Onsdagen den 27 maj
Kl. 9.00-15.30
Protokoll
1991/92:121
Talmannen meddelade att Ulf Lönnqvist (s) anhållit om att bli entledigad
från uppdraget som ledamot av riksdagen fr.o.m. den 1 augusti 1992.
Kammaren biföll denna framställning.
Talmannen meddelade att Lars-Ove Hagberg (v) anhållit om att bli entle-
digad från uppdraget som ledamot av riksdagen fr.o.m. den 1 september
1992.
Kammaren biföll denna framställning.
Justerades protokollet för den 21 maj.
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1991/92:172 till socialförsäkringsutskottet
Förslag
1991/92:20 till finansutskottet
Talmannen meddelade att utbildningsutskottets betänkanden UbU20,
UbU23 och UbU28, näringsutskottets betänkanden NU29, NU31 och
NU34, arbetsmarknadsutskottets betänkande AU14, konstitutionsutskot-
tets betänkande KU22 samt skatteutskottets betänkande SkU32 skulle avgö-
ras i ett sammanhang efter avslutad debatt. 1
1 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 121
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
4 § Lärarutbildningen (forts. UbU20)
(forts, från prot. 120)
Anf. 1 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Fru talman! När vi slutade i går hade jag tre funderingar angående det som
Berit Löfstedt sade. Det gäller grundvuxlärarutbildningen, dimensione-
ringen när det gäller förskollärare och fritidslärare och kraven på forskning
för lärarutbildningen och kraven på doktorsexamen för alla lärare i högsko-
lan.
Beträffande grundvuxlärarna är bakgrunden att riksdagen har fattat be-
slut om att nuvarande grundvux skall upphöra och ersättas av en ny grund-
läggande vuxenutbildning. Eftersom den till största delen kommer att ställa
samma krav som grundskolan, kan det vara lämpligt att basutbildningen är
densamma som för andra lärare på grundskolenivå.
Skälen till förslagen om att den vuxenpedagogiska utbildningen skall er-
bjudas som en påbyggnadsutbildning är som framhållits bl.a. att det är en
fördel om man har några års lärarerfarenhet och några års livserfarenhet in-
för den mycket speciella uppgift som det innebär att undervisa vuxna på
grundskolenivå. Till detta kan också läggas att det är svårt för en ung student
att redan i början av sina lärarstudier bestämma sig för att bli lärare just för
vuxna.
Ytterligare argument är att de nuvarande lärarutbildningarna för vuxna
har en mycket dålig rekrytering. Knappt en tredjedel av platserna är besatta.
Vi menar att man i och med detta nya kan förbättra rekryteringen.
Det är många ungdomar som utbildar sig till förskollärare och fritidslä-
rare. I propositionen anges också att regeringen följer detta och kommer att
föreslå förändringar om man anser det vara nödvändigt. Dessa utbildningar
är i dag på 100 poäng, och det har de varit under de senaste 20 åren. Det
finns därför anledning att även se över detta. Utskottsmajoriteten anser
emellertid att det är en fråga för regeringen att följa och bedöma detta och
komma tillbaka till riksdagen om det behövs.
Det sista som jag vill ta upp gäller kravet på doktorsexamen för alla lärare
på högskolan. Det finns ett särskilt yttrande från Larz Johansson, Center-
partiet, och mig i vilket vi upprepar vad våra partier tidigare har krävt, näm-
ligen att detta inte skall vara ett absolut krav. Utöver de konstnärliga utbild-
ningarna finns det t.ex. vårdutbildningar och lärarutbildningar, där den
praktiska kompetensen att undervisa inte fångas i en doktorsexamen. Det
finns ett praktikens mästerskap som man skall ta till vara. Det bör därmed
också finnas lärare som inte har doktorerat men som ändå kan finna sin
plats.
När det gäller lärarutbildningarnas egen forskning om den egna verksam-
heten har utskottsmajoriteten ansett att detta är något som regeringen får ta
ställning till och återkomma med till riksdagen när den forskningspolitiska
propositionen presenteras i böljan av nästa år.
Anf. 2 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Fru talman! Jag vill böija med att säga något om att det skall ställas samma
krav på en grundvuxlärare som på en vanlig grundskollärare. Man kan natur-
ligtvis tänka sig detta om man ser på själva skolämnena. Men man måste se
till en vuxen elevs situation. Det kan t.ex. vara fråga om en invandrarkvinna
som kan vara analfabet. Jag kan inte förstå hur man skall kunna ställa samma
krav på dessa lärare, och jag kan framför allt inte riktigt se hur man skall
kunna lappa ihop skillnader i fråga om förutsättningar när man är lärare för
vuxna elever, och dessutom i mycket stor utsträckning arbetar med invand-
rare, och hur man skall klara detta genom att läsa 20 poäng.
Jag skulle vilja att Margitta Edgren förklarade för mig hur man skall få in
vuxenpedagogiken, kulturkunskapen, samhällskunskapen och allt det som
måste skilja. Eller tror Margitta Edgren att man kan undervisa i stort sett på
samma sätt och att det bara är att lägga litet pedagogik ovanpå detta?
Beträffande forskning och framför allt kravet på att alla lärare på högsko-
lan skall ha doktorsexamen, vet jag att Margitta Edgren och jag har samma
uppfattning. Jag vill emellertid fråga henne hur hon tror att regeringen skall
lösa detta problem. Framför allt inom vårdlärarutbildningen och annan lä-
rarutbildning finns det mycket få lärare med doktorsexamen. Jag tycker att
det är utmärkt om man får fler lärare med doktorsexamen. Men hur skall
regeringen snabbt kunna lösa denna knut? Jag kan gott tänka mig att Mar-
gitta Edgren ser att det finns bekymmer, men det borde väl ha funnits någon
signal. Är det tänkt att dessa högskolor inte skall tillhöra den framtida hög-
skolan? Är det därför man ställer detta krav?
Anf. 3 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Fru talman! De som efter att ha varit lärare några år och skaffat sig erfa-
renheter av arbetet och livet och väljer att bli lärare för vuxna är ju inte några
tomma kärl, dvs. fullständigt nollställda. De har ju all den livserfarenhet som
många här har och som även många andra har som är i 30-35-årsåldern.
Dessa måste alltså få den speciella pedagogik som gäller för vuxna. Men att
göra detta till ett problem och tro att detta inte skulle räcka för att undervisa
t.ex. invandrarkvinnor eller de ungdomar som har missat den vanliga skolan,
det tycker jag är att överdriva. Jag är övertygad om att livserfarenhet, en
grundläggande utbildning och erfarenhet av att vara lärare och dessutom yt-
terligare 20 poäng som helt koncentreras på hur det är att vara lärare för
vuxna kommer att bli bra.
När det gäller tjänsterna i högskolan har jag, och jag är övertygad om att
det även gäller mina utskottskamrater, inte några tankar på att man skall
förändra i högskolorna. Efter den remissomgång som har varit om departe-
mentspromemorian om fria universitet och högskolor, finns det en stark opi-
nion för att man skall öppna för även andra tjänster än lektorer och professo-
rer vid högskolorna. Jag har stora förväntningar på att man på regeringsnivå
tar intryck av de argument som har förts fram av mig, av Larz Johansson
och av andra. Därmed har jag förhoppningar om att detta kommer att lösas
framöver.
Anf. 4 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Fru talman! Jag tycker inte att det här med grundvuxlärarna är ett pro-
blem. I stället tycker jag att en särskild utbildning som den som redan finns
är en fantastisk möjlighet. Jag kan medge att det beträffande denna utbild-
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
|
Prot. 1991/92:121 27 maj 1992 |
ning har varit en svag rekrytering. Men det hänger ju samman med att utbild- |
och att det således har varit litet svårt att hitta den för t.ex. vuxna studerande
|
Lärarutbildningen |
som skulle vilja bli lärare. Det har alltså varit svårt att få information. Därför En egen lärarutbildning med en egen examensbenämning och information Margitta Edgrens besked om vård- och lärarutbildningen tycker jag är Så ett par ord om barn- och ungdomspedagogiken. Vad jag i går i mitt Anf. 5 JAN JENNEHAG (v): Fru talman! Vänsterpartiet står självfallet bakom Björn Samuelsons me- Naturligtvis har vi i Vänsterpartiet en del skiljaktiga åsikter vad gäller de Det finns naturligtvis också andra utgångspunkter som gör att vi inte drar Uppgiften att bibringa eleven vissa fakta gränsar så att säga över den en- |
|
4 |
När det gäller lärarutbildningen och skolans värdemässiga grund anser |
jag - jag tänker då på den debatt som fördes i går och det som framförts
tidigare om trosuppfattningar och religiösa åskådningar - att ingen skall för-
hindras att utbilda sig till eller att vara verksam som lärare i den svenska
skolan. I grunden finns det nog en samstämmighet på denna punkt. Jag
tycker dock att detta klarläggs bättre i reservation 2 från Socialdemokra-
terna. Jag instämmer i vad som sägs i den reservationen.
Så några ord om profileringen och specialiseringen. Den pedagogiska och
innehållsliga variationen tycker vi inte främst bör karakterisera olika skolor,
utan den skall finnas inom klasserna och inom skolorna för att en individba-
serad undervisning skall kunna anpassas till elevernas skiftande erfarenhe-
ter, förutsättningar och intressen. Lärare och elever skall tillsammans välja
arbetssätt och innehåll inom läroplanens ramar.
Om detta med profilering och specialisering görs till en isolerad fråga som
gäller olikheten mellan olika skolor i stället för att det handlar om variation
inom skolan, finns risken att skolans och lärarnas ansvar utarmas när det
gäller innehållslig och pedagogisk variation.
Det är alldeles uppenbart att läraryrket kräver en särskild kompetens. Det
är viktigt att lärarutbildningen är sammanhållen och utformad i förhållande
till de krav som läraryrket ställer. Detta berördes bl.a. i samband med riks-
dagens beslut om den s.k. kommunaliseringen. I det sammanhanget kan det
väl konstateras att kraven på formell behörighet för läraryrket förstärktes.
Men det är ju inte bara beträffande läraryrket som betoningen på en sam-
manhållen utbildning har markerats, utan det gäller också andra yrkesgrup-
per - läkare, psykologer m.fl. Också detta tycker jag uttrycks bra av Social-
demokraterna. Det gäller reservation 3 från dem.
Naturligtvis tycker vi att det är riksdagen som skall ta ställning till en ny
läroplan för grundskolan. I propositionen anför man att det skulle ankomma
på regeringen att fastställa målen för resp, lärarexamen. Så länge riksdagen
inte har tagit ställning till en ny läroplan är det självfallet ett slag i luften.
Inte heller frågan om gymnasieskolans framtida inriktning har behandlats.
En omfattande diskussion föregick ju UHÄ:s fastställande av en central stu-
dieplan för lärarutbildningen. Här finns bakgrunden till att riksdagen måste
få avgöra frågan om examensbeskrivningen.
Det finns ytterligare några reservationer från Socialdemokraterna som vi
instämmer i. Jag utgår från att Socialdemokraterna själva har förmåga att
yrka bifall till dessa reservationer. Således kan jag med detta avsluta mitt
anförande.
Anf. 6 LARZ JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag vill bölja med en personlig liten reflexion. Jag tycker näm-
ligen att det finns en tendens, inte minst gäller det den utbildningspolitiska
debatten under senare år, att rida till storms mot väderkvarnar. Det mest
typiska exemplet är egentligen förra årets debatt här om gymnasieskolan.
Hela tiden fortsatte opponenterna att föra debatten mot den proposition
som den dåvarande skolministern hade lagt fram. Egentligen förbisåg man i
debatten att det utskottsbetänkande som vi här i riksdagen fattade beslut om
såg litet annorlunda ut.
Litet grand av detta tyckte jag mig kunna spåra i bl.a. Lena Hjelm-Walléns
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
inlägg i går. Hon fortsatte med sin polemik både mot propositionstexten och
mot en del, kanske litet ivrigare, uttalanden från utbildningsministern i stäl-
let för att föra debatten utifrån de förutsättningar som finns i betänkandet.
Det är ju det som utbildningsutskottet enas om i sina betänkanden och som
riksdagen slutligen fattar beslut om som gäller, och det är det som vi egentli-
gen bör diskutera.
Då vill jag också inledningsvis klart och tydligt säga ungefär som Margitta
Edgren sade i går, att den reguljära lärarutbildningen ligger fast. Den skall
inte ersättas med någon annan lärarutbildning. Den skall kompletteras med
alternativa vägar att komma fram till en lärarutbildning.
Lena Hjelm-Wallén sade i går också att hon tyckte det var tråkigt att Cen-
tern hade vikt sig för den moderata utbildningspolitiken, specifikt lärarut-
bildningen. Jag förstår mycket väl att det tjänar Lena Hjelm-Walléns syften
att uttrycka sig på det sättet. Men jag tror att Per Unckel inte delar Lena
Hjelm-Walléns värdering i den här frågan.
Det som sker ute på våra högskolor i och med det beslut som riksdagen så
småningom kommer att fatta - vi tog ett första delbeslut redan förra året -
är bl.a. en uppluckring av linjesystemet. Det kommer i sin tur självklart att
påverka lärarutbildningarna. Det kommer att vara möjligt för de enskilda
högskolorna att på olika sätt bygga upp sina utbildningsprogram i form av
rekommenderade studievägar m.m. Det kan förtjäna att påminnas om att
när vi förde den här debatten förra året var det vi från Centern som fick lov
att påminna den dåvarande utbildningsministern, Bengt Göransson, om att
det faktiskt finns ett värde i att slå vakt om den lärarutbildning som vi tidi-
gare hade kommit överens om, dvs. att det förvissa utbildningsvägar, exem-
pelvis när det gäller undervisningsyrken och vårdyrken, är mycket viktigt att
vi slår vakt om en viss struktur i utbildningen.
Vi har från utskottets sida sagt att de ämnen som kommer att läggas till
grund för den alternativa lärarutbildningen självklart skall vara sådana som
är relevanta för den undervisning som skall bedrivas i skolan. Det är de skol-
ämnen som man sedan skall undervisa i som man skall ha samlat ihop de här
poängen i. Som vi skriver i utskottsbetänkandet blir det självfallet de en-
skilda högskolornas sak att se till att ha ett sådant kursutbud att detta succes-
sivt kommer att vara möjligt. Det är alltså högskolans uppgift att se till att
det blir på det sättet.
Självklart ligger det också i den enskilde studentens intresse att, när han
eller hon väljer utbildningsväg, fundera över om de ämnen som man läser,
och som man på slutet kompletterar med en lärarutbildning, har en sådan
sammansättning och en sådan bredd att det är möjligt att man sedan får jobb
ute i skolväsendet. Det går naturligtvis att måla upp en skräckvision av att
studenterna skulle läsa mycket enstaka och mycket udda ämnen. Men då har
man naturligtvis också försatt sig i en ganska besvärlig situation, i all synner-
het om vi i ett senare läge skulle komma därhän att vi har nära nog full be-
hovstäckning av lärare. Då krävs det självklart att man funderar litet grand
över hur denna lärarutbildning komponeras och hur den kan passa när man
söker sig ut till skolan.
I propositionen fördes ett resonemang om något slags lärarcertifikat eller,
om man så vill, ett slags körkort för lärare. Vi har för vår del sagt att det är
möjligt att det för de lärare som genomgått den alternativa lärarutbildningen
kan behöva finnas någon form av ”efterkontroH”, eftersom den egentliga lä-
rarutbildningen med den här uppläggningen kommer så sent i utbildningen.
Däremot menar vi inte att detta gäller för den reguljära lärarutbildningen.
Vi har också, som Margitta Edgren så riktigt påpekade i går, klart sagt ifrån
att om det kommer ett förslag med den innebörden är det alldeles självklart
att frågan skall återföras till riksdagen och att det är riksdagen som i så fall
fattar beslut.
Jag tänkte säga några ord om engelskan i lärarutbildningen, den lärarut-
bildning som syftar till att utbilda lärare som skall undervisa de tidigare års-
kurserna, årskurserna 1-7. Det var närmast patetiskt att höra Lena Hjelm-
Wallén i går åberopa just den delen i betänkandet som något slags gemensam
framgång för oss allihop. Alltsedan beslutet om lärarutbildningen 1985 har
Centern faktiskt drivit frågan om behörighet och tillräcklig kompetens för
lärare som undervisar de här årskurserna att också kunna undervisa i eng-
elska. Vi har varje år haft stöd av Vänsterpartiet i den uppfattnigen. Men
lika regelbundet varje år har den socialdemokratiska regeringen gått emot
de förslagen. Det är skojigt att Lena Hjelm-Wallén nu uttrycker sin glädje
över att man har kunnat ändra sig. Men att åberopa det som någon stor fram-
gång i detta sammanhang var närmast litet patetiskt.
Självklart skall lärare som skall undevisa de här årskurserna ha kompetens
att också undervisa i engelska. I detta internationaliseringens tidevarv, när
alla talar om behovet av goda språkkunskaper, är det alldeles självklart att
de som genomgår en högskoleutbildning som omfattar tre och ett halvt år
också skall undervisas i engelska. Jag noterar att vi nu äntligen har tagit ett
steg på den vägen. Det kan komma att bli på det sättet.
Till sist några ord om lärarhögskolan i Stockholm. Den framtida lokalise-
ringen av lärarhögskolan har varit omdebatterad under ganska många år. Jag
tror att det var 1989 som vi hade det första förslaget framme i riksdagen.
Sedan har det varit flera turer fram och tillbaka om lokaliseringar till olika
delar av Södertörn eller lärarhögskolans kvarvarande i Stockholm. Det har
handlat om huruvida lärarhögskolan skall vara en självständig enhet eller
delas på fler enheter osv.
Jag tycker att det är bra att riksdagen nu har kommit så långt att man kan
fatta ett beslut som ger lärarhögskolan, alla de som arbetar där och alla de
studerande som finns där ett klart och entydigt besked. Det beskedet bör
grunda sig på dels att lärarhögskolan även framdeles skall vara en självstän-
dig enhet, dels att den skall vara en sammanhållen högskola och dels att man
skall ha tillgång till ändamålsenliga lokaler, som uppfyller rimliga krav på en
god arbetsmiljö. Beslutet bör också grunda sig på en realistisk uppfattning
om vilka investeringsanspråk som man kan ställa framdeles. Alla de här kra-
ven kan tillgodoses om man följer propositionens förslag och fattar beslut
om att lärarhögskolan, som en självständig sammanhållen enhet, också fort-
sättningsvis skall finnas kvar i Stockholm.
Jag vet inte vad det är som har föranlett Socialdemokraterna att nu före-
träda inställningen att lärarhögskolan skall omlokaliseras till Södertälje. Det
senaste beskedet vi fick, före valet, var att den socialdemokratiska rege-
ringen hade bestämt sig för och lanserat en idé om att dela lärarhögskolan.
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
En del skulle flyttas till Södertälje och en del skulle vara kvar i Stockholm
och såvitt jag förstått sammanslås med Stockholms universitet. Nu har man
helt plötsligt i oppositionsställning intagit en helt annan ståndpunkt. Jag
skulle vilja avsluta med en kort fråga till Lena Hjelm-Wallén, eftersom hon
såvitt jag har sett har begärt replik, om vilken bedömning hon gör av det
samlade investeringsbehovet av att bygga en helt ny sammanhållen lärarhög-
skola, med alla de faciliteter som skulle behövas, i Södertälje.
I övrigt, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan i dess helhet.
Anf. 7 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:
Fru talman! Larz Johansson får finna sig i att jag kritiserar utbildningsmi-
nister Per Unckel när han gör de här yviga uttalandena, som Larz Johansson
själv sade. De uppfattas som mycket nedsättande gentemot nuvarande
grundskollärarutbildning. Detsamma gäller när han i sin argumentering vi-
sar sig ha en mycket snäv syn på vad kunskap egentligen är.
Vi fick en proposition om en lärarutbildning som vi i långa stycken tyckte
var dålig. Då kritiserade vi den, och vi motionerade i frågan.
Jag sade redan i mina tidigare anföranden att utskottsmajoriteten och vi
tillsammans i utskottet har lyckats förbättra förslaget på en hel del punkter.
Farhågorna för vad som kan hända har även majoriteten visat på, exempelvis
det som Larz Johansson nämnde, högskoleämnenas relevans för skolarbe-
tet. Detsamma gäller de smala ämneskombinationerna och möjligheten att
undervisa i den vanliga skolverksamheten, framför allt i små skolor. Det är
en sådan sak som lyfts fram av utskottsmajoriteten som ett problem, och jag
tycker att man har gjort rätt i att lyfta fram detta.
Att man lägger så stor vikt vid diverse akademiska ämnen utan samband
med varandra innebär ju att det nu söker människor med mycket udda äm-
nen till lärarutbildningen. Hur det skall hanteras vet vi inte alls. Allt tyder
på att det kommer att bli svårt att besätta alla platser i den nya utbildningen.
Jag hoppas att insikten om svårigheterna i fortsättningen skall leda till att
utskottet kan påverka departementet, så att man verkligen omvandlar plat-
ser i den nya utbildningen till platser i den reguljära utbildningen, för att det
inte skall finnas outnyttjade platser i en situation då vi behöver utbildade
lärare och då många söker till den vanliga grundskollärarutbildningen.
Det var väldigt bra att Larz Johansson använde begreppet reguljär utbild-
ning. Kunde vi inte enas om att göra det i fortsättningen också om grundskol-
lärarutbildningen och säga att vi har en reguljär och en alternativ utbildning?
Det skulle sitta mycket bra.
Det är lustigt att certifikatet nu har blivit en efterkontroll. Men jag hälsar
verkligen med tillfredsställelse denna efterkontroll om den bara behöver
gälla den hopkomna ämneslärarutbildning som vi skall fatta beslut om i dag,
men inte den reguljära utbildningen.
Lärarhögskolan i Stockholm skall jag be att få återkomma till. Det är vik-
tigt att skolan finns samlad någonstans och att den får nya lokaler så snart
som möjligt. Då är Södertälje det bästa alternativet.
Anf. 8 LARZ JOHANSSON (c) replik:
Fru talman! Självfallet accepterar jag att Lena Hjelm-Wallén för debatten
precis som hon vill. Jag tyckte att det fanns skäl att påminna henne om det
här. Det är ganska viktigt att vi i riksdagen betonar att det är riksdagsbeslutet
som gäller. Det som skrivs i betänkandet och som riksdagen sedan fattar be-
slut om är det som framdeles gäller. Då måste åtminstone en del av debatten
handla om det som vi de facto fattar beslut om.
Det är möjligt att det inte kommer att finnas tillräckligt många behöriga
sökande till den nya lärarutbildningen. Då får vi naturligtvis ta ställning till
det. Vad jag försökte säga i mitt inlägg var att det också ligger i de sökandes
eget intresse, både det här året och framdeles, att fundera över om den äm-
neskombination som de till äventyrs har är av den beskaffenheten att det blir
möjligt för dem att få tjänster i skolan.
Precis som många framhöll i går strävar ingen av oss efter, och skolan
skulle inte på något sätt vara betjänt av det, att få fler lärare som tvingas
undervisa i ämnen för vilka de inte har utbildning. Just det förhållandet var
grunden till att vi i den reguljära lärarutbildningen eftersträvade en så stor
bredd i ämnesinnehållet som det över huvud taget var möjligt. Så får vi se
om alla platserna blir besatta. Om inte, är det självklart att regeringen vid
varje tillfälle måste pröva på vilket sätt de bäst kan användas. Delvis kan de
naturligtvis omvandlas till platser i den reguljära lärarutbildningen. Det
finns vidare ytterligare behov av att göra särskilda insatser av den typ som
regeringen ganska nyligen har fattat beslut om för att på bästa sätt trygga
lärarförsörjningen bl.a. i Norrlands inland. Exempelvis olika former av di-
stansundervisning är ett sätt.
Sedan vill jag, fru talman, envisas med att få svar på min fråga, för det
har ganska stor betydelse för trovärdigheten i den fortsatta diskussionen om
lärarhögskolans lokalisering. Vad gör Lena Hjelm-Wallén och Socialdemo-
kraterna för bedömning av investeringsbehovet för en helt ny samlad lärar-
högskola i Södertälje? Före valet talade man om att förlägga en viss del till
Södertälje. Nu talar man om en helt ny lokalisering. Då måste man naturligt-
vis ha skaffat sig en uppfattning om vad det är för pengar man talar om och
hur pass stora investeringarna blir. När vi har fått besked om det, kan vi fort-
sätta debatten.
Anf. 9 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:
Fru talman! För att inte förlänga debatten vill jag bara bemöta det absolut
sista Larz Johansson sade, nämligen lärarhögskolans i Stockholm lokalise-
ring. Det är stora investeringsbehov vad vi än gör. Den socialdemokratiska
regeringen har hela tiden haft den åsikten att skolan bör flyttas till Söder-
tälje. Det blir bäst för lärarhögskolan och innebär effektivast utnyttjande av
de resurser som kan finnas. Det kommer att bli mycket dyrt om man skall
bygga nytt i Stockholm. Jag vet att det finns en del funderingar på att låta
lärarhögskolan ligga kvar där den är. Det skulle de som är verksamma inom
skolan verkligen tycka var jobbigt, för där finns inte de utrymmen som fak-
tiskt behövs.
Anf. 10 LARZ JOHANSSON (c) replik:
Fru talman! Jag konstaterar två saker. Den ena är att Lena Hjelm-Wallén
inte har någon som helst uppfattning om investeringsbehoven för det hon
argumenterar för. Den andra är, att de olika besked som Socialdemokra-
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
terna har gett vid olika tidpunkter har tydligen inte Lena Hjelm-Wallén som
företrädare för Socialdemokraterna uppfattat. Vi som sitter i utbildningsut-
skottet har fått de olika förslagen till oss. Vi har sett de utredningar som har
gjorts tidigare i regeringskansliet. Vi vet att statsministern i ett tal i Söder-
tälje i valrörelsen deklarerade att lärarhögskolan nu skulle delas. Bara en
liten del, framför allt förskollärarutbildningen och tidigarelärarutbild-
ningen, skulle lokaliseras till Södertälje. Nu hävdar Lena Hjelm-Wallén med
bestämdhet att det hela tiden har varit fråga om att flytta hela lärarhögsko-
lan. Jag ber om ursäkt, Lena Hjelm-Wallén, men jag tvivlar på den uppgif-
ten.
Anf. 11 INGRID NÄSLUND (kds):
Fru talman! Jag kommer inte riktigt ihåg hur yttrandet föll här i går, men
jag fick en känsla av att den lärarutbildning som vi har haft under de senaste
åren är ett svar på detta med att adjunkterna fungerat så dåligt i grundsko-
lan. Jag vet inte om jag har misstolkat det.
Jag hör till de individer som vistats huvudsakligen i grundskolan men
också på ett seminarium i Zaire och på gymnasiet här i Sverige under beteck-
ningen adjunkt. Andra må bedöma hur jag har klarat av undervisningen,
men om den lärarutbildning som vi nu haft under några år är ett svar på att
adjunkterna inte klarade av grundskolan, tycker jag att det var en dålig ut-
gångspunkt för en ny lärarutbildning.
Jag skall inte klandra den lärarutbildning som vi ännu inte sett mycket re-
sultat av. Jag har fått en del brev från oroliga studerande, som just nu håller
på att avsluta sin lärarutbildning. Jag tycker att det är skada om de går ut
skolan med känslan av att den utbildning som de har fått inte är bra. Många
säger att de är stolta över den utbildning som de har fått och tycker att det
är en mycket bra utbildning. Jag har skrivit till dem och sagt att de skall fort-
sätta att vara förhoppningsfulla och glada över den utbildning som de fått.
Det jag bl.a. har använt till min argumentation för att de inte skall hysa oro
är att man alltid, från den tid då jag själv gick i skolan, har mött lärare med
många olika slags utbildningar.
Jag minns min engelsklärarinna, fröken Malm, med mycket stor glädje.
Hon hade fått högre lärarinneseminarieutbildning. Det var en alldeles ut-
märkt lärare, som lade fina grunder i engelska och gjorde mig intresserad av
språk för all framtid. Jag minns också med stor glädje från realskolan i lilla
staden Åmål en lärare som hette Gullberg. Han var min lärare i historia.
Han höll på att doktorera. Han öppnade en helt ny värld för oss småstads-
ungar. Han talade om universitetet och den utbildning som man fick där, om
man gick vidare för att doktorera. Jag tror att det var han som fick mig att
söka mig vidare till studier vid universitet, vilket annars kanske inte hade
varit så naturligt för mig.
Det var likadant när jag arbetade vidare. Kolleger av olika slag - vidareut-
bildade folkskollärare och lågstadielärare, som sedan har undervisat både på
högstadiet och i gymnasiet, lärare som doktorerat, adjunkter - har allesam-
mans samarbetat på ett alldeles utmärkt sätt. Vi har lärt av varandra och
vidgat varandras vyer. Jag är övertygad om att detta kommer att fortsätta
10
också nu när det blir ytterligare en kategori som har en annan utbildning,
samtidigt som det byggs på och öppnas för en parallell lärarutbildning.
Jag tycker inte att man skall vare sig uppvärdera eller nedvärdera det ena
och det andra. Men jag är övertygad om att goda ämneskunskaper är en bra
last som alla lärare behöver. Detta utesluter inte att man behöver didaktik,
metodik, pedagogik, psykologi och allt det andra. Lena Hjelm-Wallén sade
i går om den egentliga lärarutbildningen - didaktiken, pedagogiken osv. -
att det är den som är yrkesutbildningen, men det kan jag inte gå med på.
Vad skulle det då vara för idé att varva med ämnena, som man tycker är
så bra i den lärarutbildning som vi nu har? Det är ju både-och som utgör
lärarutbildningen. Därför blir det nog också möjligt att ha det så som det
kommer att bli i den parallella utbildningen, dvs. att man först läser sina äm-
nen och sedan ägnar sig åt 40-poängsutbildningen i didaktik och pedagogik.
Jag vill ta upp ett annat exempel, som visar att man inte utan vidare är
kvalificerad för att vara en bra lärare bara därför att man läser dessa ämnen.
Att studera psykologi bör ju leda till att man blir bra på att förstå sig på barn.
Jag skulle emellertid inte skriva under på att psykologbam är bättre uppfost-
rade eller att de har fått mer med sig hemifrån än andra barn. Det är inte
riktigt så enkelt.
I själva verket betyder det mycket för läraryrket att man har ett levande
intresse för människor och förmåga att fånga andras intresse när man under-
visar. Detta är någonting som man inte själv kan tillägna sig. En lärarutbild-
ning kan bidra till att förmågan förbättras, men det är också en fråga om
någonting som man bär med sig och utvecklar genom sina kontakter med
människor över huvud taget.
Innan jag slutar vill jag bara lyfta fram ytterligare två saker.
Jag skulle önska en bättre introduktion på fältet. Detta har nämnts i sam-
band med ett eventuellt lärarcertifikat. Jag skall inte ta upp den debatten nu.
Vi har hört att om det läggs fram ett sådant förslag, skall detta behandlas av
kammaren, och det är en utmärkt idé. Jag tror att en bättre introduktion för
den nye läraren på fältet är någonting som vi allesammans skulle kunna ställa
oss bakom, dvs. att man, när man kommer ut som ny lärare oberoende av
vilken utbildning man har, får sig tilldelat en eller ett par kolleger som har
ett särskilt ansvar under rektor. Jag tycker alltså att skolledaransvaret
mycket skall handla om det pedagogiska ansvaret, vilket naturligtvis har stor
betydelse för nya lärare. Att man under det första året får en samtalspartner
eller två, som man kan gå till med sina problem och som också ger aktiv
handledning är någonting som vi borde arbeta vidare på.
Till sist vill jag bara nämna en sak när det gäller fortbildning av lärare i
framför allt religionskunskapsämnet. Det har nämnts i propositionen att det
behövs en fortbildning, och det är en önskan som vid många tillfällen har
uttryckts från fältet. Det gäller inte minst kristendomsdelen i religionskun-
skapsämnet - det ämne som kanske mer än de flesta andra ämnen kräver att
man har en god utbildning för att kunna göra ämnet intressant och för att
känna att man har fast mark under fotterna, så att man på rätt sätt kan under-
visa i detta viktiga ämne.
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
11
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
Anf. 12 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Fru talman! Ny demokrati välkomnar proposition nr 75. Vi tycker att den
är en utomordentligt bra böljan. Den är så bra att vi valde att inte väcka en
massa motioner. De förändringar vi vill genomföra är så pass omfattande,
och vi hoppas att de kommer framgent. Men jag vill understryka att proposi-
tionen är en bra början.
Utbildningsminister Per Unckel höll i går ett utmärkt anförande. Det är
lätt att instämma helt och fullt i hans synpunkter. Därför skall jag inte upp-
repa det som han sade. Jag skall i stället ta upp några synpunkter och re-
flexioner ur en annan synvinkel.
Först vill jag kort konstatera att propositionen uppenbarligen var riks-
dagsårets höjdpunkt i utbildningsutskottet. Den utlöste ett sextiofemtal mo-
tioner. Fem å sex utskottssammanträden ägnades åt denna proposition. Dis-
kussionerna i utskottet var omfattande, vilket resulterade i det hittills tjock-
aste betänkandet under riksmötet.
Visst är detta en viktig fråga, men proportionerna i förhållande till andra
viktiga frågor gör att man sätter ett frågetecken. Elaka tungor talar om lärar-
nas dominans i riksdagen och i utbildningsutskottet och om cykelställsde-
mokrati - vad de nu kan mena med det.
Lena Hjelm-Wallén sade i går att skolsamhället är emot. Sedan kör man
en repris på det teaterstycke som sannolikt heter ”Revirpinkandets fröjder”
eller ”Konsten att utöva lobbying”. Detta teaterstycke börjar bli tröttande.
Det är monotont och mekaniskt. Vi har upplevt samma sak tre gånger under
detta riksdagsår: först komvux, sedan slöjden och nu lärarutbildningen. Un-
der föregående riksdagsår var det fråga om hemspråksundervisningen.
Lobbysignalen ljuder på Stora Essingen, där Sveriges lärarförbund har sitt
”headquarter”, huvudkontor. Föreställningen kan börja. Sedan skickas de
massproducerade breven ut, välformulerade och sällan underskrivna av per-
soner, utan bara utskickade som något slags allmänt gödsel. Det skickas vy-
kort och rings telefonsamtal. Posthögarna och papperskorgarna fylls. Grat-
tis, posten och televerket, ni har goda kunder i dessa lobbyorganisationer.
Dess värre är inte argumentationen särskilt högklassig. I all den post som
jag fick var det intelligentaste argumentet: Det finns en risk för att studen-
terna väljer den nya, alternativa utbildningen.
Betongsocialdemokratin under befäl av Lena Hjelm-Wallén skjuter trum-
eld med tungt artilleri. Varför? Jo, hotet och katastrofen står för dörren,
nämligen valfrihet och alternativ för studenterna. Inte ens partibrodern
Bengt Göransson, som också har varit utbildningsminister, förstår någon-
ting. Han frågar mycket riktigt i en debattartikel i Dagens Nyheter: Varför
är ni så låsta?
Jag skulle ha litet förståelse för denna låsning om förslaget hade gått ut på
att skrota den nuvarande lärarutbildningen, men det är ju inte vad det hand-
lar om. Det handlar om att erbjuda ett alternativ.
Diskussionen har gällt vilken utbildning som är bäst. Det borde vara en
självklarhet att djupa kunskaper är en absolut förutsättning för att kunna
utöva läraryrket. Tyvärr finns en tradition som går långt tillbaka i tiden då
kunskapsförakt rådde i den svenska skolan. Ett synsätt som det uppenbarli-
12
gen tyvärr finns företrädare för inom - som man väl får kalla den - betong-
socialdemokratin.
Lena Hjelm-Wallén säger att man i skolforskningen är enig om att det här
är den enda vägen. Jag skulle vilja citera en partibroder till Lena Hjelm-Wal-
lén. Han sade: ”Trams!” Och det är precis vad det är. Skulle det här vara den
enda vägen? Det brukar vara Socialdemokratin som just kritiserar en viss
statsminister för uttrycket ”den enda vägen”. När det gäller lärarutbild-
ningen skulle det här emellertid vara den enda vägen.
Diskussionen borde naturligtvis handla om målet med lärarutbildningen.
Rimligen är målet att få fram bra lärare. Vad menas då med bra lärare? En-
ligt Lena Hjelm-Wallén är det den som har gått den nuvarande lärarutbild-
ningen. Det är också trams. Lena Hjelm-Walléns pedagogiska grundsyn på-
minner om den lilla anekdoten i vilken läraren säger till föräldrarna: Jag har
lärt Kalle att vissla. Föräldrarna svarar: Vad konstigt, vi har aldrig hört ho-
nom vissla. Läraren svarar då i en överlägsen ton: Jag sade att jag hade lärt
honom att vissla, inte att han kan vissla.
Vad menas med en bra lärare? Svaret är komplext. Jag vill understryka att
det inte finns något enkelt svar. Ett slags praktisk enkel definition skulle
kunna vara att en bra lärare är den som skapar goda inlärningssituationer.
Egentligen borde en lärares yrkeskunskap mätas i vilka kunskaper eleverna
tillägnar sig och som de kan tillämpa.
Jag noterade i går att det i Lena Hjelm-Walléns skolsamhälle inte finns
några elever och föräldrar. Det finns bara lärare och anställda inom skolvä-
sendet. Vad tycker då de som alltsammans egentligen är till för, och som
verkligen borde utgöra skolsamhället, nämligen eleverna och deras föräld-
rar? De vet att det finns både bra och dåliga lärare.
Lena Hjelm-Wallén säger att vanlig och allmän skolforskning visar att lä-
rare måste utbildas varvat. Hon tar upp en parallell med bullbak och jäst,
vilken hon hört av en lärarkandidat. Denne menade att man inte kan slänga
in jästen i ugnen efter bullarna. Det är förvisso en insiktsfull lärdom, som
också några stycken av oss har erfarit.
Det är emellertid inte detsamma som att variation när man skall baka bul-
lar består i att välja mellan att antingen blanda mjölet med sockret eller sock-
ret med mjölet. För Lena Hjelm-Wallén är detta uppenbarligen variation.
Det är det inte är för oss. Jag konstaterar att Lena Hjelm-Walléns kokbok
sannolikt är världens tunnaste. I den finns det ett recept för bullar, ett för
kalops och ett för pölsa. I den finns inget recept för biffstek med lök och för
biff Rydberg. Alltsammans ersätts med ett enda recept för pytt i panna. Den
rätten skulle kanske kunna kallas mischmasch.
Vad menas då med en bra lärare? Jag känner till en person som rätt många
var ense om var en bra lärare i fysik. Han var filosofie studerande, garanterat
obehörig, utomordentligt kunnig och dessutom så fräck att han under optik-
lektionerna använde cigarrök i stället för enligt instruktionen kritdamm, för
att illustrera strålgången. Han tyckte instruktionen var trams. Naturligtvis
är det allvarligt förbjudet och omoraliskt att använda cigarrök, men ingen
kritiserade honom för hans agerande, och eleverna tyckte att han var en
utomordentligt bra lärare.
Det finns en bankskola i Linköping, i vars styrelse jag en gång satt. Vi i
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
13
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
styrelsen var förtvivlade. Ut från skolan kom elever som hade fått lära sig
sådant om bankväsendet som var aktuellt på 5O-talet. När vi tog upp detta
förhållande i styrelsen konstaterades sorgset att läroplanen måste följas. Att
verkligheten var helt annorlunda var att beklaga.
Det finns andra inspirerande källor. Skolan är faktiskt inte Sveriges i sär-
klass största utbildningsinstitution, utan försvaret. Det finns mycket kunska-
per att inhämta från försvaret. I försvaret ligger man långt framme när det
gäller pedagogik. Det gäller inte minst försvarets brevskola och försvarets
forskningsanstalt. Det finns mycket pedagogisk forskning som tyvärr ej når
skolans värld, eftersom den är isolerad. Sveriges försvar har Sveriges i sär-
klass största och bästa ledarutbildningsinstitut. Jag menar självfallet inte att
man skall flytta över utbildningen. Man kan däremot söka litet inspiration
till hur man kan skapa goda inlärningssituationer.
Diskussionen borde som sagt gälla vad som menas med bra lärare. Ett an-
nat kriterium på bra lärare är någon som kan upprätthålla bra disciplin, så
att det är tyst och lugnt i ett klassrum. Det är en nödvändig förutsättning för
inlärning. Man kan då konstatera att det uppenbarligen finns många lärare
som inte är bra. De klarar nämligen inte av detta, vilket de tillstår ganska
öppet.
En bra lärare har personlig auktoritet, god självkännedom och kan han-
tera gruppdynamik och relationer mellan elever och lärare. Ingenting av
detta lär man sig på lärarhögskolan. Man kan också konstatera att alla lärare
har minst 12 års erfarenhet av utbildning, skola och inlärning innan de börjar
på lärarhögskolan. De har ju gått i skolan som elever och rimligen lärt sig
ganska mycket. Vi tycker därför att diskussionen mer borde gälla kvalitets-
kontroll för att säkerställa en hög kvalitet i skolan. I det perspektivet är certi-
fikat, eller som vi kallar det, legitimation, en nödvändighet. Vi i Ny demo-
krati vill också införa censorer, som fortlöpande kontrollerar kvaliteten. Vi
anser också att det är självklart att eleverna skall vara med och bedöma kva-
liteten, eftersom de är bäst skickade att utvärdera själva undervisningssitua-
tionen.
Eleverna betalar priset för undermåliga lärare, och det är ett högt pris.
Det handlar ju om elevernas framtid. Man måste därför ta tag i detta pro-
blem, som alla vet finns. Det finns alldeles för många dåliga lärare. Frågan
är utomordentligt laddad, det vet jag. Jag har pratat i många lärarrum om
den här frågan, och lärarna blir väldigt tysta, de sänker rösten och erkänner
problemet men säger att man inte kan göra något åt problemet och att man
inte - som de säger - kan bli av med de dåliga lärarna. Synsättet att ”bli av
med” är rätt otäckt.
Min erfarenhet från näringslivet är att man tar hand om människor som
inte lyckas i sin arbetssituation. Man försöker kartlägga vilka sidor som är
deras starka, eftersom de sidorna uppenbarligen inte kommit fram i en situa-
tion där det inte går bra, och de här människorna hjälps till en annan utveck-
ling. Detta förfaringssätt borde vara självklart även i skolan.
Europas bästa skola måste få Europas bästa lärare. Utbildningen är en
mycket liten del när det gäller att få fram Europas bästa lärare. Det är många
vägar som leder till bra lärare, ju fler öppna vägar desto bättre. Självfallet
14
måste vi ha fortlöpande kvalitetskontroll och bra utvecklingsmöjligheter för
lärarna.
Vi måste även ha positiva awecklingsmöjligheter. I dag finns det praktiskt
taget ingen möjlighet för ambitiösa lärare att utvecklas vidare inom skolans
värld, varför de ofta väljer att lämna den och gå till näringslivet där möjlighe-
ter erbjuds. Naturligtvis kan man bli rektor, men då frångår man ju själva
läraryrket. Vi vill öppna fler karriärvägar i syfte att möjliggöra för andra i
det övriga yrkeslivet att komma till skolan, lika väl som vi vill att individuell
lönesättning skall vara en självklarhet.
Fru talman! Låt oss en gång för alla sätta punkt för 70- och 80-talets kun-
skapsförakt och flumpedagogik.
Anf. 13 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Fru talman! Jag satt här och blev både ledsen och arg efter Stefan Kihl-
bergs inledning. Han försöker ge en bild av utbildningsutskottets arbete och
liknar det vid en ”cykelställsdemokrati”, ett kafferep och en skock vilsna får
på grönbete. Det är en bild som jag definitivt vill att Stefan Kihlberg skall gå
upp på nytt i debatten och ta avstånd ifrån.
Det är möjligt att Stefan Kihlberg tycker sig vara rolig, och då på utskot-
tets bekostnad. Men jag tycker i vaije fall att han måste inse att denna rolig-
het tar udden av vad han sedan säger, eftersom man blir så blockerad av
detta. Det är både förakt och nedvärdering. Jag kände det personligen som
om han slog mig rakt i ansiktet. Är det detta som var meningen med Stefan
Kihlbergs anförande, har han lyckats. Om det inte var meningen, var då snäll
och ta avstånd från dessa ord.
Anf. 14 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Fru talman! Det var absolut inte min avsikt att förnärma Margitta Edgren.
Svaret ligger möjligen i det Margitta Edgren själv säger, nämligen att hon
blev så förnärmad och affekterad att hon blev blockerad.
Det är ingen hemlighet att vi i Ny demokrati är kritiska till riksdagens ar-
betsformer. Det var i princip vad jag sade, fastän på ett något annat sätt.
Anf. 15 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Fru talman! Jag är inte förnärmad. Jag är förbannad. Jag tycker att det är
två helt olika känslolägen. Enlig min uppfattning präglas arbetet i utbild-
ningsutskottet från båda sidor av bordet av saklighet, allvar, kompetens och
respekt för varandra. Det är minst av allt fråga om något slags ”cykelställsde-
mokrati”.
Anf. 16 SÖREN LEKBERG (s):
Fru talman! Jag tänker ta upp en fråga i detta tjocka betänkande, nämli-
gen lokaliseringen av lärarhögskolan i Stockholm. Det är en fråga som har
varit föremål för en omfattande diskussion under lång tid.
Jag vill först klargöra den inställning som Socialdemokraterna i Stock-
holms län har i denna fråga. Vi har från vår sida tålmodigt arbetat under
många år för att decentralisera den högre utbildningen och forskningen i
Stockholms län. Stockholms län är den största regionen i landet och har
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
15
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
16
ungefär en femtedel av landets befolkning. För att skapa goda betingelser i
detta län ter det sig då naturligt att försöka sprida den verksamhet som redan
finns i länet.
Vi kan inte begära att vi skall få ytterligare resurser utöver dem som folk-
mängden ger anledning till. Det är därför också naturligt att målmedvetet
arbeta för att sprida forskningen och utbildningen i länet. Vi tror nämligen
att decentralisering och mångfald är någonting som skapar kreativitet. Vi
kan också till vår glädje konstatera att den uppfattningen till fullo delas av
de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet. Samtidigt är det beklagligt
att samma uppfattning inte råder inom andra partier, även om det kanske
finns några enstaka undantag. Men de företrädarna har inte fått något infly-
tande över besluten, utan deras röster har klingat ohörda.
Vi kan nu se att denna fråga kommer fram till ett avgörande. Vi kan dess-
värre befara att lärarhögskolan kommer att försätta att brottas med det pro-
blem som varit orsaken till dessa långa diskussioner, nämligen mycket be-
svärliga lokalförhållanden. Det var detta som var utgångspunkten för diskus-
sionen om omlokalisering. Man ville ge lärarhögskolan ändamålsenliga mo-
derna lokaler sammanhållna i s.k. campusmiljö. Det var då som valet föll på
Södertälje.
Den dåvarande regeringen lade fram förslaget, och riksdagen begärde yt-
terligare utredningar. Sådana utredningar har gjorts. Tunga remissinstanser
tillstyrkte en lokalisering till Södertälje, men sedermera har regeringen stan-
nat för att man skall fortsätta att utnyttja de gamla lokalerna vid Rålambs-
hov.
Man talar nu också om att man skall utreda ett alternativ i Brunnsviken.
Då bör man samtidigt vara på det klara med att Brunnsvikensområdet är
ett av våra få historiskt unika områden i landet. Det handlar om den s.k.
Ekoparken, eller rättare sagt, 1700-talsparken. Här har riksdagen i andra
sammanhang uttalat sig för att man skall bevara detta område så långt det är
möjligt.
I detta sammanhang vill jag ställa en fråga till Larz Johansson. Han ankla-
gade Socialdemokraterna för att inte lägga fram några kostnadskalkyler för
Södertäljealternativet. Jag kan förstå att det är ett sätt för Larz Johansson
att smita undan debatten. Men vilka kostnadskalkyler finns för en fortsatt
verksamhet vid Rålambshov eller en eventuell nybyggnation vid Brunnsvi-
kensområdet?
Fru talman! Om nu riksdagen följer utskottsmajoritetens förslag kan man
på goda grunder utgå ifrån att lärarhögskolan i Stockholm, även om den
kommer att vara kvar som en enskild lärarhögskola, får leva kvar i bristfäl-
liga lokaler under lång tid framöver.
Jag vill därför för lärarhögskolans bästa yrka bifall till reservation 14.
Anf. 17 LARZ JOHANSSON (c) replik:
Fru talman! Jag noterar att Sören Lekberg försöker säga ungefär samma
saker som tidigare Lena Hjelm-Wallén, och därmed ge intryck av att det
skulle finnas en konsekvent och samfälld socialdemokratisk uppfattning om
lokaliseringen av lärarhögskolan.
Jag vill då fråga Sören Lekberg följande. Gav inte den socialdemokratiska
regeringen strax före valet förra året ett klart och entydigt besked om att det
förslag regeringen ville gå fram med var att dela lärarhögskolan, förlägga
vissa delar - förskollärarutbildning och tidigarelärarutbildning - till Söder-
tälje och låta resten vara kvar i Stockholm? Är det med sanningen överens-
tämmande? Om svaret på den frågan är ja, undrar jag vad det är som gör att
Socialdemokraterna nu i opposition radikalt har ändrat uppfattning.
När man har ändrat uppfattning på detta sätt, tycker jag att det är rimligt
att få ett besked om man åtminstone något så när har en uppfattning om vilka
investeringsbehov det är fråga om. Om detta skall vara ett realistiskt förslag
som skulle kunna gå att genomföra inom överskådlig tid, måste man veta
något om vad det kostar och var man skall ta pengarna ifrån.
Om riksdagen nu kan fatta detta beslut, menar jag att vi får ett klart be-
sked om lärarhögskolans fortsatta existens som en sammanhållen högskola
lokaliserad i Stockholm. Man kan då starta en målmedveten upprustning av
de nuvarande lokalerna och successivt ta i anspråk resterande delar av sjuk-
husområdet. På detta sätt kommer man under ett antal år, vilket vi är med-
vetna orn kommer att krävas, att kunna bygga upp en fungerande lärarhög-
skola med en relativt sammanhållen lokalisering.
De delar av ämnesundervisningen som för närvarande bedrivs vid univer-
sitetet, kommer naturligtvis även i fortsättningen att bedrivas där. Det skulle
inte vara möjligt med campusidéen i Södertälje.
Anf. 18 SÖREN LEKBERG (s) replik:
Fru talman! Larz Johansson argumenterar litet märkligt. Han har ju tidi-
gare tillhört dem som varmt har uttalat sig för decentralisering och spridning
av högskoleutbildning och forskning. Nu anlägger han rent kamerala syn-
punkter.
Jag har naturligtvis förståelse för kostnaderna. Men man bör då samtidigt
tala om vad det kostar att göra en upprustning, ombyggnad och utökning
vid Rålambshovsområdet. Det är också ett känsligt markområde i centrala
Stockholm. Men vi får inte något besked om vad det kostar att bygga nytt
vid Brunnsvikensområdet. Därför finns det inte någon anledning att vara så
upprörd över att man inte kan få några exakta besked om kostnaden vid en
lokalisering till Södertälje.
Den historiebeskrivning Larz Johansson har givit är något felaktig. Det är
riktigt att den socialdemokratiska regeringen i budgetpropositionen 1989
lade fram förslaget att lärarhögskolan i Stockholm skulle lokaliseras till Sö-
dertälje. Det är också riktigt att riksdagen sedan begärde ytterligare analy-
ser. Det tillsattes en särskild utredningsman, som kom fram till att utbild-
ningen skulle spridas i Stockholms län och att Södertälje var ett bra alterna-
tiv. Förslaget gick ut på remiss. Tunga remissinstanser som länsstyrelsen i
Stockholms län och Stockholms läns landsting tillstyrkte förslaget. Det blev
sedan föremål för en lång beredningsprocess i regeringskansliet.
Jag är i och för sig den förste att beklaga att beredningsprocessen drog ut
på tiden. Sedan redovisade utbildningsdepartementet i ett pressmeddelande
hur beredningen av frågan framskred. Det fanns inget förslag från den dåva-
rande socialdemokratiska regeringen om att 1989 års beslut skulle frångås.
Det här är den sanna historiebeskrivningen.
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
2 Riksdagens protokoll 199U92. Nr 121
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
18
Nu finns det en möjlighet att här ta ställning i frågan på ett sätt som skulle
vara bra från regionens synpunkt. Men jag konstaterar att Larz Johansson
har ändrat uppfattning och att han nu försöker kamouflera detta med olika
kamerala argument.
Anf. 19 LARZ JOHANSSON (c) replik:
Fru talman! Det är alldeles riktigt som Sören Lekberg säger att regeringen
lade fram ett förslag 1989. Utbildningsutskottet fann då förslaget så dåligt
underbyggt att det inte var möjligt att fatta något beslut.
Som Sören Lekberg har sagt har frågan stötts och blötts i utbildningsde-
partementet och i olika utredningar under åren fram till strax före valrörel-
sen 1991. Då kom det besked från den socialdemokratiska regeringen att ut-
bildningen vid lärarhögskolan skulle delas upp. Återigen skulle förskollärar-
utbildningen och lärarutbildningen för årskuserna 1-7 lokaliseras till Söder-
tälje - men inte resterande utbildning. Vad är det som gör att Socialdemo-
kraterna i oppositionsställning helt plötsligt har ändrat uppfattning och nu
varmt talar för den campusidé man under tre års tid inte hade förmåga att
lägga fram ett nytt förslag om till riksdagen?
Jag begär inte några exakta kostnadsberäkningar. Men jag vill veta om ni
på något sätt har gjort en uppskattning. Är det fråga om 1 miljard eller 2
miljarder kronor? På vilket sätt skulle detta finansieras?
Jag har i grunden inte ändrat uppfattning när det gäller behovet av att de-
centralisera utbildning och att använda utbildningsinsatser också som en
drivkraft i regional utveckling. Men de regionalpolitiska skälen får inte styra
när de utbildningspolitiska besluten fattas. Varje högskola skall naturligtvis
lokaliseras efter egna meriter. Att det därefter blir regionalpolitiska effekter
på köpet är självklart en fördel. De effekterna skall tas till vara. Men det
går inte att fatta utbildningspolitiska beslut enbart från en regionalpolitisk
ståndpunkt.
Jag tror att Sören Lekberg kan ge mig rätt i att de ekonomiska förutsätt-
ningarna att diskutera en investering i den storleksordningen tedde sig litet
annorlunda 1989 i förhållande till 1992. Jag tror också att Sören Lekberg in-
ser att förutsättningarna när det gäller finansieringen av en sådan stor inve-
stering har ändrats.
Anf. 20 SÖREN LEKBERG (s) replik:
Fru talman! Det pressmeddelande Larz Johansson talar om kom i septem-
ber 1991. Pressmeddelandet var inte från regeringen utan från departemen-
tet, och den pågående beredningsprocessen beskrevs i meddelandet. Det
fanns inte någon färdig proposition. Jag beklagar i och för sig att det inte
fanns någon proposition och att beredningen tog lång tid. Det fanns alltså
inget socialdemokratiskt förslag som innebar att man gick ifrån den uppfatt-
ning man hade 1989.
Larz Johansson talar nu mycket om ett nytt kostnadsläge osv. och att man
skall ha kvar förslaget om Rålambshovsparken. Där skall det ske en upprust-
ning osv. Det tyder på att lärarhögskolan i Stockholm visserligen kommer
att finnas kvar som en sammanhållen lärarhögskola, men det går inte att se
fram emot några större anslag till upprustning. Högskolan kommer av majo-
riteten att dömas till att få fortsätta sin tillvaro i splittrade och bristfälliga
lokaler. Jag beklagar detta. Det hade varit till stor fördel om högskolan så
småningom hade kunnat flytta över till moderna och ändamålsenliga lokaler
i en campusmiljö. Jag tror också att det hade varit samhällsekonomiskt lön-
samt.
Fru talman! Till sist konstaterar jag att Larz Johansson har övergett sin
tidigare uppfattning om decentralisering.
Talmannen anmälde att Larz Johansson anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 21 CHRISTINA LINDERHOLM (c):
Fru talman! Jag tycker att det är mycket angeläget att lärarhögskolan i
Stockholm äntligen får besked om sin framtid. Det kan riksdagen ge lärar-
högskolan i dag, vilket skulle vara av stort värde.
Det finns goda förutsättningar att skapa ett bra campus vid Rålambshov.
Stockholms stad har tagit fram underlag för en sådan utveckling. Jag tycker
att det finns skäl att titta närmare på det underlaget. Det är ett bättre alterna-
tiv än en samlokalisering med universitetet vid Brunnsviken.
Fru talman! Jag vill inleda mitt anförande med att citera ett avsnitt ur min
motion. Det är i sin tur ett citat ur UHÄ:s rapport 1986:32 om ny grundskol-
lärarutbildning.
”1 såväl propositionen”, alltså den om ny grundskollärarutbildning, ”som
utbildningsutskottets betänkande framhålls att lärarutbildningen skall om-
fatta alla delar av lärarens verksamhet. En mängd angelägna lärarkunskaper
anges. För att detta syfte med utbildningen skall kunna förverkligas är det
nödvändigt att ämnesstudiemas yrkesinriktning framträder tillräckligt tydligt.
En sådan inriktning mot läraryrket åstadkoms framför allt genom att ämnes-
studiema får en tydlig didaktisk karaktär och genom att ämnesstudier och
praktisk-pedagogisk utbildning varvas. I den lokala planeringen kan det vara
nödvändigt att utnyttja pedagogisk, metodisk och annan expertkunskap
också inom ämnesstudiemas ram. Därmed kan gränsen mellan ämnesstudier
och praktisk-pedagogisk utbildning hållas öppen.”
För mig är det här yttrandet fortfarande i högsta grad relevant. Det hand-
lar ytterst om vad som är bra för eleverna. Självfallet är ämneskunskaper
viktiga. Men det allra viktigaste är elevernas vilja, intresse och förmåga att
tillgodogöra sig de kunskaper som är nödvändiga för att de själva skall kunna
värdera och sätta in kunskaper och erfarenheter i ett användbart samman-
hang och tillämpa dem på olika sätt.
Elevperspektivet har fått låg prioritet i propositionen. Ändå är det för ele-
vernas skull vi skall skapa en ännu bättre skola.
Respekten för eleven är ett grundläggande förhållningssätt som måste ge-
nomsyra skolan. Det innebär alla elevers rätt att gå till skolan med glädje
och att få den undervisning som behövs utifrån de olika förutsättningar ele-
verna bär med sig. Det ställer krav på skolan när man formulerar den lokala
arbetsplanen och de pedagogiska mål man skall ha i förhållande till läroplan
och kommunal skolplan.
Det kräver vuxna i skolan, skolledare och lärare som samarbetar för att
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
19
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
tillsammans med elever och föräldrar nå de målen. Då krävs att lärarna har
stor trygghet i sin lärarroll, att ämneskunskaper, pedagogik och metoder
finns väl förankrade hos varje enskild lärare. Vuxna som samarbetar ger ele-
verna trygghet och underlättar inlärningen. Det är litet svårt att tro att en
lärare som fått pedagogik och metodik som en särskild kurs efter ämneskun-
skaperna kan ha samma insikt som den i vars utbildning detta ses i ett sam-
manhang.
All erfarenhet och även forskning, både i Sverige och andra länder, beto-
nar vikten av att pedagogik och metodik kopplas till ämneskunskaperna.
Därför är det något märkligt att innan det ens finns lärare som har gått den
reguljära grundskollärarutbildningen ute i undervisningen, och det därmed
inte har kunnat ske någon utvärdering av hur det fungerar i verkliga livet,
konstatera att det behövs en annan variant. Man underkänner faktiskt nå-
gonting som man ännu inte vet något om. Det rimliga vore att undersöka hur
något fungerar och göra eventuella förändringar innan man drar slutsatsen
att något annat behövs.
Jag konstaterar dock med tillfredsställelse att utskottet betonat några vik-
tiga saker, framför allt hur betydelsefulla lärarnas insatser är för eleverna
och att det är viktigt med förståelse för elevernas begreppsvärld och sär-
skilda behov. Utskottet har alltså något högre prioriterat elevperspektivet.
Utskottet betonar också att ämneskunskaperna som ges inom ramen för
den nu föreslagna utbildningen skall vara relevanta för undervisningen. Det
är bra.
Jag känner också ett behov av att påpeka att jag instämmer i att det skall
finnas fler ingångar till läraryrket. Det har jag också markerat i min motion.
Men enligt min uppfattning måste skolans behov av bra lärare som utgöra
grunden. Det finns redan i dag många som arbetar i skolan eller förskolan
som skulle vilja skaffa sig formell behörighet i läraryrket. I de fallen behövs
möjlighet att skaffa sig den kompetensen, vilket borde kunna ske på olika
sätt, bl.a. genom individuella studieprogram.
Det kan t.o.m. bli så, vilket också nämns i betänkandet, att lärare med för
få ämnen i sin utbildning kommer att få svårt att få jobb. Den enskilda skolan
kan inte alltid åstadkomma fulla tjänster åt lärare med för smal kompetens.
Jag kan inte se annat än att det förslag om lärarutbildning som riksdagen
nu skall ta ställning till innebär att man tar ett steg tillbaka. Dessutom kan
det t.o.m. bli så att elever luras in i en återvändsgränd, om de förleds att tro
att denna variant uppfyller de krav som kommer att ställas på framtidens
lärare. Det handlar inte om att begränsa studenternas rätt att välja - det vill
jag betona särskilt - utan om att tillgodose grundskolans elevers behov av
och rätt till en skola med kunniga och allsidiga lärare.
Det finns många tecken som tyder på att lärare behöver en bredare kom-
petens. Det behövs kunskaper om barns utveckling, om barn med särskilda
behov, kunskaper i att hantera olika krissituationer, förmåga att samarbeta
med vuxna, både andra lärare och föräldrar, kunskap om det enskilda samta-
lets funktion och om hur det skall få betydelsen av ett utvecklingssamtal som
kan utgöra ett stöd för eleven och som visar föräldrar hur de kan och skall
medverka i inlärningsprocessen. Förutsättningarna för att dessa krav skall
20
tillgodoses är bättre - inte helt bra, men bättre - i den reguljära lärarutbild-
ningen.
Fru talman! Trots att utbildningsutskottets betänkande nr 20 på några
punkter har närmat sig synpunkterna i min motion, tycker jag fortfarande
att min motion är bättre och bättre tillgodoser de krav eleverna har rätt att
ställa på sina lärare. Jag yrkar därför bifall till yrkandena 1-5 i min motion.
Anf. 22 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Fru talman! Jag har två frågor till Christina Linderholm. Jag kan instämma
i mycket av det hon säger. Eftersom hon pratar mycket om bra lärare skulle
jag vilja ha en precisering: Vad menar Christina Linderholm med en bra lä-
rare?
Den andra frågan lyder: Vilket konkret råd vill Christina Linderholm ge
föräldrar till barn som har lärare som inte är bra utan uppenbarligen och be-
visligen är dåliga?
Anf. 23 CHRISTINA LINDERHOLM (c) replik:
Fru talman! En bra lärare är, precis som jag sade i mitt anförande, en lä-
rare som har bredd och allsidighet. Jag frågade i går min dotter, som går sista
året i gymnasieskolen, vad en bra lärare är. - Hon svarade att det är en lärare
som är kunnig, lyhörd, som har förmåga att fånga upp stämningarna i klas-
sen, förmåga att lyfta de elever som är tysta och kanske inte vågar komma
fram med vad de tycker och vad de vill veta. Hon lyfte fram en mängd egen-
skaper hos en bra lärare. Samtidigt konstaterade hon att det kanske inte var
alla lärare som uppfyllde de kraven.
Jag kan instämma i att vi behöver flera bra lärare i skolan, lärare som upp-
fyller krav på en bredare kompetens och som har denna lyhördhet för ele-
verna. Men jag tror inte att man uppnår det enbart genom att ge mera äm-
neskunskaper. Jag tror att det behövs en större bredd. Det är därför jag har
väckt min motion och ställt de krav jag har framfört i talarstolen.
Anf. 24 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Fru talman! Jag tackar för det svaret och konstaterar att det är lätt att in-
stämma i den beskrivningen. Men jag konstaterar också att många av de fak-
torer som Christina Linderholm beskriver är personliga egenskaper som är
kopplade till personlig mognad. Det lär man sig inte, vare sig lärarutbild-
ningen är varvad eller ej. Det krävs betydligt mer.
Jag upprepar min andra fråga: Vilket konkret och handfast råd vill Chris-
tina Linderholm ge föräldrar med barn som har lärare som inte är bra?
Anf. 25 CHRISTINA LINDERHOLM (c) replik:
Fru talman! Självfallet krävs personliga egenskaper hos lärare. Jag tror
inte att man åstadkommer sådana med det förslag till lärarutbildning vi be-
handlar i dag. Det är helt andra värderingar och synpunkter som man måste
ha. Man måste kunna värdera eleverna under utbildningstiden. Det menar
jag att man har större möjlighet att göra i den reguljära lärarutbildningen än
om man kommer från universitetet och skall läsa de 40 poängen pedagogik.
Stefan Kihlberg frågar hur man skall göra som förälder för att bli av med
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
21
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
22
en dålig lärare - jag vet inte om Stefan Kihlberg använde det uttrycket i sin
replik, men han använde det tidigare i sitt anförande. Detta är en fråga för
lärare, skolledare och föräldrar gemensamt, som man måste våga ta i.
Man måste kunna diskutera möjligheter för lärare att få fortbildning, att
få ökade insikter om hur de själva skall agera för att utöka sin kompetens på
olika områden. Man skall också kunna säga att det inte är lämpligt för en
viss person att vara lärare; vederbörande får skaffa sig en annan utbildning.
Jag tycker att vi måste vara så raka mot eleverna att vi vågar säga att vissa
inte passar.
Talmannen anmälde att Stefan Kihlberg anhållit att till protokollet få an-
tecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 26 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Kammaren behandlar i dag ett betänkande om ny lärarutbild-
ning, dess dimension och lokalisering.
I den motion jag skall tala för finns tre yrkanden till förmån för högskolan
i Jönköping. Som jag tidigare vid upprepade tillfällen sagt anser jag att stats-
makterna på ett orättvist sätt snålar med resurser till denna högskola men
hoppas att en förändring skall vara i sikte - någon gång. Skolan förtjänar
detta. Jag vänder mig emot att inga av de 540 platser som skall inrättas lokali-
seras till Jönköping, och jag vill anföra följande skäl.
Lärarutbildningen vid högskolan i Jönköping har en lång tradition och
gott renommé. Utbildningen finns på grundskollärarlinjen årskurs 1-7 med
150 nybörjarplatser, på fritidspedagoglinjen med 60 nybörjarplatser och på
förskollärarlinjen med 120 nybörjarplatser.
Högskolans egentliga upptagningsområde för lärarutbildningar är stort
och befolkningsrikt och omfattar - förutom Jönköpings län - Skaraborgs och
norra Älvsborgs län. Inom detta upptagningsområde bor ca 1 miljon männi-
skor.
Inom upptagningsområdet finns väl utbyggda kommunikationer, och Jön-
köping som kommunikationscentrum får allt större betydelse. Studerande
kan i dag pendla mellan Jönköping och Skövde dagligen med tåg.
Lärarutbildarnas ämnesmässiga kompetens är hög; av 65 lärare är 17 lek-
torsbehöriga. Därutöver finns en fördjupad kompetens inom det specialpe-
dagogiska området.
Forsknings- och utvcklingsarbeten bedrivs inom olika profilområden där
forskarna också undervisar på grundutbildningarna.
Bra lärare leder till en hög rektrytering av studerande till högskolans lärar-
utbildningar. Lärarutbildningarna ligger i topp i landet vad gäller elevrekry-
tering, om man undantar storstadsregionerna.
Som exempel på den goda rekryteringen kan nämnas grundskollärarlin-
jen, årskurs 1-7. Den har under de första åren över hela landet dragits med
tomma platser på grund av lågt antal behöriga sökande. I Jönköping där-
emot kunde redan vid antagningen höstterminen 1990 samtliga 120 platser
fyllas, och höstterminen 1991 påbörjade över 150 studerande utbildningen.
Som enda utbildningsort utanför storstäderna fyllde Jönköping vid denna
antagning samtliga tilldelade 60 platser på fördjupningen i matematik och
naturorienterande ämnen. Jag framhåller detta mot bakgrund av att det i
propositionen klagas på att tillströmningen till lärarutbildningen varit ojämn
i landet och att direkta rekryteringsproblem för grundskollärarutbildningen
med inriktning på årskurs 4-9 med specialisering i matematik och natur-
orienterande ämnen funnits.
Vidare efterlyser vi i motionen ett snabbt förslag från regeringen angå-
ende vidareutbildning av förskollärare till grundskollärare, årskurs 1-7. Pla-
neringsarbetet för en dylik linje har pågått vid högskolan i Jönköping under
innevarande budgetår, och skolan ligger här väl framme. UHÄ bar för övrigt
föreslagit att denna utbildning i Jönköping skall få medel redan för budget-
året 1992/93.
Fru talman! Jag yrkar bifall till s-reservationerna utom reservation 16, där
jag har för avsikt att avstå i voteringen.
I detta anförande instämde Åke Gustavsson (s).
Anf. 27 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Fru talman! Frågan om lokalisering av lärarhögskolan i Stockholm är i
sanning en följetong. De första diskussionerna började redan för fem sex år
sedan. Redan 1987 gjordes vissa uttalanden av dåvarande utbildningsminis-
tern Lennart Bodström, som förordade ett campus i södra länsdelen. Så kom
1989 utredningen av Claes Elmstedt, som förordade att lärarhögskolan
skulle placeras i Södertälje. I budgetpropositionen 1989 föreslogs att lärar-
högskolan skulle lokaliseras till Södertälje. Det hade ju varit klädsamt om
Socialdemokraterna redan då hade intagit den ståndpunkt som de intar i
dag; i så fall hade elever och lärare vid lärarhögskolan redan nu kunnat ar-
beta i en funktionell och väl planerad skola.
Det är ju inte så, som någon sade i debatten tidigare, att förslaget var då-
ligt underbyggt när det det kom 1987. Sanningen är den att Socialdemokra-
terna inbördes var så oeniga att man inte kunde enas om det beslut som lades
fram i propositionen. I stället beslöt man att utreda ytterligare, och man har
fått en utredning som understryker att Södertälje är det bästa alternativet.
Fortfarande är oenigheten så stor att man bestämmer sig för en ny utred-
ning, och en departementspromemoria har na varit ute på remiss. Här kan
man faktiskt se att de pedagogiska villkoren och förhållandena i övrigt är
lika när man väger olika alternativ mot varandra. Däremot har man inte alls
lagt någon särskild vikt vid det regionalpolitiska inslaget. I de tidigare beslu-
ten har man begärt belysning av den inomregionala obalansen och betydel-
sen av ytterligare högre utbildning på Södertörn. Detta kommenteras ju
knappast i propositionen den här gången, trots att remissinstanserna betonar
att man behöver högskoleutbildning på Södertörn. Jag får säga att det är
märkligt att regionalpolitiska hänsyn inte skall tas i Stockholmsområdet, me-
dan det däremot är viktigt när det gäller andra län.
Nu föreslås alltså i propositionen att man skall se på området Haga-
Brunnsviken. Så sent som i november 1991 fattade regeringen beslut om att
de berörda kommunerna, dvs. Solna och Stockholm, måste redovisa natur-
vårdens och friluftslivets intressen i planeringen av området, innan man gör
någon ytterligare utbyggnad. Det gäller här ett redan högexploaterat om-
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
23
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
råde ute vid Frescati, där två tredjedelar av marken redan är tagen i anspråk.
Samtidigt har också universitetet berättigade utökningsbehov som inte är
tillgodosedda.
Den här utredningen kommer naturligtvis att dra ut på tiden ytterligare
fem sex år, till nackdel för de studerande och för lärarna vid lärarhögskolan
i Södertälje. Uppenbarligen har också den nuvarande utbildningsministern
gett efter för Stockholmskompisarnas påtryckningar.
Vad vi nu ser fram emot är åratal av förseningar. Kvaliteten vid lärarhög-
skolan i Stockholm sjunker ytterligare - för det är ju inte så att en skola som
finns på 14-15 adresser ligger i spjutspetsen av den pedagogiska utveck-
lingen på området. Dessutom finner vi att regionalpolitiken i Stockholms län
lämnas därhän.
När man ser till den reservation som socialdemokraterna har lagt fram,
skall man vara tacksam att de äntligen har insett behovet av att ta regional-
politiska hänsyn också i Stockholms län när förhållanden i övrigt är likar-
tade. Ett stöd till den reservationen innebär faktiskt att man ganska snart
skulle kunna starta bygget i Södertälje. Man förbättrar för eleverna, man
förbättrar utbildningens kvalitet och man stöder motverkandet av den regio-
nala obalansen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 14.
Anf. 28 LARZ JOHANSSON (c) replik:
Fru talman! Jag vill ta upp tre saker. Den ena är att jag tycker att Ylva
Annerstedt gjorde sig skyldig till ett anmärkningsvärt uttalande när hon på-
står att utbildningskvaliteten vid lärarhögskolan i Stockholm sjunker. Jag
undrar vad Ylva Annerstedt har för belägg för ett sådant påstående.
Den andra är ett konstaterande att när den dåvarande regeringen föreslog
den här lokaliseringen för riksdagen 1989, var det ett enigt utskott som sade
att vi inte kunde fatta beslut på grundval av det material som då förelåg,
eftersom det var för bristfälligt för att fatta ett sådant viktigt beslut på.
Den tredje är en fråga till Ylva Annerstedt. Har hon talat med den folk-
partistiska finansministern om utrymmet för en investering av den här storle-
ken?
Anf. 29 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Fru talman! Det är självklart att en lärarutbildning som har sin undervis-
ning spridd på så många ställen som lärarhögskolan i Stockholm, får vidkän-
nas en bristande kvalitetsutveckling, i motsats till vad andra lärarhögskolor
har. Vi behöver bara tala med de människor som arbetar inom området för
att få veta att lärarhögskolan i Stockholm inte ses som den goda förebild som
den skulle kunna vara med den goda personal som den har.
Ibland krävs det faktiskt också fysiska förutsättningar för att man skall
kunna ha det samarbete, den samundervisning och den samverkan som lä-
rarutbildningarna kräver i dag. Det är inte fysiskt möjligt att åstadkomma
detta i Stockholm med den organisation och de dåliga lokaler som man har.
När det sedan gäller det föregående beslutet, var man så oenig att det inte
gick att åstadkomma någon majoritet för att fatta ett beslut, inte ens bland
24
dem som hade majoriteten vid det tillfället. Därför hamnade man på den
ståndpunkten att begära ytterligare utredning.
Att begära en ny utredning är faktiskt ingen ny modell för att förhala ett
beslut. Det är precis vad som har hänt i den här frågan. Den ena gången
efter den andra begär man nya utredningar, trots att man har mycket goda
förutsättningar att fatta beslut på grundval av de utredningar som finns. Jag
vill inte precis påstå att den senare utredningen har gett speciellt mycket till
de informationer vi redan tidigare hade.
Anf. 30 LARZ JOHANSSON (c) replik:
Fru talman! Det som i det förra inlägget var en sjunkande kvalitet har nu
blivit en bristande kvalitetsutveckling, och det är självklart säger Ylva An-
nerstedt. Jag tycker inte alls att det på något sätt är självklart. Jag vill påstå
att lärarhögskolan i Stockholm har en hög kvalitet i sin utbildning. Det krävs
nog litet mer än rykten för att göra den här typen av uttalanden i Sveriges
riksdag, Ylva Annerstedt.
Dessutom konstaterar jag, eftersom jag inte fick något svar på frågan, att
samtalet med finansministern nog har uteblivit. Jag rekommenderar Ylva
Annerstedt att ta ett sådant samtal.
Anf. 31 VIOLA FURUBJELKE (s):
Fru talman! I propositionen om lärarutbildning som är orsak till det betän-
kande som nu diskuteras, föreslås att de nuvarande 21 linjebundna utbild-
ningarna ersätts av 9 examina. Utbildningslinjer som inte gillas av rege-
ringen har den försökt göra sig av med på två olika sätt. Antingen har man
frankt deklarerat att de skall läggas ner, det har bl.a. drabbat utbildningslin-
jen för grundvuxlärare, eller också, och det är ett något mer raffinerat sätt
att göra sig av med en utbildningslinje, försöker man tiga ihjäl den genom
att låtsas att den inte finns och över huvud taget inte omnämna den i proposi-
tionen.
Den senare strategin försökte regeringen använda sig av för att göra sig av
med folkhögskollärarlinjen. Det är en utbildning som startade 1970 i Linkö-
ping som en särskild utbildning inom ämneslärarlinjen. Nu var dess bättre
flera riksdagsledamöter uppmärksamma och protesterade mot regeringens
förslag i motioner. Tillsammans med Lars Stjernkvist har jag också i en mo-
tion till utbildningsutskottet krävt att folkhögskollärarlinjen framgent skall
vara en särskild linje och att man skall utbilda folkhögskollärare med särskilt
examensbevis. Jag är tacksam över att utbildningsutskottet var klokare än
regeringen och tillstyrkte motionen i denna del.
Tyvärr räckte inte samsynen till att inse värdet av motionens andra del som
handlar om grundvuxlärarutbildningen. Den borgerliga utskottsmajoriteten
ställer sig bakom regeringens förslag och motiverar avvecklingen av grund-
vuxlärarutbildningen med att vuxenutbildning till största delen ställer
samma krav på kompetens som grundskoleundervisning. Vidare hänvisas till
att rekryteringen till utbildningen har varit svag. Vi kan naturligtvis inte ac-
ceptera att rekryteringsproblemet utgör skäl för nedläggning. Det rimliga är
ju i stället, om man tycker att vuxenutbildning är viktigt, att stimulera rekry-
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Lärarutbildningen
25
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Ändrat huvud-
mannaskap för
särskolan och
särvux m. m.
teringen med offensiva åtgärder. Man behöver inte vara skolmänniska för
att inse att vuxenutbildning ställer mycket speciella krav på lärarna.
Det är bl.a. den insikten som ligger bakom att de har byggt upp en särskild
kompetens på vuxenutbildningsområdet i Linköping. Där har de samlat all
kompetens i ett vuxenutbildarcentrum. De har också landets enda professur
i vuxenpedagogik. Förslaget att lägga ned grundvuxutbildningen utgör ett
hot mot den roll som Linköping spelar på vuxenpedagogikens område. Vi
har i vår motion utvecklat motiven för bevarande av grundvuxlärarutbild-
ningen. Jag skall inte upprepa dem här. I en reservation från Socialdemokra-
terna återfinns många fler kloka ord som motiverar ett avstyrkande av rege-
ringens förslag om avveckling av den här utbildningslinjen.
Fru talman! Sammanfattningsvis har jag begärt ordet för att tacka utbild-
ningsutskottet för tillstyrkandet vad avser folkhögskollärarutbildningen. Jag
beklagar att den borgerliga majoritetens klarsyn inte också omfattade grund-
vuxlärarutbildningen. Jag instämmer till fullo i den socialdemokratiska re-
servationen nr 9. Vid en eventuell votering kommer jag att trycka särskilt
hårt på nejknappen till förmån för just denna reservation.
Anf. 32 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! För att inte ordningen skall rasa ihop alldeles skall jag be att
få korrigera mig och bara yrka bifall till de reservationer som den socialde-
mokratiska talesmannen i utskottet har yrkat bifall till. Jag vidhåller att jag
kommer att avstå vid voteringen som avser reservation nr 16.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UbU23 Riksbankens jubileumsfonds verksamhet under år 1991 (re-
dog. 1991/92:6).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 12 §.)
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UbU28 Ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m.
(förnyad behandling).
Anf. 33 INGER LUNDBERG (s):
Fru talman! Det blev inget ställningstagande till förmån för föräldrarnas
rätt att själva besluta om sina barns skolgång, när utbildningsutskottet fick
chansen att pröva betänkandet om särskolan på nytt. Inte heller blev det nå-
gon djup diskussion eller en djup analys av en fråga som är utomordentligt
viktig för många människor.
Detta trots att utskottets talesman i samband med återremissen i kamma-
ren lovade att pröva föräldrarnas möjlighet till valfrihet med största ödmjuk-
het och trots att kds ordinarie representant i utskottet försäkrade kammaren
om att hon skulle stödja sin motion och därmed föräldrarnas rätt till valfri-
het. När beslutet skulle prövas i utskottet svek kds. Då var hänsynen till re-
geringen starkare än övertygelsen.
Riksdagen tog våren 1991 viktiga principbeslut om valfrihet, om rätten för
föräldrarna att själva avgöra vilken skola de skall välja för sina barn. I dag
gäller den rätten alla barn, utom de utvecklingsstörda.
Vi har fått många brev och telefonsamtal sedan riksdagen behandlade sär-
skolebetänkandet förra gången. Oroade och kränkta föräldrar har bett ut-
skottets majoritet att tänka om. Varför skall de inte ges samma förtroende
som andra föräldrar?
I ett brev, som har nått oss alla i riksdagen, vädjar riksförbundet FUB till
oss om att låta föräldrarna själva bestämma om sina barns skolgång. De be-
tonar att de är oerhört angelägna att ta till vara all den sakkunskap och erfa-
renhet som finns om utvecklingsstörning, inte minst inom skolans värld.
I en artikel i Göteborgs-Posten skriver Jonathan Falck: ”Om det är några
föräldrar som har god kännedom om hur deras barn fungerar så är det för-
äldrar till utvecklingsstörda barn.” De har tvingats till ett starkt engage-
mang, eftersom barnen behöver dem mer än andra.
Risken är uppenbar att utskottsmajoritetens agerande kan leda till att sär-
skolans fina verksamhet misskrediteras. Den är till för de utsatta barnens
skull. Den skall ses som en plusresurs, något viktigt för barnen, inte något
som föräldrar och barn skall tvingas in i.
Christina Linderholm framhöll i sin motion och i sitt fina inlägg vid kam-
marens första behandling av ärendet att ger man föräldern ansvaret att välja
mellan särskola och grundskola, då tar hon eller han också ansvaret. Har vi
det yttersta ansvaret, gör vi också en djupare analys än om vi bara slåss mot
väderkvarnar i form av välmenta samhällsrepresentanter.
Fru talman! Mycket starka argument talar för att föräldrarna skall ges det
yttersta ansvaret också här. Det är mycket sannolikt att det faktiskt finns en
majoritet i kammaren som stödjer förslaget i s-reservationen. Ändå finns det
en stor risk för att den kommer att röstas ned i dag. Skälet är regeringspar-
tiernas omutliga lojalitet mot regeringen. Det här är kanske inte heller, Ste-
fan Kihlberg, en fråga som Ny demokrati står på ölbackarna och håvar in
poäng på.
När vi behandlade betänkandet den 6 maj framhöll Ingrid Näslund, som
är kds representant i utskottet, att man inte skall politisera djupt mänskliga
frågor så att man inte kan stå för sin övertygelse. Ändå svek Ingrid Näslund
och kds-gruppen sin övertygelse när man kom till utskottet. Vad var det
egentligen som hände? Det är så svårt att förstå varför det som var överty-
gelse i kammaren inte längre betydde något när frågan kom tillbaka till ut-
skottet.
Jag kan ha respekt för att en regering lägger band på sina företrädare när
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Ändrat huvud-
mannaskap för
särskolan och
särvux m.m.
27
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Ändrat huvud-
mannaskap för
särskolan och
särvux m. m.
28
det gäller den ekonomiska politiken. Men det är nytt att riksdagen inte skall
få ange inriktning och principiella förändringar i regeringsbeslut. Nog var
Lena Hjelm-Wallén ett statsråd med pondus, och inte var Göran Persson el-
ler Bengt Göransson de mest försynta företrädarna för socialdemokratin,
men inte kunde de utesluta att riksdagen hade en annan uppfattning än de i
viktiga principfrågor. Och inte blev deras pondus mindre av att besluten blev
bättre efter en riksdagsbehandling.
Nu verkar det som om politiken har övergått till att bli någon sorts för-
handlingsuppvisning: Det här får Moderaterna. Det här tillgodoser vi Folk-
partiet med. Det här är en centerfråga, som ingen får röra. Och här har kds
haft framgång. Det är farligt, för då cementerar man besluten innan de når
ut till debatt. Då låser man sig för nya fakta och nya synpunkter.
Någon gång reagerar en centerpartist eller folkpartist och säger sitt hjärtas
mening eller står för sin övertygelse. Så agerade Christina Linderholm när
betänkandet behandlades förra gången här i kammaren.
För kds verkar det inte gälla. Här räddar man hellre regeringens prestige
än står för sin övertygelse. Kanske anger partiordföranden tonen, och Ingrid
Näslund och andra kds:are följer efter. Man säger sig ha vunnit valet på en
sympatisk framtoning. Gäller sympatin bara regeringskollegerna? Är det
inte någon gång mer sympatiskt att ta strid för frågor där man har en överty-
gelse? De stora orden om att vi inte skall låsa oss politiskt och om att följa
sin övertygelse blir just bara ord när kds:arnas samvete sätts på prov.
Fru talman! Vi socialdemokrater menar att handikappade barns föräldrar
skall ha rätt att välja - precis som andra. Jag yrkar bifall till Socialdemokra-
ternas reservation nr 1 vid mom. 6. Jag vädjar till ledamöterna i kammaren
att ta konsekvenserna av riksdagens uttalande om valfrihet för föräldrar och
barn.
Jag yrkar samtidigt bifall till Socialdemokraternas reservation nr 2 vid
mom. 15 i betänkandet. Vi står som tidigare fast vid vår bestämda mening att
konsulentverksamheten för flerhandikappade utvecklingsstörda barn måste
säkras.
Anf. 34 JAN JENNEHAG (v):
Fru talman! Jag kan instämma i Inger Lundbergs anförande. Det som hon
tog upp är det som också vi tycker är viktigt.
Självklart står Vänsterpartiet bakom den meningsyttring som är avgiven
till betänkandet. Jag yrkar inte bifall till den, för jag tror att det uppskattas
om vi kan minska antalet voteringar en dag som denna. Jag står också bakom
det som Inger Lundberg sade när det gäller de socialdemokratiska reserva-
tionerna 1 och 2.
Det brev som Inger Lundberg hänvisade till har uppenbarligen alla riks-
dagsledamöter fått. Vi får många brev och vi får många telefonsamtal, men
det här brevet är kort och utomordentligt lätt att förstå. Innebörden är sol-
klar, likaså slutsatsen för den som menar att det finns krafter i samhället som
måste ta till vara deras intressen som har det sämst.
Sällan kan man finna en grupp som så väl framstår som mottagare av vår
solidaritet och vår praktiska möjlighet att snabbt - faktiskt omedelbart - till-
godose ett behov för just den gruppen.
Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna är natur-
ligtvis inte bara en särgrupp som kämpar för sina egoistiska intressen, utan
det är också ett utflöde av den solidaritet som vi i många andra sammanhang
ger uttryck för här i kammaren. Det finns i dag ett utomordentligt väl valt
tillfälle att visa denna solidaritet.
Anf. 35 CHRISTER LINDBLOM (fp):
Fru talman! Sedan den förra behandlingen av detta betänkande i kamma-
ren har jag och - som vi har hört tidigare här - många andra haft ännu fler
kontakter om särskolan. Själv har jag talat med föräldrar, läkare, särskollä-
rare, andra lärare och många andra grupper.
Några av oss i kammaren hade för någon vecka sedan också förmånen att
få vara med i en mycket bra och konstruktiv konferens med yrkesvalslärare
inom yrkessärskola och specialskola.
Som jag sade i den förra debatten - jag vill upprepa det här - känner jag
en mycket stor ödmjukhet i frågan om vem som skall ha det primära ansvaret
för prövningen av om en elev skall tas emot i särskolan.
Det är en mycket sammansatt och bitvis motstridig bild man får av skol-
gången för barn med intellektuella handikapp. Lyckade integreringar i den
ordinarie skolan rapporteras liksom lyckade särskoleplaceringar och natur-
ligtvis också misslyckade placeringar av båda slagen. Detta är självklart av
den anledningen att handikapp av olika slag är mycket individuella - det
finns kanske ingenting som är så individuellt som just ett handikapp.
Målet är att alla barn skall kunna gå i den ordinarie skolan, men det är
helt uppenbart att särskolan fyller en mycket stor uppgift för många barn
med handikapp. Där finns samlade resurser när det gäller särskild utrustning
och speciell pedagogisk kunskap, och med detta kan man skapa en god skol-
miljö för barn med särskilda behov.
Föräldrar till barn med handikapp känner sina barn och deras behov
mycket väl, ofta bättre än föräldrar till barn utan handikapp. Merparten av
föräldrarna skaffar sig genom sitt engagemang mycket information om sitt
barns handikapp. Men det är inte självklart att alla föräldrar känner till vilka
resurser och möjligheter som just särskolan kan erbjuda.
Alla föräldrar med intellektuellt handikappade barn skall ges en god infor-
mation om detta. Samtidigt som man informerar föräldrarna om vad skol-
gång i särskola kontra skolgång i ordinarie skola innebär diskuterar föräldrar
och kommun vad som är lämpligaste skolgång för just deras barn.
Det naturliga är att föräldrarnas önskemål tillgodoses, vilket lagen inte
heller reser några hinder för. Det är en självklarhet att kommunen i dessa
diskussioner skall visa stor respekt och generositet mot föräldrarna och så
långt det bedöms möjligt tillgodose deras önskemål. Men utskottets majori-
tet anser att kommunen som huvudman för all skolverksamhet skall ha ini-
tiativet och ansvaret för att pröva om ett barn skall tas emot i särskola eller
i ordinarie skola under sin skolpliktstid.
Detta innebär inte, som sagts i debatten, ett omyndigförklarande av för-
äldrarna, men det är en garanti för att alla föräldrar får den information som
krävs för ett bra beslutsunderlag.
Som en följd av återförvisningen till utskottet har nu till betänkandet fo-
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Ändrat huvud-
mannaskap för
särskolan och
särvux m.m.
29
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Ändrat huvud-
mannaskap för
särskolan och
särvux m.m.
gats en passus, enligt vilken utskottet väntar sig att regeringen uppmärksamt
följer utvecklingen när det gäller hur föräldrar och skola samverkar för att i
elevens intresse välja den för eleven bästa skolformen.
Skulle det visa sig att samspelet mellan kommunens skolansvariga och för-
äldrarna inte fungerar och att föräldrarna därmed har svårt att hävda sina
berättigade önskemål, måste naturligtvis åtgärder vidtas. Jag vill dock upp-
repa vad jag sade i den förra debatten, nämligen att ingen lagstiftning i värl-
den kan utformas så att man helt undviker konflikter. I dessa konflikter
drabbas alltid barnen värst.
Jag vill också upprepa en annan sak: Ge kommunerna chansen att göra en
bra särskola bättre, att få lösa uppgiften att överta huvudmannaskapet på ett
så bra sätt som möjligt! Redan i dag fungerar samspelet mellan samhälle och
föräldrar mycket bra i de allra flesta fall.
Så vill jag ta upp en annan sak. Efter den förra debatten den 7 maj före-
kom i våra stora dagstidningar formuleringar som kunde tolkas så, att jag
skulle betrakta merparten av föräldrarna till särskoleeleverna som missbru-
kare av olika slag - en fullständigt absurd tolkning av ett replikskifte. Upp-
rörda föräldrar har självfallet hört av sig, och det har även förekommit tid-
ningsinsändare där man hänvisar till just dessa tidningsreferat.
Själv blev jag också mycket upprörd när jag läste artiklarna. Jag må ha
uttryckt mig oklart, men läser man protokollet från debatten den 7 maj är
det helt obegripligt hur det som sades kan ligga till grund för dessa milt sagt
generaliserande formuleringar.
I likhet med föräldrar till elever i andra skolformer har en del särskoleele-
vers föräldrar problem, men det handlar om undantagsfall. Att vara ett barn
med handikapp och samtidigt sakna stödjande föräldrar gör det dubbelt
tungt för dessa barn, och därför behöver de i högsta grad samhällets stöd.
Det är också viktigt att framhålla att lagen inte bara avses skydda barn
med socialt svaga föräldrar. De har i många fall stöd i annan lagstiftning.
Men även runt handikappade barn med socialt väl fungerande föräldrar kan
oenigheter uppstå i bedömningen av barnets kapacitet, utvecklingsmöjlighe-
ter och behov.
Jag har själv talat med föräldrar som krävt och fått en plats i grundskolan
för sitt barn med handikapp och som efter något eller några år insett att bar-
net skulle få ett bättre stöd i särskolan med dess speciella resurser. De känner
därmed att barnet så att säga måste bötja om.
Det måste alltid vara barnets rätt som hävdas och inte samhällets eller för-
äldrarnas. Dessa bedömningar är naturligtvis mycket grannlaga och svåra,
men principen om barnens rätt måste ändå hävdas, och det är kommunens
uppgift att som huvudman för skolverksamheten i kommunen se till att kon-
frontationer i möjligaste mån undviks och - som jag har sagt tidigare - ha en
generös och stödjande attityd mot föräldrarna till handikappade barn, vilka
lägger ned massor med kärlek, tid och engagemang för att skapa så goda
förutsättningar som möjligt för sina barn.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betänkandet UbU
28 och yrkar samtidigt avslag på reservationer och meningsyttringar.
30
Anf. 36 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Vi är naturligtvis helt överens om att särskolan behövs och
att särskolan har stora kvaliteter, Christer Lindblom. Det är inte det reserva-
tionen handlar om. Den handlar om var det som Christer Lindblom kallar
för det primära ansvaret skall ligga, vem som ytterst skall få fatta besluten.
Vi är helt eniga om att barnen är olika. Det finns olika behov. Vissa barn
trivs bättre i särskolan, andra i grundskolan. Men varför skall föräldrarna
inte få göra den bedömningen när alla andra föräldrar får göra bedömningen
för sina barn?
Christer Lindblom säger att föräldrarna inte vet vilka resurser som finns.
Men det finns ett krav att det för barn med särskilda behov skall finnas en
elewårdskonferens, det finns en skyldighet för samhället att informera och
ge så mycket kunskap som möjligt till föräldrarna. Jag tror, Christer Lind-
blom, att det blir färre konflikter om föräldrarna myndigförklaras.
Det är inte så att föräldrar till utvecklingsstörda barn har svårare att fatta
beslut än andra. Naturligtvis kan det någon gång hända att man är litet för
optimistisk när det gäller barnets möjligheter till placering i grundskola, på
samma sätt som samhället i dag gör felbedömningar. Men är det då inte vik-
tigt att man tillsammans får gå igenom barnets situation och att föräldrarna
ytterst får ta ansvaret? Riksdagen fattade principbeslut om det när det gällde
alla andra barn 1991 - varför får det inte gälla de utvecklingsstörda barnens
föräldrar?
Anf. 37 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:
Herr talman! Jag vill en gång till betona att den paragraf som vi nu diskute-
rar inte på något sätt omyndigförklarar några föräldrar. Det är en mycket
enkel skrivning i den paragrafen, som är hämtad från en tidigare lagstiftning,
en lagstiftning som gällde när landstinget var huvudman.
Jag vill upprepa vad jag sade tidigare, nämligen att det i de allra flesta fall
fungerar utomordentligt bra och att man löser det här i god samverkan mel-
lan elever, föräldrar och samhälle. Jag tycker att kommunerna skall få chan-
sen att göra en bra särskola bättre, att utveckla det här samarbetet, samtidigt
som vi - som vi har skrivit i betänkandet - har en skärpt bevakning av att
detta verkligen fungerar bra och, om det inte skulle göra det, går in och för-
söker göra korrigeringar.
Anf. 38 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Formellt är inte föräldrarna omyndigförklarade, men att jag
använde det begreppet beror på att många föräldrar har sagt att man upple-
ver det så; det känns som om man inte hade förtroende.
Christer Lindblom hänvisade till den gamla lagstiftningen. Och det är en
gammal lagstiftning. Det har hänt mycket när det gäller synen på valfrihet
på senare år. Riksdagen bytte 1991 perspektiv när det gällde alla andra för-
äldrar och markerade valfriheten starkare än tidigare lagstiftning gjorde.
Varför då inte byta perspektiv för de utvecklingsstörda barnens föräldrar?
Anf. 39 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker att det vore lyckligt om vi både i den här debatten
och i andra debatter som rör de här sakerna kunde komma ifrån utgångs-
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Ändrat huvud-
mannaskap för
särskolan och
särvux m.m.
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Ändrat huvud-
mannaskap för
särskolan och
särvux m.m.
32
punkten att det skall vara en konfrontation mellan föräldrar och samhälle.
Jag tycker att man skall utgå från det samarbete som redan i dag fungerar
mycket bra och som jag tror att man ytterligare kan utveckla med kommu-
nen som ny huvudman för särskolan.
Anf. 40 CHRISTINA LINDERHOLM (c):
Herr talman! Jag delar inte Christer Lindbloms inställning när det gäller
föräldrarnas rätt till inflytande, i dag lika litet som för ett par veckor sedan.
Men för att inte upprepa saker och ytterligare ta riksdagens tid i anspråk vill
jag bara hänvisa till det anförande jag då höll.
Men, herr talman, jag har en fråga och en vädjan till de ärade ledamöterna
av riksdagen. Frågan är: Är det bara i opposition som man vill stödja ett
faktiskt medinflytande för föräldrar? På mig verkar det som om det var så.
Folkpartiet har under lång tid hävdat föräldrarnas rätt att ta ansvar och
vara delaktiga. Moderaternas krav på frihet för den enskilde och valfrihet
är välkända. Centern står också för valfrihet och ansvarstagande. Kds har
motionerat om föräldrarnas rätt till avgörande inflytande. Men i regerings-
ställning vågar man inte lita helt på sina åsikter.
Med Socialdemokraterna är det tvärtom. När ni hade regeringsmakten
stod inte kraven på ett reellt föräldrainflytande i förgrunden. Nu i opposition
har ni intagit en annan och bättre ståndpunkt.
Men vore det inte dags att lägga prestigen åt sidan i en sådan här fråga,
som inte är avgörande för om regeringar står eller faller, för landets väl och
ve eller ekonomiska framtid? Det här är en fråga som är av avgörande bety-
delse för en grupp föräldrar.
Så till min vädjan. För omkring 11 000 barns skull, ge deras föräldrar en
chans! Det handlar om barnens möjlighet till utveckling efter sina förutsätt-
ningar. Föräldrarna kan barnen - de har blivit experter på just det egna bar-
nets handikapp. Med ett beslut i dag som ger regeringen i uppdrag att åter-
komma till riksdagen med ett förslag om ett avgörande inflytande för föräld-
rar ger vi samarbete och samverkan en reell chans. Det är barnen värda.
Därför är min slutsats att riksdagens ledamöter bör stödja reservation 1 i
betänkandet. Det är den bästa insats vi kan göra när utskottet inte har kun-
nat komma överens.
Anf. 41 INGRID NÄSLUND (kds):
Herr talman! Naturligtvis skulle vi när vi kommer till vissa frågor önska
att riksdagsarbetet fungerade på ett annat sätt - att vi fick utrymme för all
vår inlevelseförmåga i olika människors situationer och fick känna den inle-
velsen ända in i hjärteroten och att vi inte politiserade en fråga som berör
människor så oerhört djupt.
Jag står naturligtvis fast vid allt det som jag sade i kammaren förra gången
den här frågan behandlades. Jag anser det fullständigt orimligt att vi inte ger
också dessa föräldrar möjlighet att få sista ordet när det gäller barnens skol-
gång. Alla barn måste gå i skola i vårt land. Vi har ett obligatorium, och det
är naturligtvis en förmån.
Jag undervisade under en tid i Zaire, och där visste man verkligen att det
var en förmån att få gå i skolan. Jag tänkte faktiskt på utvecklingsländerna
också i det här sammanhanget. Ingenstans är det lättare att acceptera att
barn av alla de slag, också med olika typer av handikapp, går i skola tillsam-
mans. Där har vi någonting att lära.
Men nog skulle vi väl önska att vi kunde ge den här rätten till alla föräldrar.
Per Unckel sade i går i utbildningsdebatten, på tal om den proposition vi
skall fatta beslut om i nästa vecka och som gäller fristående skolor: Makten
överflyttas till elever och föräldrar. Detta har verkligen varit något som Mo-
deraterna, Folkpartiet, Centern och kds har arbetat för - vi för vår del utan-
för riksdagen - under många tiotal år.
Socialdemokraternas intresse för frågan är däremot tämligen nyvaknat,
och det gäller inte bara särskolebarnen och deras föräldrar. Socialdemokra-
terna har minsann haft många år på sig att göra någonting i den här frågan,
men det är först nu när de har hamnat i opposition som de tar sig ton, och
jag skulle närmast vilja betrakta det som hyckleri att de nu tar sig en sådan
ton och nedvärderar alla andra ställningstaganden i frågan. Socialdemokra-
terna har haft gott om tid på sig - år efter år - att lägga fram propositioner
både om vanliga föräldrars rättighet att välja skola för sina barn och om
dessa möjligheter för den här gruppen av föräldrar, men Socialdemokra-
terna har ingenting gjort. Det var först förra året, när Socialdemokraterna
inte längre befann sig i majoritetsställning, som det äntligen blev ett beslut
som jämnade vägen för det beslut vi nu skall fatta om fristående skolor. Först
då kom beslutet om att föräldrar skulle ha rätt att välja skola. Och nu när vi
i nästa vecka skall fatta beslut om fristående skolor har Socialdemokraterna
på allt sätt motarbetat att de fristående skolorna skall få de ekonomiska för-
utsättningar som gör att det verkligen blir en reell frihet för föräldrar att där-
vidlag kunna välja för sina barn. Jag har därför litet svårt med er trovärdig-
het i den här frågan.
För min egen del står jag naturligtvis fast vid min åsikt att också föräld-
rarna till dessa barn skall kunna välja skola. Det vi lyckades få med i utskot-
tets skrivning var att regeringen uppmärksamt skall följa utvecklingen när
det gäller föräldrars och skolas samverkan vid valet av skolform. Det kanske
inte syns vara så mycket, men vad är det egentligen Socialdemokratena har
föreslagit? Jo, de har föreslagit förnyade överväganden. De föreslår inte nå-
gon ny lag nu, de säger inte nej till propositionen, utan de föreslår förnyade
överväganden. Jag är övertygad om att det vi har bett regeringen göra, att
fortsatt följa utvecklingen och se hur samverkan fungerar, kommer att leda
till att vi så småningom får en förändring i lagen.
Jag är också övertygad om att den utvecklingen inte kommer att gå lång-
samt. Insikten om att också dessa föräldrar skall kunna få sista ordet när det
gäller att bestämma sina barns skolgång växer nämligen mycket starkt. Detta
uttrycks på alla håll. Jag har fått höra från många medlemmar av kammaren
att man just i en sådan här fråga skulle vilja sitta ner avslappnat och ta reda
på mer om hur det verkligen förhåller sig. Jag är övertygad om att vi kan
komma fram till en skrivning i lagen till skydd för de mycket få barn vilkas
föräldrar riskerar fatta ett felaktigt beslut.
Jag har redan yrkat bifall till min motion, och det står jag fast vid. Jag inser
att detta inte har särskilt stor effekt, med tanke på hur beslutsfattandet i
kammaren fungerar, men jag försäkrar er att jag kommer att arbeta vidare
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Ändrat huvud-
mannaskap för
särskolan och
särvux m.m.
3 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 121
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Ändrat huvud-
mannaskap för
särskolan och
särvux m.m.
med den här frågan. Jag tror att jag har större förmåga att få gehör hos rege-
ringen genom att arbeta för frågan såsom jag hittills har gjort.
Anf. 42 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Fru Näslund! När jag var liten hörde jag talas om ett uttryck
som sade: Om argumenten är väldigt svaga, så höj rösten! Litet kändes det
väl så, när man lyssnade på fru Näslund. Det är kanske inte alltid så lätt att
vara politiker. Ibland får vi inte precis som vi har tänkt oss, och vi får lov att
kompromissa för partimajoriteten. Men ibland är det ju också så att en fråga
kommer i konflikt med vårt samvete. Då gäller det att vi orkar och klarar
av att visa civilkurage. Att detta inte är förbjudet i politiken har Christina
Linderholm visat här i dag. Ingrid Näslunds position i utskottet är ändå så-
dan att hon i praktiken hade kunnat avgöra den här frågan om hon hade visat
civilkurage. Anledningen till att jag har tagit den här debatten med Ingrid
Näslund är just att hennes agerande i den här frågan har varit så strategiskt.
Ingrid Näslund yrkar bifall till sin motion, eftersom hon vet att det är till
intet förpliktigande, i stället för att yrka bifall till den socialdemokratiska
reservationen, som är ett svar på Ingrid Näslunds motion, som innehåller ett
principiellt ställningstagande till förmån för föräldrarna.
Sedan kommer Ingrid Näslund in på debatten om friskolorna. Den åter-
kommer vi till. Jag kan nu bara konstatera att utskottsförslaget kommer att
innehålla en överkompensation för vissa friskolor. Men den debatten må
Ingrid Näslund ta senare med Eva Johansson.
Ingrid Näslund sade i sitt anförande: Jag har litet svårt med trovärdighe-
ten. Det var väl en felsägning, men det är kanske ändå en illustration av fru
Näslunds agerande i den här frågan.
Anf. 43 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! Jag skall inte orda så mycket mer i den här frågan. Social-
demokraterna har som sagt inte något förslag om att föräldrarna nu skall få
denna rätt, utan det man talar om är att man vill att regeringen på nytt skall
titta på frågan. Det har jag redan talat med regeringen om att man skall göra,
och jag är övertygad om att man kommer att göra det. Men det finns alltså
inte här i dag något förslag från Socialdemokraternas sida om att lagen nu
skulle förändras.
Anf. 44 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Det finns i Socialdemokraternas reservation ett principiellt
ställningstagande till förmån för föräldrarna. Det är en mycket tydlig signal
från kammaren. Ingrid Näslund vet att det är det som föräldrarna till de ut-
vecklingsstörda barnen vill ha. Ingrid Näslund vet att det är ett svar på den
principiella inriktningen i hennes motion. Ingrid Näslund vet också att det
är praktiskt och rimligt att regeringen utformar den formella lagtexten.
Anf. 45 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! Naturligtvis skall regeringen utforma den formella lagtex-
ten. Men det är ändå inte så att Socialdemokraterna har begärt att proposi-
tionen skall avslås i denna del, utan ni begär förnyade överväganden. Det
begär jag också.
Anf. 46 CHRISTINA LINDERHOLM (c) replik:
Herr talman! Det har blivit litet förvirring i debatten, så jag skulle vilja be
Ingrid Näslund om ett förtydligande. Vad är egentligen skillnaden mellan
Ingrid Näslunds uppfattning att regeringen ändå ganska snart kommer att
ändra sig på den här punkten och att riksdagen ger regeringen i uppdrag att
återkomma med ett tydligt lagförslag just i frågan om föräldrainflytande?
Jag uppfattade inte riktigt var Ingrid Näslund egentligen landar. Argumenta-
tionen var ju helt klar och tydlig för den uppfattning som jag har och som
finns i reservation 1, där yrkandet i min motion ingår, men sedan landar Ing-
rid Näslund någon annanstans, på en egen uppgörelse med regeringen. Vore
det inte tryggare att ha en riksdagsmajoritet bakom sig i en sådan här fråga?
Anf. 47 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! Såvitt jag förstår finns inte den majoriteten.
Anf. 48 CHRISTINA LINDERHOLM (c) replik:
Herr talman! Vi skulle kunna hjälpas åt att skapa den majoriteten. Då får
vi båda två som vi vill. Det är det som jag menar skulle vara det bästa för
barnen. I det här läget, när vi inte har ett klart förslag om att föräldrarna
skall få det avgörande inflytandet - vilket hade varit det bästa - är det vi har
i den reservation jag har hänvisat till det som är det bästa för stunden och
som snabbt kan lösa upp den här knuten.
Anf. 49 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! Både Christina Linderholm och jag får väl gå tillbaka till
våra partigrupper och till det regeringsunderlag som finns, och var och en av
oss får avgöra vilken som är den framkomligaste vägen i det här fallet. Chris-
tina Linderholm har avgjort det på sitt sätt, och jag avgör det på mitt sätt.
Förste vice talmannen anmälde att Christina Linderholm anhållit att till
protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 50 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! Ny demokrati deltog inte i den förra debatten, men jag
följde den från mitt rum. Den fick tyvärr en del vulgära inslag. Jag har begärt
ordet för att väldigt kort men ändå tydligt fastslå var Ny demokrati står i
den här frågan. Vi står naturligtvis fullt och fast och hundraprocentigt bakom
utbildningsutskottets betänkande 28.
Orsaken till att vi stödjer betänkandet är mycket enkel. Det är ett uttryck
för vad vi kallar tillämpad, västerländsk humanism. Jag vet att Socialdemo-
kraterna har svårt med det begreppet, men för oss som är uppvuxna i den
här miljön är det inga som helst problem att tolka vad det innebär. Det inne-
bär bl.a. omsorg om alla människor, alla medborgare i Sverige. Det innebär
däremot inte någon omsorg om kravmaskiner och särintressen. Det finns i
utskottet en fullständigt total enighet om vikten av att med stor omsorg och
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Ändrat huvud-
mannaskap för
särskolan och
särvux m.m.
35
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Tilläggsbudget II
(näringsdeparte-
mentet)
grannlaga analys tillvarata intressen även för människor med handikapp av
olika sorter.
Det finns bara en punkt där vi egentligen är oense, och det är det vi har
kallat vetorätten, dvs. att föräldrarna skall ges den sista och ovillkorliga be-
slutspunkten. Det skulle kunna ge orimliga effekter, och vi anser därför att
det är en orimlig ståndpunkt. Det heter ”särskola” beroende på att de elever
som går där har särskilda problem, men man vill inte låtsas om det.
Jag vill med eftertryck understryka Christer Lindbloms begäran om litet
ödmjukhet. Jag instämmer i allt vad han sade.
Jag konstaterar också att det hyckleri som Ingrid Näslund tillskriver So-
cialdemokraterna är ganska uppenbart. Varför ordnade Socialdemokraterna
inte detta när de hade regeringsmakten om det nu är en sådan kolossalt vik-
tig fråga för dem? Inger Lundberg bekräftar den gamla sanningen som hon
själv tillskriver Ingrid Näslund, nämligen att när argumenten tryter höjer
man rösten - med den lilla varianten att Inger Lundberg tar till knytnävarna.
Det får man inte göra i riksdagen, så hon tar till elakheter och tarvliga antyd-
ningar i stället. Jag tycker att vi borde slippa debatter på den nivån.
Om det i framtiden skulle visa sig att de mycket starka skrivningar som
finns i utskottets betänkande just för att skydda de här elevernas och föräld-
rarnas intresse inte räcker, då skall Ny demokrati med nöje medverka till att
åstadkomma en förändring som gör att de behoven säkerställs.
Anf. 51 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag vill bara påpeka för Stefan Kihlberg att det är nu, i år,
inte förra året eller året innan, som riksdagen prövar den stora förändringen
av särskolan och särskolans kommunalisering.
Stefan Kihlberg sade att Socialdemokraterna inte förstår sig på tillämpad
västerländsk humanism, och jag är benägen att hålla med honom. Tillämpad
västerländsk humanism i den meningen att alla föräldrar utom handikap-
pade barns föräldrar skall få fatta beslut om sina barns skolgång är litet främ-
mande åtminstone för mig. Det kan finnas anledning att diskutera vidare vad
västerländsk humanism egentligen är.
Jag blev litet rädd när jag hörde Stefan Kihlberg tala om att han är positiv
till allt utom särintressen och kravmaskiner. Jag hoppas att Stefan Kihlberg
verkligen inte menar att det är de utvecklingsstörda barnens föräldrar som
är särintressen och kravmaskiner.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 12 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU29 Tilläggsbudget II (näringsdepartementet) (prop. 1991/92:125
delvis och 1991/92:150 delvis).
36
Anf. 52 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! Till näringsutskottets betänkande har fogats två socialdemo-
kratiska reservationer, och jag vill börja med att yrka bifall till dem.
Den första reservationen handlar om att regeringen har begärt ytterligare
medel för privatisering och utförsäljning av statliga företag. Vi har då från
socialdemokratiskt håll gått emot det sätt som man sköter denna utförsälj-
ning på, som egentligen sker på ideologiska grunder. Det nu aktuella fallet
kan nämnas i det här sammanhanget utan att man kör i gång en ny, lång
debatt - en sådan kommmer tydligen i nästa vecka, om domänverket.
Nu handlar det om SSAB och den aktuella utförsäljningen. Det är egentli-
gen inte någon utförsäljning, utan i praktiken är det ett erbjudande, där re-
geringen går ut och lånar ca 2 miljarder på SSAB och därmed också höjer
kravet på utdelning. De här lånen, eller konvertiblerna, skall ha en avkast-
ning på 10 % per år, och det innebär att SSAB måste betala de här pengarna.
Därmed höjs kravet på avkastning i företaget under en lågkonjunktur. Det
kan inte vara särskilt förståndigt att göra på det sättet.
Vi har förut sagt att det med all säkerhet hade varit bättre att ha förvalt-
ningsbolaget kvar för skötsel av de statliga företagen. Jag vill upprepa det.
Jag vill tillfoga att det är ytterst troligt att det också skulle ha varit billigare -
om man nu vill sälja ut någonting - att sköta det över en organisation som
redan fanns. I det läge som man nu har hamnat i skall man anlita konsultet
och olika kommissioner, vilket säkert är mycket dyrt. Det får vi reda på
längre fram och kan debattera det då.
Reservation 2 handlar om avveckling av Bruksinvest AB. Det har delats
upp på fyra företag, och det är bra. Det har delats ut till de förut ingående
moderbolagen i Bruksinvest. Vi har i reservationen givit exempel på hur det
gick med Uddeholms pengar. De tillfördes Uddeholm som moderbolag, nu-
mera Böhler-Uddeholm, och ingår i balansräkningen där. I praktiken inne-
bär det att de som har köpt företaget också äger pengarna, som egentligen
är till för att skapa ny sysselsättning på de orter som har drabbats. I det här
fallet har pengarna hamnat hos en österrikisk ägare.
Vi socialdemokrater tycker därför att man skall se till att styrelserna för
Bruksinvests fyra företag skall utformas på ett sådant sätt att svensk majori-
tet garanteras och att de har anknytning till bygden. Den borgerliga majori-
teten i utskottet har inte gått med på det. Det är vad reservation 2 handlar
om.
Enligt vad som har sagts på nyheterna i dag kanske ytterligare ett sådant
här fall är på gång. Avesta och British Steel har diskussioner om någon typ
av samarbete. Så började det mellan Uddeholm och Böhler, och det slutade
med att det blev utländskt majoritetsägande.
Argumenten för att se till att styrelserna får den utformning som vi har
föreslagit i vår motion stärks ytterligare av sådana här diskussioner, som vi
vet förekommer även i de övriga företagen. Då är det min förhoppning att
de borgerliga i utskottet inser det och försöker utöva påtryckningar på rege-
ringen så fort som möjligt, så att sådana här bestämmelser fogas till pengarna
för Bruksinvest.
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Tilläggsbudget II
(näringsdeparte-
mentet)
37
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Tilläggsbudget II
(näringsdeparte-
mentet)
Anf. 53 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! Det här betänkandet är föranlett av tilläggsbudget II, och
där upptas olika områden, såsom utredningar, infriande av pensionsgaranti,
europeiskt rymdsamarbete, riksmätplatser och en rad andra ärenden. Dess-
utom har riksdagen fått möjlighet att ta del av vad föredragande statsrådet
har sagt just om upphörande av nämnden för fartygsfinansiering och om
Bruksinvest. På samtliga områden utom två är utskottet enigt i sitt ställnings-
tagande.
De områden som Socialdemokraterna har reserverat sig på, som Bo Finn-
kvist nu har redogjort för, är dels medlen till utredningar, dels Bruksinvest.
När det gäller de medel som regeringen har äskat till utredningar behövs de
bl.a. på grund av ökade kostnader för utredningsverksamheten i samband
med utförsäljningen av statliga företag och bolagiseringen av vissa verksam-
heter.
Utförsäljningen av statliga företag har vi tidigare debatterat här i kamma-
ren vid ett flertal tillfällen, så vi behöver kanske inte uppehålla oss vid det så
länge nu. Vi återkommer, som sagt var, i nästa vecka om domänverket.
Från den borgerliga sidan har vi ansett att det är viktigt att sälja ut en del
statliga företag, inte minst för att man skall skilja på statens dubbla roller,
men också för att frigöra resurser för offensiva satsningar. Staten har att dra
upp riktlinjer och ramar som företagen har att hålla sig inom. Om man skall
använda fotbollsspråket, är det så att staten fastställer spelreglerna, men för
närvarande är staten också med och spelar på en mängd olika planer. Det
här kan skapa problem, samtidigt som konkurrensen inte är likvärdig.
Vi vill från den borgerliga sidan sälja ut ungefär 35 statliga företag, och de
medel som då frigörs vill vi använda för satsningar i vägar, järnvägar, utbild-
ning m.m. För att utförsäljningen skall skötas på bästa möjliga sätt behövs
det vissa utredningsresurser, liksom det behövs sådana resurser även för bo-
lagiseringen av statliga verksamheter. Utredningsverksamheten har också i
övrigt blivit mer omfattande än vad man tidigare förutsåg, så där behövs
också de ökade medel som har äskats.
Jag förstår Bo Finnkvist när han säger att han tror mer på de statliga för-
valtningsbolagen än på de privata företagen - det ligger i Bo Finnkvists ideo-
logi. Jag skall inte orda mer om det nu.
När det gäller Bruksinvest tillkom bolaget genom att staten under åren
1983-1984 medverkade till en omstrukturering av den del av stålindustrin
som var inriktad på specialstål.
En förutsättning för statens medverkan var att de berörda företagen bil-
dade ett särskilt bolag, och det blev Bruksinvest AB. Bruksinvest har kritise-
rats för sin oförmåga att skapa nya arbetstillfällen. Orsaken härtill har an-
setts vara ägarkonstellationen. Bruksinvest har fyra konkurrerande företag
som delägare, och därför får man inte fram några vettiga projekt. Man teck-
nade därför ett tilläggsavtal i januari 1992, enligt vilket Bruksinvest uppde-
lats i fyra mindre bolag som har samma inriktning som gällt för Bruksinvest,
dvs. företagen skall bidra till att nya verksamheter skapas i Bergslagen.
De nya bolagen kommer att etableras under sommaren 1992.1 det fråge-
svar som näringsministern gav här i riksdagen så sent som i slutet av april
38
gav han försäkringar om att det skall göras omfattande investeringar i dessa
områden.
Styrelserepresentationen regleras varken i det tidigare avtal som den förra
regeringen träffade eller i tilläggsavtalet från januari i år. Man har ansett att
det ankommer på parterna själva att reglera styrelsesammansättningen i bo-
lagen enligt gällande rätt och vedertagen praxis.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan och av-
slag på reservationerna.
Anf. 54 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! Kjell Ericsson missförstod mig - han ville förmodligen miss-
förstå mig - när han talade om statliga förvaltningsbolag. Jag avsåg ett för-
valtningsbolag för dessa statliga företag. Jag hävdade att det säkerligen
skulle ha varit bättre att ha detta förvaltningsbolag kvar. Förmodligen hade
i så fall de åtgärder som möjligen även den borgerliga regeringen är villig att
vidta blivit billigare.
Även om dessa företag i enlighet med regeringens ideologi skall säljas ut,
skall de ändå skötas under tiden. Det kommer att ta mycket lång tid att sälja
ut företagen - det har vi redan sett. Vi hävdar fortfarande att det finns många
förtjänster i att ha en sådan här organisation.
När det gäller styrelsen för Bruksinvest är jag fullt medveten om att det
tidigare inte fanns några regler för hur styrelsen skulle vara sammansatt. Vad
vi har anfört som argument för vårt förslag är att det har kommit in utländska
ägare i bolaget. Det har det inte funnits förut. I det här fallet ägs majoriteten
av ett utländskt företag, som därmed också äger kassan, och Bruksinvests
pengar ligger i kassan.
Vi har sett hur de österrikiska ägarna har uppträtt i Uddeholm. Om
svenska styrelserepresentanter inte uppför sig så som ägarna tycker att de
skall uppföra sig, byter man helt enkelt ut de svenska styrelserepresentan-
terna mot lydiga representanter - sådana finns det alltid att köpa. Den risken
kan man undanröja om man ser till att det blir en styrelse som har en svensk
majoritet och som även har en anknytning till det område som pengarna skall
gå till.
Vi har också föreslagit att om man inte blir överens om vem som skall vara
ordförande, skall man ytterst kunna gå till regeringen och be denna utse ord-
förande.
Jag anser fortfarande att detta är ett mycket bra förslag. Jag tror inte att
de borgerliga kommer att rösta för vårt förslag, men vi kommer igen i frågan.
Det kommer säkerligen tyvärr att visa sig att det blir nödvändigt.
Anf. 55 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! Vi på den borgerliga sidan vill sälja ut de statliga företagen
på ett effektivt sätt. Det skall inte vara någon realisation, utan försäljningen
skall ske till ett riktigt pris. Därför behövs dessa resurser.
Under tiden skall företagen självfallet skötas på ett riktigt sätt. Vi har sty-
relser och ledningar som klarar av detta, och vi behöver inte ha något statligt
förvaltningsbolag för den sakens skull. De nuvarande ledningarna och styrel-
serna skall sköta företagen tills aktierna har sålts. Detta är alltså inte något
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Tilläggsbudget II
(näringsdeparte-
mentet)
39
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Tilläggsbudget II
(näringsdeparte-
mentet)
större problem, och man behöver av den orsaken inte ha något stort statligt
bolag.
När det gäller Bruksinvest har jag stor förståelse för Bo Finnkvists syn-
punkter efter vad som förekommit i Uddeholmskoncernen. Men nu är det
ju så att företagens verksamheter bygger på avtal och på tilläggsavtal, som
redan är tecknade. Frågan om styrelsesammansättningen är inte speciellt re-
glerad, utan det ankommer på parterna att åstadkomma en sammansättning
enligt gällande rätt och vedertagen praxis. Någon lex Uddeholm är det där-
för i nuvarande läge inte möjligt att åstadkomma.
Det är viktigt att påpeka att regeringen med stor uppmärksamhet följer
detta ärende. Jag ser kanske Socialdemokraternas reservation som något av
en påtryckning på regeringen att bevaka frågan, så att de medel som finns i
bolaget verkligen kommer till den avsedda användningen.
Näringsministern har också, som jag sade i mitt anförande, fått de utfästel-
ser han rimligen kan begära, som han uttryckte det. Nu är det viktigt att se
till att dessa utfästelser också uppfylls, och vi kommer att följa ärendet
mycket noga.
Avtalet innebär att verksamheterna i bolaget är reglerade och att investe-
ringar skall ske i de här regionerna.
Anf. 56 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! Det Kjell Ericsson säger om att det finns styrelser som sköter
utförsäljningen av de statliga företagen är fel. Den styrelsen försvann ju i
och med att man lade ner förvaltningsbolaget. Sedan har man kallat in olika
kommissioner och tydligen också en hel del konsulter för att klara ut de för-
slag som läggs fram av regeringen eller företag - det har hittills skett i åtmin-
stone ett fall. Efter vad jag kan förstå har detta blivit en ganska dyr apparat.
Men jag sade i mitt inledningsanförande att vi får återkomma till den diskus-
sionen när vi har fått reda på hur mycket det hela har kostat. Att det här har
blivit väldigt dyrt är givetvis en av anledningarna till att vi motsätter oss det
yrkade anslaget.
Anf. 57 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! Skötseln av företagen är inte beroende av försäljningen.
Företagen sköts av de nuvarande styrelserna och ledningarna, men dessutom
har regeringen ställt resurser till förfogande för att hjälpa till med försälj-
ningen, så att denna sker så effektivt och bra som möjligt och så att det inte
blir fråga om någon realisation.
När det gäller Bruksinvest vill jag än en gång understryka att det är angelä-
get att de medel som har satts in i Bruksinvest och sedermera i de nya bola-
gen kommer till en sådan användning att ökad sysselsättning skapas på de
berörda orterna. Men som jag tidigare sade är avtalen redan tecknade, och
det är viktigt att regeringen noggrant följer frågan och ser till att pengarna
kommer till rätt användning.
Det bör också sägas att det inte är några statliga pengar som ligger i de här
bolagen, utan det är bolagens egna medel. Det gör att staten inte hur som
helst kan agera här. Däremot kan regeringen trycka på och se till att det blir
40
en så bra utveckling som möjligt i de här orterna. Det är vi överens om, Bo Prot. 1991/92:121
|
Finnkvist och jag. |
27 maj 1992 |
|
Överläggningen var härmed avslutad. |
Statlig medverkan |
8 § Ändringar i ellagen
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU31 Ändringar i ellagen (prop. 1991/92:135).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 12 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU34 Statlig medverkan för kapitaltillskott till Sparbanken Första
AB (prop. 1991/92:168).
Anf. 58 STEN SÖDERBERG (-):
Herr talman! Jag vill såsom företrädare för Liberala partiet framföra föl-
jande:
Vi hävdar den enskildes frihet och trygghet samtidigt som vi värnar om fri
konkurrens, socialliberalism.
Det föreslås nu att man skall lösa krisen i Första Sparbanken AB genom
ett lån på 3,8 miljarder samt att man skall gå i borgen för ett lån på 3,5 miljar-
der kronor. Det gäller således totalt 7,3 miljarder. Samtidigt täcker man ka-
pitalbehovet i Nordbanken med ca 20 miljarder. Detta leder till att man ej
utreder vilka som plundrat bankerna. Locket läggs på!
Att ge tillskott och lån till vissa banker utan att utreda förlusterna strider
mot vårt tänkande. Tidningen Arbetet skrev i förra veckan att förlusterna
på fastighetsbranschen uppgår till 50 miljarder. I dag omnämndes i nyhe-
terna att fastighetsbranschen förlorar 6 miljarder i Norge.
Jag utvecklar nu det hela närmare: I ett land som tillskriver sig att föra en
marknadsekonomisk politik kan ej statliga ”akutinryckningar” med åtföl-
jande insatser av skattemedel anses speciellt konkurrensbefrämjande. Det i
propositionen föreslagna lånet och borgen leder till en mycket olycklig sned-
vridning av de hittills gällande konkurrensreglerna inom bankväsendet i vårt
land.
Det exceptionella läget som regeringen menar att Sparbanken hamnat i
torde vid närmare betraktande, visa sig vara legio i bankväsendet i Sverige.
Det torde vara ett stort antal svenska banker som önskar få hjälp att på detta
sätt underlätta den fortsatta bankverksamheten.
41
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Statlig medverkan
för kapitaltillskott
till Sparbanken
Första AB
Statens uppgift i en marknadsekonomi är att inom denna fria marknad
uppställa regler för, samt kontrollera efterlevnaden av, de banklagar som
riksdagen beslutat om. Det är således ej statens uppgift att garantera upp-
komna förluster för den ena eller den andra banken. Rent generellt kan man
utgå från att bankverksamhet ligger utanför regeringens och riksdagens
kompetensområde. Av bl.a. detta skäl är vi liberaler starka motståndare till
att riksdagen tvingas utse styrelseledamöter i bankstyrelserna.
Bankkrisen kan delas in i 4 delar:
A) Kompetenskrisen'. Bristerna i kreditvärdighetsprövningens kvalitet
under 1980-talets senare hälft och under 1990 får ej upprepas. Kompe-
tenta chefer för storföretagen måste rekryteras utifrån.
B) Lönsamhetskrisen'. Stora kreditförluster överstiger årsvinsten.
C) Likviditetskrisen'. Förtroendekris hos utländska långivare och allmän-
heten innebär stort faromoment.
D) Kapitaltäckningskrisen: För låg andel eget kapital. Eget kapital måste
utgöra 8 % av utlåningen. Företagslånen är kosmetika - en farlig väg.
Beskrivning av punkterna A, B, C och D
A. Orsakerna till 1991-92 års bankkris'.
1. Staten styrde fram till avregleringen räntesättningen och kreditvoly-
merna i Sverige. Genom avregleringen expanderade kreditgivningen
ohämmat. Bankerna var ej mogna för denna fas.
2. Bankernas oskicklighet och inkompetens orsakade Sverige det största
finansiella fallissemanget sedan Kriigerkraschen. Dagens situation är
dock värre än 1930-talets. Volymtänkande i stället för riskanalys och
lönsamhet.
3. Finansinspektionens övervakande funktion har ej fungerat. Vi kräver
en kraftig förstärkning av personal och revisorer, mer kompetens,
samt byte av generaldirektör.
4. Den ekonomiska brottsligheten har utnyttjat bankernas oförmåga
och inkompetens att bedöma kreditgivningens expansion.
5. Revisionen av bankerna har kraftigt eftersatts av såväl internrevisorer
som externa revisorer, inte minst statens egen valda externrevisor.
6. Branschglidningen mellan banker, finansbolag och försäkringsbolag
har accelererat risken för ytterligare svåra fallissemang.
42
B. Bankernas intjaningsförmåga = vinst före kreditförluster (miljarder kro-
nor):
1991
SE-Banken 7
Handelsbanken 5
Gotabanken 2
Nordbanken 4
Sparbankernas bank 2
Föreningsbanken (1990) 0,1
Östgötabanken 0,2
Totalt
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Statlig medverkan
för kapitaltillskott
till Sparbanken
Första AB
20,3 miljarder
Kommentar: Totalt ca 20 miljarder per år räcker inte på långt när för att
täcka kreditförlusterna 1992, 1993 och 1994!
C. Inlåningens struktur (miljarder kronor):
|
Koncernen |
Utländska |
Allmänheten |
|
SE-Banken |
113 |
139 |
|
Handelsbanken |
110 |
123 |
|
Gotabanken |
24 |
40 |
|
Nordbanken |
63 |
152 |
|
Sparbankernas bank |
49 |
30 |
|
Föreningsbanken (1990) |
0 |
5 |
|
Östgötabanken |
3 |
7 |
|
Totalt |
362 |
496 miljarder |
Kommentar: I relation till bankernas likvida medel och kortfristiga place-
ringar (trading- och investmentportfölj) kan minskat förtroende hos de ut-
ländska bankerna eller allmänheten snabbt utlösa en allvarlig likviditetskris.
De stora kreditförlusterna - med sänkt rating osv. - skapar en dyrare inlå-
ning för bankerna och andra finansieringsproblem (säkerheter, amorterings-
villkor etc.)
D. Bankernas utlåning 1991 (miljarder kronor):
|
Banken |
Konc. |
Eget |
Konc. | |
|
SE-Banken |
224 |
315 |
19 |
25 |
|
Handelsbanken |
161 |
264 |
13 |
14 |
|
Gotabanken |
73 |
74 |
4 |
5 |
|
Nordbanken |
246 |
151 |
12 |
10 |
|
Sparbankernas bank |
281 |
40 |
10 |
6 |
|
Föreningsbanken (1990) |
5 |
5 |
0,4 |
0,4 |
|
Östgötabanken |
10 |
10 |
1 |
1 |
|
Totalt |
1000 |
859 |
59,4 |
61,4 |
43
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Statlig medverkan
för kapitaltillskott
till Sparbanken
Första AB
Kreditförlusterna 1991 (miljarder kronor):
SE-Banken
Handelsbanken
Gotabanken
Nordbanken
Sparbankernas bank
Östgötabanken
Föreningsbanken
Totalt
5
3
4
10
10 (inkl. Första Sparbanken)
1
2
35 miljarder (verklig risk 70 miljarder)
Förlagslånen är ej eget kapital (miljarder kronor):
SE-Banken
Handelsbanken
Gotabanken
Nordbanken
Sparbankernas bank
Östgötabanken
Föreningsbanken
15
8
3
10
6
0,1
0,1
42,2 miljarder
Kommentar: Att inräkna förlagslånen i Kapitaltäckningsunderlaget (kapi-
talbasen) är principiellt felaktigt.
Enda tänkbara motiv för statligt ingripande: Att upprätthålla förtroendet
för det svenska finansiella systemet!
Innebörden:
Skattebetalarna får betala ”hela kalaset”:
1. Engångsinsats över budgeten.
2. För hög marginal mellan inlånings- och utlåningsräntan, dvs. ränteför-
lust på 2-3 %. På ca 1 000 miljarder kronor i lån blir detta 20-30 miljarder
kronor per år.
3. Statens ingripande snedvrider nu konkurrensen inom banksfären.
Kapitalbehovet i Första Sparbanken 7,3 miljarder kronor och i Nord-
banken 20-25 miljarder kronor. Övriga banker kan bli aktuella 1993-94!
SE-Banken kan inom tre månader behöva 8 miljarder om Coronado går över
styr!
- Strukturomvandlingen påverkas och krisen ”mörkas” (de dåliga lånen har
lyfts bort).
- Sämre konkurrens medför högre räntevillkor. Utländska konkurrenter
hindras att vinna marknadsandelar.
- De övriga svenska bankerna tvingas ensamma var och en bära sina ”dåliga
lån” balansmässigt/resultatmässigt.
- Skapar stor arbetslöshet (nedläggning av bankkontor och personalavske-
danden).
44
Jag skall säga något om bankernas kapitalbehov 1993-1995. Efter 1990-
1992 års stora kreditförluster kommer bankerna - när konjunkturen vänder
uppåt 1993 - att kräva rejäla kapitaltillskott för att uppfylla kapitaltäcknings-
reglerna.
Om bankerna ej lyckas attrahera nytt kapital, kan konjunkturuppgången
i Sverige motarbetas av dåligt kreditutrymme i banksektorn. Därvid äventy-
ras även sysselsättningen på såväl kort som medellång sikt.
Således uppkommer frågan om vem som skall satsa det nya erforderliga
riskkapitalet i banksektorn. Nuvarande ägarstruktur kanske ej räcker till.
Risk finns således att hela bankägandet kommer att institutionaliseras.
Inga privatpersoner kan kvarstå som aktieägare i framtiden. Herr talman!
Det är en rysare!
Jag skall vidare säga något om behovet av ett insättarskydd för bankspa-
rare. 1990-talet kommer att innebära att bankerna får en stark konkurrens
från obligationssparandet, som i dag ger 10-11 % årlig ränta. Om inflationen
blir 3 % per år blir realräntan hela 7-8 %, den högsta under hela efterkrigsti-
den. Om bankerna skall kunna hävda sig i fortsättningen i konkurrensen om
insättarnas medel erfordras ett garanterat insättarskydd i framtiden. Hur
detta skall utformas i realiteten kommer att klarna under 1992 enligt källor
från banksektorn, som därvid kan tänka sig ett nära samarbete med rege-
ringen.
Jag vill visa på ett hotfullt perspektiv. Staten är redan hundraprocentig
ägare av Nordbanken och har 70 % av aktierna i Sparbanksgruppen AB som
säkerhet för stödpaketet till Första Sparbanken.
Om oturen är framme behövs det inom kort ett stödpaket till Gota AB,
SEB och Sveriges Föreningsbank AB. Försäkringsbolagssektorn lever i dag
ett farligt liv med en smal kapitalbas mot bakgrunden av stora kreditförlus-
ter, nedgång av aktie- och fastighetsvärden, osv.
Risk föreligger att den borgerliga regeringen går till historien som den som
socialiserade hela bank- och försäkringsbolagssektorn.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att bankmarknaden är i stort be-
hov av ett ”letter of intent” från regeringen där det klart uttalas hur rege-
ringen kommer att ställa sig till framtida penningkrav från andra banker med
akuta problem. Ett dylikt uttalande är nödvändigt för att stilla den oro som
finns hos såväl välskötta banker som den banksparande allmänheten.
Vi anser vidare att den vanskötsel som finansinspektionen tillåtit i Nord-
banken måste leda till personbyten.
Vi ser gärna att det tillsätts en antikorruptionskommission som ser över
detta och identifierar de skyldiga. Man kan gärna bölja med Gotabanken
och dess tidigare ägare.
Jag yrkar att regeringen ges i uppgift att utan dröjsmål privatisera Nord-
banken.
Med det anförda yrkar jag att propositionen avslås.
Anf. 59 ROLF DAHLBERG (m):
Herr talman! Om Sten Söderberg hade trott att dessa synpunkter hade va-
rit värdefulla för behandlingen av detta ärende, hade han naturligtvis utnytt-
jat sin rätt att motionera, så att utskottet hade fått ta del av dessa synpunter
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Statlig medverkan
för kapitaltillskott
till Sparbanken
Första AB
45
|
Prot. 1991/92:121 27 maj 1992 |
som han tydligen upplever som mycket värdefulla. Det har han inte gjort. |
utskottsbetänkande.
|
Socialavgifter på |
Jag kan däremot konstatera att den långa litania som vi har hört är ett Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande. Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut fattades efter 12 §.) 10 § Tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 Föredrogs (prop. 1991/92:125 delvis). Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut fattades efter 12 §.) 11 § Ändrade tillståndsregler för personaladministrativa personre- Föredrogs register (prop. 1991/92:126). Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut fattades efter 12 §.) 12 § Socialavgifter på vissa förmåner, m.m. Föredrogs Anf. 60 GUNNAR NILSSON (s): Herr talman! Genom skattereformen gjordes beskattningen av olika for- |
|
46 |
I det här aktuella betänkandet behandlas bl.a. frågan om jämkning av för- |
månsvärdet för bilförmån och därmed underlaget för sociala avgifter och ar-
betsgivaravgifter. En annan fråga som tas upp är ett förslag om undantag för
anställdas förmånsbeskattning vid förvärv av aktier i det företag där de är
anställda.
När det gäller bilförmån innebar det schabloniserade systemet för värde-
ring en betydande förenkling. Det åsatta värdet ligger till grund för prelimi-
närskatt och arbetsgivaravgifter.
Om synnerliga skäl föreligger för jämkning av förmånsvärdet kan den
skattskyldige vända sig till skattemyndigheten och begära beslut om jämk-
ning. Av förenklingsskäl har en sådan jämkning tidigare inte påverkat un-
derlaget för arbetsgivaravgifter, vilket nu föreslås. I det nu föreliggande för-
slaget ges också arbetsgivare rätt att ansöka om jämkning för anställdas bil-
förmån.
Vi anser att det är principiellt riktigt att skatteregler och regler för sociala
avgifter är likformiga. Men en förutsättning för schablonregeln är att de rela-
tivt generösa reglerna för bilförmån skall kunna jämkas endast i mycket spe-
ciella undantagsfall.
I propositionen som utskottet behandlat sägs att jämkning av förmånsvär-
det förekommer ofta och att det också kan var fråga om stora belopp. Detta
tar naturligtvis bort en stor del av de förenklingsvinster som var avsikten med
schablonreglerna.
I stället för att nu ytterligare öka jämkningsmöjligheterna, bör enligt vår
mening de nuvarande reglerna ses över i syfte att minska det totala antalet
jämkningar. Detta bör ges regeringen till känna. Herr talman! Jag yrkar där-
för bifall till reservation 1.
Vi har även reserverat oss mot förslaget att utvidga undantaget från för-
månsbeskattning när det gäller köp av aktier och konvertibler i icke börsno-
terade företag till att omfatta alla slag av aktier och noterade värdepapper.
Detta är enligt vår uppfattning ett klart avsteg från principen om en likfor-
mig beskattning. Ges den anställde en förmån i form av ett erbjudande att
köpa aktier i det egna företaget till ett pris som understiger marknadsvärdet,
bör han också beskattas för den förmånen. I annat fall uppstår en orättvisa
gentemot andra som inte kan få del av motsvarande förmåner.
Den nuvarande undantagsregeln motiveras med att värdet på icke note-
rade aktier ofta är svårt att fastställa. Någon sådan svårighet föreligger inte
för noterade värdepapper som står under marknadens värdering och kon-
troll. Jag yrkar därför bifall till reservation 2.
Herr talman! I övrigt yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet.
Anf. 61 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! När det gäller skatteutskottets betänkande nr 32 är det fram-
för allt två frågor som kommer att debatteras här i kammaren. Det gäller
beskattningen av bilförmåner och möjligheten att slippa full beskattning vid
aktieköp.
Vänsterpartiet deltog inte vid slutjusteringen av betänkandet på grund av
att jag som representant för Vänsterpartiet just då var ute på en riksdags-
resa. Vi får därför ta upp våra meningsyttringar här i kammaren.
När det gäller den första frågan, som alltså gäller bilförmånerna, handlar
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Socialavgifter på
vissa förmåner,
m.m.
47
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Socialavgifter på
vissa förmåner,
m.m.
48
det framför allt om taxinäringen. Vi menar att det är rimligt att, oavsett bo-
lagsform eller annan associationsform för företaget i fråga, ha samma regler.
Därför kan vi acceptera propositionen i denna del.
Jag vill dock säga att beskattningen av bilförmåner är mycket generös.
Reglerna bör ses över. För att väldigt tydligt visa, herr talman, vad jag menar
vill jag säga att jag på en utrikes resa förra sommaren - resan var icke arran-
gerad av riksdagen - stötte på en, skulle jag vilja säga, glad galosch. Själv
hade jag rest till platsen med tåg. Den här personen, en svensk, frågade: Vill
du låna min bil och åka in till stan? Jag tyckte inte att jag så lättvindigt kunde
låna något som är en annans egendom. En olycka kunde ju inträffa. Men
mannen sade: Det gör ingenting. Ta min bil. Den är alldeles gratis. Det är
en firmabil. Jag betalar ingenting, inte ens om du krockar.
Just det förhållandet att man helt gratis kan åka omkring, så är det fak-
tiskt, på skattebetalarnas bekostnad är orimligt. Visst behövs det en översyn
av förmånsbeskattningen liksom en skärpning i detta sammanhang. Det har
vi i Vänsterpartiet också motionerat om. Även representanter för andra par-
tier har tagit upp frågan, t.ex. representanter för Centern.
Det lönar sig faktiskt att väcka motioner. Det viktigaste är dock inte att
en väckt motion bifalles här i kammaren, utan det viktigaste är att regeringen
tar intryck av det som framförs och att den sedan lägger fram en proposition.
Det gäller ju att skapa en enighet i de olika frågorna. Finansdepartementet
har tillsatt en utredning i syfte att skärpa förmånsbeskattningen, och jag är
mycket nöjd med den utvecklingen.
Vad sedan gäller beskattningen av anställdas aktieköp har Gunnar Nilsson
redan kommenterat och argumenterat mot föreslagen förändring beträf-
fande gällande rätt. Vi i Vänsterpartiet har väckt en motion där vi noterar
att övervägandena i propositionen i dessa delar är så knapphändiga att det
inte är möjligt att överblicka problem i andra hänseenden.
Vid en privatisering av gemensam, statlig, egendom skall de anställda na-
turligtvis ha möjlighet att ta del av olika aktieerbjudanden. Men detta måste
ske på ett sådant sätt att inte vidlyftiga skatteförmåner beviljas vissa grupper.
Vi stödjer den socialdemokratiska reservationen i detta avseende och yrkar
alltså bifall till denna.
Vidare säger vi i vår motion att det finns anledning att ändra på en punkt
i gällande rätt. Det gäller möjligheten att jämställa en bolagsstyrelse med de
anställda. Vi menar att det är ett felaktigt synsätt. Kammarens ledamöter
bör nog betänka att det förekommer stark kritik ute i samhället, utifrån de
erfarenheter som gjorts under 1980-talet, mot att bolagsstyrelser och le-
dande personer i företag har fallskärmsvillkor och över huvud taget mycket
förmånliga villkor för egen del. Motiveringen brukar ju vara att de här perso-
nerna har en mycket utsatt situation och att de har att fatta svåra och tunga
beslut. Därför skall de ha rejält betalt för sitt jobb. Jo, de skall de kanske
ha. Men då skall de också ta risker, och dessutom skall deras goda inkomster
beskattas. De här personerna skall inte ha särskilda förmåner.
I och för sig finns det inte något formellt s.k. delikatessjäv beträffande den
ordning som gäller. Men jag menar att det finns ett moraliskt jäv när det
gäller bolagsstyrelser som beslutar om emissioner och möjligheter till aktie-
köp och som får del av särskilda skattelättnader. Därför menar vi att anvis-
ningarna i den delen skall strykas. Utskottet säger att den tekniska utform-
ning som vi har föreslagit skulle kunna innebära att spärreglerna mjukas
upp.
Vi gör inte samma bedömning som utskottet. Jag måste, som jag redan
sagt, erkänna att vi i Vänsterpartiet inte var med då utskottet slutbehandlade
frågan. Vi har således inte hört alla juridiska argument. Men det är inte så
viktigt, för jag känner ju till majoritetsförhållandena här i kammaren.
Tidigare när vi har krävt en skärpning av beskattningen av bilförmåner har
det blivit avslag. På samma sätt förväntar jag mig att man på regeringssidan
skall inse att det icke är rimligt att bevilja bolagsstyrelser särskilda förmåner
när det gäller aktieköp i det egna företaget. Det handlar ju om en skattesub-
vention för att bolagsledningen skall få del av förmåner som man faktiskt
själv beslutar att man skall ha. Det förhållandet är orimligt. Jag tror att rege-
ringen med tiden kommer att inse detta.
Herr talman! Jag framställer inte något formellt yrkande i denna fråga.
Men jag poängterar att vi återkommer till dessa saker. Vi vill se till att det
blir en bättre etik även i bolagsstyrelserna.
Anf. 62 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Tidigare talare har något beskrivit vad det aktuella betän-
kandet handlar om. Jag nöjer mig därför med några kommentarer kring det
som har sagts här.
Först gäller det socialavgifterna beträffande naturaförmåner. Jag tycker
att det är riktigt att vi får en symmetri i och med att jämkningsunderlaget
minskas även vad gäller arbetsgivaravgifterna. Därom är vi eniga. Därmed
åstadkommes den kostnadsneutralitet som vi eftersträvar. Det kan inte vara
rimligt att skattereglerna skall styra valet av bolagsform.
Lars Bäckström tog upp frågan om bilförmåner i litet vidare bemärkelse
än utskottet. Han talar om en mycket generös förmånsbeskattning. Delvis
håller jag med honom i det avseendet. I ytterkanten så att säga av en scha-
blon kan det förekomma att vissa får en generös behandling. Men å andra
sidan får vi inte glömma att exempelvis en resande, som verkligen använder
sin bil väldigt mycket i tjänsten, kanske inte har möjlighet att över huvud
taget använda bilen privat. Vederbörande får faktiskt betala för att använda
bilen i tjänsten. I den här familjen kan det dessutom förhålla sig på det viset
att också hemmavarande i familjen måste ha en bil. I sådana fall blir faktiskt
bilförmånen en nackdel.
Har man bara litet användning av bilen privat är denna beskattningsform
således alls inte generös. Men när det gäller exempelvis den person som Lars
Bäckström träffade i Spanien kan beskattningen naturligtvis uppfattas som
generös. I utredningsuppdraget ligger ju också översynen av naturaförmå-
nerna. Då tas även den här biten upp. I finansdepartementet tittar man -
som Lars Bäckström mycket riktigt sade - för närvarande internt speciellt på
de här förhållandena.
När det sedan gäller de anställdas aktieförvärv föreslår vi en utvidgning av
den regel som i vissa fall undantar anställdas förvärv av värdepapper från
förmånsbeskattning. Här kan vi nog konstatera en ganska olikartad princi-
piell syn på aktierna. Enligt Lars Bäckström handlar aktieinnehavet om att
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Socialavgifter på
vissa förmåner,
m. m.
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 121
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Socialavgifter på
vissa förmåner,
m.m.
50
man tillskansar sig generösa förmåner. Men jag menar att aktieägandet fak-
tiskt innebär att ett riskkapital tillskjuts. Mot bakgrund av den uppgång som
var på börsen under 80-talet kan man kanske förstå Lars Bäckströms syn-
punkt. Men nu när läget på börsen och i näringslivet har förändrats får man
inte automatiskt förmåner - nu handlar det om ett riskkapital på ett annat
sätt. Det tycker vi är värdefullt att notera.
Vi tycker också att det är värdefullt att de anställda i företagen får möjlig-
het att bli delägare. I det här sammanhanget skall vi komma ihåg att det finns
begränsningsregler, som framgår av utskottets betänkande. Därför kan det
inte bli fråga om att man utnyttjar det här alldeles för mycket. Även i det
här fallet tycker jag alltså att utskottet så att säga har hamnat rätt.
Lars Bäckström tar också upp förmåner i näringslivet i allmänhet vad gäl-
ler fallskärmsavtal och sådana saker. Det ligger utanför det som utskottet för
närvarande skall behandla. Det är en diskussion som vi kan föra i ett annat
samanhang. Det handlar inte om beskattningsreglerna för aktieförvärv.
Sammanfattningsvis vill jag, herr talman, yrka bifall till utskottets hem-
ställan.
Anf. 63 GUNNAR NILSSON (s):
Herr talman! När det gäller underlaget för de sociala avgifterna är vi över-
ens om i utskottet att det skall vara detsamma som förmånsvärdet i övrigt.
Det är naturligtvis också bra att finansdepartementet skall se över bilför-
månerna för att precisera förmånsvärdet och beskattningen. Men i det sam-
manhanget är det fel signaler att först öka möjligheterna för jämkning av
förmånsvärdet för att sedan starta en utredning om huruvida man skall
kunna skärpa samma beskattning. Det är också viktigt att riksdagen slår fast
att denna utredning inte får leda till någon ytterligare urholkning av likfor-
migheten och neutraliteten i beskattningen mellan löner och förmåner.
Enligt vår mening bör regeringen därför snarast lägga fram förslag som
avgränsar och begränsar jämkningsmöjligheterna till verkligt speciella skäl.
Man skall gärna också skärpa beskattningen i de fall där utnyttjandet av för-
månen är uppenbart större än schablonvärdet. Vi menar att riksdagen bör
ge regeringen detta till känna.
När det gäller försäljningen av aktier till anställda, vilken också är kopplad
till privatiseringen av statliga företag, måste jag fråga Carl Fredrik Graf om
avsikten är att vår gemensamma egendom skall realiseras bort. Detta blir
fallet endast vid en försäljning där priset är lägre än marknadsvärdet. Om
den skall realiseras bort, varför skall detta ske med hjälp av skattesubventio-
ner?
Anf. 64 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Det är två diskussioner som vi för när det gäller bilförmåner.
Den ena rör det som tas upp i bl.a. Bsekkevolds utredning. Den andra rör
det som vi omedelbart skall göra för att få ordning på den asymmetri som
råder vad beträffar beräkningen av de sociala avgifterna. Vissa branscher,
taxinäringen har nämnts, har väldiga problem i detta sammanhang. Vi
tycker att det är angeläget att detta omedelbart rättas till, så att inte skatte-
systemet styr valet av bolagsform. I övrigt får vi anledning att återkomma till
bilförmånerna när de utredningar som för närvarande är tillsatta har arbetat
färdigt.
Beträffande förmånen att förvärva aktier i ett företag där man själv är an-
ställd skall vi komma ihåg att det blir ett lägre pris vid förvärvet. Men vill
man försälja aktierna i ett senare läge blir underlaget för beskattningen av
reavinsten större. Förmånen kan faktiskt diskuteras även ur den synpunk-
ten. Då kanske det inte ställer sig lika förmånligt. Jag vill också understryka
att det finns begränsningsregler för i vilken utsträckning man kan förvärva
aktier. De framgår av utskottets betänkande.
Anf. 65 GUNNAR NILSSON (s):
Herr talman! Vi får återkomma i frågan om bilförmåner när vi eventuellt
får material från regeringen. Det viktiga är att slå fast att den utredning och
översyn som görs inte får leda til en urholkning av likformigheten i skattesys-
temet.
Vid försäljning av aktier, bedömning av deras marknadsvärde och en upp-
skjuten skatt föreligger ett allvarligt brott mot likformigheten i beskatt-
ningen. Det förvånar mig litet att Carl Fredrik Graf inte har förtroende för
att marknaden kan klara en av de mest grundläggande uppgifterna för mark-
naden, att fastställa ett korrekt marknadsmässigt pris på aktier. Ert parti
brukar i andra sammanhang tala om marknadens förträfflighet och överläg-
senhet.
Anf. 66 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Jag vill upprepa att jag tycker att det är viktigt att det blir
möjligt för anställda att bli delägare i de företag där de verkar. Den här be-
stämmelsen innebär bara en smärre utvidgning av de nuvarande reglerna,
som gör att även anställda i börsnoterade bolag får den möjligheten. Det
tycker vi är viktigt av principiella skäl.
Anf. 67 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Carl Fredrik Graf undrar om inte jag insåg att förvärvandet
av aktier var ett risktagande. Det inser jag. 8O-talets utveckling, valparnas
lek, har visat att det är ett högt risktagande för många småaktiesparare.
Många anställda som köpte aktier i Fermenta förlorade ganska mycket.
Jodå, när valparna leker är det några som blir utsatta.
Men det vi talar om här är att om man får förmånen att köpa aktier till
underpris, på särskilt förmånliga villkor, bör denna förmån beskattas. Det
är det som vi påtalar. I annat fall rör det sig om en form av skattesubvention.
Förmåner bör beskattas. Det är bra om vi har ett enkelt, likformigt skatte-
system. Men denna regering bygger in mer och mer undantag, så reglerna
kommer snart att vara undantagen i det skattesystem som ni bygger upp.
Regeringen är på väg åt fel håll med detta. Vi vill slå fast att förmåner skall
beskattas.
Bolagsledningarna har klarat sig ganska bra. De har rätt god överblick
över marknadsläget. Att de skall få köpa aktier till underpris och sedan ha
en skattesubvention för detta tycker jag är stötande. De är vanligtvis rikligen
lönemässigt belönade för sitt styrelseuppdrag och bör sedan inte ha extra
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Socialavgifter på
vissa förmåner,
m.m.
51
|
Prot. 1991/92:121 27 maj 1992 |
skattesubventioner när de tilldelar sig själva förmånen att köpa aktier under |
|
Socialavgifter på |
Anf. 68 CARL FREDRIK GRAF (m): Herr talman! Jag vill säga några ord med anledning av Lars Bäckströms Uppenbarligen finns det också anledning att repetera att det finns en be- Överläggningen var härmed avslutad. Beslut Företogs till avgörande utbildningsutskottets betänkanden 1991/92:UbU20, UbU23 och UbU28, näringsutskottets betänkanden Utbildningsutskottes betänkande UbU20 Mom. 1 (skolpolitiska utgångspunkter för lärarutbildningen) Utskottets hemställan bifölls med 171 röster mot 135 för reservation 1 av Mom. 2 (skolans värdemässiga grund) Utskottets hemställan bifölls med 171 röster mot 134 för reservation 2 av Mom. 4 (krav på lärarutbildningen) Utskottets hemställan - som ställdes mot motion 1991/92:Ub39 av Chris- Mom. 5 (examensbeskrivningar och examinationsrätt) Utskottets hemställan bifölls med 294 röster mot 12 för meningsyttringen Mom. 7 (individuella studieprogram) Utskottets hemställan - som ställdes mot motion 1991/92:Ub39 av Chris- |
52
Mom. 8 (principer för lärarcertifikat)
Utskottets hemställan bifölls med 170 röster mot 136 för reservation 5 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Mom. 21 (påbyggnadslinje om 20 poäng för lärare för grundläggande utbild-
ning av vuxna, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 173 röster mot 135 för reservation 9 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Mom. 31 (forskning med anknytning till lärarutbildningen, m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 173 röster mot 135 för reservation 13 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Mom. 32 (högskolan för lärarutbildning i Stockholm)
Reservation 14 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. bifölls med 160 röster mot 146
för utskottets hemställan. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 37 (planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning mot årskur-
serna 4—9)
Utskottets hemställan bifölls med 169 röster mot 130 för reservation 16 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl. 7 ledamöter avstod från att rösta.
Övriga moment
Uskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbU23
Utskottets hemställan bifölls.
Utbildningsutskottets betänkande UbU28
Mom. 6 (beslut om elevs mottagande i särskola)
Först biträddes reservation 1 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. - som ställdes
mot utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
motion 1991/92:Ub60 av Ingrid Näslund i motsvarande del - med acklama-
tion.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 160 röster mot 138 för reserva-
tion 1 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. 9 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 15 (vissa personalfrågor)
Utskottets hemställan bifölls med 171 röster mot 135 för reservation 2 av
Lena Hjelm-Wallén m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU29
Mom. 1 (utredningar m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 173 röster mot 133 för reservation 1 av
Anita Gradin m.fl.
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Mom. 7 (avveckling av Bruksinvest AB)
Utskottets hemställan bifölls med 173 röster mot 132 för reservation 2 av
Anita Gradin m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU31
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU34
Utskottets hemställan bifölls med 304 röster mot 2 för det av Sten Söder-
berg under överläggningen framförda yrkandet om avslag på propositionen.
1 ledamot avstod från att rösta.
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU 14
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KU22
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU32
Mom. 2 (jämkningsreglerna vid inkomsttaxeringen)
Utskottets hemställan bifölls med 182 röster mot 124 för reservation 1 av
Lars Hedfors m.fl.
Mom. 3 (anställdas aktieförvärv)
Utskottets hemställan bifölls med 174 röster mot 132 för reservation 2 av
Lars Hedfors m.fl.
övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Anf. 69a FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Med anledning av instundande helg ombeds de som skall delta i kammar-
debatterna måndagen den 1 juni att om möjligt anmäla sig till talarlistan re-
dan i dag.
Beträffande de på föredragningslistan närmast upptagna ärendena, skat-
teutskottets betänkande SkU29, bostadsutskottets betänkande BoU22, lag-
utskottets betänkande LU36, utrikesutskottets betänkanden UU20, UU21,
UU28 och UU27 samt kulturutskottets betänkande KrU30, beslöt kamma-
ren på förslag av förste vice talmannen att de fick företas till avgörande i ett
sammanhang sedan debatten i dessa ärenden avslutats.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU29 F-skattebevis - nya regler för skatteavdrag och socialavgif-
ter, taxeringsfrågor (prop. 1991/92:112).
Anf. 69b GUNNAR NILSSON (s):
Herr talman! Betänkandet behandlar dels propositionen om F-skattebevis
och regler för skatteavdrag och inbetalning av sociala avgifter, dels ett antal
motioner om skatterättsliga frågor som behandlats i anslutning till proposi-
tionen.
Propositionen om F-skattebevis för företagare tillstyrks i sin helhet av ut-
skottet, medan motionerna föranlett ett antal reservationer och särskilda ytt-
randen, som jag något skall kommentera.
Ny demokrati har reserverat sig till förmån för ett antal motioner, där det
föreslås en uppluckring av den skatterättsliga lagstiftningen. I motionerna
föreslås bl.a. generell rätt till ersättning för rättegångskostnader till enskilda
som får rätt i ett skattemål, generellt anstånd med betalning av skatt vid
överklaganden, begränsningar i domstolarnas handläggningsrätt vid ändrad
praxis och slopande av skatteflyktslagen.
Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning till en kommande utred-
ning om rättssäkerheten vid beskattning. Utskottets majoritetsskrivning ger
dock intryck av att utvecklingen på det skatterättsliga området kan gå i mo-
tionernas riktning. Man säger dessutom att regeringen inom kort avser att
lägga fram ett förslag om slopande av skatteflyktslagen.
Vi delar utskottets uppfattning att motionerna skall avslås, men vi kan inte
ställa upp på den motivering som utskottsmajoriteten anför.
Enligt vår mening bör den aviserade utredningens arbete gå ut på att före-
slå en anpassning av lagstiftningen till den praxis och de erfarenheter som nu
har vunnits av skattereformen och av gällande lagstiftning. Direktiven bör
inte formuleras eller tolkas så, att de på ett avgörande sätt rubbar den nuva-
rande balansen i de skatterättsliga förhållandena.
Det är vår bestämda uppfattning att lagen om skatteflykt behövs också
i framtiden. Regeringen bör därför i enlighet med skatteflyktsutredningens
förslag, i god tid före 1993, då den nuvarande lagen upphör, lägga fram för-
slag om en ny och mer preciserad lagstiftning mot skatteflykt och osund skat-
teplanering. Detta har vi från den socialdemokratiska utskottsgruppen an-
fört i ett särskilt yttrande, och vi kommer att följa de här aktuella frågorna i
den fortsatta hanteringen.
I en socialdemokratisk motion av Hans Göran Franck m.fl. belyses den
ekonomiska och organiserade brottsligheten och dess negativa följder för se-
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
F-skattebevis -
nya regler för
skatteavdrag och
socialavgifter,
taxeringsfrågor
55
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
F-skattebevis -
nya regler för
skatteavdrag och
socialavgifter,
taxeringsfrågor
56
riös verksamhet, framför allt inom hantverks-, service- och handelsverk-
samheter. I en utredning som initierats av LO-distriktet i Stockholm konsta-
teras att gatuhandeln och den s.k. tillfälliga handeln till ca 90 % underlåter
att betala skatter eller sociala avgifter för sin verksamhet.
Gatuhandeln är i dag en snabbt växande företeelse, som utgör ett allvarligt
hot mot etablerade och seriösa företagare. Verksamheterna fungerar ofta
också som inkörsport och inskolning till grövre ekonomisk brottslighet och
kriminalitet av olika slag. Det är därför synnerligen angeläget att regeringen
vidtar konkreta åtgärder, dels för att påverka attityder och värderingar till
verksamheter som baseras på ekonomisk brottslighet, dels för att förbättra
kontrollen över redovisning av skatter och sociala avgifter inom den tillfäl-
liga handeln och andra fuskbenägna branscher. Detta bör ges regeringen till
känna.
Utskottsmajoriteten skriver i betänkandet att man delar motionärernas
uppfattning när det gäller behovet av en effektiv kontroll på detta område.
Man utgår dock från att regeringen följer utvecklingen på området och vid-
tar lämpliga åtgärder, varför något behov av ett riksdagens tillkännagivande
inte föreligger.
Vi har dock inte sett några förslag eller initiativ från regeringen på det här
området. Det finns där snarare uttryck för en liberal syn på skattelagstift-
ningen som varit gällande.
Ett tillkännagivande är därför väl motiverat. Det är också ett sätt för riks-
dagen att, genom att konsekvent och beslutsamt ta avstånd från de avarter
som här påtalats, medverka till att förstärka attityderna mot ekonomisk
brottslighet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 8, avslag på övriga reserva-
tioner, och bifall till utskottets hemställan i övrigt.
Anf. 70 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Nu är det dags att böija tänka på skattebetalarnas rättssäker-
het. Vi måste skapa lagar och bestämmelser som utgår från människan och
inte från myndigheternas aspekter.
Alla känner vi en lättnad efter deklarationsinlämnandet. Myndigheterna
har flera år på sig att riva upp en deklaration. Detta kan inte vara riktigt i
ett modernt rättssamhälle. Man skall kunna kräva att myndigheterna har en
sådan kompetens att de inte behöver riva upp gamla deklarationer för flera
år tillbaka. Det finns fall - hör och häpna - där myndigheterna har rivit upp
deklarationen efter 8-9 års tid. Det leder givetvis till en stor katastrof för de
människor som det drabbar.
Det finns en sak till som jag måste peka på i denna debatt. Det är bekläm-
mande att skatteregler tolkas olika från skattemyndighet till skattemyndig-
het. Det finns arbetare som har fått avdrag för traktamenten godkända år
efter år, och rätt som det är river man upp beslutet från myndigheternas sida
och beskattar dessa traktamenten. Man kan själv räkna ut vad det innebär
för en vanlig arbetare och hans familj i det fall han kanske fått 10 000-15 000
kr i traktamente och myndigheterna river upp besluten tre fyra år tillbaka i
tiden. Det blir katastrof.
Hans kompis kanske är lyckligare och bor i en annan kommun där skatte-
myndigheterna inte tolkar bestämmelserna på samma sätt, och han får då
dra av dessa traktamenten år efter år utan åtgärd. Nej, vi måste få klarare
regler som säger att man skall behandlas lika från ort till ort. Detta är en
självklarhet när det gäller rättssäkerheten i Sverige.
Sedan vill jag tala litet grand om den svarta sektorn. Jag tror personligen
att den omsätter omkring 100 miljarder kronor och kanske mer. Det är helt
klart att man skall kontrollera vissa branscher och vissa nischer hårdare.
Men jag vill poängtera att det viktigaste för att minska den svarta marknaden
i Sverige är att sänka momsen, arbetsgivaravgifterna och marginalskatterna.
Annars kommer vi att få leva med den svarta sektorn hur många år som
helst, mina damer och herrar, och den blir bara större för var dag som går.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservation 1 vid mom. 5,
reservation 3 vid mom. 10, reservation 6 vid mom. 15 samt reservation 7 vid
mom. 16. Övriga reservationer yrkar jag för att spara kammarens tid inte
bifall till.
Anf. 71 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! I betänkande SkU29 råder enighet om F-skattebeviset. Men
det finns i vatje fall en hel rad reservationer, åtminstone från Ny demokrati
och i något fall från Socialdemokraterna, samt en meningsyttring från Väns-
terpartiet.
När det gäller de delar av motiven som Gunnar Nilsson har talat om, är i
princip Vänsterpartiet och Socialdemokraterna överens om bedömningen.
Denna lag, som populärt kallas generalklausulen mot skatteflykt, behövs.
Den behövs särskilt i ett läge där regeringen har drivit igenom att man öpp-
nat möjligheten för ett slags generalklausuler för individen. Det kan vara
riktigt. Jag har tidigare i kammaren sagt att att det kan behövas vad man i
internationell skattedebatt kallar Tax Payers Charter, som ger den skattskyl-
dige vissa grundläggande rättigheter. Men det skall finnas en ömsesidighet,
och det finns behov av en generell lag mot skatteundandraganden.
Andra punkter som här tagits upp gäller en socialdemokratisk reservation
angående åtgärder mot tillfällig handel. Vi från Vänsterpartiet stöder den
reservationen. Det sägs här ibland att politiker skall gå ut i verkligheten, och
särskilt sådana här vackra dagar finns det skäl att göra det. När vi gör det -
vilket vi naturligtvis gör - befinner vi oss i den del av verkligheten som är
Drottninggatan här i Stockholm. Vi ser där att den tillfälliga handeln verkar
vara ett påtagligt problem. Jag är inte helt säker på att alla de försäljare som
finns på den gatan är momsregistrerade. Det kan hända att några är det, men
jag tror att det där finns ett betydande inslag av ej registrerad handel.
Detta pågår ganska ofta. Sedan går ett par konstaplar förbi, och då töms
gatan, och därefter är de tillbaka igen. Det är en del av verkligheten. Efter-
som alla ledamöter har sett detta, borde reservation 10 tillstrykas. Man går
ju inte med slutna ögon på Drottninggatan, eller hur? Det är då mycket
märkligt att inte utskottets majoritet velat stödja denna reservation.
Sedan har vi från Vänsterpartiet avgett en meningsytttring med anledning
av en socialdemokratisk motion vad gäller kontroll av kapitalinkomster
inom företagssektorn. Utskottet har inte tillstrykt den, utan menar att det
finns andra medel för att uppnå detta, t.ex. bättre revisionsverksamhet. Det
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
F-skattebevis -
nya regler för
skatteavdrag och
socialavgifter,
taxeringsfrågor
57
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
F-skattebevis -
nya regler för
skatteavdrag och
socialavgifter,
taxeringsfrågor
58
är klart att det kan finnas olika metoder att angripa ett problem. Men det
ena utesluter inte det andra. Med en sådan åtgärd som vi föreslår, skulle man
få mer tid till att arbeta med revisionsverksamheten och kunna göra mer för-
djupade revisioner. Jag vill därför, herr talman, yrka bifall till meningsytt-
ringen vad gäller mom. 9.
Detta är ett stort och angeläget problem. I måndags kunde vi i pressen läsa
om skattemyndigheterna i Västsverige - min egen hemregion, där jag vet att
skattemyndigheterna är alerta och måna om att göra ett bra jobb. Rubriken
i Svenska Dagbladet var: Vartannat företag fuskar med skatten. Man hade
kontrollerat 61 företag, och för 30 hade man fått fram förslag till höjningar
med i genomsnitt ca 250 000 kr.
Nu tror jag inte alls att det är riktigt så eländigt som att vartannat företag
fuskar med skatten. Jag tycker inte att man skall vara alarmist och måla allt
som en enda stor nattsvart säck. Jag tror att merparten av de svenska företa-
garna är hederliga och vill sköta sina åligganden. Men det är då mycket vik-
tigt att man åtgärdar illojal konkurrens - vilket tas upp i den förut nämnda
reservationen - och t.ex. den tillfälliga handeln.
Det borde regeringspartierna och Ny demokrati ha insett, och man borde
stött reservationen. Men det gör man inte. Då får man naturligtvis i längden
problem i vissa företag. Skall jag sköta mina åligganden när riksdag och poli-
tiker inte inskrider mot denna illojala konkurrens? Genom att man inte till-
styrker detta mycket blygsamma krav att göra ett tillkännagivande om att
vidta specialåtgärder mot t.ex. den tillfälliga handeln främjas den svarta sek-
torn.
Herr talman! Peter Kling sade att det finns en svart sektor som omfattar
100 miljarder kronor. Jag tror att även det är något överdrivet. Det måste ju
finnas utrymme för den goda grannsämjan. Allt som görs är ju inte fråga om
skatteundandragande.
Visst finns det de som ägnar sig åt skatteundandragande. Vi har från Väns-
terpartiets sida många gånger påtalat att åtgärder måste vidtas. Vi har velat
anslå mer pengar till fördjupade revisioner och kontrollverksamhet. Men i
stället har majoriteten dragit in på anslagen till skatteförvaltningen så att det
inte har funnits möjlighet att göra fördjupade revisioner. Trots det vet vi att
varje handläggartimme betalar sig 10-20 gånger om.
Det är inte korrekt att ekonomiska oegentligheter undanröjs enbart med
hjälp av att sänka skatteuttaget. Det skulle betyda att länder med ett lågt
skatteuttag alltid har en liten svart sektor. Men då har man inte befunnit sig
i den verklighet som finns utanför Sverige. I många länder med ett lågt skat-
teuttag finns det en omfattande svart sektor. Det här är ett fullständigt klart
faktum för den som ger sig ut utanför landets hank och stör. Det behöver
man göra i dessa internationella tidevarv.
Det finns inga empiriska bevis på att ett lågt skatteuttag i sig minskar skat-
teundandragandet. Skulle man tillämpa den principen skulle t.ex. proble-
men med hastighetsöverträdelser kunna lösas genom att man säger: ”Vi till-
lämpar fri fart.” Ja, det är klart att det då inte blir några hastighetsöverträ-
delser. Men med den politiken blir det i stället en hel del olyckor på vägen.
I en reservation framför Ny demokrati att de vill att åtgärder vidtas mot
oseriösa konkurrenter och en snabb behandling av företag som uppenbarli-
gen drivs olagligt, som inte betalar sina sociala avgifter, moms, m.m. Men
om Ny demokrati skriver så i reservation 9 borde de rimligtvis stötta reserva-
tion 8.
Herr talman! Jag vill återigen påpeka att vi från Vänsterpartiet stöder re-
servation 8 och att vi yrkar bifall till vår meningsyttring under mom. 9.
Anf. 72 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! I vår motion, Lars Bäckström, hävdar vi visserligen att man
skall se över och minska den svarta sektorn. Men vi hänvisar också till hur
vi vill driva frågan, nämligen med hjälp av sänkta skatter och framför allt
sänkt moms - som vi tror påverkar den svarta sektorn rejält.
Jag vet själv av erfarenhet, och vad kolleger i branschen som är småföreta-
gare har sagt till mig, hur det är. De har sagt att det blev ett rent helsike när
momsen gick upp från 13,64 % till 25 %. Det var få arbeten som var ”vita”.
Folk hade inte råd att betala momshöjningen för reparationsjobb och andra
småjobb. Där fick vi alltså en kraftigt utökad svart sektor.
Beloppet 100 miljarder är nog inte så orimlig. Det finns ungefär 370 000
småföretagare med 3-4 anställda. Låt oss säga, Lars Bäckström, att de har
3 anställda och att varje bolag omsätter 1,5 milj.kr. Det blir fråga om 500-
600 miljarder i omsättning i dessa företag. Det är inte så konstigt att en små-
företagare av den storleken stoppar undan en femtedel. Då har vi direkt de
100 miljarderna.
Det är klart, Lars Bäckström, att det måste finnas en viss kontroll där det
uppenbarligen syns att fusk kan föreligga. Vi är självfallet inte för att det
skall vara fri fart på vägarna, som Lars Bäckström uttryckte det. Det är klart
att det måste finnas en viss kontroll. Men den svarta sektorn försvinner inte
genom att kontrollen utökas utan i stället genom att sänka kostnaderna.
Lars Bäckström tog vidare upp att det även finns en svart sektor i utlandet.
Det är klart att alla länder har en svart sektor. Men frågan är hur stor den är
i de andra länderna.
Jag vill bestämt påvisa att om skattetrycket i Sverige är 56-57 % av BNP
och övriga länder ligger på 37 %, är det klart att den svarta sektorn blir större
i det här landet.
Jag skall ge ett exempel på hur det kan gå till. Det handlar här inte om
svarta jobb. Jag nämnde att marginalskatterna måste sänkas från den nivå
de är på i dag. Jag känner flera läkare i Göteborg som har insett att det inte
är någon idé att stå och operera längre. Det är bättre att gå hem till huset
och byta fönster, måla och eventuellt lägga kablar - som jag som elentrepre-
nör gjorde förr om åren. De gör så eftersom de tjänar på det och de anser
att det inte är någon idé att arbeta. Så tar de i stället våra jobb. Där får Lars
Bäckström en aspekt på frågan om höga skatter.
Anf. 73 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag känner också många småföretagare, Peter Kling. Men
jag har inte en fullt så dyster syn på småföretagarna som Ny demokrati har.
Jag vet inte om det är en speciell kategori småföretagare som Ny demokrati
träffar. De jag träffar har en hög moralisk standard. Men det kan ju finnas
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
F-skattebevis -
nya regler för
skatteavdrag och
socialavgifter,
taxeringsfrågor
59
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
F-skattebevis -
nya regler för
skatteavdrag och
socialavgifter,
taxeringsfrågor
60
olika typer av småföretagare. Dock tror jag att min bild är den mer korrekta.
Men det går ju att ha olika meningar om det.
Det skall erkännas att det finns problem. De kan åtgärdas med hjälp av
riktade kontroller mot oseriösa verksamheter, och det borde ni från Ny de-
mokrati och vi från Vänsterpartiet vara överens om. Det är mycket märkligt
att vi inte är överens, eftersom ni skriver om dessa frågor i era motioner.
Även om ni inte får igenom allt i er motion, kunde vi vara överens om det
som går att få igenom - ni som säger att ni vill se till sakpolitiken och inte
vara fastlåsta i block. Om ni kan få igenom en av era fem punkter tillsam-
mans med oss och Socialdemokraterna, varför inte ta denna punkt i stället
för det maximalistiska allt eller intet? Det är inte en bra strategi för framti-
den.
Det är ett faktum att i Frankrike och USA finns det betydande svarta sek-
torer. I vissa delar av Frankrike är det något av en nationalsport att bedriva
skatteundandragande. Det är ett bekant faktum i den internationella skatte-
debatten.
Vidare har vi frågan om att sänka skattetrycket och att den svarta sektorn
ökar i omfattning när momsen går upp. Rent teoretiskt sett, Peter Kling, är
det så att om momsen höjs minskar inkomstskatten och skattetrycket sjun-
ker. Så blir det om man bara pratar om procentsatserna. Ni skall akta er för
procentdebatten. Ett enkelt sätt att sänka skattetrycket är att höja momsen.
Då ökar BNP, och inkomstskatterna sänks. Egentligen har inte något gjorts
åt skatterna, men skattetrycket har sjunkit rent teoretiskt. Sluta med pro-
centdebatter. De bara förvillar.
Satsa på tillväxt i landet. Men det åstadkoms inte med hjälp av skattesub-
ventioner. Satsa i stället på att vidta åtgärder mot den ekonomiska brottslig-
heten. Det vore bra om Ny demokrati ville hjälpa till med det. Då blir det
ett bättre företagsklimat med enkla, raka skatteregler. Ta bort de krångliga
systemen som är svåra för småföretagarna att förstå. Om viljan fanns skulle
många åtgärder kunna vidtas.
Anf. 74 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Om Lars Bäckström inte kan få tag på några småföretagare
som fuskar, kan jag tala om att de ljuger för honom eller att de inte har för-
troende för honom så att de vågar tala öppet med honom. Förmodligen är
det så det hela ligger till, Lars Bäckström.
Jag skall ge ett exempel. Jag bad en småföretagare att med handen på
hjärtat berätta om han utförde svarta jobb. Svaret blev ju att det inte var
fråga om så mycket. Jag frågade då hur många fakturor det kunde vara fråga
om. Efter 10-20 minuters resonemang visade det sig att denna småföreta-
gare med 4 anställda på ett eller annat sätt fuskade genom att utföra svarta
jobb för 300 000-400 000 om året. Nog fuskas det bland småföretag. Rättare
sagt: de är tvingade till det för att överleva.
Anf. 75 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Några av mina bästa vänner är småföretagare. Det finns
medlemmar i mitt parti som är småföretagare. Jag tror att merparten av dem
vill göra väl och följa gällande regler.
Den här debatten börjar bli litet knepig. Här skall jag behöva stå och för-
svara småföretagarna när Ny demokrati målar ut dem som en samling lögn-
trattar. Det är inte bra för Ny demokrati att försätta sig i den positionen -
men det är Ny demokratis val.
Visst finns det problem. De skall åtgärdas med hjälp av enkla skatteregler,
kontroll och ekonomisk tillväxt som gör att skatteuttaget kan minskas. Det
här är mitt recept. Varför går inte ni på den linjen?
Vidare har vi frågan om läkare. Det kan ju vara så att läkaren har redan
dragit in mycket pengar till hushållet. Han har köpt båten, den stora villan
och åkt till Barbados - och det tycker han är trevligt. Men marginalskatten
för läkarna är ju nu 50 % i genomsnitt. Det är internationellt sett på en ac-
ceptabel nivå.
Finansdepartementet har visat att Sverige har en av de mest förmånligaste
företagsbeskattningarna som finns inom OECD. Det är fyra länder som har
den ur företagarens synvinkel bästa företagsbeskattningen.
Man vill framställa det som att Sverige skulle vara - ursäkta uttrycket -
någon typ av skattehelvete. Men så är det inte. Det är snarare ovan där för
vissa företag, enligt OECD:s beräkningar. Detta är fakta.
Man kan ju säga att OECD väl är någon allmänt vänstervriden organisa-
tion som hittar på, men jag tror inte att det är så.
Andre vice talmannen anmälde att Peter Kling anhållit att till protokollet
få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 76 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! Ett enigt skatteutskott föreslår riksdagen att besluta om F-
skattebevis för företagare. Företagare eller arbetstagare - detta är ett gam-
malt och välkänt problem som F-skattebeviset skall hjälpa till att lösa.
Det är många företag och enskilda som under årens lopp har drabbats av
stora tillkommande kostnader på grund av att vad de ansåg vara en tjänst
eller entreprenad utförd av en företagare, i efterhand ansetts vara en anställ-
ning, vilket gjort dem ansvariga för betalning av A-skatt och socialförsäk-
ringsavgifter.
Med det föreslagna F-skattebeviset blir det nästan utan undantag helt
otvetydigt om det är fråga om anställning eller företagare som bedriver nä-
ringsverksamhet. Det är viktigt för småföretagarna och för dem som köper
småföretagarnas tjänster att få denna strikta uppdelning. Det innebär också
att riskerna för tillkommande oförutsedda kostnader minimeras. Det blir
också en sundare konkurrens såväl mellan företagare som mellan arbeten
utförda av företagare och egenregiarbeten.
Skatteutskottet rättar också till ett litet problem som har funnits för dem
som redovisar moms i självdeklarationen och som har haft svårigheter att få
överskjutande moms återbetald inom rimlig tid. Med skatteutskottets för-
slag får den som redovisar moms via sin självdeklaration återbetalning i stort
sett på samma villkor som de som avger särskild momsdeklaration. Detta är
rättvist och bra.
Utskottet behandlar en rad motioner. Trots vad som har sagts innan vill
jag hävda att det i grunden har varit enighet i utskottet när det gäller behand-
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
F-skattebevis -
nya regler för
skatteavdrag och
socialavgifter,
taxeringsfrågor
61
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
F-skattebevis -
nya regler för
skatteavdrag och
socialavgifter,
taxeringsfrågor
lingen av motionerna. Men Ny demokrati har ändå klarat av att avge sju re-
servationer, som med något undantag har samma inriktning som majoritets-
skrivningen. Majoriteten förutsätter att det görs en hel del saker, att förhål-
landen klarläggs och att man först därefter gör ställningstaganden. Ny demo-
krati har ansett det vara viktigt att bifalla motionerna men också att göra
särskilda delgivanden.
På en punkt finns en mycket klar avvikelse. Det gäller reservation 9. Där
föreslår Ny demokrati omfattande skattesänkningar för att minska skattefus-
ket. Det är både litet farligt och ansvarslöst att kasta fram dessa skattesänk-
ningar utan att på något sätt ägna en tanke åt vilka konsekvenser det får för
budgetunderskottet. Det vore en fördel för en saklig debatt i framtiden om
man kopplade ihop vad det kostar att sänka skatterna med de skattesänk-
ningar man föreslår.
En majoritet av svenska småföretagare är otvivelaktigt hederliga och käm-
par hårt för att på ett korrekt sätt förvärva den inkomst de behöver. Jag tror
att den svartmålning som Peter Kling här gör är en överdrift och nästan
snudd på förolämpning mot en del småföretagare. Jag tror att en del kan
känna det så. Vi skall kanske även där försöka balansera debatten.
Socialdemokraterna presterar också en reservation. Jag tycker att den
egentligen är onödig. Meningsskiljaktigheten gäller den tillfälliga handelns
bristande redovisning av skatter. Skillnaden mellan reservationen och majo-
ritetsskrivningen är i första hand att Socialdemokraterna gör ett hedersom-
nämnande av de insatser som LO-distriktet i södra Sverige har gjort samt ett
tillkännagivande. Vi i majoriteten menar att detta är viktiga saker, vi vill ha
åtgärder och vi har fullt förtroende för att vår regering vidtar åtgärder.
Gunnar Nilsson har kommenterat en del saker i det särskilda yttrandet.
Jag behöver inte ta upp det mera. Det är mera av noteringar för framtiden.
Det finns i detta betänkande något som är litet unikt. Det är inte så ofta
som motioner bifalls. Bo Arvidsons och Rune Rydéns motion om gränsgång-
are har fått en mycket noggrann genomlysning i utskottsbehandlingen. Re-
sultatet av detta är att ett enigt utskott gör ett tillkännagivande om behovet
av ett vidare utredningsarbete för att finna lämpliga åtgärder för att begränsa
den skattesmitning som så många gränsgångare har satt i system.
Detta betänkande är i mångt och mycket ett bevis på att det finns ett kon-
struktivt samarbete i utskotten och att vi i många stycken har en bred bas när
vi fattar våra beslut.
Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till skatteutskottets förslag och
avslag på samtliga reservationer och meningsyttringen.
Anf. 77 GUNNAR NILSSON (s) replik:
Herr talman! Ivar Franzén talar mycket om enighet i utskottet. Jag blir i
viss mån oroad av det talet, kanske inte minst när Ivar Franzén bemöter de
sju reservationerna från Ny demokrati. Han säger att de går i den anda som
utskottet ser att utvecklingen av skattelagstiftningen kan gå. Vi varnade just
för detta i vårt särskilda yttrande, att man är på väg mot en uppluckring av
skattelagstiftningen. Jag ser med oro fram mot den utredning som skall
komma. Vi har sagt att vi skall följa dessa frågor i framtiden och se till att
62
den nuvarande balansen på skattelagstiftningsområdet i största möjliga ut-
sträckning bibehålls.
Ivar Franzén tar upp reservation 8. Vi kom ganska långt i utskottet och
var överens om olägenheterna med denna typ av tillfällig handel och svart-
verksamhet. Jag kan bara beklaga att enigheten inte räckte till ett tillkänna-
givande från riksdagen. Som vi har påtalat i motionen handlar det inte bara
om kontroll utan också om vilken attityd man intar gentemot ekonomisk
brottslighet och svart verksamhet. Det hade varit en styrka i arbetet med att
förändra attityder, om riksdagen hade begärt av regeringen att man vidtar
konkreta och omedelbara åtgärder för att stävja detta. Tyvärr har vi inte sett
så mycket av den typen av åtgärder från regeringen. Därför tycker jag att
det är väl motiverat med ett tillkännagivande som hela riksdagen ställer sig
bakom.
Anf. 78 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Jag tror att vi går miste om en del av effekten av våra beslut -
vi har ju god samstämmighet i utskottet när det gäller den tillfälliga handeln.
Majoriteten säger mycket klart att detta är viktigt inte minst ur konkurrens-
synpunkt och att vi förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen och
vidtar lämpliga åtgärder.
Det blir egentligen fel i debatten när Socialdemokraterna och i viss mån
Vänstern försöker framställa det som att Socialdemokraternas reservation
skulle gå ut på något helt annat än majoritetsskrivningen. Detta är något av
en tvist om påvens skägg. Det är ett uttryck för det traditionella, att man
visar större förtroende för en regering från det egna blocket. Det är vad det
handlar om. Vi är i stort sett eniga i denna fråga. Det är viktigt att vi poängte-
rar det i riksdagen. Därmed skapar vi en ännu bättre bas för de riktiga åtgär-
derna.
Jag menar att det i det särskilda yttrandet finns en del nyansskillnader. Det
är korrekt. Vi har olika uppfattningar. Jag menar inte att majoritetsskriv-
ningarna fullföljer Ny demokratis tankegångar, långt därifrån. Men det finns
i grunden en strävan för ett rättvist skattesystem, rättssäkerhet för den en-
skilde och en god balans mellan myndighetskrav och den enskildes rätt. Det
tycker jag ingen av oss behöver skämmas för.
Anf. 79 GUNNAR NILSSON (s) replik:
Herr talman! Vi skall följa arbetet i rättssäkerhetskommittén med stort
intresse och engagemang, så vi får väl återkomma till de frågorna.
Men när det gäller tillkännagivandet och reservation 8 tycker jag att Ivar
Franzén tar onödigt stor hänsyn till regeringens initiativrätt. Här är det, som
jag sade, fråga om attityderna på ett område som är mycket negativt för sam-
hället och samhällsmoralen, och för seriös verksamhet i samhället. Om det
på något område är viktigt att riksdagen uttalar sin uppfattning, så tycker jag
att det bör vara på det här området - och det kan vi göra genom ett tillkänna-
givande.
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
F-skattebevis -
nya regler för
skatteavdrag och
socialavgifter,
taxeringsfrågor
63
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
F-skattebevis -
nya regler för
skatteavdrag och
socialavgifter,
taxeringsfrågor
64
Anf. 80 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Lät mig bara notera att utskottet utgår från att regeringen
noga följer utvecklingen på området och vidtar de åtgärder som anses påkal-
lade. Kan det sägas klarare? Vi litar på vår regering.
Anf. 81 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Ivar Franzén sade ju förut att utvecklingen går i den riktning
som våra motioner pekar mot - en uppluckring och en mera rättvis rättssä-
kerhet för skattebetalare. Ni har ju som sagt en del positiva skrivningar i
betänkandet som pekar åt det hållet.
Men jag har massvis av bevis på att positiva skrivningar inte har lett till
någonting. Det gäller både den förra regeringen och denna regering. Vi kan
sätta oss ner och titta på det någon dag, Ivar Franzén, så får vi se hur många
positiva skrivningar som har lett till någonting.
Ivar Franzén tog upp frågan om småföretagare. Jag har inte på något sätt
påstått att det är en stor sak, utan jag sade bara att de har problem med kost-
nadsläget och undanhåller en viss del för att överleva. Det är en väldig skill-
nad. Jag är själv småföretagare, så jag vet vad det handlar om.
Småföretagen är som sagt mycket seriösa generellt sett - det är inget tvivel
om det. Men jag har alltså sett att många positiva skrivningar inte har lett till
någonting alls - och Ivar Franzén vet att det är så.
Anf. 82 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Jag blev litet rädd när Peter Kling böljade tala om uppluck-
ring. Vad jag menar när det gäller färdriktningen är att det är klarare, enk-
lare regler, som är lättare att följa. Därmed underlättar det både för den en-
skilde och för myndigheten att i gott samförstånd lösa dessa problem. Ut-
trycket ”uppluckring” kan alltså missförstås, och därför noterar jag detta.
Jag tycker att det var ett klart framsteg när Peter Kling nu kompletterade
sina tidigare uttalanden med att konstatera att småföretagen är seriösa före-
tag. Det tycks var en bättring på väg.
Anf. 83 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Jag kan tala om för Ivar Franzén att den här motionen om
rättssäkerhet för skattebetalare delvis bygger på en undersöknig som Skatte-
betalarnas Förening har gjort. Där har man frågat samtliga partier hur de
ställer sig till detta. Jag läste den här undersökningen noga och noterade
Centerns, Moderaternas och Folkpartiets åsikt. Det rådde nästan enstäm-
mighet. Så skrev jag alltså en motion om rättssäkerhet för skattebetalare. I
den nämnda undersökningen säger faktiskt era representanter precis det jag
har skrivit i min motion.
Anf. 84 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Ivar Franzén från utskottet säger: Vi är ju överens, varför
skall vi då framstå som oeniga när det gäller reservation 8?
Vi drar kanske åt samma håll. Men i politik och kärlek är det ibland de
små, små detaljerna som är viktiga, som gör att det hela blir något helt annat.
Jag tror att det är en stor skillnad mellan ett tillkännagivande och några rader
i ett betänkande. För mig betyder ett tillkännagivande att vi får anledning
att återkomma, och att vi har en fast grund att stå på i den här frågan.
Ivar Franzén säger att han litar på sin regering. Ja, det är ju ganska givet.
Och han säger att vi inte skall diskutera påvens skägg. Nej, men vi skall dock
betänka att det i regeringen är Bo Lundgren som är biträdande finansminis-
ter och skatteminister, och Moderata samlingspartiet har inte visat stort en-
gagemang när det gäller att komma till rätta med skatteundandragande.
Finns det något förslag mot skatteundandragande som det partiet har stött?
Jag får nog erkänna att om Ivar Franzén eller någon av hans partivänner
var biträdande finansminister, skulle jag hysa större förtroende. Ivar Fran-
zén må förlåta mig, men jag tror inte att detta att komma till rätta med skat-
teundandragande är en moderat profilfråga.
När det gäller påvens skägg tror nog vi från oppositionen att det kan vara
ett lösskägg som utskottet har skrivit om här - och det vill inte vi ha i denna
viktiga fråga. På Drottninggatan i Stockholm pågår den här handeln varje
dag - och i alla andra städer. Det skall inte seriösa småföretagare behöva
kämpa mot. Därför vill vi ha ett tillkännagivande, så att det händer något,
så att vi inte får - som någon annan talare sade här - en massa bevis på att
positiva skrivningar inte leder till någonting. Detta är en risk, och därför
kommer väl de som säger sådant att stödja den här reservationen, så att vi
inte får det läget med bara positiva skrivningar.
Slutligen, Ivar Franzén: När det gäller vårt krav på uppgiftsskyldighet i
fråga om räntor säger utskottet att det finns andra metoder, t.ex. revision.
Javisst, men det ena goda må ju inte utesluta det andra goda. Vi skulle här
kunna förenkla systemet så att vi få mer tid för revisioner. Men i stället har
ju ni från regeringssidan gått den motsatta vägen. Ni har ju skurit ner ansla-
get till riksskatteverket, så att man där har mycket svårt att orka med sina
åtaganden. Man säger ju att man inte har hunnit med detta på grund av att
man har utbildning och omorganiseringar. Då skulle vi kunna spara pengar
åt skatteförvaltningarna, så att de kan ägna sig åt djupgående revisioner, ge-
nom att vi förenklar förfarandet. Det är ju ett system som man har infört för
fysiker. Det som är möjligt för fysikerna är möjligt för juristerna.
Anf. 85 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Jag tror att vi skall undvika misstaget att låta de små skiljak-
tighetema och detaljerna helt skymma vad som är grundläggande, och där-
med försvåra det konstruktiva samarbete som trots allt behövs mellan par-
tier och då och då också över blockgränser.
Nu skall jag självfallet inte stå och tala för enskilda ledamöter i regeringen.
Men jag kan inte tänka mig annat än att hela regeringen ställer upp på den
skrivning vi har här om att råda bot på de brister i fråga om redovisning och
den skattesmitning som förekommer i den tillfälliga handel som det här gäl-
ler. Jag tror faktiskt att vi i de s.k. borgerliga partierna har en ännu mer ut-
präglad och mogen känsla för ärlig och lika konkurrens. Vi måste skapa en
ärlig tävlan mellan företagen. Det är det som skall göra att vi också får en
tillväxt som vi kan dela på ett fördelningspolitiskt riktigt sätt.
Självfallet, Lars Bäckström, har det varit - och är - en målsättning för
denna regering att medverka till förenklingar. Och mycket har ju gjorts. En
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
F-skattebevis -
nya regler för
skatteavdrag och
socialavgifter,
taxeringsfrågor
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 121
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Övergång från
hyresrätt till
bostadsrätt, m.m.
66
målsättning i skatterformen har ju varit att förenkla skatteförvaltningens ar-
bete och därmed frigöra resurser för att bekämpa det stora skattesfusket,
osv. Det har vi inga delade meningar om. Däremot kan vi ha delade me-
ningar om enskilda förenklingar. Men i övrigt är ju målsättningen att skatte-
förvaltningens resurser skall utnyttjas där de gör bäst nytta.
Anf. 86 ULF ERIKSSON (nyd):
Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten i onödan, men jag kan inte
låta bli att bemöta Lars Bäckströms tidigare inlägg om Frankrike. Frankrike
har under många år haft en socialistisk regim. Det har också inneburit ett
klart ökat skattetryck i Frankrike. Jag känner privat ganska bra till det
landet. Det är säkert som Lars Bäckström säger, att man har en lika stor
svart sektor där som i Sverige. Men det kan ju bero på detta. Det finns ett
samband mellan skattetryck och svart sektor. Det kommer vi nog aldrig ifrån
dess värre.
Sedan tror jag, som det har sagts här tidigare, att de flesta företagare na-
turligtvis vill betala sin skatt och försöker betala sin skatt, men det finns en
gräns för hur mycket skatt man kan ta ut för att det skall gå att driva ett
näringsliv på ett vettigt sätt. Detta är ett mycket stort problem, inte minst
för småföretagarna. Vi i Ny demokrati vill totalt sett sänka samtliga skatter,
dvs. det totala skattetrycket.
Anf. 87 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! I all korthet vill jag säga att skatteutskottet reser ju ibland,
och reste en gång till Frankrike. I Frankrike ligger Paris, och i Paris ligger
OECD:s huvudkontor. Där finns deras skatteavdelning. Där ställde jag frå-
gan om OECD:s skatteavdelning hade kunnat påvisa några empiriska sam-
band mellan högt skattetryck och skatteundandragande. Deras svarvar nej.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 20 §.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1991/92:BoU22 Övergång från hyresrätt till bostadsrätt, m.m. (prop.
1991/92:160).
Anf. 88 RUNE EVENSSON (s):
Herr talman! Rätten till en god bostad är grundläggande för oss socialde-
mokrater. Något liknande står också i regeringsförklaringen från i höstas,
men den förda politiken på bostadsområdet går i rakt motsatt riktning. Den
rätten hotas nu av den borgerliga regeringen på många olika sätt. I dag skall
vi behandla ett av dem, omvandling av hyresrätt till bostadsrätt. Det är ett
förslag som vi socialdemokrater yrkar avslag på i sin helhet.
De allmännyttiga företagen har tagit en stor del av kommunens ansvar för
den sociala bostadspolitiken och bostadsförsörjningen. Sverige har en ovan-
ligt stor del ägarlägenheter, 60 %, medan resten delas mellan hyresrätt och
bostadsrätt. Med regeringens förslag är risken stor att denna balans raseras
och mångfalden och valfriheten på bostadsmarknaden minskar.
De allmännyttiga företagen har betytt mycket för den höga bostadsstan-
dard som vi har i dag. Allmännyttan har erbjudit goda bostäder åt hushåll
från alla grupper och har också gått i täten för utvecklingen av boendede-
mokratin. En utförsäljning och ombildning av hyresrätten skulle skapa den
typ av problem som England har i dag efter en kraftig nedrustning av allmän-
nyttan.
En lång rad av undersökningar visar att många människor inte vill eller
kan satsa på bostadsrätt. Man trivs med sitt boende och anser att hyresrätt
är en bra boendeform, men att boinflytandet kan utvecklas i många fall.
En som valt att bo i hyresrätt är den moderate kommunstyrelseordföran-
den i Göteborg. I en intevju säger han att han har valt att bo i hyreslägenhet
därför att det är en bekväm boendeform. Han anser också att hyresrätten
kommer att spela en viktig roll även i framtiden.
Vi socialdemokrater tycker att dessa människor skall ha rätt till en god
bostad med god service och ett utvecklat boinflytande i en hyresrätt. Men
det är tydligen bara ett som gäller för den borgerliga regeringen, och det är
marknaden som den stora problemlösaren. Det är den som skall få ned bygg-
kostnaderna och som skall bygga precis det som människor efterfrågar.
Det är en tro som vi socialdemokrater inte delar. Vi tror inte att markna-
den har något socialt ansvar eller att marknaden slår vakt om vår goda bo-
stadsstandard. Vi har reserverat oss mot samtliga förslag i propositionen.
Vi anser att en ändring i ombildningslagens tillämpningsområde endast
skulle ge vissa människor ett ökat inflytande, i stället för att utveckla infly-
tandeformerna i boendet. Detta är viktigt för framtidens boende. Vi vill slå
vakt om det kooperativa boendet och därför skall regeln om minst fem lägen-
heter bestå.
Vi anser också, som 1978 års bostadskommitté, att det är komplicerat,
men önskvärt, att se över försäljning av aktier och andelar i bolag som äger
fastigheter, för att göra det möjligt för hyresgästerna att själva ta över fastig-
heten vid en försäljning. För att värna om de nuvarande hyresgästernas ställ-
ning och motverka ett segregerat boende motsätter vi oss också ändringar av
majoritetskraven i lagsstiftningen.
I fråga om outhyrda lägenheter anser vi att kommunens ansvar för bo-
stadsbyggandet försvåras om inte sanktionsmöjligheter kan införas mot dem
som inte anmäler tomma lägenheter för uthyrning.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till samtliga reservationer,
men vid voteringen ämnar jag begära omröstning när det gäller reservatio-
nerna 1, 2 och 4.
Anf. 89 ROLF L. NILSON (v):
Herr talman! Dagens betänkande behandlar en liten, men kanske viktig
del av bostadspolitiken. Eftersom det är en liten del tänker jag inte ge mig
ut i några allmänna deklarationer om bostadpolitikens mål och inriktningen
och bostadspolitiken som helhet. Vänsterpartiet anser självfallet att bosta-
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Övergång från
hyresrätt till
bostadsrätt, m.m.
67
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Övergång från
hyresrätt till
bostadsrätt, m.m.
den skall vara en social rättighet. Vi skall ha en social bostadspolitik där
plånboken inte skall avgöra tillgången till en bra bostad i en god boendemiljö
med inflytande.
Det finns en skenbar motsättning i bostadspolitiken och i synen på olika
upplåtelseformer som jag tycker mycket illa om. Det är den motsättning som
har byggts upp mellan boende i bostadsrätt och boende i hyresrätt. I den
diskussionen är det lätt att man ser avarter av bostadsrättsboendet och pris-
utvecklingen på bostadsrätter som det dominerande och som kännetecknet
för det sättet att bo. Det är alldeles fel. Man glömmer bort att boendekoope-
rationen med HSB och Riksbyggen är en del av det Folkrörelsesverige, och
en utveckling ur det Folkrörelsesverige, där arbetarrörelsen och den fackliga
rörelsen är en annan del. Jag kan inte uppleva att denna motsättning finns
mellan boendet med hyresrätt och boende i bostadsrätt.
Därför tycker jag inte heller att det är anmärkningsvärt när regeringen fö-
reslår att ombildningslagen skall utsträckas till att gälla flera bostäder än vad
som nu är fallet. Den skall ju utsträckas till att även gälla fastigheter inom
allmännyttan. Jag tycker att det är rimligt i de fall de boende med kvalifice-
rad majoritet - märk väl - uttalar sig för att vilja ombilda sin fastighet, sin
del av ett bostadsområde till bostadsrätter.
Detta är inte problemfritt, långt ifrån. Det kan finnas skäl till att de
boende inte vill vara med om en sådan ombildning. Det är tungt vägande
skäl. Därför räcker det inte att man nöjer sig med en vanlig majoritet på
strax över 50 % som utskottsmajoriteten föreslår. Man skall ha kvar de reg-
ler som gäller i nuvarande lagstiftning, dvs. tvåtredjedels majoritet.
Det kan vara så att människor tycker att det är ekonomiskt betungande
att plocka fram den insats som krävs vid en ombildning. De vill kanske inte
ta på sig det ökade egna underhåll av bostaden, fastighetsskötsel och lik-
nande som följer med en ombildning till bostadsrätt. De tycker kanske att
det fungerar bra som det är. Det kan gälla äldre människor, men även unga
människor kan vara oroliga för förändringar. De vet inte riktigt vad de ger
sig inpå. Alla sådana skäl är viktiga och skall beaktas.
En kvalificerad majoritet i ett bostadsområde skall ha rätt att välja den
här vägen att skapa en bostadsrättsförening och på så vis öka sitt boendein-
flytande. Jag ser absolut ingen motsättning mellan att utveckla boendeinfly-
tande inom hyresrättsbeståndet och en övergång av delar - mindre delar för-
utsätter jag- av detta bestånd till bostadsrätter. Både hyresrätt och bostads-
rätt är bra boendeformer, och dem skall vi slå vakt om.
Med detta, herr talman, vill jag markera att Vänsterpartiet står på ut-
skottsmajoritetens sida när det gäller tillämpningsområdet för ombildnings-
lagen och att vi i övriga moment i betänkandet ansluter oss till reservanterna.
Anf. 90 MIKAEL ODENBERG (m):
Herr talman! Jag ber inledningsvis att få yrka bifall till bostadsutskottets
hemställan.
Det här betänkandet har inte den stora bostadspolitiska räckvidd som
Rune Evensson försökte göra gällande, utan det handlar snarare om att för-
söka jämställa olika grupper av hyresgäster på bostadsmarknaden och ge
68
dem samma, någorlunda starka ställning och möjligheter att bilda bostads-
rättsförening i den egna fastigheten.
Ärendet handlar inte, som Rune Evenson också antydde i sitt inlägg, om
utförsäljning av allmännyttan. Den frågan får vi kanske möjlighet att disku-
tera i andra sammanhang. Vad det nu handlar om är att ge hyresgästerna i
allmännyttan samma ställning som alla andra hyresgäster i vårt land har.
En tidigare borgerlig regering införde 1981/82 vad som ibland kallas om-
bildningslagen, som ger hyresgäster i en fastighet möjlighet att sluta sig sam-
man, bilda en bostadsrättsförening och skriva en s.k. intresseanmälan.
Denna intresseanmälan får med den här lagens hjälp den verkan att om fas-
tighetsägaren vill sälja det hus där hyresgästerna bor, har den hyresgästbil-
dade bostadsrättsföreningen en sorts förtursrätt, en möjlighet att gå in i den
andra köparens ställe och därmed ta över fastigheten och få den starka ställ-
ning som man otvivelaktigt har med det ägande som ligger i bostadsrättens
form.
1983 ändrade den socialdemokratiska regeringen på den här lagstiftningen
och diskriminerade de hyresgäster som bor i den s.k. allmännyttan, dvs. i de
kommunala bostadsföretagens bostadsbestånd.
Vi har alltsedan dess protesterat mot den inskränkningen, därför att vi inte
kan se något skäl till att göra åtskillnad mellan folk och fä, vilket Social-
demokraterna envisas med att göra. Folk är då de som bor i det privata fas-
tighetsbeståndet som hyresgäster, medan de som är fän är de som bor i de
kommunala bostadsföretagens fastighetsbestånd.
Vi kan inte inse varför hyresgästerna i allmännyttan skall ha en sämre ställ-
ning och sämre möjligheter att ta ett direkt ansvar för sitt boende än vad
hyresgäster i det privata fastighetsbeståndet har. Den här saken rättas nu till
med de lagändringar som regeringen har föreslagit.
En annan åtskillnad som Socialdemokraterna har ägnat sig åt att göra och
som också rättas till med regeringsförslaget och bostadsutskottets betän-
kande är att det finns folk och fä även bland bostadsrättshavarna. Det har
varit litet bättre att vara bostadsrättshavare i HSB och Riksbyggen, organi-
sationer som av en händelse synes vara Socialdemokratin närstående.
Det har varit mindre fint - i vart fall mindre bostadssocialt - att vara bo-
stadsrättshavare i en privat bostadsrättsförening, ansluten till SBC, Sveriges
bostadsrättsföreningars centralorganisation. Socialdemokraterna har under
den gågna tioårsperioden successivt fört in specialbestämmeler som i olika
hänseenden ger bostadsrättsföreningar inom HSB och Riksbyggen en sär-
ställning. Det rättas nu också till.
Ytterligare en sak som korrigeras i det här betänkandet och som Rolf L.
Nilson också var inne på är vilka kvalifikationsregler som skall gälla i lagstift-
ningen, när hyresgäster vill ta över sin fastighet. Skall det räcka att hälften
av hyresgästerna är med i bostadsrättsföreningen eller skall det krävas en
kvalificerad majoritet, två tredjedelar? Här ändras nu regelsystemet. Det in-
nebär ytterligare förstärkning av hyresgästernas ställning och är till gagn för
dem.
Det är väldigt svårt, tycker jag, att se något skäl för att man inte skall
kunna tillämpa i bostadsrättsföreningar de majoritetsregler som vi normalt
tillämpar i den här kammaren när vi fattar långtgående och viktiga beslut.
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Övergång från
hyresrätt till
bostadsrätt, m.m.
69
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Övergång från
hyresrätt till
bostadsrätt, m.m.
Den minoritet som inte vill delta i ombildning till bostadsrätt får ju inte sin
ställning försämrad. De är kvar som hyresgäster, de som vill vara det, och de
har sin trygghet. De har sina rättigheter enligt hyreslagen.
Det är svårt att se varför statsmakterna skulle ha något intresse av att med
hårda omröstningsregler försvåra för en majoritet av hyresgäster i en fastig-
het som vill ta ett ökat ansvar för sitt boende med ett direkt ägande i bostads-
rättsformen.
Med detta ber jag att få yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag.
Anf. 91 RUNE EVENSSON (s) replik:
Herr talman! För att det inte skall bli något missförstånd i fråga om mitt
yrkande vill jag säga att vi socialdemokrater givetvis står bakom alla reserva-
tioner, men jag yrkar alltså bifall endast till reservationerna 1, 2 och 4.
Skillnaden mellan å ena sidan Riksbyggen och HSB och å andra sidan SBC
är att Riksbyggen och HSB är folkrörelsekooperativ som tar ett mycket stort
socialt ansvar. Det är skillnaden mellan de två och SBC, och den skillnaden
har vi från Socialdemokraternas sida tyckt vara värd en hel del.
Om man ombildar till bostadsrätt, kan de hyresgäster som vill göra det bo
kvar med hyresrätt, sade Mikael Odenberg. Men i olika sammanhang har
det konstaterats att fastigheter med blandade upplåtelseformer inte är något
eftersträvansvärt. Erfarenheterna av sådana har visat att det råder stora bris-
ter i rättssäkerheten och därmed i tryggheten för de hyresgäster som inte vill
medverka till ombildningen.
En ombildning till bostadsrätt innebär att kvarvarande hyresgäster får en
ny hyresvärd som troligen inte alls har samma kunskaper som den tidigare
när det gäller fastighetsägande, att praktiskt och ekonomiskt förvalta fastig-
heten.
Sedan vill jag också säga, herr talman, att vi i Sverige har världens högsta
bostadsstandard. Det är vi socialdemokrater stolta över. Det har vi jobbat
för och drivit fram under väldigt många år. Den nuvarande regeringen tycker
tydligen att det är fel. Vi skall nu successivt tillbaka till det gamla, att folk
bor efter plånbokens storlek och inte efter familjens behov.
Resultatet av denna politik ser vi i dag t.ex. i London, där uteliggarnas
antal ökar mycket kraftigt, och i USA där det är kravaller på grund av segre-
gerat boende. Dessa två länder är mycket stora förebilder för den nuvarande
regeringen.
I frågor där det handlar om att montera ned den sociala bostadspolitiken,
som har fört fram Sverige till att bli en av de ledande nationerna, är det alltid
en moderat som för debatten här i kammaren. Att ni gör det med en viss
stolthet tror jag alldeles säkert. Men det kan också tydas så att de andra par-
tierna som ingår i regeringsunderlaget skamset drar sig undan den här debat-
ten.
Sedan vill jag också säga att de som bor i hyresrätt har valt att göra det av
olika skäl, och jag tycker att de skall ha den möjligheten. Jag tycker att vi
skall utveckla hyresrätten i stället för att göra som det föreslås i det här be-
tänkandet.
70
Anf. 92 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Vi har i tio år haft gemensamma borgerliga reservationer i
just de ärenden som finns med i det här betänkandet, så jag tror inte att Rune
Evensson behöver vara orolig för att någon borgerlig ledamot av kammaren
känner sig skamsen.
Den kluvna inställningen som Socialdemokraterna har här dokumenteras
av att Socialdemokraterna vill behålla ombildningslagen. Ni vill med lagstift-
ningens hjälp ge signalen till hyresgästerna: Det är bra om ni tar över, bildar
bostadsrättsförening och förvärvar er fastighet! Det tycker vi är bra, och vi
tillhandahåller en lagstiftning för att underlätta detta.
Ni ifrågasätter inte omställningslagen. Vad ni ifrågasätter är att alla hyres-
gäster skall ha samma möjligheter, och jag kan inte begripa varför de som är
hyresgäster i allmännyttan skall ha sämre möjligheter än hyresgästerna i det
privata fastighetsbeståndet att ta ökat ansvar för sitt boende.
Jag lyckades ärligt talat inte riktigt följa logiken i Rune Evenssons replik.
Jag fick intrycket av att han hävdade att antalet uteliggare skulle öka i Lon-
don, om man gav allmännyttans hyresgäster i Sverige möjlighet att bilda bo-
stadsrättsföreningar.
Låt mig till sist beröra frågan om särbehandlingen av HSB och Riksbyggen
vid sidan om Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation. Rune
Evensson sade att skillnaden var att HSB och Riksbyggen var folkrörelse-
kooperativa organisationer. Det vet jag att man brukar kalla dem. Men vad
innebär det? Det är en typ av nyspråk som gör mig lika misstänksam som när
man sätter ”folk” som prefix före ordet demokrati.
Vad är det som gör att HSB och Riksbyggen är mer folkrörelsekoopera-
tiva än SBC? Sanningen är att till sin uppbyggnad är SBC-föreningarna mer
demokratiska. I HSB och Riksbyggen bildas föreningarna och antas stadgar
av anställda funktionärer centralt, och sedan tar man in medlemmar som inte
har möjlighet att påverka dessa stadgar. SBC är en organisation som långt
mer genuint är uppbyggd nedifrån, en organisation som, om man ser till upp-
byggnaden, är mer demokratisk.
Men det skulle vara intressant att få svar på frågan: Vad är innebörden av
detta folkrörelsekooperativa begrepp? Jag har ställt den frågan många
gånger förut här i kammaren, och jag har hittills aldrig fått något svar.
Anf. 93 RUNE EVENSSON (s) replik:
Herr talman! När jag talar om uteliggare i London är det för att resultatet
av den politik som den nuvarande regeringen för kommer att leda till samma
bostadssituation som man har i London; uteliggarnas antal kommer att öka
även i Sverige - människor kommer inte ha råd att bo i de bostäder som nu
kommer att byggas.
När det gäller HSB och Riksbyggen är det, som jag tidigare sade, så att de
har en mycket stark folkrörelsetradition. De har också verkat under många
år - man vet vad de företagen står för och vilken bostadspolitik de bedriver.
Omvandling till bostadsrätter får aldrig bli ett självändamål om man me-
nar allvar med talet om valfrihet i boendet. Detta är vår uppfattning. Det
kommer alltid att finnas hushåll som varken vill eller kan ta på sig ansvar för
förvaltning och ekonomi. De skall ha rätt att bo kvar i hyresrätt. Att slå vakt
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Övergång från
hyresrätt till
bostadsrätt, m.m.
71
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Övergång från
hyresrätt till
bostadsrätt, m.m.
om och utveckla hyresrätten motverkar ett segregerat boende - det är vår
uppfattning.
Det viktigaste nu är att vi i stället utvecklar hyresrätten. Man kan in-
stämma i vad bostadsdomstolen sade i ett remissvar angående den prome-
moria som låg bakom förslaget i den proposition vi nu behandlar: Skälen för
förslagen i promemorian har genomgående karaktär av politiska ställnings-
taganden, och förslagen innebär i flertalet fall en återgång till den ordning
som tidigare gällde. - Det säger ganska mycket om den förda politiken.
Anf. 94 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Jag blev inte klok på den stora skillnaden mellan SBC å ena
sidan och HSB och Riksbyggen å den andra sidan. Återigen får vi höra det
här nyspråket.
Sanningen är ju den att SBC som organisation är långt mer decentraliserad
och långt mindre toppstyrd än vad HSB och Riksbyggen är. De senare orga-
nisationerna har en nära koppling till Socialdemokraterna - det är riktigt.
Men jag har litet svårt att tycka att det skall vara en anledning till särbehand-
ling i lagstiftningen.
Därmed inte sagt att inte HSB och Riksbyggen gör värdefulla insatser på
bostadsmarknaden, men det är inte fråga om det - det är fråga om att inga
organisationer skall särbehandlas här därför att de står ett visst politiskt parti
nära.
Inte heller skall vissa hyresgäster ha en sämre ställning på bostadsmarkna-
den därför att de har råkat hamna hos en hyresvärd som ytterst är politiker
i ett kommunalt bostadsföretags styrelse. De som är hyresgäster där skall ha
samma möjligheter att ta ett ökat ansvar för sitt boende genom ägande som
hyresgäster i det privata fastighetsbeståndet.
Det här är inte en politik som innebär att vi med politiska ställningstagan-
den i riksdagen tvingar på människor ett boende som de inte vill ha. Det
centrala för regeringens bostadspolitik är just valfriheten, möjligheten att
välja hyresrätt, som jag själv har gjort, eller bostadsrätt, som andra har valt -
var och en efter sina krav, önskemål och förutsättningar.
Vad den här lagstiftningen handlar om är i stället att ge de hyresgäster som
vill ta ett ökat ansvar, också ekonomiskt - i stället för att bara betala hyres-
avier månad ut och månad in år efter år - möjligheterna och instrumenten
att göra det, och att se till att alla hyresgäster får samma möjligheter till det.
Jag har mycket svårt att förstå varför Socialdemokraterna så envetet motsät-
ter sig den rättvisereformen - det är faktiskt vad det är fråga om.
Anf. 95 ROLF L. NILSON (v) replik:
Herr talman! Det är en punkt i Mikael Odenbergs argumentation, i betän-
kandet och även i propositionen där argumentationen är svag, och det är
när man skall motivera varför man skall övergå från nuvarande regler om
kvalificerad majoritet till enkel majoritet.
Jag kan citera propositionen, där föredragande statsråd säger: Enligt min
mening har de synpunkter som ligger bakom det nuvarande kravet på kvalifi-
cerad majoritet i och för sig goda skäl för sig. Det är självklart bäst för för-
72
eningen och de boende om alla eller nästan alla lägenheter i fastigheten är
upplåtna med bostadsrätt.
I betänkandet motiverar majoriteten förändringen med att säga att det
inte skulle innebära några allvarliga nackdelar för föreningen eller för de
boende. Jag tycker det är att handskas dåligt med så pass genomgripande
saker som det är för många att ombilda boendet från en upplåtelseform till
en annan.
Jag tycker detta är helt onödigt, om majoritetens syfte bara är att under-
lätta ombildningen eller utsträcka tillämpligheten så att, som Mikael Oden-
berg sade, man behandlar de boende i allmännyttan på samma sätt, ger dem
samma chans och samma möjligheter att, om de skulle vilja det, ombilda sin
hyresrätt till en bostadsrätt. Det är onödigt att ändra på majoritetsreglerna.
Jag tycker att de är ett bra och motiverat skydd för dem som är tveksamma,
och jag tycker att det är rimligt att man går varsamt fram i de här frågorna.
Anf. 96 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Jag har i och för sig respekt för Rolf Nilsons uppfattning i
sakfrågan. Jag skulle vilja formulera bakgrunden till vårt ställningstagande
på ungefär följande sätt.
När det gäller vilken majoritet som skall krävas för ett visst beslut är det
för oss naturligt att utgå från enkel majoritet - det är det kanske för alla. Det
är så vi normalt fattar beslut.
Sedan har man då i lagstiftningen här fört in litet strängare krav. Ett av
skälen för detta är att om det är många i en fastighet som inte är med i en
bostadsrättsbildning ökar det kraven på ekonomisk insats från dem som är
med i ombildningen vid själva övertagandetillfället. Då har man tänkt sig att
man genom att ha ett något strängare kvalifikationskrav kommer ifrån
denna nackdel.
Men då menar jag att det trots allt är ett beslut som de i fastigheten bosatta
hyresgästerna måste fatta. De måste avgöra vilken nivå på insatsen som de
tycker är rimlig och orkar med.
Ett annat skäl för en strängare regel skulle vara att man har den regeln av
omtanke om dem som är med i ombildningen; de skall så att säga veta vad
de gör. Men det påverkas egentligen inte av omröstningsreglerna. Här har
vi i bostadsrättslagstiftningen under de senaste tio åren fått en rad bestäm-
melser som skall ge dem som deltar i ombildningen ett gott beslutsunderlag -
det ställs vissa krav på hur ekonomisk plan skall upprättas och registreras hos
länsstyrelse och annat. Jag menar att det ger en tillfredsställande trygghet.
Som ett sista argument för kvalifikationskravet skulle man kunna ha om-
sorgen om dem som inte deltar i ombildningen, dem som är kvar som hyres-
gäster. Men jag menar att man inte åstadkommer tryggheten för dem genom
skärpta krav på omröstningsregler, utan det gör man genom de bestämmel-
ser som finns i hyreslagen.
För de kvarvarande hyresgästerna - oavsett om de är en tredjedel eller
49 % - behöver inte ombildningen till bostadsrätt innebära annat än att de
får en ny hyresvärd. Till skillnad från vad någon tidigare talare antydde anser
jag inte att det finns något skäl att tro att en hyresgästbildad bostadsrättsför-
ening skulle vara en sämre hyresvärd. Det finns nog få hyresvärdar som har
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Övergång från
hyresrätt till
bostadsrätt, m.m.
73
|
Prot. 1991/92:121 27 maj 1992 |
en så noggrann omsorg om sin fastighet som just den typen av hyresvärdar |
|
Övergång från |
Anf. 97 ROLF L. NILSON (v) replik: Herr talman! I det sista instämmer jag med Mikael Odenberg. Det är inte Jag föreställer mig att en ombildning av en hyresrätt till bostadsrätt försig- Jag tycker att det skulle vara en bra spärr för att undvika djupa motsätt- Anf. 98 MIKAEL ODENBERG (m) replik: Herr talman! Haken är bara att de reglerna sannolikt inte påverkar det För de hyresgäster som inte deltar i ombildningen - jag upprepar det - Anf. 99 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd): Herr talman! Mycket är redan sagt i denna debatt. Jag vill trycka på några Det är viktigt att politiker agerar på ett sådant sätt att människor i största Boendet är en mycket viktig del i människors liv. Det är då politikers upp- |
74
gift att försöka tillfredsställa önskemålen från så många människor som möj-
ligt så långt som möjligt.
Många människor vill vara ägare till sin bostad, och då skall vi medverka
till det i olika former. I det här sammanhanget är det också viktigt att slå fast
att det även skall vara möjligt att hyra sin bostad. Också när det gäller ökat
boendeinflytande för hyresgästerna för att hålla nere kostnaderna finns det
mycket att göra. Alla människor vill och kan inte bo i bostadsrätt.
Ett viktigt mål för bostadspolitiken är att den skall bidra till ökat sparande
i samhället och ett effektivare resursutnyttjande inom bostadssektorn.
Ägande innebär sparande i form av egen insats och amorteringar, och genom
ägandet uppnås också motiv för att hålla reparations-, underhålls- och för-
valtningskostnader på en många gånger lägre nivå än annars.
Jag tror inte på någon stor och snabb förändring av upplåtelseformerna
från hyresrätt till bostadsrätt i och med det beslut vi fattar i dag, men det
viktiga med det här betänkandet är att det underlättar för människor att få
bestämma mer själva.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 20 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1991/92:LU36 Luganokonventionen (prop. 1991/92:128).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 20 §.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1991/92:UU20 Frihandelsavtal mellan Sverige och Lettland, m.m. (prop.
1991/92:142).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 20 §.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1991/92:UU21 Frihandelsavtal mellan Sverige och Litauen, m.m. (prop.
1991/92:144).
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Övergång från
hyresrätt till
bostadsrätt, m.m.
75
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
76
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 20 §.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1991/92:UU28 Frihandelsavtal mellan Sverige och Estland, m.m. (prop.
1991/92:147).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 20 §.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1991/92:UU27 Godkännande av avtal mellan EFTA-staterna och Tjeckiska
och Slovakiska federativa republiken (prop. 1991/92:143).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 20 §.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU30 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Företogs till avgörande skatteutskottets betänkande 1991/92:SkU29, bo-
stadsutskottets betänkande 1991/92:BoU22, lagutskottets betänkande
1991/92:LU36, utrikesutskottets betänkanden 1991/92:UU20, UU21, UU28
och UU27 samt kulturutskottets betänkande 1991/92:KrU30.
Skatteutskottets betänkande SkU29
Mom. 5 (förhandsbesked)
Utskottets hemställan bifölls med 266 röster mot 23 för reservation 1 av
Peter Kling. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 9 (kontrolluppgift avseende ränteinkomster)
Utskottets hemställan bifölls med 289 röster mot 13 för meningsyttringen
av Lars Bäckström.
Mom. 10 (rättegångskostnader)
Utskottets hemställan bifölls med 279 röster mot 23 för reservation 3 av
Peter Kling. 3 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 15 (anstånd med betalning av skatt)
Utskottets hemställan bifölls med 281 röster mot 23 för reservation 6 av
Peter Kling.
Mom. 16 (eftertaxering)
Utskottets hemställan bifölls med 281 röster mot 24 för reservation 7 av
Peter Kling. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 18 (den tillfälliga handelns bristande redovisning av skatter)
Reservation 8 av Lars Hedfors m.fl. bifölls med 155 röster mot 151 för
utskottets hemställan.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Bostadsutskottets betänkande BoU22
Mom. 1 (ombildningslagens tillämpningsområde)
Utskottets hemställan bifölls med 181 röster mot 121 för reservation 1 av
Oskar Lindkvist m.fl.
Mom. 3 (antalet lägenheter)
Utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering bifölls
med 168 röster mot 137 för utskottets hemställan med godkännande av moti-
veringen i reservation 2 av Oskar Lindkvist m.fl.
Mom. 5 (lagförslagen i övrigt)
Utskottets hemställan bifölls med 168 röster mot 136 för reservation 4 av
Oskar Lindkvist m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU36
Utskottets hemställan bifölls.
Utrikesutskottets betänkande UU20
Utskottets hemställan bifölls.
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Utrikesutskottets betänkande UU21
Utskottets hemställan bifölls.
77
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Förnyad behand-
ling av vissa
biblioteksfrågor
78
Utrikesutskottets betänkande UU28
Utskottets hemställan bifölls.
Utrikesutskottets betänkande UU27
Utskottets hemställan bifölls.
Kulturutskottets betänkande KrU30
Utskottets hemställan bifölls.
På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som
hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde skulle
företas till avgörande vid arbetsplenum tisdagen den 2 juni.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU32 Förnyad behandling av vissa biblioteksfrågor.
Anf. 100 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! De offentliga finanserna måste bringas i ordning. Utgifterna
är större än inkomsterna i landet. Det håller inte i längden. Det behövs radi-
kala åtgärder på såväl statlig som kommunal nivå. Så långt är vi säkert över-
ens.
En rad kommuner letar sparprojekt för att få balans i den kommunala
budgeten. En del av sparprojekten är bättre, en del är sämre.
Herr talman! Förslaget om att avgiftsbelägga boklånen på biblioteken
måste nog, med förlov sagt, räknas till de allra fånigaste - främst naturligtvis
av det enkla skälet att det enda säkra är att boklånen därmed skulle minska.
Några pengar att klara de kommunala budgetarna med skulle det inte ge,
inte ens om bokutlåningen mot förmodan låg kvar på nuvarande nivå. Att
administrera en låneavgift skulle kosta pengar. Några rutiner för detta finns
inte utan måste byggas upp, och i initialskedet skulle det endast betyda
ökade utgifter för kommunerna. Därtill kommer det ytterst sannolika resul-
tatet att boklånen minskar, och frågan är om det i sista ändan ens kan bli tal
om ett nollsummespel.
Herr talman! Låt oss slippa sådana kostsamma experiment!
En annan fråga är naturligtvis vad det kommer att få för övriga konsekven-
ser när våra tillgångar till bibliotek, böcker och information och andra kul-
turnödvändigheter begränsas. Kan det ligga ett värde i sig att litteratur och
folklig bildning är allmängods? Några av oss tycks mena att det inte gör det.
För några av oss är kvintessensen i valfrihet att låta folk betala för vad de vill
ha av kultur, litteratur och andra konstarter. För dem är kultur en vara bland
andra varor, som man betalar för.
För andra åter är valfrihet att oberoende av ekonomi ha tillgång till littera-
tur, andra kulturyttringar och kulturaktiviteter och nödvändig information,
och inte vara beroende av ett ensidigt urval utan kunna botanisera fritt i ett
brett spektrum av t.ex. böcker och litteratur för att själv få välja väg i bild-
nings- och kunskapssökandet.
Vi som lutar åt den senare definitionen av valfrihet menar att tillgång till
bibliotek och avgiftsfria boklån är en demokratisk rättighet och en nödvän-
dighet för ett jämlikt och gott samhälle.
Det återremitterade ärendet om bibliotek och avgiftsfinansiering, som vi
nu behandlar, har skapat en debatt, och en summering av den debatten
skulle kunna vara: Biblioteken är en kommunal angelägenhet. Kulturminis-
tern bedyrar att hon tycker att litteratur och informationsmöjligheter är vik-
tiga men avsvär sig allt ansvar för biblioteken. Moderata kulturpolitiker äls-
kar böcker men tycker att vi skall betala för att få tillgång till dem.
Diskussionerna om boklånen har haft det goda med sig att det nu har star-
tat en folkrörelse för att rädda biblioteken.
Ett enhälligt utskott har också uttalat sig för kostnadsfria boklån. Det är
bra. Utskottet kommer att ordna en offentlig utfrågning för att inhämta
fakta om folkbiblioteken. Det är också bra. Men det räcker inte. Kraven på
en bibliotekslag har vuxit sig starka.
Sverige är det enda land i Norden som fortfarande saknar en bibliotekslag.
Vänsterpartiet har i många år fört fram krav på bibliotekslag, men tidigare
har vi varit ensamma om det. Nu har vi en bred opinion med oss. Men, herr
talman, även om riksdagen en dag beslutar om bibliotekslag, vilket jag me-
nar är den enda möjliga utvägen ur det här problemet, hinner alltför mycket
raseras innan en sådan kan träda i kraft. Det är viktigt att stoppa biblioteks-
slakten redan nu och gå emot alla försök att avgiftsbelägga boklån eller att
privatisera biblioteken.
Men inte ens detta räcker. De allra flesta bibliotek har alldeles för litet
pengar till bokinköp, vilket naturligtvis är en av orsakerna till att boklånen
har minskat de senaste åren. För att stimulera läsandet och få nöjda biblio-
teksbesökare är det tvärtom nödvändigt med höjda inköpsanslag - trots de
dåliga tiderna.
Det är aldrig en bra besparing att begränsa människors tillgång till littera-
tur eller annan information och att reservera kunskapen för dem som kan
betala för sig - såvida man inte är ute efter att återuppleva den tid då tillgång
till böcker och boklig bildning var en verklig klassfråga.
Fri tillgång till information och litteratur är en av demokratins grundpe-
lare. Att förhindra en biblioteksslakt och försvara de fria boklånen är därför
ett ansvar för alla politiker som värnar om kulturen.
Slutligen, herr talman, skulle jag vilja citera vad C. H. Hermansson sade
vid behandlingen av ett kulturutskottsbetänkande år 1984:
”En bibliotekslag - i meningen ett bindande uttalande från riksdagen, ett
'biblioteksmanifest’ - kan definiera de övergripande målen för verksamhe-
ten och de ändamål systemet skall tjäna, den kan fastställa folkbibliotekens
innersta syften och tillförsäkra dem deras naturliga position bland samhällets
åtaganden jämsides med det obligatoriska skolväsendet. En bibliotekslag-
stiftning av sådan innebörd bör utformas så att den ger ramar för den kom-
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Förnyad behand-
ling av vissa
biblioteksfrågor
79
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Förnyad behand-
ling av vissa
biblioteksfrågor
80
munala verksamheten. Den skall givetvis inte innebära detaljstyrning och
reglering. Kommunerna skall som nu driva folkbiblioteken och utforma de-
ras verksamhet. De skall, i likhet med vad som gäller för nu lagreglerade
områden av den kommunala verksamheten, i samma mån som nu kunna an-
passa verksamheten till lokala förhållanden. Å andra sidan innebär en lag-
stiftning att staten tar ansvar för en enhetlig grundsyn och för de övergri-
pande målen och tar på sig uppgiften att mer aktivt verka för att skapa förut-
sättningar för kommunerna att uppfylla folkbibliotekens målsättningar.
Ett viktigt inslag i en sådan ramlag måste vara att skydda folkbibliotekens
tjänster mot avgiftsbeläggning. Att detta i dag är helt nödvändigt, om inte
grunderna för folkbiblioteksverksamheten skall raseras, visar de långt-
gående planer på att införa avgifter som finns i åtskilliga kommuner. En lag-
fäst avgiftsfrihet måste givetvis omfatta folkbibliotekens båda huvudfunktio-
ner, bokutlåningen och informationstjänsten.”
Detta sade C. H. Hermansson år 1984. Man lyckades stoppa försöken då
att avgiftsbelägga boklånen men - dess värre - någon bibliotekslag har vi
ännu inte. Jag är nu förhindrad att föreslå en sådan - det fanns inte möjlighe-
ter att vid utskottsbehandlingen framföra ett sådant förslag - utan jag yrkar
bifall till hemställan i utskottets betänkande. Vi har emellertid i Vänsterpar-
tiet inte givit upp kampen för en bibliotekslag, en kamp som nu är inne på
sitt nionde år.
Anf. 101 STINA GUSTAVSSON (c):
Herr talman! När kammaren den 9 april debatterade statens allmänna kul-
turverksamhet blev det alltså återremiss av avsnittet Vissa biblioteksfrågor
avseende kostnadsfria boklån och folkbibliotekens öppethållande.
Återremissen har resulterat i, som Elisabeth Persson nyss sade, att kultur-
utskottet återigen slår fast att det är en allmänt godtagen princip att boklån
vid de allmänna folkbiblioteken skall vara kostnadsfria. Likaså framhåller
utskottet vikten av att denna princip upprätthålls även i framtiden. Det nya -
om man skall tala om någonting nytt - är att utskottet nu vill ge regeringen
till känna denna vår enhälliga uppfattning. I den debatt som pågår utanför
riksdagens kammare är det naturligt att göra detta. För Centerns del kan
jag nämna att vi i vårt partiprogram har inskrivet kostnadsfria boklån vid
folkbiblioteken.
Utskottets ledamöter är också överens om att ansvaret för folkbiblioteken
vilar på kommunerna och att biblioteken utgör stommen i det svenska kul-
turlivet.
Vi är vidare överens om att till hösten anordna en offentlig utfrågning för
att inhämta fakta om bibliotekens situation. Vi anser att just en utfrågning
är av värde för den fortsatta diskussionen om bibliotekens roll, för kulturut-
skottets ledamöter är naturligtvis inte ovetande om de diskussioner som på-
går i en del kommuner om både avgiftslån och indragningar av bibliotek och
bokbussar. Som kulturutskottsledamöter har vi nämligen en skyldighet att
noga följa utvecklingen på de olika kulturområdena, så ock på biblioteksom-
rådet, men också att agera om så behövs.
Riksdagsmajoriteten anser dock inte att kulturrådet behöver ha ett spe-
ciellt uppdrag för att inhämta fakta och fortlöpande bevaka utvecklingen på
biblioteksområdet, såsom Socialdemokraterna hade föreslagit. Det här upp-
draget har kulturrådet redan i sin instruktion, och vi är övertygade om att
kulturrådet arbetar utifrån denna instruktion och håller både regering och
riksdag väl informerade om de slutsatser som man kommer fram till på bib-
lioteksområdet lika väl som på andra områden inom kulturpolitiken.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i kulturutskottets betänkande
nr 32.
Låt mig till slut i all vänlighet påminna Elisabeth Persson om att man i
Vänsterpartiet inte varit särskilt mycket på alerten de senaste åren när det
gäller att driva frågan om en bibliotekslag. Elisabeth Persson måste i sin me-
ningsyttring i kulturutskottets betänkande gå ända tillbaka till 1984/85 och
C. H. Hermansson för att motivera vad en eventuell bibliotekslag skulle in-
nehålla.
Anf. 102 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag hade kunnat citera senare motioner i denna fråga, men
jag tyckte att det låg ett visst värde i att gå tillbaka till 1984 och citera C. H.
Hermansson.
Anf. 103 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Den 9 april hade vi här i kammaren en diskussion om biblio-
tekens ställning i vårt land. Ett konkret förslag från oss Socialdemokrater
var den gången att riksdagen skulle ge regeringen till känna att principen om
avgiftsfria boklån även i fortsättningen skulle gälla vid Sveriges bibliotek.
Tyvärr gick det inte att uppnå enighet i den frågan.
Mitt förslag om återremiss fann inget gehör hos mina meddebattörer. Ut-
skottets borgerliga ledamöter tyckte inte att ett tillkännagivande var nödvän-
digt. Men nu, sju veckor senare, kan jag till min glädje konstatera att tonen
är något annorlunda.
Jag har t.o.m. sett att Jan-Erik Wikström i Dagens Nyheter har uttalat sig
om att han ”tror sig få ett enigt utskott bakom sig” då det gäller de avgiftsfria
boklånen. Min reflexion när jag läste detta var: Det var väl tur att vi socialde-
mokrater och vänsterpartisterna yrkade återremiss! Vad skulle annars kul-
turministern ha sagt när landets författare uppvaktade i frågan?
För mig har det alltid, herr talman, varit en självklarhet att slå vakt om de
avgiftsfria boklånen på biblioteken. De avgiftsfria boklånen är en garanti för
att vaije människa i vårt land skall kunna söka information, kunskap och
litterära upplevelser på lika villkor. Det är en garanti för att barn och ungdo-
mar skall kunna fylla sitt stora behov av böcker och läslusta. Det är en ga-
ranti för att Sveriges författare mot en ringa ersättning ställer sina böcker till
allmänhetens förfogande.
I dag är biblioteksdebatten livlig. Sparförslag presenteras i många kom-
muner. Ju större kommun, desto större nedskärningsförslag. Bokbussar, fi-
lialer och arbetsplatsbibliotek har lagts ned eller hotas av nedläggning.
Jag vill betona att all nuvarande verksamhet naturligtvis inte skall cemen-
teras. Det finns omstruktureringar som är bra och som det är nödvändigt att
göra. Det finns rationaliseringar av verksamheter, som rätt planerade och
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Förnyad behand-
ling av vissa
biblioteksfrågor
6 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 121
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Förnyad behand-
ling av vissa
biblioteksfrågor
82
rätt genomförda kan bli mycket positiva. Men den nedmontering av biblio-
teksverksamheten som nu debatteras på sina hål) tycker jag är förödande.
Vid den nu avslutade utskottsbehandlingen har vi socialdemokrater fram-
fört fyra förslag som vi anser har den största betydelse för den framtida bib-
lioteksverksamheten.
För det första föreslås att riksdagen skall ställa sig bakom ett uttalande
som slår fast vikten av att upprätthålla principen om avgiftsfria boklån.
För det andra föreslås att kulturutskottet skall inbjuda till en offentlig hea-
ring gällande folkbiblioteken.
För det tredje har vi en begäran om att regeringen skall uppdra åt statens
kulturråd att belysa effekterna av genomförda och planerade besparingar på
folkbiblioteken samt att kontinuerligt rapportera om biblioteksväsendets ut-
veckling.
För det fjärde föreslås att riksdagen skall begära att regeringen tillkallar
en parlamentarisk utredning med uppdrag att precisera målen för den natio-
nella bibliotekspolitiken och att pröva förutsättningarna för att införa en bib-
liotekslag av det slag som finns i övriga nordiska länder.
När det gäller de två första förslagen har det nu uppnåtts enighet i utskot-
tet, och det gläder mig. Nu kan vi här i riksdagen markera betydelsen av de
avgiftsfria boklånen och på så sätt också lyfta fram bibliotekens betydelse
som demokratiska kulturinstitutioner. Jag hävdar att biblioteksverksamhe-
ten är en nationell angelägenhet. På biblioteken skall vi alla även i fortsätt-
ningen - oavsett ekonomiska förutsättningar - fritt kunna söka information
och öka vår bildning med böckernas hjälp. Biblioteken har en unik och cen-
tral position i vårt samhälle.
Vid en debatt tidigare i år sade kulturministern i kammaren: ”Jag tycker
att det viktigaste just nu vid sidan av opinionsbildningen är att stötta våra
kommunalpolitiker.”
Jag hoppas, herr talman, att det beslut som vi nu kommer att fatta i riksda-
gen innebär ett sådant stöd. Men då gäller det naturligtvis att vi ger klara och
raka besked. Vissa uttalanden från vissa politiker gör att folk kanske tvivlar.
Finansministern har t.ex. talat om betalda lånekort. Från Birgitta Wistrand -
som skall upp i talarstolen senare - har man hört uttalanden om biblioteks-
verksamheten i stort, som jag tror kan ge många felaktiga signaler ut i
landet.
Herr talman! Låt mig återgå till Socialdemokraternas krav. Från socialde-
mokratiskt håll har vi tidigare förhållit oss avvaktande till kravet på biblio-
tekslag. Vi har tyckt att biblioteken bäst försvaras genom att medborgarna
känner ett aktivt ansvar för dem. 80-talets positiva trend gav ingen anledning
till omprövning av den här ståndpunkten.
Nu är emellertid läget ett annat. Den ideologiska synen på folkbiblioteken
håller på att förändras. Nu hotar inte bara nedläggning av enstaka filialer
och minskat öppethållande. Nu står bibliotekens roll som demokratiska kul-
turinstitutioner på spel. I ett otal kommuner är man beredd att skära ner på
biblioteken för att spara några futtiga promille i den kommunala budgeten.
Herr talman! Jag är då inte främmande för en utredning gällande biblio-
tekslag. I varje kommun skall finnas ett bibliotekssystem som garanterar
kommunens innevånare avgiftsfri tillgång till bibliotekets basservice. Nog
borde man kunna kräva en kommunal biblioteksplan. Än en gång bör det
påpekas att ett väl fungerande biblioteksväsende är en nationell angelägen-
het.
I dag förmedlar biblioteken över 90 miljoner boklån! Jag tycker att Sve-
rige är helt fantastiskt på det viset. Man talar i dag om vissa nedgångar i utlå-
ningen. Men vi skall konstatera att under de senaste 20 åren har ökningen
av bibliotekslån varit 50 %.
Folkbiblioteken är informationscentraler och lokala kulturcentra. De är
också en förutsättning för ett väl fungerande utbildningsväsende - från för-
skola till högskola. Därmed är folkbiblioteken inte bara en garant för männi-
skors tillgång till ett kulturutbud utan också för informations- och yttrande-
friheten och för möjligheterna till ett livslångt lärande. Vi har alla ett gemen-
samt ansvar för biblioteken!
Herr talman! Jag kan konstatera att efter återremissen har enighet nåtts i
två - för oss socialdemokrater - viktiga frågor. Det är positivt att hela utskot-
tet nu delar våra värderingar och i betänkandet förtydligar principen om de
kostnadsfria boklånen.
Herr talman! I de frågor där vi inte vunnit gehör kommer vi socialdemo-
krater att återkomma. I dag yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 104 STINA GUSTAVSSON (c) replik:
Herr talman! Jag vill säga till Ingegerd Sahlström att utskottet har slagit
fast att ett väl fungerande biblioteksväsende är en nationell tillgång. Det är
inte enbart Socialdemokraterna som slår vakt om detta.
Biblioteken spelar en roll som demokratiska kulturinstitutioner som är
fritt tillgängliga för varje medborgare som vill söka kunskap och information
och tillgodogöra sig de värden som kulturen erbjuder.
I kulturutskottets tidigare betänkande sade regeringspartierna att det är
en allmänt godtagbar princip att boklån vid de allmänna folkbiblioteken
skall vara kostnadsfria. Utskottet framhöll vikten av att denna princip upp-
rätthålls även i framtiden. Det var inte enbart Socialdemokraterna som sade
detta då.
Jag kan tillägga att Centerpartiet och såvitt jag vet även Folkpartiet har
rätten till kostnadsfria boklån inskrivet i sina partiprogram. Det skall mycket
till innan vi går ifrån detta.
Anf. 105 INGEGERD SAHLSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Det glädjer mig att Stina Gustavsson nu så tydligt poängterar
det som man vid den förra debatten i kammaren inte ville ta upp till förnyad
diskussion. I dagens läge tycker jag att det är viktigt att vi gör ett tillkännagi-
vande. Nu har vi blivit eniga om det. Jag hoppas att Stina Gustavsson tillsam-
mans med alla oss andra som slåss för biblioteken i Sverige ställer upp och
tydligt för ut det här budskapet från riksdagen så att det går hem hos kommu-
nalpolitiker i alla läger ute i landet.
Anf. 106 STINA GUSTAVSSON (c) replik:
Herr talman! Jag hoppas att Ingegerd Sahlström hörde mitt tidigare anför-
ande. Jag ber att få hänvisa till det.
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Förnyad behand-
ling av vissa
biblioteksfrågor
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Förnyad behand-
ling av vissa
biblioteksfrågor
84
Anf. 107 BIRGITTA WISTRAND (m):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag. Jag
välkomnar verkligen debatten om bibliotekens framtid. Det är viktigt för oss
som värnar om biblioteken att det äntligen börjar diskuteras varför biblio-
tekslånen minskar och varför besöken inte ökar. Av diskussionen mellan
Stina Gustavsson och Ingegerd Sahlström framgår vad vi har talat om i ut-
skottet. Jag behöver således inte upprepa det i mitt anförande.
Jag tycker också att det är betydelsefullt att man träffar dem som har syn-
punkter och lyssnar till de åsikter som finns. En hearing kommer därför att
äga rum under hösten.
Frågan om bibliotekslag har varit uppe två gånger under våren. Jag vill ta
upp de synpunkter som Jan-Erik Wikström och Elisabeth Fleetwood fram-
förde då, nämligen att en bibliotekslag inte på något sätt skulle lösa de pro-
blem som biblioteken har i dag. Det blir en minimilag. I de nordiska länder
där man har en sådan lag gäller det oftast bara tre aspekter. Det står att kom-
munerna skall ha bibliotek, bibliotekarierna skall vara yrkesutbildade och
boklån skall vara avgiftsfria.
Som redan har framkommit har vi i Sverige hunnit en bra bit till.
Vad man inte alls får klart för sig när man har hört på de tidigare talarna
är att det inte finns något annat ställe där man så mycket har satsat på biblio-
teken som ute i kommunerna och där man ständigt sedan 1976 har fått ökade
anslag.
I den debatt som det hänvisades till tidigare och som bl.a. jag har fört i
massmedia, tycker jag att det hade varit viktigt att diskutera hur det kommer
sig att det trots denna resursökning inte har skett mer, att det inte lånas mer
på biblioteken och att fler inte besöker dem. Jag tror därför att det är viktigt
med denna diskussion och att kommunalpolitikerna får detta stöd, så att de
kan fatta beslut, inte under hot utan i rätt takt, så att det bästa inte blir det
godas fiende.
Det är tydligen inte så fruktansvärt som det sägs i debatten. Jag har just
fått en skrift om folkbiblioteken, maj 1992. Där sägs det att det trots det
dystra läge som de flesta bibliotek befinner sig i finns kommuner som vidtar
åtgärder som ökar kostnaderna under 1992 och/eller 1993. Det gäller 50 % i
mellanstora kommuner, nästan 40 % i de stora kommunerna och 30 % i små
kommuner.
En fråga som hittills inte har tagits upp i dag är det ekonomiska läge som
våra kommuner befinner sig i. Det är faktiskt något som vi har ärvt från den
tidigare regeringen. Det är synd att devalveringen i böljan av 80-talet gjor-
des. Om vi hade sluppit den, kanske vi inte hade behövt komplettera värl-
dens lågkonjunktur i dag med vår egen.
Jag tror därför att det är viktigt att man diskuterar kostnader och kost-
nadseffektivitet även när det gäller en så viktig fråga som biblioteken. Det
är angeläget att slå fast att det skall vara effektivitet, även om det är fråga
om en viktig uppgift som man har, att denna uppgift kan fullgöras på olika
sätt och att verkligheten har förändrats. Det betyder att biblioteken också
måste förändras. Utbildningen kanske måste förändras.
Om man tar del av alla de brev och samtal som jag har fått, kan man också
se att det pågår en förändring och att det mellan biblioteken finns en ganska
stor åsiktsskillnad om vad man egentligen skall ägna sig åt. På en del biblio-
tek anser man att biblioteken i första hand skall arbeta med skolungdomar
och universitetsungdomar och ägna sig åt kunskapsaktiviteter. På andra bib-
liotek känner man att det viktigaste är kulturuppgiften, som handlar om att
intressera människor för böcker och läsning.
Så länge denna interna diskussion pågår, är det naturligtvis mycket svårt
att komma till rätta med hur bibliotek skall se ut. Kanske skall biblioteken
se olika ut. En del bibliotek skall kanske ägna sig åt kunskapsaktiviteter, me-
dan andra kanske skall ägna sig mer åt att intressera människor för böcker
och läsning.
Många kommuner har även fått en tredje uppgift som hänger samman
med att det under det förra decenniet byggdes väldigt många stora och
mycket vackra huvudbibliotek. I dessa har man fått kulturcentrum. Det är
en helt annan uppgift som kräver en helt annan kompetens än den som bib-
liotekarier ofta har.
Det är mycket viktigt att komma fram till att alla bibliotek kanske inte
skall göra allt. Alla kanske inte skall kunna allt. Det här handlar mycket om
detta, dvs. att hitta en bra struktur. Men det måste kommunerna själva
kunna lösa. Det är svårt att lösa sådana frågor under hot och då kommu-
nerna omyndigförklaras, som det ju är fråga om, om man fattar beslut om
en bibliotekslag.
Förutom att jag yrkar bifall till utskottets förslag hoppas jag att bibliote-
ken fortsätter sin omprofilering och sina omprioriteringar, så att våra ungdo-
mar kan få ta del av det vetande som finns där och så att våra barn och ungdo-
mar får möjligheter att lära sig mer av vårt gemensamma kulturarv. Jag tror
att det kan vara lätt att ta till överord i detta sammanhang och bara bygga på
känslor. Jag tror att vi behöver både kunskaper och känslor i denna viktiga
fråga.
Anf. 108 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Kunskap är viktig, och förändringar är också viktiga. Jag
skulle vilja påstå att det ute på våra bibliotek sker kontinuerliga föränd-
ringar. Man anpassar sig till olika behov, man förnyar och man utvecklar.
Men det är sannerligen svårt att förnya och utveckla om man lever under
sparbeting som inte är i paritet med verksamheten.
När Birgitta Wistrand talar om kostnader är det intressant att veta att det
kostar 27-30 öre per invånare i en kommun att driva biblioteksverksamhe-
ten. Det tycker jag att vi skall ha råd med i det här landet.
Det gläder mig att Birgitta Wistrand nu yrkar bifall till hemställan i betän-
kandet och att hon också talar om avgiftsfria boklån. Jag måste bara få ställa
en fråga: Har Birgitta Wistrand ändrat sig när det gäller de avgiftsfria boklå-
nen? Jag kan erinra mig att det inte var så väldigt länge sedan som hon talade
om att det var rimligt att betala för bibliotekstjänster.
Anf. 109 BIRGITTA WISTRAND (m):
Herr talman! Vad jag menar är att alla pengar, ören eller kronor som kom-
muninvånarna betalar skall användas på ett bra sätt. Det är ingenting som
säger att det skall vara just 30 öre. Vad jag vill komma åt är att det är viktigt
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Förnyad behand-
ling av vissa
biblioteksfrågor
7 Riksdagens protokoll 199H92. Nr 121
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Förnyad behand-
ling av vissa
biblioteksfrågor
att se att dessa pengar används på rätt sätt. I dag kostar ett bokJån ungefär
100 kr. Det är pengar det också, eller hur?
Jag har aldrig föreslagit att det skall läggas avgifter på boklån rakt av. Jag
har föreslagit att man skulle kunna tänka sig ett medlemskort på biblioteken
och att vuxna får betala för ett sådant. Jag tror fortfarande att det är betydel-
sefullt.
Det finns en fråga som vi inte har tagit upp här men som diskuteras mycket
ute i bibliotekskretsar, nämligen det stora svinnet. Detta skulle vara en ga-
ranti för att människor känner ansvar för att de får ta del av böckerna.
Ett medlemskort skulle kunna ge ett ringa, men dock, bidrag till en kon-
takt mellan bibliotek och låntagare. Jag skulle gärna vilja kalla låntagaren
för kund. Då skulle man kunna bygga upp en ordentlig relation.
Jag har alltså sett detta, inte som en avgift på boklån, utan som ett med-
lemskort. Och jag har sagt att man skall betala pengar för detta medlems-
kort.
Jag har även föreslagit att man skulle kunna tänka sig läsecirklar på biblio-
teken när det gäller nya böcker. Vi vet ju att biblioteken har satsat mer på
facklitteratur och referenslitteratur och inte så mycket på lättare skönlittera-
tur. Jag tycker att det skulle vara rimligt att människor betalade en slant för
att få delta i en sådan läsecirkel och sedan överlämnade böckerna direkt till
biblioteket. Det skulle gynna både dem som fick läsa böckerna, men också
biblioteket som helhet. Jag tycker inte att detta är att föreslå avgift på bok-
lån.
Det skulle också vara trevligt att ha t.ex. en bokhandel i biblioteket. Det
finns alltså många nya förslag som jag tycker att vi skall diskutera och som
inte alls handlar om att lägga avgift på böcker. Men någonstans är det tydli-
gen bara det som vi kan tala om. Det är synd.
Anf. 110 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Birgitta Wistrand talar om kunder. Jag talar om människor,
om invånare i våra kommuner. Det finns säkert många olika idéer och många
olika tankar om hur framtidens bibliotek skall se ut som man kan diskutera.
Men den grundläggande målsättningen måste väl ändå vara att vi fritt skall
ha tillgång till böcker som ger oss kunskap och information. Jag har svårt att
se på vilket sätt detta medlemskortet skall kunna utvecklas.
Birgitta Wistrand talar om kunder. Men om det finns en kund skall det väl
också finnas en säljare.
I dag är det Sveriges författare som mot en liten ersättning låter oss få till-
gång till böckerna. Hur har Birgitta Wistrand tänkt sig att författarna skall
sälja sina böcker på biblioteken? I dag har vi ett bra system. Det finns ju
ett avtal med författarna. Därmed får vi mycket billigt tillgång till en stor
kulturskatt. Det är en stor valfrihet för oss alla att få gå in på biblioteket.
Det är också fråga om en viktig frihet för oss.
När det gäller lönsamheten vill jag säga att pengar inte alltid är detsamma
som lönsamhet. Också andra värden kan göra att ett bibliotek är lönsamt för
människor.
86
Anf. 111 BIRGITTA WISTRAND (m):
Herr talman! Jag har inte använt ordet lönsamhet, och jag tror inte att vi
skall använda det ordet när det gäller biblioteken, för då hamnar vi nog helt
fel.
Däremot har jag använt ordet effektivitet. Jag tycker att det handlar om
både en inre och en yttre effektivitet. Oberoende av om det gäller pengar
eller inte skall man göra det som är rätt för låntagaren, för kunden, för kom-
muninnevånaren, ja, för den som kommer till biblioteket - vad vi nu än väl-
jer att kalla den som kommer dit.
Jag tror att det är viktigt att den som kommer till biblioteket känner sig
välkommen, att den som kommer dit får service. Det skall inte vara så, att
man bara är just en låntagare. I stället är man en person som är intressant
för dem som arbetar på biblioteket. Det är alltså fråga om olika behov här.
Jag kommer tillbaka till den andra uppgiften, vilken vi inte har talat sär-
skilt mycket om och som handlar om att ställa upp för ungdomar och studen-
ter när det gäller deras studier. Vi som vill bygga Europas bästa skola sätter
självklart mycket stort värde på det som görs på biblioteken. Men samtidigt
tycker jag att vuxna, som för sitt arbetes skull begär service av biblioteket,
givetvis skall betala för denna service - så står det också i den danska biblio-
tekslagen.
Jag tycker att det är viktigt att konstatera att det är fråga om olika saker
här. I fråga om biblioteken handlar det alltså inte om bara en enda sak. Men
när Ingegerd Sahlström talar om biblioteken låter det som det vore fråga om
en enda enhet. Det går dock inte att jämföra en liten filial på landet eller en
bokbuss med ett stort huvudbibliotek vare sig när det gäller personalen eller
när det gäller de krav som kan ställas på biblioteket. Därför tror jag att det
är viktigt att den här debatten också handlar om vilket slags bibliotek som
skall göra vad. Vad är lämpligast för det ena eller det andra biblioteket? Så
länge vi inte vill föra den debatten är det väldigt svårt att gå vidare med det
förändringsarbete som både Ingegerd Sahlström och jag vill åstadkomma.
Bägge två anser vi väl att biblioteken är centrala och betydelsefulla och att
de bör förändras.
Anf. 112 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Birgitta Wistrand säger att det här med en bibliotekslag inte
är så spännande. Det är i stort sett bara tre saker som nämns i det samman-
hanget - bl.a. att bibliotekarierna skall vara utbildade, enligt den mellersta
punkten. Men jag tycker faktiskt inte att det är så dåligt.
Om vi hade en bibliotekslag skulle det innebära - även om den bara inne-
höll nämnda tre punkter - att det gick att förhindra att man, som sker på
vissa håll, överlåter biblioteksverksamhet på pensionärer. I och för sig skall
pensionärerna känna sig välkomna på biblioteken. Men de skall inte behöva
utföra ett oavlönat arbete. Vidare är de sannerligen inte utbildade bibliote-
karier.
Man skulle också ha kunnat undvika att - som sker i vissa kommuner -
bibliotek bjuds ut till högstbjudande, oavsett vem det är. Det kan ju vara
politiska partier eller organisationer som erbjuds att ta över biblioteken. Det
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Förnyad behand-
ling av vissa
biblioteksfrågor
87
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Förnyad behand-
ling av vissa
biblioteksfrågor
är en framtid som jag tycker verkar ganska skrämmande. Jag undrar om Bir-
gitta Wistrand verkligen tycker att det här är bra.
Slutligen vill jag säga att jag är fascinerad av Birgitta Wistrands uttalande
här: Det är viktigt att förena känsla och kunskaper när man diskuterar bib-
liotek.
Litet senare säger hon att det är viktigt att man bygger upp en relation
mellan låntagare och bibliotekspersonal via ett betalkort.
Det var, som sagt, fascinerande att höra detta. Men jag måste fråga: Att
uttala sig så, är inte det att låta känslorna rusa i väg och att låta dem styra
litet väl mycket, Birgitta Wistrand?
Anf. 113 BIRGITTA WISTRAND (m):
Herr talman! Betalkort, Elisabeth Persson, är för mig någonting helt an-
nat än medlemskort. Elisabeth Persson menade kanske medlemskort i stället
för betalkort.
Bibliotekslagen, som Elisabeth Persson arbetar för, är inte bara en möjlig-
het, utan också ett stort hinder. Jag tror att det i min framtid kommer att
finnas många slags bibliotek. Det är inte alls endast kommuner som skall få
ha ansvar för bibliotek. Förr i tiden fanns det många slags bibliotek, men i
dag finns det egentligen bara ett slags bibliotek.
På samma sätt som många tidigare sade att det endast får finnas ett slags
radio och ett slags TV, är det många som nu säger att det får finnas endast
ett slags bibliotek. Det kan ju inte vara något farligt att det finns flera slags
bibliotek. Att man kan tänka sig olika typer av bibliotek måste vara något
som ligger i framtiden. Vi kan naturligtvis inte förhindra att kommunala bib-
liotek också finns.
Anf. 114 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Jag skulle vilja fråga om Birgitta Wistrand har besökt något
bibliotek under de senaste åren. Jag är kanske inte en flitig men en tämligen
regelbunden biblioteksbesökare, och jag har funnit att det finns många olika
slags bibliotek. Dels ser biblioteken olika ut, dels har de olika böcker. En
sak som de emellertid har gemensamt - åtminstone hitintills - är att de har
kunnig, engagerad och väl utbildad personal som verkligen går in för att
hjälpa låntagarna och besökarna till rätta, som försöker skapa goda relatio-
ner och sprida god litteratur genom att visa vägen till bildning och kunskap
på de olika sätt som bjuds på bibliotek. Detta är det viktigt att slå vakt om.
Det verkar nästan litet fånigt att fortsätta denna debatt, eftersom vi disku-
terar betänkandet avseende kostnadsfria boklån, och jag är glad över att
kunna konstatera att Birgitta Wistrand har ändrat sig på den här punkten.
Jag ser fram emot att Birgitta Wistrand efter att fått höra många kloka argu-
ment nu och framöver kanske ändrar sig även när det gäller en bibliotekslag.
88
Anf. 115 BIRGITTA WISTRAND (m):
Herr talman! Jag har aldrig föreslagit avgifter på bibliotekslån. Jag har
alltså inte ändrat mig, och jag tycker detsamma som jag hela tiden har tyckt.
Jag finner det också litet svårt att ta emot frågor av typen om jag någonsin
har besökt ett bibliotek.
Ett av skälen till att jag arbetar så mycket för och med bibliotek just nu är
att jag under de senaste 35-40 åren har besökt kanske ett bibliotek i veckan.
Det bidrar till att jag lär mig litet grand, inte mycket. Jag är inte utbildad
bibliotikarie, men jag tycker att det är viktigt att värna om en kvalificerad
utbildning. Det finns mycket som kan göras. Vi måste alltså underlätta för
den förändring som är på väg, men som på olika sätt hindras.
Genom att hota kommuner med en bibliotekslag får vi inga lösningar - det
är långt dit än. Det är också viktigt att man på bibliotek där man aldrig varit
utsatt för det här med nedskärning får tid till att tänka över vad det skulle
betyda för dem att få minskade resurser. Det kan vara ett första steg till att
diskutera inriktning och omfattning av verksamheten.
Anf. 116 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Jag ser inte en bibliotekslag som ett hot mot kommunerna,
utan som en minimilag som skulle gagna kommuninvånarna genom att ga-
rantera tillgång till litteratur och kunskap. Jag hänvisar till mitt tidigare an-
förande.
Hur man kan se ett förslag om en bibliotekslag som ett hot mot kommu-
nerna övergår min fattningsförmåga.
Anf. 117 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Efter att ha hört Birgitta Wistrand tala om att hon har besökt
ett antal bibliotek under ett antal veckor under ett antal år, måste jag ställa
frågan: Har inte Birgitta Wistrand märkt att biblioteken i Sverige är olika,
eller är det samma bibliotek som Birgitta Wistrand har besökt?
Det som hotar ute i kommunerna är att bibliotekens differentiering kan-
ske försvinner. Det är det som sker när man lägger ned filialbibliotek, bok-
bussar och arbetsplatsbibliotek. Då försvinner mångfalden. Det är den som
åtminstone jag vill värna om.
Anf. 118 BIRGITTA WISTRAND (m):
Herr talman! Jag försökte tidigare säga att jag tyckte att det var oerhört
viktigt att tala om olika slags bibliotek. Vi har ofta talat om folkbibliotek.
Då försökte jag, för några repliker sedan, säga att det är olika bibliotek som
vi talar om. Det är viktigt att se att de har olika behov, olika krav och olika
profil.
Jag sade också tidigare i mitt anförande att jag tror att det kan vara viktigt
att ytterligare profilera att alla inte kan göra allting. Därför kan jag inte för-
stå vad det här inlägget egentligen står för.
Självklart är biblioteken i Stockholm och biblioteken i t.ex. Ängelholm
och Båstad, som är mina sommarbibliotek, oerhört annorlunda. Man lånar
också på olika sätt. Vi har talat väldigt litet om de behov som de som lånar
har. Jag tror att även det är viktigt. Vilka behov av lån har människor i dag
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Förnyad behand-
ling av vissa
biblioteksfrågor
89
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Förenklad
statistikreglering
90
och hur ser de behoven ut? Vad kostar böcker i dag mot vad de kostade tidi-
gare? Det är inte bara biblioteken det handlar om. Det handlar också om oss
som lånar. Men det får vi kanske ta upp en annan gång.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 2 juni.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1991/92:FiU23 Förenklad statistikreglering (prop. 1991/92:118).
Anf. 119 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Det kammaren nu skall diskutera är förenklad statistikregle-
ring. Handlade det bara om att säga ja eller nej till rubriken tror jag att vi
alla kunde säga ja. Men jag är inte så säker på att detta egentligen handlar
så mycket om vare sig förenkling eller statistikreglering i dess vidare mening.
Vad är huvudfrågan? Jo, den är: Vad skall den här lagen omfatta? Där
finns en klar skiljelinje mellan utskottets majoritet och oss socialdemokra-
ter. Vi menar nämligen att det nu är tid att avveckla den särbehandling som
jordbruksnäringen har haft. Det är litet olyckligt att vi har fått två proposi-
tioner, som har remitterats till olika utskottet, vilket omöjliggör en samlad
behandling. Frågan för oss - den är egentligen också ställd till de övriga de-
battörerna - är: Vill verkligen näringen ha den särbehandling som den lag-
stiftning som vi nu har framför oss kommer att innebära? Vi tycker inte det
och har därför avgett en reservation i den här delen.
När det gäller arbets- och miljöförhållanden finns det en beklaglig in-
skränkning genom att vissa uppgifter är undantagna. Vi tycker att det är be-
klagligt av det skälet att man då inte kan utföra ett bra förebyggande arbete.
Visst finns det vissa möjligheter att samla in uppgifter om dessa förhållan-
den, men med den ordning som vi har föreslagit hade det blivit mycket
bättre. Man hade då kunnat genomföra ett mycket bättre förebyggande ar-
bete.
En mycket intressant fråga som man kan ställa är: Varför vill majoriteten
inte medverka till genomförandet av ett bra förebyggande arbete?
Herr talman! Med detta korta inlägg och med hänvisning till våra reserva-
tioner ber jag att få yrka bifall till reservationerna 1, 2 och 4.
Anf. 120 BO G. JENEVALL (nyd):
Herr talman! Ärendet gäller FiU23 och heter, som P.O. Håkansson sade,
Förenklad statistikreglering. Det skulle man uppnå genom ett enhetligt sy-
stem. Det är vi nog med på allihop. Jag vill dessutom instämma i det P.O.
Håkansson sade, att det var onaturligt med delningen av frågan på två ut-
skott. Annars kunde det kanske ha blivit en riktig förenkling.
Utskottet konstaterar att ”lagförslaget inte innebär någon förändring i
omfattningen i uppgiftsskyldigheten i förhållande till de regler som gäller för
närvarande”. Då kan man undra litet grand över vad det är som man har
ändrat.
Vidare sägs: ”Näringsidkarnas ställning försämras således inte genom det
nu framlagda förslaget.” Nej, det gör den inte, men den förbättras inte hel-
ler.
Vi vill alltså påstå att det här är en integritetsfråga. Det borde finnas möj-
ligheter för företagarna att vägra att lämna vissa statistikuppgifter som kan
vara av känslig natur.
Då sägs det i betänkandet att man inte kan instämma i detta, för det skulle
störa statistikens innehåll. Det kan ju inte vara fråga om att störa en statistik
som består av ett stort antal uppgifter när det här endast kan vara fråga om
några enstaka företag och kanske inte ens alla statistikuppgifter, utan sådana
som företagen anser vara känsliga.
Statistik får aldrig bli ett självändamål. Där borde man fördjupa sig mer.
Vi vill starkt understryka det vi har sagt i vår reservation, att det borde finnas
möjligheter för de enskilda företagen att befrias från att lämna känsliga upp-
gifter.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 3.
Anf. 121 TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Det finns egentligen en bred samstämmighet i utskottet om
att det är bra att statistikreglerna förs samman i en lag. Från socialdemokra-
tisk sida anser man nu att även jordbrukets uppgiftslämnande borde kunna
regleras i samma lag och inte i en speciell lagstiftning.
Som utskottsmajoriteten framhåller är kraven på uppgifter från jordbru-
ket delvis andra. Det har därför ansetts lämpligt att dessa regleras i en spe-
ciell, separat lag. Jordbruket är nu inne i en omställningsperiod i samband
med anpassningen till EG-reglerna. Förhoppningsvis kommer det inte att
finnas behov av en speciell lagstiftning för jordbruket när denna anpassning
om några år är klar. Den lagen kan då avskaffas.
Från socialdemokratiskt håll vill man också ha med arbetsskadestatistik i
den generella lagen. Detta skulle innebära en onödig komplikation för lag-
stiftningen. Att försöka skapa generella regler för alla branscher, med de
mycket olika specifika förhållanden som finns, skapar fler problem än det
löser. Det skulle heller inte tillföra något nytt, eftersom vi redan i dag har
tillgång till alla de uppgifter vi behöver för att kunna bedöma utvecklingen
på det här området.
Slutligen har Ny demokrati reserverat sig för att företag skall kunna vägra
att lämna statistikuppgifter med hänvisning till kommersiell sekretess. Det
aktuella förslaget ändrar inte dagens praxis, och något stort sekretessprob-
lem har inte de nuvarande uppgiftskraven skapat. Så kommer knappast hel-
ler att ske i framtiden. Om företagen däremot helt på egen hand skulle
kunna bestämma vilka uppgifter som skulle lämnas, skulle resultatet troligen
bli en statistik så full av felkällor att den i stora delar skulle vara oanvändbar.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag
på samtliga reservationer.
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Förenklad
statistikreglering
91
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Förenklad
statistikreglering
Anf. 122 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Jag är ense med Tom Heyman när han konstaterar att kraven
på jordbruksnäringen säkert är annorlunda jämfört med olika andra närings-
grenar. Men att ta det som intäkt för att jordbruksnäringen skall hanteras
särskilt tycker jag och övriga socialdemokrater inte är korrekt. I stället för
att ge en möjlighet att samla in samma typ av statistikunderlag från jord-
bruksnäringen inskränker man den möjligheten. Det är detta vi tycker är
beklagligt. Vi hade säkert kunnat lösa den motsättningen om vi hade fått ha
en gemensam beredning av detta ärende. Nu har vi inte kommmit dit. Jag
konstaterar bara att vi kanske skall kunna hålla kvar den enighet som Tom
Heyman och även Bo G. Jenevall uttalar tills nästa gång vi får tillfälle att
hantera den här frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 2 juni.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1991/92:FiU28 Oförutsedda utgifter för budgetåret 1992/93 (prop.
1991/92:100 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 2 juni.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1991/92:LU38 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden (prop.
1991/92:167).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 2 juni.)
Kammaren beslöt att ärendebehandlingen skulle fortsättas vid arbetsple-
num måndagen den 1 juni.
92
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1991/92:173 Tillsyn enligt djurskyddslagen, m.m.
Förslag
1991/92:21 Riksdagens revisorers förslag angående familjehemsvård för
barn och ungdom
Konstitutionsutskottets betänkanden
1991/92:KU36 Intresserepresentation i vissa myndighetsstyrelser m.m.
1991/92:KU37 Vissa ändringar i riksdagsordningen
Skatteutskottets betänkanden
1991/92:SkU25 Alkoholbeskattningen, m.m.
1991/92:SkU31 Begränsning i arbetsgivares avdragsrätt för organisations-
kostnader, m.m.
Justitieutskottets betänkanden
1991/92:JuU26 Inkomstgräns för allmän rättshjälp, m.m.
1991/92:JuU27 Regeringsrättens domförhet i vissa fall
Utrikesutskottets betänkande
1991/92.-UU30 Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa
Socialutskottets betänkanden
1991/92:SoU18 Hälso- och sjukvårdens ansvar vid dödsfall, m.m.
1991/92:SoU20 Förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården,
m.m
Utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UbU26 Vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m.
Trafikutskottets betänkanden
1991/92:TU20 Telekommunikationer
1991/92:TU21 Ökad konkurrens inom den kollektiva persontrafiken
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1991/92:AU15 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
93
Prot. 1991/92:121 27 § Kammaren åtskildes kl. 15.30.
27 maj 1992
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 § anf. 35 (delvis),
av förste vice talmannen därefter till 13 §,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 21 § anf. 101 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Barbro Nordström
94
Onsdagen den 27 maj
1 § Avsägelser ........................................ 1
2 § Justering av protokoll................................ 1
3 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
Meddelande om samlad votering .......................... 1
4 § Lärarutbildningen (forts. UbU20) ...................... 2
(forts, från prot. 120)
Margitta Edgren (fp)
Berit Löfstedt (s)
Jan Jennehag (v)
Larz Johansson (c)
Lena Hjelm-Wallén (s)
Ingrid Näslund (kds)
Stefan Kihlberg (nyd)
Sören Lekberg (s)
Christina Linderholm (c)
Catarina Rönnung (s)
Ylva Annerstedt (fp)
Viola Furubjelke (s)
Beslut fattades efter 12 §
5 § Riksbankens jubileumsfonds verksamhet under år 1991...... 26
Utbildningsutskottets betänkande UbU23
Beslut fattades efter 12 §
6 § Ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m...... 26
Utbildningsutskottets betänkande UbU28
Debatt
Inger Lundberg (s)
Jan Jennehag (v)
Christer Lindblom (fp)
Christina Linderholm (c)
Ingrid Näslund (kds)
Stefan Kihlberg (nyd)
Beslut fattades efter 12 §
7 § Tilläggsbudget II (näringsdepartementet) ................. 36
Näringsutskottets betänkande NU29
Debatt
Bo Finnkvist (s)
Kjell Ericsson (c)
Beslut fattades efter 12 §
8 § Ändringar i ellagen.................................. 41
Näringsutskottets betänkande NU31
Beslut fattades efter 12 §
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
95
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
9 § Statlig medverkan för kapitaltillskott till Sparbanken Första AB 41
Näringsutskottets betänkande NU34
Debatt
Sten Söderberg (-)
Rolf Dahlberg (m)
10 § Tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 ... 46
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU14
Beslut fattades efter 12 §
11 § Ändrade tillståndsregler för personaladministrativa personregis-
ter ............................................ 46
Konstitutionsutskottets betänkande KU22
Beslut fattades efter 12 §
12 § Socialavgifter på vissa förmåner, m.m................... 46
Skatteutskottets betänkande SkU32
Debatt
Gunnar Nilsson (s)
Lars Bäckström (v)
Carl Fredrik Graf (m)
Beslut ............................................... 52
Utbildningsutskottets betänkande UbU20
Utbildningsutskottets betänkande UbU23
Utbildningsutskottets betänkande UbU28
Näringsutskottets betänkande NU29
Näringsutskottets betänkande NU31
Näringsutskottets betänkande NU34
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU14
Konstitutionsutskottets betänkande KU22
Skatteutskottets betänkande SkU32
Meddelande om anmälan till kammardebatterna måndagen den 1 juni 54
Förste vice talmannen
Beslut om samlad votering............................... 54
13 § F-skattebevis - nya regler för skatteavdrag och socialavgifter,
taxeringsfrågor 55
Skatteutskottets betänkande SkU29
Debatt
Gunnar Nilsson (s)
Peter Kling (nyd)
Lars Bäckström (v)
Ivar Franzén (c)
Ulf Eriksson (nyd)
Beslut fattades efter 20 §
14 § Övergång från hyresrätt till bostadsrätt, m.m............. 66
Bostadsutskottets betänkande BoU22
Debatt
Rune Evensson (s)
96
Rolf L. Nilson (v)
Mikael Odenberg (m)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Beslut fattades efter 20 §
15 § Luganokonventionen ............................... 75
Lagutskottets betänkande LU36
Beslut fattades efter 20 §
16 § Frihandelsavtal mellan Sverige och Lettland, m.m.......... 75
Utrikesutskottets betänkande UU20
Beslut fattades efter 20 §
17 § Frihandelsavtal mellan Sverige och Litauen, m.m.......... 75
Utrikesutskottets betänkande UU21
Beslut fattades efter 20 §
18 § Frihandelsavtal mellan Sverige och Estland, m.m.......... 76
Utrikesutskottets betänkande UU28
Beslut fattades efter 20 §
Prot. 1991/92:121
27 maj 1992
19 § Godkännande av avtal mellan EFTA-staterna och Tjeckiska och
Slovakiska federativa republiken ..................... 76
Utrikesutskottets betänkande UU27
Beslut fattades efter 20 §
20 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden............. 76
Kulturutskottets betänkande KrU30
Beslut ............................................... 76
Skatteutskottets betänkande SkU29
Bostadsutskottets betänkande BoU22
Lagutskottets betänkande LU36
Utrikesutskottets betänkande UU20
Utrikesutskottets betänkande UU21
Utrikesutskottets betänkande UU28
Utrikesutskottets betänkande UU27
Kulturutskottets betänkande KrU30
Beslut om uppskjuten votering............................ 78
21 § Förnyad behandling av vissa biblioteksfrågor ............. 78
Kulturutskottets betänkande KrU32
Debatt
Elisabeth Persson (v)
Stina Gustavsson (c)
Ingegerd Sahlström (s)
Birgitta Wistrand (m)
Beslut skulle fattas den 2 juni
22 § Förenklad statistikreglering .......................... 90
Finansutskottets betänkande FiU23
Debatt
Per Olof Håkansson (s)
Bo G. Jenevall (nyd)
Tom Heyman (m)
Beslut skulle fattas den 2 juni
97
Prot. 1991/92:121 23 § Oförutsedda utgifter för budgetåret 1992/93 .............. 92
27 maj 1992 Finansutskottets betänkande FiU28
Beslut skulle fattas den 2 juni
24 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden............. 92
Lagutskottets betänkande LU38
Beslut skulle fattas den 2 juni
25 § Beslut om fortsatt ärendebehandling den 1 juni ........... 92
26 § Bordläggning ..................................... 93
98
gotab 41588, Stockholm 1992