Protokoll
1991/92:25
Förste vice talmannen meddelade att moderata samlingspartiets riksdags-
grupp på grund av uppkommen vakans anmält Görel Bohlin som ny supple-
ant i Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling efter Marga-
retha af Ugglas.
Förste vice talmannen förklarade vald till
suppleant i Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling
Görel Bohlin (m)
Justerades protokollet för den 8 november.
Anf. 1 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Magnus Persson har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag
ämnar vidta dels i anledning av de ökande arbetslöshetssiffror som redovisas
i prognoserna från Byggnadsarbetareförbundets länsplanerare, dels för att
komma till rätta med arbetslösheten speciellt i skogs- och Norrlandslänen.
Jag är väl medveten om de ökande arbetslöshetssiffrorna inom alla sekto-
rer av näringslivet och inte minst inom byggbranschen.
Byggverksamheten är till sin natur långsiktig och har stor betydelse för
den ekonomiska utvecklingen i landet. Byggandet expanderade kraftigt un-
der 1960-talet och bidrog då till att upprätthålla en hög ekonomisk tillväxt-
takt. Under 1970-talet och fram till 1986 hade den svenska ekonomin bety-
dande problem, och byggverksamhetens roll försvagades. Därefter följde de
senaste årens överhettning , och så sent som våren 1990 växte byggarbetar-
kåren fortfarande. De två senaste årens arbetslöshetstal har varit de lägsta 1
1 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 25
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
som någonsin uppmätts. Andelen arbetslösa i byggnadsarbetarnas arbetslös-
hetskassa var 2,4 % år 1989 och 2,7 % år 1990.
Under år 1991 har situationen snabbt förändrats. Industrin minskar sina
investeringar. Även bostadsbyggandet kommer att minska. Det mycket all-
varliga ekonomiska läge som Sverige för närvarande befinner sig i, beroende
dels på den internationella lågkonjunkturen, dels på inhemska problem, ty-
der på att år 1992 kommer att bli mycket besvärligt för byggnadsarbetarna
ur sysselsättningssynpunkt. Den situationen kan inte lösas enbart med ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder.
Regeringen inriktar sig därför främst på att föra en ekonomisk politik som
genom låg inflation och lägre räntenivå långsiktigt skapar tillväxt i ekono-
min.
För att på kort sikt klara sysselsättningen för byggnadsarbetarna har rege-
ringen nyligen föreslagit en rad åtgärder. Genom att sätta i gång vissa byggen
tidigare än planerat kommer en del av den lediga kapaciteten att kunna an-
vändas till investeringar i vägar, järnvägar, flygplatser och telenät. Riksda-
gen har dessutom att ta ställning till ytterligare tidigareläggning av statliga
byggnadsinvesteringar av olika slag.
Regeringen föreslår också en förstärkning av medlen till lokaliseringsbi-
drag med 200 milj.kr. under innevarande budgetår. Sänkningen av socialav-
gifterna kommer att vidgas till större delar av Norrlands inland och omfatta
fler verksamheter än i dag.
AMS föreslås också få ökade resurser för arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der. Situationen på byggarbetsmarknaden kan utnyttjas för att tillgodose be-
hovet av kompetensutveckling och vidareutbildning inom byggbranschen.
När konjunkturuppgången kommer är det viktigt att ha en effektiv och rätt
dimensionerad byggarbetarkår.
Anf. 2 MAGNUS PERSSON (s):
Herr talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på min framställda inter-
pellation. Anledningen till min frågeställning var den ökade arbetslösheten
inom byggsektorn. Tyvärr tvingas jag konstatera att situationen har förvär-
rats ytterligare efter det att interpellationen framställdes. Framtiden är
mörk, för att inte säga förtvivlad för landets byggnadsarbetare.
Det svar som arbetsmarknadsministern lämnar i dag är en upprepning av
tidigare kända vidtagna åtgärder och ståndpunkter. I sak framkommer ing-
enting nytt under stjärnorna. Det är inte heller mycket som sägs om byggjob-
barna. Varför är då läget så förtvivlat?
Herr talman! Svaret är givet. Det är och förblir regeringens klumpiga
handlande som till stor del har förorsakat den kaosliknande situationen på
byggarbetsmarknaden. För det första finns det ingen ansvarig minister att
prata med. För det andra lämnade regeringen ett besked den 5 november att
nuvarande låneregler skall gälla temporärt under 1992 för att 1993 avlösas
av någonting annat. När skall den dimman lätta? När skall besked ges? För
det tredje skall investeringsbidraget till bostadsbyggandet minskas, i en
första rond med en tredjedel, för att så småningom helt upphöra. För det
fjärde skall man försämra reglerna för allmännyttan.
Dessa fyra beska besked innebär att vi får en situation på byggarbetsmark-
naden som är hopplös och oacceptabel för människorna. Lägg bort presti-
gen! Ändra på förutsättningarna för byggandet! Lägg fram förslag som berör
framför allt det äldre bostadsbeståndet, typ ROT-programmet. Tidigarelägg
en rad offentliga, statliga byggen, som finns i en redan känd projektreserv,
eller projektportfölj, som man säger. Detta är mitt råd till arbetsmarknads-
ministern. I varje län finns det aktuella projekt.
Enligt de senaste prognoserna kan byggarbetslösheten inom vissa geogra-
fiska områden bli mycket hög. Arbetslöshetssiffror som är förödande, som
inte har upplevts inom byggsvängen på länge, förväntas. De prognoser som
Byggnads i dag har lyder på ca 8,8 % eller 10 655 arbetslösa. De är besvä-
rande inför framtiden. Man tror att det kan bli värre än vad man har förvän-
tat sig tidigare.
Börje Hörnlund kunde göra ett bra jobb i regeringen, om han dessutom
kunde sätta munkavle på ett och annat statsråd. Ena dagen går ett statsråd
ut och säger att flyttskatten skall avskaffas. Sedan skall fastighetsskatten
bort. Och så kommer ett tredje besked. Det ena beskedet efter det andra
förvirrar situationen. Det finns inga beställare, inga byggare inom byggbran-
schen som tar allvarligt på dessa besked. De säger: Vi avvaktar närmare be-
sked. Man måste ju ha besked. Jag förstår att Börje Hörnlund har det svårt
i den regeringen. Men något måste hända. Det blir närmast kaos om detta
får fortgå.
Vi menar att det är oansvarigt och opsykologiskt att i en lågkonjunktur
komma med en rad förändrings- och försämringsförslag, som man här har
gjort. Vi är naturligtvis medvetna om att man inte kan bibehålla det höga
bostadsbyggande som vi har haft under årens lopp. Men man kan inte hugga
av så tvärt som har skett här. Därför vill vi se att staten och regeringen nu
tar sitt ansvar och tidigarelägger en del byggen. Risken är påtaglig att man
slår ut en hel bransch, med den arbetskraft och den kunskap som har byggts
upp under årens lopp. Efter kanske ett å två år, när man skall börja bygga
igen, då finns inte den erfarenhet och de resurser som vi hade tidigare. Det
kommer vi att få betala dyrt.
Det är också viktigt att det sker en förbättring av reglerna när det gäller
kompetensutveckling och vidareutbildning. Delar av tillverkningsindustrin
har tidvis haft relativt förmånliga bidragsregler för att vissa tider klara låg-
konjunkturer. Kommer arbetsmarknadsministern att kunna vidta åtgärder i
det stycket, så att vi får bättre regler när det gäller vidareutbildning osv.
Herr talman! Jag vill med det anförda säga att regeringen Bildt orsakar
totalstopp. Rubriker av den innebörden har vi mött. Den rivstart som rege-
ringen Bildt har gjort har lett till kaos inom byggsvängen. Något måste göras.
Man måste föra en dialog, inte minst med byggarbetsmarknadens parter.
Jag vill fråga Börje Hörnlund: Kan vi vänta oss ytterligare insatser i form
av tidigareläggning av statliga byggen, offentliga byggnader, skolor etc.?
Kan vi förvänta oss bättre bidragsregler när det gäller vidareutbildning osv.?
I det här svaret framkommer inte mycket av vad regeringen egentligen har
tänkt sig.
De åtgärder som har vidtagits är välkomna, och det är bra att vi fick 2,5
miljarder den 5 november. Men jag nödgas konstatera, herr talman, att i
Börje Hörnlunds hemlän Västerbotten, som är mitt födelselän, i Värmland
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
och alla andra skogslän, där situationen är den allra sämsta, kan man inte
acceptera de tongångar och den domedagsstämning som finns. Jag förväntar
mig att Börje Hörnlund i regeringen tar krafttag och återkommer. Med stort
intresse motser jag litet konkretisering av de frågor jag har ställt i den här
interpellationsdebatten. Vi är långt ifrån nöjda från socialdemokratins sida,
och ännu mindre från byggsvängens sida, när det gäller de åtgärder som hit-
tills har vidtagits. De är icke tillräckliga.
Anf. 3 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag blev intresserad av att gå upp i den här debatten när jag
hade läst Magnus Perssons interpellation. Både han och jag är aktiva med-
lemmar av Byggnadsarbetareförbundet. Jag jobbar själv någon dag i måna-
den på byggarbetsplatser runt om i Skåne. Men jag är, herr talman, inte helt
säker på att Magnus Perssons intresse i första hand kretsar kring byggnadsar-
betarna utan framför allt kring den gamla regeringen. Jag vill kort ge en bak-
grund till att jag går upp i den här debatten.
Under valrörelsen publicerades i olika facktidningar inom Byggnads runt
om i landet en affisch, enligt vilken en eventuellt kommande regering skulle
innebära död, pina och elände. ”Högerns svarta lista” hette det på en A 4-
affisch. Uppräkningen började 1902 och slutade 1976. Jag blev litet förvå-
nad, för det var nu trots allt 1991. Där beskrev man allt vad moderaterna
hade åstadkommit som framför allt skulle ha betydelse för byggnadsarbe-
tarna i Sverige. Men man slutade alltså 1976. Man sade inte ett ord om lönta-
garfonder, inte ett ord om tvångssparande, inte ett ord om strejkförbud, inte
ett ord om en synnerligen virrig kärnkraftsaweckling. Jag är inte helt säker
på vad Magnus Persson egentligen vill.
Vi har i dag den 14 november, och den nuvarande regeringen har suttit i
högst en och en halv månad. Att ge den skulden för en hög byggarbetslöshet
i november är väl i alla fall att ta i litet grand! Är det någon som bär skulden
för den situation som nu råder, så är det väl Magnus Perssons kolleger i den
förra regeringen.
Jag tror, herr talman, med tanke på det svar som statsrådet Hörnlund i dag
har avgivit, att får vi en förbättrad ekonomi, får vi en inflationspolitik som
inte, såsom hittills, skiljer sig väsentligt från inflationspolitiken i våra vikti-
gaste konkurrentländer, så har vi en möjlighet att på sikt få en fungerande
byggarbetsmarknad även här i Sverige.
Om nu Magnus Persson värnar om byggnadsarbetarna så mycket som han
säger, så tycker jag att han bör ge regeringen en chans. Att reda ut allt som
den gamla regeringen åstadkom - det tar tid och det blir besvärligt. Men har
han tålamodet - jag har tålamodet - så kommer det att på sikt bli en bättre
situation, inte bara för byggnadsarbetarna utan för samtliga boende i Sve-
rige.
Här finns mycket att göra. Vi talar t.ex. i dag om fri konkurrens. Men det
råder faktiskt inte fri konkurrens inom byggnadssektorn. Vad ser man när
man kommer till ett stort bygge? De stora företagen har gått samman - BPA,
Skanska, PEAB och allt vad de heter. Var finns konkurrensen där? De gör
upp om priserna i förväg. Det har drivit upp priserna så att folk inte har råd
att bo.
Om Magnus Persson är villig att ändra på lagstiftningen, så att man inte
skall kunna låta bli att konkurrera, så är jag mycket nöjd. Då kan vi tillsam-
mans slåss för det. Den konkurrenslagstiftning som finns i Sverige inom
byggnadsbranschen saknas i de flesta andra länder. Jag hoppas att Magnus
Persson och jag kan ses på samma sida av barrikaden i den här frågan.
Till sist, herr talman, vill jag säga att situationen är inte så negativ som
Magnus Persson utmålar den. Av hans anförande kan man tro att alla bygg-
nadsarbetare i Sverige i morgon eller i övermorgon är utan arbete eller per-
mitterade kortsiktigt. Det är ju inte fallet. Jag tycker att han borde ha den
goda smaken att vänta litet, att ge regeringen en chans.
Anf. 4 MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Som väckarklocka hemma har jag en klockradio. Ofta vak-
nar jag mitt i en Morgoneko-sändning. En dag i förra veckan vaknade jag av
Börje Hörnlunds vackra stämma. Han sade: ”Ja, jag kan inte bedöma det.
Jag kan bara bedöma att jag som arbetsmarknadsminister hyser en allmän
oro för byggsektorn. Sedan är det en mängd aktörer i regeringen och utanför
regeringen som måste liksom mötas för att inte jag skall få för stora problem
med det som uppstår.”
Jag undrar vad Börje Hörnlund inte kan bedöma, tänkte jag. Och vad är
det för aktörer i och utanför regeringen han talar om? Vad är det de skall
mötas om?
Något mer sade inte Böije Hörnlund. Däremot fick skatteministern några
frågor om effekter på bostadsbyggandet när t.ex. investeringsbidraget nu
sänks. Han fick bl.a. frågan om en tredjedel av bostadsbyggandet nu skulle
stanna av. På det svarade den ministern följande: ”Jag kan inte vare sig be-
kräfta att det är en riktig bedömning eller säga att det är en felaktig bedöm-
ning. Men tillväxten kommer ju inte i första hand genom bostadsproduktio-
nen.”
Nu var jag klarvaken. Vad säger karln egentligen? Vet han inte effekterna
av sina egna förslag? Innebär byggandet ingen tillväxt? Vad sysslar då alla
byggnadsjobbare med?
Men vad var det Börje Hörnlund inte kunde bedöma? Det kunde väl ändå
inte vara sysselsättningseffekterna av dessa förslag?
Raskt beställde jag en utskrift av Ekot. Så åkte jag in till riksdagen, för nu
var det dags att fingranska regeringens ekonomisk-politiska proposition. Jag
måste säga, Börje Hörnlund, att det gjorde jag med stigande förvåning men
också med litet upprördhet. Det fanns inte några som helst analyser av vilka
konsekvenser regeringens förslag inom byggområdet skulle få för sysselsätt-
ningen. Utskriften av Eko-sändningen bekräftade också att det var effek-
terna på sysselsättningen av sänkningen av investeringsbidraget som Börje
Hörnlund inte kunde bedöma.
Då tänkte jag, Böije Hörnlund, att nu är det slut på smekmånaden. Tar
ni inte kampen mot arbetslösheten på större allvar? Jag tyckte att jag i ett
slag fick bekräftat att det inte var en tillfällighet att rätten till arbete åt alla
inte stod med vare sig i regeringsdeklarationen eller i den ekonomiska pro-
positionen. En borgerlig regering, ledd av Carl Bildt, tar icke full sysselsätt-
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
ning på allvar. I den regeringen ingår Börje Hörnlund med ett särskilt ansvar
just för sysselsättningsfrågorna.
Att skatteministern struntar i effekterna på byggandet förvånade inte mig
ett dugg. Men att arbetsmarknadsministern inte kan bedöma - eller inte
hade bedömt - effekterna på byggarbetsmarknaden förvånar mig faktiskt,
och jag tycker att det är synnerligen uppseendeväckande. Jag trodde att det
hörde till grunderna, när man påstår sig föra en politik för tillväxt och för
sysselsättning, att analysera om man verkligen gör just detta.
Hade ni gjort en sådan analys, så skulle ni genast ha funnit att era förslag
inom byggsektorn inte bara leder till lägre tillväxt utan också till att ytterli-
gare tiotusentals människor inom byggsektorn blir arbetslösa. Och även om
jag och Sten Andersson i Malmö har tålamod, så tror jag inte att de här män-
niskorna har tålamod. För deras skull hade ni väl åtminstone kunnat försöka
göra en analys av detta, Börje Hörnlund.
Om inte regeringen kunnat göra en sådan analys hade det varit enkelt att
kontakta branschpartnerna, både facket och representanter för byggbran-
schen. De hade då kunnat tala om för regeringen hur många ytterligare arbe-
ten som försvinner på byggarbetsmarknaden. Detta är riktiga jobb och inte
sådana som de moderata regeringskollegerna till Börje Hörnlund tidigare
mycket föraktfullt har kallat kosmetika eller AMS-jobb.
Vi socialdemokrater tänkte använda arbetsmarknadspolitiken som ett me-
del att skapa riktiga jobb. Den borgerliga regeringen skall tydligen avskaffa
riktiga jobb till förmån för AMS-jobb. Då får nog regeringen sätta fart och
ge betydligt mer pengar till AMS än vad man där har fått nu.
Men det värsta av allt, Börje Hörnlund, är något jag vill diskutera här i
dag och som också Magnus Persson tog upp. Jag tror inte att det var en tillfäl-
lighet att ni struntade i att analysera och redovisa sysselsättningseffekterna
när regeringen ändrade byggpolitiken. Det saknas nämligen helt en analys
av vilka konsekvenser alla era andra förslag i propositionen om ekonomin
och även i andra propositioner får för just sysselsättningen. Är arbetsmark-
nadsministern i dag beredd att utveckla, vilket han inte gör i svaret, vilka
effekter som framför allt förslagen inom byggsektorn har på sysselsättningen
och även vilka slutsatser arbetsmarknadsministern har dragit av detta?
En slutsats som är lätt att dra och som snabbt går att effektuera är att åt-
minstone dra tillbaka de förslag som i dag finns när det gäller förändringen
av bostadspolitiken. Då får vi större förutsättningar att få fart på byggsek-
torn och därmed också klara jobben i de områden som Magnus Persson har
talat om. Min fråga är i dag: Vilka slutsatser om effekterna på sysselsätt-
ningen har regeringen dragit?
Anf. 5 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag vill först vända mig till Magnus Persson. Om Magnus
Persson har ett förflutet i byggbranschen och ett stort intresse för den är han
kanske medveten om att vi i dag har en mängd tomma kontorslokaler. Det
är då inte dags att bygga ytterligare lokaler som kommer att stå tomma.
Magnus Persson är kanske också medveten om att industrin har ett lågt
kapacitetsutnyttjande. Det innebär att det finns ett stort utbud på lediga in-
dustrilokaler. Det är självklart att man då i första hand flyttar in i dessa loka-
ler. Många står helt lediga på grund av konkurs och liknande. Vi har tyvärr
också tomma lägenheter i många kommuner. Det gör att man i stora delar
av Sverige även på detta område får tänka sig för en del.
När det sedan gäller lånereglerna för byggmarknaden har regeringen gett
samma villkor för privata byggare som för andra byggare.
Magnus Persson frågar om det kan ske ytterligare tidigareläggningar. För
min del bereder jag ständigt den typen av frågor för att ha en beredskap. Jag
kommer att mycket noga följa den fortsatta utvecklingen.
Sedan till Mona Sahlin. Problemet, Mona Sahlin, är att regeringen har
ärvt ett budgetläge som för budgetåret 1992/93 tenderar att ge ett budgetun-
derskott på ca 90 miljarder kronor innan den nuvarande regeringen kommer
med sina åtgärder. Detta är utomordentligt grannlaga. Om man inte griper
sig an den frågan på rätt sätt riskerar man att förtroendet på kapitalmarkna-
den rubbas, och då kan räntan snabbt gå upp ett par procentenheter. Då gör
vi verkligen svenskt näringsliv och byggandet, med effekter på hyror och an-
nat, en verklig björntjänst.
Det finns också det som är positivt med dagens situation. Det är att man
nu i runda tal bygger till priser i 1989 års prisläge och att man har pressat
tillbaka kostnadsutvecklingen. Man bör göra bedömningen utifrån alla dessa
faktorer. Det är inte så lätt att göra en exakt bedömning. Att bara rycka ut
vissa bitar, som Mona Sahlin gör, tycker jag inte anstår ett tidigare statsråd.
F.d. statsrådet har ett utomordentligt ansvar för det regeringsarbete som har
försatt den nu tillträdda regeringen i ett mycket besvärligt läge.
När det gäller klockradion, som Mona Sahlin talade om, tycker jag att
Mona Sahlin borde ha vaknat litet tidigare, och det i två olika avseenden.
Mona Sahlin hade en bit in i september ansvaret för dessa olika tidigarelägg-
ningspaket. Då hördes ingenting om behovet av ytterligare tidigarelägg-
ningar. Det är faktiskt den nuvarande regeringen som har tagit fram 4,2 mil-
jarder kronor till ytterligare insatser, 1 miljard till husbyggande och 1,5 mil-
jarder till vägar, järnvägar och teletrafik. Det hade gått att vakna redan i
september, och kanske även kl. 7 denna morgon, så kunde Mona Sahlin ha
hört hela inlägget i radion.
Jag vill avslutningsvis säga att jag tar frågan om de ordinarie arbetena på
mycket stort allvar. Det gäller även de tillfälliga arbeten som måste till när
ordinarie arbeten inte finns. Detsamma gäller regeringen i sin helhet.
Anf. 6 MAGNUS PERSSON (s):
Herr talman! Jag är medveten om att det börjar uppstå ett läge på bostads-
marknaden där vi har tomma bostäder, tomma lokaler osv. Jag menar att
det är opsykologiskt av regeringen att så drastiskt förändra situationen i den
lågkonjunktur som det nu är fråga om. Börje Hörnlund kan gå till byggentre-
prenörerna för att få bekräftelse på detta. Plötsligt har man försämrat villko-
ren för allmännyttan. Man har ingen aning om hur lånefinansieringen kom-
mer att se ut 1993, och man ligger still.
Jag mötte nu på morgonen en landshövding från den södra delen av Sve-
rige som inte tillhör vårt parti. Han var djupt förtvivlad därför att regeringen
inte kan ge besked i denna fråga. Skall det bli någon kommission, Börje
Hörnlund? De senaste dagarna har det cirkulerat rykten om att regeringen
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
skall tillsätta en kommission som skall följa utvecklingen. Kommer vi att få
svar på den frågan i dag, eller kommer regeringen att bereda den ytterligare?
Jag vill i likhet med min vän Mona Sahlin säga att det som saknas i den
allmänna debatten är bedömningar och analyser. Nu är det dags att smekmå-
naden tar slut.
Sten Andersson i Malmö sade att han hade bra kontakt med Byggnads.
Jag har utomordentligt goda kontakter med byggjobbarna hemma i Värm-
land. Det är bland dem som tålamodet börjar tryta. I dag är 10 000 byggjob-
bare arbetslösa. I februari månad kommer kanske vissa distrikt och valkret-
sar ha en arbetslöshet som tidvis kommer att överstiga 25-30 %. Det kanske
inte rör Sten Andersson i Malmö, men det rör mitt hemlän, det län som
Börje Hörnlund kommer från. Det är byggjobbarna i skogslänen som börjar
tappa tålamodet. Där måste regeringen ta en direktkontakt med branschens
företrädare. Det är det som saknas.
Till Sten Andersson i Malmö och andra vill jag säga att vi naturligtvis kom-
mer att följa den här frågan med stor uppmärksamhet. Vi är inte alls nöjda
med det svar som har getts i dag. Om det nu skall sättas munkavel e.d. på de
andra ministrarna, vet jag inte men spring inte titt och tätt ut och ge olika
besked, för då blir det kaos. Då blir det kaos på byggmarknaden av den riv-
start som regeringen Bildt har gjort. Det blir också kaos när det gäller syssel-
sättningen i byggsvängen. Det tycker beställare, byggare och byggjobbare.
En bättre tingens ordning i framtiden, Börje Hörnlund!
Anf. 7 MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag vänder mig till det nuvarande statsrådet. Jag kan be-
kräfta att både det nuvarande och det dåvarande statsrådet är synnerligen
överens, och förhoppningsvis kommer att vara det också i fortsättningen, om
att det behövs tidigareläggningar avvägprojekt och av byggen, men det hade
behövts alldeles oavsett det som regeringen nu bidrar med. Det var detta jag
ville föra debatten om i dag, men Börje Hörnlund har hittills inte nämnt det.
När det gäller det här ärvda underskottet, som man nu kallar det, vill jag
bara betona att politik är att välja väg, Börje Hörnlund. Man kan faktiskt
välja att avstå från en del av de skattelättnader, som vi som har vårt på det
torra nu får bistånd med ifrån den borgerliga regeringen, om man prioriterar
andra områden i politiken. Jag vill betona att den förda byggpolitiken kom-
mer ovanpå den byggarbetslöshet som redan i dag finns. Både Byggnadsar-
betareförbundet och byggbranschens folk är överens om att effekterna av
regeringens föreslagna politik kommer att bidra till att ytterligare tiotusen-
tals byggnadsarbetare kommer att bli arbetslösa.
Det är detta det handlar om, Börje Hörnlund, inte ett ifrågasättande av
infrastruktursatsningarna. De är någonting som jag vaknade till med under
många dagar och fortfarande gör. Jag vet att de behövs. Men dessa sats-
ningar är som en droppe i havet jämfört med de ytterligare arbetslösa som
nu blir följden av den bostadspolitik som Börje Hörnlunds regering har före-
slagit. Det var effekten av detta som jag efterlyste, inte bara en analys, utan
också förslag till hur man skall bemöta detta. Byggbranschen själv säger att
nu blir det totalstopp på byggsidan. Detta är inte någonting som bidrar till
tillväxten, som alla talar sig så varma för, tvärtom blir det ett hinder för att
öka tillväxten.
Jag vill bara fråga om Börje Hörnlund kan bekräfta eller dementera att
de föreslagna försämringarna av bostadspolitiken kommer att bidra till att
ytterligare byggnadsarbetare förlorar jobbet ovanpå den rekordhöga arbets-
löshet som vi redan i dag kan se.
Jag noterar med tillfredsställelse att centern börjar diskutera en kommis-
sion. Man har nu insett att det behövs en ”haverikommission” för att försöka
reda upp det haveri och det totalstopp i bostadspolitiken som nu håller på
att ske. Kan Börje Hörnlund bekräfta eller dementera att detta försämrar
arbetsmarknadsläget vid ett tillfälle då vi behöver mer byggande och sats-
ningar för att öka tillväxten?
Anf. 8 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Haverikommissionen är redan tillsatt, Mona Sahlin. Det är
den nya regeringen som skall reda upp och försöka ordna upp allt det som
den gamla fördärvat.
Efter valet 1982, när socialdemokraterna återtog majoriteten, fick vi ofta
höra hur dåvarande statsråd sade att de under tiden i opposition i många
frågor hade tagit ut svängarna mycket kraftigt bara för att opponera och för
att skapa elände. När man lyssnar på Mona Sahlin verkar det som om hon
är en direkt kopia av den tidens socialdemokratiska statsråd.
Jag har varit på många möten i byggbranschen, även på den tiden när soci-
aldemokraterna satt i regeringsställning, Magnus Persson. Då kritiserade
man mycket och ofta ryckigheten i den förda regeringspolitiken. Att i dag,
drygt en månad efter det att regeringen har tillträtt, begära att det skall bli
helt klara besked i alla frågor tycker jag är en rätt orimlig begäran. Vänta ett
halvår eller kanske ett år!
Sedan säger Magnus Persson att tålamodet tryter, framför allt i hans hem-
län och bland byggnadsarbetare i synnerhet. Det tålamodet tröt den 15 sep-
tember. Jag kan garantera Magnus Persson att många byggnadsarbetare av-
stod från att rösta på det parti som Magnus Persson representerar. Det borde
vara ett betyg nog. Magnus Persson kan stå här i talarstolen och säga att man
säger si och att man säger så ute på arbetsplatserna. I en del frågor är det
förvisso rätt, men i många frågor är det fei. Det är ofta argument som är
tillverkade på ombudsmannaexpeditioner och som i många fall är helt fjär-
ran från verkligheten.
Om Magnus Persson har tid, kan jag inbjuda honom att komma ner till
Skåne i morgon bitti när jag skall bygga ställningar på 16 våningars höjd. Då
kan vi prata med mina kolleger om vad de tycker om framför allt den gamla
socialdemokratiska politiken. Jag är inte säker på att Magnus Persson blir
helt entusiastisk.
Som ledamot av Sveriges riksdag tycker jag att jag har, skall ha och att vi
alla skall ha ett ansvar för hela landet. Att nu peka ut bransch efter bransch
som har problem på grund av den tidigare förda politiken tycker jag är egois-
tiskt och negativt. Nu måste vi tänka på hela landet. Om vi ger regeringen
en chans, tror jag att förhoppningarna och förväntningarna blir infriade.
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
10
Anf. 9 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Mona Sahlin avskärmar sig tydligen helt och hållet från allt
helhetstänkande.
Jag vill börja med de långsiktiga åtgärder som regeringen har vidtagit, ef-
tersom Mona Sahlin när hon berörde vissa skattesänkningsförslag inte kunde
mena andra än vissa förslag på kapitalområdet. Detta är ingenting annat än
en följd av ett beslut som har tagits i bred enighet om en avreglerad valuta-
marknad och effekterna av en ecuanslutning som gör att vi inte kan ligga på
helt egna nivåer. Det här är ett av de stora felen i 1980-talspolitiken. Jag vet
inte om Mona Sahlin är medveten om att hela 80-talet bestod i att en strid
ström av svenskt kapital rann ut ur landet. Det rörde sig om mycket stora
belopp. Det var bara en liten rännil utländskt kapital som kom in till Sverige.
Låt mig ta fjolåret som exempel. Då gick 100 miljarder kronor ut från Sve-
rige, medan det kom in 10 miljarder till Sverige. Om vi inte hade haft den
situationen, skulle vi ha haft en långt bättre ekonomi i dag med en bättre
sysselsättning och ett vitalare näringsliv. Det är faktiskt regeringens plikt att
rätta till detta innan vi får en situation där vi exporterar jobb från Sverige.
Det skulle innebära att svenska ungdomar måste gå ut ur landet för att få
jobb. Då är det bättre att svenskt kapital stannar och investerar i Sverige och
att utländskt kapital finner det intressant att investera hos oss.
Det är väldigt lätt att peka på de här sakerna i dag, för det går inte att
komma ifrån att lättnader i kapitalbeskattningen är till fördel för dem som
har samlat på sig litet grand. Men å andra sidan är det till fördel för hela
folkhushållet, om pengarna stannar och jobbar i Sverige, utvecklar svenskt
näringsliv.
Sedan till Magnus Persson. Jag har faktiskt haft hela tre träffar med bygg-
arbetsgivare hitintills och har fått deras analys gång på gång. Jag har också
träffat representanter för byggnadsarbetarfacket, vid tvenne tillfällen, för att
höra på vad de säger, och vi har utbytt tankar, som det heter. Jag kan i dag
inte svara på om de här kontakterna framöver skall ske i en bredare form,
utan det beskedet får avvaktas.
Allra sist vill jag säga att Magnus Persson var väldigt politisk, för han ta-
lade avslutningsvis inte om län och sådant utan om valkretsar. Men det är väl
inte det som intresserar oss mest i dag.
Anf. 10 MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Låt mig först säga till Sten Andersson i Malmö, eftersom han
nämnde mitt namn, att om det är att vara en nejsägare att säga nej till orätt-
visa förslag, till förslag som förstärker inkomstskillnader i vårt samhälle, för-
slag som bidrar till ökad arbetslöshet, då är jag stolt över att Sten Andersson
kallar mig för nejsägare, och då kommer jag att fortsätta att vara det. Men
jag kommer samtidigt att vara en ”för”-sägare, säga vad en socialdemokra-
tisk politik på området är.
Böije Hörnlund säger att jag avskärmar mig från helheten. Det jag har
försökt göra i debatten här i dag är att efterlysa en helhet. Jag noterar att
Börje Hörnlund ännu inte med ett ord har berört regeringens byggnadspoli-
tik och vilka effekter den får på byggarbetslösheten - en icke-politik på om-
rådet, borde man egentligen kalla den. Kan det bero på att Börje Hörnlund
helt enkelt inte har ord för denna politik? Är det skälet till att han tassar runt
frågan, talar om kapitalströmmar och andra områden som förvisso är mycket
intressanta?
Varför kan inte Börje Hörnlund med ett ord bedöma och analysera sina
egna värderingar av det jag vill kalla den borgerliga hemmagjorda arbetslös-
heten på byggområdet? Ytterligare tiotusentals byggnadsarbetare kommer
att förlora jobbet som en direkt följd av de förslag som den borgerliga rege-
ringen, som Börje Hörnlund ingår i, har förelagt riksdagen. Vad vi här försö-
ker diskutera är vilka effekter de förslagen får på byggarbetslösheten. Varför
har man lagt fram dem för riksdagen? Vilket ansvar är man beredd att ta?
Jag noterar avsaknaden av besked i dag som att Börje Hörnlund helt en-
kelt inte vill och heller inte kan försvara den politiken, för det finns inte nå-
got sådant försvar.
Jag får tolka centerpartiets signaler om en haverikommission för bygg-
nadspolitiken som att den diskussionen i alla fall finns, och den får vi social-
demokrater försöka ge uttryck för här i kammaren genom att inte bara säga
nej till regeringsförslagen utan genom att ha en egen politik för tillväxt och
sysselsättning, där också byggandet ingår som en oerhört viktig del.
Så jag nödgas tyvärr notera att jag inte får något besked. Men jag har full
förståelse för varför Börje Hörnlund icke vill eller kan - eller bådadera - ge
sig in på att diskutera vilka byggnadsarbetare som nu ytterligare blir arbets-
lösa på grund av de förslag som han har medverkat till att lägga fram för
riksdagen.
Anf. 11 MAGNUS PERSSON (s):
Herr talman! Först till Börje Hörnlund: Fortsätt gärna att utbyta tankar
med både Byggnadsarbetareförbundet och byggentreprenörer och bestäl-
lare, men vi förväntar oss att arbetsmarknadsministern och regeringen åter-
kommer med konkreta förslag hit till kammaren.
Tillsätt gärna en kommission, men något måste göras. Mona Sahlin och
jag tycker att svaret inte andas särskilt mycket konkret, och det var det jag
ville ha. Om det är valkretsar man fyller med jobb eller om det är län, må
vara av underordnad betydelse.
Sten Andersson i Malmö står här och yrar. Han vet inte vad han talar om.
För det första finns det ingen kortsiktig permittering inom byggbranschen -
det finns bara uppsägning. För det andra finns det heller ingen lagstiftning
som direkt hämmar konkurrensen, utan här framför ju Sten Andersson en
allvarlig anklagelse mot hela byggbranschen. Förekommer det konkurrens-
begränsning, vilket Sten Andersson antyder, då tycker jag att han skall börja
rota i sitt eget parti och inte minst i byggsvängen.
■ Jag tror, herr talman, att den kontakt jag har med byggnadsarbetarna
hemma i Värmland och de andra skogslänen och med Byggnadsarbetareför-
bundets ledning är mycket bra, och den skall vi fördjupa. Jag gör ofta arbets-
platsbesök bland byggjobbarna, så jag vet var de står.
Jag vet också att byggnadsarbetarna inte alla gånger har varit nöjda med
den ryckighet som har varit i den tidigare regeringens handläggning av politi-
ken. Jag har själv varit byggplanerare, från 1965 och sex år framåt, innan jag
kom in i parlamentet, så jag vet att den dragspelsfilosofi som finns i bran-
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
11
Prof. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
12
schen är svår att bemästra. Men en situation som den som råder i dag, herr
talman, har vi aldrig varit med om tidigare, och det är det som är det allvar-
liga. Det tycker jag att både Sten Andersson och Börje Hörnlund skall ta
med sig hem.
Dessutom kanske det är bra för arbetsmarknadsministern att ha en plåste-
rask i fickan, när en del statsråd vill uttala sig, för det blir bara sämre då
andra gör det.
Anf. 12 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Mona Sahlin kritiserar den nya regeringen för att lägga fram
orättvisa förslag. Det är klart att allting är relativt, men det var nog rätt
många utanför det här huset som påstod eller som inbillade sig och trodde
att den gamla regeringen presenterade en hel del sådana förslag. Beviset på
det är det resultat vi fick den 15 september.
En hemmagjord arbetslöshetssituation talar Mona Sahlin om. Varför och
under vilken regering ökade arbetslösheten enormt under 1991? Att i dag
begära från riksdagens talarstol att andra med det snaraste skall åtgärda det
man själv inte klarade av, tycker jag är ganska magstarkt.
Magnus Persson! Jag tycker inte om att se på en stor byggarbetsplats att
de tre stora byggföretagen i en kommun tillsammans står som entreprenörer.
Jag inbillar mig att detta är hämmande för konkurrensen och att det driver
upp priserna. Jag tycker att vi två gemensamt borde försöka verka för att
den situationen icke skali få lov att förekomma i fortsättningen.
Magnus Persson skryter om arbetsplatsbesök. Jag har varit med på många
sådana och lyssnat. Det har kommit ner någon lokal potentat från Byggnads-
arbetareförbundet eller någon lokal s-politiker. Framför allt i den senaste
valrörelsen - det kan jag nog säga generellt, även om det finns undantag -
var intresset inte överdrivet stort. Man åt sin macka och drack sitt kaffe och
lyssnade på talaren med ett öra, samtidigt som man med det andra hörde på
vad kompisen hade att säga. Så det här med kontakter kan vi nog diskutera.
Till sist, herr talman, tycker jag att man skall se positivt på det som görs
och ge den nya regeringen en chans. Det är orimligt att begära att den på så
här kort tid skall kunna lösa alla de problem som den gamla regeringen har
åstadkommit.
Anf. 13 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag vill avsluta debatten med att säga att det budgetunder-
skott som regeringen har ärvt måste pressas ned. Dessutom måste de egna
långsiktiga åtgärderna finansieras, det som har att göra med att få kapitalet
att stanna kvar i landet, att få utländskt kapital att investera i Sverige, nya
arbetstillfällen och utveckling. Detta leder till många smärtsamma bespa-
ringar. Men det är den enda väg vi har att gå. Går vi inte den vägen, utan
förtroendet för vårt land minskar internationellt, kan vi riktigt ställa till det
för byggnadsarbetare och andra i samhället. Vi bör få en trend som går mot
sjunkande räntor, dvs. inte kraftigt höjda räntor. Det har mycket med ar-
betstillfällen och investeringar att göra.
Jag vill trots allt understryka det som är positivt i den här bilden. Nu talar
man bara om att den och den åtgärden leder till att kvadratmeterpriset höjs
si och så. Men man talar inte om att när ett bygge bjuds ut är priset bra
mycket lägre än vad det var för ett år sedan. Sådant måste också tas med i
debatten när bedömningarna skall göras.
Jag vill understryka vad jag har sagt tidigare. Det finns mycket att göra i
vårt land när det gäller att investera i vägar och bättre järnvägar. Däremot
kommer det att bli en period när nya kontor inte kommer att byggas och
inte heller så mycket på industrisidan. Efterfrågan på lägenheter kommer på
många områden att bli väsentligt svagare än tidigare.
Detta leder till att byggandet måste anpassas till en nivå men inte lägre än
att det finns tillräckligt när bättre tider kommer - när det vänder i världen
och när vissa av våra inhemska problem är tillrättalagda.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 14 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Axel Andersson har frågat mig, om regeringen kommer att
ställa upp med de medel och andra insatser som omedelbart behövs för att
den negativa utvecklingen på arbetsmarknaden i Gävleborgs län skall kunna
brytas.
Göran Magnusson har frågat mig, om jag som arbetsmarknadsminister är
villig att medverka till att de projekt som föreslagits av landshövdingen i
Västmanlands län i en skrivelse till regeringen kan genomföras snarast för
att tillvarata länets utvecklingsmöjligheter.
Jag besvarar båda interpellationerna i ett sammanhang.
Den svenska ekonomin befinner sig sedan en längre tid i ett allvarligt läge.
Den situation som uppstått beror såväl på den internationella lågkonjunktu-
ren som på problem på vår hemmamarknad.
Svag eller obefintlig tillväxt har resulterat i en snabbt stigande arbetslös-
het.
I den proposition om den ekonomiska politikens inriktning som rege-
ringen föreläde riksdagen i förra veckan redogjorde regeringen för det eko-
nomiska läget och redovisade förslag till insatser inom olika områden.
För att på lång sikt kunna skapa varaktiga arbeten är det nödvändigt att
ekonomin har en god tillväxt. Regeringen kommer därför att långsiktigt
värna om sysselsättningen genom olika åtgärder som har till syfte att stärka
den konkurrensutsatta sektorn.
Den nu mycket höga arbetslöshetsnivån måste emellertid även bekämpas
med åtgärder som ger ett snabbt resultat. Regeringen har därför föreslagit
en rad sådana åtgärder.
Bland de föreslagna åtgärderna ingår följande:
Arbetsmarknadsstyrelsen tilldelas utöver tidigare anslag 1,2 miljarder
kronor för arbetsmarknadspolitiska insatser.
En stor satsning görs på de handikappade genom att 275 milj.kr. anvisas
under innevarande budgetår till lönebidrag till arbetshandikappade.
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
13
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
14
Drygt 1 miljard kronor anslås till i huvudsak statliga byggen.
1,5 miljarder anslås till tidigareläggning av huvudsakligen investeringar i
vägar och järnvägar.
2000 nya platser skapas inom högskolan.
5000 nya platser skapas inom den kommunala vuxenutbildningen.
Medlen som skall användas för investeringar i vägar och järnvägar kom-
mer att fördelas av kommunikationsdepartementet och berörda myndighe-
ter.
När det gäller högskoleplatser föreslås att högskolan i Eskilstuna/Västerås
och högskolan i Gävle/Sandviken skall få vardera ytterligare 60 platser.
I fråga om de arbetsmarknadspolitiska resurserna har regeringen den upp-
fattningen att besluten om resurserna skall fattas så nära den lokala arbets-
marknaden som möjligt för att utnyttjas på bästa sätt. Uppgiften att fördela
de arbetsmarknadspolitiska resurserna på länen sköts av arbetsmarknadssty-
relsen. Länsarbetsnämnderna fördelar i sin tur resurserna mellan de lokala
arbetsförmedlingarna.
De arbetsmarknadspolitiska medlen fördelas i huvudsak efter de lokala
och regionala arbetsmarknadernas problembild.
Denna fördelningsmodell innebär att Västmanlands län erhåller drygt
3 %, eller cirka en halv miljard kronor, av de samlade konjunkturberoende
medlen som används för åtgärder såsom utbildning och beredskapsarbete
m.m. Västmanlands läns andel av rikets yrkesverksamma befolkning är ca
3%.
Gävleborgs län erhåller drygt 5 %, eller ca 900 milj. kr. av de samlade kon-
junkturberoende medlen. Gävleborgs läns andel av rikets yrkesverksamma
befolkning är ca 3 %.
Jag förutsätter att arbetsmarknadsstyrelsen på vanligt sätt kommer att
pröva behoven inom Västmanlands län och Gävleborgs län vid fördelningen
av de ytterligare medel som riksdagen kan komma att anvisa efter regering-
ens förslag.
Anf. 15 AXEL ANDERSSON (s):
Herr talman! Samtidigt som jag tackar arbetsmarknadsministern för sva-
ret på min interpellation, vill jag gratulera Börje Hörnlund till det nya arbe-
tet i den nya regeringen.
Med tanke på den kunskap om skogslänens problem som jag vet att ar-
betsmarknadsministern besitter var det med vissa förhoppningar om besked
i sakfrågorna som jag väckte interpellationen om hur det står till på arbets-
marknaden i Gävleborgs län.
Men svaret är generellt och ger inga svar på de frågor jag ställde. Gävle-
borgs län blöder och behöver kraftfulla statliga insatser nu.
Arbetslösheten ökar kraftigt varje månad och har nu passerat 4%. Visst
är problemen stora också i övriga delar av landet. Men Gävleborg är tillsam-
mans med Norrbotten landets mest utsatta region när det gäller arbetslöshe-
ten. Vi har dessutom landets högsta ungdomsarbetslöshet i dag.
Krisen i vårt län är inte bara ett resultat av lågkonjunkturen. Den har
också uppkommit ur strukturella problem med långsiktiga verkningar.
Ett stort antal företag runt om i länet har lagts ned eller kommer att läggas
ned eller också kraftigt reducera sin personal. Särskilt utsatt är byggnads-
branschen, som nyss debatterades i kammaren, där sifforna för Gävleborgs
län nu är 14 % arbetslösa och beräknas under vintern stiga till närmare 25 %.
Herr talman! Under det senaste året har drygt 4400 länsinnevånare förlo-
rat sina jobb, och kommande vinter beräknas ytterligare mellan 1500 och
2 000 personer tillkomma. En arbetslöshet på närmare 7 % i vårt län kom-
mande vinter är tyvärr en realitet, om inte kraftfulla åtgärder sätts in.
Herr talman! Riksdagen har vid upprepade tillfällen slagit fast allas rätt till
arbete. Här är samhällets, dvs. statens, ansvar stort. Betydande och snabba
insatser måste till på en rad viktiga områden. Statliga beslut och medel er-
fordras därtill.
I regeringsdeklarationen slås också fast att hela Sverige skall leva. Detta
är en förpliktelse, Böije Hörnlund - regeringen måste agera.
Från vårt län har vi till arbetsmarknadsministern skickat en förteckning
över väl motiverade, genomtänkta angelägna projekt som, om de snabbt
kom i gång, verksamt skulle bidra till att vända den negativa utvecklingen i
Gävleborgs län.
Jag skall här koncentrera mig till de viktigaste förslagen.
Vi begär kraftfulla investeringar i vägar och järnvägar. Väginvesteringar
för minst 600 milj.kr. kan tidigareläggas i Gävleborgs län. Särskild prioritet
ger vi dock en ombyggnad av E4 mellan Söderhamn och Hudiksvall. Det är
nämligen inte enbart en länsangelägenhet, utan en riksangelägenhet att
E 4-ns sämsta delar genom landet åtgärdas. Vi tycker det är läge för detta
nu.
Detta kan också mycket lämpligt samordnas med de nödvändiga förbätt-
ringar som krävs på ostkustbanan för att snabbtågstrafiken Stockholm-
Sundsvall snart skall komma till stånd.
Vad fick vi då i Börje Hörnlunds och regeringens paket häromveckan när
det gäller vägarna? Jo, 14 milj.kr. till riksväg 83.
Detta är, herr talman, visserligen ett viktigt bidrag, men sett i relation till
behoven är det alldeles för blygsamt.
När det gäller järnvägsinvesteringar får vi för en summa av drygt 2 miljar-
der kronor ett bra järnvägsnät i Gävleborg. Vi kräver naturligtvis inte detta
på en gång. Det är viktigt att ostkustbanan kommer till stånd, som jag sade,
men också allvarliga brister på stambanan bör åtgärdas tidigare.
Om detta sägs ingenting i regeringens paket.
Vi kan också konstatera att om man satsade på telekommunikationsinves-
teringar, så kunde man med fog lägga 20 milj.kr. tidigare i Hälsingland. Det
omfattar nätmoderniseringar och ombyggnader av lokaler.
I övrigt tar vi i vårt brev till arbetsmarknadsministern upp behovet av ny-
byggnad och förstärkning av högskolan Gävle-Sandviken. Vi tycker att det
nya folkhälsoinstitutet bör lokaliseras till Gävleborgs län. Det finns logiska
skäl för det.
Vi tycker naturligtvis också att AMS snart behöver få mer pengar av rege-
ringen.
Herr talman! Jag vill gärna tro att arbetsmarknadsministern delar min
uppfattning att arbetslöshet är det goda samhällets värsta fiende. Den nya
regeringen har också sagt sig vilja bekämpa den med största kraft.
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
5 var på interpella-
tioner
15
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
16
Men när man ser innehållet i regeringens sysselsättningspaket med Gävle-
borgsögon måste man konstatera att det är långt mellan ord och handling.
14 milj.kr. till riksväg 83, och 60 nya platser till högskolan. Det är vad vi
har kunnat utläsa.
Vad blev det då av den stolta devisen ”Hela Sverige skall leva”? Hittills
inte särskilt mycket.
I arbetsmarknadskrafternas Sverige finns det inte plats för kraftfulla och
snabba infrastruktursatsningar i skogslänen. Så måste vi tyvärr se det. Trots
att det i många fall för den nya regeringen bara är att trycka på knappen.
Det är synd, för det är nu sådana insatser skall göras, så att vi som bor bl.a.
i Gävleborgs län skall stå bra rustade när konjunkturen vänder.
Anf. 16 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret.
Böije Hörnlund har ju fört många arbetsmarknadspolitiska debatter här i
kammaren och redovisat hårda omdömen om regeringens politik, inte minst
när det gäller regionalpolitiken.
Det skulle ha varit av stort intresse att ha fått veta på vilket sätt Börje
Hörnlund i rollen av oppositionspolitiker skulle ha värderat det svar han nu
lämnat på min interpellation. Knappast skulle han som länsföreträdare känt
tillförsikt inför regeringens förslag. Det gör i varje fall inte jag! Jag har i in-
terpellationen försökt att beskriva den besvärliga arbetsmarknadssituatio-
nen i länet, inte minst mot bakgrunden av att vi har hög andel sysselsättning
inom industrin, som det just nu slår väldigt hårt på i länet.
På en punkt är svaret bra. Det skiljer sig i fråga om förklaringen till det
besvärliga arbetsmarknadsläget från andra regeringsuttalanden, där man en-
bart skyller på den förra, socialdemokratiska, regeringen. Börje Hörnlund
har uppenbarligen en mer nyanserad syn på den frågan.
I sitt svar hänvisar Börje Hörnlund i huvudsak till de förslag regeringen
framlagt om den ekonomiska politiken. Där återfinns sådana förslag som
minskade skatter för småföretag, sänkt förmögenhetsskatt, slopad omsätt-
ningsskatt på aktiehandel, slopade löntagarfonder, privatiserade företag,
grundlagsskydd för privat ägande.
I förslagsbatteriet ingår också slopad avdragsrätt för fackavgifter, karens-
dagar i sjukförsäkringen, ökade avgifter till arbetslöshetskassan, och utebli-
ven barnbidragshöjning från den 1 januari 1992. Vidare blir det högre hyror
i nyproduktionen - om det nu blir så mycket nyproduktion av bostäder.
Herr talman! När jag möter arbetslösa eller varslade västmanlänningar -
och de är ganska många redan och ser ut att bli fler - menar regeringen att
jag med hänvisning till det som jag har räknat upp här tidigare skall kunna
ge dem framtidstro. Jag måste tillstå att det inte är så lätt. Den som är arbets-
lös tycker nog att det hela mest liknar indiska reptrick.
Jag kan dock komplettera bilden med de insatser som länsarbetsnämnden
i länet hittills har kunnat göra. Den har med viss framgång pressat ner den
öppna arbetslösheten genom att använda de resurser den tidigare regeringen
och den nuvarande regeringen tillfört länet genom arbetsmarknadsverket.
Den bistra sanningen är nu emellertid att nämnden inte har pengar till den
pågående omfattningen av åtgärder. De aviserade ytterligare pengarna
räcker inte heller. Nämnden måste alltså böija dra ner på sina åtgärder. Det
sker i ett län som i förhållande till befolkningen i åldersgruppen 16-64 år
har den näst högsta andelen varslade. Riksgenomsnittet är knappt 3 %, i
Västmanland är andelen nästan 4 %. I absoluta tal är det per oktober månad
5 315 västmanlänningar som är varslade.
Det blir lätt mycket statistik, procentsatser och absoluta tal, i arbetsmark-
nadspolitiska debatter. Men jag tycker det är angeläget att också peka på att
det här rör sig om människor av kött och blod. Jag har träffat mer än en ung
person som apropå radiolyssnandet när man vaknar har fällt repliken: Jag
orkar snart inte lyssna på alla konstiga förslag som den här regeringen lägger
fram och alla varsel som kommer.
Det tycker jag är mycket allvarligt, och det är angeläget att lyfta fram per-
sonerna bakom arbetslöshetssiffrorna.
Jag vill avsluta mitt inlägg här med den fråga som jag ställde till arbets-
marknadsministern tidigare, i interpellationen, och som han inte har besva-
rat, nämligen om han är beredd att tillföra tillräckligt mycket pengar. Jag får
nu formulera om frågan så här: Är det arbetsmarknadsministerns uppfatt-
ning att länsarbetsnämnden nu skall börja dra ner sina åtgärder på grund av
brist på pengar? Vore det inte rimligare att nämnden i stället kunde möta
den stigande arbetslösheten med ökade insatser?
Anf. 17 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag kan inleda med att instämma i stora drag i den beskriv-
ning av det aktuella arbetsmarknadsläget i Västmanlands län som Göran
Magnusson redovisat i sin interpellation. Men jag kommer i mitt anförande
att också beröra nödvändiga åtgärder för att mera långsiktigt utveckla länet.
Vi västmanlänningar är starkt medvetna om länets problem. Det arbetas
intensivt på olika nivåer för en positiv utveckling av länet. Entusiasmen är
fortfarande stor. Vi ser goda möjligheter att vända den negativa utveck-
lingen. Men det är nödvändigt med insatser från regering och riksdag.
Den högre utbildningen är viktig för ett län. Högskolan Eskilstuna/Väste-
rås är gemensam för två län; Västmanlands län och Södermanlands län med
tillsammans över 500 000 invånare. Det är de enda två länen i riket som har
gemensam högskola.
Högskolan i Eskilstuna/Västerås har ej fått den utbildningsvolym som be-
hövs. Många västmanländska ungdomar måste därför välja en högre utbild-
ning på annat håll. Kontakterna med hemlänet tunnas ut. Ungdomarna byg-
ger upp kontakter på den nya studieorten och stannar kvar efter färdiga stu-
dier. Vi behöver våra ungdomar i länet.
För Västmanlands del måste den högre utbildningen både breddas och
fördjupas. De västmanländska ungdomarna måste få ett ökat antal högre ut-
bildningar i hemlänet. Fördjupningen skall i första hand ske inom den tek-
niska sektorn. Länet är ju starkt industrialiserat, med många högteknolo-
giska industrier.
Högskoledelen i Västerås är trångbodd, lokalerna är ej ändamålsenliga
och ligger utspridda. Ett byggkonsortium har bildats med Västerås kommun,
ABB och NCC som intressenter. Byggkonsortiet är berett att skaffa fram
erforderligt kapital, och man är överens med byggnadsstyrelsen om hyres-
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 25
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
18
sättningen. Förslaget ligger hos regeringen för godkännande, antingen på ut-
bildningsdepartementet eller möjligen på finansdepartementet.
Jag hoppas att arbetsmarknadsministern kan påskynda ett regeringsbe-
slut. Det är nödvändigt med en snar byggstart för att lindra det allvarliga
sysselsättningsläget för byggnadsarbetarna i Västeråsregionen. Om rege-
ringen snabbt ger sitt tillstånd kan detta omfattande byggnadsprojekt sättas
i gång tämligen snart och vara klart hösten 1993.
Jag vill också säga något om betydelsen av goda kommunikationer för ut-
vecklingen av en region. Jag vill börja med järnvägskommunikationerna.
Från andra världskrigets slut fram till våra dagar har mycket små nyinveste-
ringar gjorts i det svenska järnvägssystemet. Men nu är en vändning på gång,
och det gläder mig.
För några dagar sedan var jag med om en invigning av Bergslagspendeln.
Jag talade med flera SJ-anställda, som framhöll att det även för dem var en
historisk händelse; tidigare hade man bara varit med om nedläggningar.
Nästa stora järnvägsprojekt, som vi i Västmanlands län hoppas mycket på,
är byggandet av Mälarbanan.
Det är också mycket betydelsefullt för en region att ha ett väl fungerande
vägnät. De senaste årens medelstilldelning till Västmanlands län har ej med-
givit att angelägna projekt kunnat genomföras i den takt som varit nödvän-
dig för regionens utveckling.
Ett snabbt fullföljande av upprustningen av ”räta linjen”, dvs. vägsträck-
ningen Norrköping-Västerås-Sala-Gävle skulle ha stor betydelse. Återstå-
ende vägavsnitt behöver snabbt rustas, så ”räta linjen” i hela sin sträckning
får en jämn och hög standard. Då slipper Stockholmsregionen genomgående
personbils- och lastbilstrafik i nord-sydlig riktning.
Jag har i flera år motionerat om medel för en upprustning av ”räta linjen”.
Nu ser jag till min stora glädje att regeringen anvisar medel för att en ny
förbifart skall kunna byggas vid Tärnsjö i Heby kommun. Men det behövs
efter hand ytterligare medel för att hela sträckan Norrköping-Gävle skall få
en jämn och hög standard. Då skulle med all sannolikhet genomfartstrafiken
i Stockholmsområdet minska avsevärt, och den besvärliga trafiksituationen
där skulle förbättras påtagligt. Det nu planerade vägprojektet förbi Tärnsjö
omfattar ca 10 000 dagsverken.
Jag vill ta upp en tredje mycket betydelsefull sak för länet. Västmanlands
län har inte fått del av någon av de statliga utlokaliseringar som genomförts
under 1970- och 1980-talet. Västmanland är i detta avseende ett helt bort-
glömt län. Länet har inte ens fått någon kompensation för de nedläggningar
av eller neddragningar i statliga verksamheter som drabbat länet. Västman-
land måste nu under 1990-talet dels få del av aktuell lokalisering av nya stat-
liga myndigheter, dels få del av aktuell omlokalisering av statlig verksamhet.
Jag har här i mitt anförande berört tre områden. För det första önskar jag
en ökad satsning på högskolan. De 60 platser som nu föreslås är helt otill-
räckliga, men jag är tämligen säker på att regeringen kommer att anvisa be-
tydligt fler i sin kommande budgetproposition. För det andra har jag pekat
på vikten av en satsning på kommunikationer, järnvägar och vägar. Det är
en del på gång, som jag har redovisat, men vi behöver ytterligare medel. För
det tredje vill jag ha en lokalisering av statlig verksamhet till länet.
Enstaka punktinsatser är viktiga men ej tillräckliga. Som jag ser det be-
hövs det samlade insatser för att åstadkomma ett verkligt trendbrott när det
gäller utvecklingen av inre Mälardalen och Bergslagen, och jag har en stor
förhoppning om att arbetsmarknadsministern kan hjälpa till att åstadkomma
detta trendbrott.
Anf. 18 KARIN STARRIN (c):
Herr talman! Jag ser med stor tillförsikt fram emot att få jobba tillsam-
mans med Böije Hörnlund i de viktiga arbetsmarknadspolitiska och regio-
nalpolitiska frågorna. Jag vet att Börje Hörnlund känner enormt starkt för
dessa frågor, och just känsla måste man ha i politiken för att nå resultat.
Jag vet också att Börje Hörnlund är mycket konstruktiv och resultatinrik-
tad, fastän jag inför den här interpellationsdebatten kan tycka att han är litet
väl effektiv när han slår ihop två interpellationer om två olika län - det gör
det litet svårt att hålla ihop debatten.
Den svenska ekonomin är i kris, och arbetslöshetssiffrorna stiger med ra-
sande fart. Det har vi hört flera vittna om från talarstolen. Det gäller inte
minst mitt län, Gävleborgs län. Lönsamheten är sämre än på länge, och indu-
striinvesteringarna uteblir snart helt och hållet. Vi kan inte se någon tillväxt
i Sverige - något som man däremot fortfarande ser i andra, konkurrerande
länder - och det är allvarligt. Symptomen är så tydliga. Nu är det oerhört
viktigt att vi hittar lösningar på problemen.
Vi har hört min länskollega nämna de arbetslöshetstal som gäller i Gävle-
borg. Vi har överskridit 4%. Gävleborgs län har ett besvärligt strategiskt
läge - vi är varken/eller. Vi är inte ett Norrlandslän, och vi är inte heller ett
tätortslän. Vi har alltså den näst högsta arbetslöshetssiffran i dag, och ändå
känner vi i samband med olika prioriteringar att detta inte riktigt tas på all-
var. Jag vill noga betona i den här interpellationsdebatten att det nu är dags
att titta på Gävleborgs län som ett krislän, inte minst i fråga om sysselsätt-
ningsläget för ungdomar och för kvinnor.
De regionala skillnaderna i länet är dessutom stora. Där kommer Hälsing-
land, som är mitt landskap, ännu tydligare i strykklass, och inlandskommu-
nerna har det allra sämst.
Därför är det nu oerhört viktigt att vi kan hitta en framtidstro. Var ligger
då den framtidstron? Jo, den ligger i de små och medelstora företagen. Där-
för känner jag att det är en riktig satsning som regeringen har gjort när den
har vidtagit olika åtgärder för att stimulera små och medelstora företag att
våga starta ny tillverkning. Det är där som arbetstillfällen kan skapas.
Socialdemokraternas näringspolitik har alltid präglats av misstänksamhet
mot företagande - det har varit fel att få hygglig lönsamhet i företagen. Det
är precis det här som det är så oerhört viktigt att ändra på, så att vi får en
framtidstro och att det kan skapas nya, värdefulla arbetstillfällen.
Det är naturligtvis oerhört viktigt att rädda de arbetstillfällen som redan
finns i dessa företag, och det gör man genom skattelättnader. Förmögenhets-
skatten kan nu sänkas och tas bort på arbetande kapital, och på så sätt undvi-
ker man den här indirekta straffskatten. Det är på tiden att socialdemokra-
terna ser det tydliga sambandet mellan sysselsättning och tillväxt i de mindre
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
19
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
20
och medelstora företagen och att vi måste få en skattepolitik som ger arbets-
tillfällen.
Jag skulle vilja ställa några frågor till Börje Hörnlund. Jag har vid flera
tillfällen försökt föra fram en frågeställning som jag tror är väsentlig. Det
gäller just fördelningen av länsanslag, fördelningen av de regionalpolitiska
anslagen och även stödet till arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämn-
derna. Varför skall vi på riksdags- och regeringsnivå komma med pekpinnar
som strikt anger hur de pengarna skall användas? Varför måste vi sätta upp
kriterier som måste uppfyllas? Jag vill gärna att anslagsfördelningen skall
kunna släppas friare.
Det är länsstyrelsen och länsarbetsnämnderna som befinner sig närmast
behoven. Varför kan vi inte ge dem förtroende att själva avgöra var och hur
man får de bästa effekterna av statens satsade pengar? Mer frihet att dispo-
nera anslagen! Jag vill gärna höra Börje Hörnlunds reaktion på den syn-
punkten. Tack!
Anf. 19 ROLF DAHLBERG (m):
Herr talman! Låt mig först instämma i den beskrivning som Axel Anders-
son och i viss mån också Karin Starrin har gjort beträffande arbetsmarknads-
läget i Gävleborgs län. Men vad som inte har kommit fram är att det har varit
så i vårt län år efter år. Oavsett om det är lågkonjunktur eller högkonjunktur
har vi haft den besvärligaste arbetsmarknadssituationen näst efter Norrbot-
ten.
Man måste då fråga sig vad som är orsaken till detta. För att svara på den
frågan måste man titta närmare på hur Gävleborgs län ser ut och hur närings-
livet i vårt län ser ut. Man konstaterar då snabbt att näringslivet i vårt län
domineras av stor, tung industri på järn-, stål-, massa- och träsidan.
När en sådan tung basindustri dominerar så kraftigt som den gör i vårt län
blir arbetsmarknaden ganska ensidig, och den blir också känslig för kon-
junktursvängningar. Vi har en mycket liten andel småföretag i vårt län. Vi
har dålig småföretagartradition i länet, och det måste vi försöka komma till
rätta med.
En sak som vi har pekat på i den politiska debatten är att socialdemokra-
terna så totalt har dominerat det röda Gävleborg. De har i praktiken haft
styret i 40-50 år i praktiskt taget samtliga kommuner, i landstinget, i länssty-
relsens styrelse och i andra länsorgan. Man har dominerat totalt, och man
har inte släppt fram alternativ; allt har lösts av de politiska församlingarna,
och detta har hämmat tillväxten av småföretag, som på det viset har flyttat
till andra delar av landet. Det är helt klart att det är på det viset.
Därför är det som regeringen nu föreslår, dels i småföretagarpropositio-
nen, dels i skattepropositionen, om lättnader på skattesidan för småföreta-
garna välkommet, speciellt i vårt län. Karin Starrin pekade på förslaget om
förmögenhetsskatten - det är en del. Förslaget om arvsskatten är en annan.
På det sättet underlättar man generationsskiften så att småföretagen inte
köps upp av stora koncerner.
Man ämnar vidare bryta monopolen, inte minst de kommunala monopo-
len, och släppa fram privata alternativ till offentligt tillhandahållande av den
service som medborgarna behöver. Man skall avreglera och öka konkurren-
sen. Detta betyder oerhört mycket för vårt län när det så småningom ger
effekt - det kommer naturligtvis att ta tid.
Karin Starrin var också inne på en sak som jag har funderat över och som
jag tror vore en bra åtgärd i vårt län, nämligen länsstyrelsens regionalpoli-
tiska anslag och de begränsningar som finns i regelverket för den. Vi vet nu
att det hämmar och hindrar länsstyrelsen att gå in i objekt som är viktiga och
som borde prioriteras framför andra. Jag skall försöka verka för att Gävle-
borgs län på försök får bli ett frilän, där man med fullständig frihet får han-
tera anslaget inom länet. Det är trots allt i länet som man har den största
kunskapen om var man får den bästa effekten av att använda anslaget.
Som det nu är kanske man på länsstyrelsenivå blir tvungen att anta ett pro-
jekt som det är sämre prognos för än ett annat projekt, därför att reglerna
säger att man måste begränsa det till vissa delar av länet. Detta tror jag är
oerhört viktigt. Egentligen borde det här gälla för hela landet, men jag kom-
mer för min del att arbeta för att vårt län, som näst Norrbotten är det mest
utsatta länet i Sverige, får den friheten och på det viset åtminstone kan göra
något mer inom ramen för de pengar som i dag finns för åtgärder inom regio-
nalpolitiken.
Anf. 20 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Jag har lyssnat till arbetsmarknadsministerns syn på och för-
slag till åtgärder mot arbetslösheten. Jag tackar för de synpunkterna, men
jag vill ändå lyfta fram problemen i vårt län ännu en gång.
Jag är ung, och jag mår dåligt av att alltför många av mina jämnåriga i
Gävleborg är arbetslösa just nu. I Gävleborg har vi, som Axel Andersson
sade, landets högsta arbetslöshet bland oss ungdomar. Det är ett stort pro-
blem för de arbetslösa, inte bara ekonomiskt utan också för dem som männi-
skor. Självkänslan krymper, och många saknar vuxenkontakter och arbets-
kamrater. Det är alldeles för många som mår dåligt och saknar framtidstro.
Som arbetsmarknadsministern vet är vårt län uppbyggt på en traditionellt
manlig industri. Det är alltså tjejerna som drabbas allra först i en lågkon-
junktur. På grund av den tunga industrin har vi också problem med förslit-
ningsskador, och tyvärr är folkhälsan i länet över lag ganska dålig. Det är
inget som vi är glada eller stolta över. Det är för att förebygga fler skador
och större problem som vi lyfter fram den frågan.
Tack vare pengar ur arbetslivsfonden har vi kunnat satsa på olika åtgärder
som gäller arbetsskador och arbetsmiljön. Arbetsmarknadsministern vet sä-
kert att arbetslivsfonden har väldigt mycket att göra i dessa dagar. Man be-
höver varje krona man kan få. Just efterfrågan pekar på att problemet är
stort.
Då vi i Gävleborg ansöker om att få folkhälsoinstitutet till oss har vi därför
mycket på fotterna. Ett folkhälsoinstitut till oss skulle vara till stor hjälp då
det gäller möjligheter till fortbildning, inom och utom länet. Det skulle inne-
bära arbetstillfällen, och det skulle komplettera de kunskaper som redan
finns hos oss, både inom landstinget och på högskolan, och stärka folkhäl-
san. Ett folkhälsoinstitut till oss i Gävleborg skulle komma rakt in i verklig-
heten, den verklighet som är basen för hela vårt samhälle.
Vår högskola är i dag en av Sveriges minsta. Ändå har den betytt mycket
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
21
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
22
för oss från länet. Vi vet alla att utbildningen är en viktig del av samhällsut-
vecklingen. Utbildningen öppnar vägar för nya synsätt och problemlös-
ningar.
Fler utbildningsplatser skulle även det innebära arbetstillfällen - för lärare
men också för byggnadsarbetare; det är i dag en av de yrkesgrupper som
drabbas allra värst av arbetslösheten, även hos oss. Det skulle också inne-
bära att ungdomarna i vårt län skulle kunna utbilda sig på hemmaplan, och
det skulle höja utbildningsnivån i Gävleborg.
För oss är alla dessa förslag viktiga. De är t.o.m. avgörande för länets
framtid. Det handlar nämligen om möjligheter för ungdomar att stanna kvar
och växa upp i ett starkt län. Därför kan åtgärderna till oss aldrig bli för
många. Insatserna till vårt län och till andra organisationer måste komma
nu. Även AMS har ett stort behov av pengar. AMS behöver varenda krona
som de har ansökt om. De pengar som AMS har i dag räcker fram till mars
nästa år. Tyvärr tror jag inte att problemen är över då.
Många siffror och förslag har cirkulerat i dag. Låt dem landa snabbt. Glöm
inte att bakom varje arbetslöshetssiffra finns människor, framför allt ungdo-
mar. Det är människor av kött och blod med känslor och ansvar. Det är alla
de som det egentligen handlar om.
Regeringen har från byggnadsstyrelsen fått en framställan om godkän-
nande av hyreskostnader och nybyggnad av högskolan på Allerholmen i
Gävle. Ett snabbt ja till framställningen skulle innebära att byggnadsarbeten
för ca 200 milj.kr. kan komma i gång, samtidigt som högskolan hos oss skulle
få nya och ändamålsenliga lokaler. Av de högskoleplatser som regeringen
skall fördela för våren 1992 kan vår högskola ta emot minst 230 årsplatser. I
regeringens paket blev det 60 platser. Det är därför viktigt för oss att rege-
ringen i det ordinarie budgetarbetet medverkar till en ytterligare förstärk-
ning av högskolan genom att utöka antalet fasta platser, vidga forskningsre-
surserna och förstärka samhällsbyggardelen av högskolan.
Arbetsmarknadsministern, se till Gävleborg då det gäller högskolan och
folkhälsoinstitutet. Vi behöver en del av de 2 000 nya platser till högskolan
som arbetsmarknadsministern nämnde. Tillsammans skulle dessa åtgärder
innebära en bra grund för ungdomarna i mitt län att leva vidare.
Anf. 21 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Axel Andersson konstaterar mycket riktigt att vi har en be-
svärlig konjunktur, och han påpekar också att det är speciellt besvärligt i ett
län där det sker stora strukturella förändringar. När det gäller vägarna antar
jag att Gävleborg också får en del av de 101 milj.kr. som skall gå till bärig-
hetshöjande åtgärder. Jag har i och för sig inte hand om den frågan, men det
skulle förvåna mig mycket om så inte sker.
Till Karin Starrin vill jag säga att jag tar på stort allvar att Gävleborg ligger
i topp både när det gäller öppen arbetslöshet och antalet människor i olika
åtgärder. Jag har besökt Norrbotten - som inte är så olikt Gävleborg, det är
bara litet större- och Skåne. Jag har således varit längst i norr och längst i
söder. Jag planerar att besöka Gävleborg som nästa län, eftersom så många
riskerar att hamna utanför den ordinarie arbetsmarknaden där.
När det gäller frågorna kan jag konstatera att så sent som för innevarande
budgetår fick AMS väsentligt utökade befogenheter genom att ett antal an-
slag slogs ihop. AMS kan således friare välja mellan olika åtgärder. Stegvis
har också användningen av länsanslagen blivit friare. Men jag är inte främ-
mande för att de behöver en ytterligare översyn så att man kan ta bort en del
av de kantigheter som län och länsmyndigheter upplever.
Jag har redan, Göran Magnusson, mötts av beskedet att pengarna som är
anslagna till olika åtgärder inte skulle räcka till. Åtgärderna blir faktiskt dy-
rare än beräknat. Man tar t.ex. emot väldigt få ungdomar i 18-19 års ålder
med det lägre bidraget. Man väntar tills de sju veckor har gått då det utgår
100 % i lön och 5 % i administration.
Det finns ytterligare ett bekymmer med att pengarna inte räcker. Arbets-
marknadsfonden töms nu nämligen i mycket snabb takt på grund av en
ökande öppen arbetslöshet. En hel del har också finansierats ur arbetsmark-
nadsfonden. Den här regeringen ändrar på en del finansieringar som den so-
cialdemokratiska regeringen hade gjort och tänkte göra via arbetsmarknads-
fonden. Vi tar det direkt på budgeten. Arbetsmarknadsfonden tenderar att
tömmas i senare delen av år 1992. Jag kan nämna att bara i oktober månad
gick det ut 1,3 miljarder kronor i kontant arbetslöshetsunderstöd. Det leder
inte framåt. Här måste det till nya funderingar om flera åtgärder på olika
sätt så att vi får ner det kontanta utbetalandet.
Göran Magnusson säger att han har mötts av folk som tycker att det är
jobbigt med olika förklaringar. Jag vill säga till Göran Magnusson att han
faktiskt själv har en förklaringsskyldighet. Han kan t.ex. säga att när social-
demokraterna tillsammans med andra avreglerade valutamarknaden och an-
slöt oss till ecun, måste vi ligga på ungefär samma nivå när det gäller kapital-
beskattningar av olika slag. I annat fall uppstår samma situation som under
det näst sista året socialdemokraterna hade regeringsmakten. Det gick ut
100 miljarder ur landet, och kom bara in 10 miljarder. Då rök väldigt många
riktiga jobb och investeringar för vårt land. Jag tycker att vi här har ett ge-
mensamt ansvar litet till mans att förklara oss.
Birger Andersson månar helt riktigt om sin högskola. Jag kan bara säga att
det kommer förslag om ytterligare platser i budgetpropositionen. Hur dessa
platser fördelas kan jag inte riktigt svara på just nu. Rent allmänt vill jag
säga att vi måste få fler högskoleutbildade, även utanför de sedvanliga stora
universitetsorterna. Det är ett sätt att utveckla hela landet och de olika regio-
nerna. De små högskolorna kan bli och bör vara en bra regionalpolitisk mo-
tor. Jag skall lägga det här med byggstarten på minnet.
Det var bra att Ulrica Messing tog upp ungdomsarbetslösheten. Vi har bra
kontroll på ungdomarna i åldern 16-19 år. Däremot måste vi se upp med
åldersgruppen 20-24. I den gruppen riskerar många att bli långtidsarbets-
lösa.
Jag vill avsluta med att säga att målsättningen att hela Sverige skall leva
och utvecklas står fast. Det kommer jag att bevaka, och det förutsätter jag
att riksdagens ärade ledamöter också kommer att göra.
Anf. 22 AXEL ANDERSSON (s):
Herr talman! Det var ett för oss glädjande besked som arbetsmarknadsmi-
nistern gav, när han till Karin Starrin lämnade upplysningen att han tänker
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
23
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svarpå interpella-
tioner
24
besöka Gävleborgs län som det andra länet efter det Norrbottensbesök som
han nyss har gjort. Jag hoppas, Börje Hörnlund, att vi som tillhör andra par-
tier får vara med på ett hörn vid besöket. Vi skall se till att vi på ett konstruk-
tivt sätt kan diskutera vad som är möjligt att göra. Vi ser fram emot det här
besöket.
Det enda besked som jag kunde upptäcka i arbetsmarknadsministerns
samlade svar till alla i debatten deltagande var att arbetsmarknadsministern
förutsatte att kommunikationsministern skulle ha med vägar också i Gävle-
borgs län i ett kommande åtgärdspaket. Om jag inte är fel underrättad ingår
i den nya regeringens organisation det regionalpolitiska ansvaret i Börje
Hörnlunds arbetsuppgifter. Därför har jag bedömt det så, att arbetsmark-
nadsministern i den rollen måste ha ett samordnande ansvar för de regional-
politiska insatserna. Det är därför jag har ställt dessa frågor direkt till arbets-
marknadsministern.
Jag måste ta tillfället i akt att upprepa mina frågor:
Hur blir det med sträckningen av E 4-an genom Gävleborgs län? Vi har
en mycket besvärande flaskhals mellan Söderhamn och Hudiksvall, en
sträcka på ca 5 mil. Parallellt med denna vägsträcka skall den nya och för-
bättrade ostkustbanan gå. Det finns alltså här en alldeles utomordentlig möj-
lighet till ett samlat viktigt infrastrukturelit investeringsprojekt. Detta pro-
jekt var när det gäller ostkustbanan så gott som klart. Jag vet inte vad som
har hängt upp sig och varför vi inte kan få någon tydlig signal. Vissa förbere-
dande arbeten pågår, men vad vi i länet vill ha är ett uttalat intresse från
regeringen av att mer planmässigt sätta i gång dessa investeringar.
Detsamma gäller stambanan. Vi har där länge haft behov av förstärk-
ningar, framför allt av godstrafiken. Men om vi fick det skulle vi också få
möjligheter att förbättra persontrafiken på stambanan genom Gävleborgs
län.
Jag hoppas att arbetsmarknadsministern i sitt nästa inlägg ger mig besked
på dessa båda punkter.
Till Karin Starrin skulle jag vilja säga att vi naturligtvis är beredda att dis-
kutera åtgärder som kan förbättra situationen för småföretagsamheten. Men
därifrån är steget mycket långt till att så okritiskt som Karin Starrin gör hylla
den skattepolitik som gagnar de rika och drabbar de fattiga i samhället.
Till Rolf Dahlberg ber jag att få återkomma i nästa inlägg.
Anf. 23 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Det är bra att Börje Hörnlund nu är på det klara med att de
medel som har tilldelats Västmanlands län och som kommer att tilldelas lä-
net inte är tillräckliga. Det vore också bra om Börje Hörnlund kunde ge en
signal till länsarbetsnämnden, om man skall börja dra ned och anpassa sig
till den nuvarande anslagsnivån eller om man kan fortsätta och kanske rent
av öka verksamheten med hänsyn till den stigande arbetslösheten i länet.
En sådan här interpellationsdebatt blir något knepig när det gäller vä-
garna. Detta är en viktig fråga, och Börje Hörnlund hänvisar till samman-
hanget och helheten. Det blir då inte särskilt meningsfullt att diskutera kon-
kreta vägprojekt, eftersom det är en annan minister som skall kallas hit för
att svara på sådana frågor. Vi får väl då göra det för att diskutera den saken,
men det vore bra om vi kunde ha debatter som berör arbetsmarknadsläget i
dess helhet och de åtgärder som behöver vidtas i olika län.
Jag skall också kommentera vad som sades om vad man bör förklara och
vad Börje Hörnlund anser att jag skall säga. Jag har i och för sig inte föreskri-
vit vad Börje Hörnlund skall säga - det framgår av interpellationssvar och
annat. Men det är naturligtvis viktigt att man ger människorna en korrekt
bild av förutsättningarna för den ekonomiska politiken och av de möjlighe-
ter i olika avseenden som finns. Det är ju inte alldeles säkert att den bild som
regeringen för närvarande kablar ut via media och på annat sätt är den allde-
les korrekta beskrivningen av de ekonomiska förutsättningarna. Det finns
nog ett och annat att diskutera när det gäller dessa frågor.
Herr talman! Jag skulle vilja ta upp frågan om byggsysselsättningen i lä-
net. I byggentreprenörernas prognos förutses en mycket kraftig nedgång just
i Västmanland, kraftigare där än i andra län. Därför vore det angeläget,
Börje Hörnlund, om man kunde ta tag i frågan om nya byggnader för hög-
skolan i Västerås. Vi är intresserade av fler platser, och vi tackar för vad vi
får nu och hoppas att få fler. Men det behövs också nya byggnader för hög-
skolan i Västerås. Staten skulle här kunna åstadkomma mycket byggsyssel-
sättning med begränsade anslagsmedel. Man skulle snabbt kunna få i gång
ett bra byggprojekt i länet. Det vill vi gärna att arbetsmarknadsministern ta-
lar med sina kolleger om eller på annat sätt medverkar till.
Det är givetvis också bra att arbetsmarknadsministern orienterar sig om
läget i olika län. Vi skall naturligtvis inte diskutera var läget är som mest
bekymmersamt, men det är inget tvivel om att även vi i Västmanlands län
gärna skulle ta emot arbetsmarknadsministern för att kunna informera ho-
nom om våra specifika bekymmer och de problem som vi har, exempelvis
Södertälje kanal och andra saker. Dessa skall jag be att få återkomma till i
mitt nästa inlägg.
Anf. 24 KARIN STARRIN (c):
Herr talman! Två glada besked tycker jag att jag har fått i denna interpella-
tionsdebatt.
Jag har fått ett positivt svar på min förfrågan, om Börje Hörnlund kommer
att besöka Gävleborgs län och då inte bara Gävle utan hela länet - han får
gärna komma även till min hemkommun, Edsbyn.
Det andra glada beskedet är att Börje Hörnlund ser positivt på mina fun-
deringar om att vi måste förenkla regelverket, att vi måste inse att de männi-
skor som arbetar närmast verkligheten med den här typen av frågor bäst vet
hur anslagen bör fördelas för att ge den största effekten.
Jag hade en interpellationsdebatt med förre industriministern Rune Mo-
lin, där han klart avvisade dessa funderingar. Nu känns det som om det finns
hopp om att vi skall kunna förenkla regelverket och kunna ägna oss åt det
som är politikens huvuduppgift.
Hur skall vi kunna få företag att etablera sig i Gävleborgs län när lågkon-
junkturen vänder och vi får en positiv utveckling igen? Det är den huvud-
fråga som vi måste ställa oss. Här har samhället oerhört viktiga uppgifter
när det gäller att förbättra infrastrukturen - vägar, järnvägar och inte minst
utbildning. Jag tycker mig nu ha fått stöd i dessa viktiga frågor även från
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
25
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
26
socialdemokratiskt håll. Vi slåss starkare tillsammans, och nu har vi social-
demokraterna på vår sida, när vi ideligen skall begära ökade anslag för vägar
och järnvägar.
Ökad utbildning, inte minst för ungdomar, är också något oerhört viktigt,
och jag stöder verkligen Ulrica Messings uppfattning att vi måste få en utök-
ning av högskolan, bl.a. en nybyggnad för högskolan i Gävle. Detta skulle
möjliggöra en ökad utlokalisering av utbildning till både södra och norra
Hälsingland.
Jag vill ställa en fråga till Börje Hörnlund: Vad gör Börje Hörnlund för att
få sådana kontakter mellan departementen att man kan trycka på för att få
fram investeringar till såväl vägar och järnvägar som utbildning?
Anf. 25 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern för svaret. Jag uppskat-
tar mycket att Börje Hörnlund precis som jag själv tar ungdomsarbetslöshe-
ten på allvar.
Eftersom ungdomar, skola och utbildning hänger ihop, hoppas jag också
att arbetsmarknadsministern kommer ihåg Gävleborg då det är dags för bud-
getarbetet. Vi har ju som sagt blivit tilldelade 60 platser till vår högskola,
och ytterligare 200 skulle vara en stor hjälp för de ungdomar som finns i vårt
län. Dels skulle det ge möjligheter till fortbildning inom länet, dels skulle det
ge många av våra arbetslösa byggnadsarbetare arbete.
Jag hoppas därför att jag om inte förr så i alla fall när ministern kommer
till Gävleborg kan få besked om vad som händer med högskolan i Gävle/-
Sandviken.
Anf. 26 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag vill först vända mig till Axel Andersson och säga att jag
förutsätter att landshövdingen tillsammans med länets partirepresentanter
lägger upp en mycket intressant dag. Jag kommer själv inte att försöka på-
verka den, utan det skall länet göra.
Beträffande vad både Axel Andersson och Karin Starrin sade och vad
även Ulrica Messing nämnde i den senare delen av sitt inlägg vill jag säga att
det är alldeles riktigt att det regionalpolitiska ansvaret är lagt på mina axlar.
Detta består dels i att jag har litet medel att använda, men vi som har sysslat
med dessa frågor ett antal år vet att dessa medel är rätt marginella i förhål-
lande till de totala satsningarna i ett land som vårt. Om hela landet skall ut-
vecklas är därför samtliga ministrar nästan lika intressanta. Framför allt är
det viktigt vad som görs inom utbildningsområdet, näringsdepartementets
och kommunikationsdepartementets områden.
Min uppgift när det gäller just arbetsmarknadsfrågor är att diskutera ra-
mar inom olika områden och möjligheter att utvidga utbildning, t.ex. kom-
vux och högskolor. Däremot blir ingen glad om jag säger att jag vill satsa på
en sträckning av E 4 framför en annan, utan på det området får man allt vara
ganska försiktig om det skall gå väl.
Det är alltså inte bara mig ni skall försöka plåga i den här typen av frågor,
utan det är även ett antal andra ministrar.
Dels har vi statssekreterare som samordnar sig och ser närmare på saker
och ting, dels försöker jag prata mycket med mina kolleger i olika frågor för
att regeringen som helhet skall få rätt profil vad gäller att se till att hela
landet skall utvecklas.
Till Göran Magnusson vill jag bara säga att landshövdingen Rydh med
sällskap är på väg in till departementet. Jag måste välja att besöka bara ett
fåtal län så här mitt i budgetarbetet och arbetet med andra uppgifter, men
jag försöker att på departementet träffa företrädare för län som jag inte själv
hinner besöka. Detta är alltså fallet vad gäller flertalet län.
Anf. 27 AXEL ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag vill än en gång tacka arbetsmarknadsministern för den
utförliga beskrivningen av regeringens arbetsformer vad gäller fördelningen
och det totala ansvaret. Det gav mig intrycket att arbetsmarknadsministern
aktivt arbetar också för den norra delen av Sverige.
Det man kunde bedöma av innehållet i sysselsättningspaketet gav annars
upphov till vissa farhågor. På mig verkade det åtminstone i förstone som om
regeringen alltför ensidigt satsade infrastrukturåtgärder på expansiva till-
växtområden i den södra delen av landet. Det gjorde mig som norrlänning
bekymrad, eftersom jag vet lika väl som Börje Hörnlund att mängden
pengar är begränsad och att det då gäller att fördela dem rättvist.
Jag har nu några gånger talat om det projekt som i fråga om kommunika-
tionerna är det absolut viktigaste för vårt län, nämligen kombinationen av
förbättringar på E4 och ostkustbanan. Detta är angeläget, och det skulle
vara bra för Börje Hörnlunds fortsatta anseende om han så småningom, ef-
ter resonemang med de andra ministrarna - jag förstår att Börje Hörnlund
inte kan säga något om detta direkt i dag - kunde komma fram till det som
den gamla socialdemokratiska regeringen, efter påtryckningar från oss i
skogslänen, kom fram till, nämligen att man skulle tidigarelägga, dvs. priori-
tera, snabbtågen från Stockholm upp till Sundsvall.
Vi förutsätter att Börje Hörnlund i varje fall i det avseendet följer samma
linje och att han trycker på startknappen. Allt som skall utredas är nämligen
redan utrett, och alla siffror som skall jämföras är redan jämförda. Det finns
inte längre något utrymme för väntan, utan här kan man sätta i gång.
Anf. 28 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Jag vill gärna börja med att instämma i vad Ulrica Messing
sade beträffande ungdomarnas speciella situation på arbetsmarknaden och
vad gäller arbetslöshetsproblemen. Det är bra att flera talare deltar och
poängterar olika grupperingar. Det är ingen som i den här debatten närmare
har berört kvinnornas situation. Även detta är ju en grupp som är särskilt
utsatt, inte minst om det blir fråga om en neddragning och en omstrukture-
ring av den offentliga sektorn, vilket också aviseras.
Jag har, Börje Hörnlund, stor förståelse för att det inte går att resa runt i
hela landet, och det är bra att Jan Rydh och hans medarbetare åker hit för
att beskriva läget. Men som arbetsmarknadsministern själv anser går natur-
ligtvis ingenting upp mot att på platsen studera de förhållanden som råder.
Det kom inte något svar på min fråga huruvida det blir mer pengar till
Västmanlands län eller om länsarbetsnämndens personal nu, i en situation
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
28
av stigande arbetslöshet, skall börja dra ner på sin verksamhet. Jag har tagit
upp några olika frågor ur landshövdingens brev, och det är möjligt att lands-
hövdingen senare i eftermiddag får ett svar på den punkten. Det vore intres-
sant att få veta hur arbetsmarknadsministern kommer att hantera de frågor
som är berörda i brevet.Det gäller bl.a. frågan om statens medverkan i för-
djupningar av Södertälje kanal, som har en stor regionalekonomisk bety-
delse.
Det finns också frågor som berör E 18 och väg 67 samt byggfrågor vad
gäller exempelvis högskolan i Västerås. Staten kan genom dessa projekt
snabbt medverka till ett förbättrat sysselsättningsläge.
En fråga jag bara vill resa i detta sammanhang är den som avser de
100milj.kr. som finns i någonting som heter Bruksinvest och som är kvar
sedan stålkrisen uppe i Bergslagen och i Fagersta. Frågan är om ministern
skulle kunna tänka sig att medverka till att de 100 miljonerna kommer till
användning i detta besvärliga sysselsättningsläge.
Låt mig, fru talman, tacka Börje Hörnlund för hans medverkan i debatten
och för de svar han har givit, även om jag tycker att det kunde ha varit fler
konkreta besked.
Jag vill också till sist konstatera att Birger Andersson och jag är de enda
från Västmanlandsbänken som har deltagit i debatten. Jag förstår det med
tanke på den debatt vi hade i våras, då i varje fall de moderata företrädarna
ansåg att det som var nödvändigt för länet var exempelvis privat arbetsför-
medling, minskade kostnader för företagen vad avser moms och lägre sociala
kostnader samt att man inte skulle ha konstlade åtgärder på arbetsmarkna-
den. Jag förstår att dessa moderata företrädare inte deltar i den här debat-
ten, eftersom det är inslag av den typen som den nya regeringen nu för fram.
Anf. 29 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Under senare år har ju någon ERU-forskare inte riktigt trott
på rikets alla regioner. Vi har också i dagarna fått produktivitetsdelegatio-
nens utredning som också kräver en speciell debatt. Men jag vill peka på -
och det tror jag att vi måste slå fast ganska tidigt i debatten - att de som har
gjort jobbet inte har beaktat de regionalpolitiska frågorna och miljöfrå-
gorna. Men dessa frågor måste ju regering och riksdag beakta mycket noga.
När det gäller moderna järnvägar och bra vägar kan jag inte gå in på kon-
kreta projekt, men jag kan peka på att det i regeringsförklaringen står att
moderna järnvägar och bra vägar skall komma hela landet till del. Det är
klart att detta är en passus som jag då och då för fram.
Göran Magnusson tog upp kvinnornas roll. Denna roll, liksom ungdomar-
nas situation, är något som man i dessa dagar måste speciellt beakta. Inte
minst gäller detta de yngre kvinnorna. Här måste man notera att mycket litet
av regionalpolitiska medel och glesbygdsmedel går till kvinnosysselsättning.
Det där kräver en viss eftertanke.
Göran Magnusson avslutade med att säga att han vill ha besked om mera
pengar. Han kan inte få något svar i dag. Jag kan bara säga att jag följer
frågan och att jag hela tiden har kontakt med AMS och regeringskolleger
när det gäller den frågeställningen.
Beträffande Bruksinvest AB vill jag bara säga att det inom departementet
pågår en ny beredning, eftersom pengarna verkar ha vilat rätt mycket i lugn Prot. 1991/92:25
|
och ro. |
14 november 1991 |
|
Överläggningen var härmed avslutad. |
Muntliga frågor till |
Kammaren beslöt kl. 14.03 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 14.30.
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.
Statsminister Carl Bildt (m), arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c),
finansminister Anne Wibble (fp), kommunikationsminister Mats Odell
(kds) och statsrådet Bo Lundgren (m) hade infunnit sig i kammaren för att
svara på muntliga frågor.
Turistmomsen
Anf. 30 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Fru talman! Turistmomsen har döpts till den dummaste av skatter. Med
föreslaget upplägg hävdar regeringen, herr statsminister, en politik enligt vil-
ken vi skulle momsbelägga exporten och momsbefria importen. Det är ett
ganska originellt sätt att behandla en bransch på. Det är ganska originellt
över huvud taget.
Jag får kanske tillägga att svenskar på resa i denna bemärkelse egentligen
är import, och utlänningar som kommer hit är export. Det är kanske det som
man har haft svårt för.
Är statsministern fortfarande förvånad över att turismen går åt fel håll i
Sverige? Om statsministern är förvånad, är även finansministern det?
Anf. 31 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Regeringen har lagt fram ett förslag om en kraftig sänkning
av turistmomsen, som skall behandlas av riksdagen. Det visar att regeringen
noterar de problem som turistnäringen står inför. Förutom den sänkning på
hotell- och serveringstjänster som tidigare har diskuterats är det också fråga
om en sänkning av momsen på inrikes persontransporter.
Möjligheten att genomföra skattesänkningar är också beroende av att det
finns en tillräcklig, sund finansiering av skattesänkningarna. Det är ett av
skälen, rent generellt, till att regeringen också har lagt och kommer att lägga
29
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Muntliga frågor till
statsråd
fram förslag till riksdagen om en minskning av offentliga utgifter. Förutsätt-
ningen för att kunna sänka skatter i fortsättningen är att riksdagen är beredd
att skjuta upp exempelvis den tidigare aviserade barnbidragshöjningen.
Anf. 32 IAN WACHTMEISTER (m):
Fru talman! Min fråga kvarstår, nämligen om statsministern är förvånad
över att turistströmmen går åt fel håll. Hur det än är med den saken, är detta
förvridet, eller hur? 18 % turistmoms eller 25 % är fortfarande i princip
samma sak, nämligen att vi momsbelägger exporten. Vi momsbelägger att
turister kommer hit. Detta är en stor bransch, som har många människor
sysselsatta. Frågan är väsentlig.
Anf. 33 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är just för att regeringen upplever att det finns problem
som regeringen har föreslagit riksdagen att sänka den s.k. turistmomsen med
sju procentenheter från den 1 januari. Det är vår förhoppning att det försla-
get kommer att passera i riksdagen, och att branschen då får bättre förutsätt-
ningar.
Skattepolitiken
Anf. 34 ODD ENGSTRÖM (s):
Fru talman! Detta är en fråga till statsministern.
De som äger aktier, kapital och förmögenheter skall nu bjudas till fest med
en skattesänkning, för att få lust att göra en insats för Sverige, medan de som
lever på att arbeta skall få höjd skatt, höjd hyra och senarelagda barnbi-
dragshöjningar.
Hur kan statsministern försvara att hans regering gör skillnad på folk?
Anf. 35 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det förvånar mig att höra detta återfall i gammal vänsterpo-
pulism från f.d. vice statsministerns sida.
Inriktningen på regeringens ekonomiska politik är att se till att vi får fram
jobb. Det allvarligaste fördelningspolitiska problemet som vi står inför i Sve-
rige i dag är att människor förlorar sina jobb. Det finns ingenting som slår så
hårt mot familjer, individer och bygder.
Anledningen till att vi förlorar jobben är att vi har bedrivit en felaktig eko-
nomisk politik och delvis en felaktig skattepolitik, som har försämrat förut-
sättningarna för företagande, sparande och investeringar i Sverige. Nu sän-
ker vi skatterna på investeringar, på sparande och på företagande. Det är för
att det skall bli jobb i Sverige. Det finns ingen fördelningspolitik som kan
lyckas om vi fortsätter att förlora jobb i den takt som vi gör i dag. Skulle vi
hålla kvar dessa skatter på företagande, skulle jobben fortsätta att slås ut.
Det vore den sämsta tänkbara fördelningspolitik som över huvud taget
skulle kunna bedrivas.
30
Anf. 36 ODD ENGSTRÖM (s):
Fru talman! Statsministern hävdar att denna politik, som gör skillnad på
folk, är till för att föra Sverige på rätt väg. Hur tolkar då statsministern att
Veckans Affärer nu utbrister: Fel medicin av Wibble ger förvärrad kris? Hur
tolkar han att Affärsvärlden slår fast: Borgerlig regering, med borgerlig åt-
stramning, fördjupar lågkonjunkturen? Hur tolkar han att centerns partisek-
reterare så sent som i går kväll önskade sig en kommission om byggande och
bostäder? Var det en haverikommission månne, efter två månader med Carl
Bildt?
Anf. 37 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det är mycket som kan tolkas. Jag läste den förutvarande fi-
nansministern Kjell-Olof Feldt i Dagens Nyheter i dag på morgonen. Han
företräder närmast den uppfattningen att regeringen inte stramade åt ekono-
min tillräckligt. Om jag inte missminner mig var även hans efterträdare Al-
lan Larsson inne på samma tema. Man menar att den politik som vi har fört
ökar utgifterna för mycket och att det ty följande blev en expansiv politik.
Det förekommer förvisso synpunkter från bägge hållen, både att det är för
mycket åtstramning och att det är för litet åtstramning; den senare linjen
företrädd av herrar Feldt och Larsson. Skulle vi följa Feldt och Larsson
skulle man strama åt ännu mycket mer. Då skall man vara medveten om att
grunderna för den Engströmska invändningen faller.
Det som regeringen har lagt upp är en ekonomisk politik med balans, med
sänkta skatter, med avregleringar och med sänkta utgifter. Vi vet att den
ekonomiska politik som har bedrivits hitintills har berövat oss tillväxten och
lett till att arbetslösheten nu ökar i en alarmerande takt. Då kan man inte
bara fortsätta, som om ingenting hade hänt. Då måste man lägga om politi-
ken. Det vi har föreslagit råkar faktiskt vara den enda vägen för att föra vårt
land ur dessa problem.
Skattemoral
Anf. 38 GUDRUN SCHYMAN (v):
Fru talman! Det är mycket populärt att tala om etik och moral i dessa ti-
der. Särskilt den nya regeringen vill gärna göra det. Man vill också tala om
vikten av en marknadsekonomi med moral. Jag undrar därför, och jag vill
ställa frågan till statsministern, om han anser att det är moraliskt försvarbart
att vissa statsråd i tider då statens resurser inte räcker till de mest angelägna
behoven tillämpar en mycket avancerad form av skatteplanering.
Jag vill också veta om regeringen har gjort eller har för avsikt att göra en
bedömning av storleken på de skatteintäkter som samhället förlorar genom
den här mycket avancerade skatteplaneringen, intäkter som kunde användas
för t.ex. angelägna behov inom vård och omsorg.
Anf. 39 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Människor skall föja lagar i alla tänkbara hänseenden. Det
gäller alldeles oavsett om det är skattelag, trafiklag eller någon annan lag.
Bryter man mot lagen, skall det inskärpas vad detta innebär.
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Muntliga frågor till
statsråd
31
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Muntliga frågor till
statsråd
Däremot försöker vi alla på ett eller annat sätt att sköta vår ekonomi på
sådant sätt att vi både betalar den skatt vi skall betala och inte betalar mer
skatt än vi faktiskt behöver. Det ligger i den avvägning mellan individ och
samhälle som skall finnas i ett rättssamhälle.
Vad gäller de konkreta anklagelser som Gudrun Schyman antydningsvis
anförde vill jag bara meddela att det finns ett inlägg i Svenska Dagbladet i
dag av en företrädare för länsskattemyndigheten i Stockholm, där vederbö-
rande korrigerar det intryck som har skapats av en kvällstidning av vad ve-
derbörande har sagt. Även om jag inte skall lägga mig i hanteringen av en-
skilda ärenden, vill jag säga att jag tycker att det var hedervärt att saken blev
utredd på detta sätt.
Skattereformen
Anf. 40 LARS HEDFORS (s):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till finansminister Anne Wibble.
Den gäller överenskommelsen mellan socialdemokratin och folkpartiet om
en skattereform.
Nu har vi på den korta tid som vi har haft en borgerlig regering fått ett
stort antal skatteförslag, som bl. a. innebär kraftiga sänkningar av kapitalin-
komstbeskattningen. Till detta kommer en utebliven höjning av barnbidra-
get och en sänkning av investeringsbidraget. Detta är, som jag ser det,
mycket klara och flagranta brott mot två viktiga principer i just skatterefor-
men, nämligen principen om likformighet och neutralitet - det leder till
skatteplanering - och principen om lika beskattning av arbete och kapital,
som leder till att man gynnar kapitalägarna.
Min fråga till Anne Wibble blir således: Kommer ni att fortsätta med dessa
orättfärdiga skattesänkningar för kapitalägarna och fortsätta att urholka
skattereformen?
Anf. 41 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Jag får tacka Lars Hedfors för tillfället att ännu en gång få slå
fast att principerna i skattereformen ligger fast. Det största avbrottet från
dessa principer gjordes av socialdemokraterna själva i våras. Att principerna
ligger fast står att läsa i flera av regeringen framlagda propositioner.
Jag vill också påpeka att flera av de skatter som nu är föremål för sänkning
är sådana som ligger utanför skattereformen, på socialdemokraternas en-
trägna begäran, dvs. förmögenhets- och arvsskatterna. Jag vill vidare på-
minna Lars Hedfors om att det vid den hearing som skatteutskottet hade
inför beslutet anfördes av dåvarande statsrådet Åsbrink att det fanns mycket
starka skäl som talade för sänkningar i allmänhet av kapitalbeskattningen
framöver. Han har därefter upprepat denna synpunkt, dvs. att han sagt att
man måste ta hänsyn till att Sverige finns i ett internationellt samfund. Det
är vad vi nu gör för att, som statsministern nyss sade, kunna behålla kapital
i Sverige så att vi kan få ordning på ekonomin och få fram fler jobb.
32
Hastighetsgränserna, m.m.
Anf. 42 JAN SANDBERG (m):
Fru talman! Jag har en fråga till kommunikationsministern. Riksdagens
trafikutskott kommer i ett enhälligt betänkande att föreslå två saker. Det
första är att hastighetsbegränsningen 110 km/tim på de motorvägar som fort-
farande har 90-begränsningen skall återinföras. Det andra är att hänsyn skall
tas i de enskilda fallen, innan man gör eventuella körkortsingripanden vid
hastighetsöverträdelser.
Nu frågar jag kommunikationsministern om han anser att det finns några
skäl som talar mot att genomföra dessa två förändringar.
Anf. 43 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Jan Sandberg tar upp ett par aktuella frågor på kommunika-
tionsområdet.
Hastighetsgränserna på svenska motorvägar är ett mycket kärt debatt-
ämne. De flesta som har behandlat ärendet har varit känslomässigt mycket
engagerade i dessa frågor.
Jag noterar att trafikutskottet har tagit upp frågan. Jag kan bara säga att
vi på departementet också avser att överväga saken och vill verkligen få fram
ett hållbart underlag för att kunna bestämma om man skall behålla de nuva-
rande gränserna. Jag skall inte gå in mera i detalj, men jag kan säga till Jan
Sandberg att vi håller på med det här ärendet. Vi skall så småningom komma
fram till en ståndpunkt när vi har fått allt underlag på bordet.
Beträffande körkortsfrågan har körkortsutredningen ett arbete på gång,
som innebär att det skall bli ett nytt system. Vi räknar med att sent i vår
kunna komma med ett förslag till riksdagen i samband med en större trafik-
säkerhetsproposition. Tanken i det här utredningsförslaget är följande: Om
man blir haffad på vägen för någon typ av förseelse skall man inte omedel-
bart bli av med sitt körkort, utan man får en tidsfrist om sex månader. Under
den tiden skall man avlägga ett nytt körkortsprov-både praktiskt och teore-
tiskt prov. Klarar man detta och sköter sig slipper man alltså hamna i den
situation som gäller i dag, dvs. att man blir av med sitt körkort direkt.
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Muntliga frågor till
statsråd
Fördelningspolitiken
Anf. 44 MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag har en kort fråga till statsministern på vilken nog kan ges
ett mycket kort svar:
Vilket eller vilka av regeringens förslag som hittills framlagts innebär en
omfördelning från de rika till låginkomsttagarna?
Anf. 45 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag erinrar mig, ledamoten Sahlin, att vi hade ett replikutbyte
i en liknande fråga för ett år sedan. Men då hade vi inte riktigt samma plat-
ser.
Mitt svar är samtliga. Regeringens politik handlar om att skapa förutsätt-
3 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 25
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Muntliga frågor till
statsråd
34
ningar för tillväxt och om att ge jobb. Är det några som har nytta av nya jobb
är det de som i dag inte har något jobb. Det är dessa som i denna bemärkelse
är de fattigaste. Och är det några som har nytta av att vi åter får tillväxt i
ekonomin är det faktiskt de som i dag har det svårast. Detta är huvudinrikt-
ningen av regeringens politik.
Svaret på Mona Sahlins fråga är därför: Samtliga regeringens förslag har
denna inriktning och kommer att få nämnda effekt när de väl har förverkli-
gats.
Kapitalbeskattningsreglerna och villaägarna
Anf. 46 KNUT WACHTMEISTER (m):
Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Bo Lundgren:
Vad innebär de nya kapitalbeskattningsreglerna för villaägarnas ränte-
kostnader?
Anf. 47 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Regeringen driver alltså en politik som syftar till ökad tillväxt.
En förutsättning är då att vi har ett tillräckligt högt hushållssparande, så att
vi därmed får resurser till investeringar.
Sparandet måste stimuleras framför allt genom generella åtgärder. En så-
dan åtgärd är att sänka skatten på ränteinkomster och annan avkastning på
sparande. Därför har regeringen föreslagit en sänkning från 30 till 25 %.
För att ta hänsyn till villaägarnas speciella situation har regeringen valt att
nu lägga fram ett förslag - ikraftträdande den 1 januari 1993. Med tanke på
att räntebetalningar räknas i nominella termer innebär detta uppskov med
ett år att man till följd av inflationen och av att lönerna kommer att stiga får
en betydligt mindre belastning beträffande det minskade avdragsvärde som
blir en ofrånkomlig följd av den sänkta skattesatsen.
Till detta kommer att avsikten är att förslag om en ny bostadsfinansiering
skall ha lagts fram till den 1 januari 1993. I det sammanhanget måste natur-
ligtvis eventuella förändringar av fastighetsskatten också diskuteras. Vidare
måste vi beakta vad som har gjorts i det här sammanhanget. Villaägarnas
situation får då särskilt beaktas.
Sjöfartspolitiken
Anf. 48 BIRGER ROSQVIST (s):
Fru talman! Det har sagts flera vackra ord här från statsministerns sida
om sysselsättningen och det långsiktiga målet när det gäller att ordna med
sysselsättning. Med anledning av bl.a. detta vill jag ställa en fråga till kom-
munikationsministern.
I flera av de propositioner som nu ligger på riksdagens bord nämns åtgär-
der inom sjöfartens område. Man föreslår, och aviserar, åtgärder som skulle
innebära att ett antal tusen sjömän blir arbetslösa när det gäller de svenska
fartygen. Man tänker införa regler som innebär att svenska avtal inte längre
skall gälla för svenska fartyg. Vidare tänker man ändra på arbetsrättens om-
råde, vilket medför att det blir lättare att anställa andra nationers arbetssö-
kande på svenska fartyg. Detta medför att de svenska sjömännen blir arbets-
lösa. Jag vill med anledning av detta således ställa följande fråga till kommu-
nikationsministern:
Anser kommunikationsministern att nämnda åtgärder främjar tillväxt och
sysselsättning?
Anf. 49 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! De åtgärder som Birger Rosqvist räknade upp känner jag
över huvud taget inte till. Jag vet inte var han har fått dessa förslag ifrån.
Vi har föreslagit att den gamla sjöfartspolitiken, som innebar att man via
budgeten satsade drygt en halv miljard på sjöfartsnäringen, skall ersättas.
Den nya regeringen vill föra en ny sjöfartspolitik som ger den svenska sjö-
fartsnäringen möjligheter, inte bara att bevaras utan även att utvecklas.
Syftet med och inriktningen av denna politik är att man skall få in många
nya tonnage under svensk flagg och att många nya svenska sjömän skall fin-
nas på dessa fartyg.
Det här, Birger Rosqvist, är målsättningen med den sjöfartspolitik som vi
på kommunikationsdepartementet vill föra under samverkan med Sjöfolks-
förbundet, fartygsbefälsförbunden och Redareföreningen. Vi vill finna en
gemensam lösning, som vi alla kan känna att vi tror på, för att utveckla
svensk sjöfartspolitik.
Vi har dock inte lagt fram något förslag ännu. Var Birger Rosqvist har fått
sina ingredienser ifrån vet jag inte.
Fru talmanlJag konstaterar att den svenska sjöfartspolitiken kommer att
få en ny inriktning.
Det ligger beställningar av nytt tonnage från svenska redare på över 25
miljarder kronor. Om man tar bort flagglagen, innebär det en möjlighet för
dessa redare att flagga in under svensk flagg.
När vi nu lägger om politiken kommer näringen att utvecklas, samtidigt
som fler svenska sjömän får arbeta under svensk flagg.
Småforetagspolitiken
Anf. 50 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Fru talman! De små företagen får allt svårare att låna riskvilligt kapital.
Min fråga till finansministern är: Varför inte låta den mindre företagaren
satsa eget kapital i sin rörelse med avdragsrätt i den privata deklarationen?
Det är en åtgärd som snabbt skulle skapa bättre ekonomiskt klimat för just
alla små företag.
Är finansministern möjligen beredd att medverka till en snabbutredning
av ett sådant förslag?
Anf. 51 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Jag kan fatta mig mycket kort.
Det försiggår en utredningsverksamhet på finansdepartementet när det
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Muntliga frågor till
statsråd
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Muntliga frågor till
statsråd
36
gäller flera av de punkter som frågeställaren tog upp, nämligen möjligheten
att satsa eget kapital i mindre företag och också den mycket större frågan om
hur man skall låta de små, medelstora och mindre företagen få tillgång till
riskvilligt kapital från många privata intressenter. Det är en ganska omfat-
tande fråga av oerhört stor vikt för de mindre företagens möjligheter att ut-
vecklas.
Vi hoppas att under nästa år kunna presentera förslag för riksdagen, som
tar upp just detta. Dessa förslag kommer i hög grad att bidra till att förbättra
dagens situation. Ett av de svåra problemen för de mindre och medelstora
företagen i dag är att de har väldigt låg soliditet.
Svaret är således ja. Vi utreder dessa frågor, och det kommer att presente-
ras förslag inom en ganska kort tid.
Tipsmedlen och idrottsrörelsen
Anf. 52 SIGGE GODIN (fp):
Fru talman! Jag har en fråga till idrottsministern.
I samband med skatteomläggningen anvisades 50 milj.kr. av Tipstjänsts
vinst till idrottsrörelsen. Enligt uppgift får idrottsrörelsen inte själv dispo-
nera över pengarna. Då är min fråga till idrottsministern:
Är idrottsministern beredd att låta idrottsrörelsen ta hand om dessa
pengar och fördela dem till de ändamål som idrottsrörelsen själv anser vara
bäst? Eller är det Tipstjänst som skall bestämma?
Anf. 53 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det pågår just nu en budgetberedning, där de medel som går
från Tipstjänst till idrotten diskuteras. Jag är inte beredd att innan budgetbe-
redningen är färdig ta definitiv ställning i frågan.
Neutralitets- och säkerhetspolitiken
Anf. 54 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Fru talman! I en av dagens morgontidningar finns det en artikel om EG-
förhandlingarna. Optimistisk Bildt i Bonn, står det. Jag för min del blir rätt
pessimistisk när jag läser att statsministern anser att neutralitet inte längre
är ett begrepp som är lämpligt för att beteckna vår utrikes- och säkerhetspo-
litik.
Jag vill först ställa följande fråga: Företräder statsministern den samlade
regeringens uppfattning i den frågan när det gäller neutraliteten? Min andra
fråga är: Vore det inte lämpligt om Sveriges riksdag också fick föra en diskus-
sion om detta innan regeringen definitivt bestämmer sig?
Anf. 55 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det gläder mig att Annika Åhnberg utgick från den delen av
DN-artikeln som var riktig. Det fanns andra delar i denna artikel som inte
var alldeles korrekta, men sådant händer.
Det handlar i stort sett om vilken övergripande etikett som vi skall an-
vända på vår utrikes- och säkerhetspolitik. Under hela efterkrigstiden har vi
talat om att vi bedriver en alliansfri politik i fred syftande till neutralitet i
krig. Sedan har vi ibland litet till mans - ingen alldeles utan skuld i denna
hantering - övergått till att tala om neutralitetspolitik som någon övergri-
pande beteckning på alltihop.
Jag menar att vi måste inse att i det nya Europa som nu håller på att växa
fram passar detta inte längre som den övergripande samlingsbeteckningen
på den utrikes- och säkerhetspolitik som vi avser att föra. Det förändrar ing-
enting i den militära alliansfriheten. Det finns ingenting i den europeiska
process som nu pågår som fritar oss från vårt ansvar att självständigt svara
för försvaret av det svenska territoriet. Men det innebär samtidigt en klar
signal om att Sverige är berett och t.o.m. intresserat av att delta i den dialog
mellan samtliga europeiska nationer som nu inleds om hur vi skall bygga upp
en säkerhetsordning som ger bättre säkerhet för alla européer i de olika si-
tuationer som kan komma att inträffa.
På denna punkt tror jag att jag talar inte bara för en enig regering utan
förhoppningsvis för en enig riksdag.
Åtgärder mot främlingsfientlighet
Anf. 56 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Det har under den senaste tiden förekommit mycket avsky-
värda uttryck för våld och främlingshat, för nynazism och rasism.
Vi hade en viktig debatt här i riksdagen i går. Och jag vill nu ställa följande
frågor till statsministern.
Har statsministern vid sina kontakter i de nordiska länderna och i andra
europeiska länder tagit upp dessa frågor med andra regeringsföreträdare?
Min andra fråga är: Är statsministern beredd att ta något eget initiativ i
syfte att på ett bättre och mer aktivt sätt kunna beivra dessa företeelser?
Anf. 57 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag har under de senaste dygnen dels träffat mina nordiska
statsministerkolleger på ett statsministermöte i Mariehamn, dels träffat en
del europeiska kolleger i Bonn i går. Jag kan inte säga ärligt att vi tog upp
detta på det nordiska statsministermötet. Men finansministern sufflerar mig
här och säger att finansministrarna tog upp delar av detta till diskussion.
Däremot kan jag säga att jag har diskuterat detta i Bonn med ett antal
ledande europeiska politiker. Och det är alldeles uppenbart att vi har en be-
kymmersam utveckling med ökade befolkningsströmmar över gränserna,
som jag tycker delvis är ett naturligt inslag i den utveckling mot en öppnare
värld som vi nu går mot.
Vi måste inse att den mångfald som ligger i mötet mellan olika kulturer
och traditioner långsiktigt berikar våra samhällen men att det också kan leda
till spänningar. Dessa spänningar är mer eller mindre påfallande i olika euro-
peiska länder, mer eller mindre bekymmersamma. Jag tror emellertid inte
att Sverige, tack och lov, tillhör de europeiska länder där detta i dag ställer
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Muntliga frågor till
statsråd
4 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 25
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Muntliga frågor till
statsråd
38
till störst bekymmer. Det innebär inte att vi inte skall reagera med yttersta
skärpa mot de övergrepp, det övervåld och den ringaktning av enskilda män-
niskor som det innebär i det enskilda fallet. Alldeles oavsett om det före-
kommer i många fall eller i bara ett enda fall är det alltid övergrepp mot en
enskild människa oavsett var vederbörande är född, vilket språk vederbö-
rande talar och vilken religion vederbörande har. Det är alltid en människa
som drabbas av denna typ av nedsättande agerande eller övervåld, och det
skall vi som individer alltid reagera med den allra största mänskliga styrka
mot.
Frågan om EG-anslutning och regionalpolitiken
Anf. 58 TAGE PÅHLSSON (c):
Fru talman! En eventuell EG-anslutning kommer enligt alla tecken att in-
nebära stora förändringar för Sverige och framför allt för våra glesbygder.
Man befarar ute i landet på olika nivåer bl.a. ett försämrat regionalpolitiskt
stöd som en följd av en EG-anslutning. Jag skulle därför vilja fråga arbets-
marknadsministern hur han ser på denna fråga och konsekvenserna som en
EG-anslutning får för det regionalpolitiska stödet och för våra glesbygder.
Anf. 59 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! EG har en annan syn på regionalpolitiken så till vida att EG
går på bruttonationalproduktens storlek. Är bruttonationalprodukten låg
utgår regionalpolitiskt stöd. Som jag ser det har. Sverige och de andra nor-
diska länderna anledning att föra in ett antal nya faktorer till diskussion med
EG. Det är de långa avstånden, glesheten, kylan i vissa områden och ålders-
sammansättning. Här har de nordiska länderna ett gemensamt intresse. Jag
kommer att ta upp de frågorna med mina kolleger i Norge, Finland och på
Island.
Handikappanpassning av kollektivtrafiken
Anf. 60 BARBRO SANDBERG (fp):
Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till kommunikationsminister
Mats Odell. Riksdagen beslutade 1979 att kollektivtrafiken skulle handi-
kappanpassas inom en tioårsperiod. Gravt handikappade människor, rull-
stolsburna, kan fortfarande inte åka med kollektiva transportmedel, utan
måste åka betydligt dyrare. Jag skulle vilja höra vad den nye kommunika-
tionsministern tänker göra för att snabba på arbetet med handikappanpass-
ningen.
Anf. 61 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Fru talman! Först vill jag erkänna att detta är ett av de ärenden där jag
ännu inte har fått det grepp som jag önskar för att på ett tillfredsställande
sätt kunna svara på denna fråga. En sak kan jag dock säga. En av de få refor-
mer som denna regering sade sig verkligen vilja satsa på trots det oerhört
kärva ekonomiska läget var att genomföra handikapputredningens förslag.
Det har bäring även på detta område. Jag nöjer mig med att säga att jag
skall se till att det som hamnar på mitt departement på detta område skall vi
genomföra med kraft så fort det över huvud taget är möjligt.
SGAB
Anf. 62 MAGNUS PERSSON (s):
Fru talman! Från regeringskansliet har utfärdats en kommuniké om att all
statlig malmprospektering skall upphöra. SGAB skall nedrustas, personalen
skall friställas och utrustningen säljas. Vårt land är det enda västland som
gör så. Är detta förslag förankrat i regeringen, och vilken tidsplan har rege-
ringen för att utförsälja företaget? Moderater, folkpartister och centerpartis-
ter uppe i Malå verkar tagna på sängen. Vad är svaret? Vilka är motiven?
Anf. 63 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Frågan är icke färdigberedd inom regeringskansliet. Åtgärder
kommer att vidtas när det gäller SGABs fortsatta verksamhet.
Frågestunden var härmed avslutad.
Anf. 64 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Håkan Strömberg har frågat mig om regeringen är beredd att
vidta några extra åtgärder för att öka möjligheterna till sysselsättning i Karl-
skoga.
Den ekonomiska utvecklingen har varit sådan att arbetsmarknaden för-
sämrats kraftigt. Jag är medveten om att Karlskoga är en ort som drabbats
hårt av den allmänna försämringen av arbetsmarknadsläget och att de varsel
som nu aviserats ytterligare försämrar en redan svår situation.
Det svåra arbetsmarknadsläget i såväl Karlskoga som landet som helhet
beror på den internationella lågkonjunkturen, men även på problem som är
specifika för den svenska ekonomin. Under de senaste åren har den ekono-
miska tillväxten varit svag eller obefintlig, vilket nu ger utslag i en snabbt
stigande arbetslöshet.
Den proposition om den ekonomiska politikens inriktning som regeringen
föreläde riksdagen i förra veckan innehåller en rad åtgärder som skall leda
till en ökad tillväxt. Regeringen har som målsättning att långsiktigt skapa
varaktiga arbeten genom olika generella åtgärder som skall stärka den kon-
kurrensutsatta sektorn. Utan en god ekonomisk tillväxt är det inte möjligt
att skapa några varaktiga arbeten vare sig i Karlskoga eller på någon annan
ort.
Utöver dessa generella åtgärder kommer dock även regional- och arbets-
marknadspolitiska åtgärder att behövas i olika delar av landet.
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
39
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar pä interpella-
tioner
Regionalpolitiska åtgärder för att långsiktigt stärka näringslivet i Karl-
skoga har vidtagits sedan några år tillbaka.
Ansvaret och resurserna för regionalpolitik har till stor del delegerats till
länsstyrelsen. Under innevarande budgetår disponerar länsstyrelsen i Öre-
bro län 30 milj.kr. för olika regionalpolitiska åtgärder. Därutöver tilldelades
länsstyrelsen förra året ett särskilt tillskott om 30 milj.kr. för intensifierade
insatser i Karlskogaregionen. Dessa medel ger länsstyrelsen en extra möjlig-
het att stödja både företag och angelägna utvecklingsprojekt i Karlskoga.
Staten har även lämnat ett lån på fördelaktiga villkor till Karlskoga Invest
AB. Bolagets syfte är att bl.a. bidra till ett mer differentierat näringsliv och
ökad sysselsättning i Karlskogaregionen.
Regionalpolitiskt företagsstöd har möjliggjort utlokalisering av tjänste-
företag till Karlskoga kommun. Bl.a. har Finvik AB etablerat en verksamhet
som beräknas kunna ge ett stort tillskott av nya arbetstillfällen.
Den nu mycket höga arbetslöshetsnivån måste emellertid även bekämpas
med åtgärder som ger ett snabbt resultat. Regeringen har föreslagit en rad
sådana åtgärder.
En viktig del av regeringens förslag till åtgärder är att utöver tidigare för-
slag till tilläggsanslag skall arbetsmarknadsstyrelsen få 1,2 miljarder kronor
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Regeringens uppfattning är att besluten angående de arbetsmarknadspoli-
tiska resurserna skall fattas så nära den lokala arbetsmarknaden som möj-
ligt, så att resurserna används på bästa sätt. Arbetsmarknadsstyrelsen förde-
lar dessa resurser mellan länen. Inom länen fördelar sedan länsarbetsnämn-
derna resurserna mellan de lokala arbetsförmedlingarna. Hur de arbets-
marknadspolitiska resurserna fördelas beror i huvudsak på de regionala och
lokala arbetsmarknadernas problembild. Länsarbetsnämnderna skall även
ha beredskap för att kunna vidta åtgärder om det sker större förändringar
på arbetsmarknaden inom länet.
Denna fördelningsmodell innebär att länsarbetsnämnden i Örebro län för
innevarande budgetår tilldelas ca 700 milj.kr. för konjunkturberoende ar-
betsmarknadsåtgärder såsom utbildning och beredskapsarbete. Örebro län
har därigenom tilldelats ca 4,2% av de samlade medlen för dessa åtgärder.
Örebro läns andel av rikets yrkesverksamma befolkning är ca 3 %.
Jag förutsätter att arbetsmarknadsstyrelsen kommer att pröva de behov
som föreligger i Örebro län vid fördelningen av de extra resurser som riksda-
gen kan komma att anvisa efter förslag av regeringen.
Anf. 65 HÅKAN STRÖMBERG (s):
Fru talman! Jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret på min in-
terpellation.
Jag vill också säga att jag är delvis nöjd med svaret, eftersom arbetsmark-
nadsministern delar min uppfattning att sysselsättningssituationen i Karl-
skoga är ytterst besvärande och eftersom arbetsmarknadsministern är be-
redd att vidta vissa åtgärder för att bemästra situationen.
Men min fråga var om arbetsmarknadsministern var beredd att vidta
några extra åtgärder för att skapa ökad och mer långvarig sysselsättning i
Karlskoga.
Då hänvisar arbetsmarknadsministern till regeringens nyligen framlagda
proposition om den ekonomisk-politiska inriktningen och de åtgärder som
man från regeringens sida menar skall leda till ökad tillväxt.
Jag måste säga att jag inte tror att den inriktning som regeringen angivit
kommer att leda till ekonomisk stabilitet och ökad tillväxt.
Att gödsla med generella skattesänkningar och avgiftsminskningar för
företag och kapitalägare på bekostnad av vanliga människors vardagsuppe-
hälle skapar enbart större klyftor och ökade orättvisor i vårt samhälle. Att
dra in köpkraften för löntagarna och deras familjer skapar inte ökad efterfrå-
gan och mer sysselsättning i industrin.
När det gäller tillverkningen i form av försvarsbeställningar vid Swedish
Ordnances anläggningar i Karlskoga, så är detta inte ett lönsamhetsproblem
utan ett långsiktigt strukturproblem. För i fråga om försvarsmateriel är situa-
tionen praktiskt taget lika i alla länder. Man satsar på högteknologisk utrust-
ning och mindre volymer.
Eftersom staten är den största beställaren av försvarsmateriel, har staten
också ett större ansvar när det gäller att medverka i den strukturomvandling
som måste till i Karlskoga än vad man kanske kan begära vad gäller struktur-
omvandling i andra branscher.
Jag har under mina år här i riksdagen många gånger fått intrycket att Börje
Hörnlund engagerat sig mycket starkt för arbetsmarknadspolitiken och
också varit mycket kritisk och gått till hårda angrepp på den sysselsättnings-
politik som socialdemokraterna har signerat.
Men jag skulle vilja ge den nye arbetsmarknadsministern ett råd: Ta efter
deri socialdemokratiska sysselsättningspolitiken! För när orter och regioner
var inne i strukturkriser liknande den Karlskogaregionen i dag står inför, an-
gav vi lösningar.
Det kunde gälla varvskrisen i Landskrona eller Uddevalla. Det kunde
gälla gruv- och stålkrisen i Bergslagen och på andra orter. Vi satsade på att
lösa problemen genom paketlösningar. Man satsade på att tidigarelägga
framtida beställningar. Det satsades också på utbildning och beredskapsar-
beten, och man tog initiativ till att skaffa annan och mer stadigvarande sys-
selsättning till krisorterna.
Gör en sådan paketlösning för Karlskogaregionen! Arbetsmarknadsmi-
nistern kan medverka genom tidigareläggning av kommande försvarsbeställ-
ningar, genom att stimulera företag att satsa på nya arbetstillfällen i Karl-
skoga och också genom att se till att Swedish Ordnance tar sitt ansvar i en
strukturomvandling.
Jag vet att de anställda och kommunen samt länsmyndigheterna kommer
att göra allt de kan för att medverka i en sådan paketlösning. Gör man en
sådan lösning som jag här har nämnt, då kommer människorna i regionen
att återfå framtidstron.
Jag vill inte förringa vare sig de insatser som gjorts av den socialdemokra-
tiska regeringen tidigare eller de insatser som arbetsmarknadsministern nu
aviserat. Men eftersom situationen är värre än tidigare genom att Swedish
Ordnance nu varslat 800 personer om avsked vid anläggningen i Karlskoga,
är åtgärderna otillräckliga.
Arbetsmarknadsministern nämnde här i sitt svar att exempelvis Finvik
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
41
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
42
ABs etablering beräknas kunna ge ett stort tillskott av nya arbetstillfällen.
Jag har dagsaktuella siffror. Företaget, som i dag heter Kabelvision, efter
fusion och uppköp, har i dag 90 anställda, och i dagsläget verkar det som om
man så småningom skall kunna komma upp till ca 150 anställda.
Med tanke på de 800 personer som kommer att friställas från Swedish
Ordnances anläggning, plus ca 600 varslade anställda i andra företag i regio-
nen, förutom de 989 som i dag går utan arbete, är de insatser som gjorts
otillräckliga.
I Karlskoga är situationen i dag den att 80 % av den arbetssökande ungdo-
men inte kan få fast arbete. På grund av tidigare friställningar och på grund
av bl. a. äldreavgångar kommer inte en enda anställd vid Swedish Ordnances
anläggningar att gå i pension som ålderspensionär under den närmaste fem-
årsperioden.
Jag delar arbetsmarknadsministerns uppfattning att beslut angående de
arbetsmarknadspolitiska resurserna skall fattas så nära den lokala arbets-
marknaden som möjligt.
Men då vill jag ge arbetsmarknadsministern ett råd till, eftersom han
nämnde de 700 miljoner som tilldelats Örebro län under innevarande bud-
getår. Lås inte dessa medel med hårda anvisningar om vad de skall användas
till! Av dessa 700 miljoner finns det enbart någon miljon som kan användas
på vad man kan kalla otraditionellt sätt - på nya och otraditionella områden.
Nästan alla miljonerna skall enligt anvisningarna gå till vad man kan kalla
traditionell utbildning.
Ändra reglerna nästa gång regeringen anslår medel till arbetsmarknadspo-
litiska insatser! Då kommer man att kunna göra betydligt bättre insatser än
vad man får göra i dag.
Anf. 66 GUDRUN NORBERG (fp):
Fru talman! Arbetsmarknadsstrukturen i Karlskoga är sådan att beroen-
det av ett företag är stort, och det dominerar sysselsättningsläget.
Utvecklingen vid Swedish Ordnance, tidigare Bofors AB, är av stor bety-
delse för hela Karlskoga kommun, och framtiden för Swedish Ordnance är
tyvärr mycket dyster. Hela Swedish Ordnances framtid hänger på om Sveri-
ges riksdag vill behålla någon egen försvarsindustri i landet.
Det är, såvitt jag förstår, en enig riksdag som säger att Sverige skall ha ett
försvar. Då inställer sig följdfrågan om vi själva skall tillverka någon del av
materielen eller om vi skall köpa allt från andra länder. Skall vi exempelvis
utifrån köpa ammunition till våra vapen? Kan vi hitta något välvilligt säljar-
land om vi skulle befinna oss i en krigssituation? Det är den första fråga som
måste besvaras innan man kräver att Swedish Ordnance skall behålla alla
anställda.
För min del är jag helt övertygad om att Sverige bör försöka behålla en
försvarsindustri.
Nästa problem är att den industrin inte lever under samma marknadseko-
nomiska betingelser som andra företag. Den är tvärtom helt styrd av poli-
tiska beslut. Det finns bara en kund i Sverige, nämligen försvaret. Och ut-
ländska kunder skall först godkännas av krigsmaterielinspektionen, ytterst
riksdagen. Samtidigt är det omöjligt att upprätthålla en kompetens på den
nödvändiga nivån i industrin om produktionen blir för liten eller rent av
ingen alls.
Att krigsriskerna, främst i Europa, har minskat gläder naturligtvis oss alla,
och självfallet är det viktigast att få behålla freden. Men jag tror inte att det
inom överskådlig framtid innebär att länderna över lag avvecklar sitt försvar.
Jag instämmer alltså till fullo i Håkan Strömbergs oro för Karlskogas fram-
tid. Det är dock intressant att konstatera att Håkan Strömbergs bekymmer
för Karlskoga är tämligen nyvaknat. I varje fall kom inga uttalanden av
Håkan Strömberg före valet i år om att läget var alarmerande på något sätt.
Tvärtom var enligt socialdemokraterna Sveriges ekonomi på väg uppåt; ar-
betslöshetskurvorna hade planat ut.
Men den verkliga bilden är en annan. Arbetsmarknadsläget för Karlskoga
har varit bekymmersamt i flera år. Det är ett bekymmer som accelererat i
samband med lågkonjunkturen, men främst genom strukturförändringarna
inom försvaret och försvarsindustrin. Problemet är alltså inte nytt, men det
har förvärrats det senaste året.
Från folkpartiets sida har vi väckt riksdagsmotioner om Karlskogaregio-
nen under flera år, utan att bli uppmärksammade av dåvarande regering eller
dåvarande regeringsparti här i riksdagen. Jag har under den allmänna mo-
tionstiden, under alla år sedan 1986, väckt motioner där jag påtalat den
olyckliga utvecklingen i Karlskoga. Men först nu, när socialdemokraterna
har raserat Sveriges ekonomi och drivit upp arbetslösheten, har Håkan
Strömberg kommit att reagera. Det är bra att Håkan Strömberg har vaknat,
och han är välkommen att hjälpa till med problemen i Karlskoga.
Anf. 67 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! I dagsläget finns ungefär 4% öppet arbetslösa i Karlskoga,
och nära 4 % är föremål för olika åtgärder. Men till detta kommer, som här
mycket riktigt har påpekats, ett stort antal varsel. Flertalet av de varslen har
vi anledning att ta på fullt allvar. Det gör att jag i dag känner starkt med
denna utsatta region.
Regeringen och dess medhjälpare skall naturligtvis fortsätta att se över
vad man kan göra på tjänsteföretagsområdet. Kommer det regionalpolitiska
ärenden av större storlek som skall beslutas på regeringsnivå och är objekten
hållbara, skall de bedömas positivt. Det behövs.
Däremot anser jag att Håkan Strömberg tar i litet grand när han under-
känner regeringens åtgärder. De åtgärder som nu har vidtagits syftar till att
ge framtidstro i småföretagsamheten. Just Karlskoga är en ort som skulle må
mycket bra om ett antal småföretag började blomma. Att vara nästan helt
beroende av ett enda stort företag är en rätt farlig situation i dagens förän-
derliga värld.
Det kan kännas litet konstigt att lindra beskattningen på kapitalbeskatt-
ningsområdet. Men i och med att Sverige har avreglerat valutan så att det är
fritt fram över alla gränser och i och med ECU-anslutningen och det EG-
samarbete som nu snabbt växer fram, måste Sverige vidta denna typ av åt-
gärder, om det inte skall ske sådant som hände under 1980-talet, nämligen
att stora mängder svenskt kapital går ut ur landet och bara en liten rännil av
utländskt kapital går tillbaka. Jag nämnde tidigare här i dag att 100 miljarder
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
lioner
43
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
44
försvann ut ur landet under fjolåret medan 10 miljarder kom in i landet. Om
det genom regeringens åtgärder i framtiden blir så, att svenskt kapital i hög
utsträckning investeras hemma, och Sverige blir intressant även för ut-
ländskt kapital, får vi snabbt en bättre företagsamhet och därmed ett mera
robust näringsliv.
Vi har nog litet till mans anledning att tänka positivt på de långsiktiga åt-
gärder regeringen vidtar. Men jag är väl medveten om att det tar sin lilla tid
innan de långsiktiga åtgärderna verkar. Därför måste man på olika sätt hålla
god kontakt och i det korta perspektivet vara uppmärksam på en region som
Karlskogaregionen.
Anf. 68 HÅKAN STRÖMBERG (s):
Fru talman! Jag är självfallet överens med arbetsmarknadsministern om
att det tar en viss tid innan insatser som skall verka på lång sikt ger effekt.
Jag skulle vilja ge arbetsmarknadsministern ett ytterligare råd. Tag gärna
kontakt med de regionala myndigheterna när det gäller arbetsmarknadssi-
tuationen i Örebro län! Där finns ett stort kunnande, och det finns framför
allt ett stort kunnande bland de anställda i Bofors. Det är kanske ett av de
företag i Sverige som har det största kunnandet när det gäller den teknolo-
giska utvecklingen.
Börje Hörnlund säger att jag tar i när jag uttalar min misstro mot den eko-
nomiska politik som regeringen har anvisat. Men jag tror faktiskt inte på den
politiken. Jag tror inte att generella subventioner och skattesänkningar även
för dem som inte behöver det skulle skapa stora insatser. Det är ändå någon
i andra ändan som betalar detta, och det är de vanliga löntagarnas privateko-
nomi som raseras, och då minskar man också köpkraften.
Jag vill sedan till Gudrun Norberg säga att hon bör tala litet tystare om
raserad ekonomi. När socialdemokraterna tog över efter sex borgerliga år
var det 90 miljarder i budgetunderskott, och fortfarande betalar vi 60 miljar-
der i räntor på lån från den borgerliga tiden. Vänta åtminstone några måna-
der med att tala om en socialdemokratisk raserad ekonomi! Vi vill först se
resultaten från denna regering, och därefter kan vi diskutera dessa frågor.
Anf. 69 GUDRUN NORBERG (fp):
Fru talman! När det gäller frågan om raserad ekonomi vill jag gärna svara
Håkan Strömberg. Det är väl alldeles uppenbart och tydliggjort, och det tror
jag att hela svenska folket har mycket klart för sig, att socialdemokraterna
lämnade efter sig ett stort svart hål inom ekonomin. Man målade upp en helt
förfalskad bild inför valet om att ekonomin inte var så dålig i Sverige som
den visade sig vara när man började titta i skrivbordslådorna i kansliet.
Jag anser precis som Håkan Strömberg att det är viktigt att försöka få till
stånd småindustri runt om i Karlskoga. Som arbetsmarknadsministern här
har sagt är det viktigt att få i gång en mängd småföretag och att regeringen
för en politik, något som jag vet att den gör, där man sänker kapitalbeskatt-
ningen och ökar satsningarna på småföretagen. Den nyligen framlagda små-
företagspropositionen är ett bevis på detta.
Vi skall inte misströsta när det gäller Karlskoga. Men jag håller med om
att läget för närvarande är mycket bekymmersamt.
Anf. 70 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Jag kommer att mycket noga följa denna region, Håkan
Strömberg. Jag har haft ett längre samtal med landshövdingen i länet och
hans medhjälpare.
Jag tänker nu gå in på de olika kapitalbeskattningsreglerna och föra reso-
nemanget så att frågan kommer mycket nära Håkan Strömberg. Om man
t.ex. på en bank i Örebro ger 8% ränta medan man i Nora ger en ränta på
16 %, var skulle då Håkan Strömberg sätta in sina sparade pengar? Jag är
rätt övertygad om att de då hamnade i Nora. Det är ungefär så som investe-
rarna ser på olika länder. Vi kan inte i Sverige ligga på en egen och mycket
högre nivå, även om det känns hårt när mycket smärtsamma besparingar
måste göras. Det är litet besvärande att behöva göra dem på ett område där
man har det svårt men kanske inte allra sämst i dag.
Anf. 71 HÅKAN STRÖMBERG (s):
Fru talman! När det gäller frågan om i vilka banker man kommer att pla-
cera pengarna kan det också finnas anledning att fundera: Var är mina
pengar säkrast under en litet längre tid? Man kanske inte skall ta den kor-
taste möjliga vägen för att skapa förmögenheter.
Jag är mycket glad över och vill tacka Börje Hörnlund för hans engage-
mang. Det är inget tvivel om att det är mycket stort, och jag vet att han kom-
mer att gripa sig an frågan och göra vad han kan. Det är helt klart att så är
fallet.
När det gäller jämförelsen som Böije Hörnlund gjorde är det självklart att
vi i Sverige inte kan ligga på en högre nivå än vad man gör i andra länder i vår
omvärld. Men det är viktigt att ta till vara det oerhört gedigna teknologiska
kunnande som finns hos de anställda i företaget i Karlskoga. Jag tror också
att man skulle kunna utveckla detta på andra områden och inte bara satsa på
försvarsmateriel. Den tiden tror jag är förbi, och det är glädjande att den
tillverkningen minskar. Vi får hoppas att världen blir fredligare så att vi helt
kan komma bort från att satsa på rustning och försvarsmateriel. Det är ju
inte den vägen vi skall vandra.
Gudrun Norberg talar om den dåliga ekonomi som socialdemokraterna
lämnade efter sig. Får jag då säga än en gång att man nu inte alls har den
oerhört stora grop som den borgerliga regeringen lämnade efter sig. Det var
ett budgetunderskott på 90 miljarder. Det var en total upplåning under de
sex borgerliga åren på närmare 400 miljarder, Gudrun Norberg, som social-
demokraterna fick ta över. Vi skall ta en debatt om den ekonomiska politi-
ken, men den borgerliga regeringen måste ju först göra någonting, och deras
åtgärder måste först verka.
Talmannen anmälde att Gudrun Norberg anhållit att till protokollet få an-
tecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
5 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 25
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
46
På förslag av talmannen beslöt kammaren kl. 15.30 att ajournera förhand-
lingarna under fem minuter, då statsrådet Reidunn Laurén väntades anlända
till kammaren för att lämna svar på interpellation 14.
Förhandlingarna återupptogs kl. 15.35.
Anf. 72 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Birgit Henriksson har i en interpellation till justitieministern
kritiserat gällande regler om statens skadeståndsansvar för sådana skador
som orsakas av polishundar. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag
som skall svara på interpellationen.
Birgit Henriksson hänvisar bl.a. till en skrivelse från rikspolisstyrelsen till
justitiedepartementet. I den skrivelsen begärde rikspolisstyrelsen att reg-
lerna om statens skadeståndsansvar för skador som orsakas då polishundar
används i tjänsten snarast skulle ändras. Enligt rikspolisstyrelsen innebär
reglerna att staten blir ersättningskyldig för skador som en polishund har or-
sakat, även om det varit helt befogat från polisiär synpunkt att använda hun-
den på det sätt som skett. I skrivelsen hänvisades till ett fall där en yngling
blivit biten av en polishund och fått skadestånd efter avgörande i domstol.
Den lag som kritiken riktar sig mot är lagen om tillsyn över hundar och
katter. Enligt den lagen är hundägaren strikt ansvarig för skador som hunden
orsakar. Hundägaren är alltså ersättningsskyldig även om han eller hon inte
är vållande till skadan. Regeln motiveras huvudsakligen av att det ligger när-
mast till hands att hundens ägare svarar för skador som hunden orsakar.
Dessa regler gäller för alla hundar, alltså även polishundar.
Men det här innebär inte att den som skadas av en polishund alltid har
rätt till ersättning. I dessa fall får nämligen allmänna regler om jämkning vid
medvållande betydelse. Den som själv har medverkat till sin skada kan för-
lora rätten till skadestånd helt eller delvis. Om en polishund orsakar en
skada trots att den använts på ett alldeles korrekt sätt, kan det ofta vara så
att den skadelidande själv har medverkat till att skadan uppkom, t.ex. ge-
nom att själv begå våldshandlingar. I sådana fall kan den skadelidande helt
eller delvis förlora rätten till ersättning.
Men det kan också vara så att det är en helt oskyldig person som råkar bli
angripen av en polishund. I ett sådant fall framstår det i regel som rimligt
att staten får betala ersättning för skadan. För sådana fall passar alltså de
nuvarande reglerna normalt sett bra.
Jag delar dock uppfattningen att det finns anledning att se över reglerna
om ansvaret för skador som orsakas av polishundar. Detta sker redan nu,
fast i ett större sammanhang. Frågor om det allmännas ansvar för skador
som uppkommer i samband med myndighetsutövning utreds för närvarande
av en parlamentariskt sammansatt kommitté. Enligt sina direktiv skall den
kommittén överväga även frågan om statens ersättningsskyldighet för så-
dana skador som beror på ingrepp som är helt befogade. Det är i det sam-
manhanget som man får behandla frågan om statens skadeståndsansvar för
polishundar. Rikspolisstyrelsens skrivelse har överlämnats till den kommit-
tén. Kommittén skall enligt sina direktiv avsluta sitt arbete före utgången av
år 1992.
Anf. 73 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Laurén för svaret. Det
är bra att man utreder frågan, men det är mindre bra att man behöver så
lång tid som fram till slutet av 1992, för att man har lagt in den i den stora
utredningen om ansvar för skador som uppkommer vid myndighetsutöv-
ning. Sedan tillkommer ju all övrig tid innan beslut kan fattas och ytterligare
tid innan ett positivt beslut kan träda i kraft.
Detta, fru statsråd, tycker jag är klart otillfredsställande, eftersom man
med en mycket enkel tilläggsformulering kan ändra den gamla lagtexten från
1943. Frågan om tjänstehundar har ju inte särskilt behandlats i de sekel-
gamla förarbetena.
Jag anser att man måste ifrågasätta, om staten generellt sett alltid skall ha
strikt ansvar i de fall då polismän använt sina hundar på ett korrekt sätt. Det
strider klart mot det allmänna rättsmedvetandet att skadestånd alls kan
komma på tal och behöva lång utredning eller att ersättning kan betalas ut
till någon, helt eller delvis, som exempelvis gått till anfall eller på annat sätt
attackerat eller hotat polisman och då blivit biten av hunden.
När det gäller skador av vapen har man reglerat det här. När vapen an-
vänds vid tjänsteutövning har man bedömt att strikt ansvar icke skall tilläm-
pas. Hunden skall enligt mitt förmenande betraktas som ett vapen, ett själv-
skydd. I mina - och, jag försäkrar statsrådet, i de flestas-ögon är det betyd-
ligt lindrigare att eventuellt råka ut för en väldresserad polishund än för en
polisman som i trängt läge kanske måste avlossa sitt vapen. En polishund
dödar inte. Det kan ett vapen göra.
Fru statsråd! Rikspolisstyrelsens juridiska enhet har föreslagit en kom-
plettering av 3 kap. 2§ första stycket i skadeståndslagen, en tillfällig kom-
plettering som under tiden man utreder skulle kunna lösa det här problemet:
Har skadan orsakats av en tjänstehund inom polisväsendet, skall ersättning
utgå om den som ansvarar för hunden har gjort sig skyldig till fel eller för-
summelse med avseende på tillsynen över den. Med en sådan formulering
vore saken klar, åtminstone tills man kommer med den stora, nya lagtexten.
Fru statsråd! Jag har tidigare skrivit en motion i det här ärendet, och då
nöjde jag mig med att en utredning pågår. Men nu har så många nya situatio-
ner uppstått att frågans brådskande lösning har aktualiserats. Under tiden
utredningen pågår kommer vi t.ex. att få arrangera EM i fotboll. Visst vore
det väl skönt med enkla klara regler inför detta arrangemang.
Det farliga är, som jag ser det, om man i en trängd situation tvekar att
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
47
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svarpå interpella-
tioner
48
använda polishunden och därför onödigtvis utsätter sig själv, andra männi-
skor och i vissa fall hunden för större fara.
Jag relaterade i min interpellation till ett nu pågående rättsfall som upp-
rört och upprör sinnena mycket starkt, och det inte bara i mitt hemlän. Det
blev känt för ett tag sedan att lon Ursut stämt en Köpingspolis för misshan-
del och begär skadestånd. Hunden bet honom vid infångandet.
Då fick jag ett samtal, där man ifrågasatte om polisen fick vara ”hur brutal
som helst”. Men jag fick oräkneliga samtal, där man tyckte att nu får det
vara nog. En hel del påpekade t.o.m. att ingen hade bitit lon Ursut om han
hållit sig där han skulle.
Det här upprör sinnena. Många människor vågade faktiskt inte eller fick
inte bo i sina sommarstugor i våra trakter. Man vågade inte gå ut i skogen,
man var rädd för att vara ensam hemma, även i bebodda trakter, och vi var
många som med oro undrade om alla polismän som vi/samhället sänt ut till
vårt skydd skulle komma tillbaka med livet i behåll efter den veckolånga
jakt - eller hur man skall uttrycka det - som pågick.
Faktum är att polismän blev beskjutna. lon Ursut medgav vid förhör att
han skjutit, men eftersom det inte kunde ledas i bevis att han medvetet siktat
på enskild polisman ansågs gärningen vara utan betydelse. Brottet att skjuta
mot polisman i tjänst kan alltså beskrivas som inte särskilt allvarligt.
Det är den här kopplingen, fru statsråd, som upprör sinnena, som urhol-
kar tilltron till vårt rättssystem, som skapar misstro i allmänhet mot allas vår
förmåga eller ens vilja att ändra på sakernas tillstånd. Det är viktigt att män-
niskor uppfattar de lagar och regler som gäller som riktiga och rätt tilläm-
pade.
Skadeståndslagen uppfattas i dag inte som rimlig. Det är inte rimligt att
man lägger ner en undersökning som gäller skott mot polismän men drar i
väg med stora arrangemang när det gäller ingripande med polishund i just
samma fall.
Statsrådet Laurén hänvisar i sitt svar till rikspolisstyrelsens skrivelse, som
tar upp ett gammalt fall. Det jag här har berört har hänt och händer nu, och
snart får vi EM i fotboll. Det visar tydligt, tycker jag, hur viktigt det är att
skynda på med vissa delar av lagstiftningen. Det är därför jag vill fråga fru
statsrådet, om hon är villig att med detta som bakgrund bryta ut ärendet om
strikt ansvar för polishund ur den stora utredningen och åtminstone tillfälligt
justera lagen med ett kort tillägg.
Anf. 74 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag håller med Birgit Henriksson om att det naturligtvis inte
får vara så att staten alltid blir skadeståndsskyldig gentemot den som ett an-
grepp med tjänstehund riktar sig mot. Det kan ju tyckas, som lagen är utfor-
mad, att staten skulle kunna bli ersättningsskyldig i fall då det inte bör före-
ligga något skadeståndsansvar.
Jag anser i likhet med Birgit Henriksson att lagen bör ses över, men det är
vissa problem med en lagändring. Jag kan som exempel nämna att en fråga
här är om ett undantag från det strikta ansvaret skall gälla bara vid sådana
tillfällen när hunden används i myndighetsutövning och liknande fall.
En annan fråga är för vilka hundar som det skall gälla särskilda regler, om
undantaget bara skall gälla polishundar eller också för hundar som används
av andra myndigheter.
En tredje fråga är, som jag nämnde i mitt svar, vad som bör gälla i sådana
fall då en oskyldig person kommer i vägen för hunden.
Jag tror att vi har samma uppfattning i sak, Birgit Henriksson och jag, men
jag menar alltså att vi måste skaffa oss ett fullgott underlag för ett beslut.
Det finns enligt min mening ingen anledning för polisen att tveka att an-
vända tjänstehund, med hänvisning till den jämkningsregel som jag talade
om. Om den som blir utsatt för ett angrepp av hunden har varit medvållande
i någon utsträckning, skall skadeståndet kunna jämkas helt eller delvis.
Jag kan naturligtvis inte kommentera ett enskilt fall, det som Birgit Hen-
riksson senast tog upp här. Men jag vill gärna tillägga att jag kommer att
följa det här mycket uppmärksamt. Om det skulle visa sig att tillämpningen
av reglerna leder till orimliga konsekvenser, blir det enligt min mening nöd-
vändigt att vidta åtgärder utan att avvakta utredningens resultat.
Anf. 75 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Fru talman! Nej, jag vet att hundföraren inte alltid döms som skyldig, men
det blir fråga om långa utredningar, som man borde slippa, och de hundför-
ande poliser som är utsatta för utredningarna har under tiden ofta en besvär-
lig sits.
Min interpellation gällde bara polishund vid myndighetsutövning, för jag
är ju medveten om att det pågår en stor utredning.
Oskyldiga personer som drabbas omfattas naturligtvis alltid av ett skade-
ståndsansvar. Det skulle också framgå av det lilla tillägg som föreslagits av
juridiska enheten på RPS.
Statsrådet sade att man har ingen anledning att tveka att använda hunden,
men man gör faktiskt det ibland. Det är samma förhållande som att oerhört
många civila personer tvekar att ingripa därför att de är rädda för att ha an-
setts tillgripa större våld än nöden kräver. Det är ofta svårt att ta de här avgö-
randena. Det skulle skapa större trygghet med omvända regler.
Jag är tacksam för att statsrådet ämnar följa utredningen, som upprör sin-
nena och som klart strider mot den rättspraxis vi har.
Jag förstår inte varför man inte redan nu kan sätta i gång med att se över
lagen. Statsrådet sade ju att om hon finner detta otillfredsställande kommer
hon att göra något. Varför går det inte att göra något nu? Det verkar som
om att vi är överens i sak. Jag förstår att vi har samma inställning och är inne
på samma linje.
Anf. 76 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Jag kan förstå Birgit Henrikssons otålighet. Vi har överläm-
nat rikspolisstyrelsens skrivelse till utredningen. Jag tror själv att vi får ett
bättre underlag för beslut om utredningen får arbeta som det är tänkt. Jag
kan upprepa mitt besked igen: Jag skall följa ärendet noga. Om det visar sig
inte fungera-som jag ändå hoppas att det skall göra tills vidare - kan det bli
nödvändigt för mig att vidta åtgärder.
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
49
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
50
Anf. 77 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Fru talman! På sätt och vis hoppas jag att det inte skall bli nödvändigt att
vidta åtgärder. Jag vill icke att något negativt skall inträffa. Samtidigt är jag
tacksam att statsrådet säger sig ämna följa ärendet och med skyndsamhet,
om det så behövs, företa en ändring.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 78 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Gudrun Schyman har frågat mig om ett eventuellt medlem-
skap i EG skulle påverka Sveriges möjligheter att avveckla kärnkraften i
Sverige och att dessutom verka för en internationell avveckling. Vidare har
Gudrun Schyman frågat om hur EES-avtalet och ett eventuellt EG-medlem-
skap påverkar Sveriges möjligheter att säga nej till lagring av utländskt
atomavfall.
Jag kan svara tämligen kortfattat på Gudrun Schymans frågor. Sveriges
möjligheter att avveckla kärnkraften kommer inte att påverkas av fördraget
om Europeiska atomenergigemenskapen, Euratom, vid ett eventuellt med-
lemskap i EG. Över huvud taget kommer den kärnkraftspolitik Sverige kan
vilja föra inte att påverkas av Euratom-fördraget. Varken Euratom-fördra-
get eller några andra regler inom EG anger hur ett visst medlemsland skall
producera sin energi. Det står varje land fritt att välja energikälla utan in-
blandning från EG, under förutsättning att det sker på ett från miljöskydds-
synpunkt acceptabelt sätt.
Sverige har inte, och kommer heller inte att få, någon skyldighet att ta
emot utländskt använt kärnbränsle och kärnavfall för lagring eller annan
form av slutförvaring i Sverige. Det finns ingen skyldighet för något land
inom EG att ta hand om andra länders använda kärnbränsle eller kärnavfall.
Det har tvärtom länge funnits en grundläggande princip när det gäller hante-
ring av kärnavfall, inte bara i Sverige utan även i länder inom EG, att varje
land tar ansvar i alla led för hanteringen av det använda kärnbränsle och
kärnavfall som uppkommer inom det egna landet. Denna princip innebär att
slutförvaring skall ske inom det egna landet.
Den utredning som har i uppdrag att göra en översyn av kärntekniklag-
stiftningen kommer snart att lägga fram sitt slutbetänkande. Enligt vad jag
har erfarit kommer utredningen att föreslå bl.a. att det i kärntekniklagen
nu införs en uttrycklig regel med innebörden att utländskt kärnbränsle och
kärnavfall inte kan slutförvaras i Sverige. Förslaget har tagits fram efter sam-
råd med experter inom EG-kommissionen.
Anf. 79 GUDRUN SCHYMAN (v):
Fru talman! Jag skall be att få tacka miljöministern för svaret. Jag är glad
över att det är Olof Johansson som blev miljöminister. När man nu har att
välja mellan fyra onda ting, som det innebär med en borgerlig regering,
tycker jag att det var bra att Olof Johansson fick detta uppdrag. Jag säger
detta med utgångspunkt i att jag vet att vi har en stor samsyn i många miljö-
frågor och att vi har ett förflutet tillsammans i folkkampanjen mot kärnkraft.
Jag hoppas att vi också kan ha en framtid tillsammans i folkkampanjen mot
kärnkraft.
Dessa frågor är ställda på grund av att det är frågor som har dykt upp inför
ett eventuellt medlemskap i EG. Inom EG betraktas kärnkraftsavfall som
en vara, och varors fria cirkulation är en av de s.k. friheterna inom EG.
Om man tar till sig svaret rakt av skulle man kunna säga: ”Så bra då. Då
behöver vi inte vara oroliga.” Tydligen har ett falskt larm gått i tidningarna,
radio och annan massmedia när dessa frågor har dykt upp. Jag är dock inte
så säker fortfarande, men jag hoppas kunna bli säkrare efter denna debatt.
Om Sverige, Olof Johansson, blir medlem i EG, innebär det samtidigt ett
medlemskap i Euratom. Eller hur? Av dess stadgar framgår att Euratom
skall utveckla kärnenergin. Syftet med Euratom anges vara att genom ska-
pandet av erforderliga betingelser för en snabb organisation och tillväxt av
kärnenergiindustrierna bidra till en höjning av levnadsstandarden i med-
lemsstaterna. Om Sverige blir medlem i organisationen, har Sverige då inte
några som helst förpliktelser att leva upp till syftet med organisationen?
I den senaste av de gröna böckerna om Sveriges förhållande till EG fram-
hålls följande: Ett medlemskap i EG skulle betyda ett utökat internationellt
samarbete inom kärnavfallsområdet. Vad betyder det i klarspråk?
Jag vet att enligt Euratoms stadgar, 52 §, är EG-medlem förpliktigad att
underkasta sig Euratoms gemensamma försörjningspolitik och optionsprivi-
legium beträffande malm, råvaror och speciellt klyvbart material. Lydelsen
av den paragrafen måste väl på något sätt påverka Sverige om vi väljer att
bli medlem i denna organisation? Jag har svårt att se hur vi skulle kunna säga
att det tänker Sverige inte befatta sig med. Sverige är gärna med, men inte i
de avseendena.
I interpellationssvaret står det att Sverige har inte och kommer inte heller
att få någon skyldighet att ta emot använt kärnbränsle och kärnkraftsavfall.
Har vi möjlighet, om vi skulle vilja, dvs. är det ett fritt val? Även om Sverige
inte kan tvingas på dessa atomsopor, kanske det finns de som tycker att det
skulle vara en god affär. Avfall har ju bytts mellan länder, i verkligheten, just
för att det kan utgöra en god affär. Det vet Olof Johansson också.
Hur definieras avfall inom EG? Det har vi haft en diskussion om i Sverige
inom folkkampanjen. Såvitt jag kan förstå definieras avfall som avfall först
när det grävs ned i jorden. Ända tills avfallet har grävts ned betraktas det
som en vara som får säljas och cirkulera fritt. Det spelar alltså ingen roll att
Sverige har principer om avfall, om Sverige har en annan definition på vad
avfall är.
Det finns en utredning som skall hyfsa till kärntekniklagen. Det står i in-
terpellationssvaret att det skall stå i den kommande lagen att kärnbränsle
och kärnavfall inte skall slutförvaras i Sverige. Jag skulle vilja ha en defini-
tion som säger att sådant material inte ”får” slutförvaras i Sverige. Det vore
bra om Olof Johansson och jag kunde vara överens om det.
Det står också i interpellationen att förslag har tagits fram efter samråd
med experter inom EG-kommissionen. Samråd kan innebära vad som helst.
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
51
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
Vi har en MBL-lagstiftning som innebär samråd - sedan avskedas folk. Vi i
vänsterpartiet brukar säga att man tutar innan man kör över. Är det så med
denna fråga också? Vad exakt kommer denna lagstiftning säga? Vad jag för-
står är problemet att få en lag godkänd i EG som säger att Sverige inte vill
ta emot just utländskt avfall. Det blir en diskriminering så länge man betrak-
tar detta avfall som en handelsvara. Har vi möjligheter i Sverige att stifta en
lag som säger att Sverige inte vill ta emot utländskt kärnavfall? Det är ju
frågan, och jag skulle bli väldigt glad om jag fick ett klargörande.
Anf. 80 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag välkomnar den här debatten, men både Gudrun Schyman
och jag är medvetna om att vi har en tilltänkt förhandling framför oss. Inför
den gäller det att analysera alla frågor, ungefär som grönböckerna har gjort
och måhända även djupare än så. Det arbetet pågår.
Låt mig på den punkten säga att vi kan få anledning att återkomma till den
sorterns frågor längre fram när vi har gjort det jobbet.
Det som nu är viktigt är att granska EES-avtalet. Där är inget av denna
problematik berörd. Det beror helt enkelt på att det inte finns något gemen-
samt intresse, vare sig i EFTA-gruppen eller i EG-gruppen i detta samman-
hang. Alla inom EG har inte kärnkraft, och inte heller alla inom EFTA. Där-
för är det svårt att enas om en gemensam hållning inom någon av dessa orga-
nisationer.
Det är naturligtvis det principiella svaret här. Vi har gemensamma intres-
sen med en del länder som har samma inriktning som vi. En del av dessa har
inte introducerat kärnkraft över huvud taget.
På denna punkt vill jag, som sagt, inte antecipera för mycket inför kom-
mande förhandlingar, men det är viktigt att i detta läge kunna ge klara be-
sked så långt situationen är klar. Det är detta interpellationssvaret är ett ut-
tryck för.
Jag vill alltså inte säga att detta är problemfritt, Gudrun Schyman, men
jag vill säga att så här långt är det problemfritt. Detta är svaret, och därför
har jag också gett ett tydligt svar i dag.
Sen kan det finnas anledning att ta upp den mindre seriösa delen av texten
i Gudrun Schymans interpellation. Jag ville inte göra det i och för sig, även
om Gudrun Schyman snuddade vid det här. Jag vill bara säga en sak när det
gäller fyra onda ting, partisammansättningen i den nuvarande regeringen.
I dagsläget är det faktiskt så att dessa fyra partier plus ett till står bakom
energiöverenskommelsen.
Detta brukar ibland misstolkas. Man säger att om man inte är överens om
någonting, då kan alla vara med. Men det är fel. Det är viktigt att se den
parlamentariska och politiska konsekvensen i detta. Det är detta jag vill un-
derstryka.
Om man inte hade haft energiöverenskommelsen och inte den numera
breda parlamentariska förankringen för den, så hade den fortsatta misstro-
endekampanjen mot energipolitiken fortsatt. Det tror jag inte vare sig Gud-
run Schyman eller jag själv eller några andra som vill ha en ansvarsfull ener-
gipolitik hade varit intresserade av.
52
Därför spelar energiöverenskommelsen en viktig roll, liksom anslutningen
av två nya partier till den samma.
Anf. 81 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag har ju skrivit om energiöverenskommelsen i min inter-
pellation. Seriöst eller inte så tycker jag att jag har redogjort för en verklig-
het. Den har uppfattats bland energiproducenterna i landet som att nu är det
fritt fram, det blir ingen avveckling av kärnkraften.
Jag vore väldigt glad om Olof Johansson här i kammaren kunde säga att
då har de missförstått saken totalt, tvärtom kommer vi att så fort som möjligt
se till att avvecklingen av kärnkraften börjar. Det vore ett bra klarläggande,
så att de i så fall får klart för sig att de har uppfattat saken fel.
Jag tog inte upp EES-avtalet i min interpellation, Olof Johansson. Vad jag
har förstått av det - i den mån jag har granskat det hittills - så berör det inte
dessa frågor. Jag tog upp ett EG-medlemskap.
Det går väl inte att sitta här, som minister i en regering som säger att en
av de fyra viktigaste frågorna är att så fort som möjligt se till att Sverige blir
medlem i EG, och samtidigt säga att vi har en förhandling framför oss, arbe-
tet pågår, vi får anledning att återkomma.
Man kan väl läsa innantill, Olof Johansson. Euratom är en av de organisa-
tioner man blir medlem i om man vill vara med i EG. Euratom har sina stad-
gar och sina paragrafer där det står mycket uttryckligt det som jag redo-
gjorde för från talarstolen.
Då kan man inte säga att vi får se hur det blir. Det är ju bara att läsa innan-
till att detta är vad Euratom stadgar. Antingen skall vi då ha ett undantag för
detta som rör energin, och det är väl inte troligt. EG skall väl ha en gemen-
sam energimarknad. Det skall köpas och säljas, produceras och distribueras
fritt när det gäller energi inom EG. Då kan inte Sverige säga att dessa delar
vill vi stå utanför.
Jag tycker det finns många frågetecken inför ett eventuellt medlemskap i
EG. Då tycker jag att man bör passa på nu, innan vi blir medlemmar, att ta
upp dessa frågor och diskutera dem öppet och granska det som finns att
granska och läsa innantill i de texter och förslag som faktiskt finns.
Jag har i denna kammare varit med om att diskutera kärnkraftsaweckling
med den förra regeringen. Birgitta Dahl sade på den tiden - det är något
år sedan - att vi skall med all kraft verka för en avveckling av kärnkraften,
nationellt och internationellt. Det tycker jag är en mycket angelägen upp-
gift. Jag hoppas att Olof Johansson också tycker det. Eftersom jag utgår
ifrån att han tycker det, eftersom det har varit centerns linje, så undrar jag:
På vilket sätt har vi möjligheter som medlemmar i Euratom att verka för
en internationell avveckling av kärnkraften? Jag kan inte riktigt se hur det
stämmer överens med Euratoms stadgar.
Anf. 82 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Det finns alltid en risk i sådana här diskussioner att vi ham-
nar utanför ämnesområdet eller i varje fall vidgar det avsevärt.
Som jag sade inledningsvis vill jag avgränsa denna debatt till de frågeställ-
ningar som har nämnts. Bland dem är faktiskt EES. Det finns i Gudrun
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
53
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
54
Schymans egen interpellation, den sista frågan, tror jag, och det var därför
jag tog upp detta.
När det gäller det internationella samarbetet vet Gudrun Schyman lika bra
som jag att man i olika internationella organisationer naturligtvis kan lägga
tyngdpunkten olika i sina strävanden.
Det gäller t.ex. IAEA-jag kan ta det som ett bra exempel, eftersom Sve-
rige är medlem. Det handlar om kärnsäkerhet. IAEA har också en
ändamålsparagraf som innebär spridning av kärnkraft. Vi har sett det så -
även om det inte funnits politisk majoritet för detta som bekant - att detta
är en fråga om att genom demokratiska beslut i Sverige få Sverige att agera
för att ändra ändamålsparagrafen.
Jag har samma principiella synpunkter på vilken organisation det än är
fråga om där Sverige är medlem. Men det handlar om att skapa politisk ma-
joritet på hemmaplan. Det är där man skall börja.
Därmed har jag också besvarat frågan om Euratom. Det finns ingen an-
ledning att ha någon annan principiell uppfattning.
Vår medverkan i ett vidare internationellt sammanhang handlar om forsk-
ning och utveckling beträffande kärnsäkerhet, strålskydd och hantering av
kärnavfall. Det här är så stora, viktiga och avgörande frågor, som är dyra att
hantera, att det självfallet finns anledning att åstadkomma en samordning av
resurserna.
När det gäller energiöverenskommelsen konstaterar jag bara att det finns
en riksdagsmajoritet för den energiöverenskommelse som slöts i början av
detta år. I vår regeringsförklaring heter det: ”Den s.k. energiöverenskom-
melsen ligger fast.” Som Gudrun Schyman också vet, fanns det i den proposi-
tion som behandlades av riksdagen i juni en hänvisning till riksdagsbeslutet
1988, där det bl.a. hette att kärnkraftsawecklingen skall vara klar ”senast år
2010”. Sedan finns det i regeringskretsen och här i riksdagen olika bedöm-
ningar från olika partier. Det är den hänvisningen som det finns en riksdags-
majoritet för, och därför bör man inte ifrågasätta den i debatten - den är ett
faktum.
Anf. 83 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag förstår att det inte kan vara lätt att heta Olof Johansson
och tillhöra centerpartiet i den här regeringen vad gäller energipolitiken.
Visst ligger den fast, men det är riktigt att det har talats om ”senast år 2010”
och ”när samhällsekonomin så tillåter”. Det finns många s.k. snorhala for-
muleringar i energiöverenskommelsen, och det skall tolkas en gång om året,
bl.a. här. Jag ställer mig mycket frågande inför hur det skall gå till.
Kärnkraftenergiproducenterna i landet har uppfattat signalerna så att de har
lagt scenarierna om en avveckling år 2010 åt sidan. Det var de uppgifter jag
fick när jag under valrörelsen besökte ett antal kärnkraftproducenter.
Olof Johansson säger att man skall gå med i internationella organisationer
för att kunna förändra dem. Vi är med i IAEA, trots att vi vet att den organi-
sationen har det dubbla syftet att både se till säkerheten och sprida den s.k.
fredliga användningen av kärnenergi. Både vänsterpartiet och centerpartiet
har motionerat om att syftet bör ändras så att IAEA blir en internationell
organisation för avveckling av kärnkraft. Jag tror att vi har skrivit under
samma motioner i den här frågan, och det är riktigt att vi inte har fått politisk
majoritet för dem. Arbetet fortsätter träget, och jag hoppas fortfarande på
ett samarbete med centerpartiet vid nästa allmänna motionstid vad gäller
motioner med just denna innebörd.
Om Olof Johansson tror att vi kan gå med i Euratom och förändra syftet
är det väl naivt. Det är ändå en organisation som bygger på en mycket klar
majoritets politiskt uttalade vilja att främja och sprida kärnkraften m.m. Det
gäller att få fram klyvbart material. Det finns en klar koppling mellan kärn-
kraft och kärnvapen, osv. Det där känner vi till, eller hur? Det syftet har jag
mycket svårt att tro att Sverige, genom ett medlemskap i den här organisatio-
nen via EG, skulle kunna förändra till att Euratom blir en internationell or-
ganisation för avveckling av den civila kärnkraften. Det är bra att man har
en missionerande inställning till omvärlden, men det här är ändå att ta i.
Jag undrar fortfarande, Olof Johansson: Kommer det att bli möjligt för
Sverige att stifta en lag som säger att Sverige inte tar emot utländskt avfall?
Anf. 84 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Låt mig bara konstatera att Gudrun Schyman drar litet för
långtgående slutsatser av det jag har sagt. Vad jag ville påvisa var parallellen
mellan IAEA och Euratom och påvisa att det är här i riksdagen och därefter
i regeringen som vi lägger fast vår politik. När det gäller just Euratom-för-
draget finns det inte där något krav på enskilda länder att verka för kärnkraf-
ten och sprida den till andra länder. Det står varje land fritt att bedriva den
kärnkraftspolitik som man önskar.
För att kommentera den andra delen av frågeställningen vill jag säga att
det är riktigt att använt kärnbränsle är en vara, men vi kan neka slutförvaring
och införsel i Sverige. Det råder inte något motsatsförhållande i detta fall.
Beträffande det som komma skall, har jag varit angelägen om att markera
att vi har en ordentlig beredning både av EES-avtalet och av de kommande
förhandlingarna med EG, och därför vill jag inte antecipera detaljerna i det
fallet. Jag har svarat så rakt som det är möjligt i dag med utgångspunkt i
Gudrun Schymans interpellation.
I fråga om signalerna till kärnkraftproducenterna, tror jag avslutningsvis
att det är viktigt att det kommer en signal också från riksdagen om att det
finns en bred parlamentarisk majoritet för energiöverenskommelsen och
den proposition som följde på den. Det är en styrka, inte en svaghet.
Tredje vice talmannen anmälde att Gudrun Schyman anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1991/92:73 Sekretess inom rättsväsendets informationssystem
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Svar på interpella-
tioner
55
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Redogörelse
1991/92:1 Justitieombudsmännens ämbetsberättelse
Motionerna
med anledning av prop. 1991/92:31 Vissa internationella åtaganden på atom-
ansvarsområdet, m.m.
1991/92:L3 av John Andersson m.fl. (v)
1991/92:L4 av Lennart Daléus och Birgitta Hambraeus (c)
med anledning av prop. 1991/92:33 Fortsatt godtagande av byggprodukter
som godkänts i annat nordiskt land
1991/92:Bol av Sten Svensson (m)
Anmäldes att följande frågor framställts
den 13 november
1991/92:125 av Knut Wachtmeister (m) till kommunikationsministern om
hastigheten på motorvägar:
Avser statsrådet verka för att hastigheten på motorvägar generellt sätts till
110 km/tim?
1991/92:126 av Isa Halvarsson (fp) till kommunikationsministern om små-
båtslederna på Vänern:
I Vänern finns sedan mycket länge speciella skärgårdsfarleder för fritids-
båtar. Dessa leder används flitigt av småbåtar i området och av turister. En-
ligt uppgift från seglationsstyrelsen är nu utmärkningen av dessa farleder i
fara på grund av ekonomiska problem.
Det finns närmare 15 000 registrerade fritidsbåtar på Vänern och till detta
kommer ett mycket stort antal svenska och utländska besökande båtar. Tu-
rismen som bygger på Laxfond Vänern och Göta kanal är beroende av skär-
gårdslederna.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Är statsrådet beredd att medverka till att utmärkningen av småbåtsleder
på Vänern kan bibehållas?
11 § Kammaren åtskildes kl. 16.17.
56
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 § anf. 27 (del-
vis),
av talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 80 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
BENGT TÖRNELL
/Barbro Karlsson
57
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Torsdagen den 14 november
1 § Anmälan om kompletteringsval till Europarådets parlamenta-
riska församling................................... 1
2 § Justering av protokoll................................. 1
3§ Svar på interpellation 1991/92:16 om arbetslösheten bland bygg-
nadsarbetarna m.m................................. 1
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Magnus Persson (s)
Sten Andersson i Malmö (m)
Mona Sahlin (s)
4§ Svar på interpellationerna 1991/92:25 och 29 om arbetsmarkna-
den i Gävleborgs och Västmanlands län................. 13
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Axel Andersson (s)
Göran Magnusson (s)
Birger Andersson (c)
Karin Starrin (c)
Rolf Dahlberg (m)
Ulrika Messing (s)
Ajournering........................................... 29
Återupptagna förhandlingar............................... 29
5 § Muntliga frågor till statsråd............................ 29
Turistmomsen.......................................... 29
lan Wachtmeister (nyd)
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Skattepolitiken......................................... 30
Odd Engström (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Skattemoral........................................... 31
Gudrun Schyman (v)
Statsminister Carl Bildt (m)
Skattereformen......................................... 32
Lars Hedfors (s)
Finansminister Anne Wibble (fp)
Hastighetsgränserna, m.m................................. 33
Jan Sandberg (m)
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Fördelningspolitiken..................................... 33
Mona Sahlin (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
58
Kapitalbeskattningsreglerna och villaägarna................... 34
Knut Wachtmeister (m)
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Sjöfartspolitiken........................................ 34
Birger Rosqvist (s)
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Småföretagspolitiken.................................... 35
Bengt Dalström (nyd)
Finansminister Anne Wibble (fp)
Tipsmedlen och idrottsrörelsen............................. 36
Sigge Godin (fp)
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Neutralitets- och säkerhetspolitiken......................... 36
Annika Åhnberg (v)
Statsminister Carl Bildt (m)
Åtgärder mot främlingsfientlighet........................... 37
Hans Göran Franck (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Frågan om EG-anslutning och regionalpolitiken................ 38
Tage Påhlsson (c)
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Handikappanpassning av kollektivtrafiken.................... 38
Barbro Sandberg (fp)
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
SGAB............................................... 39
Magnus Persson (s)
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
6§ Svar på interpellation 1991/92:27 om sysselsättningen i Karlskoga 39
Prot. 1991/92:25
14 november 1991
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Håkan Strömberg (s)
Gudrun Norberg (fp)
Ajournering........................................... 46
Återupptagna förhandlingar............................... 46
7 § Svar på interpellation 1991/92:14 om skadeståndsansvaret vid an-
vändning av polishund.............................. 46
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Birgit Henriksson (m)
8§ Svar på interpellation 1991/92:22 om kärnkraftsaweckling m.m.
vid eventuellt medlemskap i EG....................... 50
Miljöminister Olof Johansson (c)
Gudrun Schyman (v)
9§ Bordläggning....................................... 55
10 § Anmälan om frågor
1991/92:125 av Knut Wachtmeister (m) om hastigheten på mo-
torvägar....................................... 56
1991/92:126 av Isa Halvarsson (fp) om småbåtslederna på
Vänern....................................... 56
59
gotab 40255, Stockholm 1991