Protokoll
1991/92:112
Justerades protokollet för den 8 maj.
Föredrogs och hänvisades
Motionerna
1991/92:K23-K27 till konstitutionsutskottet
1991/92:Fi40 till finansutskottet
1991/92:Fi41 yrkandena 12, 13, 15 och 16 till bostadsutskottet
yrkande 43 till arbetsmarknadsutskottet
i övrigt till finansutskottet
1991/92:Fi42 yrkande 5 till bostadsutskottet
yrkande 6 till utrikesutskottet
yrkandena 22-24 till jordbruksutskottet
yrkande 31 till socialförsäkringsutskottet
i övrigt till finansutskottet
1991/92:Fi43 till finansutskottet
1991/92:Fi44 yrkandena 33-40 till bostadsutskottet
i övrigt till finansutskottet
1991/92:Fi45-Fi58 till finansutskottet
1991/92:Fi59 yrkande 7 till bostadsutskottet
i övrigt till finansutskottet
1991/92:Fi60-Fi82 till finansutskottet
1991/92:Fi83 yrkande 8 till arbetsmarknadsutskottet
i övrigt till finansutskottet
1991/92:Fi84-Fil04 till finansutskottet
1991/92:Sk31 till skatteutskottet
1991/92:U12 och U13 till utrikesutskottet
1991/92:Sf41 till socialförsäkringsutskottet
1991/92:T23 till trafikutskottet
1991/92:Jo40-Jo42 till jordbruksutskottet
1991/92:Bol4-Bol7 till bostadsutskottet
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 112
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Företogs till avgörande jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU15,
konstitutionsutskottets betänkande 1991/92:KU33, finansutskottets betän-
kanden 1991/92:FiU17, FiU18 och FiU19, skatteutskottets betänkanden
1991/92:SkU26, SkU27 och SkU28, justitieutskottets betänkanden
1991/92:JuU24 och JuU25, försvarsutskottets betänkande 1991/92:FöUll,
kulturutskottets betänkande 1991/92:KrU27, utbildningsutskottets betän-
kande 1991/92:UbU25 samt trafikutskottets betänkande 1991/92:TU17 (be-
träffande debatten i dessa ärenden, se prot. 111).
Jordbruksutskottets betänkande JoU15
Mom. 1 (redovisning av en samlad strategi inför jordbrukets Europaanpass-
ning m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 120 för reservation 1 av
Göran Persson m.fl. i motsvarande del. 2 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 2 (gränsskyddet m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 177 röster mot 113 för reservation 1 av
Göran Persson m.fl. i motsvarande del.
Mom. 3 (exportfinansiering)
Återförvisningsyrkandet
Kammaren biföll med 148 röster mot 134 det av Bengt Rosén under över-
läggningen framställda yrkandet om återförvisning av momentet till utskot-
tet för ytterligare beredning. 8 ledamöter avstod från att rösta.
Återförvisningsyrkandet hade alltså bifallits med erforderligt antal röster,
dvs. minst en tredjedel av de röstande.
Kenneth Lantz anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha rös-
tat ja.
Mom. 6 (exportbidrag för kött)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 3 av Christer Win-
dén - bifölls genom uppresning.
Mom. 7 (stödformer för jordbruket i norra Sverige m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 124 för reservation 4 av
Göran Persson m.fl.
Mom. 8 (det särskilda åtgärdsprogrammet m.m.)
Först biträddes reservation 5 av Göran Persson m.fl. - som ställdes mot
meningsyttringen av Annika Åhnberg i motsvarande del - med acklamation.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 162 röster mot 125 för reserva-
tion 5 av Göran Persson m.fl.
Mom. 10 (stödet till livsmedelsindustrin i norra Sverige)
Utskottets hemställan bifölls med 276 röster mot 12 för meningsyttringen
av Annika Åhnberg i motsvarande del.
Mom. 11 (utjämningssystemet för mejeriprodukter)
Utskottets hemställan bifölls med 177 röster mot 112 för reservation 6 av
Göran Persson m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Konstitutionsutskottets betänkande KU33
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande FiU17
Mom. 1 (förnyelse av offentlig sektor)
Utskottets hemställan bifölls med 163 röster mot 113 för reservation 1 av
Hans Gustafsson m.fl. 12 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 2 (statliga myndigheters telefonservice)
Utskottets hemställan bifölls med 253 röster mot 36 för reservation 2 av
Bo G. Jenevall.
Mom. 3 (rationalisering av offentlig sektor)
Utskottets hemställan bifölls med 267 röster mot 23 för reservation 3 av
Bo G. Jenevall.
Finansutskottets betänkande FiU18
Utskottets hemställan bifölls.
Finansutskottets betänkande FiU19
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU26
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU27
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU28
Utskottets hemställan bifölls.
Justitieutskottets betänkande JuU24
Mom. 9 (ungdomsfängelse)
Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 124 för reservation 1 av
Ulla-Britt Åbark m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
|
Prot. 1991/92:112 14 maj 1992 |
Övriga moment Utskottets hemställan bifölls. |
|
Invandrar- och |
Justitieutskottets betänkande JuU25 Utskottets hemställan bifölls. Försvarsutskottets betänkande FöUll Utskottets hemställan bifölls. Kulturutskottets betänkande KrU27 Utskottets hemställan bifölls. Utbildningsutskottets betänkande UbU25 Utskottets hemställan bifölls. Trafikutskottets betänkande TU 17 Mom. 1 (bemyndigandelagen) Utskottets hemställan bifölls med 277 röster mot 12 för meningsyttringen Mom. 2 och 3 Utskottets hemställan bifölls. 4 § Invandrar- och flyktingpolitiken Föredrogs och skr. 1991/92:80). Anf. 1 MAUD BJÖRNEMALM (s): Herr talman! Jag saknar kulturministern i kammaren. Det är beklagligt att Europa genomgår nu en utveckling som är mycket dramatisk. Krig, kon- Inbördeskriget i f.d. Jugoslavien har visat på brister i det europeiska sam- Vi har i Sverige ett stört antal flyktingar från det forna Jugoslavien. In- |
|
4 |
Den här situationen visar också att det är nödvändigt med en gemensam |
flyktingpolitik i Europa. Eftersom kulturministern inte är här får jag fråga
ansvariga från regeringspartierna om regeringen tänker tillmötesgå kravet
från invandrarverkets chef och införa visumtvång för jugoslaver.
Krig, konflikter, förtryck, torka och svält har fått miljoner människor att
lämna sina hemländer och bli flyktingar i ett annat land. FN räknar med att
det i dag finns 17 miljoner flyktingar i världen. Ungefär lika många männi-
skor beräknas vara på flykt inom sitt eget lands gränser.
Samtidigt som vi försöker hjälpa dem som tvingats fly måste vi göra något
åt orsakerna till att människor tvingas lämna sina hem och sitt land.
80-85 % av flyktingarna uppehåller sig i Asien och Afrika. Regeringarna
i u-länderna står inför svåra flyktingproblem. Om u-länderna skall klara dels
sin egen befolkning, dels flyktingarna i sitt område, fordras omfattande och
kraftfulla hjälpinsatser.
För att lösa problemen anser vi att det krävs en sammanhållen flykting-
och immigrationspolitik, som genom internationellt arbete försöker undan-
röja och lindra orsakerna till flykt. Det behövs också ett system som bättre
än det nuvarande ger dem som bäst behöver det rätt att stanna i vårt land.
Den socialdemokratiska regeringen lade under våren 1991 fram en propo-
sition om en aktiv flykting- och immigrationspolitik. Propositionen hade
föregåtts av en utredning, ett betänkande och ett remissförfarande.
Både betänkandet och propositionen mottogs mycket positivt, men den
borgerliga regeringen drog mycket snabbt tillbaka propositionen.
Vi återkom därför under den allmänna motionstiden med en partimotion
om flykting- och immigrationspolitiken. Det är ju lite underligt att den pro-
position, som förra våren av praktiskt taget alla partier betraktades som nå-
got mycket positivt, nu som motion avstyrks.
Det enda som har återkommit från den propositionen var en tidigarelägg-
ning av förslaget om utlänningsnämnd. Den tidigareläggningen har ju som
bekant inneburit en mängd problem.
Den 4 december fattade riksdagen sitt beslut om att inrätta en utlännings-
nämnd, och den 1 januari skulle verksamheten starta. De flesta av oss vet ju
att det tar tid innan en ny organisation blir intrimmad. Därför har utlännings-
nämnden nu en kö på 15 000 människor som väntar på besked. Alla förstår
säkert vad det innebär av oro och ångest för dessa människor.
Invandrarverket fattar i dag inte några negativa beslut om jugoslaver, men
vad händer den dag invandrarverket börjar att fatta beslut? Erfarenhetsmäs-
sigt vet man att många kommer att överklaga besluten. Utlänningsnämnden
kommer att stå inför stora problem till hösten. Finns det någon plan för att
kunna klara av jugoslavärendena inom rimlig tid?
I vår reservation, som gäller inriktningen av flyktingpolitiken, anser vi so-
cialdemokrater att det finns behov av en helhetssyn, en långsiktighet och
mer av internationell samverkan.
En aktiv flykting- och immigrationspolitik omfattar också insatser inom
utrikes-, handels- och biståndspolitiken. Vi anser också att det behövs ett
nytt system som bättre än det nuvarande klargör vilka som har en ovillkorlig
rätt att bosätta sig här och vilka som är övriga immigrationssökande.
Vi anser att en principiell, lagfäst rätt att bosätta sig här skall ges medlem-
mar av kärnfamiljen, dvs. make, maka eller sambo och minderåriga barn.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
Men vi har i Sverige ett snävt familjebegrepp i förhållande till många
andra länder. Erfarenheten visar att för en invandrare har familjeåterföre-
ningen en stor betydelse för hans möjligheter att finna sig till rätta och kunna
etablera sig här i landet. Vi anser därför att regeringen skall fastställa en ram
för bosättning av anhörig utanför kärnfamiljen.
Regeringen bör fastställa en treårig planeringsram i samarbete med in-
vandrarverket, Kommunförbundet och AMS.
Den anhöriga kan då planera för sin bosättning i Sverige och behöver inte
heller anföra asylskäl och behöver därför inte utredas och belasta invandrar-
verkets resurser.
I reservation 4 pekar vi bl.a. på behovet av att utveckla återvandringspoli-
tiken. De flesta flyktingar har en dröm om att en gång kunna återvända till
sitt hemland. För många blir det bara en dröm. Många andra återvänder,
men både de själva och det forna hemlandet har förändrats, och de klarar
inte av återvandringen, utan kommer tillbaka till Sverige.
Erfarenheten visar att de flyktingar som funnit sig till rätta här har de
största förutsättningarna för att klara en återvandring. En viktig del av åter-
vandringspolitiken är därför att ge invandrarna en möjlighet att bevara och
utveckla sitt språk och sin kultur, och naturligtvis en möjlighet till utbildning
och arbete.
Det finns i dag en risk att återvändare från olika länder har getts olika
förutsättningar att klara hemkomsten. Sverige bör därför arbeta för att det
skall finnas en internationell samsyn på återvandringen.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 4.
Det betänkande som riksdagen i dag skall behandla gäller dels regeringens
skrivelse om invandrar- och flyktingpolitiken - skrivelsen behandlar i huvud-
sak förra budgetårets verksamhet -, dels anslagsfrågor till statens invandrar-
verk.
I betänkandet föreslås också ett nytt anslag för budgetåret 1992/93 på 10
milj.kr. som gäller insatser mot främlingsfientlighet och rasism och för att
främja goda etniska relationer.
Det är bra att extra medel ställs till förfogande för att bekämpa främlings-
fientligheten och rasismen. Men det är viktigt att det här inte bara blir ett år
med enstaka kampanjer och manifestationer utan att arbetet blir en integre-
rad del i ett långsiktigt arbete som bör bedrivas framför allt ute i skolorna
och bland ungdomar.
Det finns forskningsprojekt som visar att andelen ungdomar som är nega-
tiv till invandrare har ökat. Det har också visat sig att barn och ungdomar är
mycket mottagliga för de mytbildningar och de fördomar som sprids.
Därför tycker jag att det är viktigt att skolan får en stor del av medlen samt
att det också satsas på kulturen och på att fördjupa lärarnas utbildning och
fortbildning när det gäller kunskap om invandring, främlingsfientlighet och
rasism.
Flyktingpolitiken skulle förändras, sade statsministern i regeringsförkla-
ringen. Något samlat förslag har hittills inte kommit om hur regeringen vill
förändra.
De förändringar som man hittills gjort är att ta bort 13-decemberbeslutet.
Men samtidigt höjdes ribban genom att kulturministern vid samma tillfälle
uttalade att en lång vistelsetid inte längre skulle tillmätas särskild vikt.
Nu gäller att endast de som har varit i Sverige 18 månader den 1 januari
1992 får stanna, dvs. att de skulle ha ansökt om asyl före den 1 juli 1990.
Hur är det med den generösa och humana flyktingpolitiken, när den krassa
verkligheten tränger sig på?
Det har dröjt ett tag innan vetskapen om vad förslaget innebar trängt ige-
nom både hos förläggningspersonal och hos asylsökande. Portarna stängdes
för alla andra - ja, inte för barnfamiljer, dessa får stanna om barnen gått i
skola eller förskola tre terminer.
Nu har det också gått upp för frivilligorganisationerna, för asylgrupper
och för kommittéer att verkligheten inte blev vad man förväntat sig av den
humana och generösa flyktingpolitik som folkpartiet utlovade i valrörelsen.
Det blev hårdare, och nu kommer naturligtvis protesterna och kritiken.
Verkligheten är inte alla gånger så lätt att hantera.
Anf. 2 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! ”Med flykting avses en utlänning som befinner sig utanför
det land, som han är medborgare i, därför att han känner välgrundad fruktan
för förföljelse på grund av sin ras, nationalitet, tillhörighet till en viss sam-
hällsgrupp eller på grund av sin religiösa eller politiska uppfattning, och som
inte kan eller på grund av sin fruktan inte vill begagna sig av det landets
skydd.” Det är vad som står i flyktingkonventionen.
Sedan finns det andra internationella konventioner, bl.a. barnkonventio-
nen med sina 46 artiklar. De första artiklarna betecknas som absoluta och
måste respekteras av alla stater, oavsett utvecklingsnivå. Artiklarna med
ekonomiska och sociala rättigheter är mer av målsättningskaraktär, men ett
land som Sverige har en sådan nivå både ekonomiskt och socialt att även
dessa artiklar för oss måste betecknas som absoluta. Artikel 22 tar specifikt
upp flyktingbarnen.
Europakonventionen och FN:s konvention om mänskliga rättigheter är
exempel på andra internationella överenskommelser som vi gjort och lovat
att följa. Detta, herr talman, är och skall vara utgångspunkten för svensk
flyktingpolitik vad gäller både lagstiftning och det praktiska genomförandet.
Kunskapen om och tolkningen av konventionerna är den grundläggande,
den absolut nödvändiga utgångspunkten. Om det också kunde vara utgångs-
punkten i debatten åtminstone på den här nivån, så skulle många minst sagt
konstiga påståenden och förslag kunna sorteras bort.
Svensk flyktinglagstiftning grundar sig på och är ett försök att tolka och
omskriva flyktingkonventionen. Men efter det att den nya utlänningslagen
antogs har vi ratificerat barnkonventionen, och det är bra att den nu tillsatta
gruppen även tittar på utlänningslagen.
Lagar, förordningar, idéskisser och arbetsmodeller har med täta mellan-
rum avlöst varandra under de senaste åren. Inte minst invandrarverket har
varit produktivt vad gäller instruktioner ut till förläggningarna.
När man skaffar sig information genom att läsa och lyssna på dem som
finns i ledningen eller gör arrangerade besök ute i verksamheten, då får man
en bild. Men jag vill påstå att stora delar av flyktingpolitikens verkliga an-
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
sikte förblir dolt för en, om man inte på nära håll kommer i kontakt med de
asylsökande eller med deras ombud och frivilligorganisationer. Det har varit
och är fortfarande alldeles för många skandaler och klagomål på invandrar-
verkets verksamhet, och även därför är det bra att en kommitté tillsatts för
att se över verksamheten.
Det föreligger fortfarande allvarliga brister i rättssäkerheten. Rättssäker-
het är för ett rättssamhälle en nödvändighet. Den är det fundament på vilket
rättsstaten vilar. Ett rättssäkert system skall garantera asyl för asylsökande
som har skäl att få det, oavsett hur många eller hur få som kommer. Krite-
rierna skall fastställas i förväg och inte utsättas för politiska eller diploma-
tiska dagsbedömningar. Rättssäkerheten är större i dag i Sverige i ett snatte-
ri- eller rattfyllerimål än den är i asylärenden, trots att det många gånger
handlar om människors hälsa, liv, frihet eller död. Enligt asylrätten fattas
beslut av samma myndighet som har skött förhör och utredning. Och efter-
som det är invandrarverket som även utser juridiskt ombud finns en uppen-
bar risk för att det kommer att ingå i partsförhållandet. De här bristerna
måste rättas till om vår trovärdighet som rättsstat skall bevaras.
Våra förslag, herr talman, gör inte anspråk på att vara vare sig heltäckande
eller absoluta, men vi vill med förslagen fästa uppmärksamheten på de bris-
ter som finns i dag. Därför har vi flera förslag som rör just lagstiftningen,
förslag som finns i vår motion och i vår meningsyttring men som jag av tids-
skäl inte kan gå in på nu.
När beslutet om utlänningsnämnden fattades ville vi ge den större befo-
genheter än vad den faktiskt fick, och vi vill bygga vidare på en mer opartisk
hantering av asylutredning och beslut genom att återföra tillsättandet av juri-
diskt ombud till rättshjälpsmyndigheten och genom att inrätta asylnämnder
som beslutar i första instans.
Beslutsmotiveringarna har blivit bättre men,är fortfarande inte bra. En
advokat uttryckte det så, att ”de har blivit ordrikare utan att för den skull ha
förändrats nämnvärt innehållsmässigt, fortfarande är de alltför schablon-
mässiga”.
Att dokumentera praxis är lika viktigt i asylhanteringen som inom rättssy-
stemet. Att tre fall som är likartade resulterar i tre olika beslut med tre olika
beslutsfattare inger inte förtroende och utgör inte en acceptabel grad av
rättssäkerhet. Den praxissamling som vi fick köpa för 800 kr. för ett år sedan
är mycket undermålig. Dessutom förespeglades att det kontinuerligt skulle
komma kompletteringar, något som inte har skett.
Jag tycker att det finns all anledning att åter ställa krav på en praxisredo-
visning som både är ett bra beslutsunderlag och ger oss och allmänheten in-
syn i beslutsprocessen. Även beslutspraxis hos regeringen och utlännings-
nämnden är viktiga och bör dokumenteras och offentliggöras.
Av tidsskäl har jag inte hunnit ta reda på under vilka departement som
asyl- och flyktingfrågorna sorterar i så många andra länder. Men jag vet att
det i Danmark, Norge och Holland är justitiedepartementet som har ansva-
ret. I Frankrike är det utrikesdepartementet.
Orsaken till yrkandet om att ansvaret hos oss skall flyttas över till utrikes-
departementet är att det åtminstone tidigare var mycket otillfredsställande
att det rådde så stora skiljaktigheter mellan olika myndigheters syn på situa-
tionen i olika diktaturstater. Man kunde få olika svar beroende på vilken
myndighet man vände sig till - invandrarverket, UD eller arbetsmarknads-
departementet.
Vi tycker även att det skulle förkorta kommunikationsvägarna om UD
hade ansvaret. Men det beror förstås på vilken betydelse man lägger i nöd-
vändigheten av att ha en god länderkunskap. Jag vill påstå att det har rått
och fortfarande råder brist på den kunskapen i asylhanteringen.
Förre diskrimineringsombudsmannen Peter Nobel sade så sent som för ett
år sedan: ”Det är så att flyktingskapsbestämningen och arbetet som hör sam-
man med detta - dessa uppgifter som åvilar invandrarverket - aldrig har till-
förts judiciell stringens och kompetens, vilket är nödvändigt för att vinna
klarhet, konsekvens, snabbhet och rättssäkerhet.”
Så några ord om samarbetet med Västeuropa. Regeringarna inom EG
tycks fångna i illusionen att det är möjligt att bygga ett slags Fästning
Europa, medan parlamenten åtminstone i några EG-länder reagerar på kon-
ventionsförslag och vill ha större insyn i utarbetandet av konventionstexter
och större rättssäkerhet i innehållet.
Hans Magnus Enzensberger har i senaste numret av Moderna tider skrivit
en artikel på temat ”Är båten full?”. Jag tycker att artikelns avslutning är
värd att citera: ”Att en människa får lov att säga vad hon tycker om statsmak-
ten eller om den gode Guden utan att bli torterad eller hotad till livet; att
meningsmotsättningar kan redas ut inför rätta och inte genom blodshämnd;
att kvinnor kan röra sig fritt och inte bli omskurna; att man kan gå över gatan
utan att råka in i en förvildad soldathops kulkärvar; allt detta är inte bara
trevligt, det är oumbärligt. Överallt i världen finns det tillräckligt många
människor som önskar sig sådana förhållanden och som är beredda att för-
svara dem där de råder. Ett civilisationens minimum.
I mänsklighetens historia har detta minimum bara uppnåtts undantagsvis
och tillfälligt. Det är bräckligt och ömtåligt. Den som vill skydda det mot
angrepp utifrån hamnar i ett dilemma. För ju häftigare en civilisation försva-
rar sig mot ett yttre hot, ju mer den murar in sig, desto mindre får den till
sist att försvara. Vad barbarerna angår däremot, dom behöver vi knappast
invänta framför portarna. För de har alltid funnits på plats.”
Inom EG sker nu en mycket snabb utveckling av harmoniseringen på flyk-
ting- och immigrationsområdet. Maastrichtfördraget gör det möjligt att suc-
cessivt föra in hela detta område under EG-rätten och EG:s institutioner.
Schengenkonventionen som omfattar 141 artiklar skall för närvarande ratifi-
ceras av de nationella parlamenten.
Vi har yrkat att regeringen skall ge riksdagen en samlad redovisning av
Sveriges deltagande i det västeuropeiska samarbetet på det flykting- och in-
vandrarpolitiska området. Utskottet avstyrker bifall med hänvisningen att
regeringens skrivelse innehåller en tämligen fyllig redogörelse för Sveriges
deltagande i såväl västeuropeiskt som annat internationellt samarbete. Vi
anser inte det.
Vad vet riksdagen om regeringens syn på Schengenkonventionen? Efter-
som ministern inte finns här kan vi inte få höra hennes uppfattning. Den har
en direkt koppling till den inre marknaden i EG, som vi sannolikt tillhör om
några månader. Jag anser att det är allvarligt för den parlamentariska demo-
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
10
kratin om regeringen håller riksdagen oinformerad om avgörande diskussio-
ner och förhandlingar på det migrationspolitiska området.
Det naturliga och det vanliga är att det är det mest akuta som man måste
behandla först, och så även i dagens ärende om flykting- och invandrarpoli-
tik. Att dessa områden behandlas tillsammans och samtidigt är otillfredsstäl-
lande. Invandrarfrågorna kommer här och nu i skymundan, liksom de länge
satts på undantag hos invandrarverket, på grund av den akuta situationen.
I betänkandet påpekas att olika departement sedan länge har ansvar för
invandrarfrågor inom sitt område. Men vi kanske skulle renodla redan här,
och inte i vårt utskott behandla yrkanden om exempelvis utbildning, svensk-
undervisning, stödprojekt, osv., utan hänvisa sådana yrkanden som gäller
invandrares speciella behov till det utskott som behandlar huvudfrågan.
Jag anser att varken riksdagen eller departementen tar invandrarfrågorna
på allvar så länge som vi har den uppdelningen och särhanteringen.
Det mest akuta är nu flyktingströmmen från det forna Jugoslavien och
ärendebalansen hos utlänningsnämnden. I utredningens uppdrag finns att
undersöka möjligheten att ge tillfälliga uppehållstillstånd utan att utreda
flyktingskälen. Jag föreslår att det uppdraget lyfts ut och snabbehandlas. Det
är inte rimligt att i den nu uppkomna situationen avsätta utredningsresurser.
Nu sätts vår humanism och vår solidaritet på prov. Nu kan vi tillfälligt hjälpa
grannarna när deras hus brinner. Det kräver att vi snabbt avför byråkratiska
hinder och kostnader. Utlänningsnämnden behöver och har fått ökade resur-
ser, men räcker det? Jag hade hoppats att ministern hade kunnat ge besked
på den punkten. Vi väntar otåligt på att fler domare och fler förtroendevalda
skall utses, så att vi kan förutsätta att arbetet går snabbare.
Herr talman! Jag ställer mig bakom de 60 punkterna i vår meningsyttring.
Alla är lika viktiga, så det vore fel att försöka prioritera någon framför de
andra. Därför kommer jag inte att yrka bifall till någon av dem. Vi kommer
att rösta för reservationerna 4 och 6, om det blir omröstning om dem.
Anf. 3 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
För att underlätta kammarens behandling av detta ärende låter jag nu en
representant för Ny demokratis reservationer få ordet innan utskottets tales-
man får ordet.
Anf. 4 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Jag skall nu fortsätta att tala om det hemska ämne som flyk-
tingpolitiken uppenbarligen utgör i den här kammaren.
För en dryg vecka sedan höll Ny demokrati på att skapa en kris i rege-
ringen för att deltidspensionssystemet skulle bibehållas. Jag och förmodligen
en stor del av svenska folket ställer oss frågan om det kommer att bli en ny
regeringskris nu när regeringen är tvingad att höja anslagen med ytterligare
någon miljard för att klara den stora ökningen av antalet flyktingar.
Varje månad kommer 6 000-7 000 flyktingar till Sverige. De flesta kom-
mer från det forna Jugoslavien. Ungefär 80 % av dessa flyktingar är ekono-
miska flyktingar, som skall skickas hem.
Man kan fråga sig hur vi skall kunna klara anstormningen av flyktingar.
Jag vill hänvisa till Roland Antehag som varnar för att det blir kritiskt med
50 000 personer i förläggningar. Hur skall vi kunna klara den här situationen
när vi nu har en tillströmning på 6 000-7 000 flyktingar per månad?
Vad skall man göra? Inför visumtvång omgående. Sätt en gräns för hur
många flyktingar vi skall ta emot. Sortera ut vilka flyktingar som är ekono-
miska resp, berättigade flyktingar. Det är det viktigaste.
Vi har rest kravet att man bör företa utvisning vid grova och upprepade
brott. Det finns ingen anledning till att vi skall importera kriminalitet till Sve-
rige. Vi har tillräckligt som det är i dag.
Man skulle kunna spara stora belopp för samhället om man sköter den här
frågan ordentligt. Man skulle t.ex. kunna använda skattesänkningar, bl.a.
på energiskatterna, i stället för att göra en omfördelning av skatterna som
Socialdemokraterna har gjort i 15-20 år. Regeringen fortsätter nu med
samma politik i stället för att spara pengar.
Var skall man dra gränsen? Det är en fråga som det är upp till riksdagen
att diskutera. Man kanske skall vara så pass drastisk att man till att börja
med skall sätta gränsen på samma nivå som i FN:s flyktingkommission för
att få ordning på det här träsket. Man kan då rensa, och människor skulle
slippa sitta i våra flyktingförläggningar tre till fem år. Det är inte humant,
mina damer och herrar.
Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till reservation 2 i mom.
3, reservation 3 i mom. 9, reservation 5 i mom. 28, reservation 6 i mom. 40
och reservation 7 i mom. 59.
Anf. 5 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! Genom nyhetsrapporteringen från världens olika höm på-
minns vi dagligen om de händelser och förhållanden som får människor att
fly från sitt hemland. Just nu upptas vår uppmärksamhet av de blodiga krig
som pågår i det som en gång var Jugoslavien. Vi ser vaije dag TV-bilder med
människor på flykt. Något tusental i veckan når för närvarande Sveriges
gräns och begär en fristad undan kriget. Situationen är densamma i en rad
andra europeiska länder. Utsatta och hårt pressade människor söker fred
och frihet. Detta är flyktingpolitikens vardag.
Därför blir man mycket förvånad när man hör Ny demokratis represen-
tant här i talarstolen säga att 80 % av dem som kommer från det forna Jugo-
slavien är ekonomiska flyktingar. Tittar inte Ny demokratis riksdagsledamö-
ter på TV? Läser de inte tidningen? I så fall borde de upptäcka att det pågår
ett blodigt inbördeskrig i de forna jugoslaviska republikerna. Det är förvå-
nansvärt att man får höra sådana påståenden i Sveriges riksdags talarstol.
Herr talman! I socialförsäkringsutskottets betänkande nr 10 behandlas in-
gående vårt lands flykting- och invandrarpolitik. Utöver budgetpropositio-
nens anslag behandlas också regeringens flyktingskrivelse och ett stort antal
motioner. Betänkandet ger en bra sammanfattning för den som vill lära sig
mer om flykting- och invandrarpolitiken, den gällande lagstiftningen, hante-
ringen av asylärenden, det internationella samarbetet, flyktingmottagningen
och åtgärder mot främlingsfientlighet.
För att till viss del tillmötesgå Berith Eriksson, som säger att flyktingpoliti-
ken alltid tar överhanden, skall jag börja med en del av invandrarpolitiken -
frågan om främlingsfientlighet och rasism i Sverige.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
11
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
12
Under det senaste året har vi i flera europeiska länder kunnat se en våg av
främlingsfientlighet och rasism dra fram. Inte heller vårt land har förskonats.
De brutala våldsaktioner som i böljan av detta år riktades mot invandrare
och flyktingar och som med rätta upprörde det svenska samhället föranledde
utskottet att anordna en offentlig utfrågning om främlingsfientlighet och ra-
sism i vårt land. Utfrågningen återfinns som en bilaga till betänkandet och
är en intressant läsning för den som vill skaffa sig mer kunskaper på området.
I flera motioner som lämnades under allmänna motionstiden diskuterades
olika åtgärder för att möta en ökande främlingsfientlighet. Låt mig konsta-
tera att det inte finns några enkla lösningar. Det handlar om ett tålmodigt
och långsiktigt opinionsbildningsarbete. Det tror jag att vi är ganska överens
om i den här kammaren.
I årets budgetproposition föreslår regeringen därför inrättandet av ett nytt
anslag på 10 milj .kr. att användas för insatser mot främlingsfientlighet och
för att främja goda etniska relationer. Utskottet tillstyrker detta nya anslag.
Utskottet har också i stor enighet velat göra en markering i sakfrågan för
att understryka hur viktigt det är att vi i vårt samhälle klargör var gränserna
går och att det inte skall vara något tvivel om vilken uppfattning de i Sveriges
riksdag representerade partierna har i frågor om rasism och främlingsfient-
lighet.
Herr talman! Jag tar mig friheten att citera några rader ur utskottsbetän-
kandet: ”Utskottet vill till en början framhålla att vårt samhälle bygger på
respekten för människovärdet och respekten för den enskilda individen,
oavsett hudfärg, religion eller härkomst. Yttringar av främlingsfientlighet
och rasism måste därför med kraft motverkas. Utskottet konstaterar häref-
ter att stor enighet råder om att kampen mot främlingsfientlighet och ten-
denser till rasism handlar om betydligt mera än vad som kan innefattas inom
en snäv ram av speciella åtgärder. Arbetet med att värna tolerans och öppen-
het och att bekämpa främlingsfientlighet och rasism måste, som kulturminis-
tern framhållit, bedrivas ständigt och långsiktigt. Insatser utanför det in-
vandrar- och invandringspolitiska området har den största betydelse. I mo-
tion Sf614 har framhållits bl.a. betydelsen av politisk sammanhållning kring
de demokratiska värdena och öppen debatt om invandringens betydelse och
villkor. Utskottet delar helt denna uppfattning och vill i likhet med motionä-
rerna framhålla betydelsen av en bred ansats i kampen mot främlingsfientlig-
het och rasism.”
Jag tycker att det är av stort värde att det finns en bred enighet på det här
området i Sveriges riksdag när det gäller att hantera dessa frågor.
Herr talman! En annan fråga som väcker debatt och som har uppmärk-
sammats av en bred allmänhet är de långa handläggningstidema i asylären-
dena. I överklagandeärendena kan man få vänta ett par år på besked. Det
skapar en rad problem i flyktingmottagandet och ger allmänheten en missvi-
sande bild av vår flyktingpolitik.
Dessutom innebär de långa väntetiderna en orimlig press på den asylsö-
kande, samtidigt som de leder till ökade kostnader för samhället. En klen
tröst i sammanhanget tycks vara att vi delar det här problemet med en rad
andra länder i Europa. 11.ex. Tyskland tar det också flera år att få besked i
ett ärende.
Låt mig först konstatera att det finns en stark vilja hos oss i regeringspar-
tierna att göra allt vi kan för att korta tiderna utan att vi äventyrar rättssäker-
heten. Vi är beredda att tillföra de resurser som behövs för att statens in-
vandrarverk och utlänningsnämnden skall kunna klara sina uppgifter på rim-
lig tid.
En rad åtgärder har vidtagits och kommer att vidtas som påverkar hand-
läggningstiderna. Jag skall helt kort återge några av åtgärderna.
För det första har riksdagen i bred enighet beslutat att överföra utred-
ningsansvaret i asylärenden från polisen till statens invandrarverk den 1 juli
i år. Vi får därmed ett led mindre i hanteringen av asylansökningar. Väntan
på polisutredning har varit en flaskhals i instanskedjan. Invandrarverket
kommer nu när man tar över ansvaret att pröva nya former för utredningen.
Den asylsökande skall själv få skriva ner sin berättelse. Sedan översätts be-
rättelsen av tolk. Handläggaren hos invandrarverket träffar därefter den
asylsökande och tillsammans går man igenom ansökan och gör erforderliga
kompletteringar. På det här sättet blir det ett bättre underlag för beslut i asyl-
ärendet, vilket både spar tid och ökar säkerheten i besluten. På så sätt upp-
fylls också lagens krav på muntlig handläggning på ett bättre sätt.
För det andra har det den 1 januari i år inrättats en utlänningsnämnd som
har tagit över regeringens uppgift i överklagningsärenden. Tyvärr måste vi
konstatera att nämnden dels ärvt en stor balans från regeringskansliet, dels
haft praktiska problem i starten, vilket försvårat arbetet. Regeringen och
kulturministern har insett allvaret i situationen och tillfört nämnden extra
resurser i form av 40 tjänster utöver basbemanningen vid starten och helt
nyligen ytterligare en insatsstyrka på 60 tjänster.
Utskottet utgår ifrån att man från regeringens sida fortlöpande följer ut-
vecklingen i nämnden och att man är beredd att tillföra ytterligare förstärk-
ningar om så behövs för att uppnå rimliga tider i överklagningsärenden.
För det tredje har regeringen tillsatt en utredningsman med uppgift att se
över utlänningslagen och bl.a. komma med förslag som förenklar tolkningen
och tillämpningen av lagen. Man ser över reglerna för ny ansökan, ompröv-
ning av beslut och överklaganden i vissa fall.
Vi från utskottsmajoriteten är övertygade om att dessa åtgärder skall göra
det möjligt att åstadkomma rimliga tider för handläggning av asylärenden,
även om det när det gäller utlänningsnämnden kan ta viss tid, eftersom de
beslutade insatsstyrkorna inte kommer att vara i full gång förrän efter några
månader. Den reservationen måste vi dock göra.
Herr talman! Jag skall nu övergå till att kommentera de reservationer som
har fogats till detta betänkande. Socialdemokraterna har avlämnat två reser-
vationer, en om inriktningen på flykting- och invandrarpolitiken och en om
det internationella samarbetet. I reservationerna föreslås bl.a. särskilda an-
hörigkvoter och konjunkturanpassad arbetskraftsinvandring. Ståndpunk-
terna är väl kända och återfanns i den proposition som den föregående rege-
ringen lämnade till riksdagen våren 1991. Propositionen återkallades av den
nuvarande regeringen.
I allt väsentligt föreligger det inte några större meningsskiljaktigheter om
behovet av en helhetssyn på flyktingpolitiken, av åtgärder riktade mot
grundorsakerna till flyktingskapet eller om behovet av en human flyktingpo-
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
13
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
14
litik. Inte heller när det gäller det internationella samarbetet kan jag finna
att det finns några mera principiella motsättningar i Sveriges agerande och
insatser. Reservationerna får väl ses mer som markeringar av Socialdemo-
kraterna om att man vill ”puffa på” i ett antal frågor.
Vi står inför en del förändringar till följd av ett närmande till det övriga
Europa. Såväl EES-avtalet som ett kommande EG-medlemskap och på-
gående andra internationella överläggningar kan komma att nödvändiggöra
reformeringar av utlänningslagstiftningen och invandringspolitiken inom de
närmaste åren. Det finns därför anledning att avvakta med att genomföra
alltför stora förändringar eller att göra ingrepp i flyktingpolitiken, t.ex. att
införa någon typ av kvotsystem eller en konjunkturanpassad arbetskraftsin-
vandring. Vi måste avvakta tills vi vet hur övriga länder i Europa kommer
att välja väg i ett antal frågor och vad det kan ha för påverkan för svensk del.
Herr talman! Ny demokrati har fogat fem reservationer till betänkandet.
Man säger sig vilja ha en öppen och ärlig debatt om flyktingpolitiken. Men
när jag läser Ny demokratis motioner och reservationer måste jag konstatera
att man själv inte bidrar vare sig till öppen eller till särskilt ärlig debatt.
I reservation 7 påstår man t.ex. att ungdomar skulle vara diskriminerade
i jämförelse med flyktingar och invandrare när det gäller att få arbete, utbild-
ning och bostad. Men man har inte ett enda exempel vare sig i motionen eller
i reservation på hur den här diskrimineringen ser ut i praktiken. Alla som
under ett antal år har arbetat med de här frågorna vet att den grupp som har
det svårast i fråga om arbetsmarknaden och utbildning är faktiskt invandrar-
och flyktingungdomarna. Det är de som kan sägas vara utsatta för diskrimi-
nering i vissa sammanhang.
Det har knappast undgått någon här i kammaren att Ny demokrati vill ha
en förändrad flyktingpolitik. Men vad är det för förändringar man egentligen
vill ha? I reservation 2 talar man om att det svenska flyktingmottagandet bör
koncentreras till sådana utlänningar som har allvarliga och uppenbara skäl
att fly från något. Man vill ha en utredning som utarbetar en flyktingdefini-
tion som grundas på detta.
Men vilken är då skillnaden i förhållande till dagens asylregler? Det krävs
i dag allvarliga skäl för att få asyl i Sverige. Vilka är det som Ny demokrati
vill ta asylrätten ifrån? Det framgår varken av motionen eller av reservatio-
nen.
Jag tycker att man skall kliva fram ur mörkret, om man vill ha en ärlig och
öppen debatt. Redovisa era förslag och tankegångar! Vi som är anhängare
av en generös och humanitär flyktingpolitik räds inte en sådan debatt.
Herr talman! Till sist några ord med anledning av den meningsyttring som
Vänsterpartiet har fogat till betänkandet. Meningsyttringen innehåller ett
antal yrkanden som vid flera tillfällen har behandlats här i kammaren i sam-
band med bl.a. antagandet av utlänningslagen. Det finns kanske inte någon
anledning att närmare gå in på de olika förslagen om bl.a. utvidgad asylrätt
åt ett antal grupper. Man motiverar det med att en sådan skulle höja rättssä-
kerheten.
Det pågår för närvarande ett arbete i fråga om en del av de punkter som
Berith Eriksson har tagit upp, såsom beträffande muntlig handläggning, mo-
tivering av besluten och praxissamling. På alla dessa områden pågår det ett
arbete för att utveckla de metoder och det arbetssätt som invandrarverket
har tillämpat. Jag medger att dessa inte är fullödiga till alla delar, men det
finns mycket starka ambitioner att försöka nå ett bra resultat.
När det gäller muntlig handläggning kommer den modell som man på in-
vandrarverket väljer, när man tar över ansvaret från polisen den 1 juli, att
öka möjligheterna till muntlig handläggning, ge ett bättre underlag och där-
med öka rättssäkerheten.
Berith Eriksson hade ett antal synpunkter på invandrarverkets sätt att ar-
beta. Om man ser på invandrarverkets arbete under de senaste åren, kan
man konstatera att invandrarverket har klarat sina uppgifter på ett hyggligt
sätt med hänsyn till de förutsättningar som man har haft. Man fick en kraftig
ökning av antalet asylsökande mitt under en omorganisation, vilket skapade
stora bekymmer för verket under lång tid. Men med facit i hand kan man
inte dra sådana slutsatser som Berith Eriksson drar, t.ex. att invandrarverket
mer eller mindre bör avskaffas.
Det är inte heller riksdagens sak att lägga sig i regeringens inre arbete och
avgöra var olika frågor skall hanteras. Det måste vara upp till regeringen
själv att avgöra vilket departement som skall avgöra olika frågor.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till hemställan i utskottsbe-
tänkandet.
Anf. 6 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Det sades i regeringsförklaringen att flyktingpolitiken skulle
förändras. Jag undrar om det var den förändringen som Rune Backlund re-
dogjorde för, nämligen en översyn av utlänningslagen och av mottagandet
av asylsökande. Är det detta som är förändringen av flyktingpolitiken?
Jag fick inget svar på den fråga jag ställde om visum för jugoslaver. Efter-
som kulturministern nu har infunnit sig i kammaren, kan jag lika gärna ställa
frågan till henne. Invandrarverkets generaldirektör uttalade i Dagens Eko
och i Dagens Nyheter i morse att Sverige måste införa visumtvång för jugo-
slaver om Tyskland, Österrike och Ungern stänger sina gränser. Min fråga
är då om regeringen tänker tillmötesgå kravet från invandrarverkets chef på
att införa visumtvång för jugoslaver.
Anf. 7 RUNE BACKLUND (c) replik:
Herr talman! Maud Bjömemalm frågade vilka förändringar som kommer.
På en punkt har det ju blivit en förändring den 19 december i och med att
den nya regeringen upphävde de undantagsbestämmelser som den före-
gående regeringen införde 1989. Dessutom pågår det ju ett förändringsar-
bete som kommer att ske i utredningsform. Man har tillsatt en särskild utre-
dare för att se över utlänningslagen. En utredning skall se över flyktingmot-
tagandet och organisationen för flyktingmottagandet. Härtill kommer de
förändringar som kan föranledas av ett närmande till det övriga Europa i
form av EES-avtalet och ett medlemskap i EG. Även det här kommer att
innebära förändringar på ett eller annat sätt med avseende på den svenska
flyktingpolitikens utformning.
Så det förändringsarbete som Maud Björnemalm efterlyser kommer ju att
ske etappvis. Det blir kanske inte någon stor, samlad redovisning. Det hela
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
15
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
blir en följd av den internationella utveckling som för närvarande pågår. So-
cialdemokraterna har ju själva i en motion pekat på att det just nu pågår
ett omfattande internationellt arbete för att bl.a. finna en ny och utvidgad
konventionstext. Sådana här saker kommer naturligtvis att påverka även
den svenska flyktingpolitiken.
Anf. 8 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! När det gäller ungdomsdiskrimineringen som Rune Back-
lund tog upp tycker jag att han skall tala med ungdomarna t.ex. här i Stock-
holm. Då får han veta vilka förhållanden som råder beträffande köer, bostä-
der osv. Gör det så får ni en uppfattning om vad diskriminering på ungdoms-
sidan innebär!
Vi i Ny demokrati påstår med bestämdhet att 70-80 % av flyktingarna är
ekonomiska flyktingar. Såvitt jag vet pågår det inte något krig i provinsen
Kosovo. Just nu är det väldigt många kosovoalbaner som kommer till Sve-
rige.
Visumtvång har ju införts i Tyskland, och då är det väl inte så konstigt om
vi tillämpar samma regel för att minska tillströmningen av flyktingar, som
ändå skall åka hem efter något eller några år. Hem skall de emellertid, efter-
som det är ekonomiska flyktingar som det rör sig om.
Det är ju inte meningen att polisen skall leta på toaletterna på flygplan
m.m. efter passbitar för att sedan sitta och pussla ihop det hela på kontoret.
Jag misstänker att polisen har annat att göra än att gräva i sådant där. Kräv
åtminstone att invandrarna har pass när de kommer hit!
De långa handläggningstidema kommer ju inte att minska - som rege-
ringen vill - när vi nu tar in så många fler flyktingar. Procentuellt sett ligger
Sverige, om vi ser till befolkningens storlek, skyhögt över alla andra länder
när det gäller intagandet av flyktingar. Skall vi fortsätta med en sådan flyk-
tingpolitik, tills bubblan spricker?
Till sist, Rune Backlund: Sätt inte till flera utredningar, som det talas om,
utan handla i stället!
Anf. 9 RUNE BACKLUND (c) replik:
Herr talman! Peter Kling hänvisar till ungdomarna i Stockholm. Då blir
frågan: Är det invandrarnas eller flyktingarnas fel att det saknas bostäder
i Stockholmsområdet? Ser man på flyktingmottagandet i Sverige, kan man
konstatera att Stockholmskommunerna inte har tagit emot så många. Vid
fördelningen av flyktingarna de senaste åren har andra kommuner i landet
fått bära den tunga bördan. Därför tycker jag inte att man kan resonera på
detta sätt.
När det gäller Jugoslavien och Kosovo påstår Peter Kling på nytt att det
rör sig om 80 %. Men känner inte Ny demokrati till att krigslagarna i Jugo-
slavien också omfattar Kosovoprovinsen? Det är ju faktiskt så, att man flyr
undan de krigslagar som gäller i det gamla Jugoslavien. Krig pågår ju även i
områden som gränsar till Kosovo. Jag vill än en gång fråga: Hur kan Ny de-
mokrati med säkerhet påstå att det rör sig om 80 %? Det har inte gjorts
några grundliga utredningar om dem som har kommit hit de senaste da-
garna.
I Ny demokrati talar ni om att man skall ha allvarliga skäl att fly från nå-
gonting och att det är detta som skall vara grunden för den svenska flykting-
politiken. Är då inte krig någonting allvarligt att fly ifrån? Är krig enligt er
egen motion en grund för att kunna få asyl i Sverige, eller vill ni göra andra
stora inskränkningar i asylrätten? Jag tycker att ni öppet skall redovisa vad
det är för asylskäl som skall gälla i Sverige. Vad tolkar ni in i begreppet all-
varliga skäl att fly från något? Jag vill gärna ha en redovisning från Ny demo-
krati på den punkten.
Anf. 10 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! När det gäller bostäder gesju, Rune Backlund, flyktingarna
företräde framför våra egna ungdomar, som kanske har stått i kö i flera år.
Det är det som jag talar om.
Vad kosovoalbanerna angår har ju de samma förutsättningar som alla
medborgare i f.d. Sovjetunionen. Men Rune Backlund vill kanske att vi skall
ta hit 30 miljoner människor från det hållet också. I så fall får vi faktiskt se
till att sätta upp ännu fler flyktingtält än dem som vi nu har börjat sätta upp
runt om i Sverige.
Jag skall, Rune Backlund, konkret tala om var vi står och vad vi vill.
Vi vill ha en spikad kvot, reglera inte det hela med köer. Vi vill ha glas-
klara regler om vilka som skall komma in. Vi vill ha visum och utvisning vid
brott. Och till sist: Vi vill ha andra bidragsformer, lån rakt över till dem som
skall få stanna.
Anf. 11 RUNE BACKLUND (c) replik:
Herr talman! Det var en intressant jämförelse som Peter Kling gjorde med
invånarna i OSS-staterna. Mig veterligt råder det inte krigstillstånd i någon
av OSS-staterna, men det gör det i det forna Jugoslavien.
Beträffande de regler som skall gälla sade Peter Kling att man skall ha en
spikad kvot. Men om detta står det ju ingenting i er motion. Där står att det
skall vara fråga om allvarliga skäl för att få asyl i Sverige. Därför måste jag
ställa frågan en gång till: Vad är enligt Ny demokrati allvarliga skäl när det
gäller att få asyl i Sverige? Jag vill gärna ha en precisering, för först då kan
vi faktiskt bedöma vad Ny demokratis flyktingpolitik innebär i förhållande
till de regler som gäller i dag i vår asyllagstiftning.
Jag vill gärna ha en precisering: Är det krig, politisk förföljelse, religiös
förföljelse eller vad är det som ni menar? Vad ingår i er flyktingdefinition
som ni vill ha en utredning om?
Förste vice talmannen anmälde att Peter Kling anhållit att till protokollet
få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 12 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Inget annat statligt verk, Rune Backlund, har fått en så för-
ödande kritik av bl.a. diskrimineringsombudsmannen och justitieombuds-
mannen som invandrarverket. Det finns all anledning att syna dess verksam-
het, och jag är därför nöjd med den översyn som nu sker.
Jag måste emellertid ta upp frågan om rasism och främlingsfientlighet. Ef-
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 112
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
18
ter att ha läst Sven Lindqvists bok Utrota varenda jävel om det europeiska
arvet, sökte jag vårt eget historiska arv. Jag hittade soldatinstruktionen med
titeln Vårt fädernesland och dess försvar. Instruktionen kom ut 1930 och er-
sattes först 1952.1 inledningskapitlet handlar det om den nordiska folkstam-
men, och där slås följande fast: ”Det är i folkets rasegenskaper som vår för-
måga och kraft ytterst bottnar. Därför utgör blandning med en icke likvärdig
ras en av de största farorna för ett högtstående folk. Det kan betyda kulturell
och ekonomisk tillbakagång.”
Tusentals värnpliktiga blev ordervägen upplysta om den rena svenska ra-
sens överlägsenhet och faran med rasblandning.
Innan man kunde skilja på arvets och miljöns påverkan, frodades fördo-
mar och drömmar, även här i Sverige, om att kunna framavla övermänni-
skan. Det som i dag betraktas som galenskaper, ansågs för inte så länge se-
dan vara högsta vetenskap.
Med denna återblick vill jag säga att när man diskuterar rasism och främ-
lingsfientlighet och åtgärder för att motverka dem, är det viktigt att inte
blunda för det sociala miljöarv som vi i Sverige och andra europeiska länder
faktiskt har. Det finns säkert en del män i denna kammare som har fått denna
utbildning.
Herr talman! Det går lättare att möta fördomar om man vet varifrån de
kommer.
Anf. 13 RUNE BACKLUND (c) replik:
Herr talman! Berith Eriksson hänvisar till de uttalanden som har gjorts
från JO och DO när det gäller den hårda kritik som invandrarverket har fått.
De uttalanden som har gjorts från JO har lästs mycket noga på invandrarver-
ket, inte minst av invandrarverkets styrelse. Jag kan konstatera att JO i flera
fall har noterat att det har varit en mycket svår situation förverket i samband
med omorganisationen 1989 och en kraftig ökning av antalet asylsökande
som skapade problem och ledde till att misstag begicks. JO har haft förstå-
else för att verket har haft en pressad situation. Men man har självfallet upp-
manat verket att se över sina rutiner. Det har också skett med anledning av
JO:s uttalanden.
Berith Eriksson skall kanske därför inte gå bakåt i tiden så mycket när hon
tittar på hur invandrarverket arbetar, utan i stället titta på hur det nu funge-
rar när invandrarverket har fått tid på sig att få rutinerna att fungera. Inte
minst sedan man har övergått till en decentralisering av organisationen när
det gäller asylbyråer och annat har det blivit en bättre hantering av många
av de frågor som Berith Eriksson har tagit upp och där hon tidigare varit
kritisk.
Jag tycker att vi skall hålla oss till den verklighet som för närvarande råder
inom flyktinghanteringen och flyktingmottagandet och inte hänvisa så
mycket till det som är historia.
Anf. 14 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Fortfarande vänder sig lika många människor - advokater,
asylsökande och människor som arbetar med asylsökande - till politiker om
dessa ärenden. Jag vet därför inte om jag kan hålla med om att det har skett
särskilt stora förändringar i hanteringen. I mitt inledningsanförande hänvi-
sade jag till vad diskrimineringingsombudsmannen hade sagt när det gällde
att tillföra invandrarverket juridisk kompetens. Den frågan och andra brister
som jag tog upp kvarstår således.
Jag vill passa på att ta upp ett mycket oroande fenomen, nämligen urvatt-
ningen av lagarna. Det finns anledning att fråga hur många flyktingar som
egentligen är konventionsflyktingar men som får uppehållstillstånd av huma-
nitära skäl. Detta får till följd att den statistik som vi får del av i högsta grad
är bedräglig. Den kan sedan användas av människor som vill påstå att mer-
parten av dem som söker sig till Sverige har en sämre flyktingstatus. Exem-
pel på denna urvattning finns i överflöd.
Ett exempel är ett uttalande om att en person har blivit torterad bara en
gång.
Ett annat exempel är en iranier som hade suttit tre år i iranskt fängelse och
som fortfarande var funktionär i ett förbjudet politiskt parti. Om honom
sade man att det ju var ett tag sedan han satt i fängelse.
Risken är att vi på denna nivå drabbas litet grand av det s.k. bombflygar-
syndromet - att man inte kommer tillräckligt nära de asylsökande, alltså inte
tillräckligt nära lidandet, för att förstå vilken verkan olika typer av hantering
har - och framför allt av det schablonmässiga som fortfarande finns kvar.
Anf. 15 RUNE BACKLUND (c) replik:
Herr talman! Jag kan försäkra Berith Eriksson att jag inte lider av bomb-
flygarsyndromet när det gäller denna fråga. Jag har dagligen kontakt med
ärenden som rör olika asylsökande och andra ärenden som behandlas av in-
vandrarverket och utlänningsnämnden. Jag har haft anledning att gå ganska
djupt in i många av dessa ärenden.
Jag säger återigen att jag tycker Berith Erikssons kritik av invandrarverket
är något svepande. Hon hänvisar till DO. Men det är bara att konstatera att
verkets överdirektör, Per-Erik Nilsson, besitter en hög juridisk kompetens,
det är alla överens om. Räcker det inte för Berith Eriksson att duktiga juris-
ter är anställda på verket? Vilken kompetens är det annars som Berith Eriks-
son egentligen efterlyser?
Jag anser att Berith Eriksson använder påståenden och uttalanden som
gjordes om förhållandena på verket men som ligger ett par år tillbaka i tiden.
Det har hänt väldigt mycket sedan dess. Per-Erik Nilsson har, sedan han kom
till verket, arbetat mycket med att staga upp delar av hanteringen, att få fram
en praxissamling, som vi har kunnat se exempel på, att hjälpa till i arbetet
med att få fram bra beslutsmotiveringar osv. Jag tycker att vi skall titta på
hur det ser ut i dag och inte titta så mycket bakåt i tiden. Det har skett en
hel del förändringar under de senaste två åren.
Förste vice talmannen anmälde att Berith Eriksson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 16 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Dagens betänkande grundar sig på dels en proposition, dels
en skrivelse från regeringen, dels motioner om invandrar- och flyktingpoliti-
ken.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
19
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
20
Jag skulle vilja böija med regeringens skrivelse. Jag tycker att den är ut-
märkt. Den ger en omfattande information om svensk invandrar- och flyk-
tingpolitik. Det verkar som om ledamöterna i Ny demokrati inte har bemö-
dat sig att läsa igenom den eller annat material i i ämnet - det har vi fått
belägg för tidigare i debatten - annars hade de inte behövt klaga på informa-
tionen eller debatten om flyktingpolitiken i en särskild reservation. Det som
är dunkelt i denna debatt är, precis som Rune Backlund sade, var Ny demo-
krati står och vilken alternativ flyktingpolitik man egentligen vill ha.
I regeringens skrivelse poängteras bl.a. att det i den svenska flyktingpoliti-
ken ingår ”internationellt agerande för att bidra till att internationella kon-
flikter motverkas och löses och för att respekten för mänskliga rättigheter
upprätthålls”.
Detta är en mycket viktig punkt i flyktingdebatten som borde framhållas
alltmer. Tyvärr ser världen inte ut på ett sådant sätt att vi kommer undan
problemet med flyktingar. Människor tvingas på flykt på grund av de kon-
flikter som råder. Inte minst när det gäller det forna Jugoslavien får man ju
i hela Europa dagligen bevis på vilka problem som råder. Men det är tydligen
inte alla som har uppfattat problemen på denna punkt.
Förutom den allvarliga och djupt tragiska konflikt som uppstått efter kom-
munismens sönderfall ökar klyftorna mellan de rika och de fattiga länderna
i världen. UNDP:s senaste rapport visar tydligt på orättvisorna i världen. En
femtedel av världens befolkning, dvs. 1 miljard människor, förbrukar 80 %
av jordens resurser, medan 80 % av befolkningen, dvs. 4 miljarder männi-
skor, skall dela på 20 %. De här klyftorna mellan fattiga och rika länder
ökar. Fattigdomen i sig leder till konflikter, vilka i sin tur leder till att männi-
skor tvingas på flykt. Därför måste det till en annan fördelning när det gäller
jordens resurser.
Västeuropa kan inte bygga ett ”Festung Europa” - en ofta använd benäm-
ning. Det finns en tendens i dag till att fixera debatten till Europas struktur.
Den globala solidariteten har kommit på undantag. Vi måste se de globala
sammanhangen. Om vi inte gör det kommer ännu större problem att uppstå,
t.ex. med massvandringar.
De rika europeiska länderna bör också ta ett större ansvar för de flyktingar
som finns i dag. Sverige bör vara pådrivande när det gäller att skapa en ge-
mensam human och generös flyktingpolitik i Europa. Nu finns det, tyvärr,
tendenser åt det andra hållet, dvs. till en ökad restriktivi tet. Vi i Sverige har
ju fått ett nytt parti i riksdagen som har blivit invalt på en främlingsfientlig
politik. Det som i stället behövs, och här citerar jag återigen från regeringens
skrivelse, är ”internationellt samarbete för en solidarisk ansvarsfördelning
och för att stärka flyktingars rättsliga skydd”.
Tyskland och Österrike har planer på ett visumtvång. Jag är osäker på om
man verkligen har fattat beslut om visumtvång eller om man planerar för ett
sådant. Debatten finns i alla fall om att visumtvång skall införa^ för flyende
jugoslaver. Men flyktingar kan inte på samma sätt som när det är fråga om
turister avkrävas visum eller andra resedokument. Det ligger i flyktingens
situation att så är fallet. I dag har invandrarverkets chef föreslagit att Sverige
skall följa Tysklands och Österrikes exempel. Det tycker jag vore djupt tra-
giskt. Det är just en sådan här situation som kräver att det förekommer ett
samarbete i Europa och att det finns en internationell samordning av asylpo-
litiken.
Den ökande främlingsfientligheten i Europa är skrämmande. Det är obe-
gripligt att nazistiska värderingar kan få ny grogrund. Många hade hoppats
att det, med kännedom om vad som hände i Nazityskland och med tanke på
den ökade demokratin i Europa, inte skulle finnas någon grogrund för den
här typen av värderingar. Tyvärr har vi inte en sådan situation.
Det viktiga är att vi reagerar på rasism och främlingsfientlighet var dessa
än uppstår. Den våg av illdåd mot flyktingar och invandrare som bröt fram i
höstas i Sverige väckte avsky och förtvivlan hos många svenskar. Det kom
till uttryck i en mängd manifestationer. Denna solidaritet som många känner
med människor som är på flykt kommer oftast inte till uttryck i massmedia.
I stället förekommer där sensationella skriverier om illdåd osv. Kampen mot
rasismen och främlingsfientligheten måste ständigt pågå, inte bara när media
tycker att det är intressant att skriva om dem. Det är bra att det nu avsätts
medel för det här viktiga opinionsarbetet.
Ny demokratis motioner späder på främlingsfientligheten. En av de värsta
motionerna handlar om ungdomars diskriminering gentemot flyktingar och
andra invandrare. Ny demokrati föreslår här lagstiftning. Om det är några
som har svårt att etablera sig i samhället är det, precis som Rune Backlund
här sade, invandrarungdomarna. Tänk om Ny demokrati kunde engagera sig
för deras möjligheter att erövra en plats i samhället!
Peter Kling talade om tillgången till en bostad och sade att invandrarna
går före i bostadskön. Men situationen på bostadsmarknaden har förändrats.
Har ni i Ny demokrati inte noterat det heller?
Motion Sf615 är, tycker jag, en skam för Sveriges riksdag. Den är det tydli-
gaste exemplet på hur Ny demokrati vill utmåla invandrare i Sverige som
något negativt för vårt samhälle. Ny demokrati vill sprida bilden av invand-
rare som kommer hit och som skor sig på det svenska samhället, illegalt eller
legalt. Den enda ljuspunkten i Ny demokratis agerande är, som jag ser sa-
ken, att man tar avstånd från John Bouvins motion.
Så vill jag ta upp en fråga som inte finns med i det betänkande som vi i dag
behandlar. Det gäller frågan om förvar av barn. Vi i Folkpartiet liberalerna
anser inte att det är förenligt med en human flyktingpolitik att låsa in flyk-
tingbarn. Det tycker inte socialstyrelsen heller som har gjort en utredning i
detta avseende. Man konstaterar att flyktingbarn far väldigt illa av att vara
inlåsta. Barn på flykt har ju många traumatiska händelser bakom sig. Att i
det läget bli satt i fängelse är i högsta grad inhumant.
Vi i Folkpartiet har länge protesterat mot att man tar barn i förvar. När
utlänningslagen 1989 ändrades blev det också en ändring, på förslag från den
socialdemokratiska regeringen, beträffande möjligheterna att ta vuxna i för-
var. Vi varnade då och sade att det här skulle skulle leda till att också barn i
ökad utsträckning togs i förvar. Maj-Lis Lööw, som då var invandrarminis-
ter, garanterade att det inte skulle ske. Men det är att konstatera att det blev
precis som vi befarade. Det finns statistik på detta. Rikspolisen har gjort en
undersökning som visar att det, om man jämför perioden juli-oktober 1988
med motsvarande period 1991, var 59 barn som togs i förvar 1988 och 286 år
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
21
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
22
1991. Det är precis tvärtemot vad riksdagen har uttalat, nämligen att barn
bara i undantagsfall skall tas i förvar.
Nu har vår nya invandrarminister Birgit Friggebo kommit med förslag till
riksdagen om förbud beträffande förvar av flyktingbarn. Avsikten var att
riksdagen skulle fatta beslut före sommaren. Men i utskottet har Social-
demokraterna och Ny demokrati, som yrkar avslag på förslaget, lyckats för-
dröja proceduren genom att förslaget skickas ut på remiss. Vi menar att den
här debatten inte är ny. Debatten om förvar av barn har pågått länge, och
det är väl känt vilka effekter det här har på barnen. Även de som vill att
förslaget skall ut på remiss känner till förhållandena. Det skulle således inte
ha varit problematiskt för riksdagen att fatta beslut före sommaren om för-
bud mot förvar av barn. För flyktingbarnens skull beklagar jag att vi inte kan
fatta ett sådant beslut i dag.
När det sedan gäller Folkpartiets politik utgår jag från att invandrarminis-
tern senare går upp i debatten.
Helt kort vill jag bara kommentera Maud Björnemalms fråga om vad vi
har för planer när det gäller den situation som råder i dag med så många
jugoslaviska flyktingar. Det är självfallet inte så lätt att i en krissituation -
det är faktiskt fråga om en sådan - exakt veta hur man skall bete sig. Hela
flyktingmottagningen är ju sådan att det gäller att ha en flexibel organisa-
tion, så att det är möjligt att möta olika krissituationer.
Jag antar att Socialdemokraternas förslag går ut på att undantagsparagra-
fen skall utnyttjas och att det skall vara en restriktivare asylpolitik - det är
ju vad som hände 1989 i och med Luciabeslutet, då situationen inte alls var
som den är i dag. Jag antar att det är Maud Björnemalms förslag.
Vi menar att man på något sätt måste försöka bemöta situationen. Också
genom ett internationellt samarbete måste man försöka finna lösningar på
den väldigt svåra situation som nu råder.
När det gäller förändringar vill jag säga att nog har det kommit förslag
till sådana. Socialdemokraterna försöker stoppa flera av förslagen, och det
beklagar vi verkligen. Det tar ju ett tag innan flyktingpolitiken kan föränd-
ras. Men det är Folkpartiets ambition att det skall bli en större rättssäkerhet
och en bättre ordning i fråga om de asylsökandes förhållanden.
Anf. 17 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Ingela Mårtensson påstod att det är stora problem i världen.
Det vet alla utan att Ingela Mårtensson behöver påstå detta. Men jag vill
påstå, Ingela Mårtensson, att vi inte kan hjälpa alla genom att ta hit dem.
Även Ingela Mårtensson måste förstå att det inte går.
Vi blir betraktade som rasister i Ny demokrati. Vi påstås vara flykting-
fientliga och allt sådant. Det är snarare tvärtom. Vi ser humant på proble-
met.
Jag skall ta ett litet exempel som kanske får Ingela Mårtensson att tänka
till litet grand. Det är nämligen framför allt Folkpartiet som har skapat den
här situationen i Sverige, dvs. att vi har kommit dit där vi är i dag när det
gäller flyktingfientligheten.
Låt oss säga att vi här i Sverige har en regim som det inte går att leva under.
Jag flyr med min familj till Tyskland. Jag har jobbat som elektriker i Sverige.
Jag kommer till Tyskland med mina tre barn. Jag blir med min familj satt i
en flyktingsluss sju, åtta, nio månader och sedan ytterligare tre år i en flyk-
tingförläggning i väntan på besked om min asylansökan.
Det jag vill när jag kommer till Tyskland är givetivs att få komma ut och
jobba som elektriker, skaffa mig en bostad och komma in i det tyska samhäl-
let så snabbt som möjligt. Det är vad jag vill.
Efter tre fyra år får jag i bästa fall min ansökan beviljad och får stanna i
Tyskland. Då skall jag placeras i en kommun, låt oss säga Hamburgs kom-
mun, med min familj. Då skall jag lära mig tyska, efter tre år. Vad gör jag
då? Jo, jag läser tyska tre timmar om dagen. Resten av tiden är jag ute och
fikar med andra svenskar. Bert Karlsson är också där med sin familj, för han
har också flytt från Sverige. Vi träffas.
Vad tror då Ingela Mårtensson att tysken säger när han kommer från fabri-
ken och ser oss svenskar sitta på kaféet och fika? Jo, han säger förstås:
”Djävla svenskdjävlar.” - Ursäkta mig, herr talman! -
Detta är konsekvensen. Det är sådan politik som vi har drivit i Sverige. Vi
har kommit dithän att svenskarna skäller på utlänningarna. Men det är inte
det vi skall göra. Vi skall skälla på politiker och det system som har skapat
den här situationen.
Beträffande hemspråksundervisningen vill jag säga att jag när jag kommer
till Tyskland som flykting - låt oss säga att jag har flytt från Sverige - lär mina
barn svensk kultur. Jag lär dem svenska språket m.m., men det jag vill lära
dem först och främst är tyska.
Det är inte så konstigt att de flyktingar som kommer hit inte kan komma
in i samhället när de skall lära sig hemspråket först och främst, i stället för
att komma in i samhället och lära sig svenska.
(Applåder)
Anf. 18 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag menar inte heller att Sverige kan ta emot all världens
flyktingar. Det har vi i Folkpartiet aldrig påstått. Däremot menar vi att även
vi måste delta i det solidariska arbetet med att ta emot människor som är
politiskt förföljda. Vi har skrivit under en FN-konvention om det. Jag und-
rar, Peter Kling, om Ny demokrati föreslår att vi inte längre skall stå som
undertecknare av den konventionen. Skall vi dra oss undan det ansvaret?
Det kanske vi skulle kunna få svar på. Det finns många dunkelheter när det
gäller Ny demokratis flyktingpolitik.
Jag har inte påstått att Ny demokrati är rasistiskt. Däremot har jag påstått,
och det står jag för, att Ny demokrati i valrörelsen bedrev politik på ett så-
dant sätt att man strök dem med främlingsfientliga åsikter medhårs och på
det viset fick röster.
Sedan kom påståendet att Folkpartiet har skapat den situation som råder
nu. Vi fick tyvärr inte regeringsansvaret förrän i höstas. Jag kan dela mycket
av den kritik som Peter Kling tog upp i sitt exempel, som jag föstår skulle
beskriva hur det är i Sverige. Det finns mycket som bör rättas till. De långa
handläggningstiderna är någonting som hela riksdagen gång på gång har ut-
talat att vi måste försöka få ned. Det är också inhumant mot de asylsökande
att de får vänta så länge på besked. Det skapar stora problem.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
23
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
24
Därefter kom förslag om att man skall kunna få arbeta. Nu är arbetssitua-
tionen inte sådan att det hjälper de asylsökande så mycket, men det finns
fortfarande mycket att göra på den punkten.
När det gäller hemspråken, som vi egentligen inte skall behandla nu, delar
jag heller inte den kritik som framförs eller åsikten att det inte skulle finnas
någon hemspråksundervisning. Tvärtom tror jag att det är mycket viktigt att
barnen, när de kommer till ett annat land, får möjligheter att också fördjupa
sig i ett hemspråk, så att de på det viset kan fungera i det nya landet.
Anf. 19 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Ingela Mårtensson talar om FN-konventionen. Jag hoppas
att Finland, Norge, Danmark, Tyskland och övriga Europa också har skrivit
på denna konvention. Men de tar på långt när inte in så många flyktingar
som vi gör i förhållande till folkmängden.
Skall vi dela på solidariteten, skall vi givetvis ha lika regler och ta in pro-
portionellt lika många. Det kan jag hålla med om. Men då får vi ändra våra
regler drastiskt i Sverige.
Att människor röstade på oss bara för att vi framförde våra åsikter betyder
kanske att människor tycker som vi. Det är väl inte så konstigt. Folkpartiet
kanske t.o.m. kan vara med på en kvotering, om vi skall gå efter FN-konven-
tionen. I så fall är vi överens.
Sedan vill jag tala om hemspråksundervisningen. Den tas faktiskt upp i
vår motion, som skall behandlas här i dag. Men Ingela Mårtensson kanske
inte har läst motionen som vi skall rösta om senare. Där tar vi upp hem-
språksundervisningen, så vi kan faktiskt diskutera den frågan under det här
betänkandet. Jag skulle vilja råda Ingela Mårtensson att när hon är ute tala
med utlänningar om vad de tycker om hemspråksundervisningen. Gör det!
Tala med taxichaufförer, tala med sådana som har varit här 10-15 år. De sä-
ger precis samma sak som vi: Den hämmar oss när vi vill komma in i det
svenska samhället. Vi vill lära oss svenska. Men vi har våra seder och bruk
och vår kultur. Självklart skall de ha det.
Anf. 20 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! När det gäller FN-konventionen vill tydligen Ny demokrati
i alla fall att vi skall kvarstå som undertecknare och acceptera de åtagandena,
eller hur? Då har vi också skrivit på att vi skall ställa upp för människor på
flykt, som är politiskt förföljda. Då kan vi irtte säga: stopp, här går en gräns.
Nu har vi fyllt kvoten, nu tar vi inte in fler. Vi är skyldiga, enligt konventio-
nen, att behandla ansökningarna om asyl från dem som kommer hit. Om de
har behov av asyl har vi också ställt upp på att vi skall ge dem det. Det tycker
jag att vi borde vara överens om.
Enligt svensk utlänningslag har vi sagt att vi också skall ställa upp för de
facto-flyktingar och krigsvägrare. Det är möjligt att ni inte ställer upp på den
delen. Men Folkpartiet tycker att det är mycket viktigt att vi har en generell
flyktingpolitik. Då måste vi också se till de facto-flyktingar och krigsvägrare.
Sedan har vi frågan om hemspråk. Jag känner många flyktingar och in-
vandrare. Jag är minsann inte okunnig på det området. Jag har dessutom
talat med experter som har undersökt vad det betyder för barn att de har
hemspråk. Det har stor betydelse också för inlärandet av det svenska språ-
ket. Om man inte får utveckla sitt eget modersmål, får man svårare att sedan
tillägna sig ett nytt språk. Man har svårare att tillägna sig det abstrakta språ-
ket. Det gör att många invandrarbarn är hämmade när det gäller att ta del
av undervisning och att söka sig vidare upp till universitet och högskolor. Vi
borde alla vara måna om att se till att de ungdomarna får en annan möjlighet.
Då är hemspråksundervisningen mycket viktig.
Förste vice talmannen anmälde att Peter Kling anhållit att till protokollet
få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 21 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! När folkpartister inte får sin vilja igenom blir de tydligen
mycket sura. Nu tycker jag inte att vi skall behöva diskutera förvar av barn
i dag i kammaren. Vi får anledning att göra det senare.
Men jag vill ändå påminna Ingela Mårtensson om att det faktiskt var ett
enigt utskott som beslöt att skicka den här propositionen på remiss. Ingela
Mårtensson deltog själv. Jag hörde då inga protester från Ingela Mårtensson,
och ingen annan hörde tydligen det heller.
Den här dåligt underbyggda propositionen skulle gå på remiss till ett fler-
tal instanser för att utskottet skulle kunna få ett bra material att arbeta med,
så att vi på ett sakligt sätt skulle kunna behandla den här frågan. Att sedan
Ingela Mårtensson och jag inte var överens om remisstidens längd tycker jag
är en helt annan sak.
Jag tycker också att det är rimligt, om man nu skall skicka en proposition
på remiss, att remissinstanserna får en hygglig tid på sig att behandla försla-
get. Sedan tycker jag att den här frågan kan vara slutdiskuterad, i alla fall
för ögonblicket. Vi får anledning att diskutera sakfrågan i höst, när proposi-
tionen kommer upp till behandling.
Anf. 22 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Maud Björnemalm säger att vi har sura miner därför att vi
inte får igenom vår politik. Det är inte fråga om sura miner. Maud Björne-
malm frågade vilka förändringar som vi vill åstadkomma. Det här förslaget
innebär en sådan, som vi har slagits för länge, nämligen ett förbud mot förvar
av barn. När nu förslaget kommer till riksdagen ställer Socialdemokraterna
inte upp utan yrkar avslag på propositionen.
Jag har inte motsatt mig någon remissomgång, eftersom jag insåg att det
fanns en majoritet för en sådan. Däremot ansåg jag att man skulle kunna
göra det under våren, så att vi kunde fatta beslut och införa ett förbud mot
förvarstagande av barn. Jag anser att det är mycket angeläget med tanke på
att så många barn tas i förvar. Det har varit en ökning, som jag nämnde tidi-
gare i mitt inlägg, från 1988 och fram till nu. Det handlar om väldigt många
barn. Därför är det viktigt att ett förbud införs så snart som möjligt. Jag be-
klagade fördröjningen i mitt anförande tidigare.
Anf. 23 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Låt mig påminna Ingela Mårtensson om att det inte är ett
förbud som ni föreslår. I den proposition som regeringen nu har lagt fram
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
26
föreslås faktiskt att man får ta barn i förvar vid direktawisning. 90 % av alla
barn som tas i förvar tas i förvar i samband med direktawisning. Det vi dis-
kuterar är de återstående 10 procenten.
Anf. 24 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Om Maud Björnemalm inte tycker att det är fråga om en
ändring av någon större omfattning, förstår jag inte varför ni yrkar avslag på
propositionen. Vi får väl återkomma till frågan senare.
Förste vice talmannen anmälde att Maud Björnemalm anhållit att till pro-
tokollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 25 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Även om Maud Björnemalm inte vill att vi skall diskutera
frågan längre, har jag anledning att påpeka att om vi hade haft rösträtt i ut-
skottet hade en ytterligare begränsning av förvarstagande av barn inte för-
dröjts genom en lång remissrunda. Om man har flytt från sitt eget land för
att inte riskera fängelse, skall man väl inte behöva gömma sig i vårt land inför
risken att bli inlåst.
Jag vill fråga Ingela Mårtensson om hon inte håller med om att vi faktiskt
inte hämtar flyktingar till det här landet, detta med tanke på den debatt som
varit tidigare i kammaren. Det gör vi med människor som tas in som kvot-
flyktingar, men jugoslaverna hämtar vi inte hit.
Jag undrar också, efter att ha lyssnat på debatten i dag, om jag inte får
föreslå Ingela Mårtensson att vi till hösten startar cirkelverksamhet när det
gäller studier av internationella konventioner och svensk flyktingpolitik.
Anf. 26 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag håller helt med om att vi inte hämtar hit flyktingar. Jag
reagerade tidigare när Ny demokratis representant talade om att sortera ut
flyktingar, importera kriminalitet osv. Man använde ett språk om flyktingar
som jag tyckte var mycket stötande. Här är det fråga om solidaritet, att vi
skall ställa upp för människor som har det svårt.
Jag tycker också att det vore bra om vi kunde ha en ordentlig diskussion
om vad flyktingbegreppet egentligen står för. Nog behöver vi diskutera frå-
gan och sätta oss in i den bättre.
Anf. 27 MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! När jag gick till den här debatten var det inte särskilt många
anmälda på talarlistan. Listan har visst fyllts på vartefter. Jag gjorde då en
reflexion. I en situation som den vi har i dag i flyktingmottagandet och efter
en vinter med kanske den våldsammaste debatten någonsin kring rasism och
främlingsfientlighet och i en tid då fler invandrare än någonsin drabbas av
växande klyftor i samhället och arbetslöshet var det inte mer än en timme
och tjugotvå minuter anmäld talartid i debatten. Två partier hade inga före-
trädare alls anmälda på talarlistan. Sten Andersson i Malmö är visserligen
en flitig debattör, men han är knappast talesman för Moderaterna i denna
fråga. Kds lyser med sin frånvaro.
Är det av ointresse som det är så här litet anmäld tid, även om debatten
drar ut på tiden när det hettar till i replikerna? Knappast beror det på oin-
tresse. Jag tror att det finns ett mycket stort intresse för dessa frågor. Beror
det på att debatten förs någon annanstans, så att vi inte behöver föra den
här? Nej, knappast det heller, det är ganska sparsamt med debattartiklar
osv. om dessa frågor. I själva verket är det antagligen så, som det alltid varit
i denna kammare, att det finns en enighet om dessa frågor, vilket gör att det
inte blir någon våldsam debatt. Även om debatten nu dragit ut på tiden, är
den i alla fall ganska stillsam.
Det har varit ett värde i att vi har haft en stor enighet om dessa frågor i
denna kammare. Vi har kunnat peka på den politiska enigheten om de stora
dragen i invandrar- och flyktingpolitiken. Det har naturligtvis i detta legat
en viss ödmjukhet inför svårigheterna.
Det finns två partier i denna kammare som inte har velat medge denna
värdegemeskap. Det är Ny demokrati och Folkpartiet. Dessa bägge partier
tycker, från helt olika utgångspunkter, att de vet bättre och kan bättre. Jag
kan inte erinra mig någon gång när vi var i regeringsställning och hade debat-
ter här att de folkpartistiska debattörerna kunde förmå sig till att erkänna
att det fanns en värdegemenskap i dessa frågor med det största partiet i riks-
dagen.
Därför förutsåg vi att det skulle bli en ny politik, att det skulle hända nå-
gonting på det här området. Jag har nu från åskådarplats försökt hitta det
nya. Det har nämnts att decemberbeslutet har upphävts. Det hade jag förut-
skickat redan i början av förra året. Framför allt var det mycket omdiskute-
rat i valrörelsen. Jag sade då att det säkert blir en situation framåt hösten då
det blir möjligt att upphäva decemberbeslutet.
Skyddsbehovet skall numera gälla som skäl för asyl. Det framställs som en
nyhet. Jag har svårt att se att det skulle vara någon nyhet. Hela lagen och
konventionen bygger på det - för övrigt byggde även decemberbeslutet på
det.
Väntetiden skall inte räknas som ett starkt humanitärt skäl. Det är i och
för sig en nyhet. Det är också det som förvånat mig mest. Jag kan erinra mig
den ena ledande folkpartisten efter den andra som var upprörd över att inte
väntetiderna fick spela in i de enskilda ärendena som ett humanitärt skäl.
En annan sak som är ny, trodde vi, är det här med barn i förvar. Till vår
förvåning ser vi nu att det förslag som, som mycket riktigt har påpekats, skall
diskuteras senare gäller 10 % av barnen i förvar, 90 % blir undantagna.
Väntetiderna skall förkortas, heter det. Ja, vem har inte försökt det och
givit mer och mer resurser? Jag kan försäkra att Birgit Friggebo inte är den
enda invandrarminister som har återkommit i budget- och tilläggspropositio-
ner med begäran om mer pengar till handläggare, till flyktingförläggningar,
till polisen, till invandrarverket och till regeringskansliet. Nu gäller det
pengar till den nya invandrarnämnden.
Frivilligorganisationerna skall få en mer aktiv roll i flyktingmottagandet.
Det skall bli en aktivare tillvaro under väntetiden på förläggningarna, kan-
ske också möjlighet att arbeta efter en viss tid. Det är sådant som vi resone-
rade kring i den proposition som drogs tillbaka av den nya regeringen.
Introduktionsersättningen till flyktingar får vi väl en proposition om snart.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
27
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
28
Den frågan diskuterades redan när vi införde det nya statsbidragssystemet
till kommunerna.
På punkt efter punkt fullföljs nu vad den tidigare regeringen gjorde. Jag
tycker att det är helt okej. Det är okej att dra tillbaka en hel proposition och
sedan droppa förslagen, med en viss variation efter eget huvud. Det tillhör
det politiska spelet, och jag accepterar att man gör så. Jag accepterar också
att det framställs som en nyhet det som tidigare ändå har diskuterats i flera
omgångar.
Det jag reagerar mot, när man nu fullföljer vår politik och allt i stort sett
blir vid det gamla, är att det enda vi får höra från ansvarigt statsråd är att
den gamla flyktingpolitiken var kaos, en röra. Jag läste i protokollet från
interpellationsdebatten i måndags att den var en sörja. Men vad är den då i
dag i så fall, för allt är ju sig ganska likt?
FAR, asylkommittéemas riksorganisation, rasar och hoppar på den nya
invandrarministern för att man tycker att hon fattar inhumana beslut. Det är
ingenting nytt i det.
Det händer saker ute i världen som gör att alla planer kommer på skam
när det gäller antalet platser i flyktingförläggningar. Trots aldrig så goda am-
bitioner kommer det i förlängningen förmodligen också att bli mycket svårt
att få ner väntetiderna, därför att det har hänt saker ute i världen som gör
att det strömmar människor hit. Det är ingenting nytt i det heller. Det har vi
råkat ut för tid efter annan.
Jag vill alltså inför allt detta ändå anbefalla en viss ödmjukhet här i kam-
maren. Jag vill också peka på enigheten i de här frågorna.
Enigheten omkring flyktingpolitiken, sådan den har varit i riksdagen, har
haft ett värde i sig. Den har också hållit väldigt mycket av rasismen och främ-
lingsfientligheten stången. Det tycker jag att vi skall slå vakt om också i fort-
sättningen. Jag inbjuder Ny demokrati att komma med och bekänna sig till
en sådan värdegemenskap.
Men en sak saknar jag. Jag skulle vilja veta vilken regeringens strategi är
i det internationella samarbetet. Nu har Rune Backlund talat om att det är
viktigt och att det står i propositionen och i betänkandet. Ingela Mårtensson
byggde praktiskt taget hela sitt anförande, på att vi måste utöka det interna-
tionella samarbetet, globalt men också i Europa, kanske inte bara i EG-per-
spektiv utan med tanke på ett helt nytt Europa där de tidigare flyktingprodu-
cerade östländerna nu också är i många stycken flyktingmottagare, osv.
Men då vill jag veta: På vilken plattform grundar sig regeringens interna-
tionella och långsiktiga arbete? Finns det några nya principer? Den översyn
som regeringen nu har beslutat om av flyktinglagstiftningen är vad jag förstår
inte av den digniteten. Den handlar om effektivisering, förbättring av rätts-
säkerheten och kanske en möjlighet att få ner väntetiderna, och det är allde-
les utmärkt.
Men vad vi försökte få en diskussion omkring med en principproposition
till riksdagen och också tar upp i den socialdemokratiska reservationen till
det här betänkandet är: Kan vi diskutera några nya principer - i en föränder-
lig värld måste man faktiskt vara beredd att göra det - för ett långsiktigt tän-
kande? Har den nya regeringen, eftersom den drog tillbaka vår proposition,
några nya tankar i den riktningen eller är allt bra som det är?
Vad försöker regeringen nu få andra länder med på när det gäller en ny
syn på vad som inryms i ett starkt skyddsbehov, konventionsflyktingar, osv.?
Vad försöker man få andra länder att samarbeta omkring när det gäller anhö-
riginvandring, synen på arbetskraftsinvandring m.m.?
Och framför allt: Om det finns några sådana tankar hos den nya rege-
ringen, finns det i så fall något intresse att låta riksdagen ta del av dem, så
att vi kan föra den långsiktiga diskussionen här i kammaren och också i fort-
sättningen eftersträva stor värdegemenskap och bred uppslutning i invand-
rar- och flyktingfrågorna?
Anf. 28 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Fru talman! I anledning av Maj-Lis Lööws påpekande att det var få talare
anmälda vill jag som utskottets ordförande säga att utskottsmajoriteten, som
består av företrädarna för de fyra regeringspartierna, har valt att följa tal-
mannens rekommendation att utse en representant att föra utskottets talan,
nämligen Rune Backlund.
Därför har såväl kds som Moderaternas representanter avstått från att gå
upp i debatten. Vi har helt litat på att våra synpunkter skulle komma fram i
det anförande som Rune Backlund har hållit.
Anf. 29 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Fru talman! Maj-Lis Lööw poängterade gång på gång att det råder enighet
i debatten. Jag kände inte helt igen mig, måste jag säga. Jag tycker nog att
det har varit en hel del oenighet i flyktingdebatten här i kammaren, men jag
anser att det inte skall ses enbart som något negativt.
Det måste ju göras en kritisk granskning av regeringens politik, och alla
partier måste ha möjlighet att framföra sina synpunkter. Vi har aldrig påstått
att Folkpartiet liberalerna vet bäst i de här frågorna. Däremot har vi utnytt-
jat vår rätt att framföra våra synpunkter, och det tänker vi göra även i fort-
sättningen.
Maj-Lis Lööw klagar över att det inte har blivit någon förändring, och det
är ju litet märkligt. Maj-Lis Lööw borde väl vara nöjd, eftersom hon anser
att det är Socialdemokraternas politik som fullföljs.
I fråga om förvarstagande av barn finns det förslag till förändring. Sedan
beror det ju på, när förslaget kommer till kammaren, hur Vänsterpartiet för-
håller sig, men i utskottet har Socialdemokraterna och Ny demokrati enats
om att yrka avslag på propositionen. På så sätt kan de ju"då försöka sig på
att fullfölja Socialdemokraternas politik.
Jag instämmer i det påstående som gjorts tidigare av invandrarministem,
att det har varit en rörig situation inom flyktingpolitiken under senare tid
och att man måste göra en hel del förändringar. Det gör man inte hur snabbt
som helst, speciellt inte med den anhopning av flyktingar eller asylsökande
som nu sker vid Sveriges gräns.
Jag undrar om inte Maj-Lis Lööw i den här situationen skulle ha tillgripit
samma metod som tillgreps år 1989, när situationen inte alls var så svår som
den faktiskt är i dag. Då utnyttjade man en undantagsregel. Är det vad Maj-
Lis Lööw förordar i dag också?
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
29
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
30
Anf. 30 MAJ-LIS LÖÖW (s) replik:
Fru talman! Nej, Ingela Mårtensson, jag klagade inte. Men det sades att
det skulle bli en ny flyktingpolitik nu, och jag bara frågade: Var finns allt det
nya? På punkt efter punkt kunde jag peka på att det i stort sett är ett fullföl-
jande av den tidigare politiken.
Jag har full respekt för att man också kan ha olika uppfattningar om hur
saker och ting skall lösas. Det är klart att vi skall ha en debatt omkring de
här frågorna. Vi har haft en livlig debatt omkring de här frågorna många
gånger här i kammaren. Men i stora drag och i grunden har vi haft en värde-
gemenskap här i riksdagen när det gäller en generös och humanitär flykting-
politik och vårt globala ansvar. Jag tycker att det har sitt värde att påpeka
det, men Ingela Mårtensson fullföljer folkpartiets linje och vill inte erkänna
att det finns en värdegemenskap i de här frågorna.
Sedan till frågan om barn i förvar; vi skall diskutera den sedan. Jag vill be
Ingela Mårtensson att läsa motionen en gång till. Vi begär nämligen ett nytt
förslag. Det betyder att vi måste avslå den proposition som i dag föreligger.
Anf. 31 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Fru talman! Det är inte så att Folkpartiet inte deltar i den värdegemenskap
som finns här i riksdagen när det gäller önskemålen om en generös och hu-
man flyktingpolitik, som vi också har uttryckt genom vår utlänningslag. Frå-
gan är sedan hur man tillämpar den. Men jag kan hålla med om att vi i det
stora hela i riksdagen ställer upp bakom en generös och human flyktingpoli-
tik. Men det gäller också att tillämpa lagar och förordningar så att flykting-
politiken blir generös och human.
Sedan har vi haft andra uppfattningar i vissa delar. Jag skulle därför inte
vilja påstå att vi står helt vid sidan av, som Maj-Lis Lööw försöker göra gäl-
lande när hon pekar ut oss.
När det gäller förvar av barn har jag läst Socialdemokraternas förslag. Jag
noterar att man inte vill ändra lagen. Då kan jag inte förstå annat än att man
avvisar tanken på en förändring.
Anf. 32 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Fru talman! Jag har begärt ordet därför att jag har en motion som behand-
las i det här betänkandet.
Först hade jag tänkt att klaga på statsrådet. När jag i går kväll och under
förmiddagen i dag såg talarlistan var statsrådet inte uppsatt på den, och det
betraktade jag som ytterst uppseendeväckande - det här är den enda gången
på året som vi i riksdagen diskuterar den här frågan i stort. Men nu ser jag
att skadan är reparerad, och jag skall inte spilla fler ord på det.
Sedan, fru talman, en liten principförklaring om voteringar: Jag har en
motion som behandlas i det här betänkandet, men jag kommer inte att yrka
bifall till den utan till utskottets hemställan. Det kan tyckas egendomligt -vi
hör ibland att det finns avhoppare här och var som vill rösta för en motion
som ett annat parti har väckt.
I mitt parti, Moderata samlingspartiet, kommer vi fram till en gemensam
uppfattning, som bestäms av majoriteten. Det är ingen partiledning som dik-
terar, utan majoriteten bestämmer, och det får man acceptera. Sedan kan
man driva sin uppfattning, men man kan inte i varje fråga där man inte helt
delar majoritetens åsikt säga: Jag skall rösta som jag tycker. I ett extremläge
kan det inträffa att vi har en majoritet med en rösts övervikt för en regering.
Skulle det då stå varje individ fritt att hoppa av när frågan gäller att dra ned
på en skola eller ett företag inom ens egen valkrets skulle hela den här verk-
samheten göra bankrutt.
Rubriken på det här betänkandet måste vara felaktig, fru talman: ”In-
vandrar- och flyktingpolitiken”. Enligt vad jag förstår handlar detta inte om
invandringspolitik - den ligger fast sedan tidigare. Vi har i dag en fri invand-
ring från de andra nordiska länderna men icke från några andra länder. Det
är ett fåtal människor som kommer från länder utanför Norden och som får
jobba i Sverige. Ibland kan det t.o.m. ta sig ganska så dramatiska uttryck.
För ett år sedan blev jag kontaktad av en person. Hans bror, boende i Eng-
land, engelsk medborgare och gynekolog, hade sökt ett jobb som läkare i
Norrland. Han var gift med en meteorolog. Han sökte jobbet, och på det
norrländska sjukhuset var man överlycklig - man fick just den specialist man
ville ha. Men det fanns en hake. Man skulle först kontrollera med den stat-
liga myndighet som bestämde i det här fallet. Och det blev tyvärr, fru talman,
tummen ned. Den typen av invandringspolitik tycker jag inte att vi skall be-
hålla, utan den skall vi utvidga.
Sedan har det här i dag talats om - jag tror det var Rune Backlund som
gjorde det - 10milj.kr. för information angående främlingsfientligheten.
Okej, bara den kampanjen får en bättre effekt än den hiv-kampanj som vi
har haft i Sverige de senaste åren och där man har betalat uppemot
200 milj.kr. för någonting som vi nu vet knappast är ett problem för Sverige.
Jag hörde häromdagen en forskare säga att om vi inte fortsätter med den
kampanjen tappar man respekten för sjukdomen i de länder där man drab-
bas av detta. Det är ungefär som att säga att vi i Sverige inte skall äta, därför
att människor svälter i tredje världen. Logiken är inte glasklar.
Sedan, fru talman, vill jag dela ut litet beröm till Folkpartiet i den här frå-
gan. Det är min bestämda uppfattning - det står jag för, till varenda stavelse
och kommatecken - att det är det enda parti i riksdagen som helt och fullt
står för sin uppfattning. Vi andra gör det dessvärre inte. Folkpartiet inhöstar
i och för sig inte några väljarsympatier för sina ställningstaganden i de här
frågorna, men folkpartisterna är trots allt ärliga - vi andra är det inte. Går
man i dag ut på stan - t.ex.till Sergels torg eller ut på Drottninggatan - och
frågar människor vad de tycker om svensk asyl- och flyktingpolitik framför
de garanterat inte den uppfattning som en majoritet i Sveriges riksdag står
för.
I dag fick jag en tidning med information från riksdagen där det stod: All
makt utgår från folket. Det finns vissa undantag från den regeln - det bekräf-
tar debatten i dag.
Jag har som sagt en motion i det här ärendet, men den har knappast be-
rörts i betänkandet. Men jag bryr mig inte om det - jag vet att den uppfatt-
ning jag har framfört i motionen stöds av en betydligt större del av svenska
folket än vad som framgår av ställningstagandet i kammaren i dag. Att inte
ens Ny demokrati har kunnat köpa innehållet i den förvånar mig litet grand.
Jag skulle gärna vilja ha en förklaring till det.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
31
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
32
I december 1989 fattades det s.k. 13 december-beslutet. Det innebar att
man temporärt skulle bevilja asyl bara för flyktingar enligt Genévekonven-
tionens definition av flyktingskap. Jag skall inte genera vare sig mig själv
eller kammaren genom att tala om vad vissa ledande partiföreträdare tyckte
om det beslutet. Men för ett halvt år sedan ändrade man det beslutet och
gick tillbaka till den tidigare asylpolitiken, som är unik i hela Europa.
Det är i dag helt klart att en majoritet av dem som under de senaste åren
beviljats asyl icke har varit politiska flyktingar. Under åren 1988 t.o.m. 1991
beviljade vi 150 000 utlänningar rätt att bo i Sverige.
För 65 000 av dem var besluten baserade på en svensk lagstiftning som är
liberalare än lagstiftningen i andra länder i Europa. 75 000 var släktingar till
dessa personer. Enbart 10 000, alltså 7 %, var flyktingar enligt Genévekon-
ventionens definition. Och detta, fru talman, är inget påstående från Sten
Andersson i Malmö; jag bara refererar en artikel i Svenska Dagbladet i no-
vember i fjol, skriven av Christina Rogestam, generaldirektör och chef för
invandrarverket.
Det har i denna debatt i dag talats om visumtvång. Man har krävt visum-
tvång därför att andra länder i Europa i dag infört visumtvång för jugosla-
viska medborgare - eller för dem som bodde i det tidigare Jugoslavien.
Det är lätt att säga att man skall ha visumtvång, men principiellt måste det
i alla fall vara fel. Även om man kritiskt kan säga att 90 % av dem som i dag
fått asyl i Sverige inte är s.k. riktiga flyktingar, kan man inte begära att den
som är flykting och som har verkligt bärande och tunga skäl, skall gå till en
svensk ambassad någonstans nere i det gamla Jugoslavien - eller i Iran, Irak
eller vilket land som nu är aktuellt - och begära visum; det är en orimlig
tanke. Det är lätt att få poäng genom att kräva visum, men att i praktiken
kräva det från den som verkligen behöver asyl - det innebär att man hindrar
honom eller henne från att lämna sitt land där man är förföljd.
Vi säger i dag att den flyktingpolitik som bedrivs i Sverige är minst sagt
utmanande. Inom snart sagt varenda sektor får vi i dag acceptera kraftiga
nedskärningar. Det finns knappast något område där man inte får acceptera
nedskärningar. Men på det här området finns frikort. Vi får brev och telefon-
samtal, vi läser i tidningarna, vi ser i olika media och vi ser själva hur t.ex.
gamla och sjuka far illa därför att resurserna tyvärr är begränsade. Vi läser
och ser också hur skolbarn och lärare protesterar därför att lokaler, böcker
och annan utbildningsmateriel är begränsade. Okej, vi får köpa att vi har en
besvärlig ekonomisk situation. Men jag tycker att de här besparingsalternati-
ven borde gälla samtliga områden. Och vi borde återgå till den flyktingpoli-
tik som vi hade åren 1989-1991.
Rune Backlund besvarade en fråga om flyktingmottagandet i kommu-
nerna; det var inte ett storstadsproblem. Jag vill påstå att Rune Backlund är
mycket oförsiktig med sanningen i det sammanhanget. Runt om i Sverige
står kommunalmän och slår sig för bröstet: ”Vi har tagit vår kvot. Vi tog 50
i fjol, vi tar 50 detta år och vi tar 50 nästa år.” Men hur är verkligheten?
Malmö accepterade 600 för något år sedan. Det blev 2 500 - och de kom från
andra kommuner. Att stå här och säga att detta inte är något storstadspro-
blem, det är alltså att vara mycket oförsiktig med sanningshalten i sitt påstå-
ende.
En annan fråga, fru talman, gäller 18-månadersgränsen. Man vill tydligen
ha det så, att den som har vistats i Sverige i 18 månader automatiskt skall få
rätt att stanna här. Jag hoppas att jag har fattat det fel. Det skulle nämligen
kunna innebära att den får stanna som hela tiden använder sin möjlighet att
överklaga - och det kan i många fall ta längre tid än 18 månader. Det är efter
18 månader, när man avgör ärendet, som det visar sig att skälen för asyl inte
finns. Då är det fel att ha en gräns, för det innebär att var och en så långt
som möjligt försöker hitta orsaker att överklaga. Det är de enskilda skälen
för asyl man skall bedöma, det är inte hur länge personen har varit i Sverige.
Det har i dag talats om Jugoslavien, och det är klart att Jugoslavien befin-
ner sig i en ytterst besvärlig situation. Många människor lider där nere. Barn
far illa, sjukvård saknas; praktiskt taget all civiliserad verksamhet saknas i
dag i Jugoslavien. Men vi skall inte heller glömma att det i dag finns reseby-
råer nere i Jugoslavien där man säger till människorna: ”Åk till Sverige, där
får ni stanna!”
Jag medger att detta är ett problem som är svårt att lösa. Det finns natur-
ligtvis personer där nere som är verkliga politiska flyktingar. Men det finns
också andra, som är ekonomiska flyktingar, och det är inte dem som vi i Sve-
rige skall ta emot på den s.k. flyktingkvoten. Fattiga människor, människor
som har problem, finns överallt i hela världen i oerhört stort antal.
Jag uppfattar att den nuvarande svenska flyktingpolitiken är orättvis, in-
human och okristlig, för den ger möjlighet för personer som har kontakter
eller pengar att komma hit. Nu kan i och för sig en politisk flykting vara rik
och ha pengar. Men det är inte detta det handlar om, utan det handlar om
att de som har pengar i dag har större möjlighet att komma hit till Sverige,
söka asyl och få lov att stanna här. För en del år sedan gick 75 % av den
svenska flyktinghjälpen till verksamhet utomlands och alltså 25 % till verk-
samheten i Sverige. I dag är det helt tvärtom.
Jag vill avsluta mitt inlägg med att säga att de synpunkter som jag i dag
har framfört här från talarstolen avseende Sveriges asylpolitik förvisso är
mina, och dem står jag för. Men jag påstår att de delas av FN:s flyktingkom-
missarie och att de delas av de länder där man i dag har stora flyktingläger
och stora problem. Men dess värre delas de inte av en majoritet i den svenska
riksdagen.
(forts. 6 §)
Kammaren beslöt kl. 14.29 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 14.30, då regeringsinformationen skulle börja.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
3 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 112
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Information från
regeringen inför
UNCED (Riokon-
ferensen) m.m.
34
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.
Anf. 33 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Den 3-14 juni i år hålls i Rio de Janeiro en av de viktigaste
FN-konferenserna hittills. Stats- och regeringschefer från mer än 100 länder
samlas för att fatta viktiga beslut för att komma till rätta med de globala mil-
jö- och utvecklingsproblemen. Detta blir också den första stora FN-konfe-
rensen efter omvälvningarna i Öst- och Centraleuropa som gav Europa och
världen en ny politisk karta - och också nya möjligheter till samarbete.
I Worldwatch Institutes rapport Tillståndet i Världen 1992 tecknas föl-
jande bild av världens ekologiska karta:
- Det skyddande ozonskiktet över norra halvklotets tätbefolkade breddgra-
der tunnas ut dubbelt så fort som man trodde för bara några år sedan.
- Halter av växthusgasen koldioxid i atmosfären fortsätter att öka och där-
med risken för allvarliga klimatförändringar.
- Skogarna minskar med 17 miljoner hektar per år, en yta som motsvarar
halva Finland.
- Jordens befolkning ökar med 92 miljoner människor per år; ungefär ett
nytt Mexico om året.
- Över en miljard människor lever i absolut fattigdom och 20 % av världens
befolkning står för över 80 % av inkomsterna, enligt UNDP.
Det finns alltså goda skäl för alla världens länder att träffas i Rio för att
vända denna skrämmande utveckling.
Konferensen i Rio skall mynna ut i beslut om en deklaration som lägger
fast grundläggande principer för det långsiktiga miljö- och utvecklingsarbe-
tet. Riokonferensen skall också besluta om ett omfattande handlingspro-
gram för fortsatta nödvändiga åtgärder för en hållbar utveckling. Detta pro-
gram, kallat Agenda 21, eftersom det sträcker sig in i nästa århundrade, tar
också upp överföring av ekonomiska resurser och hjälp med att inför miljö-
riktig teknik särskilt i utvecklingsländerna. Därtill kommer beslut om princi-
per för ett bärkraftigt skogsbruk.
Till konferensen skall det också finnas två globala konventioner klara att
undertecknas. Den ena om hur vi skall motverka risken för klimatföränd-
ringar. Den andra skall handla om hur den biologiska mångfalden skall vär-
nas, dvs. hotet mot utrotning av djur- och växtarter.
Förberedelsearbetet inför Rio har nu i stort sett slutförts genom den förbe-
redande kommittén som hade sitt sista sammanträde i New York under
mars-april. Mötets huvuduppgift var att förbereda och så långt möjligt fär-
digbehandla de beslutstexter som konferensen skall anta. De konventioner
som jag nämnde tidigare förhandlas dock separat.
Den förberedande kommitténs arbete måste betecknas som framgångsrikt
trots att de finansiella frågorna inte kunnat lösas. Men deltagarna lyckades
uppnå enighet om en principdeklaration om miljö och utveckling kallad Rio-
deklarationen, som skall antas av stats- och regeringscheferna i Rio. I dekla-
rationstexten, som naturligtvis är en kompromiss mellan många uppfatt-
ningar, återspeglas glädjande nog samtliga förslag som förts fram av de nor-
diska länderna. Alla länders ansvar för miljö- och utvecklingsproblemen be-
tonas, men även industriländernas särskilda ansvar. De för västvärlden ange-
lägna och den i västvärlden accepterade försiktighetsprincipen och principen
om förorenarens kostnadsansvar finns också med i texten.
Det andra området där man nått ett gott resultat är handlingsprogram-
met - Agenda 21. Ett förslag till ett konkret handlingsprogram för regeringar
och internationella organ finns nu för en mängd olika områden. Det kan vän-
tas påverka utvecklingen i positiv riktning med stöd av trycket från politiska
instanser och från massmedia och frivilliga organisationer. Många texter är
utmärkta - det gäller inte minst kemikaliefrågorna med bl.a. program för
internationell riskvärdering och gemensamt märkningssystem. Ett annat vik-
tigt område är behovet av utbildning och information för att förverkliga ar-
betet med miljö och utveckling.
Men det finns ingen anledning att sticka under stol med att svårigheterna
har varit - och fortfarande är - stora när det gäller att hitta lösningar på några
områden. Dit hör finansieringsfrågorna. Motsättningar finns om hur mycket
pengar industriländerna skall skjuta till och om formerna och kanalerna för
dessa överföringar. Från svensk sida har vi tillsammans med de andra nor-
diska länderna föreslagit ett samlat finansiellt paket. Vi anser att fler länder
bör öka sitt offentliga bistånd åtminstone till det av FN uppsatta målet på
0,7 % av BNP i enlighet med en fastställd tidtabell. Vi fortsätter att driva på
för att en överenskommelse i Rio skall innehålla en sådan tidtabell.
För att levnadsförhållandena för de fattiga i u-länderna skall kunna för-
bättras fordras såväl politiska som ekonomiska förändringar. Ökade resurser
till u-länderna behövs som ett komplement till u-ländernas egna ansträng-
ningar att bekämpa den fattigdom som är den viktigaste orsaken till att män-
niskor tvingas överutnyttja jord och växtlighet. För att förverkliga hand-
lingsprogrammet behövs - enligt konferenssekretariatets överslagsmässiga
beräkningar - 125 miljarder dollar per år under 1990-talet enbart i resursö-
verföringar till u-länderna. Det är mer än dubbelt så mycket som dagens of-
fentliga bistånd. Den siffran är inte realistisk, men vi hoppas att denna resur-
söverföring skall inledas genom att Riokonferensen ger klara indikationer
på vilka resurser som kan bli tillgängliga. Konferensen måste kunna peka
på konkreta finansieringsmöjligheter och mekanismer. Enligt svensk mening
bör den globala miljöfonden, GEF, bli den främsta kanalen för sådana resur-
söverföringar. U-länderna har självklart också ett ansvar för sin egen utveck-
ling, vilket inte får glömmas bort. Övergång till demokrati och marknads-
ekonomi möjliggör en effektiv resurshushållning som gynnar en långsiktigt
hållbar utveckling. Handel och investeringar spelar en särskilt viktig roll.
Ett annat område i förberedelsearbetet där mer behöver göras gäller sam-
bandet mellan militära aktiviteter och miljön. Det kalla krigets slut borde ha
skapat ett läge för att minska användningen av resurser till militära ändamål.
Även de omedelbara konsekvenserna av nedrustningen måste hanteras,
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Information från
regeringen inför
UNCED (Riokon-
ferensen) m.m.
35
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Information från
regeringen inför
UNCED (Riokon-
ferensen) m.m.
t.ex. giftigt avfall. Detta motiverar särskilda åtgärdsprogram. Ett minimum
borde vara att den militära sektorn i fredstid följer lika strikta miljöregler
som gäller för andra verksamheter.
Sverige har drivit frågorna om militära aktiviteter och miljön, men har hit-
tills haft svårt att få gehör för dessa synpunkter. Vi arbetar fortfarande för
att militärens miljöpåverkan skall behandlas i Agenda 21, i första hand när
det gäller miljöfarligt avfall.
Jag har tidigare nämnt konventionerna om klimat resp, biologisk mång-
fald. Arbetet på en text till en klimatkonvention avslutades i lördags natt.
Resultatet är en kompromiss som inte helt motsvarar mina förhoppningar i
utgångsläget, men som ändå är ett genombrott. Jag tycker att det är positivt
att industriländerna - inkl. USA - är beredda att förbinda sig att ta fram
rationella program för att minska utsläppen av växthusgaser. Klimatfrågan
är ett komplext problem med mycket stora internationella, politiska och
ekonomiska konsekvenser. Möjligheter och kostnader för i-länder att vidta
åtgärder varierar kraftigt. Målet är att utsläppen vid slutet av detta årtionde
skall ha minskat till tidigare nivåer, dvs. de som finns nu. Många förbehåll
ingår dock i texten - men avtalet innebär att 142 stater, inkl. USA, har er-
känt att växthusgaserna, särskilt koldioxid, är ett globalt miljöproblem som
måste åtgärdas. Det är också positivt att konventionstexten innehåller anvis-
ningar om att arbetet skall gå vidare utan dröjsmål. Vi har nu ett stort ansvar
för att med konventionen som plattform driva på det internationella klima-
tarbetet.
Från svensk sida har vi även understrukit energi- och transportpolitikens
betydelse för att förverkliga målen i en kommande klimatkonvention. För
att återställa balansen av växthusgaser i atmosfären krävs en övergång till
förnybara energikällor. Samtidigt behöver energihushållningen utvecklas.
Sverige har bidragit med att ta fram kunskapsunderlag för en sådan utveck-
ling, och vi arbetar fortfarande med att få med tydligare skrivningar i
Agenda 21 om hur förnybara energikällor och energieffektivitet skall främ-
jas.
Förhandlingar om konventionen om biologisk mångfald pågår för närva-
rande vid ett möte i Nairobi. Enligt de senaste rapporterna finns även här
möjlighet att få fram en text som kan öppnas för undertecknande i Rio. Tex-
ten väntas innehålla krav på att alla länder skall utarbeta offentliga natio-
nella aktionsplaner för hur den biologiska mångfalden skall kunna bevaras.
Från Sveriges och andra länders sida försöker vi verka för att konventionen
skall börja tillämpas redan innan den genom tillräckligt många staters ratifi-
ceringar formellt har trätt i kraft, vilket förväntas ske först om ett par år.
När konferensen i Rio börjar den 3 juni finns underlag för beslut i ett antal
viktiga frågor. Det är den svenska regeringens starka förhoppning att det
återstående förberedelsearbetet skall leda till att vi i Rio kan underteckna
effektiva, handlingsinriktade konventioner om klimat och om biologisk
mångfald, att vi får ett bra principuttalande om skog, att förslaget till en all-
män principdeklaration - Riodeklarationen - antas och att alla regeringar
ger kraftigt stöd till Agenda 21, som ett konkret och handlingsinriktat Ak-
tionsprogram för de närmaste åren. Beslut om ekonomiska resursöverfö-
36
ringar bedömer jag vara avgörande för att vi skall få med u-länderna i övriga
överenskommelser under Riokonferensen.
Mötet i Rio måste ses som ett led i en process. De globala miljö- och ut-
vecklingsfrågorna har fått en central plats på den internationella dagord-
ningen.
Alla länder och alla FN-organ kommer att få ett tydligt uppdrag när det
gäller att fortsätta arbetet med att förverkliga handlingsprogrammet från
Rio.
För Sveriges del kan jag lova att regeringen omedelbart efter konferensen
skall inleda en analys av vad besluten i Rio kommer att innebära för det
svenska samhället. Direkt efter sommaren kommer också miljövårdsbered-
ningen att under min ledning ha en uppföljningskonferens. Jag vet att både
industri- och forskarvärlden förbereder liknande uppföljningsmöten. Riks-
dagen kommer att få ta del av regeringens analys av konferensen. Konven-
tionerna om klimatfrågan och om biologisk mångfald, som ännu inte är fär-
digbehandlad, kommer att redovisas för riksdagen i särskild ordning.
Anf. 34 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Fru talman! Jag tackar miljöministern för informationen.
Jag har under de senaste veckorna lagt märke till att man i massmedierna -
radio, TV och tidningar - mer och mer talar om miljökonferensen i Rio. Jag
lade också märke till att den beteckningen förekom i måndags i det interpel-
lationssvar miljöministern gav i kammaren. Men konferensen behandlar
miljö och utveckling. Utveckling är den centrala frågan för tredje världens
länder. Därför noterar jag med tillfredsställelse att miljöministern så starkt
betonar just utvecklingsfrågorna.
Jag vill ställa ytterligare ett par frågor. Hur kommer regeringen konkret
att driva utvecklingsfrågorna, vilka ju utgör de direkta överlevnadsfrågorna
för tredje världens länder? Hur kommer regeringen att i Rio driva frågan om
överföring av ekonomiska resurser till utvecklingsländerna?
Anf. 35 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Den information jag ger i dag ger jag å hela regeringens väg-
nar, vilket betyder att informationen också täcker in synpunkter från t.ex.
utrikesdepartementet och den avdelning som handhar utvecklingsfrågor.
Det är anledningen till att det kan ha funnits nyansskillnader i dagens redo-
görelse i förhållande till måndagens.
Jag delar Karl-Erik Svartbergs uppfattning att det är viktigt att inse och
tydligare tala om de samband som finns mellan problemen med utvecklingen
och problemen med miljön. Det är klart att människor som inte har mat för
dagen inte har så stora möjligheter att skydda sin miljö. Det är det som tär
på miljön. Som jag tidigare har sagt överutnyttjas också miljön.
Utan att förledas till enbart dystra beskrivningar, är det viktigt att ibland
ge en bild av hur situationen ser ut, dvs. vilken takt och riktning utvecklingen
har, för att på det sättet kunna tydliggöra vilka åtgärder som krävs. Det är
här resursfrågorna kommer in i bilden.
Tyvärr har de förhandlingar som hittills har förts inte lett fram till ett fär-
digförhandlat dokument. På den punkten finns det alltså inte någon färdig
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Information från
regeringen inför
UNCED (Riokon-
ferensen) m.m.
37
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Information från
regeringen inför
UNCED (Riokon-
ferensen) m.m.
38
text att utgå från i Rio. Däremot finns det naturligtvis en förhandlingsmate-
ria som har behandlats i kommittéerna på sedvanligt sätt. Men det finns inga
som helst färdiga överenskommelser. Det utgör en komplikation.
Den komplikationen har naturligtvis att göra med den totala bilden med
bl.a. nord-syd-relationerna och hur de konventioner om den biologiska
mångfalden, där förhandlingar pågår, och konventionen om klimatet, som
har förhandlats färdigt, skall få någon effekt.
Detta var ett av skälen till att regeringen inbjöd riksdagen att ta ställning
till frågan om resurser redan nu under våren - även om konferensen ännu
inte har ägt rum -, dvs. de resurser som ligger utanför biståndsramen och
som skall kunna användas för att ge u-länderna möjlighet att fullfölja kon-
ventionernas syften. Detta var tanken med de extraresurser som regeringen
anvisade. De extra resurserna är visserligen bara av symbolisk karaktär. Men
de utgör en nog så viktig symbolmarkering för att visa att Sverige är berett
att bistå u-länderna så att de skall kunna genomföra det som vi tillsammans
skall komma överens om i Rio. Detta är kopplingen mellan miljö och utveck-
ling.
Mycket av det förhandlingsarbete som Sverige har bedrivit har gjorts i
nära samspel med andra länder - i första hand med den nordiska länderkret-
sen, vilket också är naturligt, men även med en del av EG-länderna. Jag vill
gärna återkomma till detta i ett senare inlägg.
Anf. 36 KARL-ERIK SVARTBERG (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka miljöministern för den kompletterande
informationen, som jag bedömer som mycket värdefull. Vi har ganska sam-
stämmiga meningar i den här frågan. Det är därför viktigt att vi gemensamt
kan driva dessa utvecklingsfrågor och få fram resurser för utvecklingssamar-
bete.
Jag vill komplettera informationen om uppföljningsarbetet med att nämna
att de svenska folkrörelserna också har beslutat att i samarbete med Svenska
FN-förbundet fortsätta det arbete som har bedrivits inför UNCED, och som
självklart är lika viktigt att fortsätta efter UNCED, dvs. miljö- och utveck-
lingskonferensen i Rio.
Anf. 37 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Först har vi frågan om finansiering. Samtalen har här till stor
del gällt mekanismerna, dvs. vilka former som skall användas för att över-
föra resurser.
Jag nämnde i mitt inledningsanförande GEF-resurser, som ligger inom ra-
men för Världsbanken, vilket också de flesta känner till. U-länderna vet på
goda grunder sedan tidigare att besluten fattas i relation till hur stora kapital-
insatser de olika länderna har gjort. Det betyder att de rika länderna har
ett dominerande inflytande. Däri ligger en grundläggande konflikt, och den
konfliken har inte lösts.
Det finns därför i dag tongivande u-länder som inte gillar att man använ-
der GEF-modellen inom ramen för världsbanken. Man vill så att säga inte
gå vidare på världsbanksvägen. Men vi hoppas att vi skall kunna lösa upp
denna knut genom en mer demokratisk ordning inom ramen för de institu-
tioner som finns. Man sneglar då självfallet även på andra organ, t.ex. IDA,
som ju står för mjuka lån och liknande.
På dessa punkter har de nordiska länderna lagt fram ett helt paket. Jag
tror fortfarande, att när man visar på alla de möjliga former som finns, borde
man kunna ena sig om och få en bred uppslutning kring att vi inte skall till-
skapa för många nya institutioner. Det är alltid ytterligare en komplikation
i en värld som är nog så komplicerad redan från början. Det finns annars ett
förslag om en s.k. Global Fund, dvs. en ny världsfond för just miljö- och
utvecklingsändamål.
Det är viktigt att driva detta arbete vidare. Jag har från de förhandlare
som i första hand skött kontakterna, och i de kontakter som jag själv har
haft bl.a. inom OECD och i samband med mötet i Nairobi inom UNEP, fått
intrycket att det finns möjligheter. Men det finns också en risk för att de
flesta i förhållande till de behov som finns uppfattar även stora summor som
ett misslyckande när det gäller resursöverföringen.
Maurice Strong, som är generalsekreterare för hela konferensen, säger
helt riktigt att de rika länderna aldrig har känt sig så fattiga som i dag. Det
har präglat en del av diskussionen, inkl, den mycket viktiga konferens med
s.k. eminent persons som ägde rum i Japan under april där bl.a. Ola Ullsten
deltog från svensk sida.
Man trodde att man skulle få ett genombrott på det finansiella området,
men den förhoppningen infriades icke. Det återstår att ta den fighten i Rio
direkt vid själva konferensen. Jag tror för min del att den är avgörande för
att vi inte skall få en ny nord - syd-konflikt i någon form.
Anf. 38 IVAR VIRGIN (m):
Fru talman! Jag vill först tacka miljöministern för denna viktiga informa-
tion.
Riokonferensen är utomordentligt viktig för vår gemensamma framtid.
Det är i detta sammanhang glädjande att en klimatkonvention troligen kom-
mer att undertecknas. Det är förvisso ett steg framåt. Det är ändå dystert att
konstatera att man inte kunnat fastlägga konkreta miljömål i den. Det är
ändå fem år sedan Brundtlandkommissionen i sin rapport om miljö och ut-
veckling satte växthuseffekten på topplats bland miljöfrågor.
Det är fyra år sedan den svenska riksdagen följde rekommendationerna
från Brundtlandkommissionen och fattade beslut om oförändrade koldioxid-
utsläpp. Den svenska riksdagen var det första parlament som tog detta vik-
tiga steg i denna avgörande globala miljöfråga. Ungefär samtidigt rekom-
menderade ett toppmöte i Toronto i-länderna att minska sina koldioxidut-
släpp med 20 % fram till år 2005. Enskilda länder har därefter följt denna
rekommendation. Sverige hör tyvärr inte till de länderna.
Enligt min mening bör Sverige i Rio kraftfullt verka för att klimatkonven-
tionen får en mer långtgående inriktning med klara miljömål. Om detta inte
är möjligt bör vi efter Riokonferensen se till att frågan framöver prioriteras
och verka för att enskilda länder ställer upp miljömål som minst sträcker sig
till Torontokonferensens rekommendationer. Sverige bör föregå med gott
exempel.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Information från
regeringen inför
UNCED (Riokon-
ferensen) m.m.
39
|
Prot. 1991/92:112 14 maj 1992 |
Jag vill fråga miljöministern hur han ser på en sådan strategi i klimatfrå- |
|
Information från |
Anf. 39 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c): Fru talman! Jag delar den uppfattning som Ivar Virgin uttryckte i den inle- Förhandlarna i New York har lyckats mycket bra, eftersom förväntning- Det är precis detta som vi från svensk sida har krävt. Jag har därför för Hela denna internationella debatt har på något sätt retts ut de senaste När det gäller Sveriges agerande efter Riokonferensen är det självklart att I anslutning till klimatkonventionen finns i dag utarbetad en resolution vid När man nu på koldioxidområdet använder situationen år 1990 i olika län- En annan viktig sak som har med klimatet, ozonskikt och annat att göra |
40
Anf. 40 IVAR VIRGIN (m):
Fru talman! Jag håller med om att genombrottet i klimatförhandlingarna
är att hälsa med tillfredsställelse. Jag tror att det faktum att president Bush
har meddelat att han kommer till konferensen, och över huvud taget den
förändrade amerikanska attityden, också innebär möjligheter att in i det
sista påverka förhandlingarna, och jag hoppas att man utnyttjar de möjlighe-
terna.
Jag håller även med miljöministern om att olika länder har lyckats olika
bra. Jag vill bara påminna om, att sedan riksdagen 1988 fattade beslut om
oförändrade koldioxidutsläpp - och då man rimligen bör använda år 1987
som basår - har vi minskat våra koldioxidutsläpp med 10 %. Det är ett utom-
ordentligt gott resultat - ett resultat som gör att det borde vara ganska ofar-
ligt att sätta upp det mål som Torontokonferensen rekommenderade och på
det sättet bli ett föregångsland som kan påverka utvecklingen på detta om-
råde i fortsättningen genom att vara ett gott exempel.
Anf. 41 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Som Ivar Virgin vet har vi under senare tid haft en omfattande
diskussion i Sverige om styrmedel som kan göra det möjligt för oss att han-
tera den framtida utvecklingen. Det är klart att det blir svårare och svårare
ju längre ner man kommer, men vi skall gå vidare. Detta handlar om hur
man använder ekonomiska styrmedel, inkl, energiskatter, och det handlar
naturligtvis också om regleringar och i vissa fall förbud, även om det kan
vara obehagligt för enskilda. Regleringarna och förbuden gäller både de far-
liga ämnen som påverkar ozonskiktet och koldioxiden.
Sverige har i samband med UNCED varit det land som kanske hårdast har
drivit på för effektiviseringar när det gäller energianvändningen, eftersom
det är en strategiskt avgörande fråga, och när det gäller användningen av
förnybar energi. Vi har haft nöjet och äran att ha professor Thomas B. Jo-
hansson som ordförande i en stor FN-kommitté för en internationell strategi
för förnybara energikällor. Kommittén har redovisat sitt arbete i en rapport,
som vi i miljövårdsberedningens regi har tryckt upp på svenska för dem som
är intresserade. Vi tänker fortsätta att driva på för att försöka få kraftfullare
institutioner som verkar på det här området.
Vi hoppas att statschefernas närvaro i Rio kommer att öka möjligheterna
att lösa finansierings- och resursfrågorna. Ibland kan ju symbolhandlingar,
som närvaro av vissa personer, ha en positiv effekt.
Jag vill avsluta med att säga att vi inte ser Riokonferensen som någon slut-
punkt, tvärtom. Det är en fortsättning på Stockholmskonferensen 1972, 20
år efteråt. Man kan säga att den här konferensen kommer alltför långt ef-
teråt, men bättre sent än aldrig. Nu gäller det att skapa förhandlingsmeka-
nismer som gör att vi på miljö- och utvecklingsområdet får en ständigt rul-
lande förhandling, där vi hela tiden pressar varandra till att ta nya steg. På
det sättet är klimatkonventionen en framgång. Den ger sådana möjligheter
och det omedelbart, genom den resolution som är knuten till konventionen.
Som Karl-Erik Svartberg sade är det viktigt att vi inte tror att allting löses
genom regeringar och offentliga organ, utan folkrörelser och NGO:s, dvs.
Non-Govemmental Organizations, har en viktig roll som spridare av infor-
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Information från
regeringen inför
UNCED (Riokon-
ferensen) m.m.
41
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Information från
regeringen inför
UNCED (Riokon-
ferensen) m.m.
mation i detta fortsatta arbete. Därför stöder vi från svensk sida dessa orga-
nisationers närvaro i Rio och deras medverkan i nationalkommittén, som
har arbetat under lång tid.
Låt mig till sist säga att jag tycker att vi har anledning att vara tacksamma
mot de förhandlare som har fört vår talan i dessa förberedande möten. De
har gjort ett utomordentligt bra jobb. Men som sagt: En hel del återstår till
Rio.
Anf. 42 KRISTINA SVENSSON (s):
Fru talman! Jag vill tacka miljöministern för informationen. Jag vill ta upp
frågan om hur man kan använda militär teknik och militär kunskap för mil-
jöändamål. I höstas antog Generalförsamlingen en resolution som bygger på
en svensk studie och ett svenskt initiativ. Hur tänker den svenska regeringen
driva dessa frågor, dvs. de konkreta förslag som finns i FN-studien och i reso-
lutionen?
Anf. 43 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Studien är överlämnad till Riokonferensen. Självfallet är ex-
empelvis mycket av den datorkapacitet som hittills har använts för militära
ändamål fullt användbar också på miljöområdet. Det finns ju exempel som
bl.a. våra förhandlare brukar åberopa, bl.a. militära plan avsedda för stra-
tosfären som är mycket viktiga att kunna omvandla så att de kan användas
för att mäta utvecklingen när det gäller klimatet. Det är ett konkret exempel,
och jag behöver inte utveckla frågan ytterligare.
Anf. 44 KRISTINA SVENSSON (s):
Fru talman! Vad jag undrade var hur vi skall driva frågorna för att försla-
gen skall antas under Riokonferensen. Det finns ju en mängd konkreta för-
slag i FN-studien och i resolutionen.
Anf. 45 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Självfallet är jag medveten om att det finns många konkreta
förslag. Detta har varit det område där Sverige har varit mest pådrivande
men minst framgångsrikt, sett till de konkreta förslag som vi har fått med.
Vi har hittills lyckats rädda förslaget att militären i fredstid skall behandlas
som alla andra; det borde ju vara en självklarhet. Vi har lyckats rädda for-
muleringar om det nära sambandet på resurssidan. Vi har lyckats få med for-
muleringar om militärt farligt avfall som fortfarande finns kvar, formule-
ringar som är ifrågasatta av andra.
Jag vill öppet erkänna att detta har varit ett av de mest kontroversiella
områdena, och vi har i förhandlingarna haft ganska starka motståndare. Jag
vill inte ge några orealistiska förväntningar om vad vi konkret kan göra. Vi
försöker rädda mesta möjliga av detta in i Agenda 21 för att därefter kunna
föra processen vidare. Det har varit vår strategi.
Anf. 46 JAN JENNEHAG (v):
Fru talman! Miljöministern har i sin information talat en del om det förbe-
redande arbetet. Jag fick också svar på en fråga jag hade tänkt ställa om kli-
matkonventionen genom miljöministerns svar på Ivar Virgins frågor. Enligt
miljöministern kommer vi tydligen inte längre på den punkten, utan det som
är framförhandlat är det som i bästa fall kommer att bli resultatet av konfe-
rensen.
Vad finns det för övrigt för områden där det så att säga är kört, där vi inte
kommer längre? Eller, för att vända på frågan: Finns det områden där det
finns utrymme för förbättringar utifrån det förberedande arbetet? Och vil-
ken blir Sveriges roll i det sammanhanget? Vi har i många stycken haft ett
gott renommé. Det är möjligt att vi nu har förlorat en del av detta goda re-
nommé, exempelvis i fråga om koldioxiden och klimatkonventionen, som
Ivar Virgin berörde. Min fråga är alltså: Vilka områden kvarstår för ytterli-
gare eventuella framsteg på konferensen?
Anf. 47 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Riodeklarationen är en principdeklaration, och den är också
ganska fast i konturerna. Det är alltså mycket svårt att göra stora föränd-
ringar i den. Det kan hända att den kommer upp till förnyad förhandling,
men i så fall kanske utifrån en olycklig utgångspunkt, t.ex. en konflikt mellan
arabländerna och Israel. Detta finns med i bilden. De förnyade förhandling-
arna kanske inte leder någon vart just vid den här konferensen.
Viktigt är att den ena konventionen som jag nämnde i min information,
den om den biologiska mångfalden, inte är färdigbehandlad, utan förhand-
lingen pågår just nu i Nairobi och kommer att fortsätta i ett par veckor
framåt. Vi har förhoppningar om att det skall kunna bli en ganska bra kon-
vention. Vi har förhoppningar om att den också skall kunna tillämpas interi-
mistiskt, dvs. att det inte skall bli nödvändigt att avvakta ratificering från en
rad länder innan den kan träda i kraft, utan att man skall kunna börja till-
lämpa den redan under mellantiden fram till ikraftträdandet.
Det som är mångfasetterat och svårt att göra en bedömning om är Agenda
21. Där finns en väldig textmassa, som inte är så enkel att ha överblick över.
Där finns ett område som jag är direkt orolig för, nämligen skogsprinci-
perha. Jag har haft mängder av kontakter i olika riktningar främst under det
senaste halvåret, och det är bara att konstatera att det finns en betydande
misstänksamhet och konflikter t.ex. mellan utvecklingsländer med regnsko-
gar och industriländer. Risker finns för bojkotter mot exempelvis tropiskt
timmer, och detta får återverkningar i dessa länders attityder i förhållande
till Riokonferensen. Både jag och jordbruksministern har nyligen haft över-
läggningar med den malaysiske resursministem, så jag vet ungefär vilken in-
ställning man har. Jag hoppas att vi skall kunna förbättra riktlinjerna utifrån
hur de ligger nu, men det är ett mycket svårt arbete.
Klimatkonventionen är en framförhandlad, färdigförhandlad text utan
några tekniska fyrkantsparenteser. Den uppfattas av parterna som slutför-
handlad. Slutförhandlingen skedde i en grupp bestående av 25 representan-
ter. Man klarade alltså inte av det in pleno, utan man var tvungen att plocka
ut 25 länder som sedan satt och hårdförhandlade i stort sett natt och dag för
att komma fram till det resultat man nu har uppnått. Det är mot den bak-
grunden jag gör bedömningen att konventionen är svår att på nytt öppna för
förändringar utan att det därmed uppstår betydande problem.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Information från
regeringen inför
UNCED (Riokon-
ferensen) m.m.
43
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Information från
regeringen inför
UNCED (Riokon-
ferensen) m.m.
44
Det finns emellertid ett problem, det vill jag säga direkt, nämligen att det
vid detta möte inte fanns någon uppslutning från oljestaternas sida. Då för-
står ni från vilket håll kritiken mot klimatkonventionen kommer.
Sverige har däremot inte haft några som helst problem med sina ambi-
tionsnivåer i detta sammanhang, och därmed kan inte heller vårt renommé
vara skadat på något sätt - jag förstår inte på vilket sätt det skulle vara ska-
dat. Sverige är det land i världen som ligger högst i koldioxidavgift. Ta vilken
jämförelse som helst! Vi var dessutom först tillsammans med Norge. Norge
har en differentiering, med den högsta avgiften på bensin och litet lägre av-
gift på en del annat. I Danmark ligger avgiften på 100 resp. 50 danska kro-
nor. Enligt regeringens förslag kommer avgiften här i Sverige att ligga på 320
resp. 80 kr. I Finland ligger avgiften på 9 svenska kronor, att jämföra med
våra 320. Man skall jämföra på rätt sätt. På nyheterna i dag har man rappor-
terat att EG inte på egen hand orkar fatta ett beslut om koldioxidskatt utan
att man där hänvisar till vad Japan och USA kommer att göra. Sådan är si-
tuationen. Detta är verkligheten.
Vi har alltså anledning - alltför stor anledning, tyvärr - att vara ledande
på detta område. Vi är ganska ensamma ibland, men tillsammans med de
nordiska länderna kan vi uträtta en hel del. Vi kan dock inte uträtta under-
verk.
Anf. 48 TALMANNEN:
Informationsstunden har redan överskridit den rekommenderade halv-
timmen, men jag har tre ytterligare talare anmälda: Berndt Ekholm, Ingela
Mårtensson och Christer Windén. Jag ber dessa talare att så långt möjligt
ställa korta, koncisa frågor.
Anf. 49 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Riokonferensen är självfallet oerhört viktig, dels på grund av
de beslut som kommer att fattas i Rio, även om de ligger ett bra stycke ifrån
vad vi hade hoppats på, dels - och kanske framför allt - därför att vi kan
hoppas på ett framgångsrikt avstamp inför 2000-talet. Jag menar därför att
uppföljningen av konferensen är oerhört betydelsefull. Nu är det tre veckor
kvar till mötet, och Sverige borde alltså ha kommit mycket långt i sin plane-
ring för hur uppföljningen skall gå till internationellt och - framför allt - na-
tionellt, här hemma. Jag har sett och hört väldigt litet om detta uppföljnings-
arbete. Nu nämner miljöministern det med några få ord i sitt anförande. Min
fråga till miljöministern är: Hur ser regeringens uppföljningsprogram ut, li-
tet konkretare?
Anf. 50 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag har inte i min information gett något särskilt stort ut-
rymme åt behandlingen av de institutionella frågorna i Rio. Den svenska
hållningen har varit att vi naturligtvis vill bevara UNEP i dess form och
stärka dess roll. UNEP är det organ i FN-systemet som fungerar över sekto-
rerna, som ett internationellt miljödepartement om man så vill, och som så
att säga ställer sektorerna till ansvar på olika områden. Vi har förordat att
den övergripande hanteringen av miljö och utveckling skall ligga i Ecosoc,
som redan har ansvar för utvecklingsfrågorna, och att Ecosoc skall stärkas
och göras mer effektivt och rationellt. Det är den modell vi vill ha, men vi
har aldrig låst oss, eftersom vi vet att detta är en svår materia att hantera
internationellt. Vi har därför varit öppna för konstruktiva diskussioner med
andra för att försöka hitta en bra lösning.
När det gäller vår egen uppföljning här hemma är det, som jag redan har
sagt, en självklarhet att vi redan har förberett och långt innan konferensen
lämnat förslag till riksdagen om hur vi internationellt skall hantera resursfrå-
gorna i syfte att hjälpa u-länder. Vi kommer naturligtvis, precis som jag sade,
tillbaka med förslag om hur vi skall använda vår egen budgetprocess, myn-
digheterna och uppföljningskonferenser, som är de tre metoder vi kan ut-
nyttja för att se till att uppföljningen sker på ett bra sätt. Vi återkommer till
riksdagen i de frågorna, och jag har därför inte här i dag lagt någon tyngd-
punkt vid den informationen.
Anf. 51 BERNDT EKHOLM (s):
Fru talman! Det är naturligtvis oerhört viktigt med uppföljning här
hemma, och många förväntar sig att regeringen har konkreta besked. Efter-
som jag bör hålla mig kort skall jag bara ställa en detaljfråga: Hur ser miljö-
ministern på det socialdemokratiska förslaget om en nationell samling och
en kommission för uppföljningen av Riomötet?
Anf. 52 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Regeringen har ännu inte tagit ställning till det förslaget.
Riksdagen har inbjudits till att göra det. Därmed har jag svarat på den frå-
gan. Vi är naturligtvis beredda att konstruktivt diskutera samverkan på det
här området för att få bästa möjliga effekt i uppföljningen. Det är självklart.
Anf. 53 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Jag tycker det är bra om Sverige arbetar aktivt när det gäller
militärens påverkan på miljön. Det gäller inte bara i fredstid. Vi kan se t.ex.
vad man nu åstadkommer i Jugoslavien. Man måste verkligen ta upp frågan
om vad militären ställer till med även när det gäller provsprängningar och
förstörelse av vapen. Det finns många frågor i många led.
Finns det möjlighet att påverka Riokonferensen så att det blir litet star-
kare skrivningar? Ytterligare en fråga till sist om gatubarnen i Brasilien.
Många har ifrågasatt om man verkligen skall ha konferensen i Rio. Där
skjutsju barnen på gatorna. Kommer de svenska representanterna att påtala
den rent omänskliga klappjakt på barn som förekommer där?
Anf. 54 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Jag delar naturligtvis helt uppfattningen om de oerhört dras-
tiska, dramatiska och tragiska bilderna ur kriget och konsekvenserna på mil-
jön. Vi har för övrigt tidigare sett detta i ekociden i Vietnam. Det är alltså i
och för sig en gammal debatt. Men nu har vi fått ytterligare illustrationer
genom alla bilder på minor på stränderna i Kuwait och från Jugoslavien i
dagarna. Det är oerhört viktigt att få ökad möjlighet att ålägga militären ett
ansvar också efteråt.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Information från
regeringen inför
UNCED (Riokon-
ferensen) m.m.
|
Prot. 1991/92:112 14 maj 1992 |
När det gäller gatubarnen svarade jag på en interpellation för några dagar |
svenska ambassaden i Brasilien. Det handlar inte bara om ord. Den svenska
|
Invandrar- och |
ambassaden har varit ute på delstatsnivå hos polisen, deltagit i konferenser, Alf Svensson och jag kommer inom kort att ha kontakt med presidenten Anf. 55 CHRISTER WINDÉN (nyd): Fru talman! Jag delar miljöministerns uppfattning att det är nödvändigt Enligt Ny demokrati är dock ett av de svåraste hindren befolkningsexplo- Anf. 56 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c): Fru talman! Befolkningsfrågorna tillhör de viktigare inom ramen för ut- Riokonferensen har dock valt att behandla dessa frågor med ganska lätt Frågorna kommer dock att nämnas, men det finns också ett återhållande Överläggningen var härmed avslutad. 6 § (forts, från 4 §) Invandrar- och flyktingpolitiken (forts. SfUlO) Anf. 57 PETER KLING (nyd) replik: Fru talman! Sten Andersson i Malmö påstod här att det inte finns några |
|
46 |
Kungsgatan om vad de tyckte och tänkte om flyktingproblematiken. Men |
det finns ett sådant parti, Sten Andersson; det är just det vi i Ny demokrati
framför.
Sedan vill jag be Sten Andersson om ursäkt för att vi har missat hans mo-
tion Sf604.
Jag yrkar därför, fru talman, en ändring av mitt tidigare yrkande, att riks-
dagen vid mom. 3 bifaller samtliga motioner, även Sten Anderssons motion,
förutom Sf622, yrkande 2. Jag yrkar alltså också bifall till Sten Anderssons
motion SF604.
Jag hoppas att Sten Andersson röstar på sin egen motion, men det kanske
han inte får göra på grund av partipiskan. Vi får väl se när vi kommer till
omröstning.
Anf. 58 STEN ANDERSSON i Malmö (m) replik:
Fru talman! Jag noterar stödet för min motion från Ny demokrati. Jag sade
tidigare att jag inte kommer att rösta för den själv. Jag ingår i ett parti där
man kommer fram till en gemensam uppfattning. Man kan driva en fråga,
men man kan inte agera helt självständigt. Det går inte hos oss, möjligen går
det i Ny demokrati.
Det hade kanske, Peter Kling, varit litet mer klädsamt om man hade läst
motionen tidigare. Det har man tydligen inte gjort. Det står klart och tydligt
här att den är avstyrkt av Ny demokrati. Efter mitt tydligen briljanta anför-
ande i kammaren har partiet ändrat uppfattning.
Anf. 59 PETER KLING (nyd) replik:
Fru talman! Efter Sten Anderssons briljanta tal i kammaren ber jag än en
gång om ursäkt för att vi missat motionen här. Jag har faktiskt läst igenom
den nu. Den är mycket bra, helt i linje med Ny demokratis åsikter.
Anf. 60 RUNE BACKLUND (c) replik:
Fru talman! Sten Andersson i Malmö hade synpunkter på det jag sagt om
flyktingmottagandet i storstäderna.
Det är faktiskt så, Sten Andersson, att ordningen för flyktingmottagan-
det - den s.k. hela Sverige-strategin - tillkom för att just avlasta storstadsom-
rådena från ett stort flyktingmottagande. I dessa kommuner ansåg man att
man i förhållande till folkmängden fick en för stor andel av det totala antalet
asylsökande. Vi valde då en modell med kommunavtal som innebär att i stort
sett alla landets kommuner deltar i flyktingmottagandet.
De avtal som är skrivna med kommunerna i Stockholmsområdet, Malmö
och Göteborg visar att man i förhållande till befolkningen i dessa områden
tar emot flyktingar, medan andra kommuner, framför allt i Mellansverige,
har avtal om höga mottagningssiffror i förhållande till sin befolkning.
Talet om att Malmö skulle vara hårdare belastat än andra kommuner
tycker jag inte är riktigt sant.
Sedan säger Sten Andersson att det sker en omflyttning, dvs. att männi-
skor flyttar till Malmö kommun från andra kommuner.
Det är ju så att man när man kommer till Sverige får plats anvisad i en
kommun, men när man fått uppehållstillstånd har man liksom andra svenska
medborgare rätt att flytta och bosätta sig var man vill i det svenska riket.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
47
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
48
Jag kan inte tänka mig att Sten Andersson, som företrädare för Moderata
samlingspartiet, vill inskränka individens rättigheter på den här punkten.
Jag tycker att det är märkligt att vi i denna kammare om och om igen får
höra att mannen på gatan eller människorna utanför det här huset skulle ha
en väldigt avvikande uppfattning om flyktingpolitiken. Enligt de attitydun-
dersökningar som med jämna mellanrum presenteras i svenska tidningar har
den flyktingpolitik som förs stöd av en majoritet av svenska folket. Om man
lägger ihop dem som tycker det är bra som det är i dag och dem som vill gå
längre, dvs. ha en mer generös flyktingpolitik, finner man att denna grupp
är i klar majoritet.
Då skall vi inte fortsätta att utmåla svenska folket som mer främlingsfient-
ligt och flyktingfientligt än det är genom att upprepa sådana påståenden. Det
är alltså inte sant om man ser på de attityds- och opinionsundersökningar
som har genomförts under senare år.
Anf. 61 STEN ANDERSSON i Malmö (m) replik:
Fru talman! Jag talar om storstäderna och de asylbeviljade. Jag vet om att
det finns kommunavtal, genom vilka man i många kommuner - förvisso inte
i Sjöbo, som var centerstyrt - tar emot 40, 50 eller 60 per år. Men, Rune
Backlund, man vet mycket väl att vid årets slut är de flesta borta. Var kom-
mer annars de ifrån, som i dag finns i tredubbla antalet i Stockholm, Göte-
borg och Malmö och som har orsakat att dessa kommuner kritiserar det nu-
varande systemet?
Sedan några ord om allmogens uppfattning om asylpolitiken. Även om jag
kanske talar dålig svenska, eftersom jag är skåning, så kan jag läsa svenska,
men jag har inte sett någon undersökning där majoriteten säger att man ac-
cepterar den nuvarande asylpolitiken. Det skulle vara trevligt att få ett kor-
rekt referat från en sådan källa. Jag har sett många andra undersökningar
som visar totala motsatsen. Nu har Rune Backlund chansen att tala om vad
han refererar och varifrån han hämtar sin uppfattning i denna fråga.
Anf. 62 RUNE BACKLUND (c) replik:
Fru talman! Jag kan hänvisa till den senaste Temoundersökningen i Temo
pejling som genomfördes i mars månad och publicerades i ett antal dagstid-
ningar. Den undersökningen gav det resultat jag nämnde. Det är bara att gå
tillbaka i tidningsläggen och titta på den undersökningen eller kontakta
Temo. Sten Andersson kan säkert få del av den undersökningen och se hur
frågorna ställdes.
När det gäller omflyttningen tycker jag fortfarande att det är litet märk-
ligt. I Sten Anderssons resonemang kan jag bara tolka in att han vill införa
ett flyttförbud för den som fått uppehållstillstånd. Den personen skulle där-
med vara hänvisad att bo i den kommunen där plats blivit anvisad för all tid
och evighet. Detta måste vara alternativet om man säger att omflyttningen
är ett så stort problem.
Men i så fall måste vi väl införa detta förbud för fler svenskar. Det måste
då även gälla t. ex. norrlänningar, som inte får flytta till storstadskommu-
nerna, eller smålänningar som inte får flytta till Göteborg eller liknande.
När man kommer med påståenden om att detta är ett problem måste man
vara medveten om vad man säger. Det innebär i så fall en kraftig inskränk-
ning i de fri- och rättigheter som gäller i vårt land.
Anf. 63 STEN ANDERSSON i Malmö (m) replik:
Fru talman! I fråga om undersökningar kan man säga att undantaget be-
kräftar regeln. Jag känner inte till den undersökning som Rune Backlund
refererar, men jag har läst massvis med andra där man kommit fram till en
helt annan uppfattning. Det skulle förvåna mig om den uppgift Rune Back-
lund här refererar till har förankring i verkligheten.
Så detta om flyttförbud. Jag tycker att man, om man kommer till Sverige
därför att man av olika skäl är förföljd, och får asyl därför att man är politisk
flykting och får chansen att bosätta sig i en mindre kommun ute på landsbyg-
den, trots allt kunde bo kvar där en tid. Vi kan väl ändå ställa några krav på
dem som kommer hit, som vi har givit plats åt i Sverige och som får agera
här.
Jag vill inte alls ha något flyttförbud, men vi vet i dag hur situationen kon-
kret är. Vi har haft debatten om centern i Sjöbo. Jag vet från många andra
kommuner att ledande kommunalfolk har stått och sagt: Vi, till skillnad från
Sven-Olle Olsson i Sjöbo, tar vårt ansvar. Men - och det är dokumenterat -
de visste om att efter ett halvt år fanns det stora flertalet mottagna inte längre
kvar i kommunen. De fanns i storstäderna. Det är detta som jag menar inte
är solidariskt.
Anf. 64 CLAUS ZAAR (nyd):
Fru talman! Sverige bedriver sedan länge en inhuman och kaosartad flyk-
tingpolitik. Det är många som är eniga om den saken. Den politiken är inte
förankrad hos majoriteten av medborgarna. Det bekräftar flera undersök-
ningar. Bl.a. publiceras i dag en undersökning i en tidning. Där framgår att
75 % av ungdomarna vill minska invandringen kraftigt. Detta gäller kommu-
ner i Skåne.
Folk vet verkligen vad det handlar om. Men många bland oss folkvalda
lyssnar inte på åsikterna hos folket, som Sten Andersson i Malmö tidigare
sade.
Sverige är internationellt välkänt för sitt generösa flyktingmottagande vid
gränsen. Vi utnyttjas också av vissa personer och organisationer såväl utom-
lands som i Sverige. Jag tänker bara ge ett exempel. En representant för ett
konsulat sade i en TV-intervju i december: AJla som har problem i landet är
välkomna till Sverige. Där finns resurser att hjälpa er.
I den akuta kris som Sveriges finanser nu befinner sig i skall detta belysas
i debatten. En organiserad invandring av kosovoalbaner från Jugoslavien på-
går. Bussar med i huvudsak ekonomiska flyktingar kommer via våra hamnar
i Skåne. Flyktingarna har enkel biljett, som de har betalt upp till 300 D-mark
för. För att få denna biljett får de sälja allt de har och i vissa fall gå ifrån sina
hem. Jag har själv varit med vid flyktingmottagandet och sett hur det går till.
Jag har varit inne i järnvägsvagnarna när vår passpolis letar efter flyktingar
som gömmer sig, för att komma in i landet. Jag har också hört passpolisen
säga att man blir lurade av flyktingar, ekonomiska flyktingar, och att man
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 112
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
50
upplever sin arbetssituation som kaotisk. Det är ett ansvar vi har här i riksda-
gen, att diskutera detta och lyfta fram frågorna.
I bl.a. "tyskland har det varit en omfattande debatt under mars. Det var i
början av mars som debatten om flyktingfrågorna satte i gång. Det har nu
lett till att Tyskland har infört visumtvång för jugoslaver. Vad hände då? Jag
förväntade mig att flyktingströmmen till Trelleborg skulle förändras och
överflyttas dit där det fanns möjligheter att komma igenom. Det betydde att
den flyttades över till Ystad.
Jag hade väntat mig att en aktiv invandrarminister skulle ha följt efter öv-
riga länder i Europa. Här ligger vi hittills efter. Eller finns det något drag hos
invandrarministern?
För att visa på förhållandena för de människor som flyr vill jag rapportera
någonting från verkligheten. Jag vill referera en intervju som är realistisk,
ett samtal med en flykting.
-Jag vill inte uppge mitt namn. Jag kommer från Kumanovo, som ligger
strax norr om Skopje.
- Varför flyr du ditt land?
-Vi romanizigenare har inga sociala rättigheter i Makedonien. Vi är ett
andra klassens folk. Däremot skall vi göra militärtjänsten, den är obligato-
risk för alla mellan 16 och 60 år. Sedan vill de placera ut oss på gränserna
till Serbien, Bulgarien och Grekland. Jag vill inte delta i detta. Jag vill inte
heller att mina barn skall göra det.
- Men det är ju inget krig i de trakterna.
-Nej, men förhållandena är väldigt spända i Makedonien. Där finns tre
olika folkslag, som inte kan enas. Innan fanns det ett parti, i dag finns det
fyra. Alla drar åt var sitt håll. Så ett krig kan utbryta när som helst.
- Varför valde du Sverige?
- Jag har hört att Sverige tog emot asylsökande.
- Vem har upplyst dig om att vi tar emot flyktingar?
- Det har jag hört på stan av bekanta. Ingen speciell.
- Så du menar att alla pratar om detta?
-Ja, jag har hört det av vänner.
- Hur bodde du i Makedonien?
-Jag bodde i lägenhet.
- Har du sagt upp den och lämnat den?
- Nej, jag sade inte upp den eftersom vi skulle fly, utan vi lämnade den på
natten.
- Vad arbetade du med?
- Jag arbetade med trädgårdar och rabatter. Eftersom kriget i Serbien skurit
av min livsnäring, kan jag inte längre försörja mig och min familj. Jag arbe-
tade mest i Serbien. Jag arbetade svart.
- Har du någon släkt kvar i Makedonien? Har du någon släkt här?
-Nej, jag har ingen släkt kvar. Mina föräldrar är döda. Jag har inga släk-
tingar här.
- Hur skall du klara dig här? Vilka är dina förväntningar?
- Jag hoppas att få ett arbete i framtiden och att mina barn skall få skolutbild-
ning.
- Hur kom du hit?
- Från Makedonien åkte vi i en skåpbil till Serbien. Sedan åkte vi tåg till
Sverige, jag betalade 20 000 dinarer. Pengarna har jag lånat av vänner
hemma. Summan motsvarar två månadslöner.
-Men om du lånar pengar, måste du ju betala tillbaka dem. Hur skall du
kunna göra det?
- Lånet fick jag som en gåva.
Detta var ett exempel på en intervju. Där ser man hur en enskild person
tänker när han skall komma hit.
Jag har följt upp detta ytterligare och sett på vilka bussbolag våra flyk-
tingar åker med. Det finns ett bussbolag i Skopje som heter Proletär. Detta
företag raggar upp resenärer till Sverige. Det är fråga om ren ekonomisk
vinning. Ingenting annat än enkel biljett gäller. Dessutom finns Schweizre-
gistrerade bussar som kontinuerligt trafikerar denna rutt. De har uteslu-
tande asylsökande med sig. Jag har också upptäckt att det finns flitiga små-
länningar som har bussar som har satts in i denna trafik. Jag har sett kopp-
lingar till hotell och fastigheter. Det är på tiden att vi tar itu med detta på
allvar.
Fru talman! I går morse ankom till Ystad tre jugoslaviska bussar med sam-
manlagt 197 passagerare. På kvällen kom en buss från Makedonien med 58
personer. Bussen ägs av ett företag där nere. Det kom en buss med 36 perso-
ner. Bussen ägs av ett företag i Småland. Samtliga som kom till Ystad var
jugoslaviska medborgare.
Låt oss nu agera, bästa invandrarminister! Låt oss följa Europa och in-
vandrarverkets chefs råd - inför visum för de jugoslaviska flyktingarna.
Anf. 65 BERT KARLSSON (nyd):
Fru talman! Det mesta har faktiskt sagts här. De beskrivningar man har
hört här, att det är rena turistverksamheten från Jugoslavien, är tyvärr
sanna. Det kommer snart 10 000 per månad. 90 % av dessa är ekonomiska
flyktingar. Det är fruktansvärt inhumant, som vi beter oss i dag. Dessa stack-
ars människor säljer hus och hem och tror naturligtvis att de skall få stanna.
Vi gjorde likadant mot en annan grupp för några år sedan. Det var turk-
bulgarerna. De trodde också att de skulle få stanna i landet. De fick stanna
ungefär två och ett halvt år. Deras barn lärde sig svenska. Sedan skickade vi
ut dem.
Det kostade oss oerhört mycket pengar. Det kostade också på ganska hårt
i familjeförhållanden. De fick bo på flyktingförläggningar här i Sverige. Jag
tror inte att någon i denna kammare skulle kunna bo en enda dag på en flyk-
tingförläggning, som de ser ut just nu. Det värsta exempel jag har sett var
ett rum där 25 personer bodde. Det var visserligen ett ganska stort rum, men
det saknade vatten och i stort sett värme. Det fanns filtar.
Det hade varit bättre om vi skötte om dem som behöver hjälp, de 10 %
det rör sig qm, och såg till att de fick en dräglig tillvaro i Sverige. Men inte
ens det klarar vi av med dessa förutsättningar.
Det hyckleri vi håller på med, som Folkpartiet företräder, kommer att
kosta oss 4-5 'miljarder extra i år. Jag skulle vilja ha svar på en fråga: Var
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
51
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
får man dessa 4-5 miljarder ifrån? Man kan röra upp himmel och jord för
delpensionen, som kanske kostade uppemot 500 miljoner. Då var det kris i
regeringen, och man pratade om nyval. Jag kan inte förstå annat än att det
måste bli nyval, efter dessa diskussioner om var man skall ta 4-5 miljarder
kronor, helt i onödan.
Jag har också konstaterat att alla som inte tycker som Folkpartiet är rasis-
ter. Jag kan konstatera att Christina Rogestam nu tydligen har samma åsikt
som Ny demokrati när det gäller flyktingpolitiken. Jag tycker att det är för-
ståndigt av Rogestam att ha denna inställning. Hon har insett att detta inte
går. Jag såg i dag i Expressen att det skrivs om tältläger. Detta kommer na-
turligtvis att fortsätta. Det kanske inte handlar om 10 000 nästa månad. Det
kanske handlar om 15 000, eller 20 000.
Jag förstår inte varför vi inte också släpper in alla medborgare från gamla
Sovjetunionen. De har nämligen exakt samma förutsättningar att få komma
hit. Det är krig i vissa delar av landet även där.
Jag tror inte att någon i vårt parti eller någon svensk över huvud taget har
någonting emot att hjälpa folk som behöver hjälp. Men då skall vi också
ställa upp. Vad gör vi med våra flyktingar när de kommer hit? De får fortfa-
rande inte arbeta. Om det vore möjligt för dem att arbeta, skulle de kunna
spara pengar. De skulle kunna få städa våra anläggningar t.ex. Det kostar
nämligen i dag 150 miljoner att städa en anläggning.
På sistone har framförts berättigad kritik mot slarvet med pengarna från
invandrarverket. Just nu pågår en intern revision, som är föranledd av min
bok. Jag påstår där att invandrarverket slarvade bort 66 milj.kr. Varenda
siffra i min bok var riktig. Man har inte ställt några som helst krav på den
tjänsteman som slarvade bort pengarna. Man har bara undersökt de åtta an-
läggningar som jag angav i min bok, ingenting annat. Ingen slutledning över
huvud taget har gjorts.
Om man ser på hur många anläggningar som finns här i landet, handlar
slarvet förmodligen om 300-500 milj.kr. Jag kan försäkra er att om en bank-
direktör skulle bete sig på detta sätt, skulle han få sitta inom lås och bom.
Men invandrarverket skyddas hela tiden, och man pratar ofta om sekretess.
Jag träffade förut en företrädare för styrelsen. Med den inställning som
herr Backlund har, förstår jag att vi aldrig någonsin kommer åt detta slarv.
Det skulle ju innebära en kritik mot styrelsen.
Jag tror att man nu kommer att göra en revision som är värd namnet. I
den senaste revisionsberättelsen som jag har, som gäller åtta anläggningar
inom invandrarverket - den är ganska lång - har man inte ens reda på hur
betalningarna sker, om momsen ingår eller inte. Det är ju en viss skillnad i
kostnad, som ni vet, med den höga moms vi har.
Man kan också undra om Finland, Norge m.fl. länder är oansvariga, efter-
som de har en annan flyktingpolitik. Vi var inne på frågan om hemspråk.
Det diskuteras i och för sig, men det är ganska intressant att veta att förra
året fick 2 200 danskar och 1 300 norrmän hemspråksundervisning. Man
undrar hur många svenskar som fick motsvarande undervisning i Norge och
Danmark.
Det finns naturligtvis mycket mera som man skulle kunna ta upp i den här
52
diskussionen, men jag kan sluta här. Gör vi inte något, får vi rasism i det här
landet. Det är jag helt säker på.
(Applåder)
Anf. 66 RUNE BACKLUND (c) replik:
Fru talman! Jag hade egentligen inte tänkt att begära replik på Bert Karls-
sons anförande. Men jag tycker att det är litet osmakligt när man använder
riksdagens talarstol till att angripa en enskild tjänsteman på statens invand-
rarverk för att denne skulle ha slarvat bort 60 milj.kr. utan att vederbörande
har någon chans att här i kammaren bemöta dessa påståenden. Jag tycker
inte att man skall kasta ut sådana påståenden från den här talarstolen. Så-
dant skall hanteras utanför den här kammaren, där de som är anklagade har
möjlighet att bemöta påståendena.
Anf. 67 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Fru talman! Jag kan inte påminna mig att jag nämnde något namn. Jag
sade att det gällde en tjänsteman.
Det är fantastiskt att man inte skall få kritisera det här. Hade det varit en
bankdirektör som hade slarvat bort 66 miljoner, tror jag inte att någon hade
haft något emot att vi hade an gett namnet här i riksdagen. Men om man är
tjänsteman inom den statliga förvaltningen kan man i princip bete sig precis
hur som helst. När styrelsen är politiskt tillsatt är det tydligen helt legalt att
göra på det här sättet.
Anf. 68 RUNE BACKLUND (c) replik:
Fru talman! För den som har följt det här ärendet en tid och sett de utta-
landen som har gjorts av Bert Karlsson går det naturligtvis inte att ta miste
på vilken tjänsteman som avses. Denne är också omnämnd i den bok som
Bert Karlsson refererade till.
Det pågår självfallet en fortlöpande revision inom statens invandrarverk
liksom inom all annan statlig verksamhet. Skulle det framkomma att det va-
rit ett sådant svinn av pengar som Bert Karlsson hänvisar till föranleder det
naturligtvis åtgärder från invandrarverkets styrelse, riksrevionsverket och
regeringen. Det utgår jag ifrån, och Bert Karlsson vet att det är på det sättet.
Anf. 69 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Fru talman! Jag hoppas att jag kan ta det som ett löfte. Herr Backlund
sitter faktiskt i styrelsen, och jag förstår att det känns när man får sådan här
förödande kritik. Det är faktiskt bara att läsa innantill i den revision som har
gjorts. Men jag förstår att det är litet svårt att läsa den, eftersom den är skri-
ven på ett sådant sätt att ingen skall förstå. Man kan läsa om beläggning på
25 %, 600 kr. per dygn, böter på 3-4 milj.kr., att man har hyrt hotell trots
att man har haft låg beläggning på olika flyktingslussar osv. Jag förstår att
det här inte är någon munter läsning. Jag förstår också varför revisionen är
gjord på det här sättet så att man inte skall kunna se hur många kronor och
ören som har slarvats bort.
Talmannen anmälde att Rune Backlund anhållit att till protokollet få an-
tecknat att^han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
54
Anf. 70 JOHN BOUVIN (nyd):
Fru talman! Riksdagsledamöter! Jag har nu suttit här i två tre timmar och
lyssnat på en fantastisk debatt. Jag vet inte riktigt var jag skall börja.
Jag tycker att Rune Backlund visar en otrolig naiv tilltro till svensk mass-
media. Det är helt fantastiskt. Men det är ju så svensk massmedia fungerar
i dag. Den är så fenomenal att man kan rycka ut precis det som passar ens
syfte, och sedan använder man detta som faktauppgifter. Det är rent ut sagt
bedrövligt. Jag vill med bestämdhet påstå att jag har mycket stor erfarenhet
av detta, av den behandling jag själv har fått. Jag har t.o.m. bevis för allt det
här, men det är ingen som är intresserad av sanningen. Jag skulle kunna stå
här hela dagen och berätta om allt detta, men vad hjälper det.
Maj-Lis Lööw var inne på att det fanns en enighet i kammaren innan. Ja,
före valet fanns i princip en stor enighet. Jag kan inte låta bli att reflektera
över detta. Ny demokrati kom ju in här och ryckte upp er ur er törnrosa-
sömn. Vi stoppar in en verklighet här, och genast blir det liv i luckan.
Bert Karlsson nämnde att om man inte tycker och tänker som en folkpar-
tist är man en rasist. Folkpartiet har nog egentligen stavat fel på sitt parti-
namn. Jag vill påstå att de är folkrasister. Såvitt jag förstod av Folkpartiet
här i kammaren skulle folkpartisterna vara de enda som är ärliga och står för
vad de gör medan vi andra är oärliga. Jag kunde tolka detta som att vi inte
säger och agerar utifrån vad folket tycker och tänker.
Om man är intresserad av att få reda på vad folket tycker och tänker är det
mycket lätt att få reda på det. Det är bara att gå ut med en folkomröstning så
är den saken klar. Men det vågar man inte. Då måste man ju vakna upp och
inse att man har gått och drömt länge och väl. Det här är fantastiskt.
Så till betydelsen av ordet rasism. När jag har suttit och pratat med leda-
möter här har jag fått höra de mest skrämmande uttryck. Det beror på vilket
tillstånd man är i. Ordets rätta betydelse enligt ordböcker anses inte gälla.
Det gäller hur man sätter det i sitt sammanhang.
Jag lade in en motion på ett tidigt stadium om att begränsa invandringen
ett år till ett minimum. Det är klart att det kanske var litet för saftigt. I motio-
nen säger jag bl.a. att den s.k. rasismen sprider sig i vårt land, liksom i hela
Europa. Är det så svårt att förstå varför? Fortsätter vi med den nuvarande
politiken kommer även de som inte vill förstå att vakna. Nu är det i och för
sig inte så många som sitter här. Jag frågade vidare varför man inte skall ta
tag i problemen och lyfta fram dem i ljuset. Då kommer alla s.k. förståsigpå-
are, experter m.fl. att skrika: Rasism, rasism. Det var precis vad som hände.
Jag vill påstå att det inte finns någon direkt rasism. Det finns ett fåtal män-
niskor i det här landet som är äkta rasister. Och sedan finns en skapad s.k.
rasism. Vilka är det som ligger bakom detta? Jag tar bl.a. upp detta i en mo-
tion: Våra politiska ledare har också under lång, lång tid provocerat befolk-
ningen genom att stämpla alla som ifrågasatt flyktingpolitiken som rasister,
extremister och mörkermän. Det är klart att då blir det ju så här.
I Sverige är det märkbart att vi inte vågar ta egna kliv. Vi måste se hur
storebror någonannanstans gör. Det gäller t.ex. för neutralitetspolitiken.
Detsamma gäller visumtvånget. Nu kanske det börjar hända saker, eftersom
de stora pojkarna ute i Europa har börjat inse allvaret. Då kanske Sverige
vågar ta ett eget ansvar.
Flyktingpolitiken och flyktingmottagningen är ett växande och ytterst dyr-
bart problem. Regering och riksdag har inte vågat hantera frågorna. Man
har inte velat upplysa folket om det faktiska läget, och man har inte kunnat
fatta rationella beslut som kan omsättas i handling av invandrarverk och po-
lismyndigheter. Budgetöverskridande i magnifik miljardklass är på väg. Men
vad har det för betydelse med några miljarder hit eller dit. Vi betalar ju ränta
på våra utlandslån som vi har skapat under en fyrtioårsperiod. Staplar vi
dessa tusenlappar på varandra får vi en stapel som är 8,4 kilometer hög. Vad
spelar det då för roll med några miljarder hit eller dit? Det har ju ingen bety-
delse.
Sverige behöver helt enkelt en konkret och realistisk flyktingpolitik. Ny
demokrati ställer gärna upp på diskussioner, förhandlingar, informations-
kampanjer och annat som behövs för att få en ändring till stånd. De fyllda
lägren och de långa köerna visar att regeringen inte har grepp över situatio-
nen. Det är bara att titta på situationen i dag, så ser vi den.
Min taletid är ute, så jag får väl återgå till bänken.
(Applåder)
Anf. 71 TALMANNEN:
Jag vill erinra om riksdagsordningens stadgande om att ledamot inte bör
använda förolämpande uttryck.
Anf. 72 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Fru talman! Jag ber först om ursäkt för att jag inte kunde vara närvarande
under de första inledande minuterna av den här diskussionen. Det berodde
på att vi hade en överläggning i regeringen om just problemen vad avser Ju-
goslavien. Jag skall här något redovisa den aktuella situationen.
Över en miljon människor i det forna Jugoslavien har lämnat sina hem.
Ungefär en miljon är på flykt inom det forna Jugoslavien, och ett par hund-
ratusen har lämnat landet och gett sig ut på flykt runt om i Europa. Europa
har inte upplevt något liknande sedan det andra världskriget.
Till Sverige har det sedan förra sommaren kommit ungefär 25 000 perso-
ner ifrån det forna Jugoslavien. Sedan årskiftet har det kommit ungefär
15 000. Genomsnittet på senare tid är ungefär 1 000 personer i veckan. Det
varierar mellan 800 och 1 300. Det betyder ca 4 000 personer i månaden, inte
10 000 som uppgavs här tidigare.
Bakgrunden till den här situationen behöver man egentligen inte orda sär-
skilt mycket om. Det forna Jugoslavien upplever inre oroligheter och kon-
flikter mellan befolkningsgrupper. I vissa delar har det utbrutit regelrätt
krig.
De flesta som kommer hit är kosovoalbaner. De utgör mellan 80 och 85 %.
Konflikten i Kosovo har samma bakgrund som de andra konflikterna inom
det forna Jugoslavien, nämligen befolkningsgrupper som inte kan komma
sams. I vissa delar bedrivs en ren fördrivningspolitik. Den här situationen är
inte ny i Kosovo. Den började uppstå 1989 när det relativa självstyret som
Kosovo hade avskaffades. Man började vräka folk från deras bostäder. Sko-
lor stängdes så att barnen inte kunde gå i skolan. Människor blev uppsagda
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
55
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
56
från sina arbeten. Detta är i vissa delar led i en systematisk fördrivningspoli-
tik.
Det är sant att det inte har kommit till regelrätta krigshandlingar i Kosovo,
ännu. Man gör bedömningen att det alltmer ökade och tydliga kravet på
självständighet också för Kosovo kan bidra till att pressa fram rena krigs-
handlingar. En del kommer hit för att de är krigsvägrare. De vill undvika att
inkallas i den serbiska armén.
Invandrarverket och utlänningsnämnden har bestämt sig för att inte fatta
några beslut beträffande de personer som kommer hit. Det finns dock un-
dantag. Människor som har begått brott kan få återvända till det forna Jugo-
slavien. När det gäller Slovenien och Makedonien fattas beslut, och man
verkställer också de avslag på ansökningar om uppehållstillstånd som männi-
skor från Slovenien och Makedonien har fått.
Verkställandet sker också ibland i stora grupper för att tydliggöra att vi
inte betraktrar Slovenien och framför allt Makedonien som ett område var-
ifrån man som politisk flykting självfallet skall få politisk asyl i Sverige.
Den långa historia som Claus Zaar presenterade för kammaren har alltså
inte någon som helst relevans i de sammanhang vi diskuterar Jugoslavien,
eftersom den uppenbarligen handlade om personer som kommer just från
Makedonien.
På förläggningarna finns för närvarande mellan 37 000 och 38 000 perso-
ner, varav merparten kommer från det forna Jugoslavien. Invandrarverkets
egen bedömning är att man inom den ordinarie verksamheten klarar situa-
tionen för ett mottagande upp till 50 000 personer. Hittills har invandrarver-
ket hanterat situationen mycket bra. Man har dragit lärdom av erfarenheter
från liknande situationer tidigare.
Det har nu uppförts tält på en ort i Skåne, som fungerar som en sluss i
avvaktan på att människorna skall transporteras längre norrut, eftersom
slussarna i Skåne är fullbelagda. Vistelsetiden i tältförläggning rör sig om
någon dag eller ett par dagar i avvaktan på att permanenta förhållanden kan
ordnas.
I Europa hanterar man frågan på liknande sätt som i Sverige. Man väntar
med att fatta beslut, vilket egentligen innebär en de facto-rätt att vistas i
resp, land i Europa i avvaktan på slutligt beslut. Bakgrunden är naturligtvis
den osäkra situationen i Jugoslavien.
Under den senaste tiden har Tyskland diskuterats mycket. Det har icke
införts något visumtvång i Tyskland. Det finns ett visumtvång visavi Bos-
nien, men det har sitt ursprung i att Tyskland vid erkännandet av Bosnien
inte införde någon visumfrihet. I övrigt finns det inget visumtvång gentemot
det forna Jugoslavien. Men man har skärpt gränskontrollen och tillåter bara
s.k. bona fide-resenärer att komma in i landet.
Enligt de informationer som vi har fått är det inte heller i Ungern aktuellt
att diskutera ett visumtvång.
Samtidigt skall det upplysas att visumtvång inte förhindrar flyktingar att
närma sig en gräns och begära politisk asyl, om de har kommit in i ett land.
Enligt Genévekonventionen har man då rätt att få sin ansökan om asyl prö-
vad.
Självfallet följer regeringen noggrant vad som händer. Det är viktigt att
länderna i Europa har en samsyn och ett gemensamt uppträdande, så att vi
tillsammans kan tillmötesgå den vädjan som flyktingkommissarien bl.a. ut-
tryckte vid ett besök i Sverige i går, en vädjan om att Europas länder inte
skall stänga sina gränser.
Vi tar nu kontakt på hög nivå med andra berörda länder, i första hand
med Tyskland, Ungern och även med andra länder för att få till stånd ett
gemensamt uppträdande, så att skyddsbehovet för de människor som söker
sig undan krigshandlingar och annan förföljelse kan uppfyllas.
Dessutom befinner sig en miljon människor på flykt inom det forna Jugo-
slavien. De rör sig inte särskilt långt, men i takt med att de flyttar från sina
hem bränns hemmen eller ockuperas av en annan befolkningsgrupp.
Vi har kunnat notera att det råder brist på mat i vissa områden. Dessutom
är det naturligtvis nödvändigt att få någon form av tak över huvudet, när
man har flytt från sitt hem.
Som vanligt kan man göra den bedömningen att de flesta säkert vill åter-
vända hem när läget blir lugnt. Då skall man möjliggöra att de inte behöver
flytta så långt. Det är önskvärt att de kan stanna i de lugna delarna av Jugo-
slavien.
UNHCR har ett projekt som innebär att man förser människor med mat
och tak över huvudet. Det har utgått en vädjan från generalsekreteraren och
flyktingkommissarien om stöd för detta projekt. Sverige har tidigare lämnat
sitt stöd, och vi kommer att möta den vädjan som finns om ytterligare stöd
för att möjliggöra för människor att stanna kvar i sina hemländer.
Herr talman! Det uttalande som gjordes gentemot invandrarverkets chef
Christina Rogestam anser jag vara oförskämt. Man påstod att hon har
samma uppfattning som Ny demokrati. Jag har haft överläggningar med in-
vandrarverkets chef, och det finns ingen som helst skillnad i uppfattning mel-
lan invandrarverket och regeringen om behovet av åtgärder.
Anf. 73 CLAUS ZAAR (nyd) replik:
Herr talman! Jag har tagit reda på hur det är i Slovenien. Där är inte för-
hållandena krigsliknande. För några månader sedan var jag själv där nere,
och jag håller dagliga kontakter med Slovenien. Men här har man sagt att
man inte tar emot fler än 6 000 flyktingar. Det har alltså gjorts en begräns-
ning, trots att det rör sig om sådana mängder. Man bör väl försöka att se till
att de jugoslaviska flyktingarna stannar i dessa områden, eller hur, invand-
rarministern?
Anf. 74 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag vet inte om Claus Zaar lyssnade på vad jag sade. Jag
redovisade att Sverige redan tidigare har bidragit till UNHCR:s - alltså FN:s
flyktingkommissions - projekt, som innebär att man förser de interna flyk-
tingarna i det forna Jugoslavien med mat och i största möjliga utsträckning
också med tak över huvudet.
Det är regeringens avsikt att gå in och ytterligare stödja detta projekt, som
för övrigt fick ett stöd på 30 miljoner US-dollar i förra veckan från EG. Syf-
tet med projektet är naturligtvis att möjliggöra för människor att stanna i
närområdet, att de inte skall behöva ge sig ut på längre flykt i Europa och
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
57
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
58
att de skall kunna återvända till sina ursprungliga hem, när det förhopp-
ningsvis har lugnat ner sig i området.
Anf. 75 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Birgit Friggebo sade att vi skall försöka att hjälpa folkgrup-
per när det finns risk för att de inte kan samsas. I stor sett i hela världen finns
det ju risk för att folkgrupper inte kan samsas. Inom OSS, t.ex., där det är
stora problem, finns det uppenbara risker för krig. Skall vi i så fall ta emot
flyktingar också därifrån? I så fall får vi stora problem. Jag vill fråga Birgit
Friggebo: Om det finns risk för att folkgrupper inte kan samsas, skall vi då
ta hand om flyktingar ur sådana folkgrupper?
Jag har ytterligare en fråga. Det pågår inte något krig i Kosovo. Som jag
nyss nämnde är situationen där sådan att det finns risk för att man inte kan
samsas. Men vi kan ju inte ta emot alla så fort den här risken finns. Resulta-
tet blir att vi får en kraftigt ökad invandring. Jag vill fråga Birgit Friggebo:
Varifrån skall vi ta de kraftigt ökade anslagen som behövs i samband med
dessa problem? Skall vi höja skatterna, eller skall vi låna pengar utomlands
för att klara av de problem som uppstår?
Anf. 76 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Vi har en situation i Jugoslavien som har lett till att 25 000
människor nu har kommit till Sverige. Totalt i världen finns det ungefär 17
miljoner flyktingar. De flesta befinner sig i Asien, i Afrika och i Amerika.
Europa är den kontinent som har tagit emot det minsta antalet flyktingar.
Ny demokrati vill inte diskutera denna konkreta situation på annat sätt
än att säga att de är ekonomiska flyktingar, och Ny demokrati tror att den
besvärjelsen kan leda fram till att människor inte skall söka sig hit i fortsätt-
ningen. Man ägnar sig också åt en hotbildsverksamhet. Man förespeglar vad
som eventuellt kan komma att hända i framtiden för att komma ifrån att han-
tera de problem och bekymmer som de här människorna har, som söker sig
ifrån Jugoslavien.
Mycket av det som Ny demokrati säger är väldigt oprecist, och därför är
det svårt att veta vad ni egentligen vill. I yrkanden av Ny demokrati vilka
behandlas i riksdagen i dag står det att”---utlänningar som har allvarliga
och uppenbara skäl att fly från något---” skall få asyl. Jag skulle vilja veta
vad detta något är för någonting.
Menar Ny demokrati att människor som flyttar på grund av ekonomiska
bekymmer, fattigdom och miljökatastrofer är människor som har allvarliga
och uppenbara skäl att fly? Menar ni att vi i så fall skulle utöka skälen till att
ge asyl här i Sverige?
Anf. 77 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Det är klart att vi vill ta emot människor som har det svårt,
men vi är samtidigt realister. Man kan ju inte ta emot halva världen därför
att halva världen har det svårt - eller därför att 80 % har det svårt. Det vet
ju alla. Man måste samtidigt vara realist.
Man kan inte bara ta in folk för att man skall ta in folk och agera som en
världsgud för alla människor. Vi måste inse att vi också skall kunna klara av
situationen. Jag frågar än en gång: Varifrån skall vi ta pengarna när det här
kommer att skena i väg kanske uppåt ett par tre miljarder kronor till? Vi har
inte ens pengar till våra fattigpensionärer. Hur skall vi kunna förklara ett
sådant agerande för dem?
Vi är medvetna om att flyktingar skall tas emot, men kanske inte i samma
utsträckning som i dag. Man måste sätta en gräns någonstans. Det är inte
något svammel, Birgit Friggebo, utan det är realism.
Anf. 78 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag frågade Peter Kling om vad kraven på att det skall handla
om ”utlänningar som har allvarliga och uppenbara skäl att fly från något” var
för att de skall ges asyl här i Sverige. Det är uppenbarligen en grundläggande
regel som skall tillämpas på något sätt. Det handlar ju inte om att sätta något
tak eller att bestämma några kvoter, utan det är en generell regel som i så
fall skulle tillämpas.
Min fråga var om de människor som har allvarliga och uppenbara skäl att
fly från t.ex. fattigdom och miljökatastrofer skall få asyl i Sverige. Vill Ny
demokrati utvidga asylbegreppet här i Sverige?
Hittills har vi i Sverige tagit emot 25 000 människor från det forna Jugosla-
vien. Jag är alldeles övertygad om att många av dessa människor vill åter-
vända hem igen om situationen ändras där nere. Menar Ny demokrati att vi
inte skall ta vårt ansvar och ge människor skydd mot bomber och förföljelse?
Det handlar om människor vilkas hem bränns upp, som sägs upp från sina
arbeten så att de inte kan försöija sig, vilkas barn inte får gå i skola och vilkas
möjligheter att själva bestämma över sin framtid är kraftigt ifrågasatta.
Anf. 79 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Birgit Friggebo svarade aldrig varifrån man skulle ta de tre
fyra miljarderna. Hon svarade inte heller på när situationen för fattigpensio-
närerna skulle åtgärdas - de har det också svårt.
Jag skulle också vilja ha svar på varför man utvisade de polska zigenarna
för ett halvt år sedan. De hade väl också skäl att få stanna.
Christina Rogestam var tydligen överens med regeringen. Innebär det att
visum kommer att införas?
Anser Birgit Friggebo att man i Norge och Finland är oansvarig, eftersom
en annan flyktingpolitik tillämpas där?
Kommer vi att tillåta medborgare från gamla Sovjetunionen att komma
hit? De har exakt samma förutsättningar som medborgarna i gamla Jugosla-
vien.
Så till slöseriet på invandrarverket. En som är väl informerad om detta är
naturligtvis Birgit Friggebo - jag har personligen informerat henne. Vad har
regeringen gjort åt detta slöseri?
Är revisioner beställda utifrån, eller är frågan fortfarande intern, så att på
sin höjd styrelsen får besked om hur det går till?
Det här är många frågor, och jag tror inte att jag får svar på någon av dem.
Det kommer emellertid att bli mycket intressant att följa det hela.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
59
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
60
Anf. 80 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag besvarade häromdagen en fråga här i riksdagen, vilken
hade ställts av Bert Karlsson. Bert Karlsson behagade emellertid inte
komma hit. Vad jag då sade när det gäller invandrarverket var att man har
gjort en egen, dvs. en intern, revision. På invandrarverket har man själv
kommit fram till att verksamheten inte har skötts särskilt bra på vissa punk-
ter.
Vi har ett system för revision av statliga utgifter, med dels riksdagens revi-
sorer, dels riksrevisionsverket. Invandrarverkets interna revision har nu
överlämnats till riksrevisionsverket av invandrarverket självt, och i och med
det blir det en extern granskning av invandrarverkets verksamhet. Precis så
skall det gå till. Självfallet skall det inte i någon verksamhet här i Sverige
slösas i onödan.
När det gäller utgifterna för flyktinginvandringen pågår en enorm myt-
och ibland lögnverksamhet. Jag vet inte hur många insändare och brev som
jag har sett i vilka omtalas att de direkta utgifterna för flyktinginvandringen
är 40 miljarder kronor. Jag vet inte alls om någon från Ny demokrati har
deltagit i spridandet av dessa uppgifter. Det är emellertid den typen av upp-
gifter som sprids runt om i landet.
Kostnaderna är betydligt lägre. Dessa pengar utbetalas i dag, därför att vi
anser att människor skall ges skydd när så behövs. Tidigare har människor
fått stanna, därför att de har fått vänta för länge på beslut, inte därför att de
har varit i behov av skydd. Så var fallet inom invandrarverket tidigare - nu
har det blivit bättre - och senare inom regeringskansliet under den socialde-
mokratiska tiden. Det har naturligtvis inneburit att fler har fått tillstånd än
som eljest skulle ha fått. Det har också inneburit att verksamheten har blivit
dyrare än vad den skulle behöva vara.
Vi har nu tillsatt kraftiga resurser för att se till att få bort de balanser som
finns, inte minst hos utlänningsnämnden, och som är ett resultat av den
gamla regeringens fögderi.
Anf. 81 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag hade inte förväntat mig något svar. Nu fick jag i stort
sett ett halvt svar. Jag frågade om Norge, gamla Sovjetunionen, osv., och jag
frågade också hur man skulle finansiera det hela - det handlar ju enbart om
tre fyra miljarder kronor, vilket inte är speciellt mycket.
Jag ställde en mängd frågor, bl.a. om polska zigenare inte räknades. Men
jag fick inget svar. Det är ganska fantastiskt. Det visar väl hur sjuk den här
affären är.
Jag kan tala om vad flyktingpolitiken i det här landet kostar, om man även
räknar med socialhjälp osv. Det handlar om 15-20 miljarder kronor.
Vi talade tidigare om att man skall vara rädd om siffror. Jag vet inte var-
ifrån invandrarministern har fått sina siffror, men jag har fått mina siffror
från invandrarverket, västra regionen, och jag förutsätter att de är riktiga.
Jag hävdar fortfarande att siffrorna kommer att peka på att det är fråga om
10 000 personer. Förra månaden tror jag att antalet var 6 500-7 000. Kom
sedan inte dragande med att det rör sig om några tusen, eftersom det i alla
fall inte är någon som tror på det.
Jag vill säga något om revisionen. I en revision förutsätter man att invand-
rarverket kan sina egna siffror. Jag förstår att invandrarministem inte kan
varenda siffra, men jag kan offra en kväll för att förklara hur revisionen är
gjord och vilka siffror som är riktiga. Man glömmer t.ex. litet moms på 40-
50 kr. per plats, vilket gör 8 milj .kr. per år och anläggning. Jag kan hålla med
om att det inte är så mycket när det handlar om 15-20 miljarder. Men jag
kan konstatera att en revision inte får göras så vårdslöst.
Anf. 82 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag uppfattade inte att ministern föreslog att vi skulle införa
visumtvång. Men jag vill passa på att säga att vi absolut skulle avvisa ett så-
dant förslag. Situationen är inte sådan nu att vi behöver införa visumtvång.
Vi kan inte, vare sig av ekonomiska eller av andra skäl, försvara ett sådant
beslut.
Som ministern sade är situationen egentligen inte ny. Vid andra världskri-
gets slut kom under en vecka 10 000 människor över gränsen i norr från Fin-
land. Det rörde sig även den gången om tillfälligt behov av skydd, då tys-
karna bombade och brände norra Finland.
Vi föreslår i stället att det görs en snabb behandling av en de facto-rätt som
gör det möjligt att ge tillfälliga uppehållstillstånd för att minska utrednings-
kostnadema, eftersom man i dag utreder fram till beslut.
Jag förutsätter att man i detta läge även kopplar in frivilligorganisationer
och alla andra goda krafter som det finns gott om i Sverige nu liksom det
fanns 1945.
Anf. 83 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det är inte aktuellt att nu införa något visumtvång i Sverige.
Situationen är inte sådan. Dessutom har de som har ställt krav på visumtvång
hänvisat till att man i Tyskland och även i andra länder redan skulle ha fattat
beslut om detta eller att det skulle vara aktuellt. Så är inte fallet. Dessutom
har jag erinrat om det faktum att visumtvång inte tar ifrån människor rätten
att söka asyl i något land. De länder som har skrivit under Genévekonventio-
nen har också skyldighet att behandla ansökningar om asyl.
Anf. 84 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att kulturministern gav oss en bra och saklig infor-
mation. Jag hade hoppats att denna sakliga information också skulle ha hyf-
sat till debatten. Jag har också fått svar på den fråga som jag ställde.
Anf. 85 LARS SVENSK (kds):
Herr talman! Debatten har varit lång, och timmen är sen, men nu står han
här, kds-representanten, som någon efterlyste. När det gäller betänkandet
är vi representerade genom en av regeringspartiernas företrädare. Men jag
känner att det är viktigt för oss alla i denna debatt att dra upp en rågång
mellan flyktingproblem och människovärde, annars kommer denna debatt
att kantra i fortsättningen.
Flyktingpolitiken engagerar, och det är bra, eftersom det är fråga om
mycket pengar. Men det är också fråga om väldigt många tragiska människo-
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
61
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
62
öden som inte kan mätas i pengar. Jag hoppas och förutsätter att det största
engagemanget finns när det gäller det sistnämnda.
Jag vet inte vilken erfarenhet kammarens ledamöter har av flyktingar. Där
jag bor ökade invånarantalet med 15 % praktiskt taget över en natt. Jag le-
ver därför inte med utan i hela flyktingproblematiken. Min erfarenhet är att
det finns flyktingar som har fått stanna av svaga eller falska skäl. Det finns
flyktingar som så att säga lyfts ut ur landet trots starka skäl för att få stanna.
Jag är just nu engagerad i ett sådant fall.
Det är på samma sätt med biståndspolitiken, som har debatterats tidigare,
nämligen att tillvaron inte är perfekt. Det skall vi erkänna och jobba vidare
med.
Hela flyktingpolitiken, utifrån den etiska grundsyn som vi har, bygger
ändå på ett lika människovärde. I söndagsskolan fick jag lära mig en sång
som lyder: Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt. Det
syftar inte på några politiska partier - det fanns nämligen inte något gult parti
i riksdagen den gången. Jag har i alla fall försökt behandla alla personer här
i kammaren på samma sätt. Så skall det vara även inom flyktingpolitiken.
Vi måste ha en människosyn som innebär att vi behandlar alla människor
likadant. Då är det svårt att skilja på svenska och icke-svenska problem. Det
handlar om samma slags människor. Vi skall inte ställa de svenska proble-
men mot de icke-svenska.
Vi har ett förhållandevis högt välstånd. Det gäller inte bara pengar utan
även fred och harmoni. Det skall vi förvalta och använda på rätt sätt. Jag
tror inte att någon har blivit fattigare av att hjälpa andra.
Målet med vårt välstånd måste vara att det skall räcka även till medmänni-
skan. Jag tycker att vi kan erkänna och bearbeta de avarter som vi upptäcker.
Det gäller även hanteringstidema, som vi tycker är svåra och långa, och som
vi kanske tycker faller ut i en slumpvariator på slutet. Men vi skall inte ställa
våra problem mot flyktingarnas problem.
Jag är övertygad om att många här i kammaren skulle ha gett sig av till
Tyskland eller något annat land långt tidigare än när t.ex. flyktingarna från
Jugoslavien bestämde sig för att ge sig av till Sverige. Flyktingarna kommer
inte hit i första hand för att ta våra bostäder. Jag tycker att det är fel att flyk-
tingar skall klä skott för våra problem.
Om det är litet svårt att vädja till människovärdet kan jag avslutningsvis,
herr talman, vädja litet grand till själviskheten. Vi skall ta emot flyktingar.
Situationen i omvärlden kan mycket snabbt förändras. Då skulle det vara
ytterst tragiskt om vi skulle få höra att vi är för friska och för välmående för
att få räknas som flyktingar någonstans.
Anf. 86 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag hade häromdagen tillfälle att i utrikesutskottet lyssna till
FN:s flyktingkommissaries redogörelse för den aktuella situationen. Hon
nämnde då den mycket allvarliga situationen inte bara i Jugoslavien utan
även i andra delar av världen. Hon nämnde att antalet flyktingar när det gäl-
ler Jugoslavien nu är 1,2 miljoner. Det är naturligtvis en mycket stor flykting-
ström. Motsvarande flyktingströmmar finns i andra delar av världen, nämli-
gen i södra Afrika, och de har funnits i områdena kring Afghanistan och Pa-
kistan. Men detta är en av de allra största flyktingströmmar som vi har haft
på länge.
Det finns all anledning att nu starkt sluta upp kring en akut och snabb
hjälpinsats från Sverige. Från många andra länder kommer ju hjälp. Jag
hoppas att regeringen här kommer att fatta ett generöst beslut om hjälp till
Jugoslavienflyktingarna. Det rör sig om leveranser som UNHCR kan få
fram. Det talade flyktingkommissarien om. Det rör sig om mat, frukt och
åtskilligt annat som kan levereras.
Kulturministern nämnde inte vilket belopp hon avsåg att föreslå. Men jag
hoppas att det blir ett väl tilltaget och generöst bidrag från svensk sida. Det
skulle kunna stimulera många andra länder till att göra motsvarande insat-
ser.
Jag har lyssnat på debatten här i dag och tycker mig finna en bred uppslut-
ning kring den sakliga redogörelse som regeringen har avlämnat i den här
frågan, där man säger att vi aktivt skall verka för insatser. Här står ni i Ny
demokrati isolerade - ja, t.o.m. med skammen, skulle jag vilja säga. Ni talar
ett språk och har ett bollande med siffror som ligger långt bortom det som
det av och till rör sig om. Det är en form av osaklighet som är att beklaga.
Det är i alla fall uppmuntrande att ni i Ny demokrati är helt isolerade här i
kammaren i dag.
Jag vill också gärna säga något om speciella grupper i det jugoslaviska
samhället. Vi har ju gång på gång fått rapporter om exempelvis Kosovoflyk-
tingarna och situationen i Kosovo. Jag nämner det bl.a. därför att en talare
här tog upp Kosovo på ett sådant sätt att man kunde tro att det inte skulle
förekomma diskriminering och förföljelse där, som dock har förekommit där
under en lång tid. Jag har i det sammanhanget tagit del av mycket substan-
tiella rapporter från det internationella Röda korset och av rapporter som
har förmedlats från Röda korset här i Sverige. Men det gäller också rappor-
ter från andra humanitära organisationer.
Någon gång borde väl de som uttalar sig så här fientligt ta del av de sakliga
rapporterna från olika humanitära organisationer, främst från Röda korset
och Rädda barnen.
Till slut skulle jag vilja säga att det är verkligen angeläget att Sverige inte
bara i den här frågan utan också över huvud taget när det gäller både interna-
tionella insatser för flyktingar och flyktingmottagandet i vårt land förstärker
arbetet på det internationella planet.
På den punkten vill jag bara säga att jag tycker att utskottets utlåtande här
är alldeles för vagt, defensivt och passivt när det gäller att ta initiativ på det
internationella planet. Man säger att så sker och att det har varit fråga om
de normala kanalerna. Men jag tycker inte att det räcker i den här allvarliga
och akuta situationen. Jag tycker att det nu borde tas initiativ på hög nivå,
på statsministemivå. Det gäller att samordna ansträngningarna för att samla
krafterna, så att insatserna blir verksammare.
Jag vill inte göra partipolitik av dagens debatt. Men jag vill framhålla att
jag gång på gång här i kammaren tidigare lyssnat till Folkpartiet, som sagt
att man vill ha sådana här initiativ på hög nivå. Nu är situationen verkligen
så akut att det finns all anledning att höja den här frågan till högsta politiska
nivå för att få samordnade ansträngningar. Det är min vädjan till regeringen.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
63
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
64
Anf. 87 LUSA RULANDER (kds):
Herr talman! Jag skulle vilja bölja med att ropa till Nydemokraterna: Ta
er upp ur den plaskdamm som ni står i med vatten upp till fotknölarna! Det
krävs nämligen en helt annan teknik ute på djupt vatten, där ni ju också fak-
tiskt måste bevisa att ni har litet simkunnighet.
Representanter för föreningen Svenskar i världen skulle, om de hade varit
här i dag, ha sagt precis samma sak om de krav och behov som de har när de
kommer ut i världen som vi har sagt när det gäller invandrares och flykting-
ars behov när dessa kommer till Sverige.
Här bollas det mycket med kronor och ören. Men det handlar inte om kro-
nor och ören, utan det handlar om människor, människors liv och männi-
skors sätt att leva. Det är vad vi skall väga mot de kostnader som kan tänkas
uppstå. Jag tror att risken finns att vi fastnar i ett resonemang om att det
kostar si eller så mycket.
Till Claus Zaar skulle jag dessutom vilja säga att vi inte skall sluta ta emot
flyktingar. Men vi skall försöka lösa de problem som finns i samband med
deras ankomst. Det är därför vi är här.
Vi skall inte fråga ungdomarna om de vill ha hit flyktingar, utan vi skall
tala om för dem att krig och förföljelse tvingar människor att fly. Det är vår
plikt att berätta det för dem. Inte frågar vi våra barn där hemma varje dag
om de vill ha mat eller om de hellre vill ha godis. Ibland måste man faktiskt
veta hur det skall vara.
Vårt ansvar som politiker är alldeles för allvarligt för att vi skall kunna
tillåtas agera utifrån populistiska kortsiktiga motiv och perspektiv.
Bert Karlsson är ju mycket duktig på det här med marknadsföring. Jag
avundas honom många gånger i det avseendet. Däremot skulle jag-i stället
för att göra som Bert Karlsson, dvs. veckla ut ett skrynkligt papper med upp-
gifter om revisionen - kunna placera hela balar med papper här i salen för
att visa hur mycket papper som har gått åt för alla tårar som har fällts över
döda anhöriga, över lemlästade människor och över förspillda liv när det gäl-
ler krig och förföljelse. Det är vad det handlar om.
Inte har jag hört någon opponera sig mot EM och de kostnader i det sam-
manhanget som hänger samman med huliganema. Vad Bert Karlsson har
nämnt här i dag i kostnadsväg är 66 miljoner, eller vad det nu var han sade.
Men det är ungefär vad huliganema kommer att kosta. Kanske är det fråga
om att skydda svenska liv. Är det kanske därför som man inte har protesterat
mot nämnda penninganslag?
Man kan alltså titta på pengar, och man kan väga olika saker mot var-
andra. Men litet av perspektiv måste man ändå ha.
Hemspråken är vår käpphäst. Ny demokrati och kds står alltid mot var-
andra i den debatten. Återigen skulle jag vilja rikta uppmaningen: Lyssna
gärna på Svenskar i världen! Det är en utmärkt förening, där ni skulle kunna
lyssna, men i omvänd ordning. Jag vet inte vad jag tycker i övrigt. En gång
har jag varit med och hörde då att man talar om svenskar i världen på det
sätt som invandrare talar om sitt sätt att vara här i Sverige. Det är bara om-
vänt. Men det kan väl ändå inte vara någon skillnad. Det säger jag till er i
Ny demokrati.
Visst får människor undervisning i hemspråk även i andra länder.
Svenskar har egna skolor ute i världen - om ni nydemokrater nu inte visste
det. Det finns åtskilliga helt svenska skolor utomlands. Det finns hemspråks-
undervisning i samtliga länder i vår omgivning där det finns svenskar. Därom
råder det inget tvivel.
Herr talman! Jag skall inte uppehålla mig längre vid den här diskussionen.
Här har sagts mycket som är bra. Men här har också sagts mycket som är
tråkigt och som man kan bli ledsen över. Jag tycker att Birgit Friggebo på ett
utmärkt sätt har beskrivit läget.
Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande.
Anf. 88 CLAUS ZAAR (nyd) replik:
Herr talman! Tala om för dem, sägs det från kds. När man hör kds säga
det förstår man hur invandrarpolitiken där bedrivs. Jag menar att människor
måste få ha en uppfattning. Precis som vi tidigare här i debatten har sagt
inser människor, som arbetar och som ser att andra bara går ute på stan eller
får ersättningar och bidrag så att säga upp över öronen, hur det förhåller sig.
Jag har hört posttjänstemän säga att de mår illa när de skall betala ut sådana
här ersättningar.
Är det ett samhälle, tror Liisa Rulander, som kommer att utvecklas posi-
tivt, ett samhälle som kommer att vara först i Europa, när vi av lönekakan
snart betalar 5 kr. av vaije hundralapp till invandrarpolitik och kombinerad
u-hjälpspolitik? Den senare köper man t.o.m. vapen för, som man smugglar.
Är det vår framtid? Det är detta människor säger ifrån om. Nu är det dags
även för Liisa Rulander att ta ur öronpropparna.
Anf. 89 LIISA RULANDER (kds) replik:
Herr talman! Att få det att framstå som om det vore ett roligt pojkstreck
man har ställt till med tycker jag verkar ganska vanvördigt mot de människor
som det handlar om, dem vi egentligen talar om i dag. Det handlar om män-
niskor som har blivit utsatta för krig och förföljelse.
Det jag talar om att vi skall upplysa ungdomar och även andra om är varför
människor flyr. Då talar jag om flyktingar. Jag talar inte om kriminella eller
om dem som kommer hit av ekonomiska skäl. Jag talar om de verkliga flyk-
tingarna, och då menar jag allvar med det jag säger. Det är viktigt att vi som
folkets företrädare visar oss rakryggade och inte fjäskar efter röster inför
nästa val genom att framstå som om vi inte begrep vad krig och förföljelse
står för. Det är ytterst detta det handlar om.
Att man sedan kan tycka olika om kronor och ören, att man kan tycka
olika om tillvägagångssätt, det kan jag respektera. Men jag tycker också att
det är viktigt att vi i den här debatten respekterar människoliv och därige-
nom även varandras åsikter i sak.
Anf. 90 CLAUS ZAAR (nyd) replik:
Herr talman! Det har varit tabu att tala om flyktingpolitiken. När man
sätter sig in i flyktingpolitiken ser man mer och mer att det är därför som den
har varit enig. Folket har sagt en sak och sedan har politiker gjort som de
har tyckt, ofta korrumperat påverkade i verksamheten. Det sätter jag mig
emot. Däremot håller jag helt med om det som sägs om dem som verkligen
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
5 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 112
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
66
är flyktingar. Men i dag är det under 10 % som är flyktingar. Resten kommer
hit av ekonomiska skäl.
Liisa Rulander, om jag tjänade mindre än 1 000 kr. nere i Jugoslavien -
jag har varit där nere, så jag vet hur det är - skulle jag också, om jag fick
chansen, hoppa på bussen upp till Stockholm, för där är det justa prylar och
där öser man ut pengar. Det är vad vi håller på med.
Anf. 91 LIISA RULANDER (kds) replik:
Herr talman! Är det så enkelt att vi bara pratar om dem som hoppar på
bussen? Låt oss i så fall satsa resurserna på att sålla bort dem. Då handlar
det om att vi skall öka resurserna, om vi inte vill ha hit de här människorna.
Om man tittar på vanlig svensk lagstiftning gäller begreppet hellre fria än
fälla. Varför skulle vi då låta dem som är verkliga flyktingar passera tillbaka
för att det finns de som inte är riktiga flyktingar? Jag menar att det är mycket
viktigt att vi kommer ihåg att skilja på de här sakerna. Det vore naturligtvis
roligt om vi vore överens om detta. Men jag tycker också att det är viktigt
att vi kan gå ut med detta i debatten och verkligen upplysa om det.
Självklart är det tråkigt för folket, vilket folk Claus Zaar nu talar om, om
man känner sig överkörd av politiker. Då menar jag att vi måste bli tydligare
som politiker och tala om världsläget. Vi måste tala om det ansvar vi har i
Sverige. Sverige är bara en ytterst liten del av världen. Skulle vi leva i största
överflöd, medan människor hela tiden förgås, och sedan ändå tycka att vi
har gjort någonting bra? Det är detta ansvar jag efterlyser.
Andre vice talmannen anmälde att Claus Zaar anhållit att till protokollet
få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 92 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag blev påhoppad, som vanligt. Tydligen har vi blivit ansva-
riga för anslaget till EM-poliserna. Vad jag vet är det den sittande regeringen
som har fattat det beslutet.
När det gäller de 66 miljonerna kan jag upplysa Liisa Rulander om att det
bara gäller åtta anläggningar. Det finns ca 150 anläggningar i Sverige, förmo-
dar jag. Det handlar fortfarande om ganska stora belopp, men de kanske
inte är så stora i din sfär - vad vet jag.
Jag vill också ha svar på frågan: Hur tycker man att Norge och Finland
sköter solidariteten? Detta är frågor där det sägs att man skall ta ansvar. Jag
tycker fortfarande att man kräver så kolossalt mycket av Sverige och svensk-
arna. Vi har i dag inte pengar, det är sanningen. Vi får låna pengar hela ti-
den. Då måste man ha mycket klart för sig att man är rättvis när man förde-
lar.
Det finns nog ingen som inte vill ta ansvar för dem som verkligen behöver
skydd. Det är fråga om de riktiga flyktingarna. Det är dem vi borde prata
om.
Jag skulle faktiskt vilja visa Liisa Rulander en förläggning, visa hur flyk-
tingarna bor. Det skulle vara mycket intressant att tillsammans åka till en
förläggning. Efteråt skulle vi kunna ha en diskussion om huruvida det vi gör
i dag anses vara riktigt.
Anf. 93 LIISA RULANDER (kds) replik:
Herr talman! Det jag frågade Bert Karlsson om var hur mycket Bert Karls-
son protesterade när beslutet om kostnaderna för EM togs. Jag har i vart fall
inte hört någonting. Annars tycker jag att Ny demokrati både syns och hörs.
Men i det fallet hörde jag inga protester.
Jag ställde bara de två kostnaderna mot varandra för att visa på att det är
pengar som pengar. Frågan är var man vill lägga dem. Jag vill lägga dem på
invandrare och flyktingar.
Som en upplysning kan jag tala om att jag självklart har bevistat många
flyktingförläggningar. Jag har naturligtvis sett över hur flyktingarna har det
i mitt eget län. Jag har sett att de har det bra. De skall ha det bra. Men jag
tycker inte att de lever i överflöd. Det vore skam att säga det. Men jag tycker
att de har det bra.
Vi skall komma ihåg att flyktingar inte kommer hit så fort det smäller ett
skott. De flyktingar som kommer hit nu är de som var svårt utsatta redan
1989. Vi har 1992 just nu. Man väntar in i det sista med att lämna sitt eget
land. Det skulle jag också göra. Jag skulle heller inte sticka i väg vid första
bästa knallskott. Självklart vill man vara där man har sina släktingar och sina
vänner, där man har sina barndomsminnen och där man är rotad. Det är
självklart. Det måste vi respektera, och vi måste tro att det är på samma sätt
för alla.
Jag vill fortfarande tala om de verkliga flyktingarna. De andra får vi göra
något annat åt. Vi skall inte skicka i väg flyktingarna på grund av de andra.
Anf. 94 BERT KARLSSON (nyd) replik:
Herr talman! Apropå polispengama vill kds tydligen släppa de huliganer
som ni har sett fritt. Jag tycker att det borde räcka med Westerberg i det
sammanhanget.
När det gäller de 66 miljonerna tror jag inte att Liisa Rulander har förstått
vad det är fråga om. Det är bortslarvade pengar. Man har inte fått något för
pengarna. Man har hyrt färjor överallt som man har fått betala för, men man
har inte kunnat använda dem. Det finns faktiskt en sådan båt i Malmö. Det
går bra att åka dit och titta. Den kostar invandrarverket 15-16 miljoner. Det
är inte heller så mycket tydligen. Dessutom försvarar man sådana här dum-
heter. Det är mycket oroande, måste jag säga, att man inte bryr sig om 300-
400 miljoner, när regeringen var beredd att avgå för 300-500 miljoner till
delpensionerna. Det var tydligen en större katastrof.
Anf. 95 LIISA RULANDER (kds) replik:
Herr talman! Jag vill naturligtvis inte släppa några huliganer fritt. Jag ville
bara göra en jämförelse och visa vad Ny demokrati kämpar för, mer eller
mindre.
Det jag efterlyser är en helhetssyn. Vi kan naturligtvis inte koppla bort en
del av den här debatten. Den del som har med EM och huliganema att göra
handlar också om människovärde. Det handlar om att alla de som är intres-
serade skall ha möjlighet att se tillställningen, att närvara och delta i den med
livet och sina lemmar i behåll. Det är den helhetssynen jag vill att vi också
skall koppla till invandrar- och flyktingdebatten. Det är oerhört viktigt.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
67
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
68
Bert Karlsson talar om bortslarvade pengar. Jag skulle gärna vilja höra
Bert Karlsson redovisa ett företag eller en institution där det inte är fråga
om bortslarvade pengar utan där alla pengar verkligen har använts effektivt
hela vägen. Jag tror att det är mycket svårt att hitta ett företag som är så
oerhört exemplariskt. Det är mänskliga misstag som begås hela tiden. Vi får
inte föra över den saken på den här debatten, så att vi på något sätt tror att
detta skall utgöra normen.
Andre vice talmannen anmälde att Bert Karlsson anhållit att till protokol-
let få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 96 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Jag skulle vilja börja med att säga så här till Liisa Rulander
angående debatten om bortslarvade pengar: Visst finns det företag som har
direktörer som slarvar bort pengar. Men inom den privata sektorn blir man
i regel åtalad, eller så får man inte något nytt jobb. Men när det gäller skatte-
pengar går det bra att göra det. Det är skillnaden, som Bert Karlsson ville
framföra.
Herr talman! Vi i Ny demokrati har ofta blivit kallade för rasister i denna
kammare. Jag har ännu inte sett någon talman som gett de personer som
kallat oss för rasister någon reprimand, som ju John Bouvin fick för en stund
sedan. Det är märkligt att bara vi skall få reprimander.
Naturligtvis skall vi ta emot flyktingar från krigs- och katastrofområden.
Men det måste ju finnas en gräns. Var och en i detta land, även vi politiker,
måste inse att det finns en gräns.
Jag vet att hela svenska folket vill ta emot människor som har det svårt,
men de är realister. De vill faktiskt ha en gräns. Är det så farligt att vi politi-
ker någon gång lyssnar på vad våra väljare vill och vad de tycker? Det är
precis vad vi gör i Ny demokrati. Vi är inte ute för att jaga några röster, utan
vi står för ett brett tyckande i Sverige. Är det så fel att göra det? Våra väljare
är våra uppdragsgivare, ingenting annat. Vi skall inte härifrån riksdagen på
något sätt styra folket i Sverige och försöka få dem att tänka som vi i denna
kammare, pracka på dem våra uppfattningar, utan det är tvärtom. Det måste
vi politiker lära oss.
Sedan skall vi komma ihåg att varje ekonomisk flykting som kommer hit
penningmässigt sett motsvarar en människa som kanske har det svårt i ett
krigsområde. Skall vi ta hit ekonomiska flyktingar, eller skall vi ta hit riktiga
flyktingar som har det svårt?
Till sist vill jag fråga Liisa Rulander om kds är villigt att dra in polisens
resurser för att lägga dessa på flyktingförläggningarna. Är det så, behöver
man inte gå och se på fotboll, för det finns stor risk för att man inte kommer
hem.
Anf. 97 LIISA RULANDER (kds):
Herr talman! I och för sig tycker jag att jag var ganska tydlig. Jag sade att
det inte alls var så vi menade, det var mera för att påvisa att det är liknande
belopp som ingen över huvud taget bryr sig om. Ingen frågar om de används
rätt, osv. Jag skulle kunna tala mycket länge om hur vi skulle kunna undvika
att behöva lägga dylika pengar på andra insatser i samhället, t.ex. för att
komma åt den kriminalitet som finns. Det finns oerhört mycket att säga om
det, men det är inte den debatten vi för i dag, utan nu jämför vi kostnaderna.
Anf. 98 LARS SVENSK (kds):
Herr talman! Jag har en fråga till Peter Kling, som förut talade om en
gräns. Är det en gräns i procent eller en gräns i reella tal?
Anf. 99 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Det är en gräns i reella tal i så fall. Det är någonting som vi
här i riksdagen förhoppningsvis skall få ta ställning till.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
Mom. 1 (inriktningen av flyktingpolitiken)
Utskottets hemställan bifölls med 157 röster mot 115 för reservation 1 av
Doris Håvik m.fl.
Mom. 3 (flyktskäl m.m)
Utskottets hemställan bifölls med 262 röster mot 22 för det av Peter Kling
under överläggningen framställda yrkandet, att riksdagen med avslag på yr-
kande 2 i motion Sf622 skulle bifalla övriga i detta moment behandlade mo-
tionsyrkanden.
Mom. 9 (brottslighets betydelse vid asylprövning)
Utskottets hemställan bifölls med 260 röster mot 22 för reservation 3 av
Leif Bergdahl.
Mom. 10-12 (internationellt samarbete för att förebygga påtvingad migra-
tion m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 161 röster mot 123 för reservation 4 av
Doris Håvik m.fl.
Mom. 28 (utvisning på grund av brott)
Utskottets hemställan bifölls med 259 röster mot 23 för reservation 5 av
Leif Bergdahl.
Bengt Hurtig (v) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha rös-
tat nej.
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Invandrar- och
flyktingpolitiken
6 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 112
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Befogenheter för
indvandrarverket
vid asylutredning
m.m.
Mom. 40 (snabbare behandling av asylärenden)
Utskottets hemställan bifölls med 262 röster mot 22 för reservation 6 av
Leif Bergdahl.
Mom. 59 (flyktingars villkor)
Utskottets hemställan bifölls med 261 röster mot 22 för reservation 7 av
Leif Bergdahl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Beträffande de på föredragningslistan återstående ärendena, socialförsäk-
ringsutskottets betänkanden SfUll, SfU12 och SfU15, skatteutskottets be-
tänkande SkU19, lagutskottets betänkande LU35 samt näringsutskottets be-
tänkanden NU25 och NU28, medgav kammaren på förslag av andre vice tal-
mannen att de fick företas till avgörande i ett sammanhang sedan debatten i
dessa ärenden avslutats.
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1991/92:SfUll Befogenheter för invandrarverket vid asylutredning m.m.
(prop. 1991/92:138 delvis).
Anf. 100 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Det betänkande som vi nu har att diskutera gäller egentligen
en halv proposition. Den ena halvan av propositionen är nämligen ute på
remiss. Jag måste säga att det är positivt att man accepterade förslaget att
den delen skulle remissbehandlas.
Rikspolisstyrelsen och invandrarverket har framfört synpunkter på propo-
sitionen, men dessa redovisas inte i betänkandet. Med tanke på den kraftiga
kritik som jag vet att både RPS och invandrarverket har framfört hade det
varit magstarkt om man hade förhindrat en remissomgång, och det är inte
snyggt ur demokratisk synvinkel att det har gjorts försök i den riktningen.
Jag skulle som moderat vilja säga att om den förra regeringen hade agerat
på liknande sätt så tror jag inte att vi hade sparat på krutet.
Den del som remitterats handlar om förvarstagande av barn. Det kan
tyckas att man inte skall ta barn i förvar, men effekten av lagförslaget blir att
man i praktiken inte i någon situation kan ta barn i förvar, utom direkt vid
gränsen. Det innebär att den barnfamilj som söker asyl i Sverige men inte
får ansökan beviljad och som vägrar att låta barnet tas i förvar i avvaktan på
70
avvisningen heller icke kan avvisas.
Herr talman! Vi kan diskutera kriterierna för svensk flyktingpolitik och
om den skall vara hårdare eller mer liberal, men någon gång inträffar den
situationen att någon måste avvisas, vilket är omöjligt enligt förslaget i pro-
positionen.
Det finns även andra konsekvenser. Jag blev häromdagen kontaktad av en
jurist, som målade upp för mig följande scenario.
Nu vill jag inte prata illa om tyska kvinnor, men tänk er att en tysk kvinna
kommer till Sverige som turist. Hon begår ett narkotikabrott. Hon blir fast-
tagen. Hon blir dömd till tre års fängelse och därefter utvisning.
Om den här kvinnan under tiden i fängelset föder ett barn, är det med den
föreslagna lagen mycket tveksamt, om det skulle gå att fullfölja en utvisning.
Därför är det viktigt att man i det här fallet har beslutat om en remiss, en väl
tilltagen remissomgång tillika.
Det som sedan är kvar gäller rätten för asylsökande att arbeta under utred-
ningstiden. Jag tycker, herr talman, att det vore bättre om riksdagen först
fattade beslut i frågan om asylsökande skall få lov att arbeta, innan man be-
slutar om möjligheten att ta ut ersättning av den som har inkomst av för-
värvsarbete. Det är inte helt glasklart att den i propositionen föreslagna
gången är den riktiga.
Sedan låter det fint att säga att visst skall asylsökande få lov att arbeta
under utredningstiden. Men hur ser det ut i övriga Europa i dag? Jo, utveck-
lingen i Sverige går tvärtemot den i alla andra länder.
I Norge hade asylsökande tidigare möjlighet att arbeta under utredningsti-
den. Man tog bort den möjligheten, därför att den missbrukades av många
som kom till Norge och uppgav att de var asylsökande. De fick jobb, och när
de sedan blev kallade till utredning, försvann de. De var alltså personer som
sökte sig till Norge för att under en kort tid ha ett arbete där.
I Danmark är det förbjudet för asylsökande att arbeta. I Holland är det i
teorin tillåtet, men det holländska parlamentet arbetar nu intensivt på att
förhindra denna möjlighet.
I Storbritannien kan asylsökande inte arbeta. Det går inte heller i Tysk-
land, och i Frankrike stoppade man den möjligheten så sent som förra hös-
ten.
Det finns anledning, herr talman, att fråga någon i utskottet: Varför skall
vi i Sverige införa en ordning som man i dag är på vild flykt ifrån i hela det
övriga Europa?
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1991/92:SfU12 Svenskt medborgarskap m.m. (prop. 1991/92:90).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Befogenheter för
indvandrarverket
vid asylutredning
m.m.
71
|
Prot. 1991/92:112 14 maj 1992 |
9 § Förläggningskostnader |
|
Energipolitiska |
Föredrogs Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut fattades efter 13 §.) 10 § Räntor och avgifter vid skatteindrivning Föredrogs Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut fattades efter 13 §.) 11 § Allmänna arvsfonden, m.m. Föredrogs Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut fattades efter 13 §.) 12 § Energipolitiska frågor Föredrogs vis). Anf. 101 AXEL ANDERSSON (s): Herr talman! Med tanke på den sena timmen skall jag göra allt jag kan för När det gäller energipolitiska frågor är det helt naturligt att utskottet har Vi har dock trots denna dokumenterade enighet en reservation från social- |
|
72 |
demokratisk sida, reservation nr 1. Den reservationen har tillkommit på |
grund av att vi icke lyckades övertyga den borgerliga majoriteten om att sam-
hällets styrmedel i energipolitiken behöver successivt kompletteras och väs-
sas.
Utskottsmajoriteten ville, som jag sade, inte gå så långt som till ett utta-
lande mot regeringen, och det föranledde vår reservation, reservation nr 1,
som jag därför, herr talman, ber att få yrka bifall till.
Anf. 102 ROLF L. NILSON (v):
Herr talman! Jag kommer också att korta ned mitt inlägg. Vi hade för
ungefär ett år sedan en lång och utförlig diskussion om energipolitiken som
byggde på det betänkande som hade sin upprinnelse i trepartiöverenskom-
melsen om energipolitiken. Det finns mycket bra i den överenskommelsen,
och det finns brister som jag och Vänsterpartiet påtalade när den kom till.
Bristerna gäller framför allt det sätt på vilket man hanterar kärnkraftsav-
vecklingen. Man gjorde i energiöverenskommelsen enligt vår uppfattning
det felaktiga att lyfta bort riksdagens beslut att starta kärnkraftsawecklingen
med en reaktor 1995 och en 1996. Man har det goda kvar att kärnkraftsav-
vecklingen skall vara avslutad år 2010.
Men, herr talman, om man räknar baklänges från 2010 och räknar med att
man realistiskt sett inte kan stänga mer än en reaktorn om året hamnar vi
med tolv svenska reaktorer på 1998, och det ligger ganska nära i tiden. Där-
för måste förberedelserna för kärnkraftsawecklingen komma i gång ordent-
ligt, och ett datum för stängning av första reaktorn måste införas. Det gamla
riksdagsbeslutet - en reaktor 1995 och en reaktor 1996 - borde stå kvar.
När det gäller avsnittet i utskottets betänkande om främjande av bio-
bränsle har Vänsterpartiet i motion väckt med anledning av propositionen
uttryckt att förslaget är för snävt inriktat på stora anläggningar; alternativt
utnyttjande av biobränslen framför allt i små anläggningar försvåras eller ris-
kerar att inte få stöd. Satsningen är också för liten. Därför har vi föreslagit
en ökning av anslaget med 500 000 utöver vad regeringen har föreslagit.
Man kan säga att biobränslen är det område av energipolitiken och det
bränsleslag som har misshandlats mest av politiker.
Det finns oroväckande tendenser i regeringens politik. Jag skall peka på
en, nämligen nedrustningen av NUTEK som vi fattade beslut om i förra
veckan. NUTEK skall utvärdera energipolitiken och har ansvaret för ge-
nomförandet av hushållningen, som blir allt viktigare. Det var alltså inte nå-
got bra beslut. Förslaget att ändra energiskatterna har utdömts av en enig
miljöopinion. Konsekvenserna blir ökade utsläpp av giftiga gaser, dvs. miljö-
förstöring.
Herr talman! Med detta korta inlägg vill jag yrka bifall till ett par av mo-
menten i den meningsyttring som jag har fogat till betänkandet, och det är
mom. 1 beträffande riktlinjer för energipolitiken, mom. 8 beträffande anslag
till främjande av biobränsleanvändning och mom. 20 beträffande återför-
ande av vinstmedel från vattenkraftsproduktionen. Jag och Vänsterpartiet
står givetvis bakom samtliga moment i meningsyttringen.
Anf. 103 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! Vi i Ny demokrati inser som alla andra partier nödvändighe-
ten av att kombinera energifrågorna med anpassade lösningar. Men vi får
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Energipolitiska
frågor
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Energipolitiska
frågor
74
inte bedriva en energipolitik som försvårar och försämrar vår industris kon-
kurrenskraft. Särskilt gäller detta våra el-intensiva industrier, som svarar för
en stor del av våra exportintäkter.
Den ogynnsamma energibeskattning som vi har haft har i flera år medver-
kat till minskade intäkter för Sverige och dessutom tvingat svenska nyinve-
steringar utomlands. Jag har tidigare här i kammaren anfört några exempel
på sådana företag, men kommunikation är ju upprepning, så jag skall nämna
något enda exempel återigen.
Vi har t.ex. Gotthard Aluminium, Sveriges enda företag som återvinner
aluminium. Det har flyttat sitt omsmältverk i Avesta till Danmark. Merkost-
naden för energiskatten i Sverige för det företaget skulle vara 3 milj.kr. och
merkostnaden för löner och kapital 2,5 milj.kr.
Eka Nobel och Stora Kemi, för att ta företag inom en annan sektor, avsåg
att bygga ut sin tillverkning av natriumklorat i Sverige. På grund av osäker-
het om den framtida energitillgången i Sverige och de höga el-prisema valde
båda att i stället investera utomlands, Eka Nobel 300 milj.kr. i Bordeaux i
Frankrike och Stora Kemi ca 150 milj.kr. i Norge. Exemplen kan mångfaldi-
gas.
Gör vi då också en prisjämförelse mellan el-kostnaderna i Sverige och i
några aktuella konkurrentländer, med skatt exkl. moms, visar den en ogynn-
sam kostnad för den svenska industrin. De svenska priserna ligger på 18-20
öre per kilowatt, priserna i USA på 10-20 öre, i Tyskland på 10-20 öre och i
Kanada på 5-10 öre per kilowatt, dvs. halva kostnaden jämfört med Sverige.
Så till en annan aspekt. I utredningen Konkurrensneutral energibeskatt-
ning redovisas att ett slopande av energibeskattningen, som vi vet ligger på
4 - 4,5 miljarder, skulle komma att öka industrins produktion med ca 20 mil-
jarder. Detta i sin tur skulle enligt utredningen kunna initiera kanske 10 000
nya jobb, och det också i de mest sysselsättningssvaga länen.
Industrin i Sverige har i det längsta sökt kompensera sina högre energi-
kostnader genom storskalighet och teknologiska effektiviseringar, men det
går naturligtvis inte att klara det med enbart dessa medel i det långa loppet.
Därför är borttagandet av energibeskattningen för den el-intensiva indu-
strin, vilket nu föreslås, en positiv åtgärd som snabbt kan medverka till nya
jobb. Det är i och för sig också en anpassning till situationen inom EG.
Om vi ser på energiproduktionen anser vi i Ny demokrati att kärnkraften
tillsammans med en utbyggd vattenkraft är den mest miljövänliga och eko-
nomiska energikällan. Vi menar att ett fortsatt ökat energibehov i första
hand skall tillgodoses genom en möjlig effektivisering av befintliga kärn-
kraftverk.
Vi var förresten i Forsmark häromdagen på ett studiebesök och fick den
intressanta och tänkvärda informationen, att för motsvarande en dags pro-
duktion vid kärnkraftverket i Forsmark skulle det krävas 25 000 ton kol. Det
är tänkvärt.
Vi menar att det fortsatta ökade energibehovet skall tillgodoses genom
kärnkraftverken, vilket kan ge ett tillskott på ca 10 TWh per år. Det skulle
tillgodose de ökade energibehoven under de närmaste 10-20 åren.
Vi i Ny demokrati vill också upphäva förbudet mot en utveckling av kärn-
kraftsteknologin och ser inga olösta problem med en säker slutförvaring av
kärnavfallet. Därför ansluter vi oss inte till den tidigare energipolitiska över-
enskommelsen om en avveckling av kärnkraften till år 2010. Vi har helt en-
kelt inte råd med den kapitalförstöring detta kommer att innebära.
Så några avslutande ord om vindkraft. Vi anser att det är ett slöseri med
pengar med en fortsatt satsning på vindkraft. Den kan aldrig ge annat än ett
mycket marginellt energitillskott utan att förstöra naturen och miljön utmed
våra kuster. Tänk er 10 000-20 000 vindkraftverk utplacerade längs kustlin-
jen. Det skulle i bästa fall motsvara energiproduktionen vid ett av våra kärn-
kraftverk. Det skulle dessutom ge energi och el till betydligt högre kostnad.
Att enskilda gårdar vill utnyttja mindre vindkraftverk har vi inget emot -
men avbryt den mer storskaliga satsningen på vindkraften som energikälla.
Herr talman! Mot bakgrund av de framförda synpunkterna yrkar jag bifall
till reservation 2 och reservation 3 i enlighet med Ny demokratis motion.
Anf. 104 HADAR CARS (fp):
Herr talman! Det har ju bara gått ett år sedan riksdagen förra våren fat-
tade beslut om riktlinjer för den långsiktiga energipolitiken. De riktlinjerna
innebar, som också framgår av utskottsbetänkandet, att man skall trygga till-
gången på energi till konkurrenskraftiga priser, att man skall utgå från vad
natur och miljö kan bära och att man så långt som möjligt skall grunda ener-
giförsöij ningen på inhemska och förnybara energikällor. Man skall satsa
mycket på energihushållning.
Det är detta som regeringen nu är på väg att genomföra. De förslag som
har kommit - vilka bl.a. berördes av Bengt Dalström, men som inte är före-
mål för övervägande i dag - gäller energibeskattningen. Bioenergikommis-
sionen har lagt fram sina första förslag, och de rör sig litet grand i den rikt-
ning som riksdagen fattade beslut om förra året.
Jag tror egentligen inte att det är så mycket mera att tillägga i dag. Det
sade ju också Rolf L. Nilson. Vi måste se litet grand vart den här politiken
leder, vart de projekt som är på gång och de ansatser som görs kommer att
föra oss. Jag erinrar bara om att det i den energipolitiska uppgörelse som
träffades inte sägs något nytt om kärnkraften. Tvärtom refererade man det
beslut som hade fattats 1980, men det fanns inte någon ny bindning i sam-
band med energiuppgörelsen 1991. De partier som nu står bakom ener-
giuppgörelsen, inkl. Moderata samlingspartiet enligt regeringsdeklaratio-
nen, har nödvändigtvis inte identiskt lika uppfattning om tidpunkten för när
kärnkraften skall vara avvecklad. Vi kommer säkert att få återkomma även
till det i framtida diskussioner.
Herr talman! I dag nöjer jag mig med att yrka bifall till utskottets hemstäl-
lan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Energipolitiska
frågor
75
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1991/92:NU28 Ändringar i minerallagen (prop. 1991/92:161).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Företogs till avgörande socialförsäkringsutskottets betänkanden
1991/92:SfUll, SfU12 och SfU15, skatteutskottets betänkande
1991/92:SkU19, lagutskottets betänkande 1991/92:LU35 samt näringsut-
skottets betänkanden 1991/92:NU25 och NU28.
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfUll
Utskottets hemställan bifölls.
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU12
Utskottets hemställan bifölls.
Socialförsäkringsutskottets betänkande SflJ15
Utskottets hemställan bifölls.
Skatteutskottets betänkande SkU19
Utskottets hemställan bifölls.
Lagutskottets betänkande LU35
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU25
Mom. 1 (riktlinjer för energipolitiken)
Först biträddes reservation 1 av Anita Gradin m.fl. - som ställdes mot me-
ningsyttringen av Rolf L. Nilson i motsvarande del - med acklamation.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 153 röster mot 114 för reserva-
tion 1 av Anita Gradin m.fl. 6 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 8 (anslag till främjande av biobränsleanvändningen)
Utskottets hemställan bifölls med 264 röster mot 11 för meningsyttringen
av Rolf L. Nilson i motsvarande del.
Mom. 18 (kärnkraftsproduktion)
Utskottets hemställan bifölls med 244 röster mot 23 för reservation 2 av
Bengt Dalström. 9 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 20 (återföring av vinstmedel från vattenkraftsproduktionen)
Utskottets hemställan bifölls med 259 röster mot 10 för meningsyttringen
av Rolf L. Nilson i motsvarande del. 5 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 22 (avbrytande av stöd till vindkraftsproduktion)
Utskottets hemställan bifölls med 258 röster mot 21 för reservation 3 av
Bengt Dalström.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Näringsutskottets betänkande NU28
Utskottets hemställan bifölls.
Anmäldes att följande frågor framställts
den 13 maj
1991/92:770 av Sten Andersson i Malmö (m) till statsrådet Bo Lundgren om
hobbyhästägandet:
Även om svensk travsport fortfarande befinner sig i världstopp och toto-
spelet ligger på en hög nivå, vilket ger stora skatteinkomster, finns det på sikt
uppenbara problem. Den senaste tidens hästauktioner har visat på kraftigt
sjunkande priser. Prisraset är värre än på den ofta debatterade fastighets-
marknaden.
En enig travsport anser att detta beror på att ”hobbyhästägandet” för-
svann 1991. Tidigare kunde en person i princip äga två travhästar utan att
kunna dra av verksamhetens underskott, men behövde samtidigt inte skatta
för eventuellt överskott. Mindre än 10% av travhästarna ”går ihop”. Nu
måste alla ”hobbyhästägare” deklarera hästägandet, samla på kvitton m.m.
trots att endast en liten minoritet erhåller överskott. Detta förfarande inne-
bär inte någon nettovinst för staten utan endast problem för alla landets trav-
hästägare.
Är statsrådet beredd medverka till att ”hobbyhästägandet” återinförs?
1991/92:771 av Stina Eliasson (c) till justitieministern om de små tingsrät-
terna:
Enligt en aktuell departementspromemoria föreslås att ett tjugofemtal
små tingsrätter runt om i landet skall läggas ned. Förslaget skulle om det
genomfördes medföra ytterligare en snedvridning av arbetsmarknaden i re-
gionalt utsatta områden. Tingsrätterna har dessutom en värdefull person-
och lokalkännedom, som bör tas till vara.
Min fråga till justitieministern är följande:
Avser justitieministern i den fortsatta beredningen av departementspro-
memorian om tingsrätterna att beakta de regionalpolitiska aspekterna?
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
77
Prot. 1991/92:112 1991/92:772 av Margitta Edgren (fp) till statsrådet Reidunn Laurén om för-
14 maj 1992 säkringskassorna och den personliga integriteten:
78
Försäkringskassornas utbetalningsavi skickas postledes till dem som är be-
rättigade till ersättning från kassan. I de flesta fall hämtas ersättningen ut på
ett postkontor.
På avin anges en kod för anledningen till utbetalningen men också motta-
garens personnummer. På baksidan av avin finns en kodförklaring. Bland
koderna finns bl.a. smittbärarpenning.
Jag anser att det inte är förenligt med människors personliga integritet att
avin är utformad så att utomstående kan utläsa dels personnummer dels an-
ledning till ersättning.
Min fråga:
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att detta intrång i den personliga
integriteten undanröjs?
1991/92:773 av Margitta Edgren (fp) till statsrådet Bo Lundgren om konkur-
rensen mellan Sturup och Kastrup:
Det danska folketinget sänkte charterskatten från september 1991. Där-
med sänktes kostnaderna för charterresor som startar från Kastrup med ca
235 dk/resande.
Genom ett snabbt beslut från luftfartsverket infördes en ”lojalitetsbonus”
för researrangörer som motsvarade skillnaden i skatt mellan Sturup och
Kastrup. Detta har inneburit att Sturup har behållit sina marknadsandelar
av utlandsresande till en kostnad för luftfartsverket av 35 milj. kr.
När charterskatten infördes 1978 uttalade skatteutskottet en förväntan att
regeringen skulle följa verkningarna av skatten för Sturups del och vidta åt-
gärder för att eliminera snedvridningar i konkurrensläget till Sturups nack-
del. Det gjordes också 1978/79 varvid medel ställdes till luftfartsverkets för-
fogande för stimulans av chartertrafiken från Sturup.
Ämnar skatteministern på samma sätt som tidigare ställa medel till luft-
fartsverkets förfogande så att verket kompenseras?
1991/92:774 av Sven Lundberg (s) till justitieministern om rikspolisstyrelsens
inköp av schäferhundar:
Internationell expertis är enig om att ett mycket verksamt medel för att
bringa ordning i samband med bråk vid större folksamlingar, t.ex. vid fot-
bollsmatcher, är polishundar. Här i kammaren biträdde vi den 6 maj ett för-
slag från justitieministern om en lagändring som möjliggör en effektivare an-
vändning av polishundar. Detta är ett viktigt beslut för framtiden, t.ex. inför
fotbolls-EM. Men det finns problem. Som bekant har RPS av ekonomiska
skäl infört köpstopp av hundar från statens hundskola. Dessutom planerar
inte RPS några inköp av polishundar nästa år heller. På sikt innebär det att
polisens förmåga att aktivt stävja fotbollsbråk drastiskt minskar.
Detta medför också att hundskolans möjlighet att upprätthålla en konti-
nuerlig avel och utbildning av polishundar inte kan upprätthållas.
Statens hundskola håller nu på att bolagiseras. Men om en viktig kund
försvinner i detta skede får bolaget svårigheter redan i starten. Det innebär
också att övrig produktion av tjänstehundar sätts i fara.
Jag vill mot bakgrund av detta fråga justitieministern:
Är justitieministern beredd att medverka till att RPS ges möjligheter att
även fortsättningsvis inhandla schäferhundar från statens hundskola?
15 § Kammaren åtskildes kl. 17.45.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 § anf. 27 (del-
vis),
av talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 72 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
IGunborg Apelgren
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
79
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Torsdagen den 14 maj
1 § Justering av protokoll................................. 1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 1
3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 13
maj............................................. 2
Jordbruksutskottets betänkande JoU15
Mom. 3 återförvisat till utskottet för ytterligare beredning
Konstitutionsutskottets betänkande KU33
Finansutskottets betänkande FiU17
Finansutskottets betänkande FiU18
Finansutskottets betänkande FiU19
Skatteutskottets betänkande SkU26
Skatteutskottets betänkande SkU27
Skatteutskottets betänkande SkU28
Justitieutskottets betänkande JuU24
Justitieutskottets betänkande JuU25
Försvarsutskottets betänkande FöUll
Kulturutskottets betänkande KrU27
Utbildningsutskottets betänkande UbU25
Trafikutskottets betänkande TU17
4§ Invandrar-och flyktingpolitiken......................... 4
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfUlO
Debatt
Maud Björnemalm (s)
Berith Eriksson (v)
Förste vice talmannen (om debattordningen)
Peter Kling (nyd)
Rune Backlund (c)
Ingela Mårtensson (fp)
Maj-Lis Lööw (s)
Gullan Lindblad (m)
Sten Andersson i Malmö (m)
(forts. 6 §)
80
Ajournering........................................... 33
Återupptagna förhandlingar............................... 34
5 § Information från regeringen inför UNCED (Riokonferensen)
m.m............................................ 34
Miljöminister Olof Johansson (c)
Karl-Erik Svartberg (s)
Ivar Virgin (m)
Kristina Svensson (s)
Jan Jennehag (v)
Talmannen (om debattreglerna)
Berndt Ekholm (s)
Ingela Mårtensson (fp)
Christer Windén (nyd)
6 § (forts, från 4§) Invandrar- och flyktingpolitiken (forts. SfUlO) 46
Peter Kling (nyd)
Sten Andersson i Malmö (m)
Rune Backlund (c)
Claus Zaar (nyd)
Bert Karlsson (nyd)
John Bouvin (nyd)
Talmannen (om debattreglerna)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Berith Eriksson (v)
Maud Björnemalm (s)
Lars Svensk (kds)
Hans Göran Franck (s)
Liisa Rulander (kds)
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Beslut................................................ 69
Beslut om samlad votering................................ 70
7 § Befogenheter för invandrarverket vid asylutredning m.m...... 70
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfUll
Debatt
Sten Andersson i Malmö (m)
Beslut fattades efter 13 §
8 § Svenskt medborgarskap m.m_.......................... 71
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU12
Beslut fattades efter 13 §
9 § Förläggningskostnader................................ 72
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU15
Beslut fattades efter 13 §
10 § Räntor och avgifter vid skatteindrivning.................. 72
Skatteutskottets betänkande SkU19
Beslut fattades efter 13 §
11 § Allmänna arvsfonden, m.m............................ 72
Lagutskottets betänkande LU35
Beslut fattades efter 13 §
12 § Energipolitiska frågor................................ 72
Näringsutskottets betänkande NU25
Debatt
Axel Andersson (s)
Rolf L Nilson (v)
Bengt Dalström (nyd)
Hadar Cars (fp)
Beslut fattades efter 13 §
13 § Ändringar i minerallagen............................. 76
Näringsutskottets betänkande NU28
Prot. 1991/92:112
14 maj 1992
Beslut................................................ 76
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfUll
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU12
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU15
Skatteutskottets betänkande SkU19
Lagutskottets betänkande LU35
Näringsutskottets betänkande NU25
Näringsutskottets betänkande NU28
14 § Anmälan om frågor
1991/92:770 av Sten Andersson i Malmö (m) om hobbyhäst-
ägandet ....................................... 77
1991/92:771 av Stina Eliasson (c) om de små tingsrätterna... 77
1991/92:772 av Margitta Edgren (fp) om försäkringskassorna
och den personliga integriteten..................... 78
1991/92:773 av Margitta Edgren (fp) om konkurrensen mellan
Sturup och Kastrup.............................. 78
1991/92:774 av Sven Lundberg (s) om rikspolisstyrelsens inköp
av schäferhundar................................ 78
82
gotab 41559, Stockholm 1992