Protokoll
1991/92:124
Talmannen meddelade att EES-utskottet vid sitt konstituerande samman-
träde den 27 maj till ordförande utsett Hadar Cars (fp) och till vice ordfö-
rande Mats Hellström (s).
Justerades protokollet för den 26 maj.
Föredrogs och hänvisades
Motionerna
1991/92:K28-K30 till konstitutionsutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Finansutskottets betänkanden 1991/92:FiU21 och FiU27
Utrikesutskottets betänkande 1991/92:UU25
Försvarsutskottets betänkanden 1991/92:FöU12 och FÖU13
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1991/92:SfU17
Trafikutskottets betänkande 1991/92:TU25
Näringsutskottets betänkande 1991/92:NU33
Företogs till avgörande utrikesutskottets betänkande 1991/92:UU30, skat-
teutskottets betänkanden 1991/92:SkU25 och SkU31, utrikesutskottets be-
1 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 124
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
tänkanden 1991/92:UU13 och UU29, jordbruksutskottets betänkanden
1991/92: JoU18 och JoU20, konstitutionsutskottets betänkanden
1991/92:KU36 och KU37, justitieutskottets betänkanden 1991/92:JuU26 och
JuU27, socialutskottets betänkanden 1991/92:SoU18 och SoU20, utbild-
ningsutskottets betänkande 1991/92:UbU26, trafikutskottets betänkanden
1991/92:TU20 och TU21, arbetsmarknadsutskottets betänkande
1991/92:AU15, kulturutskottets betänkande 1991/92:KrU32, finansutskot-
tets betänkanden 1991/92: FiU23 och FiU28 samt lagutskottets betänkande
1991/92:LU38 (beträffande debatten i dessa ärenden, se prot. 123 och 121).
Utrikesutskottets betänkande UU30
Mom. 1 (samarbete med länderna i Central- och Östeuropa)
Först biträddes reservationen av Lars Moquist med 27 röster mot 11 för
meningsyttringen av Bertil Måbrink. 254 ledamöter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 191 röster mot 19 för reserva-
tionen av Lars Moquist. 81 ledamöter avstod från att rösta.
Lena Boström (s) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men mar-
kerats ha röstat ja.
Lena Klevenås (s) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men mar-
kerats ha röstat ja.
Mom. 2
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU25
Mom. 1 (alkoholbeskattningen)
Först biträddes reservation 1 av Peter Kling med 22 röster mot 12 för ut-
skottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till yr-
kande 40 i motion Sk351 av Lars Werner m.fl. 265 ledamöter avstod från att
rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 269 röster mot 19 för reserva-
tion 1 av Peter Kling. 11 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 3 (färjetrafiken m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 275 röster mot 21 för reservation 2 av
Peter Kling. 1 ledamot avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU31
Utskottets hemställan bifölls med 172 röster mot 129 för reservationen av
Lars Hedfors m.fl.
Utrikesutskottets betänkande UU13
Mom. 4 (sanktionerna mot Sydafrika)
Utskottets hemställan bifölls med 275 röster mot 23 för reservationen av
Lars Moquist. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Utrikesutskottets betänkande UU29
Utskottets hemställan bifölls.
Jordbruksutskottets betänkande JoU18
Mom. 1 (miljöpolitikens inriktning)
Först biträddes reservation 1 av Göran Persson m.fl. med 134 röster mot
19 för reservation 2 av Christer Windén. 143 ledamöter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 166 röster mot 130 för reserva-
tion 1 av Göran Persson m.fl. 5 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 2 (handlingsprogram för det fortsatta miljöarbetet)
Utskottets hemställan bifölls med 292 röster mot 10 för motion Jo646 yr-
kande 1 av Lars Werner m.fl.
Mom. 5 (ekonomiska styrmedel m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 172 röster mot 129 för reservation 3 av
Göran Persson m.fl.
Mom. 7 (miljökraven på svensk industri)
Utskottets hemställan bifölls med 281 röster mot 20 för reservation 4 av
Christer Windén. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 8 (sambandet mellan inre och yttre miljö)
Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 10 för motion Jo646 yr-
kande 3 av Lars Werner m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Jordbruksutskottets betänkande JoU20
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KU36
Utskottets hemställan bifölls med 183 röster mot 118 för reservationen av
Thage G. Peterson m.fl.
Konstitutionsutskottets betänkande KU37
Mom. 1 och 3 (riksdagens budgetprocess)
I dessa moment föreslogs ändring i huvudbestämmelse i riksdagsord-
ningen. Av ärendet framgick att ändringen önskades genomförd med ett
enda beslut. För bifall härtill krävdes att minst tre fjärdedelar av de röstande
och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenade sig om beslutet. Beslut
skulle fattas genom omröstning. Omröstningen skulle förrättas med rösträk-
ning.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Utskottets hemställan bifölls med 303 röster mot 0 för avslag, dvs. utskot-
tets hemställan hade bifallits av minst tre fjärdedelar av de röstande och mer
än hälften av riksdagens ledamöter.
Mom. 2
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU26
Mom. 1 (avslag på propositionen)
Utskottets hemställan bifölls med 149 röster mot 146 för reservation 1 av
Britta Bjelle m.fl. 5 ledamöter avstod från att rösta.
Bo G. Jenevall (nyd) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats
vara frånvarande.
Jerzy Einhorn (kds) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU27
Utskottets hemställan bifölls.
Socialutskottets betänkande SoU18
Utskottets hemställan bifölls.
Socialutskottets betänkande SoU20
Utskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbU26
Mom. 3 (specialutformade program, individuella program och utbildning för
lärlingar)
Utskottets hemställan bifölls med 172 röster mot 130 för reservation 1 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Mom. 4 (omfattningen av allmänna ämnen i lärlingsutbildningen)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Björn Sa-
muelson i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Mom. 5 (utbildningsmöjligheter inom hantverk m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 10 för meningsyttringen
av Björn Samuelson i motsvarande del.
Mom. 11 (ansökningsavgifter inom komvux)
Utskottets hemställan bifölls med 173 röster mot 130 för reservation 2 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Mom. 12 (ansökningsavgifter vid statens skolor för vuxna)
Utskottets hemställan bifölls med 173 röster mot 130 för reservation 3 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Trafikutskottets betänkande TU20
Mom. 2 (grundläggande telekommunikationer)
Utskottets hemställan bifölls med 293 röster mot 10 för meningsyttringen
av Bengt Hurtig i motsvarande del.
Mom. 4 (televerkets personalpolitik)
Utskottets hemställan bifölls med 290 röster mot 9 för meningsyttringen
av Bengt Hurtig i motsvarande del.
Mom. 10 (bolagsbildning av televerket)
Först biträddes reservation 1 av Sven-Gösta Signell m.fl. med 132 röster
mot 22 för reservation 2 av Kenneth Attefors. 147 ledamöter avstod från att
rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 159 röster mot 131 för reserva-
tion 1 av Sven-Gösta Signell m.fl. 13 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 11 (elektronisk hemtjänst genom human telefoni)
Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mot 29 för reservation 3 av
Kenneth Attefors.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Trafikutskottets betänkande TU21
Mom. 1 (yrkestrafiklagen)
Utskottets hemställan bifölls med 293 röster mot 10 för meningsyttringen
av Bengt Hurtig i motsvarande del.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU15
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU32
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande FiU23
Mom. 1 (uppgiftsplikten för lantbruksstatistiken)
Utskottets hemställan bifölls med 174 röster mot 127 för reservation 1 av
Hans Gustafsson m.fl.
Mom. 2 (uppgifter om arbets- och miljöförhållanden)
Utskottets hemställan bifölls med 174 röster mot 129 för reservation 2 av
Hans Gustafsson m.fl. 5
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
iVy lönegarantilag
Mom. 3 (rätt att vägra lämna uppgifter)
Utskottets hemställan bifölls med 282 röster mot 20 för reservation 3 av
Bo G. Jenevall.
Mom. 4
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande FiU28
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU38
Utskottets hemställan bifölls.
Talmannen meddelade att lagutskottets betänkanden LU37, LU28 och
LU39, näringsutskottets betänkanden NU26, NU30, NU32 och NU35, skat-
teutskottets betänkanden SkU30, SkU33, SkU34 och SkU35, justitieutskot-
tets betänkande JuU28 samt socialförsäkringsutskottets betänkande SfUlö
skulle avgöras i ett sammanhang när debatten i alla dessa ärenden var avslu-
tad.
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1991/92:LU37 Ny lönegarantilag (prop. 1991/92:139).
Anf. 1 OWE ANDRÉASSON (s):
Fru talman! Lagutskottets betänkande 1991/92:37 som vi nu skall be-
handla handlar om en ny lönegarantilag som skall ersätta den nuvarande la-
gen om statlig lönegaranti vid konkurs. Förslaget i den nya lönegarantilagen
bygger i huvudsak på ett utredningsförslag från mitten av 1980-talet.
Reglerna om statlig lönegaranti på den svenska arbetsmarknaden har som
målsättning att garantera att arbetstagarna alltid skall kunna få ersättning för
de lönefordringar som de har mot en arbetsgivare som har försatts i konkurs.
Dessa lönegarantiregler är för arbetstagarna en social skyddslagstiftning som
garanterar att ersättning utbetalas vid konkurs. Det högsta belopp som i dag
kan utgå från lönegarantin är tolv basbelopp - i pengar räknat drygt 400 000
kr.
Konkursutvecklingen i vårt land har ökat kraftigt under de senaste åren.
En konsekvens av denna ökning innebär att antalet lönegarantiberättigade
arbetstagare har ökat kraftigt. Gjorda beräkningar visar att runt 65 000 ar-
betstagare under innevarande år kommer att få del av den statliga lönegaran-
tin.
Liksom i flertalet andra fall där vi har en bra social skyddslagstiftning på
olika områden i samhället insmyger sig allt oftare missbruk av lagstiftningens
målsättning - så även när det gäller lönegarantin.
Under årens lopp har det förekommit att lönegarantilagen har missbru-
kats för annan vinning än den som lagstiftaren tänkt sig. Det missbruk av
den statliga lönegarantin som förekommer måste naturligtvis motverkas.
Det kan inte vara riktigt att lönegarantimedel i praktiken betalar personal-
kostnader under ett antal månader när det konkursdrabbade företaget fort-
sätter sin verksamhet som tidigare.
Med andra ord låter man den statliga lönegarantin stå för de anställdas
löner och tillgodogör sig själv intäkterna av verksamheten.
Insolvensutredningen ser nu över reglerna för utbetalning av lönegaranti-
medel. Vid översynen av dessa regler är det, som vi socialdemokrater ser
det, av stor betydelse att om någon eller kanske flera missbrukar regelsyste-
met får detta inte tas till intäkt för att inskränka löntagarnas rättmätiga löne-
fordringar eller den sociala tryggheten i systemet.
I det betänkande som vi nu behandlar verkar det som om den sittande re-
geringen redan påbörjat den sociala nedrustningen när den föreslår ett löne-
garantibelopp på 100 000 kr. som inte är basbeloppsanpassat. Det är, som vi
ser det, inte rimligt att sätta ned det maximala garantibeloppet till detta
krontal. Inte heller de fackliga organisationerna på arbetsmarknaden accep-
terar regeringens förslag i denna fråga.
Garantibeloppet har, som tidigare framförts, karaktären av en social
skyddslagstiftning. För arbetstagare i stort utgör lönen den enda inkomstkäl-
lan. Många löntagare, långt fler än vad utskottsmajoriteten förutspår, kom-
mer att drabbas när lönegarantibeloppet sänks från tolv basbelopp, ca
400 000 kr. till 100 000 kr. utan basbeloppsanknytning.
Vi socialdemokrater har också insett att tolv basbelopp kan vara litet i
överkant och har därför föreslagit sju basbelopp, vilket i kronor räknat i
dagsläget utgör 236 000 kr. De som drabbas av regeringens förslag är framför
allt löntagare som arbetar i mindre företag och naturligtvis även i mindre
seriösa företag.
Det är inte ovanligt att arbetstagare har flera månadslöner innestående
när en konkurs inträffar. Lönegarantin skall täcka dessa och övriga månader
liksom semesterersättning och ackordsöverskott. Den genomsnittliga lönen
inom LO-kollektivet, som har lägre genomsnittslön än tjänstemannaorgani-
sationerna, är för närvarande beräknad till runt 15 000 kr. per månad. I
denna summa ingår även semesterersättningen. Detta skulle innebära att
man redan vid denna relativt låga inkomst når regeringens maximibelopp
under sex månader.
Vi socialdemokrater är inte beredda att acceptera en så kraftig begräns-
ning av maximibeloppet som utskottsmajoriteten ställt sig bakom. Det so-
cialdemokratiska förslaget innebär att antalet maximala basbelopp kan sän-
kas, och vi anser att ett rimligt antal kan vara sju basbelopp.
Till utskottsbetänkandet har vi socialdemokrater fogat ett särskilt ytt-
rande, där vi ifrågasätter det lämpliga i att tillsynsmyndigheten skall vara ar-
betstagarens motpart i de fall arbetstagaren för talan mot konkursförvalta-
rens beslut att vägra utbetalning av lönegarantimedel. Våra funderingar är
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Ny lönegarantilag
Prot. 1991/92:124
2 juni 1992
Ny lönegarantilag
om inte konkursförvaltaren bör föra sin egen talan i högre rätt. Man kan
också tänka sig att kronofogden för förvaltarens beslut i högre rätt.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till den till betänkandet fo-
gade reservationen samt i övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 2 CLAUS ZAAR (nyd):
Fru talman! Den svenska modellen med lönegaranti har missbrukats, och
den har också fått en misslyckad utformning. Under en lågkonjunktur gör
den mer skada än nytta. När ett företags tillgångar är uttömda kalkylerar
man med hur lönegarantin kan utnyttjas vid en konkurs. De anställda som
blir arbetslösa får på det viset behålla sina löner vid en konkurs, och det var
en god tanke en gång i tiden.
De som driver enmansföretag omfattas inte av denna lag. Han eller hon
får personligen ta riskerna.
Jag kan ta exemplet med AB Taxiskurk, som anställer ett antal kompisar
och startar verksamheten. Man priskonkurrerar med dumpningspriser. I
längden kan det inte fungera, utan företaget går omkull efter ett antal måna-
der. Det blir konkurs, och fordringsägarna blir lidande. Leverantörerna,
som är företagare som försöker leva ordentligt, råkar illa ut.
Detta missbruk har alltså brett ut sig nu, och det rör sig om tusentals an-
ställda som på detta sätt får lönegaranti, bara i Stockholm, och verksamhe-
ten rullar vidare. På länsstyrelsen talar man om att taxikonkurserna snart
kommer igen, och då är det inte en utan ett antal tusen personer som berörs.
Detta har givit en osund konkurrenssituation. De som sköter verksamhe-
ten diskrimineras genom att smarta skurkar använder trygghetssystemet.
Jag välkomnar en provisorisk ändring, men j ag tror inte att den är tillräck-
lig. Det krävs krafttag. Utbetalningarna från lönegarantifonden går nu för
högtryck, och de är över 500 milj.kr. per månad, dvs. en halv miljard. Här
sitter vi och skall försöka göra besparingar, och så har vi sådana här hål, som
är svarta, som det bara rinner pengar ur. Fondpengarna försvinner. Om ar-
betsgivarna skulle betala vad det här kostar i dag, skulle arbetsgivaravgiften
gå upp med 0,8 procentenheter. Numera utgör lönegarantin 1 % av löne-
summan, och när lönegarantin ursprungligen infördes var den 0,02 %. Den
har alltså multiplicerats tio gånger, och för att nu klara detta skulle vi dess-
utom femfaldiga den.
Missbruket, som Owe Andréasson tidigare nämnde, är så utbrett att det
krävs radikala åtgärder för att ändra lönegarantins användning. Lönegaran-
tibeloppet har använts och används i dag på ett så osunt sätt att konkursför-
valtarna är bekymrade. De får nämligen betala ut pengar till exempelvis mo-
biltelefoner, som de över huvud taget inte har någon kontroll över hur de
används, efter att företag gått i konkurs.
Det är alltså tid att se över lönegarantin. Efter den provisoriska ändringen
kommer insolvensutredningen, och då får vi se om man skärper reglerna yt-
terligare. Det behövs en åtstramning om man inte skall förlora den goda idé
som lönegarantin en gång var.
Anf. 3 HANS STENBERG (s):
Fru talman! Lönegarantin har diskuterats mycket livligt under det senaste
året. Debatten har huvudsakligen förts utifrån näringspolitiska utgångs-
punkter. Framför allt har debatten handlat om de fall när företag drivits vi-
dare med lönegarantin och därmed orsakat en snedvriden konkurrens. Man
har också pekat på fall där anhöriga till företagare som har gått i konkurs har
kunnat lyfta stora summor ur lönegarantin.
Att systemet med lönegaranti har missbrukats i några fall är helt uppen-
bart, men missbruket av garantin har ändå varit mycket begränsat. För att
här undvika missförstånd vill jag understryka, att trots att jag anser att miss-
bruket av lönegarantin inte är särskilt omfattande är det oerhört viktigt att
vi kommer till rätta med det fusk som ändå förekommer.
Tyvärr leder inte det förslag som vi i dag diskuterar till någon förbättring
på det området. Det är därför nödvändigt att man i det fortsatta arbetet i
insolvensutredningen kommer fram till sådana förslag och kontrollmetoder
att möjligheterna till missbruk försvinner. Jag vill understryka att en föränd-
ring av reglerna för lönegarantin inte får leda till att lönegarantin försämras
allvarligt för de människor som har stort behov av stödet. Det finns faktiskt -
det vill jag säga till Claus Zaar och andra - andra aspekter på lönegarantin
än de rent näringspolitiska och frågan om konkurrens mellan företag.
Lönegarantin har inrättats som ett skydd för de anställda som råkar arbeta
i företag som går i konkurs. Om regeringens förslag om en begränsning av
lönegarantin till 100 000 kr. som maximibelopp genomförs, innebär det att
många löntagare kommer att drabbas mycket hårt ekonomiskt vid konkur-
ser. Det är inte hållbart att, som den borgerliga utskottsmajoriteten gör, hän-
visa till statistiska uppgifter om att det är en relativt liten grupp som drabbas.
För dem som ändå drabbas kan det innebära ett mycket svårt avbräck i den
personliga ekonomin.
Jag har under några år varit konkurshandläggare på Byggnads avdelning i
Sundsvall. En av mina arbetsuppgifter där har varit att hjälpa medlemmar
som arbetat i företag som gått i konkurs att få ut sina rättmätiga fordringar
ur lönegarantin. Jag vill därför påstå att jag har en rätt stor erfarenhet av hur
lönegarantin fungerar i praktiken, kanske inte sett ur näringspolitisk syn-
punkt, men sett ur den enskilde arbetstagarens synpunkt, som drabbas av en
konkurs. Det händer ofta att man har rätt stora fordringar på arbetsgivaren
redan när konkursen inträffar. Särskilt i små företag, där man är kompis med
arbetsgivaren, accepterar man stora löneeftersläpningar innan man vänder
sig till facket för att få hjälp. När man väl kommit så långt tar det ofta lång
tid att få företaget i konkurs, och under tiden kvarstår anställningen. Den
anställde lever ofta i total ovisshet om sin ekonomi och om jobb i framtiden.
Min erfarenhet är att den arbetsgivare som är på obestånd håller hoppet
uppe in i det sista och hävdar att det skall komma in pengar i företaget, att
det klarar sig och att den anställde har jobbet kvar.
Det finns också stora grupper på arbetsmarknaden som exempelvis har
sådana semesteravtal att de har stora semesterfordringar innestående hos ar-
betsgivaren redan när konkursen inträffar.
Utifrån de praktiska erfarenheter som jag har, kan jag lätt konstatera att
den gräns på 100 000 kr. som regeringen och utskottsmajoriteten föreslår är
alldeles för lågt satt. Man har inte heller från den borgerliga sidan kunnat
redovisa några förnuftiga skäl för att inte knyta maximibeloppet till basbe-
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Ny lönegarantilag
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Ny lönegarantilag
loppet. Jag kan inte se något annat motiv för ställningstagandet än att man
tänker låta inflationen urholka lönegarantin ytterligare.
Avslutningsvis vill jag bara påminna om att det är människor som berörs
av det här förslaget. Det handlar inte bara om den fria konkurrensen. Det
handlar om människor som på grund av arbetsgivarens konkurs också drab-
bas av arbetslöshet. Det är alltså för dem som drabbas inte bara frågan om
ett ekonomiskt avbräck, utan som vid all annan arbetslöshet innebär det
också en allvarlig psykisk press, innan man har hittat nytt jobb. Enligt min
uppfattning är det därför självklart att även den som råkar arbeta i ett före-
tag som går i konkurs skall få en normal uppsägningstid för att hitta ett nytt
arbete. Jag tycker därför att det är rimligt att lönegarantin är så utformad att
den ger full kompensation under den avtalsenliga uppsägningstiden för en
normalinkomsttagare. Regeringens och utskottsmajoritetens förslag inne-
bär att stora grupper löntagare inte får det.
Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till den socialdemokratiska
reservationen i detta ärende.
Anf. 4 STIG RINDBORG (m):
Fru talman, ledamöter! Då lönegarantilagen infördes för drygt 20 år sedan
kostade den under det första året 20 miljoner. I dag har vi hört att den kostar
många miljarder.
Emellertid är det definitivt inte av det skälet som jag upplever att vi interi-
mistiskt skall göra sådana arrangemang att det blir förändringar i lönegaran-
tilagen, utan det är hänsynen till och tanken att det inte skall bli fler konkur-
ser än nödvändigt, med fler anställda som blir utan arbete, som varit avgö-
rande.
Diskussioner om lönegarantilagen har förevarit, nämligen i mitten av 70-
talet då det var lågkonjunktur. Redan då yttrade landshövding Norling i
Värmland: Jag var med om att genomföra lönegarantilagen. Han och jag var
överens om att det var en väsenlig och viktig reform när det gällde ansträng-
ningarna att skydda de anställda i samband med konkurser. Redan då hade
Norling alltså vunnit erfarenhet. Han sade att han aldrig kunde drömma om
att han skulle bölja fundera över riktigheten i fråga om det sätt på vilket vi
hade stiftat den här lagen. Uppe i Värmland hade företagare sökt upp ho-
nom. Det var företagare som hade sina verksamheter i gång. Norling uppfat-
tade att det gick riktigt hyggligt för de här företagarna. Men dessa medde-
lade: Skall vi få fler konkurrenter som inte har lönekostnader kommer vi inte
att klara oss, utan då måste vi också gå i konkurs.
Det är alltså av hänsyn till att vi i en lågkonjunktur skall kunna få en snabb
förändring som det här föreslaget lagts fram. Insolvensutredningen arbetar
ju med en översyn av förmånsrätter. Det är väsentligt att se på de frågorna i
samband med att vi tittar på lönegarantin. Så blir det inom kort. Men fram-
lagda förslag skall ut på remiss, så det tar en tid innan lagen kan träda i kraft.
Därför har det aktuella förslaget lagts fram tillfälligt.
Enligt framlagda förslag begränsas beloppet till 100 000 kr. Det är det
högsta belopp som, såvitt jag vet, någonsin medgetts i utlandet. Det är inte
tal om en inflationssäkring e.d., eftersom förslaget är interimistiskt. Inflatio-
10
nen i dag ligger på ett par procent. Därför tycker jag inte att det är relevant
att knyta detta till basbelopp o.d., utan det är en viss siffra som skall gälla.
Vi yrkar bifall till det aktuella förslaget. Samtidigt har vi skickat med be-
skedet att vi räknar med att så fort som möjligt få fram insolvensutredning-
ens förslag till ny lag med de analyser som varit möjliga när det gäller för-
månsrätter. Det gäller ju att kunna komma fram till en riktig lösning i denna
viktiga sociala fråga.
Vem som sedan skall föra talan - förvaltare eller tillsynsmyndighet - är en
fråga som jag upplever att man i insolvensutredningen ytterligare kommer
att penetrera. Även den här föreslagna lösningen upplever jag som interi-
mistisk.
Det talas alltså om illojal konkurrens. Det är inte för att skydda näringsli-
vet som det aktuella förslaget läggs fram, utan det sker - som vi i utskottet
ser saken - för att skydda ytterligare anställda från att dras med i en konkurs
beroende på att deras företag, som i och för sig kan vara välskött, inte klarar
att konkurrera med dem som utnyttjar det hela på ett felaktigt sätt och där-
med skapar verksamheter som inte har några reella lönekostnader under en
lång period.
Avslutningsvis vill jag säga att jag inte upplever att det är vanligt att perso-
nal går oavlönad under en längre tid. Jag vet att man i Byggnads har en se-
mesterkassa. Det kan således vara fråga om semesterersättningar som skall
utgå till semesterkassan och Byggnads. Sådant brukar finnas med i samband
med byggkonkurser. Men enligt min erfarenhet är det inte vanligt att an-
ställda går utan löneersättning under en längre tid före en konkurs.
Anf. 5 OWE ANDRÉASSON (s) replik:
Fru talman! Vi på den socialdemokratiska sidan hoppas att konkurserna
skall bli färre, dvs. att man skall komma över den här lågkonjunkturen, så
att man slipper få så många konkurser. Men det är omöjligt att helt komma
ifrån konkurserna.
Vad vi är motståndare till är begränsningen till 100 000 kr. Det var i mitten
av 80-talet som den dåvarande utredaren kom fram till detta belopp. Men
omsatt i dagens penningvärde skulle kanske det dubbla beloppet ha behövts.
Det är inte fråga om någon social skyddslagstiftning, som man här kan höra,
när det gäller det låga beloppet. Det är detta resonemang som vi motsätter
oss.
Anf. 6 STIG RINDBORG (m) replik:
Fru talman! Jag hänvisar till vad jag tidigare sagt. Internationellt sett lig-
ger vi alltså i topp. Det är en interimistisk lösning, och socialt upplever jag att
merparten av konkurserna ryms inom nämnda beloppsram. Med de ”fringe
benefits” och de höginkomster som finns blir det självfallet en grupp som blir
lidande. I allmänhet kan man dock räkna med att det bör gå att klara det
hela med nämnda belopp.
Anf. 7 OWE ANDRÉASSON (s) replik:
Fru talman! Jag tog ett exempel från LO-kollektivet, som ligger på 15 000
kr. i genomsnittlig månadslön. Men tittar man på tjänstemannaorganisatio-
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Ny lönegarantilag
11
Prot. 1991/92:124
2 juni 1992
Ny lönegarantilag
nerna, framför allt på SIF-sidan, finner man att motsvarande belopp är
17 000-18 000 kr. För de SACO-anställda är beloppen ännu högre.
Vi socialdemokrater tror således att det med det här förslaget blir många
som inte får ut sin rättmätiga del.
Anf. 8 STIG RINDBORG (m) replik:
Fru talman! Med det socialdemokratiska förslaget om drygt ca. 200 000 kr.
skulle vi få fortsätta att dras med den illojala konkurrensens alla möjligheter.
Det är det som är bakgrunden. Det skulle alltså vara fråga om fler som är
anställda i företag som går i konkurs. Det är det som vi vill undvika.
Det får absolut inte bli fler bolag som går i konkurs än vad som är helt
nödvändigt. Orsaken till konkurserna får inte vara att vi har en ersättning
som ger utrymme för en situation av det slag som jag har redovisat.
Anf. 9 HANS STENBERG (s) replik:
Fru talman! Till Stig Rindborg vill jag säga att det faktiskt är min erfaren-
het när det gäller små företag att man ofta har eftersläpande löner. Det kan
röra sig om en eftersläpning på upp till ett par månader. Det behöver inte
vara så att inte hela lönebeloppet har betalats ut, men man har ibland fått
ett slags förskott i väntan på att arbetsgivaren skall få in mera pengar.
Det blir en väldigt hård press på den anställde, som kanske är kompis till,
och ofta kanske t.o.m. avlägset släkt med, arbetsgivaren. Ofta inträffar så-
dant här i samband med semestertider. Förutom att det är en eftersläpning i
lönehänseende - det kan vara två tre veckors lön som man ligger ute med -
betalas inte heller semesterpengar in. Därmed går det inte att få ut pengar
den vägen heller.
Ovanpå detta kommer den tid som det tar att försätta arbetsgivaren i kon-
kurs. Ofta är man tämligen motsträvig. Det är i varje fall inte fråga om att
man medverkar särskilt positivt från arbetsgivarsidan.
Vidare vill jag påpeka att det finns en grupp som inte har nämnts särskilt
mycket här i dag men som ofta har väldigt stora fordringar innestående,
nämligen sjömännen. Jag tror att det på sikt är nödvändigt med en särlösning
för sjömännen just när det gäller lönegarantilagstiftningen.
Anf. 10 STIG RINDBORG (m) replik:
Fru talman! Som jag redan nämnt är det min erfarenhet att det inte är sär-
skilt vanligt med innestående löner. Men i de fall som jag nu kan erinra mig
hänvisar ofta anställda, som har låtit lönen stå inne mer eller mindre till hela
beloppet, till den av arbetsgivaren nämnda lönegarantin.
Den arbetsgivare som på det viset kan få anställda att gå kvar utan att få
full lön intecknar redan då lönegarantin. Därför tror jag att det kommer att
bli mindre av sådant här i fortsättningen.
Jag håller med om det som sagts när det gäller sjömän och lönegarantilag-
stiftning. Med dagens lagstiftning täcks en begränsad tid bakåt. Enligt min
erfarenhet kan det emellertid handla om flera år gamla lönkrav när det gäller
sjömän. Den frågan får insolvensutredningen studera, eftersom frågan, så-
vitt jag vet, inte heller är löst i nuvarande lagstiftning.
12
Anf. 11 HANS STENBERG (s) replik:
Fru talman! Jag vill påpeka att Stig Rindborg hela tiden talar om att man
med den här lagstiftningen löser problemet med arbetskraft som går kvar
med hjälp av lönegaranti. Detta problem löses inte med framlagt lagförslag.
En gräns på 100 000 kr. sätts i och för sig, men det handlar ju om en ganska
lång tid och om två olika problem egentligen.
Jag upplever det som att den borgerliga majoriteten använder sig av fel
metod. Den drabbar blint, eftersom de som är i behov av en lönegaranti
drabbas. Inte heller bidrar den till att man kommer till rätta med de problem
som finns med lönegarantin.
Anf. 12 STIG RINDBORG (m) replik:
Fru talman! Som jag tidigare har sagt, löses inte frågorna slutgiltigt i och
med detta. Vi räknar med att insolvensutredningen skall komma med ett ge-
nomarbetat förslag. Det här är en tillfällig lösning i syfte att se till att inte
ytterligare anställda hamnar i konkursbolag på grund av begränsade konkur-
rensmöjligheter, dvs. att det finns konkurrenter utan lönekostnader.
Anf. 13 RICHARD ULFVENGREN (nyd):
Fru talman! Ny demokrati har i motion L22 lagt fram bl.a. förslag om hur
lönegarantin i ett vidare perspektiv skulle kunna fungera. Ny demokrati har
också lagt fram en rad förslag som rör själva konkursförfarandet.
Enligt vår mening är det där man skall börja, nämligen att se till att få en
lagstiftning och regler som bidrar till att färre företag kan försättas i konkurs
och på så sätt inte nyttja nu diskuterad lönegaranti. Med tanke på de företag
som ändå går i konkurs bör man se över företrädesordningen enligt förmåns-
rättslagen för att förhindra den s.k. dominoeffekten - trillar en så trillar alla.
Underleverantörer bör hamna högre upp på stegen. Kanske kommer insol-
vensutredningen att studera även detta problem.
De anställda bör även i fortsättningen ha någon form av lönegaranti -
därom är vi eniga. Hur den exakt skall utformas kanske ingen i dag riktigt
kan uttala sig om. Den bör nog emellertid begränsas till att gälla löne- och
semesterersättning. Det heter ju lönegaranti, och då är det rimligt att den
inte innebär även en mängd förmåner som telefon- och bilersättning m.m.
Renodlar man det hela blir den mindre komplicerad att hantera.
Man skall kanske också försöka jämställa lönegaranti med andra försäk-
ringsformer. Säkerligen kommer detta att diskuteras i höst i samband med
översynen av karensdagar och socialförsäkringar i största allmänhet. Vi kan
nog återkomma till den frågan senare.
I utskottet har vi även diskuterat möjligheten med ett förfarande före kon-
kursen och ett efter, i syfte att kunna se det hela ur ett bredare perspektiv.
Ett slags ersättning skulle kunna tillämpas så länge man arbetar kvar i företa-
get och ett annat slags ersättning under uppsägningstiden beroende på om
man är aktivt eller passivt arbetslös.
Fru talman! Jag konstaterar att utskottet avstyrkt bifall till flertalet motio-
ner med hänvisning till pågående arbete i insolvensutredningen. Den utred-
ningen skall enligt planerna bli klar till hösten. Vi hoppas att nuvarande pro-
visoriska förslag, efter beaktande av nya framlagda förslag av insolvensut-
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Ny lönegarantilag
13
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Ny börslagstiftning
m.m.
14
redningen, förda diskussioner i utskottet och eventuellt nya motioner, i en
proposition från regeringen kommer att framläggas som ett omarbetat för-
slag.
Jag yrkar inte bifall till någon motion nu, utan jag vill låta det fortsätta
som ett provisorium för att återkomma till hösten.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 18 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1991/92:LU28 Ny konsumentkreditlag (prop. 1991/92:83).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 18 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1991/92:LU39 Ändrat anslag till kronofogdemyndigheterna (prop.
1991/92:150 delvis och 1991/92:100 delvis).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 18 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU26 Ny börslagstiftning m.m. (prop. 1991/92:113).
Anf. 14 LEIF MARKLUND (s):
Fru talman! En väl fungerande värdepappersmarknad är av stor vikt för
landets utveckling. Den förändring som regeringen föreslår för Stockholms-
börsen är dels en bolagisering av fondbörsen, dels ett avskaffande av det mo-
nopol som finns, vilket möjliggör fri etableringsrätt. Det får väl ses som en
anpassning till dagens krav på värdepappersmarknaden.
Regeringen går här emellertid längre än man gör i utredningen, som ligger
till grund för propositionen. Regeringen föreslår två former av auktorisa-
tion, nämligen börs och auktoriserad marknadsplats.
Regleringar för mindre marknadsplatser blir mindre omfattande än för
börs och ger utrymme för olika former av handel. Vidare föreslås utvidgade
regler för clearingverksamhet avseende optioner och terminer.
I och med det har en anpassning gjorts till de bestämmelser som återfinns
inom EG, utom vad gäller auktoriserade marknadsplatser, där regeringen
valt att gå betydligt längre än Europeiska gemenskapen.
På två områden, fru talman, har vi socialdemokrater avstyrkt propositio-
nen och föreslår egna alternativ i våra reservationer.
I reservation 1 anser vi att ett starkt allmänt inflytande i Stockholms fond-
börs styrelse är ett samhällsintresse, dels för att aktiemarknaden har stor be-
tydelse för samhällsekonomin, dels för att allmänhetens intresse för aktier
är stort. Börsmonopolets upphävande ökar ytterligare behovet av ett statligt
inflytande.
Det innebär att vi anser att regeringen bör utse samhällsföreträdare i sty-
relsen för samtliga börser. Vi anser vidare att börsstyrelsen bör utökas från
fem till sju ledamöter, varav regeringen utser ordförande och två ledamöter.
Jag yrkar bifall till reservation 1.
I reservation 2 avvisas regeringens förslag om att tillåta auktoriserade
marknadsplatser som möjliggör bedrivandet av handel med hjälp av finan-
siella instrument. Något behov av en sådan handel föreligger ej. Då ingen
inregistrering behövs kommer risken för allmänheten att få lägre kvalitet att
öka markant på värdepappersmarknaden.
Något märkligt är det väl att regeringens förslag i denna del ej varit före-
mål för remissbehandling. Stor tveksamhet mot förslaget har också uttryckts
av intressenter på värdepappersmarknaden, som finansinspektionen, Stock-
holms fondbörs, Svenska bankföreningen och Fondhandlarföreningen.
Genom de oklarheter som finns är risken uppenbar att förtroendet för
handel med finansiella instrument rubbas. Det kommer att påverka företa-
gens kapitalförsörjning negativt och öka risken för mindre aktiesparande.
Med det anförda, fru talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2
och i övrigt bifall till utskottets hemställan.
Anf. 15 GÖRAN HÄGGLUND (kds):
Fru talman! Vi behandlar nu ett förslag till ny lagstiftning om börs- och
clearingverksamhet. Huvuddelarna i betänkandet är förslag om:
- omvandling av Stockholms fondbörs till aktiebolag
- börsmonopolets ersättande av regler om etableringsfrihet
- möjlighet till auktorisering som börs eller marknadsplats för företag som
vill handla med finansiella instrument.
För den som vill köpa eller sälja aktier är det i praktiken nödvändigt med
en fungerande aktiemarknad och fondbörs. Också för samhällsekonomin
som helhet spelar aktiemarknaden en avgörande roll, inte minst för att förse
det svenska näringslivet med riskvilligt kapital. Genom att ge ut aktier, ägar-
bevis, kan företagen få in de pengar som är nödvändiga för risk- och rörelse-
kapital i verksamheten.
De enskilda företagen behöver för sin verksamhet långfristigt bundet ka-
pital, och som enskild aktieägare kan man ha kravet att snabbt kunna om-
vandla aktierna till reda pengar. Genom en fungerande aktiemarknad, en
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Ny börslagstiftning
m.m.
15
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Ny börslagstiftning
m.m.
16
andrahandsmarknad för aktier, kan dessa tvä till synes oförenliga utgångs-
punkter, långsiktighet och god likviditet, förenas.
Vid börshandel dras i princip alltid det riskvilliga kapitalet till de bolag
som har de största vinstutsikterna och som kan göra de mest lönsamma inve-
steringarna. Företag med dåliga vinstutsikter och dålig lönsamhet får svårare
att dra till sig kapital. Aktiemarknaden fungerar därmed på ett sådant sätt
att befintliga resurser placeras på ett samhällsekonomiskt riktigt sätt för att
säkra nya investeringar och nya arbetstillfällen. I den ekonomiska debatten
diskuteras alltför sällan aktiemarknadens centrala roll.
I och med förslagen i detta betänkande ökar förutsättningarna för en för-
bättrad aktiehandel i vårt land. Detta är angeläget, inte minst mot bakgrund
av kapitalets internationalisering. En konkurrensutsatt handel med finan-
siella instrument innebär större möjligheter för att handeln med svenska -
och för all del även utländska - aktier sker i Sverige och inte på marknader
utanför vårt land.
Genom förslagen i propositionen och betänkadet uppstår möjligheten till
konkurrens också när det gäller börshandel. Det kan innebära att priserna
pressas på de tjänster som tillhandahålls och att kunden kan välja den mark-
nad som bedöms som mest effektiv vid vatje givet läge. Det är därför väldigt
glädjande att det råder enighet i utskottet på detta område.
En annan viktig fråga som tas upp handlar om informationen, som ju
måste vara tillgänglig för alla aktörer för att aktiemarknaden skall kunna
fungera. I förslaget om ny börs- och clearingverksamhet har det byggts in
nya regler för informationsgivning när det gäller verksamhet och fondpap-
per, vilket kan spela en roll för kurssättningen på de värdepapper som det
handlar om. En grundläggande nivå för informationslämnande fastslås för
alla börser.
I betänkandet föreslås två former av auktorisation för företag som vill
starta handel med finansiella instrument: dels börs, dels auktoriserad mark-
nadsplats. Regleringen för marknadsplatser blir mindre omfattande än för
börs, och därmed ges större utrymme att organisera handeln efter markna-
dens önskemål och behov.
I näringsutskottets betänkande finns två punkter där det inte har kunnat
uppnås total enighet i utskottet. En punkt handlar om sammansättningen av
styrelserna för börser. Utskottets majoritet anser att statens roll i företagen
skall begränsas till att fastställa allmänna riktlinjer och spelregler. Staten
skall inte direkt påverka sammansättningen av styrelser för företag. Det
finns enligt utskottsmajoriteten inga skäl till att staten skall utse ledamöter
och ordförande i ett företag som inte ägs eller delägs av staten.
Leif Marklund har här redogjort för utskottsminoritetens förslag på detta
område.
En annan punkt i betänkandet där det finns skilda uppfattningar i utskot-
tet handlar om frågan om auktoriserad marknadsplats. Regeringen har före-
slagit - och utskottsmajoriteten understödjer förslaget - en viss valfrihet för
formerna för verksamheten. Utskottets majoritet anser inte att det finns
några vägande skäl att hindra fortsatt förändring och utveckling på börsom-
rådet när det gäller handel med finansiella instrument. Vid de auktoriserade
marknadsplatserna kan handel ske utan fördyrande mellanhänder, och möj-
ligheter ges för speciella nischföretag, t.ex. företag inom en viss geografisk
region, att starta en verksamhet och verka utifrån de förutsättningar som där
råder. På denna punkt är det delade meningar i utskottet.
Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till utskottets hemställan i dess
helhet.
Anf. 16 LEIF MARKLUND (s):
Fru talman! Jag vill något bemöta den redovisning som utskottsmajorite-
tens företrädare lämnat beträffande auktoriserade marknadsplatser som al-
ternativ till börs. Finns det inga betänkligheter - jag tänker närmast på att
Göran Hägglund företräder ett parti som har etik och moral som grund -
för att man öppnar för en eventuellt osundare värdepappershandel? Det står
ganska klart att det inte finns några likheter i det kontinentala Europa, utan
det är England och USA som stått som förebilder för utformningen av en
annan typ av värdepappershandel i det här landet.
Sedan talar utskottsmajoritetens företrädare om geografiska regioners
möjligheter. Sådana möjligheter finns ju genom att man kan öppna andra
börser, samtidigt som samma sundhetskrav ställs på värdepappershandel.
Några tungt vägande skäl finns inte för öppnandet av möjligheter till auktori-
serade marknadsplatser som alternativ till börs.
Anf. 17 GÖRAN HÄGGLUND (kds):
Fru talman! Leif Marklund har några synpunkter på den redovisning som
jag lämnade och också på utskottsmajoritetens ställningstagande i ett par
frågor, främst gällande de auktoriserade marknadsplatserna. Han hävdar att
behov av sådana marknadsplatser inte föreligger. Han tycker inte att det
finns några tungt vägande skäl härför. Det är i och för sig ett synsätt som man
kan ha. Jag tycker, att så länge det inte finns tunga skäl mot möjligheten till
nya former för aktiehandel, för ny utveckling inom denna handel, skall inte
lagstiftaren sätta stopp för den.
Leif Marklund frågade hur en representant för ett parti som talar om etik
och moral kan stå bakom förslaget. Jag tycker inte det är särdeles märkligt.
Vi talar om en marknadsekonomi med moral. Staten skall fastställa klara
spelregler för hur marknaden skall fungera. Jag tycker att den nya lagstift-
ningen kommer att uppfylla detta krav väldigt väl.
Anf. 18 LEIF MARKLUND (s):
Fru talman! Det finns starkt vägande skäl emot. Finansinspektionen,
Stockholms fondbörs, Svenska bankföreningen och Svenska fondhandlar-
föreningen, som alla sysslar med aktiehandel, anser att det finns stor risk för
att man öppnar för äventyrligheter när det gäller värdepappershandel. Det
är väldigt märkligt att det inte finns några betänkligheter hos utskottsmajori-
tetens företrädare i denna kammare.
Anf. 19 GÖRAN HÄGGLUND (kds):
Fru talman! Naturligtvis görs det avvägningar vid alla ställningstaganden
av den här arten. Vi från utskottsmajoritetens sida gör - och det gör tydligen
regeringen också - den bedömningen att det inte handlar om några äventyr-
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Ny börslagstiftning
m.m.
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 124
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Ny börslagstiftning
m.m.
ligheter, som Leif Marklund påstår här. Man vill skapa fasta regler och ramar
för verksamheten och ge möjligheter att utveckla nya former för handel med
finansiella instrument.
Att det finns invändningar mot förslaget på olika håll är ingenting ovan-
ligt. Det vore snarare ovanligt om vi skulle diskutera ett förslag som alla var
helt och hållet överens om. Det är inget särskilt med detta. Dessutom är en
del aktörer som har synpunkter naturligtvis angelägna om att behålla en viss
ställning på den marknad som redan i dag existerar. Deras ställningstagande
får ses mot den bakgrunden.
Anf. 20 LEIF MARKLUND (s):
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Göran Hägglund: Anser Göran
Hägglund att större kunskap finns i en liten snäv krets inne på departemen-
tet? Man försvarar ju ett förslag som inte gick ut på remiss och som inte är
prövat på något sätt. Man nonchalerar helt den största kunskapen på det här
området och skriver en proposition utifrån en mycket snäv syn på frihet un-
der frihetens tecken.
Anf. 21 GÖRAN HÄGGLUND (kds):
Fru talman! Jag anser att den största kunskapen finns på marknaden. Det
kommer att visa sig när de nya formerna har öppnats. Finns det behov av
den här typen av handelsplatser, kommer sådana att öppnas. Kunderna
kommer att utnyttja den möjligheten, och företag kommer att verka där.
Om det inte finns några behov och marknaden bedömer att det här är en
äventyrlighet, som Leif Marklund beskriver det, kommer ingen handel att
ske.
Jag vidhåller alltså att den uppläggning som föreslås i betänkandet innebär
de ramar som är nödvändiga. Det här kommer att ge nya och spännande
möjligheter för handel med finansiella instrument.
Anf. 22 LEIF MARKLUND (s):
Fru talman! Jag tackar Göran Hägglund för svaret. Det var mycket bra
att han konstaterade att den största kunskapen finns på marknaden, men då
borde ju också regeringen ha tagit hänsyn till den kunskapen innan man
skrev som man gjorde.
Anf. 23 GÖRAN HÄGGLUND (kds):
Fru talman! Om marknaden är myndigheter och företag, består den också
av enskilda personer som vill köpa och sälja aktier eller andra finansiella in-
strument. Det är ju inte självklart att den struktur som finns i dag skall vara
given i all oändlighet, utan här finns möjligheter till utveckling. Dagens aktö-
rer är inte alltid så intresserade av de förändringar som bör ske, att de tillstyr-
ker de förändringar som föreslås.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 18 §.)
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU30 Vissa elmarknadsfrågor (prop. 1991/92:133).
Anf. 24 BIRGITTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen påbörjade ett arbete med
att ombilda dåvarande statens vattenfallsverk till aktiebolag, och i samband
därmed skiljde man ut stamnätet som en separat organisatorisk enhet. Vid
ombildandet av Vattenfalls verksamhet fördes stamnätet över till ett nytt af-
färsverk, Svenska kraftnät. Därigenom hade vi socialdemokrater tagit det
första steget för att skapa en elmarknad med konkurrens.
Handeln med el är mer komplicerad än handeln med varor. De tunga inve-
steringarna i högspänningsnäten gör att konkurrenter inte kan bygga upp
konkurrerande kraftnät och på så sätt ta sig in på marknaden. Därigenom
uppstår det ett tekniskt monopol. Mot denna bakgrund har man i Sverige,
liksom i andra länder, haft en strikt reglering av elmarknaden. I de flesta
länder har man dessutom haft statliga monopol eller i varje fall en stark do-
minans av offentligt ägande.
I jämförelse med andra länder har Sveriges elmarknad haft större inslag
av konkurrens genom att ett flertal fristående kraftproducenter haft vissa
möjligheter att konkurrera. I propositionen föreslås det att Svenska kraftnät
tills vidare skall behållas i affärsverksformen för att man skall kunna bevaka
möjligheterna till den offentliga insyn som är befogad med tanke på mono-
polställningen.
Det förs dock en diskussion i propositionen, där man säger att Kraftnät
kan drivas i aktiebolagsform. Den frågan anser vi vara något för tidigt väckt
mot bakrund av att Svenska kraftnät nyss har bildats, och varje organisation
bör få finna sina former. Dessutom har regeringen tillkallat en särskild utre-
dare för att se över vissa lagstiftningsfrågor när det gäller elmarknadsområ-
det. För oss i näringsutskottet är det en kunnig och välkänd person som har
fått detta uppdrag. Han bör få slutföra sitt uppdrag. En första redovisning
kommer i början av nästa år.
Vidare anser vi att förslaget till lagstiftning på konkurrensområdet bör läg-
gas fram i den proposition som regeringen har utlovat till hösten, innan man
kan göra några ställningstaganden av den här typen. Därför yrkar jag bifall
till vår reservation om att Svenska kraftnät skall behållas i affärsverksform
till dess att man har mer kunskaper i frågan.
En annan sak som också togs upp i vår motion om elmarknadsfrågor var
att Sverige vid en EG-anpassning inte skall gå före och öppna sina markna-
der innan några andra länder gör det. Jag är tacksam för att också majorite-
ten har pekat på att det är ömsesidighet som skall gälla och att detta är viktigt
att beakta. Utredaren har där en viktig uppgift att undersöka möjligheterna
till en harmonisering på elmarknaden, som är helt nödvändig. Jag yrkar
alltså bifall till vår reservation.
Vissa
elmarknadsfrågor
19
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Vissa
elmarknadsfrågor
20
Anf. 25 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Fru talman! Det betänkande som vi just nu diskuterar har rubriken Vissa
elmarknadsfrågor. Jag upplever denna rubrik som en något blygsam och
opretentiös beskrivning av någonting som kommer att spela en betydligt
större roll i framtiden än vad vi kanske har en aning om i dag.
I betänkandet slår man fast tre punkter.
För det första: Målet för förändringarna skall vara att utnyttja produk-
tions- och distributionsresurserna mer rationellt.
För det andra: För att åstadkomma detta måste konkurrensen skärpas så
att det blir en effektivare prisbildning.
För det tredje: Möjligheterna till import och export av elektricitet skall
ökas.
Allt detta är bra och riktigt. Regeringen går väldigt försiktigt fram i den
proposition som behandlar den här frågan.
Det är klart att det finns anledning att fundera litet grand. Trots allt har
svensk kraftindustri fungerat väldigt rationellt under många år. Sverige har
därigenom haft en god tillgång på el för utbyggnad av näringslivet och även
för att ge hushållen tillgång till billig el.
Det är värt att notera att det finns en uppenbarlig risk för att elen söker
sig till den marknad, där man är beredd att betala ett högre pris, när den
svenska elmarknaden öppnas mot Europa. Det blir då fråga om en balans-
gång mellan att bevara en konkurrensfördel när det gäller tillgången till billig
el kontra de resultat som uppnås genom en ökad konkurrens på den svenska
elmarknaden och de många fördelar som ändå finns med en öppnare och
friare marknad.
Det är därför riktigt att man tar det här steget, men att man går försiktigt
fram. Just med den ömsesidighet som Birgitta Johansson nyss talade om och
som vi är överens om finns det möjligheter att uppnå en lämplig balans efter
hand som marknaden öppnas för anpassning till och förhandlingar med
andra länder. Vi är klart medvetna om att man i många av Västeuropas län-
der har långa förmånliga leveransavtal i fråga om el, där elpriset ligger
mycket lägre än vad den svenska industrin är van att betala i Sverige, trots
att vi har en fantastiskt fin mix mellan kärnkraft och vattenkraft. Därför
måste just ömsesidigheten vara ledstjärnan i det successiva öppnandet av
den svenska elmarknaden.
Fru talman! Egentligen är skillnaden mellan reservanterna och majorite-
ten väldigt liten. I rimlighetens namn skulle alla partier ha kunnat vara över-
ens om det här steget. Vi är överens om målet, om behovet av konkurrens,
och vi är också överens om att möjligheterna öppnas mer mot Europa. Det
enda som det hela gäller är frågan huruvida Svenska kraftnät skall vara ett
aktiebolag eller ett affärsverk.
På s. 6 i betänkandet gör utskottets majoritet följande ställningstagande:
”Enligt direktiven---skall utredaren bl.a. pröva villkoren för innehav av
nya utlandsförbindelser och därvid överväga om särskilda krav bör ställas på
koncessionsinnehavaren mot bakgrund av bl.a. anläggningarnas betydelse
för infrastrukturen och för en elmarknad med konkurrens.” Vidare står det:
”Enligt utskottets mening bör storkraftnätet, inkl, överföringsförbindel-
serna med utlandet, mot bakgrund av dess ställning som ett naturligt mono-
pol förvaltas av Svenska kraftnät. Utskottet tillstyrker sålunda regeringens
förslag i detta avseende.”
Den sista meningen i stycket lyder: ”1 dagens läge skulle dock en privatise-
ring innebära en uppenbar risk för att konkurrensen sätts ur spel.”
Det blir så, fru talman, att den särskilde utredaren, för att det skall bli en
bra och naturlig balans, kommer att beakta de problem och de risker som
den ökade exponeringen utsätter svensk kraftverksindustri för. Därför
tycker jag att man egentligen vid det här tillfället borde ha fått uppleva att
socialdemokraterna dragit tillbaka sin reservation, så att vi därefter hade
kunnat fatta beslut på grundval av ett totalt enigt betänkande.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på motio-
nen.
Anf. 26 BIRGITTA JOHANSSON (s):
Fru talman! Vad som står i de stycken som Per-Richard Molén läst upp är
alldeles riktigt. Vi har ungefär samma ståndpunkt när det gäller de frågor
som rör Svenska kraftnät. Men eftersom Svenska kraftnät bildades den 1 ja-
nuari bör man ha lugn och ro, och den särskilde utredaren bör få möjlighet
att belysa de olika problem som finns både på konkurrensområdet och när
det gäller vissa lagstiftningsfrågor avseende överföring av el.
Mot denna bakgrund har vi skrivit vår reservation. Vi menar att det nu
inte skall göras några uttalanden, utan vi vill behålla affärsverksformen.
Anf. 27 PER-RICHARD MOLÉN (m):
Fru talman! Jag tycker att Birgitta Johansson kanske litet grand ser spöken
på ljusa dagen.
Om vi rannsakar oss själva finner vi nog att det ändå finns mycket små
skiljaktigheter. Något klart uttalande om i vilken form Svenska kraftnät skall
verka har över huvud taget inte gjorts. Företaget skall kanske arbeta i affärs-
verksform eller vara ett aktiebolag som är helt ägt av staten. Kanske skall
det vara någon annan form.
Låt oss följa anpassningen till den nya marknaden. Det tror jag vore vär-
defullt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 18 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU32 Ombildning av Stadshypotek, m.m. (prop. 1991/92:119).
Anf. 28 LEIF MARKLUND (s):
Fru talman! Då vi nu har att behandla näringsutskottets betänkande rö-
rande ombildning av Stadshypotek, bör det noteras att den socialdemokra-
tiska regeringen under slutet av förra riksmötet föreläde riksdagen en propo-
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Ombildning av
Stadshypotek,
m.m.
21
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Ombildning av
Stadshypotek,
m.m.
22
sition, som genom motioner från övriga partier avvisades. Ärendet avsluta-
des aldrig i riksdagen.
Den nu sittande borgerliga regeringen återkallade propositionen 1991 för
att våren 1992 lägga fram i princip samma proposition. Detta kan tyckas
märkligt.
Fru talman! I propositionen föreslås att Stadshypotek ombildas till ett kre-
ditaktiebolag. Ombildningen sker genom att Stadshypotekskassan och de 20
hypoteksföreningarna fusioneras, varefter rörelsen förs över till ett av kas-
san helägt aktiebolag.
Eftersom det nu framlagda förslaget i stort överenstämmer med det tidi-
gare socialdemokratiska förslaget, ansluter vi oss i huvudsak till propositio-
nen.
På en punkt har vi en annan uppfattning än regeringen. Vi anser att riksda-
gen redan nu bör föreskriva kassan att till staten betala kassans värde före
fusionen mellan kassan och föreningarna. Detta belopp beräknas till ca 5
miljarder kronor.
Statens anspråk på denna förmögenhet kan regleras genom ett skuldebrev
till staten på 5 miljarder kronor. För denna kredit bör kassan betala en rimlig
ersättning tills skulden är reglerad.
Regeringen kan här förhandla med kassan om rimlig ersättning och om
hur skulden skall avvecklas.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservation 1 och bifall till
utskottets hemställan i övrigt.
Anf. 29 ROLF L. NILSON (v):
Fru talman! Som Leif Marklund sade lade den förra regeringen vid unge-
fär samma tid för ett år sedan fram en proposition med ett innehåll som var
snarlikt den borgerliga regeringens proposition, vilken nu har resulterat i det
här betänkandet. I någon detalj skiljer det sig. Det gäller det som också Leif
Marklund berörde, nämligen vart det överskott som bildas skall ta vägen.
Den proposition som lades fram förra gången avvisades av vänsterpartiet.
Vi tyckte inte att det fanns några riktigt tunga skäl för ombildningen. Samma
uppfattning har också förts fram av remissinstanser, t.ex. av Landsorganisa-
tionen.
Argumenten går ut på att organisationen skall anpassas till avreglering,
internationalisering, något som redan har skett inom kreditmarknaden, och
att statens engagemang skall avvecklas. Dessutom säger man att övriga kon-
kurrerande kreditinstitut är aktiebolag. Vi tycker inte att detta är tunga ar-
gument. Vad många säger verkar inte hålla: har man en diffus ägarbild har
man inte klarat finanskrisen speciellt bra.
Stadshypotek har klarat sig förhållandevis bra. Det kan inte uteslutas att
detta har samband med den litet speciella karaktär när det gäller både orga-
nisationsform och marknadsinriktning som Stadshypotek har och har haft.
Om den föreslagna ändringen genomförs, kommer särarten att försvinna,
och ganska snart är Stadshypotek en helt vanlig bank.
Till skillnad från regeringen och Socialdemokraterna anser jag att det är
en fördel om det finns olika företagsformer och om de kan konkurrera på
samma marknad. Hypoteksinstituten bedriver sin verkamhet ungefär som
sparbankerna har gjort tidigare, utan krav på extern avkastning, och på
samma sätt som konsumentkooperationen bedriver sin verksamhet. Väns-
terpartiet har tidigare i många sammanhang uttalat sin uppskattning av
denna verksamhetstyp,
Även frågan om kapitaltäckningen tas upp. Detta är ett problem i den nu-
varande organisationsformen. I propositionen berörs en möjlighet som rege-
ringen men inte vänsterpartiet avvisar, nämligen att staten kan betala in de-
lar av den utställda garantin. Detta är inte något som är främmande för
Vänsterpartiet. Att ställa garantier och eventuellt betala in dem är ju inte
någonting som längre är främmande för regeringen heller. Man kan se på
engagemangen beträffande Första sparbanken och Nordbanken.
Eftersom regeringen inte har anfört några vägande argument avvisar vi
förslaget till ombildning, och då jag inte var närvarande när ärendet slutbe-
handlades och justerades i näringsutskottet, får jag här i kammaren yrka bi-
fall till motion 1991/92:N55, vilket innebär avslag på utskottets hemställan.
Anf. 30 GUDRUN NORBERG (fp):
Fru talman! Stadshypotek är ett av Sveriges mest välkända och utnyttjade
kreditinstitut. De tre hypoteksorganisationerna Stadshypotek, Landshypo-
tek och Skeppshypotek har gamla anor, och deras historia återspeglar olika
näringsverksamheters finansieringsproblem och kreditbehov.
Landshypotek bildades i mitten av 1800-talet i syfte att förse jordbruket
med långfristigt kapital till fast ränta. I slutet av 1800-talet och början av
1900-talet tillkom Stadshypotek med uppgift att tillhandahålla långfristiga
.primärlån till fastigheter i städer för att tillgodose behovet av bostäder i de
då snabbt växande tätorterna. Skeppshypotekskassan är av något senare da-
tum. Den bildades år 1929 för att möta kravet på ett speciellt finansierings-
institut för rederinäringen.
I dag står vi inför en modernisering av Stadshypotek, därför att ändrade
förutsättningar kräver detta. Det är inte så länge sedan vi i näringsutskottet
behandlade frågan om nya kapitaltäckningsregler för banker och andra fi-
nansinstitut. Dessa regler berör även hypoteken.
Därefter - från den 1 februari 1990 - gäller enhetliga kapitaltäckningsreg-
ler för banker, finansbolag, fondkommissionsbolag, kreditaktiebolag och
hypoteksinstitut. Kapitalkravet har fastställts på en internationellt accepte-
rad lägsta nivå. Därmed har kapitaltäckningskravet höjts från 2 till 8 % för
lån till kontors-, affärs- och jordbruksfastigheter. För bostadsfastigheter har
kapitalkravet höjts till 4 %.
Det innebär samtidigt att de statliga garantiförbindelserna inte får beaktas
vid beräkning av kapitalbasen, utan endast inbetalt kapital. Den garanti som
staten ställt för stadshypotekskassan, och som för närvarande uppgår till 27
miljarder kronor, får således inte räknas in i kapitalbasen.
Eftersom stadshypoteksorganisationen saknar någon egentlig ägare, så
finns det ingen som kan ge det kapitaltillskott som behövs.
Det problemet skulle möjligen kunna lösas genom att staten betalar in den
utställda garantin. Men en sådan lösning är otänkbar, eftersom den är oför-
enlig med ställningstagandet att statens åtagande bör avvecklas. Det måste
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Ombildnitig av
Stadshypotek,
m.m.
23
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Ombildning av
Stadshypotek,
m.m.
alltså öppnas en annan möjlighet att tillföra baskapital om Stadshypotek
skall kunna fortsätta sin verksamhet och expandera.
Om institutet ombildas till aktiebolag öppnas den riskkapitalmarknad som
andra, konkurrerande kreditinstitut redan nu har tillgång till. Kapitalbasen
kan då förstärkas genom nyemission av aktier. Detta talar med styrka för att
Stadshypotek ombildas till aktiebolag.
Socialdemokraternas förslag att staten skall plocka av - konfiskera - 5 mil-
jarder från Stadshypotek i samband med bolagiseringen är oacceptabelt ur
vår och regeringens synpunkt. Att motivera med tidigare gynnsamma skatte-
regler håller inte. Med den hänvisningen skulle många enskilda fall kunna
behandlas likadant. I ännu fler fall skulle man kunna kvittera ut stora belopp
från staten för att man varit missgynnad av tidigare skattelagar.
Detta argument är inte bärande. Jag yrkar därför avslag på reservationen
och Vänsterpartiets motion samt bifall till utskottets hemställan i betänkan-
det.
Anf. 31 LEIF MARKLUND (s) replik:
Fru talman! Uttryck som konfiskering är ganska vårdslösa att använda i
det här sammanhanget i kammaren. Lagrådet har studerat Stadshypotek,
som i princip saknar ägare, och konstaterat att det inte finns någon klar ägar-
bild - varken föreningar eller staten. Skeppshypotek och Landshypotek har
däremot en klarare ägarbild.
Staten har genom gynnsamma regler när det gäller skatter och kredit tagit
betalt för sina krediter. Man har bidragit ordentligt till att bygga upp den
förmögenhetsmassa som i dag finns i Stadshypotek. Det finns 6,6 miljarder
i kassan och ungefär 7 miljarder ute i föreningarna. Förmögenheten uppgår
således till över 12 miljarder. Man får då anse det vara rimligt att staten kan
göra anspråk på en del av den här förmögenhetsmassan. Det tycker vi sker
lämpligast genom ett skuldebrev. Det finns ingenting i lagrådets beskrivning
som skulle sätta stopp för ett sådant förfaringssätt.
Jag yrkar än en gång bifall till den reservation som har undertecknats av
Socialdemokraterna.
Anf. 32 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Fru talman! Med det socialdemokratiska förslaget vill ni att staten skall
plocka åt sig dessa fem miljarder. Vi hävdar att det inte finns någonting som
säger att det här är statens pengar. Som jag sade i mitt tidigare inlägg kan
man inte hänvisa till att man har varit gynnad av tidigare skatteregler. Man
kan hänvisa till många andra organisationer, företag och myndigheter som
har varit missgynnade i andra sammanhang och där det i så fall skulle kunna
få motsatt verkan. Jag tycker att det är en icke bärande anledning att plocka
in dessa pengar till staten. Jag förstår mycket väl Socialdemokraterna, som
i dagens läge har sett det här som en bra utväg för att kunna finansiera andra
saker i sitt budgetförslag. Därför vill man ta in dessa fem miljarder. Vi anser
fortfarande att det inte är rätt.
Anf. 33 LEIF MARKLUND (s) replik:
Fru talman! Jag vill än en gång påtala för utskottsmajoritetens företrädare
att det handlar om mycket gynnsamma skatteregler och att Stadshypotek har
fått nästintill rena subventioner genom sina kreditgarantier hos staten. Om
man har subventionerat någonting är det väl rimligt att det inte är konfiske-
ring om man tar igen det i ett sådant här läge.
Utskottsmajoritetens företrädare borde också vilja komma åt de fem mil-
jarderna. Mot bakgrund av rörigheten, den tappade känslan för svensk eko-
nomi och det budgetunderskott vi har i Sverige i dag borde dessa fem miljar-
der faktiskt vara mycket tilltalande.
Anf. 34 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Fru talman! Det är väl ändå mycket, Leif Marklund, som under årens lopp
har varit och är subventionerat av staten. Inte kan man åberopa sådana reg-
ler för att lägga vantarna på fem miljarder när det i ett ombildningsskede
finns möjlighet till det. Det är ett bekvämt sätt för Socialdemokraterna att
ta in fem miljarder. Men vi anser inte att man skall göra det. Det är inte rätt,
och staten har inte större äganderätt till dessa pengar än någon annan.
Talmannen anmälde att Leif Marklund anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 35 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Fru talman! Vi i Ny demokrati stöder utskottets majoritet i betänkandet
om Stadshypotek och ombildningen av Stadshypotek. Jag finner det emeller-
tid angeläget att framföra några kommentarer med anledning av en senkom-
men skrivelse från Stadshypotek. Det gäller vad som sägs i propositionens
punkt 3, där lag om inkomstskatteregler med anledning av vissa omstruktu-
reringar inom den finansiella sektorn m.m. behandlas.
De ogynnsamma skatteregler som Stadshypotek syftar på återfinns i 3 §
i den föreslagna lagen om omstruktureringer inom den finansiella sektorn.
Innebörden är att den nya bolaget, Stadshypotek AB, till skillnad från andra
företag inte skall få räkna hela sitt egenkapital som underlag för avsättning
till skatteutjämningsreserv, surv, och som underlag för framtida s.k. Annell-
avdrag. För all framtid skall enligt lagförslaget 25 % av en på visst sätt beräk-
nad del av bolagets vid ombildningen erhållna egenkapital undantas från
dessa underlag.
Inskränkningen av surv-underlaget får effekt omedelbert. Redan vid den
första taxeringen, när tidigare obeskattade reserver skall återföras till be-
skattning, får bolaget göra en mindre surv-avsättning än som normalt skulle
gälla och därför betala mer i skatt. Begränsningen avseende Annellavdraget
torde däremot ge upphov till en ökad skattebelastning först med ett antal års
fördröjning.
Jag tycker att det påpekande som Stadshypotek här har gjort är värt att
lägga på minnet. Jag vill i den här debatten gärna fästa kammarens ledamö-
ters och även regeringens uppmärksamhet på det här förhållandet. Jag utgår
ifrån att man när vi har antagit detta betänkande kommer att i ett senare
skede föra kompletterande diskussioner just beträffande det som sägs i pro-
positionens punkt 3 om lag om vissa inkomstskatteregler osv.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Ombildning av
Stadshypotek,
m.m.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 18 §.)
25
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Lagervärdering,
m.m.
26
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU35 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 18 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU30 Lagervärdering, m.m. (prop. 1991/92:86).
Anf. 36 LARS HEDFORS (s):
Herr talman! Man skulle nog kunna säga att det råder ganska stor enighet
i Sveriges riksdag om utformningen av företagsbeskattningen. Det har varit
så ganska länge, åtminstone sedan utredningen om reformerad företagsbe-
skattning lade fram sitt betänkande någon gång i slutet av 80-talet, och fram
till dags dato, inkl, tiden för den stora skattereformen.
Det finns egentligen inte heller någonting i detta betänkande från skatte-
utskottet som jävar detta påstående. Propositionen, som väl är av mer tek-
nisk art, accepteras till nästan hundra procent.
Det finns också en stor majoritet för att avslå de allra flesta av motionerna,
även om det måste sägas att vi i det här sammanhanget nog har litet skilda
utgångspunkter för avstyrkandet av en del av dem. Den borgerliga majorite-
ten avstyrker dem därför att man vill utreda vidare och förmodligen också
komma tillbaka senare med förslag som påminner om dem som finns i motio-
nerna. Vi socialdemokrater vill avslå motionerna därför att vi tycker att de-
ras förslag är felaktiga.
Jag skulle t.ex. tro att många borgerliga ledamöter här i kammaren i dag
skulle vilja rösta för motionen om avskaffande av dubbelbeskattningen av
aktieutdelningar. Om man tänker tillbaka på vad som har förevarit, finner
man att såväl moderater som folkpartister ivrigt har förespråkat att dubbel-
beskattningen av aktieutdelningar skall avskaffas. Vi socialdemokrater säger
nej till detta, eftersom vi tycker att dubbelbeskattningen skall vara kvar, inte
minst mot bakgrund av den mycket förmånliga företagsbeskattning som gäl-
ler i Sverige.
Vi socialdemokrater har reserverat oss till förmån för två motioner. Den
ena motionen är en partimotion med Ingvar Carlsson som första namn och
handlar om beskattningen av enskilda företagare. Där har vi velat peka på
två problem som kan uppstå när riksdagen så småningom skall ta ställning
till den proposition som är under utarbetande och som grundar sig på utred-
ningen om neutral företagsbeskattning. Vi tycker att det finns två problem
som bör beaktas i detta sammanhang, och vi menar att riksdagen skall tala
om detta för regeringen.
För det första tycker vi att man vid beskattningen av enskilda företag skall
se till att det blir en neutralitet inte bara i förhållande till andra företagsfor-
mer, utan också i förhållande till enskilda löntagare. Det är en nog så besvär-
lig balansgång, och det kan man inte tala om tillräckligt ofta.
När man för det andra, som utredningen föreslår, vill sänka skatten med
2 miljarder kronor för denna grupp av företagare, kommer det att uppstå
risker för skatteplanering. Det är något som man borde tänka på när man
utformar propositionen.
I en annan reservation har vi socialdemokrater krävt en skärpt kontroll
av företagens utlandsförlagda kurser och konferenser. Vi och väldigt många
andra vet att det här är något som missbrukas. Det är inte konferenser och
kurser som man åker till utan någonting helt annat, som sker under täckman-
tel av konferens eller kurs. Vi tycker också att det är viktigt att sådana verk-
samheter i så stor utsträckning som möjligt förläggs till Sverige. Det skulle
vara bra inte minst för den svenska turistnäringen. Därför har vi yrkat på ett
tillkännagivande till regeringen om detta.
När nu detta om enigheten om företagsbeskattningen är sagt, bör man i
fullständighetens namn också tala om att det finns mörka moln vid horison-
ten. Det verkar som om regeringen faktiskt skulle vilja blåsa till strid även
när det gäller företagsbeskattningen. Jag tänker på den utredning som skat-
teministern har tillsatt alldeles i dagarna med uppgift bl.a. att lägga fram för-
slag om att sänka bolagsskattesatsen till 25 %.
Jag skulle vilja fråga var logiken i det förslaget finns. Tidigare har den bor-
gerliga regeringen sänkt kapitalinkomstskatten och förmögenhetsskatten
med hänvisning till förhållandena i EG, trots att vi alla vet att det egentligen
inte finns någon gemensam linje inom EG när det gäller förmögenhetsbe-
skattningen och kapitalinkomstbeskattningen. Det är mycket stora variatio-
ner inom EG på den punkten. Man har ändå hänvisat till förhållandena i
EG, för att därmed kunna motivera väldiga skattesänkningar för kapital-
ägare och förmögenhetsinnehavare.
När det gäller bolagsskatten vet vi att det finns en mycket långt framskri-
den diskussion i EG med konkret utarbetade förslag, som innebär att man
skall ha en minimiskattesats på 30 %. Trots detta kommer alltså regeringen
att föreslå att bolagsskattesatsen skall sänkas till 25 %. Det är därför som jag
efterlyser logiken i detta förslag.
I utredningens direktiv finns det också en del andra skrämmande propåer.
Man föreslår t.ex. att underskott i näringsverksamhet skall kunna kvittas
mot inkomst av tjänst. Det är inget som helst tvivel om att ett genomförande
härav kommer - det vet vi av bitter erfarenhet - att leda till ökad skattepla-
nering. Det är också ett slag mot skattereformens grundprinciper.
Det är egentligen bara att med ett visst vemod konstatera att folkpartiet
på den punkten har blivit överkört än en gång av den moderata ångvälten.
Man är nu i full färd med att riva upp i stort sett hela skattereformen. Det
blir inte särskilt mycket kvar.
Herr talman! Det finns dock anledning att återkomma till detta i senare
diskussioner, och jag skall därför inte fördjupa mig mer häri. Jag skall av-
sluta mitt anförande med att yrka bifall till de reservationer, nr 3 och nr 8,
som socialdemokratin har knutit till betänkandet.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Lagervärdering,
m.m.
27
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Lagervärdering,
m.m.
28
Anf. 37 BO G. JENEVALL (nyd):
Herr talman! Jag har hastigt och lustigt fått överta uppgiften att företräda
mitt parti här, eftersom Peter Kling i går kväll tyvärr insjuknade och nu ligger
på sjukhus. Han kan alltså inte delta i debatten i dag.
Jag är av naturliga skäl inte särskilt insatt i dessa ärenden, men jag vill
ändå ta upp en fråga som jag vet är synnerligen angelägen för Peter Kling.
Det gäller möjligheterna till avskrivning vid rån. Som bekant är det enbart
banker som har möjligheten att göra en sådan avskrivning. Det är märkligt
att man om man har blivit utsatt för ett rån, som naturligtvis har bekräftats
vid en utredning, inte skall få göra avdrag för det i sin rörelse.
Det är också anmärkningsvärt att det finns en s.k. positiv skrivning i denna
fråga i ett betänkande som lades fram tidigare i våras. Trots det har rege-
ringen inte återkommit med något förslag i den här riktningen. Det finns en
liknande positiv skrivning även i det betänkande vi behandlar nu.
Jag vill yrka bifall till reservation 2 vid mom. 4, reservation 5 vid mom. 9,
reservation 6 vid mom. 12 och reservation 7 vid mom. 14. Givetvis står vi
även bakom övriga reservationer, men vi nöjer oss med att yrka bifall till
dessa.
Anf. 38 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! En tidigare talare sade att det råder ganska stor enighet i de
skattepolitiska frågorna vad gäller företagsbeskattningen. Det är riktigt. Det
är nästan ett s.k. understatement. Här råder nästan en bedövande enighet.
Det är väl egentligen bara vi i Vänstern som avviker. Precis som i visan om
Titanic är det bara någon passagerare i tredje klass som tränger sig litet
grand. Men vi tycker att man nog bör trängas i den här enigheten och påpeka
att det finns skäl att se dessa frågor ur andra aspekter.
Då kan någon säga att det är klart att det råder total enighet med så aparta
åsikter som Vänstern har. De vill ju alltid höja skatterna, i all synnerhet för
företagarna. För en vänsterpartist kan väl aldrig företagsskatten bli nog hög.
Den klassiska vänsterparollen är ju att beskatta kapitalet.
Jag kan förstå att man har den uppfattningen om Vänsterpartiet. Man
tycks mena att Vänsterpartiet alltid för samma politik, som en slags allvä-
derskostym. Den passar lika bra i regn som sol, lika bra i högkonjunktur som
i lågkonjunktur: ”Beskatta kapitalet och kläm åt företagarna!” Det här är
den gängse bild som sprids om Vänsterns skattepolitik och förhållande till
företagarna. Men den är felaktig. Möjligen har den någon gång varit litet
riktig, men i dag är den helt felaktig.
Vi vet att ekonomin är internationell och att det behövs ungefär samma
avkastning, vinster, i Sverige som konkurrenterna i omvärlden vill ha. Vi vet
att Sverige inte kan avvika påtagligt och ha en kraftigt högre företagsbeskatt-
ning än omvärlden. Det skulle leda till problem. Men företag som lever i
verkligheten vet att skatten inte är den avgörande faktorn.
Herr talman! En gång studerade jag psykologi. Min psykologilärare sade
att det finns ett problem inom psykologin, nämligen att om något upplevs
som verklighet är det också verkligt till sina konsekvenser. Ibland förekom-
mer det tvångsföreställningar.
Länge har uppfattningen spritts att Sverige är något av ett - ursäkta ut-
trycket, herr talman - skattehelvete för företagare. Nu är det inte så! Men
om den uppfattningen sprids under tillräckligt lång tid, upplevs den ibland
som verklig. Man kan få uppfattningen att det är bättre att vara företagare i
Tyskland, Belgien eller Frankrike. Men verkligheten är att företagsbeskatt-
ningen inom EG-länderna generellt sett är kraftigare och högre än i Sverige.
Redan den formella skattesatsen på 30 % i Sverige innebär en av världens
lägsta beskattningsnivåer.
OECD - som ingen kan beskylla för att vara ett vänstervridet organ utan
som tvärtom är ett mycket aktat internationellt organ, stött av industrivärl-
dens regeringar - har gjort en grundlig undersökning som publicerades i vå-
ras. Alla OECD-staterna har kartlagts. Man fann då att Sverige hade den
mest förmånliga bolagsbeskattningen.
Bengt Westerberg sade i en intervju i SAF-tidningen under valrörelsen att
Sverige har en världslåg bolagsskatt, men att den kanske ändå måste sänkas.
Hela filosofin i den borgerliga politiken är att sänka skatterna så att det blir
tillväxt. Men det stämmer inte. Tvärtom, tillväxten kan bromsas. Det här
gör att man får politiskt garanterade vinster, som inte är motiverade på
marknaden. Det var så man gjorde med devalveringspolitiken på 80-talet.
Samma metod används nu genom att politiskt trolla fram vinster med hjälp
av skattesänkningar. Men det ger ingen uthållig tillväxt. Tillväxten måste
klaras på marknaden i rättvis konkurrens med konkurrenterna.
Jag nämnde OECD-rapporten. Vi har ett finansdepartement, som i
många stycken är hedervärt - särskilt på tjänstemannasidan. Man har där
gjort en omfattande studie och jämfört svenska och europeiska skatter. Rap-
porten heter Sverige, Europa och skatterna och gavs ut av finansdeparte-
mentet i våras. Rapporten visar klart att kapitalinkomstbeskattningen i Sve-
rige är gynnsam. Särskilt gäller det vid maximala marginalskatter, och det
gäller såväl för utdelning som för räntor. Maximal marginalskatt vid aktieut-
delning är i Sverige ungefär 30 %, och den kommer att bli ungefär 25 %
1993. Genomsnittet i EG är 47-50 %, dvs. vida högre. Det här gäller bolag
och utdelning på aktier, och även efter dubbelbeskattningseffekterna råder
detta mycket gynnsamma läge.
Jag talar här om att den formella skattesatsen är 30 %. En tidigare talare
efterlyste logiken i att regeringen funderar på att sänka skattesatsen ytterli-
gare. Ja, det finns en logik. Den verkliga skattesatsen är inte 30 %. Nu sägs
det att alla reserveringsmöjligheter skall tas bort och skatten sänkas från 50
till 30 %. Men egentligen är det en höjning, eftersom reserveringsmöjlighe-
terna tas bort.
Men så infördes bakvägen en ny reserveringsform, nämligen skatteutjäm-
ningsreserven, den s.k. surven. Den gör att det genomsnittliga skatteuttaget
är endast ca 20 %. För vissa företag kan det vara något högre, men för vissa
storföretag faktiskt ännu lägre. Det systemet är komplicerat och krångligt.
Vi har väckt motioner om att ta bort det systemet. Vi vill ha ett rakt och
enkelt företagsskattesystem.
Motionen avslogs i våras. Ett enigt utskott ansåg att det inte fanns några
skäl att ändra på detta. Men nu har regeringen tillsatt en utredning som före-
slår att systemet med skatteutjämningsreserver, surven, skall avvecklas.
Visst blir det då logiskt att när det krångliga systemet avvecklas sänka skatte-
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Lagervärdering,
m.m.
29
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Lagervärdering,
m.m.
30
satsen ytterligare. Vi säger i stället att det krångliga skatteutjämningssyste-
met, surven, skall avvecklas och att skattesatsen på 30 % skall behållas. Då
får vi ett rakt, genomskinligt system som fortfarande är mycket konkurrens-
kraftigt mot EG- och OECD-staterna.
Det blir en bättre fördelningspolitik. Företagsbeskattningen betalas
främst från kapitalägarsidan. Det visar de studier som LO har gjort under
våren av de fördelningspolitiska effekterna av regeringens förslag, och det
visar rapporter från USA:s kongress och representanthus; det vill säga att
det här i grunden slår hårdast på kaptialägarsidan.
Herr talman! Vi har många gånger tidigare yrkat på att skatteutjämnings-
systemet skall avvecklas. Vi gör det återigen. Jag yrkar bifall till den me-
ningsyttring som finns från Vänsterpartiets sida vad gäller mom. 3 beträf-
fande den allmänna inriktningen av företagsbeskattningen.
I våras avslogs förslaget. Vi har nu kommit en bit på väg. Nu vill även
regeringen avveckla skatteutjämningssystemet, surven. Men regeringen vill
kombinera det med att sänka bolagsskatten ytterligare. Vi säger att det är
improduktivt att försöka att politiskt garantera vinster till industrin. Det
skall industrin och företagen klara själva, inte med hjälp av politiker i riskda-
gen.
Vi skall ha en konkurrenskraftig företagsbeskattning. Det får vi med en
30-procentig företagsbeskattning utan skatteutjämningsreserv.
Den av mig anmälda taletiden är slut. Jag vill yrka bifall till reservatio-
nerna 8 och 3 från Socialdemokraterna. Den fråga som tas upp i reservation
8 tog vi upp i våras. Den gången avstyrktes vårt yrkande med en mycket kort
skrivning av utskottet. Vi är glada att Socialdemokraterna och Vänsterpar-
tiet nu har närmat sig varandra. Denna fråga bör lösas. Om det inte sker vid
detta voteringstillfälle är jag säker på att båda partierna kommer igen. Detta
är en nödvändig åtgärd för att svenskt näringsliv skall få en bättre konkur-
renssituation på turistsidan och för att stoppa skatteundandragande.
Anf. 39 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! I det ärende vi nu behandlar tillstyrker utskottet regeringens
proposition om en ändring av reglerna för lagervärdering. Utskottet vill
också göra ett tillkännagivande till regeringen angående det s.k. upphovs-
mannakontot och möjligheten för innehavare av sådant konto att överföra
pengar mellan banker utan skattekonsekvenser. Utskottet avstyrker också
en mängd motioner som har väckts dels med anledning av propositionen,
dels under den allmänna motionstiden.
Förslaget i propositionen är, som Lars Hedfors nämnde, ganska tekniskt.
Det innebär i korthet att den värdering av lagret som gjorts i räkenskaperna
skall godtas skattemässigt om värderingen inte understiger det lägsta av an-
skaffningsvärdet eller det verkliga värdet. Skälet för denna ändring är den
nya lagervärderingsregel som genomfördes i skattereformen. De gamla reg-
lerna från tiden före skattereformen innebar enligt huvudregeln att den i rä-
kenskaperna gjorda värderingen kunde godtas vid beskattningen, om ned-
skrivning inte skett med större belopp än 50 % av lagrets anskaffningsvärde
eller av återanskaffningsvärdet, om detta var lägre på balansdagen. Till detta
kopplades två supplementärregler.
Supplementärregel 1 syftade till att ge företagen en möjlighet att vid en
lagerminskning behålla en uppbyggd lagerreserv. Supplementärregel 2 inne-
bar att s.k. rå- och stapelvaror fick tas upp till 70 % av det lägsta marknads-
priset för varorna under de närmast föregående nio beskattningsåren. Reg-
lerna om nedskrivning syftade främst till att ge företagen en möjlighet till
konsolidering och resultatutjämning och att dämpa de konkurrensnackdelar
svenska företag led av, genom en vid det tillfället mycket hög bolagsskatte-
sats.
Genom skattereformen togs de båda supplementärreglerna bort. Riksda-
gen menade att den lägre bolagsskattesatsen - skattesatsen sänktes från tidi-
gare 52 % till 30 % - gjorde att en mer försiktig värdering av lagret än vad
som följer av bokföringslagens bestämmelser inte skulle medges. Bokför-
ingslagens regler innebär att lagret skall värderas till högst det lägsta av an-
skaffningsvärde och verkligt värde - lägsta värdets princip. Som verkligt
värde anses nettoförsäljningsvärdet. Om anledning finns får det verkliga vär-
det bestämmas som återanskaffningsvärdet efter avdrag för inkurans.
Frågan om hur anskaffningsvärdet skatterättsligt skall bestämmas har för-
anlett skilda bedömningar, eftersom begreppet inte är entydigt definierat i
bokföringslagen.
Trots att en kommitté nu ser över redovisningslagstiftningen, där bl.a. la-
gervärderingsreglerna ingår, föreslår nu regeringen att den värdesättning av
lagret som har gjorts i räkenskaperna skall kunna användas vid beskattning.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan att bifalla förslaget i propositio-
nen och avslag på den med anledning av propositionen väckta motionen.
Därutöver finns i detta ärende en rad motioner som har väckts under den
allmänna motionstiden. Socialdemokraterna har väckt två motioner. Det har
framför allt varit diskussion om den motion om avdragsmöjligheterna vid
konferenser som väckts av Leif Marklund. Leif Marklunds krav var att av-
drag skall medges endast om särskilda och sakliga skäl motiverar att man
lägger en konferens utanför Sverige.
Socialdemokraterna i utskottet har valt att inte följa upp detta yrkande
ordagrant. Man har i stället önskat ett tillkännagivande angående intensifie-
rad skattekontroll, som man kallar det, när det gäller konferensresandet
utanför Sveriges gränser.
Utskottet har valt att skriva att man anser det motiverat att se över att de
regler som finns på området följs. Det är entydigt att konferensresor utanför
Sveriges gränser redan nu får skattekonsekvenser om det finns s.k. nöjesin-
slag. Det som kanske förvånar är Socialdemokraternas vilja att gå ännu
längre. Man måste ställa sig frågan om det är ett omfattande och snabbt väx-
ande problem som vi nu ser framför oss. Sanningen är att utvecklingen, olikt
den på 80-talet, visar att konferensresandet inte växer i omfattning. Det gäl-
ler både konferensresor inom Sveriges gränser och utrikes resor. Det finns
en mycket enkel förklaring till det. I den lågkonjunktur vi nu befinner oss i
har företagen svårt med sina kostnader och måste se över dem. Då minskar
de bl.a. på konferensresandet. Tendensen är snarare att detta är ett mindre
problem i dag. Samtidigt vill Socialdemokraterna ha hårdare kontroll.
Inom utskottet har vi också diskuterat synen på internationalisering och
hur man över huvud taget skall se på detta att anställda i svenska företag kan
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Lagervärdering,
m.m.
31
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Lagervärdering,
m.m.
32
komma utanför Sveriges gränser. Det är naturligtvis önskvärt att konferens-
verksamhet i stor utsträckning hamnar inom Sverige. Det gynnar svensk tu-
ristnäring, hotellrörelser och liknande, som i dag har stora problem. Samti-
digt brukar vi i andra sammanhang tala om vikten av att människor i Sverige
får komma ut och se andra miljöer, andra sätt att fatta beslut, andra kulturer.
Det gäller naturligtvis även anställda inom företagssektorerna.
Ibland har man särskilt stor förståelse för vikten av att få resa utomlands.
Detta gäller inte minst riksdagsmännen själva. Men när man kommer in på
resande inom näringslivet eller när företag väljer att lägga en konferens
utanför rikets gränser, får man anta att det är fråga om stora nöjesinslag, och
då skall kontrollen vara rigorös. Det är olyckligt. Det visar att talet om den
utökade internationaliseringen inte sträcker sig till att gälla även vanligt folk
som jobbar inom företagen.
Lars Bäckström i Vänsterpartiet har anslutit sig till Socialdemokraternas
yrkande. Han sade att även om det finns en samsyn mellan de flesta partier
i riksdagen i fråga om företag, gäller detta inte Vänsterpartiet. Det kan man
lugnt påstå. Det känns litet otidsenligt att bölja tala om kraftiga skattehöj-
ningar när det gäller bolagssfären. Även om man kan ha olika uppfattningar
om vikten av att nu sänka skatter, är det märkligt att gå i motsatt riktning
och diskutera ett utökat skatteuttag. Bevisen för effekterna av höga skatter
för svenska företag har ju varit så tydliga. Företag har flyttat utomlands. In-
vesteringar har inte stannat i Sverige.
Lars Bäckström sade själv att vi vet att Sverige inte är en stängd ekonomi.
Det är det som är problemet. Kapitalet är lättrörligt och söker sig till de mil-
jöer där avkastningen är bäst. Det måste även vi här i Sveriges riksdag ta
hänsyn till när vi inrättar skattebestämmelser.
Ny demokrati har också väckt en del motioner i ärendet. Bo G. Jenevall
valde att följa upp några av dem. Vi instämmer till viss del i att det är bra att
se över möjligheterna till fortsatta fonderingar. Vi hänvisar också till att man
i den proposition som kommer i höst gör en översyn av företagsbeskatt-
ningen och därmed också av en del av de förslag som Ny demokrati tar upp
i sina motioner.
Herr talman! Jag får väl anledning att återkomma i replik. Jag vill yrka
bifall till utskottets hemställan att bifalla regeringens proposition och avslag
på de motioner som har väckts i ärendet.
Anf. 40 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Fredrik Reinfeldt sade att det kändes litet otidsenligt att
höra Vänsterpartiets ståndpunkter. Det är möjligt att det efter 80-talet upp-
levs litet otidsenligt att föra en politik där man vill få debet och kredit att gå
ihop och inte få underskott. Det är nog litet otidsenligt.
När det gäller högervågen kan man nog säga att skummet är som yvigast
just när vågen börjar brytas. Jag tror att det är dags att bryta högervågen och
få debet och kredit att gå ihop. Budgetunderskottet är nu 100 miljarder kro-
nor och kan säkert bli 120 miljarder kronor innan året är till ända. Då är det
nog dags att börja bli otidsenlig.
Vi talar inte om att höja företagsbeskattningen så att den blir vida högre
än i omvärlden. Vi talar om att närma den upp mot EG-nivå. Regeringen
vill ju sänka vissa skatter till EG-nivå. Men om vi skall anpassa till EG i det
här fallet, måste vi faktiskt höja företagsbeskattningen. Varför vill ni inte
EG-anpassa i den riktningen? Det är en dålig strukturpolitik att försöka få
tillväxt genom skattesubventioner, särskilt när man har ett budgetunder-
skott. I januari skulle budgetunderskottet vara 70-80 miljarder kronor. Nu
är det 100 miljarder kronor, och det blir väl 120 miljarder kronor innan året
är slut.
Låt oss ta finansdepartementets egna siffror en gång till och ta ett annat
urval nu. Den totala skattebelastningen på utdelad vinst i Sverige är 47,5 %.
Det vägda EG-snittet är 56,8 %. Skattebelastningen är tio procentenheter
lägre i Sverige än genomsnittet i EG. Men det är inte riktigt sant eftersom vi
i Sverige också har dessa Annellavdrag enligt finansdepartementets redovis-
ning. Då sjunker skattebelastningen i Sverige till 36,3 %. Det vägda EG-
snittet är fortfarande 56,8 %. Det är alltså 20 procentenheter bättre i Sverige
än i EG. Det är inte att ha dramatiskt högre skatter än Europa när man har
20 procentenheter lägre skattebelastning.
Därför är vi högst tidsenliga när vi säger att vi skall öka skatteutaget här,
så att vi får in skattemedel och slipper lånefinansiera. När man lånefinansie-
rar lånar man av finansföretagen och finansfurstarna. Det blir räntor som
sedan skall betalas av vanliga skattebetalare och löntagare eller finansieras
via nedskärningar av sociala omsorger. Det är dålig politik. Det är produkti-
vitetshämmande. Rättvisa är produktivt, enligt vår mening.
Anf. 41 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Herr talman! Jag lyssnade med stort intresse på Lars Bäckströms inled-
ningsanförande. Han har ofta i inledningen av sina anföranden en tendens
att visa mycket stor förståelse för den kritik som ibland har riktats mot hans
parti. Lars Bäckström talade om att han har läst psykologi. Låt mig då be-
känna att även jag har ägnat mig åt det. Ibland finns det vissa inslag av dröm-
tydning när det gäller att förstå den omvandling som sker med Lars Bäck-
ström i fråga om hans inledande förståelse för att kanske inte alla Vänster-
partiets skatteresonemang håller ihop, men framför allt nu i repliken när jag
tycker att han hemfaller åt gammal retorik.
Det är alldeles klart att vi har litet olika syn på vad skatter har för konse-
kvens. Jag tolkar det så, att Lars Bäckström ser skatterna som intäkter och
anser att det går att ta in mer skatt än vad vi gör i dag för att täppa igen de
hål som finns i statens budget.
Regeringen säger öppet att den väljer en annan strategi. Den anser att vi
genom strategiska skattesänkningar och en nedväxling av det svenska skatte-
trycket skaffar konkurrensfördelar för svenskt näringsliv och svensk industri
som gör att vi i en internationaliserad miljö, där Sverige är en liten öppen
ekonomi, kan skaffa hem exportinkomster. Dessa leder i förlängningen del-
vis till ökade statsinkomster.
Den dynamik som krävs för att få ekonomin på fötter är regeringens väg.
Det är ju alldeles klart att Lars Bäckström inte delar den uppfattningen.
Anf. 42 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Fredrik Reinfeldt använde uttrycket gammal retorik. Jag
hänvisar till finansdepartementets utredningar som bygger på OECD:s skat-
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 124
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Lagervärdering,
m. m.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Lagervärdering,
m.m.
34
teavdelnings utredning om företagsbeskattningen inom OECD. Det är möj-
ligt att Fredrik Reinfeldt anser att OECD är något slags retorikverk. Jag an-
ser det inte. Jag tror att man där har kompetenta ekonomiska forskare. Den
gamla retoriken är nog att hemfalla åt Laffer-kurvans lutning av självfinan-
sierande skattesänkningar. Det är nog otidsenlig retorik. Dessa kurvor har
ju visat sig inte hålla empiriskt. Paul Krugman, en modern ekonom, har visat
att man inte får tillväxt genom skattesänkningar.
Att tro på tillväxt genom skattesänkningar är som att tro på perpetuum
mobile, maskinen som driver sig själv. Den finns inte i mekaniken och inte i
politiken. Vi får tillväxt genom att skapa konkurrens och öka produktivite-
ten i företagen. Det skapas inte med automatik genom skattesänkningar. Vi
vill skapa tillväxt i företagen. Ni tror att ni kan skapa tillväxt genom riksdags-
beslut om sänkta skatter. Det är att överskatta politikens möjligheter. Lita i
stället på verkstadsgolvens folk och teknikernas folk! Gör inte om Socialde-
mokraternas misstag att minska omvandlingstrycket i ekonomin! Det är en
Döbelnsmedicin. Det ger bara sjufallt värre tillbaka om några år.
Anf. 43 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Herr talman! Jag instämmer i Lars Bäckströms analys när det gäller beho-
vet av omvandlingstryck och större konkurrens, men samtidigt måste väl
Lars Bäckström medge att skattesystemet som sådant är en konkurrensfak-
tor. Det kan inte vara så att det inte har någon som helst inverkan på företags
beteende inom Sverige och gentemot omvärlden.
Vi ser vissa strukturkostnader här i Sverige, bl.a. högre transportkostna-
der och de kostnader som följer av att vara en bit ifrån våra huvudmarknader
och som vi måste kompensera. Då är skatteinstrumentet ett sätt att faktiskt
bli konkurrenskraftig. Annars måste man tolka Lars Bäckström så, att höj-
den eller nivån på skatterna har mycket liten inverkan på hur svenska företag
klarar att konkurrera. Jag tror inte att det är riktigt.
Förste vice talmannen anmälde att Lars Bäckström anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 44 LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara göra en liten kommentar till Fredrik Reinfeldts
anförande när han går i polemik med vårt förslag när det gäller de av företa-
gens konferenser som är förlagda till utlandet. Han säger då att antalet kon-
ferenser i utlandet inte växer. Det kanske t.o.m. är så att de minskar i om-
fattning. Det är möjligt att han har rätt, eftersom vi befinner oss i en lågkon-
junktur. Men det hindrar inte att de redan nu har en mycket stor omfattning.
Det hindrar inte att en mycket stor del av dessa har karaktär av nöje. Det
vet de flesta. Det kan finnas så stora nöjesinslag i detta att det borde bli före-
mål för beskattning.
Vi anser att det finns anledning för skattemyndigheterna att titta närmare
på detta och kontrollera det litet bättre. Det är ingen anmärkning mot skat-
temyndigheterna, utan det är bara en begäran om att man skall föra över
litet extra resurser till detta för att vi skall kunna gynna vår egen turistnäring.
Fredrik Reinfeldt! Efter lågkonjuktur kommer alltid en högkonjunktur,
och då kommer detta utlandsraseri i gång igen. Då finns det anledning att ha
litet framförhållning.
Slutligen frågar Fredrik Reinfeldt om det inte är bra att folk reser utom-
lands och får intryck från andra länder. Jo, det är mycket bra, men vi vänder
oss emot att det skall vara skattefinansierade nöjesresor som skall ge dessa
erfarenheter från utlandet.
Anf. 45 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Herr talman! Vad jag avsåg i mitt inledningsanförande var kanske mer att
diskutera den timing man kan se i Socialdemokraternas förslag. Lars Hed-
fors får ursäkta att man funderar över att Socialdemokraterna i just det läge
där man uppfattar att antalet utlandsresor är på väg ned kommer med detta
förslag, som ju i den motion som Leif Marklund har skrivit är betydligt skar-
pare än i er uppföljning i utskottet. Jag tycker att timingen verkar litet dålig.
Lars Hedfors talade om ”utlandsraseriet”. Det kanske är så man ser det
inom socialdemokratin. Det är ”utlandsraseri” att företag ibland förlägger
en del av sina konferenser utomlands. Jag menar att detta är en felaktig syn.
Det är bra att man har möjligheten att resa utomlands. Jag är helt övertygad
om, att om svensk hotellnäring och konferensnäring var bättre på att kon-
kurrera, kanske till följd av att vi sänkt skatterna på detta område, skulle
man få fler konferenser inom landet.
Egentligen är vi inte så väldigt oense. Utskottsmajoriteten skriver i texten
att de regler som finns skall följas. Det ni vill är att riksdagen skall göra ett
tillkännagivande till regeringen. Detta är någon sorts märklig gång. Först
stiftar vi lagar och regler - vilka ju faktiskt existerar - om förmånsbeskatt-
ning av s.k. nöjesinslag. Sedan skall vi dessutom föra specialdiskussioner
kring vilka regler som särskilt skall gälla. Det är en mycket märklig gång.
De regler som finns skall naturligtvis gälla, och det är precis vad utskotts-
majoriteten har skrivit.
Anf. 46 LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! Fredrik Reinfeldt talar om timing. Jag har mycket svårt att
tänka mig en bättre timing än att man i god tid innan högkonjunkturen kom-
mer är förberedd på det som då kan hända. Det kallar jag timing, Fredrik
Reinfeldt!
Sedan säger Fredrik Reinfeldt att vi kanske inte är är så oense och att ma-
joriteten vill ha en förbättrad kontroll. Det är i så fall alldeles utomordent-
ligt. Men man kan då fråga sig varför ni inte vill ge regeringen detta till
känna. Det skulle sätta kraft bakom orden, och det är precis det som behövs
när det gäller sådant här missbruk - kraft bakom orden, och inte bara ord.
Anf. 47 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Herr talman! Lars Hedfors får väl ursäkta en nykomling i riksdagen, men
i så fall skulle man behöva ge regeringen till känna att alla regler gäller. Att
riksdagen tycker detta borde inte regeringen uppfatta som särskilt konstigt.
Det var det jag försökte säga.
Det här gäller inte bara detta område, utan det finns en mängd andra om-
råden där det ibland kan vara svårt med kontrollmöjligheter. Det är ett pro-
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Lagervärdering,
m.m.
35
Prot. 1991/92:124
2 juni 1992
Lagervärdering,
m.m.
blem som uppstår även när det gäller andra delar av lagstiftningen än skatte-
området. Vi skulle då snarare föra en lång diskussion om på vilka områden
det är särskilt angeläget att riksdagen talar om för regeringen att den skall se
till att gällande regler följs. Jag menar att detta inte är ett särskilt angeläget
område i det hänseendet, framför allt inte med hänsyn till hur resandet i dag
ser ut.
Tredje vice talmannen anmälde att Lars Hedfors anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 48 BO G. JENEVALL (nyd):
Herr talman! Med risk för att slå in öppna dörrar, eftersom jag inte sitter
i skatteutskottet, vill jag säga följande till Fredrik Reinfeldt: Ja, vi har en
samsyn om det mesta. Men varför måste man vänta? Varför kan man inte slå
till när man är överens om det som måste göras? Det finns en samsyn, men
vi vill gå litet snabbare fram.
Jag skulle också vilja höra varför man väntar angående de punkter där vi
har reserverat oss.
Anf. 49 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Bo G. Jenevall frågar varför vi måste vänta och varför man
inte kan slå till direkt. De förslag som Ny demokrati har lagt fram är kriarätt-
ningar i marginalen på ett skattesystem som är mycket komplicerat. Vi har
den traditionen, att om det skall göras större förändringar, är det bra att göra
dem inom ramen för en samlad översyn. Det är exakt det som regeringen nu
gör när det gäller en del av de förslag som Ny demokrati här har lagt fram.
Bo G. Jenevall sade att han inte är hemma på skatteutskottets område.
Det blir kanske så ibland även när det gäller ordinarie ledamoten herr Kling;
man är snabb att hoppa på alla förslag som dyker upp i alla typer av motioner
och säger att de skall genomföras här och nu. Det var just den tendensen att
ta det som verkar bra för dagen som gav det litet trasiga och ihoplappade
skattesystem som skattereformen trots allt syftade till att laga. Det är kanske
synen på tempo och inriktning vad gäller lagstiftning som skiljer.
Anf. 50 BO G. JENEVALL (nyd):
Herr talman! Jag kan konkretisera mig till en punkt. Det gäller detta med
dubbelbeskattning av aktieutdelningar, något som jag vet att moderaterna i
många år har föreslagit skall avskaffas. Där krävs väl inte några ytterligare
utredningar?
Anf. 51 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Det viktiga är det totala arbete som regeringen gör för att
förbättra förutsättningarna för företagande i Sverige. Regeringens inriktning
är att man på olika områden skall försöka minska den beskattning som före-
tagen utsätts för. Det har bl.a. skett genom de skatteförslag som regeringen
lade fram i höstas, och regeringen avser att fortsätta detta arbete nu till hös-
ten.
36
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 18 §.)
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU33 Tullagen, vissa skattefrågor (prop. 1991/92:166).
Anf. 52 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Jag skall börja med att berätta om det positiva som gäller de
områden som detta betänkande och propositionen behandlar, nämligen att
vi faktiskt är överens. Denna proposition omfattar fem olika lagförändringar
som gäller allt från tullagen till inkomstskatt, mervärdeskatt för utländska
företagare osv. När det gäller fyra av dessa fem lagförslag har vi socialdemo-
krater inte någon erinran.
När det däremot gäller skatt på vinstsparande anser vi att förslaget är fel-
aktigt, främst på principiella grunder. Det är i och för sig konsekvent, men
det gör det inte mer rätt. Vi är överens om vissa grundläggande principer,
exempelvis att kapitalbeskattningen skall vara likvärdig oavsett vilka kapi-
talinkomster det rör sig om. Däremot har vi olika synsätt när det gäller andra
frågor.
När det gäller den skattereform som Socialdemokraterna och Folkpartiet
förra året drev igenom var strävan att likställa, eller så långt som möjligt
skapa likhet mellan, kapital- och inkomstbeskattningen. Nu har den borger-
liga regeringen och den borgerliga majoriteten i denna kammare tillsam-
mans med Ny demokrati rivit upp en stor del av förutsättningarna för att nå
dessa mål.
Det fanns flera olika skäl till att försöka åstadkomma denna likformighet
mellan olika inkomstslag. Fredrik Reinfeldt nämnde under den föregående
debatten det faktum att det gamla skattesystemet i mångt och mycket var ett
lapptäcke med olika regler och olika krångliga konstruktioner. Det var en
riktig kritik mot det gamla systemet. Problemet är att regeringen och den
nuvarande majoriteten just nu håller på att göra ett exakt likadant lapptäcke
med en mängd olika undantag och en mängd olika regler. Man kommer att
kunna flytta inkomster beroende på var de skattemässiga reglerna är bäst.
En av de målsättningar vi har för ett skattesystem är att kunna undvika
dessa träsk. Men det finns också en fördelningspolitisk aspekt. Det är ett
faktum att regeringens förslag i detta fall innebär en omfördelning i samhäl-
let, där man sänker skatterna för kapitalägare och framför allt höginkomst-
tagare och i stället väljer att strama åt för vanliga löntagare genom olika in-
dragningar inom de sociala välfärdssystemen.
Förslaget om en annan kapitalbeskattning, på 25 %, innebär också att
boendekostnaderna kommer att öka i och med att värdet av skattereduktio-
nen för lån på bostadsrätter, villalån osv. minskar. Dessa förutsättningar ta-
lar emot att man skall ha en kapitalbeskattning på 25 %. Dessutom är det
självfallet en principiell fråga vad skattesystemet skall uppmuntra och vär-
Tullagen, vissa
skattefrågor
37
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Tullagen, vissa
skattefrågor
38
dera - det välståndsskapande arbetet eller spekulation i andra kapitalin-
komster.
Jag tror faktiskt - och det måste jag säga - att regeringen i det här fallet
har låst fast sig i gamla dogmer. Lars Bäckström har på ett utmärkt sätt,
skulle jag vilja påstå, fört fram de tvivel man kan känna och de frågor man
ställer inför värdet av interna devalveringar, vilket de facto är vad regeringen
försöker sig på nu genom att förändra skattesystemet.
Jag har inte kunnat finna att den empiriska kunskap vi har från utlandet
ger något som helst belägg för att skattesänkningar - först och främst för
höginkomsttagare och kapitalägare - skulle ge någon grund för ökad tillväxt.
Jag tycker inte att erfarenheterna ger detta vid handen, och det ankommer
faktiskt på majoriteten att bevisa att så är fallet. Hittills har vi inte sett nå-
gonting av den tillväxten här i Sverige.
Vi är överens om att det skall vara likvärdighet i fråga om kapitalinkoms-
terna. Nu gäller det att formulera vilken nivå kapitalinkomstbeskattningen
skall ligga på. Vi socialdemokrater hävdar att den skall ligga på 30 %, så att
vi kommer ifrån ”träsksystemet”, dvs. att man flyttar inkomster dit där skat-
ten är lägst. Den borgerliga majoriteten hävdar att det skall vara 25 %.
Den borgerliga regeringen kommer att få ta ansvar för det nya träsk som
uppstår. Ni kommer att få ta ansvar för de inflationsdrivande krav som upp-
står på grund av omfördelningen i form av neddragning av välfärden samti-
digt som skatterna sänks för höginkomsttagare. Ni kommer också att få ta
ansvar för de inflationsdrivande krav som uppstår när man river upp skatte-
reformen och förändrar grunderna i den.
Vi socialdemokrater har i vår reservation begärt att regeringen skall åter-
komma med förslag där man återskapar likformigheten i kapitalbeskatt-
ningen på nivån 30 %. Jag yrkar bifall till den reservationen.
Anf. 53 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Till detta betänkande finns en reservation. Det finns också
en meningsyttring från vänsterpartiet. Vår meningsyttring är mycket kort.
Det står bara: ”Lars Bäckström (v) anför: Jag biträd r reservationen.”
Med detta skulle det kunna räcka. Martin Nilsson ha r redovisat sakskälen
på ett bra sätt, tycker jag. Det är bara synd att det skulle krävas att social-
demokraterna hamnade i opposition innan de blev överens med oss. Men
nästa gång, när vi får en annan regering, skall vi kanske kunna samverka på
ett effektivt sätt. Det finns ju en del som pekar på det.
Martin Nilsson talade om lapptäcke. Jo, det är ett lapptäcke regeringen
syr. Det värmer vissa grupper, men problemet är att man tar lapparna från
fel håll. Det handlar om att ta tusenlappar från låginkomsttagare och andra
löntagare.
En del tas in på skattehöjningar - man tar bort schablonavdraget och man
tar bort avdragsrätten för fackföreningsavgiften - men framför allt finansie-
rar man skattesänkningarna med indragningar som slår hårdast mot de svaga
grupperna. Så det är en dålig fördelningspolitik regeringen bedriver. Men är
man sin egen ideologis fånge, tror man ju att skattesänkningar är medlet som
hjälper mot alla problem.
Kapitalbeskattningen måste sänkas, anser regeringen. Är 30 % i kapital-
beskattning högt? Ja, det kan det vara enligt min mening, om vi har en hög
inflation. Dä kan 30 % i nominell kapitalbeskattning vara påfrestande och
göra det svårt att få till stånd ett hushållssparande.
Nu har vi ingen hög inflation, och jag menar att vi i vårt politiska arbete
skall utgå ifrån att vi inte skall ha hög inflation. Då är inte 30 % i kapitalbe-
skattning något större problem.
Vi har från Vänsterpartiets sida sagt att man borde kunna överväga en real
kapitalbeskattning, alltså en inflationsrensad kapitalbeskattning. Då skulle
man också kunna höja kapitalbeskattningen till 50 % och få en bättre pro-
portionalitet mot höginkomsttagarnas marginalskatter. Man skulle också få
systemet att speciellt gynna arbete och inte kapitalplaceringar.
Men även 30 % i nominell kapitalbeskattning kan vara en rimlig nivå.
Framför allt är det just nu en mycket rimlig nivå om vi ser det i EG-perspekti-
vet, som är så populärt från regeringssidan. Återigen finansdepartementets
siffror: Nästa år blir nivån 25 % i Sverige för maximal marginalskatt, medan
den i EG kommer att pendla mellan 35 och 38 % i snitt.
Kapitalbeskattningen är alltså vida högre i EG än i Sverige. Så om det är
harmoniseringsskäl man vill driva stenhårt, skulle man behöva höja kapital-
beskattningen i Sverige. Nu har vi inte krävt det, men det finns ju inga skäl
att gå ner till 25 %.
I en debatt i går sade en företrädare för regeringssidan att man inte skall
möta problem som inte har uppstått. Då säger jag samma sak här: Det finns
ingen anledning att minska kapitalbeskattningen till 25 %, eftersom vi inte
har problem med någon påtaglig kapitalflykt just nu.
Vi menar att det är fördelningspolitiskt rimligt att bifalla reservationen,
som vi sluter upp bakom. Det skapar symmetri i skattesystemet, och det ska-
par fördelningspolitisk rättvisa. Det är mycket viktigt utifrån våra utgångs-
punkter att hålla den linjen.
Anf. 54 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Som Martin Nilsson nyss sade råder det rätt stor enighet om
det här betänkandet. Det är bara i frågan om kapitalbeskattningen som so-
cialdemokraterna har reserverat sig och återigen - med den drucknes envis-
het, vill jag säga - kommer med förslag om att höja skattesatsen till 30 %. I
propositionen föreslåsju att skatteuttaget på vinster i vinstsparande anpas-
sas till den skattesats som skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1993, alltså 25 %.
Sedan regeringen tillträdde i höstas har en rad åtgärder vidtagits för att
ge den svenska ekonomin ny växtkraft och trygga en stark ekonomisk bas.
Därigenom skapas förutsättningar för att långsiktigt slå vakt om välfärd, so-
cial trygghet och en god miljö. Vägledande för de åtgärder som vidtagits på
skatteområdet sedan regeringsskiftet har först och främst varit en strävan att
slopa eller i varje fall sänka uttaget av sådana skatter som hämmar tillväxten
och fördjupar de ekonomiska problemen.
Vi ser effekterna av de skattesänkningarna nu. Det finns tydliga tecken på
att förtroendet för Sverige som investeringsland håller på att återvända hos
utländska investerare. Vi ser ett påtagligt ökat intresse för olika typer av
satsningar i det svenska näringslivet. Svenskar som bosatt sig utomlands av
skatteskäl är på väg tillbaka till Sverige, har vi nyligen läst om i tidningarna.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Tullagen, vissa
skattefrågor
39
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Tullagen, vissa
skattefrågor
Det är bra för Sverige att det är så här. Det ger grunden för en ökad ekono-
misk tillväxt i Sverige. Och, Martin Nilsson, den bästa fördelningspolitiken
är en politik för tillväxt. Den ger oss alla i vårt land bättre förutsättningar att
verka och utvecklas.
Martin Nilsson talar om att det är ett lapptäcke som nu åstadkommits med
de olika förslagen från regeringens sida. Det vill jag inte säga alls. Skattesat-
serna förändras. Vi sänker skattetrycket i Sverige med de beslut som tidigare
fattats i riksdagen och som kommer att fattas i anslutning till behandlingen
av kompletteringspropositionen.
Vi anpassar skattesatserna så att vi kan konkurrera med vår omvärld. Det
är nödvändigt för att vi inte på nytt skall få den kapitalflykt och den ovilja
som funnits att investera i Sverige. Svenska företag har i rätt stor utsträck-
ning föredragit att investera utomlands. Nu försöker vi vända den utveck-
lingen, och vi ser effekterna av politiken. Nu går strömmen till Sverige i stäl-
let, tack vare de insatser som regeringen har gjort.
Med det här, herr talman, yrkar jag bifall till skatteutskottets hemställan
och avslag på reservationen och meningsyttringen.
Anf. 55 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Det finns en rad invändningar att göra med anledning av
Karl-Gösta Svensons anförande. Först och främst kan man ifrågasätta detta
som gäller ny växtkraft, hur tillväxten kommer tillbaka till Sverige, osv. Vi
har ju inte sett det i någon större utsträckning hittills. Till viss del har företag
börjat flytta tillbaka till Sverige, och utlandsinvesteringarna är inte lika stora
som tidigare. Men det är ju en vändning som påbörjades redan under den
socialdemokratiska regeringsperioden och som kanske i stor utsträckning
grundade sig på den antiinflationspolitik som fördes och de Europavänliga
beslut som fattades. Detta kan man alltså inte vara helt säker på.
När man säger att tillväxt är en förutsättning för fördelningspolitik, är ju
det helt sant. Men det är inte så att man genom något slags automatik får en
bra fördelningspolitik därför att man får tillväxt. I länder där man i dag ser
oerhört stora sociala problem, exempelvis Storbritannien och USA, har man
ju haft en relativt bra tillväxt - men det har inte nämnvärt ökat befolkningens
välstånd. Borde ändå inte målet för en politik vara att kunna kombinera till-
växt och välstånd?
Dessutom har vi en delvis annorlunda syn på vad det är som skapar väl-
stånd. Ni hävdar att skattesänkningar och sänkningar av kostnadsläget auto-
matiskt gör det. Det kan ju också vara så att det är välfärden i sig som bidrar
till välståndet. Det kanske är välutbildad personal och en jämn utbildnings-
nivå i Sverige som gör att vi faktiskt har bra förutsättningar att konkurrera
med utlandet.
Med viss risk för att återigen bli beskylld för att hävda någonting med den
drucknes envishet skulle jag faktiskt vilja hävda att det snarare är regeringen
och den borgerliga majoriteten som står för detta i sin syn på tillväxt och i
sin syn på hur vi får fart på Sverige.
Anf. 56 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:
Herr talman! Som jag nämnde i mitt anförande - och det bekräftades av
Martin Nilsson - har det nu skett ett inflöde av utländskt kapital i Sverige.
Det baseras på den förändring i den ekonomiska politiken som har inletts i
och med den nya regeringens tillträde i höstas och genom de beslut som har
fattats i Sveriges riksdag med tillväxtfrämjande skattesänkningar som följd.
Från regeringens och majoritetspartiernas sida vill vi inleda och utveckla en
exportledd tillväxt som är bra för Sverige.
Jag vill något anknyta till Martin Nilssons inledningsanförande och fram-
hålla att det viktigaste för att kostnaderna inte skall höjas för de boende är
att vi har en stram finanspolitik i Sverige som leder till sänkta räntor. Det
bästa för de boende är att vi får ett sänkt ränteuttag. För att vi skall kunna
förmå ekonomin att växa ytterligare gäller det att vi kan konkurrera, att vi
kan få ned våra kostnader. En stor del av vårt kostnadsläge har hittills berott
på de höga skatterna. Vi är på väg att ta ned dem, göra Sverige mera konkur-
renskraftigt och därmed skapa en exportledd tillväxt.
Anf. 57 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Karl-Gösta Svenson hänvisar inte till några speciella länder
som föredömen, där man har lyckats dels sänka skatterna, dels bibehålla och
utveckla en välfärdspolitik. Självfallet måste det på något sätt gå att göra
även den kombinationen, men det går definitivt inte på det sätt som rege-
ringen nu försöker göra det på.
När man dessutom försöker hävda att det är den ekonomiska politik som
regeringen har fört som vänder strömmen tillbaka behöver vi bara se på den
statistik som faktiskt finns över svenska företags utlandsinvesteringar och ut-
ländska företags investeringar i Sverige för att konstatera att den vändpunk-
ten kom redan under den socialdemokratiska regeringen. Vi behöver inte
läsa särskilt mycket för att inse det.
När det gäller talet om lapptäcke är det klart att man kan hävda att man
inte gör något lapptäcke för att man sänker vissa skatter och låter andra vara
kvar på oförändrad nivå. Det var i viss mån det man hävdade med det gamla
skattesystemet. Då får man väl avgöra om man tycker att det var ett lapp-
täcke eller inte.
Jag tror att skattereformens stora förtjänst låg i att man försökte skapa
enhetliga skatter. Nu kan vi bara konstatera att regeringen vänder upp och
ned på detta.
När det slutligen gäller diskussionen om välfärdspolitik och fördelningspo-
litik klarar inte regeringsföreträdarna här att ge en bra förklaring av på vilket
sätt den här reformen, förändringen av kapitalbeskattningen, gynnar fördel-
ningspolitiken. På ett antal områden kan man konstatera att det först och
främst är höginkomsttagare som gynnas, att det finns en principiell värdering
som innebär att man nedvärderar arbetsinkomster till förmån för kapitalin-
komster. Jag tror inte att det är den politiken vi behöver för att skapa tillväxt
i Sverige. Jag tror att det behövs välfärd för att skapa tillväxt. Där går skilje-
linjen.
Anf. 58 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:
Herr talman! Vi behöver lönsamma, starka företag för att skapa tillväxt.
Den tillväxt som nu kommer i det nya Europa skall vi dra till oss i Sverige.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Tullagen, vissa
skattefrågor
41
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Tullagen, vissa
skattefrågor
42
En förutsättning för att lyckas med den uppgiften är att vi sänker vårt kost-
nadsläge, och i det avseendet har skatterna en stor betydelse.
Martin Nilsson talar om att regeringen skulle förändra skatteomlägg-
ningen och frångå enhetliga skatter osv. Det var ju det socialdemokratiska
partiet som i det avseendet först avvek från den uppgörelse som man träffade
med Folkpartiet, när man differentierade mervärdeskatten och lade fram
förslag om sänkning av matmomsen. Det var alltså det första avsteget, om
vi skall ha en sådan diskussion. Jag tycker att den diskussionen är fullständigt
onödig, för här gäller det att vi skall ha skatter som gör att vi kan konkurrera
med omvärlden. Om vi har för höga skatter får vi ett för högt kostnadsläge,
och då kan vi inte konkurrera med våra konkurrentländer. Vi måste anpassa
oss i det avseendet. Det är konkurrens som gäller, och skall vi skapa tillväxt
i Sverige gäller det, som jag har sagt tidigare, att få ned kostnadsläget. I det
avseendet har skatterna stor betydelse.
Jag vidhåller kraftfullt att en ökad tillväxt är den bästa fördelningspolitik
vi kan åstadkomma.
Förste vice talmannen anmälde att Martin Nilsson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 59 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Karl-Gösta Svenson säger att vi inte förstår att tillväxt är
bättre än motsatsen. Jo, det är klart att det är bättre att få en tredjedel av en
hundralapp än hälften av en tia; man får ha druckit mycket starka drycker
för att inte förstå det. Det är så enkelt, så det behöver vi inte diskutera.
Vi säger att vi skall ha tillväxt, men en uthållig tillväxt. Visst kan man
skapa snabb tillväxt genom snabba skattesänkningar. Det är många länder
som har gjort det och lyckats. Men de fick aldrig någon uthållig tillväxt - det
är problemet.
Mycket konkret: Om man på världsmarknaden skall få ett bra pris på en
Saab-bil kan man inte ordna det med skattesänkningar. 70 % av produk-
tionskostnaden för en Saab 9000 bestäms på ritbordet. Det är inte skatterna
som bestämmer priset på Saab-bilen på världsmarknaden. Det är på ritbor-
det, med ledningen av företaget och med produktionsmetoderna i företaget
som man vinner produktiviteten, inte med skattesänkningar.
Kapitalskattesänkningar som ni genomfört har gynnat de bäst ställda. Det
är klart att några av dem har flyttat hit. Det vore kanske trevligt om Kamp-
rad flyttade tillbaka. Men å andra sidan har ju Ikea hela tiden legat kvar i
Älmhult, och Älmhult har hela tiden legat kvar i Småland. Det viktigaste är
ju var produktionen sker, inte var en och annan bor, även om det är trevligt
om så många som möjligt bor i Sverige.
Grunden för tillväxt är att vi har bra utbildning, bra forskning, bra infra-
struktur, goda och miljövänliga transporter. Vi skall ha balans i budgeten -
det har ju ni ingen tanke på. Stram finanspolitik? 100 miljarder i budgetun-
derskott, det är inte stram finanspolitik. 120 miljarder blir det nog innan året
är slut, om det stoppar med det.
Man behöver en bra fördelningspolitik. Har man ingen bra fördelningspo-
litik blir det spänningar i samhället, risk för arbetsmarknadskonflikter och
strejker. Det missgynnar produktiviteten. Att ha en bra fördelningspolitik är
produktivt; rättvisa är något produktivt. Jag vill påstå att fördelningspolitik
är en förutsättning för uthållig tillväxt. Det är det som ni har glömt, eftersom
ni är ideologiska fångar i ett nyliberalt tänkande. Det innebär att ni inte ser
saken som den egentligen är, utan ni har en ideologisk handbok. Vi i väns-
tern har lärt oss att det är mycket farligt att hålla sådana handböcker alltför
hårt i handen. Det har vi verkligen lärt oss, och det är synd att ni skall behöva
göra samma bittra erfarenhet.
Förhoppningsvis kommer ni snart att slippa det problemet; det är ju val
om kort tid. Då skall vi på nytt kunna slå in på en väg med fördelningspolitik
och uthållig tillväxt.
Anf. 60 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:
Herr talman! Lars Bäckström behöver inte vara orolig. Den sittande rege-
ringen kommer att få förnyat förtroende vid nästa val. Jag har starka för-
hoppningar om att vi kommer att kunna fortsätta att driva en ekonomisk
politik som är bra för landet, en ekonomisk politik som ger landet den till-
växt vi så väl behöver.
Lars Bäckström talar om en ökad produktivitet, och naturligtvis har var-
ken jag eller regeringen någon annan uppfattning i det avseendet. Även
detta är en mycket viktig faktor. Ökad produktivitet får man också genom
förbättrad konkurrens och genom att det blir möjligt att konkurrera på något
så när lika villkor. Vi har inte kunnat konkurrera med omvärlden på lika
villkor på grund av att vi har ett mycket mycket högre skattetryck, och detta
skattetryck har ju Lars Bäckströms parti tillsammans med Socialdemokra-
terna varit med om att driva upp under 80-talet. Vi har på så sätt haft värl-
dens högsta skattetryck.
Nu har den nya borgerliga regeringen, under dess korta tid vid makten,
tagit ned skattetrycket. Av tekniska skäl är det en skillnad på 4-5 procenten-
heter, men av rena skatteskäl är det ca 2 % lägre skattetryck som vår rege-
ring fram till nu - och förhoppningsvis genom riksdagens beslut om komplet-
teringspropositionen nästa vecka - har åstadkommit.
En effekt av detta har blivit ett ökat intresse för utländska satsningar i Sve-
rige, och det har också givit en signal till de svenskar som av skatteskäl har
tvingats utanför landet att åter komma tillbaka. Detta har den nya rege-
ringen åstadkommit, och det tycker jag är väldigt bra. Ni har inte ett förslag
i den riktningen, att förslag som innebär att ni välkomnar dessa svenskar till-
baka. Snarare vill ni höja skatterna, med följd att investeringarna sker utan-
för landet i stället och inte ger de nya jobb och skapar den tillväxt som Sve-
rige så väl behöver.
Anf. 61 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det är riktigt att Sverige har ett högt skattetryck. Det måste
ett land med ett i hög grad utbyggt välfärdssystem ha, om man inte vill lånefi-
nansiera välfärden. Ute i Europa har man underbalanserat sina budgetar och
på så sätt undvikit ett högt skattetryck. Men nu visar det sig att man måste
bort från det, och vi ser därför nu en gradvis höjning av det europeiska skat-
teuttaget.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Tullagen, vissa
skattefrågor
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Tullagen, vissa
skattefrågor
44
Vi har också i Sverige haft en stor andel äldre, som har gjort att vi har varit
tvungna att ha ett högt skatteuttag. Även detta förändras nu ute i Europa,
och därför höjer man skatten. Vi går mot en större likhet i det avseendet.
Det höga svenska skatteuttaget har emellertid inte skett på kapital eller
på företag, utan det har faktiskt skett på hushållen, på löntagarna, genom
breda mervärdeskatter och en ganska hög inkomstbeskattning. Det är ju på
hushållen man har tagit ut detta, inte på kapital och företag.
Vi säger att man skall undvika ett onödigt högt skatteuttag. En bra fördel-
ningspolitik minskar behovet av transfereringar och bidrag, och då kan man
minska de skatter som annars behövs för att finansiera de bidragen. Fördel-
ningspolitik innebär en möjlighet att minska skatteuttaget, en möjlighet som
ni förbiser.
En uthållig tillväxt innebär också en möjlighet att minska skatteuttaget.
Men när ni sänker skatterna skapar ni bara hål i statsbudgeten, och det är
produktivitetshämmande, det höjer ränteläget och gör det svårt för bl.a.
småföretag att investera. Därför är er budgetpolitik tillväxthämmande.
LO:s utredning visar att ett löntagarhushåll genom er politik har förlorat
mellan 2 600 och 3 200 kr. Men ett kapitalägarhushåll har vunnit 5 400, ett
småföretagarhushåll har vunnit ca 2 000, och ett hushåll som har inkomster
på över 450 000 har vunnit över 22 000. Det är klart att er politik har varit
bra och tillväxtfrämjande för de här grupperna, men för de andra grupperna
är det tillväxthämmande när det uppstår sådana fördelningspolitiska spän-
ningar i samhället. Det leder till lönekonflikter, och det leder till allmänna
problem på många andra områden. Detta är inte bra för stabiliteten i ett
samhälle.
Återigen om produktiviteten. Tag Saab-fallet en gång till. Man såg att in-
strumentpanelen på en Saab 900 tidigare satt fast med 37 olika muttrar och
skruvar medan man för motsvarande japanska bil använder tre. Då är det
alltså inte skatterna som är orsaken till att Saaben blir dyr på marknaden,
utan det är sättet att producera. Detta problem vill vissa personer lösa ge-
nom en sänkning av företagsbeskattningen. I stället säger vi: Utveckla pro-
duktiviteten på företagsgolven. Ge de anställda bättre möjlighet att påverka
sin arbetssituation, så att de får enklare produkter att producera. Då skapar
vi konkurrenskraft.
Vi skapar inte tillväxt genom att försöka konkurrera med Monaco och
Liechtenstein. Vi kan aldrig konkurrera med dem. Det kommer alltid att
vara lönsammare för en rik person att bo i Monaco eller Liechtenstein än i
Sverige. Skall vi försöka konkurrera med de länderna om att dra till oss rika
personer får vi sätta skattesatserna till noll. Men det är ingen väg som leder
till uthållig tillväxt.
Anf. 62 KARL-GÖSTA SVENSON (m) replik:
Herr talman! Hela regeringens politik formasju till att vi skall få en tillväxt
i vårt land, Lars Bäckström. I det sammanhanget har skattesänkningar en
viss betydelse, och utbyggnaden av infrastrukturen har en stor betydelse.
Även utbildningen är i detta sammanhang viktig. Det gäller för oss att se till
att få en bättre, högre kvalitet på utbildningen, och vi lägger fram det ena
förslaget efter det andra som skall ge detta resultat. Det är genom satsningen
på utbildningen som vi skall få bättre tekniker, som kan producera Saab-bi-
len på ett billigare och snabbare sätt.
Jag tror att även Lars Bäckström var med vid besöket på Volvo i Udde-
valla. Vi fick där från företagsledningens sida just den signalen, att bättre
utbildning ger ökad produktivitet. Besöket ägde rum under den socialdemo-
kratiska regeringsperioden, och företagsledningen var inte nöjd. Nu får man
signaler från regeringen om att vi vill åstadkomma en förändring även i det
avssendet.
Sett historiskt kan man ju också konstatera att ökad tillväxt har gett oss
en bättre fördelningspolitik i Sverige. Det påståendet måste väl även Lars
Bäckström nicka bifall till? Jag ser nu att han gör det.
Därmed vill jag inte förlänga debatten, utan jag slutar med detta. Tack!
Anf. 63 ULF ERIKSSON (nyd):
Herr talman! När det gäller Ny demokrati och skattepolitik gäller liksom
i fråga om övriga politiska frågor att vi ej är upplåsta vid något block. Vi ser
till sakfrågorna i första hand.
Det gjordes tidigare jämförelser med ett lapptäcke. Det blir ju så i politi-
ken att man får ge och ta, och i det långa loppet kan det då ibland uppstå ett
sådant lapptäcke. Det är naturligtvis att föredra att så enkla regler som möj-
ligt gäller i skattesystemet, och vi arbetar givetvis för att förenkla skattesys-
temet.
Beträffande kapitalbeskattningen bör denna sänkas för att gynna företa-
gen och därmed hjälpa till att bidra till att skapa sysselsättning och välfärd
för medborgarna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 18 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU34 Tulltaxelagen, m.m. (prop. 1991/92:162).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 18 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU35 Anslagen till skatteförvaltningen, m.m. (prop. 1991/92:150
delvis).
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Tullagen, vissa
skattefrågor
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 18 §.)
45
Prot. 1991/92:124
2 juni 1992
Förläggningskostna-
der m.m. budget-
året 1992/93
46
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1991/92:JuU28 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 18 §.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1991/92:SfU16 Förläggningskostnader m.m. budgetåret 1992/93 (prop.
1991/92:100 delvis och 1991/92:150 delvis).
Anf. 64 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Det i budgetpropositionen begärda anslaget till förlägg-
ningsverksamhet utgick från ett genomsnittligt behov av 13 850 förläggnings-
platser och ett årligt antal asylsökande om ca 30 000 personer. Mot bakgrund
av den osäkerhet om utvecklingen som rådde på grund av asyltillström-
ningen har statsrådet återkommit i kompletteringspropositionen.
Som vi alla vet är det krig i Jugoslavien, och huvuddelen av de asylsökande
som strömmar in i Sverige kommer därifrån. Dagligen kan vi via TV-nyhe-
terna konstatera vilken förödelse och vilket lidande som drabbar civilbefolk-
ningen. Ingen kan väl med berått mod hävda att den rännil av flyktingar som
söker sig till Sverige enbart är ekonomiska flyktingar från det tidigare Jugo-
slavien? På grund av situationen är Sverige skyldigt att ta emot dessa mänis-
kor. Hur länge konflikten kommer att vara och vilken omfattning den får blir
avgörande för hur många förläggningsplatser som måste uppbringas åt de
drabbade som flyr undan krig och nöd.
I kompletteringspropositionen anges att 32 500 personer fanns på förlägg-
ning när propositionen skrevs, och siffran har inte blivit lägre. Större delen
av dessa är flyktingar från Jugoslavien, och det skall ställas mot den miljon
flyktingar som lämnat Jugoslavien.
Herr talman! Den nyinrättade utlänningsnämnden, som började sin upp-
byggnad den 1 januari 1992, har utöver 60 tjänster fått ytterligare 40 tjänster.
Dessutom aviserar regeringen ett tillskott av ytterligare 60 tjänster.
Nämnden beräknades få ta över en ärendebalans på ca 5 800 ärenden. När
det stod klart att ärendebalansen var 9 200 ärenden, som huvudsakligen ärv-
des från den socialdemokratiska regeringen, konstaterade statsrådet att si-
tuationen var oacceptabel, och därför anvisades ytterligare medel.
Utöver den personal som skall rekryteras och utbildas, bl.a. när det gäller
länderkunskaper, skall flera domare och lekmannarepresentanter rekryte-
ras. Dessutom kräver såväl regering som riksdag och den allmänna opinio-
nen att nämnden snarast skall beta av den enorma ärendebalansen.
Statsrådet har också i en interpellationsdebatt hävdat att hon följer ut-
vecklingen med noggrannhet och att regeringen är beredd att anslå ytterli-
gare medel till flera handläggare.
Den arbetsbelastning som nämnderi har med inskolning och utbildning av
nya handläggare samt ambitionen att snarast komma upp i stora mängder
avgjorda ärenden innebär att nämnden för närvarande inte kan rekrytera
fler handläggare utan att spoliera utrednings- och beslutsverksamheten.
Herr talman! Två motioner har väckts med anledning av denna proposi-
tion. Socialdemokraterna vill anvisa ytterligare 46,5 miljoner till utlännings-
nämnden. I sin motion riktar de kritik mot regeringen: ”Konsekvenserna av
regeringens sätt att pressa fram ikraftträdandet har visat sig vara mycket ne-
gativa, både för den asylsökande och för statsutgifterna. All erfarenhet visar
att det tar tid innan en ny organisation kan fungera fullt ut.”
Ni socialdemokrater, som nu har denna erfarenhet, borde väl i konsekven-
sens namn inse att nämnden behöver lugn och ro för att introducera och ut-
bilda de handläggare som redan rekryterats. Att i ett uppbyggnadsskede till-
föra ytterligare lika många handläggare som i dag står till nämndens förfo-
gande måste väl med socialdemokratisk argumentation vara förödande för
möjligheterna att avgöra ett stort antal ärenden.
I er motion hävdar ni också att förläggningskostnaderna kan sänkas med
857 miljoner och att det går att ta bort 8 000 förläggningsplatser. Eftersom
förläggningarna aldrig tidigare varit så ansträngda vill jag fråga hur ni har
tänkt er att detta skall gå till.
Låt mig också fråga under vilken tidsperiod dessa 8 000 ärenden skall av-
göras och hur lång tid ni tror att det tar att rekrytera alla dessa nya handläg-
gare. Kammarens ledamöter är säkert intresserade av när nämnden kan vara
i full beslutskapacitet om era förslag genomförs.
På en fråga som jag tidigare ställt har ni svarat att kostnaderna för dem
som får uppehållstillstånd inte är avdragna från de besparingar som ni gjort.
Hur skall ni då finansiera deras vistelse ute i kommunerna när de har fått sitt
uppehållstillstånd?
Mot bakgrund av att ni anser att flyktinghandläggningen är så enkel blir
min fråga: Varför har ni i regeringsställning inte rekryterat alla dessa hand-
läggare? Varför har ni låtit flyktingarna vänta i åratal, när lösningen var så
enkel?
Herr talman! Sanningen är att den socialdemokratiska budgeten behövde
denna besparing på förläggningskostnaderna, och därför gjorde man detta
klipp, utan tanke på att hela karusellen är orealistisk, banal och befängd.
Och detta vet självfallet de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet.
Eftersom det hela inte handlar om utlänningsnämndens bästa och dess
möjligheter att snabbast möjligt komma i full sving, som en viss partiledare
uttrycker det, borde denne själv och den förre finansministern ha underteck-
nat motionen. Siffrorna i den socialdemokratiska budgeten är nämligen en-
bart luftsiffror. Min reflexion måste också bli: Är hela den socialdemokra-
tiska budgeten så ihålig och fylld av luftsiffror framstår det stora oppositions-
partiets ekonomiska politik som en enda stor bluff.
Herr talman! Socialdemokraterna har fått majoritet i utskottet. Jag vill
citera några rader ur denna majoritets förslag: ”Härigenom tillgodoses också
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Förläggningskostna-
der m.m. budget-
året 1992/93
47
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Förläggningskostna
derm.m. budget-
året 1992/93
i huvudsak motion Fi42 yrkande 3.” Detta betyder på vanlig svenska att Ny
demokratis yrkande tillgodoses, inte enbart i huvudsak utan helt och fullt.
Socialdemokratin har hamnat i ett sällskap som enbart späder på den ne-
gativa flyktingdebatten. Det spelar tydligen ingen roll att Birgitta Dahl i en
kvällstidning har tagit avstånd från Ny demokrati - när det gäller att åstad-
komma en förstärkning av den egna budgeten spelar sällskapet mindre roll,
trots att Socialdemokraterna borde ta avstånd från den flyktingpolitik som
Ny demokrati vill föra.
Herr talman! Till betänkandet är fogad en reservation från den borgerliga
gruppen. Vi delar helt statsrådets uppfattning att verksamheten i nämnden
skall följas mycket noga och att de resurser som vid senare tillfälle bäst tjänar
syftet med utlänningsnämndens verksamhet skall tillföras. Alla krafter skall
sättas in för att ärendebalansen skall nedbringas. Ingen är betjänt av att män-
niskor väntar i förläggningar, men nämnden måste få den uppbyggnadstid
som den behöver, som Socialdemokraterna också påpekat i sin motion.
Detta innebär att mycket stora krav ställs på nämndens verksamhet från vår
sida.
Låt mig också återigen påminna om att förläggningarna är överfulla av
asylsökande från Jugoslavien, vilkas ärenden för närvarande inte behandlas.
Att i detta läge ta bort 8 000 förläggningsplatser är orealistiskt.
Herr talman! Detta ärende kräver riksdagens fulla stöd, och jag tror mig
finna en majoritet för den nyanserade och balanserade linje som reservatio-
nen innebär. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen.
Anf. 65 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Detta är en ganska märklig - för att inte säga historisk - upp-
levelse. Jag tror att det är första gången som jag slipper höra Folkpartiets
representant från talarstolen kräva ytterligare resurser för att förkorta hand-
läggningstiderna. Trots att ni vet hur situationen är och hur den kommer att
bli under sensommaren och hösten har ni inga förslag att komma med, utan
ni vill låta det vara som det är.
Ni tycker att utlänningsnämnden skall få en lugn uppbyggnadstid. Tänk,
det tyckte vi också, så därför föreslog vi i vår proposition, som ni senare drog
tillbaka, att utlänningsnämnden skulle inrättas först från den 1 juli. Men ni
hade så bråttom att ni forcerade fram beslutet att gälla från den 1 januari,
trots att beslutet inte fattades i kammaren förrän den 4 december.
Att säga att nämnden skall få sin tid, det är nog att ta i för mycket.
Vi har väckt en motion. Ny demokrati har också väckt en motion. Om Ny
demokrati väljer att stödja vår motion då är det, enligt Sigge Godin, något
konstigt och suspekt. Men när Ny demokrati stöder regeringens förslag är
det helt okej.
Herr talman! Lång väntan på besked och långa handläggningstider är inte
bra för någon, inte för den asylsökande och inte för samhället.
Vi har sedan invandrarverkets omorganisation trädde i kraft 1989 haft
flaskhalsar på olika nivåer som har gjort att handläggningstiderna har blivit
onödigt långa.
Först var det polisen som inte hade tillräckligt med utredningsresurser.
48
När polisen sedan fick förstärkningar hann inte invandrarverkets handläg-
gare med.
Riksdagen beviljade då i olika omgångar medel till handläggare, så att
väntetiden kunde förkortas.
Nu har utlänningsnämnden inrättats, som förutom att befria regeringen
från asylärenden också har som syfte att förkorta handläggningstiderna.
Förslaget om att inrätta en utlänningsnämnd är ursprungligen ett socialde-
mokratiskt förslag. Vi tycker att det är bra att nämnden har inrättats. Vår
kritik gäller regeringens sätt att pressa fram startpunkten.
Förslaget behandlades i riksdagen den 4 december, och den nya instans-
ordningen skulle börja gälla från den 1 januari.
Det är naturligtvis omöjligt att få en ny organisation att fungera på så kort
tid. Det visade sig också. Få beslut kunde fattas. Datasystemet fungerade
inte. Besluten fick expedieras manuellt. Nämnden hade inga egna lokaler.
Det är först nu som man håller på att flytta in i egna arbetslokaler. Inget
klander skall naturligtvis falla på personalen. Den gör så gott den kan under
dessa omständigheter.
Men det säger sig självt att antalet ärenden ökar oroväckande när man
fattar så få beslut. Som en följd därav ökar också kostnaderna för förlägg-
ningsverksamheten.
Precis som det sägs i kompletteringspropositionen är behovet av förlägg-
ningsplatser kopplat till den tid som det tar för en asylsökande att få besked
på sin ansökan från invandrarverket eller från utlänningsnämnden. I dag
överklagar nästan alla som har fått ett negativt besked.
I dag finns det ca 9 000 ärenden hos utlänningsnämnden, varav drygt 7 000
är asylärenden. Då gäller det inte de asylsökande från Jugoslavien. Det är
alltså ca 15 000 människor som väntar på besked. Många har väntat länge,
med all den oro och ångest som långa väntetider för med sig. Många mår
också dåligt.
Enligt generaldirektören för utlänningsnämnden beräknas nämnden inte
förrän i september komma upp i en kapacitet på 300 beslut i veckan.
Från invandrarverket till utlänningsnämnden kommer, lågt räknat, 1 000-
1 200 ärenden i månaden. Det är då inte så svårt att räkna ut att om inga
åtgärder vidtas, kommer antalet ärenden hela tiden att öka, och nämnden
kommer aldrig att få ned ärendebalansen.
Förutom allt mänskligt lidande åsamkas också samhället stora kostnader.
Jag tycker att all erfarenhet visar att det enda sättet att förkorta väntetiderna
är att man ser till att det finns ett tillräckligt stort antal handläggare. Det
gällde hos polisen, det gällde hos invandrarverket, och det måste också gälla
hos utlänningsnämnden. Det finns inget annat sätt.
Därför föreslår vi att handläggningskapaciteten hos utlänningsnämnden
kraftigt förstärks.
Det finns, enligt uppgift, inte någon planering eller beredskap hos utlän-
ningsnämnden för hur man skall klara situationen när invandrarverket under
sensommaren måste bölja fatta beslut som gäller asylsökande frånf.d. Jugo-
slavien. All tidigare erfarenhet tyder på att de som får ett negativt besked
kommer att överklaga.
Statsrådet beräknar för nästa budgetår ett tillskott på 12,5 miljoner men
Prot. 1991/92:124
2 juni 1992
Förläggningskostna -
der m.m. budget-
året 1992/93
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 124
Prot. 1991/92:124
2 juni 1992
Förläggningskostna-
der m.m. budget-
året 1992/93
50
begär inte medlen nu utan har för avsikt att återkomma senare i tilläggsbud-
get I.
I vår motion, som har fått majoritet i utskottet, säger vi att utlännings-
nämnden, som situationen nu är, måste kraftigt förstärkas. Vi föreslår därför
en utökning på handläggarsidan med 46,5 miljoner.
Om utlänningsnämnden kan ge snabbare besked, frigörs också förlägg-
ningsplatser. De som får uppehållstillstånd får en kommunplats. Andra läm-
nar landet.
Det går alltså att göra en besparing på förläggningssidan. Vi räknar med
en minskning på anslaget förläggningskostnader med 857 miljoner. Det inne-
bär en minskning med ca 8 000 förläggningsplatser.
Det sammanlagda resultatet blir positivt både för den det berör - den asyl-
sökande - och för samhällsekonomin.
Regeringspartierna har reserverat sig mot förslaget med motiveringen att
om extra resurser tillförs, kommer nämndens arbete att fördröjas genom att
man måste rekrytera och utbilda personal.
Hur man än gör finns det naturligtvis en risk att arbetet fördröjs. Men om
man gör en kraftig förstärkning när det gäller handläggare på en gång, slip-
per man de nackdelar som uppstår om man rekryterar personal i olika om-
gångar och vid olika tillfällen. För de väntande människornas skull behövs
kraftiga åtgärder nu.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på reser-
vationen.
Anf. 66 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Utlänningsnämnden har rekryterat alla handläggare som
man orkar med att rekrytera, och man håller på att utbilda dem på det sätt
man anser lämpligt.
Enligt utlänningsnämndens chef kommer man inte upp i full beslutskapa-
citet förrän i september, säger Maud Björnemalm. Hur lång tid kommer det
då att ta att skola in ytterligare lika många handläggare som man har i dag?
Detta är en orimlig situation.
Socialdemokraterna har ju ständigt velat kalla människor till utskottet för
att få ställa frågor till dem om både det ena och det andra ärendet. Därför
förvånar det mig att Socialdemokraterna inte bad att chefen för utlännings-
nämnden skulle komma tillbaka när det gäller denna fråga för att förklara
hur han ser på att öka antalet handläggare i den omfattning som Socialdemo-
kraterna vill.
Detta är alltså en fullständigt orimlig situation som utlänningsnämnden
ställs inför. Vilka drabbar detta? I första hand drabbar det personalen, men
det drabbar även alla de människor som väntar i förläggningarna. Detta fun-
gerar alltså inte i praktiken.
Jag vill gärna ställa ytterligare några frågor till Maud Björnemalm. Hur
skall det gå till att ta bort dessa 8 000 förläggningsplatser? Hur lång tid tar
det innan man får full effektivitet med ert förslag? Varifrån tar ni de medel
som behövs för att täcka kostnaderna ute i kommunerna för de flyktingar
som får uppehållstillstånd? Om ni hade velat vara seriösa hade det varit rim-
ligt att ni hade dragit av den summan i era beräkningar. Men det tyckte ni
tydligen inte var meningsfullt. I hela denna karusell förvånar det mig att ni
över huvud taget kan föreslå dessa gigantiska summor och tro att detta är
verklighet. Det är rimligt att få svar på dessa frågor.
Jag känner dessutom ett visst medlidande med Maud Björnemalm, som
sitter i invandrarverkets styrelse och kan dessa frågor mycket bättre än jag.
Ändå måste hon föra denna debatt som är fullständigt befängd. Det är inte
en debatt om utlänningsnämnden och flyktingfrågorna, utan det är en eko-
nomisk debatt som handlar om hur ni skall få er budget att gå ihop. Vi borde
väl rimligen hålla oss för goda för att diskutera de frågorna, när vi har så
svåra frågor att lösa när det gäller själva flyktingverksamheten.
I böljan av sitt anförande ifrågasatte Maud Björnemalm att vi kritiserade
samverkan med Ny demokrati. Jag trodde att det var en världsvid skillnad
mellen er socialdemokrater och Ny demokrati i flyktingfrågan, men det är
tydligen inte så. Ni delar Ny demokratis uppfattning, att man kan göra på
detta enkla sätt, och det fungerar inte.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Förläggningskostna-
der m.m. budget-
året 1992/93
Anf. 67 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Som jag sade tidigare, är det ganska märkligt att höra en
folkpartist försvara systemet med långa handläggningstider och att männi-
skor skall sitta månad efter månad på flyktingförläggningarna och vänta på
besked. Jag vill gärna påminna Sigge Godin om att Folkpartiet har varit med
om att under en högkonjunktur bevilja invandrarverket 60 miljoner för ex-
tra handläggarresurser, och då var det inte tal om hur man skulle kunna re-
krytera dessa människor, om det fanns någon möjlighet att göra det, utan då
ställdes hela tiden kravet att handläggningstiderna skulle förkortas.
När ni nu har ställt till det på det här viset med utlänningsnämnden, genom
att forcera fram beslutet, är vi villiga att bidra till en förstärkning på handläg-
garsidan.
Det är inte helt säkert, Sigge Godin, att alla de 8 000 människor som har
överklagat de negativa besluten till utlänningsnämnden får uppehållstill-
stånd i Sverige och kommer ut i kommunerna, utan många kommer säkert
att få lämna landet. Men även om en stor del på grund av långa handlägg-
ningstider skulle få uppehållstillstånd i Sverige finns det i dag en stor bered-
skap ute i kommunerna att ta emot flyktingar med uppehållstillstånd.
Jag utgick från att Sigge Godin hade läst vår motion och Ny demokratis
motion. Om han har gjort det vet han att det är stor skillnad mellan motio-
nerna. Vi kan inte hindra någon att stödja vår motion. Det är dåligt av Sigge
Godin att försöka få det att verka suspekt att andra partier stödjer vår mo-
tion.
Anf. 68 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Jag har ställt ett antal frågor till Maud Björnemalm om vad
det blir för effekt av de satsningar som Socialdemokraterna föreslår. Det är
skäl att redovisa svaren nu, för det är det som debatten handlar om. Vad
kommer att hända om ni genomför det förslag som ni lägger fram?
I betänkandet står det att statsrådet följer utvecklingen mycket noga och
att regeringen är beredd att skjuta till mer pengar till handläggare när utlän-
ningsnämnden orkar ta emot fler handläggare och skola in dem så att de kan
51
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Förläggningskostna-
der m.m. budget-
året 1992/93
52
fungera i den löpande beslutsverksamheten. Men tydligen är det inte intres-
sant att vi vill gå den skonsamma vägen för utlänningsnämnden för att den
skall kunna fatta beslut om stora volymer och se till att människor får be-
sked.
Jag har inte sagt att det kommer att bli positivt beslut i alla de 8 000 ären-
dena, men det blir det för en viss procentandel. Jag kommer inte ihåg exakt
vad som redovisades i utskottet om hur många människor som får stanna när
de har överklagat. Man borde rimligen kunna förvänta sig att ni hade dragit
av den kostnaden, som kommunerna måste ta. Det handlar om någon form
av försöksanslag. Om det kommer tillräckligt många flyktingar måste man
se till att det finns pengar, mottagningsmöjligheter, osv. Det är ingenting som
vi kan undandra oss, och därför kan ni göra det här klippet som jag talar om
och i teorin rycka undan 8 000 platser. I praktiken går det inte att göra detta,
och det är det som jag har reagerat på.
Maud Björnemalm vet dessutom att jag inte brukar delta i flyktingdebat-
ter här i kammaren, då det inte är mitt ärende. Men jag blir upprörd när ni
utnyttjar tillfället till att förstärka budgeten, genom att lägga fram ett sådant
horribelt förslag och inte här i kammaren är beredda att redovisa vad som
händer om ni får igenom ert förslag. Jag har ställt några frågor, och jag för-
väntar mig att kammaren får svar på dem.
Anf. 69 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Vad som händer om vi får igenom vårt förslag är att männi-
skor får ett snabbt besked om de får stanna eller om de skall lämna landet.
Vad som också händer är att vi bringar ned kostnaderna för skattebetalarna.
Sigge Godin citerade statsrådet, och det kan jag också göra. Statsrådet har
sagt: Varje ärende som får vänta längre än normalt kostar mycket pengar.
Den månatliga merkostnaden för förläggningsvistelse som beror på lång vän-
tan uppgick till mellan 90 och 100 milj .kr.
Det är ganska betänkligt när Folkpartiet, som i flyktingpolitiken vill ge
sken av att vara litet humanare och litet mera generöst än alla vi andra, talar
om en skonsam väg för utlänningsnämnden. Vi socialdemokrater tänker på
de asylsökande. Vi vill att de skall få ett snabbt besked om de får stanna i
landet eller om de skall lämna Sverige.
Förste vice talmannen anmälde att Sigge Godin anhållit att till protokollet
få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 70 LEIF BERGDAHL (nyd):
Herr talman! Först skulle jag vilja bemöta Sigge Godins tal om dåligt säll-
skap. Ny demokrati är tydligen fortfarande pestsmittat enligt vissa aktörer i
denna kammare.
Om vi först ser på u-hjälpen - som egentligen inte skall diskuteras här -
är Sverige generösare än de stora länderna i Europa, som Italien, England,
Tyskland och Frankrike. De ger ungefär en halv procent av BNP till u-hjälp,
och Sveriges u-hjälp är närmare 1 % än en halv, kanske 0,8 %. Med interna-
tionella ögon sett är vi alltså mycket generösa.
Om vi jämför vår invandrarpolitik med grannen Finlands ser vi att vi är
oerhört generösa. För 8-10 år sedan tog Finland emot något tiotal flyktingar.
Det beror på vilka man jämför med. I denna kammare kanske vi är litet avvi-
kande, men internationellt är vi mycket generösa.
Jag skulle först vilja säga någonting om några frågor där vi skiljer oss från
de andra partierna. En av de frågorna är vår inställning till flyktingproblemet
och hur stor andel av de asylsökande som är riktiga flyktingar och ej ekono-
miska invandrare. I den förra flyktingdebatten framförde flera talare från Ny
demokrati att ungefär 80 % av de asylsökande är ekonomiska invandrare. Vi
blev mycket starkt bemötta av centerpartisten Rune Backlund, som fortsät-
ter med angreppen mot oss i tidningen Dagen - som han tydligen har lätt att
få in sina alster i, av någon anledning.
Det finns inga vetenskapliga undersökningar om att vare sig den ena eller
den andra procentsiffran är riktig för Sverige. Vi vet inte hur många som är
riktiga flyktingar och hur många som är ekonomiska invandrare.
I Tyskland och Danmark tittade man för några år sedan på det här, och
man fann att 95-97 % av de asylsökande egentligen var ekonomiska invand-
rare. Läget i Jugoslavien kan ha ändrat på det. Jag bedömer att 80 % är en
för låg andel - men jag vet inte mer än någon annan.
I Sverige har det varit tabu att titta på sådana här saker. Man får inte tala
om det, man skall sopa allting under mattan. Jag frågade vid besöket på
Carlslunds flyktingförläggning hur många procent som var ekonomiska in-
vandrare. Jag pratade med en del poliser som hade hand om sådana här
ärenden, men de hade inga siffror. Ingen hade tittat på det. Däremot upp-
lyste de mig om att 60 % inte får asyl beviljad, och således är de inte riktiga
flyktingar. De flesta i Sverige bedöms alltså vara ekonomiska invandrare.
I Norrköpings Tidningar den 18 januari i år framförde en föredragande
vid utlänningsnämnden - jag vill inte nämna hennes namn, då det kanske
inte är så bra för henne - följande:
Bara 2 % av dem som kommer till Sverige är förföljda, men detta säger
aldrig någon. Ingen politiker vågar stå upp och säga det. Som bevis berättar
hon om en iakttagelse som mycket ofta kan göras vid förhör med asylan-
terna. Det är vanligt att en hustru till en asylsökande, som tillfrågas om hen-
nes man haft politiska problem i hemlandet, inte förstår vad man talar om.
Jag tycker att det är hög tid att titta på detta och lyfta fram det i ljuset. När
man väl får fram den här siffran kommer vi att vara mycket mer överens än
i dag.
Detta hände oss när vi diskuterade rasism med olika experter. Det visade
sig att en mängd ledamöter hade olika fördomar om rasism. Jag vet att
många tycker att Ny demokrati är om inte rasistiskt så i alla fall främlings-
fientligt. Men enligt de vetenskapliga definitionerna är inte ens Sjöbopartiet
främlingsfientligt. Det är bra att lyfta fram dessa frågor i ljuset och se dem
på ett vetenskapligt sätt. Det finns forskare i Sverige som kan göra sådana
sociologiska studier.
En annan fråga som skiljer Ny demokrati litet från de andra partierna är
vår uppfattning om hur man bäst hjälper flyktingar.
Jag är personligen starkt för att hjälpa flyktingar. Jag är personligen enga-
gerad i frågan om Tibetflyktingarna och försöker att hjälpa till på det sätt jag
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Förläggningskostna -
der m.m. budget-
året 1992193
53
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Förläggningskostna
derm.m. budget-
året 1992/93
54
kan. Jag är definitivt inte negativ till flyktingar. Däremot anser jag att sättet
vi hjälper flyktingarna på är fel.
Vad är effekten av varje använd krona i Sverige när det gäller hjälpen till
flyktingarna? Inom sjukvården, där jag arbetar, har vi s.k. cost-benefit-ana-
lyser. Inom detta område, som handlar om väldiga summor, har man inte
tittat på detta. Jag har i alla fall inte sett någon enda analys av hur mycket
nytta man får av satsade pengar.
Vi vet att varje ärende kostar ca 21 000 kr. i månaden enbart i kostnader
för att hysa de aktuella personerna i en förläggning. Vi vet också att i många
u-länder är den månatliga inkomsten för en familjeförsörjare 300-400 kr. i
månaden. Var och en kan ju räkna ut var pengarna gör mest nytta.
11.ex. Jugoslavien svälter inga människor. Det fick vi höra på morgonen i
Ekot av en företrädare för det parti som anser sig vara det moraliskt mest
högtstående i denna riksdag - det var Carl B. Hamilton som yttrade sig, och
då måste det ju vara sant. Nöden är dock stor bland flyktingar på många
andra håll i världen. Förra fredagen anlände t.ex. 22 000 flyktingar från Su-
dan till Kenya. Bland dem fanns 12 500 barn, som de senaste veckorna icke
hade åkt buss, utan vandrat tiotals mil genom svår terräng. När de anlände
till Kenya var de starkt undernärda och uttorkade. Enligt FN avlider tiotals
flyktingar varje dag. Jag är övertygad om att våra pengar gör större nytta i
liknande situationer än om vi satsar dem på våra flyktingförläggningar.
Vi kan inte ta emot all världens nödlidande människor i Sverige. Det är
ett mycket dåligt sätt att hjälpa om man ser till flyktingproblemet i stort i
världen.
Det är klart att det finns flyktingar, t.ex. FN-flyktingar, som vi skall ta
emot. Där tycker jag att man skall öka intaget, men att flytta över 10 000
människor från Jugoslavien och ge dem asyl i Sverige tycker jag är fel.
Dessutom är det så att det inte pågår något krig i Kosovo, varifrån de flesta
flyktingarna kommer. Dessa personer kommer att åka ut. I dag fick vi höra
att invandrarverket bestämt att alla från Kroatien, 1000 personer, nu skulle
avvisas.
Inställningen till detta kommer att variera. Jag är övertygad om att även
Folkpartiet så småningom kommer att inse att Kosovobarnen inte får stanna
här. Det kommer kanske att ta litet tid, men om man följer lagar och förord-
ningar blir slutresultatet att de inte får stanna.
En annan grupp flyktingar är de som kom från Tibet under 1960-talet. Det
finns några hundra tusen i Indien och ett antal som jag inte känner till i Ne-
pal. I Nepal blir de förföljda och trakasserade på olika sätt. Jag fick härom-
dagen brev från organisationen där, som berättar om ordentlig förföljelse av
dessa flyktinggrupper i Nepal.
I Indien har flyktingarna det bättre, men de har det mycket svårt ekono-
miskt. Vad har Sverige, detta världens samvete, gjort för dem? Vi har gett
dem 3 milj.kr. totalt under alla år. Jämför detta med 10 miljarder i 1990 års
penningvärde till Vietnam. Det är 3 300 gånger mer till Vietnam än till dessa
tibetaner i Indien. Dessa personer har fått lika mycket pengar som tolv ären-
den under ett år i Sverige; det torde omfatta 25-35 personer.
Ni förstår vilken orimligt dålig effekt vi får på våra satsade pengar. Nog
om detta.
Så till utlänningsnämnden. Dess chef Fischerström var kallad till socialför-
säkringsutskottet för en utfrågning. Jag frågade honom hur mycket övertid
som han beordrat personalen med tanke på denna krissituation. Han sade:
Jag har icke beordrat någon övertid för min personal, och jag kommer inte
att göra det.
Det är ganska märkligt av en företrädare för en sådan nämnd. Med denna
inställning är Fischerström definitivt inte rätt man på rätt plats. Möjligen är
han rätt man på fel plats, men jag kan inte utesluta att han är fel man på fel
plats.
Jag tycker att invandrarministern, som tyvärr inte är här i dag, skall hålla
ett bättre öga på utlänningsnämndens verksamhet. Kunskapen om ärende-
balansen tycks inte vara särskilt stor inom departementet. Jag ringde i går
för att försöka få fram hur många ärenden som väntar och hur dessa ärenden
handläggs, men jag fick inte något svar. Jag anser därför att det är väsentligt
att utlänningsnämnden förstärks med ytterligare resurser för att därmed för-
korta handläggningstiderna.
Jag tycker att Henning Sjöströms förslag att anställa t.ex. 100 advokater
på kort tid för att beta av dessa ärenden är bra. Man behöver inte ha handläg-
gare av klassisk typ.
Jag tycker att det på detta område verkligen behövs gosselynne, hoppfull
håg och fantasi.
Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag.
Anf. 71 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Såväl vi som har reserverat oss till utskottets hemställan i
detta betänkande som regeringen följer självklart denna fråga med största
uppmärksamhet och kommer att se till att utlänningsnämnden får pengar till
fler handläggare, om de kan ta emot dem, så att det blir en effektiv, bra och
snabb handläggning, så att alla dessa människor snarast möjligt får svar. Det
är dit vi syftar. Vi tror inte på det som Socialdemokraterna och Ny demokrati
ägnar sig åt, att med luftsiffror försöka lösa detta problem.
Ny demokrati är faktiskt i denna fråga en främmande fågel i Sveriges poli-
tiska liv. Jag förstår att ni tycker att det är angenämt att ni i denna fråga kan
alliera er med Socialdemokraterna. Då får ni från ert håll bekräftat att ni
kanske har något berättigande även i den här frågan.
Men jag blev litet förvånad. Även nu säger Leif Bergdahl att det är ekono-
miska flyktingar som kommer till Sverige och att man i stället borde ägna sig
åt andra människor ute i världen.
Nu är det faktiskt förläggningsfrågorna vi diskuterar. Vi diskuterar vad vi
skall göra av alla de jugoslaver som kommer hit. De är ändå relativt få i jäm-
förelse med den miljon eller flera som flyr från krig och förödelse i Jugosla-
vien.
Vi kan bortse ifrån huruvida de är ekonomiska flyktingar eller inte. De
behöver skydd under den tid det är krig där borta. Vi skall utreda ärendena,
och förmodligen får de allra flesta åka tillbaka när det blir lugn och ro i deras
hemland. På den punkten har vi inga delade meningar, men dessa människor
måste ha tak över huvudet medan de är här.
Jag ställer samma frågor till Leif Bergdahl som jag ställde till Maud Björ-
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Förläggningskostna-
der m.m. budget-
året 1992/93
55
Prot. 1991/92:124
2 juni 1992
Förläggningskostna -
der m.m. budget-
året 1992/93
nemalm, eftersom hon inte besvarade dem och ni är överens om skrivningen:
Hur skall ni bära er åt för att avskaffa 8 000 förläggningsplatser när det är
kris redan i dag? Hur lång tid tar det innan utlänningsnämnden kommer i
gång och kan fatta många och riktiga beslut enligt ert förslag? Var tar ni de
pengar som kommunerna behöver till dem som får bifall och som flyttas ut i
kommunerna?
Det är viktigt att kammaren får svar på dessa frågor. Men det är tydligen
inte intressant att diskutera dessa frågor. Man vill ut i världen, helst så långt
bort som möjligt. I stället borde man se på den situation som utlännings-
nämnden har i dag. Det gäller också att se till att det finns tak över huvudet
för de människor som kommer hit och som har flytt på grund av krig, huvud-
sakligen från Jugoslavien.
Jag behöver svar på dessa frågor. Jag tror att kammaren är intresserad av
det.
Anf. 72 LEIF BERGDAHL (nyd) replik:
Herr talman! Jag skulle önska att jag hade tillgång till fler siffror och an-
nan information om dessa saker. I går försökte jag ringa utlänningsnämnden.
Det slutade med att jag kopplades runt som en jojo mellan olika instanser
utan att få ett vettigt besked. Till sist kopplade den vänliga dam som jag ta-
lade med mig till växeln. Men då kom beskedet: Oj, växeln har också gått
sönder.
Så går det till hos utlänningsnämnden. Man får inga siffror eller annat ma-
terial därifrån.
Hur skulle man kunna lösa det aktuella problemet? Jo, det viktiga är att
göra som man gjorde med kroaterna. Det handlar alltså om att avvisa Koso-
voalbanerna. De kommer inte från en krigszon. Visserligen är det synd om
dem. De lär vara undernärda osv. Men någon krigszon kommer de, som
sagt, inte från. Därför måste man snabbt ta ställning och avvisa de här perso-
nerna - naturligtvis med vissa undantag. På det sättet kan mycket pengar
sparas.
Anf. 73 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Jag ställde tre frågor till Leif Bergdahl:
1. Hur skall ni bära er åt för att ta bort 8 000 förläggningsplatser? I dag
råder det ju brist på förläggningsplatser.
2. Hur lång tid tar det med ert förslag innan utlänningsnämnden når full
kapacitet? På utlänningsnämnden hävdar man att man för närvarande inte
orkar med att skola in fler handläggare. Det arbetet måste tas i tur och ord-
ning.
3. På vilket sätt skall ni finansiera vistelsen här för dem som får uppehålls-
tillstånd och som flyttar ut till kommunerna?
Dessa tre mycket enkla frågor har jag upprepat under hela den här debat-
ten. Men ingen av er behagar svara på mina frågor. Därför tycker jag att det
är tämligen ointressant om det förs en debatt i Sveriges riksdag eller inte. Ni
vill tydligen ägna er åt andra frågor än dem som finns med på dagordningen.
56
Anf. 74 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Det är en försvinnande liten andel, Leif Bergdahl, av värl-
dens 17 miljoner flyktingar som kommer till Sverige. Dessutom är det när
det gäller de människor som flyr från f.d. Jugoslavien bara en liten andel som
kommer till vårt land.
För att vi skall kunna föra en seriös debatt här i kammaren om flyktingpo-
litiken tror jag att ni i Ny demokrati måste lära er vad FN-konventionen i
detta sammanhang säger och vad som står i den svenska utlänningslagen.
Anf. 75 LUSA RULANDER (kds):
Herr talman! Vårt land har av tradition haft en generös inställning till flyk-
tingpolitiken. Vi i kds anser att denna generositet står i överensstämmelse
med den kristna broderskapstanken.
I många länder i världen är levnadsstandarden mycket lägre än den är i
Sverige. Ändå får man ta emot en mycket större andel flyktingar än vad vi i
vårt land får göra. Vår materiella standard är så hög att vi mycket väl kan ta
emot ett betydande antal flyktingar. Det vore katastrofalt om vi försökte öka
tillväxten i kombination med en minskning av vårt lands möjligheter att ta
emot flyktingar. Det skulle rimma illa med vårt lands anspråk på att i olika
internationella sammanhang vara det land som verkar för en större respekt
för människovärdet och de mänskliga rättigheterna.
Därför upplever jag utskottets skrivning i betänkandet som något oge-
nomtänkt. Låt oss jämföra med ett lasarett där man beslutar att ta emot fler
läkare, därför att man nyligen anställt nya utexaminerade läkare som behö-
ver få längre tid på sig när det gäller att försöka hjälpa patienterna. Samtidigt
fattas beslutet att detta lasarett skall läggas ner.
Den här jämförelsen haltar kanske något. Men tillvägagångssättet är det-
samma - om nu utskottets hemställan bifalles i dag. Jag tycker att det är litet
grand av strutspolitik att, som det sägs i betänkandet, minska anslagen till
förläggningarna. Vi måste ju först veta att antalet flyktingar som är på väg
hit blir mindre, för var skall vi annars placera flyktingarna under den tid de
är här? De måste ju ändå hit för att vända. De kan inte gärna återvända med
vändande färja, tåg eller flyg. Det är sådant som utlänningsnämnden är till
för och det är sådant som invandrarverket först skall besluta om. Under ti-
den måste de här människorna få en förläggningsplats någonstans.
Jag kan ha vissa synpunkter på utlänningsnämndens arbete. Det gläder
mig att se att Birgit Friggebo är här. Kanske kan hon ge oss ytterligare infor-
mation om hur det här arbetet fortskrider. Detta arbete har, som det sägs,
inte riktigt kommit i gång. Därför förvånar det mig väldigt att vi nu skall
tillsätta ytterligare personer, enligt utskottets begäran. Det skall alltså finnas
ännu fler som inte kommer i gång med det här arbetet.
Man skriver mycket riktigt att det faktiskt kan bli så, att det här arbetet
ytterligare försenas. Då kan vi definitivt inte dra ner på kostnaderna för för-
läggningarna.
Jag tycker att Maud Björnemalm motsade sig själv litet grand. Hon kriti-
serade ju dels medelsfördelningen, dels tidigare tillsättning av utlännings-
nämnden. Men samtidigt föreslår Maud Björnemalm att vi snabbt skall till-
sätta ytterligare människor i denna ännu icke fungerande utlänningsnämnd.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Förläggningskostna-
der m.m. budget-
året 1992/93
57
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Förläggningskostna-
der m.m. budget-
året 1992/93
Ytterligare personer skall alltså läras upp. Ändå säger Maud Björnemalm
att det gick för fort vid den förra tillsättningen. Jag tycker inte att det här
resonemanget riktigt stämmer. Eller skall man kanske se detta som ett straff
för att den nya regeringen var för snabb med att tillsätta utlänningsnämnden.
Enbart pengar till utlänningsnämnden kommer inte att innebära att det
hela fungerar. Det är ett litet väl förenklat resonemang. Det måste ju till en
fungerande administration, och regeringen har ju lagt fram ett förslag i det
avseendet. Man kommer att se över dessa frågor, och man kommer också att
vidta åtgärder.
Det är väldigt lätt att misstänkliggöra andras mål och motiv. Tänk om vi
kunde lära oss att diskutera medlen för hur vi skall nå de mål som vi har satt
upp. De som har satt upp andra mål får i så fall redovisa dessa. Men låt oss
som har samma mål - nämligen att vi skall kunna ta emot flyktingar och att
vi skall möjliggöra ett drägligt liv för dem under korta väntetider - åtmin-
stone hålla oss till samtal om medlet i stället för att misstänkliggöra varand-
ras mål!
Till Leif Bergdahl skulle jag vilja säga följande: Javisst, det handlar om
80 % ekonomiska flyktingar i, om jag minns rätt, Tyskland. Vidare finns det
inte några vetenskapliga undersökningar av vilken sorts flyktingar det är som
kommer hit. Ännu en gång vill jag poängtera att det som utlänningsnämnden
och invandrarverket utreder är just vilka som är flyktingar enligt de bestäm-
melser som gäller för flyktingar i Sverige och naturligtvis också enligt FN-
konventionen.
Vad vi i dag diskuterar är framför allt var flyktingarna skall vistas under
väntetiden, under den tid som invandrarverket och utlänningsnämnden utre-
der de olika ärendena. Man må se på detta hur man vill, men det är detta
som diskussionen och beslutet i dag handlar om. Var skall alltså flyktingarna
vistas om vi drar ner på anslagen till flyktingförläggningarna just nu?
Herr talman! Jag har inget förslag, bara ett yrkande om bifall till den reser-
vation som finns med här.
Inom parentes skulle jag vilja skicka med några ord om en broschyr som
invandrarverket självt har gett ut och som handlar om flyktingmottagandet.
Jag vill påminna om förläggningarnas betydelse. Neddragningar får inte ske
så fort att människor hamnar i lägenheter utan att först ha fått vara på en
förläggning. Det är nämligen oerhört viktigt för dem som kommer till Sve-
rige att de först får komma till en förläggning. Jag skulle sammanfattningsvis
beträffande målinriktningen för förläggningarna vilja läsa upp vad som sägs
på några få rader i broschyren från statens invandrarverk om flyktingmotta-
gandet:
”Under tiden på förläggningen får de asylsökande/flyktingarna informa-
tion om det svenska samhället, vad det kommunala mottagandet innebär och
om lokala förhållanden på orten.”
Mot denna bakgrund menar jag att det är oerhört viktigt att vi inte rationa-
liserar bort förläggningarna för tidigt.
Anf. 76 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Till Liisa Rulander vill jag säga att det faktiskt är 15 000
människor som väntar på besked från utlänningsnämnden. De människorna
har ingenting med Jugoslavien att göra. Det gäller människor som väntade
långt innan det blev oroligt i Jugoslavien och som snabbt måste få besked.
Det är ganska rörande att höra representanter för regeringspartierna tala
om hur de senare slår vakt om förläggningar och om att de asylsökande skall
tillbringa en tid på förläggningar.
Tidigare har representanter för de olika partierna här i kammaren begärt
förkortade handläggningstider, så att de asylsökande kan komma ut i kom-
munerna och därmed slipper vara ute på förläggningarna. Folkpartiet t.ex.
har ju gett ut skriften Ut ur lägren. Men helt plötsligt har förläggningsverk-
samheten blivit oerhört betydelsefull.
Anf. 77 LIISA RULANDER (kds) replik:
Herr talman! Det var mycket trevligt att höra att Maud Björnemalm är
rörd över det engagemang som vi visar här i kammaren i dag.
Kds har ju tidigare inte varit representerat i parlamentet. Därför är det väl
på tiden att vi kommer med som en tyngd åt rätt håll. Jag hoppas att vi i
fortsättningen verkligen kan titta på frågor som gäller vilka medel vi skall
använda oss av för att kunna uppnå de mål som vi alla tydligen är överens
om. Vår vilja att förkorta köerna och väntetiderna tror jag inte att någon
betvivlar.
Anf. 78 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag vill börja med att säga att Vänsterpartiet yrkar bifall till
reservationen i socialförsäkringsutskottets betänkande 16.
Långa handläggningstider har aldrig varit bra, vare sig nu eller tidigare.
Alla säger sig ju vara intresserade av korta handläggningstider och av bättre
och billigare förläggningverksamhet, så även jag. Som bekant har jag i år
lagt fram en del motionsförslag i dessa ärenden.
Samtidigt är jag emellertid realist nog att inse att man måste börja i rätt
ände. Det går inte att föra bort pengar från förläggningsverksamheteri innan
man har förändrat förutsättningarna och gjort omorganisationer möjliga.
Dessutom har vi ett extremt läge när det gäller inströmningen av asylsökan-
den.
Socialdemokraterna och Ny demokrati säger sig i dag vilja ta bort pengar
från förläggningsverksamheten. Omskrivningen att man vill lägga en del av
dessa pengar på utlänningsnämnden har ingen relevans, eftersom utlän-
ningsnämnden är lovad alla de medel den kan omsätta. Vad det alltså hand-
lar om är att ta bort pengar från förläggningsverksamheten. Det är bara att
konstatera detta.
Jag konstaterar att Socialdemokraterna har yrkat bifall till Ny demokratis
motion.
Enligt de besked som jag har fått från nämnden har man under april må-
nad för första gången kunnat fatta beslut i fler ärenden än man fått in.
När det gäller Kosovo och Kosovoalbanerna är det väldigt skrämmande
att nödgas konstatera att Ny demokrati både i tidningsartiklar och här i kam-
maren talar om något som de uppenbarligen har så litet kunskap om. Det
var nämligen händelserna i Kosovo som startade upplösningen av Jugosla-
vien. År 1981 sattes den jugoslaviska armén in mot demonstrationer, och år
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Förläggningskostna-
der m.m. budget-
året 1992/93
59
Prot. 1991/92:124
2 juni 1992
Förläggningskostna-
der m.m. budget-
året 1992/93
1989 blossade det intifadainspirerade upproret upp. Vid båda dessa tillfällen
krävdes det många människoliv.
Kosovo, som har en befolkning på 2 miljoner människor, varav 90 <% är
albaner, styrs av serber som utgör blott 10 % av befolkningen. Sedan två år
råder undantagslagar. Serbisk armé och serbiska säkerhetsstyrkor finns på
plats, och vapen har delats ut till de civila serberna.
Albanerna har inte en chans att starta en väpnad konflikt, vilket vi skall
vara glada över. Det är nämligen så att om ett krig utbryter ut i Kosovo, kom-
mer det inte att hållas inom Kosovos gränser utan även Albanien, Makedo-
nien, Grekland och Bulgarien kommer troligen att dras in, för att inte tala
om ”The dark horse” i det här sammanhanget, med stora intressen på Bal-
kan, nämligen Turkiet.
Det öppna målet för serberna är att fördriva albanerna från Kosovo och
inplantera serber, vilket är mycket väl uttalat. De som förmodligen närmast
kommer i fråga är de ca 150 000 människor som har flytt från kriget i Kroa-
tien.
Man kan naturligtvis hoppas att de europeiska länderna tillsammans kan
hjälpa till att förändra situationen i dessa stater i det förra Jugoslavien.
Leif Bergdahl påpekade att om man frågar en hustru till en asylsökande,
eller hans barn, vet de inte vad man talar om. I diktaturstater vet framför
allt myndigheter, som säkerhetspolis, att en man aldrig kan tillåta sig vara så
ovarsam att han delger sin familj vetskap om hans politiska aktiviteter. Det
skulle i så fall vara världens lättaste sak att ta in familjemedlemmar för för-
hör och med hjälp av tortyr få information om vad mannen i fråga håller på
med. Om vi har handläggare i Sverige som svävar i okunskap om de faktiska
förhållanden som råder i de här länderna är det skrämmande.
Anf. 79 LEIF BERGDAHL (nyd):
Herr talman! Jag skulle vilja replikera i fråga om Kosovo och krig. Krig
råder icke i Kosovo, och det vet vi mycket väl. Det vet även Berith Eriksson.
Den komplicerade situationen i vad gäller serber och Kosovoalbaner vill
jag inte ta ställning till. Frågan gällde om det råder krig i de här områdena,
som Sigge Godin påstod. Det råder icke för närvarande krig i Kosovoprovin-
sen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Företogs till avgörande lagutskottes betänkanden 1991/92:LU37, LU28
och LU39, näringsutskottets betänkanden 1991/92:NU26, NU30, NU32och
NU35, skatteutskottets betänkanden 1991/92:SkU30, SkU33, SkU34 och
SkU35, justitieutskottets betänkande 1991/92:JuU28 samt socialförsäkrings-
utskottets betänkande 1991/92:SfU16.
60
Lagutskottets betänkande LU37
Mom. 1 (lönegarantins maximibelopp)
Utskottets hemställan bifölls med 165 röster mot 125 för reservationen av
Maj-Lis Lööw m.fl.
Mom. 2-4
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU28
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU39
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU26
Mom. 1 (sammansättningen av börsstyrelse)
Utskottets hemställan bifölls med 167 röster mot 127 för reservation 1 av
Birgitta Johansson m.fl.
Mom. 2 (lag om börs- och clearingverksamhet i övrigt)
Utskottets hemställan bifölls med 166 röster mot 126 för reservation 2 av
Birgitta Johansson m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU30
Mom. 2 (storkraftnätets organisation)
Utskottets hemställan bifölls med 167 röster mot 127 för reservationen av
Birgitta Johansson m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU32
Mom. 1 (avslag på propositionen)
Utskottets hemställan bifölls med 281 röster mot 13 för motion N55 av
Rolf L. Nilson. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 2 (ombildning av stadshypoteksinstitutionen)
Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 127 för reservationen av
Birgitta Johansson m.fl.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
61
|
Prot. 1991/92:124 |
Mom. 3 Utskottets hemställan bifölls. Näringsuskottets betänkande NU35 Utskottets hemställan bifölls. Skatteutskottets betänkande SkU30 Mom. 3 (den allmänna inriktningen av företagsbeskattningen) Utskottets hemställan bifölls med 284 röster mot 11 för meningsyttringen Mom. 4 (dubbelbeskattningen av aktieutdelningar) Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 22 för reservation 2 av Mom. 6 (enskild näringsverksamhet) Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 127 för reservation 3 av Mom. 9 (obeskattad reservfond) Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 23 för reservation 5 av Mom. 12 (förlust av pengar vid rån) Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 23 för reservation 6 av Mom. 14 (nuvärdeavskrivning) Utskottets hemställan bifölls med 274 röster mot 21 för reservation 7 av Mom. 15 (konferenser, kurser och liknande) Utskottets hemställan bifölls med 167 röster mot 126 för reservation 8 av Lars Hedfors m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta. Övriga moment Utskottets hemställan bifölls. Skatteutskottets betänkande SkU33 Mom. 1 (vinster i vinstsparandet) Utskottets hemställan bifölls med 167 röster mot 128 för reservationen av |
62
Mom. 2-4
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU34
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU35
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU28
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU16
Reservationen av Gullan Lindblad m.fl. bifölls med 154 röster mot 142 för
utskottets hemställan.
Britta Bjelle (fp) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Anf. 80 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag får meddela att val av en riksdagens ombudsman kommer att ske vid
morgondagens sammanträde.
Vidare får jag anmäla följande ändringar i kammarens sammanträdes-
plan:
Fredagen den 5 juni
Tiden för bordläggningsplenum är ändrad till kl. 13.00.
Onsdagen den 10 juni
Arbetsplenum börjar kl. 8.30.
Beträffande de på föredragningslistan närmast upptagna ärendena, kul-
turutskottets betänkanden KrU28, KrU29 och KrU31 samt utbildningsut-
skottets betänkanden UbU24 och UbU27, medgav kammaren på förslag av
förste vice talmannen att de fick företas till avgörande i ett sammanhang se-
dan debatten i dessa ärenden avslutats.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
64
1991/92:KrU28 Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten 1993-
1996 m.m. (prop. 1991/92:140).
Anf. 81 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 2, 7, 8,
9 och 11.
Det beslut som riksdagen nu står inför innebär att man på ett allvarligt sätt
går emot de tidigare beslut som är fattade av riksdagen - detta självfallet
under förutsättning att riksdagen väljer att följa majoritetens förslag.
Vi socialdemokrater har utgått ifrån att överenskommelser, inte minst när
det gäller så viktiga frågor som ytterst handlar om yttrandefriheten, skall re-
spekteras. En enig riksdag fattade den 11 juni ett beslut om verksamheten
inom Sveriges Radio. Vi drog upp riktlinjer och fastställde principer, och om
detta var vi överens.
Så sent som den 6 februari i år svarade kulturministern på en fråga från
mig här i kammaren att det är en självklarhet att överenskommelser som har
träffats mellan partierna i denna fråga ligger fast och att därmed förslaget till
nytt avtal för Sveriges Radio i huvudsak skulle utgå från beslutet den 11 juni.
Några veckor senare, den 26 mars, fattade regeringen beslut om att lägga
fram en proposition för riksdagen som på punkt efter punkt går rakt emot
det som vi tidigare var överens om. Med förlov sagt vill jag påstå att kultur-
ministern genom sitt yttrande den 6 februari förde riksdagen bakom ljuset.
Det har självfallet ett värde av stora mått att partierna är överens i denna
fråga. Det har ett värde att eftersträva en bred lösning i denna fråga. Det har
regeringen inte gjort.
Jag tror faktiskt också att en bred politisk samsyn är till nytta för program-
verksamheten inom public service-företagen. Det gynnar varken tittare eller
lyssnare om de blir indragna i den partipolitiska träta som regeringen har
startat.
Jag skall gå igenom några av punkterna i propositionen och också kom-
mentera varför vi går emot den. Utgångspunkten är beslutet den 11 juni. I
detta beslut sades att avtalsperioden skulle vara sex år med en kontrollsta-
tion efter tre år. Nu föreslås att avtalsperioden enbart skall vara fyra år.
Att man bestämde sig för sex år var ingen tillfällighet. En tidsmässig paral-
lellitet kunde på det viset uppnås mellan koncessionstiden för TV 4, som om-
fattar sex år, och ett avtal med Sveriges Radio-koncernen. Dessutom innebär
en kortare period, som regeringen nu föreslår, en större osäkerhet för verk-
samheten och planeringsförutsättningarna inom radiobolaget och Sveriges
Television.
Man avser nu också att ta bort den kontrollstation efter tre år då man
skulle se över den fortsatta finansieringen och pröva frågan om reklamfinan-
siering. Detta slår man helt undan benen på i propositionen.
I propositionen sägs vidare att moderbolaget skall avvecklas. Det hade be-
redningen som föregick den socialdemokratiska propositionen ingående dis-
kussioner om. I ett slag sopar man nu undan det beslut som riksdagen fat-
tade.
I gårdagens Expressen intervjuades koncernchefen för Sveriges Radio,
Öijan Wallqvist. Om herr talman ursäktar vill jag citera vad han säger, näm-
ligen: ”Jag är så förbannad.” Vad är det han reagerar mot? Han reagerar mot
det som han kallar för våldtäkten på Sveriges Radio. På frågan om regering-
ens innersta motiv för att avveckla koncernen och starta en eventuell hugg-
sexa säger Örjan Wallqvist: ”Det finns inte ens en ansats till konsekvensana-
lys i regeringens förslag. Varför vet jag inte. Kulturdepartementets ”tanke-
smedja’ har haft stängda dörrar.” Så går det alltså till när man bereder ären-
den i en demokrati. Örjan Wallqvist fortsätter: ”Men jag antar att förslaget
är första steget i en process som syftar till att desarmera och försvaga public
service-verksamheten i 90-talets Sverige.” Det är naturligtvis allvarliga på-
ståenden som koncernchefen kommer med. Dess värre tror jag att det ligger
en hel del i dem.
Ett moderbolag har en mycket viktig funktion gentemot statsmakterna.
Det utgör ett filter och en dörrvakt gentemot statsmakterna. Detta filter för-
svinner nu, och det är inte bra för integriteten i public service-verksamheten.
Ägandet har vållat stor debatt. Birgit Friggebo kallar de ägare i Sveriges
Radio-koncernen som har velat ta sig an den här frågan med stort allvar för
gårdagens järntrianglar. Hon säger att de nu vaknar till liv och tror sig se sitt
livs chans. Det är bara floskler och dumheter. De som fru Friggebo anklagar
är de som har deltagit livligast i debatten. Det gäller företrädare för Svenska
kyrkan, frikyrkorna, folkbildningsförbunden, fackföreningsrörelsen, nyk-
terhetsrörelsen m.fl. organisationer. Peka på järn trianglarna som ser sitt livs
chans!
Det förslag som regeringen lägger på riksdagens bord om en minskning av
folkrörelsernas ägande och inrättande av t.ex. Kungl. vitterhets-, historie-
och antikvitetsakademien leder till att man försöker sätta hembudsskyldig-
heten ur spel. Hembudet skall i stället riktas mot regeringen. Det är direkt
obehagligt. Därigenom får regering carte blanche för att själv avgöra vilka
ägare som skall plockas in. Dessutom minskas naturligtvis folkrörelsernas
inflytande genom denna konstruktion.
Jag vill rekommendera kulturministern att läsa en promemoria som ut-
skottet har tagit del av upprättad av Advokatbyrå Lagerlöf & Leman. I pro-
memorian framförs mycket kritiska synpunkter på förfarandet från juridiska
utgångspunkter. Lagstiftningen borde väl möjligen kunna intressera rege-
ringen.
På en punkt får regeringen stryk av riksdagsmajoriteten - med all rätt.
Den föreslår tvärtemot vad beredningen på sin tid var överens om att ett
publikråd skall inrättas. Detta är en omöjlig konstruktion. Erfarenheterna
från andra länder är dess värre inte speciellt upplyftande. Om en program-
makare följer de ställningstaganden och uttalanden som görs av ett publik-
råd så ger han efter för påtryckning utifrån. Det bör han rimligen inte göra
om han skall vara rädd om sin integritet. Om programmakaren inte följer
uttalandena är publikrådet närmast meningslöst.
I regeringförslaget står också att minst 40 % av produktionen skall ligga
utanför Stockholm. Detta är med förlov sagt märkligt. Det visar snarare på
i vilken Stockholmskoncentrerad värld som regeringen lever i dessa avseen-
den. Redan i dag finns 50 % av produktionen ute i landet. Vi har strävat efter
att produktion skall ske ute i landet. Landet skall över huvud taget fyllas med
olika kulturella aktiviteter. Inte minst Centerpartiet har i olika sammanhang
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 124
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
66
varit förespråkare för den linjen. Jag biträder den linjen. Men det är förvå-
nande att de centerpartistiska företrädarna här i riksdagen accepterar att
man skall ha en programproduktion som till minst 40 % sker utanför Stock-
holm. Den socialdemokratiska linjen säger i stället att den nuvarande nivån
på 50 % är att se som ett minimum. Skall man vara snäll kan man möjligen
säga att 40 % inte är ett särskilt djärvt mål.
En annan fråga som har vållat mycket diskussion gäller nyhetsredaktio-
nerna inom Sveriges Television. Det föreslås att det skall finnas tre självstän-
diga nyhetsredaktioner - för kanal 1, TV 2 och text-TV. Detta är olyckligt
ur flera synpunkter. Riksdagen har tidigare alltid varit överens om - det lä-
des också fast i beslutet den 11 juni förra året - att Sveriges Television själv
skall bestämma över sin egen inre organisation. Det skall man inte gå och
peta i. Det finns då anledning att fråga vilka andra delar av organisationen
som regeringen kan tänka sig att ändra i eftersom man här låser fast villko-
ren. Jag menar helt enkelt att Sveriges Televisions organisation i dessa av-
seenden inte skall kommenderas vare sig från riksdagsbänkarna eller från
Rosenbad.
I ett pressmeddelande från Sveriges Television med anledning av en del-
rapport från nyhetsutredningen konstateras att antalet nyhetssändningar i
kanal 1 och TV 2 inte skall minska. Man skall i stället pröva hur servicegra-
den kan öka. Man får således bättre nyheter. Man säger att bevakningen av
vissa nyhetsområden skall öka. Det gäller främst Sverigebevakningen och
utrikesbevakningen. Man kan ha spridda redaktioner över landet.
När det gäller Sverigebevakningen diskuteras exempelvis att man skall
omfördela från Stockholm - här kan Centern lyssna speciellt - 8 milj.kr. till
distriktens nyhetsredaktioner. Det innebär att mer av nyhetsbevakningen ut-
ifrån landet kan tillgodoses enligt den här utredningen.
Jag vill för min del inte ta ställning till hur Sveriges Televisions nyhetsre-
daktion skall se ut i det här sammanhanget, men jag vill med stor envishet
hävda att det faktiskt är Sveriges Television som har privilegiet att fatta be-
slut om hur detta skall se ut.
Sammanfattningsvis, herr talman: Jag har yrkat bifall till de reservationer
som jag nämnde inledningsvis, men jag står självfallet bakom samtliga mo-
tioner på vilka mitt namn finns. Jag hoppas verkligen att de som nu lyssnar
på debatten tänker sig för en gång till inför det som man håller på att göra
med public service-företaget Sveriges Radio. Jag riktar den uppmaningen
framför allt till här i kammaren närvarande centerpartister.
Anf. 82 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Rubriken på mitt anförande lyder: Släpp etermedierna fria!
Ny demokrati vill ha en helt annan radio och TV än övriga partier i riksda-
gen. Vi vill ha en i ordets rätta bemärkelse fri radio och TV - en radio och
TV som garanterar medborgarna full yttrandefrihet och opinionsbildning.
Detta är för oss två av demokratins grundstenar. Vår radio och TV skall
också i likhet med tidningarna vara befriade från politiker. Vi anser nämli-
gen att etermediafolk i likhet med tidningsfolk är vuxna att klara sina uppgif-
ter inom givna ramar - de behöver inte hållas i handen av regering, riksdag,
TCO och andra folkrörelser, för att nämna några hjälpgummor.
Ny demokrati tycker illa om den socialdemokratiska etermediepolitiken,
och vi tycker också illa om regeringens proposition om den avgiftsfinansie-
rade radio- och TV-verksamheten 1993-1996. Vi kan konstatera att ni bor-
gerlighetens företrädare är lika ivriga som Socialdemokraterna att styra och
ställa i etermedia. Att styra och ställa betyder makt, men det är något som
ni inte medger att ni vill ha.
Statsmakten har skaffat sig legitimitet genom att organisationer fungerar
som aktieägare i Sveriges Radio AB. Denna aktieägarskärm mellan den stat-
liga makten och etermedierna har någon mycket träffande karakteriserat
som en potemkinkuliss. Vad de makthavande än säger är radio- och TV-
verksamheten statsstyrd - det är staten som träffar avtal och svarar för finan-
sieringen.
Jag skall i korta drag redogöra för Ny demokratis förslag till ny radio- och
TV-politik. Det finns mera utförligt beskrivet i partimotionen Kr299 från all-
männa motionstiden, med rubriken ”Släpp etermedierna fria!”.
I propositionen karakteriseras det nuvarande Sveriges Radio AB som en
radio och TV i allmänhetens tjänst. Vi i Ny demokrati uppfattar detta som
en omskrivning för en radio och TV i samhällets tjänst. Vi vill inte att staten
skall äga radio och TV över huvud taget, utan vi vill ha en allmänhetens radio
och TV - ägd av medborgarna i ett folkaktiebolag. Man kan tänka sig den
modellen att alla anställda i Sveriges Radio och alla som betalat TV-apparat-
avgift får aktier på VPC-konto, aktier som man kan sälja om man vill. Aktie-
innehavet skall dock vara begränsat för att motverka enskilda intressen.
Folkaktiebolaget är den mest demokratiska ägandeform som finns, och i
en demokrati som Sverige borde det vara naturligt för alla politiska partier
att sluta upp bakom en sådan här idé. Att ett företag måste ha en stark ägare
för att få kvalitet på verksamheten är struntprat. Trygg-Hansa med sina
800 000 aktieägare och Skandia med något färre är exempel på att spritt
ägande inte varit av ondo. Uni Storebrand lyckades inte ta över Skandia,
därför att aktieägarna motsatte sig detta. Faktum är att har man aktier följer
man verksamheten med intresse, och många drar sig inte för att säga ifrån
om de tycker att någonting är fel. Ett publikråd av professionella tyckare,
som regeringen föreslår i propositionen, behövs inte heller i ett folkaktiebo-
lag.
Ny demokrati vill skapa en kvalitetskanal för TV och en kvalitetskanal för
radio - båda kanalerna skall vara fria från reklam, och de skall förmedla god
kultur, information och utbildning. Vi vill driva TV-kanalen som betal-TV.
Alla TV-hushåll får, har vi tänkt, vid omläggningen en dekoderutrustning
gratis, och efter en tid får hushållen erbjudande om abonnemang. Vi tror att
många tacksamt kommer att abonnera på en svensk reklamfri kanal. Skulle
detta inte blir självbärande, eller om teknikens landvinningar är sådana att
man kan ta in kanalen på sin egen parabolantenn, får en skattefinanisiering
övervägas. Staten ger ju medel för olika angelägna ändamål, och en svensk
reklamfri TV-kanal kan vara ett sådant ändamål.
Vi anser att radiokanalen skall vara skattefinansierad.
Vårt förslag innebär också att Radiotjänsts i Kiruna övervakning av med-
borgarna inte längre behövs. Jakten på innehav av TV-apparat kan upphöra.
Det vore rimligt att så skedde också av ett annat skäl: TV-apparater kan an-
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
67
Prot. 1991/92:124
2 juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
68
vändas som dataskärmar, och det finns ingen anledning att kräva avgift för
en sådan användning.
Vårt förslag innebär också att vi vill sälja ut TV2, P2, P3, Lokalradion och
Utbildningsradion. Vår omorganisation av radio och TV sparar uppskatt-
ningsvis 1,5 miljarder åt statskassan.
Herr talman! Vi har två reservationer till betänkandet. Den ena talar för
vårt alternativ till den nuvarande public service-verksamheten inom Sveriges
Radio-koncernen, och den andra avser avtalstidens längd, där vi förordar
två år i stället för betänkandets fyra år.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till Ny demokratis två reservationer
vid kulturutskottets betänkande nr 28.
(Applåder)
Anf. 83 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Harriet Colliander säger att hon tycker illa om den socialde-
mokratiska etermediepolitiken, och det må hon väl tycka. Hon säger att sta-
ten inte skall styra och ställa i etermedia. Mot den bakgrunden är min fråga:
Är Harriet Colliander då beredd att ställa sig bakom vår reservation 7, där vi
säger att riksdagen inte skall styra hur nyhetsredaktionerna skall organiseras
inom Sveriges Television. Då styr vi inte utan låter Sveriges Radio avgöra
detta själv.
Min andra fråga gäller den avvikande mening som Harriet Colliander har
fogat till konstitutionsutskottets yttrande till kulturutskottets betänkande.
Hon framhåller där att man inte skall ha politisk inblandning och styrning
och konstaterar utifrån detta att det är viktigt att radio- och televisionsföre-
tagens integritet sätts i förgrunden. Hon anför vidare: ”Det är alltså av fun-
damental betydelse att integriteten inte kränks eller kommer i fara. Vid en
avvägning mellan de olika förslagen finner utskottet att tillräckliga skäl inte
förebragts att frångå den nuvarande organisationsformen.”
Det är alltså ett uttalande för att moderbolaget Sveriges Radio skall vara
kvar som moderbolag. Innebär det att Harriet Colliander kommer att stödja
Socialdemokraternas reservation nr 8, där just detta krav framförs?
Anf. 84 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Jag börjar med att svara på frågan om moderbolaget. Jag
skall säga några ord om min avvikande mening till det yttrande som konstitu-
tionsutskottet avgav till kulturutskottet med anledning av propositionen.
Mina tankar om moderbolagets vara eller inte vara väckte förhoppningar
i det socialdemokratiska lägret och bekymrad förvåning i det borgerliga.
Men för oss handlar det om ett utgångläge med två dåliga förslag att välja
emellan: moderbolag och tre programföretag eller tre programföretag som
är mer eller mindre underställda regeringen.
Om man ägnar sig åt logiskt tänkande utifrån uppfattningen att vi vill ha
så liten politisk inblandning som möjligt i radio och TV, hamnar man på slut-
satsen att moderbolaget skall vara kvar som en skärm mellan politiker och
företaget.
Å andra sidan är nedbrytandet av det korporativistiska Sverige ett mål för
Ny demokrati. I moderbolagets styrelse finns korporationer representerade.
Ni vet att vi vill sälja ut flera av de företag som ingår i Sveriges Radio-koncer-
nen. Då är det en fördel att de är så renodlade och självgående som möjligt.
Man kan uttrycka det så, att vi i valet mellan den borgerliga koleran eller
den socialdemokratiska pesten valde att stödja propositionen på den punk-
ten. Det är nämligen det första steget på den väg vi vill gå i framtiden.
Jag skall också svara på frågan om nyhetsredaktionerna. Det är en fördel
om det finns nyhetsredaktioner hos båda kanalerna eftersom koncernen
skall säljas ut - och det är då bra om den är komplett.
Anf. 85 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Jag är tacksam för att jag fick ett rakt besked på min fråga.
Ny demokrati säger alltså att det är en fördel att ha kvar nyhetsredaktio-
nerna i de båda kanalerna eftersom det underlättar en utförsäljning. Jag
tycker att de som inte vill ha en utförsäljning av Sveriges Radio bör tänka på
det. Det är nog en hel del av regeringspartiernas företrädare som har anled-
ning att tänka en gång till i det avseendet.
Det var intressant att försöka skåda i den inre tankevärlden hos Harriet
Colliander. Hon ägnar sig åt logiskt tänkande. Det är bra. Men det är synd
att det logiska tänkandet inte leder till en logisk slutsats. Den underförstådda
logiska slutsatsen blir ju att moderbolaget skall vara kvar. Det sade Harriet
Colliander mer eller mindre rent ut. Men i stället skall det läggas ned. Det
innebär att hon struntar i om integriteten kränks eller om den kommer i fara.
Det är ointressant - bara moderbolaget kan avvecklas och det skapas bättre
förutsättningar för att sälja ut Sveriges Television.
Även om man tycker illa om korporationer och korporativistiskt tänkande
i Sveriges Radios styrelser, kvarstår det som Harriet Colliander anser vara
de korporativistiskt sammansatta styrelserna i samtliga programbolag. Men
dem kanske man vill lägga ned omedelbart.
Anf. 86 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Vi vill motverka korporativismen i Sverige. Det enda radi-
kala är egentligen att sparka ut dessa organisationer från Sveriges Radio.
Men det är inget som något av de etablerade partierna vill göra. Vi kommer
så att säga inte åt organisationerna på det sättet. Men en minskning kan ske
genom att moderbolaget tas bort. Det blir då renodlade självgående företag,
och det stämmer med de steg vi vill ta i framtiden med dessa bolag. Trots att
man logiskt kan komma fram till att moderbolaget skall vara kvar, har vi
gjort detta ställningstagande. Det gagnar nämligen oss på sikt.
Andre vice talmannen anmälde att Åke Gustavsson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 87 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! I den nu föreliggande propositionen har vi att ta del av olika
förslag när det gäller Sveriges Radio och TV. I propositionen flaggas för för-
ändringar i ägarstrukturen. Utskottet tillstyrker i allt väsentligt propositio-
nens förslag, vilket betyder att de gamla ägargrupperna kvarstår. I stället till-
kommer ytterligare en ägargrupp bestående av konst- och vetenskaps-
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
69
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
70
akademier. Den nuvarande hembudsrätten försvinner. Om någon lämnar
sitt styrelseuppdrag, övergår aktierna till staten.
Vänsterpartiet anser att ett fortsatt folkrörelseägande är bäst. Det är det
som vi nu har fått höra är liktydigt med korporation. Jag delar inte den upp-
fattningen. Korporativism är något helt annat, och folkrörelseägandet är
oerhört viktigt och betydelsefullt för ägandet av Sveriges Radio. Nu går man
ifrån hembudsrätten. Om aktierna inte kan föras vidare överlåts de till sta-
ten.
Som jag sade anser vi att ett fortsatt folkrörelseägande är bäst. Vi vill
också begränsa statens ägande till ett minimum. Vi tycker fortfarande att
vårt förslag att sätta ett tak på 20 % för statens ägarandel är bra. Om det
skulle bli nödvändigt att ytterligare bredda ägargrupperna, bör man i första
hand söka sig mot nya folkrörelsegrupper.
Den förändring som görs av den nuvarande organisationen är att moder-
bolaget försvinner och ersätts av tre olika aktiebolag, ett vardera för radio,
televisionen och utbildningsradion. Lokalradion kommer i fortsättningen att
ingå i riksradion. Antalet personer i resp, bolagsstyrelse sänks från 15 till 9
ledamöter.
Avtalstidens längd förkortas kraftigt. Vi anser att motiven för den förkor-
tade avtalsperioden är något oklara. Vi har i dag fått bekräftat att det finns
ett outtalat syfte med detta, nämligen att med den förkortade avtalsperioden
tillmötesgå dem som vill verka för en utförsäljning av en TV-kanal och delar
av radioverksamheten.
Vänsterpartiet anser att en sexårig avtalsperiod är rimlig, inte minst med
tanke på att den nya organisationen skall få möjlighet till långsiktig planering
och utveckling av såväl programverksamhet som organisation. Vi anser inte
att en utförsäljning är bra, utan vi anser att båda TV-kanalerna och radioka-
nalerna skall behållas i det public service-avtal som nu finns.
Statens uppdrag till de tre bolagen blir i huvudsak oförändrat. Det innebär
att bolagen skall tillgodose alla publikgrupper med ett mångsidigt program-
utbud av hög kvalitet. Vi har dock vissa synpunkter på vad uppdraget borde
kompletteras med.
Reklamförbudet skall fortsätta att gälla, förutom att sponsring enligt vissa
regler blir tillåtet. Vi anser att det kan finnas risk för att sponsringsmedde-
landena kan förväxlas med reklam. Det är därför viktigt att tydliga regler
anger hur de skall utformas. Logotyper och dekaler spelar en stor roll i alla
reklamsammanhang, och de bör inte få förekomma i sponsringsmeddelan-
dena.
Besluten som fattades med anledning av 1986 års proposition innebar att
en s.k. distriktsbaserad kanal, Sverigekanalen eller TV2, och en kanal base-
rad på resurserna i Stockholm inrättades. Tanken var god, men den fullfölj-
des inte i och med att både nyhetsredaktionen och ledningen för den dist-
riktsbaserade kanalen förlädes till Stockholm. Vi anser att det nu är hög tid
att fullfölja reformen.
Många har frågat sig varför propositionen är så entydig och fastlåst vid att
det skall vara skilda nyhetsredaktioner för TV1 och TV2. Vi undrar om
samma motiv ligger bakom detta som när det gäller avtalstiden, nämligen att
öppna möjligheter för en framtida utförsäljning. Det är ju ett bättre försälj-
ningsargument att saluföra en TV-kanal med en egen nyhetsredaktion än en
som bara har en del i en nyhetsredaktion.
Vi har från Vänsterpartiets sida i och för sig inget emot att det finns två
nyhetsredaktioner, om det bara finns resurser för att båda skall kunna vara
fullgoda. Men vi anser att det viktigaste är hur nyhetsredaktionen, eller ny-
hetsredaktionerna, arbetar, vilket material som förs fram och vilka nyheter
som speglas - inte om det finns en eller två kanaler.
Vi anser att det viktigaste just nu är att sprida nyhetsrapporteringen. Om
det nu inte låter sig göras på annat sätt än genom att flytta ut Rapports redak-
tion från Stockholm, så gör då det! Men vi anser, i grund och botten, att det
är viktigt att med hjälp av klara signaler från riksdag och regering kunna lyfta
blickarna också utanför Stockholms horisont. Det borde vara en uppgift som
går att lösa inom ramen för de båda kanalernas organisation. Egentligen är
det verksamheten själv som skall avgöra hur det hela skall gå till.
Herr talman! Vi är överens med utskottsmajoriteten om vikten av att slå
fast folkrörelseägandet till TV- och radioföretagen. Som jag sade tidigare
anser vi också att handikapp-, freds-, miljö- och invandrarorganisationer bör
tillfrågas om de har intresse av ett delägande. Det är här fråga om nya folkrö-
relser som är mycket etablerade, med ordentliga strukturer. De skulle väl
fylla en plats i kretsen av ägare till Sveriges Radio.
Det slås också fast att de olika företagen skall ha maximal frihet att ut-
veckla programmen inom ramen för ett reklamförbud. Vi anser dock att ett
stort ansvar åvilar företagen när det gäller att upprätthålla balansen mellan
å ena sidan svenskproducerade program i TV och svensk musik i radio och
å andra sidan utländska TV-program och utländsk musik.
I avtalet står att Sveriges Television och Riksradion skall främja kulturell
förnyelse och tillhandahålla ett mångsidigt utbud och att svenska artister och
verk av svenska upphovsmän skall förekomma i betydande omfattning. Man
visar också siffror på att det målet egentligen är uppfyllt. Vi har dock i dag
fått bekräftat att de Hollywood-dominerade inslagen ökar för vaije år, inte
bara i svensk TV utan också i övriga Europa, trots alla strävanden som görs
i resp, land att slå vakt om en nationell särart, eller, när det gäller Europa i
stort, en europeisk kulturell särart. Vi är från Vänsterpartiets sida djupt
oroade över detta.
När det gäller TV handlar det i första hand om TV-filmer och TV-serier,
och när det gäller radio handlar det om musiken. Det är en väsentlig skillnad
att ta del av en svenskproducerad film jämfört med en utländsk, textad film.
Vi tror att programutbudet skulle kunna fyllas på ett betydligt bättre sätt än
vad som nu sker med svenska program av god kvalitet.
När det gäller radion är det främst fråga om musiken. Verk av svenska
kompositörer och framföranden av svenska artister skall förekomma i större
utsträckning än nu.
Det finns siffror som visar att Utbildningsradion fyller de uppsatta målen.
Det är självklart att Utbildningsradion gör det. Det vore konstigt om det
vore annat än svenskproducerade program i Utbildningsradion, om man nu
bortser från eventuella språkprogram. Det beviset tycker jag faller litet utan-
för.
Det är naturligtvis svårt att ange i siffror hur stor del av programverksam-
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
71
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
72
heten som skall vara svenskproducerad. Vi vill inte låsa fast oss i någon
sifferexercis. Vi menar att det är viktigt att signalerna från riksdagen är så-
dana att de olika programbolagen beaktar detta i större utsträckning än vad
som har skett hitintills.
Herr talman! Jag vill slutligen säga några ord om barnen och TV. Barn är
annorlunda radio- och TV-konsumenter. Det är en sanning som upprepas
oupphörligen men som inte alltid har lett till en konsekvent hållning från de
vuxna som ansvarar för programproduktionen. Radion har nu nästan helt
gett upp att göra program för barn. Vi i Vänsterpartiet anser att de nya bola-
gen måste ta ett större ansvar för att producera bra, underhållande, spän-
nande och fängslande program för barn, med bilder som knyter an till deras
verklighet och som kan vara värdefulla för att bearbeta problematiska situa-
tioner. En sådan inriktning borde riksdagen ställa som krav i ett avtal mellan
staten och bolagen.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till motion Kr269 av Johan Lönnroth och
till Vänsterpartiets meningsyttring vad avser mom. 7. Vi står naturligtvis
bakom vår meningsyttring även i övrigt.
Anf. 88 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):
Herr talman! Jag minns att jag för 23 år sedan i ett av mina första anföran-
den i första kammaren talade om behovet av ökad frihet i etern. Jag ansåg
då, och gör det fortfarande, att Sverige har varit märkvärdigt återhållsamt i
att följa upp de nya tekniska möjligheter som har stått till buds när det gäller
radio och television. Det var länge tekniska hinder som motiverade monopo-
let. Det fanns också ett starkt motstånd från framför allt Socialdemokratin
när det gällde att utvidga yttrandefriheten i etern.
Jag minns när vi 1978 hade debatt i kammaren om närradion. Det är inte
så hemskt länge sedan. Motståndare till närradion var Journalistförbundet,
de anställda på Sveriges Radio, företaget Sveriges Radio och Socialdemo-
kraterna och Vänsterpartiet i riksdagen. Det är ganska fantastiskt när man
tänker tillbaka på de argument som då användes för att motsätta sig den som
jag tycker självklara tanken att föreningar och organisationer som vill an-
vända de tekniska möjligheter som står till buds skulle kunna göra detta.
Sedan kom en tid av omvändelse, och jag är den förste att hälsa de om-
vända välkomna. Bengt Göransson vände på Socialdemokratins ståndpunkt
och var en varm anhängare av närradio. Jag tycker att det är bra när Social-
demokraterna går i liberala fotspår när det gäller mediepolitiken.
En liberal mediepolitik bygger på att man slår vakt om public service-upp-
draget och det företag som svarar för detta och samtidigt eftersträvar så stor
frihet som möjligt både på ljudradions och televisionens område. Nu har vi
kommit en bit på väg. Förhoppningsvis skall riksdagen i höst kunna ta ställ-
ning till en förstärkning av närradions möjligheter men också en möjlighet
för lokala reklamfinansierade radiostationer.
Vi skall i dag ta ställning till Sveriges Radio för den kommande fyraårspe-
rioden. Public service-uppdraget kvarstår i stort sett oförändrat. Vi ställer
krav på kvalitet och ansvar för de minoriteter vi har i samhället och de smala
lyssnar- och tittargrupperna. Vi ställer framför allt krav på saklighet och
opartiskhet i programsättningen. Vi vill att public service-företaget skall
vara fritt från reklam. I stort sett råder enighet om dessa principer. Det är
glädjande. Däremot råder oenighet om organisationen. Det tycks det nu all-
tid vara när man diskuterar Sveriges Radio.
När jag lade fram förslaget till en förändring av Sveriges Radio 1978 var
det stor uppståndelse. Med Olof Palme i spetsen gick Socialdemokraterna
emot detta. Det var ingen måtta på de olyckor som skulle drabba det Sveri-
ges Radio som då försågs med ett moderbolag och där lokalradion fördes in
i en samlad organisation. Man utlovade högtidligt att när man återkom till
regeringsmakten, skulle man naturligtvis återgå till den gamla modell som
hade gällt före 1978.
Efter regeringsskiftet 1982 ansåg dock Socialdemokraterna att 1978 års
beslut var så bra att man inte behövde förändra detta. Jag var personligen
mera benägen än den socialdemokratiska regeringen till vissa förändringar.
Det finns ett drag av konservatism i alla våra mediestrukturer. Man kämpar
emot alla förändringar. När de väl har skett, accepterar man dem och blir
ganska snart mycket fäst vid den nya organisationen.
Nu görs vissa förändringar. De tre programbolagen blir mera självstän-
diga. De behöver inte något moderbolag. Det är utmärkt att vi nu får en
samlad ljudradio. Lokalradion var från början sidoställd i förhållande till de
övriga företagen. När lokalradion fördes in i Sveriges Radio var det för tidigt
att samordna lokalradions och Riksradions verksamhet. Detta har nu skett.
Förändringen kommer att träda i kraft den 1 januari 1993. Utbildningsra-
dion kvarstår med sitt självständiga uppdrag. Televisionen får en ökad själv-
ständighet. En viktig aspekt på detta är att ljudradion nu definitivt lyfts ut
ur televisionens skugga och får bättre möjligheter att hävda sitt eget medium
på sina egna villkor.
Styrelserna skall bli mindre och mer professionella. Det blir en större rör-
lighet i ägarkonstruktionen, där hembudsskyldigheten till staten närmast in-
nebär att staten skall vara en parkeringsplats när någon aktieägare vill lämna
sitt innehav. Regeringen får mandat att då söka nya ägare inom samma
ägargrupp eller i någon annan av ägargrupperna.
Majoriteten i utskottet säger nej till ett publikråd. Jag minns att jag 1970
talade om hur bra det vore om man hade ett publikråd som kunde hålla kon-
takt med Sveriges Radio. Poängen med ett publikråd är att man kan föra en
dialog om programmen.
Under dessa decennier har de grupper som särskilt understrukit detta varit
handikapporganisationerna och invandrarorganisationerna. De säger: ”Vi
kräver inte några styrelseplatser. Vi har inte något behov av att vara med
där, men vi har synpunkter på själva programarbetet.”
Det har man ju rätt att föra fram till företaget, men poängen med ett pu-
blikråd är att man tvingar Sveriges Radio att föra en dialog. Man ger argu-
ment, och man får ta emot svar. Den typen av ansvarig dialog har ingenting
att göra med att utöva makt. Det är ett naturligt sätt för ett public service-
företag att umgås med de grupper som har speciella krav. Det är ofta minori-
teter som tycker att de har angelägna synpunkter att föra fram.
Avtalsperioden blir fyra år. Det har skett så mycket när det gäller den tek-
niska utvecklingen att jag tror att det är klokt att inte ha en så lång avtalspe-
riod att den tekniska utvecklingen springer ifrån.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
73
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
I princip skall inga ändringar ske under avtalsperioden. De tre program-
bolagen får en garanterad finansiering för hela perioden. Det finns en nyckel
till fördelning av anslagen till de tre programbolagen, som gör att man inte
behöver träta inbördes om hur mycket som skall gå till det ena eller andra
programbolaget.
De kvalitetskrav som vi ställer på public service-företaget balanseras av en
garanterad finansiering. I stället för att jaga reklamintäkter vet man när året
börjar att man har så och så många 100 milj. kr. att röra sig med för den egna
programverksamheten.
Herr talman! Jag ber att yrka bifall till utskottets hemställan på alla punk-
ter, utom när det gäller reservation 10 som rör programrådet.
Vi har rätt att ställa krav på public service-företaget. Vi gör det när det
gäller kvalitet, bredd, mångfald, saklighet, opartiskhet och förnyelse av pro-
gramverksamheten .
Herr talman! Det är också tillåtet att känna glädje och stolthet över att vi
i Sverige har ett public service-företag med den bakgrund som Sveriges Ra-
dio har och med de möjligheter som nu öppnar sig för Sveriges Television,
Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio.
Anf. 89 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Jag skall inte i huvudsak ägna mig åt att replikera Jan-Erik
Wikström. Det blir väl tillfälle till repliker när kulturministern varit uppe i
talarstolen.
Jan-Erik Wikström säger att det är bra att Socialdemokraterna går i Folk-
partiets fotspår när det gäller mediapolitiken. Då kan jag konstatera att för
bara en liten stund sedan voterade vi angående biblioteken. Då gick Folkpar-
tiet åter i våra fotspår. Det var glädjande.
Jag vill speciellt rikta mig till Jan-Erik Wikström och säga, att såvitt jag
förstår är detta den sista debatten som vi har tillsammans i den här salen, i
varje fall i egenskap av riksdagsmän, eftersom Jan-Erik Wikström skall
lämna riksdagen från halvårsskiftet. Som ordförande i utskottet vill jag ta
tillfället i akt och säga att jag tror att vi är många som djupt har uppskattat
den kunskap och den erfarenhet som Jan-Erik Wikström representerar. Det
gäller även det engagemang som han har. Vi fick exempel på dessa tre egen-
skaper i det anförande som han höll. Vi fick också ett exempel på en fjärde
sak, nämligen att man kan ha skilda uppfattningar i en rad frågor utan att
det innebär något annat än att man kan respektera varandras argument. Jag
vill för min del önska Jan-Erik Wikström all framgång i hans nya arbete.
Jag skall bara göra en kommentar i sak på en punkt när det gäller det som
Jan-Erik Wikström sade. Han ägnade sig fördelaktigt länge åt historieskriv-
ningen. Men han kommenterade skillnaden mellan det beslut som riksdagen
fattade den 11 juni och det som står i propositionen. Jan-Erik Wikström var
själv i mycket hög grad med och påverkade skrivningen i den socialdemokra-
tiska propositionen i egenskap av oppositionspolitiker. Den möjligheten har
ingen oppositionspolitiker haft när det gällt arbetet med den här propositio-
nen, trots att regeringen gjorde omfattande ändringar i den.
74
Anf. 90 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Jag tror att jag för första gången skall avstå från att föra nå-
gon polemik med Åke Gustavsson i en debatt. Jag tackar för de varma or-
den. Jag blir nästan mållös när jag lyssnar på Åke Gustavsson.
Anf. 91 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Förr i tiden hade avtalet med Sveriges Radio och Television
faktiskt en större betydelse för lyssnarna och TV-tittarna än vad det har i
dag. 80-talet har inneburit en revolution på etermediaområdet.
Det började med närradion. Sedan fick vi en mängd nya TV-kanaler som
kunde tas emot via satellit, kabel eller markstationer. Nu är också privatra-
dion på gång. Det betyder att den gamla monopolradion och monopol-TVn
inte längre finns. Det märks också på debatterna här i riksdagen. Det förs
inte längre långa debatter om innehållet i programmen. Det krävs inte, som
det tidvis gjorde förr, att statsråd skall ha synpunkter på eller fördöma olika
företeelser i Sveriges Radio eller i televisionen. Det är naturligtvis resultatet
av en ökad mångfald och ett ökat utbud. Det gamla monopolet har inte
samma genomslag som det hade förr i tiden. I dag vore det absurt om vi poli-
tiker här i kammaren skulle ha uppfattningar om olika program och pro-
graminslag. Det är en mycket sund utveckling som har kommit på grund av
den ökade mångfalden.
Det är också intressant att notera att utvecklingen i stort inte direkt är ett
resultat av politiska beslut. Den har skett vid sidan av de politiska försam-
lingarnas beslut. Grunden är den tekniska utvecklingen och olika entrepre-
nörer som har skapat förutsättningar för ett ökat utbud.
Grunden för framtiden är naturligtvis att vi skall ha största möjliga frihet
också på etermediaområdet inom ramen för vad som är tekniskt möjligt. Här
ser vi framför oss en utveckling som kommer att öka mångfalden ännu mer
än vad som är möjligt i dag. Det betyder också att marknaden kommer att
få ett större inflytande på etermediaområdet. Det är inget fel i det.
I dag diskuterar vi den allmänna radions och televisionens ansvar. Det
måste finnas om vi skall kunna ta ett kulturansvar och ett ansvar för minori-
teter och mångfald i utbudet. Det är inte annorlunda här i Sverige än i de
flesta andra välutvecklade demokratier och kultursamhällen där man har pu-
blic service-företag på etermediaområdet. Det är också viktigt att vi ger den
allmänna radion och TV-n bra förutsättningar för att leva upp till det ansvar
som vi lägger på dem.
Den första utgångspunkten för den proposition som vi nu diskuterar är de
riktlinjer som riksdagen fattade beslut om förra våren. Här fullföljs i huvud-
sak de beslut som då fattades. Det gäller framför allt de beslut som är viktiga
för programverksamheten.
Det föreslås ett förstärkt public service-uppdrag. Public service-kanalerna
får behålla samtliga de kanaler och frekvenser som de i dag använder. Fram-
för allt ges fantastiska ekonomiska förutsättningar för att driva verksamhe-
ten på en mycket hög nivå, och de överenskommelser som träffades förra
året beträffande finansieringen fullföljs. Detta innebär ett realt tillskott till
programföretagen på ca 15 %, varav 10 % är helt nya pengar. Jag tror att det
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
75
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsflnan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
76
i dag är få mediaföretag i landet som har den garanti vad gäller ekonomisk
styrka som nu ges programföretagen i den allmänna radion och TV:n.
Den andra utgångspunkten för propositionen, och vissa ändringar som har
skett i förhållande till riktlinjerna, är att vi vill ha en självständighet för pro-
gramföretagen och öka oberoendet. Det är i ljuset av detta som förslaget att
ta bort moderföretaget skall ses. Det skall finnas oberoende styrelser. De
skall bli mindre, och de kan därmed avkrävas ett större ansvar. Resurserna
till programföretagen skall tilldelas i böljan av avtalsperioden, och de är fast-
lagda för hela perioden. Villkoren bör ligga fast under hela avtalstiden, dvs.
inte ändras under avtalsperiodens längd.
I de riktlinjer som fastlades förra våren sades att det skulle finnas en kon-
trollstation efter tre år, då man återigen skulle ta upp hela frågan om
Sveriges Radio-koncernens finansiering och även diskutera reklamfrågan.
Med utgångspunkten att avtalet bör ligga fast under hela perioden, har den
föreslagna avtalstidens längd förändrats. Regeringen gjorde bedömningen,
eftersom riksdagen önskade en kontrollstation efter tre år, att det inte var
skäligt att låta avtalsperiodens längd vara så lång som sex år, utan fastnade i
stället för fyra år.
Den tredje utgångspunkten har varit att minimera den politiska inbland-
ningen i verksamheten. Det är i ljuset av detta som en förändring av styrel-
serna och nomineringen till dessa skall ses. Det gäller också förslaget om ett
publikråd. Regeringen vill med detta understryka att de diskussioner som
skall föras med TV-bolaget och radion skall föras vid sidan av riksdag och
regering. Det bör inte finnas någon undershandskontakt för att diskutera
denna typ av frågor.
Den fjärde utgångspunkten har varit att vi velat ha klara, tydliga och
öppna regler samt en effektiv styrorganisation.
Åke Gustavsson har under hela behandlingen av denna proposition, och
likaså i dag, gjort en stor sak av att vissa av de riktlinjer som riksdagen fat-
tade beslut om förra året har ändrats. Jag vill påstå att det rör sig om ytterst
marginella frågor, och det fanns ett behov av att penetrera dessa i propositio-
nen.
Ägarfrågan har varit en sådan fråga. Redan förra våren visste man att en
ändrad struktur vad gällde ägarförhållandena var på gång, och den frågan
måste hanteras. Regeringen har lagt fram ett förslag med utgångspunkt från
hur verkligheten ser ut. Det är natuligtivis inte att frångå riksdagsbeslutet,
utan det är tvärtom ett fullföljande av riksdagsbeslutet, där det ju sades att
man måste återkomma till denna fråga inför en ny avtalsperiod.
Åke Gustavsson rekommenderade oss att läsa en PM från advokatfirman
Lagerlöf & Leman, och det har vi naturligtvis gjort. De finns ingenting i
denna PM som man inte kan ta hänsyn till, och det görs i propositionen ingen
uppbindning när det gäller exakt hur förändringen av ägarstrukturen skall
gå till. Det kommer säkert inte att bli några som helst bekymmer.
Vad gäller moderbolaget gjordes en viss omorganisation i och med beslu-
tet förra våren, och man tänkte sig att det skulle lösa en del konflikter och
problem som förekommit. Det har under året visat sig att så inte varit fallet.
Det fanns därför anledning att ta upp den frågan igen.
Jag respekterar förvisso de personer som arbetar i moderbolaget, och jag
förstår att de stretar emot en förändring. Det är en ganska naturlig reaktion
hos människor som är anställda i olika organisationer vilka är föremål för
förändringar. Men det kan naturligtvis inte vara en utgångspunkt för riksda-
gens arbete och beslut. Det finns ingenting i dessa beslut som försvagar pu-
blic service-verksamheten. Tvärtom ges genom den mycket starka påspäd-
ningen mycket goda ekonomiska förutsättningar att stärka public service-
verksamheten.
Harriet Colliander sade att borttagandet av moderbolaget gjorde det lät-
tare att sedermera börja sälja ut en del programföretag. Jag skulle vilja påstå
att det är kvalificerat nonsens. Den riksdagsmajoritet som vill sälja ut olika
programföretag kan göra det oberoende av om det finns ett moderbolag eller
inte. Den riksdagsmajoritet som vill behålla public service-verksamheten
kan göra det oberoende av om det finns ett moderbolag eller inte.
Det har varit mycket diskussion om nyhetsredaktionerna. Åke Gustavs-
son säger här att han för sin del ännu inte har tagit ställning till frågan huru-
vida det bör finnas en eller två nyhetsredaktioner inom Sveriges television.
Hans partiledare Ingvar Carlsson har sagt att han tycker att det bör finnas
två nyhetsredaktioner. Men Åke Gustavsson har meddelat att Ingvar Carls-
son anser att företagen själva bör komma fram till det.
Jag är av den alldeles bestämda uppfattningen, att om politiker på mycket
hög nivå eller regeringsledamöter har uppfattningar om huruvida det skall
finnas två nyhetsredaktioner eller inte, skall man antingen ha med detta i
riksdagsbeslutet, så att det redovisas klart och öppet, eller också hålla tyst
och inte lägga sig i den inre organisationen i programföretagen.
Det är många som säger att man bör förändra nyhetsredaktionerna, efter-
som vi nu får ett större utbud av nyheter i andra kanaler. TV 4:s verksamhet
har dock ännu inte fått rikstäckning. I avvaktan på detta har regeringen an-
sett att man bör ha två oberoende redaktioner som gör urval, inom den
mycket viktiga verksamhet som nyhetsförmedlingen innebär. Detta har ing-
enting med organisationsuppläggning att göra, utan det har att göra med ytt-
randefrihet och mångfald. Det är då det ärligaste och bästa att man också
fattar detta beslut här i riksdagen och inte meddelar det under hand i mörka
slutna rum eller försöker att genom politiska uttalanden styra verksamheten.
Herr talman! De förslag som finns i propositionen ger sammantaget de tre
programföretagen mycket bra möjligheter att arbeta på ett gott sätt under
de kommande åren. Dels får de professionella styrelser som kommer att få ta
ett större ansvar genom att de är färre, dels skapas en mycket god ekonomisk
grund för dem att stå på. Jag är alldeles övertygad om att det kommer att
leda fram till en mycket bra verksamhet för den allmänna radion och TV:n.
Till sist, herr talman, skulle jag vilja ta tillfället i akt att hedra Jan-Erik
Wikström, som jag tror kommer att delta i sin sista riksdagsdebatt i dag. Jag
skulle vilja tacka honom för hans långa och mycket trogna arbete för kultur,
yttrandefrihet och mångfald i alla medier. Han har varit och är en mycket
hängiven, begåvad, klok och engagerad person, och det är naturligtvis heller
ingen nackdel att han till och från också är slagfärdig.
Jag tror att kammarens ledamöter instämmer i det tack som jag vill rikta
till Jan-Erik Wikström för långt och troget arbete i allmänhetens tjänst nu
när han övergår till att tjäna det allmänna i en annan funktion.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
77
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
Anf. 92 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Det är nästan litet absurt när vi diskuterar yttrandefriheten
och yttrandefrihetens villkor att det ansvariga statsrådet har en sak att säga
till oppositionsledaren, nämligen att han skall hålla tyst. Jag tycker att ett
sådant uttalande är ytterst anmärkningsvärt.
Jag har däremot inte hört kulturministern be utbildningsministern hålla
tyst, när han just lägger sig i programverksamheten och uttalar sig om pro-
gram som sändes i Riksradion den 1 maj, trots att kulturministern står här i
talarstolen och säger att det är absurt att vi politiker här i kammaren skulle
kunna ha uppfattningar om program och att det inte längre krävs att statsråd
skall gå ut och fördöma program.
Då frågar jag: Fördömer Birgit Friggebo det förhållandet att ett statsråd
har synpunkter på i det här fallet Riksradions rapportering från förstamajfi-
randet? Regeringen är en monolit och får kollektivt ta ansvar för enskilda
statsråds handlingar.
En annan sak som gör att jag tycker att det blir en något märklig debatt är
att kulturministern säger att det regeringen gör i förhållande till beslutet den
11 juni förra året är ytterst marginella ändringar.
Uppenbarligen har fru Friggebo inte lyssnat på alla de folkrörelser som
anser att det är helt avgörande förändringar. Uppenbarligen har kulturminis-
tern inte lyssnat på det jag citerade förut ur Expressen, nämligen moderbola-
gets koncernchefs uppfattning. Uppenbarligen har kulturministern inte varit
intresserad av de synpunkter oppositionsledaren har framfört i det här sam-
manhanget, som Ingvar Carlsson redovisade i en artikel i Dagens Nyheter.
Trots detta betrakar fru Friggebo förändringarna som marginella. Jag me-
nar att det har skett avgörande avsteg från den uppgörelse som träffades i
riksdagen den 11 juni i fjol. De avgörande avstegen skedde utan att opposi-
tionen fick någon möjlighet att påverka utvecklingen. Det tycker jag rimmar
illa både med yttrandefriheten och de former och det innehåll som det bör
vara när det gäller umgänget mellan regeringen och de politiska partierna i
riksdagen.
Möjligen är sanningen den att regeringsförslaget var så bräckligt att det
inte tålde någon insyn utifrån.
Sedan tycker jag att det är intressant att kulturministern anser att om man
har eller inte har ett moderbolag saknar betydelse för den händelse en riks-
dagsmajoritet vill sälja ut något av företagen. Det borde i så fall ge Ny demo-
krati något att tänka på.
Anf. 93 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! I förhållande till det beslut som fattades förra våren är det
faktiskt ganska marginella förändringar. Vad Åke Gustavsson vill göra tro-
ligt är att det har gjorts förändringar utöver vad som överenskoms förra året.
En av de frågor som har varit uppe till diskussion mycket är ägarfrågan.
Den har inte lösts i och med förra vårens beslut. Tvärtom noterade man att
en del ägargrupper var på väg ut och att man inför det beslut som nu skall
fattas måste återkomma till frågan. Det gör vi nu och har lagt fram ett förslag
till lösning - som jag har kunnat notera till stor förnöjsamhet hos de flesta
deltagande debattörerna.
Åke Gustavsson hänger bara fast vid de riktlinjer som bestämdes förra
våren. Han tar inte ställning och säger att han tycker att de förslag som nu
lagts fram är bra eller dåliga - att vi får ett ökat oberoende för programföre-
tagen, att vi får en minskad politisk styrning och att vi fullföljer de ekono-
miska grundvillkoren, som ju är en viktigt förutsättning för att det skall bli
bra program för radiolyssnarna och TV-tittarna.
Åke Gustavsson tar till brösttoner och påstår att jag har sagt att opposi-
tionsledaren skall hålla tyst. Nej, det har jag inte sagt. Jag har sagt att om
han har någon synpunkt på hur nyhetsredaktionerna skall läggas upp, skall
han framföra detta i Sveriges riksdag - det behöver han inte komma och tala
för själv, men han har möjlighet att skriva motioner - och att förutsättning-
arna skall läggas fast i ett avtal som vi beslutar om och som är öppet redovi-
sat.
Man skall inte via olika politiska signaler, i uttalanden eller vid diskussio-
ner i slutna rum försöka att styra programinnehållet i Sveriges Radio.
Det är ingen poäng från Åke Gustavssons sida att försöka komma åt mig
genom att dra upp de olämpliga uttalanden som utbildningsministern har
gjort. Det har jag uttalat mig om tidigare, och jag tror att han själv inser det
olämpliga i sitt förfaringssätt.
Det bör alltså gälla lika villkor för alla som är medlemmar i regeringen
eller ledamöter av Sveriges riksdag. Har man några synpunkter på public
service-verksamheten, skall de framföras när vi har att fatta beslut här i riks-
dagen. Därefter skall vi politiker hålla tyst. Jag har lagt grunden för detta
genom att föreslå att styrelserna inte längre skall nomineras av partierna i
riksdagen, och det berör i högsta grad herr Åke Gustavsson själv.
Anf. 94 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Debatten blir allt märkligare. Nu skall Ingvar Carlsson inte
förhindras att säga vad han vill, utan nu säger fru Friggebo att han om han
har synpunkter att framföra skall göra det i Sveriges riksdag och inte någon
annanstans.
Jag tror att socialdemokraternas partiordförande, liksom jag själv och öv-
riga riksdagsledamöter för den delen också, tar sig friheten att framföra sina
synpunkter exakt var de vill och - jag ber om ursäkt, fru Friggebo! - utan att
fråga regeringen om lov.
Sedan säger Birgit Friggebo att det blir minskad politisk styrning och pe-
kar ut mig som den onda geniusen när det gäller den nuvarande politiska
styrningen, för det var ju den praktfulla finalen på Birgit Friggebos anför-
ande.
Menar fru Friggebo att det är minskad politisk styrning när man från Ro-
senbad och från Sveriges riksdag lägger fast hur nyhetsredaktionen skall or-
ganiseras? Menar fru Friggebo att det är minskad politisk styrning när man
avskaffar moderbolaget, som har tjänstgjort som ett filter gentemot stats-
makterna? Det är precis tvärtom fru Friggebo vill göra. Jag tycker att klå-
fingriga politiker, för att tala i allmänna ordalag, skall hålla tassarna borta.
Av den proposition som skrevs förra året och som riksdagen också godtog
framgår faktiskt ganska väl synpunkterna på moderbolaget, på ägandet och
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
79
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
80
på avtalsperiodens längd. Inget av det som nu sker är marginella föränd-
ringar.
Anf. 95 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Åke Gustavsson vill tydligen fortsätta att i oordnade former
styra programföretagen politiskt, genom att politiker dels skall sitta i styrel-
serna, nominerade av de politiska partierna, dels genom olika uttalanden ha
synpunkter på verksamheten. Jag tycker att det är intressant att notera.
Det låter naturligtvis ganska slående att moderbolagen skulle vara ett fil-
ter emellan regering och riksdag och programföretagen. I själva verket har
ju olika konflikter mellan företagen och moderbolaget förts in i riksdag och
regering på grund av att man inte har kunnat lösa konflikterna. Man har
sprungit i riksdagskorridorerna för att föra fram sina olika bekymmer. Min
uppfattning är att det filter man tror att moderbolaget utgör i själva verket
har åstadkommit fler konflikter, som sedan har förts upp i olika politiska in-
stanser, och i det sammanhanget har naturligtvis inte minst de politiska leda-
möterna i de olika bolagen spelat en väsentlig roll.
Det har varit viktigt för mig att få fram att vi på olika sätt bör minska det
politiska inflytandet, och borttagandet av moderbolaget är då ett sätt.
Anf. 96 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Kulturministern! Kulturministern karakteriserade våra fun-
deringar kring moderbolagets vara eller icke vara i samband med utförsälj-
ning som kvalificerat nonsens. Det är beklagligt att kulturministern inte kan
avstå från att ge Ny demokrati en spark, och det är beklagligt att det sker
just när det handlar om moderbolagets vara eller icke vara.
Vi har gjort den bedömningen att det finns funktioner som är gemen-
samma för programföretagen och som man naturligtvis får lägga ut på företa-
gen, så att de kvarvarande företagen blir mer renodlade och självgående. Vi
menar att det skulle vara gynnsamt vid en försäljning. Om det inte har någon
betydelse för utförsäljningen om moderbolaget finns kvar eller inte kan vi
naturligtvis ta frågan om moderbolagets vara eller icke vara under ompröv-
ning. Vi har ju ännu inte voterat i frågan. Vi kanske gör ett ställningstagande
till förmån för bevarande av moderbolaget, och då kan ju kulturministern gå
hem och börja skriva på en ny proposition.
Anf. 97 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag ber naturligtvis Harriet Colliander om ursäkt om hon
känner mitt yttrande som en spark på smalbenen. De olika symboler man
lägger in i moderbolagets vara eller inte vara har enligt min uppfattning getts
alldeles för stor betydelse i diskussionen. Man hävdar t.ex. från visst håll att
det inte går att sälja ut om man behåller moderbolaget, medan andra säger
att det blir enklare att sälja ut om man tar bort moderbolaget. Jag vill påstå
att det är viljan i denna riksdag när det gäller uppläggningen av Sveriges Ra-
dios verksamhet som kommer att avgöra, inte huruvida det finns ett moder-
bolag eller inte.
Harriet Colliander har på ett alldeles utmärkt sätt företrätt sitt parti och
lagt upp en strategi och ett system för hur Ny demokrati vill förändra public
service-verksamheten i landet. Detta är en inställning som jag tror att Ny
demokrati är ganska ensamt om. Men det som Harriet Colliander framförde
var mycket sammanhängande, och det system hon redovisade var ganska
tydligt. Det vill jag ge henne en eloge för.
Anf. 98 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Kulturministern! Kulturministern har mycket bestämda
åsikter om att vi skall ha två skilda nyhetsredaktioner. Hon anför som motiv
att det är viktigt att urvalet i det stora nyhetsflödet görs av två oberoende
redaktioner och säger att detta är synnerligen viktigt, eftersom TV 4 ännu
inte har nått alla mottagare. Det skulle man kanske kunna hålla med om.
Kulturministern säger däremot ingenting om att TV l:s och Rapports rap-
portering är till förvillelse lika. Det är tydligen möjligt för två av varandra
helt oberoende redaktioner att göra urval som är till förvillelse lika. Jag vet
faktiskt inte vad detta kan bero på, om det handlar om ett begränsat nyhets-
flöde, om journalisterna har gått i samma skolor och därför väljer på lik-
nande sätt eller om direktiven är så oklara att det blir på det här viset.
Helt säkert är ändå att nyhetsrapporteringen i båda kanalerna är mycket
mycket Stockholmsdominerad. Visserligen är Stockholm Sveriges huvud-
stad och maktcentrum, men sju åttondelar av det här landets befolkning le-
ver och verkar faktiskt utanför huvudstaden. Jag tycker att det är angeläget
att också deras nyheter kommer fram.
Jag är mycket väl medveten om att detta också handlar om pengar och
resurser. Mycket behöver förbättras. Den internationella nyhetsrapporte-
ringen hör väl kanske dit.
Det vore ändå intressant att höra om kulturministern har några åsikter om
hur en icke-Stockholmsdominerad nyhetsrapportering skulle kunna bli mer
framträdande i Rapport. Är det möjligt att åstadkomma utan att man flyttar
ut delar av redaktionen, eller hur skall man kunna nå det målet?
Anf. 99 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Propositionen om Sveriges Radio innehåller i sig inte något
konstitutionellt förgripligt. Att den över huvud taget lades fram förvånar
mot bakgrund av kulturministerns uttalande tidigt i våras. De politiska in-
tentionerna förvånar genom att vara så ogenomtänkta och nyckfulla.
Det verkar som om Birgit Friggebo till varje pris vill genomdriva en egen
ny linje, i strid mot vad hon i egenskap av riksdagsledamot röstade för, för
mindre än ett år sedan. Målet för hennes strävan verkar vara det som kon-
cernchefen Örjan Wallqvist uttrycker i Sveriges Radios årsredovisning under
rubriken ”Inför ett systemskifte”: Planeringsarbetet från departementets
sida har skett med sikte på en successiv demontering av public service-verk-
samheten. Därigenom skyddas kommersiell, privat etermedieverksamhet -
existerande och kommande - från konkurrens.
Vid den utfrågning kulturutskottet hade påtalade Örjan Wallqvist att till
den tunnhet och improvisation som i väsentliga avseenden präglade proposi-
tionen hörde att det inte ens fanns en ansats till konsekvensanalys, verksam-
hetsmässigt eller ekonomiskt, eller en värdering från företagsmässig syn-
punkt.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
6 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 124
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
82
Tidigare har två ting varit höjda över all diskussion: samförstånd, konsen-
sus, över partigränserna i viktiga yttrandefrihets- och därmed mediefrågor
och att Sverige förtjänar ett starkt public service-företag, ett företag till för
alla, innebärande att grupper utanför gängse etablissemang kan göra sina
åsikter gällande.
I stället för samförstånd har vi nu fått konfrontation. Oppositionen har
varit helt sidsteppad. Krafter på högerkanten har varit starka och högljudda
i sina krav på frihet i etern. Hittills har denna frihet mest bestått i att göra
reklam och att tjäna pengar på reklam. Innehållet mellan reklaminslagen har
varit skäligen tunt och menlöst och kommer att så förbli åtminstone under
detta årtusende.
Sveriges Radio vill gärna delta i konkurrensen i medievärlden, och hittills
leder man skyhögt - på alla plan. Radion upplever en renässans som snabbt
och tillförlitligt nyhets- och aktualitetsmedium. Kanal 1 och TV 2 visar i alla
publikundersökningar att det är ett medium allmänheten litar på och att pro-
grammen är sevärda. Vad som inte bara stärker Sveriges Radios anseende
utan även Sveriges är t.ex. TV-serien ”Den goda viljan” och Radiosymfoni-
kernas turnéverksamhet utomlands.
Jag skall tala för en avvikande mening som socialdemokraterna i KU an-
för: När det gäller organisation, finansiering, avtalstidens längd och styrel-
sernas sammansättning skall public service-verksamheten bygga på det riks-
dagsbeslut som antogs i bred politisk enighet så sent som den 11 juni förra
året.
Avtalstidens längd bör vara sex år. Med den mycket viktiga kontrollstation
som finns inbyggd efter tre år är enbart licensmedel och i en del fall sponsring
till fyllest för att ge ett kvalitetsmässigt fullgott utbud. Behövs reklam?
Vi anser att flera skäl talar emot att moderbolaget avvecklas. Bolaget för-
svagas som helhet i en mediesituation där konkurrensen hårdnar. Moderbo-
laget är ett värn mot statligt inflytande och ett värn för integritet och obe-
roende. Dessa kvaliteter upprätthålls bäst om en part tar det samlade ansva-
ret för radio och TV i allmänhetens tjänst.
Moderbolaget har inom koncernen kunnat reglera vissa budgetfrågor.
Skall programbolagen med den stelbenta och orubbliga fördelningsnyckel
som nu skall råda hänga på låset till departementet om man kommer i ekono-
misk knipa?
Ägarskapet skall vara så beskaffat att det representerar breda ägargrup-
per, där en så stor del av samhället som möjligt ingår. Varsamhet och omsorg
om företaget bör känneteckna förändringar i ägandet. Vi vänder oss emot
den föreslagna hembudsregeln som innebär att staten övertar aktierna om
någon ägare frånträder. Statligt ägande för tankarna till öststatsländernas
politikerstyrda programföretag och skapar inte goodwill i dagens mediesi-
tuation.
Vad gäller bolagets styrelse finns inte skäl att frångå det beslut som i stor
enighet fattades vid förra årets riksmöte. Styrelserna har att ta sig an budget-
frågor, tillsätta och avsätta chefer och inom vida ramar se till att avtalet med
staten följs. De skall inte lägga näsan i blöt när det gäller den fortlöpande
programverksamheten.
Jag har uppfattat talet om att vi måste ha professionella i styrelserna som
en förolämpning mot den grupp som jag representerar - politikerna - och
ytterst som en förolämpning mot demokratin. Vi politiker är professionella
på budget och förvaltningsfrågor. När det gäller programmens innehåll och
utformning har vi andra professionella, nämligen Sveriges Radios medarbe-
tare på alla nivåer i företaget. I Sverige anses det mycket suspekt att tala i
egen sak, men jag tar mig den friheten.
Jag tycker också att det är absurt att påstå att det i Sveriges Radios styrelse
förekommer politisk styrning i slutna rum. Det är struntprat. Jag skulle
egentligen önska att Jan-Erik Wikström, som sitter så fridsam och avtackad
i sin bänk, ville vidimera att så inte sker. Politiker kan ju ha synpunkter på
avtalet mellan staten och Sveriges Radio och framföra dem i vilket forum de
vill, men det behöver de inte sitta i Sveriges Radios styrelse för att göra. I
styrelserna talar man ju inte om hur några framtida avtal skall se ut, utan
man har snarare rollen att se till att Sveriges Radio fullföljer sin del av avta-
let.
Riksdagens majoritet kommer, anser jag, att fatta en rad beslut till men
för Sveriges Radio. Jag kan bara beklaga att så sker, inte främst för Sveriges
Radios skull utan för dess uppdragsgivares, det svenska folkets, skull.
Anf. 100 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag tycker att det är ett svaghetstecken att socialdemokrat
efter socialdemokrat går upp och påstår att public service-verksamheten
skulle försvagas genom det här beslutet och att det är den person som kanske
är mest berörd av att moderbolaget försvinner som man använder som refe-
rens. Jag tycker att det är ett stort svaghetstecken. Genom att hävda att pu-
blic service-verksamheten nu är så försvagad att den inte kan verka, spelar
man dessutom bara dem i händerna som vill komma åt public service-verk-
samheten.
Så till avtalsperiodens längd, som Catarina Rönnung nu berörde. Om man
skall ha ett avtal skall man hålla det, och det bör gälla den period som man
kommer överens om. Socialdemokraterna vill ha en sexårig avtalsperiod.
Men man säger att det är oerhört viktigt att man får en kontrollstation efter
tre år, och då skall man helt och hållet se över förutsättningarna när det gäl-
ler den viktiga frågan om finansieringen och huruvida man skall föra in re-
klam som finansieringskälla. Det innebär enligt min uppfattning att man helt
förändrar grunden för public service-uppdraget. Men detta skall ske under
löpande avtalsperiod!
Vi har då sagt att vi ger de partier - nämligen Socialdemokraterna och
Centern - som var mycket angelägna om att få diskutera reklamfrågan
ganska snart den möjligheten: de får göra det efter fyra år. Men då bör man
inte ha en avtalsperiod som sträcker sig längre, eftersom förutsättningarna
kan komma att helt förändras. Detta är ett tillmötesgående mot framför allt
Socialdemokraterna och Centerpartiet, som ville ha en kontrollstation, men
under förutsättningen att vi skall ha avtalsperioder under vilka avtalen gäller
och att vi politiker inte skall ändra förutsättningarna under avtalsperioden.
Catarina Rönnung talade om den stela fördelningen mellan programföre-
tagen. Sanningen är att vi bad om ett förslag till fördelning från moderbola-
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
83
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
84
get, men man kunde inte prestera det, utan detta gjorde programföretagen
upp själva sinsemellan, och det gick också mycket snabbt.
Dessutom har programföretagen enligt propositionen frihet att, om de
skulle vilja det, komma överens om förändringar under avtalsperioden, och
de har själva deklarerat att de säkert kommer att kunna sköta det här samar-
betet på ett alldeles utomordentligt sätt. Det är då programföretagen själva
som deltar i förhandlingarna; de utsätts inte för en överpart som sitter som
domare.
Anf. 101 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Jag tycker faktiskt inte att det är ett svaghetstecken utan en
styrka att det stora socialdemokratiska partiet slåss för en stark public servi-
ce-verksamhet i Sverige, en public service-verksamhet som gagnar så många
människor att vi har ett av världens bästa radio- och TV-företag. Där spelar,
tycker jag, moderbolaget en viktig policyroll.
Vi säger också att moderbolaget är ett värn för oberoende, för integritet
för hela företaget. Moderbolaget skall ha det samlade ekonomiska ansvaret
och alltså kunna förhandla med regeringen i en del budgetfrågor. Vi tycker
att det stärker public service-företaget att ha moderföretaget kvar.
Avtalstidens längd är kanske en mindre fråga. Vi har från socialdemokra-
tisk sida varit mycket angelägna om att ha en kontrollstation där vi ser om
licensmedlen är till fyllest för en god programkvalitet i en hårdnande kon-
kurrenssituation. Vi är inte riktigt säkra på att det förhåller sig så inom ett
antal år, och det är därför vi tycker att en kontrollstation är nödvändig.
Vi har inte uppfattningen att ett public service-företag inte så småningom,
om det är nödvändigt, skulle kunna använda sig av reklam som inkomst-
källa. Vi har inte en så fundamentalistisk inställning i den frågan som jag
tycker att Folkpartiet har.
Anf. 102 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Som talesman för Moderata samlingspartiet yrkar jag natur-
ligtvis bifall till utskottets hemställan och avslag på alla reservationer utom
en, nämligen nr 10; vi regeringspartier står bakom den uppfattning som där
framförs när det gäller publikråd - ett publikknipande publikråd.
Jag kan knyta an till diskussionen om public service men ur en annan syn-
vinkel. Jag vill citera vad kulturministern säger på s. 45 i sin proposition; det
återges på s. 17 i kulturutskottets betänkande:
”Den svenska modellen för public service har som grundstenar radiola-
gens krav på opartiskhet och saklighet. Andra viktiga utgångspunkter är den
i avtalen med programbolagen föreskrivna skyldigheten att låta program-
verksamheten i sin helhet präglas av en skälig balans mellan olika åsikter och
intressen. I görligaste mån skall minoritetsintressen av olika slag tillgodoses.
Grundläggande är vidare kraven på geografisk rättvisa---och en hög kva-
litet.”
Det där är rätt intressant. Vid detta högtidliga tillfälle, när Jan-Erik Wik-
ström för sista gången deltar i en debatt här i riksdagen - han kom hit redan
1970, för 22 år sedan, låt vara att han har gjort vissa uppehåll - tänkte jag
överlämna en liten gåva, även om han redan har blivit rejält uppvaktad av
kulturutskottet. Det är en liten skrift som heter Maximer om marknaden.
Det är ungefär 212 citat, av vilka jag vill anföra ett av en lärofader till Jan-
Erik Wikström, nämligen ingen mindre än John Stuart Mill.
Han säger: ”1 alla livets praktiska frågor beror sanningen i så hög grad av
att motsatta åskådningar jämförs och vägs mot varandra, att mycket få är
tillräckligt vidsynta och opartiska för att kunna göra den någonlunda riktiga
avvägningen.”
Jag tycker att Jan-Erik Wikström har tillägnat sig litet av denna kvalitet,
att han gärna väger för- och nackdelar mot varandra och försöker komma
till någon salomonisk lösning. Det är väl det som gör att han är nästan lika
omtyckt inom det socialdemokratiska lägret som inom det moderata.
Jag tänker då på en avvägning som inte bara är geografisk utan också gäl-
ler jämställdhet. Jag skall fortsätta att citera en annan lärofader, också libe-
ral, nämligen ingen mindre än Eli F. Heckscher - F. står för Filip, vilket inte
många vet. Inom parentes sagt var han far till Gunnar Heckscher, och som
nationalekonom var han världsberömd för sitt arbete Merchantilism. Han
säger på ett ställe - det finns givetvis med här: ”Den moderna konfektionsin-
dustrin har betytt mer för klassklyftornas avlägsnande än alla politiska refor-
mer.”
Just den balansen och strävan efter jämställdhet tycker jag är rätt intres-
sant. När man tittar ut över kammaren ser man att alla männen här är klädda
i kavaj och konfektionssydda eller kanske skräddarsydda kostymer, medan
kvinnorna däremot har blusar med korta ärmar och kjolar. Vi visar inte våra
underarmar; jag får inte gå upp i kammarens talarstol i skjorta med korta
ärmar. Kvinnor får gå upp i byxor, men jag kan inte gå upp i kjol. Här är
alltså jämställdhetssträvandena långt mindre tillgodosedda än inom Sveriges
Radio.
Slutligen får jag väl också hänvisa till Bertil Ohlin, som tydligen också har
varit en god läromästare för Jan-Erik Wikström. Han säger i sin bok Fri eller
dirigerad ekonomi - den kom ut 1935, som Jan-Erik Wikström mycket väl
vet - att det aldrig är fråga om antingen eller utan om både/och. Det kan
naturligtvis ge upphov till en viss kluvenhet, men samtidigt kanske det också
i många fall bäddar för goda kompromisser. För sådana har ju Jan-Erik Wik-
ström gjort sig till tolk.
Jag skall som sagt med nöje överlämna denna lilla skrift. Jag hoppas att
Jan-Erik Wikström får användning för den vid något tillfälle då han skall tala
och tacka för alla middagar på Uppsala slott.
(Applåder)
Anf. 103 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp) replik:
Herr talman! Jag ber att få tacka för de vänliga orden. Om jag har kunnat
föranleda Hugo Hegeland att på nytt studera de liberala fäderna tycker jag
att jag har gjort min insats i kammaren.
Anf. 104 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! Radio- och TV-frågor är av naturliga skäl ofta föremål för
diskussion, både här i riksdagen och utanför riksdagen. Det är frågor som
mycket starkt engagerar allmänheten.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
85
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
86
Det var intressant att få ta del av Jan-Erik Wikströms historiska tillbaka-
blick över vad som har hänt under de senaste 20 åren.
Det finns ingen anledning för mig att upprepa vad som har sagts tidigare i
debatten från regeringspartiernas företrädare. Därför kommer jag att fatta
mig mycket kort.
Förändringstakten inom radio- och TV-området har under senare år varit
mycket hög. Det finns ingenting som tyder på att förändringstakten kommer
att dämpas. Den tekniska utvecklingen går mycket snabbt. Allmänheten har
fått fler och fler valmöjligheter, konkurrensen har vitaliserat verksamheten,
och större valmöjligheter har medgivit en större mångfald t.ex. inom opi-
nionsbildningen.
Det är viktigt att Sveriges Radio och Sveriges Television får goda möjlig-
heter att fullfölja sina public service-funktioner. För att kunna fullfölja pu-
blic service-funktionen krävs goda ekonomiska resurser.
Kulturministern har tidigare redovisat att verksamheten i juni i fjol, i full
politisk enighet, tillfördes ytterligare 600 miljoner under fyra år. Medelstill-
delningen bör liksom i nuläget vara värdesäkrad. Därför får vi nog säga att
det har tillförts en hel del nya pengar till koncernen.
När man läser kulturutskottets betänkande ser man att propositionen i hu-
vudsak tillstyrks. Men på några punkter har utskottet gjort kompletteringar
och ändringar. Jag vill med några ord beröra ett par av förslagen.
Jag skall först ta upp styrelserepresentationen. Enligt propositionen bör
styrelserna inte innehålla några suppleanter utöver de lagstadgade supplean-
terna för personalrepresentanter. Men kulturutskottet anser att det därut-
över bör utses ytterligare två suppleanter i varje styrelse. En suppleant skall
utses av regeringen och en av ägarna på bolagsstämman. Härigenom har kul-
turutskottet i viss mån tillgodosett framförda önskemål.
Förslaget i propositionen innebär hembudsskyldighet till staten. Det för-
slaget godtas av kulturutskottet, men utskottet anser att regeringen skall ge
sitt bemyndigande att sälja aktier som förvärvats via hembud. Dessa aktier
skall säljas till sammanslutningar av olika slag som kan hänföras till de fyra
ägargrupperna. Jag tror att Jan-Erik Wikström uttryckte det som att staten
skulle vara en parkeringsplats i det sammanhanget.
Jag nöjer mig med att beröra dessa två kompletteringar som kulturutskot-
tet har gjort.
Att jag över huvud taget tog till orda, sammanhänger med att Åke Gus-
tavsson i sitt inledningsanförande ställde en fråga till mig om den distriktsba-
serade produktionen.
Som Åke Gustavsson mycket riktigt framförde hade Sveriges Television
förra året en distriktsbaserad produktion på ca 50 %. Motsvarande siffra för
Riksradion är ca 40 %. Åke Gustavsson frågade varför Centern inte vill hålla
fast vid siffran 50 %, som det är för närvarande.
Vi i Centerpartiet ser gärna att Sveriges Television ökar andelen distrikts-
baserad produktion. Men vi litar på att man på Sveriges Television i full fri-
het själv kan åstadkomma detta om vi ger ekonomiska resurser. Vi hoppas
givetvis att den nuvarande procentandelen skall kunna öka ytterligare. Efter
några år får vi se hur det har gått. Om det mot förmodan visar sig leda till de
farhågor som Åke Gustavsson gett uttryck för, finns det anledning att om-
pröva det. Men för närvarande gör vi bedömningen att vi kan sätta vår tillit
helt och hållet till att man på Sveriges Television själv kan avgöra detta och
se till att man har en hög procentandel distriktsbaserad produktion.
Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande utom vad avser
mom. 37.
Jag vill, liksom flera redan gjort, avslutningsvis vända mig till Jan-Erik
Wikström och framföra ett varmt tack för hans utomordentliga insatser här
i riksdagen.
Anf. 105 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill först tacka för att Birger Andersson svarade på min
fråga. Jag skall göra två kommentarer.
Det är minst 50 % som skall vara distriktsproduktion för den kommande
avtalsperioden enligt Socialdemokraternas reservation. Regeringens för-
slag, som regeringspartierna har ställt sig bakom, är 40 %. Man har alltså en
lägre ambitionsnivå i det avseendet.
Birger Andersson vill låsa organisationen av nyhetsredaktionerna så att
man inte får möjlighet att se om man kan öka distriktsproduktionen av ny-
hetsmaterial. Den utredning som jag refererade till inledningsvis innebär att
man kan frigöra i storleksordningen 8 milj.kr. just ute i distrikten för nyhets-
bevakningen.
Tyvärr innebär detta - jag säger tyvärr, eftersom jag har haft ett mycket
gott samarbete med både Centerpartiet och enskilda centerpartister i med-
iafrågor - att Centerns ambitioner i fråga om detta har minskat.
Sedan kan man fråga om man kan lita på Riksradions styrelse. Det är nu,
i samband med förhandlingarna inför en ny avtalsperiod, som man skall ange
riktlinjerna för produktionen. Den chansen avstår Birger Andersson från att
utnyttja.
Anf. 106 BIRGER ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Jag tror att jag har klargjort vår inställning för Åke Gustavs-
son. Vi har redan sett att distriktsproduktionen är över 50 % för närvarande,
trots att kravet har varit 40 %. Det innebär med andra ord att Sveriges Tele-
vision, som har haft full frihet att själv ta fram andelen distriktsbaserad pro-
duktion, mer än väl har uppfyllt målet. Vi tror att man kommer att kunna
göra det även i fortsättningen. Vi från Centern ser gärna att man ökar denna
procentandel ytterligare. Det hoppas jag att man skall lyckas med.
Samtidigt som Åke Gustavsson vill fastlägga en annan procentandel säger
han att han vill ge Sveriges Television en stor frihet. Vi ger i och med detta
Sveriges Television frihet att ytterligare öka procentandelen.
Anf. 107 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Om det skall vara total frihet behöver man inte ha något av-
tal över huvud taget. Men jag menar att detta är ett fall då riksdagen har
möjlighet att gå in och säga att produktionen nu skall vara mindre Stock-
holmscentrerad. Sverige är, som Elisabeth Persson tidigare sade, till sju åt-
tondelar svenska folket utanför Stockholm. Ändå är distriktsproduktionen i
dag inte mer än hälften.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
87
Prot. 1991/92:124
2 juni 1992
Den avgiftsflnan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
88
Om vi är överens om den stora friheten när det gäller den inre organisatio-
nen på Sveriges Television, borde vi vara överens även om att riksdagen inte
skall låsa upp hur många redaktioner som Sveriges Television skall ha. Rege-
ringsförslaget innebär att Kanal 1, TV 2 och text-TV skall ha var sin redak-
tion. Även den uppläsningen kan innebära att man avstår från möjligheten
att vidga nyhetsbevakningen runt om i riket utifrån distrikten.
Anf. 108 BIRGER ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Jag kan lova Åke Gustavsson att vi skall följa denna fråga
mycket noga. Om det visar sig att Sveriges Television inte kan nå upp till den
procentandel som vi från Centern anser är önskvärd finns det anledning att
ompröva detta. Men för dagen visar det sig att Sveriges Television mer än
väl har levt upp till den ambitionsnivå som riksdagen har fastställt. Vi hoppas
givetvis att man i fortsättningen skall kunna arbeta på samma sätt. Vi litar
på Sveriges Television.
Anf. 109 HENRIK S. JÄRREL (m):
Herr talman! Eftersom jag själv under många år har varit verksam inom
medierna, känner jag ett visst behov av att yttra mig i den här debatten.
Hugo Hegeland har vältaligt redan talat för den moderata delen av utskot-
tet. Mitt huvudutskott är egentligen konstitutionsutskottet. Men vi har ändå
haft anledning att ta befattning med denna fråga där, och eljest intresserar
den mig av förklarliga skäl.
Herr talman! Det förslag angående den avgiftsfinansierade radio- och TV-
verksamheten som riksdagen inom kort skall fatta beslut om innebär en för-
siktig om också helt nödvändig början till reformering av den eterburna s.k.
public service-verksamheten i vårt land.
Det är knappast rimligt i en tid då den tekniska utvecklingen frambringar
så många nya möjligheter, inte minst i mediernas värld, och således flera al-
ternativa val kan erbjudas den enskilde - som allt flera också tycks utnyttja -
att i ett sådant läge den offentliga, statsreglerade radio- och televisionsverk-
samheten skall undgå att påverkas, eller, för den delen, undkomma påver-
kan och förändringar! Den som inte inser behovet av en anpassning i tiden
och till tidens anda, vill antingen inte inse eller blundar för faktiska realite-
ter.
Regeringens proposition i dessa frågor 1991/92:140, som i huvudsak också
har vunnit såväl kulturutskottets som konstitutionsutskottets gillande, bör
därför ses som en viktig och sund reaktion på en ny tids förändrade krav.
Framtiden lär för övrigt framtvinga förnyade reformansatser när det gäller
just den statsreglerade radio- och TV-verksamheten.
Jag skall, herr talman, inskränka mig till några kommentarer av de vikti-
gare delarna i regeringens förslag. Låt mig bara först som sist slå fast en sak,
för det fall nu någon skulle tvivla i frågan: jag är personligen en varm an-
hängare av en kvalitativt god, rik och varierad, i någon mån offentligt stödd
och reglerad, reklamfri, radio och TV i allmänhetens tjänst, dock i mindre
omfattning och under andra finansiella villkor än dem som nu gäller och fö-
reslås gälla. Så långt sträcker sig dock inte förändringen denna gång, vilket
kanske är bra; reformer på detta område bör nog ske lugnt och metodiskt,
då det i mångt och mycket just handlar om att vänja sig vid nya vanor och
attityder till nya tekniska möjligheter.
Avtalstiden föreslås begränsad till fyra år. Det är bra, ty utvecklingen sker
snabbt, och en successiv anpassning till tidens krav underlättas av en kortare
avtalsperiod. Jag hade dock - det skall villigt erkännas - helst sett att kultur-
utskottet föreslagit riksdagen att ge regeringen i uppdrag att under den fyra-
åriga avtalsperioden låta göra en grundlig översyn av public service-verk-
samhetens struktur, organisation och finansieringsformer samt självfallet en
grundlig utvärdering av de förändringar som nu föreslås. Man måste nämli-
gen någon gång försöka definiera vad vi egentligen menar med s.k. public
service och vad vi egentligen vill ha ut av just den och de pengar som satsas
på den, och vad vi i övrigt sedan kan överlåta åt andra, fristående och frifi-
nansierade, producenter och distributörer att sköta.
Så länge vi satsar offentliga medel i form av avgifter - eller i detta fall i
form av en apparatskatt, som TV-licensen egentligen är - och tar mer eller
mindre allmänna medel i anspråk för verksamheten, blir det också i slutän-
dan en uppgift för politikerna att fatta beslut om vad pengarna skall använ-
das till på bästa sätt, och i den meningen kommer den här verksamheten, så
länge vi tar pengar till den genom avgifter, att bli en fråga för politikerna i
denna församling och i andra församlingar.
Herr talman! Vissa ägarförändringar föreslås. Jag tror inte att de gör så
mycket vare sig till eller från, eftersom själva ägarkonstruktionen i sig är en
anomali, där ägarinflytandet genom aktiebolagslagen i detta fall är näst intill
obefintligt på grund av inskränkningar och specialbestämmelser i lagar och
avtal som i praktiken ger riksdag och regering det avgörande inflytandet.
Ägarmodellen i sin nuvarande tappning, och även i den föreslagna, bör där-
för enligt min mening bli föremål för förnyad prövning inför nästkommande
avtalsperiod, från 1996.
Ledamotsantalet i styrelserna föreslås minskas. Det tror jag bara gagnar
arbetssituationen på ömse håll, så att säga, i den mån nu styrelserna alls kan
anses ha något direkt avgörande inflytande på företagens löpande drift och
förvaltning, för att nu inte tala om programverksamheten. Dessutom under-
stryker man kravet på en professionalitet hos styrelseledamöterna och en all-
män avpolitisering, såsom föreslås både i regeringens förslag och i kulturut-
skottets betänkande. Det är en välkommen markering, och det kan i varje
fall inte skada verksamheten.
Herr talman! Fjolårets beslut om sammanslagning av Riksradion och Lo-
kalradion står fast, och det är bra.
Koncernmoderbolaget föreslås avskaffas. Det innebär - tvärtemot vad
som har hävdats här i debatten - en förenkling och renodling av styrfunktio-
nerna, och det behöver för ingen del heller innebära att de övriga företagens
integritet gentemot statsmakterna med nödvändighet minskar. Tvärtom talar
mycket för att beslutssituationen underlättas och icke oväsentliga tidsbespa-
ringar kan uppnås.
Jag noterar med tillfredsställelse att kulturutskottet, i likhet med rege-
ringen, föreslår en oförändrad nyhetsorganisation inom Sveriges Television.
Utskottet motiverar det med att förändringar härvidlag inte kan komma i
fråga förrän ”nyhetsverksamheten i annan marksänd TV---utgör ett rea-
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
89
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
listiskt alternativ till Sveriges Televisions nyhetsverksamhet”. Mitt motiv är
också ett annat: det åligger enligt min mening i första hand inte Sveriges Te-
levision, som en tvångsvis avgiftsbelagd verksamhet, att konkurrera med
andra aktörer utan snarare att komplettera båda sina likafinansierade kana-
ler inbördes. Det handlar alltså om mångfaldig nyhetsservice i den avgiftsbe-
talande allmänhetens tjänst. Så länge vi kostar på oss två TV-kanaler ur
samma avgift bör de också var för sig hålla sig med en nyhetsredaktion.
Sportredaktionen är visserligen gemensam inom Sveriges TV, men så skiljer
sig också sportnyheter från annan form av nyhetsverksamhet.
Huruvida ett av regeringen utsett publikråd om 30-40 personer, såsom fö-
reslås, är det bästa och klokaste sättet att tillvarata publikens intressen på,
kan man naturligtvis diskutera. På min tid gjordes vissa försök med s.k. pu-
blikforum regionalt då och då, med - det vill jag gärna framhålla - högst
blandade erfarenheter. Jag tycker kanske att utskottet på sin höjd skulle ha
nöjt sig med en begränsad försöksperiod här och därefter noga utvärderat
resultatet.
Frågan om sponsring och gränsdragningen mellan reklam och sponsring
blir en allt hetare potatis och är en inte alldeles lätt fråga att definiera och
analysera. En översyn härvidlag har aviserats från regeringens sida, och den
är helt nödvändig, inte minst inför ett eventuellt EES-avtal och ett eventuellt
svenskt EG-medlemskap.
Herr talman! Det här var en rapsodisk och ingalunda fullständig genom-
gång av proposition 1991/92:140. Det är min varma förhoppning att regering
och riksdag skall ägna den kommande avtalsperioden åt en grundlig genom-
lysning av de framtida villkoren för den offentligreglerade radio- och TV-
verksamheten i allmänhetens tjänst, till förmån för ökad koncentration, kva-
litet, valfrihet och mångfald.
Bifall till hemställan i kulturutskottets betänkande!
Anf. 110 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Henrik S. Järrel om en sak som jag inte
blev klok på i hans framställning. Han sade att Sveriges Radio skulle arbeta
under andra finansiella villkor men trots allt vara reklamfri. På vilket sätt
skall han då kunna trolla bort en licensfinansiering?
Det är där den verkliga politiska styrningen egentligen kommer in i bilden.
Med licensfinansieringens storlek kan man politiskt avgöra om Sveriges Ra-
dio skall vara ett starkt, konkurrensdugligt företag eller ett avlövat företag
som är undanskuffat i skamvrån.
Anf. 111 HENRIK S. JÄRREL (m) replik:
Herr talman! Min tanke är att det finns alternativa finansieringsformer för
Sveriges Radios verksamhet. Det är inte nödvändigt att finansieringen sker
via uppbörd av TV-avgifter. Man kan mycket väl tänka sig en skattefinansie-
ring via inkomstskatten.
Vad jag menar är att regeringen nu bör använda de fyra år som förestår i
den nya avtalsperioden till att noga göra en översyn av public service-verk-
samhetens villkor, finansiering, organisation och struktur. Däri bör självfal-
90
let också ligga uppdraget att se över en alternativ finansiering av Sveries Ra-
dios verksamhet.
Anf. 112 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Jag har förstått att just politikerstyrning är någonting som
Henrik Järrel icke vill ha. Men även om man skattefinansierar verksamheten
får man politikerstyrning. Man kommer inte bort från detta dilemma med
Henrik Järrels idéer.
Anf. 113 HENRIK S. JÄRREL (m) replik:
Herr talman! Man kan väl tänka sig olika former av ägande. Det kan vara
en stiftelse som i sin tur äger ett eller flera programbolag. Ingenting hindrar
att även styrelserna för dessa bolag, både stiftelsen och programbolagen, in-
nehåller personer med professionell bakgrund.
Det blir ändå riksdagen och regeringen som lägger fast grunderna för pu-
blic service-verksamheten. Det skall ske i vida ramar och inte så mycket i
detaljer.
Anf. 114 JAN ANDERSSON (s):
Herr talman! I en motion har jag och Bengt Silfverstrand pekat på att det
visserligen är sant som står i propositionen att insatserna för människor med
funktionshinder har ökat under de senaste avtalsperioderna. Men ser vi på
situationen för funktionshindrade i relation till situationen för människor
utan funktionshinder har klyftan ökat. Sannolikt har den ökat högst betyd-
ligt under de senaste åren. Det beror bl.a. på att vi har fått ett ökat antal
satellitkanaler och en utbyggnad av kabel-TV-nätet med nya kanaler som
över huvud taget inte har program anpassade för funktionshindrade.
Dessutom var det anmärkningsvärt, måste jag säga, att när avtalet slöts
om den tredje markbaserade TV-kanalen fanns där inga villkor alls om att
sända program anpassade för funktionshindrade. Tekniken finns. När man
slöt avtalet hade det varit möjligt för staten att ställa krav på att kanalen
också skulle sända anpassade program.
Nu går vi in i en ny avtalsperiod för Sveriges Radio och TV. Ambitionsni-
vån är inte speciellt hög när det gäller tillgängliga program. Ambitionen är
bara att lägst den nivå som gäller under 1992 skall gälla.
Det är fara värt att under åren fram till 1996 klyftan kommer än mer att
öka mellan funktionshindrade och icke funktionshindrade.
I vår motion och i motsvarande reservation av Åke Gustavsson m.fl. har
vi velat att man, utan att gå in i detalj, åtminstone skulle ha en ambitionsnivå
som innebär att tillgängligheten successivt skall öka under avtalsperioden.
Jag tycker inte att det är för mycket begärt.
En annan fråga som vi har tagit upp är att det är viktigt med en samord-
ningsfunktion när det gäller insatser för funktionshindrade. Denna funktion
har hittills moderbolaget haft. Jag vet att handikapporganisationerna tycker
att moderbolaget trots allt har skött den samordnande funktionen utmärkt.
Vi hade också velat att moderbolaget skulle finnas kvar och ha denna sam-
ordnande funktion. I annat fall skulle ett av programföretagen ha en samord-
nande funktion.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
92
Så är inte skrivningen i propositionen. Det är fritt fram för varje program-
företag att ha sin ambitionsnivå. Detta gör att jag ser pessimistiskt på den
kommande perioden.
För tids vinnande kommer jag, herr talman, inte att yrka bifall till reserva-
tionerna 5 och 6 från Åke Gustavsson m.fl., men ställer mig naturligtvis
bakom reservationerna i sak.
Anf. 115 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag tycker att det är vällovligt att Jan Andersson talar för de
funktionshindrade. En del av bakgrunden till förslaget om ett s.k. publikråd
var en uppvaktning från handikapporganisationerna bland de döva och
blinda, som ville ställa krav på program av olika slag. De sade att de insåg att
det inte var rimligt att gå till regeringen och riksdagen för att få detaljerade
synpunkter fastlagda där. De ville ha en annan formaliserad möjlighet i form
av en överläggningsrätt med programföretagen. De menade att de då skulle
kunna lösa dessa frågor på ett alldeles utmärkt sätt.
Det var den ursprungliga tanken bakom detta publikråd.
Däremellan har jag fått rätt många uppvaktningar från invandrarorganisa-
tionerna. De vill ha mer och annorlunda tid när det gäller förläggning av pro-
gramverksamheten. Publikrådet skulle vara ett alldeles utmärkt forum också
för detta. Därigenom kunde olika minoriteter få resurser att granska verk-
samheten och få en öppen dialog med programföretagen i frågor som man
kanske inte i alla detaljer kan skriva fast i ett avtal.
Jag beklagar djupt att Socialdemokraterna nu inte ställer sig bakom detta
programråd. Men det finns fortfarande chans för Jan Andersson att göra det.
Anf. 116 JAN ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vet att handikapporganisationerna varit positiva till pu-
blikrådet. De har också varit positiva till att moderbolaget skulle finnas kvar.
Därom sade Birgit Friggebo ingenting. Det är mycket viktigare att moderbo-
laget finns kvar. Publikrådet är trots allt ett diskussionsforum utan egentlig
makt. Moderbolaget, däremot, har faktiskt myndighet att fatta beslut.
Det var en annan sak som Birgit Friggebo inte med ett ord berörde, vilket
är fantastiskt för Folkpartiet, som försökt profilera sig i handikappfrågorna,
nämligen att ambitionsnivån i avtalet fram till 1996 inte är högre än vad som
gäller under 1992. Då känner vi ändå till den historia vi har bakom oss.
Anf. 117 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till hemställan i kulturut-
skottets betänkande 1991/92:28 i alla dess delar utom i moment 37 där jag
yrkar bifall till den borgerliga reservationen 10.
För övrigt, herr talman, är det i dag inte min uppgift att delta i detta ären-
des sakbehandling. Det har för vårt partis räkning skötts av Hugo Hegeland.
Däremot vill jag rikta några uppskattningens ord till Jan-Erik Wikström
som i dag, såvitt jag förstår, har deltagit i sin sista debatt i denna kammare.
Jan-Erik Wikström har en lång meriterande politisk verksamhet bakom
sig. Det har ständigt varit kulturpolitiken, såvitt jag förstått, som har stått i
centrum för Jan-Erik Wikström.
Han var ledamot av Stockholms kulturnämnd redan från dess inrättande
och deltog i dess arbete under de fyra första åren. Men det är som riksdags-
man och som kulturminister Jan-Erik Wikström tjänat svensk kultur.
Förra tisdagen avtackades Jan-Erik Wikström under, vad jag hört, so-
lenna former av vårt utskott. Tyvärr kunde jag inte då närvara. Jag är därför
tacksam för att jag här, i samband med detta viktiga betänkande om radio-
och TV-frågor, får möjlighet att framföra mina partikollegers och mitt eget
varma tack för framträdande insatser i vårt utskott och för svensk kultur.
Vi kommer, Jan-Erik Wikström, att sakna dig i vårt arbete.
Vi önskar Jan-Erik Wikström lycka till på landshövdingeposten i Uppsala,
denna lärdomens, kunskapens, ungdomens och vänskapens stad. Ingen
landshövdingsstol kunde väl ha passat Jan-Erik Wikström bättre.
Uppsala är bäst, sjöng vi studenter med emfas under våra studieår vid Fy-
risåns stränder. Vi hoppas att Jan-Erik Wikström kommer att finna att san-
ningshalten i dessa ord håller också i dag.
Herr talman! Vi från den moderata kulturutskottsgruppen önskar Jan-
Erik Wikström en framgångsrik verksamhet som landshövding i Uppsala.
Anf. 118 JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp):
Herr talman! Med talmannens tillåtelse ber jag att få ersätta min replik till
Elisabeth Fleetwood med en kram.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU29 Tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1991/92
(prop. 1991/92:125 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU31 Kompetensinriktad vuxenutbildning genom studieförbund
(prop. 1991/92:157).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Den avgiftsfinan-
sierade radio- och
TV-verksamheten
1993-1996
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UbU24 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden.
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 23 §.)
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UbU27 Viss förstärkning av forskningsresurserna vid Sveriges lant-
bruksuniversitet (prop. 1991/92:150 delvis och 1991/92:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Företogs till avgörande kulturutskottets betänkanden 1991/92:KrU28,
KrU29 och KrU31 samt utbildningsutskottets betänkanden 1991/92:UbU24
och UbU27.
Kulturutskottets betänkande KrU28
Mom. 1 (alternativ till den nuvarande public service-verksamheten inom
Sveriges Radio-koncernen)
Utskottets hemställan bifölls med 277 röster mot 21 för reservation 1 av
Anne Sörensen.
Mom. 2 (ny avtalsperiod m.m.)
Först biträddes reservation 2 av Åke Gustavsson m.fl. med 139 röster mot
22 för reservation 3 av Anne Sörensen. 138 ledamöter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 169 röster mot 130 för reserva-
tion 2 av Åke Gustavsson m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 7 (svenskproducerade program och program och musik av svenska
artister)
Utskottets hemställan bifölls med 289 röster mot 11 för meningsyttringen
av Elisabeth Persson i motsvarande del.
Mom. 24 (separata nyhetsredaktioner i Sveriges Televisions kanaler)
Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 129 för reservation 7 av
Åke Gustavsson m.fl.
Mom. 33 (public service-företagens struktur)
Utskottets hemställan bifölls med 180 röster mot 120 för reservation 8 av
Åke Gustavsson.
Mom. 34 (distriktsbaserad produktion)
Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 128 för reservation 9 av
Åke Gustavsson m.fl.
Mom. 35 (TV 2:s lokalisering)
Utskottets hemställan bifölls med 287 röster mot 12 för utskottets hemstäl-
lan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motion Kr269 av
Johan Lönnroth m.fl.
Mom. 37 (inrättande av ett publikråd)
Utskottets hemställan bifölls med 155 röster mot 143 för reservation 10 av
Jan-Erik Wikström m.fl.
Mom. 38 (ägande av företagen inom den nuvarande Sveriges Radio-koncer-
nen)
Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 125 för reservation 11 av
Åke Gustavsson m.fl. 4 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU29
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU31
Utskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbU24
Utskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbU27
Utskottets hemställan bifölls.
Beträffande de på föredragningslistan återstående ärendena, trafikutskot-
tets betänkande TU22 samt jordbruksutskottets betänkanden JoU22, JoU23
och JoU25, medgav kammaren på förslag av tredje vice talmannen att de
fick företas till avgörande i ett sammanhang sedan debatten i dessa ärenden
avslutats.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
95
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Trafikpolitikens in-
riktning
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1991/92:TU22 Trafikpolitikens inriktning (prop. 1991/92:100 delvis).
Anf. 119 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Det är enligt vårt partis mening två ideologiska huvudlinjer
som hittills präglat den trafikpolitiska praktiken.
Enligt den ena linjen föredrar man att följa det som på kort sikt är markna-
dens krav, och som präglas av ett resursslöseri och av en överslätande attityd
till miljöförstöring. Den här sortens trafikpolitik underblåses givetvis av den
storindustri som tjänar pengar på att sälja diesel, bensin, asfalt och lastbilar
och på att bygga vägar.
Vi kan i vårt land konstatera att riksdagen år 1988 ställde upp mål för tra-
fikpolitiken som innebär krav på miljöhänsyn, hushållning med naturresur-
ser och regional balans. Samtidigt kan vi konstatera att det i den praktiska
tillämpningen är mycket svårt att nå dessa mål.
Infrastrukturpropositionen i fjol var en satsning som var starkt inriktad på
storstadsområdena och på förbindelserna mellan dessa. Kravet på regional
balans sköts då åt sidan. Bedömningar av mijökonsekvenser och användning
av naturresurser hamnar t.ex. fortfarande i vägverkets hantering vid sidan av
de samhällsekonomiska bedömningar som ligger till grund för planeringen.
Riksdagens revisorer säger i sin rapport att det är väsentligt att underlag
för prövning enligt olika lagar som naturresurslagen, naturvårdslagen, miljö-
skyddslagen samt plan- och bygglagen tas fram parallellt med övrigt under-
lag vid investeringsplanering.
Vårt parti har i motion T22 föreslagit ett särskilt tillkännagivande om att
sådant underlag skall tas fram. När sådana påpekanden behöver göras, för-
står man att eftersläpningen gentemot riksdagens fastlagda målsättningar är
omfattande. Naturligtvis beror detta på att krav från andra intressenter än
riksdagen har lättare att slå igenom även hos vägverket vid dess planering.
Marknadens krav styr ofta över politiken.
Den andra linjen i trafikpolitiken präglas av inställningen att man måste
sträva mot ett mer civiliserat samhälle, med större samhällsekonomisk och
miljömässig realism. Marknaden måste alltså tämjas av politiska beslut på
grund av den fysiska verklighet som omger oss.
Glädjande nog skriver riksdagens revisorer: ”Enligt modern välfärdsteori
finns det viktiga undantag då marknadens prismekanism inte ger den effekti-
vaste fördelningen av samhällets resurser. Ett undantag är när det uppstår
monopol och oligopol. Ett annat undantag gäller kollektiva varor som inte
kan åsättas ett pris eller säljas på en marknad. Ett tredje undantag gäller de
situationer då marknadens prismekanism inte avspeglar de totala samhälls-
effekterna av produktion.”
När produktionen av en vara leder till miljöförstöring, krävs det ingripan-
den för att korrigera marknaden, skriver revisorerna. Revisorerna kommer
även fram till att det av flera andra skäl behövs statligt ansvar för infrastruk-
96
turen. Detta leder till kravet att riksdagens och regeringens inflytande över
investeringsplaneringen måste stärkas, skriver utskottet i betänkandet.
I en tid, då många tycks tro att marknaden kan lösa alla mänsklighetens
problem, är det här ett nyttigt ställningstagande. Det är bra att utskottet är
enigt i det här avseendet.
Vänsterpartiet anser att miljömålet för trafiken måste preciseras så att det
blir ett entydigt krav att trafiksektorn skall inordnas i det som brukar kallas
ett bärkraftigt samhälle. Detta krav är den första punkten i hemställan i mo-
tion T218.
Vid förra riksmötet bedömde regeringen i miljöpropositionen att miljöef-
fekterna av den svenska trafiken skulle vara undanröjda år 2010. Man tänkte
då mest på luftföroreningar. Man måste emellertid resa frågan hur detta skall
förverkligas.
Kväveoxiden skulle enligt riksdagens beslut år 1985 minska med 30 %
mellan åren 1980 och 1995. År 1988 ansåg riksdagen att det skulle utredas
hur man till år 2000 skulle kunna minska dessa utsläpp med 50 %. Särskilt i
södra Sverige har försurningen nu gått så långt att detta krav är mycket rim-
ligt. Troligtvis har dock kväveutsläppen inte minskat alls sedan mitten på 80-
talet, främst på grund av trafikökningen.
År 1988 ställde sig riksdagen bakom kravet på att koldioxidutsläppen inte
skulle öka fram till år 2000. På grund av trafikökningen har med all sannolik-
het koldioxidutsläppen i verkligheten ökat sedan dess.
Det visar att det om de höga målsättningarna skall kunna bli verklighet
fordras att kraftfulla metoder och långsiktig planering används, för att, där
det är fysiskt möjligt, styra över trafiken till spårbundna system och miljö-
vänliga sjötransporter. Naturligtvis är satsningar på nya miljöriktiga bräns-
len och elbilar också viktiga.
Vänsterpartiet föreslår i motion T222 att forsknings- och utredningsinsat-
ser skall göras i syfte att finna metoder för hur vi i framtiden skall kunna
stimulera till en minskad användning av person- och godstransporter. Det
kan inte för all framtid vara givet att en tillväxt på ett visst antal procent skall
medföra en trafikökning på det dubbla antalet procent. Det är en ohållbar
och på lång sikt orimlig situation.
Även om vi kan ha olika meningar om både inriktning och volym på infra-
strukturinvesteringar, är vi överens om att de har stor betydelse för samhälls-
bygget.
När det gäller finansieringen tror jag också de flesta inser att den i huvud-
sak måste vara kollektiv. Olika typer av skatter måste tyvärr användas. Det
känns givetvis obehagligt för många. Men frågan är vilka realistiska alterna-
tiv som finns. Vänsterpartiet har i motion T222 utvecklat förslaget om regio-
nala infrastrukturorgan, som skulle få rätt att ta markavgifter som motsvarar
den värdestegring som blir en följd av samhälleliga investeringar. Detta
skulle kunna bli en av många finansieringskällor. Kravet på en utredning
borde kunna ges regeringen till känna.
I fjol framhöll Vänsterpartiet att de s.k. storstadsöverenskommelserna var
starkt negativa när det gäller boendemiljö, naturmiljö och på sikt även skulle
kunna innebära starkt negativa ekonomiska konsekvenser både för samhälle
och för individer. Vänsterpartiet ansåg att investeringsmedlen i sin helhet
Prot. 1991/92:124
2 juni 1992
Trafikpolitikens in-
riktning
7 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 124
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Trafikpolitikens in-
riktning
98
borde gå till kollektivtrafiken. Vi vidhåller denna uppfattning och stöder
därför syftet med centermotionerna T203 och T226.
Jag yrkar bifall till meningsyttringen avseende mom. 1 och 5.
Anf. 120 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! I 1988 års trafikpolitiska beslut lade riksdagen fast ett över-
gripande mål för trafikpolitiken. Målet formulerades på följande sätt: Tra-
fikpolitiken skall leda till att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets
olika delar en tillfredsställande, säker och miljöanpassad trafikförsörjning
till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader.
Dessutom lades fem olika delmål om tillgänglighet, effektivitet, säkerhet,
god miljö och regional balans fast.
Dessa målsättningar för trafikpolitiken ligger fast fortfarande.
Jag konstaterar också att det råder stor politisk enighet om dessa mål och
den förda trafikpolitiken. De reservationer från oppositionen som finns fo-
gade till betänkandet handlar snarare om nyanser än om några allvarliga me-
ningsskiljaktigheter. Vissa av reservationerna vill jag dessutom betrakta som
försök att slå in redan öppna dörrar.
För att få ett totalt sett så effektivt transportsystem som möjligt är det nöd-
vändigt att undanröja vissa monopolfunktioner och att genomföra avregle-
ringar. För vissa av affärsverken är det dessutom viktigt att dessa ges en möj-
lighet att agera på samma villkor som konkurrenterna. Detta kan t.ex. ske
genom bolagiseringar.
I samband med avreglering och bolagisering av infrastrukturverksamhe-
ten är det dock viktigt att se till att möjligheterna att fullfölja viktiga övergri-
pande samhällsmål för social service, regional balans och god miljö inte för-
sämras.
Satsningar på infrastruktursektorn är strategiska satsningar inför framti-
den. Genom att vi skapar bra kommunikationer för svenskt näringsliv för-
bättras företagens möjligheter att konkurrera på Europamarknaden. Att i
den rådande lågkonjunkturen göra kraftfulla insatser är en klok politik. Dels
blir det billigare. Man får fler mil järnväg eller väg för samma investerings-
kostnad jämfört med för ett par år sedan. Dels skapar det sysselsättning
inom den viktiga bygg- och anläggningsbranschen. Genom dessa investe-
ringar i infrastrukturen står vi dessutom som nation bättre rustade att ta till
vara den bättre konjunktur som vi vet kommer.
Denna kloka politik drivs av regeringen, och i flera s.k. sysselsättningspa-
ket har stora satsningar gjorts på infrastrukturen. Nu senast i regeringens
kompletteringsproposition anslås 2,2 miljarder kronor ytterligare, destine-
rade till det mindre vägnätet.
För att vi skall kunna åstadkomma en bra miljö är det viktigt att trafikpoli-
tiken underställs kraven på en ekologisk balans och att utsläppen av olika
miljöskadliga ämnen bringas ned till en nivå som vi vet att naturen långsiktigt
tål. Eftersom just trafiksektorn är den största enskilda utsläppskällan av
vissa luftföroreningar, är därför en miljöanpassning av trafiken av strategisk
betydelse för hela miljöpolitiken.
För att komma till rätta med detta krävs bl.a. kraftfulla satsningar på kol-
lektivtrafik och den spårburna trafiken. Det är naturligtvis viktigt att också
vidta olika åtgärder för att minska utsläppen från bilar, bussar och lastbilar.
I regeringens proposition redovisas en del åtgärder som är på gång. Man re-
dovisar bl.a. att utsläppen av kväveoxider, kolväten, kolmonoxid, partiklar
och andra cancerframkallande ämnen skall minskas bl.a. genom fortsatt
sänkta gränsvärden. På sikt bör de fossila bränslena ersätts med miljövänliga
alternativ. Riksdagen har bl.a. redan fattat beslut om att slopa skatten på
etanol, då den används som rent bränsle. Detta är ett viktigt första steg för
att minska trafikens utsläpp i luften.
”Hela Sverige skall leva” är ett centralt mål för regeringens regionalpoli-
tik. Det slås fast redan i regeringsförklaringen från oktober. Även på detta
område är just trafikpolitiken en central del för att uppnå målsättningen.
Trafikutskottet och riksdagen har flera gånger under riksmötet understru-
kit detta. I vägbetänkandet, telebetänkandet, postbetänkandet och luftfarts-
betänkandet slås de regionala målen fast. Vi har också varit överens om att
när det gäller vägar och järnvägar skall en större del av de ordinarie medlen
gå till vissa regionalt utsatta områden, eftersom det särskilda infrastruktur-
anslaget på 20 miljarder kronor går till vissa utpekade stråk i framför allt
södra Sverige. Vidare föreslås i kompletteringspropositionen att 2,2 miljar-
der kronor skall satsas för underhållsåtgärder på vägar och järnvägar och för
reinvesteringar i främst mindre objekt på länsvägarna och vissa järnvägar.
Just underhållsinsatserna på vägar och järnvägar är mycket viktiga. Det
räcker inte att öka nybyggnadsanslagen, utan vi måste också slå vakt om re-
dan gjorda investeringar genom ett bra underhållsarbete. Vi har därför från
majoritetens sida accepterat att de medel som frigörs genom de besparingar
som kan göras till följd av lägre investeringskostnader, vilket i sin tur beror
på lågkonjunkturen, på anslaget Ll, dvs. det speciella infrastrukturanslaget,
får användas för just underhållsåtgärder.
Herr talman! I betänkandet understryker utskottet också sjöfartens cen-
trala betydelse för vårt transportnät. Inte minst ur miljö- och energisynpunkt
är sjötransporter mycket förmånliga. Den samordnade investeringsplane-
ring som vi efterlyst och efterlyser från utskottets sida kommer förhopp-
ningsvis att leda till en effektivare samverkan mellan olika transportslag. Då
kommer sjöfartens roll att stärkas ytterligare.
I detta utskottsbetänkande behandlar vi också en rapport från riksdagens
revisorer, som bl.a. tar upp riksdagens inflytande över investeringsplane-
ringen. Revisorerna konstaterar bl.a. att de trafikpolitiska målen är så sam-
mansatta att de leder till att politiska avvägningar måste göras mellan olika
delmål. Dessa avvägningar har hittills till stor utsträckning överlåtits till de
olika trafikverken, vilket är otillfredsställande enligt riksdagens revisorer. Vi
delar denna uppfattning och gör ett tillkännagivande till regeringen, där vi
begär förslag på en planeringsmodell som stärker riksdagens och regeringens
inflytande över investeringsplaneringen på infrastrukturområdet.
Revisorerna tar också upp en annan intressant och viktig aspekt rörande
vissa konstitutionella frågor inför en bolagisering av vissa statliga verk. Man
berör bl.a. hur frågor om insyn och offentlighet skall lösas i samband med
bolagisering. Revisorerna föreslår en parlamentarisk utredning av dessa frå-
gor. Det är viktigt att problemen belyses allsidigt. Nu har emellertid rege-
ringen låtit meddela att en särskild expertgrupp, bestående av rättscheferna
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Trafikpolitikens in-
riktning
99
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Trafikpolitikens in-
riktning
100
i vissa departement, får utreda dessa frågor. Från majoritetens sida tycker vi
att detta är en tillfredsställande ordning. Vi kommer att få frågorna väl be-
lysta, även om det inte sker exakt på det vis som riksdagens revisorer har
förespråkat. En stor fördel är att vi kommer att spara tid. Vi kan gå snabbare
fram med den viktiga omstruktureringen. Därför har vi från utskottsmajori-
teten nöjt oss med denna handläggningsordning.
Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till trafikutskottes hemställan
och samtidigt avslag på samtliga reservationer och särskilda meningsytt-
ringar.
Anf. 121 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Elving Andersson talade naturligtvis väl om miljöproble-
men. Trots allt står vi inför stora svårigheter, om vi skall kunna uppnå de mål
som har satts upp.
Inom EG har det publicerats en expertrapport, enligt vilken lastbilstrafi-
ken inom EG kommer att öka med 30-50% under de närmaste 20 åren, eller
fram till år 2010. EG:s kommissionär, van Miert, spår att ökningen blir 50 %.
Han säger också att t.o.m. svaveldioxitutsläppen, som vi i vårt land hoppas
kunna få under kontroll, kommer att öka till följd av detta med 8-9 %, och
att kväveoxidutsläppen kommer att öka med 12-14 %.
Det är klart att när Sveriges trafikpolitik integreras med den gemensamma
marknadens kommer vi att utsättas för trycket att föra ungefär samma trafik-
politik. Vi kan ju varken stoppa utländska långtradare vid gränsen eller re-
glera den trafiken genom avtal.
I mitt anförande påpekade jag att man inte har kunnat uppnå de mål som
tidigare har uppställts när det gäller t.ex. kväveutsläpp och koldioxidutsläpp.
Jag skulle vilja fråga Elving Andersson: Hur skall detta konkret gå till på
den relativt korta tid som står till buds? I dessa sammanhang är inte 20 år
någon lång tid. Vilka kraftfulla åtgärder kan vi egentligen förvänta oss från
regeringen och från de partier som har majoritet i detta parlament?
Vidare är jag något förundrad över att Centern, som har drivit kravet att
storstadsförhandlingarna skulle omprövas och att det skulle bli en annan typ
av trafiklösning, tydligen har övergett den linjen. Det är litet beklagligt, ef-
tersom Vänsterpartiet och Centern tidigare har kunnat arbeta i samma rikt-
ning.
Anf. 122 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! De frågor som Bengt Hurtig tar upp kring trafikens miljö-
problem är allvarliga. Jag instämmer i Bengt Hurtigs beskrivning över hur
problembilden ser ut, vilket vi tvärs över alla partier ganska länge har varit
överens om.
Bengt Hurtig redovisade vissa prognoser och uttalanden från EG-håll om
lastbilstrafiken och annat. Det är också andra utvecklingslinjer på gång inom
EG i dag, vilka är väsentligt mer positiva. Man har ett mycket ambitiöst pro-
gram när det gäller att satsa på den spårburna trafiken. Det sker bl.a. en
snabb och intensiv utveckling av de s.k. inre vattenlederna, dvs. satsning på
kanaltrafik. Allt detta är positivt från miljösynpunkt.
Det är naturligtvis viktigt att vi från svensk sida är med och påverkar tra-
fikpolitiken inom EG. Vi i Sverige är ju ganska långt framme när det gäller
miljökrav i fråga om trafiken. Vi arbetar internationellt för att fler stater
skall ställa sig bakom våra krav och vår målsättning.
Tyvärr kan man inte åstadkomma några genomgripande miljöförbätt-
ringar om Sverige ensamt går i täten, utan vi måste få framför allt EG-län-
derna med oss. Men detta kan vi naturligtvis inte använda som alibi för att
inte göra någonting. Jag tycker att vi skall ligga vid frontlinjen, ligga längst
fram när det gäller teknikutveckling och hårdare krav, men det är också vik-
tigt att vi får med oss de övriga länderna.
Bengt Hurtig frågade vilka konkreta åtgärder som skall vidtas för att man
skall nå upp till de fastlagda målen om minskning av kväveoxidutsläpp, kol-
dioxidutsläpp och annat. Till att böija med kan man konstatera att tempot
under de gångna åren har mattats av i det här arbetet. Under den förra rege-
ringens tid hände det egentligen ingenting. Nu gäller det att få fart på arbetet
för att målsättningarna skall kunna uppnås. Utan att exakt kunna beskriva
hur det skall gå till, kan jag i alla fall säga att vi måste arbeta efter framför
allt två handlingslinjer: dels att satsa på att utveckla den kollektiva trafiken,
den spårbundna trafiken och sjöfarten, dels att satsa på reningsåtgärder vid
källan, dvs. ställa högre krav på den landsvägsburna trafiken, på bussar och
långtradare. Dessutom måste vi kräva renare bränslen.
Anf. 123 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Jag kan naturligtvis hålla med om mycket av det som Elving
Andersson sade. Jag beklagar att han inte fick tillfälle att utveckla sitt försvar
för den ändrade inställningen när det gäller storstadsförhandlingarna och
den typ av trafiklösning som dessa har resulterat i. Den tröghet som nu finns
i förhandlingarna borde kunna tas som intäkt för en omprövning och en rejäl
satsning på kollektivtrafiken.
Jag tycker mig ha sett ett svagt eller ett rent av obefintligt agerande när
det gäller att utöva påtryckningar på de EG-politiker som har vettigare åsik-
ter om trafik och miljö. Regeringen har nu fört fram tankegångar om att
boggietrycket på lastbilar skall höjas ytterligare i den här anpassningsandan.
Andra länder deklarerar att de avser att behålla ett lägre boggietryck. Det
högre boggietrycket är till främst för att lastbilarna skall kunna ta sig upp för
tvära branter i vissa bergsområden. Sverige behöver därför inte införa något
högre boggietryck. Dessutom kommer detta att orsaka ett rätt så avsevärt
ökat slitage på svenska vägar. I längden kan det röra sig om en kostnad på
hundratals miljoner. Det högre boggietrycket gynnar naturligtvis de tunga
långtradartransporterna, som kommer att ta gods från den spårbundna trafi-
ken. Jag skulle gärna vilja höra vad Elving Andersson har för kommentar
till den utvecklingen.
Anf. 124 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Det rör sig naturligtvis hela tiden om väldigt svåra avväg-
ningar. Här står intressen mot varandra, intressen av ekonomisk karaktär
och näringslivets intressen - t.ex. sysselsättning - mot miljöintressen och
andra intressen. Det gäller att finna en vettig balanspunkt. I mitt tidigare
anförande försökte jag ange var balanspunkten måste placeras.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Trafikpolitikens in-
riktning
101
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Trafikpolitikens in-
riktning
102
Ett typiskt exempel på avvägning mellan olika mål utgör detta med max-
laster på långtradare som kör på svenska vägar.
Vi i trafikutskottet - jag tror att också Bengt Hurtig var med - besökte
skogsindustrin i bl.a. Värmland och Dalsland. Där sade man att det är billig-
are att transportera björk från Sibirien till svenska pappersbruk än att hugga
björkarna i Bohuslän och frakta dem upp till Karlstad. Detta visar vilka tran-
sportkostnader som det inhemska näringslivet - i det här fallet skogsbruket -
drabbas av. Här blir det också fråga om en avvägning, som många gånger
kan vara svår att göra, där olika mål står mot varandra. Det är viktigt att
ställa väsentligt högre krav på rening av utsläppen från trafiken, på bränsle-
nas sammansättning, på bättre avgasrening, på effektivare motorer osv. På
det viset kan vi förhoppningsvis åstadkomma en bra balans, så att de olika
delvis motstående målen kan tillgodoses på ett i vaije fall acceptabelt sätt.
Anf. 125 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Vi nydemokrater tycker att den inriktning för trafikpolitiken
som anges i betänkandet TU22 är fullt acceptabel. Departementschefen re-
dogör klart för att vissa ingångna överenskommelser skall uppfyllas snabbt.
Jag tänker då främst på storstadsöverenskommelsen.
Jag känner också stor tillfredsställelse över att ha fått vara med om att be-
sluta att tjänstemännens i de statliga trafikverken makt över infrastrukturpo-
litiken snart är bruten. Jag är fullt medveten om att de flesta trafikverk har
en briljant tjänstemannakår, men enligt mitt sätt att se på tjänstemännens
och politikernas roll i samhället, är det som utskottet anför om investerings-
och planeringsfunktion - vilket riksdagen skall ge regeringen till känna - en
klar framgång för Sveriges skattebetalare, men framför allt för demokratin.
Utskottet är i denna fråga enhälligt.
Jag skall snart citera SJ-chefen Stig Larsson. I och med hans uttalande
skulle jag villigt förorda Stig Larsson som chef för det nya trafikverk, som vi
nydemokrater så gärna vill ha. Vi har väckt en motion i ärendet, som har
nummer T21. Kraven i denna motion blir till stora delar tillgodosedda, om
vi här i kammaren ser till att regeringen följer tillkännagivandet om investe-
ringsplaneringen.
Stig Larsson har sagt: ”Vad man befarar är naturligtvis att varje verk arbe-
tar i egen sak. Vad jag efterlyser är en samordnad trafiklösning för hela
landet, och den måste tas fram av mycket objektiva personer. Var skall vi
köra tåg, var någonstans skall vi ha lastbil och flyg? Var skall vi t.ex. ha knut-
punkter mellan dessa trafikslag? Man får i detta sammanhang inte glömma
flyget. Det är inte alls säkert att vi skall ha flygplatser som vi har i dag. Vi
kanske i stället skall satsa litet mer på ordentliga knutpunkter. Här skall vi
inte glömma sjöfarten. Det är möjligt att man i vissa fall skall köra båt i stäl-
let för tåg.
En sådan opartisk översyn kräver dels stor kompetens, dels naturligtvis
människor som inte är färgade av något trafikslag. En sådan optimal trafiks-
truktur och infrastruktur skulle vara mycket intressant att se på papper.”
Detta sade Stig Larsson på en offentlig hearing som trafikutskottet arran-
gerade. Jag är helt övertygad om att Stig Larsson har läst Ny demokratis mo-
tion i ärendet.
Det är också glädjande att utskottet i betänkandet inte har ändrat uppfatt-
ning i fråga om sjöfartens betydelse. Sjöfarten skall ingå i investeringsplane-
ringen. Det påpekade mycket riktigt Elving Andersson. Det är vi mycket
tacksamma för.
Med anledning av att vi inte har så mycket att tillägga i betänkandet men
att vi vill påpeka betydelsen av en samordnad planeringsfunktion för infra-
strukturen, yrkar jag bifall till vår reservation nr 7 i trafikutskottets betän-
kande nr 22.
Anf. 126 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Jag vill bara göra en kort kommentar till Ny demokratis och
Kenneth Attefors reservation, som han yrkade bifall till. Han vill ha ett ge-
mensamt transportverk där de flesta av de tunga verken på infrastrukturens
område skall slås samman. Jag tycker att det rimmar litet dåligt med Ken-
neth Attefors uttalande om att han tycker att det är bra att man begränsar
byråkratins och administrationens makt över infrastrukturplaneringen. Men
samtidigt vill han skapa en gigantisk koloss, som jag är övertygad om kom-
mer att kunna styra.
Det är inte på den nivån, Kenneth Attefors, som vi i majoriteten tycker
att samordningen skall ske. Den skall ske på den politiska nivån i riksdag
och regering. Det är här vi skall göra avvägningar mellan de olika delmål
som delvis är motstående, vilket vi pratade om tidigare. Avvägningen mellan
dem är därför politisk till sin natur. Jag tror inte att vi skall skapa en gigantisk
byråkrati som vi kan överlasta det här på. Det skall vi hantera på den poli-
tiska nivån i riksdag och regering. Därför har vi inte ställt upp på Ny demo-
kratis motion i den här delen.
Anf. 127 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Jag har hört dessa varningens ord även från vår vice ordfö-
rande Rolf Clarkson om det gigantiska verket. Det är inte meningen att det
skall bli ett gigantiskt verk. Sjöfartsverket skall t.ex. inte behöva ha sina
prickar och bojar i Borlänge. Tanken är mera att planeringsfunktionerna
skall vara samordnade. Det är så man skall tolka vår motion. Jag kan väl
erkänna öppet att jag har plankat litet från motioner från Centerpartiet,
Folkpartiet och Socialdemokraterna, som går ut på ungefär samma sak.
Detta var nog svaret på Elving Anderssons fråga.
Anf. 128 ELVING ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! När man inte har några egna idéer utan knycker litet här och
var och försöker göra en mix av det är det inte alltid slutresultatet blir så
lyckat. Ett sådant resultat ser vi här.
Kenneth Attefors säger nu i sin replik att det inte är meningen att man
skall slå samman verken utan att det skall röra sig om en planeringsfunktion.
Men i Kenneth Attefors reservation till utskottet står ordagrant: ”Framför
allt bör vägverket, banverket och sjöfartsverket slås samman.” Jag kan inte
tolka det på något annat sätt än att Kenneth Attefors menar att man skall slå
samman dessa verk. Då får man en gigantisk koloss, som jag tror att det kan
bli svårt att styra politiskt.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Trafikpolitikens in-
riktning
103
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Trafikpolitikens in-
riktning
Anf. 129 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Jag tror inte alls att det kommer att bli en sådan koloss. Vi
vill att planeringsfunktionerna skall slås samman. Det kommer att bekräftas
i snabbprotokollet.
Det är lite pinsamt för Elving Anderssons partikamrater att han undervär-
derar deras motioner. Jag har tidigare sagt att vi kom in i denna kammare
därför att vi inte skulle vara ett blockparti. Vi läser faktiskt motionerna från
Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Vi tar
det bästa av allt. Vad är det för fel med det?
Anf. 130 HÅKAN STRÖMBERG (s):
Herr talman! Ar 1988 lade riksdagen fast de trafikpolitiska riktlinjerna för
90-talet. Som Elving Andersson påpekar kan man sammanfatta detta beslut
i fem viktiga huvuduppgifter. Det är också riktigt att man i stort sett var över-
ens om de trafikpolitiska besluten. Det fanns emellertid reservationer med
olika innehåll från de tre borgerliga partier som representerade riksdagen.
Det gällde ökade satsningar på trafikmiljön, ökade satsningar på storstä-
derna och glesbygden, större anslag för infrastruktur m.m. De borgerliga re-
servationerna gav emellertid en mycket splittrad bild. När man nu får propo-
sitionen från regeringen finner man egentligen samma splittring. Man kan
nästan säga att man i dag saknar huvuduppgifterna när det gäller trafikpoliti-
ken. Man saknar den långsiktiga utvecklingen, en bättre regional balans och
utveckling av infrastrukturens utbyggnad. Det är nu man skall handla från
regeringens sida i stället för att enbart formulera sig i vackra fraser. Elving
Andersson faller också in i detta mönster och talar om vilka oerhörda sats-
ningar som görs på trafikpolitikens område. Men man fullföljer inte ens de
satsningar som man fattade beslut om år 1988. Nu i lågkonjunkturen när ar-
betskraft och maskiner inte används skulle man behöva göra intensiva sats-
ningar. Nu skulle man kunna stimulera kommunerna att lösa sina trafikpoli-
tiska knutar i stället för att dra in miljardbelopp från kommunerna.
Detta som jag nu pekar på är inget som vi socialdemokrater är ensamma
om att tycka. Det framkom mycket klart och tydligt vid en hearing som ut-
skottet anordnade i samband med att vi behandlade propositionen och av-
lämnade motioner. Det framkom också att det projekt som vi socialdemo-
krater vill tidigarelägga beträffande infrastruktursatsningar för att skapa sys-
selsättning är så långt planerade att de skulle kunna sättas i gång praktiskt
taget genast.
Det har aviserats associationsformer för affärsverken. Här har utskottet
delvis gett regeringen till känna vad revisorerna anser. Inflytandet över inve-
steringsplaneringen bör stärkas. Revisorerna säger också att besluten om
eventuellt ändrade associationsformer för affärsverken måste grundas på
parlamentariska överväganden. Det är viktigt att det tas ett parlamentariskt
ansvar i konstitutionella frågor. Vi socialdemokrater anser i likhet med riks-
dagens revisorer att det inte är tillräckligt att dessa frågor avgörs enbart av
en av regeringen tillsatt expertgrupp.
Herr talman! Vår avvikande uppfattning gentemot betänkandet redovisar
vi i våra sex reservationer. Skulle det visa sig att riksdagen avslår reservation
104
nr 1, har jag inte för avsikt att yrka bifall till alla reservationer. Jag nöjer mig
i så fall i första hand med att yrka bifall till reservationerna 1, 4 och 6.
Anf. 131 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Håkan Strömbergs inlägg vittnar om vad jag sade inlednings-
vis, nämligen att det inte finns särskilt stora skillnader mellan majoritetens
och oppositionens åsikter. Det är snarare fråga om nyansskillnader.
Låt mig återigen konstatera - vilket vi har gjort när vi har diskuterat andra
betänkanden om trafikpolitik här i kammaren - att det ibland är mycket nyt-
tigt att byta majoritet. Det tror jag har varit särskilt nyttigt för socialdemo-
kraterna att nu hamna i opposition. Nu har de helt plötsligt hittat pengar att
satsa på infrastrukturen. Man har fått spenderbyxorna på. Om man hade
haft litet grand av den här positiva inställningen under tidigare år, hade vi
inte fått en sådan våldsam eftersläpning på investeringarna som vi har dragit
på oss under hela 80-talet. Det har konsekvent satsats för litet resurser. Nu
satsas resurser. Det satsas mer resurser än vad det har gjort under något år
tidigare, i alla fall under någorlunda historiskt överblickbar tid. Det satsas
nu på infrastrukturen, på byggandet av järnvägar och vägar. Det satsas också
på det mindre vägnätet. Det är fråga om en rejäl satsning och uppräkning av
anslagstilldelningarna, om man lägger samman de ordinarie anslagen och de
anslag som satsas via olika sysselsättningspaket i kompletteringspropositio-
nen.
Jag tycker vidare att det är bra att socialdemokraterna har ambitionen att
det skall satsas ändå mer. Vi har ju egentligen tvärs över alla partigränser
den uppfattningen att det totalt sett behövs mer resurser för infrastrukturen.
Vi får väl hjälpas åt att efter hand finna mer pengar.
Håkan Strömberg tar bl.a. med anledning av en rapport från riksdagens
revisorer upp de konstitutionella frågorna inför en bolagisering av vissa
verk. Han säger att det är viktigt att vi tar ett parlamentariskt ansvar för
detta. Ja, det är självklart att vi skall ta ett parlamentariskt ansvar. Vad det
handlar om i socialdemokraternas reservation är hur utredningsarbetet skall
bedrivas. Vi har accepterat, bl.a. för att vinna tid, att det skall tillsättas en
expertgrupp, men dennas resultat skall naturligtvis föreläggas oss i riksda-
gen. Det är vi som skall ta ställning till de förslag som man där kommer fram
till. Självklart skall vi ta det fulla parlamentariska ansvaret för de här frå-
gorna.
Anf. 132 HÅKAN STRÖMBERG (s):
Fru talman! För att ta upp det sista först vill jag säga att riksdagens reviso-
rer har påpekat att det inte räcker med en expertgrupp, utan att det bör vara
en parlamentarisk grupp som ser på de här frågorna.
Vidare återkommer jag till att skillnaden emellan utskottsmajoritetens
förslag och de reservationer där vi anmäler avvikande mening är en skillnad
mellan allmänna fraser och ett konkret handlande. Man talar i vackra fraser
om att man behöver göra satsningar och om att man skall sälja ut vägsträckor
till privata finansiärer, vilket man tror är en lösning, men man anger inte hur
och inte heller i vilket tempo.
Det framkom klart och tydligt på den hearing som vi genomförde att det
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Trafikpolitikens in-
riktning
105
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Trafikpolitikens in-
riktning
106
är nu som satsningar borde göras. Då säger Elving Andersson att social-
demokraterna nu har hittat pengar. Ja, vi följer en gammal princip: det är i
en lågkonjunktur som man skall investera, för då får man bästa möjliga ut-
byte av de satsningar som man gör.
Elving Andersson talar om eftersläpning. Ja, vi hade ett gigantiskt budget-
underskott, som vi sakta men säkert knaprade ned till en budget i balans,
även om det frestade på. Nu i lågkonjunkturen kan man göra satsningar. Det
visar sig att många anbud kan ligga upp till 30 % lägre än under överhett-
ningstiden.
Anf. 133 ELVING ANDERSSON (c):
Fru talman! Håkan Strömberg säger att majoritetsskrivningen i betänkan-
det mest innehåller fraser och inte så mycket konkret. Men det är fråga om
just en sådan typ av betänkande. Det handlar om principer för framtiden på
infrastrukturområdet, för planering och satsningar i framtiden. De konkreta
insatserna i form av anslag till olika områden har vi behandlat tidigare. Det
som vi nu har lagt fram är ett principbetänkande.
Jag håller med Håkan Strömberg om att det är nu i en lågkonjunktur som
vi bör göra extra satsningar på investeringar i infrastrukturen, och det är
också det som sker. Regeringen har lagt fram ett antal förslag i de olika sys-
selsättningspaketen och i kompletteringspropositionen, och vi har följt upp
dem här i riksdagen, bl.a. just av den anledning som Håkan Strömberg pekar
på, att vi kan bygga billigare i dag tack vare konjunktursituationen. Samti-
digt skapar vi sysselsättning i en viktig bransch. Om vi har en bättre infra-
struktur står vi också bättre rustade när konjunkturen vänder och kan ta till
vara den högkonjunktur som då kommer.
Anf. 134 HÅKAN STRÖMBERG (s):
Fru talman! De nya satsningar som Elving Andersson menade att rege-
ringen gör i kompletteringspropositionen är inte några nya satsningar, utan
bara ett fullföljande av de förslag som den socialdemokratiska regeringen
lade fram för riksdagen för beslut. Vi har i våra reservationer pekat på det
arbete som vi har lagt ned på att försöka hitta objekt vars planering är så
långt framskriden att de skulle kunna sättas i gång genast.
Vi pekar på att man skulle kunna förbilliga verksamheten genom att ut-
nyttja den konkurrens om jobben som nu råder. Det finns personer som är
arbetslösa och entreprenadmaskiner som står stilla. Det är en sådan satsning
som vi saknar i regeringsförslaget och också i utskottsmajoritetens skrivning.
Man har alltså inte följt den socialdemokratiska linjen i de delar där vi har
en annan uppfattning. Det är viktiga satsningar som vi vill få genomförda.
De skulle kunna skapa bättre sysselsättning men självfallet i förlängningen
också en förbättrad trafikmiljö, en ökad framkomlighet och en förstärkt in-
frastruktur för framtiden.
Anf. 135 ELVING ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag tycker att Håkan Strömbergs argumentering inte är riktigt
logisk på alla punkter. Först anklagar han den nuvarande majoriteten för att
sakna visioner och för att inte göra några satsningar. Allt är egentligen bara
elände. I nästa andetag säger han att det enda som den nya regeringen gör
är att fullfölja den gamla regeringens redan genomförda politik.
Den kritik som Håkan Strömberg riktar mot oss faller då tillbaka på den
förra regeringen. Om inte, är det något som haltar i resonemanget.
Låt mig bara konstatera, fru talman, att det för nästa budgetår, 1992/93,
totalt satsas på investeringar i vår infrastruktur nästan dubbelt så mycket
pengar som under det innevarande budgetåret. Den jämförelsen talar sitt
tydliga språk: det sker nu rejäla satsningar på infrastrukturen från den nuva-
rande regeringens och den nuvarande riksdagsmajoritetens sida.
Anf. 136 HÅKAN STRÖMBERG (s):
Fru talman! De nya satsningar som Elving Andersson menar att rege-
ringen nu kommer med har jag saknat och efterlyst. Det har faktiskt hänt en
hel del sedan 1988, då det trafikpolitiska beslutet togs. Bl.a. diskuterade
man Europafrågorna. Det borde ha kunnat vara betydligt mer av framtidsvi-
sioner och framtidsmöjligheter på det trafikpolitiska området än vad man nu
presenterar. Det är därför som vi i vår reservation pekar på att det saknas
framtidsvisioner när det gäller miljön, infrastrukturen och även trafikpoliti-
ken i dess helhet.
Anf. 137 ELVING ANDERSSON (c):
Fru talman! Låt mig konstatera att man i den socialdemokratiska reserva-
tionen nr 1 i och för sig framför den kritik som Håkan Strömberg nu ger
uttryck för. Man tycker att det saknas visioner, men man presenterar inte
själv några visioner eller ideér.
Som jag konstaterade inledningsvis gäller fortfarande de mål för trafikpo-
litiken som lades fast 1988. Det har inte gjorts några större omprövningar.
Det förs diskussioner om hur de skall uppfyllas,! vilken takt osv., men målen
från 1988 års trafikpolitiska beslut ligger fast.
Såvitt jag förstår framförs det inte heller från socialdemokraterna några
andra tankegångar. I varje fall presenteras inga sådana i någon reservation
vid det här betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Anf. 138 TALMANNEN:
Jag får meddela att anslag om kvällsplenum nu har satts upp.
Som tidigare meddelats kommer det att företas voteringar under kvällen.
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JoU22 Tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1991/92
(prop. 1991/92:125 delvis).
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Trafikpolitikens in-
riktning
107
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Exportfinansiering
108
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JoU23 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 27 §.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JoU25 Exportfinansiering.
Anf. 139 ROLF L. NILSON (v):
Fru talman! Jag vill först säga att min anmälda talartid är för mycket tillta-
gen. Jag kommer att bli betydligt mera kortfattad än vad som framgår av
talarlistan.
Detta ärende är delvis redan debatterat en gång. Det är en liten men viktig
detalj från ett tidigare betänkande som skall avgöras i dag. Jag vill deklarera
att Vänsterpartiet står fast vid 1990 års livsmedelspolitiska beslut. Det var en
kompromiss, en uppgörelse som kom till stånd efter ingående diskussioner
mellan samtliga partier utom miljöpartiet i den dåvarande riksdagen.
Grundtanken är att det svenska jordbruket skall fungera på litet sikt på
samma sätt som vilken annan näringsgren som helst. Detta skall resultera i
ett mera konkurrenskraftigt jordbruk och i lägre priser för konsumenterna
med bibehållen god kvalitet och med hänsynstagande till landskapsvärden.
Inriktningen utgör en successiv avveckling av olika typer av stöd till jord-
bruket. Jag vill betona att det var detta som samtliga partier utom miljöpar-
tiet var överens om och som jag hoppas att samtliga partier i dag också är
överens om, dvs. dels att de skall genomföras, dels att detta är rätt väg att
ställa om det svenska jordbruket för att göra det mer konkurrenskraftigt i
den förändrade marknadssituation som kommer att uppstå med ett svenskt
medlemskap i EG och med betydligt större och fria marknader med mer
konkurrens.
Förutsättningarna har förändrats, kanske inte till det bättre, för genomfö-
rande av beslutet. När beslutet fattades räknade man inte med stilleståndet
i GATT-förhandlingarna, då orsakat främst av motsättningen mellan EG och
USA om livsmedels- och jordbrukspolitiken. Det var inte heller väntat eller
förutsatt att Sverige skulle ansöka om medlemskap i EG eller den euro-
peiska unionen. Trots detta är det enligt vår uppfattning inte motiverat att
Sverige vänder helt om på klacken och ger upp den inställning som är själva
principen för det livsmedelspolitiska beslutet, nämligen att framför allt ex-
portstödet skall avvecklas. Nu återkommer utskottsmajoriteten med ett för-
slag som intill förväxling liknar det som togs upp för en kort tid sedan.
Vänsterpartiet anser att det vore en bra och klok markering från utskotts-
majoritetens sida att avstå helt och hållet från ett tillkännagivande och nöja
sig med de åtgärder som redan är vidtagna för att följa utvecklingen och an-
passningen av den svenska jordbrukspolitiken gentemot EG, dvs. att den
omställningskommission som är tillsatt får göra sitt arbete och de bedöm-
ningar av åtgärder som den är tillsatt att göra.
Fru talman! Med detta inlägg vill jag yrka avslag på utskottets hemställan
och bifall till meningsyttringen av Annika Åhnberg, som samtidigt är ett bi-
fallsyrkande till den socialdemokratiska reservationen.
Anf. 140 BENGT ROSÉN (fp):
Fru talman! När jag den 23 maj i år medverkade vid ett lantbrukarmöte i
Lövånger i Västerbotten fick jag ett fotografi från en deltagare. Det var taget
vid en utfrågning om partiernas jordbrukspolitik våren 1990 och föreställde
en panel bestående av Sven Eric Lorentzon, Moderaterna, Karl Erik Ols-
son, Centerpartiet, Hans Gustafsson, Socialdemokraterna, Annika Åhn-
berg, Vänsterpartiet och av mig, Bengt Rosén, som företrädare för Folkpar-
tiet.
Fotografiet väckte varma känslor hos mig. Det var denna kvintett politiker
som under några intensiva vårmånader klarade av att förhandla partierna
samman i en ny livsmedelspolitik.
Som första land i Europa beslutade Sverige att företa en inhemsk avregle-
ring och marknadsanpassning. Att detta lyckades i ett land med stor parti-
splittring berodde bl.a. på att frågan på grund av olika omständigheter var
mogen. Folkpartiet hade alltsedan det urvattnade livsmedelspolitiska beslu-
tet fattades våren 1985 i partimotioner krävt att en ny utredning skulle tillsät-
tas med uppgift att lägga fram förslag om avreglering och marknadsanpass-
ning av jordbruket.
Socialdemokraterna yrkade varje år avslag. Men efter valet 1988 tänkte
partiet om. Då hade de negativa effekterna av industriländernas jordbruks-
politik uppmärksammats såväl inom FAO som inom GATT och OECD. Nu
tillsattes den livsmedelspolitiska arbetsgruppen, som banade väg för den nya
politiken. Det bör också påpekas att en förändring skedde inom LRF när
BO Dockered blev ordförande, som underlättade det hela. Tidigare hade
LRF - för att uttrycka det litet tillspetsat - hävdat att konsumenterna var till
för bönderna.
Bönderna skulle vara obetagna att producera till statligt fastlagda priser,
och det som konsumenterna inte förmådde konsumera skulle de i egenskap
av skattebetalare ta avsättningsansvar för på världsmarknaden. I det livsme-
delspolitiska beslutet slogs det fast att det endast är det som konsumenterna
efterfrågar som bönderna skall få betalt för. Bönderna är alltså till för konsu-
menterna och inte tvärt om. Detta har en konstruktiv bondeledare, med
hjälp av det s.k. spårbytet, fått LRF att acceptera. Av avgörande betydelse
för 1990 års beslut var dock att nämnda partiföreträdare hade respekt och
förtroende för varandra och en vilja att komma överens.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
109
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
110
Dessa inledande två år har i stort förflutit väl. Men nya partier och nya
politiker skapar nu med hjälp av massmedia stor uppståndelse kring små
uppfölj ningsfrågor.
I mer än 14 dagar har massmedia ägnat sig åt ett problem vi inte kunde
lösa 1990. Svenska bönder har fått ett beting att uppfylla att med oförändrad
import skapa balans mellan produktion och konsumtion i landet inom fem
år. För att snabbt eliminera överskotten avvecklades omgående allmänna ex-
portsubventioner. Kvar blev vissa övergångssystem under avtrappning.
Det är dock inte alldeles enkelt att skapa balans på livsmedelsmarknaden.
Utöver att efterfrågan från konsumenterna inte är känd vid varje tidpunkt
har vår Herre genom väderlek, djurhälsa m.m. stort inflytande på produk-
tionsresultatet. Därför uppstår underskott vid vissa tidpunkter och år och
överskott vid andra. Under en tidsrymd av några år jämnar dessa ut var-
andra. Underskotten täcks av ökad import. Men vi kunde 1990 inte konstru-
era något system där just dessa importavgifter kunde reserveras och använ-
das för att lyfta ut motsvarande överskott på världsmarknaden. Det berodde
på att konkurrensutredningen då arbetade med förslag till en ny konkurrens-
lagstiftning.
Det olösta problemet har bl.a. lett till att vi nu importerar 30 % av vårt
nötkött, vilket i sin tur leder till färre arbetstillfällen och mindre behov av
åker- och betesmark för foderproduktion. Vår jordbruksmark, som uppgår
till 9 % av landets yta, håller på att förbuskas i större omfattning än nödvän-
digt. Som jämförelse kan nämnas att jordbruksmarken inom EG genom-
snittligt uppgår till mer än 50 % av ländernas ytor.
Den nya konkurrenslagstiftningen ger inte den möjlighet vi skisserade
1990 att klara behovet med hjälp av branschvisa säljbolag. I samband med
förhandlingar med Ny demokrati om den senaste jordbrukspropositionen
ställdes krav om två s.k. tillkännagivanden till regeringen. Ett gällde skärpt
lagstiftning för att öka konkurrensen mellan livsmedelsföretag. Ett gällde att
regeringen snarast till riksdagen bör återkomma med förslag till en lösning
av det problem vi fick lämna 1990, dvs. ett system för att klara export och
import på grund av årsmåns- och säsongsvariationer.
Detta modesta förslag har åstadkommit närmast hysteriska reaktioner.
Det började med att kds representant i jordbruksutskottet, Dan Ericsson i
Kolmården, så snart utskottsbetänkandet var justerat, i kds tidning basune-
rade ut att kds nu hade åstadkommit kursändring i svensk jordbrukspolitik.
Allmänna exportsubventioner skulle nu vara på väg tillbaka.
Detta felaktiga påstående fick helt naturligt konsumentberedningens ord-
förande Sven Erik Nyberg att reagera. I Konsumentekot den 13 maj påta-
lade han att ett återinförande av allmänna exportsubventioner skulle kosta
skattebetalarna minst 2 miljarder kronor per år. I kammardebatten samma
dag begärde jag med anledning av den tolkning som Dan Ericsson i Kolmår-
den gjort av utskottstexten, att denna del skulle återförvisas till utskottet för
förnyad behandling.
När texten preciserats och ett nytt utskottsbetänkande var justerat var det
dags för nästa utspel, denna gång genom jordbruksutskottets ordförande
Göran Persson. I olika artiklar och uttalanden har han hävdat att förslaget
strider mot 1990 års beslut, att det kommer att höja livsmedelspriserna, öka
intensiteten och därmed leda till ökade överskott och miljöbelastning. Detta
är fullständigt orimliga påståenden.
I betänkandet hänvisas till texten i 1990 års beslut, där det slås fast att den
aktuella frågan får lösas när den nya konkurrenslagstiftningen är klar. Dess-
utom sägs i det nya betänkandet att regeringens förslag skall rymmas inom
1990 års beslut.
Genom att importen nu har ökat har införselavgifterna ökat från ca 800
milj.kr per år till drygt 1 miljard. Denna ökning kommer att minska om vi får
ett system där export på grund av årsmåns- och säsongsvariationer är möjlig.
Någon påverkan på livsmedelspriser, intensitet och miljö har inte förslaget.
För att understryka den ringaktning som Göran Persson har för politiker
som har haft eller har anknytning till jordbruksnäringen passade han även
på att meddela att det sitter för många sådana i jordbruksutskottet och att
utskottet omgående borde avskaffas.
Den senare frågan var uppe till debatt förra året. Då ansåg en majoritet
att så länge omställningen pågår och EG-förhandlingar står på tur, behöver
vi - liksom EG-länderna - ha kvar ett särskilt jordbruksutskott. På sikt är
nog alla överens om att det skall gå upp i näringsutskottet.
När Göran Persson hade valts till ordförande i jordbruksutskottet påta-
lade han i en intervju i Dagens Nyheter den 8 november 1991 att det fanns
särintressen i utskottet i form av bönder och en f.d. spannmålshandlare; den
senare är då jag. Jag skrev ett vänligt brev till honom och framförde betydel-
sen av att det finns sakkunskap i utskottet och efterhörde hur ett eventuellt
särintresse skulle kunna leda till riksdagsbeslut.
Varje parti har ju sitt livsmedelspolitiska program som läggs fast av parti-
ernas högsta beslutande organ. Alla väsentliga frågor diskuteras i riksdags-
grupp och dess ledning, och besluten fattas här i kammaren och inte i utskot-
ten. Jag har fortfarande inte fått något svar på mitt brev. Men nu har Göran
Persson gått ut med samma kränkande uttalanden mot oss som har anknyt-
ning till näringen. Vi är en andra klassens ledamöter. Uppenbarligen tilltror
inte vår ordförande oss att kunna förhålla oss objektiva.
Jag har bestämt för min del att låta hans inställning få den konsekvensen
att jag inte åker med på den utskottsresa under hans ledning som är planerad
i september till EG-länder.
Fru talman! Jag tycker också att detta är en fråga av sådan vikt att den
borde tas upp av talmanskonferensen, ty det är i grunden en fråga om all-
mänhetens tilltro till demokratin och vårt parlament. I en artikel i DN i går
hävdades att det är försvarspolitikers knytning till regionala intressen som
avgör försvarspolitiken. Enligt min uppfattning är det påståendet lika orim-
ligt. Vi fattar beslut i morgon i kammaren efter en debatt som berört och
engagerat alla riksdagsledamöter. Det är hög tid att riksdagens talman be-
möter påståendena, innan svenska folket tar dem för att vara sanna.
Den osakliga debatt som vi har haft i exportfrågan hade aldrig varit möjligt
om företrädare för massmedia haft intresse och förmåga att läsa det aktuella
betänkandet och kritiskt granska de uttalanden som populisterna i jord-
bruksutskottet har gjort. Med några få undantag har man tagit uttalandena
för gott, och vi har fått en mycket snedvriden debatt, där frågan om livsme-
delspriserna har gjorts till det centrala.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
111
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Export finansiering
112
Jag har i en debatt som jag har haft med partikollegan Carl B. Hamilton i
tidningen Nu påtalat att det är en missuppfattning att omläggningen av vår
jordbrukspolitik och ansträngningarna inom GATT att avveckla stöden
kommer att leda till lägre konsumentpriser.
Vad reformerna tar sikte på är att stoppa den galopperande prisökning på
livsmedel som vi har haft - det har vi för svensk del för övrigt redan lyckats
med - och att framför allt avveckla livsmedelssubventionerna. Därmed kom-
mer världsmarknadspriserna att öka och återspegla faktiska produktions-
kostnader. Det sänker inte konsumentpriser, men det minskar statens utgif-
ter och därmed utgifter för konsumenter i deras egenskap av skattebetalare.
Jag har också framhållit att konsumenterna inte bara efterfrågar bra livs-
medel till låga priser. Det finns en stor konsumentopinion i vårt land, med
Astrid Lindgren i spetsen, som har fått riksdagen att fatta beslut om en ny
djurskyddslag. Att detta fördyrar vår produktion är ett förhållande som ald-
rig tas upp när våra livsmedelspriser jämförs med EG:s.
Det finns också, som Lars Drake vid Lantbruksuniversitetet påvisat, en
bred konsumentopinion för att vi skall bevara vårt öppna och omväxlande
landskap. Slår vi genom ensidiga gränsskyddssänkningar eller andra åtgär-
der undan möjligheterna för våra bönder att producera livsmedel, lär land-
skapsvården bli åtskilliga miljarder dyrare.
Skattebetalarna lägger årligen över 2 miljarder kronor för att hålla parker
och grönytor i våra tätorter. Skall vi gissa att landskapsvården genom kom-
munalanställda blir 5 miljarder dyrare än den är i dag, som en sidoeffekt av
livsmedelsproduktionen?
Att skapa ett system för att kunna möta import på grund av årsmåns- och
säsongsvariationer vid underskott med motsvarande export vid överskott är
en begränsad åtgärd, som skulle ge våra bönder möjlighet att ligga på en
något högre självförsöijningsgrad och att exportera mer förädlade livsme-
del.
Det skulle i sin tur öka de samlade inkomsterna för landets bönder, som
för 1991 enligt jordbruksverkets beräkningar har sjunkit till en nivå som in-
nebär att allt fler får svårigheter att klara ekonomin.
1990 var ett hyggligt år tack vare en mycket stor skörd, den största som
bärgats i vårt land. Då fick lantbrukarna enligt jordbruksverket 4,65 miljar-
der över för eget arbete och ränta på eget kapital. Utslaget på ca 100 000
bönder blir det 47 000 kr., i varierande grad lägre till deltidslantbrukare och
högre till de ca 30 000 heltidslantbrukare som finns i landet.
Enligt de beräkningar som jordbruksverket har redovisat för 1991 har
motsvarande överskott sjunkit till 1,92 miljarder. Alla inser att landets bön-
der inte klarar sig på en genomsnittlig arbetsersättning på ca 20 000 kr per
år.
Att det livsmedelspolitiska beslutet från 1990 också rymmer en försäkran
om att omställningen skall ske under socialt acceptabla former bortser de
konsumentföreträdare från som nu anklagar borgerliga jordbrukspolitiker
för att ta för stor hänsyn till producenter.
Som för alla andra småföretagare fordras ett relativt stort eget kapital för
att kunna driva ett jordbruksföretag. Detta är ofta uppbyggt under genera-
tioner genom idogt arbete. Det finns inte någon statistik ur vilken man kan
utläsa hur många bönder som ligger på gränsen till obestånd. Jag har fått
hjälp att göra vissa undersökningar i mitt hemlän Skaraborg. Där finns ca
10 % av landets lantbruk. Dessa undersökningar pekar på att mellan 1 000
och 2 000 lantbrukare ligger i det omedelbara riskfältet
Antalet lantbrukarkonkurser har fördubblats under det senaste året, men
ligger fortfarande på en låg nivå. Det är omöjligt att förutsäga när vi passerar
den osynliga gräns som ger fler än 1 000 konkurser. Om vi får en mycket ton
sommar - som många förutspår - tror jag att en dålig skörd resulterar i denna
situation i slutet av året.
Vi skall vara medvetna om att det i huvudsak är sparbanker och förenings-
banker som håller jordbruket med kapital. På grund av stora förluster i
andra branscher finns det många mycket nervösa direktörer i dessa banker
som nu granskar säkerheter i jordbruksnäringen. Utvecklingen kan snabbt
gå över till att bli socialt oacceptabel, utan att vi från politiskt håll har någon
möjlighet att inskrida.
Fru talman! För ungefär ett år sedan skrev Astrid Lindgren, Marit Pauls-
son och Stefan Edman en artikel i DN under rubriken Kvalificerad galen-
skap. De var upprörda över förslaget till ensidig justering av det svenska
gränsskyddet. De varnade för de följder detta skulle få för vårt landskap och
för vårt krav på en god omsorg om våra djur. Avslutningen känns lika aktuell
i dag: ”Vi uppmanar därför alla kloka i Sveriges riksdag: Stå kvar vid jord-
bruksbeslutet från juni 1990 - behåll gränsskyddet tills GATT uppnått ge-
mensamma regler. Skydda jordbruket den korta tiden fram till dess Sverige
blir medlem i EG!”
Fru talman! Jag har velat ge denna bakgrund innan jag nu ansluter mig till
den bedömning som regeringspartierna gjort att trots allt inte stödja hem-
ställan i jordbruksutskottets betänkande nr 25. Vi gör det mot följande bak-
grund och med följande motivering:
Den 21 maj, dvs. samma dag som utskottet justerade ifrågavarande betän-
kande träffades en jordbrukspolitisk överenskommelse inom EG. Den inne-
bär i stort sett ett fullföljande av den s.k. MacSharry-planen. Det bör för-
bättra möjligheterna att slutföra förhandlingarna inom GATT om minskade
exportsubventioner och sänkt gränsskydd. Det ingår i omställningskommis-
sionens mandat att med hänsyn till dessa förändrade förutsättningar föreslå
åtgärder för det svenska jordbrukets anpassning till ett svenskt EG-medlem-
skap. Något uttalande från riksdagens sida bör inte göras i det läge som upp-
kommit.
Jag yrkar att kammaren avslår de i detta betänkande behandlade motions-
yrkandena. Detta innebär bifall till hemställan i den socialdemokratiska re-
servationen - men endast till själva hemställan. Den i reservationen anförda
motiveringen kan vi inte ställa oss bakom. Med hänvisning till vad jag nyss
anfört yrkar jag att riksdagen avslår reservationen såvitt gäller motiveringen.
Fru talman! I praktiken innebär detta ett bifall till propositionen.
Anf. 141 JAN FRANSSON (s) replik:
Fru talman! Jag är litet förvånad över att Bengt Rosén går till angrepp mot
utskottets ordförande när han känner till att denne är på resa till Rio. Han
får väl återkomma till den debatten.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
113
8 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 124
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
114
Vi som har arbetat tillsammans med Bengt Rosén i hans egenskap av före-
trädare för Folkpartiet liberalerna har naturligtvis varit litet konfunderade
de senaste veckorna. Bengt Rosén har tidigare hävdat frihandelstanken och
även haft med tanken på konsumenterna när vi format politiken. Nu går han
till reträtt. Den turbulens som varit kring dessa frågor de senaste veckorna
går uppenbarligen mot sitt slut.
Det är inte bara vi socialdemokrater som varit litet fundersamma om
Bengt Rosén. Han har också haft partikamrater som tidigare har uttryckt sig
vara anhängare av frihandel som har undrat. Det är bra att ni gör detta. Jag
vill fråga Bengt Rosén om detta skall tolkas så, att det är som vi säger i vår
reservation, nämligen att inget nytt har inträffat som inte täcks av omställ-
ningskommissionens direktiv.
Den andra frågan är om Bengt Rosén fortfarande ser det som ett stort
värde att det råder en bred politisk enighet kring den livsmedelspolitiska re-
formen. Jag har sett att jordbruksministern nyligen har uttryckt detta.
Jag är naturligtvis lika förvånad som Bengt Rosén att man ändå kan läsa
uttalanden av kamrater till honom i regeringskretsen och utskottet efter ut-
skottets senaste sammanträde. De säger så här: Grunderna för 1990 års be-
slut om en avreglering av jordbruket håller på att vittra sönder.
Bengt Rosén beskrev den fråga vi nu behandlar som mindre uppföljnings-
detaljer. Vi anser att det är ett avsteg från uppgörelsen. Det vore bra om
Bengt Rosén klart och entydigt deklarerade sin uppfattning om det även i
fortsättningen är viktigt att bibehålla en stor och bred enighet kring refor-
men. För min del tror jag att det kommer att behövas.
Sedan vore det intressant att litet mer konkret få reda på vad det är i den
socialdemokratiska motiveringen som Bengt Rosén inte kan ställa upp på.
Anf. 142 BENGT ROSÉN (fp) replik:
Fru talman! Jag hör litet dåligt och Jan Fransson talar litet tyst. Därför var
jag nödsakad att gå upp för att höra vad han sade.
Han tar först upp konsumentaspekterna. Jag vill betona att jag har, vid
varje tillfälle som vi har redovisat den livsmedelspolitiska reformen, betonat
att det ytterst är konsumentintressen som drivit fram denna. Konsumenterna
skall genom sina köp bestämma vad som produceras. Jag redovisade också i
mitt anförande att bönderna är till för konsumenterna, och inte tvärtom.
Sedan frågar Jan Fransson om det är något nytt som har inträffat när vi
begär ett tillkännagivande om att lösa frågan om att få ett system för utbyte
av export-import på grund av årsmåns- och säsongsvariationer. Nej, det är
en uppföljning av det livsmedelspolitiska beslutet. Vi hänvisar till det, och
det står i betänkandet att det förslag vi begär av regeringen skall ligga i linje
med det livsmedelspolitiska beslutet. Vad som sedan har inträffat är att vi
har fått ett genombrott i EG, som jag personligen inte trodde att man var
mäktig. Det innebär en omläggning i marknadsriktning. Den går inte lika
långt som vår omläggning av jordbrukspolitiken i Sverige, men den går i rätt
riktning.
Därmed har vi nu anledning att förvänta ett snabbare genombrott inom
GATT med både minskade exportsubventioner och minskade andra subven-
tioner. Då framstår inte detta behov som lika angeläget.
I det EES-avtal som Sverige har ingått, och som inte så mycket tar upp
livsmedelshandeln, sägs att man skall fortsätta bilaterala förhandlingar och
försöka förhandla bort olika handelsbegränsningar. Kan vi med EG nå en
överenskommelse där EG avstår från att subventionera all export av livsme-
del till Sverige mot att vi gör samma sak, vore det fulländat för våra konsu-
menter. Då skulle vi få ett stor utbyte över gränserna.
Jag sätter stort värde på enighet, Jan Fransson. Men tyvärr har den enig-
heten brutits av vår utskottsordförande, som har gått ut och sagt att det finns
ledamöter som han inte tillräknar att kunna vara objektiva.
Anf. 143 JAN FRANSSON (s) replik:
Fru talman! Vi är helt överens om, Bengt Rosén, att konsumenten måste
stå i centrum i livsmedelspolitiken. Vi har förut varit på barrikaderna. Jag
vill påminna om den överdrivna debatt som fördes om gränsskyddet i inled-
ningen av förra årets valrörelse. Då fanns vi på samma barrikad, Bengt Ro-
sén. Det visade sig ju sedan att det var en våldsam överdrift att bönderna
skulle drabbas av den anpassning av gränskyddet som då gjordes. Detta fick
jordbruksministern undersöka, och han sade i slutet av förra året att det inte
fanns något som sade att bönderna skulle ha lidit av denna typ av gräns-
skyddsjusteringar.
Jag har en känsla av att vi kommer att behöva varandra även i framtiden
för att hävda konsumenternas intresse i livsmedelspolitiken. Jag har en
fråga. Vad är det konkret i vår motivering till att yrka avslag på bl.a. kds
motion som gör att ni inte kan ställa upp på detta?
Anf. 144 BENGT ROSÉN (fp) replik:
Fru talman! Den konkreta orsaken till att vi inte kan ställa upp på motive-
ringen är att Socialdemokraterna anser att förslagen står i strid med det livs-
medelspolitiska beslutet. Det framhålls i betänkandet att vi förväntar oss ett
förslag - eller nu rättare sagt, förväntade oss - från departementet och rege-
ringen som ligger i linje med det livsmedelspolitiska beslutet.
Jag håller också med om att det finns ett stort behov av en bred enighet om
jordbrukspolitiken - ett större behov än i andra frågor, eftersom jordbruk är
en så långsiktig verksamhet. Ofta förflyter det flera år från det att man star-
tar produktionen till dess den ger avkastning. Jag tänker här t.ex. på att
bygga upp en mjölkbesättning, och det är i varje fall minst ett år mellan sådd
och skörd.
Jordbruket klarar inte de snabba omställningar som kan uppkomma om vi
är oeniga och besluten fattas med liten majoritet och när vi får olika konstel-
lationer i regeringen efter ett val. Detta är oerhört viktigt. Jag försökte att
betona detta i debatten här i kammaren för 14 dagar sedan, och jag försökte
säga det i jordbruksutskottet till vår ordförande. Men både Jan Fransson,
om han erinar sig, och alla övriga kan betyga att jag då fick rådet, att om det
var någonting som jag var missnöjd med i hans agerande, skulle vi mötas i
den offentliga debatten.
Jag anser precis som fru talman och tidigare talmannen Thage G. Peterson
att debatten skall föras här i kammaren, för att göra kammardebatten intres-
sant, och inte i första hand i massmedia. Men den kan uppstå där också. Det
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
115
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
116
är därför som jag i dag har tagit upp dessa synpunkter. Jag beklagar att
Göran Persson inte är hemma och därmed inte kunnat delta i debatten. Men
jag utgår ifrån att han kommer att ta upp den kritik som jag har riktat mot
honom och att han kommer att återkomma i massmedia, och därifrån får vi
väl fortsätta.
Anf. 145 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Då vi här i kammaren den 13 maj debatterade jordbruksut-
skottets betänkande nr 15, som rörde vissa jordbrukspolitiska frågor, kom
debatten mycket att handla om den skrivning i betänkandet där två motioner
om exportfinansiering på jordbruksområdet behandlades. Dagen efter före-
togs omröstningen, och då beslutade riksdagen att i den delen återförvisa
ärendet till utskottet. Utskottet har därför i betänkande JoU25, som nu be-
handlas, tagit upp den del som återförvisats.
Då det gäller motionerna Jo33 yrkande 2 och Jo34 angående exportstöd,
hänvisas till omställningskommissionen. Så står det i betänkandet. Utskottet
konstaterar dock i betänkandet att vid 1990 års livsmedelspolitiska beslut,
som bl.a. innebar att det med bibehållen import skulle skapas balans mellan
produktion och konsumtion i landet, kunde frågan om ett system för utbytes-
export/import med anledning av säsongs- och årsmånsvariationer inte lösas.
Detta berodde främst på att konkurrensutredningens förslag - där frågor om
konkurrens och samverkan inom livsmedelsindustrin skulle behandlas -
måste avvaktas. Men även den omständigheten bidrog till att en av huvud-
frågorna i det GATT-avtal som förväntades senare under året, dvs. före års-
skiftet 1990-1991, gällde exportstöd.
Som framgår i betänkandet har konkurrensutredningens förslag resulterat
i en lag om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksproduk-
ter. Lagen tillåter ej sådan export via branschvisa säljbolag, vilka vi diskute-
rade i samband med det livsmedelspolitiska beslutet. Något GATT-avtal har
ännu ej kommit till stånd, och situationen har dessutom förändrats genom
att Sverige har sökt medlemskap i EG, där man alltjämt tillämpar ett system
med allmänna exportsubventioner.
Omställningskommissionen har fått i uppdrag att lägga fram förslag om
anpassning av den svenska jordbrukspolitiken gentemot EG:s. Detta kom-
mer att ta viss tid eftersom nu även EG är på väg att förändra sin politik i
marknadsekonomisk riktning.
Genom att Sverige för närvarande inte har något system för utbytesex-
port/import av jordbruksprodukter har självförsöijningsgraden för vissa
produktionsgrenar inom animalieproduktionen sjunkit till lägre nivå än som
avsågs i det livsmedelspolitiska beslutet. Det har i sin tur lett till ytterligare
behov av att ställa om betesmark och sådan åkermark som används för fo-
dersädsproduktion, vilket framför allt drabbar mellanbygd och skogsbygd.
Den debatt som förts efter det att utskottet behandlat den återförvisade
delen av det tidigare betänkandet lämnar mycket i övrigt att önska. Det har
skapats en storm i ett vattenglas. Den ambition som utskottets majoritet haft
att försöka se verkligheten och att leva upp till intentionerna i 1990 års livs-
medelspolitiska beslut om att följa utvecklingen av omställningen, avregle-
ringen och anpassningen till den konkurrensen, har förvanskats. Syftet med
1990 års beslut var bl.a. att att minska överkottsproduktionen och exportför-
lusterna.
Det är i dag också viktigt att påpeka att beslutet fattades med en klar hän-
visning just till pågående GATT-förhandlingar och ambitionen att skapa
rättvisa och så lika förutsättningar som möjligt för svenskt jordbruk och
svensk livsmedelsindustri jämfört med motsvarande näringar i omvärlden
och inte minst i EG. Nu kan emellertid konstateras att ytterligare faktorer
kommit att påverka utvecklingen, och jag nämnde tidigare ansökan om med-
lemskap i EG. Det är då också rimligt att vår livsmedels- och jordbrukspoli-
tik så snabbt som möjligt kan fasas in i EG:s jordbrukspolitik.
Det är, som j ag också nämnde, att notera att stora förändringar är på gång
i EG. GATT-förhandlingarna, som syftade till att minska stöd och skydd för
jordbruken i alla GATT-anslutna länder, har som sagt inte nått fram till nå-
got resultat. Det är självklart att detta skapar problem för svensk livsmedels-
produktion och de förutsättningar som man här arbetar med. Det måste ju
tas på djupaste allvar.
Det har också slagits fast i regeringsförklaringen från i höstas att omställ-
ningen av jordbruket skall fullföljas. Syftet är att Sverige vid inträdet i EG
skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring. Samma sak gäller
självfallet livsmedelsindustrin.
En avstämning av omställningsbeslutet skall också ske med hänsyn till de
förändringar som sker i EG:s jordbrukspolitik. Den omställningskommis-
sion som nu är verksam arbetar självfallet huvudsakligen med omställnings-
beslutet men också med kommande förändringar i EG-politiken. För att
klara detta måste vi som sysslar med jordbrukspolitik nogsamt följa utveck-
lingen och ta vårt ansvar. Det är därför vi har arbetat som vi har gjort i ut-
skottet.
Situationen är för närvarande den att betydande kvantiteter livsmedel fly-
ter in i landet, och det beror just på att EG har kvar exportsubventioner.
Sverige har ingen motsvarande möjlighet att lyfta ut det överskott som där-
med kan uppstå av den svenska produktionen. Det är detta som komplicerar
bilden och skapar svårigheter att få till stånd den balans som vi alla var över-
ens om skulle uppstå.
Det jordbruksutskottet ville göra var att ta ett sakligt ansvar för att om-
ställnings- och anpassningsbesluten skall kunna fullföljas även med beak-
tande av att GATT-förhandlingarna ej har slutförts och att ansökan om med-
lemskap i EG inlämnats.
Utskottet har också betonat konkurrensens betydelse i det ursprungliga
betänkandet som vi hade uppe förra gången. Man talar där om skärpta kon-
kurrensregler och att de sänts ut på remiss. Här måste alltså remissvaren in-
väntas och hänsyn tas till den praktiska utvecklingen inom livsmedelspro-
duktionen, innan man tar slutlig ställning.
Fru talman! Nu har emellertid det inträffat att EG och EG:s ministerråd
enat sig om en förändring av jordbrukspolitiken. Det innebär den första
egentliga förändringen av CAP - EG:s jordbrukspolitik - under dess 30-
åriga historia. Även om beslutet inte innebär någon långtgående avreglering
av jordbrukspolitiken så utgör det ett klart avbrott från hittillsvarande filo-
sofi.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
117
9 Riksdagens protokoll 199H92. Nr 124
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
118
Centralt i reformen är att man går in för att direkta inkomststöd delvis
skall ersätta det nuvarande prisstödet som medel för att uppnå de jordbruks-
politiska målen i Romfördragets artikel 39. Detta gäller i första hand spann-
målssektorn.
Fru talman! De traditionella CAP-mekanismerna - gränsskydd, interna
marknadsregleringar och exportbidrag - finns emellertid kvar, om än på en
lägre nivå.
Förutsatt att marknadsbalansen påverkas så positivt som är antaget, kom-
mer interventionsköp och exportsubventioner att minska i betydelse, men
det har i reformdiskussionerna aldrig varit aktuellt med något avskaffande.
EG:s gränsskydd kommer också i fortsättningen att vara prohibitivt för de
tunga produkterna, och ambitionen är snarast att minska importen av i första
hand fodermedel.
Den nu antagna reformen ger dock på längre sikt möjligheter för jord-
brukspolitiken att utgöra en mindre belastning på EG:s budget. Under över-
skådlig framtid kommer dock utgifter i storleksordningen 300 miljarder
svenska kronor per år att vara nödvändiga. Att i dag uppskatta budgetutgif-
terna med någon större grad av säkerhet är ytterst vanskligt.
Fru talman! Det var den 21 maj, dvs. samma dag som utskottet justerade
detta betänkande, som EG träffade den nämnda överenskommelsen inom
jordbrukspolitiken. Därmed bör nu möjlighet uppstå att skapa öppningar
för lösningar genom GATT-förhandlingarna. Då det ingår i omställnings-
kommissionens mandat att också ta hänsyn till nu förändrade förutsättningar
genom EG-överenskommelsen, har regeringspartierna bestämt sig för att
ställa det yrkande som Bengt Rosén föredragit. Jag vill härmed instämma i
hemställan om bifall till det yrkandet.
(forts.)
Kammaren beslöt kl. 17.55 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
27 § (forts.) Exportfinansiering (forts. JoU25)
Anf. 146 JAN FRANSSON (s) replik:
Herr talman! Ingvar Eriksson tyckte att debatten kring denna fråga var en
storm i ett vattenglas. Det är möjligt att han har rätt i att det har varit en
onödig turbulens kring frågorna. Men glaset är ändå ganska stort om man
talar om att införa exportbidrag igen. Det handlar om åtskilliga miljoner.
Jag har uppfattat Ingvar Eriksson som en god bundsförvant till jordbruks-
monopolen. Han talar också för fortsatta exportsubventioner.
Han menar att vi måste ha lika villkor med EG. Jag vet inte om han läst
Svenska Dagbladet i dag. Där tar en företrädare för aktörerna på den
svenska livsmedelsindustrimarknaden till orda med anledning av den debatt
vi haft kring exportbidragen. Det är Sören Lithell, VD i Procordia Meat &
Fast Food, som talar om sambandet som finns mellan exportbidragen och de
svenska matpriserna. Jag vet inte om Ingvar Eriksson ser det här sambandet.
Lithell menar att det viktigaste för svenskt jordbruk inför EG-inträdet är,
helt självklart, att anpassa kostnadsnivån och priserna ner till EG:s på ett
planmässigt sätt med omgående start.
Om så ej sker, menar Lithell, ger man jordbrukarna och industrin alldeles
fel signaler och åstadkommer stor skada när en snabb och kraftig prissänk-
ning måste ske i anslutning till inträdet. Ett ökat exportstöd nu skulle defini-
tivt hämma utvecklingen mot den lägre prisnivå som vi måste komma till.
Jag skulle vilja fråga Ingvar Eriksson om han har någon förståelse för Lit-
hells synpunkter. Vi vet att jordbrukets monopolföretag har en helt annan
mening.
Anf. 147 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! När det gäller resonemanget kring kostnaderna kan jag dela
Lithells uppfattning. Det är uppenbarligen så att vi har högre kostnader i
Sverige. Men det beror definitivt inte på basproducenterna, och i stor ut-
sträckning beror det inte heller på livsmedelsindustrin, utan det beror på att
vi har ett mycket högre kostnadsläge i Sverige. Det är därför vi också i många
sammanhang har arbetat för att få ned dessa kostnader.
När det gäller den saken har tyvärr Jan Fransson och hans partikamrater
inte varit lika behjälpliga som när det gäller synpunkter på hur man skall
minska skydd och stöd för jordbruket.
Jag tycker det är rimligt att ha den uppfattningen att vi skall skapa så lika
förutsättningar som möjligt för svenska producenter, såväl basproducenter
som livsmedelsindustri.
Det är dock inte detta frågan här gäller. Jag vill sända tillbaka frågan: Är
Jan Fransson beredd att hjälpa till att minska kostnaderna genom avgifts-
minskningar och annat som drabbar produktionen?
Det är alldeles uppenbart att vi inte jobbar för ett monopol. Jag, och hela
Moderata samlingspartiet, jobbar för att vi skall ha ett livskraftigt jordbruk
och en livskraftig livsmedelsindustri. Det är i allra högsta grad ett konsu-
mentintresse. Slår man ut halva den svenska livsmedelsproduktionen skapas
uppenbarligen ett stort utrymme för importörer att ta ut högre pris på den
svenska marknaden.
Att ställa till den situationen är ett äventyrligt agerande, Jan Fransson.
Det är ett gemensamt intresse för jordbruket, livsmedelsindustrin och kon-
sumenterna att jobba för att skapa bästa möjliga förutsättningar för svensk
livsmedelsproduktion före EG-inträdet. Det är det primära i det här sam-
manhanget.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering ■
119
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
120
Anf. 148 JAN FRANSSON (s) replik:
Herr talman! När det gäller kostnadseffektiviteten, Ingvar Eriksson,
måste det ligga på näringen och industrin att ta itu med dessa problem.
Vi vet att det är högre exportstöd i EG och högre matpriser i Sverige. Den
ekvationen går inte ihop.
Jag har inte påstått att Moderaterna arbetar för mer monopol, men ni för-
svarar monopolen inom jordbruket. I varje fall har vi alltid förundrat oss
över att jordbruket är en frizon för Moderaterna som annars är starka an-
hängare av marknadsekonomi i alla sammanhang. Så har nog fler än vi upp-
fattat saken.
Anf. 149 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Om Jan Fransson likställer jordbrukskooperationen och mo-
nopolen vill jag faktiskt gärna få sagt att jordbrukskooperationen är en orga-
nisation där fria bönder frivilligt går samman för att skapa så goda förutsätt-
ningar som möjligt för sin produktion. Många små producenter och många
stora producenter enar sig i dessa sammanhang. Detta har hittills, tror jag,
också gagnat Sverige och svenska konsumenter, inte minst i de lägen när vi
var väldigt beroende av att ha en egen livsmedelsproduktion.
Det gäller att se till att vi också i framtiden skapar rättvisa förutsättningar
för de kooperativa företagen, lika väl som för dem som står utanför. Det är
detta vi moderater vill arbeta för.
Jan Fransson kan konstatera att vi i betänkandet ställt oss bakom att kon-
kurrensen är primär och viktig i dessa sammanhang. Det har också jord-
bruksutskottet lagt fast i sitt betänkande.
Jag är av den uppfattningen att det är väldigt viktigt att vi som sitter i jord-
bruksutskottet har kraften och viljan att följa upp jordbruksbeslutet, inte
minst med hänsyn till de förändringar som nu sker ute i Europa, så att
svenska producenter på områdets alla nivåer har en chans att hävda sig inför
den tuffa framtid som väntar.
Det sker en stor effektivitetsutveckling i dag inom livsmedelsindustrin. Då
bör vi också hjälpa till att skapa möjligheterna och inte sätta käppar i hjulet.
Det gäller att skapa nya möjligheter för livsmedelsproducenter att verka i
det nya klimatet.
I det betänkande som vi nu behandlar har vi velat följa upp det livsmedels-
politiska beslutet på ett ansvarsfullt sätt.
Det är bara att beklaga den bedrövliga debatt som skapats ute i media då
det gäller dessa frågor. Den har skadat saken och förvillat många som kanske
inte är riktigt insatta i dessa ärenden.
Detta är mycket olyckligt för fortsättningen. Jag hoppas vi kan vara eniga
om att se till att vi får en sund, saklig debatt i framtiden. Det skulle vara
mycket välgörande.
Anf. 150 HARRY STAAF (kds):
Herr talman! Frågan om exportfinansiering var uppe för ett tag sedan i
denna kammare och återförvisades då till jordbruksutskottet. Nu har det
alltså kommit ett nytt betänkande från utskottet.
I stort sett är det två motioner som behandlas i det nu aktuella betänkan-
det. Den ena motionen har väckts av mig och den andra av Centerns Birgitta
Carlsson.
För oss i kds gäller att vi stod utanför det livsmedelspolitiska beslut om en
omställning som fattades med stor majoritet här i riksdagen 1990. Att vi stod
utanför berodde dels på att vi inte satt med i riksdagen, dels - naturligtvis -
på att vi hade en annan syn på dessa frågor.
Vi har följt de olika turerna när det gäller omställningsprogrammet med
stort intresse. Utifrån vårt livsmedelspolitiska program menar vi att det, om
vi skall ha ett bra jordbruk i det här landet, krävs ett arealstöd.
Regeringsförklaringen innebär vissa öppningar på den punkten. Ingvar
Eriksson har tidigare här citerat en del från regeringsförklaringen. Jag tar
mig också friheten att citera något av det som sägs där:
”En avstämning av omställningsbesluten sker efter det att EG har lagt fast
principerna för sin kommande jordbrukspolitik. Denna förbereds av en sär-
skild kommission. I detta sammanhang prövas frågan om arealersättning
som en metod att bevara öppna landskap.”
Omställningskommissionen är i gång, och när nu EG enats om en ny jord-
brukspolitik bör kommissionen ha möjligheter att snabbt komma med för-
slag som gagnar svenskt jordbruk. I EG:s riktlinjer finns arealersättningen
med.
För oss framstår detta med arealersättningen också som en metod och en
möjlighet att stimulera ett miljöanpassat jordbruk. Jag tror att det är på den
sidan vi har en möjlighet att vinna en nischmarknad inom EG.
Vi i Sverige använder bekämpningsmedel och konstgödsel i mindre ut-
sträckning än man gör i de stora producentländerna på kontinenten.
På grund av vårt klimat har vi goda förutsättningar för en alternativ odling
utan bekämpningsmedel och kemikalier. Vidare har vi en bättre djurskydds-
lag. Vi i Sverige har alltså strängare djurskyddskrav än man har i EG. Även
detta kan användas som en konkurrensfördel - inte prismässigt, men väl kva-
litetsmässigt.
Svenska livsmedel bör alltså ha goda förutsättningar att konkurrera på
EG-marknaden, om konkurrensen får ske på lika villkor. När Sverige blir
medlem i EG bör den frågan vara löst. Men under de år som återstår fram
till dess borde Sverige, precis som EG nu lyfter in produkter på den svenska
marknaden, kunna lyfta in sina livsmedelsprodukter på EG-marknaden.
En sådan exportfinansiering bör omfatta livsmedelsprodukter som kan
förväntas ha en framtid på EG-marknaden. Exportfinansieringen nu skulle
kunna användas till en introduktion av de här produkterna på marknaden,
så att de finns där när vi får möjlighet att konkurrera på samma villkor som
andra i det framtida EG.
Exporthanteringen bör ske enligt de principer som gäller inom EG - dvs.
att finansieringen kopplas till budgetmedel och införselavgifter.
Slutligen, herr talman, vill jag delge kammaren några rader i ett brev som
jag har fått från en lantbrukare i Halland. Han tycker att detta med export-
stöd är viktigt just nu för att kunna vidmakthålla ett miljövänligt svenskt
lantbruk och en svensk livsmedelsindustri under perioden fram till en förmo-
dad EG-anslutning. Från min valkrets synpunkt, Hallands län, är detta en
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
121
Prot. 1991/92:124
2 juni 1992
Exportfinansiering
mycket viktig fråga. Ca. 25 % av de i länet sysselsatta är nämligen direkt
eller indirekt beroende av lantbruket.
Anf. 151 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Överenskommelser och regler i andra länder påverkar
svenskt jordbruk och svenska konsumenter. Det har flera talare här. tidigare
sagt.
EG har ju träffat en uppgörelse om en reformering av Gemenskapens
jordbrukspolitik. Ändringarna beräknas innebära totalt 2 % lägre priser för
konsumenterna, vilket är mycket glädjande. I korta drag innebär det att pri-
serna på jordbruksprodukter sänks. Jordbrukarna kompenseras med direkt
stöd i form av areal- och djurbidrag.
Det finns dock en rad skillnader mellan EG:s och Sveriges jordbrukspoli-
tik:
- Marknadsregleringen kommer att finnas kvar, till skillnad från det av-
skaffande som Sverige genomför.
- Avsättningsgarantin upphör inte helt inom EG. I Sverige upphör den i
och med det nuvarande jordbruksbeslutet.
- Gränsskyddet däremot är kvar såväl i EG som i Sverige.
- Prisregleringen blir kvar i EG, men i Sverige är det marknaden som be-
stämmer priset.
- Exportbidragen blir kvar i EG och anpassas till den lägre prisnivå som
nu skall gälla. I Sverige planerar man att helt ta bort exportbidragen.
Vi i Sverige är föregångare. Men vi bör ha klart för oss att allt det här på
kort sikt måste ske i form av rationaliseringar och i vissa fall t.o.m. i form
av industrinedläggningar. Ta t.ex. ostmarknaden. Det har ju talats om flera
ysterier som lägger ner sin tillverkning här i Sverige nu när billig tysk ost
konkurrerar ut våra produkter på marknaden. Att tysk ost är billig beror på
att den får exportstöd ur EG:s kassa. Ungefär hälften av den tyska osten är
subventionerad.
Det står helt klart att finansieringen inte kan klaras av EG på det sättet
under en längre period. Marknaden tål inte exportstöd i den omfattning som
gäller för EG. Ändå håller EG fortfarande fast vid detta stöd. EG befinner
sig fortfarande långt ifrån den svenska frihandelstanken. Det är bara att hop-
pas på en förändring vid våra EES-förhandlingar, så att exportstöd och andra
transfereringar beträffande EG:s jordbrukare kommer upp i de belopp som
gäller för Sverige. Det får alltså omfattande konsekvenser för oss att 62 %
av EG:s budget går till jordbruksstöd.
Det är viktigt att riksdagen ger omställningskommissionen fullt stöd i dess
arbete med att anpassa svenskt jordbruk och svensk jordbrukspolitik så, att
resultatet blir så bra som möjligt.
Herr talman! Låt omställningskommissionen arbeta fram ett förslag som
gagnar såväl svenska jordbrukare som svenska konsumenter!
Anf. 152 JAN FRANSSON (s) replik:
Herr talman! Det var Ny demokrati som öppnade vägen för en återgång
till exportstöd. Jag vet inte om man skall skratta eller gråta, eller vad man
122
skall säga om nydemokraternas agerande i den här frågan. Att det har velats
litet hit och dit symboliserar kanske profilen på partiet.
Ny demokrati kom in i riksdagen genom det här med sänkta matpriser.
När Ny demokrati tvingades välja sida var det emellertid ägandet och pen-
ningmakten som naturligtvis fällde avgörandet. Jag hoppas att Ny demokrati
har lärt något av cirkusen kring denna fråga.
Jag vill ställa en konkret fråga till Claus Zaar när det gäller omställnings-
kommissionen. Vad nytt har hänt som inte inrymdes i omställningskommis-
sionens direktiv? Claus Zaar var fullt medveten om att det fanns en omställ-
ningskommission och vilka direktiv kommissionen hade. Ändå har han vid
två tillfällen i utskottet ställt sig bakom en beställning till regeringen av ex-
portstöd till jordbruksmonopolen.
Anf. 153 CLAUS ZAAR (nyd) replik:
Herr talman! Det är riktigt att denna fråga har gått fram och tillbaka några
gånger, herr Fransson.
När detta beslut fattades den 21 maj, fattades samma dag ett beslut i EG.
I pressen framstod det som att vi hade tolkat beslutet på ett sätt och massme-
dia på ett annat. I och med att vi har enats om att omställningskommissionen
nu skall få förtroendet i denna fråga, är den utagerad.
Anf. 154 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Herr talman! Jordbruksutskottet konstaterade i ett betänkande som åter-
förvisades från kammaren till utskottet att 1990 års livsmedelspolitiska be-
slut resulterat i en obalans mellan Sverige och de länder - främst EG-län-
derna - som alltjämt tillämpar ett system med exportsubventioner.
Utskottet angav då att det mot bakgrund av Sveriges ansökan om medlem-
skap i EG, är rimligt att söka uppnå likformighet på exportområdet, särskilt
med tanke på jordbruksproduktionens årsmåns- och säsongsvariationer.
Enligt utskottet skulle regeringen snarast för riksdagen redovisa möjliga for-
mer för en exportfinansiering. Detta var en öppen begäran som regeringen
kunde handha efter bästa förmåga. Det var det yrkandet som då ställdes i
kammaren. Bengt Rosén, som i övrigt gjorde en mycket bra historieskriv-
ning av det här ärendets hantering, hade inte rätt i just den delen, utan det
var som sagt det här yrkandet som då diskuterades.
Verkligheten har på flera sätt sprungit förbi det livsmedelspolitiska beslu-
tet från år 1990. EG-medlemskapsansökan, ej slutförda GATT-förhand-
lingar, diskussionen inom EG och avsaknaden av möjligheten till bildandet
av särskilda exportbolag, som ej längre föreligger, är några exempel. Gräns-
skyddsförändringen som den socialdemokratiska regeringen fick majoritet
för i riksdagen år 1991 är ett annat exempel.
Med all respekt för den kvintett som lyckades tala sig samman år 1990 och
som Bengt Rosén refererade till - jag tror att man verkligen vinnläde sig om
att få ett samlat beslut, som man då ansåg vara till gagn för svenskt jord-
bruk - har ju verkligheten runt omkring nu förändrats. Det är den diskussio-
nen jag försöker lyfta fram och påtala, och vi måste även se till vad de här
förändringarna när det gäller jordbrukspolitiken i sin tur måste leda till.
Vad som är intressant att notera sedan vi senast debatterade detta ämne
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
123
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
124
i kammaren är bl.a. jordbruksministerns uttalande om hur han ser på den
framtida jordbrukspolitiken. I en intervju för näringslivets presstjänst under
rubriken ”Vi kan inte avreglera med förbundna ögon” säger ministern om
1990 års livsmedelspolitiska beslut bl.a.: Om det beslutet innebär en hårdare
press på det svenska jordbruket än vad som är fallet i EG, bör vi anpassa oss
till EG:s politik även om det innebär en avvikelse från 1990 års beslut. Med
dessa ministerord och med de beslut som riksdagen redan fattat avseende
jordbrukspolitiken ser jag fram emot offensiva förslag från regeringens sida
på det jordbrukspolitiska området och då även när det gäller exportfinansie-
ringen.
Anf. 155 BENGT ROSÉN (fp) replik:
Herr talman! Jag måste erinra Dan Ericsson i Kolmården om att det finns
en samsyn mellan såväl regeringspartierna och Socialdemokraterna som
Vänsterpartiet att de förändringar av det livsmedelspolitiska beslutet som
nu måste ske, bl.a. genom att Sverige ett år efter fattat beslut ansökte om
medlemskap i EG, skall ske genom kommissionen. Det är därför inte me-
ningsfyllt att stå här och säga att det är så mycket som skiljer och att utveck-
lingen har gått ifrån det livsmedelspolitiska beslutet, vilket vi alla är väl med-
vetna om.
I vad gäller den delen avvaktar vi emellertid kommissionens förslag. Vi
vet även att kommissionen har fått en mer konkret EG-politik att sikta in sig
på, och vi är övertygade om att den kommer med förslag. Inför betänkandets
behandling förra gången var det emellertid inte den diskussionen som vi
hade, utan det var att lösa den lilla olösta fråga som kvarstod från 1990 års
beslut. Som framgår av det betänkandet kunde vi inte lösa behovet av utby-
tesexport och -import på grund av årsmåns- och säsongsvariationer.
När kds i sin tidning Kristdemokraten går ut och hävdar att det nu är på
gång att införa allmänna exportsubventioner, har man klart misstolkat vad
det är fråga om. Det hänvisas också till uttalanden av Dan Ericsson i Kolmår-
den i vilka han säger att kds nu har lyckats med att vända skutan. Det här är
upphovet till all den turbulens som vi nu upplever, och jag måste be Dan
Ericsson i Kolmården att i framtiden försöka avhålla sig från sådana här ut-
spel, annars får vi aldrig den samsyn som vi inom jordbrukspolitiken behö-
ver.
Anf. 156 DAN ERICSSON i Kolmården (kds) replik:
Herr talman! Samsyn, det är nog gott och väl. Det finns emellertid alltid
en gräns för när det är väsentligare med samsyn än att en riktig politik förs.
Vår strävan är att det nu skall bli en bra politik på det jordbrukspolitiska
området
Bengt Rosén försöker nu återigen anföra tidningsartiklar som argument
för det återförvisningsyrkande som han ställde i kammaren. Vi skall inte
fortsätta den debatten. Konstateras kan emellertid att det dåvarande betän-
kandet syftade till att regeringen skulle redovisa möjliga former för exportfi-
nansiering, vilket är det väsentliga.
Bengt Rosén säger även att det fortfarande finns en stor samstämmighet
bakom det livsmedelspolitiska beslutet, men att processen påskyndas i och
med EG-beslutet. Det är bra. Det gör att kommissionen verkligen kan börja
arbeta för att komma med ett förslag utifrån vilket regeringen kan lägga fram
ett förslag här i kammaren. Tack vare händelseutvecklingen under de se-
naste två veckorna, sedan EG fattade sitt beslut, kan vi ställa oss bakom det
yrkande som Bengt Rosén framställt.
Anf. 157 BENGT ROSÉN (fp) replik:
Herr talman! Det är inte så enkelt som Dan Ericsson vill göra gällande,
att det bara gäller en tidningsrubrik, en rapport i en tidning som vi inte behö-
ver fästa så stort avseende vid. I artikeln hänvisas till Dan Ericssons utta-
lande. Där framgick att kds aldrig har accepterat att vi inte skall producera
överskott i Sverige. Den bärande idén, när vi kom överens med bred majori-
tet om att förändra jordbrukspolitiken i Sverige, var att vi inte skall produ-
cera annat än vad de svenska konsumenterna efterfrågar.
Det är inte bara Dan Ericsson i Kolmården som varit ute med detta bud-
skap i tidningarna. Hemma i länstidningarna i Skaraborg har Holger Gus-
tafsson varit ute med precis samma budskap. Så enkelt som att bara hänvisa
till att tidningarna skriver vad de vill är det inte.
Anf. 158 DAN ERICSSON i Kolmården (kds) replik:
Herr talman! Tidningarna skriver vad de vill, det är helt uppenbart. Det
finns också både radioinslag och TV-inslag, som journalisterna sedan gör be-
dömningar omkring. Det får vi leva med, men det skall inte vara styrande
för den sakpolitiska debatten i riksdagen och för de beslut som vi skall fatta.
Underlaget måste ändå vara utskottets betänkande.
Jag beklagar för andra gången nu att vi inte har lyckats hantera betänkan-
det så att det håller ograverat, utan det har ställts ett nytt yrkande i kamma-
ren.
Herr talman! Kds måste ändå få fortsätta att plädera för den jordbrukspo-
litik som vi har i vårt handlingsprogram. Vi försöker hantera det så gott det
går i förhållande till de beslut som gäller. Vi vill arbeta konstruktivt för att
stärka det svenska jordbruket. Jag tror nu att vi har bättre förutsättningar
för det än tidigare. Jag hoppas att kommissionen och regeringen arbetar
snabbt och kommer med förslag till riksdagen.
Anf. 159 JAN FRANSSON (s) replik:
Herr talman! Det finns naturligtvis anledning för oss att ställa frågan rakt
och konkret till Dan Ericsson, eftersom han tillhör ett parti som ingår i rege-
ringen: Står kds och Dan Ericsson i Kolmården bakom den samling kring
fortsättningen av livsmedelsreformen som tidigare talare för de borgerliga
partierna har intygat? De har också sagt att de sätter ett värde i att det finns
en bred enighet om att kunna fullfölja en långsiktig jordbrukspolitik.
Jag vet inte om mina borgerliga vänner i utskottet håller med mig när jag
påstår att Dan Ericsson i denna fråga har visat prov på framstående etik och
moral. Han har hyllats för detta i vissa borgerliga tidningar. Men i dag fram-
står Dan Ericsson som dagens förlorare. Ingvar Eriksson talade om ett vat-
tenglas som det var storm i. Det kanske just är Dan Ericssons plask i glaset
Prot. 1991/92:124
2 juni 1992
Exportfinansiering
125
10 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 124
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
126
som Ingvar Eriksson syftade på. Det som Dan Ericsson hade ambitionen att
göra till en vante bidde en tumme. I dag bidde det ingenting.
Dan Ericsson fortsätter att utanför det här huset föra en debatt. Just nu
kommer han dock inte undan mina frågor med anledning av en artikel i da-
gens nummer av tidningen Dagen. Där säger han: Det finns all anledning att
nu se konstruktivt framåt och tillsammans slå tillbaka de angrepp som nu
riktas mot svenskt jordbruk från såväl nyliberalt som socialdemokratiskt
håll. Sedan uppmanar Dan Ericsson till samling.
Jag vill då ställa frågan: Vad menar Dan Ericsson med sådana påståenden?
Peka konkret på vad det finns för angrepp från socialdemokratiskt håll! Jag
kommer senare i mitt anförande att mycket klart slå fast att vi socialdemo-
krater står bakom den uppgörelse som vi i stor enighet har träffat i det här
huset, innan kds och Dan Ericsson var här. Var står kds? Vad ligger bakom
dessa påståenden, som Dan Ericsson naturligtvis gör för att fria till bonde-
väljare? Trätan mellan de borgerliga partierna och kds tänker jag inte lägga
mig i, men jag vill ha besked om vad det finns för fog för Dan Ericssons
grundlösa påståenden.
Anf. 160 DAN ERICSSON i Kolmården (kds) replik:
Herr talman! Först deklarerar jag igen att kds står bakom regeringsförkla-
ringens formuleringar när det gäller jordbrukspolitiken.
Jan Fransson säger att det hade varit värdefullt med enighet. Det är kor-
rekt. Jag sade i en tidigare replik att enighet har också sitt pris. Det går en
gräns för när det handlar om rätt politik eller inte. Jag tror att det kan bli en
bra politik framöver, när kommissionen och regeringen har fått lägga fram
sina förslag.
Det är uppenbart så - det framgick också av Bengt Roséns anförande - att
det i dag är Socialdemokraterna som söker skapa motsättningar i denna
fråga och använder, tillsammans med nyliberala krafter, diskussionen för att
angripa svenskt jordbruk. Så kan vi inte ha det, utan vi måste försöka samla
oss kring en jordbrukspolitik som faktiskt är till gagn för våra svenska bön-
der.
Jan Fransson säger att vi friar till bondeväljare. Nej, Jan Fransson, så en-
kelt är det inte. Vi försöker få ett helhetsgrepp. När Socialdemokraterna för
debatt om sysselsättningsfrågor, regionalpolitik och annat sådant har de
mycket att säga. Men sysselsättningen inom jordbruket och vad som kom-
mer att hända i glesbygden, att vi får en drastisk utslagning där, säger man
inte ett ord om. Det är märkligt. Det vore kanske klädsamt att ändå notera
att också jordbrukspolitiken har betydelse för sysselsättningen och boendet
och för glesbygden totalt sett.
Anf. 161 JAN FRANSSON (s) replik:
Herr talman! Dan Ericssons replik talar alldeles för sig själv. Det var ett
fullkomligt grundlöst påstående. Nu försöker han hänga sig på Bengt Rosén.
Av Bengt Roséns anförande framgick inte att han skulle ha samma uppfatt-
ning som Dan Ericsson, att Socialdemokraterna riktar något angrepp mot
jordbrukspolitiken. Tvärtom kände jag att vi hade en stark samsyn i dessa
frågor, inte minst i dem som har koppling till konsumentpolitiken.
Jag vill instämma med Bengt Rosén och säga till Dan Ericsson: Var varsam
med orden i debatten i fortsättningen.
När det gäller livsmedelspolitiken har vi nu tagit de första stegen. Vi bör
samtliga nu sträva efter en samsyn för att få en bra livsmedelspolitik långsik-
tigt som är till gagn för både konsumenter och Sveriges bönder. Det är min
erfarenhet av några år i denna kammare.
Anf. 162 DAN ERICSSON i Kolmården (kds) replik:
Herr talman! Återigen: Samsynen är väsentlig. Men det finns gränser för
när den är väsentligare än vad det är för politik man är sams om.
Det är riktigt att jag inte varit med i riksdagen så länge, men för den skull
förbehåller jag mig rätten att ändå få föra fram vår politik och försöka driva
den så gott det går.
Jan Fransson säger att jag skall vara varsam i debatten. Det är kanske fler
som skall vara varsamma med orden, inte minst på socialdemokratiskt håll
med tanke på hur man för sin agitation och propaganda.
Jag hoppas att den här debatten, som gjort att vi ändå diskuterat jord-
bruksfrågor, för något positivt och konstruktivt med sig för framtiden. Det
är upp till kommissionen och regeringen att nu agera.
Anf. 163 JAN FRANSSON (s):
Herr talman! Är exportsubventioner till den svenska livsmedelsindustrin
den viktigaste frågan i den fortsatta reformeringen av vår livsmedelspolitik?
Nej, det är inte så. Den som lyssnat till de senaste timmarnas debatt kan
naturligtvis få det intrycket.
Huvudproblemet är, som bl.a. konsumentberedningen har framhållit, inte
avvecklingen av exportsubventionerna, utan det är den svenska förädlingsin-
dustrins lägre kostnadseffektivitet och bristande orientering mot utveck-
lingsbara exportmarknader.
Jordbruksregleringen innebar att industrins viktigaste roll bestod i att ta
hand om primärproduktionens resultat. De produkter som inte kunde säljas
på den inhemska marknaden fick säljas internationellt med hjälp av export-
subventioner. Industrin kom därför att dimensioneras efter primärproduk-
tionens storlek och inte efter den köpkraftiga efterfrågan som råder på livs-
medelsmarknaden. Exportsubventionerna utnyttjades till att ordna ”rätt”
råvarumix, dvs. primärproduktionen exporterades även i de fall där det
rådde balans mellan utbud och efterfrågan internt på den svenska markna-
den.
Livsmedelsindustrin var inte med och betalade exportsubventionerna. De
betalades av konsumenterna. Bönderna fick också vara med att betala ge-
nom lägre avräkningspriser. Industrin hölls skadeslös. Man tjänade t.o.m.
på hanteringen.
Reformbeslutet fick en rad konsekvenser. Jag skall nämna några.
Industrin fick problem med överkapacitet, även inom områden där man
tvingats importera förädlade produkter för att tillfredsställa marknadens be-
hov.
Den nuvarande branschstrukturen är helt anpassad till regleringens krav,
dvs. den bygger på samverkan om priser och marknadsuppdelning och där-
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
127
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
128
igenom undviks konkurrens. Därför vänder man blicken bakåt och kräver
en återupprättad reglering i stället för att vända blicken framåt och satsa på
varje enskilt företags konkurrenskraft.
Företagen vill inte expandera till lönsamhet, utan de försöker i stället
krympa sig till lönsamhet. Det finns många uttalanden om detta från jord-
bruksmonopolens företrädare.
Utvecklingen inom livsmedelsindustrin efter reformen har varit negativ
för konsumenterna. Men den har varit mer negativ för bönderna än själva
reformen.
Efter reformen har situationen förändrats. Nu är det inte primärproduk-
tionens storlek som bestämmer industrins verksamhet. Det är i stället livs-
medelsindustrins efterfrågan på råvaror, vilken är direkt beroende av de
köpkraftiga konsumenternas efterfrågan, som bestämmer bondens möjlig-
het att få avsättning för sin produktion till ett rimligt pris. Därför krävs det
av industrin att den satsar på produktutveckling, marknadsföring och ut-
veckling av varumärken. Det är självklart att konsumenten har ett intresse
av att livsmedelsindustrin försöker producera efterfrågade varor av god kva-
litet. Men också bönderna har i dag ett direkt intresse av att industrin lyckas
utveckla och marknadsföra de rätta produkterna.
Herr talman! Det är kring dessa frågor som vi bör fokusera debatten om
den fortsatta livsmedelspolitiken, inte kring subventioner och bidrag hit eller
dit.
Den svenska industrin förbereder sig i huvudsak genom att krympa och
satsa på att utveckla massmarknadsprodukter med ett relativt lågt föräd-
lingsvärde. Jag vill påstå att industrin i allt väsentligt saknar en offensiv stra-
tegi.
Vi bör naturligtvis ställa frågan om man kan krympa sig till konkurrens-
kraft. Finns det något som talar emot att svenska produkter med professio-
nell marknadsföring skulle kunna säljas på EG-marknaden? Varför har livs-
medelsindustrin som bransch betraktad näst intill den lägsta forsknings- och
utvecklingsintensiteten bland industrins olika branscher? Varför fortsätter
man att läga ned resurser på att organisera marknaden i stället för att organi-
sera konkurrenskraft? Det är livsmedelsindustrin som vi bör fokusera oss på
när vi diskuterar en fortsättning av den livsmedelspolitiska reformen.
Vem kan vara emot en konkurrenskraftig industri? Vem vill försvara in-
dustriella monopol?
Den livsmedelspolitiska reformen bestod av tre olika steg: det livsmedels-
politiska beslutet 1990, den nya konkurrenslagstiftningen 1991 och anpass-
ningen av gränsskyddet 1991. Nu kan vi dessutom lägga till ett fjärde steg:
bilaterala frihandelsavtal med EG inom livsmedelsområdet, vilket är en di-
rekt fortsättning på EES-avtalet.
För Socialdemokraterna betyder en offensiv livsmedelspolitik under 1990-
talet att vi måste satsa våra krafter på att uppnå målet att konsumenterna
och deras behov skall stå i centrum för politiken.
Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen.
Anf. 164 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Jan Fransson tog verkligen i och gjorde ett frontalangrepp
på svensk livsmedelsindustri. Han sade att man i stort sett sitter stilla och inte
gör någonting inför framtiden. Det är definitivt en falsk bild av verkligheten.
Svensk livsmedelsindustri, liksom jordbruket, försöker i dag med all kraft
att anpassa sig till en internationell konkurrens. Svensk livsmedelsindustri är
emellertid beroende av att det skapas rimliga förutsättningar för att dessa
satsningar skall lyckas.
Jan Fransson sade att man krymper sig ur problemet. Det är uppenbart
att om man inte har förutsättningarna och de ramar som skapar möjligheter,
blir det en krympning. Var och en vet ju att om produktionen och markna-
den krymper, är det inte lika enkelt att effektivisera och satsa framåt som
när en marknad öppnar sig och det skapas nya möjligheter.
Vi får nu hoppas att omställningskommissionen också kommer att ta upp
dessa problem i ett vidare perspektiv. Då skapas verkligen de möjligheter
som både Jan Fransson och vi andra är angelägna om, dvs. möjligheter till
en effektiv industri med konkurrenskraft på en större marknad.
Jag tycker ändå att det är litet grand övermaga av Jan Fransson att på det
sättet slå ner på livsmedelsindustrin, men det gör han kanske av taktiska
skäl. Jag delar dock uppfattningen att livsmedelsindustrin och bönderna
också är beroende av en rejäl andel av hemmamarknaden. I praktiken har
svensk livsmedelsindustri tidigare inte varit inriktad på exportmarknaden,
utom när det gäller vissa specialprodukter. Här är det ett nytänkande på
gång. Att man tidigare inte har haft den ambitionen beror självfallet på att
vår livsmedelspolitik har varit inriktad på hemmamarknaden. Nu måste vi ta
nya tag framöver. Jag hoppas verkligen att Jan Franssons inlägg inte innebär
att han vill motarbeta det som jag här har sagt om framtiden.
Anf. 165 JAN FRANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag står faktiskt för påståendet att svensk livsmedelsindustri,
företrädd av jordbruksmonopolen, inte har någon offensiv strategi inför
framtiden. Jag tycker att vi har fått ett tydligt bevis på detta. Vilka var de
första som hyllade utskottets förslag om att återgå till en exportsubventione-
ring? Jo, jordbruksmonopolen och LRF. Jag har tidigare citerat en annan
aktör, som inte är hänförlig till jordbrukskooperationen och som var starkt
kritisk mot era förslag om att återinföra exportsubventionerna.
Jag förstår mycket väl. Jag har deltagit i debatten utanför det här huset
och ställt ungefär samma frågor som jag gjorde i mitt anförande. När LRF
och förädlingsindustrin ställs inför dessa frågor försöker de naturligtvis
gömma sig bakom olika villkor. Man säger, precis som Ingvar Eriksson, att
man måste ha samma villkor som industrin i EG. Då skulle det gå att sälja
varor. Det här kan naturligtvis inte stämma. Olikheten består i att EG har
exportstöd för vissa produkter, medan vi har avskaffat stödet för lågföräd-
lade bulkvaror. Däremot har vi fortfarande kvar systemet för förädlade va-
ror. Problemet för industrin är att man i vårt system tar ut avgifter från indu-
strin. Det tycker man naturligtvis inte om. Man vill ha ett system med ex-
portstöd som finansieras av skattebetalarna. Det blir billigare för företaget.
Vi har inget emot att stödja att svensk livsmedelsindustri vill exportera.
Det finns redan i dag ett stöd. Vi var rörande överens om det i det livsmedels-
politiska beslutet. Men det är inte så jordbruksmonopolet vill ha det. De
andra aktörerna är starkt kritiska till era tankegångar att införa direkta ex-
Prot. 1991/92:124
2 juni 1992,
Exportfinansiering
129
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
portstöd som betalas av skattebetalare och konsumenter. Det är detta som
är skillnaden.
Jag fick på det sättet också ett bra bevis för det jag påstår, nämligen att
jordbruksmonopolen i jordbruksutskottet har en god bundsförvant i mode-
raten Ingvar Eriksson.
Anf. 166 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Jan Fransson tar återigen i och talar om att jordbruksmono-
polet har en god bundsförvant i mig. Jag kan en hel del om jordbrukskoope-
rationen. Men, Jan Fransson, man kan faktiskt inte kalla det för monopol i
dag. Det är hård konkurrens även med företag utanför jordbrukskooperatio-
nen. Som jag tidigare har påpekat har vi också slagit fast vikten av konkur-
rens för utvecklingen. Det står i det tidigare betänkandet, och riksdagen har
redan fattat beslut.
Även om vi skall välja resonemanget om olikheter är det t.ex. ett faktum
att EG har ett exportstöd när det gäller ost på 13-15 kr. per kilo. Sverige har
inget sådant stöd alls. EG har ett något högre importskydd än vad Sverige
har. Var och en begriper att konkurrensförutsättningarna inte är så stora.
Det leder till att svensk livsmedelsindustri krymper på det området. Så ser
situationen ut. Det är sådana saker som omställningskommissionen måste se
över.
Det innebär inte att vi har gjort en direkt beställning. Vi överlämnar i dag
ansvaret till kommissionen, som får se över dessa frågor för att undvika den
förledande och förljugna debatt som har skapats ute i samhället. Den leder
verkligen inte fram till fakta.
Vi har nu en period fram till EG-inträdet. Vi borde då gemensamt ha kraft
och förmåga att åstadkomma förutsättningar för att svensk livsmedelspro-
duktion, som nu är stadd i utveckling inför det nya, kan hävda sig så pass bra
under mellanåren att man framgångsrikt kan fortsätta med denna produk-
tion i EG. Jag tror att det blir tuffa år nu. Vi måste dock försöka skapa rim-
liga förutsättningar. Vi har inte varit ute efter något annat. Det skall gälla
samma förutsättningar för både företag i lantbrukskooperationen och före-
tag som står utanför.
Anf. 167 JAN FRANSSON (s) replik:
Herr talman! Vi kommer att få åtskilliga tillfällen att debattera den här
frågan. Det är bra, Ingvar Eriksson, att ni i dag har slagit till reträtt med den
här beställningen till regeringen. Förnuftet segrade till slut, och ni insåg vilka
signaler ni höll på att ge och som hyllades av jordbruksmonopolet. På meje-
risidan har monopolet nästan 100 %, på slaktsidan 80 % osv. Ingvar Eriks-
son kommer i denna kammare att få många tillfällen att redovisa att han inte
bara i ord utan också i handling är beredd att medverka till att bryta de mo-
nopol som finns i svensk livsmedelsindustri och som är till stor nackdel för
de svenska konsumenterna och för matpriserna.
Förste vice talmannen anmälde att Ingvar Eriksson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
130
Anf. 168 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Från Centerpartiets sida tycker vi att det är viktigt att vi har
en ordentlig jordbrukspolitik, som skapar förutsättningar för ett svenskt
jordbruk som kan arbeta offensivt både i Sverige och utomlands. Vi skall
utnyttja den resurs vi har av åkermark till att producera livsmedel eller andra
nyttigheter. Vi ser det som ett mycket stort ansvar att kunna få till stånd en
sådan politik. Det beslut som vi fattade 1990 syftade"till det här. Det var där-
för viktigt att beslutet var enhälligt och att flera partier stod bakom det. Jag
kan till Jan Fransson säga att vi fortfarande tycker det. Vi hoppas att Social-
demokraterna även i opposition tycker att det är viktigt att vi är eniga. Det
är en styrka att vara eniga, inte bara när man som regeringsparti har nytta
av att skapa enighet.
Det fördes tidigare en diskussion om vem som är till för vem - om bonden
är till för konsumenten eller om konsumenten är till för bonden. Det är
egentligen en ganska fruktlös debatt, eftersom vi är till för varandra. Vi har
behov av varandra i olika sammanhang. Jag tror därför att det är bättre att
ha det som utgångspunkt i det här arbetet.
Regeringen har tillsatt en omställningskommission mot bakgrund av det
som har hänt efter det jordbrukspolitiska beslutet 1990. Vi har inte fått något
GATT-avtal, vilket förutsattes i beslutet. Vi har ansökt om medlemskap i
EG. Vi hade inte en aning om att det skulle gå så snabbt när beslutet fatta-
des. Vi har fått en konkurrenslagstiftning på jordbrukspolitikens område
som inte stämmer överens med det som sades i det jordbrukspolitiska beslu-
tet om hur en konkurrenslagstiftning skulle se ut. Det gäller möjligheten att
sälja säsongsmässiga överskott i gemensamma säljbolag. Omställningskom-
missionen har som uppgift att försöka lösa det här på ett bra sätt.
Under diskussionens gång i utskottet kom frågan - utifrån motioner och
andra uttalanden - att man skulle göra en beställning till regeringen om ex-
portbidrag eller exportstöd, eftersom EG fortfarande har sådana system.
Det bygger inte på att man frångår det jordbrukspolitiska beslutet från 1990.
Det beslutet utgick från en ömsesidighet mellan Sverige och omvärlden - och
då EG i första hand. Den här ömsesidigheten gällde i första hand exportsub-
ventioner. Det skrevs att om GATT inte kan nå resultat och få bort de han-
delssnedvridande exportsubventionerna måste Sverige se över detta så att vi
får en ömsesidighet. Nu får kommissionen se över detta. Det är nog viktigt
att vi tonar ner den här debatten litet grand. Den tenderar att bli litet för
sträv, och det tror jag att varken konsumenten eller producenten av livsme-
delsprodukter har nytta av.
Jan Fransson frågade varför vi inte kan ställa oss bakom den socialdemo-
kratiska reservationen. Det står i reservationen att ett utskottsinitiativ inte
kan tolkas på annat sätt än att utskottets majoritet vill frångå tidigare enhäl-
liga beslut om avskaffande av de prisdrivande exportsubventionerna. Det är
inte detta det handlar om här. Vi kan därför inte gå med på ett sådant utta-
lande. Däremot kan vi med en viss förtröstan se fram emot det arbete som
omställningskommissionen skall göra, och därmed gå på propositionens för-
slag i det här sammanhanget. Det är det förslag som Bengt Rosén har beskri-
vit.
Bengt Rosén gav också en beskrivning av lantbrukarens situation i dag,
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
131
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
132
och den stämmer mycket väl med verkligheten. Det är viktigt att ha den som
grund för den diskussion som vi för. Ytterst handlar det om att vi har tillgång
till människor som är villiga att och har möjlighet att satsa på att producera
livsmedel.
Det är, som jag sade, viktigt att vi kan behålla en bred enighet om det här,
och jag utgår ifrån att det skall vara möjligt också när omställningskommis-
sionen kommer med sina förslag.
Jan Fransson förde en diskussion om livsmedelsindustrin och sade att den
helt enkelt är för dålig, att dess konkurrensförmåga inte är tillräckligt bra.
Men det är ju ingen nyhet. Detta har ju den kooperativa livsmedelsindustrin
själv utrett. Man har klarat ut att man är tvungen att sänka sina kostnader
ganska mycket för att bli konkurrenskraftig.
Det tar tid att göra detta. Man kan naturligtvis skylla på att livsmedelsin-
dustrin har haft för liten konkurrens och därför inte varit tillräckligt duktig.
Det har säkert en betydelse i sammanhanget, men av större betydelse är att
vi har krympt livsmedelsproduktionen.
Anf. 169 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag vill meddela att den medgivna taletiden är ute.
Anf. 170 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Jag vill avsluta detta resonemang med att säga att det inte är
så lätt att på en krympande marknad skapa effektivitet utan att slå ut vissa
enheter.
Herr talman! Jag har inget annat yrkande än det som Bengt Rosén har
framställt tidigare.
Anf. 171 JAN FRANSSON (s):
Herr talman! I sak finns det ju ingenting kvar av den här frågan efter den
reträtt som de borgerliga partierna har gjort, och vi skall därför naturligtvis
inte förlänga debatten. Eftersom det inte längre finns något kvar i sak av
ambitionerna att återinföra exportsubventioner till jordbruket, måste jag
ändock begagna tillfället att ställa en fråga till Lennart Brunander. Vi har
varit tillsammans under lång tid i jordbruksutskottet. Uppriktigt sagt, Len-
nart Brunander: Var detta en gentjänst till LRF-byråkratin och dess före-
ningsindustri för hjälpen i valet och den vidriga affischkampanjen?
För oss socialdemokrater innebar det att vi tappade allt förtroende för
LRF-byråkratin i Stockholm. När det nu inte längre finns någonting kvar i
sak, kan väl Lennart Brunander vara uppriktig och som en avslutning av
denna debatt tala om hur det egentligen var.
Anf. 172 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! För att svara på frågan om det här var en gentjänst till LRF
kan jag väl säga att beträffande vad som hände före valet har vi från Center-
partiets sida egentligen ingenting att tacka LRF för. Jag kan inte se att man
stöttade oss speciellt i den situationen - snarare var det ju tvärtom.
Diskussionen om exportstödet gäller jordbrukets möjligheter att, precis
som Jan Fransson var inne på tidigare, komma ut på Europamarknaden. Det
är inte så enkelt som Jan Fransson försökte säga tidigare, att det bara är att
gå ut och sälja, om man har en konkurrent med helt annorlunda profil.
Man måste med den situation som råder på världsmarknaden och med de
förutsättningar som gäller inom EG också få ett stöd från staten i det här
sammanhanget. Man har också redan fått ett litet stöd i form av de 60 miljo-
ner som jordbruksdepartementet har tillskjutit för att stödja export av hög-
förädlade livsmedel. Jag tror att det är oerhört viktigt för att kunna utnyttja
den kapacitet som vi har inom industrin och inom jordbruket att vi kan
komma ut och sälja på marknaden. Det är orsaken till att vi arbetar med
dessa frågor. Det är inte fråga om några gentjänster till någon, utan omtanke
om en näring, om Sverige som land, om vårt landskap och om bönderna.
Överläggningen var härmed avslutad.
Företogs till avgörande trafikutskottets betänkande 1991/92:TU22 samt
jordbruksutskottets betänkanden 1991/92:JoU22, JoU23 och JoU25.
Trafikutskottets betänkande TU22
Mom. 1 (trafikpolitikens mål och medel)
Först biträddes reservation 1 av Sven-Gösta Signell m.fl. - som ställdes
mot meningsyttringen av Bengt Hurtig i motsvarande del - med acklama-
tion.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 165 röster mot 128 för reserva-
tion 1 av Sven-Gösta Signell m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 4 (påskyndande av infrastrukturprojekt)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 129 för reservation 4 av
Sven-Gösta Signell m.fl.
Mom. 5 (storstadsöverenskommelserna)
Utskottets hemställan - som ställdes mot meningsyttringen av Bengt Hur-
tig i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Mom. 11 (de konstitutionella förutsättningarna)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 129 för reservation 6 av
Sven-Gösta Signell m.fl.
Mom. 14 (organisatoriska frågor)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 7 av Kenneth Atte-
fors - bifölls med acklamation.
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Exportfinansiering
133
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Jordbruksutskottets betänkande JoU22
Utskottets hemställan bifölls.
Jordbruksutskottets betänkande JoU23
Utskottets hemställan bifölls.
Jordbruksutskottets betänkande JoU25
Hemställan
Kammaren biföll hemställan i reservationen med acklamation.
Motivering
Vid votering genom rösträkning avgavs 169 röster för att den i reservatio-
nen av Göran Persson m.fl. anförda motiveringen för avslag på motionsyr-
kandena inte skulle godkännas mot 128 för godkännande av den i reservatio-
nen anförda motiveringen.
Anmäldes och bordlädes
Utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UbU22 Fristående skolor
29 § Kammaren åtskildes kl. 20.19.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 11 § anf. 35 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. beslutet om samlad votering kl.
13.47,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 19 § anf. 95 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 24 § anf. 131 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.55 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Nordström
134
Tisdagen den 2 juni
1 § Meddelande om EES-utskottets presidium................ 1
2 § Justering av protokoll................................ 1
3 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
4 § Förnyad bordläggning ............................... 1
5 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
27 maj och den 1 juni.............................. 1
Utrikesutskottets betänkande UU30
Skatteutskottets betänkande SkU25
Skatteutskottets betänkande SkU31
Utrikesutskottets betänkande UU13
Utrikesutskottets betänkande UU29
Jordbruksutskottets betänkande JoU18
Jordbruksutskottets betänkande JoU20
Konstitutionsutskottets betänkande KU36
Konstitutionsutskottets betänkande KU37
Justitieutskottets betänkande JuU26
Justitieutskottets betänkande JuU27
Socialutskottets betänkande SoU18
Socialutskottets betänkande SoU20
Utbildningsutskottets betänkande UbU26
Trafikutskottets betänkande TU20
Trafikutskottets betänkande TU21
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU15
Kulturutskottets betänkande KrU32
Finansutskottets betänkande FiU23
Finansutskottets betänkande FiU28
Lagutskottets betänkande LU38
Meddelande om samlad votering .......................... 6
6 § Ny lönegarantilag ................................... 6
Lagutskottets betänkande LU37
Debatt
Owe Andréasson (s)
Claus Zaar (nyd)
Hans Stenberg (s)
Stig Rindborg (m)
Richard Ulfvengren (nyd)
Beslut fattades efter 18 §
7 § Ny konsumentkreditlag .............................. 14
Lagutskottets betänkande LU28
Beslut fattades efter 18 §
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
135
Prot. 1991/92:124 8 § Ändrat anslag till kronofogdemyndigheterna .............. 14
2 juni 1992 Lagutskottets betänkande LU39
Beslut fattades efter 18 §
9 § Ny börslagstiftning m.m.............................. 14
Näringsutskottets betänkande NU26
Debatt
Leif Marklund (s)
Göran Hägglund (kds)
Beslut fattades efter 18 §
10 § Vissa elmarknadsfrågor ............................. 19
Näringsutskottets betänkande NU30
Debatt
Birgitta Johansson (s)
Per-Richard Molén (m)
Beslut fattades efter 18 §
11 § Ombildning av Stadshypotek, m.m..................... 21
Näringsutskottets betänkande NU32
Debatt
Leif Marklund (s)
Rolf L Nilson (v)
Gudrun Norberg (fp)
Bengt Dalström (nyd)
Beslut fattades efter 18 §
12 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden............. 26
Näringsutskottets betänkande NU35
Beslut fattades efter 18 §
13 § Lagervärdering, m.m................................ 26
Skatteutskottets betänkande SkU30
Debatt
Lars Hedfors (s)
Bo G Jenevall (nyd)
Lars Bäckström (v)
Fredrik Reinfeldt (m)
Beslut fattades efter 18 §
14 § Tullagen, vissa skattefrågor........................... 37
Skatteutskottets betänkande SkU33
Debatt
Martin Nilsson (s)
Lars Bäckström (v)
Karl-Gösta Svenson (m)
Ulf Eriksson (nyd)
Beslut fattades efter 18 §
15 § Tulltaxelagen, m.m................................. 45
Skatteutskottets betänkande SkU34
Beslut fattades efter 18 §
16 § Anslagen till skatteförvaltningen, m.m.................. 45
Skatteutskottets betänkande SkU35
136 Beslut fattades efter 18 §
17 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden............. 46
Justitieutskottets betänkande JuU28
Beslut fattades efter 18 §
18 § Förläggningskostnader m.m. budgetåret 1992/93 .......... 46
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU16
Debatt
Sigge Godin (fp)
Maud Björnemalm (s)
Leif Bergdahl (nyd)
Liisa Rulander (kds)
Berith Eriksson (v)
Beslut ............................................... 60
Lagutskottets betänkande LU37
Lagutskottets betänkande LU28
Lagutskottets betänkande LU39
Näringsutskottets betänkande NU26
Näringsutskottets betänkande NU30
Näringsutskottets betänkande NU32
Näringsutskottets betänkande NU35
Skatteutskottets betänkande SkU30
Skatteutskottets betänkande SkU33
Skatteutskottets betänkande SkU34
Skatteutskottets betänkande SkU35
Justitieutskottets betänkande JuU28
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU16
Meddelande om val samt om ändringar i kammarens sammanträdes-
plan ........................................... 63
Förste vice talmannen
Beslut om samlad votering ............................... 63
19 § Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten 1993-1996
m.m........................................... 63
Kulturutskottets betänkande KrU28
Debatt
Åke Gustavsson (s)
Harriet Colliander (nyd)
Elisabeth Persson (v)
Jan-Erik Wikström (fp)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Catarina Rönnung (s)
Hugo Hegeland (m)
Birger Andersson (c)
Henrik S Järrel (m)
Jan Andersson (s)
Elisabeth Fleetwood (m)
Beslut fattades efter 23 §
20 § Tilläggsbudget II .................................. 93
Kulturutskottets betänkande KrU29
Beslut fattades efter 23 §
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
137
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
138
21 § Kompetensinriktad vuxenutbildning genom studieförbund ... 93
Kulturutskottets betänkande KrU31
Beslut fattades efter 23 §
22 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden............. 94
Utbildningsutskottets betänkande UbU24
Beslut fattades efter 23 §
23 § Viss förstärkning av forskningsresurserna vid Sveriges lantbruks-
universitet ...................................... 94
Utbildningsutskottets betänkande UbU27
Beslut ............................................... 94
Kulturutskottets betänkande KrU28
Kulturutskottets betänkande KrU29
Kulturutskottets betänkande KrU31
Utbildningsutskottets betänkande UbU24
Utbildningsutskottets betänkande UbU27
Beslut om samlad votering............................... 95
24 § Trafikpolitikens inriktning ........................... 96
Trafikutskottets betänkande TU22
Debatt
Bengt Hurtig (v)
Elving Andersson (c)
Kenneth Attefors (nyd)
Håkan Strömberg (s)
Beslut fattades efter 27 §
Talmannen (om sammanträdets fortsättning under kvällen
m.m.)
25 § Tilläggsbudget II .................................. 107
Jordbruksutskottets betänkande JoU22
Beslut fattades efter 27
26 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden............. 108
Jordbruksutskottets betänkande JoU23
Beslut fattades efter 27 §
27 § Exportfinansiering ................................. 108
Jordbruksutskottets betänkande JoU25
Debatt
Rolf L Nilson (v)
Bengt Rosén (fp)
Jan Fransson (s)
Ingvar Eriksson (m)
(forts.)
Ajournering .......................................... 118
Återupptagna förhandlingar .............................. 118
27 § (forts.) Exportfinansiering (forts. JoU25)................ 118
Harry Staaf (kds)
Claus Zaar (nyd)
Dan Ericsson i Kolmården (kds)
Lennart Brunander (c)
Förste vice talmannen (om debattreglerna)
Beslut ............................................... 133
Trafikutskottets betänkande TU22
Jordbruksutskottets betänkande JoU22
Jordbruksutskottets betänkande JoU23
Jordbruksutskottets betänkande JoU25
28 § Bordläggning ..................................... 134
Prot. 1991/92:124
2juni 1992
139
gotab 41613, Stockholm 1992