kommer att avregleras i och med borttagandet av de tekniska
handelshindren. EES får också som effekt att möjligheterna att exportera
tjänster, t.ex. transporter, bank- och försäkringstjänster, blir bättre.
Förändringarna kommer, förutom tillgång till en större marknad, även att
innebära en tuffare konkurrens för våra svenska företag. Det kan inte nog
understrykas hur viktigt det är att de svenska småföretagen noga förbereder
sig inför både EES och EG-medlemskapet.
Även vi politiker bör skaffa oss ökad kunskap i ämnet. I morgon kl. 13.00
finns den chansen för alla intresserade. Då ger regeringen information om
EES-avtalet i andrakammarsalen.
Det råder bred enighet i riksdagen om Sveriges medlemsansökan till den
europeiska gemenskapen. För Sverige innebär EES-avtalet en nödvändig
språngbräda mot EG-medlemskapet.
I regeringsförklaringen slås fast att regeringen med all kraft kommer att
verka för att Sverige snarast möjligt blir fullvärdig medlem. Målet är att ett
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Utrikeshandel
15
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Utrikeshandel
svenskt medlemskap i den europeiska gemenskapen skall bli verklighet den
1 januari 1995.
Fru talman! När det gäller vänsterpartiets synpunkter kan jag bara konsta-
tera att frihandelstanken inte står i någon motsatsställning till arbetet för att
komma till rätta med miljöproblemen.
Regeringen har i regeringsförklaringen uttalat att FNs roll i miljövårdsar-
betet måste stärkas, och regeringen avser att ta initiativ till en bred diskus-
sion om internationella miljöregler för handeln.
I förhandlingarna kring den internationella handelspolitiken gäller för
GATT-avtalet att det omfattar regler till skydd för hälsa, miljö och säkerhet.
Inom frihandelns ram kan farliga produkter stoppas.
I EGs regelverk och i EES-avtalet slås tydligt fast att hänsynen till miljö,
hälsa och säkerhet inte får äventyras när den gemensamma marknaden ge-
nomförs.
Eftersom vänsterpartiet säger sig vilja värna om miljön blir förbudsivern
när det gäller export av kärnteknik närmast obegriplig. Svensk kärn-
kraftsteknologi tillhör den mest framgångsrika i världen. Genom att expor-
tera kunskap, kompetens, säkerhet och högteknologiska produkter inom
kärnteknikområdet kan Sverige verksamt bidra till säkrare kärnkraftverk i
världen och till en tryggare miljösituation i vår omvärld. Samtidigt kan vi
bidra till välståndsutvecklingen.
Anf. 15 ROLF L NILSON (v) replik:
Fru talman! Jag tar upp det sista först. Jag tycker inte att export av svensk
kärnkraftsteknologi är att bidra till bättre miljö och bättre teknik. När man
nu i Tyskland försöker komma till rätta med sitt energislöseri och sina miljö-
problem, förorsakade av fossilbaserad produktion av energi och el, är det
ganska intressant att se att man inte väljer utbyggnad av kärnkraft, utan man
väljer i huvudsak den väg som den internationella miljörörelsen, den
svenska miljörörelsen och faktiskt den svenska riksdagen har valt, nämligen
att i huvudsak satsa på energieffektivisering, på sparande. Jag tycker att det
är ett uppmuntrande tecken.
Karin Falkmer är, trots att hon är frihandelsvän, utan några större förbe-
håll beredd att krypa innanför EGs tullmurar. Det är väl ett opartiskt konsta-
terande, tycker jag, att EG genom sin protektionism har varit ett problem
vid genomförandet av Uruguayrundan. EG bedriver i allmänhet, i sin handel
med u-länder, en mycket tveksam politik. Det kan också konstateras att det
inte finns någon självklar harmoni mellan frihandel och miljöhänsynsta-
gande. Såvitt jag förstår har det krävts ett mycket hårt arbete, mot ett
mycket starkt motstånd, att föra in miljö, säkerhet och skyddsaspekter i de
internationella handelsavtalen. Industrin vill inte ha detta. Det är tveksamt
om de övre klasserna i u-länderna vill ha det, när de vill öka sitt välstånd.
Ett internationellt ansvarstagande, insikt om att det enda som håller är
långsiktigt hållbar produktion och välståndsökning, gör att vi måste vara of-
fensiva i våra krav på att slå vakt om miljöhänsynen, att föra in dem på allt
fler områden. Men vi måste också ställa krav när det gäller att slå vakt om
sociala hänsyn.
16
Anf. 16 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Miljösituationen och situationen för handeln i de länder där
vänsterns idéer har härskat och där handeln har stått stilla förskräcker. Av-
slöjandena i samband med de planekonomiska ländernas kollaps talar sitt
tydliga språk. Nog måste väl även vänsterpartiet i Sverige dra lärdom av den
stagnation som den kommunistiska ideologin har resulterat i i länder som nu
har övergivit vänsteridéerna. De följder för miljön som vänsterns planeko-
nomisystem har lett till är minst sagt förfärande.
Jag har siffror som gäller kärnkraftens situation just i dag. Det finns 324
kärnkraftverk. Under 1990 togs nio nya i bruk. Som jag ser det finns det allt
skäl i världen att den svenska kärntekniken, som är säker och högteknolo-
giskt effektiv, får en god chans. Fick vänsterns förbudspolitik råda skulle så-
väl miljösituationen som möjligheten att producera elenergi under säkrare
former försämras. I säkerhetshänseende och ur miljösynpunkt är vänsterns
inställning förkastlig. Jag ser det faktiskt som omoraliskt att förmena andra
länder chansen att dra nytta av svensk kärnteknologi när det gäller att produ-
cera elektricitet på ett säkert sätt.
Anf. 17 ROLF L NILSON (v) replik:
Fru talman! Det senaste förstår jag var en del av Karin Falkmers allmänt
religiöst färgade politiska uppfattningar när det gäller frihandel, utbyggnad
av kärnkraft och liknande ting. Jag föredrar, med all respekt för religiösa
uppfattningar, en mer materiellt, sakligt grundad syn på tingen.
Jag kan när det gäller utbyggnad av kärnkraft konstatera att Karin Falk-
mer representerar ett extremistparti, som vill satsa på en ohämmad kärn-
kraftsutbyggnad och är fullständigt ensamt om detta. Jag vet förstås inte rik-
tigt var Ny Demokrati står. Det är möjligt att ni har fått en bundsförvant.
Det får kommande riksdagsdebatter utvisa. Men den svenska riksdagen har
faktiskt med överväldigande majoritet uttalat sig för avveckling av kärnkraf-
ten, ett uttalande grundat på att den inte är säker. Det är inget långsiktigt
hållbart sätt att producera energi. Då är det ologiskt att vi skall ”kursa ut”
detta på världsmarknaden, till folk i en nödsituation. Det är inte bara olo-
giskt, det är omoraliskt också.
Jag tycker att man skulle ta en seriös debatt om de problem som den fria
europeiska marknaden skapar. Det förs en sådan debatt i EG-länderna,
inom EG-kommissionen, där man inser att de ökade marknaderna, den till-
växt som den fria marknaden ger upphov till, måste tyglas. Den måste ledas
in på uthålliga, miljövänliga banor, annars spränger man taket för vad natu-
ren tål. Det är hårda ingrepp och hårda regleringar som man måste vidta.
Anf. 18 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Jag tycker faktiskt att Rolf L Nilson skall vara ganska tacksam
och glad över att Sverige är på väg in i EG. Utvecklingen av miljöreglerna
inom EG är en ständigt pågående process. Som medlem kan Sverige fullt ut
medverka i den processen. Vi kan bidra till en förbättrad miljösituation även
i de gamla planekonomiländerna. Där bedriver EG ett mycket omfattande
arbete i dag.
Som jag sade i mitt inledningsanförande innebär frihandelssystemet ökat
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Utrikeshandel
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 28
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Utrikeshandel
välstånd. Handelsutbyte medför en bättre ekonomi och skapar resurser som
kan användas i miljöarbetet. Onödiga inskränkningar i frihandeln, som
vänsterpartiet är förespråkare för, leder i rakt motsatt riktning. De ekono-
miska möjligheterna att värna om miljön krymper om handelsutbytet mins-
kar för de fattiga länderna. Särskilt de fattiga länderna i tredje världen skulle
stå som förlorare, om regler innebärande ökade handelshinder skulle införas
enligt vänsterns modell.
Talmannen anmälde att Rolf L Nilson anhållit att till protokollet få anteck-
nat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 19 ANITA GRADIN (s):
Fru talman! Det handelspolitiska betänkande som kammaren nu behand-
lar visar att vi har många viktiga frågor på dagordningen: EES-avtalet är i
hamn; från GATT-förhandlingarna sänds för första gången på länge optimis-
tiska tongångar; utvecklingen i Öst- och Centraleuropa inger både bekym-
mer och glädje - viktiga steg tas där i riktning mot demokrati och marknads-
ekonomi.
Sverige är en handelsberoende nation, och därför måste vår handelspolitik
främja våra relationer till alla delar av världen. Utan ett starkt GATT har
små länder som Sverige svårt att hävda sina handelspolitiska intressen. För-
stärkta och utvidgade GATT-regler är också viktiga för att förhindra att de
regionala liberaliseringsprocesserna inom och utom Europa blir exklusiva
och inåtvända.
På sistone har jag alltså fått en del positiva rapporter med budskap att för-
handlingsarbetet blivit konkret. Uruguayrundan går mot slutet av sitt femte
år. Vi får hoppas att det här betyder att allt fler regeringar insett sitt politiska
ansvar för att Uruguayrundan slutförs vid årsskiftet, eftersom man nu tagit
fatt i frågor som immaterialrätt, tjänstehandel och investeringar, som ju vid
sidan av jordbruket är svåra frågor. Skälet till att tiden snart rinner ut är att
det 1992 blir presidentval i USA och intresset där självfallet kommer att äg-
nas helt andra frågor. Likaså kommer förändringar att ske inom EG-kom-
missionen. Jag vet att de svenska förhandlarna är pådrivande. Nu är det bara
att hoppas att de får gehör hos sina kolleger den här gången.
Fru talman! Som konsumenter blir vi mer och mer medvetna om miljön.
Även på handelspolitikens område måste miljön få bättre genomslag. Där
håller jag helt med Rolf L Nilson. Tyvärr är frågetecknen alltför många på
vilket sätt och i vilken omfattning de multilaterala handelsreglerna är till-
lämpliga på olika typer av miljöåtgärder. De här frågetecknen måste rätas
ut för att undvika osäkerhet. Då tror jag också att vi kan undvika svårlösta
handelstvister, som vi med jämna mellanrum råkar ut för i dag. Här måste
GATT bli betydligt mer aktivt än i dag, så att man gifter ihop handel och
miljö. Det är viktigt att klara ut hur handelsreglerna kan förstärkas och hur
man kan komplettera dem för att vi skall kunna ta hänsyn till miljöfrågornas
växande betydelse. Här är det också glädjande att den kommande interna-
tionella miljökonferensen kommer att ta itu med dessa frågor. Jag tror också
att det skulle betyda väldigt mycket om man på den kommande UNCTAD-
18
konferensen kunde ha miljöaspekterna med i det samarbete som vi skall ha
med utvecklingsländerna.
Fru talman! Vi gläder oss åt att EES-avtalet har seglats i hamn. Vi kom-
mer på detta sätt att kunna delta i världens största marknad med 380 miljo-
ner människor. Vi kommer med samtidigt som EG självt inför den inre
marknaden. Mandatet från riksdagen att svenska medborgare och företag
skall kunna delta och ha samma möjligheter och rättigheter som medborgare
och företag i EG är därmed tillgodosett.
Jag vill tacka Karin Falkmer för det erkännande jag fick. Jag håller med
om att det har haft stor betydelse i förhandlingarna att vi har haft ett brett
politiskt samarbete och att EFTA-delegationen och regeringarna har funge-
rat så bra tillsammans. Nu gäller för oss att lotsa avtalet genom riksdagen i
tid. Jag hoppas att den begäran som EG-domstolen riktat till kommissionen
om att få ha en hearing inte kommer att medföra förseningar i arbetet. Para-
feringen blir tydligen framflyttad från den 18 november till någon gång vid
årsskiftet. Även om tidtabellen är snäv, hoppas jag att regeringskansliet
ändå skall orka med att få fram en proposition i tid.
Fru talman! För oss här i riksdagen gäller att vi mycket snart bestämmer
oss för vår egen organisation. Vi socialdemokrater ställer oss bakom försla-
get att riksdagen skapar ett nytt utskott, ett EES-utskott. Skall riksdagen
kunna hantera det största avtal Sverige någonsin har slutit måste vi ha en
bra organisation. Då ser jag att ett nytt utskott är nödvändigt. Det handlar
nämligen om att få en helhetssyn, med andra ord att få balans i lagstiftnings-
arbetet. Vi behöver ett beslut om detta före jul för att på detta sätt kunna få
ett utskott organiserat fram till den 1 februari.
Slutligen några ord om informationen. Genom EES-avtalet anses EFTA-
länderna få tillträde till 75 % av EG-marknaden. Nu behöver vi alla lägga
ned ett stort arbete för att tala om vad EES-avtalet betyder på olika områden
i samhället. Vi är på god väg att tänka europeiskt i vårt politiska handlande,
men avtalet måste föras ut på bredden. Det kan vi göra samtidigt som vi ger
information om vad ett EG-medlemskap kommer att betyda. På det sättet
kan vi föra en parallell debatt fram till folkomröstningen, som vi förhopp-
ningsvis skall kunna ha 1994 och bli medlemmar i EG 1995.
Anf. 20 NIC GRÖNVALL (m):
Fru talman! Jag har många gånger från denna talarstol yttrat mig i frågan
rörande GATT och gett mitt varma stöd för den handel i internationell regim
som GATT erbjuder. Precis som Karin Falkmer som representant för rege-
ringskoalitionen och Anita Gradin för oppositionen har framfört stöder ju
Sverige varmt en framgång i GATT-rundan. Jag vill emellertid särskilt belysa
en frågeställning i den situation som nu råder, för att om möjligt få instäm-
manden från andra partier i denna speciella fråga.
Det hinder som det i varje fall talas mest om för framgången med Uru-
guayrundan gäller jordbrukspolitiken. GATT nödvändiggör att man kom-
mer fram till en gemensam regim för jordbrukshandel så att verkliga världs-
marknadspriser kan etableras. För att åstadkomma en gemensam regim
måste de stora aktörerna på livsmedelshandelsmarknader komma överens
om en jordbrukspolitik. Det har inte lyckats hittills. Det finns nu efter samtal
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Utrikeshandel
19
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Utrikeshandel
mellan Jacques Delors och president Bush tecken som tyder på att den poli-
tiska viljan har ökat men att metoderna ännu inte har kommit på bordet.
Min uppfattning är att vi från svensk sida, från riksdagens och regeringens
sida, kan ge ett kraftfullt bidrag till lösningen av de återstående problem som
måste lösas under de kommande månaderna, om vi i en sådan här debatt
förklarar oss beredda att låta svensk jordbrukspolitik och svensk livsmedels-
handel anpassas till för det första den europeiska lösning som blir nödvändig
för att en verklig uppgörelse inom ramen för GATT skall kunna uppnås och
för det andra den blivande GATT-reglering som kommer att styra etable-
ringen av världsmarknadspriser.
När det gäller den här frågan står jordbrukets egna organisationer på
denna sida. Det är mycket viktigt, och det bör inte försummas att man från
politiskt håll utnyttjar den situationen.
Jag skulle gärna vilja se att t.ex. Hadar Cars, som kan dessa frågor väl, på
folkpartiets vägnar uttryckte sitt stöd för att man från svensk sida i dag gör
en markering - gärna i denna debatt - att vi är beredda att vidta de föränd-
ringar som är nödvändiga och att ta det steg som kan demonstrera denna
beredskap.
Den andra frågan vill jag ta upp därför att jag är skyldig riksdagen det. Jag
har sedan 1982 varje gång dessa frågor behandlats yrkat på råvaruavtalens
avskaffande. Jag vill gärna vara traditionen trogen och gör så även i dag.
I detta betänkande visar utskottet för första gången att man inser att råva-
ruavtalen är till skada för de u-länder som avtalen ursprungligen tillskapades
för att stödja.
Jag vänder mig nu särskilt till Anita Gradin, som ju har sluppit ifrån minis-
terbördorna och kan agera litet friare. Det är nu dags för svensk politik att
slutligen i den UNCTAD 8-konferens som förestår ta ställning för ett av-
ståndstagande från råvaruavtalens många misslyckanden. Det är nog egent-
ligen bara i-ländernas stolthet som gör att detta ämne fortfarande förekom-
mer på UNCTAD 8:s dagordning. Det vore på tiden att det avfördes.
Till sist, fru talman, bör man i denna debatt väl utveckla behovet av ett
EES-utskott. Det behovet utgör en del av handelsdebatten i så måtto att när
ett EES-avtal har kommit till stånd och den formella propositionen har anta-
gits av riksdagen, kommer det att finnas ett fortlöpande behov av riksdagsin-
satser när det gäller den beredningsprocess som kommer att påbörjas inom
EES regim redan före 1993. Det är naturligtvis väldigt viktigt från handels-
politisk synpunkt att riksdagen då är representerad av ett utskott, som inte
bara har speciella insikter i EES-juridiken utan även har en organisation som
möjliggör det effektiva utskottsarbete som denna situation kräver.
Vi biträder alltså tanken på ett EES-utskott. Jag tycker att den tidsram
för tillsättandet som Anita Gradin pekade på, nämligen att utskottet skall
tillsättas innan propositionen läggs fram, är rimlig. Detta innebär dock inte
ett ställningstagande till huruvida detta EES-utskott skall permanentas eller
övergå till förhandlingspart i EG-förhandlingar o.d., utan det innebär bara
ett ställningstagande till behovet av ett effektivt och kompetent utskott un-
der EES-tiden.
20
Anf. 21 HADAR CARS (fp):
Fru talman! Det pågår för Sverige utomordentligt viktiga förhandlingar:
de nu avslutade förhandlingarna om EES-avtalet, de alltjämt pågående för-
handlingarna om GATT-avtalet och de förhandlingar om svenskt medlem-
skap i den europeiska gemenskapen, som vi hoppas snart skall komma till
stånd.
Alla dessa olika, men också delvis sammanlänkande, förhandlingar moti-
verar enligt min mening mycket starkt att det inrättas ett särskilt utskott här
i riksdagen för att på ett rätt sätt hantera i första hand EES-arbetet och på
sikt EG-frågorna. Jag ställer mig bakom de påpekanden som i detta sam-
manhang har gjorts av Anita Gradin och Nic Grönvall.
Till Nic Grönvall vill jag säga att jag självfallet är medveten om att ett avtal
med GATT av det slag som vi hoppas få se också måste innebära betydande
ansträngningar till förändringar i olika avseenden även i vårt land. Jag kan
garantera att om avtalet får en sådan utformning som vi gemensamt arbetat
för, kommer inte mitt parti att motsätta sig den typen av förändringar.
Anf. 22 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Eftersom Nic Grönvall ställde direkta frågor har han rätt att
få svar även från riksdagens minsta parti.
När det gäller frågan om GATT och värdet av att föra GATT-förhandling-
arna i hamn, har jag vid flera tillfällen deklarerat vänsterpartiets övertygelse
om att detta är nödvändigt för att undvika hotet om ett handelskrig. Det har
på jordbruksområdet gjorts markeringar av Annika Åhnberg i den här frå-
gan. Vi har båda konstaterat att jordbruksfrågornas lösning är avgörande för
att GATT-rundan skall kunna föras i hamn. Konsekvensen av detta måste
innebära att vi i Sverige är beredda att ta de konsekvenser och stödja de åt-
gärder inom svensk jordbrukspolitik som är nödvändiga för att uppfylla
GATT-avtalet. I första hand måste vi underlätta för att GATT-avtalet skall
få en lycklig lösning, och sedan måste vi följa upp åtgärderna även på det
jordbrukspolitiska området.
När det sedan gäller frågan om ett EES-utskott, nöjer jag mig med att
markera att vi alla är intresserade av en effektiv, bra och allsidig hantering
av EES-avtalet fram till dess beslut fattas. Ett särskilt EES-utskott är enligt
vår uppfattning en intressant möjlighet. Jag nöjer mig med detta så länge.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU2 Utvinning av sand och olja på kontinentalsockeln.
Anf. 23 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Detta betänkande bygger också på motioner från den förra
riksmötesperioden. Under denna period återkom dessa motioner ett antal
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Utvinning av
sand och olja
på kontinental-
sockeln
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Utvinning av
sand och olja
på kontinental-
sockeln
22
gånger. Betänkandet handlar om utvinning av sand och olja på kontinental-
sockeln.
Vänsterpartiet och miljöpartiet gjorde under förra mandatperioden starka
markeringar mot utvinning av olja och för att det när det gäller utvinning av
sand skall tas särskilda hänsyn till miljön. Man skall alltså vara mycket för-
siktig vid sådan utvinning.
Skälen till att vi är motståndare till utvinning av olja är att vi anser att både
prospektering och senare utvinning inte går att genomföra utan påtagliga
miljöstörningar. Det bör alltså inte ske någon prospektering och utvinning.
Om man från svensk sida skall satsa på att utvinna olja ur Östersjön inne-
bär detta också en markering för ett energisystem som bygger på fossila
bränslen. En sådan markering är olycklig.
Jag nöjer mig med detta konstaterande och yrkar bifall till den meningsytt-
ring som är fogad till detta betänkande.
Jag beklagar att jag inte längre har tillfälle att driva dessa frågor tillsam-
mans med någon representant för miljöpartiet. De två motionerna om en
kärnteknisk utrustning och om förbud mot oljeutvinning är gemensamma
angelägenheter för våra partier.
Anf. 24 KARIN FALKMER (m):
Fru talman! Jag vill erinra om att det i regeringsförklaringen slås fast att
miljöomsorgen är en av de fyra huvuduppgifter som kommer att dominera
den nya regeringens arbete. Regeringen har klart deklarerat att Sverige skall
spela en pådrivande roll i det europeiska miljövårdsarbetet. Samtidigt slås
det fast att ansvaret för vattenmiljön förenar länderna kring Östersjön, och
i regeringsförklaringen lovar regeringen att verka för en utbyggnad av sam-
arbetet och stöd för rening av Östersjön.
Det råder alltså inget tvivel om att moderata samlingspartiet, folkpartiet,
centern och kds är beredda att särskilt värna om Östersjöns miljöskydd.
Av betänkandet framgår tydligt att näringsutskottet delar denna syn på
vikten av att värna Östersjöns havsmiljö. Som Rolf L Nilson sade har proble-
matiken om utvinning av olja och sand på kontinentalsockeln stötts och
blötts i riksdagen vid flera tillfällen.
Liksom vid tidigare behandling i näringsutskottet anser utskottsmajorite-
ten det önskvärt att det klargörs vilka fyndigheter av olika slag som finns på
den svenska kontinentalsockeln. Samtidigt är det en förutsättning att det vid
prospektering i Östersjön ställs mycket höga miljökrav och att strikta säker-
hetsbestämmelser följs.
Som framgår av utskottstexten har Sverige och övriga länder runt Öster-
sjön undertecknat Helsingforskonventionen, vars syfte är att verka för en
förbättring av miljön i Östersjön och hindra havsföroreningar. En översyn
av konventionen pågår med bl.a. syftet att försiktighetsprincipen skall föras
in i konventionen. Som jag ser det finns det ingen anledning att avstå från
att undersöka Östersjön och de möjligheter att tillvarata de olje- eller gas-
fyndigheter som kan finnas. Inte minst med tanke på behovet av olja i våra
grannländer i Baltikum och Sovjets aviserade minskning av oljeexporten
finns det skäl att ha kvar en prospekteringsmöjlighet beträffande Östersjön.
Samtidigt måste man när det gäller Östersjön fästa särskilt stor vikt vid mil-
jöaspekterna.
Vid all prospektering av kontinentalsockeln utnyttjas avancerad mättek-
nik, och den maringeologiska kartläggningen ger besked om hur undersök-
ning kan ske på ett betryggande sätt. Undersökning tillåts bara på ställen där
geologerna vet att miljön inte riskerar att ta stryk. Alla Östersjöstater har
ansvar för att höga miljökrav och strikta säkerhetsbestämmelser tillämpas
när man söker efter naturfyndigheter i Östersjön.
Genom den maringeologiska karteringen och det miljökemiska program
som kombineras med det arbetet kan Sverige hjälpa till att inhämta och
sprida kunskaper om kontinentalsockeln och miljötillståndet i Östersjöns
havsbotten.
Vänsterpartiet förkastar i detta sammanhang olja och gas som energikäl-
lor lika hurtigt som partiet fördömer kärnkraftsenergin. Den närmast kata-
strofala energisituationen i vår nära omgivning borde ge anledning till efter-
tanke, men det gör den uppenbarligen inte. Vänsterpartiets förbudsiver le-
der som vanligt i fel riktning. Den gagnar inte miljön, och den motverkar i
vanlig ordning välståndsutvecklingen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på väns-
terpartiets meningsyttring.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU3 Vissa elfrågor.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 12 §.)
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Den arbetsrätts-
liga lagstift-
ningen, m.m.
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkanden
1991/92:AU1 Medbestämmande och anställningsskydd m.m.,
1991/92:AU2 Arbetstid, semester och annan ledighet samt
1991/92:AU3 Personalpolitik.
Talmannen meddelade att betänkandena skulle debatteras i ett samman-
hang.
Anf. 25 MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Den diskussion som vi nu skall ha handlar om arbetsrätten.
Jag vill inledningsvis påminna om bakgrunden till att den arbetsrätt som
23
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Den arbetsrätts-
liga lagstift-
ningen, m.m.
24
vi har i dag kom till på 1970-talet. Man insåg då att det var nödvändigt med
en demokratisering av arbetslivet, och man insåg också att avtalen då inte
räckte. Mycket av den trygghet som man tyckte var självklar behövde lagfäs-
tas. Det är viktigt att minnas denna bakgrund.
Det är också viktigt för diskussionen att tänka på vad som har hänt på
svensk arbetsmarknad sedan 1970-talet: den otroliga förändringen under
1970- och 1980-talet av vårt arbetsliv och av villkoren på arbetsmarknaden.
Jag vill peka på något av det som för mig och mitt parti är mycket viktigt
som utgångspunkt när det gäller en översyn av de arbetsrättsliga lagarna.
Det handlar om den internationalisering av arbetslivet som har skett och det
intåg av kvinnor på arbetsmarknaden som under just 1970- och 1980-talet
ägde rum med otrolig fart och omfattning. Vidare rör det sig om att arbets-
förhållandena har ändrat karaktär. Arbetsorganisationen har ändrats. Vi-
dare handlar det om den tekniska moderniseringen på våra arbetsplatser.
Bl.a. allt detta gör att det är hög tid för en bred översyn av de arbetsrätts-
liga lagarna. Jag vill betona att utgångspunkten för socialdemokratin icke är
att det finns för mycket inflytande eller för mycket av demokratiska spelreg-
ler för löntagarna på vår arbetsmarknad.
Det är viktigt att framhålla att det för socialdemokratin finns fyra områden
som måste vara utgångspunkten för arbetsrätten och en översyn av denna.
Arbetsrätten behöver i många stycken bli enklare och mer överskådlig. Det
är viktigt att understryka den enskildes möjligheter att på sin egen arbets-
plats ha ett inflytande. Den lokala arbetsplatsen måste i större utsträckning
stå i centrum när det gäller arbetsrätten. Det är också viktigt att ha som ut-
gångspunkt att kvinnornas inträde på arbetsmarknaden har förändrat ar-
betslivet, ett förhållande som måste beaktas vid en översyn av arbetsrätten.
Från vår utgångspunkt handlar det inte om att försämra de fackliga organisa-
tionernas möjlighet att hävda sina intressen. I stället behöver man flytta fram
och ibland förändra posititionerna för att spelreglerna skall passa i det sam-
hälle och på den arbetsmarknad som vi har och kommer att få under 90-talet.
Det är också viktigt för alla att man har utgångspunkten att det skall vara
balans mellan parterna på arbetsmarknaden. Såväl för arbetsgivarna som för
de fackliga organisationerna är det viktigt att det finns en balans i arbetsrät-
ten.
Är balansen så sned i dag att man bör ha som utgångspunkt att försämra
för de fackliga organisationerna? Nej! Jag vill ta några exempel. Hade facket
vid ASSI i Karlsborg för mycket inflytande när facket inte ens kunde åstad-
komma ett beslut om att en oberoende ekonom skulle granska det ekono-
miska underlaget för nedläggning av en pappersmaskin? Eller hur förhåller
det sig beträffande den arbetsskadade flicka som får kämpa i många år för
att få ett högre arbetsbord eller bättre verktyg som passar hennes mindre
händer? Man fick bara nej från arbetsgivaren. Har den flickan för mycket
inflytande? Eller hur förhåller det sig med situationen för den småbarns-
mamma som inte får förändra sina arbetstider, så att hon kan hämta och
lämna barnen på dagis? Hon får inte detta för arbetsgivaren. Har denna små-
barnsmamma för stora möjligheter att påverka sin arbetstid? Eller hur för-
håller det sig när det gäller vårdbiträdet som febrilt önskar att få komma ur
deltidsarbetslösheten och få full arbetstid? Har hon för stora möjligheter i
dag?
Exempel som de jag nämnde och behovet av enkelhet, liksom den enskil-
des möjlighet till lokalt inflytande, ville den socialdemokratiska regeringen
ha som utgångspunkt för den översyn av arbetsrätten som vi i dag behandlar.
Den borgerliga majoriteten har arbetsgivarnas perspektiv på tillvaron, vil-
ket kommer till klart uttryck i betänkandena. Detta är ingenting att skäm-
mas för. Jag och mitt parti har löntagarnas perspektiv, ni har arbetsgivarnas
perspektiv. Även här råder det balans.
Men det är nog viktigt att erkänna att det förhåller sig på detta sätt, att
mycket av det som förs fram i betänkandet handlar om att minska inflytandet
men också om att befästa myten att den här balansen mellan parterna inte
finns, att facket i dag har den egentliga makten på våra arbetsplatser. Vi soci-
aldemokrater anser givetvis att det är en felsyn, men det är också en syn som
är mycket konsekvent utifrån de ideologiska grunder som driver de borger-
liga partierna.
Sverige behöver på 90-talet en mycket flexibel arbetsmarknad, men också
en trygg arbetsmarknad. Det behövs starka fackföreningar och starka ar-
betsgivare. Återigen handlar det om balansen som är, och förhoppningsvis
kommer att fortsätta att vara, en oerhört viktig principiell utgångspunkt när
man diskuterar arbetsrätten.
Vi socialdemokrater säger nej till och vill inte ens fundera över att ännu
fler människor skulle få otrygga visstidsanställningar när redan tiotusentals
vikarier och provanställda lever i denna värld och inte önskar annat än att få
en trygg anställning efter många gånger många år som vikarier eller visstids-
anställda.
Det handlar också om att säga nej till det som man litet enkelt kan uttrycka
som ett sämre inflytande. Vi drivs av att en förutsättning för att det skall bli
en förnyelse och ett bredare arbetsinnehåll på våra arbetsplatser är att de
anställda skall kunna ges större inflytande, större ansvar och större befogen-
heter. Vi kan ute i Europa se att de som har otrygga anställningar, otrygga
arbetsförhållanden, också bekämpar förändringar eller förnyelse när det gäl-
ler tekniken. De är rädda för den otrygghet som detta kan skapa. Men en
trygg arbetsmarknad och starka fackföreningar bejakar ofta en teknisk ut-
veckling, och detta till gagn både för de anställda och för företagen.
Jag vill också betona hur viktigt det är att man vid översynen av arbetsrät-
ten har som utgångspunkt att kvinnor skall kunna förena barn och arbete.
Detta är ett viktigt perspektiv även för oss socialdemokrater.
Jag vill också varna för att alla tankar på att småföretagen skulle ha andra
villkor än storföretagen när det gäller arbetsrätten. Det är ett tänkande som
har dykt upp många gånger i den politiska debatten. Jag vill varna för att
det i ett annat konjunkturläge kan bli svårare för småföretagen att rekrytera
personal om anställningstryggheten och inflytandet är mindre där än i de
stora företagen.
Det är dessa utgångspunkter som vi socialdemokrater vill ha som princi-
per när vi nu diskuterar den mycket nödvändiga översyn av arbetsrätten som
vi alla är överens om behöver ske, men vi är långt ifrån överens om innehål-
let.
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Den arbetsrätts-
liga lagstift-
ningen, m.m.
25
|
Prot. 1991/92:28 20 november 1991 |
Avslutningsvis, fru talman, vill jag yrka bifall till våra förslag, som av tek- |
kande 2.
|
Den arbetsrätts- |
Anf. 26 KARL-ERIK PERSSON (v): Fru talman! De betänkanden som vi nu skall debattera är inte föranledda I tilläggsdirektiven till propositionen om bl.a. småföretagsamhet framgår I arbetsmarknadsutskottets betänkande 2 tas arbetstid och semester upp. När det gäller semesterfrågorna har man från framför allt borgerligt håll Det pågår ett utredningsförfarande på andra håll. Därför är det litet märk- Vänsterpartiet anser att sex timmars arbetsdag vore bra för att föräldrarna Ekonomi handlar ju om hur man räknar, vilka som tjänar på olika åtgär- |
|
26 |
nor stannar hemma.” Den moderata ledamoten hade enligt tidningen sagt: |
”Visst gör förvärvsarbetande kvinnor en bra insats. Men de skulle göra ännu
större insats om de vore hemma.”
Man kan ju vända på detta och säga: Visst gör förvärvsarbetande män en
bra insats. Men skulle de inte göra större insatser om de vore hemma?
Det påstås många gånger att män är mer tekniskt kunniga. Därför skulle
de kunna utföra en viss del av reparationsarbete t.ex. på en villa om de stan-
nade hemma. På det sättet skulle de kunna göra ett visst hantverksarbete.
Nu vet jag inte om det är sant att män är mer tekniskt kunniga. Men detta
hävdas i debatten.
Utifrån sådana synpunkter kan man säga att den förtjänst man skulle göra
socialt och kanske rent av ekonomiskt om man införde sex timmars arbets-
dag skulle innebära att man försökte komma till skott med denna fråga.
Denna fråga har debatterats, och jag vet att det är många politiska kvinnoor-
ganisationer som vill att man äntligen genomför sextimmarsdagen.
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till vänsterpartiets me-
ningsyttring under mom. 5 i betänkande 1 och vänsterpartiets meningsytt-
ring under mom. 1 i betänkande 2.
Anf. 27 SONJA REMBO (m):
Fru talman! Det råder numera politisk enighet om att det behövs en över-
gripande översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Mona Sahlin har re-
dovisat sina argument, dvs. socialdemokraternas syn på hur den här översy-
nen skall se ut. Det framgår av de direktiv som hon i egenskap av arbets-
marknadsminister utfärdade så sent som i augusti i år.
Mycket har förändrats i arbetslivet på de två decennier under vilka lagarna
har gällt. Ny teknik, nya organisationsformer, nya verksamhetsformer, nya
produktionsformer utvecklas i nära samarbete mellan arbetsgivare, arbetsta-
gare och fackliga representanter på arbetsplatserna.
Arbetsorganisationen genomgår i dag mycket stora förändringar. Den be-
slutsstruktur i hierarkisk form som vi har vant oss vid ersätts alltmer av ett
decentraliserat beslutsfattande inom företag och förvaltningar. Den s.k.
platta organisationen ger de anställda på ett helt annat sätt än tidigare ett
ökat inflytande och ansvar i det dagliga arbetet. Detta motsvarar de anställ-
das växande krav på personlig utveckling.
Den taylorism som tidigare präglade arbetslivet, dvs. styrning och kontroll
av osjälvständiga arbetare och tjänstemän, håller i ökande takt på att om-
vandlas till flexibla arbetsorganisationer som bygger på självständiga indivi-
ders kunskaper, förmåga och ansvar.
Givetvis förändras härigenom också de fackliga organisationernas roll.
Organisationsgränser känns i vissa fall konstlade och hämmande. Nya for-
mer av avtal, s.k. medarbetaravtal, har introducerats. Tyngdpunkten för-
skjuts allt mer från central till lokal nivå. Jag tror att det är riktigt att säga
att i allmänhet sker utvecklingen i samarbete med de fackliga organisatio-
nerna. De inte bara medverkar utan är ofta t.o.m. pådrivande.
Så här långt tror jag att vi är ganska eniga.
Givetvis innebär denna utveckling att också de lagar som reglerar arbets-
marknaden behöver ses över och moderniseras.
Hänsyn måste tas till att förhållandena varierar mellan olika arbetsplatser.
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Den arbetsrätts-
liga lagstift-
ningen, m.m.
27
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Den arbetsrätts-
liga lagstift-
ningen, m.m.
28
Lagarna är i dag utformade i stor utsträckning för att tillämpas inom stora
organisationer där tillgång finns till juridiskt kunnigt och förfaret folk. Den
juridiska kunskapen motsvaras ofta av att det finns fackliga representanter
på samma nivå.
I de mindre företagen är situationen en helt annan. De har begränsade
möjligheter att hantera de komplexa system av lagar och avtal som de ändå
måste rätta sig efter. Jag instämmer i Mona Sahlins synpunkter att lagarna
måste bli enklare. De måste vara så överskådliga att de utan större svårighet
kan tillämpas också på arbetsplatser utan tillgång till juridiskt skolad perso-
nal.
En översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen måste också beakta rela-
tionerna med EG och den fria europeiska arbetsmarknaden, som vi är på
väg att träda in i, liksom annan internationell rätt.
En annan anledning till översynen är att vi egentligen vet rätt litet om la-
garnas effekter på de enskilda arbetsplatserna och på Sveriges konkurrens-
kraft. Det finns anledning att i översynen ta fasta på vad produktivitetsutred-
ningen säger i sitt nyligen avlämnade betänkande, nämligen att det är helt
nödvändigt att en utvärdering av arbetsrätten beaktar de effekter lagstift-
ningen har på produktiviteten i enskilda företag och samhällsekonomin i
stort. En hel del indikationer tyder nämligen på att delar av arbetsrättslag-
stiftningen kan ha haft negativa effekter på produktivitetsutvecklingen - allt
enligt utredningen.
Detta är en avgörande aspekt på den här debatten. Till de faktorer som
leder till hög produktivitet och konkurrenskraft hör bra arbetsorganisationer
med ett väl fungerande samarbete mellan arbetsledning och arbetstagare,
där de anställda får använda sin kompetens och där de ges möjligheter till
utveckling. Det är på sådana arbetsplatser som de anställda kan känna en
verklig anställningstrygghet. Dagens situation på arbetsmarknaden ger stän-
diga bevis på att ekonomisk tillbakagång och stagnation ger allt annat än
trygghet.
Mona Sahlin talade om angelägenheten av balans mellan parterna. Jag
håller med om det. Vi har från moderat håll talat om balans mellan parterna
ur den aspekten att man skall kunna bemöta stridsåtgärder på ett likvärdigt
sätt. Annars är det svårt att tala om balans mellan parter, eftersom vi talar
om så olikartade förhållanden och förhållanden som berör individer.
Jag tycker att Mona Sahlin bortser från att det också kan uppstå konflikter
mellan fackliga organisationer och enskilda arbetstagare. Jag kan ge ett ex-
empel på en kvinna från Norrlandskusten som ringde till mig tidigare. Hon
hade utnyttjat sina möjligheter att vara deltidsledig för vård av barn. Nu
hade barnet fyllt åtta år, och hon skulle gå tillbaka till heltid. Men hon ville
inte det, utan hon ville fortsätta med sin deltid. Men vikarien som hade arbe-
tat under deltidsledigheten ville gärna ha heltidstjänsten. Men det sade
facket nej till. Enligt facket skulle den ordinarie personen på den ordinarie
tjänsten ha heltiden och vikarien skulle ha deltiden.
Det är inte alltid fackliga organisationers önskemål överensstämmer med
individernas önskemål. Därför är det viktigt att stärka de enskilda individer-
nas möjligheter att bestämma över de förhållanden som rör dem själva på
den egna arbetsplatsen. Det skapar flexibilitet inte minst i fråga om arbetsti-
den. Vi har diskuterat detta i mänga sammanhang här, och det finns en ut-
redning som sitter och försöker kodifiera arbetstidskommitténs tankar i ny
lagstiftning. Vi ser fram emot de förslag som så småningom skall komma.
Vi skall vara medvetna om att trygghet består ofta i att följa med i föränd-
ringarna, att vara flexibel och att ta vara på möjligheter.
I de moderata parti- och kommittémotioner som behandlas i arbetsmark-
nadsutskottets tre betänkanden utvecklas vår syn på förhållandena på ar-
betsmarknaden och den arbetsrättsliga lagstiftningen. De förändringar i lag-
stiftningen som vi föreslår har till syfte:
- att stärka den enskildes rätt,
- att öka den enskildes inflytande på den egna arbetsplatsen,
- att undanröja hinder för en väl fungerande arbetsmarknad samt
-att underlätta arbetsmarknadens funktion och ge utrymme för nyska-
pande.
Det handlar om att utveckla ett regelsystem som tar vara på de enskilda
människornas vilja och förmåga att i samarbete producera de varor och
tjänster som vi behöver för att samhället skall fungera och för att vi skall
kunna åtnjuta fortsatt välstånd och välfärd, dvs. förutsättningarna för verk-
lig trygghet. Ett sådant regelsystem måste bygga på ömsesidigt förtroende
mellan arbetstagare och arbetsledning och respekt för de krav produktionen
ställer. Det är inte de anställda eller arbetsgivarnas perspektiv som skall gälla
utan helheten.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i arbetsmarknadsutskottets
betänkanden 1, 2 och 3.
Anf. 28 MONA SAHLIN (s) replik:
Herr talman! Jag vill inledningsvis konstatera att det råder en bred enighet
om att det behövs en översyn av arbetsrätten och att mycket har förändrats
i arbetslivet under de årtionden som arbetsrätten har funnits och som moti-
verar en översyn. Vi är överens om många av utgångspunkterna. Däremot
skiljer det sig i synen på förhållandet mellan arbetsgivaren och löntagarna
och de fackliga organisationerna.
Jag vill ta upp några funderingar som jag hade när jag lyssnade på Sonja
Rembo. För det första gäller de stora frågorna om maktförhållanden i ar-
betslivet inte förhållandet mellan två löntagare eller mellan en enskild lönta-
gare och en facklig organisation, även om det självfallet finns sådana exem-
pel. Den stora frågan är förhållandet mellan en arbetsgivare och den en-
skilde löntagaren, som man måste ha som en utgångspunkt. Det var det jag
menade när jag talade om balans, inte bara när det gäller detta med stridsåt-
gärder och konflikter, utan även när vi diskuterar arbetstiden.
Alla uttrycker vi önskemål om att få en mer flexibel arbetstid. Alla ut-
trycker vi önskemål om att den enskilde måste få ett större inflytande över
sin arbetstidsförläggning. Men det handlar också om en balans mellan pro-
duktionens krav och den enskilde löntagarens möjligheter och även önske-
mål. Det är den typen av balansperspektiv som socialdemokratin tycker är
så viktiga.
Produktivitet och tillväxt är självfallet det mest grundläggande för en trygg
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Den arbetsrätts-
liga lagstift-
ningen, m.m.
29
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Den arbetsrätts-
liga lagstift-
ningen, m.m.
30
arbetsmarknad och för företag med trygga jobb. Sonja Rembo säger att man
måste undanröja hinder. Men varför är då inflytandet ett hinder? Varför be-
höver man större möjligheter till provanställningar och visstidsanställ-
ningar? På vilket sätt bidrar det till att öka tillväxten och produktiviteten?
Kan Sonja Rembo något uttrycka om hon också ser risker i om man gör allt-
för stor åtskillnad mellan små och stora företag när det gäller synen på ar-
betsrätten?
Den stora frågan är: Varför ser man alltid inflytande och rättigheter som
hinder? Jag är övertygad om att produktivitet och tillväxt uppstår när lönta-
gare har jobb som de har inflytande i, kan utöva inflytande över och där man
är klok nog att använda sina resurser på bästa möjliga sätt. Det är för detta
man behöver inflytande och också starka fackliga organisationer.
Anf. 29 SONJA REMBO (m) replik:
Herr talman! Inflytande är självfallet inte ett hinder. Det har Mona Sahlin
missuppfattat fullständigt. Däremot är det ett hinder om man inte gör det
möjligt att provanställa människor och ger t.ex. ungdomar och nykomlingar
på arbetsmarknaden möjligheter till provanställning. Det är ett hinder som
skall avskaffas, enligt vår uppfattning.
När det gäller den innebörd som Mona Sahlin nu lägger i begreppet balans
mellan parterna och relaterar till arbetstidsförhållandena, är vi eniga. Det
gäller framför allt balans mellan produktionens krav och den enskildes öns-
kemål. Där skall finnas en balans. Jag håller helt med Mona Sahlin om det.
Utredningen skall också studera hur man åstadkommer den balansen.
Mona Sahlin talar om skillnader mellan små och stora företag. Det är min
uppfattning att denna typ av lagstiftning skall vara så generell som möjligt.
Man skall ha så få undantagsregler som möjligt. Det blir också utredningens
uppgift att se hur man skall kunna åstadkomma detta. Det är inte sagt att det
som är bra för små företag är dåligt för stora företag. Däremot har det visat
sig att det som är bra för stora företag, det som kan hanteras av stora företag,
inte alltid är bra för små företag. Utredningen får ägna ganska mycket om-
sorg åt att reda ut den problematiken.
När det gäller synen på relationerna mellan fackliga organisationer, de en-
skilda arbetstagarna och arbetsgivararna tror jag att vi skiljer oss åt ganska
ordentligt. Socialdemokratin har av tradition förordat och arbetat för ett
korporativt system, där de fackliga organisationerna blir halvoffentliga or-
gan som bygger mycket av sin legitimitet på lagstiftning och sambete med
det regerande partiet. Vi moderater menar att fackliga organisationer skall
bygga på medlemmarnas förtroende. Vi skall ha starka fackliga organisatio-
ner som kan ta till vara sina medlemmars intressen. Men bygger de inte på
medlemmarnas förtroende, kan de inte spela den rollen.
Anf. 30 MONA SAHLIN (s) replik:
Herr talman! Jag vill återigen betona att jag definitivt håller med Sonja
Rembo om att vi har olika syn på de fackliga organisationernas ställning,
deras betydelse och vilket inflytande de de facto har på den arbetsmarknad
vi har och kommer att ha på 90-talet. För oss är det en självklarhet att en
facklig organisation är en fri och självständig organisation, som inte skall
växa ihop med vare sig staten eller någon annan. Men för mig som socialde-
mokrat är det också en självklarhet att vi har och kommer att fortsätta att ha
ett mycket nära samarbete med den fackliga rörelsen.
Jag tror att Sonja Rembo och hennes parti på samma sätt har ett mycket
nära samarbete med arbetsgivarorganisationerna, därför att man i så mycket
har samma utgångspunkter. Detta är inget att skämmas för. Det skall man
dra största möjliga nytta av i sitt arbete. Den nytta jag ser i att slåss för fack-
liga organisationers möjlighet till inflytande är övertygelsen om att en fri,
flexibel och trygg arbetsmarknad förutsätter starka, fria och självständiga
fackliga organisationer. Men den utveckling vi ser på 90-talet förutsätter
också att detta arbete i större utsträckning sker lokalt, mer decentraliserat
och flexibelt än tidigare.
Sonja Rembo säger att vi måste undanröja hinder. Jag vill fortfarande
fråga: Vilket hinder utgör de fackliga organisationerna för att skapa en flexi-
bel arbetsmarknad? Är det ett hinder att man kan ha provanställningar? Så
är det ju redan i dag. De möjligheterna skall bli annorlunda, om Sonja
Rembo får bestämma. Likadant är det med inflytandet. Det skall begränsas
på många områden. Det gäller här också synen på tillväxten, att den endast
uppstår om förmögenhet, kapital och ägande får andra villkor. Men är det
inte så att tillväxt uppstår där de anställda utövar inflytande på sitt arbete?
Det är där arbetsrätten och de fackliga principerna måste ha sin utgångs-
punkt. Jag vill fortsätta att fråga vari dessa hinder består.
Anf. 31 SONJA REMBO (m) replik:
Herr talman! Mona Sahlin säger att socialdemokraterna kommer att fort-
sätta att ha ett nära samarbete med de fackliga organisationerna och att hon
ser dem som fria och självständiga organisationer. Jag hoppas att även bor-
gerliga partier och borgerliga regeringar kan ha nära och omfattande samar-
bete med fackliga organisationer.
Fackliga organisationer skall, enligt vår uppfattning, arbeta för sina med-
lemmar oavsett vilka partier som styr Sverige. Annars kan inte de fackliga
organisationerna fylla sin funktion som representanter och talesmän för sina
medlemmar. Vi har där sett det rent korporativa samarbetet mellan framför
allt LO och det socialdemokratiska partiet många gånger som ett hinder för
att de fackliga organisationerna skall kunna samarbeta med andra regeringar
än den socialdemokratiska. Jag ser det som en fara för de fackliga organisa-
tionernas legitimitet gentemot sina medlemmar. Jag tror att man även från
fackligt håll i dag börjar bli medveten om detta. Det tyder bl.a. avvecklandet
av kollektivanslutningen på, även om man inte har avvecklat stödet till de
socialdemokratiska partiet.
Vi har icke något sådant korporativt samarbete med några organisationer
från moderat sida. Vi lyssnar på alla. Jag tror att Mona Sahlin inte riktigt
förstår skillnaden i sättet att arbeta. Det är skillnaden mellan de planhushåll-
ningsfilosofier och tankar på ett socialistiskt samhälle, som har styrt social-
demokraterna, och de tankar på ett samhälle byggt på marknadsekonomi
och demokrati, som vi moderater har förordat och fortfarande förordar.
Det finns en lång rad hinder, Mona Sahlin. Jag har redovisat några här.
De finns angivna i våra motioner. Vi har diskuterat dem under årens lopp
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Den arbetsrätts-
liga lagstift-
ningen, m.m.
31
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Den arbetsrätts-
liga lagstift-
ningen, m.m.
32
här i kammaren. Dit hör t.ex. rätten att blockera företag därför att de saknar
kollektivavtal. Dit hör vetorätten, som många gånger utnyttjas på ett sätt
som närmast liknar näringsförbud och svartlistning av företag. Jag läste nyli-
gen en artikel om ett helt seriöst företag som ströks från kommunens upp-
handlingslista därför att man inte hade kollektivavtal. Det är hinder som jag
menar måste undanröjas i ett fritt demokratiskt samhälle. Näringsfriheten
måste hållas mycket högt.
Förste vice talmannen anmälde att Mona Sahlin anhållit att till protokollet
få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 32 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Sonja Rembo sade i sitt anförande att man skall visa ömsesi-
dig respekt. Det håller jag med om. Jag tycker att grunden för allt arbete
över huvud taget är att man har respekt för varandra.
Men hur skall den enskilde arbetaren kunna hävda sig mot företagsled-
ningen? Det är omöjligt - och har under all tid varit omöjligt. Anledningen
till att arbetarna organiserade sig fackligt var att man inte annars hade möj-
lighet att hävda sin rätt gentemot företagsledningen.
Sedan är det så mycket tal om förenklingar av lagstiftningen. Mig veterligt
kan man inte förenkla vare sig arbetsrättslig lagstiftning eller civilrättslig lag-
stiftning, och se vad den innebär, förrän det har prövats i domstol vad som
är civilrättslig eller arbetsrättslig lagstiftning.
Jag tror inte att man med ett penndrag eller ett klubbslag här i riksdagen
kan förenkla en lagstiftning på arbetsmarknadens område som är så lätt-
tolkad att den kan tolkas precis på samma sätt av ett stort företag som av ett
litet företag. Jag kan givetvis ha fel, men jag tror faktiskt inte det, med den
erfarenhet jag har när det gäller framför allt fackligt arbete.
Det sägs att kollektivavtal och de arbetsrättsliga avtalen har varit hinder
för en produktivitetsutveckling. Det kanske finns extremfall som man kan
hänvisa till, men om det skulle ha varit så i det stora hela, om detta skulle ha
varit det stora hindret, så tror jag inte att svensk arbetsmarknad och svensk
företagsamhet hade sett ut som de gjort och gör i dag. Jag tror att varken
fackliga organisationer eller arbetsgivareorganisationer med rätt kan hävda
att det är på det sättet - att det skulle ha varit ett sådant hinder. Jag tror i
stället att man slåss för rättigheter och förenklingar parterna emellan. Blan-
dar vi oss i för mycket och försämrar den lagstiftning som redan finns i dag,
så tror jag att man så att säga kommer att bita sig i tummen. Vi kan då öka
konfliktrisken ute på arbetsmarknaden, och då kommer vi att få en helt an-
nan effekt än vad som egentligen var tänkt. Jag tror alltså att man skall vara
försiktig när det gäller den här biten.
Anf. 33 SONJA REMBO (m) replik:
Herr talman! Karl-Erik Persson frågar hur den enskilde arbetstagaren
skall kunna hävda sig. Vi har starka fackliga organisationer, och de kommer
självfallet att fortsätta att föra sina medlemmars talan.
Men jag tror inte att de fackliga organisationerna tjänar på att få en lag-
stiftning som lägger alla rättigheter hos de centrala fackliga organisatio-
nerna. Vi måste få ned systemet på den lokala nivån så att man kan lösa
problemen där de uppstår, på de enskilda arbetsplatserna. Det tror jag är
mycket viktigt. I dag är det de centrala organisationerna, de kollektivavtals ••
slutande parterna, som har rättigheterna till information, inflytande etc. De
fackliga organisationernas första uppgift är naturligtvis att hävda sina med-
lemmars intressen. Därvidlag tror jag inte att det råder några motsättningar.
Det är klart att det går att förenkla, att samordna lagar, att se till att la-
garna bygger på samma logiska grunder. Det finns mycket som man kan göra
för att förenkla och samordna hela lagstiftningskomplexet.
Sedan varnade Karl-Erik Persson för att gå in på detta med kollektivavta-
len. Här finns alltså ett konfliktförhållande mellan de fackliga organisatio-
nernas krav på kollektivavtal och de krav som vi som lagstiftare måste ha på
mänskliga fri- och rättigheter, på näringsfriheten, rätten att tillhöra eller inte
tillhöra en organisation. Det är lagstiftarens uppgift att lösa sådana konflik-
ter, och det är viktigt att utredningen tar tag i detta.
Anf. 34 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! När nu ärenden från arbetsmarknadsutskottet behandlas i
kammaren för första gången under det här riksmötet och tre betänkanden
föreligger, så fullföljer vi en tradition som vi har haft de senaste åren, nämli-
gen att diskutera arbetsrättsliga frågor m.m. Vi har alltså 60 motioner att ta
ställning till i den här debatten.
Ändå kan man säga att det är annorlunda. Vi debatterar hela det här sjo-
ket i ett sammanhang, och medan det varit vanligt med sex betänkanden har
vi nu krympt antalet till tre.
En liten parentes, herr talman: Om man vill ha en samlad och lättläst, för
att inte säga begriplig, översikt av svensk arbetsrättslig lagstiftning under 25
år, då kan arbetsmarknadsutskottets betänkanden rekommenderas för kam-
marens läsning.
Sedan är det också på ett sätt ett historiskt tillfälle. Visserligen har vi några
motivreservationer, men det är första gången som arbetsmarknadsutskottet
har ärenden om arbetstider, anställningsskydd, medbestämmande m.m.,
och vi behandlar detta utan att ha någon reservation i hemställansdelen.
Herr talman! Under senare år har folkpartiet efterlyst en översyn av 1970-
talets arbetsrättsliga lagstiftning. För vår del har vi gjort det utifrån en positiv
inställning till denna lagstiftning, som vi i betydande utsträckning har med-
verkat till. Tanken på en sådan översyn mötte länge ett kompakt motstånd
från socialdemokraterna. Men förra hösten gav de upp sitt motstånd, och på
sensommaren i år utfärdade den socialdemokratiska regeringen direktiv för
ett översynsarbete.
Det finns alltså i dag ett samförstånd över partigränserna om att det ar-
betsrättsliga regelverket bör ses över. Jag tycker också att man bör slå fast
att det inte är meningen att översynen skall leda till djupgående ingrepp i
lagstiftningen. Denna har haft och skall även i fortsättningen ha sin stora
betydelse för arbetstagarna och deras organisationer, liksom för den svenska
arbetsmarknaden i dess helhet och dess sätt att fungera. Erfarenheterna från
vår omvärld med ofta svaga och splittrade fackliga organisationer visar på
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Den arbetsrätts-
liga lagstift-
ningen, m.m.
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 28
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Den arbetsrätts-
liga lagstift-
ningen, m.m.
värdet av att vi i Sverige har ett fack som är starkt och kan företräda lönta-
garna med auktoritet och saklig tyngd.
Det råder alltså enighet om behovet av en översyn av den arbetsrättsliga
lagstiftningen. Det finns vidare en för ändamålet tillsatt utredning. För ut-
skottet blir det då en naturlig slutsats att de motioner som väcktes vid årets
början med översynskrav inte behöver leda till någon riksdagens åtgärd. Vi
är också i utskottet eniga om den slutsatsen, även om vi när det gäller moti-
veringarna har olika syn.
Socialdemokraterna anser i sin motivreservation att merparten av de frå-
gor som tas upp i de borgerliga motionerna innefattas i de nyssnämnda direk-
tiven. Det må vara riktigt att direktiven är brett upplagda. Jag ger gärna den
förra arbetsmarknadsministern, som signerat direktiven, en blomma för att
det äntligen kommer ett socialdemokratiskt erkännande av att det för den
offentliga sektorns del av hänsyn till den politiska demokratin kan behövas
speciella överväganden och lösningar. Det har vi från vårt håll krävt i flera
år.
Kärnan i den socialdemokratiska motivreservationen är dock att våra mo-
tioner sägs ha helt andra utgångspunkter än översynsdirektiven. Ibland för-
tigs helt enkelt de problem som tagits upp, t.ex. att anställningsskyddslagens
bestämmelser om provanställning inte skall hindras av äldre avtal.
Rätt ofta tar de socialdemokratiska direktiven upp omvända frågeställ-
ningar. Vi har t.ex. kritiserat skadeståndsreglerna, som ofta drabbat hant-
verkare och andra småföretagare i överkant hårt. Läser man direktiven får
man intrycket att skadestånden förmenas vara alltför låga!
Vår värderade utskottsordförande sade i sitt huvudanförande att socialde-
mokraterna har andra utgångspunkter än övriga partier, att man företräder
löntagarna och att regeringspartierna t.ex. skulle företräda arbetsgivarnas
utgångspunkter. Jag menar, herr talman, att vi som politiker måste avvisa
denna partsroll. Som parlamentariker har vi den politiska rollen att avväga
och nå den balanspunkt som också Mona Sahlin sade sig eftersträva.
Ett annat exempel gäller föreningsrätten. I direktiven sägs att regeländ-
ringar skall övervägas som hindrar negativa följder på grund av medlemskap
i facket. Visst förekommer sådana problem, men det är inte dem vi har av-
sett när vi från liberalt håll har drivit kravet på en lagskyddad negativ före-
ningsrätt, dvs. skydd mot trakasserier för arbetstagare som av någon anled-
ning har valt att stå utanför facket.
Mot denna bakgrund konstaterar jag att det i den nyligen avgivna små-
företagarpropositionen aviseras att flera av de frågor som vi från de nuva-
rande regeringspartierna har ansett vara väsentliga skall utredas med förtur.
Det gäller bl.a. provanställningar, som jag nyss nämnde, blockader av före-
tag för att tvinga dem att sluta kollektivavtal trots att det gäller enmansföre-
tag utan anställda, facklig vetorätt vid entreprenader och de arbetsrättsliga
skadestånden.
Jag nämnde i inledningen att det inte råder några delade meningar om att
tiden är inne för att se över den arbetsrättsliga lagstiftningen. Jag erinrar om
att den inleddes för ganska precis 20 år sedan, med lagar om anställnings-
skydd för äldre arbetstagare, och att den under 1970-talet byggdes ut i snabb
34
takt, så att den kom att reglera hela det svenska arbetslivet, låt vara med
vida ramar för avtalsenliga lösningar.
Som jag har pekat på finns det motstridiga intressen beträffande översy-
nens uppläggning. Jag hoppas likväl att det skall bli möjligt att driva översy-
nen i en avspänd atmosfär utan att vara hårt uppbunden i förväg.
Som jag ser det har översynen att se till värdet av att starka och representa-
tiva fackliga organisationer har goda möjligheter att ta till vara löntagarnas
intressen men också till de enskilda arbetstagarnas berättigade intresse av
eget inflytande över sitt arbete och av personlig integritet.
Det är min förhoppning att det skall gå att vinna en bred uppslutning kring
de slutsatser översynen av den arbetsrättliga lagstiftningen leder fram till.
Det är, som jag har sagt, inte fråga om att i grunden ändra denna lagstiftning
utan om att anpassa den till ett arbetsliv i förändring. Kring huvudtankarna
i denna lagstiftning har det med åren vuxit fram en bred uppslutning, liksom
en övertygelse om att lagstiftningen och anslutande avtalsöverenskommelser
har varit till gagn för såväl arbetstagarna som näringslivet och samhället i
dess helhet.
Jag skulle också i denna del vilja tillägga att det känns angeläget att lag-
stiftningen anpassas till en ny och modern arbetsmarknad. Den skall också
särskilt ta fasta på behovet av att de minsta företagen erfar att lagstiftaren
sökt finna balanspunkter som är rättvisa och objektiva.
Herr talman! Så några ord om betänkande AU2, där ett antal motioner tas
upp som gäller arbetstider, semester och ledighet. Vi har den nyordningen i
betänkandet att vi börjar med att behandla arbetstiderna för att därefter gå
in på semester- och ledighetsfrågor. Det får gärna tolkas som en liten marke-
ring av vad vi tycker är viktigt.
När det gäller arbetstidsfrågorna har utskottet varit enigt. Det pågår ett
rejält utredningsarbete för att försöka åstadkomma mer flexibla arbetstider.
Bl.a. skall utredaren pröva och se om det går att införa bestämmelser om en
årsarbetstid - något som kan komma att innebära en integrerad lagstiftning
om arbetstid och semester. Jag kan här redovisa att utskottet har haft kon-
takt med utredningen som fortskrider enligt planerna. Det finns alltså skäl
för att i betänkandet säga att utskottet ser positivt på den process som nu har
inletts.
Vad det gäller är ju att gå i en riktning där den enskilde arbetstagaren får
större inflytande över sin arbetstid. Därmed får t.ex. föräldrarna större möj-
ligheter att förena arbetsliv och föräldraskap, det blir lättare att bedriva stu-
dier vid sidan av arbetet osv. Vi skall heller inte bortse ifrån att det även från
arbetsgivarhåll kan finnas önskemål om flexibilitet. Med hänsyn till att alla
olika önskemål i fråga om arbetstider är individuella för just den arbetstaga-
ren och kanske även för arbetsgivaren, är det logiskt att den pågående utred-
ningen arbetar efter förutsättningen att överenskommelserna i arbetstidsfrå-
gor bör ske så lokalt som möjligt. När parterna är så pass överens om målen
som är fallet, tycker jag att det är en uppgift för oss politiker att också finna
instrumenten. Men jag skall inte sticka under stol med att det även i ett flexi-
belt system finns hakar, t.ex. att en enskild kan komma i konflikt med sitt
arbetslag.
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Den arbetsrätts-
liga lagstift-
ningen, m.m.
35
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Den arbetsrätts-
liga lagstift-
ningen, m.m.
36
Vi har också uttalat att en ökad flexibilitet kan innebära att kravet på ge-
nerell arbetstidsförkortning blir mindre aktuellt.
På semesterområdet har utskottet behandlat frågor om semesterns längd
samt två för utskottet välkända frågor om semesterlönefond samt semester-
lönegrundande frånvaro.
Semesterlönegrundande frånvaro är en fråga som utskottet och riksdagen
har haft anledning att diskutera praktiskt taget varje år. Dels finns det önske-
mål att ytterligare orsaker till frånvaro från arbetet skall bli semesterlöne-
grundande, dels finns den motsatta ståndpunkten att särskilt småföretagen
kan ha problem med betungande semesterlöneutbetalning vid graviditetsle-
digheter eller omfattande sjukfrånvaro. Utskottet har tidigare uttalat att så-
väl av jämställdhetsskäi som rättviseskäl bör semesterlagens regler om se-
mesterlönegrundande frånvaro ses över i syfte att undanröja de betydande
negativa konsekvenserna för små företag med få anställda. Utskottet har
därför uttalat att regeringen bör återkomma till riksdagen med förändring
av reglerna. Nu pågår det arbete också i denna del inom utredningen om
flexibla arbetstider, och det är väl bara att ge sig till tåls ytterligare någon tid,
så får vi ett förslag på riksdagens bord.
Jag hade en förhoppning om en bred uppslutning kring de arbetsrättsliga
frågorna. Det är också min övertygelse att det i fråga om arbetstider, ledig-
heter och semester skall gå att nå en bred uppslutning kring förslagen, som
också alla skall kunna acceptera, och en samsyn med arbetsmarknadens par-
ter.
Anf. 35 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Dessa tre betänkanden kan närmast betraktas som ett slags
uppsamlingsheat. Till allra största delen behandlas motioner från de partier
som nu är i regeringsställning. I motionerna tas upp frågor som har drivits
under flera år och som nu kommer att ses över. Översynen av arbetsrätten
och medbestämmandet på arbetsmarknaden är en sådan fråga, där en utred-
ning med nya direktiv kommer att tillsättas i stället för den som tillsattes av
den förra regeringen.
Att dessa lagar behöver ses över och anpassas till dagens arbetsliv är vi
överens om mellan partierna, som vi har hört tidigare. Däremot är vi inte
helt överens om inriktningen. Vi kommer att få anledning att diskutera dessa
frågor många gånger framöver. Jag tänker inte gå in på några detaljer här
nu. Det mesta har berörts.
Arbetsrätten, inflytandefrågorna, arbetstiden och semestern - det är om-
råden som berör alla människor på arbetsmarknaden. Målet för oss i centern
är ett arbetsliv där var och en vet att just hon eller han är viktig och behövs,
att hennes eller hans kunskaper, åsikter och erfarenheter ses som en resurs
och tas till vara, där alla har möjlighet att utvecklas på jobbet och där arbets-
livet på bästa möjliga sätt går att kombinera med vardagslivet. För kvinnor
är det senaste särskilt påtagligt. Eftersom de i störst utsträckning har ansva-
ret för att familjen skall fungera, är möjlighet till inflytande över arbetsti-
derna viktigt, liksom möjligheten för småbarnsföräldrar att minska sin ar-
betstid.
Vi har förhoppningar om att den pågående utredningen om arbetstider
och semester skall öppna nya möjligheter. Jag tror också att vi har stora möj-
ligheter att komma överens där. Det finns inte så stora skillnader.
För oss är det också viktigt att vi får ett arbetsliv som ger de enskilda män-
niskorna större inflytande över sin situation - över sina arbetstider och ar-
betsorganisationen. All erfarenhet visar att detta också ger större arbetstill-
fredsställelse, bättre resultat, lägre frånvaro och mindre personalomsätt-
ning, vilket också leder till ökad produktivitet. Det är alltså ett gemensamt
intresse för arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsgivarna böljar ju mer och
mer att inse detta nu. Därför sker det också en hel del förändringar ute på
företagen. Det är angeläget att vi har en lagstiftning som inte sätter onödiga
hinder i vägen för flexibla lösningar som är så enkla och lättbegripliga som
möjligt utan att för den skull åsidosätta den anställdes rätt.
Den lagstiftning som vi har i dag är mer anpassad till stora företag. Den
översyn som nu är aviserad kommer därför att mer ta hänsyn till de förhål-
landen som finns i de små företagen. Jag tror inte, som Mona Sahlin, att
småföretagen kommer att få svårare att rekrytera personal när det finns vissa
särregler för dem. Jag tror att den farhågan är betydligt överdriven. Det rå-
der ju stor enighet om vikten av att satsa på de små företagen. Därför är det
särskilt angeläget att vi nu får den här översynen. Då känner småföretagen
och de som arbetar där att lagar och regler inte är onödigt krångliga.
Det är litet beklämmande att höra företrädare för fackliga organisationer,
det gäller kanske särskilt LO, hävda att den översyn av anställningsskyddet
och andra utredningar som nu skall ske skulle vara något slags grundskott
mot det fackliga inflytandet. Det är inte alls på det sättet. Det är ganska an-
geläget att vi vänder på argumentationen. Det är de anställda som är det
viktiga, och facket är ju till för dem. Facket skall arbeta för att ta till vara de
anställdas intressen. De fackliga organisationerna skall självfallet ha möjlig-
het att göra det även i fortsättningen. Men det är mycket angeläget för oss att
underlätta för småföretagen att anställa fler människor. Därför vill vi vidga
möjligheten till provanställning. Det gör vi helt enkelt därför att vi vill öka
möjligheterna att ge fler, särskilt ungdomar, möjlighet att komma in på ar-
betsmarknaden. Det är faktiskt det största problemet som vi har i dag, att
många unga människor står utan arbete.
Herr talman! Jag yrkar bifall till dessa tre betänkanden i sin helhet och
avslag på reservationerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
Företogs till avgörande näringsutskottets betänkanden 1991/92:NU4,
NU1, NU2 och NU3 samt arbetsmarknadsutskottets betänkanden
1991/92:AU1, AU2 och AU3.
Näringsutskottets betänkande NU4
Mom. 1 (teckning av aktier i Nordbanken, m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Rolf L Nil-
son i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Den arbetsrätts-
liga lagstift-
ningen, m.m.
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Mom. 2 (försäljning av statens aktier i Nordbanken)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Rolf L Nil-
son i motsvarande - bifölls med acklamation.
Mom. 3 (utredning av förhållandena i Nordbanken m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 1 av Bengt Dal-
ström - bifölls med acklamation.
Mom. 4 (granskning av bankinspektionens resp, finansinspektionens till-
synsverksamhet)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Rolf L Nil-
son i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Mom. 5 (ökade befogenheter för finansinspektionen)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Rolf L Nil-
son i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Mom. 6 (kontroll av bankernas kreditgivning m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 2 av Bengt Dal-
ström - bifölls med acklamation.
Mom. 7
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU1
Mom. 2 (handelspolitiska åtgärder för skydd av miljön)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Rolf L Nil-
son i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Mom. 4 (export av kärnteknisk utrustning)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Rolf L Nil-
son i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU2
Mom. 2 (utvinning av olja i Östersjön, m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Rolf L Nil-
son i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU3
Utskottets hemställan bifölls.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU1
Mom. 1 (översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls
med 177 röster mot 134 för utskottets hemställan med godkännande av den
i reservation 1 av Mona Sahlin m.fl. anförda motiveringen.
Mom. 5 (arbetsbrist som saklig grund för uppsägning m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 288 röster mot 21 för meningsyttringen
av Karl-Erik Persson. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU2
Mom. 1 (generella arbetstidsreformer)
Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 17 för meningsyttringen
av Karl-Erik Persson i motsvarande del. 3 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 3 (återgång till 25 dagars semester)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls
med 173 röster mot 137 för utskottets hemställan med godkännande av den
i reservation 1 av Mona Sahlin m.fl. anförda motiveringen. 2 ledamöter av-
stod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU3
Utskottets hemställan bifölls.
Förste vice talmannen meddelade att de på föredragningslistan återstå-
ende ärendena, skatteutskottets betänkanden SkUl och SkU3, finansutskot-
tets betänkanden FiUl, FiU2, FiU3 och FiU4, lagutskottets betänkanden
LU1, LU2, LU3 och LU4, försvarsutskottets betänkanden FöUl, FöU2,
FöU3 och FöU4, socialförsäkringsutskottets betänkanden SfUl och SfU2,
socialutskottets betänkanden SoUl och SoU2, trafikutskottets betänkande
TUI, jordbruksutskottets betänkande JoU3 samt bostadsutskottets betän-
kanden BoUl, BoU2, BoU3, BoU4 och BoU5, skulle avgöras i ett samman-
hang efter avslutad debatt.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Upphävande av
lagen om skatt
på omsättning
av vissa värde-
papper
40
1991/92:SkUl Lotteriskatt m.m. (prop. 1991/92:1).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU3 Upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av
vissa värdepapper (prop. 1991/92:34).
Anf. 36 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! Det första skatteförslag som den nya borgerliga regeringen
lade fram för riksdagen är det vi nu behandlar, nämligen förslaget om att
avskaffa omsättningsskatten på aktiehandeln. Dokumentet och dess innehåll
liksom dess brist på innehåll ger anledning till stor oro.
I propositionen sägs att ett avskaffande av omsättningsskatten på aktie-
handeln kommer att leda till att staten förlorar inkomster på brutto 3,3 mil-
jarder per år. Samtidigt hävdar regeringen att nettobortfallet är väsentligt
mindre, men någon närmare analys eller kalkyl som bygger under detta på-
stående redovisas inte. I stället konstateras bara helt sonika att ”de slutliga
effekterna är svåra att uppskatta”. Några förslag eller ens idéer om var de
besparingar som blir den nödvändiga följden skall göras finns inte ens an-
tydda. Detta är vår första och allvarligaste invändning.
Som vi har visat i vår motion kommer statskassan under 1992 som en följd
av förslaget att dräneras på inkomster på 3-4 miljarder kronor. Det långsik-
tiga inkomstbortfallet kommer att uppgå till närmare 3 miljarder per år.
Den nye skatteministern Bo Lundgrens förstfödde visar sig dess värre
dessutom vara symptomatisk för den nya regeringens slapphet med statsfi-
nanserna. I proposition efter proposition har regeringen under hösten lagt
fram förslag om betydande skattelättnader, förslag som dessutom i mycket
hög grad är inriktade på att kraftigt gynna höginkomsttagare med stort spa-
rande och betydande förmögenheter. I de flesta av dessa propositioner finns
inte någon redovisning av hur förslagen skall finasieras. Konsekvenserna av
denna skattesänkaryra blir också mycket allvarliga.
Vi kommer för vår del senare i dag att presentera vår ekonomisk-politiska
motion. I samband med att vi gör det kan vi också visa på hur den borgerliga
skattesänkarregeringens förslag kommer att försvaga statsfinanserna med
hela 15 miljarder redan under innevarande budgetår. Detta sker samtidigt
som samma regering uttalar sin stora oro för det växande budgetunderskot-
tet och gör allt för att lägga ansvaret på den förra regeringen. Man kan inte
låta bli att undra om det helt enkelt är en medveten strategi från den nya
regeringens sida.
Vår andra invändning gäller regeringens hänvisning till EG. Förslaget, lik-
som alla andra där denna hänvisning görs, saknar enligt vår uppfattning en
nödvändig analys av den ökande internationaliseringens effekter för den
svenska ekonomin och skattepolitiken. Frågor som måste ställas och besva-
ras är bl.a. följande:
Hur internationaliserad och integrerad i andra länders ekonomier är den
svenska ekonomin?
Vilka skillnader i effektiva skattesatser på olika inkomster, sparformer, in-
vesteringar, etc. finns mellan Sverige och andra utvecklade industriländer
inom OECD?
Hur känslig är rörligheten i fråga om olika produktionsfaktorer för sådana
skatteskillnader?
Jag konstaterar att transaktionsskatter av olika slag finns i flera länder.
Inom EG förs förvisso en diskussion om regler för denna typ av beskattning,
men några beslut har ännu inte fattats. Några bindande beslut finns alltså
ännu inte ens för de nuvarande medlemsnationerna - och således ännu
mindre för oss.
Vår tredje invändning gäller förslagets fördelningspolitiska konsekvenser.
Det är som vi ser det både nödvändigt och önskvärt att den finansiella sek-
torn, som fortfarande står utanför den generella mervärdeskatten, ger sitt
bidrag till de gemensamma samhällskostnaderna. Ett avskaffande av omsätt-
ningsskatten på aktiehandeln bör därför leda till att denna sektor beskattas
i andra former. Hur detta skall ske kommer vi att återkomma till.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen och därmed avslag på rege-
ringens proposition.
Anf. 37 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag har haft förmånen - eller tvånget - att många gånger
här i kammaren möta företrädare för en socialdemokratisk regering. I de
debatterna har jag många gånger önskat mig en mer ideologisk regering som
utgick från klassiska värderingar inom arbetarrörelsen.
I min önskan om en mer ideologisk regering har jag nu blivit över hövan
bönhörd. Jag hade inte önskat att bli så bönhörd. Vad vi har just nu är en
regering som utgår från ren ideologi, den ideologi som ute i världen brukar
kallas nyliberal ideologi. Man kunde kalla den något annat, men det är ett
vedertaget begrepp. Jag hade en släkting som en gång sade till mig att för
mycket och för litet skämmer allt. Man skall visst ha en ideologi som styr en,
men den får inte bli så dominant att man inte anpassar ideologin till verklig-
heten. Det är detta problem vi har med den nuvarande regeringen.
Vad regeringen har lagt fram är en rad förslag till skattesänkningar, och
det här är det första vi har att behandla. Man har ett slags a prioritänkande,
att skattesänkningar ger tillväxt. Men hur ger en sänkning av omsättnings-
skatten på aktier mer dynamik i den svenska industrin? Den svenska indu-
strin har just nu problem med dålig produktivitetstillväxt och fallande lön-
samhet, men produktiviteten ökar icke av att omsättningsskatten på aktier
avskaffas. Lönsamheten i industrin ökar inte av att omsättningsskatten på
aktier avskaffas.
Det här är alltså en ren symbolmarkering i ekonomin. Det kan naturligtvis
vara till viss nytta, men svenskt näringsliv består dock av en reell verklighet,
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Upphävande av
lagen om skatt
på omsättning
av vissa värde-
papper
41
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Upphävande av
lagen om skatt
på omsättning
av vissa värde-
papper
och det är den som styr investeringsvilja och produktion. Det är efterfrågan
som styr vad som produceras, inte ideologiska markeringar.
Vad regeringen gör är att dränera statskassan på väsentliga inkomster.
Växande och stora budgetunderskott är tillväxthämmande - det är man
överens om inom all ekonomisk forskning. Det var tidigare ett paradnum-
mer från den borgerliga sidan att kritisera budgetunderskotten, och sedan
skapade de borgerliga själva stora underskott när de förra gången satt i rege-
ringsställning. Det är samma filosofi nu: skattesänkningar införs som gör det
nödvändigt att dra ner på åtaganden i andra sektorer, att skära ned i byggsek-
torn och kommunsektorn. Det är kallt i ekonomin, och då öppnar man fönst-
ren för att skapa tillväxt, men det blir bara ännu mer kyligt i ekonomin.
Detta är den avgörande kritiska punkten mot detta förslag.
Herr talman! I propositionen redovisas olika argument, men vi från väns-
terpartiet menar att regeringen där inte - det framgår inte heller av betän-
kandet - kunnat visat på nödvändigheten eller några påtagliga fördelar av
att omedelbart avskaffa omsättningsskatten på aktier. Vi skall betänka att
omsättningsskatten nyligen har halverats och att den s.k. valpskatten har slo-
pats. Det är nog så att en alltför hög omsättningsskatt på aktier kan medföra
störande inslag i ekonomin - för mycket och för litet skämmer allt, som jag
sade tidigare. Men på den nuvarande nivån kan vi inte peka på några stö-
rande inslag i ekonomin av denna skatt. Börsen i Stockholm fungerar som
en riskkapitalmarknad, och den har gått upp under den senaste tolvmåna-
dersperioden - det visar alla index. Visst finns det problem på börsen, men
de hänger snarare samman med händelser på de internationella börserna än
med den omsättningsskatt på aktier som finns i Sverige.
Regeringen hävdar att det skulle leda till ett marginellt bortfall av inkom-
ster att slopa omsättningsskatten på aktier, men man har inte kunnat redo-
visa några beräkningar som stöder den tesen. Socialdemokraterna talar om
3-4 miljarder. Jag vill ändå ge regeringen en poäng, och det är att bruttobort-
fallet inte är detsamma som nettobortfallet. Vi har räknat på detta, och vi
uppskattar att bortfallet är drygt 2 miljarder. Rätt skall vara rätt. Vi ser att
finansutskottets majoritet - märk väl att det är en borgerlig majoritet - har
gjort ungefär samma beräkning och kommit fram till att bortfallet torde röra
sig om 1,5 miljarder. Då kan vi anta att man har baissat sina beräkningar en
smula, för vi vet ju vart man vill hän. Men inte ens med den målsättningen,
dvs. att man vill räkna ned, har man klarat att komma ned till mindre - eller
mer, hur man nu ser det - än 1,5 miljarder. Vänsterpartiets beräkning på
drygt 2 miljarder torde alltså vara en ganska hyfsad sanning.
Att godkänna ofinansierade skattesänkningar när budgetunderskottet
växer är inte försvarligt. Detta driver återigen upp budgetunderskottet, pres-
sar upp räntorna, hämmar investeringsviljan och bromsar den ekonomiska
tillväxt som så väl behövs för att bekämpa arbetslösheten. Det insåg Bengt
Westerberg när han en gång talade om faran med budgetunderskott. Det har
utgått upprepade varningar om detta från såväl chefen som vice chefen för
riksbanken.
Men regeringen traskar på med en ideologisk kompass, och sedan får ter-
rängen se ut hur som helst. Om regeringen skulle orientera, skulle den ha
42
uppenbart svårt att skilja på bäck och mindre väg. Även om man går i bäcken
säger man glatt att det är en mindre väg - det visar liberalismens kompass.
Regeringen har inte gjort några fördelningspolitiska analyser av sitt för-
slag. I skatteutskottet var den tidigare oppositionen, såväl vänsterpartiet
som de borgerliga partierna, överens om att alla regeringens propositioner
måste förses med en noggrann konsekvensanalys. Det påtalade vi gång på
gång för den socialdemokratiska regeringen. I denna proposition finns inga
konsekvensanalyser. Här lyser fördelningspolitiska analyser med sin från-
varo.
Regeringen kommer med argumentet att EG kräver att Sverige slopar
omsättningsskatten på aktier. Det är ett fantastiskt argument. Det finns ett
slags syndrom i Sverige, ett nationaldrag, som innebär att vi svenskar vill
vara duktiga. Det kanske är ett lutheranskt, arbetsetiskt arv, och det är ett
bra arv. Men man kan inte driva saker till övermått. Vi behöver inte anpassa
oss till EG-regler som ännu inte finns. Det är väl att gå händelserna något i
förväg. Det blir en lätt absurd stämning när man säger att vi skall anpassa
oss till ej befintliga regler, men som kanske kommer att antas, när vi inte ens
har beslutat att gå med i EG. Vi skulle i så fall kunna ändra många regler i
Sverige, om vi letade upp alla förslag till direktiv som finns inom EG. Det
fanns ett förslag om EG-direktiv för företagsbeskattning som skulle höja fö-
retagsskatten i Sverige högst väsentligt. Det fanns ett förslag på kapitalsidan
som skulle höja kapitalbeskattningen på vissa områden i Sverige. Men dem
har vi inte anpassat oss till! EG har nämligen inte antagit några sådana regler.
Det är ett rimligt ställningstagande vad gäller EG-anpassningen. Det här är
däremot absurda resonemang.
Detta förslag bör därför avvisas.
Jag var ung på 6O-talet och stötte då på vissa extrema yttringar inom stu-
dentvänstern. Någon i en maoistgrupp sade: Bort med alla skatter! Det tycks
nästan som om en del av företrädarna för regeringen växte upp under samma
period och tog intryck, fast de nu har konverterat till höger. De menar att
alla skatter är skadliga, och bara de försvinner får vi ett perpetuum mobile,
som löser alla problem.
Så här skulle inte en socialkonservativ företrädare ha resonerat - det är
jag helt säker på - för det fanns ett större mått av balans i den politiska ideo-
login.
Om man beslutar att vidta denna åtgärd är det också nödvändigt att vidta
åtgärder för att skaffa de skattemedel som försvinner, för att få råd att göra
skattesänkningar som påverkar ekonomin. Över tiden finns det nog behov
av att göra vissa skattesänkningar på kapitalbeskattningens område, som
verkligen påverkar ekonomin, och då får man ha ett utrymme för det och
göra verkliga, effektiva skattesänkningar.
Vi i vänsterpartiet är konstruktiva, och vi vill inte söka strid i onödan. Vi
tar inte strid om mervärdeskatt på finansiella tjänster, utan vi säger: Ta ett
alternativ! Det finns ett fixt och färdigt förslag från en statlig utredning, näm-
ligen SOU 1990:46, om en särskild skatt på finansiella företag. Den skatten
skulle ge en påtaglig intäkt. Den skulle naturligtvis till viss del drabba hushål-
len och till viss del drabba företagen, men en skatt av den typ som redovisas
i denna utredning finns i flera andra europeiska länder. Den vore därför inte
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Upphävande av
lagen om skatt
på omsättning
av vissa värde-
papper
43
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Upphävande av
lagen om skatt
på omsättning
av vissa värde-
papper
44
artfrämmande ens i en strategi för anpassning till EG, för den part som nu
vill ha en sådan.
Herr talman! Jag yrkar bifall till vänsterpartiets hemställan vad gäller
mom. 1 och 2 som redovisas i meningsyttringen av suppleant.
Anf. 38 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Innan omsättningsskatten på aktiehandeln infördes den 1 ja-
nuari 1984 varnade vi i den dåvarande oppositionen för de skadeverkningar
den kunde förväntas medföra. Aktiehandeln skulle i stor utsträckning flytta
utomlands och därmed beröva Sverige inte bara skatteintäkter och riskkapi-
tal utan också erfarenheter, kontakter och kunnande.
Våra farhågor blev ganska snabbt besannade, och utvecklingen kan illu-
streras med följande siffror: 1986 var omsättningen av svenska aktier på
Stockholms fondbörs 141 miljarder och på utländska börser 20 miljarder
kronor. 1989 hade omsättningen på Stockholms fondbörs minskat till 108
miljarder och utomlands ökat till 75 miljarder kronor.
Den 1 juli 1986 fördubblades som bekant omsättningsskatten. Året innan
hade inflödet till Sverige varit 4 miljarder, och året efter förekom ett lika
stort utflöde. Denna omsvängning av utländska placerares handel med
svenska aktier på inte mindre än 8 miljarder var så kraftig att dåvarande fi-
nansminister Kjell-Olof Feldt i en hearing med skatteutskottet våren 1988
hade svårt att förneka sambandet mellan den fördubblade skattesatsen och
utflödet. Smärtgränsen hade tydligen inte bara uppnåtts utan också överskri-
dits.
Den olycksaliga s.k. valpskatten, dvs. den utvidgning av omsättningsskat-
ten på värdepapper till att även omfatta penning- och obligationsmarkna-
den, som infördes den 1 januari 1989, fick så stora negativa verkningar att
den socialdemokratiska regeringen fann sig tvungen att avskaffa den efter en
drygt årslång parentes.
De negativa verkningarna av omsättningsskatten på aktier uppmärksam-
mades tydligen också av den dåvarande regeringen, som även där tvingades
till en reträtt. Man vidtog dock inte den enda riktiga åtgärden, nämligen att
helt avskaffa skatten, utan nöjde sig med en halvmesyr. Man halverade såle-
des skatten fr.o.m. innevarande års början.
Detta var emellertid inte tillräckligt för att vända trenden, vilket bl.a. kan
illustreras av att Stockholms fondbörs räknar med att omsättningen av
svenska värdepapper innevarande år till mer än hälften sker hos utländska
placerare. En del av denna handel sker i Stockholm, men på utländska bör-
ser mäklas ca 47 % av alla börsnoterade svenska aktier. Motsvarande siffror
var 40 % för 1989 och 43 % för 1990.
För att denna negativa utveckling skall kunna stoppas och Stockholm som
finanscentrum inte skall avlövas är det utomordentligt viktigt att så snart som
möjligt helt slopa skatten. Detta är bakgrunden till att regeringen i den nu
behandlade propositionen föreslår att skatten avskaffas den 1 december i år.
Nu försöker socialdemokraterna med omfattande resonemang och hypo-
teser i motion, i reservation och nu också här i kammaren leda i bevis att
ett slopande av omsättningsskatten på aktier skulle vara förödande för vår
ekonomi genom att statskassan kommer att gå miste om 3-4 miljarder kro-
nor 1992. Detta är knappast trovärdigt även om partivännerna i finansut-
skottet har samma uppfattning. Finansutskottets majoritet uppskattar be-
loppet till 1,5 miljarder, men säger också att detta skall ses i ett större ekono-
misk-politiskt sammanhang när ställning tas till de besparingsförslag som
förordas dels i proposition 1991/92:38, dels i nästa års budgetproposition.
Hänsyn till budgeten har alltså tagits i motsats till vad Yvonne Sandberg-
Fries och Lars Bäckström sagt.
Det kan noteras att Aktiefrämjandet tror på en merinkomst för statskas-
san på samma belopp, dvs. 1,5 miljarder, på grund av väsentligt ökad bör-
somsättning.
Jag skulle vilja vända på resonemanget och lägga fast vad som händer om
skatten inte avskaffas och transaktionskostnaderna fortfarande kommer att
vara tre gånger så höga i Stockholm som i London. Följande utveckling är
redan konstaterad:
1. Svårigheten att bryta stagnationen på marknaden ökar.
2. Företagens möjligheter att kapitalisera sig på aktiemarknaden minskar.
3. Aktiemarknaden låses in, och omsättningshastigheten minskar, varige-
nom också reavinstskatten uppskjuts och en för staten negativ skattekre-
dit uppstår.
4. Handeln med svenska aktier flyttar fortlöpande utomlands.
5. Svenska banker och fondkommissionsbolag etablerar sig i ökad utsträck-
ning utanför Sverige, och vårt land går miste om skatteintäkter och kun-
nande.
6. Anpassningen till EG försvåras.
Det är förvånande och beklagligt att socialdemokraterna inte vill med-
verka till ett brytande av stagnationen och bana väg för en bättre tillväxt och
därigenom också en ökad sysselsättning.
Vänsterpartiet har en lång och utförlig motion, och som uppsats betraktad
kan den möjligen ha sitt intresse för den som inte är så väl insatt i internatio-
nella frågor i detta ämne. I övrigt är motionen bara ytterligare ett exempel
på vänsterpartiets hållningslöshet och tuvhoppande i frågan om aktiemom-
sen. Nu vill man byta en dålig modell mot en annan, och tanken för en, utan
jämförelser i övrigt, tillbaka till vad Olof Palme i ett annat sammanhang dis-
kuterade, nämligen vilket som var värst - pest eller kolera.
Med det sagda, herr talman, yrkar jag bifall till propositionen och avslag
på motionerna.
Anf. 39 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Knut Wachtmeister argumenterade emot och yrkade natur-
ligtvis avslag på de meningsyttringar som vi har avgivit från vänsterpartiets
sida. Jag hade inte väntat mig något annat. Jag vill dock göra en kommentar.
Aktiefrämjandet tror på merinkomster, sade Knut Wachtmeister. Det tror
jag alldeles säkert. Framför allt tror Aktiefrämjandet på merinkomster för
sina medlemmar. Det är den enda reella effekt som det här förslaget har på
ekonomin på hushållssidan. Sedan har det negativa konsekvenser för statsfi-
nanserna, och det är nog så allvarligt.
Knut Wachtmeister och jag kan stå i kammarens talarstol och redogöra för
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Upphävande av
lagen om skatt
på omsättning
av vissa värde-
papper
45
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Upphävande av
lagen om skatt
på omsättning
av vissa värde-
papper
46
siffror, och vi kan välja siffrorna litet hur vi vill och visa mycket med dem.
Vi kan ta siffror från mitten av 1980-talet, börsyrans värsta år, och peka på
att vi då minsann hade hög omsättning. Jo visst, det ledde till överhettning,
inlåsningseffekter i ekonomin, dålig produktivitetstillväxt, etc, etc. Hausse
på börsen behöver inte alls vara detsamma som tillväxt i den verkliga ekono-
min. Transaktionsekonomins tillväxt har skadat den svenska industrin. Spe-
kulationerna i fastigheter på börsen har avsevärt och i grunden skadat den
svenska industriella tillväxten. Det bör man inte stimulera och se som ett
föredöme - tvärtom, tvärtom!
Faktum är att vi i dag har det läget att börsen våren 1991 har stigit; utlan-
dets intresse för svenska aktier har ökat märkbart. Se konjunkturinstitutets
höstrapport och läs vad som sägs på s. 132, för att vara exakt! Den visar att
vi de sju första månaderna hade ett underskott i aktiehandeln som var högst
marginellt. Man skriver i Dagens Industri av den 26 oktober: ”Aktiehandeln
med utlandet i balans”. Tidningen konstaterar att de stora institutionernas
nettoförsäljningar i hög grad kompenserats av utlänningarnas nettoköp av
svenska aktier. Det var en viss utförsäljning från de svenska storbolagen -
inte hushållen! - men det kompenserades genom att utlänningar köpte
svenska aktier.
Totalindex för Stockholmsbörsen visar på en uppgång med 14,5 % sedan
december 1990, alltså på detta helår. Det är väl inte så dåligt - 14,5 %! Det
tycker jag är en bra värdetillväxt på mina sparmedel. Och det finns faktiskt -
det kan jag återkomma till i en senare replik - också många tecken i den
internationella debatt som Knut Wachtmeister talade om som pekar på att
en omsättningsskatt kan bidra till att stabilisera börsen och skapa en ökad
grad av långsiktighet för att undvika korta, spekulativa affärer, som bara för-
svårar och innebär en dysfunktion på aktiemarknaden.
Anf. 40 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! Knut Wachtmeister tycker att det är förvånande att socialde-
mokratin inte vill vara med och bryta den stagnation som finns i svensk eko-
nomi. Låt mig då säga till Knut Wachtmeister att vi socialdemokrater vet att
möjligheterna att föra en framgångsrik ekonomisk politik, som ger tillväxt,
som ger arbete, som ger rättvisa och välfärd för människorna, i hög grad är
beroende av att det förs en stram finanspolitik i landet. En sådan politik för
inte den här regeringen. Som jag sade har man inte ens i sin stora ekonomisk-
politiska motion orkat räkna igenom budgeteffekterna av sina egna förslag.
Det har vi fått göra åt den nya borgerliga regeringen. Det visar ett mycket
oroande resultat. Redan innevarande budgetår undergräver den borgerliga
regeringen statsfinanserna med 15 miljarder kronor. Skall ni även skylla
detta på den gamla regeringen? Jag tycker att det är dags att börja tala klar-
språk. Jag tror att man kommer dragande med allehanda skattesänkningar
för dem som egentligen är i minst behov av det. Sedan finansierar man dem
inte, och när budgetunderskottet rusar iväg skyller man på den gamla rege-
ringen. Detta är förödande för den svenska ekonomin.
Låt mig också säga att moderaterna tidigare tillsammans med de flesta
andra borgerliga partier har varit mycket noga med att tala om vilka krav
man måste ställa på regeringens propositioner. Så sent som i våras sade mo-
deraterna tillsammans med bl.a. centern i en reservation till ett yttrande till
konstitutionsutskottet att det måste ställas mycket högre krav på de underlag
som redovisas i regeringspropositionerna. Man räknade upp alla möjliga sa-
ker som skall redovisas. Det gäller utfall för skattebetalarna, miljökonse-
kvenser, utfall för olika regioner, följder för rättssäkerheten, osv. Inte minst
mot den bakgrunden vore det på sin plats att moderaterna när de nu är i
regeringsställning står fast vid vad de sade så sent som i våras. Det minsta vi
i riksdagen kan begära av en ny regering är väl att det finns innehåll och
analys i propositionerna.
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Upphävande av
lagen om skatt
på omsättning
av vissa värde-
papper
Anf. 41 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Lars Bäckström sade att vi kunde välja siffror. Jag skall då
hjälpa Lars Bäckström att välja siffror. År 1983 när skatten föreslogs och
sedan genomfördes var vänsterpartiets förslag en 10-procentig skatt. År 1985
hade man ändrat sig och nöjde sig med 2%. År 1988 ändrade man sig igen
och ville ha 6 %. Märkligt nog stod man fast vid 6 % år 1989. År 1990 hade
man ändrat sig igen och talade då om 2 % eller åtminstone så stora belopp
att de inbringade 3 miljarder.
Lars Bäckström sade inledningsvis att en alltför hög omsättningsskatt kan
vara störande. Var det inte störande, Lars Bäckström, när vänsterpartiet
kommunisterna år 1983 föreslog 10 %? Jag skulle vilja ha svar på den frågan.
Lars Bäckström tillhörde visserligen inte riksdagen vid den tidpunkten, men
jag förmodar att om han hade varit med skulle han ha godkänt den partimo-
tion som då lades fram. Vänsterpartiet är inte trovärdigt, och därför är det
inte särskilt intressant att föra en debatt med vänsterpartiet i denna fråga.
Yvonne Sandberg-Fries demonstrerade ett socialdemokratiskt motstånd
mot ett avskaffande av omsättningsskatten på aktier. Det är märkligt mot
bakgrund av vad samma sossar sade förra våren när den dåvarande rege-
ringen föreslog en halvering av skatten. Var fanns då kravet på analys? Var
fanns då gnället om ett skattebortfall? Man sade: ”En halvering av skatten
finner utskottet vara en väl avvägd sänkning, och utskottet tillstyrker därför
propositionen.”
Jag misstänker, herr talman, att regeringen hade mera bekymmer att få
ett godkännande av LO, som ju var den organisation som drev fram skatten
i fråga. Yvonne Sandberg-Fries ville att vi skulle tala klarspråk. Kan Yvonne
Sandberg-Fries tala så mycket klarspråk att hon erkänner att det är LO som
var pappa till omsättningsskatten?
Anf. 42 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Knut Wachtmeister ställde en rak fråga. Raka frågor förtjä-
nar svar. Efter den här redogörelsen kan jag konstatera att vänsterpartiet
blir klokare och klokare. Det är bl.a. en del i den processen som har gjort
att vi har tagit namnet vänsterpartiet efter att tidigare ha hetat vänsterpartiet
kommunisterna. Jag skulle vara glad om jag kunde säga samma sak om mo-
derata samlingspartiet - att det blir klokare och klokare. Moderata samlings-
partiet blir mer och mer nyliberalt fundamentalistiskt. Om gamla kommunis-
ter tillämpade Marx som katekes, tycks dagens nyliberaler läsa Hayek eller
Lepagés ”1 morgon kapitalism” som sin katekes. Det är inte bra. Katekesen
47
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Upphävande av
lagen om skatt
på omsättning
av vissa värde-
papper
48
hör hemma i ett annat sammanhang, icke i politiken. Katekesen kan möjli-
gen vara något slags moralisk bas men inte vid det handfasta utformandet av
förslag, eftersom man då kommer helt snett.
Om man anser att det skulle vara så oerhört skadligt för en ekonomi att
ha en omsättnings- och transaktionsskatt på aktier, får man betänka att Ja-
pan har en transaktionsskatt på aktier. Tillväxten i Japan är hyfsad. Man har
emellertid också haft en annan politik än den inlåsnings- och devalveringspo-
litik som har rått i Sverige under 80-talet.
Vårt förslag är att om man beslutar sig för att avskaffa omsättningsskatten
skall man införa en skatt på finansiella företag. Det finns en liknande skatt i
Danmark. Danmark har mig veterligen icke en uttalat vänsterpräglad rege-
ring, och där har man en sådan skatt som vi förespråkar. Danmark är med i
EG och har en hyfsad tillväxt såvitt jag vet. Vad som är vänsterpopulism i
Sverige är verklighet i ett moderat Danmark. Så olika kan det vara om man
bara reser över ett vattendrag. Man får då vara mera vidsynt och inte bara
ideolog.
Om man inte bara är ideolog utan även reser till det stora landet i väster
kan man inhämta andra upplysningar. Jag har i min hand en uppsats från
Harvard, där Lawrence H. Summers argumenterar i den ekonomiska debat-
ten i USA för införande av en transaktionsskatt på aktier för att minska inef-
fektiviteter på aktiemarknaden. Han menar att med en transaktionsskatt
skulle man få en effektivare och mer stabil och långsiktig aktiemarknad. Så
lyder den amerikanska ekonomiska debatten. Den svenska kallar naturligt-
vis ekonomiska artiklar från Harvard för populism. Men detta skulle skapa
långsiktighet. Vi skulle då kanske slippa snabba affärer i aktier. En riskkapi-
talmarknad skall bygga på långsiktighet, och inte på att man går in och ut
med sitt kapital. Det skapar ingen långsiktig ekonomisk tillväxt. Det är det
vi behöver i det här landet i stället för mer av de snabba klippens politik. Må
de vila för alltid.
Anf. 43 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! Knut Wachtmeister frågar sig varför vi inte gjorde motstånd
när regeringen för ett år sedan föreslog att skatten skulle halveras. Det finns
en mycket enkel förklaring till det. Vi hade då en regering som kunde räkna
och som kunde se till att om det skulle lättas på några skatter så skulle det
göras inom de samhällsekonomiska ramarna. Läget förra året var inte heller
sådant att det då fanns någon rimlig möjlighet med hänsynstagande till fi-
nanspolitiken att gå vidare på det sätt som moderaterna redan då föreslog
genom att ta bort resterande delen av den här beskattningen.
Jag har varit ledamot av denna kammare sedan år 1982, Knut Wachtmeis-
ter. År 1982 var ett intressant år att komma in i riksdagen på. Då efterträdde
vi nämligen den förra borgerliga regeringen. Vi fick sedan ägna praktiskt ta-
get hela 80-talet åt att komma till rätta med det enorma budgetunderskott
som den gamla regeringen hade dragit på oss. Jag kan försäkra Knut Wacht-
meister att det inte har varit särskilt enkelt och inte heller så oerhört roligt
alla gånger, men det har varit nödvändigt för Sverige. Just därför säger jag
och vårt parti att vi nu icke stillatigande kan åse hur den nya borgerliga rege-
ringen på nytt tillåter sig att försämra våra finanser på det sätt som nu pågår.
Det är fråga om 15 miljarder redan under innevarande budgetår och 10 mil-
jarder under de kommande åren. Det är ingen god ekonomisk politik, Knut
Wachtmeister. Det tror jag att Knut Wachtmeister också förstår om han tän-
ker efter.
Det vore intressant om Knut Wachtmeister i sin sista replik kunde svara
på om min hypotes stämmer. Är det så att man nu skyndar sig att lägga fram
alla i sina grupper populära skattesänkningsförslag för att kunna skylla på
att budgetunderskottet är resultatet av den gamla regeringens politik?
Anf. 44 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Den här gången börjar jag med vad Yvonne Sandberg-Fries
sade. Som Yvonne Sandberg-Fries säkert känner till finns en mycket stor or-
sak till budgetunderskottet i den gamla regeringens politik. Allan Larsson
tippade ett budgetunderskott på 4 miljarder kronor, medan det i själva ver-
ket blev 39 eller kanske 40 miljarder kronor. Den hypotes han lade fram blir
då inte särskilt trovärdig.
Yvonne Sandberg-Fries sade att hon kom in i riksdagen år 1982 och att
man då fick överta en borgerlig regeringspolitik som hade drivits i sex år.
Vad har vi fått överta nu? Det visar den ekonomiska situationen i landet.
Det behövs viktiga och kraftfulla åtgärder, inte för att åstadkomma ett stort
underskott som vi kan skylla på socialdemokraterna utan för att försöka
vända den negativa utvecklingen.
I sitt inledningsanförande sade Yvonne Sandberg-Fries att det är fördei-
ningspolitiskt riktigt att lägga fram en sådan här skatt. Men om man lägger
en för stor börda på folket i form av höga skatter finns det ingenting att för-
dela. Då hjälper det inte att ha en fördelningspolitik.
Slutligen kan jag konstatera att jag inte fick något svar på om det är
Yvonne Sandberg-Fries uppfattning att det var LO som drev fram den här
skatten. Uttrycket ”valpskatten” har myntats av Stig Malm.
Jag är glad över att Lars Bäckström tog avstånd från vad hans parti ställde
till med 1983 då det förordade 10 % i skatt. Han erkände att han blev klokare
och klokare. Men han beklagar att moderata samlingspartiet inte blir det.
Lars Bäckström, vi har hela tiden sedan år 1983 när det fattades beslut om
den här skatten bekämpat den med alla till buds stående demokratiska me-
del. Vi har hela tiden sagt att den är skadlig. Vi har varit konsekventa, och
vi kan inte bli klokare.
Lars Bäckström talade om Danmark och den transaktionsskatt som finns
där. I det sammanhanget passar det bra att jämföra med ett EG-land. I sitt
inledningsanförande tog Lars Bäckström emellertid helt avstånd från de reg-
ler som gäller i EG. Vi skulle inte lägga oss i dessa regler eftersom vi inte är
medlem. Varför skall vi då bry oss om EG-länderna?
Anf. 45 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag sade inte att vi skulle strunta i EG. Jag sade däremot att
vi inte behöver anpassa oss till regler som inte finns i EG. I Danmark har
man i och för sig ingen transaktionsskatt utan en skatt på finansiella företag.
Vi har anvisat detta som ett alternativ, om man driver igenom ett avskaf-
fande av omsättningsskatten på aktier. Vi visar att vad som är möjligt i Dan-
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Upphävande av
lagen om skatt
pä omsättning
av vissa värde-
papper
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 28
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Försäljning av
kronoholmama
mark är möjligt även i Sverige i de allra flesta fall, såvida man inte har en
mycket hård nyliberal regering i Sverige.
Anf. 46 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! Jag har inte begärt ordet utan hade bara tänkt meddela att
jag inte äger rätt till ytterligare replik.
Anf. 47 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Det är tillåtet att hålla ett anförande nu.
Anf. 48 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Jag konstaterar då att Yvonne Sandberg-Fries trots att hon
enligt riksdagsordningen hade möjlighet att svara mig icke ville diskutera
LOs roll när det gäller den omsättningsskatt på aktier som vi har haft sedan
år 1984.
Anf. 49 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! Jag tycker att det tyder på en stor brist på argument när Knut
Wacthmeister uppehåller sig vid vem som eventuellt har haft en viss åsikt om
en viss skatt. Jag trodde faktiskt att vi här i kammaren prövade förslagen på
sakliga grunder. Åtminstone anstränger vi oss i vårt parti att göra det för att
därefter komma fram till våra beslut. Om så inte är fallet i Knut Wachtmeis-
ters parti, beklagar jag det.
Vi skulle kunna fortsätta denna debatt länge och diskutera tillväxt och
ekonomisk utveckling i lågskatteländer. I USA t.ex. är problemen inte helt
obetydliga. Men en sådan debatt skulle kanske föra för långt, och vi har ju
en del andra ärenden som också skall behandlas i dag.
Anf. 50 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Jag har förståelse för att Yvonne Sandberg-Fries inte vill dis-
kutera LOs roll i detta fall. Socialdemokraterna vill inte erkänna att de har
gått i LOs ledband. Jag kan då citera vad en tidigare socialdemokratisk stats-
sekretare sade i denna fråga i en tidningsintervju för någon tid sedan: ”Det
är inte svårt att räkna ut effekterna av den skatten, men det var priset för att
vidmakthålla LOs stöd för en viss politik.”
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1991/92:FiUl Försäljning av kronoholmama.
Anf. 51 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Som framgår av finansutskottets korta betänkande i denna
fråga har de som tidigare haft hus på de s.k. kronoholmama haft problem,
om de behövt låna pengar t.ex. för att reparera eller renovera sina hus. Skä-
let härtill är att husen har stått på ofri grund, varför man inte kunnat få in-
teckningslån.
Så var det tidigare, och det är detta som är anledning till den motion som
väckts i ärendet. På senare år har emellertid byggnadsstyrelsen, som förval-
tar kronoholmama, låtit husägarna antingen få tomträtt eller i vissa, på se-
nare tid inte så ovanliga, fall få köpa marken, om inte något speciellt riksin-
tresse hindrat en försäljning. På det sättet har frågan om inteckningslån kun-
nat lösas.
I princip var alltså de problem som motionen tar upp redan lösta när mo-
tionen väcktes. Det var vi också överens om i finansutskottet när vi gjorde
vårt preliminära ställningstagande. Men vid slutjusteringen lade modera-
terna fram ett förslag som i stort sett innebär att det skall vara fritt fram. Då
orkade de övriga borgerliga partierna inte stå emot. Tidigare var vi överens
om att det som kan göras redan är gjort, men inför detta moderatförslag vek
sig alltså de övriga borgerliga partierna. Därigenom kom den moderata upp-
fattningen att bli majoritetens förslag.
Detta är naturligtvis inte världens största fråga, men den är på något sätt
symbolisk.
”Sälj ut fosterlandet”, är den nya devisen. Nu tycks man vilja sälja ut fos-
terlandet till snart sagt vilket pris som helst. Det tycker vi socialdemokrater
är fel, och därför har vi reserverat oss.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.
Anf. 52 TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Innehavet av de s.k. kronoholmama har varit föremål för
riksdagens behandling vid flera tidigare tillfällen. Markägarfrågan har emel-
lertid aldrig fått någon tillfredsställande lösning, och det demonstreras av de
här i kammaren återkommande motionskraven, som har sin grund i svårig-
heterna för husägare på öarna att belåna eller sälja sina hus.
Detta gäller framför allt på Kärringön och Gullholmen, som är de enda
kronoholmar som har någon mer omfattande bebyggelse. Där har ingen för-
säljning skett, som Arne Kjörnsberg hävdar i sitt anförande. Mig veterligt
gäller den enda försäljning som ägt rum Ängholmen, som ligger strax utan-
för Göteborg. Problemen på framför allt Kärringön är lika olösta som nå-
gonsin tidigare.
Den utredning som genomfördes 1983 har på ett bra sätt redovisat var och
en av de 198 bebyggda öar som är aktuella. De flesta är mycket små och utan
värde för staten. Resultatet av den utredningen blev tyvärr inte en avveck-
ling av det statliga markinnehavet, något som hade varit det naturliga. I stäl-
let överfördes marken till domänverket - inte till byggnadsstyrelsen. Verket
bygger nu upp lokala organisationer för att förvalta dessa 198 öar, som ligger
spridda utmed den svenska kusten från Strömstad i väster till Haparanda i
öster.
Nyttan av denna statliga fastighetsförvaltningsorganisation kan ifrågasät-
tas. I samband med den bolagisering av domänverket som nu har påbörjats
måste en ändring av ägarförhållandet under alla omständigheter komma till
stånd.
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Försäljning av
kronoholmama
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Organisations-
former för
statens revision
De motiv som tidigare anfördes för fortsatt statligt ägande, nämligen in-
tresset av bevarande av natur och bebyggelse, saknar i dag giltighet. Sedan
utredningen genomfördes har plan- och bygglagen tillkommit, varigenom
kommunerna har fått vidsträckta befogenheter i detta avseende.
Utskottets majoritet har tagit fasta på detta och anser alltså att huvudalter-
nativet nu bör vara att det statliga markinnehavet avvecklas, om inte klara
skäl finns för ett fortsatt statligt ägande. I första hand bör alltså öarna säljas
av staten. Fortsatt statligt markinnehav måste kunna motiveras för att en för-
säljning inte skall kunna ske.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan och av-
slag på reservationen.
Anf. 53 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! En moderat ledamot av denna kammare sade vid ett tillfälle:
”Det är kanske symptomatiskt att i motioner med moderata undertecknare
är det alltid Kärringön som tas som exempel.” Jag förstod aldrig varför, men
det kanske finns någon annan klok ledamot av denna kammare som kan
räkna ut varför det alltid är Kärringön som tas som exempel i moderata mo-
tioner.
Anf. 54 TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Det finns naturligtvis många goda skäl till att Kärringön
nämns i dessa sammanhang. Ett kan faktiskt vara att av de kronoholmar som
har bebyggelse är Kärringön den mest omfattande. Kärringön och Gullhol-
men är de enda två kronoholmar som har någon större samling hus. På Kär-
ringön har domänverket också organiserat en lokal förvaltning. Det har
skett på ett så klumpigt och tafatt sätt att man har dragit in staten i en jätte-
process om utvecklingen med 100 markägare. På Gullholmen har detta ännu
inte skett, men problemen kan bli aktuella även där.
Anf. 55 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Den rättsprocess som Tom Heyman nu nämnde var ett av
skälen till att vi socialdemokrater ville avvakta med ett beslut i detta ärende.
Denna process är ännu inte avgjord. En annan ledamot av denna kammare
företräder i sin profession en del markägare just på Kärringön.
Den moderata ledamot som påpekade att Kärringön tas som exempel i
de moderata motionerna hade ett leende på läpparna. Jag påminner om att
Kärringön ofta är platsen för semesterreportage om framträdande modera-
ter.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1991/92:FiU2 Organisationsformer för statens revision.
Anf. 56 BENGT WITTBOM (m):
Herr talman! Ett enhälligt utskottsbetänkande brukar normalt förbigås
med tystnad och beslutas av riksdagen. Det tycker jag dock inte bör vara
fallet med finansutskottets betänkande nr 2. Det enkla skälet härtill är att
det beslut som riksdagen nu kommer att fatta innebär en klar förstärkning
av riksdagens möjligheter att arbeta och av riksdagens möjligheter att följa
upp fattade beslut, som berör statliga organ och myndigheter. Beslutet inne-
bär också en klar förbättring av riksdagens möjligheter att skapa underlag
för sina beslut och hävda dessa gentemot exempelvis regeringen.
Ett enigt utskott föreslår att riksdagen skall ge regeringen till känna vad
utskottet anfört om att regeringen bör lägga fram förslag för riksdagen om
en kraftig förstärkning av revisionsresurserna för den statliga revisionen och
riksdagens revisorer. Skälen härför är två. Det ena är att det i de västliga
demokratierna är naturligt att parlamenten har en tillräckligt stor revisions-
resurs och att den revisionsresursen är oberoende, något som är en hörnsten
i all revisionsverksamhet.
Det andra skälet är inte mindre viktigt, nämligen att den förändring av
den statliga budgetprocessen som håller på att genomföras ställer större krav
på uppföljning och kontroll från riksdagens sida. Avsikten är att riksdagen
skall få bättre möjligheter att fatta riktiga beslut och även kunna kontrollera
och följa upp att de beslut som fattas verkligen genomförs.
Herr talman! Jag tror att det är en styrka för framtiden för Sveriges riksdag
att det här beslutet fattas. Förväntningarna är att regeringen i de övervägan-
den som nu pågår angående organisation av den statliga revisionen och även
den s.k. riksdagsutredningen tar fasta på dagens riksdagsbeslut och återkom-
mer till riksdagen med förslag om förändringar i den statliga revisionens or-
ganisation med bl.a. en förstärkning av riksdagens revisorers resurser.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1991/92:FiU3 Vissa ändringar i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
(förs. 1991/92:10).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1991/92:FiU4 Forskning om den offentliga sektorn (prop. 1991/92:16).
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Forskning om
den offentliga
sektom
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Forskning om
den offentliga
sektorn
54
Anf. 57 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Sverige har en mycket omfattande offentlig sektor. Ungefär
en tredjedel av alla förvärvsarbetande är sysselsatta inom offentlig verksam-
het. Det innebär nästan en och en halv miljon människor, och skattetrycket
är som bekant högt.
Kraven på en förnyelse av de offentliga verksamheterna har ökat, bero-
ende dels på att statens och kommunernas resurser har blivit knappare, dels
på att medborgarna börjat ställa krav på en högre och bättre effektivitet.
Man vill helt enkelt ha mer valuta för skattepengarna. Men medborgarna
vill också ha ökad valfrihet. Det handlar också om att hitta nya modeller för
verksamheterna, att finna nya lösningar inte minst för den politiska styr-
ningen.
Numera måste man vara fantasifull och våga pröva nya vägar, bearbeta
oplöjd mark. Detta gäller för alla dem som jobbar inom de offentliga verk-
samheterna men också för de förtroendevalda politikerna.
Det nya som nu sker på det statliga området, i kommuner och landsting är
i mångt och mycket omvälvande. Visst har man en hel del med sig i bagaget
i form av tidigare erfarenheter, men till allra största delen handlar det om en
helt ny kunskap. Här kommer det viktiga behovet av fördjupad forskning
och kunskap in. Det är detta som det här ärendet handlar om.
Hittills har forskningen om den offentliga sektorn varit spridd över många
områden och med många olika projekt. Det har resulterat i en god grund-
forskning, men måhända har denna blivit något svåröverskådlig. Därför
finns det nu anledning att gå vidare när nu kompetensen finns till fördjup-
ning och koncentration i s.k. spjutspetsforskning. I propositionen föreslås
därför två centrumbildningar för forskning inom den offentliga sektorn, ett
förlagt till universitetet i Stockholm i samverkan med Handelshögskolan, ett
till universitetet i Göteborg. Genom dessa centrumbildningar skapas förut-
sättningar för en god forskningsmiljö, där man också kan knyta samman den
forskning som bedrivs på många håll inom detta område, så att forskningsre-
sultaten blir väl kända.
Herr talman! Förutom skapandet av dessa två centrumbildningar förstärks
forskningsresurerna via Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
för forskare inom hela högskolan. Dessutom sker en forskning på kollegiet
för samhällsforskning i Uppsala, avsett för gästforskarprogram.
Utskottet delar propositionens slutsatser om vikten av att satsa på den här
typen av forskning. Dock finns vissa randanmärkningar, bl.a. vad gäller en
eventuell omprövning av organisationsformerna och när detta kan ske.
Utskottet delar motionären Daniel Tarschys uppfattning att universiteten
själva måste ha möjlighet att ompröva organisationsformerna om de inte är
ändamålsenliga. Universitetens frihet att själva organisera sin verksamhet
framhålls ju också i propositionen. Någon tidsperiod för omprövningen an-
ger inte utskottet.
Herr talman! Låt mig något ytterligare stanna vid Daniel Tarschys motion
och också i det här sammanhanget nämna Rune Rydéns motion, där man
diskuterar inriktningen av forskningsprogrammen, bl.a. att forskningen om
offentlig sektor inte bara skall beröra den egna verksamheten, den s.k. inre
förnyelsen, utan också ta upp gränszonen mellan det privata och det offent-
liga. Självfallet är detta ytterst angeläget med tanke på den privatisering av
offentliga verksamheter som nu förekommer i hela vårt land - alldeles oav-
sett vilken politisk majoritet som styr.
Jag tycker att motionärerna har helt rätt i sina propåer, men, herr talman,
jag delar också utskottets bedömning att vi i den här församlingen rimligen
inte skall lägga oss i detaljer och härifrån styra vilka projekt och vilka områ-
den som forskningen skall inrikta sig på.
Avslutningsvis: Om välfärden skall kunna utvecklas i vårt land behövs det
nytänkande och kreativitet. Att tänka i gamla banor håller inte längre. Alla
de som använder den offentliga servicen har blivit mer kritiska, och det med
rätta. Man vill få så god service som möjligt med största möjliga valfrihet till
lägsta kostnad. Det är en stor utmaning för stat, kommuner och landsting,
men redan nu kan vi konstatera att mycket har skett. Det finns en vilja till
förnyelse och förändring som aldrig förr.
Det är därför bra att det här viktiga förnyelsearbetet nu får ytterligare re-
surser för fördjupad forskning och kunskaps- och kompetensutveckling.
I det här sammanhanget förtjänar det att nämnas att internationella kon-
takter och erfarenhetsutbyte är av stor vikt. Sverige och den svenska offent-
liga sektorn skulle må väl av att pröva mer av internationella modeller. Detta
blir ju nu ännu mer påtagligt när vi närmar oss EG.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1991/92:LU1 Ekonomiska föreningar m.m.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1991/92:LU2 Försäkringsvillkor för barn.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Forskning om
den offentliga
sektorn
55
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1991/92:LU3 Internationell järnvägstrafik (vilande lagförslag; prop.
1990/91:43, bet. 1990/91:LU14).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1991/92:LU4 Internationella oljeskadefonden (prop. 1990/91:196).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 37 §.)
56
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande
1991/92:FöUl Internationella överenskommelser rörande räddningstjänst
(prop. 1990/91:180).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande
1991/92:FöU2 Vissa försvarsfrågor.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande
1991/92:FöU3 Transporter av farligt gods.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande
1991/92:FöU4 Handläggning av vissa ersättningar (prop. 1991/92:22).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Socialavgifter
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1991/92:SfUl Socialavgifter.
Anf. 58 NI LS-OLOF GUSTAFSSON (s):
Herr talman! När socialförsäkringsutskottet beredde detta betänkande
nr 1 gällde det ett antal motioner från allmänna motionstiden, förra riksmö-
tet. Utskottet avstyrker motionerna enhälligt. Den borgerliga majoriteten
hänvisar till att frågorna bereds i regeringskansliet. Det gör också vi social-
demokrater delvis, men en del motioner innehåller sådant som vi helt enkelt
inte ställer upp på.
Jag förutsätter att vi kommer att få en hel del diskussioner här i kammaren
om socialförsäkringsfrågorna när de konkreta förslagen föreligger. Jag åter-
kommer till det.
På en punkt anservi emellertid att vi redan på det här stadiet skall redovisa
var vi står. Det gäller sambandet mellan avgifter och förmåner. Under ett
flertal år har vi haft borgerliga motioner och reservationer, som krävt bättre
överensstämmelse mellan avgifter och förmåner i socialförsäkringssystemet.
Riksdagsmajoriteten har avslagit förslagen, därför att den har ansett det
vara ett avsteg från den obligatoriska och solidariska tanken bakom vår so-
cialförsäkring. Med den förslagstext som fanns i betänkandet hade vi kunnat
avstå från reservation, men med den skärpta formulering som blev majori-
tetsskrivningen blev det nödvändigt för oss att med en reservation markera
vår inställning.
Majoriteten säger nämligen: ”Utskottet anser det viktigt att frågor om
överensstämmelse mellan förmåner och avgifter inom socialförsäkringssys-
temet beaktas.” Det är väl så nära en riksdagsbeställning man kan komma.
Vi socialdemokrater vidhåller att det är en viktig och för oss avgörande
princip att vår socialförsäkring även fortsättningsvis bygger på ett obligato-
riskt och solidariskt system.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.
57
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Socialavgifter
58
Anf. 59 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 1 innehåller en
del motionskrav som tidigare behandlats i riksdagen, precis som Nils-Olof
Gustafsson säger. I de flesta fall har de lett till reservationer från de borger-
liga ledamöterna.
Vi har ansett att den socialdemokratiska regeringen inte ägnat exempelvis
företagarna och egenföretagarna det intresse som de är värda. Deras situa-
tion har alltid betraktats med viss misstänksamhet av den socialdemokra-
tiska regeringen. Nu har vi fått en ny regering med höga ambitioner att för-
ändra detta förhållande. Det krävs för att få fart på svensk ekonomi och före-
tagsamhet.
Just ett rättvist förhållande mellan avgifter och förmåner måste eftersträ-
vas, men det innebär också att nuvarande system måste förändras. Rege-
ringen tar för närvarande upp dessa förhållanden i sina överväganden och
vi kan inom treårsperioden förvänta oss förslag, som kommer att medföra
förbättrade förhållanden för i dag missgynnade grupper.
I stort sett håller socialdemokraterna i opposition med om detta. I sin re-
servation tar man avstånd från majoritetens förslag att låta socialavgiftsutta-
get finnas med i överväganden som gäller den ekonomiska politiken liksom
välfärdspolitiken. Oppositionen tycker att det räcker med pensionsbered-
ningens förslag och riksförsäkringsverkets förslag till sjukpenningssystem.
Jag utgår från att vi är överens om att även de här bitarna kommer att
finnas med i de överväganden som kommer att ske. Det är därefter de slut-
liga besluten skall tas. Vi har att ta ställning till hur det framtida pensionssy-
stemet skall utformas, hur avgiften kommer att bestämmas, hur sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen kommer att utformas och hur stora avgifterna kom-
mer att bli.
Jag tror nog att vi kan vara överens om att en grundtrygghet för alla måste
eftersträvas. Vi anser också inom regeringspartierna att ett ökat egenansvar
bör byggas in i vårt försäkringssystem.
När nu ekonomin är i ett sådant bedrövligt skick som den har visat sig
vara, måste besparingar ske även i de generella transfereringssystemen.
Denna tanke är inte heller främmande för socialdemokraterna. Vi var över-
ens om förändringen i sjukersättningen, om sjuklönen och om att avgiftssätt-
ningen skall vara kostnadsneutral när det gäller insatser på detta område.
Jag håller med Nils-Olof Gustafsson om att vi har anledning att åter-
komma i dessa frågor längre fram. Det är också vår ambition att göra det så
snart förslagen ligger på riksdagsbänken. Vår ambition är också att detta
skall ske så snart det göras kan, därför att det finns stora behov, dels av för-
ändringar, dels av besparingar.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på reser-
vationen.
Anf. 60 NILS-OLOF GUSTAFSSON (s):
Herr talman! Jag tycker också att detta betänkande om våra socialförsäk-
ringar inte är värt någon större debatt. Vi skall avvakta de förslag som kom-
mer och de beredningar som nu sker. Det är självfallet på det sättet.
Vi har dock redan nu velat säga ifrån att vi aldrig kommer att ställa upp
på förändringar i socialförsäkringssystemet som skulle innebära ett avsteg
från den solidariska obligatoriska tanken. Det är lika bra att säga det nu.
Jag vill också påminna om att när vi beslutade om de här förenklade reg-
lerna för avgiftsuttag 1981 - det var Karin Söder såsom socialminister som
lade fram förslaget - var vi alla på det klara med och överens om att det
skulle innebära ett avsteg från överensstämmelsen mellan förmåner och av-
gifter. Vi tyckte då att det var så stora administrativa fördelar med det här
systemet att de övervägde nackdelarna. Den uppfattningen har vi socialde-
mokrater fortfarande.
Anf. 61 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Vi var överens, precis som Nils-Olof Gustafsson säger. Det
visade sig dock senare att det för vissa grupper i samhället, speciellt egen-
företagare och småföretagare, gav en något ogynnsam utdelning på de inbe-
talda avgifterna. Det kanske blev ett bekymmer för dem att orka med att
vara goda småföretagare och att arbeta vidare såsom egenföretagare och
kanske också utvidga sin verksamhet, eftersom just arbetsgivaravgiftssidan
med dessa sociala avgifter har varit en tung börda. Genom en differentiering
både av avgifter och av förmåner kan man kanske hitta en lämpligare ut-
formning.
Vår ambition är också att vi skall ha en solidarisk välfärdspolitik, som
verkligen tar hand om de sämst ställda som behöver samhällets skydd. Vi i
centern har som ett exempel fört fram grundpensionstanken, som finns
också hos de andra partierna mer eller mindre väl utvecklad. Det är ambitio-
ner som finns med i det fortsatta beredningsarbetet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1991/92:SfU2 Tandvårdsförsäkringen.
Anf. 62 BÖRJE NILSSON (s):
Herr talman! I de borgerliga motionerna signaleras genomgripande för-
ändringar också på tandvårdens område. Tydligen skall etableringsbegräns-
ningen slopas. Landstingen skall inte längre ha ansvaret för barn- och ung-
domstandvården. Som vi ser det är det inte längre patienten och vården som
är det viktiga och som skall sättas främst, utan det är det omtalade system-
skiftet på alla områden.
Jag tycker, Sigge Godin, att en mycket viktig princip inom välfärdspoliti-
ken är vård på lika villkor var man än bor. Som vi ser det rubbar man allvar-
ligt på denna princip, och det är olyckligt. Konsekvenserna för tandvården
står helt klara. Ännu fler tandläkare kommer att etablera sig i de redan tand-
läkartäta storstäderna. Det blir problem på landsbygden. Man talar om val-
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Tandvårds-
försäkringen
59
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Tandvårds-
försäkringen
60
frihet, men för vem? Inte blir det för människorna på de mindre orterna.
Det är dem man sviker med sådana här förslag.
När etableringsbegränsningen infördes var motivet faktiskt att i viss mån
anpassa tandvårdsresurserna till behov och samhällsekonomiskt utrymme.
Men det var också, vilket måhända var det viktigaste, att uppnå just en ut-
jämning av tillgången på tandläkare mellan och inom regionerna. Tack vare
den styrning som finns inom etableringsbegränsningen har vi också en god
tandvård i hela landet. Det vågar jag påstå. Vi menar att skälen för etable-
ringskontrollen för privattandläkare är precis lika viktiga i dag, och det mar-
kerar vi i vår reservation.
En bra tandvård är naturligtvis särskilt viktig för den unga generationen.
Därför ser vi det som väsentligt att folktandvården har ett samlat ansvar för
barn- och ungdomstandvården. Den har också nått mycket goda resultat.
Tandhälsan för de allra yngsta har förbättrats avsevärt. En viktig förutsätt-
ning för detta goda resultat har just varit att vården har omfattat alla barn
och att den har varit kostnadsfri. Det är oerhört väsentligt.
Organisationen av barn- och ungdomstandvården med ett enhetligt ersätt-
ningsbelopp per barn har också stimulerat till ett långsiktigt tänkande, inrik-
tat på att uppnå en så god tandhälsa som möjligt för barnen till en låg kost-
nad. Vi vet att inslaget av förebyggande åtgärder har varit mycket stort, vil-
ket självfallet också är fördelaktigt ur ekonomiska aspekter. Vi tycker att det
är en mycket klok uppläggning som den borgerliga majoriteten nu vill bryta
upp för systemskiftets skull. Det märker vi på alla områden. Vi tror att det
är direkt farligt att de unga hamnar i den öppna vården med dess prestations-
inriktade system. Vi märker det mycket tydligt, framför allt i storstäderna,
och det är inte bra.
Den socialdemokratiska regeringen tog i våras initiativ till en försöksverk-
samhet på tandvårdsområdet i några landstingskommuner. Syftet var att
uppnå en ännu jämnare resursfördelning inom landet och en bättre hushåll-
ning med resurserna. I denna försöksverksamhet skulle också ingå en decen-
tralisering av ansvaret från central nivå till lokal nivå samt möjlighet till av-
reglering. Vi tycker att det är viktigt att denna försöksverksamhet verkligen
får fortsätta. Den skulle ge svar på viktiga frågor. Speciellt viktigt är det att
den får slutföras innan man fingrar på taxesystemet. Framför allt skulle den
ta upp en än jämnare resursfördelning. Vi märker nu att det finns en överför-
brukning av tandläkarbesök och tandvård i storstadsregionerna. Det är en
snedfördelning, och det är viktigt att man kan rätta till den. Det kan man,
som vi ser det, göra genom vissa styrmedel.
Det som förs fram nu är signaler, eftersom man säger att de här frågorna
bereds av regeringen. Det blir en debatt på vårkanten. Men redan nu vill vi
markera var vi står i de här frågorna. Vi tycker att tandvården är en oerhört
viktig hälsofråga. Man har gjort stora framsteg, och vi tycker att det är klå-
fingrighet att ge sig in på detta.
Jag yrkar bifall till de båda socialdemokratiska reservationerna.
Anf. 63 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! I detta betänkande behandlas några kvarvarande motioner
från allmänna motionstiden. De upptar frågor som främst rör etableringsbe-
gränsningar för privattandläkarna, tandvårdstaxan och barn- och ungdoms-
tandvården.
Låt mig inledningsvis säga att det är glädjande att tandhälsan hos svenska
folket har förbättrats avsevärt de senaste åren. Inte minst barnens goda tand-
hälsa bör vi notera med tillfredsställelse. Majoriteten i utskottet bibehåller
sin uppfattning att tvistefrågorna som rör etableringsbegränsningarna och
tandvårdstaxan snarast måste få sin lösning. Vi kan därför med glädje no-
tera, som framgår av utskottets betänkande, att regeringen på flera sätt arbe-
tar med förnyelsen av välfärdssystemen. Inte minst viktig är då valfriheten
för den enskilde, möjligheten att välja sin egen tandläkare och även valfrihe-
ten för familjen att för barnen få välja den tandläkare som familjen finner
bäst.
Det är också av avgörande betydelse att skilja ut den offentliga finansie-
ringen och kontrollen från produktionen, oavsett om produktionen är pri-
vat, kooperativ eller offentlig.
I betänkandet tas också tandvårdstaxan upp. Det är nödvändigt, kanske
främst av kostnadsskäl, att konkurrens och effektivitet uppnås. Genom kon-
kurrens ökar man effektiviteten inom tandvården. Främst med tanke på att
kostnaderna skenar i väg är det viktigt att öppna nya vägar för att komma
till rätta med problemen.
Herr talman! Till betänkandet har socialdemokraterna fogat två reserva-
tioner, dels om etableringsbegränsningen, dels om tandvårdstaxan.
De framhärdar fortfarande med att motiven för fortsatt etableringsbe-
gränsning kvarstår. De vill fortfarande genom etableringskontrollen styra
tandläkare från storstäderna till orter med underskott eller glesare tillgång
på tandläkare. Att systemet inte har fungerat visas av, som Börje Nilsson
säger, att det finns betydligt fler tandläkare i storstäderna, främst i Stock-
holm, trots att vi har haft de här regleringarna i många år. Det blir inte bättre
vård, Börje Nilsson, och inte vård på lika villkor oavsett var man bor, som
ni säger, om man har de här begränsningarna. Systemet har visat att det inte
fungerar. Det är därför vi måste hitta andra vägar. Vi ser inte någon annan
möjlighet än att avskaffa regleringarna och öppna för fri etablering. Vi tror
att det är den väg man kan gå för att komma till rätta med detta.
Herr talman! Inledningsvis anförde jag att barn- och ungdomstandvården
har lyckats mycket bra. Men det får inte vara ett argument för att föräldrarna
inte skall ha möjlighet att välja, låt oss kalla det en egen hustandläkare, till
vilken hela familjen kan gå.
Det förvånar mig att socialdemokraterna vidhåller att man enbart i gles-
bygder kan tillåta en uppluckring av monopolet. Om barnens tandhälsa en-
bart beror på folktandvården, blir frågan varför glesbygdsbarnen skall dis-
krimineras. Självklart är det inte på det sättet.
I den översyn som regeringen avser att göra när det gäller etableringsfrihe-
ten, valfriheten för den enskilde, förutsätter majoriteten att frågorna löses
så snabbt som möjligt.
Herr talman! I reservation 2 anser socialdemokraterna att resultatet av
försöksverksamheterna bör avvaktas innan några större förändringar görs i
tandvårdstaxan. Det är viktigt att tandvårdstaxan får ett inslag av förebyg-
gande verksamhet, så att stora kostnadskrävande insatser så långt möjligt
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Tandvårds-
försäkringen
61
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Tandvårds-
försäkringen
62
minimeras. Det är bara att beklaga att socialdemokraterna trummade ige-
nom en stympad försöksverksamhet, som inte ger svar på alla frågor. Majori-
teten förutsätter att förändringar i tandvårdstaxan utformas så att ökad kon-
kurrens och mångfald kommer just konsumenterna till godo. Om redan be-
slutad försöksverksamhet ger ett sådant resultat återstår att se. Det får vi
utvärdera när den dagen kommer.
Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan
i dess helhet samt avslag på reservationerna 1 och 2.
Anf. 64 BÖRJE NILSSON (s):
Herr talman! Man rider på begreppet valfrihet. Men, Sigge Godin, för
vem blir det valfrihet? För tandläkarna kan hända, som kan etablera sig var
som helst, men inte för de enskilda människorna. Det är väl helt klart att
många i Västernorrland, i Sigge Godins egna hemtrakter, kommer i kläm om
man plockar bort etableringsbegränsningen. Den har haft oerhörda fördelar.
Vi har fått tandvård i hela landet, var man än bor, vågar jag påstå. Tandhäl-
san har också förbättrats avsevärt.
Jag tycker att man skall analysera litet djupare vad de här borgerliga för-
slagen innebär. Det är helt klart att de kommer att gå ut över tandvården på
de mindre orterna. Den blir också väsentligt mycket dyrare. I dag omfattar
barn- och ungdomstandvården alla barn och är kostnadsfri. Vad händer med
denna i fortsättningen? Vad jag förstår kommer förslagen att innebära att
det blir en fördyring för de enskilda familjerna. Man minskar naturligtvis
också effektiviteten.
Det viktiga när det gäller socialförsäkringen och vård är att det är lika vill-
kor i hela landet, inte att rida på några borgerliga privatiseringsdoktriner.
Det är hela tiden människan som måste sättas främst. Men man sviker, fram-
för allt i Sigge Godins hemtrakter, barnen, de enskilda människorna, med
sådana här förslag.
Anf. 65 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Jag skall kommentera några av Börje Nilssons påståenden.
Han sade tidigare att vi ändrar system för systemskiftets skull. Jag försökte
i min inledning säga att det faktiskt handlar om att se till att det finns tillgång
på tandläkare i hela landet för konsumenternas skull, så att de kan få den
valfrihet som de önskar. Börje Nilsson aktade sig självfallet väldigt noga för
att ta upp en diskussion om huruvida etableringsregleringarna nu har lett till
att vi har tandläkare att tillgå i hela landet och i samma omfattning, för Börje
Nilsson vet att det inte är så. Det finns tandläkare som vill etablera sig, men
de får inte göra det, utan konsumenterna är hänvisade enbart till folktand-
vården. Nu finns det många som tycker att det är väldigt bra, medan andra
tycker att valfriheten faktiskt är det viktigaste.
Börje Nilsson tog tidigare upp frågan om de höga kostnaderna. Vi har en
skenande ekonomi även här. Kostnaderna rakar i höjden, och den socialde-
mokratiska regeringen insåg på sin tid också att någonting måste göras. Där-
för skulle jag vilja säga till Börje Nilsson: Visst var det litet beklämmande
att vi inte kunde enas om en mycket vid och omfattande försöksverksamhet
där vi vägde in alla aspekter. Hade vi gjort det, hade vi så småningom fått
mycket bra svar på alla de frågor som vi nu ställer om hur vi skall bemästra
kostnaderna, hur tillgången på tandläkare skall kunna bli lika oavsett var
man bor i landet och hur man kanske kan locka ut en del av tandläkarna från
Stockholmsregionen.
Det är inte så, Börje Nilsson, att mitt hemlän har haft någon lysande till-
varo på tandläkarfronten, eftersom ni har reglerat systemet så stenhårt. Det
är raka motsatsen, det har inte fungerat. Men nu finns det litet tid fram till
våren, så ni kanske hinner komma på bättre tankar och börjar inse att vi
måste öppna alla vägar för att få nyetableringar och för att kunna ge valfrihet
till konsumenterna till en rimlig kostnad.
Anf. 66 BÖRJE NILSSON (s):
Herr talman! Det är, Sigge Godin, på det sättet att tack vare etablerings-
begränsningen och andra instrument kan vi nu erbjuda en bra tandvård i hela
landet. I dag finns naturligtvis fortfarande en snedfördelning. Jag har stati-
stik som visar att det går åt två tandläkartimmar per varje invånare i Malmö,
1,8 i Göteborg, 1,6 i Stockholm men endast 0,85 i Västernorrland, varifrån
Sigge Godin kommer. Och det här kommer att förstärkas om man tar bort
etableringsbegränsningen. Man måste gå vidare. Därför är försöksverksam-
heten oerhört viktig. Den kommer att ge svar på vissa frågor om hur vi skall
kunna få en ännu jämnare fördelning. Det är inte så att folk har sämre tänder
i storstadsregionerna, men där är det en oerhörd överetablering. Det måste
bli en jämnare resursfördelning.
Det handlar också om miljarder i socialförsäkringskostnader som måste
användas på ett riktigt sätt och där man verkligen måste sätta rättvisan
främst för alla människor oavsett var de bor.
Jag uppfattade det som så att Sigge Godin är litet grand på reträtt. Han
sade att vi måste locka ut tandläkare till landsbygden. Fundera på det ett litet
slag till, så kommer ni rätt. Jag tror att det är ytterst farligt att avskaffa den
styrning som nu finns. Den måste finnas.
Anf. 67 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Jag vill bara än en gång tala om för Börje Nilsson att etable-
ringsbegränsningarna - också med tanke på exakt de siffror som Börje Nils-
son redovisade här - har visat att det alltså är sämre tillgång på tandläkare i
exempelvis skogslänen. Det vill vi komma ifrån. Exakt det jag har bekrivit
nu här har jag tagit upp i debatt efter debatt tidigare. Folkpartiet och de
andra borgerliga partierna är inte på reträtt. Vi har samma uppfattning i dag
som vi har haft tidigare. Vi har försökt påverka er gång efter annan och påpe-
kat olika siffror som visar att systemet inte fungerar, varför vi måste göra
någonting åt det. Men ni har inte velat lyssna, ni har över huvud taget inte
velat ge exempelvis privattandläkare möjlighet till ett antal varierande för-
sök. Försöken skulle i stället ligga enbart hos folktandvården. Men då får
man de svar som man vill ha. Det är en brist som jag påpekat tidigare.
Trots detta ämnar vi låta denna försöksverksamhet fortgå. Sedan får vi
utvärdera vad den kan ge. Men slutresultatet kommer sannolikt att bli att
etableringsbegränsningen måste bort. Vi skall öppna för alla varianter, så att
tandläkare kan etablera sig och välja lokalisering. Sedan kan kunden välja
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Tandvårds-
försäkringen
63
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Barn och ungdom
64
vilken tandläkare han vill besöka. Det skall också finnas möjlighet för bar-
nen att gå hos samma tandläkare som föräldrarna, om föräldrarna så tycker.
Det är konsumenten som skall välja, inte vi politiker.
Anf. 68 BÖRJE NILSSON (s):
Herr talman! Jag har en känsla av att vi pratar förbi varandra, och det är
synd i en sådan här debatt. Det är ändå så, Sigge Godin, att införandet av fri
etablering innebär att ännu fler tandläkare etablerar sig i storstadsregio-
nerna. Det måste finnas en styrning, för annars förvärras problemen ännu
mer - det är helt klart. Därför är försöksverksamheten oerhört viktig. Jag
hoppas att den borgerliga regeringen ändå fortsätter den, för den skall ge
svar på frågan om möjligheten att gå ännu längre i styrning för att vi inte skall
få en överetablering och överkonsumtion av tandvård i storstadsregionerna.
Man måste öppna möjligheterna ännu bättre för tandvård på de mindre or-
terna, t.ex. hemma hos Sigge Godin.
Anf. 69 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Får jag bara kort säga, när nu Börje Nilsson hänvisar till mitt
hemlän, att jag vet att etableringsbegränsningen har gjort att det inte finns
tillgång till så många tandläkare som vi behöver. Det är en brist som vi inte
kan komma ifrån utan som vi måste avhjälpa. Den nya regeringen kommer
att se till att frågan löses.
Börje Nilsson talar om att man måste gå ännu längre i fråga om styrning.
Får jag då som avslutning säga att i arbetet med att styra tandvården ytterli-
gare kommer socialdemokraterna inte att få något stöd från de borgerliga
partierna - det kan jag försäkra.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1991/92:SoUl Barn och ungdom.
Anf. 70 LENA ÖHRSVIK (s):
Herr talman! Jag hade tänkt begagna det här tillfället där min motion be-
handlas till att ställa en del frågor till utskottets talesmän. Jag kan inte se så
hemskt många från socialutskottet här, så jag vet inte om det är någon idé
med det. Men jag vill ändå säga att jag tycker att det är anmärkningsvärt.
Man hänvisar nämligen när det gäller min motion till en riksdagsbeställning
som gränsar till det som jag har tagit upp i min motion. Det är alltså inte
samma sak, och man har ingen åsikt i frågan över huvud taget.
Jag har alltså i min motion tagit upp frågan om barnens talerätt i sociala
mål. Det handlar alltså om LVU och socialtjänstlagen. Frågan har varit före-
mål för kontinuerlig utredning sedan 1977. Jag väckte min första motion i
ärendet 1979. Man hänvisar hela tiden till fortsatt beredning av frågan. Na-
turligtvis skulle frågan ha lösts när vi gjorde förändringar i LVU förra hös-
ten, men så skedde inte. Utskottet tyckte då att man fortfarande skulle av-
vakta regeringens bedömning av förslagen från utredningen om barnens rätt.
Jag väckte sedan ytterligare en motion under den allmänna motionstiden
i år. Utskottet avfärdade motionen med att man inte bör föregripa regering-
ens kommande åtgärder i denna fråga. Utskottet hänvisade till det uppdrag
som regeringen har fått med anledning av ett förslag från lagutskottet, som
gäller mål om vårdnad och umgänge.
Jag hade tänkt att fråga om inte utskottet hade någon åsikt i denna fråga.
Det hade varit bra om man i betänkandet hade beskrivit vad som har hänt
på det här området. Detta ärende har alltså varit föremål för kontinuerlig
beredning sedan 1977. Även om regeringen har ett uppdrag i en angrän-
sande fråga, tycker jag inte att det fritar vare sig socialutskottet eller riksda-
gen från ansvar. Jag måste uttrycka min besvikelse över denna hantering.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1991/92:SoU2 Socialtjänst.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1991/92:TU1 Vissa frågor om bilismen m.m.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JoU3 Miljöfarligt avfall (prop. 1990/91:188).
Anf. 71 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Riksdagen har i flera olika sammanhang haft anledning att
diskutera och besluta om olika frågor som rör avfallshanteringen.
5 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 28
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Miljöfarligt
avfall
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Miljöfarligt
avfall
66
Vi i vårt land producerar årligen 55 miljoner ton avfall - med avfall avses
då restprodukter som det inte finns något intresse av att återanvända, utan
som på något sätt måste sluthanteras, deponeras eller förbrännas. Av dessa
55 miljoner ton avfall är den största delen, 46 miljoner ton, s.k. branschspe-
cifikt avfall från t.ex. byggbranschen. Hushållsavfallet utgör 3 miljoner ton
och 1,5 miljoner ton består av slam från reningsverk. Den minsta definierade
delen är det miljöfarliga avfallet som utgör 500000 ton och som den här de-
batten, om det nu blir någon, - jag tycks vara tämligen ensam deltagare än
så länge - och det här betänkandet handlar om.
Dessa siffror måste tas med stor reservation, eftersom de är mer än tio år
gamla. Det verkligt beklagliga och en av anledningarna till att vi från väns-
terpartiet har yrkat avslag på förslagen i den här propositionen är att kontrol-
len över avfallsströmmarna i vårt land är så dålig. Det gäller avfallet som
helhet och i synnerhet det miljöfarliga avfallet.
Det finns alltså beräkningar som visar att av 500000 ton miljöfarligt avfall
kan det vara så mycket som 100000 ton som på något sätt försvinner i hante-
ringen och som man inte vet vart det tar vägen.
När man ser på de behandlingsanläggningar som finns - varav SAKAB är
en - visar det sig att mängderna miljöfarligt avfall som kommer in för hante-
ring under senare tid har minskat. Man kan naturligtvis tycka att det är gläd-
jande, vilket det också är om det betyder att det miljöfarliga avfallet minskar
i verkligheten. Så länge kontrollen över avfallsströmmarna är dålig, finns det
alltid en risk för att denna minskning i själva verket betyder att det miljöfar-
liga avfallet försvinner någon annanstans. Det behöver inte alltid försvinna
på ett sämre sätt, men den risken finns.
Vi i vänsterpartiet menar att när man nu i propositionen föreslår ett utökat
samarbete mellan Sverige och Norge med syfte att bygga ytterligare en be-
handlingsanläggning i Norge för miljöfarligt avfall, borde man - innan man
kommit så långt som till ett avtal mellan två parter - ha haft en betydligt
klarare bild över hur det framtida behovet när det gäller miljöfarligt avfall
faktiskt kommer att se ut. Det borde ha funnits en analys av hur avfallsflö-
dena i dag ser ut. Det borde också ha förts en diskussion om hur man skall
hantera prissättningsproblematiken. Det är naturligtvis mycket dyrt att han-
tera miljöfarligt avfall, och det skall ju vara dyrt. Det är en princip som vi
över alla partigränser är överens om, nämligen att förorenaren skall betala,
”polluter pays-principle”. Det betyder att man skall betala för att det miljö-
farliga avfallet hanteras. Å andra sidan finns den uppenbara risken att man,
om kostnaderna för omhändertagandet blir för höga, inte kan vara riktigt
säker på att allt miljöfarligt avfall tas om hand, utan det kan ta andra vägar
som betingar lägre kostnader för den som vill bli av med avfallet.
Vi anser att det inte är bra att sluta ett avtal i det uppenbara syftet att
bygga en ny behandlingsanläggning för miljöfarligt avfall när kunskapen om
det framtida behovet är så bristfällig. Visserligen sägs det i den socialdemo-
kratiska regeringens proposition, vilket också utskottet understryker i sitt
betänkande, att den gemensamma inställningen naturligtvis är att avfallsflö-
dena skall minimeras. Det är en bra princip som vi alla ställer oss bakom,
men man måste också fundera litet grand över om de handlingar som man i
praktiken utför ligger väl i linje med den principen.
Vi från vänsterpartiet menar att det inte är alldeles säkert att byggandet
av en ny anläggning verkligen leder till att man med all kraft kommer att
arbeta för att minimera underlaget för förbränningsanläggningarna.
Vi inser också att om man skall ha anläggningar, kan det vara mycket bra
att de så att säga sinsemellan kan byta avfall, dvs. att SAKAB hanterar det
som man är bra på att hantera och att en eventuell ny anläggning hanterar
andra typer av avfall. Man kan dock inte bortse ifrån att det miljöfarliga av-
fallet måste transporteras långa sträckor, och det kan utgöra ett mycket stort
problem. Detta kan ge lika negativa miljöeffekter som hanteringen i sig
medför.
Det finns naturligtvis en risk för att ju mer man bygger ett system som
förutsätter transport av miljöfarligt avfall långa sträckor, desto större är ris-
ken att någonting kan hända under transporten. Dessutom använder man
vid SAKAB framför allt förbränning, för det är den metod man har - för-
bränning och så effektiv rening av rökgaserna som kan åstadkommas - för
att ta hand om avfallet. Samtidigt utvecklas inom nya branscher olika meto-
der för att separera det miljöfarliga avfallet för att man skall få fraktioner,
dvs. delar, av avfallet som kan återanvändas. Sett i ett ekologiskt perspektiv
måste det naturligtvis vara bättre om man kan gå fram den vägen och hitta
nya behandlingsmetoder när det gäller det miljöfarliga avfallet som möjlig-
gör en större grad av återvinning och en mindre grad av förbränning - helst
bör vi ju helt komma bort ifrån förbränning av det miljöfarliga avfallet.
Att nu bygga fast sig i en struktur där man använder en teknik som redan
är föråldrad kommer inte heller att gynna den nya och mer miljövänliga ut-
vecklingen. Det är också ett av skälen till att vi i vänsterpartiet har sagt nej
till förslaget om att etablera ett fast samarbete mellan Sverige och Norge när
det gäller att behandla miljöfarligt avfall.
En annan princip som vi alla är överens om är att man inte skall exportera
miljöfarligt avfall till länder som av ekonomiska skäl tvingas att ta emot
andra länders avfall för att tjäna pengar på avfallshantering, samtidigt som
dessa länder inte kan garantera att avfallet tas om hand på ett tillfredsstäl-
lande sätt. Vi har i Sverige dåliga erfarenheter av hur tidigare export av mil-
jöfarligt avfall har fungerat. Vi har inte haft tillräcklig kontroll över hur de
mottagande ländernas hanteringsanläggningar har sett ut. Någon risk av den
karaktären föreligger naturligtvis inte vid samarbetet med Norge, men den
principiella inställningen att miljöfarligt avfall i första hand skall hanteras i
det land där det uppkommer är viktig att markera och hålla fast vid.
Också vid SAKAB, där samhället ännu så länge är den dominerande äga-
ren, har man varit kritisk till att i det här osäkra läget gå vidare och fullfölja
detta avtal med Norge. Man har velat att Sverige skall vänta med att sluta
ett avtal. En utredning är nämligen tillsatt som skall se över just strömmarna
av miljöfarligt avfall och som skall lämna förslag till hur avfallet i framtiden
skall hanteras.
Vi i vänsterpartiet tycker att det är väldigt märkligt att man, när man har
tillsatt en utredning som vid årsskiftet 1991/92 skall avge sitt förslag, oavsett
utredningens resultat går från ord till handling och fattar ett beslut av den
här typen. Man kunde mycket väl ha väntat under dessa månader på utred-
ningens resultat.
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Miljöfarligt
avfall
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Miljöfarligt
avfall
Herr talman! För vänsterpartiets räkning vill jag därför yrka avslag på
hemställan i jordbruksutskottets betänkande nr 3 och bifall till den särskilda
meningsyttring som är fogad till detta betänkande och som vänsterpartiet
står bakom.
Anf. 72 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 3 behandlas en proposi-
tion som avgavs av den förra regeringen, prop. 1990/91:188. Propositionen
behandlar miljöfarligt avfall.
I propositionen lämnas förslag om ett samarbete mellan Sverige och
Norge för att omhänderta miljöfarligt avfall. I tidigare motioner avseende
avfallsområdet har vi hävdat behovet av att kraftigt minska det miljöfarliga
avfallet genom att med ekonomiska styrmedel utöka ansvaret hos tillver-
kare.
Utskottets majoritet är överens om att ett gemensamt bolag med svenska
och norska ägare bör bildas. Bolagets verksamhet bör syfta bl.a. till att ana-
lysera möjligheterna till att gemensamt uppföra anläggningar för miljöriktig
hantering av det miljöfarliga avfallet.
Ett samarbete mellan de nordiska länderna på detta område är enligt vår
mening fullt i linje med utångspunkten att varje land har ansvar för det mil-
jöfarliga avfallet.
De nordiska länderna har en hög och likartad ambition på miljöområdet.
Därmed kan en specialisering på behandlingsområdet ske utan att grundläg-
gande miljökrav äventyras.
Tendensen tycks dock vara att det miljöfarliga avfallet minskar, vilket är
mycket bra. Det står också klart att behandlingsanläggningar i såväl Dan-
mark som Finland har överkapacitet. Det finns alltså skäl att gå vidare i det
nordiska samarbetet.
Genom samarbete med ett land, som nu när det gäller Norgeavtalet, är
det meningen att man skall kunna ställa ansvarsfulla krav. Det bidrar vi i
Sverige till genom att miljöfarligt avfall tas om hand på ett miljöriktigt sätt.
Samma inriktning har man givetvis i Norge. Utskottet konstaterar också, i
likhet med föredragande statsrådet, att hanteringen av miljöfarligt avfall är
ett område som lämpar sig väl för nordiskt samarbete. Genom ett sådant
samarbete kan en miljömässig kompetens och en effektiv specialisering när
det gäller behandlingen av det miljöfarliga avfallet uppnås.
Även om målet är att minimera uppkomsten av miljöfarligt avfall måste
betydande kapacitet för omhändertagande under överskådlig tid finnas till-
gänglig. Därför bör också, som framhålls i propositionen, en utbyggnad av
kapaciteten ske för att tillgodose kraven på kompetens och kostnadseffekti-
vitet. Det medför en viss grad av specialisering, i många fall ganska långt-
gående, vilket också är mycket bra. Samarbetet torde även innebära stora
ekonomiska och hanteringsmässiga fördelar.
I likhet med vad som också framhålls i propositionen anser utskottet att
en stegvis uppbyggnad av samarbetet är att föredra. Ett sådant förfarande
skapar den nödvändiga flexibiliteten vid beslutsfattandet. Det skapar goda
förutsättningar för kontroll över utvecklingen samt möjligheter att styra den
68
i en riktning som är positiv från såväl miljömässiga som företagsekonomiska
synpunkter.
När det nu aktuella gemensamma bolaget har klarlagt förutsättningarna
är det möjligt att gå vidare i samarbetet.
Vi har i olika sammanhang tagit upp ägarfrågan. Vi anser att det är viktigt
att man på sikt skapar ett förhållande där användarna av dessa anläggningar
är delägare. Det skapar bredare möjligheter för ett ökat intresse. Och det
ökade intresset kan utan tvivel leda till att vi får fram nya och förbättrade
metoder när det gäller att lösa dessa mycket viktiga problem. På sikt ser vi
det alltså som nödvändigt att man försöker bredda ägaransvaret, att staten
inte helt och hållet äger dessa anläggningar. Det ligger i tiden, och det skapar
ett gemensamt ansvar för framtiden.
Annika Åhnbergs farhågor i fråga om transporter och annat kommer gi-
vetvis även i fortsättningen mycket noga att uppmärksammas. Det är uppen-
bart att regeringen kommer att följa den fortsatta utvecklingen på detta om-
råde och vid behov vidta de åtgärder som kan anses erforderliga. Men vi
tycker ändå att det är viktigt att vi redan i dag tar ställning för att bilda detta
bolag som innebär ett breddat samarbete. Det finns ingen anledning att
vänta. Av det skälet har vi från den borgerliga sidan i dessa delar också gett
denna proposition vårt stöd.
Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet om miljöfarligt avfall.
Anf. 73 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Ingvar Eriksson argumenterar ju på ett utmärkt sätt, inte för
sin och utskottsmajoritetens ståndpunkt, däremot för min, tycker jag.
När propositionen lades fram i våras byggde den på antagandet att mäng-
derna miljöfarligt avfall ökade och att det därför behövdes nya behandlings-
anläggningar. Men redan i våras när riksdagen behandlade miljöpolitiken för
de närmaste åren, visste vi att det inte var så utan att mängderna i stället
minskade. Men det är osäkert varför. Ingvar Eriksson hade då egna parti-
kamrater som väckte motioner just i denna fråga och som ifrågasatte beho-
vet av nya anläggningar när mängderna miljöfarligt avfall minskade i stället
för att öka. Propositionen bygger alltså på gamla fakta, och den är inte ak-
tuell. Bara det tycker jag borde ha varit ett skäl för den nya regeringen att
återkalla den. Det gjorde regeringen inte.
Sedan säger Ingvar Eriksson att de, som han påstår, ökande mängderna
miljöfarligt avfall leder till att man behöver nya anläggningar. Samtidigt re-
dovisar han det som mycket riktigt är ett faktum, nämligen att det finns ledig
behandlingskapacitet i såväl Danmark som Finland. Det är alltså mycket
osäkert om man behöver bygga en ny anläggning. Han talar om behovet av
att ta fram nya metoder. Ja visst, det är ytterligare ett bra argument för att
inte bygga en anläggning som bygger på gammal teknik, som redan nu håller
på att bli föråldrad.
Jag har mycket svårt att föreställa mig, Ingvar Eriksson, att några aktörer
på någon marknad kan tänka sig att bygga en dyr och kostsam anläggning
och sedan se den läggas i malpåse och aldrig komma till användning. Därför
är det mycket svårt att förena byggandet av en anläggning med gammal tek-
nik med framtagandet av nya metoder och med minimerandet av mängderna
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Miljöfarligt
avfall
69
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Miljöfarligt
avfall
70
miljöfarligt avfall. Jag kan därför inte förstå annat än att det är ett helt olo-
giskt och orimligt beslut som jordbruksutskottet föreslår att riksdagen skall
fatta. Och jag kan inte förstå annat än att det från utskottsmajoritetens och
eventuellt riksdagsmajoritetens sida tyder på ett bristande intresse och en
bristande insikt i denna oerhört viktiga miljöpolitiska fråga.
Anf. 74 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Annika Åhnberg framhåller att jag har sagt att mängderna
minskar. Vi är överens om att mängderna av vissa avfallsslag minskar. Men
det finns också andra avfallsslag som kan öka. Och vi får vara klara över att
detta inte är någon statisk situation, utan avfallet kommer hela tiden fram-
över att öka på vissa områden och minska på andra. Men den sammantagna
strävan är naturligtvis att vi totalt sett måste minska dessa mängder miljöfar-
ligt avfall. Det är givetvis också ett av skälen till att man nu menar att en viss
utbyggnad behövs. Det handlar om specialisering och nya metoder. Det är
väl självklart, Annika Åhnberg, att inga nya anläggningar byggs med an-
vändning av gammal teknik. Det trodde jag ändå att vi var överens om. Vi
finner då trots allt att det inte finns någon anledning att återkalla den här
propositionen. Däremot har jag redan sagt att regeringen följer utvecklingen
och gör det med det ansvar som man kan begära av en regering.
Anf. 75 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Jag hade inte tänkt lägga mig i denna debatt. Men Annika
Åhnberg insinuerade i sitt senaste inlägg att utskottet som sådant inte skulle
verka för en miljövänlighet och att detta förslag på något sätt skulle vara
negativt för miljön. Det var ungefär vad hon sade. Då reagerade jag.
Vad Annika Åhnberg har sagt i denna debatt är att man skall förhala frå-
gan om hur vi skall hantera det miljöfarliga avfallet på ett bra sätt. Vi skall
vänta på ytterligare utredningar. Som jag ser det är detta en ny inställning
från vänsterpartiet.
I propositionen har ju de grundläggande synsätten tagits upp i fråga om
att minimiera mängden avfall. I propositionen tar man upp hur vi skall klara
en miljöriktig hantering av det miljöfarliga avfallet.
Jag tror egentligen att vi är överens. Men av någon anledning måste väns-
terpartiet ändå foga en meningsyttring till betänkandet. Då är frågan varför
man gör det. Jo, det är för att till varje pris få profilera en egen hållning i
miljöfrågorna. Men jag tror, Annika Åhnberg, att vi nog har passerat det
stadiet i miljödebatten i Sverige då man från de olika partierna till varje pris
måste hitta en sorts egen profileringsmöjlighet när vi egentligen är överens
om färdriktningen. Jag skulle faktiskt vilja uppmana Annika Åhnberg att
försöka att inte i varje fråga framöver hitta egna vägar bara för att mäla ut
partiet utan att i stället ta fasta på det som vi är överens om, vilket är det
mesta i fråga om en miljöriktig väg.
Med det anförda vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 76 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag tillåter mig faktiskt att tycka att det är både förmätet och
oförskämt av Dan Ericsson i Kolmården att påstå att vi från vänsterpartiets
sida skulle vilja använda denna oerhört viktiga miljöfråga för att profilera
oss. Men det är väl så, Dan Ericsson, att efter sig själv dömer man andra.
Våra argument för att i denna situation vilja avslå propositionen är mycket
enkla och mycket hållbara. Propositionen bygger på grundläggande anta-
ganden som inte längre är giltiga. Den bygger på en situation som vi för bara
några år sedan hade, nämligen att mängderna miljöfarligt avfall stadigt
växte. Jag tror att vi alla minns med vilken desperation man runt om i vårt
land letade efter en kommun, som var villig att åta sig att bygga ett s.k. Sakab
nr 2, utan att hitta en sådan kommun. En sådan anläggning är i sig inte utan
problem, som kanske Dan Ericsson i Kolmården tror. Den ger i sig upphov
till utsläpp som är skadliga för miljön och som skapar stor oro och ångest hos
de människor som kommer att leva i närheten av anläggningen. Det bör där-
för vara ansvarsfulla politikers grundläggande inställning att man bara i yt-
tersta nödfall skall bygga en sådan anläggning.
När själva grunden för förslaget om samarbete har ryckts undan, när det
visar sig att mängderna miljöfarligt avfall inte längre ökar, varför skall man
då gå vidare med ett projekt som har tappat sin aktualitet? Varför kan man
då inte vänta litet och se efter vad det beror på att mängderna minskar?
Vi i vänsterpartiet vill inte tillsätta en ny utredning. Det finns en redan.
Den skall vara färdig till årsskiftet, om en månad. Det är väl inte så märkligt
att man vill invänta resultatet av den utredningen? Det är märkligare att till-
sätta en utredning som lägger ned arbete och möda och sedan fatta beslut
utan att bry sig om vad utredningen har kommit fram till.
Herr talman! Jag tycker att vänsterpartiet har sakliga och bra argument
för vår hållning i frågan. Det tycker jag däremot inte att utskottsmajoriteten
har. Jag vidhåller min uppfattning att det är slöhet och brist på engagemang
i denna viktiga fråga som gör att den nya regeringen inte har återkallat pro-
positionen eller tagit sig tiden och ansträngningen att tänka efter först innan
man går vidare med förslaget.
Om det visar sig, när man har sett över frågan och fattat politiska beslut,
att det behövs ett bolag och ett fortsatt samarbete, har vi i vänsterpartiet
inget emot detta. Vi tycker att sådana beslut skall vara väl underbyggda och
grundas på fakta, inte på uppenbarligen förlegade fakta eller brist på kun-
skaper.
Anf. 77 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Annika Åhnberg hävdar att jag var oförskämd och förmä-
ten. Det var inte min mening. Jag ville peka på att vänsterpartiet egentligen
inte har någon annan uppfattning än det som framgått av propositionen och
utskottsbetänkandet. Det handlar här inte bara om en utskottsmajoritet,
utan det är hela utskottet som står bakom betänkandet.
Givetvis är det som Åhnberg säger, att frågan inte är utan problem på nå-
got sätt. Det vet vi sedan tidigare. Men det handlar om att hantera en verk-
lighet där vi har detta miljöfarliga avfall. Då kan vi inte sitta och vänta på att
avfallet samlas på hög på diverse ställen. Vi har att hantera denna verklighet
hur besvärlig den än är. Då gäller det att ha en långsiktighet och planering
för att klara problemen. Detta är ändå ett steg i rätt riktning.
Något beslut har inte fattats om att något skall byggas. Förutsättningarna
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Miljöfarligt
avfall
71
|
Prot. 1991/92:28 20 november 1991 |
skall analyseras om hur vi fortsättningsvis skall hantera detta miljöfarliga av- |
|
Miljöfarligt |
Anf. 78 INGVAR ERIKSSON (m): Herr talman! Annika Åhnberg talar om och påstår att orsaken till att den Det är alldeles uppenbart att resultatet av den utredning som nu arbetar Anf. 79 ANNIKA ÅHNBERG (v): Herr talman! Jag förstår att Ingvar Eriksson gärna hade sett att ett enhäl- Det är bra att vi alla är överens om den grundläggande principen att mäng- Jag tycker inte att Dan Ericsson i Kolmården skall lägga ned så mycket Anf. 80 INGVAR ERIKSSON (m): Herr talman! Jag beklagar att vi inte har kunnat bli enhälliga. Vi är givet- |
72
Anf. 81 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Jag kan lugna Annika Åhnberg med att jag givetvis i första
hand kommer att plädera för kristdemokraternas ståndpunkter i de miljöpo-
litiska ställningstagandena. Men jag måste ändå få ha friheten att uttrycka
att när vänsterpartiet och utskottet i det här fallet har ungefär samma upp-
fattning och vänsterpartiet ändå till varje pris måste mäla sig ur, så tycker jag
inte att detta är rimligt, och det skapar inte förtroende för miljöpolitiken.
Det kanske var en freudiansk felsägning från Annika Åhnbergs sida, men
hon verkar också vilja tala å miljöpartiets vägnar i den här frågan. Annika
Åhnberg skall kanske själv hålla reda på vilket parti hon företräder.
Anf. 82 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Det är självklart att jag också vill företräda miljöintressen.
Jag kan inte se att det är det minsta märkligt med det. Jag beklagar att miljö-
partiet inte längre finns i denna församling.
Ja, vi är överens om den grundläggande principen - åtminstone verkar det
så i ord - att mängderna miljöfarligt avfall skall minskas. När jag ser de kon-
kreta förslag som utskottsmajoriteten kommer med, ifrågasätter jag om vi i
praktisk handling är överens.
Vi bedömer inte den nya regeringens miljöpolitik, Ingvar Eriksson, ut-
ifrån några förutfattade meningar eller utifrån något ställningstagande redan
på förhand att den kommer att vara dålig för miljön.
Vi kommer, som i detta fall, att bedöma varje förslag utifrån vad det sak-
ligt innehåller, och på grundval av det kommer vi att fatta våra beslut. Det
är precis vad vi har gjort med denna proposition. Vi har kommit till slutsat-
sen att det i det här skedet vore bättre att vänta med att ingå detta avtal och
i stället se över förutsättningarna än en gång.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1991/92;BoUl Direktverkande el för uppvärmning i byggnader m.m.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1991/92:BoU2 Plan- och bygglagen.
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Miljöfarligt
avfall
6 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 28
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Rikets administra-
tiva indelning
m.m.
74
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1991/92:BoU3 Egenskapskrav på byggnader m.m.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 37 §.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1991/92:BoU4 Rikets administrativa indelning m.m.
Anf. 83 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag vet att jag begår ett etikettsbrott, och konvenansen krä-
ver att jag skall sitta tyst. Men jag tänkte ändå göra ett försök att bryta
mönstret.
Betänkandet från bostadsutskottet tar upp viktiga frågor om Sveriges re-
gionala indelning. Utskottet väljer att avstyrka alla motioner och hänvisa till
pågående utredningar. Det är kanske så man skall göra.
Jag tror att frågorna om Sveriges framtida regionala organisation kommer
att bli en av 1990-talets absolut viktigaste frågor - både med tanke på beho-
ven av ökad demokrati, större effektivitet i beslutsfattandet och regionernas
betydelse i det nya Europa. De utredningar som nu pågår i frågorna är enligt
min mening inte tillräckligt långtgående. Mer radikala grepp måste tas. Sve-
rige kan rimligen inte längre bestå av 24 olika regioner. Vi behöver större
och slagkraftigare regioner med direkt valda regionparlament i någon form.
I Skåne är vi på gång med ett gemensamt Skåne, ett mer sammanhållet
och samlat landskap. Vi får se hur långt vi kan komma och hur fort det kan
gå. Liknande tankegångar finns på andra håll i vårt land. Det behandlas
också i några av dessa motioner.
Herr talman! Min förhoppning är att riksdagen och regeringen nu är be-
redda att visa större framsynhet och djärvhet när det gäller förnyelse av det
regionala självstyret i vårt land än den gamla regeringen. Vi får inte återigen
hamna i ett tröstlöst utredande år efter år.
Avslutningsvis kan konstateras, vilket också görs i betänkandet, att Sve-
rige har haft en praktiskt taget oförändrad länsindelning i 200 år. Det är på
tiden att vi i denna församling nu intresserar oss mer för dessa frågor och
vågar ta i dem. Dessutom måste debatten föras ut i landet. Nu är tid att
handla, herr talman. Undervisad om hur man agerar i en sådan här situation,
har jag inget annat yrkande än bifall till utskottets hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 37§.)
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1991/92:BoU5 Godkännande av Esbokonventionen om miljökonsekvens-
beskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (prop. 1991/92:5).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Företogs till avgörande skatteutskottets betänkanden 1991/92:SkUl och
SkU3, finansutskottets betänkanden 1991/92:FiUl, FiU2, FiU3 och FiU4,
lagutskottets betänkanden 1991/92:LU1, LU2, LU3 och LU4, försvarsut-
skottets betänkanden 1991/92:FöUl, FöU2, FöU3 och FöU4, socialförsäk-
ringsutskottets betänkanden 1991/92:SfUl och SfU2, socialutskottets betän-
kanden 1991/92:SoUl och SoU2, trafikutskottets betänkande 1991/92:TU1,
jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU3 samt bostadsutskottets be-
tänkanden 1991/92:BoUl, BoU2, BoU3, BoU4 och BoU5.
Skatteutskottets betänkande SkUl
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU3
Mom. 1 (omsättningsskatten på aktier m.m.)
Hemställan
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 133 för hemställan i re-
servationen av Lars Hedfors m.fl. och meningsyttringen av Lars Bäckström
i motsvarande del.
Motivering
Utskottets motivering godkändes.
Mom. 2 (en ny särskild skatt i den finansiella sektorn)
Utskottets motivering godkändes med 272 röster mot 15 för meningsytt-
ringen av Lars Bäckström i motsvarande del. 2 ledamöter avstod från att
rösta.
Finansutskottets betänkande FUJI
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationen av Hans Gustafs-
son m.fl. - bifölls med acklamation.
75
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
76
Finansutskottets betänkande FiU2
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande FiU3
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande FiU4
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU1
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU2
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU3
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU4
Utskottets hemställan bifölls.
Försvarsutskottets betänkande FöUl
Utskottets hemställan bifölls.
Försvarsutskottets betänkande FöU2
Utskottets hemställan bifölls.
Försvarsutskottets betänkande FöU3
Utskottets hemställan bifölls.
Försvarsutskottets betänkande FöU4
Utskottets hemställan bifölls.
Socialforsäkringsutskottets betänkande SfUl
Mom. 1 (överensstämmelse mellan förmåner och avgifter)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls
med 168 röster mot 131 för utskottets hemställan med godkännande av den
i reservationen av Doris Håvik m.fl. anförda motiveringen. 1 ledamot avstod
från att rösta.
Mom. 2-4
Utskottets hemställan bifölls.
Socialforsäkringsutskottets betänkande SfU2
Mom. 1 (etableringsbegränsningen m.m.)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls
med 172 röster mot 126 för utskottets hemställan med godkännande av den
i reservation 1 av Doris Håvik m.fl. anförda motiveringen.
Mom. 2 (tandvårdstaxan)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering - som
ställdes mot utskottets hemställan med godkännande av den i reservation 2
av Doris Håvik m.fl. anförda motiveringen - bifölls med acklamation.
Mom. 3-5
Utskottets hemställan bifölls.
Socialutskottets betänkande SoUl
Utskottets hemställan bifölls.
Socialutskottets betänkande SoU2
Utskottets hemställan bifölls.
Trafikutskottets betänkande TUI
Utskottets hemställan bifölls.
Jordbruksutskottets betänkande JoU3
Mom. 1 (riktlinjer för det fortsatta samarbetet)
Utskottets hemställan bifölls med 284 röster mot 15 för meningsyttringen
av Annika Åhnberg.
Mom. 2
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoUl
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoU2
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoU3
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoU4
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoU5
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1991/92:40 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.
1991/92:SflO av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, c, kds)
1991/92:Sfll av Fredrik Reinfeldt (m)
77
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
1991/92:Sfl2 av Doris Håvik m.fl. (s)
1991/92:Sfl3 av Doris Håvik m.fl. (s)
1991/92:Sfl4 av Berith Eriksson m.fl. (v)
1991/92:Sfl5 av Margitta Edgren (fp)
med anledning av skriv. 1991/92:42 Redogörelse för svenska företags verk-
samhet i Sydafrika
1991/92:U7 av Lars Moquist m.fl. (nyd)
med anledning av prop. 1991/92:47 Ändrad instansordning enligt bilavgasla-
gen (1986:1386)
1991/92:Jol6 av Jan Sandberg m.fl. (m, fp, c, kds)
1991/92:Jol7 av Max Montalvo (nyd)
med anledning av prop. 1991/92:52 Regional ledningsorganisation inom po-
lisen
1991/92:Ju6 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, m, kds)
1991/92:Ju7 av Lars Stjernkvist m.fl. (s)
med anledning av prop. 1991/92:56 Bostadsbyggandets finansiering år 1992,
m.m.
1991/92:Bo2 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1991/92:Bo3 av Lars Werner m.fl. (v)
med anledning av prop. 1991/92:57 Ändring i lagen (1991:742) om byggnads-
garanti, m.m.
1991/92:Bo4 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)
med anledning av prop. 1991/92:65 Valfrihet i barnomsorgen
1991/92:So7 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1991/92:So8 av Gustaf von Essen (m)
1991/92:So9 av Johan Brohult (nyd)
1991/92:SolO av Inga-Britt Johansson m.fl. (s)
1991/92:Soll av Lennart Hedquist m.fl. (m)
1991/92:Sol2 av Lars Werner m.fl. (v)
1991/92:Sol3 av Roland Larsson (c)
1991/92:Sol4 av Harry Staaf (kds)
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 18 november
1991/92:48 av Stig Rindborg (m) till kommunikationsministern om finansie-
ringen av Arlandabanan m.m.:
Till statsrådet Mats Odell angående den privata sektorns medverkan i Ar-
landabanan och andra infrastrukturinvesteringar.
Sverige står inför stora utmaningar när det gäller att snabbt upprusta, mo-
dernisera och bygga ut infrastrukturen. Tillgången till bra vägar, en konkur-
renskraftig järnväg och ett väl utbyggt flygnät är en förutsättning för att vi
skall kunna kompensera vårt geografiska läge i förhållande till våra vikti-
gaste konkurrensländer.
Såväl i den förra regerings tillväxtproposition som i regeringsförklaringen
av den 4 oktober framhålls betydelsen av en sådan utbyggnad av infrastruk-
turen för den övergripande tillväxten.
För att åstadkomma denna kraftsamling, vars omfattning uppskattats till
ca 100 miljarder under 1990-talet, krävs att både statliga och privata resurser
mobiliseras. Regeringen har redan anvisat att, förutom ordinarie anslag, an-
vända de medel som staten erhåller vid privatisering av statliga företag för
infrastruktursatsningar.
Men även den privata sektorn måste om möjligt göras delaktig i infrast-
rukturuppbyggnaden. Detta har flera fördelar. Om den privata sektorn kan
involveras i sådana projekt, som både är samhällsekonomiskt och företags-
ekonomiskt motiverade, kan det rent statliga kapitalet användas till sådana
projekt som inte är företagsekonomiskt lönsamma, eller har en mycket lång
pay-off-tid.
För det andra är det en nationell uppgift att skapa investeringsmöjligheter
inom landet. Under ett flertal år har svenskt investeringskapital lämnat Sve-
rige och utländska företag har endast i begränsad utsträckning investerat i
Sverige.
Arlandabanan, som ställts som villkor för uppförandet av en tredje land-
ningsbana på Arlanda, är troligen det projekt som har de bästa företagseko-
nomiska förutsättningarna.
Flera privata intressenter har visat intresse av att erbjuda en helhetslös-
ning, inkl, huvudsaklig finansiering, avseende Arlandabanan. Vidare finns
ett intresse att tillsammans med regeringen och banverket diskutera hur ett
sådant privat förslag kan anknytas till övergripande ambitioner om avregle-
ring och konkurrens, och hur en privat monopolsituation undviks. Det se-
nare uppges inte utgöra något problem.
Någon reell förhandling med utgångspunkt från de privata konsortiernas
förslag genomfördes icke av den tidigare regeringen, som i stället förordade
en helt statlig lösning; finansierad av anslag, upplåning i Riksgälden alterna-
tivt upplåning med statsgaranti. Genom ett regeringsbeslut om bildandet av
ett gemensamägt bolag mellan banverket och luftfartsverket, som dock ännu
icke överlämnats till riksdagen, ville den förra regeringen besegla sitt beslut.
Ett regeringsbeslut innebärande att 200 milj.kr. anvisas för inledande ar-
bete med det s.k. fyrspåret har möjliggjort för banverket att starta sådana
arbeten, men detta innebär inte att en senare privat lösning omöjliggjorts.
Med hänsyn till den syn på den privata sektorn och dess medverkan i infra-
strukturinvesteringar som redovisats av regeringen, torde en omprövning av
den förra regeringens förslag avseende Arlandabanan vara naturlig.
Med anledning av ovanstående skulle jag vilja rikta följande frågor till
statsrådet Mats Odell:
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
79
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
1. På vilket sätt avser statsrådet verka för att den privata sektorn kan delta
i och dela affärsrisken vid de infrastrukturprojekt där sådant intresse vi-
sats?
2. Avser statsrådet initiera förhandlingar med de privata konsortierna av-
seende Arlandabanan?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 19 november
1991/92:162 av Catarina Rönnung (s) till justitieministern om förbud mot
deltagande i rasistiska organisationer:
Invandrarminister Birgit Friggebo har i en interpellationsdebatt den 13
november uttalat att ”det vore en elegant lösning att inte förbjuda rasistiska
organisationer som sådana utan just personerna som deltar i verksamheten”.
Är det justitieministerns uppfattning och regeringens samlade bedömning
att en framkomlig väg för att bekämpa en tilltagande främlingsfientlighet
skulle vara att föreslå riksdagen anta en lag som förbjuder deltagande i och
stöd till rasistiska organisationer?
1991/92:163 av Eva Zetterberg (v) till socialministern om s.k. surrogatmöd-
raskap:
Har regeringen för avsikt att ändra lagstiftningen så att s.k. surrogatmöd-
rarskap blir juridiskt accepterat?
1991/92:164 av Sten Östlund (s) till arbetsmarknadsministern om sysselsätt-
ningen inom byggsektorn:
I frågestunden den 14 november förklarade regeringens främsta företrä-
dare att alla åtgärder på det ekonomiska området som regeringen föreslagit
riksdagen för beslut är ägnade att gynna fördelningspolitiken genom att öka
tillväxten och därmed sysselsättningen.
Inom byggbranschen har såväl branschorganisationer som avtalsparterna
förklarat att den osäkerhet som uppstått om lånevillkoren för framtiden, den
fördyring som därav kan beräknas och därtill det sänkta investeringsbidraget
för bostadsbyggandet från 9,3% till 3,1% som regeringen föreslagit kom-
mer att innebära stopp för igångsättandet av nya byggprojekt med åtföljande
utslagning av såväl företag som anställda från byggbranschen.
Delar arbetsmarknadsministern sina regeringskollegers uppfattning att åt-
gärderna som regeringen föreslår vad avser byggandet kommer att öka till-
växten och sysselsättningen?
80
41 § Kammaren åtskildes kl. 14.28.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 12 § anf. 27 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 18 § anf. 57 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
BENGT TÖRNELL
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
/Gunborg Apelgren
81
Prot.'1991/92:28
20 november 1991
Onsdagen den 20 november
1§ Anmälan om försök med nya debattformer................
Talmannen
2§ Utökning av antalet suppleanter i utrikesutskottet...........
3 § Val av suppleant i utrikesutskottet.......................
4§ Avsägelse..........................................
5 § Anmälan om kompletteringsval till Europarådets parlamenta-
riska församling...................................
6§ Justering av protokoll.................................
7 § Hänvisning av ärende till utskott........................
Meddelande om samlad votering...........................
8 § Teckning av aktier m.m. i Nordbanken...................
Näringsutskottets betänkande NU4
Debatt
Rolf L Nilson (v)
Bengt Dalström (nyd)
Rolf Dahlberg (m)
Beslut fattades efter 12 §
9§ Utrikeshandel.......................................
Näringsutskottets betänkande NU1
Debatt
Rolf L Nilson (v)
Karin Falkmer (m)
Anita Gradin (s)
Nic Grönvall (m)
Hadar Cars (fp)
Beslut fattades efter 12 §
10 § Utvinning av sand och olja på kontinentalsockeln..........
Näringsutskottets betänkande NU2
Debatt
Rolf L Nilson (v)
Karin Falkmer (m)
Beslut fattades efter 12 §
11 § Vissa elfrågor......................................
Näringsutskottets betänkande NU3
Beslut fattades efter 12 §
12 § Den arbetsrättsliga lagstiftningen, m.m...................
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden AU1, AU2 och AU3
Debatt
Mona Sahlin (s)
Karl-Erik Persson (v)
Sonja Rembo (m)
1
1
2
2
2
2
2
2
3
12
21
23
23
82
Elver Jonsson (fp)
Marianne Andersson (c)
Beslut................................................ 37
Näringsutskottets betänkande NU4
Näringsutskottets betänkande NU1
Näringsutskottets betänkande NU2
Näringsutskottets betänkande NU3
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU1
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU2
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU3
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Meddelande om samlad votering........................... 39
13 § Lotteriskatt m.m.................................... 39
Skatteutskottets betänkande SkUl
Beslut fattades efter 37 §
14 § Upphävande av lagen om skatt på omsättning av vissa värdepap-
per ............................................. 40
Skatteutskottets betänkande SkU3
Debatt
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Lars Bäckström (v)
Knut Wachtmeister (m)
Förste vice talmannen (om debattreglerna)
Beslut fattades efter 37 §
15 § Försäljning av kronoholmama......................... 50
Finansutskottets betänkande FiUl
Debatt
Arne Kjörnsberg (s)
Tom Heyman (m)
Beslut fattades efter 37 §
16 § Organisationsformer för statens revision.................. 52
Finansutskottets betänkande FiU2
Debatt
Bengt Wittbom (m)
Beslut fattades efter 37 §
17 § Vissa ändringar i lagen om Sveriges riksbank.............. 53
Finansutskottets betänkande FiU3
Beslut fattades efter 37 §
18 § Forskning om den offentliga sektorn..................... 53
Finansutskottets betänkande FiU4
Debatt
Olle Schmidt (fp)
Beslut fattades efter 37 §
19 § Ekonomiska föreningar m.m........................... 55
Lagutskottets betänkande LU1
Beslut fattades efter 37 §
20 § Försäkringsvillkor för barn............................ 55
Lagutskottets betänkande LU2
Beslut fattades efter 37 §
83
Prot. 1991/92:28 21 § Internationell järnvägstrafik........................... 56
20 november 1991 Lagutskottets betänkande LU3
Beslut fattades efter 37 §
22 § Internationella oljeskadefonden........................ 56
Lagutskottets betänkande LU4
Beslut fattades efter 37 §
23 § Internationella överenskommelser rörande räddningstjänst ... 56
Försvarsutskottets betänkande FöUl
Beslut fattades efter 37 §
24 § Vissa försvarsfrågor................................. 56
Försvarsutskottets betänkande FöU2
Beslut fattades efter 37 §
25 § Transporter av farligt gods............................ 56
Försvarsutskottets betänkande FöU3
Beslut fattades efter 37 §
26 § Handläggning av vissa ersättningar...................... 57
Försvarsutskottets betänkande FöU4
Beslut fattades efter 37 §
27 § Socialavgifter...................................... 57
Socialforsäkringsutskottets betänkande SfUl
Debatt
Nils-Olof Gustafsson (s)
Karin Israelsson (c)
Beslut fattades efter 37 §
28 § Tandvårdsförsäkringen............................... 59
Socialforsäkringsutskottets betänkande SfU2
Debatt
Börje Nilsson (s)
Sigge Godin (fp)
Beslut fattades efter 37 §
29 § Barn och ungdom................................... 64
Socialutskottets betänkande SoUl
Debatt
Lena Öhrsvik (s)
Beslut fattades efter 37 §
30 § Socialtjänst........................................ 65
Socialutskottets betänkande SoU2
Beslut fattades efter 37 §
31 § Vissa frågor om bilismen m.m.......................... 65
Trafikutskottets betänkande TUI
Beslut fattades efter 37 §
32 § Miljöfarligt avfall................................... 65
Jordbruksutskottets betänkande JoU3
Debatt
Annika Åhnberg (v)
Ingvar Eriksson (m)
Dan Ericsson i Kolmården (kds)
84 Beslut fattades efter 37 §
33 § Direktverkande el för uppvärmning i byggnader m.m........ 73
Bostadsutskottets betänkande BoUl
Beslut fattades efter 37 §
34 § Plan- och bygglagen................................. 73
Bostadsutskottets betänkande BoU2
Beslut fattades efter 37 §
35 § Egenskapskrav på byggnader m.m....................... 74
Bostadsutskottets betänkande BoU3
Beslut fattades efter 37 §
36 § Rikets administrativa indelning m.m..................... 74
Prot. 1991/92:28
20 november 1991
Bostadsutskottets betänkande BoU4
Debatt
Olle Schmidt (fp)
Beslut fattades efter 37 §
37 § Godkännande av Esbokonventionen..................... 75
Bostadsutskottets betänkande BoU5
Beslut................................................ 75
Skatteutskottets betänkande SkUl
Skatteutskottets betänkande SkU3
Finansutskottets betänkande FiUl
Finansutskottets betänkande FiU2
Finansutskottets betänkande FiU3
Finansutskottets betänkande FiU4
Lagutskottets betänkande LU1
Lagutskottets betänkande LU2
Lagutskottets betänkande LU3
Lagutskottets betänkande LU4
Försvarsutskottets betänkande FöUl
Försvarsutskottets betänkande FöU2
Försvarsutskottets betänkande FöU3
Försvarsutskottets betänkande FöU4
Socialforsäkringsutskottets betänkande SfUl
Socialforsäkringsutskottets betänkande SfU2
Socialutskottets betänkande SoUl
Socialutskottets betänkande SoU2
Trafikutskottets betänkande TUI
Jordbruksutskottets betänkande JoU3
Bostadsutskottets betänkande BoUl
Bostadsutskottets betänkande BoU2
Bostadsutskottets betänkande BoU3
Bostadsutskottets betänkande BoU4
Bostadsutskottets betänkande BoU5
38 § Bordläggning...................................... 77
39 § Anmälan om interpellation
1991/92:48 av Stig Rindborg (m) om finansieringen av Arlanda-
banan m.m..................................... 78
85
Prot. 1991/92:28 40 § Anmälan om frågor
20 november 1991 1991/92:162 av Catarina Rönnung (s) om förbud mot delta-
gande i rasistiska organisationer.................... 80
1991/92:163 av Eva Zetterberg (v) om s.k. surrogatmödraskap 80
1991/92:164 av Sten Östlund (s) om sysselsättningen inom
byggsektorn.................................... 80
86
gotab 40346. Stockholm 1991