Protokoll
1991/92:19
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
|
1991/92:25 bil. bil. bil. bil. bil. bil. bil. |
1 till justitieutskottet 2 till utrikesutskottet 3 till försvarsutskottet 4 till socialutskottet 5 till trafikutskottet 6 till finansutskottet 7 punkterna 1-3 och 6 till utbildningsutskottet |
|
bil. |
8 till jordbruksutskottet 9 punkterna 1, 2, 4 och 5 till arbetsmarknadsutskottet |
bil. 10 till bostadsutskottet
bil. 11 punkterna 1, 2 och 4 till näringsutskottet
punkt G1 till arbetsmarknadsutskottet
bil. 12 punkterna 2-4 till justitieutskottet
punkterna 1 och 5 till finansutskottet
propositionen i övrigt till finansutskottet
1991/92:38 och 44 till finansutskottet
1991/92:45 till skatteutskottet
1991/92:46 till justitieutskottet
1991/92:49 till näringsutskottet
1991/92:55 till lagutskottet
1991/92:63 till näringsutskottet
1991/92:64 till trafikutskottet
Skrivelserna
1991/92:32 till justitieutskottet
1991/92:58 till konstitutionsutskottet
Motionerna
1991/92:N4 till näringsutskottet
1991/92:Sk2 och Sk3 till skatteutskottet
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 19
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m. m.
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU1 Yttrandefrihetsgrundlag m.m.
Anf. 1 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Fru talman! Rubriken på mitt anförande är Den nya yttrandefrihets-
grundlagen - ett hot mot demokratin.
Det är en stor händelse i Sverige när riksdagen skall anta cn grundlag, och
i dag är det den nya yttrandcfrihetsgrundlagcn som vi skall anta eller för-
kasta.
En grundlag skall vara så skriven att den håller många tiotal år framåt i
tiden. Men så är tyvärr inte yttrandcfrihetsgrundlagcn skriven. Den är en
grund grundlag, grund därför att mycket överlåts att regleras i den vanliga
lagstiftningen - något som också lagrådet har kritiserat.
Ny Demokrati protesterar mot den nya grundlagen. Det har också under
hösten visat sig att företrädare för andra partier inte heller är tillfreds med
den nya lagen. Vi rekommenderar t.ex. moderaterna att lyssna till sitt ung-
domsförbund, som i dagarna har publicerat cn skrift som heter ”Va? en ny
grundlag?”, kritisk rapport om den nya yttrandcfrihetsgrundlagcn.
Ny Demokrati menar att man med hedern i behåll inte kan anta cn grund-
lag som innehåller faktiska hot mot demokratin. Utgångspunkten för en de-
mokrati som Sverige måste vara att staten garanterar medborgarna full ytt-
randefrihet. Men i stället för att vidga yttrandefriheten inför man med den
nya grundlagen vissa begränsningar i yttrandefriheten.
Det är två slags begränsningar som Ny Demokrati vänder sig emot. Den
ena begränsningen gäller rätten att sända i etern. 3 kap. 2 § är luddigt skrivet,
men det positiva är att 3§ i samma kapitel föreskriver att begränsningarna
regleras av regeringsformen 2 kap. 12 och 13 §§. Det innebär bl. a. att be-
gränsningarna skall vara godtagbara i ett demokratiskt samhälle.
Vad som också är märkligt i 3 kap. 2§ är att sammanslutningar ges före-
träde före enskilda vid fördelning av sändningsrätter. I regeringsformen 2
kap. 1 § garanteras nämligen varje enskild medborgare yttrandefrihet gent-
emot det allmänna. Det är den första grundläggande fri- och rättigheten i
paragrafen; det är alltså det allra viktigaste. På den här punkten strider fak-
tiskt yttrandcfrihetsgrundlagcn mot regeringsformen.
Den allvarligaste kritiken riktar Ny Demokrati mot möjligheten att med-
dela generella reklamförbud, såsom yttrandefrihetsgrundlagen medger i 1
kap. 12 §.
När reklamförbud diskuteras måste man hålla isär två centrala huvudfrå-
gor. Den ena avser ett konsumentskyddsintresse, och då handlar det om in-
nehållet i reklamen, t.ex. förbud mot alkoholreklam.
Den andra och viktigaste frågan är av mediepolitisk art och handlar om i
vad mån reklam över huvud taget skall få förekomma i radio och TV. Där-
med aktualiseras också frågan om reklam som finansieringskälla och reella
förutsättningar för dessa media. Båda huvudaspekterna på de här begräns-
ningarna tas också upp i 1 kap. 12 § - den mediepolitiska i andra stycket.
Genom att man kan förbjuda reklam och därmed undanröja den huvud-
sakliga finansieringen för fria radio- och TV-stationer blir faktiskt yttrande-
friheten illusorisk. Grundlagen ger oss folkvalda ombud möjlighet att rycka
undan finansieringen och därmed tysta misshagliga röster i etern.
Riksdagen kan alltså i vanlig lag förbjuda reklam. Här finns ingen återhåll-
samhet föreskriven, och här saknas det skydd som regeringsformen föreskri-
ver i 2 kap. 12 och 13 §§. Det är mer än anmärkningsvärt - för här tillåts
lagstiftarens godtycke råda.
Att så blir fallet står helt klart efter Birgit Friggebos tal på Tidningsutgiva-
reföreningen i går. Man skulle ha trott att en frihetsvänlig regering skulle
värna fullt ut om yttrandefriheten. Men nu kommer man att använda den
här ”bagatellartade” 12 § och meddela generellt reklamförbud i närradion.
Målsättningen i lagarbetet har varit att yttrandefrihetsgrundlag och tryck-
frihetsförordning skall stämma överens. Generellt reklamförbud i närradion
innebär på tryckfrihetsförordningens område generellt förbud mot reklam i
föreningsbladen.
Är det sådana inskränkningar som ni ja-sägare till yttrandefrihetsgrundla-
gen tänker motionera om i januari?
Man frågar sig osökt vad som är motivet till att i en grundlag ge möjlighet
till generella reklamförbud. Man finner det i propositionen till lagen. Avsnit-
tet ”Reglering av reklam i radio och TV” är en förvirrande men högst intres-
sant läsning. Först sägs att yttrandefriheten vidgas om nya medier kan eta-
bleras med hjälp av reklam. Så gör man helt om och säger att det går inte, för
då kan man inte förbjuda reklam i Sveriges Radio-koncernens sändningar!
Det är absurt att det är politikernas vilja att styra och ställa i Sveriges Ra-
dio som är bcvekelscgrunden till möjligheten att inskränka yttrandefriheten
i den nya grundlagen.
Ny Demokratis lösning är enkel. Vi säger: Ut med politikerna och särin-
tressena i Sveriges Radio! Gör Sveriges Radio-koncernen till ett direktstyrt
företag utan intressegrupper mellan staten och företaget, för då faller moti-
veringen för generella reklamförbud. Om sedan regeringen genomför sin av-
sikt att privatisera statliga företag, som också Ny Demokrati stöder, så finns
kanske inte Sveriges statsstyrda radio kvar om tio år.
Ny Demokrati anser också att yttrandefrihetsgrundlagen står i strid med
Europakonventionens artikel 10 och motsvarande artikel i FN-konventio-
nen. Denna vår uppfattning delas av ledande internationell expertis. I Euro-
padomstolen finns nu Radio Nova-fallet. Som bekant har man velat tysta
Radio Nova, därför att stationen har sänt reklam. Riksdagen borde åtmin-
stone ha väntat med antagandet av yttrandefrihetsgrundlagen tills domen i
Strasbourg hade fallit. Birgit Friggebo anser uppenbarligen att Sverige vin-
ner, men jag är inte så säker på det.
I konventionssammanhang finns tre motioner av intresse. Det är Carl
Bildts om fördjupad demokrati och rättssäkerhet, Bengt Westerbergs om na-
turvården och Bertil Fiskesjös om Europakonventioner och rätten till dom-
stolsprövning av förvaltningsbcslut. Det gemensamma i dessa tre motioner
är just kravet på att bringa svensk lagstiftning i överensstämmelse med Euro-
pakonventionen och Europadomstolens beslut.
Varför har vi nu så bråttom med yttrandefrihetsgrundlagen, när vi har hela
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m.m.
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m.m.
mandatperioden på oss? Om vi har väntat i 20 år spelar det väl ingen roll
om vi väntar några år till. Det viktiga är att vi får en grundlag som är värd
namnet.
Sammanfattningsvis anser Ny Demokrati att delar i yttrandefrihetsgrund-
lagen står i strid med regeringsformen och Europakonventionen. Jag yrkar
därför att yttrandefrihetsgrundlagen förkastas och omarbetas.
Fru talman! Jag hemställer om bifall till reservationen.
Anf.2 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag vill börja med att citera vad Bo Hammar sade den 8 maj,
då kammaren i första omgången diskuterade denna fråga. Han sade föl-
jande: ”Det faktum att riksdagens samtliga sex partier har kunnat ena sig i
grundläggande demokratifrågor anses uppenbarligen inte som något märk-
ligt.” - Detta sades mot bakgrund av att massmedia vid den tidpunkten inte
uppmärksammade denna fråga särskilt mycket. ” Det är helt enkelt vad man
förväntar sig av riksdagens ledamöter. Låt oss hoppas att detta även i framti-
den skall vara en självklarhet. Låt oss hoppas att, mitt uppe i det politiska
stridsvimlet, denna grundläggande värdegemenskap kring demokratin och
de demokratiska och mänskliga fri- och rättigheterna skall bli något be-
stående.”
Nu har vi just hört att ett parti i den nya riksdagen, Ny Demokrati, kom-
mer att motsätta sig den nya grundlagen. Men det är då trots allt fråga om
en detalj, och jag skall återkomma till den litet senare.
Vi i vänsterpartiet hyllar denna enighet, och jag kommer att avsluta mitt
anförande med att yrka bifall till utskottets förslag, men det innebär inte att
vi är helt nöjda med alla detaljer i förslaget till ny yttrandcfrihetsgrundlag.
Meddclarfrihetcn borde t.ex. ha slagits fast även i fråga om s.k. avtalad tyst-
nadsplikt. Makten i privata storföretag tvingar anställda till tystnad. Ett ex-
empel på detta för inte så länge sedan är Bofors. Just i dessa dagar stärks
ägarmakten. När arbetslösheten stiger blir människor räddare för att drab-
bas av kapitalmaktens hämnd.
Den maktkoncentration som nu äger rum i rasande fart gör att man i dessa
dagar känner en viss oro för yttrandefriheten i framtiden. I dag talar den
ekonomiska och politiska makten med samma tunga. På praktiskt taget alla
ledarsidor i våra stora dagstidningar sägs i princip samma sak. Alla ekono-
mer i de fyra TV-kanalerna, i diverse radiokanaler och i praktiskt taget alla
tidningar säger ungefär samma sak. Detsamma är fallet med EG-debatten.
Regeringen vill nu stärka skyddet för den privata äganderätten i grundla-
gen. Det är litet oklart vad regeringen menar. Bertil Fiskesjö har skrivit in-
tressanta saker om detta, och jag förväntar mig en givande diskussion om
vad detta betyder.
Allt detta gör att jag känner att yttrandefriheten kan komma att sitta
trångt. Den skrift från moderata ungdomsförbundet som Harriet Colliander
hänvisade till har också jag läst med stort intresse. Ungmoderaterna frågar
sig bl.a. hur det kan komma sig att moderpartiet stöder detta förbud mot
kommersiell reklam och är litet konsternerade över det. Jag kan kanske bi-
dra litet till en förklaring. Den genuina marknadskonkurrensen har alltid va-
rit det största hotet mot kapitalmakten. Det var samma sak när gatuförsäl-
jarna i Göteborg ville få sälja fritt och de privata handlarna i centrala Göte-
borg protesterade. Då klövs såväl moderata samlingspartiet och folkpartiet
i frågan och man hade svårt att hantera den.
Förbud mot kommersiell reklam, det är ett ganska knepigt begrepp. Över-
heten hittar alltid former att kringgå ett sådant förbud. Man kan dölja sig
bakom olika typer av ideella föreningar. När t.ex. Hans Majestät Konungen
säljer Volvo i USA sker det med den garanterat icke-kommersiella svenska
fanan som täckmantel.
Jag kommer från Göteborg, där Radio SAF, dvs. SAFs närradio, har slagit
under sig en mycket stor del av marknaden. Man sitter nästan ibland och
längtar efter reklam från de privata specerihandlarna. Jag tror att de som
säger att ett förbud mot reklam mycket väl kan strida mot Europarådskon-
ventionen om de mänskliga rättigheterna har rätt. Detta betyder inte att jag
och vänsterpartiet automatiskt anser att vi skall böja oss för detta. Om man
skulle hitta på att förbjuda allemansrätten tycker jag att vi skall gå emot det.
Vi skall slå vakt om Sveriges Radio och dess reklamfrihet. Vi måste nog
tänka över formuleringen i lagförslaget i vad avser kommersiell reklam. Jag
ansåg vid utskottsbehandlingen att vi borde funderat litet mer i frågan, men
utskottet hade inte den tiden till sitt förfogande, och jag fick böja mig för
detta. Vi kommer säkert att få återkomma till denna fråga. Jag anser också
att vi bör fundera över att i yttrandefrihetslagen skriva in bestämmelser som
hindrar monopolmakten att ytterligare stärkas inom massmedia. Med detta
yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Anf. 3 THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Sverige har tre grundlagar: regeringsformen, successionsord-
ningen och tryckfrihetsförordningen. I dag skall riksdagen fatta det slutliga
beslutet i fråga om en helt ny grundlag, yttrandefrihetsgrundlagen. Detta be-
slut blir historiskt. En helt ny grundlag har nämligen inte införts sedan repre-
sentationsreformen år 1866. Då stiftades riksdagsordningen, som var grund-
lag fram till år 1975.
Den 8 maj i år tog en enig riksdag det första steget mot den nya yttrandefri-
hetsgrundlagen. Jag satt vid det tillfället i talmansstolen och kunde med
glädje, men också med stolthet, konstatera hur riksdagens politiska partier
ställde upp för den nya grundlagen. Den gamla svenska traditionen fullfölj-
des, att en grundlag skall stiftas under stor enighet. De olika partiföreträ-
darna uttryckte sin stora glädje och tillfredsställelse över denna enighet om
demokratins spelregler. Det gjorde KUs ordförande Olle Svensson, social-
demokraterna, Anders Björck, moderaterna, Birgit Friggebo, folkpartiet li-
beralerna, Bengt Kindbom, centern, Bo Hammar, vänsterpartiet, och Hans
Leghammar, miljöpartiet. Den stora enighet som manifesterades i riksdagen
den 8 maj är en stor styrka för den svenska demokratin.
Den nya grundlagen reglerar yttrandefriheten i radio och TV, filmer och
videogram, ljudupptagningar och liknande medier. Yttrandefriheten i dessa
andra medier än det tryckta ordet har hittills fallit under det mindre detalje-
rade skydd som finns i regeringsformen för de grundläggande fri- och rättig-
heterna. Nu flyttar vi fram positionerna genom att yttrandefriheten får ett
mer i detalj utformat skydd även i de medierna.
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m.m.
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m. m.
Reglerna om detta skydd bygger i allt väsentligt på de grundläggande prin-
ciper som gäller för tryckfriheten. Jag vill gärna upprepa eller återge dessa
grundläggande principer som vi nu stadfäster genom dagens beslut. De är
censurförbud, etableringsfrihet, särskilda regler om ansvarighet för yttran-
defrihetsbrott, skydd för den som anskaffar eller tillhandahåller upplys-
ningar för offentliggörande, uttömmande uppräkning av de gärningar som
kan beivras som yttrandefrihetsbrott och slutligen en särskild rättegångsord-
ning för beivrande av sådana brott.
Fru talman! Mot bakgrund av den debatt som förevarit sedan första riks-
dagsbeslutet i somras vill jag beröra några frågor. Den etableringsfrihet som
gäller för tidningar har inte kunnat flyttas över till etersänd radio och TV, av
det enda skälet att utrymmet i etern i dag är begränsat. Även om jag tror att
teknisk forskning och utveckling - en gammal industriminister skall ju ha en
långtgående tro på detta - kommer att kunna ge oss en ny teknik, som med-
ger ett betydligt större utrymme än i dag, kommer det nog alltid att finnas
ett behov av att reglera ianspråktagandet av de utrymmen som kommer att
vara tillgängliga. Då gäller det att se till att dessa utrymmen kommer allmän-
heten till godo i så stor utsträckning som möjligt. Det är av stor betydelse för
den fria opinionsbildningen att dessa utrymmen tas i anspråk för sändningar
till allmänheten. Yttrandefriheten är då av grundläggande betydelse för alla
överväganden om denna fördelning. Det finns därför i yttrandefrihetsgrund-
lagen en föreskrift som innebär att det allmänna skall eftersträva att radio-
frekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till den vidaste möjliga ytt-
randefriheten och informationsfriheten.
En särskild utredare arbetar nu med att utarbeta förslag till lagstiftning
om fördelning av radiofrekvenser. Detta arbete bör avvaktas innan man tar
ställning till frågan om, och i så fall i vilken utsträckning, som regler för för-
delningen av radiofrekvenser bör tas in i den nya yttrandefrihetsgrundlagen.
Detta är således en fråga som vi får återkomma till.
I samband med frågan om etableringsfrihet vill jag något beröra den sär-
skilda bestämmelsen om närradion i yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt den
bestämmelsen skall det finnas möjlighet för sammanslutningar att få tillstånd
att sända ljudradioprogram i lokala radiosändningar i den utsträckning som
just tillgängliga radiofrekvenser medger. Detta innebär ju givetvis inte att
det bara är sammanslutningar som skall kunna få tillstånd för att sända ljud-
radioprogram i lokala radiosändningar. Också andra har den möjligheten.
Det har förekommit vissa missförstånd på den punkten i debatten.
Frågan om reklam i radio och TV har i den allmänna debatten tilldragit
sig stort intresse. Riksdagen beslutade i juni i år om ändringar i radiolagen
som innebär att det nu skall bli möjligt att etablera en ny TV-kanal, som
finansierar sin verksamhet med reklam i programmen. Riksdagsbeslutet in-
nebär samtidigt att det även i fortsättningen inte skall förekomma reklam i
Sveriges Radio-koncernens sändningar. Ordningen med reklamfrihet i Sve-
riges Radio-koncernens program måste naturligtvis bli rättsenlig även med
den nya grundlagen. När det rättsliga skyddet för yttrandefriheten i pro-
grammen upphöjs till grundlag, måste grundlagen därför innehålla ett ut-
tryckligt undantag som medger att ett sådant reklamförbud upprätthålls ge-
nom lag. Med utgångspunkt från de principer som ligger till grund för grund-
lagen skulle det inte vara godtagbart om staten utan vidare skulle kunna
träffa avtal med programföretagen om generella förbud mot yttranden av
visst slag.
Det är just detta som är bakgrunden till att det i yttrandefrihetsgrundlagen
föreskrivs att bestämmelserna i grundlagen inte hindrar att det i lag medde-
las föreskrifter om förbud mot reklam i radioprogram.
Fru talman! Yttrandefrihetsgrundlagen har föregåtts av ett mycket omfat-
tande utrednings- och beredningsarbete. Det har pågått i mer än två decen-
nier. Alla som har följt de här frågorna vet att det under detta arbete verkli-
gen har rått delade meningar om hur den nya grundlagen skulle utformas.
Man startade inte det här arbetet under enighet, och man visste från början
inte facit på hur man skulle landa en gång när man lade fram lagen för riksda-
gen. Men det fanns en stark önskan hos de politiska parterna att jämka sam-
man de olika uppfattningarna för att åstadkomma det som så länge har varit
den gemensamma målsättningen, nämligen ett väsentligt stärkt skydd för
yttrandefriheten också i andra medier än det tryckta ordet.
Naturligtvis får inte en bred enighet kring grundlagen utesluta olika upp-
fattningar om hur man bör utnyttja det utrymme för vanlig lagstiftning som
grundlagen ger. Där vill jag hålla med dem som i debatten sagt att en enighet
naturligtvis inte får leda oss fel. Det är också självklart att det kan finnas
olika meningar om hur också en ny grundlag kan behöva utvecklas och för-
bättras. En ständigt levande debatt om vår demokrati, om våra grundlagar
och om våra spelregler för det demokratiska arbetet är eftersträvansvärd.
Jag har många gånger påpekat här i kammaren hur nödvändigt det är att
den debatten också berör våra grundlagar och riksdagsordningen. Då kan vi
ständigt få de bästa instrumenten och de bästa spelreglerna för vårt demo-
kratiska arbete. Jag kommer därför med utomordentligt stort intresse att
lyssna till de synpunkter som kommer att föras fram i dagens debatt.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 4 BIRGER HAGÅRD (m):
Fru talman! Vi står i dag inför ett andra beslut om ytterligare en grundlag,
yttrandefrihetsgrundlagen. Jag skall ärligt säga att det är med en begränsad
entusiasm som jag står här och för dess talan. Vi kan konstatera att den ytt-
randefrihetsgrundlag som vi nu skall sjösätta förvisso inte i allt återspeglar
moderata synsätt.
Det har varit en långvarig diskussion alltsedan 1940-talet om hur vi skall
kunna skydda yttrandefriheten. Diskussionen har kanske varit särskilt inten-
siv under de senaste två decennierna. Om jag inte missminner mig har det
varit fem olika utredningar, däribland massmediautredningen och yttrande-
frihetsutredningen. Inför det förslag som presenterades i våras var det fråga
om ingående och långvarig beredning av en särskild arbetsgrupp. Det före-
kom t.o.m. partiledaröverläggningar. Jag har inte varit involverad i det här
arbetet tidigare, men jag har då kunnat följa det hela ifrån en mer blygsam
post som suppleant i konstitutionsutskottet.
Det som är väsentligt i det här sammanhanget är att det alltid har rått ett
strävan efter en bred enighet kring grundlagsfrågorna. Det som har kommit
fram i lagförslag när det gäller demokratins spelregler är något som har väckt
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m.m.
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m. m.
respekt och som respekteras såväl av moderaterna som av våra huvudmot-
ståndare, socialdemokraterna.
Jag sade inledningsvis att yttrandefrihetsgrundlagen förvisso inte åter-
speglar i allt någon moderat syn. Jag skulle vilja instämma i vad min företrä-
dare som moderat talesman i konstitutionsutskottet Anders Björck sade den
8 maj i våras då, som Johan Lönnroth tidigare påpekat, den ”stora” grund-
lagsdebatten ägde rum:
”Det grundlagsförslag som vi i dag har att ta ställning till har enligt min
mening inte löst några av problemen på ett fullt ut tillfredsställande sätt. Det
gäller grundlagsskyddet för reklam och etableringsfrihet. De lösningar som
här har uppnåtts är emellertid acceptabla. De har uppnåtts genom kompro-
misser, som vi från moderata samlingspartiet har stått, och står även i dag,
bakom, men vi vill gärna understryka att den reglering som nu föreslås när
det gäller dessa båda områden inte på något sätt kan betraktas som slutgiltig.
Man kan lugnt räkna med att utvecklingen kommer att tvinga fram ett star-
kare grundlagsskydd, såväl för reklamen som för etableringsfriheten.”
Detta är moderata samlingspartiets ståndpunkt, och jag har velat redovisa
den ordagrant för att understryka kontinuiteten. Vad vi sade i går gäller
också i dag. Omedelbart efter det att riksdagen nu i en andra läsning har
antagit yttrandefrihetsgrundlagen börjar vi moderater arbeta för föränd-
ringar av yttrandefrihetsgrundlagen och också av tillämpliga delar i rege-
ringsformen. Vi börjar arbeta för förändringar som kommer att leda fram
till att vi mera precist skall kunna ange ett starkt grundlagsskydd för rekla-
men och för etableringsfriheten.
Jag tycker mig också av Thage G Petersons anförande erfara att det finns
ett intresse från socialdemokratisk sida att inte bara delta i debatten utan
också kunna medverka till att de spelregler som gäller för demokratin slås
fast än tydligare för framtiden än vad som fallet är i dag.
Men om man nu inte är hundraprocentigt nöjd, varför då inte avslå den
här yttrandefrihetsgrundlagen, som Ny Demokrati föreslår? Jag vill säga att
det är att göra det alltför lätt för sig. Jag har tidigare betonat vikten av att
det råder en enighet kring grundlagsfrågorna och att man bygger vidare på
den grund som läggs. Andra ger och tar, vi måste också ge och ta.
Det är inte en grundlag som vi till allt instämmer i, men vi har varit med
om att ändå få fram väsentligheterna i den. Vad vi nu skall göra är att försöka
övertyga den andra sidan om bärkraften i våra ändringsförslag, som kommer
att redovisas i framtiden.
Vad jag har sagt är också svar på den reservation som avgivits i konstitu-
tionsutskottet av Harriet Colliander. Den reservationen skjuter in sig på en
enda punkt - visserligen viktig men dock en enda - nämligen möjligheten att
i lag förbjuda kommersiell reklam i radio och TV. Det var just detta som vi
moderater ville ha bort. Jag vill gärna stryka under att det är en skönhets-
fläck i yttrandefrihetsgrundlagen, och jag är övertygad om att vi också kom-
mer att få bort den så småningom.
Men detta är inte skäl att stjälpa allt det som har uppnåtts i yttrandefri-
hetsgrundlagen, och jag utgår ifrån att en borgerlig regering inte kommer att
uttnyttja möjligheterna till inskränkning av dessa friheter, som är så väsent-
liga.
Att man inskränker de friheter som man ger med ena handen genom van-
lig lag är ju inget nytt. Hela vår grundlag genomsyras av den lagstiftningstek-
niken. I den s. k. fri- och rättighetskatalogen, 2 kap. regeringsformen, finner
vi i 12, 13 och 14 §§ angivet hur en rad olika inskränkningar skall kunna gö-
ras.
Därtill ytterligare en reflexion. Om yttrandefrihetsgrundlagen inte skulle
gå igenom, hade det rådande reklamförbudet ju fortsatt att gälla. Men om
vi nu stadfäster yttrandefrihetsgrundlagen, kan också det förbudet för-
svinna. Om vi skulle säga nej, skulle vi få en grundlagslös tillvaro på yttran-
defrihetens område, och det ser jag inte som något acceptabelt.
Det står i strid med Europakonventionen, säger man. Det är möjligt att
det är så, men därom vet vi inte ett enda dugg. Det är möjligt, men i så fall
står ju den svenska lagstiftningen i strid med Europakonventionen redan nu.
Varför ser man då inte till att vi får en prövning av Europadomstolen? Låt
oss få en sådan, och jag skall gärna säga att jag med glädje i så fall skulle se
fram emot en fällande dom mot Sverige, för då skulle vi tvingas att ändra på
den här bråten på en rad olika punkter. Det skulle göra det lättare för oss att
driva yttrandefrihetens maximer i riksdagen och på andra ställen.
Ny Demokrati vill nu gärna framstå som en särskild förespråkare för ytt-
randefriheten, men jag tycker att man slår in öppna dörrar. Man konstaterar
att bristerna finns - det har vi moderater gjort länge - men man vill gå långt.
Man vill säga nej, och det har vi sagt att vi inte är beredda att göra, utan vi
vill arbeta vidare på den grund som vi har kunnat skapa.
Ny Demokrati konfronteras med det här problemet för första gången. Vi
moderater har brottats med det under flera decennier. Vi har uppnått att vi
inte har fått en konstig sammanbakad tryckfrihetsförordning och yttrande-
frihetsgrundlag, som var på tal och var nära en gång. Vi har uppnått att
ståndpunkter som i dag ter sig högst relevanta och moderna har kunnat beak-
tas i det här grundlagsarbetet.
Yttrandefrihetsgrundlagen är ingen perfekt lag, men den är ett steg
framåt. Den innebär en avsevärd liberalisering av yttrandefriheten men för-
sämrar inte en tum. Vi arbetar oförtrutet vidare på en förändring och på för-
bättring av yttrandefrihetsgrundlagen. Därför, fru talman, kan jag yrka bifall
till utskottets hemställan.
Anf. 5 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Fru talman! Liberaler har i årtionden arbetat för att vidga yttrandefriheten
i Sverige, och det arbetet har bedrivits längs två huvudlinjer.Den ena är att
öka mångfalden och ta bort Sveriges Radios monopol på radio- och TV-
sändningar. Den andra har gällt att ge andra medier än tidningar och böcker
samma grundlagsskydd som tryckfrihetsförordningen ger tryckta alster.
Medvetenheten om behoven att utvidga yttrandefriheten har funnits se-
dan 40-talet, men tanken att ge nya medier samma grundlagsskydd som det
tryckta ordet är inte alls så självklar som det kan verka. Dröjsmålet har be-
rott på partiernas skilda utgångspunkter i synen på nya medier och synen på
statens inflytande över dessa medier. Att ha ett grundlagsskydd endast för
det tryckta ordet visar tyvärr en oförmåga att acceptera de nya mediernas
betydelse och genomslagskraft.
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m.m.
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m.m.
Förslaget som vi i dag slutgiltigt skall anta är en seger för det konstruktiva
samtalet, det som håller en demokrati levande. Det faktum att vi antar den
här grundlagen i dag betyder ju inte att arbetet är avslutat, tvärtom. Att tro
att det vi uppnått hittills kommer att vara en evig sanning är helt fel. Den
tekniska utvecklingen går svindlande fort. Nya medier kan utvecklas och
ställa beprövade regler och gränser på ända. I en föränderlig värld bör vi
också ha beredskap för att ompröva grundlagar som blivit omoderna.
Det finns flera inslag som vi liberaler inte är nöjda med. Jag skall strax
återkomma till dem. Ett beslut i dag är ett bevis för att vi, från de flesta parti-
erna, nu kan vara eniga om att ta flera betydelsefulla steg i rätt riktning. Det
vill vi liberaler medverka till.
De frågor som vi inte är helt nöjda med har vi bl.a. fört fram i en motion
med anledning av propositionen i våras. Vi kommer även i framtiden att föra
fram våra förslag till förändringar i olika fora. Det gäller de förändringar
som vi anser bör och kan göras. Det gäller t.ex. motivtexten till paragrafen
om möjligheter att genom lag förbjuda reklam. Vi anser att reklamförbud
endast skulle kunna anges för s.k. Public service-företag och att det skulle
ha framgått av motivtexten. Vi har inte fått gehör för detta. Vi anser också
att principerna för koncessionsgivningen på etermedieområdet bör grund-
lagsfästas.
Frågan om meddelarskydd på det privata området är inte heller löst. I takt
med att uppgifter som hittills skötts i offentligrättslig regi alltmer flyttas över
i friare former, ökar riskerna för att medborgarnas insyn begränsas och möj-
lighet till granskning och kritik minskar drastiskt. Vi noterar att utskottet
ändå uttalat att frågan bör ägnas fortsatt uppmärksamhet.
Vi är glada för att utskottet också tog intryck av våra argument för en s.k.
parallellinstruktion. Även om våra förslag inte godtogs fullt ut, kommer
ändå instruktionen att gälla i brottmål. Det ser vi som ett förbättrat skydd
för yttrandefriheten. Speciellt i dessa omvälvande tider när kommunistiska
diktaturer störtas den ena efter den andra, finns det anledning att betänka
behovet av skydd också för de opinionsyttringar som sker på teatrar och ut-
ställningar, vid demonstrationer, eller för den delen vid sångfestivaler efter
känt mönster från våra grannar i Baltikum. Även om vi i Sverige länge har
levt i en fredlig omgivning, i en fredlig demokrati, kan förhållandena ändras
så att ett sådant grundlagskydd kan bli ovärderligt.
Med dessa synpunkter vill jag understryka att reformarbetet inte alls är
avslutat. De problem som hittills inte har kunnat lösas skall emellertid inte
ses som hinder för ett fortsatt arbete, eller rent av tas till intäkt för att säga
nej till de uppnådda framgångarna i dag för yttrandefriheten. Tvärtom. De
skall ses som en stimulans och en uppfordran att finna fungerande lösningar
också i framtiden.
Det kommer säkert att uppstå nya problem som måste lösas. Det är min
förhoppning att kommande förbättringar av yttrandefriheten skall kunna ar-
betas fram i enighet mellan partierna - liksom hittills. När det gäller att lägga
fast regler för hur demokratin skall utövas, är det faktiskt bäst att man är
enig om hur ramar och gränser skall utformas.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till liggande förslag.
10
Anf. 6 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru talman! Det har varit mycket tillfredsställande att under många år ha
fått arbeta med de frågor som vi nu diskuterar. Det har gällt olika aspekter
på tryckfriheten och yttrandefriheten, och det är frågor som vi från center-
partiets sida anser är oerhört viktiga. Reglerna och den faktiska utform-
ningen av yttrandefriheten och tryckfriheten är av avgörande betydelse för
om vi över huvud taget skall kunna tala om demokrati.
Det har varit tillfredsställande att kunna medverka till först den nya
grundlagen och senare till en ytterligare utvidgning av fri- och rättighetska-
pitlet i grundlagen. Det har varit tillfredsställande att kunna medverka till
åtskilliga förbättringar av tryckfrihetsförordningen. Det är vidare med stor
tillfredsställelse jag nu ser att riksdagen kan vara beredd att anta en ny
grundlag om yttrandefriheten i andra media än de tryckta.
Det innebär naturligtvis inte att vi kan sätta punkt och att allt skulle vara
färdigt. Det finns någon märklig föreställning om att en grundlag är antagen
för tid och evighet. Jag vill erinra om att i varje fall under de år jag har suttit
i riksdagen har förändringar i regeringsformen och även i tryckfrihetsförord-
ningen genomförts praktiskt taget varje mandatperiod. Jag ser inget märk-
ligt i det. Det är bra att man tar fasta på erfarenheter som har gjorts och är
ständigt ute efter att hitta nya och bättre lösningar. De yttre omständighe-
terna förändras ständigt, och det bör man givetvis ta hänsyn till om man vill
ha grundlagar som skall kunna tillämpas. Annars förfaller grundlagarna till
att bli till en lekstuga för allehanda domstolar. Det är jag som princip emot.
Det skall kunna utläsas i grundlagarna vad syftet är med bestämmelserna.
Det skall inte behövas en mängd tolkningar av bestämmelserna.
Jag hade hoppats att vi skulle kunna komma vidare på en punkt redan vid
det här tillfället. Det gäller en sak som berördes av Johan Lönnroth. Ylva
Annerstedt var också inne och tangerade frågan. Det gäller en utvidgning av
meddelarskyddet och efterforskningsskyddet på det ickeoffentliga området.
Jag har också haft tillfälle att sitta med i en utredning som jag tycker har
gjort ett gott arbete.
Detta är ett svårt område. Utredningen har lagt fram ett förslag. Men för-
slaget har ännu inte lett till någon lagstiftning, vilket jag beklagar. Yttrande-
friheten kan vara trängd inte bara inom den offentliga sektorn utan också
inom andra sektorer i samhället. Men den stora betydelsen som stora företag
och fackliga och andra organisationer har i våra dagar, kan man säga att
skyddet för den enskilde gentemot starka intressen är lika nödvändigt på
dessa områden som inom den offentliga sektorn. Jag beklagar att det inte
har blivit något av betänkandet från meddelarskyddsutredningen ännnu.
Förslaget fälldes i remissomgången på grund av en ohelig allians mellan SAF
och fackföreningsrörelsen. Man var på båda sida ointresserad av denna vidg-
ning av skyddet av yttrandefriheten.
Det förslag till yttrandefrihetsgrundlag som nu läggs fram är fotad på ytt-
randefrihetsutredningens mycket omfattande betänkande. Vi arbetade där i
två omgångar. Först skrev vi ett betänkande som gick ut på allmän remiss.
Därefter tog vi till oss av de synpunkter som kom fram från remissinstan-
serna. Därefter lade vi fram ett slutligt förslag. Inte heller om detta förslag
har man kunnat nå en fullständigt långtgående enighet mellan de politiska
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m. m.
11
|
Prot. 1991/92:19 6 november 1991 |
partierna, även om vi i utredningen har varit ganska eniga. Det efterföljande |
i våras.
|
Yttrandefrihets- |
Jag vill passa på att nämna yttrandefrihetsutredningens ordförande Hans Det har på vissa punkter riktats kritik mot det förslag som ligger. Det kan När det gäller t.ex. etableringsfriheten är ett utredningsarbete på gång. Det har sagts kategoriskt att den grundlag vi nu antar strider mot FNs kon- Sedan sägs att den nya grundlagen skulle strida mot regeringsformen. Man Det står också i reservationen att genom att förbjuda reklam åstadkom- |
|
12 |
ingen reklam. Vad som kan komma ut av kommande reglering på reklamom- |
rådet är en helt annan sak. Jag vill uttrycka mig försiktigt och säga att påstå-
endet i reservationen är starkt missvisande.
Jag kunde också tillägga att, som alla vet, beredningsarbetet när det gäller
de flesta viktiga lagar i vårt land föregås av en granskning av lagrådet. Lagrå-
det hade en hel del invändningar mot propositionens ursprungliga förslag,
men inte på den punkt som nu kritiseras. Lagrådet är enligt regeringsformen
ålagt att se på hur föreslagen lagstiftning står i överensstämmelse med inter-
nationella konventioner och åtaganden som Sverige har gjort. Här fanns
alltså inga anmärkningar från lagrådets sida. De som åberopar juridisk ex-
pertis bör betänka att lagrådet består av ledamöter av regeringsrätten och
högsta domstolen, och ingen vill väl frånkänna dessa herrar och damer en
viss expertis.
Jag vill yrka bifall till det föreliggande förslaget.
Avslutningsvis vill jag säga att yttrandefriheten inte är trängd av lagstift-
ning i någon mer besvärande grad i vårt land. Vi har den mest generösa lag-
stiftning som finns i världen. Det gäller offentlighetsprincipen, som är okänd
i de flesta länder, där sekretess är regel och öppenhet undantag. Hos oss är
öppenhet regel och sekretess särskilt motiverad. Det gäller meddelarskyd-
det, som är nästan unikt för vårt land och oerhört svårt att förklara för utlän-
ningar och även för svenskar, men som har visat sig vara en mycket fin ingre-
diens i vår tryckfrihets- och yttrandefrihetslagstiftning. Det har alltså inte
från lagstiftarnas sida sänkts något slags legalt täcke över yttrande- och
tryckfrihet i vårt land. Vi är också historiskt sett pionjärer på detta område.
Det refererades för en stund sedan till 1766 års tryckfrihetsförordning.
Yttrandefriheten kan trängas på annat sätt. Den fortgående koncentratio-
nen på massmedieområdet är allvarlig. Det blir färre ägare. Vi har en ten-
dens till att stora tidningar på regional nivå lägger under sig TV- och radio-
sändare och satsar hårt på detta. Vi kan få en massmediai koncentration, i
varje fall regionvis, men även i riket som helhet, som begränsar den reella
möjligheten att få yttra sig, att komma till tals. Detsamma gäller på tidnings-
området.
Vi vet, alla vi som försöker publicera oss i tidningar, hur svårt det är att få
in cn artikel i någon av de större tidningarna. Det mesta man skriver blir
refuserat oavsett kvalitet och den kompetens som skribenten har. Det är
trångt, helt enkelt. Jag klankar nu inte på redaktörerna, även om man kan
göra det ibland. Men det grundläggande problemet är att det är trångt i
massmedia.
Ett annat hot är om tidningarnas möjligheter att finansiera sin verksamhet
att utkomma rycks undan. Här vill jag säga att presstödet, som nu har en
ganska lång tradition i vårt land, har varit ett mycket verksamt medel för att
främja yttrandefriheten, tryckfriheten, i vårt land. Det har varit en positiv
insats från statsmakternas sida att se till att inte tidningsdöden har härjat i
samma takt som i de flesta andra länder. Det tycker jag att vi kan vara stolta
över. Jag vill för min del - och för mitt partis del, tror jag - säga att vi ser
med mycket stor förvåning på de propåer som nu har synts från något enskilt
statsråds sida i tidningarna om att man skulle sänka presstödet, i ett läge där
tidningarna har det oerhört besvärligt på grund av den minskande annons-
marknaden. Tidningarnas annonser har minskat med 11 % i år jämfört med
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m. m.
13
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m.m.
14
tidigare år. Att i det läget slå till med ytterligare försämringar för pressen är
sannerligen inget initiativ i yttrandefrihetens och tryckfrihetens intresse.
Fru talman! Med detta vill jag än en gång yrka bifall till det föreliggande
förslaget.
Anf.7 INGVAR SVENSSON (kds):
Fru talman! När jag nu står i denna talarstol har jag ingen kommersiell
reklam på min kavajrygg. Inte heller är mitt anförande på något sätt spons-
rat. Trots de här begränsningarna anser jag inte att min yttrandefrihet i kam-
maren på något allvarligt sätt är beskuren.
Fru talman! De senaste veckornas offentliga debatt kring yttrandefrihcts-
grundlagen har något förvånat mig. Det verkar som om vissa nyliberala kraf-
ter menar att all yttrandefrihet har cn oavvislig koppling till kommersiell re-
klam. Nu skjuts frågan om reklam fram som om den vore den allena saliggö-
rande för en rimlig yttrandefrihet.
Jag är inte motståndare till kommersiell reklam. Tvärtom. Men när frågan
om reklam lyfts fram som om den vore livsavgörande för cn reell yttrandefri-
het har man vänt upp och ner på begreppen, förväxlat huvudsak med bisak.
Yttrandefriheten tillhör demokratins grundläggande värden. Kärnan i den
brukar betraktas som rätt att framföra åsikter i politik, religion och filosofi.
Det är det som är huvudsaken i yttrandefriheten. Rätten till kommersiell re-
klam är förstås viktig men egentligen en bisak i sammanhanget.
Fru talman! En tidning kallade denna vecka för ”svarta veckan” häromda-
gen. Ett av skälen till denna benämning var just det vilande grundlagsförsla-
get, som vi i dag debatterar. I 1 kap. 12 § heter det i andra stycket: ”Bestäm-
melserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om
förbud i övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för
sådan reklam.”
Den delen skulle alltså motivera benämningen ”svarta veckan”. Att hela
detta grundlagsförslag i sina väsentliga punkter medför en förstärkning av
yttrandefriheten är tydligen inte värt en positiv kommentar.
Den åberopade tidningen har, i likhet med många andra, presstöd. I vill-
koren för presstödet ingår att reklamen - annonserna - inte får överstiga cn
viss procentsats av volymen. Är dessa regler månne en allvarlig inskränkning
av yttrandefriheten? Är de också i strid med artikel 10 i Europarådskonvcn-
tionen?
Detta säger jag mer parentetiskt. Men jag vill gärna i det här samman-
hanget notera att omsorgen om den faktiska innebörden i yttrandefriheten
inte alltid möter support av den grupp som nu ihärdigt påstår att den kom-
mersiella reklamen till varje pris måste fram i alla sammanhang.
I kampen mot det som i dag kallas för olaga våldsskildringar i videogram
har denna opinon varit nog så försynt - trots att den typen av överförande
av en våldskultur undergräver allt vad respekt för människoliv och yttrande-
frihet innebär.
Fru talman! Skall den här veckan kallas den ”svarta veckan” så förtjänar
den i så fall den benämningen utifrån det faktum att det finns krafter som
vill försnäva yttrandefriheten och åsiktsfriheten till att bli cn krämarfiloso-
fisk fråga.
I debatten har det hävdats att 12 § skulle vara i strid med Europarådskon-
ventionen och därmed kunna fällas. Men konventionen bygger på, som
trejde vice talman Bertil Fiskesjö var inne på, mänskliga fri- och rättigheter.
I det här grundlagsförslaget kränks inte den regeln eftersom paragrafen rik-
tar sig till lagstiftaren.
Det är endast en senare tillkommen lagstiftning som kan prövas mot kon-
ventionen.
Men låt mig föregripa även en sådan diskussion. Artikel 10 i Europaråds-
konventionen medger ”formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straff-
påföljder, som är angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga
med hänsyn till” t. ex. förebyggande av oordning.
Fru talman! En av grunderna för den kritiserade paragrafen är just det
faktum att man skall kunna bevara reklamfrihet i Sveriges Radio-koncernen.
I annat fall skulle ju det kunna inträffa att radiokoncernen dels tilldelas licen-
spengar, dels konkurrerar på reklammarknaden. Ett sådant förfarande
skulle kunna medföra otillbörliga konkurrensfördelar, och det är för att
”förebygga denna oordning” som paragrafen har en naturlig förklaring.
Fru talman! Vi kristdemokrater har inte varit med i förarbetena till denna
nya grundlag. På någon punkt skulle vi velat ha en annorlunda skrivning. I
ett särskilt yttrande har jag pekat på detta. Alla lagar har sina skönhets-
fläckar, och de får väl korrigeras efter hand. Men förslaget till yttrandefri-
hetsgrundlag är ett viktigt steg i rätt riktning och en förstärkning av demo-
kratin.
Fru talman! Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag att anta denna nya
grundlag.
Anf.8 HENRIKS JÄRREL(m):
Fru talman, ledamöter! Det är inte var dag som vårt land står inför uppgif-
ten att tillägna sig en helt ny grundlag genom beslut i denna kammare. Så
skall det också vara, ty grundlagar har och skall ha en tyngre status än och
stå över vanliga lagar.
Den nya yttrandefrihetsgrundlagen har också låtit vänta på sig, i närmare
bestämt 20 år, och den är därmed sedan flera år redan förbisprungen både
av den tekniska utvecklingen och så att säga av det andliga opinionsklimatet.
Yttrandefrihetsgrundlagen bärs upp av ett otal kompromisser och ett iv-
rigt kohandlande. Den demokratiska traditionen föreskriver nämligen att
största möjliga enighet skall råda när det gäller att tråckla ihop nya grundla-
gar för vårt land. Resultatet blir givetvis därefter: urvattnat och stundom för-
sett med luddiga reservationsmöjligheter eller, låt mig kalla det, inskränk-
ningar. Processen påminner litet om att spela Fia med knuff: två steg framåt
och ett tillbaka.
Annars är tanken bakom att skaffa Sverige en yttrandefrihetsgrundlag
mycket god, även om yttrandefriheten i sig finns garanterad på ett sätt i bl.a.
både regeringsformen och tryckfrihetsförordningen.
De sakliga invändningar som kan resas mot den vilande yttrandefrihets-
grundlagen har flera talare redan berört i dagens debatt. Jag delar de syn-
punkterna och tänker inte ytterligare upprepa dem här, utom i ett, enligt min
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m. m.
15
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
gmndlag m.m.
16
mening, mycket viktigt avseende: det möjliga, generella reklamförbudet för
radio och TV.
Den möjlighet som öppnas för att bl.a. införa ett reklamförbud i 1 kap.
12 § andra stycket är den från yttrandefrihetsrättslig synpunkt allvarligaste
bristen med den nya grundlagen, samt att mark- och etersända radio- och
TV-program i realiteten kan undantas från merparten av det skydd yttran-
defrihetsgrundlagen är tänkt att ge.
Här är det således omsorgen om ett reklamfritt och orubbat Sveriges Ra-
dio som spökar. Men vem har sagt att Sveriges Radios organisation och
struktur är för all framtid given? Det är snarare högst sannolikt att den tek-
niska och ekonomiska utvecklingen inom en snar framtid kommer att fram-
tvinga strukturförändringar inom Sveriges Radio-koncernen.
Möjligheten att med stöd av yttrandefrihetsgrundlagen genom vanlig lag
förbjuda reklam i etermedier saknar sin motsvarighet i tryckfrihetsförord-
ningen för tryckta medier, helt enkelt därför att tidningar och tidskrifter utan
annonser skulle självdö. En fri finansiering är således en nödvändig förut-
sättning och en garanti för yttrandefriheten.
Det som därför, enligt min mening, gör denna inskränkningsmöjlighet i
den vilande yttrandefrihetsgrundlagen särskilt allvarlig är just att den står i
en grundlag som är tänkt att reglera en av det demokratiska rättssamhällets
absolut viktigaste hörnstenar, nämligen just friheten att få tänka och tala
fritt.
Anledningen till att det för stiftande av grundlag krävs två likalydande be-
slut av riksdagen med ett val däremellan är just att det skall finnas rådrum
och betänketid för att man skall kunna ta hänsyn till nya eller tidigare föga
uppmärksammade omständigheter. Ett val, som i det här fallet dessutom lett
till en annan politisk sammansättning av riksdagen, borde också kunna få ha
betydelse för bedömningen av fundamentala fri- och rättigheter.
Fru talman! Det hade givetvis känts betydligt bättre att reservationslöst
kunna rösta ja för en ny och kvalitativt sett brayttrandefrihetsgrundlag, men
med hänsyn till min för egen del obundna hållning vid tidigare omröstning i
frågan avser jag att i dag avstå från att rösta i frågan för att därigenom ge
mitt passiva stöd för uppfattningen att arbetet med att förbättra yttrandefri-
hetsgrundlagen på väsentliga punkter ingalunda är avslutat i och med dagens
riksdagsbeslut.
Anf. 9 BJÖRN VON DER ESCH (m):
Fru talman! Innan jag går in på mitt skrivna manuskript vill jag säga att
jag under de senaste veckorna - förgäves, måste jag säga - försökt övertyga
riksdagsledamöterna om vilket hot yttrandefrihetsgrundlagen kan komma
att utgöra mot friheten i etern. Man har då genomgående sagt: Lugn, lugn!
Det är ingen fara. Den här regeringen kommer aldrig att stoppa en radiosta-
tion med stöd av den lagen.
I morse kunde vi i tidningen läsa rubriken: ”Radio Z stoppas vid årsskif-
tet”. I artikeln heter det: ”När hon” - dvs. det ansvariga statsrådet Frig-
gebo - ”talade inför Tidningsutgivarföreningen---avslöjade hon---att
Televerket Radio får i uppgift att beslagta de sändare som de lagbrytande
radiostationerna hyr.”
Det heter vidare i artikeln: ”De som söker koncession och inte har några
anteckningar i straffregistret placeras först i kön.”
Detta, fru talman, står i en svensk tidning år 1991 samma dag som vi antar
en yttrandefrihetsgrundlag som gäller friheten i etern. Sist något sådant före-
kom var, enligt vad jag kan erinra mig, i Nicaragua. Då ingrep amerikanarna
med våldsam kraft, därför att man försökte stoppa radiostationen. I Vilnius
försökte man under upproret, men det stoppades också. I Sverige har vi nå-
gonting att se fram emot.
Fru talman! Det förslag till yttrandefrihetsgrundlag som ligger på riksda-
gens bord utgör resultatet av 20 års arbete.
Resultatet är en kompromiss. Härom kan mycket sägas, men jag avstår
från det.
Förslaget antogs första gången i våras av en enig riksdag.
Vid det tillfället var riksdagens ledamöter inte medvetna om att yttrande-
frihetsgrundlagen i sin tillämpning strider mot Europakonventionen om de
mänskliga fri- och rättigheterna. Det förklarar, om än ej ursäktar, den då
rådande enigheten.
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna är alltjämt för många
ett okänt begrepp, trots att det gått många år sedan Sverige förpliktade sig
att respektera den. Konventionen utgör en katalog över individers rättighe-
ter, och staten skall stå som garant för att de inte kränks. Innehållet i våra
lagar får inte strida mot konventionen. Konventionen är således en grundla-
garnas grundlag. Till skillnad från vad som gäller för våra egna grundlagar
kan vi inte ändra konventionen, vare sig vart och vartannat år eller var och
varannan mandatperiod. Konventionen ligger fast.
I Sveriges riksdag tas ej erforderlig hänsyn till detta faktum när lagar stif-
tas.
Som en följd härav fälls svenska staten i Europadomstolen för brott mot
de mänskliga rättigheterna i en takt som nu överstiger en gång i månaden.
Varje fällande dom förorsakar Sverige förluster bl.a. i skadestånd men fram-
för allt i förlorat internationellt anseende som rättsstat. Sist fälldes Sverige
återigen i ett fall förra veckan.
De brott som svenska staten fällts för gäller: kränkning av föräldrars rätt
att ta hand om sina barn, kränkning av enskilds rätt att få muntlig förhand-
ling i domstol, kränkning av rätten att över huvud taget få sin sak prövad
inför allmän domstol, kränkning av rätten att disponera sin egendom, osv.
Brottskatalogen kan göras mycket längre. Gemensamt för dessa brott är
att svenska staten inte respekterar den enskildes fri- och rättigheter så som
konventionen föreskriver. Sak samma med yttrandefrihetsgrundlagen.
Dess värre är det således ingenting unikt att ett lagförslag som hamnar på
riksdagens bord står i strid med Europakonventionen. Det unika i detta fall
är att det rör sig om en grundlag.
Vari kränkningarna av Europakonventionen denna gång ligger framstår
tydligt om jämförelse görs med vår fria press. Skulle yttrandefrihetsgrundla-
gens censurbestämmelse gälla tryckfrihetsförordningen kunde riksdagen
med en vanlig lag förbjuda annonser i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet
eller vilken tidning som helst som statsmakten tyckte var obekväm. Annon-
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m.m.
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 19
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m.m.
18
serna utgör 60-80% av tidningarnas intäkter. Annonsförbudet skulle därför
leda till omedelbar konkurs, och tidningarna skulle därmed vara tystade.
För radio- och TV-stationer är det ofta ännu viktigare med annonsintäk-
ter; det är ofta de enda intäkter de har.
Efter socialismens sammanbrott upphävde man i öststaterna omedelbart
sådana censurmöjligheter som Sverige, som enda demokrati i världen, nu
står i begrepp att införa i grundlag. I öst hade man bitter erfarenhet av hur
censur i media kan utnyttjas av statsmakten för att inskränka den enskildes
fri- och rättigheter. Det citat jag inledde med belyser detta utmärkt.
Europakonventionen har utvecklats i sin tillämpning allteftersom konven-
tionssystemet vunnit i styrka. Anstormningen av nya medlemmar till Euro-
parådet - Finland, Ungern, Polen m.fl. - visar vilken enorm uppskattning
som Europakonventionen åtnjuter. Så har det inte varit i Sverige. Därom
vittnar först Lidbomeriet som fenomen i lagstiftningen och, mer drastiskt,
tillmålet Petréns lekstuga som uttryck för statsledningens arrogans på 1980-
talets början. Konventionen har inte alltid tagits på allvar, allra minst när
yttrandcfrihetsgrundlagcn första gången antogs.
Såsom framgår av lagrådets yttrande har man inte på en enda punkt över
huvud taget nämnt ordet Europakonvention. Lagrådets uteblivna gransk-
ning med avseende på Europakonventionen används som argument för att
yttrandefrihctsgrundlagens tillämpning inte skulle strida mot konventionen.
Detta är givetvis helt barockt.
Yttrandefrihctsgrundlagens 1 kap. 12 §, som ger möjlighet till reklamför-
bud, och 3 kap. 2 §, som saknar det för trådradioprogram uttalade etable-
ringsskyddet, strider i sin tillämpning mot Europakonventionens artikel 10
och artikel 14.
Man kan fråga: Vari består rättsstridigheterna?
För att begränsning av yttrandefriheten skall få göras enligt svensk grund-
lag räcker det med att den är ”godtagbar i ett demokratiskt samhälle”. Euro-
pakonventionens artikel 10 uppställer betydligt strängare krav i det att en
begränsning av yttrandefriheten endast får göras om den är ”nödvändig i ett
demokratiskt samhälle”. Det är en oerhörd skillnad emellan ”nödvändig”
och ”godtagbar”. Man kan göra tankeexperimentet att hävda att reklamför-
budet skulle vara nödvändigt för en demokrati - då finns det inga demokra-
tier i Europa; inga av dessa har ett reklamförbud.
Kravet på ”nödvändighet” är helt avgörande för att en inskränkning av
yttrandefriheten skall få ske.
Engelsk Europarättsexpertis har granskat lagen och kommit till den kate-
goriska slutsatsen att lagen inte motsvarar nödvändighetskravet. Motsva-
rande frågor var föremål för Europadomstolens prövning i två fall 1990. Det
är sådana brister som kan förväntas komma till prövning i Strasbourg. Den
engelska expertisen är ett varnande finger.
Det är beklagligt att lagrådet inte följt med i denna utveckling. Inte heller
domstolarna i Sverige har gjort det. Man förvånas när man ser hur det döms
och argumenteras.
Således uttalade kammarrätten i Stockholm förra året att Europakonven-
tionen inte är omedelbart tillämpbar som gällande svensk rätt, och därför
kunde man inte åsidosätta ett tidigare beslut soms/m/ mot konventionen.
JO går ett steg längre och förklarar att frågor om huruvida svensk lagstift-
ning står i motsatsförhållande till Europakonventionen prövas av Europarå-
dets organ - således inte i Sverige. Uttalanden som dessa är beklagliga och
bara ägnade att leda till fler fällande domar i Strasbourg. Men det visar också
tydligt att konstitutionsutskottet inte initierar erforderlig prövning gentemot
konventionen, trots vad som påstås.
Av det sagda framgår att Europakonventionen intar en minst sagt tillba-
kaskjuten roll i svensk rättstillämpning, vilket förklarar det betydande antal
fällande domar som svenska staten numera får vidkännas.
Utöver det brott mot artikel 10 i Europakonventionen som en tillämpning
av yttrandefrihetsgrundlagen utgör, föreligger enligt nämnt rättsutlåtande
starka skäl att anta att artikel 14 kränks genom att kravet på proportionalitet
mellan olika medier satts ur spel, dvs. genom att rätten till etablering och
reklamsändning endast förbehålls vissa kategorier. Yttrandefriheten i mass-
media skall gälla lika oavsett form. Att sedan de tekniska förutsättningarna
framtvingar begränsningar är en helt annan sak. Denna avgörande skillnad
har man inte beaktat.
Som jag nämnde inledningsvis är yttrandefrihetsgrundlagen en kompro-
miss - en kompromiss i laglydnad. Ty konventionen om de mänskliga rättig-
heterna skall vara överordnad även våra egna grundlagar. Det är ett okänt
faktum för alltför många i detta land.
Det finns bra och dåliga kompromisser. Rättsstridiga kompromisser är
emellertid alltid dåliga och dessutom otillåtna.
Sverige har just undertecknat EES-avtalet, och redan i höst påbörjar EG
sin granskning av hur svensk lagstiftning förhåller sig till Gemenskapens. Att
i det läget anta en lag, dessutom en grundlag, som i sin tillämpning på avgö-
rande punkter står i strid med Europakonventionen ter sig minst sagt olyck-
ligt - i synnerhet när EG erkänner sig bundet just av Europakonventionen.
Och hur reagerar våra egna medborgare när de upptäcker att deras politiker
inte tvekat att påtvinga dem en rättsstridig grundlag?
Den fråga riksdagen således står inför är inte om möjligheten till reklam-
förbud är bra eller dålig, utan om Sverige kan anta en grundlag som i sin
tillämpning uppenbart strider mot konventionen om de mänskliga rättighe-
terna, och därmed ytterligare förlänger Sveriges brottskatalog i Strasbourg.
Förvisso har alla här närvarande - som för all del inte är så många - inte
övertygats om att yttrandefrihetsgrundlagen strider mot Europakonventio-
nen. Men förhoppningsvis har jag lyckats så ett frö av tvivel. Det borde vara
tillräckligt för att motivera en granskning av yttrandefrihetslagens 1 kap. 12 §
och 3 kap. 2§ med avseende uteslutande på Europakonventionen. Den
granskningen kan ske på mycket kort tid och utan att ikraftträdandet behö-
ver försenas av den anledningen.
Enligt regeringsformen 8 kap. 18 § skall lagrådets granskning av lagförslag
avse såväl grundlagarna som rättsordningen i övrigt. Till rättsordningen i
övrigt hör Europakonventionen. Den granskningen har dock inte skett.
Skulle en sådan granskning komma till stånd, och om man då skulle finna att
yttrandefrihetsgrundlagen strider mot konventionen, kan KU inte lägga
fram detta förslag en gång till på riksdagens bord.
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m.m.
19
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m.m.
20
Fru talman! Jag yrkar därför att yttrandefrihetsgrundlagen återförvisas till
KU.
(Applåder)
Anf. 10 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Fru talman! Med anledning av Björn von der Eschs synpunkter på kultur-
ministerns uttalande i går vill jag komma med ett klarläggande beträffande
vad hon egentligen sade på tidningsutgivarnas möte i går. Hon började med
att tala om hur angeläget det är att avreglera radion och att vidga etablerings-
friheten så snabbt det är möjligt.
Därefter erinrade hon om att det faktiskt finns en gällande lagstiftning.
Hon sade ordagrant: ”Under hösten har det spridit sig en uppfattning inom
vissa närradiokretsar att det är fritt fram att använda närradion som ett slags
kommersiell radio. De har fått för sig att det numera är tillåtet att bryta mot
närradiolagens reklamförbud och att myndigheternas ingripande för att upp-
rätthålla respekt för gällande lag är något som skall kringgås.”
Sedan visade hon att detta icke kan ske så länge vi har en gällande lagstift-
ning. Det är ju så vår ordning är i Sverige även inom andra områden. Så
länge vi har en lag skall den respekteras, till dess att den ändras. Detta är
vad som kommer att gälla också närradiolagens reklamförbud i dag.
Birgit Friggebo fortsatte med att hänvisa till hur angeläget det är att få ett
beslut om etableringsfriheten. Hon säger att vid sidan av Sveriges Radio bör
enskilda ges möjligheten att etablera radiosändningar så långt det är möjligt
med hänsyn till frekvensresurserna. På så sätt ökas publikens valfrihet. Sve-
riges Radio måste få konkurrens. Sändningarna måste givetvis få finansieras
med reklam. Kontentan är alltså att svensk lag skall respekteras till dess
andra regler är beslutade.
Anf. 11 BJÖRN VON DER ESCH (m) replik:
Fru talman! Jag skulle bara vilja fråga om Birgit Friggebo är felciterad i
tidningen eller inte.
Anf. 12 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Fru talman! Huruvida tidningarna i dag har citerat något annat uttalande
kan jag inte svara på. Jag har det exakta uttalandet från vad hon sade i går i
sitt tal, och det är det som gäller.
Anf. 13 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Fru talman! Vi har lyssnat till det ena anförandet efter det andra som lo-
giskt skulle ha lett till ett avslag eller en återremiss av den yttrandefrihets-
grundlag som vi diskuterar. Men icke så. Efter att ha radat upp brister och
brasklappar yrkar man bifall. Sådant imponerar i varje fall inte på mig. Det
beror kanske på att jag är litet ovan vid det här.
Det är rörande att höra hur man vill avfärda reklamen som en bisak i de
här sammanhangen, när reklam i själva verket är den enda realistiska finan-
sieringskällan för många av de radiostationer som kan komma att få finnas.
Det här är ingen krämarfilosofi, vill jag säga till kds, det här är verkligheten.
Vi har en dålig grundlagstradition. Det har vi börjat förstå nu. Under de
senaste åren har vi sett hur lagrådet har körts över av regeringen när lagrådet
har varit så oförsynt att det har velat påpeka att en föreslagen lagstiftning
strider mot regeringsformen. Hur skall vi då egentligen fordra att vanliga
medborgare skall följa allmän lag? Det är en s.k. bra fråga.
Nu skall vi således för första gången på lång tid debattera och förhopp-
ningsvis icke besluta om en helt ny grundlag. Det är första gången sedan
1866. Detta borde givetvis celebreras av att regeringsbänken är fullsatt av
alla de nya yttrandefrihetsvänliga ministrar som finns. Det är tomt, som ni
ser. Alla partier borde givetvis vara företrädda av sina partiledare när frågan
är så viktig, och kammaren borde vara sprängfylld av engagerade ledamöter.
De alltid lika påpassliga media borde flimra med sina kameror, och allting
borde vara full rulle här. Man skulle då förstå att det nu gäller något mycket
viktigt. I själva verket är det tydligen något man tar med en klackspark.
Jag hyser mycket stor respekt för Sveriges riksdag som institution. Jag
skulle också vilja hysa respekt för de grundlagar som det fattas beslut om
här. Men jag är dess värre ganska skrämd av den gammalsocialistiska syn
på yttrandefriheten som ligger som dimbankar i yttrandefrihetsgrundlagen
denna den 6 november. Jag är också skrämd av den politiska klåfingrighe-
ten, som man ser spår av här hela tiden, och liknöjdheten över en grundlag
som man medger inte är bra. Bakom det ligger någon sorts rädsla för frihe-
ten. Det kunde lika gärna stå skrivet: Yttrandefrihet och yttrandefrihet, det
får vi väl se då det. Ett litet reklamförbud kan sitta bra om vi inte gillar dem
som håller på med verksamheten.
Till oss i Ny Demokrati har företrädare för andra till synes respektabla
partier sagt under hand: Nu skall ni inte bråka om det här. Vi har hållit på i
20 år, och det här var det bästa vi kunde enas om. I så fall, fru talman, tror jag
att de gjorde det mesta för 20 år sedan och ingenting i år. Den här tjugoåriga
gäspningen som har upphöjts till grundlag är inte värdig ett fritt land anno
1991.
Jag trodde att förändringens vind hade blåst och rört om i dammet även i
utskotten. Jag hoppades slippa se något i grunden så beklämmande bevis på
det som kallas det politiskt möjliga och få se hur litet det har att göra med
människors rättskänsla och sunda förnuft. Det är visserligen inte bra men vi
orkar inte längre, lyder resonemanget. Man har hållit på så länge att man
inte orkar mer. Ar det ett resonemang som skall räcka för att kammarens
ledamöter vanemässigt skall trycka på den knapp som de har blivit ålagda
att göra och sedan lugnt skrida vidare till nästa ärende?
En tredjedel av kammarens ledamöter skulle kunna yrka på återremiss,
om den vågade göra det. Men för det krävs väl också att en tredjedel av kam-
maren är närvarande, förmodar jag. Men det är den inte.
Man säger: Vad tokig du är. Tänk på den nya regeringen. Inte skulle den
försöka missbruka en sådan här lag. Hoppsan. Vi har i dag hört vad den för
ögonblicket totalt frånvarande kulturministern lyckades prestera så sent som
i går. Birger Hagård m.fl. tycker jag skall läsa dessa artiklar, vare sig uttalan-
dena är helt riktigt återgivna eller inte. Jag har också sett anförandet som
redovisades här förut, och det är precis lika allvarligt. Detta sker således den
5 november. Det sades saker som får varje vän av frihet i etern att hoppa till.
Man undrar hur folkpartiet kan kalla sig liberalt.
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m. m.
3 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 19
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m. m.
Birgit Friggebo radade upp politiska hot och gav exempel på problem som
visar sig grundas på någon sorts oro över hur man skall kunna få tillräcklig
styrning och reglering av den s.k. fria radion och TV-n. Det är fråga om re-
glering, styrning och politiska inblandningar. Det framgår minsann att vissa
radioföretag inte skall bedömas som andra när sändningstillstånden skall för-
delas.
Radio Nova som har fört yttrandefrihetens talan och drivit på utveck-
lingen skall minsann straffas. Det är vad som sades. Den otroliga skapelse
som denna kammare har lyckats få fram, närradionämnden, skall få fortsätta
att härja. Där står vi alltså i dag i yttrandefrihetens dimma den 6 november
1991, om riksdagen i gammal vanlig lunk gör som den har blivit tillsagd.
Ny Demokrati har på allt sätt - formellt och informellt - protesterat mot
yttrandefrihetsgrundlagen. Harriet Collianders reservation har i dag motive-
rats på många sätt. Vi hoppas att någon lyssnade någonstans.
(Applåder)
Anf. 14 ULF KRISTERSSON (m):
Fru talman! Grundlagar är till för att skydda särskilda, mycket centrala
värden i vårt samhälle från tillfälliga majoriteters tillfälliga åsikter. Grundla-
gar skall ses som ett uttryck för att vi i den här församlingen vill skydda de
mest väsentliga demokratiska principerna - från oss själva.
För att i sådana viktiga frågor ge politiken en förutsebarhet och göra den
pålitlig för lång tid väljer vi genom grundlagstiftning att binda våra egna hän-
der, att så att säga placera kakburken på den allra högsta hyllan, där vi inte
kan nå den med mindre än att vi samarbetar och uppvisar en bred och be-
stående vilja.
Det förslag till grundlag som vi nu har att ta ställning till berör en av de
allra mest fundamentala principerna i samhället - allas rätt till yttrandefri-
het. Lagen syftar till att ge framför allt ljud- och bildmedier ett stärkt skydd
för just yttrandefriheten och att alltså äntligen fylla det konstitutionella tom-
rum som uppstod den dag ljudradion blev ett av våra medier.
Tre saker i yttrandefrihetsgrundlagen innebär steg framåt i detta av-
seende. Meddelarskyddet stärks, friheten att sända bild- och ljudradio via
kabel slås fast och ett system med ansvariga utgivare för radio och TV införs.
Sammantaget innebär detta väsentliga förstärkningar av yttrandefrihetens
principer i Sverige.
Åtskilligt i yttrandefrihetsgrundlagen framstår emellertid som dåligt och
otillräckligt. Lagen lyckas inte skydda yttrandefriheten i etersända medier,
utan uttalar i stället en närmast Ingela Thalénsk målsättning om att ”efter-
sträva ---vidaste möjliga yttrandefrihet”. I stället för att definiera vad ytt-
randefrihet är och ange exakt på vilka grunder inskränkningar av yttrande-
friheten kan komma i fråga, så lämnas fältet öppet för olika tolkningar.
”Målsättningsparagrafer” i lagtext kan inte alltid undvikas, men de skall
alltid betraktas som ett misslyckande - ett misslyckande därför att vi politi-
ker då inte har klarat av att ge medborgarna den förutsebarhet och pålitlig-
het som lagar bör ge. Särskilt allvarligt blir misslyckandet när det gäller cn
grundlag, och i ännu högre grad när det handlar om just yttrandefriheten.
22
Det är av dessa skäl som också lagrådet har kallat ”den nya grundlagens all-
männa ambition---otillfredsställande”.
Yttrandefrihet, utan finansiella möjligheter att göra bruk av yttrandefri-
heten, är en mycket begränsad frihet. Risken för beroende av en viss finan-
siär finns dock alltid, och kan bara undvikas genom att en tidning, radio-
eller TV-station har flera olika finansiärer och intäktskällor. Genom mång-
falden når man journalistiskt oberoende. Just därför är alla mediers rätt till
fri finansiering omedelbart kopplat till yttrandefriheten.
I propositionen erkänns detta samband, men resonemanget utmynnar
ändå i att rätten till fri finansiering för TV och radio inte skyddas i grundla-
gen. Lagen ger i stället sitt uttryckliga stöd för beslut att generellt förbjuda
reklam i radio eller TV. Det handlar således inte om möjligheterna för politi-
kerna att ställa krav på reklamens innehåll och utformning, dvs. att förbe-
hålla sig rätten att förbjuda t.ex. alkoholreklam, utan just om möjligheten
att förbjuda reklam generellt.
Utrymmet för reklamförbud har från borgerligt håll ursäktats som ett re-
sultat av politiska kompromisser. Om man är beredd att acceptera denna
kompromiss, så tror jag inte att man riktigt har förstått reklamens verkliga
betydelse för yttrandefriheten.
Det är inte främst företagens rätt att marknadsföra sina produkter som
måste försvaras, utan det är alla mediers rätt att välja sin egen finansierings-
form. Den nuvarande situationen i närradion är nästan det bästa exemplet,
där i dag bara de verkligt resursstarka organisationerna i båda de politiska
lägren har råd att göra bra radio med sådan kvalitet att människor vill lyssna.
De resurssvaga föreningarnas yttrandefrihet i närradion är ofullständig. De
är endast försedda med den ganska värdelösa rätten att sända radio, som
väldigt få människor vill lyssna på, därför att det inte finns pengar att göra
bra radio.
Reklamen står även den fattigaste till buds som ett medel att förstärka sin
röst i opinionsbildningen. Det är just därför som en grundlag måste skydda
rätten till fri finansiering. Det är just därför det inte kan eller får kompromis-
sas på detta område.
Ur ett mycket strikt formalistiskt prepektiv kan man nog säga att förslaget
till ny yttrandefrihetsgrundlag inte strider mot Europakonventionen. Men
varje betraktare inser omedelbart att denna lag anlägger en helt annan syn
på rätten till yttrandefrihet än vad konventionen gör. Detta är en meningslös
kritik mot dem som aldrig har tagit Europakonventionens principiella syn på
rättigheter till sitt hjärta, men det borde spela en större roll för de partier
som har krävt att svensk lagstiftning måste anpassas till konventionen, och
att respekten i Sverige för Europadomstolen måste öka.
Enligt konventionen måste inskränkningar i yttrandefriheten -1.ex. gene-
rella reklamförbud - vara ”nödvändiga i ett demokratiskt samhälle”, vilket
har uttolkats som att inskränkningen också måste ”svara mot ett trängande
samhällsbehov”. Om vi tillåter generella reklamförbud i Sverige, antyder vi
ju nästan att alla andra länder som inte har generella reklamförbud är ode-
mokratiska, eftersom de saknar denna ”nödvändighet”. Det är vidare svårt
att förstå hur reklamförbud baserat på mediapolitiskt tyckande skulle kunna
svara mot ett trängande samhällsbehov.
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m.m.
23
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m.m.
Det kan naturligtvis invändas att grundlagsförslaget inte förbjuder re-
klam, utan bara skapar lagliga möjligheter för att göra det. Argumentet i
fråga är det svårt att ha stor respekt för. Var finns logiken i att svensk grund-
lag skall stödja något som i Europakonventionen är förbjudet? Varför stifta
en lag där mediernas rätt till fri finansiering och - därmed riktig yttrandefri-
het -vilar på politikernas antagligen goda vilja? Då har ju vi - lagstiftaren -
åter misslyckats med att ställa kakburken på den allra högsta hyllan. Vi be-
håller den i knät, men lovar att inte öppna den. Vem kommer att tro oss?
Det är dock möjligt att med ett mycket formalistiskt synsätt hävda att
denna lag är förenlig med konventionen, men då har man samtidigt för sig
själv erkänt att man främst betraktar Europakonventionen som ett hinder i
den egna maktutövningen och inte som det juridiska stöd och rättesnöre som
konventionen borde vara.
Yttrandefrihetsgrundlagen är en gammal lag, föråldrad redan innan den
har trätt i kraft. I början av 80-talet hade den inneburit ett steg framåt i ytt-
randefriheten, i dag - tio år senare - gör den inte det. När utredningsdirekti-
ven från 70-talet nu hinner i fatt oss i form av en lag, så har den tekniska och
framför allt den politiska utvecklingen sprungit ifrån lagen. Det hade, menar
jag, för tio år sedan varit en politisk bedrift om de borgerliga partierna hade
lyckats lotsa igenom denna lag. Nu är det inte det längre.
I dag är de politiska förutsättningarna bättre än på länge för att påbörja
arbetet med en ny och bättre grundlag. I den allmänna opinionen utvecklas
nu ett allt starkare stöd för yttrandefrihetens principer. Yttrandefrihets-
grundlagen kommer i sin nuvarande form därför att rimma illa med det all-
männa samhällsklimatet och vara en påminnelse från den tid då det där med
yttrandefrihet var ett mycket relativt och ganska tänjbart begrepp. Jag tror
att de borgerliga politikerna, som i själ och hjärta knappast älskar lagförsla-
gets formuleringar, här underskattar sin egen politiska styrka och underskat-
tar kraften i den samhällsförändring som vi har sett. Jag tror att det går att
göra en bättre grundlag och har vi väntat i 20 år på den så kan vi säkert ge
oss till tåls i några år till.
Jag påpekade i början att det finns goda sidor av yttrandefrihetsgrundla-
gen, och det kan naturligtvis sägas att man borde vara beredd att ge efter på
några punkter för att vinna just dessa fördelar. Enligt detta resonemang
skulle yttrandefrihetsgrundlagen i sin nuvarande skepnad vara det bästa
möjliga som går att åstadkomma. Men det hjälper knappast att detta är ”det
bästa möjliga”, när man därmed sätter farliga principer på pränt för kanske
hundra år framåt i tiden. Därför är ”det bästa möjliga” helt enkelt inte gott
nog.
Jag känner respekt för alla de ställningstaganden och kompromisser som
är resultatet av ett långt och antagligen mödosamt arbete. Jag känner också
respekt för viljan hos dem som arbetar med lagförslaget att efter hand för-
bättra lagen. Men det finns alltså skäl som några av oss nyvalda, yngre mode-
rater har funnit så starka, att vi måste rösta nej till förslaget till ny yttrande-
frihetsgrundlag. Det är av samma skäl som jag yrkar avslag på propositio-
nen. Däremot kan vi inte ansluta oss till reservationens ofullständiga och
mindre nyanserade bild av förslaget.
24
Anf. 15 THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Jag har uppmärksamt lyssnat till de inlägg som har gjorts i
debatten, och jag vill göra några bemötanden.
Det har hävdats att den nya yttrandefrihetsgrundlagen strider mot rege-
ringsformen och mot Europarådskonventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Tredje vice talmannen Bertil Fiskesjö har bemött den första punkten, men
jag vill ändå göra ett par tillägg när det gäller regeringsformen. Jag vill då
erinra om en fundamental princip när det gäller våra grundlagar, nämligen
den att yttrandefrihetsgrundlagen, liksom tryckfrihetsförordningen, är ex-
klusiv i den meningen att den inom sitt tillämpningsområde mycket uttöm-
mande anger vilka begränsningar av yttranderätten som är förenliga med
grundlagen. Därför går det inte, som man har gjort här i debatten, att påstå
att någon bestämmelse om yttrandefriheten i dessa grundlagar skulle strida
mot de mera allmänna bestämmelser om yttrandefriheten som finns i rege-
ringsformen.
Jag övergår så till frågan om Europarådskonventionen. I artikel 10 i kon-
ventionen sägs att envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefat-
tar åsiktsfrihet samt frihet att motta och sprida uppgifter och tankar utan
inblandning av offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser.
Men artikeln hindrar inte, som en del tycks anse, en stat från att kräva till-
stånd för radio- och televisionsföretag. I artikeln finns t.o.m. närmare angi-
vet vilka inskränkningar som får göras i utövandet av de nämnda friheterna.
Sverige har förbundit sig att respektera konventionen, och efterlevnaden
övervakas av domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. När
man nu i debatten påstår att yttrandefrihetsgrundlagen utgör ett brott mot
konventionen på grund av den möjlighet att lagstifta om reklamförbud som
ges i grundlagen, menar jag - utifrån mina utgångspunkter - att man gör sig
skyldig till ett tankefel. Grundlagsbestämmelsen har nämligen den betydel-
sen, att den tjänar som riktlinje för riksdagen i dess egenskap av lagstiftare.
Ingen myndighet eller domstol kan tillämpa bestämmelsen mot någon en-
skild person eller något enskilt företag. De experter på detta område som
jag har diskuterat med anser att grundlagsbestämmelsen som sådan inte kan
bli föremål för någon prövning av domstolen i Strasbourg. Däremot - och
det vill jag tillägga för korrekthetens skull - kan frågan om förenlighet med
Europarådskonventionen uppkomma när det gäller den lagstiftning om re-
klamförbud som grundlagen tillåter. Ett sådant förbud skulle kunna bli före-
mål för prövning av domstolen i Strasbourg.
Anf. 16 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Fru talman! Det har sågts några gånger i debatten att 12 § i 1 kap. yttran-
defrihetsförordningen vänder sig till lagstiftaren och att detta är själva po-
ängen vad det gäller resonemangen om förenlighet med Europakonventio-
nen. Det är klart att lagparagrafen vänder sig till lagstiftaren. Vem skulle den
annars vända sig till, kan man fråga sig.
När det sedan påstås att det är först när man i vanlig lag har utfärdat ett
generellt reklamförbud som det blir konflikt med Europadomstolen, är det
hårklyverier. Det väsentliga är faktiskt att man har öppnat möjlighet för ge-
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m. m.
25
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m. m.
nerella reklamförbud. Detta är ingen liten detalj, som Ny Demokrati har
hakat upp sig på, utan det handlar om en grundläggande yttrandefrihets-
fråga. I den yttersta förlängningen handlar det också om demokratins vill-
kor. I går aviserade kulturministern att reklamförbud i fortsättningen skall
gälla i närradion. Vad är då löften om att man inte skall använda 12 § värda?
Inte vatten, skulle jag vilja säga.
Europakonventionen förbjuder inskränkningar i yttrandefriheten utom i
vissa undantagsfall, t.ex. när det gäller hälsa, statens säkerhet och liknande.
Den föreslagna yttrandefrihetsgrundlagen tillåter däremot mycket långt-
gående inskränkningar i form av generella reklamförbud. Saken förbättras
inte av att man har tagit bort det skyddsnät som finns både i vår regerings-
form och i konventionen. Texterna i båda dessa fall är näst intill likalydande.
Vi anser alltså att det är uppenbart att grundlagen inte stämmer överens
med Europakonventionen. Att hävda motsatsen anser vi ligga utanför an-
ständighetens ram.
Bertil Fiskesjö läste upp 13 § 2 kap. i regeringsformen om inskränkning av
näringsfrihet. Då gör man inte den här skillnaden mellan å ena sidan rekla-
mens innehåll, som är ett konsumentskyddsintresse och det som avses i rege-
ringsformen och å andra sidan begränsningar i själva företeelsen reklam.
Det har heller inte Ingvar Svensson från kds förstått. Kärnfrågan är att
reklam är den huvudsakliga finansieringen för fria radio- och TV-stationer
och därmed också en garant för yttrandefriheten. Det är alltså inte fråga om
någon krämarfilosofi från Ny Demokratis sida.
Vi tycker att det är självklart att full yttrandefrihet skall råda. Man skall
inte schackra med yttrandefriheten eller spela Fia med knuff med den när
man skall stifta en yttrandefrihetsgrundlag. Vi tycker inte att det är rimligt
att yttrandefriheten skall vara knuten till vissa typer av medier, utan vi säger
att vi skall ha full yttrandefrihet utan politisk styrning.
(Applåder)
Anf. 17 BJÖRN VON DER ESCH (m):
Fru talman! Jag vill först instämma med föregående talare. Den här debat-
ten innebär att man gör ett hårklyveri av att vi har skrivit en lag som gör det
möjligt att använda reklamförbud men att lagen, så länge vi inte har använt
reklamförbudet, inte strider mot konventionen. Detta är ju rent nonsens!
Man skriver väl lagar för att de är tänkta att användas - varför alla dessa
högtravande ord om hur fantastiskt det är att vi har fått en ny yttrandefri-
hetsgrundlag, om vi inte skall användas oss av det som står i den? Det är
nästan obegripligt.
Det har i inledningen av debatten talats om att denna paragraf i yttrande-
frihetsgrundlagen eventuellt inte skulle strida mot konventionen. Det finns
i det sammanhanget tolkningar gjorda av expertis, och denna kammare är
därför inte platsen att uttolka lagar. Det är helt uppenbart att den nya
yttrandefrihetsgrundlagen på helt väsentliga punkter strider mot Europa-
konventionen. Låt oss enas om det. Säg hellre att vi struntar i att lagen stri-
der mot konventionen, att vi tidigare har stiftat så många lagar som strider
mot konventionen, så att vi nu kan göra det en gång till. Det är nämligen vad
det rör sig om.
(Applåder)
Anf. 18 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru talman! Jag hade redan i den allmänpolitiska debatten tillfälle att tala
om vad jag pä de punkter som nu har diskuterats anser är riktigt i den här
frågan, och jag skall inte upprepa de argumenten. Dessutom tog jag in en
del av detta i mitt tidigare anförande i denna debatt, och jag har en känsla
av att något nytt inte har tillförts i sakfrågan över huvud taget. Jag begärde
egentligen ordet för en formsak.
Jag kanske skulle tillägga att en egendomlighet i de förslag som har lagts
fram är att de inte förändrar någonting i sak. En återremiss till konstitutions-
utskottet är naturligtvis en helt meningslös åtgärd. Det innebär bara att vi
fördröjer den slutliga behandlingen i 14 dagar. Något annat kommer inte att
ske.
Ett avslag på förslaget är från yttrandefrihetssynpunkt mycket betänkligt.
Det skulle innebära att allt vad vi har uppnått med denna nya yttrandefri-
hetsgrundlag skulle sopas undan, och vi skulle få börja från scratch igen. Min
prognos är att vi i så fall inte skulle få någon lag under överskådlig tid.
Jag vill vidare vända mig emot påståendena om att det här skulle vara
fråga om ett slarvigt beredningsarbete och att vi skulle ta det hela med en
klackspark. Om man har suttit med vid alla dessa oändliga sammanträden
där vi, liksom i andra sammanhang, har grubblat över de olika delarna av
den nya grundlagen blir man om inte förnärmad - det får man ju inte bli i
den här kammaren - så förvånad över dessa vårdslösa påståenden om hur
arbetet har gått till.
Jag begärde egentligen, som jag nyss sade, ordet för en formsak. Jag hörde
att någon hade yrkat på återremiss, och för formens skull ber jag därför, fru
talman, att få yrka avslag på yrkandet om återremiss till konstitutionsutskot-
tet.
Anf. 19 THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! Jag vill hävda att det inte kan vara riktigt att påstå att yttran-
defrihetsgrundlagen strider mot Europarådskonventionen, och någon ytter-
ligare utredning kring detta påstående behövs, som jag ser det, heller inte.
Däremot utesluter jag inte att vi framöver kommer att vilja utreda vissa frå-
gor som har med yttrandefrihetsgrundlagen att göra. Men det är en annan
fråga, som vi sedan av och an kan diskutera i utskottet.
Fru talman! Låt mig sluta mitt anförande med att i likhet med tredje vice
talman Bertil Fiskesjö göra en markering i en mycket viktig yttrandefrihets-
fråga. Det gäller presstödet. Jag vill instämma i tredje vice talmannens utta-
lande om det demokratiska värdet av presstödet och i hans förhoppning att
regeringen stoppar alla planer på att försämra presstödet.
Anf. 20 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Fru talman! Klacksparken, herr Fiskesjö, gällde hur ni ser på yttrandefri-
heten och inte den tjugoåriga vånda ni har haft att prestera den otillfredsstäl-
lande produkt som vi nu diskuterar.
Jag tycker vidare att det är märkligt att få höra att en återremiss till utskot-
tet skulle vara meningslös därför att utskottet tydligen inte under tiden skulle
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m. m.
TI
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Yttrandefrihets-
grundlag m. m.
låta sig påverkas av sakskäl, inhämta de synpunkter och betänka det som här
kommit fram, utan bara envist stå på sig och fortsätta argumentera som nu.
Argumenten för yttrandefrihetsgrundlagen är precis lika sömniga och lik-
giltiga som jag befarade, och argumenten mot lagen är lika många som goda.
Vi vet alla att vi inte i dag borde fatta beslut om en sådan här grundlag. Vi
har haft ett val mellan förra gången riksdagen fattade beslut om lagen och
nu, och det valet var just till för att beslutet skulle kunna omprövas. Jag
tycker därför att det är märkligt att det inte skulle kunna ske. Jag är inte
imponerad av herr Fiskesjös resonemang, även om det är tjugoårigt.
Anf. 21 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru talman! Jag begär inte att lan Wachtmcister skall bli imponerad. Detta
är en egenskap som lan Wachtmcister kanske har gemensamt med många
här i riksdagen, dvs. att vi har cn viss benägenhet att inte bli särskilt impone-
rade, utan att vi behåller huvudet kallt och värderar ståndpunkter som fram-
förs. Detta förbehåller jag mig också rätten att få göra.
Jag sade tidigare att en återremiss till konstitutionsutskottet skulle vara en
meningslös gest, och motiveringen för detta var naturligtvis att de argument
och den kritik som under debatten i dag har framförts är väl kända sedan
tidigare. Det är alltså ingenting nytt som tillförts sakfrågan som, såvitt jag
kan förstå, skulle ändra konstitutionsutskottets ställningstagande, och då
blir ju cn återremiss helt meningslös.
Anf. 22 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Fru talman! Herr Fiskesjö! Yttrandefrihetsgrundlagen bör vara impone-
rande, även om varken herr Fiskesjö eller jag behöver vara det. Framför allt
bör yttrandefriheten vara imponerande, och den bör vara fullständig.
Överläggningen var härmed avslutad.
Aterförvisningsyrkandet
Kammaren avslog med 282 röster mot 27 det av Björn von der Esch under
överläggningen framställda yrkandet om återförvisning av ärendet till ut-
skottet för ytterligare beredning. 1 ledamot avstod från att rösta.
Hemställan
Utskottets hemställan bifölls med 279 röster mot 30 för hemställan i reser-
vationen av Harriet Colliander. 1 ledamot avstod från att rösta.
Motivering
Utskottets motivering godkändes.
28
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU2 Vilande beslut i vissa grundlagsärenden m.m.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Utskottets hemställan bifölls.
Krigsmaterielexport
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU2 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Barbados
(prop. 1991/92:11).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1991/92:UU1 Krigsmaterielexport (skr. 1990/91:163).
Anf. 23 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag skall ta upp en fråga som har stor aktualitet, och det för-
vånar mig att inte fler talare är anmälda till denna debatt. Jag skall alltså tala
om den svenska vapenexporten.
Vänsterpartiet har under upprepade år skrivit motioner om att Sverige
skall upphöra med sin vapenexport och ställa om sin vapenindustri till civil
produktion. Jag tror att det finns många anledningar till att detta är en ak-
tuell fråga i dag. Bl.a. har vi ett säkerhetspolitiskt läge som knappast försva-
rar den nationella försvarspolitik som vi för och som ju ofta är ett argument
för att vi behöver en svensk vapenindustri, nämligen för att försörja det
svenska militära försvaret med vapen. Eftersom den säkerhetspolitiska si-
tuationen i Europa och i vårt närområde ser ut som den gör, tycker jag att vi
29
4 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 19
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Krigsmaterielexport
30
borde kunna vara överens om att vi inte behöver den ofantliga militära makt
som vi i dag har i Sverige.
Ett annat skäl är att cn mycket stor del av världens flyktingströmmar up-
penbarligen beror pä och är ett resultat av den internationella vapenhan-
deln.
Jag hade cn diskussion med vår nya utrikesminister fru af Ugglas för någon
vecka sedan om detta och påtalade sambandet mellan världens flykting-
strömmar och den internationella vapcnhandeln, vari den svenska vapen-
handeln ingår. Jag frågade henne om hon delade min uppfattning att detta
samband finns. Hon svarade att hon inte riktigt kunde se det och att det inte
gick att fastställa. Det förvånade mig mycket, eftersom mycket tunga inter-
nationella instanser har fastställt detta samband. Jag tänker på FNs flykting-
kommissariat som har uttalat att 90% av alla de 15 miljoner människor som
i dag är på flykt är på flykt undan krig.
Peter Nobel, som har varit diskrimincringsombudsman här i Sverige, har
också tagit upp detta. Han menar att den direkta orsaken till att nio av tio
fördrivna människor brutit upp är väpnade konflikter och det faktum att
dessa strider utkämpas med vapen som till mer än nio tiondelar tillverkas i
utvecklade och rika industriländer.
Det mest slående sambandet vid betraktandet av världens flyktingsitua-
tion är det mellan vapenexport och flyktingar.
Anmcsty International är cn annan organisation som har pekat på detta
samband. Organisationen har skrivit att man vill uppmana den svenska rege-
ringen att närmare undersöka sambandet mellan å ena sidan vapenexport
och å andra sidan systematiska och utbredda kränkningar av de mänskliga
rättigheterna, som i sin tur är ett skäl till att människor tvingas på ilykt.
Den svenska exporten av vapen och ammunition, huvusakligen för mili-
tärt bruk, har nära nog fcmdubblats under åren 1983-1989. Och de länder
som Sverige exporterade mest vapen till under åren 1987- 1989 var av Am-
nesty International kända för övergrepp mot just de grundläggande mänsk-
liga rättigheterna.
Detta tycker jag är fakta som talar sitt tydliga språk, och det borde vara
självklart att Sverige, som säger sig vara för en internationell avspänning och
som vill verka för mänskliga rättigheter, demokrati, osv., tar sitt ansvar och
ser sin roll i den internationella vapenhandeln och de konsekvenser som den
får. En naturlig reaktion borde då naturligtvis vara att man ser till att den
svenska vapenexporten faktiskt upphör.
Det finns också ett ytterligare skäl, nämligen att det finns länder som i dag
sitter fast i sin vapenproduktion och som behöver restaurera sin ekonomi.
Jag tänker t.ex. på de östeuropeiska länderna. Tjeckoslovakien är ett bra
exempel. Där är man i behov av hjälp med att ställa om sina vapenindustrier
till civil produktion. Man ber om aktiv hjälp, bl.a. från de västeuropeiska
länderna. Sverige skulle alltså kunna vara ett föregångsland genom att ge-
nomföra de omställningar till civil produktion som Inga Thorsson så nog-
grant och seriöst har pekat på skulle vara möjlig. Hon har gjort en genom-
gång av den svenska vapenindustrin, och hon har visat på vad som skulle
vara möjligt att föra över till civil produktion och framför allt att det skulle
vara möjligt. Detta är ett mycket gediget arbete som den dåvarande svenska
regeringen tyvärr - jag vet inte om den nuvarande tänker använda sig av
den - har grävt ner i byrålådorna.
Det finns alltså många dimensioner på denna fråga. Och det är av stor
nödvändighet, det är jag alldeles övertygad om, i den internationella säker-
hetspolitiken att vi går ifrån tanken att lösa konflikter med militära medel.
Ett verksamt sätt är naturligtvis att begränsa den internationella vapenhan-
deln, och där finns Sverige med som en aktör. Därför tycker jag att det borde
vara självklart att man uttalade sig för en omställning av denna process på
ett organiserat sätt. Som det ser ut i dag kommer naturligtvis de svenska va-
penindustrierna att vara tvungna att dra ned, eftersom den internationella
konkurrensen hårdnar. Men under de senaste veckorna har vi sett vad det
innebär, vilka panikåtgärder som detta för med sig, t.ex. tidigareläggningar
av försvarsbcställningar, som väl knappast går att motivera ur någon annan
synpunkt än att det handlar om sysselsättning och kommunalpolitiska intres-
sen.
Jag menar att den svenska vapenindustrin inte kan utgå från någonting
annat än säkerhetspolitiska intressen. Och eftersom dessa i dag saknas bör
man ställa om produktionen på ett organiserat och sansat sätt, så att man
kan ta till vara den kunskap och den kompetens som finns inom dessa indu-
strier och föra över dem till civil produktion och se till att människor inte
hals över huvud står utan arbete. Det här är särskilt viktigt på de orter som
är starkt beroende av en försvarsindustri.
Detta skulle vara ett kreativt nytänkande i dessa frågor. Jag tycker att det
skulle vara ett sätt att ligga före utvecklingen i stället för att bli offer för den.
Det skulle innebära cn stor hjälp i det internationella arbetet för fred, ned-
rustning och avspänning. Det skulle också vara en stor hjälp för att visa vä-
gen för den politik som är nödvändig om vi på ett seriöst sätt skall kunna
angripa problemen med de stora flyktingströmmarna i världen.
Med det anförda vill jag yrka bifall till den meningsyttring som är gjord av
vänsterpartiets suppleant i utrikesutskottet.
Anf. 24 NIC GRÖNVALL (m):
Herr talman! Först yrkar jag bifall till hemställan i utskottsbetänkandet.
Jag gör det redan nu för att det inte skall falla i glömska.
Sedan kastar jag mig på det som Gudrun Schyman sade. Jag gör det inte
så mycket därför att det hon framför är tankar som är förtjänta av häftig
kritik. Naturligtvis är det ett angeläget politiskt uppdrag att lindra flykting-
strömmarnas storlek i världen. Och naturligvis är det ett angeläget uppdrag
att minska nord-syd-klyftan.
Men vi får inledningsvis, Gudrun Schyman, konstatera att det finns få frå-
gor i svensk politisk verksamhet som är så väl utredda som just frågan om
den svenska krigsmaterielinspektionen. Gedigna och grundläggande utred-
ningar med stort medborgarinflytande har företagits. Inom departementet
behandlas dessutom för närvarande, för att framläggas inför detta riksmöte,
en proposition i frågan. Detta åtagande gjorde Anita Gradin i våras. Tillåt
mig här bekräfta att den nuvarande regeringen kommer att fullfölja detta
åtagande. Med grund alltså i den nya säkerhetspolitiska situationen och i de
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Krigsmaterielexport
31
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Krigsmaterielexport
32
föreliggande gedigna utredningarna kommer man att framlägga förslag i
dessa frågor som riksdagen sedan har att pröva.
Därmed kan vi kanske lämna det dagsaktuella riksdagsarbetet och återgå
till den debatt som Gudrun Schyman här tog upp - en mera storslagen och
global debatt. Jag tycker nämligen att det är viktigt att understryka det fak-
tum att krigsmatcriclindustrifrågorna måste ses i ett internationellt samman-
hang. Det gäller också de säkerhetspolitiska frågorna.
Gudrun Schyman sade, och det tycker jag är väldigt viktigt, att den här
frågan har många dimensioner. Men sedan landade hon, som vanligt, i den
för henne enda dimensionen. Jag tänker då på attackerna mot den nuva-
rande situationen. Jag tycker att vi, Gudrun Schyman, i stället borde ägna
oss åt att betrakta världen som den ser ut nu och åt tankar om vad vi skall
göra i framtiden för att säkerställa säkerhetspolitiska resurser och en accep-
tabel omställning.
Gudrun Schyman kritiserade först väldigt intensivt den omställningspro-
ccdur som har inletts. Hon klandrade den och sade att den innehöll för små
steg samt att det var för mycket av kommunalpolitiskt och regionalpolitiskt
hänsynstagande. Men i nästa andetag säger hon att en omställningsprocedur
måste ske med hänsyn tagen till bl.a. regionala behov och sysselsättnings-
problem. Ja, det är riktigt. Frågan måste behandlas utifrån de många dimen-
sioner som här finns. Den största och viktigaste dimensionen är den interna-
tionella.
Om man tittar på Sipris årsboks siffror och om man säger sig vilja följa
Gudrun Schymans rekommendation att på fem år omställa vapen- och rust-
ningsindustrins produktion till civil produktion är det bara att konstatera att,
Gudrun Schyman, det inte finns några marknadsmässiga förutsättningar för
detta. Den omställningsprocess som Gudrun Schyman och hennes gelikar
förespråkar skulle om den förverkligades leda till kaos sysselsättningsmäs-
sigt över hela världen och dessutom till säkerhetspolitiska öppningar vars
konsekvenser ingen riktigt kan föreställa sig. Det krävs att man långtgående
tänker igenom detta när det gäller att lösa frågorna kring den nya säkerhets-
politiska situationen och konsekvenserna härav för krigsmateriel- och va-
penindustrin.
Jag kan bara se att det är mycket angeläget att den svenska krigsmateriei-
industrins framtid och långsiktiga planering ansluts till den planering som
pågår i Europa. Redan under föregående riksmöte kunde man i ett betän-
kande från försvarsutskottet samt i ett yttrande från utrikesutskottet till för-
svarsutskottet konstatera tydliga hänvisningar till de pågående internatio-
nella samordningsansträngningarna - ursprungligen på initiativ från NATO-
håll och därefter har det förekommit långtgående initiativ från EG.
Man önskar alltså i Europa i säkerhetspolitiskt hänseende, och då i ge-
menskap, och utifrån insikten om behovet av en försvarsmakt för att säker-
ställa Europas säkerhetsintressen att detta intresse leder till att det i Europa
finns en sammanhållen, väl planerad och teknologiskt avancerad försvarsin-
dustri. För att kunna uppnå detta mål i gemenskap, i solidaritet, vill man
planera för Europas vapen- och krigsmaterielindustri just i detta omfattande
perspektiv. Det är just detta som jag avser när jag talar om en stor internatio-
nell dimension. Jag menar alltså att det är utifrån cn sådan dimension som
denna fråga borde diskuteras. Det handlar alltså inte om lokala dimensioner
här.
Anf. 25 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Det var intressant att höra att Nic Grönvall redan har anslu-
tit Sverige till den europeiska politiska unionen, som ju också innebär en
försvarsallians och ett vapenindustriellt samarbete. När jag har hävdat det
tidigare i diskussioner om vapenindustrin och försvarsfrågor har man hävdat
att det inte alls är som jag säger. Det skulle bara röra sig om handelsfrågor.
Jag delar Nic Grönvalls uppfattning och instämmer i den analys som han
gör, nämligen att det vi här talar om kommer att bli verklighet. Det är bl.a.
därför som jag tycker att Sverige skall hålla sig utanför. Jag menar att Sveri-
ges röst i den internationella politiken, och den senare är faktiskt större än
Europa, skall vara cn röst för nedrustning och omställning av vapenindustrin
till civil produktion. Jag tycker inte om det insnävade internationella per-
spektiv som inskränker sig till att vara ett västeuropeiskt perspektiv - möjli-
gen omfattande delar av Nordamerika också. Jag tycker att världen är större
än så.
Sedan tror jag, Nic Grönvall, att den motion som vi har skrivit inte är nog-
grant läst. Jag talar inte om en internationell omställning beträffande vapen-
industrin på fem år - det har vi här i riksdagen inte någon möjlighet att fatta
beslut om - utan jag talar om en omställning av den svenska vapenindustrin
på fem år. Det här skulle inte innebära större svårigheter än vad andra om-
ställningsprocesser beträffande den svenska industrin har inneburit. Jag tän-
ker då på varvsindustrin och tekoindustrin. Det har faktiskt varit möjligt att
klara av industriomställningar, Nic Grönvall!
Det som jag menar utgör hinder är andra intressen. Man brukar tala om
det vapenindustriella, eller militärindustriella, komplexet - i Sverige utökat
med ett kommunalt och arbetsmarknadspolitiskt komplex. Det är således
inte de försvarspolitiska och säkerhetspolitiska intressena som styr den
svenska vapenproduktionen. Jag tycker alltså att regeringen, som ju har häv-
dat att den svenska vapenindustrin behövs för det svenska militära försvaret,
nu borde ta ansvar och gå i bräschen för ett arbete som syftar till att denna
industri inte integreras med den europeiska vapenindustrin utan i stället av-
vecklas och ställs om till civil produktion. Detta skulle vara en hjälp också
för andra länder, kanske även utanför Västeuropa, som vill ha en omställ-
ning. Jag tänker bl.a. på de östeuropeiska länderna, som ju är fast i en allde-
les för stor vapenindustri. Denna industri är omodern, och dessutom har
man inte ekonomiska resurser för den. Vi i Sverige har ett ansvar här. Vi kan
ju inte bara skjuta över alla frågor till Bryssel.
Anf. 26 NIC GRÖNVALL (m):
Herr talman! Mitt inlägg var på intet sätt ett inlägg i diskussionen om huru-
vida EG kommer att utvecklas till politisk union eller inte och om huruvida
Sverige i så fall skall biträda en sådan utveckling. Syftet med mitt inlägg var
i stället att lägga fast att vi är beroende av svensk försvarsindustri så länge
den säkerhetspolitiska situationen inte är mer klarlagd än den är nu. I det
långa perspektivet ser jag ett kvarstående behov av svensk försvarsindustri.
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Krigsmaterielexport
33
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Krigsmaterielexport
34
Bevarandet pä den teknologiska nivå som jag anser vara nödvändig säker-
ställs bäst i fredens intresse genom att denna vapenindustri integreras i ett
stort internationellt samarbete. Så enkelt är det, Gudrun Schyman!
Anf. 27 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Ja, så enkelt är det, Nic Grönvall! Ni tycker alltså att Sverige
skall bidra till en utveckling som i dag innebär att stora flyktingströmmar
söker sig fram runt om i världen, som innebär en permanentning av det fak-
tum att vapenhandeln och narkotikahandeln är de största internationella
handelsgrenarna och som innebär ett förtryck, en utsugning och ett perma-
nentande av ojämlikheten i världen. Det här är ju konsekvenserna av den
internationella vapenhandeln.
Det är inte fråga om att vi exporterar vapen till defensivt försvar. Vapen
produceras och tillverkas i den rika delen av världen, säljs till den fattiga
delen av världen, som använder pengarna till detta i stället för till mat eller
till andra produktiva investeringar. Så ser det faktiskt ut. Här finns ett fak-
tiskt samband som dessutom senast påtalats av Värlsbanken, som säger att
det måste bli ett stopp för detta.
Jag kan inte förstå att Sverige kan undandra sig denna vetskap och tro att
den svenska vapenexporten och vapenhandeln på något sätt är frigjord från
de övriga mekanismer som blir en följd av den internationella vapenhan-
deln. Jag tycker att det är fegt och omoraliskt.
Anf. 28 NIC GRÖNVALL (m):
Herr talman! Den typ av vapenhandel som Gudrun Schyman talar om, och
som hon jämför med knarkhandel, är inte det vi diskuterar i denna kammare
i dag. Jag tänker inte fördjupa mig i kommentarerna kring den typen av ar-
gument.
Men jag vill säga att det Sverige arbetar för är en integration av vapenin-
dustrin världen över. Vi stödjer offentlig registrering av alla vapentransak-
tioner. Vi stödjer en genomsyn av vapenindustrins transaktioner, så att den
handel som Gudrun Schyman talar om verkligen inte längre kan före-
komma. Genom en internationell samordning och insyn i vapenhandeln får
vi den bästa regimen i den frågan. Det är dit svensk politik strävar, i varje
fall med den nuvarande regeringens målsättning.
Anf. 29 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Den typ av politik som Nic Grönvall förespråkar är den som
har förevarit under lång tid. Det har sagts att det är detta som den internatio-
nella vapenhandeln går ut på. Vi skall ha öppenhet osv. Sveriges vapenex-
portregler får den konsekvensen att det inte skall hamna några vapen som
skall användas i något land över huvud taget.
Vi har konstaterat massvis med gånger att det inte ser ut så i praktiken.
Den internationella vapenhandeln låter sig inte kontrolleras på detta sätt.
Inte heller de svenska vapnen kan kontrolleras så. Detta är en realitet. Så
länge vi inte inser det, kommer den här utvecklingen att fortsätta.
Jag tycker nu att det är dags att tänka om. Den nya regeringen framhåller
gärna att man vill tänka om och göra revolution på en mängd områden. Jag
|
tycker att det vore bra att börja med det här området. Det handlar dessutom |
Prot. 1991/92:19 6 november 1991 |
|
Överläggningen var härmed avslutad. |
Krigsmaterielexport |
Mom. 3 (regler och riktlinjer för krigsmaterielexporten)
Utskottets hemställan bifölls med 280 röster mot 17 för meningsyttringen
av Bertil Måbrink i motsvarande del. 3 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 5 (krigsmaterielexport till Indonesien)
Utskottets hemställan bifölls med 267 röster mot 16 för meningsyttringen
av Bertil Måbrink i motsvarande del. 1 ledamot avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrUl Museifrågor.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU2 Utförsel av kulturföremål.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Utskottets hemställan bifölls.
35
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU3 Skydd för ortnamn.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UbUl Jämställdhetsfrägor i utbildningen.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UbU2 Vissa högskolefrågor.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Utskottets hemställan bifölls.
36
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UbU3 Miljöfrågor i utbildningen.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Utskottets hemställan bifölls.
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JoUl Ersättning till enskild.
Anf. 30 HANS NYHAGE (m):
Herr talman! Anledningen till att jag har begärt ordet i detta ärende, där
total enighet föreligger, är självfallet att jag vill uttrycka min tacksamhet och
glädje över jordbruksutskottets ställningstagande. Detta är en seger för
rättstryggheten. Därmed kan rättvisan äntligen skipas för Lars Lorenius och
hans familj, som oförskyllt under många år fått lida av en felaktig handlägg-
ning av det ifrågavarande jordförvärvsärendet. Jordbruksutskottet skriver
bl.a. i sitt betänkande följande: ”Vid en samlad bedömning av omständighe-
terna i ärendet anser utskottet det skäligt att Lorenius erhåller ekonomisk
gottgörelse av staten.”
Klarare torde inte en beställning kunna uttalas. Det är nu min förhopp-
ning att regeringen snarast går i författning med ärendet och ser till att famil-
jen Lorenius får sin klart berättigade gottgörelse.
Herr talman! Givetvis yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
I detta anförande instämde Bengt Rosén (fp).
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Ersättning till
enskild
Utskottets hemställan bifölls.
37
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JoU2 Djurskydd.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Utskottets hemställan bifölls.
Kammaren beslöt kl. 11.47 på förslag av förste vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 15.00, då de till dagens bordläggning aviserade
propositionerna väntades föreligga.
Förhandlingarna återupptogs kl. 15.00.
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1991/92:43 Vissa ändringar i bestämmelserna om skattetillägg, preliminär B-
skatt m.m.
1991/92:50 Sänkning av mervärdeskatten på vissa varor och tjänster, m.m.
1991/92:54 Reavinstbeskattning av bostadsrätter
1991/92:66 Kommunalt partistöd
Motion
med anledning av redog. 1991/92:2 Riksdagens revisorers verksamhetsberät-
telse för budgetåret 1990/91
1991/92:Fi3 av Leo Persson m.fl. (s)
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 5 november
1991/92:34 av Bengt Silfverstrand (s) till utbildningsministern om omvand-
ling av universitet och högskolor till fristående stiftelser:
I regeringsförklaringen uttrycker regeringen en strävan ”att skapa mer au-
tonoma universitet och högskolor. De principiella och praktiska frågorna vid
en omvandling av universitet och högskolor till fristående stiftelser klarläggs
snabbt”.
På initiativ av den socialdemokratiska regeringen har under senare år ett
stort antal åtgärder vidtagits för att öka friheten och stärka kreativiteten i
det svenska högskolesystemet. Där genomförs nu en decentralisering av an-
svar och befogenheter. Treåriga budgetramar införs, och den relativt detalje-
rade centrala planeringen som nu gäller ersätts av en ordning där förnyelse
och utveckling förutsätts ske lokalt ute i högskolorna.
Friheten att disponera medel mellan personella och andra resurser, att or-
ganisera utbildningar och anpassa organisationen till lokala förhållanden
ökar i betydande grad. Från den 1 juli 1993 kommer universitet och högsko-
lor att själva kunna besluta om att inrätta och tillsätta tjänst som professor.
Högskolans nuvarande centralt fastställda linjesystem upphör och ersätts
av en ordning som beslutas lokalt. En översyn av bestämmelserna i hög-
skolelagen och högskoleförordningen pågår inom utbildningsdepartementet
med syfte att åstadkomma centrala regleringar söm inskränker sig till endast
det allra väsentligaste. Samtidigt pågår inom de enskilda högskoleenheterna
ett arbete som syftar till att den interna organisationen skall bli mer effektiv
och mindre kostnadskrävande.
En utveckling är således på väg i riktning mot en maximal frihet för univer-
sitet, högskolor och forskningsråd vad gäller beslutsfattandets innehåll. Där-
emot skall av rättssäkerhetsskäl formerna för antagning, examina, tjänster
och fördelning av resurser fastläggas av riksdag och regering.
Universitet och högskolor har ett mycket stort samhällsansvar. Samtidigt
måste samhället på olika sätt stå som garant för att självständighet och kri-
tiskt tänkande ständigt skall kunna ha sin hemvist där. Det gäller inte minst
för samhällets demokratiskt valda organ att bidra till ett skydd mot starka
kommersiella intressen.
Det finns i dag inga som helst tecken på att den utbildning och forskning
som bedrivs inom t.ex. Lunds eller Uppsala universitet skulle vara mindre
självständig, kritisk och ifrågasättande än den som äger rum vid den av pri-
vata intressen dominerade Handelshögskolan i Stockholm.
För att skapa en stiftelse som möjliggör driften av en autonom institution
under en längre period krävs ett stiftelsekapital som uppgår till 50 gånger
det belopp som årligen krävs för driften av institutionen, om den förväntade
realräntan på det insatta kapitalet antas bli i genomsnitt 2%.
Jag vill med hänvisning till det ovan anförda ställa några frågor till utbild-
ningsministern:
1. Utvecklingen av den högre utbildningen och forskningen bör vara en an-
gelägenhet för alla medborgare i vårt samhälle. På vilket sätt skulle in-
tresset och engagemanget bland medborgarna för den högre utbildningen
och forskningen stärkas genom regeringens förslag?
2. Vilka fördelar skulle uppnås för de enskilda medborgarna, vilkas skatter
skulle användas till en verksamhet som deras valda ombud ej skulle ha
möjlighet att påverka?
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
39
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
40
3. På vilket sätt skulle universitetens och högskolornas möjligheter att stå
emot kraven från starka kommersiella intressen stärkas, när avtal om för-
säljning av utbildning och forskning skall ingås enligt den modell rege-
ringen förespråkar?
4. På vilket sätt skulle lärarnas och forskarnas självständighet och möjlighet
till kritiskt tänkande stärkas genom den modell som regeringen förordar?
5. På vilket sätt skulle ställningen för forskning och utbildning stärkas inom
ämnesområden som har ett starkt samhällsintresse, men där intresset från
näringslivet är svagt eller obefintligt?
6. Hur skulle resurserna till de mindre och medelstora högskolorna påver-
kas av regeringens förslag?
7. På vilket sätt skulle samarbetet mellan enheterna i det svenska högskole-
systemet förstärkas och utvecklas genom regeringens förslag?
1991/92:35 av Anita Johansson (s) till socialministern om institutioner inom
ungdomsvården och missbrukarvården:
Riksdagen har beslutat att staten skall ta över huvudmannaskapet för de
enskilda ungdomshemmen. Det gäller vård av ungdomar som behöver stå
under särskilt noggrann tillsyn. Vården har hittills inte fungerat tillfredsstäl-
lande. Detta konstaterar även JO efter sin granskning. En stor del av den
övriga ungdomsvården har privatiserats med påtagliga kostnadsökningar för
kommunerna som följd.
Missbrukarvården har kritiserats. Den s.k. gråzonen mellan psykiatrisk
vård och missbrukarvård är tydlig. Man har därför försökt definiera vad som
är huvudproblemet hos de vårdbehövande eftersom vårdalternativ för både
psykiska problem och missbrukarproblem är svåra att finna.
Utgångspunkten måste vara att all tvångsvård skall utföras i offentlig regi
och att kvaliteten i vården skall bli bättre och att antalet platser byggs ut efter
det faktiska behovet.
I och med beslutet att huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshem-
men skall överföras till staten finns dock en stark oro för att de tidigare ung-
domsvårdsskolorna i praktiken återinförs.
Det är angeläget att det finns olika vårdalternativ för olika målgrupper
som t.ex. för kvinnor, HIV-smittade, psykiskt sjuka med missbruksproblem,
yngre missbrukare och äldre missbrukare. Det är naturligtvis orimligt att
kommunerna var för sig själva kan täcka hela det vårdbehovet.
Även tvångsvården måste innehålla en kvalitativt god vård. Vård och be-
handling av såväl unga som vuxna måste ses som en sammanhängande kedja,
oavsett huvudmannaskapstillhörighet. Det är viktigt att det finns förebyg-
gande vård samt uppföljande vård efter tvångsvården. Det är också viktigt
att man fortsätter att söka alternativa behandlingsformer (som t.ex. projekt
Sjö för unga i Stockholm). Det är också av betydelse att vården av unga resp,
vården av vuxna har två separata inriktningar och inte sammanblandas.
Vid ett statligt huvudmannaskap är det angeläget att finansieringen blir
helt klarlagd, att det finns medel som är specialdestinerade till vården.
Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande frågor till socialmi-
nister Bengt Westerberg:
1. Hur garanteras att den enskilde får en adekvat vård, då kommunernas
ekonomiska förutsättningar ständigt försämras?
2. Vilka vårdformer skall gälla för de personer som definieras som psykiskt
sjuka och dessutom har missbruksproblem samt hur undviker man att
olika vårdtagare hamnar emellan dessa särintressen?
3. Hur skall man garantera att det finns ett differentierat vårdutbud för olika
vårdgrupper?
4. Vad görs för att även tvångsvården skall utgöra ett kvalificerat vårdalter-
nativ?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 5 november
1991/92:98 av Birger Andersson (c) till näringsministern om mindre bensin-
stationer på landsbygden:
Enligt gällande föreskrifter skall samtliga tankställen för motorfordon
vara försedda med godkända tankmuffar senast den 1 januari 1995.
Kostnaden för installation av tankmuffar, nedgrävning och montering av
ledningar m.m. blir höga; i storleksordningen 150000-300000 kr.
Nedläggning av små tankställen kan bli följden. Detta kommer att drabba
landsbygden hårt.
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att i ovan nämnda avseende
upprätthålla servicenivån på landsbygden?
1991/92:99 av Birger Andersson (c) till statsrådet Bo Lundgren om Försäk-
ringsbolaget Njords konkurs, m.m.:
Försäkringsbolaget Njord gick i konkurs den 4 september 1991. Konkur-
sen har medfört stora ekonomiska problem för sakförsäkringstagare som rå-
kat ut för omfattande skador, t.ex. bränder, som ej hunnit regleras. I ett
pressmeddelande säger statsrådet Bo Lundgren: ”Jag beklagar de enskilda
försäkringstagare som drabbats av Njords konkurs”.
Jag vill fråga statsrådet följande:
Varför är statsrådet Lundgren ej beredd att snabbt ingripa för att lindra
verkningarna för skadedrabbade sakförsäkringstagare, och vilka långsiktiga
åtgärder är regeringen beredd att vidta för att förhindra ett upprepande?
den 6 november
1991/92:100 av Henrik Landerholm (m) till försvarsministern om pensionsål-
dern för yrkesofficerare:
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
Militära pensionsåldersutredningen har nyligen föreslagit pensionsåldern
41
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
65 år för yrkesofficerare. Pensionsåldern höjdes 1971 från 50 år till 60 år för
huvuddelen. Medelåldern på svenska officerare är betydligt högre än vad
som är vanligt utomlands.
En ytterligare höjning innebär att långt fler officerare än vad som behövs
för krigsorganisationen, beredskap och utbildning blir kvar. Möjligheterna
att minska den administrativa överbyggnaden i försvaret minskar. Statens
arbetsgivarverk har drivit frågan om pensionsåldershöjning från helt andra
utgångspunkter än militära och säkerhetspolitiska.
Är försvarsministern beredd att medverka till en ändamålsenlig ålders-
struktur i försvaret genom bibehållen eller sänkt pensionsålder för yrkesoffi-
cerare?
17 § Kammaren åtskildes kl. 15.01.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 §,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 11.47 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Karlsson
42
Prot. 1991/92:19
6 november 1991
1 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 1
2§ Yttrandefrihetsgrundlag m.m........................... 2
Konstitutionsutskottets betänkande KU1
Debatt
Harriet Coiliander (nyd)
Johan Lönnroth (v)
Thagc G Peterson (s)
Birger Hagård (m)
Ylva Anncrstedt (fp)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Ingvar Svensson (kds)
Henrik S Järrel (m)
Björn von der Esch (m)
lan Wachtmcister (nyd)
Ulf Kristersson (m)
Beslut................................................ 28
3§ Vilande beslut i vissa grundlagsärenden m.m............... 29
Konstitutionsutskottets betänkande KU2
Beslut................................................ 29
4§ Dubbelbeskattningsavtal med Barbados................... 29
Skatteutskottets betänkande SkU2
Beslut................................................ 29
5 § Krigsmaterielexport.................................. 29
Utrikesutskottets betänkande UU1
Debatt
Gudrun Schyman (v)
Nic Grönvall (m)
Beslut................................................ 35
6§ Museifrågor........................................ 35
Kulturutskottets betänkande KrUl
Beslut................................................ 35
7§ Utförsel av kulturföremål.............................. 35
Kulturutskottets betänkande KrU2
Beslut................................................ 35
8§ Skydd för ortnamn................................... 36
Kulturutskottets betänkande KrU3
Beslut................................................ 36
9§ Jämställdhetsfrågor i utbildningen....................... 36
Utbildningsutskottets betänkande UbUl
Beslut................................................ 36
10 § Vissa högskolefrågor................................. 36
Utbildningsutskottets betänkande UbU2
Prot. 1991/92:19 Beslut................................................ 36
6 november 1991 11 § Miljöfrågor i utbildningen............................. 37
Utbildningsutskottets betänkande UbU3
Beslut................................................ 37
12 § Ersättning till enskild................................ 37
Jordbruksutskottets betänkande JoUl
Debatt
Hans Nyhage (m)
Beslut................................................ 37
13 § Djurskydd......................................... 38
Jordbruksutskottets betänkande JoU2
Beslut................................................ 38
Ajournering........................................... 38
Återupptagna förhandlingar............................... 38
14 § Bordläggning...................................... 38
15 § Anmälan om interpellationer
1991/92:34 av Bengt Silfverstrand (s) om omvandling av univer-
sitet och högskolor till fristående stiftelser............ 38
1991/92:35 av Anita Johansson (s) om institutioner inom ung-
domsvården och missbrukarvården.................. 40
16 § Anmälan om frågor
1991/92:98 av Birger Andersson (c) om mindre bensinstationer
på landsbygden................................. 41
1991/92:99 av Birger Andersson (c) om Försäkringsbolaget
Njords konkurs, m.m............................. 41
1991/92:100 av Henrik Landerholm (m) om pensionsåldern för
yrkesofficerare.................................. 41
44
gotab 40201, Stockholm 1991