Protokoll
1991/92:27
1 § Anmälan om signaler om samling i plenisalen Svarpå frågor
Anf. 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Ledamöterna kallas till plenisalen genom ljud- och ljussignaler, dels till
inledningen av vissa plena, dels till voteringar.
Signal vid inledning av plenum
Sammankallningssignalen består av en upprepad ton och påbörjas sex mi-
nuter före plenum. Signalen ges före vissa plena t.ex. partiledardebatter.
Andra plena kan vara sådana som inleds med parentation eller vissa val. Den
vanligaste orsaken till att sammankallningssignalen ges är att votering skall
äga rum i ärende som debatterats färdigt vid ett tidigare plenum.
Det bör observeras att voteringen påbörjas vid plenums inledning även
om alla ledamöter inte infunnit sig.
Signaler om votering under ett pågående arbetsplenum
Försignal, som består av upprepade tonstötar med två toner, ges då siste
talare i ärendet får ordet. Så snart votering har begärts ges sammankallnings-
signal, dvs. samma signal som vid inledningen av vissa plena. Voteringen tar
sin böljan sex minuter efter det att signalen har getts och då även om alla
ledamöter inte har infunnit sig.
2§ Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 13 november.
3 § Svar på fråga 1991/92:141 om ett sammanhållet förslag om same-
frågorna
Anf. 2 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Birger Andersson har frågat mig när regeringen avser att
framlägga en sameproposition, i vilken samtliga betänkanden från same-
rättsutredningen blir föremål för bedömning.
Jag delar den uppfattning som redovisades av jordbruksutskottet hösten 1
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 27
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
1990 (1990/91:JoU12) att en samlad proposition om samiska frågor bör utar-
betas. Inom regeringskansliet drivs arbetet med sikte på att en sådan propo-
sition skall kunna presenteras för riksdagen under år 1992.
Det är, herr talman, enligt min mening väsentligt att genom en öppen dia-
log med den samiska befolkningen finna lösningar som ger utrymme för sa-
merna att bevara sina traditioner och sin kultur.
Anf. 3 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret. Same-
rättsutredningen fick ju sina direktiv hösten 1982. Första delbetänkandet
kom i maj 1986 och handlade om samernas folkrättsliga ställning. Huvudbe-
tänkandet, Samerätt och sameting, var klart i juni 1989. Samerättsutred-
ningen avslutade sitt arbete med att lämna sitt sista betänkande 1990. Det
handlade om det samiska språket.
Som framgår av min fråga avslogs regeringens proposition om ändring i
rennäringslagen i november i fjol. Riksdagen begärde ett nytt förslag, ett
sammanhållet förslag om samefrågorna. Det gläder mig att se att utbild-
ningsministern arbetar i den riktningen, men eftersom riksdagens begäran
om ett nytt förslag gjordes för cirka ett år sedan vill jag gärna ställa den här
frågan: Hur långt hade förberedelsearbetet med en sammanhållen proposi-
tion om samefrågorna fortskridit i regeringskansliet när utbildningsministern
övertog frågan?
Anf. 4 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag tror att Birger Andersson och jag har lätt att bli ense
om att samefrågorna i sin helhet sköttes mindre väl av den regering som den
nuvarande regeringen har efterträtt.
Det burdusa svaret på Birger Anderssons fråga är att det fanns inte mycket
i byrålådorna när vi drog ut dem som en förberedelse för det viktiga arbete
som vi nu emellertid ger högsta prioritet.
Anf. 5 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag ser att utbildningsministern är något försiktig här, efter-
som utbildningsministern svarar att det blir klart under år 1992. Jag har för-
ståelse för detta när jag får beskedet från utbildningsministern att det inte
fanns någonting förberett i sammanhanget. Detta är ju komplicerade frågor.
Det gläder mig att utbildningsministern nu tar tag i dessa frågor och att det
kommer en proposition under år 1992. Jag tackar än en gång för svaret.
Anf. 6 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Får jag, som en liten extra personlig upplysning, säga till Bir-
ger Andersson att min personliga ambition är att med 1992, avses första hal-
van.
Överläggningen var härmed avslutad.
4§ Svar på fråga 1991/92:131 om de baltiska ländernas energiför-
sörjning
Anf. 7 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig vilka initiativ regeringen avser
att ta för att motverka en fortsatt allvarlig försörjningkris på energiområdet
i våra baltiska grannländer.
De baltiska länderna är ekonomiskt nära sammankopplade med Sovjet-
unionen. Deras näringsstruktur har till stor del bestämts inom en planekono-
misk ram utan hänsyn till vare sig realistiska priser eller deras egna behov.
Deras starka beroende framgår nu tydligt av det svåra läget på energiom-
rådet. En övergång till världsmarknadspriser för sovjetiska energileveranser
skulle innebära en mycket drastisk omställning och en svår påfrestning för
de baltiska ekonomierna.
En varaktig anpassning till internationella energipriser och ett minskat be-
roende av sovjetiska leveranser tar tid att åstadkomma. Internationellt stöd
genom kapital och kunnande kan här spela en viktig roll.
Regeringen ser nu över det svenska samarbetet med länderna i Central-
och Östeuropa. Tyngdpunkten kommer att läggas på stödet till Baltikum.
Energiområdet är ett lämpligt samarbetsfält, även genom kopplingen till
miljön.
Regeringen är naturligtvis beredd att överväga svenska bidrag för att
lindra en akut krissituation. Vi har bl.a. genom våra ambassader nära kon-
takt med de baltiska regeringarna och följer utvecklingen noga.
En internationell mobilisering är emellertid nödvändig för ett stöd av
större omfattning. Sverige har tillsammans med övriga nordiska länder tagit
initiativ till ett möte i G24-gruppen om de baltiska ländernas situation och
behov av stöd. G24 är industriländernas samordningsorgan för stödet till re-
formprocessen i Central- och Östeuropa. Mötet kommer att äga rum den 11
december. De baltiska länderna har då möjlighet att redovisa läget beträf-
fande de sovjetiska energileveranserna, de egna åtgärderna för att spara
energi och behovet av stöd utifrån.
Anf. 8 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag vill tacka utrikesministern för svaret på min fråga. Jag
tror att vi har en samsyn både när det gäller orsakerna till de problem som
man i dag upplever i Baltikum och när det gäller allvaret i de här problemen.
Det handlar dels om en akut kris som de redan befinner sig i, dels om ett
oroväckande framtidsperspektiv inför vintern.
Jag noterar med tillfredsställelse det intresse och engagemang som finns i
det här svaret, och det var ju inte heller oväntat. Jag vet att utrikesministern
har drivit den här frågan med en viss intensitet på det G24-möte som nyligen
genomfördes. Men det är viktigt att man kan komma till skott med snabba
åtgärder framför allt när det gäller den akuta situationen.
Den här frågan skrevs under intrycket av massmediemeddelanden om att
trafiken i princip stoppats i Estland därför att det inte finns bensin. Vi måste
alltså kunna ingripa med mycket kort varsel.
Jag uppfattar svaret så, att det inte har kommit någon förfrågan från t.ex.
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
Estland till Sverige om hjälp. Det kunde vara intressant att höra om det på-
går någon typ av dialog mellan Sverige och de baltiska staterna om snabba
åtgärder för att klara den krissituation som de just nu befinner sig i.
Anf. 9 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Pär Granstedt har naturligtvis alldeles rätt att frågan har ett
långsiktigt och ett kortsiktigt perspektiv. När det gäller det långsiktiga per-
spektivet kan vi konstatera, vilket är glädjande, att en rad företag redan är
på väg för att hjälpa till. Jag vet att ett finländskt konsortium är på väg in i
Estland för att hjälpa till med energiutvecklingen där. OK arbetar med ett
samarbetsavtal gentemot Litauen.
Sedan är jag övertygad om att det här mötet i Bryssel den 11 december
kommer att bli mycket viktigt för att försöka skapa ett mer samlat och inter-
nationellt grepp på vad man kan göra på energiområdet och övriga infrast-
rukturområden. Detta kostar naturligtvis mycket pengar. Det måste vi vara
medvetna om. Därför är det viktigt att få ett samlat internationellt grepp.
När det gäller förhållandena på kortare sikt kan jag omnämna att jag i
dag träffade en lettisk regeringsrepresentant. Han berättade för mig att han
hoppades att mer bensin skulle bli tillgänglig i Riga nästa vecka. Detta illust-
rerar, menar jag, att det kortsiktiga läget är något svåröverskådligt även för
balterna själva. De befinner sig i förhandlingar med olika republiker i det
näst intill f.d. Sovjetunionen och är alltså i dag inte själva helt på det klara
med hur svår vintern blir. Därför är det nödvändigt för oss att ha en hög
beredskap, men vi måste avvakta det verkliga läget i de baltiska republi-
kerna.
Anf. 10 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag noterar naturligtvis med tillfredsställelse den pådrivande
roll som Sverige spelar. Det är väl också så, med hänsyn till de stora problem
som hela Östeuropa är utsatta för och det enorma hjälpbehov som finns i
hela Öst- och Centraleuropa, att Sverige har en särskild uppgift som samar-
betspartner och hjälpare, men också som advokat för de baltiska länderna i
den dragkamp som naturligtvis blir om de tillgängliga hjälpresurserna i Väst-
europa.
Jag vill ändå starkt understryka behovet av att vi har en beredskap för att
göra mycket snabba insatser om en förfrågan kommer och att vi då kan han-
tera den på ett snabbt och obyråkratiskt sätt. Då behöver det inte dröja
veckor, utan det kan vara frågan om dagar innan insatser kan göras i en akut
situation.
Anf. 11 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Jag kan nämna för kammaren att regeringen har tillsatt en
särskild samordnare för samarbetet med Central- och Östeuropa, nämligen
Ove Heyman vår nuvarande ambassadör i Tokyo. Det kan vara bra att ta det
här tillfället i akt att omnämna det för kammaren. Massmedia har ju berättat
om detta. Det är ett steg för att vi nu skall aktivera oss när det gäller stödet
och hjälpen till Central- och Östeuropa. Vi känner ett särskilt ansvar för de
baltiska länderna.
Överläggningen var härmed avslutad.
5§ Svar på fråga 1991/92:132 om ett framtida återuppbyggnads-
arbete efter kriget i Jugoslavien
Anf. 12 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Pär Granstedt har frågat mig, med anledning av det på-
gående kriget i Jugoslavien, vilka initiativ regeringen tar för att förbereda
svenska och internationella insatser i ett kommande återuppbyggnadsar-
bete.
De internationella fredsansträngningarna har dess värre ännu inte kunnat
åstadkomma ett slut på de tragiska krigshändelserna i Jugoslavien. Ännu fler
människor drivs på flykten eller lider brist på de mest grundläggande förnö-
denheterna. I slutet av oktober hade Internationella Röda korset registrerat
över 400 000 internflyktingar och antalet stiger för varje dag som kriget fort-
sätter. De stora hjälpbehoven kommer sannolikt att stiga så länge konflikten
pågår. Till bilden hör också den omfattande materiella förstörelsen. Inte en-
dast bostäder raseras utan även ovärderliga kulturminnesmärken har öde-
lagts.
Den svenska regeringen följer utvecklingen i Jugoslavien ytterst noga. Vi
stöder det av EG ledda fredsarbetet och internationella appeller om kata-
strofbistånd. Vår hållning är att hjälpen verkligen skall komma de nödli-
dande till del och vara opartisk. Bästa garantin för att så sker får man om
biståndet kanalisers via etablerade och internationellt välkända organisatio-
ner som internationella Röda korset. Regeringen har lämnat bidrag på sam-
manlagt 7 milj.kr. till svenska Röda korset som svar på en ansökan från In-
ternationella Röda korset. Insatserna är inriktade på att ge stöd till sådana
personer som tillfångatagits och internerats på grund av konflikten, krigs-
fångar, saknade personer och internflyktingar. Internationella Röda korset
arbetar under mycket svåra omständigheter och är värt all uppmuntran och
stöd.
Svenskt bistånd till de drabbade i Jugoslavien har också givits via Caritas,
som erhållit 3 milj.kr.
Regeringen är självfallet beredd att lämna ytterligare katastrofbistånd när
nya appeller görs från t.ex. Internationella Röda korset eller FN.
Herr talman! Här skulle jag gärna vilja tillägga, efter de diskussioner vi
haft i regeringen i dag, att regeringen avser att också själv ta initiativ och
kontakta organisationer som har möjlighet att nå fram till de hjälpbehö-
vande.
När det sedan gäller det återuppbyggnadsarbete som Pär Granstedt också
har frågat om, blir det naturligtvis aktuellt den dag när republikerna i Jugo-
slavien har återgått till något mera fredliga förhållanden, dvs. när kriget är
slut. Stora insatser kommer att behövas. Sverige håller generellt en hög be-
redskap för insatser av återuppbyggnadskaraktär i länder som drabbats av
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
krig och konflikter. När frågan om stöd för återuppbyggnaden av de krigs-
drabbade områdena blir aktuell kommer Sverige självfallet att medverka i
det viktiga arbetet och ge stöd till de människor som drabbats av kriget.
Anf. 13 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka också för detta svar från utrikesminis-
tern. Detta illustrerar ju litet grand vad vi konstaterade för en stund sedan,
nämligen att hjälpbehovet är stort i Europa i dag och att det är en viss drag-
kamp om resurserna.
Den här frågan sönderfaller ju egentligen också i ett kortsiktigt och ett
långsiktigt perspektiv. Det kortsiktiga är frågan om katastrofhjälp och att
hjälpa flyktingar. Där noterar jag med tillfredsställelse de insatser som man
har gjort. Det var mycket bra detta som utrikesministern lade till, nämligen
att regeringen också tar egna initiativ för att hitta organisationer som kan gå
in. Det är viktigt att regeringen tar på sig en pådrivande roll här för att få
igenom så stora insatser som möjligt. Jag tror att det är rätt väg att utnyttja
enskilda organisationer för att verkligen nå fram, utan att behöva bygga upp
en egen administration för detta.
När det gäller det långsiktiga perspektivet kan man givetvis inte över-
blicka i dag vilket hjälpbehov som kommer att föreligga. Det kommer att
bli mycket stort och vi kan förutse en hel del om arten av de insatser som
behövs.
Anledningen till att jag redan nu väckte den här frågan är att det är viktigt
att vi i god tid ser till att vi har resurser för detta inom ramen för vår katast-
rofbudget och att vi även tittar på vilken kompetens vi har i Sverige som kan
utnyttjas. Detta handlar mycket om rent fysisk återuppbyggnad av byggna-
der, broar osv. Där kan man tänka sig att det finns en del kompetens i Sverige
som vi kan ställa till förfogande. Det kommer att behövas konservatorsinsat-
ser eftersom det är gamla fina städer som har drabbats. Där gäller det att
också göra en restauration. Även här vill jag uttrycka förhoppningen att re-
geringen kan påbörja ett planeringsarbete när det gäller de här insatserna
redan innan freden har kommit och redan innan vi vet exakt när insatserna
kan påbörjas.
Anf. 14 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Pär Granstedt må förlåta mig, men efter den händelseut-
veckling som vi har så nära inpå oss och de svåra lidanden som civilbefolk-
ningen har utsatts för i dag, önskar jag att det regeringen nu i första hand
gör är att ta de här kontakterna. Vi hade den här diskussionen i dag, och det
fanns en allmän samstämmighet om att vi själva skall försöka ta initiativ och
även vända oss till olika organisationer. Jag tror att det är riktigt.
När det gäller det något längre perspektivet skall jag kanske också tillägga
att Sverige kan få en förfrågan om att medverka i fredsbevarande styrkor.
Vår erfarenhet av detta är att Sverige verkligen kan göra nytta, men att det
samtidigt är kostsamt. Detta kommer också att vara en bit i denna kamp om
resurser som Pär Granstedt själv nämnde.
Anf. 15 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag har naturligtvis ingen annan uppfattning än utrikesminis-
tern när det gäller att det är de omedelbara katastrofinsatserna som måste
ha högsta prioritet just nu. Det håller jag helt och hållet med om. Jag delar
också uppfattningen att vi måste vara beredda att ställa upp med fredsbeva-
rande styrkor om det behövs. I det sammanhanget kan det ju också vara ak-
tuellt med fältsjukhus och många insatser av den typen. Men just därför att
det är så många olika åtgärder som kan behövas, tror jag att det är bra med
en viss framförhållning i planeringen också när det gäller det långsiktiga upp-
byggnadsarbetet. Just nu när vi måste hushålla med våra resurser är plane-
ring naturligtvis ännu viktigare.
Överläggningen var härmed avslutad.
6§ Svar på fråga 1991/92:135 om Turkiets angrepp på kurdiska
bosättningar
Anf. 16 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig om regeringen har uppmärk-
sammat och protesterat mot Turkiets militära aktioner i norra Irak.
Sedan början av augusti har Turkiet vid upprepade tillfällen företagit mili-
tära aktioner på irakiskt territorium. Det angivna syftet är att bekämpa
PKKs baser i området. Uppgifterna kring dessa aktioner är mycket knapp-
händiga. Regeringen ser med oro på vad som sker.
Det råder bred enighet i Sverige om att de mänskliga rättigheterna och
folkrätten måste respekteras. Självklart är att såväl stater som politiska orga-
nisationer måste följa demokratiska spelregler och ta avstånd från varje
form av hot eller bruk av våld. Från svensk sida reagerade vi redan vid de
första rapporterna i början av augusti om turkiska militära operationer i
norra Irak. Jag vill här upprepa uppfattningen att Turkiet bör beakta de reg-
ler som den internationella rätten uppställer och då särskilt FN-stadgans för-
bud mot hot om eller bruk av våld mot någon annan stats territorium. Det
våld som PKK utövar är också oacceptabelt. Det får dock i sin tur inte tas
till intäkt för folkrättsstridiga militära aktioner. Regeringen ser med särskilt
allvar på uppgifterna om att civila skall ha kommit till skada och följer noga
utvecklingen.
Anf. 17 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.
Som utrikesministern säger har Turkiet vid flera tillfällen gått in och bom-
bat innanför Iraks gränser i Kurdistan. Den 26 oktober bombades Barzanis
hemby. Den ligger ca 4 mil innanför gränsen. Den 27 oktober blev det en
fullträff på UNHCRs biståndsförråd i området. Vakten vid förrådet dog och
14 skadades. Undersökningskommissionen i området har avgivit en FN-rap-
port som också jag har tagit del av.
I FN-rapporten påpekas också att det inte finns turkisk gerilla i området
och inte heller har funnits PKK-gerilla i området. Turkiet härvid flera tillfäl-
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
len sagt att man har gått in med väpnad trupp. Detta tillbakavisas av Bar-
zani, en av de irakiska kurdernas ledare. Han säger också att kurderna skulle
bemöta ett sådant angrepp. Däremot kan de inte försvara sig mot flygplan
och helikoptrar.
Vid händelsen den 27 oktober kom först det allierade flyget in, enligt vitt-
nesuppgifter av en svensk journalist och fotograf som har varit i området.
Strax därefter kom från samma håll turkiskt flyg och bombade.
Har Sverige protesterat mot att turkarna har bombat UNHCRs bistånds-
lager och också bombat kurdiska bosättningar? I så fall när och på vilket
sätt?
Anf. 18 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Som jag tidigare har sagt reagerade Sverige redan när de
första rapporterna kom in i början av augusti om turkiska militäroperationer
i norra Irak. Berith Eriksson ger mig nu tillfälle att här i kammaren ta av-
stånd från de fortsatta händelser som Berith Eriksson har rapporterat om.
Regeringen ser med stort allvar på uppgifterna om de turkiska militäraktio-
nerna i norra Irak. På samma sätt som regeringen tar avstånd från hot om
eller bruk av våld, fördömer regeringen terrorhandlingar eller hot därom.
Anf. 19 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Vi har i svenska massmedia kunnat läsa om de kraftfulla pro-
tester som Tyskland har framfört. Tyskland har av den anledningen för till-
fället inte så goda kontakter med Turkiet. Frågan har också varit uppe till
diskussion i EG-parlamentet. Där har man nu beslutat om att ta initiativ till
en konferens om kurder.
Jag tycker inte riktigt att detta räcker. Vi i Sverige skall officiellt och direkt
till den turkiska regeringen framföra våra protester.
Anf. 20 Utrikesminister MARGARETHA AF UGGLAS (m):
Herr talman! Jag skall ta med mig denna information, Berith Eriksson,
och studera vad Europaparlamentet gör i frågan.
Vi får inte alldeles blunda för det faktum att Turkiets relationer till kur-
derna är något sammansatta. När Irak gick till förskräckande attack mot kur-
derna, tog Turkiet emot hundratusentals flyktingar. Turkiet har även låtit hu-
manitära transporter gå över Turkiets territorium och fortsätter att låta dessa
transporter gå vidare för att stödja ”Safe Havens”.
Berith Eriksson kan den här frågan och är säkert medveten om att här
förekommer en dialog mellan Irakkurdernas ledare och regeringen i An-
kara. Bilden är inte enbart ensidig. Kurderna har fått hjälp och stöd av Tur-
kiet.
Anf. 21 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Den hjälp och det stöd som kurderna har fått via Turkiet är
egentligen en eftergift till USA och de allierade.
Dagarna efter det att Barzani stängde sitt kontor i Ankara skedde bomb-
ningen av hans hemby. Relationerna är ganska ansträngda mellan kurdle-
darna och Turkiet.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1991/92:128 om information for föräldrar m.fl. om
tobaksbrukets skadeverkningar
Anf. 22 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Elisabeth Fleetwood har frågat vilka åtgärder regeringen av-
ser vidtaga för att ge en effektiv information till blivande och nyblivna föräld-
rar m.fl. om tobakens allvarliga skadeverkningar.
Socialstyrelsen har tillsammans med Cancerfonden nyligen startat ett pro-
jekt för att intensifiera tobaksupplysningen med syfte att minska rökningen
bland blivande och nyblivna föräldrar. Projektet kommer att avslutas under
år 1992. När det planerade folkhälsoinstitutet inrättats kommer arbetet med
tobaksfrågor att överföras dit. Inom ramen för organisationskommittén för
detta institut har ett särskilt programutskott tillsatts för att utarbeta riktlinjer
för den del av folkhälsoarbetet som avser tobaksfrågor.
Anf. 23 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Könberg för svaret på min
fråga.
Jag tycker att kunskapen om problemet är så pass stor att åtgärder skulle
kunna sättas in redan nu. Från tobaksröken passerar in till moderkakan mel-
lan 3 000 och 4 000 skadliga ämnen. Man har kunnat konstatera att risken för
missfall och för för tidiga födslar ökar. Tobakskonsumtion påverkar fostrets
andning och blodcirkulation. Hjärnfunktionerna påverkas, och läs- och
skrivsvårigheter kan bli resultatet. Risken för plötslig spädbarnsdöd har av
forskare uppgivits öka med 50 till 100 %. Dessa riskfulla ämnen passerar
med modersmjölken vidare till barnet.
Vi har möjlighet att sprida denna information bl.a. vid mödravårdscentra-
lerna. Där informerar man i allmänhet om riskerna. Ofta tillfrågas den bli-
vande mamman om hon röker. ”Ja, litet grand” säger hon. ”Ja, det kanske
du inte skall göra” svarar man då på mödravårdscentralen.
Jag anser att man på mödravårdscentralerna skall ha som plikt att infor-
mera om att rökning är skadligt och då skall nämna de uppgifter som jag har
tagit fram här.
Vi i riksdagen kan inte påverka Sveriges Radio, men man lyssnar där på
vad vi säger - och det skall vi vara tacksamma för. Men i programmet An-
slagstavlan skulle detta ämne kunna tas med då och då. Många barn kommer
att födas i vårt land före det att år 1992 har tagit slut och Cancerfonden -
där jag själv har varit verksam länge - och socialstyrelsen är färdiga med sitt
projekt och folkhälsoinstitutet har inrättats.
Ar Bo Könberg beredd att hjälpa mig att inspirera socialstyrelsen till att
använda det utrymme socialstyrelsen disponerar i Anslagstavlan för denna
information?
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
10
Anf. 24 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det gör jag gärna. I den mån vi kan påverka socialstyrelsen,
är detta en alldeles utmärkt metod.
Jag och flera andra i kammaren känner väl till Elisabeth Fleetwoods
mångåriga engagemang inom Cancerfonden, och det är ingen slump att det
är Cancerfonden och socialstyrelsen tillsammans som ägnar sig åt detta ar-
bete.
Självfallet är det sjukvårdshuvudmännen själva som bestämmer innehållet
i den verksamhet de bedriver, men socialstyrelsens folkhälsoarbete är ju ett
värdefullt stöd för det lokala arbetet. Min förhoppning är att möjligheterna
till ett sådant stöd kommer att bli ändå bättre när folkhälsoinstitutet nu inrät-
tas.
Jag kan också nämna något som möjligen Elisabeth Fleetwood men kan-
ske inte kammaren i övrigt känner till, nämligen att Cancerfonden i en skri-
velse till socialstyrelsen bl.a. har berättat om att alla barnmorskor vid möd-
ravårdscentralerna nu tar upp riskerna med rökning vid ett eller flera tillfäl-
len i samband med gravida kvinnors besök på mödravårdscentralen. Flera
av barnmorskorna känner emellertid ett behov av att få reda på hur man
lägger upp samtalen för att dessa inte, som det sägs i skrivelsen, skall uppfat-
tas som ”torra moralkakor”. Jag är alltså inte helt förvånad över att det tar
ett tag att få fram ett informationsmaterial som går att använda i samband
med den här typen av upplysning.
Anf. 25 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Jag är helt övertygad om att informationen måste preciseras
på ett ordentligt sätt. Alltför ofta - det har jag fått reda på genom kontakter
med barnmorskor - händer det att informationen inte tas upp på ett sätt så
att mödrarna förstår att det är fråga om entydiga besked.
Därtill vill jag säga att den passiva rökningen naturligtvis också är skadlig.
Det har vi ofta glömt bort. Detta gäller även foster och nyblivna barn, och
jag hoppas därför att också det kommer att uppmärksammas.
Överläggningen var härmed avslutad.
8§ Svar på fråga 1991/92:130 om privata barnmorskemottagningar
Anf. 26 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Christina Linderholm har frågat vilka åtgärder socialminis-
tern avser vidtaga för att ge samma förutsättningar för privata barnmorskor
som för offentliganställda. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är
jag som skall svara på frågan.
Som framhölls i regeringsförklaringen har regeringen för avsikt att ge väl-
färden en ny inriktning. Bl.a. kommer vi att arbeta för att öka valfriheten.
Konkreta åtgärder för en förbättring i detta avseende måste i stor utsträck-
ning ske lokalt. Jag är övertygad om att sjukvårdshuvudmännen kommer att
arbeta för att så sker. Det är självfallet angeläget att villkoren för den en-
skilde är likvärdiga oberoende av vilken vårdinrättning som anlitas.
Preventivmedel får förskrivas av barnmorskor enligt de bestämmelser som
socialstyrelsen meddelar. De begränsningar i denna rätt som gjorts har sin
grund i bedömningar om medicinsk säkerhet. Socialstyrelsen har i sitt förslag
till abortförebyggande program framhållit att formerna för denna förskriv-
ningsrätt bör ses över. Planering härför pågår enligt vad jag har erfarit.
Anf. 27 CHRISTINA LINDERHOLM (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret, även om jag inte
tycker att det gick tillräckligt långt för att tillgodose de frågeställningar jag
har tagit upp. Jag får väl också passa på att gratulera statsrådet till upphöjel-
sen från Sveriges näst största församling till den största. Den förflyttningen
gör ju också att statsrådet är väl förtrogen med dessa olikheter, eftersom de
finns i mycket stor utsträckning inom Stockholms läns landstings område.
Frågan är dessutom betydligt större än vad jag trodde i början, när jag såg
det enbart som en skillnad mellan helt privata barnmorskor och de barn-
morskor som finns inom den offentliga vården. Det problemet är stort nog,
eftersom kvinnor inte kan välja fritt, men det finns också en mycket stor
skillnad mellan de offentliganställda, entreprenörer inom området och pri-
vata barnmorskemottagningar. För att man skall åstadkomma en valfrihet
dels för de blivande mödrarna, dels för dem som vill starta eget, antingen i
entreprenadform eller i form av helt privat verksamhet, måste man ha likar-
tade regler.
Jag menar då att det inte räcker att säga att detta är något som kan ske
lokalt. I dag har förvisso en hel del åtgärder vidtagits lokalt av de olika lands-
tingen för att - skulle jag vilja säga - försvåra möjligheterna till alternativ
vård. Det finns emellertid en del möjligheter för staten att förändra detta så
att det verkligen blir fråga om valfrihet.
Jag vill till slut fråga statsrådet: Avser statsrådet ta initiativ till exempelvis
förändringar av upphandlingsreglementet, vilket man i dag baserar sig på
när man sluter entreprenadavtal, eller till att villkora de resurser som staten
ger för vård och omsorg i olika former?
Anf. 28 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Som jag nämnde i mitt frågesvar är det en viktig uppgift för
regeringen att se till att det blir mer av valfrihet inom välfärden i Sverige.
Det innebär att vi bl.a. har uttalat oss för att vi stegvis kommer att införa
etableringsfrihet för läkare. Vi kommer förstås också att se över villkoren
för andra yrkeskategorier.
Frågan om etableringsfrihet för just barnmorskor har ännu inte diskute-
rats. Detta har delvis att göra med att en del av deras arbetsuppgifter, exem-
pelvis förskrivningen av preventivmedel, än så länge skall ske under läkar-
övervakning. Det är skälet till den skillnad som finns för närvarande i för-
skrivningsrätten mellan offentliganställda och privat engagerade barnmors-
kor. Det är det regelsystem som nu ses över.
Jag har inte uppfattat det så att några förändringar i själva upphandlings-
reglementet skulle kunna stimulera den utveckling som Christina Linder-
holm nämner. Är det så, är jag mycket tacksam för att få lära mig mer om
detta.
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
11
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
12
Den utveckling jag tycker man enklast kan peka på är den som har ägt
rum i alla de landsting där partivänner till mig och Christina Linderholm har
ett visst inflytande, där man helt enkelt kan göra upp med de barnmorskor
som uppfyller de villkor man tycker kan vara lämpliga för att de skall klara
verksamheten och ersätta dem på ungefär samma sätt som gäller för barn-
morskor i övrigt. Det föds ju förmodligen inte fler barn för att vi får fler
barnmorskor, så detta innebär inte någon kostnadskonsekvens för lands-
tingen i det stora hela. Denna möjlighet finns redan nu. Om det sedan krävs
regeländringar på statlig nivå, är vi beredda att överväga sådana också.
Anf. 29 CHRISTINA LINDERHOLM (c):
Herr talman! Jag är mycket tacksam för de initiativ som regeringen förut-
skickar att man tänker ta. Men jag tror inte att det kommer att bli en fullstän-
dig valfrihet vare sig för dem som så att säga vill öppna eget eller för dem
som vill använda sig av den verksamheten.
Jag tänker inte nu gå in på upphandlingsreglementet, eftersom min fråga
inte omfattar detta. Men det är omtalat att både jurister i landstingen och
landstingens revisorer kräver att man vid upphandlingsavtal skall följa det
upphandlingsreglemente som gäller för övrig upphandling inom offentlig
verksamhet. Jag menar därför att man faktiskt måste vidta åtgärder även på
det området.
För att få en valfrihet och en kvalitetsutveckling behövs det som sagt en
positiv konkurrens, och då måste man ta initiativ för att åstadkomma det.
Jag tror att regeringen måste ta de initiativen i stället för att vänta på att
landstingen gör det.
Anf. 30 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! I den utsträckning det är som Christina Linderholm förut-
skickar, dvs. att upphandlingsreglementet kan tolkas på så sätt att valfrihe-
ten försvåras, skall vi omedelbart undersöka detta. En huvuduppgift för oss
är förstås att ta bort de hinder som finns på statlig nivå för en valfrihet för
medborgarna.
Överläggningen var härmed avslutad.
9§ Svar på fråga 1991/92:123 om arbetslösheten inom Amåls
kommun
Anf. 31 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Britt Bohlin har frågat arbetsmarknadsministern vad han av-
ser göra med anledning av eventuella framtida omstruktureringar av SJs
verkstad i Amål. Då frågan på det här stadiet i första hand berör mitt depar-
tement har frågan överlämnats till mig.
Genom det trafikpolitiska beslutet 1988 (1987/88:50) bestämdes att SJ
skulle få förutsättningar att spela en viktig roll som ett konkurrenskraftigt
transportmedel. En av förutsättningarna för detta var att SJ skulle bedriva
tågtrafik på affärsmässiga villkor. Dessutom ålades SJ att med interna åtgär-
der förbättra sitt resultat med 1 miljard efter finansnetto vid utgången av
1992, jämfört med 1987 års resultat. Statens krav på lönsamhetsförbättring
måste då av naturliga skäl följas av nödvändiga kostnads- och strukturratio-
naliseringar inom SJs organisation.
För närvarande pågår på verkstadssidan en översyn av verksamhetsstruk-
turen och organisationsformen för att uppnå ytterligare kostnadsbesparingar
och en ökad konkurrenskraft.
Jag har full förståelse för frågeställarens oro över arbetslöshetsutveck-
lingen i regionen. Samtidigt är det viktigt för SJs långsiktiga överlevnad att
verket ges tillfälle att göra nödvändiga rationaliseringar och produktivitets-
ökningar för att bringa ned de fasta kostnaderna, som ju även direkt påver-
kar resenärernas biljettpriser. Enligt verksförordningen skall dock de krav
som ställs av hänsyn till regionalpolitiken beaktas.
Departementet har därför vid kontakt med SJs ledning framfört önskemål
om att SJ tar hänsyn till arbetsmarknadsläget i Åmål i den händelse man pla-
nerar förändringar av verksamheten på orten, förutsatt att detta inte häm-
mar en nödvändig strukturrationalisering.
Anf. 32 BRITT BOHLIN (s):
Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för svaret. Det var inte det
statsråd som jag hade trott som svarade, men frågan ligger naturligtvis inom
kommunikationsdepartementets område - t.o.m. just i dag, när TGOJ på
sitt styrelsemöte förutsätts fatta beslut. Om beslutet blir så dåligt som vi har
anledning att befara är det naturligtvis i högsta grad arbetsmarknadsminis-
terns bekymmer.
Är det då så att vi över huvud taget inte kan medverka till nödvändiga
rationaliseringar och strukturförändringar? Nej, så är det naturligtvis inte.
TGOJ måste leva med kravet på bästa och effektivaste organisation, men
det är precis vad man gör om man bibehåller och vidareutvecklar verksam-
heten just i Åmål.
Vid denna verkstad i Amål finns mycket hög kompetens hos personalen,
hög produktivitet och låg personalomsättning - alla goda kännetecken på en
bra verkstad. Under de senaste fem åren har det gjorts investeringar på i
runda tal 50 milj.kr., och därmed har en modern underhållsverkstad skapats,
som är anpassad inte bara till SJs behov utan även till de förutsättningar som
gäller på marknaden i övrigt. Den externa verksamheten har därmed fått
stora utvecklingsmöjligheter.
Till detta kommer banverkets beslut om utbyggnaden av nordlänken.
Jag menar nog att SJs beslut måste ses i ett sammanhang och i ett helhets-
perspektiv. Allt talar därför till förmån för just verkstaden i Amål. Det finns
inte i dag några rationella, ekonomiska eller regionalpolitiska skäl för att
man skall stympa verksamheten vid verkstaden i Åmål så som nu föreslås.
Det är helt oacceptabelt. Det är bra att departementet har framfört önske-
mål om detta, men jag skulle hellre vilja att departementet krävde avTGOJs
styrelse att man inte vidtog dessa förändringar.
Anf. 33 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag delar Britt Bohlins oro i denna fråga, och därför har jag
också diskuterat den med SJs generaldirektör. Bakgrunden är att SJ har un-
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
derhållsverkstäder på en hel del olika platser i landet, i Malmö, Örebro, Till-
berga, Åmål och Eskilstuna. Man har helt enkelt en ganska stor övertalighet
av personal på de här verkstäderna, med hänsyn till att t.ex. behovet av stora
s.k. revisioner, när hela lok plockas ned, minskar undan för undan eftersom
de ersätts med en annan typ av underhåll, som oftast kan utföras på SJs tra-
fikverkstäder för lättare underhåll.
Ungefär 500 personer måste bort i denna organisation. Jag har alltså talat
med SJ, och jag tror att man kommer att göra allt som över huvud taget är
möjligt inom de ramar som man har för att behålla så många som möjligt i
Åmål. Vi vet nämligen att Åmål har ungefär 4,3 % öppen arbetslöshet, jäm-
fört med 2,9 % i hela riket, och att regionen ingår i stödområdet för regional-
politiskt företagsstöd. Här finns en stor andel verkstadsarbetare - ungefär
20 %, jämfört med riket som helhet. Vi kommer att fortsätta att bevaka den
här frågan och föra diskussioner med SJs ledning om de strukturrationalise-
ringar som trots allt är nödvändiga.
Anf. 34 BRITT BOHLIN (s):
Herr talman! Det var ett positivt svar som kommunikationsministern kom
med. Det går inte att bortse från att den här verkstaden har en enormt stor
betydelse för Åmål - kanske mer än på andra håll i landet. Åmål har en
mycket liten andel tjänsteföretag och inte så stor andel kunskapsintensiv
verksamhet, högteknologi, osv. Åmålsverkstaden står i mycket hög grad för
just den delen av verkstadsindustrin, som är så väsentlig för Åmåls kommun.
Därför skulle jag bara än en gång vilja understryka att det inte är accepta-
belt för Åmåls kommun att bära stora neddragningar vid SJ-verkstaden.
Överläggningen var härmed avslutad.
10 § Svar på fråga 1991/92:125 om hastigheten på motorvägar
Anf. 35 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Knut Wachtmeister har frågat mig om jag avser att verka för
att hastigheten på motorvägar generellt sätts till 110 km/tim.
Jag har förståelse för önskemålet om att höja hastigheten till 110 km/tim
på våra bästa vägar. Det skulle kunna medverka till att vi får en bättre re-
spekt för gällande bestämmelser. Flera av våra motorvägar har fått sänkta
hastighetsgränser av miljöskäl. En bättre efterlevnad av hastighetsgränserna
skulle kunna leda till att genomsnittshastigheten behålls på ungefär nuva-
rande nivå trots höjningar på vissa avsnitt. Hastigheten på motorvägarna är
dock närmast en fråga för trafiksäkerhetsverket. Med hänsyn till alla rele-
vanta faktorer undersöker verket för närvarande om det är möjligt att återgå
till 110 km/tim på de sträckor där hastigheten häromåret sänktes till 90
km/tim.
Anf. 36 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret och önskar honom välkom-
men i ämbetet.
Min fråga ställdes förra onsdagen, innan trafiksäkerhetsverkets GD och
NTFs ordförande hade uttalat sig positivt för en höjd fartgräns. Frågan ställ-
des också före torsdagens frågestund, då statsrådet på en fråga av Jan Sand-
berg inte föreföll vara negativ. Jag citerar ur det svaret: ”Jag kan bara säga
att vi på departementet också avser att överväga saken och vill verkligen få
fram ett hållbart underlag för att kunna bestämma om man skall behålla de
nuvarande gränserna.”
En helt ny fråga uppstår nu, och det är om regeringens roll vid en eventuell
förändring av hastighetsgränsen. Enligt nuvarande regler har trafiksäker-
hetsverket bemyndigande från regeringen att besluta i den frågan. Enligt vad
jag har förstått av svaret, anser sig statsrådet inte behöva ändra på bemyndi-
gandet eller åberopa något som kan motivera ett undantag i bemyndigandet.
En följdfråga är om statsrådet, med kännedom om de faktorer som nu
föreligger, är positiv till en höjning av fartgränsen och inte bara ”har förstå-
else för önskemålet” som sådant, som det stod i svaret på min fråga.
Anf. 37 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag har i flera olika sammanhang sagt att jag är positiv till en
höjning, men jag vill först se de bärande argumenten däremot och värdera
dem. För närvarande är detta, som Knut Wachtmeister påpekade, ett ärende
för trafiksäkerhetsverkets styrelse, och jag kommer att avvakta dess beslut.
Trots allt kan någon komma att överklaga detta beslut. I så fall blir det ett
ärende för regeringen, och då får jag anledning att ta ställning till frågan.
För närvarande är det alltså trafiksäkerhetsverkets styrelse som har frågan i
sin hand.
Anf. 38 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Jag har full förståelse för att statsrådet inte vill beskyllas för
ministerstyre, men det hade suttit bra om han hade gjort ett auktoritativt
uttalande. Nu har trafikutskottet enhälligt föreslagit en höjning av hastig-
hetsgränsen, och trafiksäkerhetsverket och NTF är också för en sådan.
Mycket talar för att trafiksäkerhetsverkets styrelse vid nästa sammanträde
fattar ett sådant beslut. Det hade naturligtvis varit ytterligare en skjuts för
den styrelsen om statsrådet nu direkt hade sagt sig vara positiv.
Jag får nöja mig med vad jag hittills har fått kommunikationsministern att
säga, och jag tackar för svaret en gång till.
Anf. 39 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är inte riktigt säkert att Knut Wachtmeister behöver
nöja sig med det. På den direkta frågan kan jag svara att jag personligen är
positiv till en återgång, men jag har full respekt för att ärendet, om det ham-
nar på regeringens bord, skall samberedas bl.a. med miljödepartementet.
Anf. 40 KNUT WACHTMEISTER (m):
Herr talman! Då är jag också positiv till det svar jag fick. Tack!
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
15
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
11 § Svar på fråga 1991/92:126 om småbåtslederna på Vänern
Anf. 41 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Isa Halvarsson har frågat mig om jag är beredd att medverka
till att utmärkningen av småbåtsleder på Vänern kan bibehållas.
Staten har självklart det yttersta ansvaret för säkerheten till sjöss lika väl
som för säkerheten på våra vägar, i luften och på järnvägarna. Fritidsbåtstra-
fiken på Vänern, och för övrigt även på övriga svenska vattendrag, skall na-
turligtvis kunna bedrivas i säkra farleder även framdeles. Jag är medveten
om den betydelse som fritidsfisket, fritidsbåtstrafiken och turismen i övrigt
spelar i Vänerregionen.
Frågan om farledsutmärkningen i Vänern uppkom efter att den förra rege-
ringen av besparingsskäl skurit ned anslagen till många statliga verksamhe-
ter, bl.a. till Vänerns seglationsstyrelse. Anslaget till seglationsstyrelsen
skars ned med 780 000 kr. budgetåret 1991/92.
Vänerns seglationsstyrelse har inkommit med en skrivelse till kommuni-
kationsdepartementet och begärt överskridande av anslaget med 750 000 kr.
Man anser sig annars inte ha möjlighet att tillse och underhålla farleder för
både handelssjöfarten och fritidsbåtstrafiken. Frågan bereds för närvarande,
och jag kan därför inte nu närmare redogöra för vilken lösning som bör väl-
jas i detta ärende, men jag vill försäkra frågeställaren om att säkerheten för
fritidsbåtarna på Vänern skall bibehållas.
Anf. 42 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för svaret, som jag
tolkar positivt. Jag vill ändå peka på några saker.
Utan utprickning av småbåtslederna blir det en drastisk försämring av
småbåtslivet på Vänern. Säkerheten försämras i de attraktiva delarna av Vä-
nern, dvs. i skärgården, med grunda vatten, där det redan nu ibland är svår-
navigerat även med utprickning. Risken är att båtbesättningarna skräms av
svårigheterna att navigera och väljer andra vatten eller andra semesteralter-
nativ, vilket skulle vara mycket dystert för båtlivet på Vänern.
Om utprickningen försvinner påverkas också turismens ekonomi. En tu-
ristchef i Arvika, Lars Emthammar, har med hjälp av uppgifter som han har
hämtat från Sveriges turistråds Båtliv, en folkrörelse och Sverigeturismen i
siffror, räknat ut att Vänerturismen bidrar med 12,6 milj.kr., som går till-
baka till det offentliga genom skatter och avgifter. Dessa 12,6 miljoner skall
då sättas i relation till vad man skulle kunna spara med 750 000 kr. Här finns
alltså en stor skevhet. Denne turistchef har helt enkelt räknat hur många
båtar som finns på Vänern och hur många dygn de är där. Rent schematiskt
kan man säga att 63 % av turistomsättningen förr eller senare går tillbaka till
det offentliga, till stat, landsting och kommuner. Därför skulle det vara en
dålig affär för det offentliga att lägga ner utprickningen.
Anf. 43 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det som Isa Halvarsson säger är naturligtvis helt riktigt; de
här ekonomiska sambanden är väl kända. De finns i en mängd olika ärenden
16
där besparingar har varit nödvändiga - jag kan nämna inlandsbanan som ett
exempel för att vi skall förstå vad det handlar om.
Som jag sade i mitt svar, bereds frågan för närvarande. På kommunika-
tionsdepartementet studerar vi olika möjligheter att se till att säkerheten för
fritidsbåtarna på Vänern bibehålls. När beredningen är klar kommer det så
småningom att framgå i budgetpropositionen hur vi har försökt lösa den här
frågan. Det är dess värre det enda jag kan svara Isa Halvarsson för närva-
rande, med hänsyn till de regler som gäller för beredning av regeringsären-
den.
Anf. 44 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern för det. Jag ser med
tillförsikt fram mot ytterligare besked.
Överläggningen var härmed avslutad.
12 § Svar på fråga 1991/92:129 om Gotlandstrafiken
Anf. 45 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Marianne Jönsson har frågat mig om jag är beredd att över-
väga ett borttagande av nuvarande koncession vad gäller färjetrafiken till
och från Gotland.
Enligt min mening skall konkurrens eftersträvas där förutsättningarna
finns. I den översyn av färjetrafiken till och från Gotland som sjöfartsverket
fått i uppdrag att genomföra kommer frågan om konkurrens i trafiken att
belysas. En viktig fråga i det sammanhanget är ju om konkurrens kan skapas
utan ökad belastning av det statliga transportstödet.
Sjöfartsverkets översyn skall redovisas den 15 maj 1992. Innan dess vill
jag inte ta definitiv ställning i frågan om konkurrens i Gotlandstrafiken.
Anf. 46 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret.
Vi har diskuterat färjetrafiken till Gotland många gånger i denna kam-
mare. Jag är från Öland och har sett hur mycket sämre det har blivit med ett
nytt rederi och ett nytt avtal. Vi har från fyra partier här i riksdagen föreslagit
att avtalet skall omförhandlas och koncessionen brytas - det som för oss är
det stora problemet. Det fanns tidigare färjeförbindelser från Öland och
Västervik, men nu är det bara en hamn på fastlandet som har trafik till Got-
land. Det är viktigt för Gotland att det finns ett statligt ansvar. Vi vill alltså
att koncessionen skall släppas fri under sommarhalvåret.
I det svar som statsrådet här har lämnat sägs att konkurrens skall eftersträ-
vas. Så långt har vi inte kommit tidigare. Det är själva knutpunkten. Vi talar
om ”färjesocialism” hemma hos oss. Många väntar i dag på kommunika-
tionsministerns svar, då det här betyder otroligt mycket för vår landsända.
Turismen är jämte jordbruket den allra viktigaste näringen på Öland. När
Öland senast hade färjeförbindelse med Gotland, dvs. 1987, åkte 37 000
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 27
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
människor helt spontant över till Gotland, och de skulle inte ha gjort den
resan om de inte haft den här möjligheten.
Av bekanta i turistnäringen som varit på en turistmässa i Berlin har jag
fått reda på att tyskarna efterfrågar sådana här förbindelser och gärna vill att
just denna öppnas igen.
Jag vill inte pressa kommunikationsministern ytterligare, utan jag vill bara
fråga om det verkligen är så att frågan om koncessionen tas upp i översynen -
jag hade uppfattat att det bara gällde priserna och avgifterna.
Anf. 47 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Sjöfartsverket har i uppdrag att genomföra denna översyn,
och bakgrunden till det är en mängd motioner som har väckts i riksdagen
med ett antal olika förslag om hur trafiken mellan Gotland och fastlandet
skall kunna förbättras. Allt detta övervägs nu av sjöfartsverket. Jag ser verk-
ligen den 15 maj an med stor tillförsikt, för att då få ta del av vad alla dessa
goda förslag mynnar ut i. När man får väga in dem i ett både nationalekono-
miskt och företagsekonomiskt perspektiv tror jag att regeringen framöver
skall kunna komma med ett förslag.
Jag har i dag tittat på denna statistik, inför frågestunden, och problemet
är att resandefrekvensen går brant upp under juli månad. Det är så försvin-
nande få som reser under vinterhalvåret att det naturligtvis inte är särskilt
meningsfullt att konkurrera om de resenärerna. Det gäller alltså sommar-
halvåret, som Marianne Jönsson säger.
Samtidigt är den stora resandefrekvensen under sommaren förutsätt-
ningen för att verksamheten skall gå ihop - det här med gungorna och karu-
sellen. Annars ökar ju behovet av statliga insatser för resten av årets trafik.
Vi är alltså medvetna om synpunkterna från Marianne Jönssons region,
och de kommer att vägas samman med synpunkterna i sjöfartsverkets över-
syn.
Anf. 48 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! Det gäller självfallet sommartrafiken. Man har diskuterat
detta med att plocka russinen ur kakan, men vi har aldrig kunnat acceptera
det. De som har åkt till Gotland från Oskarshamn skulle inte ha åkt från
något annat ställe, utan de har rest spontant. Jag har varit i kontakt med
rederier som är beredda att anpassa både tider och tonnage efter dessa för-
hållanden.
Nuvarande status är ju att det är en socialistisk prägel på det hela. Det är
ett monopol, och vi tycker att det är fel att ett enda företag skall få härja på
det här området som är så viktigt ur turistsynpunkt. Inte minst när gränserna
österut nu har öppnats finns det olika kombinationer och olika möjligheter.
Med den socialistiska förhandlingsekonomi - som vi kallar den - som har
varit har det bara blivit sämre kvalitet till högre priser. Gotland har förlorat,
Öland har förlorat, men allra mest har konsumenterna förlorat. Därför drar
jag samma slutsats som kommunikationsministern: Det skall bli mycket
spännande. Det är bara det att maj ligger långt fram i tiden. Jag tänker på
sommaren 1992, men det är väl inte möjligt att få det snabbare.
18
Anf. 49 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är ett civilrättsligt bindande avtal som staten har ingått
med den operatör som för närvarande bedriver Gotlandstrafiken. Det kan
naturligtvis inte ändras på kort sikt.
Däremot håller vi på och infriar löftena som utställdes av de partier som
fick väljarnas förtroende i valet att se till att det blir billigare att ta sig mellan
Gotland och fastlandet. På den punkten återkommer vi inom en inte alltför
avlägsen framtid.
Anf. 50 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! Jag vill tacka kommunikationsministern ännu en gång - jag
tycker att den kommentaren i alla fall andas förändring. Förändringens vind
har börjat blåsa; den kommer ju från öster. Jag tycker att det är alldeles
orimligt att vi här i riksdagen genom politiska beslut skall utestänga männi-
skor som vill trafikera det här området och som inte ens gör anspråk på stat-
ligt stöd. Tack så mycket!
Överläggningen var härmed avslutad.
13 § Svar på fråga 1991/92:143 om miljöpåverkan från busstrafiken
Anf. 51 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Annika Ahnberg har frågat mig om hur regeringen avser
förmå trafikhuvudmän och företag att använda fordon som klassificeras en-
ligt de s.k. LETT-normerna - alltså normer för lågemitterande fordon, i en-
lighet med förslag i miljöpropositionen i våras.
Jag vill först erinra Annika Ahnberg om att huvudmän och företag har
självständigt ansvar för sina inköp av bussar till kollektivtrafiken. Därför är
frågan egentligen riktad till fel person.
Jag vill ändå säga att jag just i dag har sammanträffat med företrädare för
Svenska lokaltrafikföreningen och diskuterat bl.a. dessa frågor.
Vad jag har erfarit är att deras utvecklingsarbete nu inriktas mot att klara
alltmer långtgående avgavskrav och rekommendationer. Man använder t.ex.
nu alltmer den renare dieseloljan i klass 2.
Jag vill för det andra erinra om att regeringen också föreslagit riksdagen
att etanolskatten helt skall slopas från den 1 januari 1992. En ökad etanolan-
vändning, bl.a. i kollektivtrafikens bussar, bidrar till att nå resultat i avgasre-
ningen i dessa fordon och därmed till att uppnå LETT-normen.
Anf. 52 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på min fråga. Jag måste då säga
att det är bland de magrare svar jag har fått på en fråga, och det har ju hunnit
bli en hel del vid det här laget.
Att kommunikationsministern dessutom anser att frågan är ställd till fel
person tycker jag nästan är upprörande. Visserligen har trafikhuvudmännen
naturligtvis ett självständigt ansvar för vilka fordon de köper in - det har jag
inte ifrågasatt, och det ifrågasatte säkert inte den gamla regeringen och sä-
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
19
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
20
kert inte heller riksdagen i våras när man fattade sitt stora miljöpolitiska be-
slut. Men regeringen har ju ändå ett övergripande miljöpolitiskt ansvar.
Jag tycker t.ex. att det verk, naturvårdsverket, som har utarbetat de här
rekommendationerna, de s.k. LETT-rekommendationerna - rekommenda-
tionerna om lågemitterande tunga tätortsfordon - kunde få i uppdrag att ak-
tivt ta upp diskussioner med trafikhuvudmän om hur man kan gå vidare för
att åstadkomma att de bussar som trafikerar tätorter skall vara av den här
karaktären.
Det är ju så - jag hoppas att kommunikationsministern åtminstone håller
med om det - att trafiken, i synnerhet dieseltrafiken, är ett av de största mil-
jöproblem vi har att hantera i vårt samhälle. Det behövs åtgärder på många
olika plan. Det har också diskuterats att t.ex. upphandling från olika huvud-
män i samhället av varor och tjänster måste ges en miljöprofil. Då blir det
viktigt vilken typ av fordon man inhandlar.
Jag måste säga att jag är besviken över kommunikationsministerns svar.
Jag hade väntat mig ett mer aktivt förhållningssätt, särskilt mot bakgrund av
att den nya regeringen i sin regeringsdeklaration angav miljöpolitiken som
ett av fyra prioriterade områden.
Anf. 53 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag är lika förvånad över Annika Ahnbergs påstående, att
det här svaret skulle kunna tolkas så att vi har övergivit regeringsdeklaratio-
nens formuleringar om miljöpolitikens betydelse. Jag kan försäkra Annika
Ahnberg att en av de prioriterade uppgifterna för mig som ny kommunika-
tionsminister är just att ”upprioritera” miljöambitionerna på denna sektor,
som faktiskt är den mest miljöbelastande av alla sektorer i vårt samhälle.
Jag kan försäkra Annika Åhnberg att detta är ett arbete som för närvarande
bedrivs med mycket stor intensitet. Vi håller på och organiserar oss, på de-
partementet bl.a., för att klara av det.
Men det är faktiskt så att det är trafikhuvudmännen som är ansvariga för
detta. Hur mycket Annika Åhnberg än må ogilla den tanken är det faktiskt
så. Men vi för resonemang, och jag upprepar att vi så sent som i dag har haft
diskussioner med Svenska lokaltrafikföreningen om de här sakerna.
Det är inte enbart fordonen som är problem. Skall man klara LETT-nor-
men räcker det inte med dieselolja klass 2; då krävs det dieselolja klass 1.
Den finns ännu inte ute på marknaden i sådan omfattning att den kan använ-
das överallt. Det finns den typen av ”intrappningsproblem” av de nya specifi-
kationer som LETT-normen innebär.
Vi håller som sagt på och arbetar med de här frågorna, och jag är överty-
gad om att vi med en gemensam insats från riksdagen och regeringen kom-
mer att lyckas med att vända trenden och få renare kollektivtrafikfordon,
framför allt i tätorterna.
Anf. 54 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag delar naturligtvis den förhoppningen. Men jag vill gärna
påpeka att den tidigare regeringen hade ett aktivt förhållningssätt till exem-
pelvis branschorganisationer i kemikaliebranschen och andra branscher. De
partier som då utgjorde oppositionen tyckte att det ibland förekom för litet
aktiviteter från den regeringens sida, men vi väntar oss att den nya rege-
ringen skall vara minst lika aktiv när det gäller att föra diskussioner som gag-
nar miljön med olika aktörer - det må vara branscher eller t.ex. trafikhuvud-
männen, som ju också är en viktig kategori. Det är ändå viktigt att den poli-
tiska instans som har ett så övergripande ansvar som regeringen har aktivt
för de diskussionerna.
Nu när vi skall ha marknadsekonomi med moral, som kommunikationsmi-
nisterns eget parti så klokt uttryckte det i valrörelsen, är det viktigt att inse
att dieselolja kategori 1 kommer att finnas först när marknaden kräver det.
När kunderna, dvs. trafikhuvudmännen, fordrar att kunna ha fordon som
kräver detta bränsle, kommer också det bränslet att finnas på marknaden.
Hur man än ser på det här är det alltså viktigt med aktivitet i alla olika led.
Anf. 55 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag noterar att Annika Åhnberg numera anlägger ett mark-
nadsekonomiskt perspektiv på hur miljöproblemen skall lösas. Det är gläd-
jande - det är en nyorientering när det gäller hennes parti som vi noterar
med stor tillfredsställelse.
Jag tror inte att vi på något sätt har slappnat av när det gäller kontakterna
med olika branschorganisationer. Det finns tvärtom anledning att tro att den
uppläggning av trafikmiljöarbetet som är på gång inom departementet kom-
mer att innebära ökade aktiviteter på de här områdena.
Anf. 56 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Kommunikationsministern har en något fördomsfull inställ-
ning till vänsterpartiet. Det är nu rätt länge sedan vi insåg att marknadsme-
kanismer är viktiga. Men det är lika viktigt att påpeka att den globala, ekolo-
giska kris som vi faktiskt lever i kräver - inte planhushållning men väl en
planerad hushållning.
Jag utgår från att kommunikationsministern delar uppfattningen att lika
litet som man kan ha den förödande typ av planhushållning som man har haft
i Östeuropa, lika litet kan man ha en oreglerad marknadsekonomi. Vad som
behövs är en övergripande planerad användning av jordens naturresurser
och inom den stort utrymme för marknadens mekanismer att verka.
Jag ser fram emot att så småningom i praktiken få märka något resultat av
att regeringen har varit aktiv när det gäller den tunga dieseltrafiken i tätor-
terna, som är ett stort miljöproblem.
Anf. 57 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag kan bara konstatera att jag i stort delar den vision av hur
miljöproblemen skall lösas som Annika Åhnberg här redogjorde för.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
21
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
22
14 § Svar på fråga 1991/92:150 om Arlanda
Anf. 58 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Eva Johansson har frågat mig om den nuvarande regeringen
kommer att arbeta med samma utgångspunkt som den förra beträffande ut-
byggnad av Arlanda flygplats utöver en tredje rullbana.
Den förra regeringen fattade den 15 augusti 1991 beslut enligt naturresurs-
lagen om en utbyggnad av Arlanda flygplats. Från den utgångspunkten blev
det tillåtet att på vissa villkor vid Arlanda bygga en tredje rullbana. Till be-
slutet fogades ett avtal mellan Sigtuna kommun och luftfartsverket, vari ver-
ket förbinder sig att inte bygga ut fler rullbanor utan att kommunfullmäktige
har medgivit utbyggnaden.
Eftersom koncessionsprövningen av den tredje rullbanan enligt miljö-
skyddslagen ännu inte är avslutad förefaller frågan om ytterligare utbyggna-
der på Arlanda något hypotetisk. Som svar på frågan kan jag emellertid kon-
statera att den sittande regeringen inte har några planer på att ändra rege-
ringsbeslutet. Luftfartsverket har heller inte aviserat att man har för avsikt
att omförhandla det träffade avtalet.
Anf. 59 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag tackar Mats Odell för svaret. Han tycker att frågan är
hypotetisk. Det hindrar inte att många människor oroar sig för att den nya
regeringen, i det här fallet liksom i så många andra fall, skall ompröva kloka
besked som den förra regeringen gav.
Det här är en mycket viktig fråga för alla dem som bor och verkar i närhe-
ten av Arlanda. Utvecklingen där för med sig allt större miljöproblem. Det
är problem med både buller och utsläpp, både till marken och till luften, som
beror på flygtrafiken. Det förekommer naturligtvis också problem som orsa-
kas av trafiken på land, till och från Arlanda.
Beskedet från den förra regeringen att ingen ytterligare rullbana skulle
tillåtas efter den tredje mottogs med stor tacksamhet, naturligtvis av de män-
niskor som inte heller ville ha den tredje rullbanan men också av dem som
menade att den tredje rullbanan kunde accepteras från miljösynpunkt. Där-
för är det viktigt att nu få besked om att den nya regeringen ser på den här
saken på samma sätt som den förra regeringen gjorde.
Jag vet att luftfartsverket under en rad år har haft ganska långtgående pla-
ner på att bygga både bana nr 4 och bana nr 5, och jag tolkar Mats Odells
svar så, att skulle luftfartsverket göra nya framstötar om utveckling på Ar-
landa kommer man att få samma besked från Mats Odell som man fick av
den förra, socialdemokratiska, regeringen.
Anf. 60 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag vidhåller naturligtvis att den här frågan är något hypote-
tisk. Flygtrafiken har minskat - ganska drastiskt t.o.m. Det sker en utbygg-
nad av järnvägsnätets snabbtågslinjer, som kommer att ta upp konkurrensen
med flyget på ett mycket handfast sätt. Det har vi redan sett prov på. Jag
tror alltså att man kan lita på att avtalet mellan luftfartsverket och Sigtuna
kommun, som såvitt jag förstår är ett civilrättsligt bindande avtal - jag har
en kopia av det framför mig - inte kommer att rivas upp. Här står i § 1: För
det fall att kommunen saknar lagfäst möjlighet eller inte bereds tillfälle att
genom vetorätt förhindra att flygplatsen byggs ut med ytterligare rullbanor,
förbinder sig luftfartsverket att inte genomföra en sådan utbyggnad utan att
kommunens fullmäktige har medgivit utbyggnaden.
Herr talman! Jag tycker att detta besked står sig, oavsett vilken kulör det
är på regeringen. Här är det alltså civilrätten som gäller.
Anf. 61 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag är självfallet medveten om att flygtrafiken har minskat.
Men det kan ju inte vara den nya regeringens målsättning att ha en ständig
lågkonjunktur. Så småningom vänder konjunkturen, och då ser situationen
också annorlunda ut - det är jag övertygad om. Då kommer diskussionerna
om en utveckling av flygtrafiken i Stockholmsregionen.
Problemet är inte begränsat till att bara säga nej till en fortsatt utveckling
vid Arlanda. Det handlar också om att man måste säga ja till en utveckling
någon annanstans, om flygtrafiken skall kunna expandera. Då behövs det
handling för att hitta alternativ. Jag tror att Mats Odell är fullt på det klara
med att det inte är helt lätt att hitta alternativ som accepteras på den ort eller
i den omgivning som det är fråga om - av precis samma skäl som vid Arlanda:
Människor är oroade över miljöutvecklingen. Därför krävs det handling från
regeringens sida liksom från regionens sida. Det skulle vara intressant att få
veta hur regeringen ser på det.
Anf. 62 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Det är svårt att spå, särskilt om framtiden. Hur det går med
flygtrafikutvecklingen framöver vet vi ingenting om. Jag kan bara säga att
om det i en okänd framtid kommer att ske någon ytterligare utbyggnad av
Arlanda kommer det att ske i enlighet med de civilrättsliga avtal som kan
komma att upprättas mellan luftfartsverket och de berörda kommunerna. -
Det är det svar som jag kan ge på den fråga som Eva Johansson har ställt.
Anf. 63 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Visst är det svårt att spå, Mats Odell.
Jag är ganska förvånad över att Mats Odell inte har några tankar om den
handlingsberedskap som dock måste finnas i den här frågan, liksom i många
andra frågor, där det tar lång tid att gå från tanke till handling; det här är en
sådan fråga, både med tanke på omfattningen av de anläggningar det hand-
lar om och med tanke på de opinioner som måste få ett ord med i laget.
Anf. 64 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag kan bara konstatera att Eva Johansson nu ställer en helt
ny fråga till mig om handlingsberedskap och alternativa lägen. Den frågan
är jag faktiskt inte beredd att svara på. Jag har tankar även om sådana saker,
men jag tycker faktiskt att vi får hålla oss till de regler som gäller för att ställa
nya frågor.
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
23
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
24
Anf. 65 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Dä skall jag ge Mats Odell möjligheter att utveckla de tan-
karna vid en kommande frågestund. Tack!
Överläggningen var härmed avslutad.
15 § Svar på fråga 1991/92:95 om miljökonsekvensanalyser rörande
Öresundsbron
Anf. 66 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Siw Persson har frågat miljöministern vad regeringen avser
att göra för att utnyttja den regionala kompetens som finns i Skåne vid den
kommande miljökonsekvensanalysen av en fast förbindelse över Öresund.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Siw Persson kan vara förvissad om att det i den förestående miljöpröv-
ningen av en fast förbindelse över Öresund kommer att finnas stort utrymme
för att ta till vara de kunskaper om miljön och markanvändningen som finns,
bl.a. hos kommunerna, länsstyrelserna och kommunalförbunden i Skåne.
Jag kan konstatera att miljöaspekterna på en fast Öresundsförbindelse be-
handlades här i kammaren vid en frågestund den 15 oktober i år. Miljöminis-
tern hänvisade då till regeringsförklaringen och det som där framhålls om att
en miljöprövning av en Öresundsförbindelse kommer att äga rum och att
regeringen kommer att se till att miljökonsekvenserna av en sådan förbin-
delse kommer att bli grundligt utredda.
Det är viktigt att framhålla att regeringens prövning kommer att starta
först när en ansökan inkommit från projektets huvudman. En sådan ansökan
skall enligt naturresurslagen innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Mot-
svarande regler gäller för prövningen enligt vattenlagen.
Jag vill också nämna att en ansökan om tillstånd enligt naturresurslagen
för en fast förbindelse över Öresund kommer att sändas på en bred remiss,
där bl.a. regionala och lokala intressen kommer att bli väl företrädda. Dessa
intressen kommer även till tals vid prövningen enligt vattenlagen. I detta
sammanhang vill jag dessutom erinra om att länsstyrelsen i Malmöhus län
redan till regeringen har redovisat behovet av att en förbindelses konsekven-
ser för markanvändning och miljö utreds.
Anf. 67 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för det enligt min mening mycket
allmänt hållna svaret.
Anledningen till att jag ställde frågan var att jag har fått reda på att för-
frågningar har gått till marinbiologer i Göteborg och Stockholm, som säkert
är mycket kompetenta. Inom Lunds universitet och sydvästra Skånes kom-
munalförbund finns dock flera mycket kompetenta marinbiologer som inte
har fått någon förfrågan. I Malmöhus län har Öresundsfonden på ett mycket
kompetent sätt gjort utredningar i Öresund. Dessa människor har ännu inte
fått någon förfrågan. Vi har en miljödelegation i västra Skåne där Öresunds-
och Skälderviksgruppen i över ett år har arbetat med provtagningar, under-
vattensfilmning och förslag till kontrollprogram. Denna grupp har inte heller
fått någon förfrågan.
Eftersom jag vill tolka statsrådets svar positivt förutsätter jag att man
inom en snar framtid verkligen tillgodogör sig den breda kompetens som
finns hos oss. Vi skall komma ihåg att dessa människor har haft Öresund som
arbetsplats på olika sätt. Deras kompetens är unik i jämförelse med andra
kompetenta forskares.
Anf. 68 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Siw Persson har helt rätt i att det finns många som besitter
stora kunskaper på det här området, och det gäller förstås även regionalt.
Det finns dock två steg i det här. I det här läget är det de som skall bygga
Öresundsbron, det bolaget, som skall ta fram de miljökonsekvensbeskriv-
ningar som enligt lagen skall lämnas till regeringen. Det är de som nu be-
stämmer vad de lyfter fram i materialet och vems kunskaper de lyfter fram.
Sedan får vi bedöma underlaget, dra slutsatser och begära in ytterligare upp-
lysningar och kunskaper.
Vid prövningen enligt naturresurslagen skall det göras en bred och allsidig
belysning av konsekvenserna. Även andra stater än Sverige och Danmark
skall ha möjlighet att yttra sig när det gäller det här projektet. Det breda
underlaget till beslutet blir inte färdigt förrän regeringen verkligen har sam-
manställt allt som är möjligt att sammanställa.
Anf. 69 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Det finns som jag sade många mycket kompetenta männi-
skor som jobbar i Malmöhus län inom universitetet och på andra områden.
Dessa människor har med besvikelse sett att förfrågningar redan har gått till
andra personer. Dessa människor har i och för sig varit kritiska till en fast
förbindelse över Öresund. I dystra stunder har man tänkt att man blir hind-
rad bara för att man är kritisk.
Allt har dock två sidor, och jag tycker att man bör kunna vända på det här.
Om dessa människor får ett uppdrag, så vet man att de gör en ordentlig och
extrem utredning. Vi vet då att vi får ett bra underlag att stå på. Det skall vi
vända till något positivt.
Anf. 70 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag tycker att Siw Persson talar mycket klokt. Det är klart
att vi i regeringen kommer att vara oerhört intresserade av att få ett så allsi-
digt och bra underlag som möjligt där alla argument, kunskaper och forsk-
ningsresultat som har något med det kommande beslutet att göra lyfts fram.
Den här frågestunden kanske också blir en liten signal om vilka som finns
och vilka som vill vara med och diskutera den här frågan.
Anf. 71 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! Jag hoppas, fru statsråd, att detta medför att man tittar extra
noga på vilka som skall ha uppdrag. I så fall är jag mycket nöjd.
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
25
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
26
16 § Svar på fråga 1991/92:100 om pensionsåldern för yrkesofficerare
Anf. 72 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Henrik Landerholm har frågat mig om jag är beredd att
medverka till en ändamålsenlig åldersstruktur i försvaret genom bibehållen
eller sänkt pensionsålder för yrkesofficerare. Frågan har aktualiserats ge-
nom de förslag som militära pensionsåldersutredningen nyligen presenterat.
Utredaren har föreslagit att försvarsmaktens myndigheter får möjlighet
att för högst fyra år anställa annan militär personal än yrkesofficerare, främst
för att tillgodose behovet av yngre befäl. Myndigheterna skall vidare få av-
tala med den enskilde yrkesofficeren om villkoren för övergång i 35 - 40-års-
åldern till annan sysselsättning utanför försvarsmakten. Utredaren har också
föreslagit att det statliga pensionsavtalet och därmed 65 års pensionsålder
skall tillämpas på yrkesofficerarna. Den nuvarande pensionsåldern på 60 år
föreslås dock gälla övergångsvis en bra bit in på 2000-talet.
Det finns för närvarande en brist på yngre yrkesofficerare i det militära
försvaret. Samtidigt finns det ett överskott på det äldre befälet. En viktig
fråga framöver blir därför att komma till rätta med åldersstrukturen hos det
aktiva befälet. Yrkesofficerarnas ålderssammansättning måste anpassas
bättre till deras uppgifter i försvaret. Ytterst är detta också en fråga om krigs-
organisationens kvalitet.
Utredarens betänkande har nu överlämnats till statens arbetsgivarverk.
Det ankommer således på arbetsgivarverket och personalorganisationerna
att återuppta förhandlingarna om pensionsvillkoren för yrkesofficerarna.
Vad avser den kommande försvarsbeslutsperioden har jag sagt att överbefäl-
havaren skall utgå från gällande regler i fråga om de anställdas pensionsål-
der.
Anf. 73 HENRIK LANDERHOLM (m):
Herr talman! Först vill jag tacka försvarsministern för svaret. Jag är emel-
lertid inte riktigt på det klara med den långsiktiga innebörden av detta svar.
Försvarsministern anger i såväl sitt svar som planeringsanvisningarna till de
statliga myndigheterna inför vårens försvarsbeslut att utredningens resultat
inte skall ligga till grund för planeringen, dvs. man skall förutsätta att gäl-
lande regler för pensionsålder men också för personalreduktion skall bibe-
hållas. Det är min förhoppning att statens arbetsgivarverk skall uppfatta det
här som en tydlig signal. Men jag ser risken att man fortsätter att driva sin
egen linje. Om man skickar utredningen vidare till dem skulle det av statens
arbetsgivarverk kunna tolkas som en uppmuntran.
Statens arbetsgivarverk har ju inte tidigare tagit hänsyn till de uttalanden
som försvarsutskottet har gjort såväl år 1988 som år 1991 avseende en pen-
sionsåldershöjning för yrkesofficerare, som man då kraftfullt avvisade. Jag
är inte riktigt säker på att man kommer att klara av att tolka den här signalen
heller. Det är min uppfattning - jag är övertygad om att försvarsministern
delar den - att krigsorganisationens behov av rätt utbildad personal i rätt
åldersläge måste styra pensionsåldern. Det är också en viktig säkerhetspoli-
tisk signal att inte låta försvaret förgubbas.
Tyvärr innebär utredningens förslag att snedfördelningen mellan yngre,
fältdugliga officerare och äldre, kanske främst administrativt kompetenta,
blir ännu värre. Försvarets behov är just nu att 73 % skall vara yngre än 44
år och resten äldre. Med 65 års pensionsålder skulle enligt utredningen bara
53 % vara under 44 år redan år 1997.
Jag hoppas att försvarsministern delar min ambition att skapa rätt ålders-
struktur på försvarets personal, och inte utesluter att detta i ett senare skede
faktiskt kan kräva ett regeringsingripande beroende på resultatet av för-
handlingarna mellan arbetsgivarverket och personalorganisationerna.
Anf. 74 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Här finns en förhandlingsrätt, som också gäller de svenska
officerarnas och yrkesbefälens organisationer. I en förhandling finns som be-
kant två parter. Frågan är emellertid mera komplicerad än så, men det har
befunnits naturligt att frågan ändå överlämnas till en förhandling i det skede
som vi nu befinner oss i.
Jag har i kontakter med statens arbetsgivarverk uttryckt tvekan om att ge-
nerellt gå över till 65 års pensionsålder. Jag har sagt - jag vill ändå redovisa
min personliga uppfattning - att det är möjligt att man för vissa begränsade
kategorier kan tänka sig 65 år som pensionsålder. En del yrkesbefäl har s.k.
stabs- eller skrivbordstjänst. De har i praktiken inga mer fysiskt ansträng-
ande uppgifter än en rad andra människor inom den offentliga sektorn. Det
kan därför vara rimligt att man överväger att också dessa kategorier skall ha
65 år.
Frågan är dock - jag säger det än en gång - mera komplicerad än så. Det
handlar också om att sända ut säkerhetspolitiska signaler. De flesta länder
i världen har en 60-årig eller lägre pensionsålder. Det bör också tas med i
beräkningen.
Herr talman! Ytterst får vi återkomma till frågan när vi kan se resultatet
av förhandlingarna eller vartåt det lutar och när det är dags för ett nytt
försvarsbeslut. Jag har personligen inte låst mig i denna fråga.
Anf. 75 HENRIK LANDERHOLM (m):
Herr talman! Jag är mycket nöjd med försvarsministerns upplysning att
det i slutändan faktiskt kan bli så att man från regeringens sida måste titta
på frågan ytterligare, beroende på att officerarnas pensionsålder utgör en
viktig säkerhetspolitisk signal. I ett läge där försvaret rationaliserar och för-
söker dra ned antalet officerare är det extra viktigt att vi inte får behålla onö-
digt många äldre officerare. Det måste skapas möjligheter att få så många
yngre officerare som möjligt kvar.
Anf. 76 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Får jag bara i rättvisans namn säga att utredarens förslag in-
nebär att en eventuellt höjd pensionsålder icke skall slå igenom förrän in på
2000-talet. Det handlar således inte om att i det korta perspektivet göra
några förändringar som skulle kunna påverka effektiviteten i det svenska
försvaret.
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
27
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
17 § Svar på fråga 1991/92:110 om den framtida vapenhandeln
28
Anf. 77 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Kent Carlsson har frågat utrikesministern om innebörden av
en mening i det tal hon höll inför FNs generalförsamling den 10 oktober i år,
där hon uttryckte en förhoppning att de kommande åren skulle kunna bli
märkesår för en begränsad handel med konventionella vapen. Mot denna
bakgrund frågar Kent Carlsson om detta innebär någon förpliktelse för Sve-
rige att förändra sin nuvarande vapenexportpolitik och ytterligare begränsa
exporten av konventionella vapen från Sverige. Frågan har överlämnats till
mig.
Jag vill inledningsvis understryka att den svenska politiken avseende ex-
port av krigsmateriel utgår från våra egna behov. En inhemsk försvarsindu-
stri utgör en väsentlig tillgång i den svenska säkerhetspolitiken. Vår strävan
att stå utanför andra länders konflikter genom militär alliansfrihet i fred,
som syftar till neutralitet i krig, ställer även i dagens situation krav på ett
starkt försvar.
Herr talman! Kent Carlsson har i sin fråga berört ett ämne som i sin helhet
har en betydande räckvidd. Det gäller det internationella arbetet för fred
och avspänning, som Sverige under en lång tid aktivt medverkat i.
Även detta arbete gagnar Sveriges säkerhetspolitiska intressen genom att
syfta till internationell nedrustning och minskade spänningar i vår omvärld.
Det multilaterala nedrustningsarbetet inom Förenta nationernas ram är en
väsentlig del i detta arbete. På senare tid har en rad viktiga initiativ presente-
rats i fråga om icke-spridning. Initiativen har rört såväl massförstörelsevapen
som konventionella vapen. Den irakiska attacken på grannlandet Kuwait
gjorde världen uppmärksam på de stora rustningar som under en följd av år
pågått på vissa håll i tredje världen. Förutsättningarna för ökad internatio-
nell uppslutning kring dessa frågor och för ett konstruktivt arbete inom FNs
ram har därför ökat väsentligt.
Det är i detta sammanhang arbetet för en ökad transparens i den interna-
tionella handeln med konventionella vapen kommer in som ett viktigt led i
ansträngningarna att förhindra en okontrollerad spridning av vapen. Sverige
stöder aktivt detta arbete, tillsammans med många andra stater, bl.a. län-
derna inom den Europeiska gemenskapen.
Det har tidigare visat sig svårt att definiera och vinna gehör för en klar FN-
roll på vapenhandelns område. Detta hänger delvis samman med att många
länder, inte minst i tredje världen, är beroende av vapenimport för sin natio-
nella säkerhet. I FNs första utskott antogs nu den 15 november med stor ma-
joritet en resolution som innebär beslut om att upprätta ett FN-register av-
seende internationell handel med konventionella vapen. Sverige varjämte
ett trettiotal länder medförslagsställare till denna resolution, som inom
några veckor förväntas komma att antas i generalförsamlingen.
För svensk del har vi som bekant intagit en restriktiv vapenexportpolitik.
Den innebär ett generellt exportförbud men med möjlighet för regeringen
att ge dispens. Redovisning av den svenska vapenexporten sker öppet i de
årliga redogörelser som sedan ett antal år ges till riksdagen.
Jag vill nämna att regeringens redovisning för den svenska krigsmateriel-
exporten för år 1990 i engelsk översättning har överlämnats till övriga med-
lemsstater i FN som ett led i vår strävan efter en ökad öppenhet.
Enligt SIPRIs statistik minskade den internationella handeln med tyngre
konventionella vapen med inte mindre än 35 % under år 1990. Sveriges an-
del av den totala exporten av sådana vapen i världen i fjol uppgick till ca
0,5 %. Värdet av den svenska krigsmaterielexporten var år 1990 ca 3,3 mil-
jarder kronor. Detta motsvarade knappt 1 % av den totala svenska varuex-
porten samma år. Regeringen avser att under våren 1992 till riksdagen lämna
en redogörelse för krigsmaterielexporten under innevarande år. Att döma
av de utförseltillstånd som har meddelats kommer värdet av exporten under
år 1991 att ligga ungefär på samma nivå som år 1990, vilket då innebar en
väsentlig nedgång jämfört med året innan.
Herr talman! Som framgår av de redovisade siffrorna och mot bakgrund
bl.a. av de nämnda ansträngningarna för att öka öppenheten om den inter-
nationella vapenhandeln är Sverige berett att påta sig alla de förpliktelser
som kan komma att följa av FNs fortsatta arbete rörande den internationella
handeln med konventionella vapen.
Vad beträffar den svenska krigsmaterielexportpolitiken vill jag framhålla
att arbetet fortgår inom regeringskansliet med en kommande proposition om
ny krigsmateriellagstiftning. Detta torde resultera i ett förslag till riksdagen
under innevarande riksdagsår.
Anf. 78 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret på frågan, som jag dock inte tycker är
något svar på frågan. Det är snarare en redogörelse för läget i världen i vad
gäller konventionella vapen och icke-spridning. Min fråga gäller vad den
svenska regeringen är beredd att göra med den svenska vapenexportpoliti-
ken. Skall det uttalande som Margaretha af Ugglas gjorde i FNs generalför-
samling leda till att regeringen i lagförslag eller på annat sätt medverkar till
en minskad svensk vapenexport? Jag ställer återigen den frågan till minis-
tern.
Sverige är en av de största vapenexportörerna i världen. Enligt SIPRI är
vi bland de tio största. Sverige har självfallet ett ansvar som en stor vapen-
exportör att driva frågan om minskad export av vapen internationellt men
också att agera självt. Jag skall ta några exempel på länder dit Sverige har
exporterat vapen och där det har förekommit konflikter. Det gäller Indien
och Pakistan. 200 har dödats i år. Det gäller också Indonesien. Vi har i och
för sig inte exporterat till Indonesien sedan år 1990, men det förekommer i
dessa dagar brott mot de mänskliga rättigheterna. Kommer den nya rege-
ringen att stoppa framtida export till Indonesien, som har visat sig vara en
stat som förtrycker befolkningen på Östtimor? Det finns flera andra exem-
pel. Singapore exporterar t.ex. vapen vidare som har importerats från Sve-
rige.
Vad kommer Sverige att göra mera praktiskt förutom att stödja FN-försla-
get om ett register? Kommer vi att stödja det förslag som Canada har lagt
fram om att det här skall tas upp i ESK-processen? Finns det funderingar om
att man i den nya lagen om krigsmateriel skall göra bestämmelserna ännu
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
29
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
30
mer restriktiva? Har regeringen några idéer om hur utrikesministerns utta-
lande skall förverkligas i praktiken?
Anf. 79 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! När utrikesministern talade om att det kan bli ett märkesår
syftade hon inte minst på det förhållandet att det finns en helt annan medve-
tenhet än tidigare om behovet av att minska handeln med konventionella
vapen. Det främsta uttrycket för detta är just att handeln minskar. Det är
det mest uppmuntrande.
När det gäller de förpliktelser som kan aktualiseras i det korta perspekti-
vet kan de komma som ett resultat just av resolutionen i FN om ett särskilt
vapenregister. Trots att vi har visat en mycket stor öppenhet med internatio-
nella mått mätt när det gäller redovisning av vår krigsmaterielexport och
krigsmaterielhandel, kan det innebära att ytterligare en del kompletterande
uppgifter skall lämnas rörande vår vapenexport. Om jag har förstått resolu-
tionen rätt - de praktiska anvisningarna är inte utarbetade i detalj - kommer
även redovisningen av importen att förändras.
Kent Carlsson tog upp den framtida krigsmaterielexportlagstiftningen. Vi
arbetar nu från fall till fall med utgångspunkt från de riktlinjer som riksdagen
tidigare har lagt fast. Inga förändringar har gjorts i detta. En ny krigsmate-
rielexportproposition kommer till våren. Jag vill inte föregripa resultatet av
de överväganden som regeringen kan göra på den punkten.
Anf. 80 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Visst är det glädjande att försäljningen av vapen i världen
minskar. Det är mycket glädjande. Men den fråga jag ställde gäller huruvida
Sverige som tidigare har haft en pådrivande roll även under den nya rege-
ringen är beredd att ta initiativ både nationellt och internationellt. Det jag
har hört hittills gäller att vi stöttar förslaget om ett FN-register. Jag skulle
vilja veta om regeringen är beredd att ta några inhemska initiativ.
De förarbeten och utredningar som gäller den lagstiftning som regeringen
nu jobbar med pekar snarare på att vi underlättar exporten av vapen genom
vapenteknologisamarbete med Frankrike och andra, just för att skydda vår
egen industri. Det finns en risk för att Sverige kommer att stå för en större
del av vapenexporten sammantaget.
Avslutningsvis vill jag fråga: Skall jag tolka detta som att regeringen inte
har några idéer eller funderingar om hur man på nationell basis skall minska
svensk vapenexport?
Anf. 81 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! När det gäller det internationella samarbetet har Sverige,
precis som sades, aktivt stött och medverkat i arbetet med den FN-resolution
som har utfärdats. Vi kommer att stödja alla realistiska alternativ för att gå
vidare på den vägen.
När det gäller den nationella sidan konstaterar jag att det finns bred parti-
politisk enighet om att vi skall ha en krigsmaterielindustri, och för att kunna
upprätthålla den är det nödvändigt med en viss export. De riktlinjerna är vi
eniga om. Jag menar att det är en styrka. När vi arbetar vidare med dessa
frågor är vår avsikt att söka en så bred partipolitisk uppslutning som möjligt
också om de framtida riktlinjerna, som kommer att föreslås i propositionen
om krigsmaterielexport. En god grundval finns i den parlamentariska utred-
ningen där vi har en bred partipolitisk enighet om krigsmaterielexport-
politiken. Den skall vi slå vakt om.
Anf. 82 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Det har ett egenvärde att det finns en bred politisk enighet
eller majoritet för den politik som skall föras när det gäller vapenexporten.
Men med den nuvarande vapenexportlagstiftningen ges regeringen stora
möjligheter till tolkningar och beviljande av dispenser för vapenexport. Ett
exempel är just Indonesien. Exporten har nu upphört, men säkerligen kom-
mer en ny begäran om att få exportera till Indonesien. Ett led i minskandet
av svensk vapenexport och också i värnandet om mänskliga rättigheter är att
den nya regeringen säger nej till sådana licenser. Det är en fråga till herr
Dinkelspiel, om det är den nya regeringens avsikt att vara restriktiv på den
punkten och säga nej.
Sverige har ett ansvar internationellt att vara föregångare även på detta
område och på olika sätt ta politiska initiativ och inte bara vänta på att den
internationella vapenexporten sjunker. Det är det jag har efterlyst. Det gäl-
ler att på politisk väg minska den svenska vapenexporten och givetvis också
att driva förslag internationellt, som kan minska den internationella vapen-
exporten.
Anf. 83 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag kan mycket kort svara på dessa två frågor. Vi avser att
tillämpa den politik som har tillämpats hittills. Blir politiken omprövad i
olika delar, kommer vi att söka bredaste möjliga partipolitiska enighet.
När det gäller den andra frågan kan jag försäkra att vi kommer att vara
aktiva. Vi var mycket aktiva under arbetet de senaste veckorna med en reso-
lution i FN. Även andra initiativ kommer att sökas.
Anf. 84 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Vad jag förstår av ministern finns det något slags ambition
att vi skall hålla nere vapenexporten och medverka till att så sker internatio-
nellt. Men de signaler som kommer från alla bedömare och experter som har
suttit med i utredningar om den nya lagstiftningen om krigsmateriel är att vi
snarast måste liberalisera våra regler och ge större möjligheter till vapenex-
port, för att skydda vår inhemska vapenindustri. Där skickar man från den
svenska regeringens sida ut två olika signaler: å ena sidan skall vapenexpor-
ten minska, och å andra sidan skall man underlätta för vapenteknologisam-
arbete och export av vapen. Jag måste fråga om regeringen och minister Din-
kelspiel tänker sig att den nya lagstiftningen skall vara restriktivare.
Anf. 85 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Som jag sade vill jag inte föregripa resultatet av det arbete
som nu pågår med propositionen om krigsmaterielexport, inte minst därför
att vi strävar efter bredaste möjliga enighet kring dessa frågor.
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
31
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
32
Det är ingenting fult med vapenexport. Det finns en bred enighet om att
Sverige, för att kunna upprätthålla sin egen säkerhet, behöver en viss krigs-
materielexport. Det är endast om man är helt emot varje militärt försvar som
man lätt kan säga sig att vi skall avskaffa varje form av krigsmaterielexport.
Annars är det ett besvärligt awägningsproblem. Det är ett awägningsprob-
lem som vi vill diskutera med alla som det berör.
Anf. 86 KENT CARLSSON (s):
Herr talman! Jag reagerade på ministerns uttalande om att det inte är nå-
got märkligt med vapenexport. Det finns ett antal exempel på att svensk va-
penexport faktiskt har varit en viktig ingrediens i konflikter. Ta Indonesien
som ett bra exempel. Det gäller också Indien-Pakistan, ett exempel som är
aktuellt nu. Någon stolthet över svensk vapenexport tycker jag knappast att
man kan uttrycka här i kammaren.
Det jag frågade var: Finns det ambitioner från regeringen att minska den
svenska vapenexporten? Margaretha af Ugglas har sagt i FN att vi skall
minska vapenexporten. Samtidigt arbetar regeringen med lagförslag som an-
tagligen innebär att man skickar en helt annan signal. Jag tycker att det är
en inkonsekvent hållning. Det gagnar knappast vår trovärdighet internatio-
nellt om vi å ena sidan driver krav på minskad vapenexport och på FN-regis-
ter osv., och å andra sidan nationellt förbereder en annan linje som snarast
leder till ökad vapenexport och vapenteknologisamarbete.
Överläggningen var härmed avslutad.
18 § Svar på fråga 1991/92:133 om handeln med Jugoslavien
Anf. 87 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Pär Granstedt har frågat utrikesministern vilka åtgärder re-
geringen avser vidta för att underlätta Sveriges ekonomiska utbyte med de
jugoslaviska republiker som försöker medverka till en fredlig lösning och i
synnerhet Slovenien. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag
som skall svara på frågan.
I korthet innebär regeringens beslut om ekonomiska åtgärder mot Jugo-
slavien att gällande bilaterala handels- och samarbetsavtal sägs upp. Beslutet
innebär vidare att Jugoslavien fr.o.m. den 13 november 1991 strukits från
listan över de länder som har särskild tullfrihet för varor enligt förordningen
(1987:1285) om tullfrihet för varor från utvecklingsländerna (s.k. GSP-för-
måner).
Därutöver har EFTAs råd den 14 november 1991 beslutat att suspendera
de olika delarna av det multilaterala samarbetet med Jugoslavien. Detta gäl-
ler bl.a. samarbetet inom ramen för den s.k. Bergendeklarationen och tidi-
gare gjorda utfästelser om finansiering av en industrialiseringsfond.
I samband med informationen om regeringens nyss redovisade ekono-
miska åtgärder har jag även meddelat att regeringen är beredd, att i ljuset
av den fortsatta utvecklingen, överväga särskilda åtgärder till förmån för
parter som aktivt medverkar i arbetet med att finna en fredlig och allomfat-
tande lösning på konflikten. EG-länderna har gjort ett liknande uttalande.
Det är för dagen inte möjligt att säga exakt vilka åtgärder som här kan bli
aktuella, men regeringen följer nära utvecklingen och står även i kontakt
med såväl övriga EFTA-länder som med EG-kommissionen i strävan att
uppträda på ett samordnat sätt.
Anf. 88 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Dinkelspiel för svaret på frå-
gan. Det är en tragisk utveckling som har gjort dessa åtgärder nödvändiga.
Jag har haft tillfälle att tidigare i dag diskutera detta med utrikesministern.
Åtgärderna i sig skapar också problem. De är nödvändiga, som ett försök
bland många att tvinga parterna till förhandlingsbordet. Man får då accep-
tera att de kan skapa en del svårigheter. Men de slår litet blint. De slår mot
parter som egentligen inte är inblandade i konflikten. Det mest uppenbara
exemplet på det är Slovenien.
Slovenien fungerar i dag i allt väsentligt som en självständig stat. Slove-
nien har egna gränskontroller, inga främmande trupper på sitt territorium,
sköter sin egen utrikeshandel osv. Men Slovenien är utsatt för ekonomiska
åtgärder från Sverige och västvärlden i övrigt utan att egentligen ha gjort
någonting som föranleder detta eller har varit inblandat i någonting sådant.
Jag tror att det är viktigt att de överväganden som statsrådet talar om i sitt
svar sker med viss skyndsamhet. Tiden går. Sloveniens svårigheter djupnar.
Det är angeläget att ett normalt ekonomiskt utbyte åtminstone med Slove-
nien kan komma till stånd så fort som möjligt. Jag tror säkert också att den
slovenska delegation på hög nivå som var här i förra veckan framförde precis
de synpunkterna till statsrådet Dinkelspiel.
Anf. 89 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag avslöjar ingen större hemlighet om jag bekräftar precis
vad Pär Granstedt säger. Det är en alldeles naturlig reaktion från Sloveniens
sida.
Situationen kan inte tecknas helt i svart och vitt, så att man kan säga vem
som är buse och vem som är ängel. Det är klart att bilden är mångfasetterad.
Det är just det som speglas i regeringens uttalande att man skall se över dessa
åtgärder och eventuellt gradera dem framöver.
Jag delar Pär Granstedts uppfattning att vi, också i ljuset av utvecklingen
i Jugoslavien, så snart som möjligt skall utvärdera åtgärderna och se om det
finns anledning att tillämpa dem selektivt i något avseende eller på annat sätt
selektera de ekonomiska åtgärder som vidtas.
Anf. 90 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Det är klart att situationen är komplicerad. Framför allt är
det komplicerat när man skall göra en bedömning av Kroatiens roll. Vi upp-
lever väl i allmänhet situationen så att det är Serbien som står för mycket av
aggressiviteten och Kroatien är i viss mån den angripna parten. Samtidigt
finns det uppenbarligen mycket att säga om båda parternas ageranden. Men
när man diskuterar Slovenien tycker jag uppriktigt sagt inte att det är fullt så
komplicerat.
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 27
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
34
Slovenien är inte inblandat i kriget över huvud taget. Därför borde det
inte kräva så utförliga överväganden från regeringen innan man kan komma
fram till att man åtminstone bör försöka vidta åtgärder för att Slovenien inte
onödigtvis skall drabbas. Jag hoppas alltså att regeringen någorlunda snabbt
kan komma till slutsatser, i varje fall på den punkten.
Anf. 91 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag noterar vad Pär Granstedt säger. Det finns ingen grund-
läggande skillnad i bedömning här.
När man ser på t.ex. GSP-förmånerna, dvs. frågan om tullfrihet, är det
rent tekniskt ganska komplicerat att göra en åtskillnad. Vi skall överväga de
olika åtgärder som Pär Granstedt har tagit upp.
Överläggningen var härmed avslutad.
19 § Svar på fråga 1991/92:147 om skolans ansvar
Anf. 92 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig vad regeringen tänker göra
för att ge skolans personal de kunskaper som behövs för att bemöta lögner
och missuppfattningar om svensk flyktingmottagning.
Redan i skollagen klargörs att all personal i skolan har ansvaret för att
främja aktningen för varje människas egenvärde. Härtill kommer att riksda-
gen 1985 uttalat att undervisningen skall präglas av ett interkulturellt syn-
sätt. Jag förutsätter att skolverket, som har ansvaret för att vidta åtgärder
för att utveckla skolan i den riktning riksdag och regering anger, följer ut-
vecklingen särskilt noga.
Detta är styrdokumenten, dvs. ramarna och målen. Medlen är här den
fortbildning som staten ger resurser till och kommunerna har ansvaret för
att genomföra. De frågor vi nu talar om har fått stor uppmärksamhet bl.a. i
massmedierna och i olika manifestationer mot främlingsfientlighet. Jag ut-
går därför från att man i kommunerna kommer att ge insatser av det slag
Berith Eriksson efterlyser hög prioritet.
Samtidigt måste enligt min uppfattning arbetet i skolan vara tålmodigt
med syfte att på längre sikt öka toleransen och påverka normer och attityder.
Risken är annars stor att åtgärder på detta område blir ytliga och fragmenta-
riska. Här kommer skolans läroplaner in. Själv sade jag förra veckan i ett
annat frågesvar att regeringsförklaringens ord om människolivets okränk-
barhet och den personliga integriteten måste komma till uttryck i tydligare
läroplaner för skolan än vi har i dag.
Anf. 93 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag kommer själv från en
liten ort i Norduppland, där vi har haft tre flyktingförläggningar. Nu har vi
två, förutom kommunmottagning. Det är nytt från 1985 att flyktingarna
finns ute i små kommuner. Två skolor har bränts ned. En hel del andra inci-
denter har förekommit, att skolbarn har kastat sten mot flyktingar osv.
Jag tog själv initiativ och gjorde besök i högstadieskolan i går. Jag hade
åtta lektionstimmar med åttor och nior. Jag kan utifrån det tala om att vad
skolan och lärarna nu vill ha är faktakunskaper.
Skolverket skulle vara den myndighet som har ansvaret för att ta fram fak-
tamaterial anpassat för barn i olika åldrar. De vill faktiskt veta hur många
flyktingar vi tar emot, vilka som får stanna, varför det är olika för flyktingar
från olika länder, hur de internationella lagarna ser ut, osv. Jag är också med-
veten om att nästa nyckelgrupp kanske är rektorerna, som bör ta initiativ till
studiedagar först för personal och sedan för barnen.
Just nu är det mycket angeläget att det kommer fram material som är
lämpligt att använda ute i skolan, rent faktamaterial.
Anf. 94 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag är mycket väl medveten om det. Vi har decentraliserat
ansvaret på detta område. Det finns ett behov av information, och det finns
mycket material.
Vi har en relativt ny bok som heter Rasism och etniska konflikter - vad
kan skolan göra?, som SÖ har gett ut. Den kom i våras. Den är mycket bra
och utgår från ett projekt där över 100 skolor har arbetat på olika sätt. Där
finns bra beskrivningar, idéer, tankar och fakta för lärarna.
Invandrarverket har sedan tio år tillbaka arbetat med att ta fram service-
material till skolorna. Det finns egentligen hur mycket som helst. Tidningen
Bamse är ett material för lågstadiet. Det finns kortfattade faktablad. Ett he-
ter Överlagda lögner. Det är kort och belyser argument i den typen av flyg-
blad som de flesta av oss har fått någon gång, där det står att invandrare får
hur mycket bidrag som helst och allt vad det nu är. Här bemöts den typen av
påståenden punkt för punkt mycket sakligt.
Det finns mycket material, från både invandrarverket och SÖ. Jag tror att
det nu handlar om att få dem som arbetar i skolan att ta tag i denna informa-
tion, att få dem informerade om var man söker information och att faktiskt
använda den. Jag tror att vi vuxna i Sverige vet en mängd saker som borde
sägas och göras mot främlingsfientlighet och intolerans. Problemet är att vi
vet allt detta, men vi gör för litet. Därför tycker jag att det är utomordentligt
att Berith Eriksson som riksdagsledamot har varit ute i en skola. Det är det
praktiska arbetet och föredömena som till slut kan ge resultat. Målen och
riktlinjerna finns, liksom informationen. Det gäller bara att använda den.
Anf. 95 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag kontaktade invandrarverket och hade med mig material.
Jag såg till att alla skolor i min kommun har kataloger över det material som
finns. Men det var helt klart att de på skolorna inte hade en aning om att det
fanns så här mycket material. Då måste man på centralt håll se till att mate-
rialet kommer ut eller att kunskapen om materialet kommer ut.
De rasistiska organisationerna försitter inte tillfället att få ut sitt s.k. fakta-
material. Så fort det har varit en incident med svenskar och flyktingar på en
ort, ser de till att dela ut flygblad i just det området. På det sättet förstärker
man angreppen just mot flyktingar.
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
5 var på frågor
35
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
Anf. 96 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag skall göra vad jag kan för att se till att informationen om
var man kan få materialet kommer ut ordentligt till våra skolor. Kanske har
denna debatt kunnat bidra en del till den marknadsföringen.
Anf. 97 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 16.29 på förslag av förste vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 18.00.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
20 § Svar på fråga 1991/92: 142 om katastrofhjälp till de irakiska
kurderna
Anf. 98 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig om jag är beredd att anslå
katastrofhjälp till de irakiska kurderna.
Sverige har gett ett aktivt stöd till FN-programmet för humanitära insatser
i Irak och den närliggande regionen. Hittills i år uppgår det svenska bidraget
till ca 60 milj.kr. Regeringen har därutöver bidragit till det humanitära hjälp-
arbete som Röda korset och Rädda barnen bedriver i Irak. En summa om
10 milj.kr. har också lämnats som finansieringsbidrag till de 470 FN-vakter
som stationerats över hela Irak.
FN-programmet har enligt FNs egen rapport från oktober i år varit effek-
tivt. Således har de olika FN-organen tillsammans med enskilda organisatio-
ner fått alla flyktingar i Turkiet och Iran att återvända till Irak. Dessutom har
man försett två miljoner flyktingar och återvändande samt miljontals andra
sårbara grupper i Irak med basförnödenheter. Men även om programmet har
varit effektivt återstår stora hjälpbehov. Detta förhållande har också erkänts
av FN genom resolution 706 den 15 augusti i år. Sverige avvaktar nu FNs
godkännande av resolutionen. Jag kan lova Berith Eriksson att Sverige kom-
mer att medverka på bästa sätt i FN-arbetet och i de betydande arbetsuppgif-
ter som återstår i Irak. Skulle FN-beslutet låta vänta på sig är jag beredd att
föreslå SIDA att katastrofmedel genom hjälporganisationer som Röda kor-
set m.fl. ges hög prioritet.
36
Anf. 99 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar biståndsministern för svaret. Minor, bostäder och
kylan är de starkaste hoten mot kurderna i Irak just nu. Det finns miljontals
minor runt vattenkällor och byar samt i gränsområden, framför allt mot Iran
men även mot Turkiet. FN har lovat att man skall få hjälp med minröjning,
men ingenting har ännu gjorts, och många människor skadas dagligen av mi-
norna.
FNs vinterprojekt för området innebär att 45 000 bostäder skall byggas.
De får vara 6,5 x 4,0 meter och skall i regel bebos av sju personer. Männi-
skorna skall bygga dem själva. De får takbjälkar, korrugerad plåt, fönster,
dörrar, dörrkarmar och spik. Väggmaterialet måste de försöka att skaffa
själva, och då måste de också köpa cement. De får inte kaminer utan måste
köpa sådana.
En kamin kostar 100 USA-dollar. De som kommer för att sälja exempelvis
cement och kaminer är framför allt från Turkiet men även från Iran. De god-
känner bara dollar, en valuta som de drabbade människorna inte har, och de
har inte heller de summor som krävs.
En annan hjälporganisation bygger 15 000 hus i området. Det finns dock
mellan en och en halv och två miljoner människor som saknar tak över huvu-
det just nu. De planerade insatserna täcker 20% av behovet. Om inte män-
niskorna får hjälp, först och främst med minröjning, så att de kan bölja odla
grönsaker när våren kommer, och sedan med att få tak över huvudet, kom-
mer hundratals människor att dö i området under vintern. Det är vinter nu,
och det är mycket kallt.
Anf. 100 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag tycker att det är utomordentligt bra att Berith Eriksson
har lyft fram den här frågan. Vi är helt och rörande överens om att alla tänk-
bara insatser skall göras för att hjälpa ett folk som har lidit och lider på ett
så ohyggligt sätt. Som jag redan sagt håller vi en hög beredskap på katastrof-
området, och om det blir ett beslut i FN har vi möjlighet att omgående bidra
med finansiellt stöd.
Vi följer alltså utvecklingen i Irak och den närliggande regionen mycket
noga. Härvidlag är rapporteringen från Röda korset och även FN liksom det
arbete som bedrivs där något som är mycket viktigt för oss.
Herr talman! Jag skulle också vilja säga att vi har gjort vissa direkt riktade
insatser för just Irak-kurderna, exempelvis via PMU, som den 27 juni i år
fick ett statligt bidrag på drygt 1 milj.kr. till teknisk hjälp. Men jag vill betona
att vi har beredskap för att göra mer.
Anf. 101 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Det låter bra. Jag har i dag talat med en journalist och en
fotograf som har kommit ut från området och som är mycket bekymrade.
De kommer väl att gå ut med sitt material dels i ”8 dagar”, dels i tidningsar-
tiklar. Vad det handlar om är människor från 4 000 förstörda byar, utspridda
i stora områden som nu behärskas av Irak. Så sent som i går fick vi rapporter
om nya strider och nya flyktingströmmar.
Behovet av bostäder är mycket större än vad som hittills har beräknats.
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
37
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
38
Man måste också komma ihåg att klimatet därnere är ungefär som i Norr-
land. Det är nu snö och mycket kallt. Jag hoppas verkligen att vi skall kunna
fatta ett beslut om katastrofhjälp även utan att frågan väcks av FN.
Överläggningen var härmed avslutad.
21 § Svar på fråga 1991/92:146 om biståndet till Cuba
Anf. 102 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Lars Moquist har frågat mig varför inte utvecklingsbiståndet
till kommunistregimen i Havanna stoppats helt.
I regeringsförklaringen sägs att Sverige skall leva upp till sina internatio-
nella åtaganden på biståndsområdet. Vidare deklareras regeringens avsikt
att avbryta biståndssamarbetet med Cuba. Jag kan konstatera att regeringen
förra veckan fattade beslut helt i enlighet med regeringsförklaringen och de
riktlinjer som gäller för utvecklingssamarbetet med Latinamerika.
Riktlinjerna för bistånd till Latinamerika innebär en satsning på länder
som bedriver en utvecklingspolitik som främjar mänskliga rättigheter, demo-
krati och ekonomiska reformer. Jag anser inte att Cuba bedriver en sådan
utvecklingspolitik, vilket motiverar beslutet att avbryta biståndet till Cuba.
Beslutet innebär att biståndet helt upphör då ingångna avtal avslutas. För
det tekniska samarbetet och kursverksamheten genom BITS innebär detta i
praktiken att verksamheten avbryts då endast en mycket liten summa finns
kvar att utbetala till pågående projekt. För SARECs del innebär det att
forskningssamarbetet avslutas då det nu gällande avtalet löper ut 1992/93.
Jag anser nämligen att länder som ingår avtal med Sverige skall kunna lita
på att vi håller vad vi lovat. Det skulle dessutom innebära slöseri med bi-
ståndsmedel att abrupt avbryta det pågående forskningssamarbetet, bl.a. på
cancerområdet. Här handlar det inte enbart om finansiella överföringar utan
också om ett viktigt givande och tagande på det vetenskapliga området, som
kan föra forskningen framåt även i Sverige.
Anf. 103 LARS MOQUIST (nyd):
Herr talman! Jag tackar biståndsministern för svaret. Samtidigt vill jag
passa på att lyckönska Alf Svensson till hans ansvarsfulla ministerpost. Små-
länningar har ju oftast gjort bra ifrån sig i tidigare regeringar, och jag hoppas
att Alf Svensson skall fortsätta denna fina tradition.
Jag är dock inte så nöjd med svaret. Jag förstår i och för sig att det kan
vara svårt att direkt avbryta ett ingånget avtal och ett samarbete just på
forskningsområdet. Jag tycker dock inte att det hade varit så stor skillnad
om det i stället hade varit fråga om ett annat projekt i Cuba, på skolområdet
eller liknande område. Också det kunde ha varit ett projekt som sträckt sig
över ett avsevärt antal år framöver. Kanhända hade man haft samma syn på
ett sådant projekt, som kanske hade sträckt sig fram till 1995/96. Det nu ak-
tuella projektet upphör tydligen den 1 juli 1993.
Vi som hörde regeringsdeklarationen hade trots allt förväntat oss att bi-
ståndet helt skulle ha avbrutits. Jag vill ställa frågan till vilken summa pro-
jektet belöper sig. Det har i pressen funnits uppgifter om att det gäller ca 7
milj.kr. Är det ungefärligen en korrekt uppgift?
Anf. 104 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Det är en korrekt uppgift räknat på årsbasis. Det blir under
de tre åren framöver sammanlagt 21 milj.kr.
Jag vill understryka för Lars Moquist att den här forskningen är på en
mycket hög professionell nivå. Det är faktiskt så att våra forskare är måna
om att den skall få fortsätta, eftersom de har en hel del att lära av sina ku-
banska vänner. Jag tror att man måste hålla denna typ av relationer litet vid
sidan om andra biståndsrelationer.
Det kan också vara betydelsefullt att denna typ av professionella forskare
har något fönster utåt och att vi har något fönster in till dem. Jag måste säga
att jag rent etiskt eller mentalt skulle ha haft svårt att avbryta den forsknings-
relation som nu finns. Det gäller, som Moquist vet, i synnerhet cancerforsk-
ning, inte minst användningen av interferon. Samarbetet avser också områ-
den som lymfom och bröstcancer. Det gäller vidare medicinsk forskning av-
seende hjärnhinneinflammation, diabetes och tuberkulos. Jag tycker att det
är viktigt att forskning på professionell nivå beträffande sjukdomar som är
så brutala för alla drabbade inte avbryts.
Anf. 105 LARS MOQUIST (nyd):
Herr talman! Jag tycker ändå att pengar till den fortsatta verksamheten
fram till den 1 juli 1993 kunde ha kommit från annat håll. Om kubanerna
anser att denna forskning skall fortsätta, tycker jag att man från kubansk
sida själv kunde ha finansierat den, hellre än att Sverige skall fortsätta att ge
biståndspengar till en kommunistisk regim i Havanna.
Anf. 106 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag vågar nog mycket klart säga att om vi hade dragit tillbaka
denna förhållandevis blygsamma forskningsresurs, hade den här forskningen
inte kunnat fortsätta. Jag tror faktiskt att det skulle ha varit ganska svårt
också för Lars Moquist att försvara ett avbrytande av en forskning, som de
professionella anser vara betydelsefull för att ta itu med dessa utomordent-
ligt utbredda folksjukdomar, vilka vi så gärna vill kunna hantera. Jag tror att
det i synnerhet skulle vara ganska svårt för Lars Moquist att försvara ett så-
dant avbrytande gentemot de grupper som är drabbade av sjukdomen.
Men Lars Moquist och jag är helt överens om att det inte blir något fortsatt
umgänge på biståndsnivå med Cuba när detta projekt är helt avslutat. Dess-
utom tror jag inte att Fidel Castro kommer att kunna hanka sig kvar länge
till på Cuba.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
39
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
40
22 § Svar på fråga 1991/92:157 om de enskilda organisationernas
ställning i biståndsarbetet
Anf. 107 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Filip Fridolfsson har frågat mig vad jag avser att göra för att
stärka de enskilda organisationernas ställning i biståndsarbetet.
För närvarande kanaliseras omkring 20 % av det totala biståndet via SIDA
genom enskilda organisationer. Detta illustrerar de enskilda organisationer-
nas förmåga att främja demokrati och att nå ut med sociala och andra insat-
ser till de fattigaste och mest sårbara grupperna i u-länderna.
Jag avser att stärka de enskilda organisationernas ställning i biståndsarbe-
tet på flera olika områden.
I de samtal som regelbundet hålls med de länder som mottar svenski stöd
kommer jag att ägna särskild uppmärksamhet åt villkoren för de enskilda
organisationernas arbete i dessa länder. Utgångspunkten härvidlag är att or-
ganisationerna skall ha goda möjligheter att med sina kunskaper och erfa-
renheter dels genomföra effektiva biståndsinsatser, dels stödja framväxten
av folkliga rörelser för att därigenom främja mänskliga rättigheter och en
demokratisk samhällsutveckling. Jag kommer också att understryka denna
uppfattning i relevanta multilaterala sammanhang.
Jämsides med detta vill jag genom biståndssamarbetet stödja uppbyggna-
den av fungerande internationella kontaktnät mellan enskilda organisatio-
ner. Svenska folkrörelser har i detta sammanhang en viktig pådrivande upp-
gift.
Fortsatta ökningar av biståndet genom enskilda organisationer skall ge
dessa möjligheter att planera en tillväxt av såväl projekt- som informations-
verksamheten. Genom stöd till innovativa insatser på bl.a. folkbildningsom-
rådet kan sådana insatser främja kontakt mellan kulturer och befolknings-
grupper också i vårt svenska samhälle.
Enskilda organisationer kommer vidare att ha en huvudroll i det särskilda
bistånd som ges för att främja mänskliga rättigheter och demokrati.
Jag avser slutligen att fortsätta samrådet med de enskilda organisationerna
genom folkrörelserådet.
Anf. 108 FILIP FRIDOLFSSON (m):
Herr talman! Jag vet att jag är litet sent ute, men också jag vill gratulera
Alf Svensson till posten som biståndsminister. Jag tror att statsrådet Svens-
son är rätt man på rätt plats. Det är väl känt för många här att statsrådet Alf
Svensson och jag är samma andas barn - vi är pingstbröder. Vi ser därför på
biståndsfrågorna ur samma vinkel, och vi vet vilket fantastiskt arbete kyr-
korna och de fria samfunden gör.
Jag har nu fått ett svar som är synnerligen positivt. Det är så positivt att
jag redan har fått svar på de följdfrågor jag har snickrat ihop på mitt rum.
Detta är en litet trist utgångspunkt för en debatt. Jag har i alla fall ett råd,
och jag vill höra om det inte ligger någonting i detta råd, som jag har kommit
på alldeles själv.
I denna riksdag finns i alla partier folkrörelsefolk. Frågor måste slussas
igenom riksdagen för att de skall få en reell innebörd. Jag undrar om inte
statsrådet då och då, över partigränserna, skulle kalla in någon eller några
av dessa personer för samråd. Skulle statsrådet Svenssons ögon falla på mig
som moderat skulle jag känna mig smickrad, och jag tror också att jag skulle
kunna delge vissa synpunkter som skulle vara bra i detta sammanhang. Lig-
ger det inte någonting i en sådan synpunkt?
Anf. 109 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag tackar min broder Filip Fridolfsson för det goda rådet
och tar det naturligtvis till mig.
Vi har, och det vet säkert Filip Fridolfsson, mycket goda kontakter genom
Folkrörelserådet, men dessa kontakter kan naturligtvis bli bättre, och vi kan
gott också ha kontakter med folkrörelsepersoner här i kammaren.
Jag vill i sammanhanget ändå lyfta fram att det ibland kan vara litet svårt
för folkrörelserna att ta åt sig de möjligheter som finns. Det finns ett tak. Jag
är klar över att Filip Fridolfsson känner till detta, men jag skulle ändå vilja
påpeka det. Det finns nämligen ute i opinionen ibland en föreställning om
att folkrörelserna kan ta på sig precis hur mycket som helst. Men det kan de
inte. De är ju också mycket måna om att behålla sitt eget engagemang och
inte ta död på det genom stora resursströmmar från U-avdelningen.
Jag vill också gärna i detta sammanhang säga att medlen till enskilda orga-
nisationers biståndsinsatser i det närmaste har fyrdubblats under det senaste
decenniet. Det är något att se mycket positivt på, och det visar entydigt att
mina företrädare på den här posten har haft klart för sig de enskilda organi-
sationernas och folkrörelsernas stora kunskaper och insatser just på detta
område.
Anf. 110 FILIP FRIDOLFSSON (m):
Herr talman! Även jag är medveten om den begränsning som finns, att de
enskilda organisationerna inte kan ta emot hur mycket pengar som helst eller
omsätta dem i vederhäftigt arbete. Jag har inte mycket till övers för socialde-
mokratisk regeringspolitik, men Lena Hjelm-Wallén har dock etablerat ett
gott samarbete med de fria organisationerna. Jag är inte ett dugg rädd för att
den nya regeringen inte kommer att fortsätta detta arbete och kanske ut-
vidga det.
Men det är ändå i denna politiska församling som besluten skall fattas. Att
man har goda kontakter med kunnigt folk i de olika kyrkorna och de en-
skilda organisationerna är bra, men det är också viktigt med sådana goda
kontakter i riksdagen. Jag säger inte detta för att få besöka er i kanslihuset,
även om också jag i och för sig åtrår det. Frågorna skulle falla framåt med
en sådan direktkontakt någon gång då och då.
Anf. 111 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Så sant som min förlossare lever skall jag se till att bjuda
in herr Filip Fridolfsson och en rad andra duktiga folkrörelsepersoner från
kammaren.
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
41
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
42
Anf. 112 FILIP FRIDOLSSON (m):
Herr talman! Jag är tacksam för att detta står i protokollet. Jag känner mig
mycket tillfreds med det.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Svar på fråga 1991/92:136 om Syrien som asylland for kurder
Anf. 113 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Berith Eriksson har frågat mig om jag anser att Syrien kan
betraktas som ett godtagbart asylland för kurder.
Frågan är ställd mot bakgrund av att statens invandrarverk i november
beslutade att åtta irakiska kurder som hade kommit till Sverige via Syrien
skulle avvisas tillbaka till Syrien enligt principen om första asylland.
Mitt svar till Berith Eriksson är att jag anser att Syrien i princip kan be-
traktas som ett godtagbart asylland för irakiska kurder. UNHCR har inte
haft någon annan åsikt. Jag vill också understryka att man i det enskilda
ärendet självfallet måste ta ställning till frågan om det finns ett skyddsbehov.
Anf. 114 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret, men jag är inte av samma
uppfattning som Birgit Friggebo. Jag tycker inte att man ens i princip kan
anse Syrien som ett godtagbart första asylland. Om man är av den uppfatt-
ningen har man inte förstått grundproblemet för kurderna, nämligen att
grannländerna använder dem när det passar samtidigt som man förföljer den
egna befolkningen och att det också blir väldigt snabba ändringar.
Gränsen mot Syrien är nu stängd. Kurdledarnas förhandling med fienden
Saddam har gjort att man har stängt gränsen och att man noggrant undersö-
ker människor som kommer in i landet om de är irakiska kurder.
De personer jag har pratat med i dag, som nyligen har kommit ut från
landet, har berättat om vad som hänt dem. När de åkte in i landet råkade
fotografen ha ett visum för Irak, som var flera år gammalt. Fotografen var
norrman och alltså inte kurd. Personerna fick vänta i 16 timmar innan säker-
hetspolisen tillät dem att komma in i landet.
Det har kommit många rapporter om det hårdnande läget för kurder i Sy-
rien. Jag vill inte ta upp det enskilda fallet, som egentligen handlade om tran-
sitbestämmelserna. Men jag menar att man i princip inte kan anse Syrien
vara ett godtagbart första asylland. Jag kan bara inte förstå hur man kan se
det så.
Anf. 115 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! När det gäller länder som Syrien, ett land som vi i många
avseenden har mycket kritiska synpunkter på, har vi naturligtvis kontakt
med UNHCR, och vad de säger i sådana här frågor är viktigt. UNHCR har
alltså inte någon annan uppfattning än att Syrien för irakiska kurder är ett
godtagbart asylland.
Dessutom finns företeelser som visar det som Berith Eriksson litet grand
också trycker på, nämligen att man i Syrien är positivt inställd till just ira-
kiska kurder. Det tar sig uttryck i att Syrien stödjer de irakiska kurderna
både ekonomiskt och militärt. De irakiska kurderna har t.o.m. politiska
kontor i Damaskus.
Man kan ha olika synpunkter på detta, men i dag lever ju hundratusentals
kurder i Syrien, även om de visserligen är statslösa.
Detta ärende har inte hanterats av regeringskansliet, och det finns heller
ingen anledning att gå in på ett enskilt ärende. Det är ändå viktigt att ha
kontakt med UNHCR just i den här typen av ärenden, och det har också
skett i detta fall.
Anf. 116 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag måste då upplysa ministern om att den goda kontakt hon
redogör för mellan kurdledare och Syrien inte längre finns. Syrien har exem-
pelvis i dagarna stängt dessa kurders möjligheter till kommunikation in i
landet. Jag har också fått rapporter om irakiska kurder som tidigare har sänts
till Syrien och som sedan har blivit vidaresända till Libanon, och det låter ju
verkligen inte bra. När man, som ministern sade, har fråntagit hundratusen-
tals kurder i det egna landet deras medborgarskap, ger man ju inte medbor-
garskap till någon annan. Detta betyder en hel mängd saker. Kurderna får
inte gifta sig. De får inte bosätta sig. De får inte registrera sina barn, och
dessa får då ingen skolundervisning. Vissa livsmedel som är subventionerade
får de inte köpa till det lägre priset utan till ett mycket högre. Detta innebär
en hel mängd saker, och det gäller just kurder - både kurder i landet och
kurder som kommer till landet.
Överläggningen var härmed avslutad.
24 § Svar på fråga 1991/92:148 om filmproduktionen
Anf. 117 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Ewa Hedkvist Petersen har frågat mig huruvida regeringen
avser att ta några initiativ för att stimulera filmskapande i andra delar av
landet än huvudstadsregionen.
Den statliga filmpolitiken förverkligas i huvudsak genom det avtal som
staten slutit med filmbranschen. Vissa specialdestinerade medel tillskjuts
därutöver av staten. Svenska Filminstitutet svarar för fördelningen av de
samlade stödinsatserna.
Många regissörer i landet - långfilmare såväl som kort- och dokumentär-
filmare - har sin hemvist utanför Stockholm. Åtskilliga filminspelningar sker
också utanför huvudstadsområdet, med konstnärliga motiv som ofta har
föga att göra med Stockholm.
Jag vill ändå medge att Stockholmsdominansen - på filmens område lik-
som inom andra kulturområden - är påtaglig. Bl.a. mot denna bakgrund har
Filminstitutet erhållit specialdestinerade medel för satsning på lokala medie-
verkstäder. Kabelnämnden disponerar också medel för liknande syfte. De
insatser som på detta sätt kommit till stånd - bl.a. i Norrbotten - kan på
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
43
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
44
längre sikt skapa bättre förutsättningar för en mer omfattande produktion
av film utanför Stockholm.
Nuvarande filmavtal gäller t.o.m. 1992. En särskild utredare, landshöv-
dingen Jan Rydh, har i uppgift att lämna förslag om utformningen av den
framtida filmpolitiken. Rydhs betänkande kommer att överlämnas till rege-
ringen inom kort. Efter remissbehandling kommer regeringen att redovisa
sitt förslag till ny filmpolitik för riksdagen.
Anf. 118 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Herr talman! Jag vill tacka bostadsministern för svaret på min fråga.
Jag noterar att även bostadsministern anser att Stockholmsdominansen är
stor inom filmproduktionen. Hon påpekar att detta gäller även inom andra
kulturformer, och det måste jag tyvärr också hålla med om.
Jag vill ändå vidhålla att en alldeles överväldigande del av filmproduktio-
nen sker med utgångspunkt i huvudstaden, och det är därför jag har ställt
min fråga. Notera här att jag säger ”produktionen”. Jag håller med bostads-
ministern om att detta kanske inte alltid gäller tematiskt, vad beträffar te-
mana för filmerna, men det gäller produktionen. I och med att det handlar
om produktion uppstår den risk jag skriver om i min fråga, risken för en kon-
centration av kunnande och en koncentration av teknik. Detta är inte bra,
och det är bl.a. av den anledningen jag är angelägen om att vi får en sprid-
ning av filmproduktionen i landet.
Det är nu så att vi har en decentraliserad organisation inom TV 2. Detta
har gett resultat på så sätt att en större del av filmandet sker ute i landet, och
det är mycket bra.
Birgit Friggebo nämner också de medel som Filminstitutet handhar. Dessa
medel finns, och det är mycket bra. Men de räcker inte. Det behövs större
stimulanser för att få i gång filmproduktionen ute i landet.
Jag har ställt min fråga därför att filmen är en mycket viktig kulturform.
Jag ser också detta som ett sätt att förstärka lokala och regionala kulturarv.
Det är viktigt att vi gör det, nu när vi skall närma oss Europa. Jag är också
medveten om att filmavtalet är på väg.
Jag vill ställa följande fråga: Anser bostadsministern att det vore önskvärt
att en större del av filmproduktionen sker på fler håll i landet?
Anf. 119 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det viktigaste är att det produceras mycket film i Sverige av
god kvalitet som också kan visas. Jag tycker att det viktigaste är att vi kan få
tillgång till god svensk film att titta på. Där finns det problem i dag. Filmpro-
duktionen sjunker totalt sett. Visserligen har den varit mycket hög under
senare år. Det produceras också film med statligt stöd som har en liten pu-
blik. Det tycker jag är grundproblemen.
Sedan tycker jag naturligtvis också att det är bra med en produktion spridd
över landet och att det finns filmare som bor på andra ställen än i huvudsta-
den. Det har också varit bakgrunden till att Filminstitutet sedan förra året
har pengar till lokala medieverkstäder, 4,5 milj.kr. som visningsnämnden har
till sitt förfogande. Det är ett delvis nytt projekt, som kan få effekter mera
långsiktigt.
Om Ewa Hedkvist Petersen inte misstycker, vill jag säga att det finns frå-
gor som är av större dignitet när det gäller svensk filmproduktion över huvud
taget. Jag vill dock inte nedvärdera den fråga som är ställd.
Anf. 120 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Herr talman! Jag noterar att bostadsministern och jag har ett gemensamt
intresse av att vi har en kvalitativt god filmproduktion i landet. Det är natur-
ligtvis utgångspunkten för min fråga. Jag vill också att det produceras
mycket film. Jag tror att om det produceras mycket film, finns det större för-
utsättningar att det produceras film i hela landet. Jag tycker dock att det är
en viktig fråga, att det sker produktion ute i landet. Jag vet nämligen att det
finns så många bra filmare ute i landet, som skulle kunna göra kvalitetsfilmer
om vi stimulerade till det.
Pengarna finns på Filminstitutet, som jag sade. Men de räcker inte. Det
är naturligtvis min förhoppning att det i samband med filmavtalet skall
kunna finnas möjligheter att stimulera till ytterligare filmproduktion ute i
landet. Jag tror att bostadsministern och jag har en gemensam ambition i
denna fråga. Jag nöjer mig med det svaret från bostadsministern och hoppas
att vi bägge två kommer att fortsätta kämpa för en större filmproduktion i
landet.
Överläggningen var härmed avslutad.
25 § Svar på fråga 1991/92:151 om förhandsgranskning av videogram
Anf. 121 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Eva Johansson har frågat mig om det är regeringens uppfatt-
ning att alla videogram skall förhandsgranskas. Hon hänvisar till ett referat
av ett anförande som civilministern har hållit.
Civilministern har redovisat att riksdagen inte varit beredd att införa en
obligatorisk förhandsgranskning av videogram. I riksdagens beslut ingick
också ett brett åtgärdsprogram för att minska skadeverkningarna av vålds-
skildringar i rörliga bilder, vilket civilministern också hänvisade till. Rege-
ringen följer upp detta beslut.
Förhandsgranskning av videogram som inte skall visas offentligt är frivil-
lig, och den nu antagna yttrandefrihetsgrundlagen förbjuder lagstiftning om
obligatorisk förhandsgranskning eller censur av alla yttranden i ljud och bild
utom filmer, inkl, videogram, som skall visas offentligt.
Svaret på Eva Johanssons fråga är alltså att en ändring av lagstiftningen i
denna fråga inte är aktuell.
Anf. 122 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag konstaterar det något underliga förhållandet att när man
ställer frågor om bostadspolitiken, får man svar av någon annan minister än
bostadsministern, men när man frågar om annat, så svarar bostadsministern.
Så är nu en gång ordningen.
Jag vill tacka för svaret. Jag tycker att det är en bra redovisning. Anled-
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
45
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
46
ningen till frågan är inte bara ett tidningsreferat av vad som hänt på en konfe-
rens där civilministern har deltagit utan också konferensdeltagarnas sam-
stämmiga rapporter om vad som har sagts. Detta gjorde att jag tycker att det
är angeläget att vi klarar ut vad som är regeringens uppfattning. Vi har ju en
regering, som bör tala med en mun.
Det är bra om bostadsministern kan informera civilministern om vad som
gäller i dessa frågor, eftersom ni väl har något av ett gemensamt ansvar för
att verkningarna av våldsskildringar på bl.a. video motverkas, framför allt
bland ungdomar.
Jag delar självfallet Inger Davidsons, och jag antar också Birgit Friggebos,
uppfattning att det är viktigt att barn och ungdomar värnas mot mediernas
spridning av grovt våld och annat otyg. Jag är övertygad om att dessa vålds-
skildringar bidrar till en spridning av det riktiga våldet i samhället, även om
det också finns andra förklaringar. Jag skulle inte ha något emot om denna
smörja försvann från marknaden. Men den metod som civilministern anvisar
har flera brister. Det har Birgit Friggebo redovisat i svaret till mig. Det be-
hövs andra åtgärder om man vill komma till rätta med problemet och inte
bara vill vinna politiska poäng. Det skulle vara intressant att höra om kultur-
ministern/bostadsministern har några andra åtgärder att föreslå i detta syfte.
Anf. 123 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Eva Johansson och jag har precis samma uppfattning när det
gäller frågan om förhandsgranskning. Den frågan är delvis avförd från den
politiska debatten i och med den nya yttrandefrihetsgrundlagen, som ju an-
togs här i kammaren bara för någon vecka sedan. Riksdagen har också velat
ha ett åtgärd sprogram med olika delar för att stävja det värsta skräpet i detta
avseende. Där har vi också samma uppfattning.
Vi har ett antal olika politiska partier i Sverige i dag. En del sitter i rege-
ringen, andra gör det inte. Det är naturligtvis inget fel att en medlem i ett
politiskt parti får föra fram och tala om att partiet för sin del har en viss upp-
fattning. Det är också vad som har skett när det gäller civilministern. Jag har
tagit del av det tal som civilministern höll. Hon är mycket väl informerad
om att riksdagen har förbjudit förhandsgranskning av videogram. Det finns
ingen anledning att kritisera civilministern för de uttalanden som hon har
gjort. Beskedet från regeringen är fullt klart.
Anf. 124 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Vi har flera politiska partier som självfallet skall ha rätt att
framföra sina åsikter i olika politiska frågor, oavsett om de sitter i regeringen
eller inte. Men när en regeringsledamot kräver lagändringar brukar rege-
ringen mena någonting med det. Det brukar vara en avisering om en lagänd-
ring. Därmed uppkom frågan naturligtvis från många som har intressen i
detta.
Jag tycker att det är bra att frågan om förhandsgranskning på ett sätt är
avförd från den politiska debatten, som Birgit Friggebo säger. Då skulle vi
kunna ägna oss åt en debatt om åtgärder som verkligen skulle göra att vi kom
till rätta med det problem som ligger i att medierna över huvud taget, inte
bara video, sprider en våldskultur och en romantisering av våldet som jag
tror kan vara till mycket stort förfång för många unga människor i deras ut-
veckling. Därmed är jag nöjd med svaret.
Anf. 125 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag delar också den uppfattningen att det är bra att vi kan
ta itu med de stora problemen, när den politiska debatten har rensats från
diskussionerna om förhandsgranskning. Det gäller inte minst föräldrarnas
ansvar för sina barn och för vad barnen tittar på. Det finns mycket som barn
inte bör titta på, även om vi hade haft en förhandsgranskning av olika pro-
dukter. Här har vi ett gemensamt ansvar från de olika partierna att under-
stödja en sådan verksamhet.
Överläggningen var härmed avslutad.
26 § Svar på fråga 1991/92:153 om praxisändringen i flykting-
politiken
■Anf. 126 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Marianne Andersson har frågat mig om jag är ”villig att av
humanitära skäl pröva även dem som kommit i kläm vid praxisförändringen
i vad avser asylärenden”.
Frågan synes i första hand ta sikte på asylsökande från Somalia. Det över-
vägande flertalet av asylsökande från det landet har på grund av de förhål-
landen som råder där beviljats uppehållstillstånd utan att tidsfaktorn haft nå-
gon avgörande betydelse. Regeringarna har under det senaste året inte fattat
några beslut om avvisning till Somalia.
När det gäller frågan om tidsrelaterade uppehållstillstånd för asylsökande
vill jag understryka att vistelsetiden i sig av principiella skäl inte bör vara ett
tillräckligt faktum för att uppehållstillstånd skall beviljas. Avgörande måste
vara de sammantagna omständigheterna i varje ärende.
Inom regeringskansliet pågår nu ett intensivt arbete i syfte att få en på ut-
länningslagen grundad effektiv och fast praxis i vad avser asylärenden. Nå-
gon praxisförändring av det slag Marianne Andersson påstår har inte före-
kommit.
Anf. 127 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag vill tacka invandrarministern för svaret, även om jag har
andra uppgifter. Detta gäller ett överklagandeärende, som nu finns på de-
partementet. Jag känner personligen till ett fall, där egentligen ett fel från
invandrarverket ledde till ett avslag, vilket överklagades. Efter behandling i
departementet finns nu ett positivt omdöme om uppehållstillstånd. Tyvärr
hann ärendet inte komma upp till behandling i regeringen innan praxis, en-
ligt de uppgifter jag har fått därifrån, förändrades. Nu ser handläggaren där
ingen möjlighet att få ärendet avgjort inom den närmaste framtiden.
Samtidigt får, mycket riktigt, många somalier som har varit kortare tid i
Sverige än den aktuella personen och som också kommer från norra Soma-
lia, uppehållstillstånd av invandrarverket i Göteborg. Det har skrivits en hel
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
47
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
48
del om just tidsaspekten i pressen i Västsverige under förra veckan. Det är
inte svårt att föreställa sig hur den som så att säga blir över känner sig i en
sådan situation. Han är i ett mycket dåligt psykiskt skick.
Alla partier som nu sitter i regeringen har tidigare mycket kraftigt kritise-
rat den förra regeringen för en godtycklig flyktingpolitik med långa vänteti-
der osv. Jag förutsätter att invandrarministern inte menar att godtycket nu
skall bli än värre. Jag hoppas att det är ett misstag som har begåtts och att
det går att rätta till. Jag vill därför vädja till invandrarministern att se över
detta ärende. Det gäller Mohamed Farah, som finns på flyktingförlägg-
ningen i Vårgårda. Han har varit här mer än 18 månader. Det kan finnas en
del, men mycket få fall med personer i samma situation. Jag vill att invand-
rarministern skall titta på detta.
Anf. 128 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Marianne Andersson tar upp två frågor. Hon tar först upp
behandlingen av flyktingar från Somalia. Jag har pekat på att regeringarna
under det senaste året inte har avvisat någon person till Somalia.
Den andra frågan är vilken betydelse väntetiden skall ha för ett uppehålls-
tillstånd. Marianne Andersson skrev själv i sin fråga att den långa väntetiden
har vägts in och att många har fått uppehållstillstånd av humanitära skäl. Det
gäller fortfarande. Men sedan skriver Marianne Andersson: ”Nu har denna
praxis förändrats---Det har inte skett någon sådan allmän praxisför-
ändring under den senaste tiden.
Anf. 129 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag har andra uppgifter från departementet direkt, där det
sägs att man inte vet när detta ärende kan komma upp, eftersom man har
slutat att fatta beslut i dessa ärenden. Här finns ett positivt omdöme från
handläggaren på departementet. Nu står alltihop stilla. Egentligen har det
ju inte med tiden att göra, eftersom bedömningen ändå har varit positiv. Jag
tycker att det vore märkligt om man inte skall kunna ta upp just detta ärende
till behandling och beslut i regeringen. Det är märkligt att det bara skall
ligga, för att man skall undersöka fortsatt behandling av somalier i annat
sammanhang.
Anf. 130 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Regeringens politik lämnas det besked om i denna kammare
bl.a. vid frågestunder. Det är regeringen som fattar beslut, inte enskilda
handläggare på departementen.
Det är riktigt att det pågår undersökningar om de förändringar som har
skett i bl.a. norra Somalia. Det har skett en förändring av den politiska situa-
tionen. Invandrarverket har haft ländergrupper där, som har undersökt si-
tuationen.
Det är helt riktigt att det är invandrarverkets uppgift att lokalt följa upp
vad som händer i vår föränderliga värld. Det händer då och då att man sam-
lar ihop ärenden för att få en bredare belysning av situationen i ett land. Det
står också angivet i regeringsförklaringen att regeringen nu kommer att ha
en genomgång land för land för att sätta praxis, och nu talar jag inte om So-
malia explicit utan om den generella uppläggningen av förberedelsen för att
upphäva 13 december-beslutet.
Anf. 131 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag har full förståelse för att man går igenom land för land,
men jag tycker fortfarande att det är mycket märkligt att medan invandrar-
verket i Göteborg ger tillstånd och fattar beslut om somaliska flyktingar som
har varit här en kort tid, kan regeringen inte ta upp ens ett ärende till be-
handling. Då är det tydligen så att invandrarverket och regeringen gör olika
bedömning av i vilken tidsföljd man skall behandla somaliers ärenden. Är
det så att somalier över huvud taget skall vara föremål för översyn, är det
ganska märkligt om invandrarverket i Göteborg kan fortsätta att bevilja up-
pehållstillstånd för en del. Det måste uppfattas som godtycke av dem som
drabbas.
Anf. 132 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Nu blandar Marianne Andersson igen ihop flera frågor. En
sak är att invandrarverkets representanter kontinuerligt reser runt i olika
länder för att kunna bedöma situationen. Jag redovisade ju att man nu har
ett sådant projekt på gång också när det gäller Somalia, och det är helt natur-
ligt.
Sedan säger Marianne Andersson att detta har lett till att regeringen inte
fattar beslut i ärenden som gäller Somalia. Detta känner jag, herr talman,
inte till.
Anf. 133 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Då hoppas jag att invandrarministern kollar upp detta, för
enligt de uppgifter som jag har fått från handläggaren på departementet för-
håller det sig på detta sätt. Naturligtvis gör både invandrarverket och rege-
ringen bedömningar; det är jag fullt införstådd med. Men det uppfattas som
oerhört märkligt om man ger tillstånd till en mängd människor från ett land
som kommer från samma del av landet, har ungefär samma bakgrund och
som kanske har varit här mycket kortare tid än andra som inte får tillstånd,
och sedan inte ens kan ta upp ett annat ärende som finns på regeringens bord
till behandling.
Anf. 134 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag ber att få upplysa Marianne Andersson om att det ligger
5 000 asylärenden i kö på arbetsmarknadsdepartementet, och de berör minst
12 000 personer. Det betyder att varje ärende som kommer in till regeringen
inte behandlas nästa dag. Detta beklagar jag djupt. Det är en av regeringens
allra viktigaste uppgifter att se till att vi får en snabbare ärendehantering och
att långa väntetider ute på flyktinganläggningarna försvinner. Det är huvud-
målsättningen när det gäller asylmottagningen, förutom att vi naturligtvis
skall ha en generös mottagning.
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 27
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
50
Anf. 135 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Om den senare meningen kan vi verkligen vara överens. Då
vill jag fråga invandrarministern: Är det så att regeringen inte behandlar so-
maliers ärenden?
Anf. 136 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det finns inget generellt beslut eller något liknande i rege-
ringen om att inte behandla sådana ärenden.
Anf. 137 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Då måste det föreligga någon form av missförstånd från de-
partementstjänstemännens sida. Det beklagar jag. Jag hoppas att denna frå-
gestund ändå kan ge det resultatet att just denna fråga ses över litet extra
noga.
Överläggningen var härmed avslutad.
27 § Svar på fråga 1991/92:103 om polisens asylutredningar
Anf. 138 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Rune Backlund har frågat mig vilka åtgärder jag avser att
vidta för att minska väntetiderna i asylutredningar hos polisen.
Jag vill inledningsvis nämna att statsmakterna sedan ett antal år angett
som riktmärke för polisen att en asylutredning normalt skall genomföras
inom högst två veckor. Ansvaret för planering och samordning av de lokala
polismyndigheternas verksamhet när det gäller verkställighet av avlägsnan-
debeslut och asylutredningar åvilar resp, länsstyrelse. Som ett ytterligare
riktmärke gäller vidare att ärendebalanserna skall vara avarbetade till den 30
juni 1992, då asylutredningsverksamheten förs över från polisen till statens
invandrarverk.
Fram till september månad i år har utredningstiden i stort sett varit kring
de angivna 14 dagarna. Periodvis har t.o.m. ännu kortare utredningstider
kunnat uppnås, t.ex. under årets första kvartal, då fyra av landets fem regio-
ner för asylutredningar kunde redovisa en utredningstid som var kortare än
två veckor. Den senaste tidens händelser ute i Europa, särskilt i Jugoslavien,
har emellertid inneburit en kraftigt ökad inströmning av asylsökande. Under
tiden juli-september sökte således ca 9300 personer asyl i Sverige, vilket är
en ökning med ca 2700 asylsökande jämfört med motsvarande period året
dessförinnan. Ökningen har fortsatt sedan dess och handläggningstiden för
polisens asylutredningar har ökat till fem-sju veckor.
Det kan tyckas att asylutredningssituationen till följd av den ökade hand-
läggningstiden försämrats avsevärt. Mycket talar emellertid för att denna
nedgång endast är tillfällig. Rikspolisstyrelsen har nyligen meddelat att poli-
sen förstärkt sina utredningsresurser och räknar med att vara nere i två veck-
ors utredningstid vid årsskiftet. Statens invandrarverk kommer dessutom att
inom kort lämna förstärkning med nio handläggare som ett tillskott till ut-
redningsslussarna i Carlslund och Flen.
Anf. 139 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret på min fråga. Jag
tycker dock att man här ger en något mer positiv bild än vad verkligheten
kanske ger underlag för.
Jag besökte Carlslund förra veckan och fick beskedet att man där hade
väntetider som för närvarande överstiger två månader, alltså drygt åtta
veckor, att bara 19 av de 28 tjänsterna hos polisen var besatta för närvarande
och att detta hänger samman med den omorganisation som vi står inför. Poli-
ser med utredningsuppdrag söker sig nu till andra tjänster inom polisen inför
övergången 1992. Därför befarade man att det skulle bli svårt att kunna fylla
ut med erfaren personal, även om man skulle få låna personal från invand-
rarverket.
Den bild som här ges, att man redan vid årsskiftet skulle vara nere på två
veckors utredningstid, tror jag inte riktigt stämmer med den verklighet som
jag har mött i de kontakter som jag har haft med polisen och invandrarver-
ket. Det är klart att detta är bekymmersamt, för det här är den första kedjan
i en mycket komplicerad process, där varje fördröjning leder till mycket
stora samhällskostnader. Då är min fråga till justitieministern: Kan man
tänka sig att inför övergången - det finns uppenbarligen problem med att
behålla poliserna i tjänsterna - ha en dubblerad organisation under första
halvåret 1992 så att invandrarverket och polisen samarbetar för att vi inte
skall tappa tempot i hanteringen och förlora värdefull personal?
Anf. 140 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! När det gäller uppgifter om vakanta tjänster hos polisen är
det helt riktigt att flera utredningsmän har sökt sig till andra tjänster i vet-
skap om organisationsförändringen den 1 juli 1992. Men det problemet kom-
mer vi knappast undan genom en dubbelorganisation.
Just den kraftigt ökande flyktingströmmen från Jugoslavien har skapat de
problem som vi nu har. Vi behöver inte gå särskilt långt tillbaka i tiden för
att se att vi hade en kort utredningstid. Som jag påpekade har man nu gjort
en utökning inom polisen. Man har ökat övertidsarbetet för utredningsmän-
nen. Inom statens invandrarverk har man i går tillsatt fyra utredare som har
påbörjat sitt arbete, och man planerar ytterligare förstärkning. Vi får inte
heller glömma bort att det är ett grannlaga arbete som utredarna skall göra,
så vi måste alltså se till att utbilda personal, och det tar sin lilla tid.
Anf. 141 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! Det är just det sistnämnda som bekymrar mig, för det är up-
penbarligen så att de erfarna handläggare som nu finns försvinner från sina
tjänster till andra tjänster inom polisen. Vi får nu signaler om att hanterings-
tiderna i asylärenden förlängs. Det gäller nu att utnyttja de närmaste måna-
derna till att rekrytera personal som kan stanna kvar, som kommer att finnas
kvar även efter den 1 juli 1992. Då tror jag att man måste åstadkomma en
dubblering, dvs. att personal från invandrarverket ingår i den komplette-
rande personalen ute på slussarna för att vi skall kunna ha kompetent och
erfaren personal som fortsätter även efter halvårsskiftet 1992. Annars får
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
51
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
man pä nytt börja rekrytera personal, eftersom de andra stannar kvar hos
polisen.
Anf. 142 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Det är ett tillskott från invandrarverket i det pågående arbe-
tet. Enligt den information som jag har fått beräknar man att ha betat av
balanserna, i varje fall när det gäller de två aktuella veckorna, vid årsskiftet.
Ingen av oss kan med säkerhet säga vem som har rätt i sin uppfattning. Min
förhoppning och min tro är att de uppgifter som jag har fått är korrekta och
att vi därför skall ha en bättre situation när vi väl kommer till årsskiftet.
Anf. 143 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! Den information som jag har när det gäller läget vid kvartals-
rapporten till regeringen tyder inte på att man har minskat balanserna; sna-
rare var balanserna i stigande hos polisen. Om man då samtidigt har flera
vakanser, har jag svårt att förstå hur man skall kunna hantera den ökade
asyltillströmningen, bearbeta balanserna och klara av att förkorta handlägg-
ningstiderna fram till årsskiftet. Den uppgiften framstår för mig som något
övermäktig, även om polisens utredare är duktiga och man gör ett stort över-
tidsuttag. Därför känner jag fortfarande en viss oro för att vi inte klarar av
det hela under 1992, om vi inte åstadkommer en samordning med erfaren
personal parallellt från invandrarverket och polisen, vilket skulle göra att
inte bara Carlslund utan även andra slussar skulle få en komplettering med
handläggare. Tydligen försvinner ännu fler poliser från dessa tjänster i bör-
jan av nästa år.
Anf. 144 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Rune Backlund får inte glömma bort att den ökade balansen
enligt kvartalsrapporten ju bygger på den kraftiga ökning av flyktingström-
men som vi fick under det aktuella kvartalet och att man på grund av detta
gör förstärkningar inom polisen och invandrarverket. Det är med detta som
bakgrund som vi har förhoppningar om att ha en betydligt bättre situation
till nyår. Vi har ju en viss tid på oss att följa utvecklingen.
Anf. 145 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! Jag skall inte lägga fler bekymmer på justitieministerns bord
än nödvändigt, men de informationer som vi har tyder på att det finns någon-
stans mellan 2000 och 3000 medborgare från Jugoslavien som i dag vistas
hos bekanta och som kan tänkas söka asyl den närmaste tiden när deras be-
söksvisering har gått ut. Så det finns ingenting som just nu tyder på att det
kommer att bli en minskad asyltillströmning under den tid som återstår fram
till årsskiftet. Jag tror därför att vi nu bygger upp en balans som kommer att
leda till att allt, trots alla ambitioner för att förkorta handläggningstiderna,
stupar på att vi inte klarar det första ledet i denna viktiga kedja. Det handlar
ju om väldigt stora summor. Vi vet att en fördröjning på en månad i utred-
ningen kostar ungefär 9 000 kr. per asylsökande, eftersom den genomsnitt-
liga kostnaden är drygt 300 kr. per asylsökande. Mycket snabbt sker en mil-
52
jonrullning i en annan del av den statliga verksamheten om vi inte kan lösa
det här problemet.
Överläggningen var härmed avslutad.
28 § Svar på fråga 1991/92:117 om den enskildes rättssäkerhet
Anf. 146 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Sten Söderberg har frågat mig vilka åtgärder regeringen av-
ser att vidta för att tillförsäkra den enskilde rättssäkerhet och för att bespara
den enskilde onödigt lidande.
Sten Söderbergs hänvisar i sin fråga till en tidningsartikel, och hans farhå-
gor verkar i första hand vara koncentrerade kring åklagarutredningens kom-
mande förslag beträffande utredningsförfarandet i brottmål.
Jag kan försäkra Sten Söderberg att frågan om den enskildes rättssäkerhet
är utomordentligt viktig för den nya regeringen och att den kommer att ge-
nomsyra de närmaste årens reformarbete.
En utgångspunkt för åklagarutredningens arbete, som skall vara slutfört
den 1 juli nästa år, är enligt direktiven att skapa ett modernt och effektivt
brottmålsförfarande som leder till snabbare åtalsbeslut och förkortad tid
mellan brott och straff. I denna uppgift ingår bl.a. att se över förundersök-
ningsprotokollens utformning och omfattning. Det är en självklarhet att en
ordning som inte tillgodoser den enskildes rättssäkerhet och som åsamkar
denne onödigt lidande inte motsvarar de krav som i direktiven ställs på för-
undersökningsförfarandet.
Förundersökningsfrågorna är enligt min mening mycket väsentliga.
Förundersökningen är nyckeln till den kommande brottmålsprocessen,
och berättelser som lämnas under polisutredningen har, som också påpekas
i artikeln, kommit att få allt större betydelse som bevisning i domstol. Samti-
digt förefaller polisutredningen på många håll ha blivit den resursmässiga
flaskhalsen i systemet.
Vi måste försöka få till stånd en snabbare och effektivare brottsutredning.
Därigenom får vi också en ökad rättssäkerhet i förfarandet.
Enligt vad jag erfarit kommer åklagarutredningen vid sin översyn bl.a. att
överväga hur modern teknik för dokumentation skall kunna komma till ökad
användning vid brottsutredningar. Det kan väl inte uteslutas att en del av de
problem som tas upp i artikeln härigenom skulle kunna få sin lösning. Även
i övrigt är jag övertygad om att utredningen, med sin sakkunskap och breda
parlamentariska sammansättning, har goda förutsättningar att förbättra för-
undersökningsförfarandet i olika avseenden.
Anf. 147 STEN SÖDERBERG (nyd):
Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag tror att många inom
rättsväsendet, och speciellt inom åklagarkåren, är glada över detta svar. Ut-
gångspunkten för min fråga har varit att om vi inte har råd med rättssäkerhet
för de skyldiga, kommer pengarna säkerligen inte heller att räcka till de
oskyldiga.
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
54
Förundersökning skall tjäna som underlag för åtalsbeslut och bereda sa-
ken till samlad bevisföring inför rätta. Men den är ej avsedd som bevis och
kan inte träda i stället för vad som - under helt andra rättssäkerhetsgaran-
tier - förebringas inför domstolen. Rättegångsbalken reser också hinder, låt
vara ej oöverkomliga, mot att en förundersökningsutsaga åberopas som be-
vis i rättegången. När så likväl sker, bör den ej utan vidare ges företräde
framför domstolsutsagan som underlag för prövningen av saken; redan av
principiella hänsyn måste särskilda och påtagliga omständigheter till för att
motivera en sådan bevisvärdering.
Statsrådets svar angående ny teknik är mycket glädjande. Besparingar av
polisens resurser leder nödvändigtvis inte till besparingar i stort. Besparingar
synes leda till att åklagarnas beslutsunderlag försämras. Det medför onödiga
processer och leder till ökade kostnader i ett senare led. Såsom exempel kan
nämnas incestmål och förhör med barn som drabbats av brott och andra
övergrepp. I det sammanhanget är teknikanvändning i form av videoupptag-
ningar och liknande av så stort värde att man inte i något fall borde underlåta
att utnyttja sådana hjälpmedel.
Överläggningen var härmed avslutad.
29 § Svar på fråga 1991/92:124 om introduktionen av nya nämnde-
män
Anf. 148 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Ingbritt Irhammar har frågat mig om jag ämnar verka för att
medel anslås för informationsinsatser till nyvalda nämndemän i likhet med
vad som tidigare skett.
Jag vill först säga att det självfallet är mycket viktigt att de nyvalda nämn-
demän som skall delta i den dömande verksamheten efter årsskiftet snabbt
får den information och utbildning som de behöver för att kunna fullgöra
sina uppdrag på bästa sätt.
När det gäller inriktningen av utbildningsinsatserna vill jag understryka
att det är som lekmän nämndemännen har sin roll i rättskipningen. Nämnde-
män skall alltså inte utbildas till jurister. Däremot är det angeläget att ge de
nya nämndemännen grundläggande kunskaper om själva rättegångsförfa-
randet och om regler som rör t.ex. sekretess och tystnadsplikt.
Det har sedan länge varit en allmänt vedertagen princip att det direkta
ansvaret för nämndemännens utbildning åvilar varje domstolschef. Detta är
enligt min mening en lämplig ordning, inte minst av praktiska skäl. Det kan
vara lämpligt att domstolschefen samlar de nyvalda nämndemännen i dom-
stolen till en särskild informations- och utbildningsdag. Jag vet att så har
skett tidigare med gott resultat.
Till stöd för den utbildning som domstolarna skall bedriva har domstols-
verket producerat ett utförligt informations- och studiematerial som kan rek-
vireras kostnadsfritt. Domstolsverket kan även i övrigt hjälpa domstolarna
med praktiska frågor vid planeringen och genomförandet av informationen.
I sin fråga till mig pekar Ingbritt Irhammar på att riksdagen hösten 1988
anvisade ett särskilt belopp på 5 milj.kr. för information till nämndemännen.
Jag vill då först säga att genom dessa särskilda medel har en informationsdag
för nämndemän kunnat genomföras vid i stort sett alla domstolar där nämn-
demän medverkar. Flertalet nämndemän har därigenom fått de grundläg-
gande kunskaper som de behöver.
Av de särskilda medlen på 5 milj.kr. återstår i dag ca 1,3 milj.kr. Till detta
skall läggas de medel som årligen anvisas över domstolsverkets budget för
nämndemännens utbildnings- och informationsbehov.
Mot denna bakgrund anser jag att det under innevarande budgetår finns
goda möjligheter att, inom givna ekonomiska ramar, tillgodose de nyvalda
nämndemännens behov av information och utbildning.
Anf. 149 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Jag vill bölja med att tacka för svaret. Jag gläder mig åt att
vi är överens om hur viktigt det är att nyvalda nämndemän får information
och utbildning med just den inriktning som svaret anger. Det är dessutom
glädjande att vi delar inställningen att detta skall ske snabbt.
Jag ser dessa informationsinsatser som ett sätt att i dagens nomineringsti-
der kanske kunna påverka några fler yngre personer att åta sig ett nämnde-
mannauppdrag. Satsningen på information och utbildning är en väg att gå
för att minska den snedrekrytering som jag i dag ser som ett stort allvarligt
problem.
Eftersom det nu finns dels medel över från de 5 milj.kr., dels medel som
anvisas via domstolsverkets budget, utgår jag ifrån att de medel som totalt
kommer att anslås räcker. I annat fall hoppas jag att erforderliga medel till-
förs. Jag hoppas att det nu skall bli möjligt att rekrytera många nya nämnde-
män.
Vi från justitieutskottet var för några veckor sedan på besök vid Svea hov-
rätt. Där fick jag skrämmande information om att sedan 70-årsgränsen slo-
pades för ett fåtal år sedan, är 10 % av nämndemannakåren i dag över 70 år.
Det är ju inte fel att det finns äldre personer bland nämndemännen, men det
är skrämmande att utvecklingen har gått mot att det är svårt att rekrytera
yngre personer och personer i olika yrkesverksamma åldrar.
Jag skulle vilja vidga frågeställningen litet grand. Så sent som i våras gjor-
des här i riksdagen ett tillkännagivande till den dåvarande regeringen att det
behövdes en översyn i vad gäller ersättningsnormerna beträffande nämnde-
männen, eftersom det är ett problem att få en bredare rekrytering. Jag vill
därför fråga: Hur ser de nuvarande regeringsplanerna ut i vad gäller denna
nödvändiga översyn? Kan justitieministern svara på den frågan?
Anf. 150 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Ja då, den kan jag svara på. Den nya regeringen har begärt
att få en översyn av ersättningsnormerna. Det beslutet är fattat.
När det gäller kostnaderna för utbildningen är det - som jag ser det - inte
aktuellt med några ytterligare medel. Som jag nämnde i svaret finns det 1,3
milj.kr. kvar av det tidigare anslaget och dessutom finns det medel hos dom-
stolsverket. Enligt uppgift beräknar man att 2 000 - 3 000 nya nämndemän
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
55
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
56
kommer att tillträda efter nyår. Mindre än hälften av dessa har utbildats efter
det att anslaget tilldelades 1988.
Anf. 151 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Det var mycket glädjande att höra att denna översyn nu
kommer till stånd. Är det också klart att den skall arbeta inom en viss tids-
ram, så att det blir ett snabbt resultat som skulle kunna påverka rekryte-
ringen?
Det är många som anser att de inte kan åta sig ett nämndemannauppdrag.
De förlorar alldeles för mycket av sin dagliga lön genom att vara nämnde-
män. Därför tackar yngre personer i dag nej.
Vi vet också att när det är fråga om mål som tar längre tid, är det bara
pensionärer som har möjlighet att sitta som nämndemän. Pensionärer är de
enda som kan medverka utan att förlora så mycket pengar som yrkesverk-
samma gör.
Kan man se fram emot en snabb utvärdering och översyn, som kan bidra
till att inte yngre yrkesverksamma personer avskräcks?
Anf. 152 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag skall erkänna att jag faktiskt inte minns om det sades
någonting om ett datum. Men utgångspunkten är att underlaget behövs för
bl.a. budgetberedningen inför nästa års budget. Jag kan återkomma till frå-
gan efter en kontroll, för jag vill inte säga något som kanske är fel.
Anf. 153 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Jag nöjer mig med detta.
Jag vill bara ta upp ytterligare en fråga, som jag inte behöver få något svar
på. Jag vill bara att frågan skall beaktas i utredningen.
Nämndemännens bilersättning halveras efter nyår från 24 kr. till 12 kr.,
om jag förstått saken rätt. Detta har upprört väldigt många, eftersom andra
anställda vid domstolarna får 24 kr. mot nämndemännens 12 kr. Detta för-
hållande borde också uppmärksammas i utredningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
30 § Svar på fråga 1991/92:127 om bestämmelserna om vapenlicens
m.m.
Anf. 154 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Elisabeth Fleetwood har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att åstadkomma en skärpning av bestämmelserna såväl för erhål-
lande av vapenlicens som för förvaring av vapen.
Jag vill för det första säga att jag är lika bekymrad som Elisabeth Fleet-
wood över att det används skjutvapen i samband med brott. Jag instämmer
helt i att det väcker berättigad uppmärksamhet och avsky.
Det är ett självklart ansvar för statsmakterna att genom lagstiftning för-
söka förhindra att skjutvapen kommer i orätta händer. Jag vill bara inled-
ningsvis erinra om att lagstiftning trots allt är ett begränsat medel för att
hindra oönskade företeelser. När det gäller vapen kan man t.ex. inte bortse
från att rörligheten över gränserna medverkar till att vapen förs in olagligt
till Sverige.
När det gäller vapenlagstiftningen känner Elisabeth Fleetwood säkert till
att delvis ändrade regler träder i kraft vid årsskiftet och kommande halvårs-
skifte. Genom beslut i riksdagen i våras (prop. 1990/91:130, JuU33, rskr.
300) skärps bl.a. förvaringsreglerna för vapen och ammunition. Någon ingri-
pande ändring när det gäller förutsättningarna att få vapentillstånd är det
dock inte fråga om. Vi har i Sverige med nuvarande ordning ett i stort sett
tillfredsställande prövningsförfarande när det gäller tillstånd att inneha va-
pen. Man måste i dessa frågor också hålla i minnet att den stora majoriteten
av vapeninnehavare är seriösa jägare och tävlingsskyttar som inte missbru-
kar sina vapen. Större förändringar i möjligheterna att få tillstånd till vapen
drabbar dessa. Det är emellertid motiverat att kräva mycket säker förvaring
av vapen, och jag har förhoppningen att de beslutade ändringarna skall ge
en generellt sett säkrare vapenförvaring.
I samband med att riksdagen behandlade vapenpropositionen gav ett en-
hälligt utskott till känna att vapenlagstiftningen inte är överskådlig och lätt-
tillgänglig varför den borde ses över och anpassas till krav som ställs på en
modern lagstiftning. Ett lämpligt tillfälle för detta angavs vara inför en an-
passning till en framtida EG-reglering på området. I det sammanhanget kan
frågor om vapentillstånd och vapenförvaring tas upp på nytt. Genom det
kommande lagstiftningsarbetet är det angeläget att vi får en vapeniagstift-
ning som i största möjliga utsträckning bidrar till att förhindra brottslig an-
vändning av vapen, samtidigt som berättigade intressen inte får trädas för
när. Exakt när det blir aktuellt med en översyn av vapenlagstiftningen kan
jag emellertid inte säga nu.
Anf. 155 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka justitieministern för svaret. Det gläder
mig att justitieministern känner samma berättigade avsky som så många
människor runt hela vårt land gör. Den här typen av brott drabbar ju också
praktiskt taget alltid de svagaste i samhället, människor som har svårt att få
hjälp och ofta ensamma människor.
Jag vet mycket väl att vi skall få en ny lagstiftning. I samband med några
av de brott som under senare tid har begåtts gjorde polisen vissa uttalanden.
Man sade att situationen ännu inte var sådan som man önskade. Framför allt
var det kanske när det gällde förvaringen av vapen som det brast. Jag är
ingen vapenexpert, men det finns ju bestämmelser om att olika delar av ett
vapen skall förvaras på olika håll och ammunitionen kanske på ett tredje håll
för att försvåra för missbrukare att få tag på dessa vapen.
Som justitieministern säger är det inte brukarna som vi är ute efter utan
missbrukarna, på samma sätt som i andra sammanhang.
Svaret var så positivt, bl.a. när det gäller att vi kan få en ändrad lagstift-
ning i samband med inträdet i EG, att jag i och för sig inte har några följdfrå-
gor. Jag tycker att jag har fått svar på det som jag önskade. Men riskerna för
missbruk och riskerna för att vapen kommer i orätta händer måste följas upp
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
5 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 27
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
58
hela tiden. Jag vill därför fråga justitieministern följande: Avser justitiemi-
nistern att hålla en kontinuerlig kontakt genom departementet med polisen
för att se om de beslut som vi fattar och de åtgärder som vidtas är tillräckliga?
Om så inte är fallet tar jag för givet att justitiemininistern kommer att ta
initiativ till förändringar.
Anf. 156 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Det måste ligga i min uppgift att följa upp de beslut som vi
fattar och att se till att dessa beslut också får genomslag i verkligheten. I
detta sammanhang är det fråga om hur den polisiära sidan, men även tullfrå-
gorna, kommer in i bilden. Elisabeth Fleetwood och jag - ingen av oss är
vapenexpert - är också medvetna om att detta inte är ett problem som vi kan
komma till rätta med enbart genom lagstiftning, utan det viktiga är ju att
man följer utvecklingen i samhället.
Anf. 157 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Jag skulle i detta sammanhang vilja påminna kammaren om
att vi för ett par år sedan fattade ett beslut som innebar att vapenregistren
sekretessbelades. De var tidigare offentliga. Då kunde en person gå in på en
polisstation och i dessa register ta reda på var i ett bostadsområde som det
fanns vapen. Polisen fick säga nej enbart om den anade att denna förfrågan
kunde leda till ett brott. Men det är inte lätt att bevisa något sådant i förväg.
Men några dagar senare kunde polisen kanske konstatera att det hade skett
ett inbrott och att vapen hade blivit stulna.
Jag var en av dem som väckte en motion om att dessa register skulle sekre-
tessbeläggas. Vi moderater är inte mycket för onödig sekretess, men på detta
område tror jag att sekretess var bra. Och det var kanske ett led i en bättre
rättssäkerhet.
Överläggningen var härmed avslutad.
31 § Svar på fråga 1991/92:140 om rättegångskostnaderna i s.k. små-
mål
Anf. 158 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Hugo Hegeland har frågat mig om jag är beredd att föreslå
en sådan ändring i lagstiftningen att den kostnad en svarande i ett s.k. små-
mål kan drabbas av inte överstiger ansökningsavgiften, dvs. 350 kr.
Med ett småmål menas ett mål där tvisten rör ett värde som är lägre än ett
halvt basbelopp, dvs. för innevarande år 16 100 kr. För dessa mål gäller bl.a.
särskilda regler om ersättning för rättegångskostnader. En viktig anledning
till att dessa regler infördes var att rättegångskostnaderna i mål om mindre
värden i praktiken ofta hade kommit att stå i orimlig proportion till tviste-
föremålets värde.
Den särskilda regeln om rättegångskostnader i småmål har till syfte att be-
gränsa de kostnader som den förlorande parten kan åläggas betala. Regeln
innebär att en part i princip inte får ersättning för juridiskt biträde. Parten
får inte heller ersättning för det arbete han själv lagt ned på att förbereda
rättegången och inte heller för den lön han förlorar när han inställer sig till
förhandling inför domstolen.
I viss utsträckning kan dock en vinnande part få ersättning för rättegångs-
kostnader även i småmål. Han får således ersättning för kostnad för rådgiv-
ning av advokat eller biträdande jurist vid advokatbyrå, dock under högst en
timme i varje instans. Kostnaden för en timmes rådgivning är för närvarande
825 kr. Eftersom det i småmål krävs prövningstillstånd för att få ett mål prö-
vat i hovrätten blir det ofta bara fråga om rådgivning i en instans. Parten har
vidare rätt till ersättning för resa och uppehälle för sig själv eller ett ombud
samt för vittnesbevisning. Dessutom finns det rätt till ersättning för ansök-
ningsavgift och översättning av handlingar.
Det kan självfallet inte uteslutas att även den nuvarande kostnadsregeln i
enstaka fall kan leda till att en förlorande part får betala rättegångskostnader
med ett belopp som inte står riktigt i proportion till tvisteföremålets värde.
När man skall bedöma vilka kostnader som skall ersättas av motparten får
man emellertid inte bara se saken ur den förlorandes synpunkt. Man måste
även se till den vinnandes situation. Man måste också komma ihåg att reg-
lerna gäller lika för käranden och svaranden och att det lika gärna kan vara
så att det är svaranden som vinner processen och får ersättning för kostna-
der. Och det skall kanske för fullständighetens skull också påpekas att det
under årens lopp höjts kritiska röster mot de begränsningar av kostnadsan-
svaret som gällande ordning innebär.
Om man därför ytterligare begränsar rätten till ersättning till att avse en-
dast ansökningsavgiften finns det en påtaglig risk för att den som anser att
han har rätten på sin sida - det må vara käranden eller svaranden - avstår
från att få sin sak prövad därför att han vet att han inte kan få ersättning för
kostnader som är ofrånkomliga för framgång i processen, exempelvis ersätt-
ning till vittnen. Det kan knappast heller åberopas några starka sakliga skäl
för att den som vinner processen inte skall ha rätt att få sina kostnader för
nödvändig bevisning ersatta av motparten.
Av de kostnader för vilka en part kan få ersättning i småmål vill jag särskilt
nämna rådgivningsavgiften. Man kan fråga sig om denna kostnad är nödvän-
dig. Jag tycker det. Många människor känner olust inför att själva föra sin
talan vid domstol. Risken är påtaglig att en del av dem skulle avstå från att
hävda sin rätt om de inte fick juridisk vägledning. Rådgivningen fyller här
en viktig funktion. Dessutom har rådgivningen den fördelen att juristen efter
en bedömning av rättsläget kan avråda klienten från process eller råda ho-
nom att träffa en förlikning. Onödiga processer kan på det sättet undvikas.
Av vad jag sagt framgår att olika synpunkter måste vägas mot varandra
vid en bedömning av vilka kostnader som bör ersättas i småmål. Enligt min
mening utgör den nuvarande regeln en rimlig avvägning. Jag är därför inte
beredd att föreslå någon ändring i reglerna.
Anf. 159 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Jag tackar justitieministern för detta mycket ingående svar.
Det är jag ingalunda bortskämd med. Man brukar i allmänhet få mycket torf-
tiga svar när man ställer välformulerade frågor. Men detta är ett mycket full-
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
59
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svarpå frågor
ständigt svar, vilket är mycket glädjande, men det går inte riktigt i den rikt-
ning som jag hade tänkt mig. Egentligen finns det inte mycket att tillägga.
Jag reagerade emellertid mot en mening i första stycket på s. 2: ”Det kan
självfallet inte uteslutas att även den nuvarande kostnadsregeln i enstaka fall
kan leda till att en förlorande part får betala rättegångskostnader med ett
belopp som inte står riktigt i proportion till tvisteföremålets värde.”
Där måste pennan ha sluntit för den som har skrivit svaret. Det borde väl
ha stått: ett belopp som inte står i rimlig proportion till tvisteföremålets
värde. Men detta kan givetvis diskuteras.
I detta sammanhang finns det skäl för och emot när det gäller hur man
skall göra. Jag har nämligen talat med andra jurister, och de säger att det är
en besvärlig fråga. Svaret har emellertid formulerats ingående. Jag har där-
för inte så mycket att tillägga. Om man blickar ut över landskapet här får
man emellertid intrycket att man står i en öken. Och man känner sig som en
oas, och då borde det ju vattnas i munnen för att fortsätta debatten. Men
jag erkänner svaret fullständigt, och jag har ingen ytterligare fråga, utan jag
tackar än en gång för det fullständiga svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
32 § Svar på fråga 1991/92:152 om kvittning mellan olika förvärvs-
källor
Anf. 160 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Ingvar Eriksson har frågat mig när regeringen har för avsikt
att lägga fram förslag om återinförande av rätten att kvitta underskott i in-
komstslaget näringsverksamhet mot inkomst av tjänst.
Regeringen har i nyligen avlämnade propositioner till riksdagen (prop.
1991/92:38, 1991/92:51 och 1991/92:60) framhållit vikten av att bättre villkor
skapas för de mindre företagen bl.a. genom skattelättnader. Regeringen av-
ser också att under år 1992 lägga fram förslag som innebär att små och medel-
stora företags tillgång till riskvilligt kapital förbättras. I det sammanhanget
kommer även kvittningsrätten att behandlas.
Anf. 161 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet, min f.d. bänkkamrat, för svaret,
vilket jag uppfattade som positivt i sin inriktning. Dock tycks det dröja innan
återinförandet av kvittning av inkomst mellan olika förvärvskällor kan bli
verklighet.
Herr talman! Den nya regeringen har förvisso lagt fram propositioner, inte
minst på skatteområdet, med förslag som i sin inriktning syftar till att stimu-
lera företagandet och därigenom åter få fart på Sverige. Det är bra. Jag be-
klagar dock att regeringen inte i det sammanhanget också lade fram förslag
om återinförande av rätten till kvittning mellan olika förvärvskällor.
Rätten att kvitta inkomst mellan olika förvärvskällor togs olyckligtvis bort
av den förra regeringen strax före en tidpunkt då man på goda grunder
60
kunde förvänta sig svårigheter på arbetsmarknaden. Svensk landsbygd stod
inför en omfattande utmaning genom jordbrukets omställning.
Nu är vi mitt uppe i ett läge där nyföretagandet behöver stimuleras, kan-
ske mer än någonsin. På landsbygden skulle möjligheterna bli större för
många att genom kompletteringsarbete stärka förvärvsinkomsten och där-
med möjligheten att bo kvar. I samband med jordbrukets anpassnings- och
omställningssträvanden skulle en återinförd kvittningsmöjlighet ha särskilt
stor betydelse.
Det gäller att i en svår situation så att säga öppna upp och underlätta för
naturliga möjligheter och därmed också minska behovet av ytterligare kost-
samma regionalpolitiska insatser.
Statsrådet aviserar att frågan om kvittningsrätt kommer att behandlas un-
der 1992 i samband med andra viktiga förslag. Kan jag ta det till intäkt för
att kvittningsrätten blir återinförd?
Anf. 162 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag kan i stort sett dela alla de synpunkter som Ingvar Eriks-
son redovisade. Det finns många skäl som talar för ett återinförande av kvitt-
ningsrätten. Det finns däremot anledning att fundera över om man bör
kringgärda den med vissa restriktioner när det gäller hur denna kvittnings-
rätt tekniskt skall utformas. Det finns anledning att ta upp detta i fråga om
bedömningen av riskkapitalanskaffning, eftersom det har stor betydelse för
just nyföretagandet och inte bara för redan etablerade företag. Men det är
min förhoppning att kunna lägga fram förslag om ett återinförande av kvitt-
ningsrätten.
Anf. 163 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Jag är glad att höra denna positiva inställning. Jag är medve-
ten om att statsrådet är införstådd med vilken betydelse detta skulle ha just
i det skede som svensk landsbygd har framför sig när det gäller att skapa
denna möjlighet att hantera de akuta problem som kan uppstå vid denna
omställningsprocess. Vi vet också att det är av oerhört stor betydelse om
man kan skapa kompletteringsjobb och därmed stärka människors möjlighe-
ter att bo kvar på landsbygden. Jag tar detta som ett positivt löfte för framti-
den och hoppas att statsrådet lägger ned all sin kraft på att återinföra kvitt-
ningsrätten.
Överläggningen var härmed avslutad.
33 § Svar på fråga 1991/92:155 om beskattningen av andelslägenheter
och bostadsrätter
Anf. 164 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Fredrik Reinfeldt har frågat mig vad jag avser att göra för
att skapa en skattemässig neutralitet mellan innehavare av andelslägenheter
och innehavare av bostadsrätter.
Jag har i princip samma uppfattning som Fredrik Reinfeldt i fråga om bo-
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
61
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
stadsbeskattningens utformning. En likformig skattemässig behandling av
olika boendeformer är eftersträvansvärd. Erfarenheterna av senare års för-
sök att åstadkomma en sådan neutralitet i beskattningen är dock inte särskilt
goda. De civilrättsliga skillnader som trots allt finns mellan boendeformerna
gör uppgiften svår. Till bilden hör att reglerna om beskattningen av andelslä-
genheter i vissa hänseenden kan vara mer förmånliga än för andra bostäder.
Jag är emellertid medveten om att situationen för andelslägenhetsinneha-
vare förändrats genom skattereformen. Anledningen till detta är att under-
skott på grund av räntebetalningar tidigare kunde kvittas mot andra inkoms-
ter. Den möjligheten har nu försvunnit.
För innehavare av andelslägenheter kommer denna fråga att aktualiseras
redan vid 1992 års taxering. För närvarande bedrivs i finansdepartementet
ett arbete i syfte att undersöka förutsättningarna för att redan till kommande
taxering undanröja dessa effekter. Det är ofrånkomligt att ett sådant ingri-
pande måste få en provisorisk karaktär. Hur frågan skall lösas på längre sikt
får tas upp i ett annat och senare sammanhang.
Då Fredrik Reinfeldt, som framställt frågan, anmält att han var förhind-
rad att närvara vid sammanträdet, medgav andre vice talmannen att Ingvar
Eriksson i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 165 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! På min partikollegas, Fredrik Reinfeldts, vägnar tackar jag
för svaret på hans välmotiverade fråga om den bristande neutraliteten skat-
temässigt mellan andelslägenheter och bostadsrätter. Jag uppfattar svaret
positivt så till vida att statsrådet i princip har samma uppfattning som frågan-
den vad gäller bostadsbeskattningens utformning. Komplikationer förelig-
ger av allt att döma. De är uppmärksammade. Jag hoppas att de lösningar
på sikt som statsrådet också aviserar kan klara upp problemen på ett vettigt
sätt. Många unga människor känner sig uppenbarligen oroade, när de kon-
staterar att det finns sådana här skillnader, som de uppfattar såsom helt omo-
tiverade.
Anf. 166 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag är glad över att även det andra frågesvaret upplevs såsom
positivt, om än frågaren i detta sammanhang inte når samma lyriska höjder
som Hugo Hegeland när det gällde ett tidigare frågesvar.
I detta fall tror jag att frågeställaren och jag har samma uppfattning. Min
ambition är att kunna framlägga ett förslag så snabbt som möjligt eller på
annat sätt skapa en möjlighet som gör att man till taxeringen 1992 klarar av
de problem som åberopas i frågan.
Anf. 167 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Jag tackar även för detta svar. Jag uppfattar det just såsom
ett sådant besked som de som känner sig oroade i detta sammanhang vill ha.
Överläggningen var härmed avslutad.
62
34 § Svar på fråga 1991/92:80 om vinsterna från vattenkraften
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Anf. 168 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Elvy Söderström har frågat näringsministern när ett förslag
kommer om återförande av vinster från vattenkraften till de vattenproduce-
rande kommunerna/regionerna.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Jag har tolkat Elvy Söderströms fråga på ett sådant sätt att den gäller en
återföring av vinster från försäljning av el producerad i vattenkraftverk till
vissa berörda kommuner och regioner i landet.
Kraftföretagens vinster omfattas av den gällande bolagsskatten för juri-
diska personer. Från den 1 januari 1992 omfattas även Vattenfall som aktie-
bolag av denna skatt.
Elvy Söderströms fråga om återföring av kraftföretagens vinster innefattar
därmed en direkt återföring av statliga intäkter från ett fåtal företags bolags-
skatt till vissa kommuner. En sådan återföring är inte aktuell.
Utöver bolagsskatten betalar vissa kraftföretag för närvarande en särskild
skatt på vattenkraft som produceras vid äldre anläggnignar. Skatten är 2
öre/kWh för anläggningar som tagits i drift före 1973 och 1 öre/kWh för an-
läggningar tagna i drift mellan 1973 och 1977.
Totalt ger denna särskilda skatt ca 1 miljard kronor per år i intäkt på stats-
budgeten. Den särskilda skatten liksom andra skatter finansierar utgifterna
på statsbudgeten, där bl.a. regionalpolitiska insatser är en del.
För närvarande bereds inom regeringskansliet utredningen ”Beskattning
av kraftföretag”, SOU 1991:8, som föreslår att den särskilda skatten baserad
på producerad energi slopas och ersätts med en särskild fastighetsskatt. Re-
geringen har ännu inte tagit ställning till utredningens förslag. Jag är därför
inte beredd att ytterligare kommentera utredningens slutsatser.
Anf. 169 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret, även om jag inte kan
säga att jag är tillfreds med dess innehåll. Jag tycker att vi skall inleda debat-
ten med att konstatera att Sverige behöver Norrland och att Norrland behö-
ver Sverige. Många kommuner och regioner runt om i Norrland och dess
inland brottas i dag med svåra strukturella problem. Så är fallet med Sollef-
teå kommun, vilket har speglats i medierna på alla sätt. Sollefteå kommun
producerar 15 % av Sveriges elkraft. Den kommun som jag själv kommer
ifrån bidrar inte med elkraft, man vi utgör 0,7 % av Sveriges befolkning och
vi står för 3 % av landets export.
Dessa funderingar har föranlett min fråga, som jag ställde också med an-
ledning av att arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund i samband med sitt
besök hos ASSI faktiskt gav ett hopp för ASSIs medarbetare i Kalix genom
att uttrycka en förhoppning om att man skulle kunna införa ett system, som
innebär återföring av vattenkraftsvinsterna.
Jag beklagar att finansministern har missförstått min fråga. Den handlar
om återföring av vinsterna av den kraft som totalt produceras i kommunen,
alltså inte vinsterna av kommunägda kraftverk eller av den kraft som kom-
Svar på frågor
63
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Svar på frågor
munerna köper. I kommunalekonomiska kommittén från 1987 var man enig
om att man skulle kunna återföra 1 öre/kWh.
Det finns ett kinesiskt ordspråk som lyder: Om man står för länge och vän-
tar med sitt nästa steg, är risken stor att man får stå på ett ben resten av sitt
liv. Därför skall vi lägga fram ett förslag.
Anf. 170 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag håller med Elvy Söderström om att Sverige behöver
Norrland och att Norrland behöver Sverige. Det är en viktig princip att Sve-
rige är ett land och att vi alla är beroende av varandra. Det är en viktig ut-
gångspunkt för regeringens politik både när det gäller skatter och när det
gäller regionalpolitiska insatser men även beträffande regeringens politik i
övrigt.
Skall man tolka vad Elvy Söderström nu sade, handlar det mer om regio-
nalpolitiska insater i största allmänhet. Det framgick inte riktigt av frågan
att det var detta som avsågs. Jag är därför kanske inte den rätta att svara på
frågan. Men jag vill framhålla att det görs betydande regionalpolitiska insat-
ser just med utgångspunkt i det som Elvy Söderström och jag tycks vara
överens om, nämligen att alla delar av Sveriges land är viktiga delar av helhe-
ten.
Jag kan förutsäga med stor bestämdhet att regionalpolitiska insatser kom-
mer att spela en betydande roll framöver i regeringens politik. Varifrån
pengarna kommer, från den ena eller den andra källan, tycks mig vara en
fråga av underordnad betydelse.
Anf. 171 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Med anledning av detta missförstånd och med anledning av
det hopp som arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund tände när han var
hos ASSI ber jag att få återkomma med ett förslag om just återföring av vat-
tenkraftsvinster till de vattenkraftproducerande regionerna. I dag brottas
många kommuner med problem och ser hur resurserna rinner förbi söderut.
Det är bra om de får hjälp, men en viss del av dessa vinster bör kunna återbe-
talas.
Anf. 172 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! För att undvika missförstånd vill jag upprepa vad jag sade i
mitt första svar, nämligen att en sådan återföring inte är aktuell. Däremot är
regeringens avsikt att bedriva en offensiv regionalpolitik i övrigt. Det tycks
mig vara av något underordnad betydelse om pengarna till insatser i Norr-
land kommer från den ena eller den andra skattekällan.
Anf. 173 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Det är viktigt att vi får regionalpolitiska medel för att kunna
bidra med de positiva saker som kommer norrifrån.
Överläggningen var härmed avslutad.
64
35 § Hänvisning av ärenden till utskott
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Föredrogs och hänvisades
Motionerna
1991/92:T2 och T3 till trafikutskottet
1991/92:Ju3-Ju5 till justitieutskottet
1991/92:Fi4-Fi6 till finansutskottet
36 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlädes åter
Finansutskottets betänkanden 1991/92:FiUl-FiU4
Skatteutskottets betänkanden 1991/92:SkUl och SkU3
Lagutskottets betänkanden 1991/92:LU1-LU4
Försvarsutskottets betänkanden 1991/92:FöUl-FöU4
Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1991/92:SfUl och SfU2
Socialutskottets betänkanden 1991/92:SoUl och SoU2
Trafikutskottets betänkande 1991/92:TU1
Jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU3
Näringsutskottets betänkanden 1991/92:NU1-NU4
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1991/92:AU1-AU3
Bostadsutskottets betänkanden 1991/92:BoUl-BoU5
37 § Meddelande om val
Anf. 174 ANDRE VICE TALMANNEN:
Valberedningen har föreslagit utökning av antalet suppleanter i utrikesut-
skottet.
Under förutsättning att kammaren bifaller valberedningens förslag kom-
mer val av ifrågavarande suppleant att äga rum vid morgondagens samman-
träde.
38 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Redogörelse
1991/92:3 Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling
39 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
65
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
den 19 november
1991/92:160 av Gustaf von Essen (m) till statsrådet Bo Lundgren om kultur-
ellt värdefulla byggnader:
Utbildningsdepartementet har låtit göra en utredning om förvaltning av
vissa kulturmiljöer. Utredningsman har varit Bill Fransson och utredningen
har avlämnats i juli 1991.
Utredningen tar bl.a. upp frågor om privata ägares av slott och herrgårdar
möjligheter och förutsättningar att uppfylla ett rimligt kulturansvar samt frå-
gor om möjligheter att undvika effekter som arvsskiften förorsakar när det
gäller att bibehålla ett tillräckligt ekonomiskt underlag för att klara och full-
följa ambitiösa bevarandeinsatser.
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att föreslå med anledning av den före-
liggande utredningen?
1991/92:161 tw Kristina Svensson (s) till försvarsministern om den förkortade
värnpliktsutbildningen:
Värnpliktiga som deltar i försöket med förkortad värnpliktsutbildning
skall, enligt regeringens beslut, inom kort tvingas avbryta sin påbörjade ut-
bildning. 2 500 ungdomar som planerat att fullfölja den förkortade militärut-
bildningen, kastas genom ett panikartat regeringsbeslut plötsligt ut från ar-
méns regementen.
På grund av att fattade beslut inte fullföljs försätts 2 500 ungdomar i en
kaotisk situation. Ansökningstiden till vårens högskoleutbildningar har gått
ut, arbetsmarknaden är kärv, bostadsbidragen förlängs inte.
Vilka åtgärder ämnar försvarsministern vidta för att lindra effekterna för
dessa 2 500 värnpliktiga?
40§ Kammaren åtskildes kl. 19.40.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen
kl. 16.29 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
STAFFAN HANSSON
/Barbro Karlsson
66
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
Tisdagen den 19 november
1 § Anmälan om signaler om samling i plenisalen.............. 1
Förste vice talmannen
2§ Justering av protokoll................................. 1
3 § Svar på fråga 1991/92:141 om ett sammanhållet förslag om same-
frågorna ......................................... 1
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Birger Andersson (c)
4 § Svar på fråga 1991/92:131 om de baltiska ländernas energiförsörj-
ning ............................................ 3
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Pär Granstedt (c)
5 § Svar på fråga 1991/92:132 om ett framtida återuppbyggnadsarbete
efter kriget i Jugoslavien............................. 5
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Pär Granstedt (c)
6§ Svar på fråga 1991/92:135 om Turkiets angrepp på kurdiska bo-
sättningar ........................................ 7
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Berith Eriksson (v)
7 § Svar på fråga 1991/92:128 om information för föräldrar m.fl. om
tobaksbrukets skadeverkningar........................ 9
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Elisabeth Fleetwood (m)
8§ Svar på fråga 1991/92:130 om privata barnmorskemottagningar. 10
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Christina Linderholm (c)
9§ Svar på fråga 1991/92:123 om arbetslösheten inom Åmåls kom-
mun ............................................ 12
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Britt Bohlin (s)
10 § Svar på fråga 1991/92:125 om hastigheten på motorvägar..... 14
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Knut Wachtmeister (m)
11 § Svar på fråga 1991/92:126 om småbåtslederna på Vänern. .... 16
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Isa Halvarsson (fp)
12 § Svar på fråga 1991/92:129 om Gotlandstrafiken............ 17
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Marianne Jönsson (c)
13 § Svar på fråga 1991/92:143 om miljöpåverkan från busstrafiken 19
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Annika Åhnberg (v)
67
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
14 § Svar på fråga 1991/92:150 om Arlanda................... 22
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Eva Johansson (s)
15 § Svar på fråga 1991/92:95 om miljökonsekvensanalyser rörande
Öresundsbron..................................... 24
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Siw Persson (fp)
16 § Svar på fråga 1991/92:100 om pensionsåldern för yrkesofficerare 26
Försvarsminister Anders Björck (m)
Henrik Landerholm (m)
17 § Svar på fråga 1991/92:110 om den framtida vapenhandeln.... 28
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Kent Carlsson (s)
18 § Svar på fråga 1991/92:133 om handeln med Jugoslavien...... 32
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Pär Granstedt (c)
19 § Svar på fråga 1991/92:147 om skolans ansvar.............. 34
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Berith Eriksson (v)
Ajournering........................................... 36
Återupptagna förhandlingar............................... 36
20 § Svar på fråga 1991/92:142 om katastrofhjälp till de irakiska kur-
derna ........................................... 36
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Berith Eriksson (v)
21 § Svar på fråga 1991/92:146 om biståndet till Kuba........... 38
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Lars Moquist (nyd)
22 § Svar på fråga 1991/92:157 om de enskilda organisationernas ställ-
ning i biståndsarbetet............................... 40
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Filip Fridolfsson (m)
23 § Svar på fråga 1991/92:136 om Syrien som asylland för kurder . 42
Bostadsminister Birgit Friggebo (fp)
Berith Eriksson (v)
24 § Svar på fråga 1991/92:148 om filmproduktionen............ 43
Bostadsminister Birgit Friggebo (fp)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
25 § Svar på fråga 1991/92:151 om förhandsgranskning av videogram 45
Bostadsminister Birgit Friggebo (fp)
Eva Johansson (s)
26 § Svar på fråga 1991/92:153 om praxisändringen i flyktingpolitiken 47
Bostadsminister Birgit Friggebo (fp)
Marianne Andersson (c)
27 § Svar på fråga 1991/92:103 om polisens asylutredningar....... 50
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Rune Backlund (c)
68
28 § Svar på fråga 1991/92:117 om den enskildes rättsäkerhei..... 53
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Sten Söderberg (nyd)
29 § Svar på fråga 1991/92:124 om introduktionen av nya nämndemän 54
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Ingbritt Irhammar (c)
30 § Svar på fråga 1991/92:127 om bestämmelserna om vapenlicens
m.m............................................ 56
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Elisabeth Fleetwood (m)
31 § Svar på fråga 1991/92:140 om rättegångskostnaderna i s.k. små-
mål ............................................. 58
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Hugo Hegeland (m)
32 § Svar på fråga 1991/92:152 om kvittning mellan olika förvärvskäl-
lor ............................................. 60
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Ingvar Eriksson (m)
33 § Svar på fråga 1991/92:155 om beskattningen av andelslägenheter
Prot. 1991/92:27
19 november 1991
och bostadsrätter.................................. 61
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Ingvar Eriksson (m)
34 § Svar på fråga 1991/92:80 om vinsterna från vattenkraften .... 63
Finansminister Anne Wibble (fp)
Elvy Söderström (s)
35 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 65
36 § Förnyad bordläggning................................ 65
37 § Meddelande om vaL................................. 65
Andre vice talmannen
38 § Bordläggning...................................... 65
39 § Anmälan om frågor
1991/92:160 av Gustaf von Essen (m) om kulturellt värdefulla
byggnader..................................... 66
1991/92:161 av Kristina Svensson (s) om den förkortade värn-
pliktsutbildningen............................... 66
69
gotab 40280, Stockholm 1991