Onsdagen den 13 maj
Kl. 9.00-18.19
Justerades protokollet för den 7 maj.
Protokoll
1991/92:111
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
Föredrogs och hänvisades
Förslag
1991/92:19 till konstitutionsutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Skatteutskottets betänkande 1991/92:SkU19
Lagutskottets betänkande 1991/92:LU35
Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1991/92:SfU10-SfU12 och SfU15
Näringsutskottets betänkanden 1991/92:NU25 och NU28
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1991/92:AU11 Arbetsmarknadspolitiken, m.m. (prop. 1991/92:100 delvis
och 1991/92:124).
Anf. 1 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Riksdagens beslut att behålla delpensionen är inte bara ett
glatt besked till alla de äldre som vill trappa ned sin arbetsinsats. Det är
också en påminnelse om att regeringen är en minoritetsregering. För att re-
geringen skall få igenom sina förslag måste en majoritet av riksdagsledamö-
terna ställa sig bakom besluten.
En viktig utgångspunkt för debatten här i dag blir då: Hur tänker rege- 1
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 111
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
ringen skapa politisk majoritet för den viktigaste politiska frågan nu, nämli-
gen att bekämpa den ökande arbetslösheten? För det är väl det ni vill?
Av utskottsmajoritetens skrivning framgår att ni ”i likhet med tidigare år
bestämt avvisar arbetslöshet som medel i den ekonomiska politiken”.
”Arbetslinjen skall hävdas och aktiva åtgärder prioriteras i arbetsmark-
nadspolitiken. Utsatta grupper skall stödjas särskilt. Ungdomsarbetslöshe-
ten skall pressas tillbaka.”
Men detta leder bara till att utskottsmajoriteten vill följa utvecklingen
uppmärksamt. Alla vi andra kan redan nu se vad som händer. Men majorite-
ten röstar - efter sitt konstaterande att den inte kan acceptera arbetslöshet -
ned alla de förslag från oss som skulle komma att stärka den aktiva arbets-
marknadspolitiken.
Därmed har ni i utskottets majoritet på punkt efter punkt i sak visat att
ni - tvärtemot vad ni säger - tolererar en starkt stigande arbetslöshet. Det
blir ökad arbetslöshet som ett resultat av regeringens politik.
Fru talman! Denna debatt skall handla om arbetsmarknadspolitiken i bud-
getförslaget. Men eftersom kompletteringspropositionen finns på riksdagens
bord och det i utskottets betänkande på ett flertal punkter hänvisas till för-
slag i kompletteringspropositionen, går det inte att undvika att dess progno-
ser och förslag påverkar också denna debatt.
Fru talman! Det är en tragedi och ett samhällsekonomiskt slöseri när allt
fler människor ställs utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Det är knäck-
ande för den som drabbas, det tar bort framtidstron i samhället och det rase-
rar samhällsekonomin och välfärden.
Varje jobb vi kan skapa för en arbetslös är en delseger. En vändning av
kurvan för arbetslösheten är en etappseger på väg mot målet: den fulla sys-
selsättningen.
Det är nu vi måste bryta utvecklingen. Och vi har goda möjligheter att
göra det - om den politiska viljan finns. Regeringen har lagt fram sina för-
slag, vi har presenterat våra.
Vi socialdemokrater har i flera sammanhang framfört att vi har ett intresse
av att få en samling omkring kampen mot arbetslösheten: att vi talar med
varandra, diskuterar de olika idéerna och förslagen och försöker ena oss om
vad som kan göras.
Tyvärr tvingas vi konstatera att regeringspartierna i riksdagen inte bryr sig
om att Socialdemokraterna har 40 % av väljarkåren bakom sig och att den
erfarenhet detta representerar inte på något avgörande sätt påverkat de ma-
joritetsförslag som nu behandlas här.
Regeringen vill inte diskutera med Socialdemokraterna utan slår hellre
ihop sina påsar med Ny demokrati för att få den nödvändiga majoriteten för
den enda vägens misslyckade politik.
Av riksdagsarbetet efter regeringsskiftet i höstas har vi hittills fått två erfa-
renheter.
Den ena är att regeringen uppenbarligen ändå tycker att några av våra för-
slag är bra men att regeringspartierna på grund av politisk prestige säger nej
till förslagen. Därefter lägger regeringen fram samma förslag - som sina
egna.
Förlorarna är de arbetslösa, som får se insatserna senareläggas, och den
politiska demokratin. Det blir fullständigt obegripligt för folk när de får se
hur majoriteten handskas med riksdagsarbetet. Och det drabbar alla politi-
ker.
Låt mig ta några exempel.
I december förra året röstade riksdagen ned vårt förslag om mer pengar
till AMS. Två dagar senare sade regeringen ja - med finansfullmakten som
grund.
Riksdagen sade nej till våra förslag om att ta in ungdomar på ett tredje
gymnasieår och ta in fler vid högskolan. Några veckor senare lade regeringen
fram egna sådana förslag.
Riksdagen förutsätts i dag rösta nej till vårt förslag om stöd vid utbildning
i industriföretag, samtidigt som detta förslag har lagts fram i kompletterings-
propositionen.
Kammaren röstar nej till ett utökat anslag för vägunderhåll och får strax
därefter ett sådant förslag från regeringen.
I alla dessa fall ställer Ny demokrati upp på detta genom sitt passiva bi-
stånd.
Den andra erfarenheten är att regeringspartierna gärna aktivt förhandlar
med Ny demokrati.
Tvångslagen mot ungdomarna är det hittills tydligaste exemplet på detta:
Regeringen lägger fram ett förslag om s.k. ungdomspraktik; Johnny Ahl-
qvist från Socialdemokraterna kommer alldeles strax att närmare kommen-
tera den delen av betänkandet.
Vi har konstaterat att förslaget inte fungerar av en rad olika skäl. Regc
ringen framhärdar. Sedan visar det sig att vi har rätt. Då stiftar regeringspar-
tierna tillsammans med Ny demokrati en tvångslag som skall förhindra att
vissa ungdomar får tillgång till samma rättigheter som alla andra löntagare
på arbetsmarknaden. Lagen drivs igenom i utskottet utan att vi socialdemo-
krater ens fått se den och följaktligen utan diskussion.
Det finns skäl att ställa frågan både till företrädarna i riksdagens borger-
liga partier och till Börje Hörnlund: Var finns omtanken om de unga?
Fru talman! Trots de här dystra erfarenheterna gör vi nu ett nytt försök.
Vi vädjar än en gång till regeringen att engagera sig i kampen mot arbetslös-
heten.
Tusentals människor ute i landet har redan deltagit i en riksomfattande
dammsugningskampanj för att få fram jobb och skickat in resultaten av sina
ansträngningar till oss. Vi har fått in mer än 3 500 projekt.
Alla dessa människors förslag är en uppmaning till riksdagen: Ta vara på
möjligheterna att ordna jobb! Jobben finns där om man vill.
Finns det några förutsättningar för att våra försök till samverkan skall ge
resultat? Dess värre måste jag tillstå att jag är pessimist - numera, skall jag
kanske tillägga.
Det finns en mycket oroande anledning till min reaktion. Regeringen talar
inte ens längre om den fulla sysselsättningen. Nu strävar man på sin höjd
efter att få en arbetslöshet som är lägre än omvärldens. Är det Finlands 13 %
eller Danmarks 10 % som är ribban? Detta måste regeringen ge besked om,
Börje Hörnlund!
500 000 svenskar riskerar att ställas utanför den ordinarie arbetsmarkna-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
den. Efter bara ett halvt är tvingas regeringen konstatera att den egna politi-
ken ökar arbetslösheten nästa år med över 50 000 människor. Därmed kom-
mer arbetslösheten att bli nästan dubbelt så hög 1993 som lågkonjunkturåret
1991.
Detta borde ha föranlett krafttag från regeringens sida. Men det som hän-
der är att kontantstödet i stället ökar dramatiskt. Nästa år kommer över 30
miljarder kronor att betalas ut. Det är en ökning med minst 16 miljarder
kronor jämfört med förra året. Det innebär att ett överskott i arbetsmark-
nadsfonden på 6 miljarder kronor på ett år blir ett underskott på 10 miljarder
kronor, året därpå 25 miljarder kronor.
Och vad värre är - utvecklingen fortsätter. Enligt regeringens egna beräk-
ningar kommer underskottet om tre år att vara över 40 miljarder kronor.
Regeringen kastar alltså ner miljarder i ett stort svart hål, hellre än att se
till att kostnaderna ryms i en liten grop. Ni skall nu ut på marknaden och
låna upp miljard efter miljard för att de arbetslösa inte skall ställas på bar
backe - i stället för att satsa ett mindre antal miljarder på att tidigarelägga
viktiga investeringar, investeringar som ändå skall göras och som efterläm-
nar något bestående, som främjar tillväxten och sätter människor i arbete.
I Västerbotten går drygt 6 700 människor arbetslösa. Arbetslösheten är
över 5 % i nio av länets kommuner. Bakom dessa siffror döljer sig många
enskilda människoöden. Tragedier utspelas varje gång en människa blir utan
arbete. Möjligheterna till försörjning och självständighet minskar. Den ar-
betslöse ställs utanför gemenskapen på en arbetsplats.
I den dammsugning på jobb som vi socialdemokrater har genomfört har
vi i Västerbotten hittat hundratals jobb. Vi är beredda att se till att det kom-
mer fram stora investeringar. Det skulle innebära en minskad arbetslöshet i
ert hemlän, Börje Hörnlund. Det är era grannar, det är människor från den
valkrets som ni representerar, som nu går arbetslösa.
Är inte Västerbottens arbetslösa värda att vi gemensamt försöker minska
arbetslösheten? Vi socialdemokrater har gjort en stor del av det regeringen
borde ha gjort - vi har hittat jobben. Nu har ni er chans att visa vad ni vill
göra, Börje Hörnlund - i Västerbotten, i Mellansverige, i storstadsområ-
dena. Det gäller hela Sverige.
Är ni nu beredda att acceptera tidigareläggningar av viktiga investeringar,
som ni ofta talar om, men inte gör? Det finns investeringar om 9 miljarder
inom vägverket och banverket som kan tidigareläggas, 3 miljarder inom SJ
och luftfartsverket, och 4 miljarder inom byggnadsstyrelsen.
Om vi gör så, uppnår vi två saker. Vi får viktiga investeringar gjorda, och
arbetslösa får jobb. Detta kan väl inte vara fel - eller hur?
Vill ni nu satsa extra på jobben åt de arbetslösa ungdomarna? Är ni be-
redd att göra någon som helst extra insats för kvinnorna?
Är ni nu beredda att satsa mer på komvux, studiestöd och andra insatser
för att stärka kompetensen, nu när behovet av utbildning är som störst? Blir
det mera pengar till företagsförlagd utbildning? Och hur skall regeringen un-
derlätta för kommunerna att möta den situation som uppstår i sommar, när
tusentals unga inte får jobb och inte skall gå i skolan?
Nu vet både regeringen och Börje Hörnlund att det finns ett genomtänkt
och genomarbetat förslag till en ekonomisk politik, som inte leder in i den
återvändsgränd som regeringens ekonomiska politik leder oss in i.
Vi överlämnade våra förslag i fredags, och det vore därför trevligt att få
besked i dag. Vi socialdemokrater har visat att Sverige har råd att arbeta.
Under decennier har vi här i Sverige byggt upp den aktiva arbetsmark-
nadspolitiken. Fler och fler länder tar intryck av den, och en av de viktigaste
frågorna för oss socialdemokrater i Europasamarbetet är att få så många län-
der som möjligt att sätta kampen mot arbetslösheten främst.
Det känns därför extra bittert att Sverige nu ställer sig i raden av länder
där arbetslösheten betraktas som en fråga om hur man skall kunna utge er-
sättning till de arbetslösa. För mig är det en gåta att Centerpartiet och Börje
Hörnlund kan ställa upp på den politiken.
Jag kanske är för pessimistisk. Börje Hörnlund kanske lyssnar den här
gången. Men det duger inte att vänta och se nu längre.
Fru talman! Sverige behöver en nationell samling för att hejda arbetslös-
heten. Carl Bildt har sagt att det bara finns en väg för Sveriges ekonomiska
politik. Regeringens egna prognoser visar på resultatet. Den enda vägen har
visat sig inte hålla måttet. Det är dags för Sverige att överge en sådan politik.
När regeringen börjar bekämpa arbetslösheten är vi socialdemokrater be-
redda till samarbete. Det är nu vi tillsammans måste satsa för att förhindra
att arbetslösheten stiger till nivåer som tidigare varit okända här i Sverige.
Den som tror att det sedan - när konjunkturen blir bättre - går att på ett
enkelt sätt återgå till de gamla tiderna med full sysselsättning, rekommende-
ras att se sig om ute i Europa. Inget land har lyckats med detta.
Det är därför som det är så viktigt att alla politiska partier betämmer sig
för att vi inte skall bli ett sådant arbetslöshetens träskland. Vi socialdemo-
krater har presenterat en politik som innebär att vi kan bekämpa arbetslös-
heten - nu! Sverige har råd att arbeta - men inte råd med arbetslöshet.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till det som Socialdemokraterna an-
fört i arbetsmarknadsutskottets betänkande 11 och till de socialdemokra-
tiska reservationerna 1, 3, 5, 9, 11, 15 och 23 - och under förutsättning av
bifall till reservation 15 också till reservation 16.
Anf. 2 ARNE JANSSON (nyd):
Fru talman! Länsarbetsnämnden har det övergripande ansvaret för arbets-
marknadspolitiken i varje län. I klartext betyder det att härifrån fördelas
pengar till de olika kontoren i länet med hänsyn tagen till de fördelningsprin-
ciper som AMS stadfäst.
För att detta skall kunna göras måste bevakning ske av den lokala företag-
samheten samt av arbetslöshetsstatistiken. Andra faktorer som påverkar är
lokal utbildningsnivå och förutsättningar för näringslivets utveckling.
Andra arbetsuppgifter för länsarbetsnämnderna är att aktivt stödja olika
projekt för att öka livskraften i arbetslivet inom länets gränser. Vidare sköter
länsarbetsnämnderna personalutbildning och löneutbetalningar.
Allt detta kräver, förutom tjänstemän med specialfunktioner, en relativt
sett stor administrativ resurs, och även lokaler. I dagens dataålder, och med
det stora centralt uppbyggda datanät som arbetsförmedlingarna har, finns
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
resurser att följa allt detta arbete centralt. Det kan knappast vara försvarbart
att bygga upp ytterligare en administrativ resurs som mellanhand.
Ansvaret för länen kan ligga centralt. Den kommunikation med övriga
länsfunktioner, arbetsgivare, arbetsförmedlingar, skolor, fackförbund, ar-
betsgivarorganisationer m.m. som kan vara av värde, kan numera ske via
interaktiv video. På så sätt spar man resekostnader, och man sliter inte heller
så mycket på det mänskliga kapitalet.
Förhållandena kan variera från län till län. Många länsarbetsnämnder har
bantats avsevärt de senaste åren. I Gävleborgs län arbetar dock ca 50 perso-
ner på länsarbetsnämnden med en länsarbetsdirektör som chef. Organisatio-
nen är på tok för stor. Oerhörda pengar kan sparas in.
Från slutet av 70-talet har arbetsförmedlingarna utvecklats för att dels
kunna ackvircra arbete åt enskilda människor, dels tillfredsställa arbetsgi-
varnas krav. Man kan säga att förmedlingarna har två olika kunder med del-
vis helt olika krav. Dock vore det rimligt att anta att människans behov av
arbete och arbetsgivarnas behov av kvalitativ arbetskraft skall kunna förenas
i slutändan.
För att kunna klara denna mycket svåra balansgång bör arbetsförmedling-
arna satsa på välplanerad arbetsmarknadsmässig och företagsanpassad ut-
bildning.
Det är ytterst viktigt att ta reda på alla fakta om arbetsmarknaden, möjlig-
heter till arbete, och krav på utbildning, numera både globalt och lokalt, för
att kunna ge rätt service. Man behöver alltså på förmedlingarna satsa på en
kvalitativ vägledning av förmedlingens kunder, beträffande både egna resur-
ser och omgivningens krav. I dag är detta ett eftersatt område, och man har
satsat sina resurser på olika servicecentrer, t.ex. i form av ”yrkeskaféer”.
Ett exempel på tänkbara vägar till arbete är Vinna-projektet i Hudiksvall.
Inom detta satsar man på att grundskole- och gymnasieelever får en utbild-
ning som är anpassad till industrins behov på orten. Detta har initierats av
näringslivet i samarbete med länsarbetsnämnden.
Det har dock hittills inte satsats något på 18-25-åringar, som i dag är den
största gruppen arbetssökande. Fördjupad vägledning och aktiv bearbetning
av denna grupp är oerhört viktigt. För att klara denna satsning krävs en kva-
litativt god arbetsmarknadsutbildning.
Satsningen på ungdomspraktikplatser, där regeringspartierna och Ny de-
mokrati gemensamt förhandlat sig fram till en bra lösning, är därför utomor-
dentligt viktig.
AMU har under många år mer eller mindre haft ensamrätt på arbetsmark-
nadsutbildning. Parallellt med AMU hade många större företag sin egen ut-
bildning av ungdomar, s.k. industriskolor. I dag är dessa satsningar borta,
och AMU har blivit egen myndighet och är inte längre underställd AMS.
Med tanke på det allt viktigare kravet på arbetsmarknadsanpassad utbild-
ning, och med kravet på arbete efter utbildning, borde det vara en utmärkt
lösning att kunna köpa utbildningsplatserna direkt av de större företagen på
en ort, så att utbildningen kan bli både ändamålsenlig och kostnadseffektiv.
Skall AMU kunna överleva bör man satsa på flexibla utbildningsinsatser
som följer den lokala arbetsmarknadens behov. Utan en sådan inriktning
kommer AMU ganska snart att slås ut av andra utbildningsanordnare med
större flexibilitet.
På mindre orter bör utbildningsinsatserna för vuxna kunna samlas under
ett tak: uppdragsutbildning, AMU, komvux, folkhögskola och studieför-
bund. Här har man vinster i en gemensam planering, gemensam administra-
tion, större utbud av utbildning och större flexibilitet i urvalet av både utbild-
ning och lärare.
Tidigare har man på mindre orter alltid kunnat utnyttja gymnasieskolan
för utbildning av äldre, t.ex. vårdutbildning. Med de nya bestämmelser från
den 1 december 1991 som riksdagen fattade beslut om faller denna möjlig-
het. Likaså dras anslaget för vuxenutbildning ner, vilket får till följd att
många vuxna förlorar möjligheter till studier av egenintresse. Det kommer
också att innebära att alla arbetsmarknadsutbildningar måste upphandlas,
vilket i sin tur innebär betydligt större kostnader än i dag för arbetsmark-
nadsutbildningen. På en liten ort kommer detta att bli förödande.
Det är helt klart att arbetsförmedlingen skall ha ett krav på sig att klara
en avancerad utredning för att nå målet arbete åt alla. Av denna anledning
har arbetsförmedlingarna fått en ny utredningsorganisation till sin hjälp,
AMI. Dock finns det utredningsresurser kvar på förmedlingarna.
Nya AMI-institut växer upp i vaije kommun i Sverige, med egen chef,
egna vägledare, egen administrativ personal, egna lokaler och eget budget-
ansvar. Dock varken får man eller kan man fatta beslut om arbetsmarknads-
politiska insatser, eftersom dessa belastar arbetsförmedlingens budget.
Det finns som tidigare nämnts en utredningsresurs på arbetsförmedlingen
i nära anslutning till den aktiva platsförmedlingen, som är nära företagsan-
knuten. Varför bygga upp en ny organisation, där tjänstemännen förväntas
arbeta med samma slag av utredning, men utan närheten till den levande
förmedlingsverksamheten, och dessutom utan möjlighet att fatta ekono-
miska beslut om bidrag för arbets- och utbildningsåtgärder?
I dag passerar en arbetssökande först förmedlingens utredning för att
komma till AMI. Därifrån får personen efter mer eller mindre långvarig ut-
redning återvända till förmedlingen för ett ekonomiskt beslut, vilket förmed-
lingen av lokala arbetsmarknadsskäl inte får fatta. Nu gör förmedlingen om
hela utredningen, och tiden går. Förutom ett slags rundgångsverksamhet blir
effekten tidsförlust och mänskligt lidande.
Lägg all utredningsverksamhet under förmedlingens tak, med en chef, ett
ekonomiskt ansvar och utnyttjande av personalresurser samt, inte minst, i
absolut närhet till det aktiva förmedlingsarbetet. Här finns det miljoner att
tjäna.
Inte bara pengar utan även ett bättre utnyttjande av personal kan man
vinna på en renodling av arbetsområden och sammanslagning av resurser.
Framför allt får man möjlighet till en bättre utbildad personal som lever upp
till de av regering och riksdag uppsatta målen.
Även arbetsförmedlingens kunder måste vinna på ett sådant system, då
det i dag råder en total förvirring beträffande AMI, AF, AMU etc. Vem är
huvudman? Vad innebär det ena och det andra? Var kan jag få hjälp? Dessa
frågor ställer sig näringslivet, försäkringskassor, läkare och privatpersoner.
Verksamheten vid AMS, länsarbetsnämnderna, AMI och arbetsförmed-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
lingarna kostar stora belopp. Likaså har man inom organisationerna ansvar
för anförtrodda medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Kostnaderna är
mycket stora, och därför måste kvalitet och effektivitet höjas.
Som ett första steg bör man ta bort länsarbetsnämnderna och lägga över
funktioner och ansvar till AMS. En ansvarig skall finnas där för varje län,
kanske även direkt underställd departementet.
AMI bör läggas ner och utredningresurserna föras över till arbetsförmed-
lingarna.
Samordna resurser och insatser för handikappade med riksförsäkringsver-
kets och försäkringskassornas resurser!
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 7 till AU11, och vid
ett eventuellt avslag på reservation 7 yrkas bifall till reservation 8.
Vidare yrkar jag bifall till reservationerna 2, 4, 20, 22 samt bifall till föl-
jande:
Reservation 10, vilket innebär bifall till Karl Hagströms m.fl., Socialde-
mokraterna, motion om försöksverksamhet i Gävleborgs län.
Reservation 12, vilket innebär bifall till Jan Backmans, Moderaterna, mo-
tion om reglerna för utbildningbidrag.
Reservation 13, vilket innebär bifall till Odd Engströms, Socialdemokra-
terna, motion om regler för beredskapsarbeten.
Reservation 21, vilket innebär bifall till Lars Biörcks, Moderaterna, mo-
tion om inträde i arbetslöshetskassa.
Anf. 3 LARS-OVE HAGBERG (v):
Fru talman! Vi har en mycket stor arbetslöshet i vårt land. Olika progno-
ser har vid olika tillfällen sagt 4 %, 5 %, 6 % eller 7 %. Just nu är antalet
arbetslösa ca 200 000. Det är den öppna arbetslösheten. Därtill har vi alla
som finns i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
De som drabbas i den här omgången är framför allt män, och speciellt
unga män har råkat särskilt illa ut, och i morgon blir det framför allt kvinnor.
Det har att göra med att den strukturomvandling som sker i den lågkonjunk-
tur vi nu har drabbar t.ex. industrin och den konkurrensutsatta delen. Där-
med får människor gå. Man rensar ut arbetskraft i bl.a. industrin.
Det går att se och räkna ut vad som kommer att hända på kvinnornas ar-
betsmarknad i morgon. Därav följer prognoserna om stor arbetslöshet i
framtiden. Vi har en regering som tittar på lugnt och stilla och säger att så
här är det - utan att lägga fram ett enda program.
Jag vet inte om ordspråket som säger att medan gräset gror dör kon, pas-
sar in här. Jag tänker på EG-debatten i vårt land, att vi när vi blir med i EG
kommer att få en arbetslöshet av den här digniteten. Det är bara det att vi
redan har den. Lägger vi samman den arbetslöshet vi har med antalet perso-
ner i arbetsmarknadsåtgärder har vi en EG-anpassad arbetslöshet.
Det är inte bara det att arbetslösheten har den här storleken, den beror
också på samma förutsättningar, det som råder internationellt inom den ka-
pitalistiska världen, nämligen att det finansiella kapitalet styr. Så anpassas
arbetslösheten i det här landet. Det kallas att man prioriterar inflationsbe-
kämpning, men egentligen är det en ren anpassning.
Regeringen prioriterar inte bekämpningen av arbetslösheten. I tidigare
lågkonjunktur 1983 var antalet beredskapsarbeten 68 000, och nu är antalet
17 000. Satsningen på utbildning och ökad kunskapsnivå är egentligen halv-
hjärtad. Infrastruktursatsningarna kommer inte i gång ordentligt. Det visar
t.o.m. utfrågningar här i riksdagen. ROT-programmet, som skulle kunna
vara en ordentlig möjlighet för byggandet, kom inte heller i gång, och peng-
arna till kommunerna skall strypas.
Detta är ingenting som regeringen har missat, utan den håller medvetet
denna linje. Arbete åt alla borde egentligen vara den övergripande politiska
parollen. Även den gamla regeringen övergav den i sin sista budget, men
den borde gälla. Följde man den borde regeringen naturligtvis säga: Till års-
skiftet skall vi inte ha mer än 3 % arbetslöshet. Här har vi ett program med
åtgärder. Men något sådant program ser vi inte. Varken Elver Jonsson eller
arbetsmarknadsministern kan påvisa något sådant program eller över huvud
taget tänka sig något i den riktningen.
Regeringen säger att den har en långsiktig strategi. Den strategin är att de
som har kapital skall gynnas för att investera i det här landet. De som vill
vinstmaximera sina tillgångar och sitt kapital skall starta verksamheter så att
det blir fart i landet. Det är vad regeringen satsar på. För detta krävs det att
man ser till att lönerna är låga. Man tillfredsställer helt det finansiella kapita-
lets krav på rörlighet över gränserna. Man utmanar det inte ens.
Den inflationsbekämpning som regeringen bedriver går före åtgärder att
minska arbetslösheten. Vi vet att redan 1990 när vi ansökte om medlemskap
i EG minskade antalet beredskapsarbeten. I betänkandet, som i alla rege-
ringsdeklarationer, försöker man säga att inflationsbekämpning med låga lö-
ner är en förutsättning. Men arbetslösheten har ingenting med det att göra.
Arbetslösheten har ingenting med den framtida ekonomiska politiken att
göra. Man får inte använda det. Det är väl egentligen ingen som tror på det
här.
Regeringen talar hela tiden om att man i dag vill ha fria resurser i form av
människor som skall sättas in i produktionen inom den konkurrensutsatta
sektorn. Därmed behöver man en arbetslöshet. Det blir effekten av detta.
Politiken blir sådan om vi underordnar oss dessa förutsättningar. De bespa-
ringar som sker i hela den statliga sektorn och i kommunerna har samma
effekt.
Den här politiken leder till att vi får människor som får kontant understöd
i ökad utsträckning, som Ingela Thalén påvisade här. Vi får väldiga under-
skott om vi inte vill ha en framtid där alla är utförsäkrade och får gå till kom-
munerna som delar ut lägre socialbidrag. Vi når den fattigdom som råder i
OECD-länderna med två tredjedels-samhället. Men då måste regeringspar-
tierna säga detta. Det är det pris vi får betala för välfärden för de två tredje-
delar som återstår. Försök inte att hyckla för människor som är utsatta för
faran att bli arbetslösa.
Det är barockt när människor som är arbetslösa eller lever under hot om
arbetslöshet ser skattesänkningar för kapitalägare och skärpningar av be-
skattningen för de arbetande medan bankerna kvitterar ut miljardbelopp. I
ett enda klipp sprätter man i väg 20 miljarder kronor någonstans, medan det
är jättesvårt att få kanske 1 miljard kronor till beredskaparbeten. ”Vad är
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
10
detta för politik? Vad är detta för samhälle?” frågar naturligtvis de många
arbetslösa. De sliter och offrar sig och vill göra en insats framöver.
Då säger regeringen: ”Det är inte vårt fel.” Men man understöder ju det
systemet. Bankerna gjorde sina klipp, och sedan går skattebetalarna in och
fixar det. Då är det lätt att kasta upp 20 miljarder kronor. Men när det gäller
att bekämpa arbetslöshet finns det inga pengar. Då avslår man t.o.m. de
minsta kraven. Vi måste stoppa arbetslösheten. Det måste egentligen vara
en förstahandsuppgift. Det är nog ingen dålig gissning av mig att det kommer
att bli den stora frågan i början av 90-talet. Det blir kanske också en fråga
som regeringen får mycket svårt med framöver.
Vänsterpartiet har i meningsyttringen sagt att förutsättningen skall vara
att arbete åt alla skall vara det första målet. Det betyder helt andra priorite-
ringar när det gäller insatser. Vi vill ha ytterligare beredskapsarbeten och en
ordentlig satsning på ungdomar. Det skall jag komma tillbaka till.
Vi i Vänsterpartiet har sagt att om vi inte stoppar arbetslösheten nu, kom-
mer vi att få två tredjedels-samhället. Vi föreslog redan i januari ett program
mot arbetslösheten på 10 miljarder kronor. Det gällde utbildning, bered-
skapsarbeten och satsningar på infrastruktur. Vi föreslår även nu att i stället
för att dra in 7,5 miljarder kronor från kommunerna skall vi tidigarelägga
utbetalningar på 4 miljarder kronor från den 1 juli. Satsa på kommunerna
och öronmärk pengarna till sysselsättning och ROT-program! Kör i gång or-
dentligt den 1 juli! Det är nu byggarbetarna är arbetslösa.
Det kommer ingen reaktion från regeringen. Man förtiger detta och lägger
inte fram några förslag. Det vore ju en enkel åtgärd, Elver Jonsson och
Börje Hörnlund, att ta de pengar som ni skall dra in och satsa dem på syssel-
sättning. Ni säger ju att det finns ett finansiellt överskott i kommunerna. Det
finns ingen rim och reson i att inte göra det. I annat fall hamnar människor
i någon form av öppen arbetslöshet, i utbildning igen eller blir beroende av
socialbidrag.
Det finns omfattande planer hos myndigheter och verk på infrastruktur-
satsningar. Det fattas egentligen bara en viljeinriktning från regeringen.
Börje Hörnlund hade ju enorma vyer om hur man skulle satsa innan kom-
pletteringspropositionen kom. Göte Bernhardsson, AMS-chefen, pekade
också ut en rad projekt som kunde genomföras. Man kan kanske säga att det
blev några grusvägar. Vi skall inte förakta några miljarder till infrastruktu-
ren, men i förhållande till vad vi kunde göra, är det ganska litet. Vi stärker
dessutom inte vår konkurrenskraft på lång sikt genom att släpa efter med de
infrastruktursatsningar som våra verk och myndigheter har planer på fram-
över.
Socialdemokraterna har ”dammsugit” här. Men det avgörande beslutet
om man vill göra detta eller inte finns inte. Vänsterpartiet och jag kan inte
peka ut ett speciellt projekt, men det handlar om att göra något.
Vad gör regeringen när det gäller den långsiktiga inriktningen för indu-
strin? Den har nu under tre år minskat sin arbetskraft med kanske 150 000
eller 200 000 personer. Regeringen värnar om konkurrenskraften och den
exportledda tillväxten. Ökar man kunskapsnivån i industrin? Nej, knappast.
Den tekniskt humanistiska utbildning, som har diskuterats under hela 80-
talet, tror jag inte finns ens i regeringens sinnevärld.
Vi skulle ju få svar på Socialdemokraternas krav på en satsning på en ut-
bildning i industrisektorn. Den avfärdas direkt. Börje Hörnlund ville ju
t.o.m. ta bort den här 50-kronan för utbildning i industrin. Nu kom den till-
baka igen i kompletteringspropositionen. Men det är egentligen ganska fan-
tastiskt att låta dessa människor gå ut i arbetslöshet i stället för att öka kun-
skapen i vårt land. Det är den enda möjligheten att klara vår industrination
och sysselsättningen framöver. Det är egentligen rent häpnadsväckande.
Jag vet att hur vi än gör med arbetslöshetsbekämpningen och politiska åt-
gärder mot arbetslösheten, kommer det ändå att vara mycket svårt att få
fram åtgärder i denna lågkonjunktur. Därför tror vi i Vänsterpartiet att man
i vissa tider kanske bör ta bort människor från arbetskraften, elakt sagt. Vi
har tänkt oss att man kan låta de äldsta som finns på arbetsmarknaden gå i
pension om de vill. Det skulle kunna gälla de tre äldsta åldersgrupperna un-
der ett år. Låt dem göra det! Då kan kanske unga komma in på arbetsmark-
naden och slippa slås ut. Den kostnaden betalar sig väl. Det kan man göra i
en lågkonjunktur för att klara framtiden.
Fru talman! Sedan gäller det detta med ungdomsåtgärderna. Jag är
mycket förvånad över den insats som görs här. Låt mig först säga att detta
har sina likheter med ungdomslagen och fyra timmars arbetsdag. Det blev
ett hafsverk. Enda skillnaden i detta förslag, Börje Hörnlund, är att Börje
Hörnlund har fått igenom åtta timmars arbetsdag. Han kämpade ju hårt för
att få en ungdomslag med åtta timmars arbetsdag i stället för fyra i början av
80-talet. Men det är samma inställning som Socialdemokraterna hade.
Det är en förlängd arbetsmarknadsutbildning. Jag förstår inte hur man
kan lägga fram ett förslag om praktiktjänstgöring som kan missbrukas på det
här sättet. Hur kan man ta bort beredskapsarbete för ungdomar under 25
år? Då kan ungdomar användas som gratis arbetskraft. Man kan även fun-
dera över ersättningsreglerna.
Vi för vår del har sagt: Okej, vi kanske inte kan ordna ordentliga jobb.
Men om vi nu har denna praktik, gör den då ordentlig! Skilj på praktik och
arbete! Gör något ordentligt för ungdomarna i stället! De bör naturligtvis
anställas med ett arbetsgivaransvar. Det vore enkelt. Se till att kostnaderna
går till den som anställs! Arbetsgivarna får stå för de sociala kostnaderna och
andra försäkringar. Ungdomarna skall vara anställda på företagen.
Varför skall inte ungdomar som är under 25 år, som har varit ute på arbets-
marknaden och tjänat in A-kassa osv., i första hand kunna få ett beredskaps-
arbete? Varför skall den möjligheten tas bort? Det är att diskriminera ung-
domar.
Dessutom gäller det att skilja på praktik och ordinarie arbete. Om någon
befinner sig på en industriarbetsplats eller inom vården och utför ett ordina-
rie arbete, t.ex. ersätter någon annan, skall det naturligtvis utgå ordinarie
lön. Det måste ske en reglering, så att tjafset undviks om att personal utnytt-
jas på ett otillbörligt sätt.
Men jag vet, naturligtvis, att praktikplatser kan utgöra en hjälp för indu-
strin - systemet blir alltså inte konkurrensneutralt i alla lägen. Men det är
det pris som får betalas för att det skall finnas praktikplatser där ungdomar
kan utbildas, så att de kan göra en bra insats i arbetslivet i övrigt. Detta hafs-
verk kommer att göra mer skada än nytta framöver.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
11
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
12
Vänsterpartiet har lagt fam ett förslag som på ett bättre sätt än regerings-
förslaget klarar ut förhållandena kring ungdomars praktiktjänstgöring.
Fru talman! Jag yrkar bifall till meningsyttringen.
Anf. 4 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Vi behandlar i dag arbetsmarknadsutskottets betänkande om
arbetsmarknadspolitiken. Flera talare har redan sagt att det rådande arbets-
marknadsläget är mycket bekymmersamt. Vi i utskottet ser mycket allvarligt
på nuvarande situation.
Utskottets ordförande inledde med att säga att det är en tragedi att vara
arbetslös. Hon sade också att varje arbetstillfälle som kan säkras eller räddas
skall ses som en etappseger.
Vi är samstämmiga i den typen av analyser och är långtgående överens.
Men när det gäller åtgärder redovisas skiftande lösningar.
Huvudproblemet är att det råder en djup internationell lågkonjunktur och
att det finns strukturella brister i den svenska ekonomin. De negativa effek-
terna på ekonomins funktionssätt blev tydliga när överhettningen förbyttes
i en lågkonjunktur. Det är priset för nästan tio års försummelser då utveck-
lingskraften tilläts att försvagas. Långsiktighet och uthållighet är därför vill-
kor för att förstärka utvecklingskraften i ekonomin.
Arbetsmarknadspolitiken i sig skapar inte varaktiga och trygga arbeten.
För den uppgiften krävs en politik som utvecklar framgångsrika företag,
hållbar tillväxt och motverkar misshushållningen med människor och miljö.
Arbetsmarknadspolitikens roll är att motverka arbetslöshet och på olika
sätt stödja människor i den anpassning av ekonomin som pågår. Liksom tidi-
gare betonar utskottet att arbetslösheten absolut inte får vara ett medel i den
ekonomiska politiken. Mänskliga, sociala och ekonomiska aspekter talar
emot. Vi får inte glömma bort att bakom varje arbetslöshetssiffra döljer sig
enskilda människor och öden.
Den radikala försämring som inleddes hösten 1990, då arbetslösheten
steg, varslen uppnådde rekordtal och antalet lediga plaser sjönk till ett mini-
mum, har fortsatt i nästan två år. Allvaret i dagens situation framgår även
av konjunkturinstitutets prognoser. Där förutsätts en ytterligare ökning av
arbetslösheten till 4,5 % i år med risk för ytterligare försämring längre fram.
SCB:s arbetsmarknadsstatistik, som publicerades i måndags, visar visserli-
gen att arbetslösheten planar ut, men den är fortfarande allvarligt hög.
Arbetslöheten i april uppgick till 4,2 % av arbetskraften, vilket innebär en
oförändrad siffra jämfört med mars. Men det är en fördubbling jämfört med
året innan, vilket i sin tur var en fördubbling jämfört med våren 1990. Det
går också att se nya mönster i den nuvarande situationen.
För det första har abetslösheten ökat framför allt bland männen - särskilt
gäller detta de yngre männen. I åldersgruppen 16-24 år är arbetslösheten
över 12 %, medan motsvarande siffror för kvinnor i den åldern är under
7%.
För det andra drabbas de traditionellt bra länen hårdast. Stockholms, Jön-
köpings, Hallands och Skaraborgs län är exempel där ökningstakten av ar-
betslösheten har varit osedvanligt hög.
I många kommuner med s.k. underleverantörer har arbetslösheten slagit
härdare än på andra håll. Det är ett stort problem med den kraftiga ned-
gången i byggverksamheten. Problemen för de arbetslösa byggnadsarbe-
tarna är att det inte finns så många andra arbeten att söka sig till. Därför är
det viktigt att nya, riktiga arbeten kan skapas. Det gäller att stimulera de
krafter som skapar välstånd och få fart på utvecklingen i svensk ekonomi.
En låg inflation är ett mål värt att hävda. Höga prisstegringar slår hårdast
mot dem som har svag köpkraft.
Antalet sysselsättningstillfällen fortsätter att minska kraftigt. Industrin
har förlorat flest anställda. Efter de senaste årens nedgång finns där färre än
en miljon industrianställda. Totalt har antalet sysselsatta minskat med
174 000 på ett år.
Även långtidsarbetslösheten har ökat. En fjärdedel av de långtidsarbets-
lösa har varit utan arbete i mer än sex månader. Siffrorna inger alltså stor
oro, inte bara för Sverige utan också för vår omgivning. I vårt grannland
Norge finns det nu över 6 % öppet arbetslösa. I Finland är arbetslösheten
nästan tre gånger så hög som i Sverige. Det här visar på problemets bredd
och allvar.
Utskottet anser att de arbetsmarknadspolitiska insatserna måste utökas
och intensifieras. De grupper som har det svårast på arbetsmarknaden måste
få det starkaste stödet. Dit hör ungdomarna. Det är utskottets bestämda
uppfattning att det i rådande läge gäller att fortsätta att hävda arbetslinjen
och prioritera de aktiva åtgärderna.
En aktiv arbetsmarknadspolitik är oerhört viktig. Men vi får inte glömma
bort att arbetsmarknadspolitiken är en del i en större helhet. Två andra
mycket viktiga fundament är en positiv näringspolitik och en sund samhälls-
ekonomi. Med dessa utgångspunkter har utskottet tillstyrkt regeringens
uppläggning av arbetsmarknadspolitiken.
Detta allvarliga läge är inte något som har kommit plötsligt eller, som vissa
andra antyder, är något som regeringen har ställt till med. Redan i prognoser
från AMS hösten 1989 förutsågs en dämpad efterfrågan på arbetskraft från
någon gång under 1990. Mycket tydde på att industrikonjunkturen hade pas-
serat toppen. Bilden var ungefär densamma i den första prognosen från
1990. Industriarbetena väntades minska. Länsarbetsnämnderna kunde rap-
portera en stor oro för framtiden bland underleverantörer till bilindustrin.
Optimismen hade dämpats. Den beräknade tillväxten reducerades från
2,1 % 1989 till 0,7 % 1991.
Ett år före valet, hösten 1990, förutsåg AMS en arbetslöshet på över 3 %
mot slutet av 1990, motsvarande 140 000 personer. Det går att tillägga att
AMS fick rätt på tiondedelen när.
Den arbetslöshetsbomb som vi från Folkpartiet varnade för i valrörelsen
har tyvärr besannats. Den av den socialdemokratiska regeringen förda poli-
tiken drog alltså åt fel hål. Den tredje vägens politik skulle visa sig stå inför
sitt haveri.
Den förda politiken under 1980-talet har lärt oss alla en dyrköpt erfaren-
het. Det finns inga genvägar för att hävda en stabil och generell välfärd. Vä-
gen går över arbete, sparande och stimulans för nyföretagande. Här måste
finnas en öppenhet för okonventionella lösningar.
Fru talman! 1980-talets högkonjunktur hanterades vårdslöst. Då grundla-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
13
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
des svårigheterna, som vi nu skördar frukterna av. Det var under 1980-talets
högkonjunktur som ”klipparna” fick sin chans. Det var då det gjordes luftaf-
färer med fastigheter, som nu har lett till bankskandalerna. Det blev en sned-
vridning i byggandet. Det finns nu tomma kontor och för många lägenheter.
Allt skall betalas av skattebetalarna, och dessutom råder en hög arbetslös-
het.
Utskottets ordförande sade att om viljan finns är det bara att göra vad som
skall göras. Varför har viljan infunnit sig just nu från oppositionens sida?
För ett år sedan, våren 1991, förutsåg AMS att nedgången på arbetsmark-
naden under de närmaste månaderna skulle bli den djupaste under efter-
krigstiden. Hittills har arbetsmarknadsmyndigheten fått rätt i sina progno-
ser. Den vikande konjunkturen skulle påskynda strukturförändringen.
Även 1992 kommer att präglas av sviterna efter år av misslyckanden och
internationell lågkonjunktur. De oundvikliga förändringarna och åtstram-
ningarna kommer att märkas av många.
Jag tycker att det finns skäl att betona ytterligare en sak. Det kommer att
ta tid innan effekterna av den nya ekonomiska politiken blir märkbara. Poli-
tiken är inget trollspö som vänder upp och ner på prognoser och sveper bort
problemen i ett enda tag.
Det handlar om att häva den strukturella krisen och skapa förutsättningar
för en uthållig, stabil utveckling av samhällsekonomin och trygga arbeten i
hela landet. Det är genom en stram ekonomisk politik som förutsättningarna
skapas för välstånd, och ett konkurrenskraftigt näringsliv är den långsiktiga
välfärdsgarantin.
Det ledande vid valet av åtgärderna skall vara att de främjar den nödvän-
diga strukturomvandlingen i hela ekonomin och den framtida produktionen,
men det innebär inte att vi slipper ifrån mycket stora påfrestningar lång tid
framöver.
Finns det då inga ljuspunkter? Jo, visst! Dit hör nedväxlingen till en lägre
inflationstakt. Ökningstakten för konsumentprisindex är den lägsta på
mycket mycket lång tid. Vidare har vi en fördel i den svenska arbetsmark-
nadspolitiken. Med den bör vi ha bättre förutsättningar än många andra att
förhindra arbetslöshetsnivåer av det slag man lever med i vissa delar av vår
omvärld.
Därför bör vi också rusta oss för en konjunkturuppgång. Då är det viktigt
att inte försumma utbildning och praktik. Allt talar för att vi om något eller
några år får erfara att välutbildad arbetskraft är en bristvara. Riksdagens se-
dan länge stora uppslutning kring arbetslinjen är också en investering i
mänskligt och ekonomiskt kapital.
Det som utskottet har ägnat mest tid åt vid behandlingen av arbetsmark-
nadspolitiken är regeringens förslag om en ny arbetsmarknadspolitisk åt-
gärd, ungdomspraktik. Den har nu utskottet godkänt, och den skall ses i lju-
set av den utomordentligt allvarliga situation som råder på arbetsmarknaden
och kommer att råda under den närmaste framtiden.
Vi vet sedan tidigare att unga människor hör till dem som drabbas särskilt
hårt på arbetsmarknaden i tider av lågkonjunktur, och det har blivit särskilt
påtagligt den här gången. Iakttagbart är också att arbetslösheten är mycket
14
hög i den äldre åldersgruppen, 20-24 år, och då särskilt bland grabbarna. Där
är andelen uppe i tvåsiffriga tal.
Vi vet också att unga människor är sårbara. Självförtroendet är inte
grundmurat, och en påtvingad sysslolöshet och en upplevelse av att inte vara
efterfrågad inger mindrevärdeskänslor. Det kan då gå förfärande snabbt att
hamna i tillstånd av apati, kraftlöshet och bristande livslust. Då förskjuts
dygnsrytmen så att livet levs på kvällar och nätter. Alkohol- och drogmiss-
bruk ligger inte långt borta. Samhället har ett stort ansvar att förhindra att
dessa människor slås ut.
Med förslaget om ungdomspraktik vill regeringen och arbetsmarknadsut-
skottet visa att det är angeläget att erbjuda de arbetslösa ungdomarna något
vettigt i den svåra tid som vi är inne i. Det är ett okonventionellt förslag.
Avsikten och förhoppningen är att ungdomspraktiken skall få stort genom-
slag. Det är viktigt att ungdomarna själva och de som upplåter praktikplatser
ser åtgärden som ett förnuftigt sätt att använda den tid som annars skulle ha
ägnats åt passiviserande sysslolöshet.
Ungdomspraktiken skall komma in först när något annat och bättre inte
står till buds. Den skall bjudas ut på hela arbetsmarknaden, i offentlig och
privat sektor, i stora och små företag och förvaltningar. Även de allra minsta
skall kunna ta emot en praktikant. Det är en satsning där ingen del av arbets-
marknaden skall undanhållas för att unga arbetslösa skall få ett första eller
ett nytt fotfäste i arbetslivet.
Genom det här skall den unge få arbetslivs- och yrkespraktik som är till
nytta för framtiden. Kanske hon eller han får upp ögonen för något arbete
som annars inte skulle komma i fråga. Kanske kontakter knyts med arbetsgi-
vare, kamrater och andra som leder till något annat. Kanske kan ungdoms-
praktiken väcka ett intresse som leder till fortsatt utbildning av något slag.
Allra bäst är naturligtvis om praktiken kan resultera i ett reguljärt arbete hos
den aktuella arbetsgivaren.
Även om ungdomspraktiken i arbetsmarknadsterminologin är en form av
arbetsmarknadsutbildning, kan man inte komma ifrån att det också blir
fråga om att den unge utför visst arbete på arbetsplatsen. Av det skälet har
utskottsmajoriteten ansett det viktigt att göra vissa markeringar.
Den som tar emot en ungdomspraktikant skall naturligtvis inte göra det
därför att han behöver arbetskraft. Det skall med andra ord från hans sida
sett inte vara fråga om att tillgodose ett produktionsbehov. Behöver han ar-
betskraft, skall han anställa på vanligt sätt.
Arbetsgivarens del i ungdomspraktiken - han betalar ju inget för prakti-
kanten - är att ansvara för att tiden på arbetsplatsen verkligen blir menings-
full. Ungdomspraktikanten skall få den utbildning och inskolning som är
nödvändig. Arbetsgivaren - av praktiska skäl kallar jag honom så - måste
ha förutsättningar att ta emot på det sättet. Det är anledningen till att utskot-
tet anser att de allra minsta företagen normalt inte bör ta emot mer än en
praktikant åt gången.
Över huvud taget understryker utskottet arbetsgivarens ansvar, t.ex. att
farliga arbetsuppgifter undviks. Naturligtvis har förmedlingarna ett ansvar
att se till att ungdomspraktiken genomförs på ett godtagbart sett.
Utskottet föreslår också en lag som säger att den som anvisas en ungdoms-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
15
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
16
praktik inte skall anses som arbetstagare när han fullgör praktiken. Detta
sker i klargörande syfte, så att inga missförstånd uppstår. Lagen tar enbart
sikte på den situation som råder när praktiken fullföljs i enlighet med de för-
utsättningar som skall gälla för åtgärden i fråga.
Vi anser alltså att man i den utomordentligt allvarliga situation som för
närvarande råder på arbetsmarknaden måste kunna tillgripa mer okonven-
tionella medel för att kunna förhindra en socialt oacceptabel utslagning av
stora grupper ungdomar. Ungdomspraktiken skall ses mot den bakgrunden.
Vi vill understryka att det är en försöksverksamhet under en begränsad
period. Det är ytterst angeläget att åtgärden följs upp, så att inte oönskade
effekter uppstår. Av det skälet anser vi att regeringen bör tillkalla en refe-
rensgrupp med representanter för parterna och AMS. Uppgiften skall vara
att följa hur systemet verkar i praktiken. Om så är erforderligt, skall gruppen
kunna komma med förslag till förändringar och förbättringar av olika slag.
Den för närvarande massiva insatsen i form av arbetsmarknadsutbild-
ning - det är ju inte bara arbetslösheten som har fördubblats utan även om-
fattningen av arbetsmarknadsutbildningen - visar nyttan av en större frihet
i sättet att sköta det här. Även friheten för AMU har resulterat i stora fram-
gångar. Jag vill passa på tillfället att framföra en eloge till arbetsmarknads-
myndigheterna för denna kvalitets- och tempohöjning.
Det finns emellertid anledning att se över de administrativa rutinerna när
det gäller att få i gång beslutade satsningar på arbetsmarknaden. Vi måste
således höja tempot så att man snabbt kan genomföra investeringar i infra-
strukturen. Det finns exempel på att medel beviljats för flera månader se-
dan, men administration och byråkrati har inte förmått höja tempot så att
aktuellt bygge har kunnat starta snabbt. Här måste en förändring komma till
stånd som förkortar handläggningstiderna.
Fru talman! De ca 20 miljarder som vi nu förordar för arbetsmarknadspo-
litiska åtgärder kommer naturligtivs inte att räcka, men regeringen har redan
nu föreslagit förstärkningar som är intressanta och nödvändiga tillskott. I
morgon börjar arbetsmarknadsutskottet sin behandling av denna proposi-
tion och andra intressanta förslag. Det är ytterst viktigt att statsmakten nu
följer utvecklingen noga för att snabbt anpassa sig till nya situationer. Ambi-
tionen skall vara hög att på alla sätt förhindra arbetslöshet och i stället er-
bjuda meningsfull sysselsättning.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan i dess hel-
het i betänkandet nr 11.
Anf. 5 INGELA THALÉN (s) replik:
Fru talman! Elver Jonsson berörde 80-talet. Det diskuterar jag gärna
mycket ingående, för jag tycker att Socialdemokraterna under 80-talet fak-
tiskt åstadkom goda förutsättningar. De 400 000 jobb somThorbjörn Fälldin
drömde om blev då verklighet. Vi skapade också, tvärtemot övriga länder i
Europa, sådana förutsättningar att Sveriges industrisektor kunde utvecklas.
Jag diskuterar också gärna det faktum att de s.k. marknadskrafterna inte
kunde hantera den frihet som vi gav dem när vi tog bort kreditrestriktio-
nerna.
Det finns många inslag i 1980-talets överhettning som vi socialdemokrater
inte ensamma kunde tygla. Men, Elver Jonsson, jag minns också mycket tyd-
ligt att oppositionspolitiker från de borgerliga partierna då inte var beredda
att delta i de beslut om åtstramningar som Socialdemokraterna föreslog. Så
sent som i förra valrörelsen gick man ut med stora löften både om skatte-
sänkningar och om utgiftsökningar.
Det som nu förestår är valet mellan att låna pengar till kontantstöd i stora
mått, eller att använda en mindre del till viktiga, nödvändiga och riktiga in-
vesteringar. Det är den frågan jag tycker att vi skall ägna störst uppmärksam-
het.
Socialdemokraterna skapade faktiskt en god grund genom Rehnbergsav-
talet, genom nedväxling av inflationen, för att man skulle kunna få möjlighe-
ter att möta den lågkonjunktur som också en socialdemokratisk regering
skulle ha haft att brottas med. Men vad har den borgerliga regeringen gjort?
Jo, man har spelat bort möjligheten genom att gå ut med ofinansierade skat-
tesänkningar som nu bygger upp ett hialöst budgetunderskott, som kommer
att ligga kvar i åratal. Det skall ju folk vara med och betala.
Det vi nu skall göra, Elver Jonsson, är naturligtvis att gemensamt titta på
de förslag som både socialdemokrater och många företrädare för de borger-
liga partierna är intresserade av att genomföra. Det handlar om riktiga inve-
steringar, god arbetsmarknadsutbildning och annan utbildning. Jag hoppas
att jag i dag får besked om att ni, när vi går över till att behandla komplette-
ringspropositionen, är beredda att gå oss till mötes på det program som vi
lade fram redan inför behandlingen av det här förslaget.
Jag kanske var litet orättvis när jag i min inledning sade att vi inte är över»-
ens om någonting. Vi är faktiskt överens om åtminstone en sak, nämligen
hur arbetsmarknadsutbildningen skall organiseras.
Anf. 6 TALMANNEN:
Jag är tacksam om replikerna tas från bänken.
Anf. 7 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag rättar mig efter talmannens anvisningar att tala från bän-
ken.
Först vill jag anknyta till det som utskottets ordförande talade om, nämli-
gen att vi är överens om en hel del; hon nämnde särskilt arbetsmarknadsut-
bildningen. Jag tror att det är viktigt att vi är överens på den punkten, efter-
som den är av en sådan central betydelse för att vi skall kunna ha en god
arbetsmarknad.
När det gäller hur god grunden var, tycker jag inte att vi behöver ha någon
alltför lång diskussion om det. Men det råder inget tvivel om att den tredje
vägens politik havererade när högkonjunkturen var över. Det var i mycket
en klipparnas marknad, och det blev en snedvridning när det gällde byg-
gande, för att ta två exempel på sådant som skattebetalare och arbetslösa nu
får vara med och betala.
Det åstadkoms också en del under 1980-talet, framför allt under den se-
nare delen av Socialdemokraternas regeringsperiod, då man insåg att den
utstakade vägen inte längre bar. Jag försöker bjuda på en viss ödmjukhet
och vill erinra om att det var en del som var välgörande. Socialdemokraterna
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 111
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
gjorde upp med Folkpartiet liberalerna om en stor skatteuppgörelse. Vi fick
en energipolitik som fick stor uppslutning i riksdagen. Socialdemokraterna
hade visserligen ingen egen diskussion, men de var ändå så frimodiga att de
lämnade in en ansökan om EG-medlemskap.
Jag delar Ingela Thaléns uppfattning att man inte kan släppa loss mark-
nadskrafterna. Marknadsekonomin måste vara socialt styrd. Det vill vi libe-
raler slå vakt om. Jag vill påstå att den arbetsmarknadspolitik som utskottet
förordar har väldigt mycket av socialt styrda moment i sig. På den punkten
känner utskottet och jag oss inte särskilt anklagade.
Jag noterar att fru utskottsordföranden ändå tycker att det finns en del
gemensamt att ta fasta på också i de förslag från regeringen som nu ligger i
kompletteringspropositionen. Det uppfattar jag som ett gott löfte inför ut-
skottets förhandling.
Anf. 8 INGELA THALÉN (s) replik:
Fru talman! Jag hävdar bestämt att de åtgärder som den socialdemokra-
tiska regeringen vidtog när det gäller regionalpolitiken, när det gäller skatte-
frågan, när det gäller Rehnbergsavtalet - dvs. nedväxlingen av inflationen -
och när det gäller förändringar av offentlig sektor gav en god grund för att
möta den lågkonjunktur som också en socialdemokratisk regering hade fått
kämpa med.
Visst kom vi överens om skattereformen, Elver Jonsson, men den bryter
ni ju upp nu när ni sitter med i den borgerliga regeringen. Ni förändrar be-
skattningen av förmögenhet och kapital, och ni gör det på ett sätt som inte
är finansierat.
Jag vill återvända till frågan om kontantstödet och den aktiva arbetsmark-
nadspolitiken. Är de borgerliga regeringspartierna beredda att satsa på inve-
steringar, utbildning och infrastruktur i stället för att tillåta kontantstödet att
rusa i väg mot ett underskott på 10, 15, 20, ja, upp till 40 miljarder, sett i
perspektivet av några år framöver? Om ni är beredda att göra det finns det
en grund för den nationella samling som jag anser att vi måste ta ansvar för
att få.
Anf. 9 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Svaret på frågan, om regeringspartierna är beredda att satsa
på investering, är ja. För att något leda det i bevis vill jag peka på hur mycket
som har investerats på väg- och järnvägssidan. För två år sedan satsade den
socialdemokratiska regeringen knappt hälften av vad den nuvarande rege-
ringen satsar på väg- och järnvägsbyggande. Det är ju två strategiskt mycket
viktiga investeringar; med det tycker jag att svaret i den delen är till fyllest.
Ingela Thalén sade tidigare att vi har spelat bort möjligheter. Jag tycker
att sanering är det mest relevanta uttrycket för det som behöver göras. Sane-
ring är vad som behövs. Bortspelningen skedde framför allt under 1980-ta-
lets mycket goda år. Det är att beklaga.
Anf. 10 LARS-OVE HAGBERG (v) replik:
Fru talman! Elver Jonsson kastade sig över 1980-talet. Det han sade bör
inte stå helt oemotsagt.
Vi är naturligtvis överens om att den ohejdade tredje vägens politik ska-
pade enorma problem. Men samtidigt var det, som Ingela Thalén sade, de
krafter som tog emot detta som fixade luftaffärerna. Var det inte ett krav
från de borgerliga att ta bort valutaregleringarna och alla kreditrestriktio-
ner? Det talades ju allmänt om detta från de borgerligas sida.
Det är just de som inte kunde ta emot detta som regeringen nu satsar på
och som skall skapa arbete. Men de gör inte det annat än med kraftiga sub-
ventioner och stimulans av de svaga i samhället.
Är det inte så, Elver Jonsson, att många snart är utförsäkrade och kommer
att få väldiga problem? Satsar man mer på arbetslinjen, eller ökar kontant-
stödet? Är det arbetslinjen som gäller? Vad jag kan förstå ökar kontantstö-
det.
Elver Jonsson försöker mjuka upp det hela genom att säga att när det gäl-
ler infrastrukturen och satsningar på den har man inte hållit samma tempo
som i arbetsmarknadspolitiken. Man har ju inte ens börjat springa, då kan
man väl inte öka tempot. Man har ju inte satsat på infrastruktur av den digni-
tet som vi borde om vi skall ha någon konkurrenskraft och industri kvar.
Frågan om arbetslöshetsbomben är intressant. Jag har sagt det förut, och
jag säger det igen: Folkpartiet varnade för arbetslöshetsbomben men är nu
själva med och tänder på, eller låter den brisera. Det kan ni väl inte förneka?
Jag ställer återigen frågan om beredskapsarbeten: Är det helt omöjligt att
satsa på fler beredskapsarbeten så att fler kan utnyttja den möjligheten?
Måste det vara så att det bara finns 17 000 beredskapsarbeten, när det var
67 000- 68 000 år 1983?
Så till frågan om utbildning och kunskap i industrin. Är det inte så, Elver
Jonsson, att ni inte har tagit riktigt seriöst på den frågan? Industrins inrikt-
ning är att göra sig av med all arbetskraft och att göra organisationen så slim-
mad som möjligt. Det har ni inte bemött på ett seriöst sätt. Ni har inte ens
lagt det moraliska ansvaret på industrin att utbilda den arbetskraft som be-
hövs vid en konjunkturuppgång. Det vältras just nu över på samhället, vil-
ket, menar jag, utmynnar i kontantstöd.
När det gäller frågan om ungdomen har man gjort vissa markeringar, säger
Elver Jonsson. Men de markeringarna gäller ju inte huvudfrågan, nämligen
att de som befinner sig på en arbetsplats inte är anställda av arbetsgivaren.
Ungdomarna kan utnyttjas som gratis arbetskraft, trots markeringarna. Man
kan fundera över ersättningsreglerna. Men framför allt är det fråga om att
de ungdomar som är under 25 år och som har kvalificerat sig för a-kassan
inte får beredskapsarbete. Den möjligheten har ni tagit bort. Jag kan inte
förstå varför de som är under 25 år skall diskrimineras. Det är ju det som blir
konsekvensen av regeringens förslag.
Anf. 11 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Först några ord om ungdomspraktiken. Med den utformning
som utskottsmajoriteten har förordat blir den här kritiken ganska uddlös.
Jag syftar då på dem som vill göra gällande att det skulle vara fråga om en
gratisförmån. Det är inte fråga om gratis arbetskraft. Ungdomspraktikanten
skall inte ersätta annan arbetskraft eller fylla ett produktionsbehov. Skulle
det vara så, saknas ju förutsättningar för åtgärden, och då har förmedlingen
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
19
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992 .
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
20
att korrigera insatsen. Skulle ungdomspraktiken i realiteten glida över i nå-
got annat är det ju inte längre fråga om ungdomspraktik. Då tar andra regel-
system över.
Lars-Ove Hagberg är bekymrad över att det görs för stora stimulansinsat-
ser. Han frågar retoriskt om det satsas på arbetslinjen. Det vill jag påstå.
Ungdomspraktiken är ju också ett stort och betydelsefullt inslag i detta. Det
handlar om att säkra några tiotusental ungdomars chans att få en meningsfull
sysselsättning och att ge dem praktik så att man är rustad för den konjunk-
turuppgång som vi tror kommer så småningom.
Så till frågan om tempo och volymer. Vi behöver bygga mer, men en av
poängerna i det jag sade var att vi behöver bli snabbare i den administrativa
hanteringen och den byråkratiska bearbetningen. Där finns en hel del att
göra.
Lars-Ove Hagberg undrar också om det blir några beredskapsarbeten. I
morgon börjar behandlingen av kompletteringspropositionen och ett antal
motioner. Det kommer att bli förstärkningar. Men det är viktigt att säga att
vad vi bör sikta mot - det gäller då långsiktigt - är vad vi kan kalla riktiga
jobb. Arbetsmarknadspolitiken är inte och kan aldrig bli något annat än ett
gott komplement. Det behövs i botten en positiv näringspolitik och en sund
samhällsekonomi.
Anf. 12 LARS-OVE HAGBERG (v) replik:
Fru talman! Jag skall bara korrigera mig på en punkt. Jag yrkar bifall till
meningsyttringens mom. 1, 24 och 33. I övrigt instämmer Vänsterpartiet i
meningsyttringens innehåll.
Till Elver Jonsson vill jag säga att det är viktigt att man skall ha riktiga
jobb. Men kontantstödet ökar ju, och förväntas öka. Var finns åtgärderna
mot detta? De som riskerar utförsäkring - något som ökar i allt snabbare
takt - känner enorm oro. Det handlar om ROT-program, beredskapsarbe-
ten och andra arbetsmarknadspolitiska insatser som gör att människor kan
göra något nyttigt. Man kan inte bara utbilda sig. När man har utbildat sig
färdigt behöver man göra någonting. Eftersom marknaden inte kan ha ordi-
narie arbeten kan vi göra de tillfälliga arbetsmarknadspolitiska insatser som
är nödvändiga för att inte människor skall slås ut. Men ni ser detta med
öppna ögon och tycker tydligen att det kan få vara så här. Jag kan inte förstå
annat. Den lilla satsningen på beredskapsarbeten som finns med i komplet-
teringspropositionen täcker ju inte alls det verkliga behov som finns, om
man skulle satsa ordentligt.
Äter till ungdomarna. Vilka markeringar har man gjort? Nog lever väl El-
ver Jonsson i en drömvärld? Om man sänder ut ungdomar från arbetsmark-
nadsutbildningen till näringslivet och framför allt mindre företag och det inte
finns några regler som talar om att det är samhället som bekostar detta, blir
det naturligtvis svåra gränsdragningar när det gäller om man är på praktik,
om man har handledare eller om man gör ett ordinarie arbete.
Man behöver bara gå till sjukvården och se på den som kommer in som
undersköterska och får en praktiktjänstgöring. Vad händer den dagen det
fattas folk, om man inte har det klart reglerat? Den personen kommer säkert
att få göra ordinarie arbetsuppgifter. Om man inte skiljer på praktik och or-
dinarie arbetsuppgifter kommer det att bli katastrof, precis som det har blivit
många gånger tidigare med denna typ av tjänstgöring.
Det vore en enkel åtgärd att skilja på praktik och arbete. Men det gör man
inte. I stället görs en markering i utskottsbetänkandet. Men inte är det någon
i verkligheten som kommer att bry sig om markeringar i utskottsskrivningen.
Det måste till lagar och förordningar för dem på marknaden som inte kan
sköta sig annars. Därför bör dessa personer vara anställda av arbetsgivaren
på de villkor som samhället kräver. Men det vill man inte i och med det för-
slag som kommer från Börje Hörnlund. Det har samma dåliga innebörd som
ungdomslagen, men det är litet längre.
Anf. 13 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Lars-Ove Hagberg överdriver fotarbetet i sin ängslan inför
ungdomspraktiken. Kom ihåg att det i realiteten blir en försöksverksamhet
under knappt ett år. Vi har också gjort en markering och sagt att regeringen
bör följa detta mycket noga tillsammans med parterna och AMS och att man
under resans gång t.o.m. kan göra korrigeringar.
Lars-Ove Hagberg efterlyser mera regler. Det må vara en kommunist för-
låtet att göra det. Men det är inte helt regelfritt. Det ser Lars-Ove Hagberg
om han läser propositionen och vad utskottet har skrivit. Det bör också
Vänsterpartiet notera.
Vi måste se detta på två sätt. I det korta perspektivet ökar naturligtvis det
kontanta arbetsmarknadsstödet, eftersom arbetslöshetstalen har stigit och
kommer att ligga högt under ännu en period. Vi behöver en rad aktiva ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder. Den satsningen måste ske. På lång sikt är
det näringspolitiken och samhällsekonomin som är viktiga. Inslag som säk-
rar en god arbetsmarknad är utbildning och praktik. Det är därför det är så
viktigt att redan nu få starkare inslag av utbildning och praktik, om vi skall
kunna få en god arbetsmarknad när vi får en bättre konjunktur.
Anf. 14 JOHNNY AHLQVIST (s):
Fru talman! Att drabbas av arbetslöshet är något av det värsta som kan
hända en människa, oavsett ålder. Men för en grupp i samhället är det oer-
hört viktigt att inte drabbas av arbetslöshet. Det gäller våra ungdomar. Det
kan rasera hela framtiden.
Att sluta skolan eller få lämna ett arbete på grund av att ingen vill ha en
eller att man är överflödig kan vara helt förödande. All erfarenhet säger att
korta perioder av sysslolöshet bland ungdomar kan leda till oro, förlorat
självförtroende samt passivitet. Ett samhälle med hög ungdomsarbetslöshet
riskerar därför att ställas inför stora sociala problem.
Erfarenheten visar också att en stor ungdomsarbetslöshet leder till att en
del ungdomar aldrig kommer att få fotfäste på arbetsmarknaden.
Mot denna bakgrund är det väl ingen som kan tveka om att en av de vikti-
gaste uppgifterna för riksdagen är att forma en politik som ger till resultat att
alla människor kan få ett arbete. För att lösa detta måste all prestige läggas åt
sidan, och man måste tänka konstruktivt.
Ett mått på hur arbetsmarknadspolitiken fungerar i ett land är i vilken om-
fattning ungdomar har en möjlighet att få arbete. Det finns inget annat land
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
21
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
22
i världen som har lyckats så bra med det som Sverige under hela 1980-talet.
Vi lyckades pressa ner ungdomsarbetslösheten till den nivå som rådde i bör-
jan av 1970-talet. Sverige är ett av de få länder som gick in i 90-talet med en
lägre ungdomsarbetslöshet än vi hade för 20 år sedan.
Hur ser det ut i dag? Ca 65 000 ungdomar under 25 år är nu arbetslösa. Av
dessa är ca 15 000 under 20 år. Ungefär en tredjedel av alla arbetslösa är
ungdomar. Till detta kommer tiotusentals ungdomar som finns i olika åtgär-
der. Man måste onekligen ställa sig frågan: Hur har vi kunnat hamna i den
situationen?
Kännetecknande för regeringens politik gentemot ungdomarna är att den,
liksom inom andra områden, inte är samordnad och genomtänkt. Rege-
ringen stramar åt tre fjärdedelar av ekonomin och försöker sedan via arbets-
marknadspolitiken lösa de problem som uppstår. Därmed lägger man en
omöjlig börda på den aktiva arbetsmarknadspolitiken.
Ett exempel på detta är när regeringen med ena handen berövar tiotusen-
tals ungdomar utbildningsmöjligheter genom att stoppa gymnasiereformen.
Med andra handen försöker man nu desperat lösa problemet genom att er-
bjuda arbetsgivarna gratis arbetskraft.
Fru talman! Regeringens förslag till ungdomspraktikplatser löser inte pro-
blemet med ungdomsarbetslösheten. Därför avvisar vi socialdemokrater för-
slaget av ett flertal skäl, som jag närmare skall redovisa.
Vår grundläggande uppfattning är att den som utför ett arbete på en ar-
betsplats skall vara anställd där och att villkoren skall bestämmas av arbets-
marknadens parter. Det är inte arbetsförmedlingens sak att låna ut gratis ar-
betskraft till arbetsgivarna. Regering eller riksdag skall inte bestämma att
olika villkor skall gälla för personer som arbetar sida vid sida ute i arbetsli-
vet. De arbetsrättsliga reglerna som gäller på arbetsmarknaden bygger också
på denna princip.
Nu är de borgerliga partierna med hjälp av Ny demokrati beredda att stifta
en tvångslag som gör att stora grupper av ungdomar ställs utanför ordinarie
lagstiftning och blir helt rättslösa. Jag tolkar det som att det är med hjälp av
Ny demokrati man kommer att stifta denna tvångslag. Elver Jonsson har sagt
att man inte har fört några förhandlingar med Ny demokrati. Arne Jansson
sade i sitt inledningsanförande att förhandlingar med de borgerliga partierna
har skett, och att man är överens om tvångslagen.
Regeringens förslag kommer också att få mycket allvarliga effekter för
andra utsatta grupper. I framtiden får unga handikappade tävla med äldre
om en praktikplats, därför att garantin för 18-19-åringar och unga handikap-
pade försvinner. Vilken arbetsgivare anställer någon med lönebidrag, när al-
ternativet är en frisk 24-åring?
Jag vill ställa ett par frågor till de borgerliga företrädarna, bl.a. Anders G.
Högmark: Vad händer med 18-19-åringarna den dag de lämnar ungdoms-
praktiken? Vilka regler gäller då för dem, när de kommer tillbaka till arbets-
lösheten? Hur går det för de handikappade som har ett arbetsbiträde på sin
arbetsplats? Betraktas det som att de handikappade har ett arbete eller en
praktikplats? Det är viktigt för frågan om de skall kunna få ett arbetsbiträde
på sin arbetsplats.
Förslaget bygger också på att arbetsförmedlingen skall ansvara för arbets-
platsen och dess utformning. Detta visar hur verklighetsfrämmande hela för-
slaget är.
Det är också viktigt att notera att regeringens förslag är mycket mer be-
gränsat än vad regeringen har gett sken av. Regeringen har länge pratat om
att man skall utplåna ungdomsarbetslösheten, och man utlovade praktik-
platser åt ca 40 000 av de 65 000 ungdomar som är arbetslösa. Samtidigt av-
skaffar man de särskilda inskolningsplatserna och beredskapsarbete för ung-
domar under 25 år. Därmed försvinner åtgärder för 20 000 ungdomar som nu
finns på sådana platser. Resterande platser skall enligt regeringen finansieras
inom ramen för befintliga medel. Problemet är då att det saknas en miljard.
Summan av kardemumman blir att 10 000 ungdomar kan få praktikplatser
av detta slag. Detta är långt ifrån de 60 000 platser som Börje Hörnlund och
statsministern utlovade skulle tillföras ungdomssidan.
En avgörande förutsättning för att komma till rätta med ungdomsarbets-
lösheten är att det förs en samlad politik för full sysselsättning. Vi beklagar
därför att regeringen inte har visat något intresse för våra tidigare förslag för
att få ner ungdomsarbetslösheten utan bara avvisat dem. Det är oaccepta-
belt, och hela ansvaret faller nu tillbaka på regeringen och den enda vägens
politik. Tyvärr kantas den enda vägen av allt fler arbetslösa.
Mot den bakgrunden är det uppenbart att stora ansträngningar måste gö-
ras för att engagera så många ungdomar som möjligt i aktiva åtgärder. Vi
menar att detta måste ske genom en satsning på utbildning. Hellre än att
ungdomar går arbetslösa skall de erbjudas någon form av utbildning. På
detta sätt ökas ungdomarnas kompetens för framtiden, samtidigt som
trycket på arbetsmarknaden minskar.
Skall det ske satsningar på nya åtgärder, är det mycket viktigt att samför-
stånd råder mellan arbetsmarknadens parter om formerna för nya arbets-
marknadspolitiska insatser. I annat fall får dessa inga påtagliga effekter utan
skapar bara nya konflikter. Detta har de partier som står bakom förslaget om
ungdomspraktikplatser inte tagit hänsyn till. De har inte insett detta, utan de
har valt att köra över en av de största parterna på arbetsmarknaden.
Utgångspunkten för vårt förslag är vad som är bäst för ungdomarna. Ung-
domarnas passiva arbetslöshet måste brytas. Alla ungdomar vill komma in
på en arbetsplats, få en anställning och prova sina kvalifikationer, kunna leva
på sin lön, skaffa sig arbetslivserfarenhet, bli en del av en arbetsgemenskap
och därmed stärka sina möjligheter att få ett arbete på den ordinarie arbets-
marknaden.
För att uppnå detta är det dock nödvändigt att stimulera arbetsgivaren att
anställa ungdomar. Men det är också viktigt att arbetsgivaren är beredd att
betala åtminstone en liten del själv för det arbete som ungdomarna utför. I
många fall är det faktiskt fråga om yrkesarbetare.
Vårt förslag om ungdomsjobb innebär att ungdomarna skall utföra ett ar-
bete och vara anställda av arbetsgivaren under samma förhållanden som vid
beredskapsarbete. Lön skall betalas enligt gällande avtal. Självfallet skall
ungdomarna få en chans att kvalificera sig hos arbetsgivaren till ett ordinarie
jobb.
Det är också en självklarhet att arbetsförmedlingen via jobbsökaraktivite-
ter i första hand skall försöka få fram jobb på den ordinarie arbetsmarkna-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
23
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
24
den. För de yngsta ungdomarna och unga handikappade måste ungdomsga-
rantin finnas kvar. Om det inte blir någon fast anställning hos arbetsgivaren
skall den sökande delta i jobbsökaraktiviteter i slutet av anställningsperio-
den.
Vårt förslag är enkelt och innebär också att betydligt fler ungdomar kan
komma ut på arbetsmarknaden, därför att kostnaden för staten per arbetsta-
gare blir lägre än med regeringens förslag.
Vårt förslag innebär, till skillnad från regeringens förslag, att den arbets-
löse får en möjlighet att själv försörja sig på sin lön. Det innebär också att
han eller hon inte blir rättslös under någon sorts tvångslag, utan behandlas
som alla andra på arbetsmarknaden.
Fru talman! Jag tror inte att något förslag som har passerat riksdagen och
utskottet har diskuterats så oerhört mycket som detta, av naturliga skäl. Vi
är alla överens om betydelsen av att få fram ett enigt förslag, som verkligen
skulle ge sysselsättning för de yngre arbetstagarna. Vi socialdemokrater har
hela tiden haft ambitionen att få fram ett enhälligt förslag. Vi vet att det ger
en betydligt större tyngd när det skall hanteras ute i verkligheten, om hela
riksdagen står bakom ett förslag.
Vi har från Socialdemokraternas sida i förhandlingarna i utskottet gått
mycket långt. Men hela tiden har det rests nya krav från de borgerliga parti-
erna. Vi socialdemokrater beklagar verkligen detta, inte därför att vi kom-
mer att förlora omröstningen i dag, utan av omtanke om de arbetslösa. Hade
de som står bakom regeringens förslag enbart sett till sakfrågan och satt ung-
domarnas intresse framför prestigen, hade det gått att sy ihop en bra kom-
promiss, i stället för att som nu trumma igenom en lösning med så många
frågetecken. •
Anf. 15 LAILA STRID-JANSSON (nyd):
Fru talman! Det är ganska märkligt att gå upp i talarstolen och föra något
av en argumentation, när det egentligen enbart är fråga om sunt förnuft.
Många frågor har vi inom arbetsmarknadsutskottet debatterat och tagit
ställning till. Vaije fråga har krävt sitt speciella engagemang och en total in-
sikt i problemet. Varje fråga tycktes mig så stor och viktig, att allt annat över-
skuggades.
Denna känsla varade fram till dess att utskottet hade att besluta i
ungdomsarbetslöshetsfrågorna. Att därvid försöka ta ställning till våra ung-
domars framtid, deras möjligheter att få jobb, utveckling, och samtidigt
kunna ge dem en känsla av att de behövs just på den arbetsplats som kan
vara en språngbräda för hela deras fortsatta liv, ställde de högsta kraven på
vårt parti. Därtill skulle man inkludera arbetsgivarnas roll. Ambitionen var
att flertalet arbetsgivare, även ensamvargen, skulle försöka ställa upp och
bereda en ungdomsplats, som skulle kunna bli en språngbräda för ungdo-
men.
Arbetsgivaren skulle samtidigt ej riskera att råka ut för att hamna i arbets-
domstolen genom att facket skulle påskina att ungdomen varit fast anställd,
eftersom densamme sysslat med direkt produktiv drift inom företaget.
Vårens viktigaste fråga var alltså ungdomsarbetslösheten! Det handlar om
att ge ca 50 000 ungdomar meningsfull sysselsättning på en arbetsmarknad
som egentligen är obefintlig. Om man i unga år slås ut från arbetsmarknaden
är risken mycket stor att man i värsta fall drabbas av sjukdomar, apati, alko-
holism m.m.
De i propositionen föreslagna ungdomspraktikplatserna såg vi i Ny demo-
krati rent principiellt som en bra lösning. I dagens läge, med den oerhört
stora ungdomsarbetslösheten, måste man använda sig av otraditionella in-
satser, för att till varje pris förhindra de mycket negativa effekter som en
omfattande arbetslöshet har.
Enligt vårt förmenande finns ingenting som är så viktigt som barn och ung-
domar. Politiker och andra beslutsfattare måste alltid vara beredda att med
hjärtat göra de arrangemang som kan behövas för dessa grupper.
Eftersom Ny demokrati verkligen stöttar utbildning, forskning, högtekno-
logi samt sist men inte minst ungdomar, var det mig en glädje att företräda
partiets frågor i detta det största beslut som skulle fattas för ungdomar. Ny
demokrati sätter ju den enskilda människan i främsta rummet.
Med det enormt massiva stöd vi erhöll från riksdagsgruppen var det egent-
ligen ganska enkelt att tala och agera för ungdomen - ungdomen, vår fram-
tid. Barn och ungdomar är Sveriges framtid. Det får vi aldrig glömma. Da-
gens beslutsfattare måste se till att framtiden blir något som vi ej skall be-
höva skämmas för, vare sig det gäller miljö, utbildning, arbete eller livskvali-
tet i allmänhet.
Tyvärr tvingades vi konstatera att partipiskan många gånger ven hårt i ut-
skottet över de närvarande partiernas representanter, vilket överskuggade
det sunda förnuftet för vår framtid - våra barn och ungdomar.
Utskottet skrev om betänkandet tre gånger, och först den fjärde gången
kunde vi som parti acceptera det.
Vi hade då fått igenom en möjlighet för ungdomen att i samspel med före-
tagare göra en satsning på framtiden. Det gäller inte bara att ungdomarna
skall springa runt på företag och få s.k. utbildning, utan det gäller att de skall
kunna lära, utveckla sig och delta i samtliga arbetsmoment på arbetsplatsen
utan risk för att företagaren skall bli anmäld till arbetsdomstolen.
Med detta har Ny demokrati rott sin politik i hamn och bidragit till att
under en period av sex månader - gratis för företagarna - möjliggöra ett nytt
drag under galoscherna för svenska småföretag samtidigt som våra ungdo-
mar får meningsfull sysselsättning.
Glädjande nog kan jag konstatera att de borgerliga partierna inom arbets-
marknadsutskottet - trots olika synsätt - verkligen har försökt att enas ge-
nom diskussioner och förhandlingar.
Vi i Ny demokrati vill ge en eloge till arbetsmarknadsminister Börje Hörn-
lund som har försökt att navigera sitt departement förbi särintressena -1.ex.
facken - som i sin tur likt Skylla och Karybdis försöker bevaka att den strida
strömmen av arbetslösa ungdomar inte kommer in i företagen. Men det är
nog tur både för arbetsmarknadsminister Hörnlund och för ungdomarna att
Ny demokrati är med på hans odyssé. Det som nu händer är så unikt att vi
måste oss ta oss tillbaka ända till antiken.
Jag vill påskina att detta beslut inom arbetsmarknadsutskottet överskug-
gar kommande beslut om fondpengar, banker m.m. Här har det handlat om
vår framtid - våra barn och ungdomar.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
25
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
26
Enda smolken i bägaren är när vice ordförande efter utskottsbehandlingen
i media försöker ta åt sig all ära samt partipolitiskt ”plussa upp” sig. Vi skall
i stället tillsammans inom den borgerliga sektorn ståta med och demonstrera
inför de andra utskotten vad ett samarbete och samförstånd kan leda till.
Arbetsmarknadsutskottet kunde kanske vara en förebild för övriga utskott
för hur man löser viktiga frågor genom förhandlingar.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemställan i mom.
33 och 34.
Anf. 16 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag skall börja med att konstatera att det tydligen har skett
regelrätta förhandlingar mellan Ny demokrati och övriga borgerliga partier.
Det är skönt att kunna konstatera detta.
Det är litet beklagligt att Ny demokrati har lagt beslag på begreppet ”sunt
förnuft”. Laila Strid-Jansson säger att man har handlat enligt sunt förnuft.
Jag vågar påstå att Ny demokratis agerande i vårt utskott tyvärr inte präglas
av sunt förnuft. Vid ett tillfälle då vi diskuterade vår motion A225 sade Laila
Strid-Jansson att enligt sunt förnuft var denna socialdemokratiska motion
den bästa, och sedan röstade man ner den. Var finns det sunda förnuftet i ett
sådant fall?
Är det inte bättre att Ny demokrati verkligen erkänner vad deras reserva-
tion innebär? Man tar inte hänsyn till ungdomar i det här fallet. Man är ute
efter att kunna införa ungdomslöner, ingenting annat. Det hade varit ärli-
gare om de hade sagt att det var deras ambition från början.
Anf. 17 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Jag håller med Johnny Ahlqvist att det var mycket i er motion
som var bra. Min ambition var från början - precis som Johnny Ahlqvist
sade - att vi skulle försöka lösa frågan i ett helt enigt utskott. Det hade varit
den bästa lösningen.
Men er motion innehöll ingenting om småföretagare. En- och fåmansföre-
tagaren var helt utanför detta. Det kunde jag absolut inte acceptera. Små-
företagaren måste också få kunna erbjuda ungdomspraktikplatser. Det var
mycket viktigt för oss. Till sist tyckte vi att det här var den bästa lösningen,
men det hade förstås varit mycket bättre om alla hade kunnat enas. Det kan-
ske vi kan göra i fortsättningen, vem vet.
Anf. 18 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Fru talman! Det här med sunt förnuft stämmer inte. Vid förhandlingarna
i utskottet diskuterade vi utkast efter utkast. Vi sade från Socialdemokrater-
nas sida att vi var beredda att göra ett undantag för enmansföretagarna. Re-
sonemanget om sunt förnuft håller inte, Laila Strid-Jansson. Vi gick er till
mötes när det gäller småföretagare och enmansföretagare.
Anf. 19 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Hela tiden gick det ut på att sätta ungdomarna i första rummet
och politiken i andra rummet. Johnny Ahlqvist säger att man kunde disku-
tera. Men vi diskuterade aldrig det fallet att en arbetsgivare kan åka fast om
en ungdom räknas som anställd. Detta måste anses vara en oerhört viktig
fråga. I detta fall tyckte vi att det var sunt förnuft att tänka på ungdomarna.
Anf. 20 ANDERS G. HÖGMARK (m):
Fru talman! Under de senaste 18-20 månaderna har den svenska arbets-
marknaden gemomgått en dramatisk försämring. Det har varit uppe tidigare
i den här debatten. Det har inneburit stigande antal konkurser, betalnings-
inställelser, varsel och människor som har fått gå ifrån sina jobb. Det har
gällt den privata sektorn, och nu börjar dessa fenomen dyka upp även i den
offentliga sektorn.
Ansvaret för stora delar av detta - jag kommer tillbaka till det som även
Elver Jonsson var inne på tidigare - faller tungt på den socialdemokratiska
regeringen som under sex sju år med mycket god högkonjunktur hade ansva-
ret för svensk ekonomi. Genom försummelser och bristande förmåga att
hantera marknaden lades på 80-talet grunden till de problem som vi i dag
ser. Det har resulterat i att ett stort antal människor i dag befinner sig utanför
arbetsmarknaden med allt vad det innebär av social tragedi. Jag tror att vi är
helt överens om detta i kammaren.
Jag vet att Ingela Thalén sade att hon gärna debatterar 80-talet, och vi får
se om hon kommer tillbaka. Men jag vidhåller att alltför litet gjordes under
de goda åren på 80-talet för att man skall klara de problem som en avregle-
ring av kreditmarknaden bidrog till och annat där mycket starka krafter
inom marknadsekonomin gjorde sig gällande. Det har lett till att vi har fått
en försämrad konkurrenskraft, sjunkande marknadsandelar för exportindu-
strin på många områden. Vi har sämre produktivitet i svensk industri i dag
än många andra konkurrentländer, även om den under det senaste året har
börjat ta ett steg framåt. Under 80-talet då order strömmade in och vi verkli-
gen behövde ha människor som arbetade i industrin, hade vi en fullständigt
orimlig frånvaro på grund av olika omständigheter. Olika regelsystem bidrog
säkert mycket aktivt till denna överfrånvaro.
Vi hade en fullständigt, orimligt uppblåst byggsektor, som känneteckna-
des av alltför mycket av spekulation och luftaffärer, och finansmarknaden
bidrog på olika sätt till att ytterligare understryka dessa fenomen.
Vi hade en offentlig sektor som under 80-talet definitivt var i behov av
omstrukturering, där man hade behövt se över produktiviteten, prestations-
effektiviteten och servicenivån, men där man inte gjorde någonting. I dag
tvingas man, under knapphetens kalla stjärna, att genomföra en mängd för-
ändringar, som leder till att ett stort antal människor kommer ut på en ar-
betsmarknad som ser allt annat än ljus ut för tillfället. De människorna kan
med fog ställa sig frågan om det inte hade varit bättre med en regering som
för ett antal år sedan hade skickat signaler om behovet av förändringar på
denna sektor, så att det hade gjorts omstruktureringar och de hade kommit
ut på en arbetsmarknad som efterfrågat dem, i stället för att i dag kastas ut
i kylan. Jag tror att de människorna reagerar ordentligt mot den oförmåga
som den tidigare regeringen hade att skicka sådana signaler till den offentliga
sektorn. Där faller ansvaret, Ingela Thalén, mycket tungt på den regering
som vandrade omkring på lättsinnets breda tredje aveny.
Nu säger den opposition som för ett antal år sedan vandrade omkring på
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
TI
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
28
denna tredje väg, att ”med vår politik skulle landet må så mycket bättre,
och vi skulle kunna skapa så många nya arbetstillfällen”. Ingela Thalén och
hennes partivänner må ursäkta, men trovärdigheten i det budskapet är inte
alltför hög. Har man så misslyckats att klara de grundläggande strukturpro-
blemen under ett antal mycket goda år på 80-talet och samlat så litet i la-
dorna för att möta problemen under 90-talet, vet jag inte varför väljarna i
dag skulle tro att ni är så mycket bättre skickade att klara det under de svåra
år som nu råder.
Vi beskyller inte socialdemokratin för att vara orsak till problemen med
den internationella konjunkturen - det är ganska naivt att påstå något så-
dant. Det är just på grund av de problem som finns kvar i den inhemska
strukturen och som ni inte skötte som vi kritiserar er.
Fru talman! Det finns ett genomgående drag hos socialdemokraterna när
de möter de här problemen på arbetsmarknaden att säga, att ”vi skall bygga
Sverige ur krisen” - får bara byggbranschen en chans skall ett stort antal po-
sitiva saker inträffa. De målar upp en bild av en byggbransch som i stort sett
helt och hållet har tappat luften. Man får ibland när man hör socialdemokra-
ternas beskrivning en känsla av att det inte byggs någonting i Sverige i dag,
på grund av den borgerliga regeringens oförmåga att hantera problemen.
Det kan finnas anledning att titta litet på vad som egentligen sker inom
byggbranschen. Det är inget tvivel om att aktiviteten har gått ned, från den
fullständigt orimliga överhettningen 1989-1990, men bostadsbyggandet har
inte minskat med mer än - om jag får uttrycka det så - 10 % under 1992
jämfört med tidigare. För 1993 pekar man på en nedgång med 18 %. Det
är givetvis den sektor som rör de kommersiella lokalerna som har drabbats
hårdast av detta, och det är ganska naturligt, när man ser hundratusentals
och åter hundratusentals tomma kvadratmeter runt omkring i stort sett alla
svenska städer. Det är ganska orimligt att tro att man där skulle kunna bygga
Sverige ur krisen. Sektorn samfärdsel redovisar för 1992-1993 en uppgång
i byggandet med 53 %. Väginvesteringarna beräknas öka med 27 % under
1993.
Det är alltså totalt sett en byggarbetsmarknad där några sektorer, bl.a.
de kommersiella lokalerna, minskar radikalt, medan andra områden ökar
kraftigt. Totalt sett bedömer man att byggandet under 1992 och 1993 i stort
sett kommer att ligga i nivå med genomsnittet under de goda åren, som soci-
aldemokraterna bar ansvaret för under 80-talet. Det är alltså en något nyan-
serad bild, som det är värdefullt att redovisa här, jämfört med den bild där
det framställs så att ingenting händer på byggsektorn i dag. Detta innebär
självfallet inte att det inte finns ett antal objekt som man kan bygga fram-
över, men det får vi återkomma till när vi diskuterar kompletteringsproposi-
tionen och de motioner som har väckts i anslutning till den.
Jag är, fru talman, betydligt mer oroad över de jobb som slås ut inom den
tillverkande industrin. Där kan man i dag börja ställa frågan hur vi i framti-
den skall kunna få en bas för välståndet, när man är nere på 20 % av de sys-
selsatta inom industrin. De må ha ökat produktiviteten, men skall vi i detta
land ha en möjlighet att värna välståndet, ha en bred arbetsmarknad och
skapa jobb för framtiden och för de unga människorna, får inte utslagningen
inom industrisektorn gå längre än vad den har gjort i dag. Det är nödvändigt
att värna industrisektorn och se till att få nya, produktiva jobb inom det här
området. Där är den viktigaste uppgiften för regeringen att se till att den
internationella konkurrenskraften prioriteras, och det är därför regeringen
lägger ett antal förslag, har lagt ett antal förslag och framöver kommer att
lägga ytterligare förslag, just för att stärka industrisamhällets möjligheter att
utveckla och värna välståndet.
Det kan upprepas ännu en gång: Det är inte därför att vi tycker synd om
olika industriägare och aktieägare, utan det är för att ge industrin goda inve-
steringsbetingelser och konkurrensbetingelser som vi föreslår exempelvis
sänkning av energiskatterna, borttagande av skatt på arbetande kapital för
småföretagen och som vi kommer att försöka att ytterligare förbättra riskka-
pitalförsörjningen. Det är för att värna industrisamhällets möjligheter att
skapa goda betingelser för arbete, sysselsättning och välstånd. Det är rege-
ringens bevekelsegrunder, och jag har mycket svårt att tänka mig att social-
demokratin skulle agera mot den typen av insatser för att värna konkurrens-
kraften.
Ungdomarna har nämnts av flera talare, bl.a. av Ingela Thalén och Johnny
Ahlqvist. Jag delar de synpunkter som bl.a. Johnny Ahlqvist har fört fram
och beskrivningen av ungdomsarbetslösheten som ett gissel, när ungdomar
kommer från skolan och inte är efterfrågade, inte har någonting att göra.
Om det är vi totalt överens - det finns ingen avvikande uppfattning på den
punkten. Det är därför som regeringen har lagt fram ett förslag om ungdoms-
praktik, som utskottet nu till största delen har antagit, med smärre tillägg
och justeringar.
Johnny Ahlqvist säger att ungdomspraktiken inte löser problemen med
ungdomsarbetslösheten. Nej, det har regeringen inte trott. Det är nog ingen
som tror att detta är en patentlösning. Denna ungdomspraktik är det sista av
flera steg, där man inte har lyckats få någon form av utbildning, om man nu
söker sådan, inte får någon form av beredskapsarbete, inte får jobb på den
öppna arbetsmarknaden. Då är det här förslaget tänkt att komma in. För-
hoppningsvis får det ett bra genomslag. Vi kan nå upp till de 40 000 eller
60 000 platserna under det år som åtgärden är tänkt att verka. Det är ingen
patentlösning, och det finns ingen annan garanti för god sysselsättning för
ung eller gammal än en sund ekonomi, en industri och ett näringsliv som
efterfrågar arbetskraft på en öppen marknad.
Jag kan också bekräfta vad som har sagts tidigare om att det här verkligen
har diskuterats i utskottet. Ingela Thalén var i sitt inledningsanförande inne
på att det var tråkigt att vi inte lyssnade på och tog intryck av varandra. Jag
tror inte att någon fråga, under de många år som jag har suttit i utskottet,
har diskuterats så länge, så öppet och i ett så gott uppsåt att försöka komma
fram till någonting som kunde bli konsensus. Oaktat att vi nu har landat på
olika ställningstaganden, har vi förhoppningsvis fått en viss respekt för var-
andras synsätt, och jag tror att hela denna process skulle kunna gagna verk-
ställigheten av reformen. Jag hoppas, Johnny Ahlqvist, att det kan bli en
helhjärtad uppslutning när nu riksdagen fattar ett beslut om detta.
Vi har klara intentioner på att arbetsmarknadsmyndigheterna står i start-
groparna och är beredda att göra en gedigen insats för att se till att så många
ungdomar som möjligt i höst kan komma in i den här åtgärden. Jag har all
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
29
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
30
anledning att tro och hoppas att alla arbetsmarknadens parter, självfallet
inkl, de fackliga organisationerna, på alla sätt kommer att agera för att just
ungdomarna får denna chans att komma in.
För att anknyta till Johnny Ahlqvists fråga: Vad händer efter de sex måna-
derna för dessa ungdomar? Den arbetsgivare som har haft en sådan här prak-
tikant kan kanske efter sex månader anse att praktikanten var utomordent-
ligt bra och att man kan fortsätta med en fast anställning. Detta fyller på så
vis en viktig funktion genom att vederbörande gradvis slussas in på en öppen
arbetsmarknad.
Johnny Ahlqvist antydde i sitt inlägg att det kanske nu inte kommer att gå
att genomföra denna reform därför att det kan blåsas till strid. Jag hoppas
att jag misstog mig på den punkten. Jag hoppas verkligen att alla arbets-
marknadens parter ställer helhjärtat upp. Jag har en bestämd känsla av att
ungdomarnas och även föräldrarnas dom annars kommer att bli utomordent-
ligt hård mot dem som på något sätt skulle obstruera. Men jag tror att jag
har fel på den punkten. Jag tror att alla vill ställa upp.
Fru talman! Vi har många gånger varit inne på kompetensfrågorna när det
gäller arbetsmarknadspolitiken och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Det råder väl inget tvivel om att det är viktigt att vi ser till att höja kompeten-
sen hos den befintliga arbetskraften och hos dem som skall in på arbetsmark-
naden, om svensk industri framöver skall kunna vara konkurrenskraftig,
stärka sin internationella konkurrenskraft och även locka ungdomar till in-
dustriarbetet -jag tror nämligen att det är utomordentligt angeläget att få
ungdomarna att tycka att industriarbete är intressant, eftersom det där krävs
en hel del och finns stora möjligheter till personlig utveckling.
Det är därför glädjande att se att en så stor andel av dem som i dag är
föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder omfattas av arbetsmarknads-
utbildning. Nära 100 000 personer omfattades i mars månad av denna utbild-
ning. Många aktörer spelar i dag en viktig roll inom detta område. Det är
inte bara AMU, utan det finns också många enskilda privata aktörer. Kom-
vux finns med och har tagit en ganska stor andel av kakan. Jag tror att detta
totalt innebär en ständigt stigande kvalitet, att det sker en stigande mark-
nadsanpassning av just den här utbildningen för att den skall passa både före-
tag och de elever som går där.
Jag vill också anknyta till vad tidigare talare - jag tror det var Ingela Tha-
lén och även Elver Jonsson - har sagt om vad vi var ense om. Det är gläd-
jande att ett enigt utskott nu klart markerar att vi tycker att det är dags att
AMU bolagiseras. Vi ser inga skäl för en fördröjning på den punkten, och
vi har satt upp den 1 januari 1993 som ett riktmärke. Med detta uttalande
förväntar sig utskottet - och därmed också riksdagen när vi om en stund fat-
tar beslut - att regeringen förelägger riksdagen ett förslag i ärendet som gör
det möjligt för AMU att bli bolag och verka som bolag från årsskiftet
1992/93.
Fru talman! Denna kammare är totalt enig om att arbetslösheten är ett
gissel både rent personligt och för samhället i sin helhet. Jag tror också att vi
är helt eniga om att det är bättre att människor gör någonting än att de går
sysslolösa och får någon form av ersättning. Jag tror att det i Sveriges riksdag
finns en genuin uppfattning om detta, och jag tror att det finns all anledning
att ta fasta på detta framöver när vi debatterar och diskuterar de olika förslag
som läggs fram. På så sätt kan vi ge människorna en ärlig chans att möta
framtiden. Arbetslösheten är ett gissel och skall bekämpas.
Med detta, fru talman, ber jag att få yrka bifall till arbetsmarknadsutskot-
tets hemställan på alla punkter och avslag på reservationerna.
Anf. 21 INGELA THALÉN (s) replik:
Fru talman! Anders G. Högmark säger att vi i denna kammare är eniga
om att en hög arbetslöshet är ett gissel. Med utgångspunkt i att vi med rege-
ringens förslag, de förslag som har behandlats i detta arbetsmarknadspoli-
tiska betänkande, har tagit de första stegen mot en kontantstödskostnad
nästa år på 30 miljarder kronor, medan investeringsprogrammen däremot är
ytterst blygsamma i förhållande till kontantstödsutvecklingen, förstår jag
inte hur Anders G. Högmark kan ha mage att säga att man också från de
borgerliga partierna uppfattar arbetslöshet som ett gissel. Om man i själ och
hjärta uppfattar arbetslösheten som ett gissel måste man ju ta dessa perspek-
tiv på djupt allvar. Den öppning jag kan se i Anders G. Högmarks inlägg
är att han säger att vi får ta detta på allvar när vi nu skall börja diskutera
kompletteringspropositionen. Måtte då de borgerliga företrädarna i denna
riksdag vara beredda att vända om, så att vi går mot en politik som innebär
att vi använder pengar till nyttiga, vettiga jobb i stället för att passivt skicka
ut dem i form av kontantstöd och därmed upprätthåller det gissel som arbets-
lösheten innebär.
Anders G. Högmark säger att mycket litet gjordes under 80-talet. Jag
skulle kunna ägna en god stund åt denna fråga, men jag skall bara nämna
några saker som jag tycker är viktiga och som jag redan tidigare i en replik
på Elver Jonssons anförande tagit upp: omväxlingen till en lägre inflation
genom Rehnbergsavtalet och andra insatser men också välfärdspolitikens ut-
veckling, inte dess avveckling. Jag vill erinra om att det var den socialdemo-
kratiska regeringen som genom förhandlingar med landstingen genomförde
en sjukvårdsgaranti för vissa sjukdomar. Det var en fråga som Moderaterna
drev. Jag tyckte att det var en bra fråga, och det var också därför som den
socialdemokratiska regeringen lade fram förslag om detta. Jag vill erinra om
att Socialdemokraterna genomförde samverkan mellan socialförsäkring och
sjukvård för att minska köerna och förbättra människors hälsa. Jag vill
erinra om att det var Socialdemokraterna som lade fram förslag om en aktiv
rehabilitering i sjukförsäkringen, och det var Socialdemokraterna som lade
fram förslag om insatser på arbetsmarknaden, för det goda arbetet och för
arbetslivets villkor.
Man kan faktiskt inte bara låtsas som att denna plattform inte existerar,
och jag menar att vad den borgerliga regeringen nu gör är att spoliera dessa
förutsättningar.
Vi kan inte gå med på att man bygger upp en politik på ofinansierade skat-
tesänkningar, en politik som skjuter över välfärdspolitikens finansiering från
dem som har förmåga att betala till dem som har det sämre ställt. Detta är
den viktigaste kritiken. Dessutom får man inte någon tillväxteffekt genom
skattesänkningar på förmögenhet och kapital. Detta går inte ihop, Anders
G. Högmark.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
31
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
32
Anf. 22 ANDERS G. HÖGMARK (m) replik:
Fru talman! När det gäller balansen eller kanske snarare obalansen mellan
kontantstödet och de arbetsmarknadspolitiska insatserna råder det väl inget
tvivel om att kontantstödet har vuxit. Detta är ju betingat av den fullständiga
explosion som har skett i fråga om arbetslösheten genom de nedläggningar
som orsakats av den ekonomiska politik som har förts under 80-talet. Låt oss
säga så här: Det finns ingen i denna kammare som känner en lust för att
andelen kontantstöd ytterligare skall öka visavi de arbetsmarknadspolitiska
insatserna. Jag är definitivt inte tilltalad av den modell som går ut på att vi i
växande omfattning skall ha kontantstöd i stället för arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder. Låt oss alltså ha detta som utgångspunkt i diskussionen fram-
över.
Ingela Thalén säger att mycket gjordes under 80-talet. Jag ifrågasätter inte
att Socialdemokraterna gjorde mycket, men det är ju inte säkert att vad de
gjorde var rätt. Våra skilda värderingar kan naturligtvis påverka betygsätt-
ningen, det är jag helt medveten om. Det fanns säkert saker som gjordes,
t.ex. insatserna för att börja växla ner inflationstakten. I vilken utsträckning
det var helt eller delvis Rehnbergs förtjänst kan man diskutera, men ambi-
tionen att växla ner inflationstakten var god, och den ambitionen fanns sä-
kert hos alla partier, även om metoderna kanske var litet olika.
Vi föreslår inte ofinansierade skattesänkningar. Vi sänker inte skatten för
kapitalägarna på grund av att vi ”tycker synd om kapitalägarna” utan just för
att vi skall få kapital till Sverige. Vi tycker att det är ganska sunt att svenskt
kapital nu inte som på 80-talet söker sig ut till fastighetsmarknaden i Europa,
utan vi tycker faktiskt att det kunde vara roligt om utländskt kapital sökte
sig till tillverkande industri så att de långsiktiga, strategiska investeringarna
i den tillverkande svenska industrin kunde tryggas. Vi menar att ett motiv
för förändringar i kapitalbeskattningen eller för en sänkning av skatten på
energi kan vara att företagen skall komma hit eller åtminstone behålla sin
tillverkning här i Sverige, så att inte ytterligare tiotusentals jobb flyttar ut
från Sverige. Då lär vi nämligen få långt att gå innan vi uppnår någon form
av full sysselsättning. Då kommer vi verkligen att se till att driva upp arbets-
löshetsnivåerna. Det är bra med ett antal beslut, men det är bättre med rik-
tiga beslut.
Anf. 23 INGELA THALÉN (s) replik:
Fru talman! Jag tar med stor uppmärksamhet verkligen till mig det som
Anders G. Högmark säger om kontantstödet. Jag tycker att det känns väl-
digt lovande. Jag ser faktiskt fram emot att det i arbetsmarknadsutskottet
fr.o.m. torsdag, då vi börjar behandlingen av kompletteringspropositionen,
blir en mycket konstruktiv diskussion om de socialdemokratiska förslagen
kring infrastruktur och kring insatser för kompetensutveckling, utbildning
och andra investeringar. Detta finns redovisat i det här förslaget som nu i och
för sig kommer att avslås, men som kommer tillbaka i kompletteringspropo-
sitionen. Med tanke på det som Anders G. Högmark nu sade hoppas jag att
vi kan få en förnyad grund för en positiv diskussion.
Det är ju inte sant, Anders G. Högmark, att ni har finansierat sänkningen
av kapitalbeskattningen. Den är inte finansierad. Budgetunderskottet visar
alldeles tydligt att de skattesänkningar som har företagits inte är finansie-
rade. Dessutom leder inte den typen av skattesänkningar till den tillväxt som
regeringen förväntar sig. All erfarenhet från andra länder visar att det är så.
Även vi Socialdemokrater vill ha ett program för en riktig näringslivspolitik.
Vi föreslår också en sänkning av energibeskattningen, men vi avvisar rege-
ringens konstruktion och förslag. Vi vill skapa goda förutsättningar för små
företag, för stora företag och för internationella företag att etablera verk-
samheter i Sverige. Jag vill påpeka att den svenska företagsbeskattningen
sett i Europaperspektivet är mycket låg. Det är alltså inte där problemet lig-
ger. Men att förskjuta bördan från dem som har det svårt redan i dag till dem
som faktiskt klarar sig bra ändå, och dessutom göra det ofinansierat, kan vi
bara inte ställa upp på, Anders G. Högmark.
Låt oss ta den arbetsmarknadspolitiska diskussionen, och låt oss se till att
vi skapar en grogrund så, att det inte blir en galopperande kontantstödsutbe-
talning. Då tror jag att vi ändå med den här riksdagen som bas kan åstad-
komma någonting relativt hyggligt.
Anf. 24 ANDERS G. HÖGMARK (m) replik:
Herr talman! Vi skall inte ta någon lång debatt nu - den får finansutskot-
tets ledamöter ta - om huruvida de olika budgetalternativen är finansierade
eller ej. Om man börjar nagelfara den socialdemokratiska motionen och
manglingen av kompletteringspropositionen, finns det även där många stora
frågetecken när det gäller finansieringsformerna. Låt oss lämna den debat-
ten.
Regeringens uppfattning är att sänkta strategiska skatter för företagande
och investeringar är till gagn för Sverige på sikt. Det ger måhända inget ge-
nomslag inom kanske ett halvt upp till två år, men på sikt kommer sänkning-
arna att vara nödvändiga. Om man inte genomför dessa skattesäkningar un-
der 90-talet, kommer effekterna att visa sig på ett brutalt och otäckt sätt för
de många arbetstagare som jobbar t.ex. i den industri som har höga energi-
skatter i dag eller inom bättre familjeföretag, som nu slipper skatten på arbe-
tande kapital och som under den socialdemokratiska tiden var tvungna att
sälja sig till stora koncerner för att klara generationsskiftesproblemen. Det
var en stor tragedi för många svenska orter, där fina svenska familjeföretag
fick säljas ut till anonyma koncerner just för att Socialdemokraterna inte för-
stod hur viktigt det var att ta bort skatten på arbetande kapital och därmed
underlätta generationsskiften.
Med tanke på hur dåligt Socialdemokraterna under 80-talet har skött in-
frastrukturpolitiken finns det nu utomordentligt stora behov. Det finns för-
slag i kompletteringspropositionen och hos Socialdemokraterna om objekt
som säkert är angelägna, men den debatten och diskussionen får vi ta fram-
över.
Anf. 25 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag vill börja med att kommentera att Anders G. Högmark
beklagade att det inte fanns någon trovärdighet för den socialdemokatiska
politiken.
I söndags redovisades en SIFO-undersökning i Expressen. Man hade un-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
3 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 111
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
34
dersökt vilket parti som hade mest trovärdighet för sin ekonomiska politik.
Det visade sig att folk ansåg att det var den socialdemokratiska politiken som
var den mest trovärdiga.
Jag vill återkomma till det som Anders G. Högmark sade om att vi Social-
demokrater inte gjorde några satsningar under 80-talet. Vi gjorde stora sats-
ningar bl.a. för att komma till rätta med den ungdomsarbetslöshet som ni
hade förorsakat förra gången ni satt i regeringsställning. Alla kommer väl
ihåg hur det såg ut i början av 80-talet, då varenda en som avslutade en gym-
nasieutbildning gick ut till en ungdomsarbetslöshet beroende på avsaknaden
av arbetsmarknadspolitik under slutet av er regeringstid.
Anders G. Högmark sade att vi är överens i utskottet, och att han hoppa-
des att ungdomspraktikplatserna skall ge bra utdelning. Vi var inte alls över-
ens om de två viktigaste delarna. Det gällde för det första huruvida en ung-
domspraktikplats skulle räknas som anställning eller ej, och för det andra
gällde det att vi ville att lönerna skulle vara marknadsmässiga. Det först-
nämnda reducerade ni genom den här tvångslagen.
Det är märkligt att Anders G. Högmark tror att man får någon större ut-
delning på detta förslag, när man så totalt kör över den största parten på
arbetsmarknaden, nämligen LO, som har sagt nej till förslaget.
Det är bra att kontantstödet skall minska, som Anders G. Högmark säger
här. Men jag tror inte att han själv tror på detta. I nästa andetag bemöter
han inte mig, när jag säger att förslaget inte ger fler än 10 000 ungdomsprak-
tikplatser. Ni är inte beredda att satsa på ungdomarna. Det gäller ju att gå
in och satsa om inte kontantstödet skall öka.
Herr talman! Jag har inte fått svar på mina frågor om arbetsbiträde för
unga handikappade och vad som händer med 18-19-åringarna efter ung-
domspraktiken. Vilken ersättning skall dessa ungdomar gå tillbaka till? Skall
de gå direkt till det sociala eller vilken ersättning skall de få efter sex måna-
ders ungdomspraktik?
Anf. 26 ANDERS G. HÖGMARK (m) replik:
Herr talman! Jag vet inte om benämningen tvångslag ingår som något slags
strategi hos Johnny Ahlqvist och Socialdemokraterna för att försöka svärta
ner det som riksdagen om några timmar förväntas besluta om. Är det så ni
tänker gå ut och marknadsföra detta bland arbetsmarknadens parter, att
skapa en stämning av att detta är en tvångslag? I så fall faller domen säkert
mycket tungt över Socialdemokraterna.
När vi förde diskussioner uppfattade jag det så, att vi försökte att komma
fram till ett bra resultat, eftersom det var nödändigt för ungdomarna. Men
är detta det första steget i strategin att försöka svartmåla reformen, att för-
söka skapa problem, så att tusen och åter tusen ungdomar inte kan komma
ut i ungdomspraktik? Gå då gärna ut och ge detta besked till ungdomarna!
Gå ut och tala om för deras föräldrar att ni kommer att försöka sabotera
reformen på grund av formalia, för att ni hellre vill att det skall vara fråga
om anställning som skall omfattas av MBL och avtal! Är det vad Johnny Ahl-
qvist försiktigt aviserar på detta sätt? Det vore väldigt bra att få det utklarat.
Sedan vill jag kommentera det här med ekonomi och vem som är mest
trovärdig. I det korta perspektivet kan Socialdemokraterna vinna en och an-
nan poäng. Vi siktar på valet 1994, och vår strategi för framgång är därför
långsiktig.
Anf. 27 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag vill erinra Anders G. Högmark om att också vi satsar på
valet 1994. Men hänsyn till dagens ökning för vår del bör vi komma närmare
än vad ni gör.
När det gäller det här med tvångslag vill jag betona att det inte är vi som
har stiftat den. Vi vill att gällande lagar och avtal på arbetsmarknaden skall
omfatta ungdomspraktikplatserna. Det är ni som i en särskild lagstiftning vill
att den lag och de avtal som finns på arbetsmarknaden inte skall gälla för den
här gruppen. Det är inte vi som vill stifta en tvångslag, utan det är ni som vill
göra det.
Det vore bra om människorna ute kunde få ett svar på frågan: Är det gäl-
lande avtal som skall tillämpas för dessa ungdomar, eller är det en lag som
sätter kollektivavtalen ur spel? Jag har förståelse för den osäkerhet som
måste råda hos företagarna, när de i dag inte kan få besked om huruvida det
är lag eller avtal som gäller. Den enda möjligheten att avgöra detta är en
förhandling hos arbetsdomstolen, och det har vi varnat för. Om man hade
gått på vårt förslag, hade det inte rått någon osäkerhet.
Också jag hoppas att ungdomarnas sysselsättningsproblem kan lösas. Men
jag återkommer till frågan: Var är pengarna till de 60 000 ungdomspraktik-
platser som statsministern utlovade? I dag räcker pengarna till 10 000 platser.
Anders G. Högmark, var finns dessa pengar någonstans?
Anf. 28 ANDERS G. HÖGMARK (m) replik:
Herr talman! Jag vill först säga att jag helhjärtat önskar att denna utomor-
dentligt viktiga åtgärd sätts i sjön på ett bra sätt, att den tas emot positivt och
att den efterfrågas. Då är jag alldeles övertygad om att regeringen kommer
att se till att man skapar de finansiella förutsättningarna för att både 50 000
och 60 000 skall kunna få en ungdomspraktikplats. På det sättet blir det möj-
ligt för många ungdomar att få kontakt med arbetsmarknaden. Därmed kan-
ske de undviker det som Johnny Ahlqvist befarade, att de efter sex månader
ställs utan någon form av försöijning och meningsfullt arbete. Visserligen
löser det inte alla problem, men detta är ett väldigt bra sätt att få en första
kontakt med arbetsmarknaden eller med ett enskilt företag.
Om tidigare arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar, Johnny Ahl-
qvist, hade visat sig vara suveränt framgångsrika, hade varken denna eller
någon annan regering behövt fundera över någon reform.
Det har visat sig gång på gång att de insatser vi har försökt åstadkomma
någonting med inte har levt upp till förväntningarna. Regeringen har då tagit
sikte på att genomföra något som är litet okonventionellt. Vi vill att det med
denna lagtext inte skall råda något tvivel om att praktikanten anses som inte
anställd. Det skall vara klart från början. Jag kan inte se att detta skulle vara
något problem
Det är inte de ungdomar som väntar på jobben, Johnny Ahlqvist, som i
små inlägg i tidningar, ute på gator och torg och på pubar diskuterar proble-
met med den här lagen. Det finns dock andra intressen som gör att det tycks
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
35
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
vara viktigare att diskutera formalia än att ge ungdomarna praktiska möjlig-
heter att komma ut i arbete. Fråga ungdomarna om de tycker att denna dis-
kussion om formalia är viktig eller ej! Jag är övertygad om att svaret blir:
Det viktiga är att vi får en chans att komma ut på praktik så att vi kan få ett
fäste i arbetsmarknaden. Förståelsen för lagstiftning o.d. är nog väldigt liten
hos dem.
Jag ville fastställa detta i syfte att undvika alla missförstånd när det gäller
förpliktelser som finns och inte finns. Jag är, för att nu upprepa det än en
gång, alldeles övertygad om att om reformen kommer att visa sig vara fram-
gångsrik - vilket det finns all anledning att tro - kommer regeringen med
all säkerhet att se till att det kommer att finnas finansiella resurser för att
ytterligare ungdomar skall få denna chans, för att vi skall kunna leva upp till
givna löften.
Anf. 29 LARS-OVE HAGBERG (v) replik:
Herr talman! Jag har begärt replik på Anders G. Högmark därför att
Johnny Ahlqvist sade att resultatet av denna åtgärd blir 10 000 ungdomsplat-
ser netto. Blir alltså endast 10 000 ungdomar netto, med denna åtgärd inräk-
nad, inbegripna i arbetsmarknadspolitiska åtgärder? Har Johnny Ahlqvist
rätt i det? Oavsett om det är 40 000 eller 50 000 blir det ju minus på ett annat
sätt. Anders G. Högmark argumenterade också för att de ungdomar som
inte har något beredskapsarbete inte heller skall få något. Det skulle vara
intressant att se hur många fler ungdomar netto som kommer i arbete tack
vare effekten av den här föreslagna åtgärden.
Den här diskussionen om formalia, Anders G. Högmark, är inte så ovä-
sentlig. Vad hindrar egentligen regeringen från att säga att de ungdomar som
behöver praktiktjänstgöring - precis som alla andra i sina dagar har fått - får
anställning. Jag har i min verksamhet arbetat med många ungdomar som har
haft praktiktjäntgöring under sommaren. Vad är det som hindrar detta? Vad
är det som hindrar att man skapar riktiga praktikarbetsplatser och skiljer ut
dessa från ordinarie arbetsplatser? Jag förstår inte vad det är som gör att
regeringen lägger fram förslag som hindrar utskottet från att komma fram
till ett sådant förslag. Det tycker jag Anders G. Högmark skall diskutera i
stället för att säga att andra partier har invändningar.
Den klassiska frågan vad som är ordinarie verksamhet och vad som är
praktikverksamhet kommer att ställas - i verkligheten. Denna fråga kommer
man aldrig undan.
Till frågan om 1980-talet. Jag erinrar mig att Anders G. Högmark ville ha
bort valuta- och kreditregleringar. I och med devalveringarna började då
privata människor i tjänste- och industrisektorn att spekulera. Så skapades
det systemet. Det var just de krafter som Anders G. Högmark nu satsar på
genom stimulanser till kapital och annat i syfte att ordna det hela från indu-
strisidan. Det är samma slag av människor och samma slag av intressen som
det handlar om.
Jag hör emellertid aldrig från moderat håll att man nu genom hög kompe-
tens skall trygga industriutvecklingen i vårt land, att de arbetande behöver
all omsorg och att vi skall ha en bra arbetsorganisation och en bra arbets-
36
miljö för att kunna ordna det hela. Det sägs aldrig, utan det är kapitalstimu-
lanser som är avgörande.
Jag tror inte, Anders G. Högmark, att det är de frågorna som är helt avgö-
rande för oss som har världens lägsta företagsbeskattning, åtminstone i
OECD-länderna. Det är i stället fråga om var man kan landa med en ökad
kompetens i investeringar och med arbetare som får ta ansvar. Man hör ald-
rig från moderat håll den typen av frågeställning ens.
Så till det som regeringen verkligen har ansvar för. Anders G. Högmark
tar upp till diskussion och anklagar den offentliga sektorn under 80-talet för
en mängd misstag. Jag kan hålla med i många frågor. Nu drar man emellertid
in 7,5 miljarder kronor för nästa års planering, och för 90-talet i övrigt avise-
rar denna regering minskade resurser för kommunerna, vilket enligt Kom-
munförbundet gör att 65 000-70 000 människor blir arbetslösa. Vad har ni
för alternativ till detta? Vad gör ni när dessa människor går ut i arbetslöshet?
Anf. 30 ANDERS G. HÖGMARK (m) replik:
Herr talman! Jag sade tidigare att om den här reformen med undomsprak-
tik blir framgångsrik, dvs. med brutto på 30 000 upp till 80 000 ungdomar
intresserade, blir nettot stort. Det blir större än den omtalade siffran 10 000.
Huruvida nettot blir 10 000, 15 000 eller 30 000 är avhängigt reformens fram-
gång.
Vad regeringen och rimligtvis hela denna kammare borde vara intresse-
rade av är att pröva något som vi inte har prövat tidigare. Det vi tidigare har
prövat har ju inte varit så kolossalt framgångsrikt. Det är därför vi prövar
dessa litet okonventionella grepp.
Tag hellre fasta på att jag säger att jag är övertygad om att - jag är säker på
att arbetsmarknadsministern kan bekräfta att det förhåller sig på det viset -
regeringen är beredd att tillföra de finansiella resurser som behövs för att
klara den efterfrågan, så att säga, som kan bli aktuell om reformen blir den
framgång som vi har anledning att hoppas på. För ungdomarnas bästa är det
angeläget att den blir det.
Lars-Ove Hagberg frågar också varför vi moderater är så ointresserade av
formalia. Det kanske är så att vi har lyckats fånga upp det som unga männi-
skor tycker, nämligen att hitta på något som inte är så komplicerat och som
innebär att man inte behöver syssla med bestämmelser av olika slag.
Vi gör nu ett försök till detta. Det är inte något ovanligt att ha ett prakti-
kantförhållande utan ett anställningsförhållande. Det finns också prakti-
kanttjänstgöring med anställningsförhållande. Vi vill nu pröva praktikantar-
bete utan anställningsförhållande, och därefter får vi se om det fungerar bra,
vilket vi har anledning att tro. Detta under förutsättning att vi inte får utta-
lade och outtalade viljeyttringar om att försöka sabotera det. Jag hoppas att
jag har uppfattat det fel, och att i stället alla på arbetsmarknaden, inkl, de
tre fackliga organisationerna, är beredda att ställa upp helgjutet.
När det gäller företagsbeskattning m.m. hävdar jag att det inte är på grund
av bolagsbeskattning som kapitalet har flytt från Sverige. Traditionellt sett
har vi haft en ganska låg bolagsbeskattning i Sverige, vilket även Lars-Ove
Hagberg vet. Det är emellertid företag som har dragits med väldens högsta
energibeskattning som funderar på att lägga tillverkningsprocesserna utan-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
37
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
A rbetsmarknads-
politiken, m.m.
för Sverige. Det borde vara välbekant för Lars-Ove Hagberg, med hans
stora kännedom om Bergslagens stålindustri, att man där har synpunkter på
just energibeskattningen.
Det är inte heller okänt att den allvarligt höga skatten på arbetande kapital
när det gäller arvsbeskattning har skapat stora problem - t.o.m. olösliga
problem - för många familjeföretagare. Företagare som tvingats sälja ut till
anonyma koncerner i stället för att kunna låta det lilla företaget, som man
haft i generationer, ligga kvar på den lilla orten. Vi ser nu till att dessa hinder
tas bort, och vi kommer att fortsätta arbeta i den riktningen. Vi vill nämligen
ha svensk industri i Sverige. Vi anser att på samma sätt som kapital kan gå
ut till Europa kan det också komma in till Sverige. Det är regeringens ambi-
tion, som vi tänker försöka att förverkliga.
38
Anf. 31 LARS-OVE HAGBERG (v) replik:
Herr talman! Jag förstår fortfarande inte varför utskottet inte rättade till
de bekymmer som finns i verkligheten när chansen fanns. Det svarar inte
Anders G. Högmark på. Är det 65 000 ungdomar som är arbetslösa och som
kommer att omfattas av detta? Ja, hellre det i så fall än ingenting.
Anders G. Högmark, ni skulle emellertid ha kunnat se till att problemen
inte uppstår. Alla vet väl att det blir en gränsdragning mellan praktik- och
ordinarie arbete. Bästa sättet att lösa det problemet på är, av många olika
orsaker, med hjälp av arbetsgivaransvar.
Jag förstår inte varför ert förslag läggs fram. Är det för att legalisera lägre
löner? Det kommer ju att innebära lägre löner. Ungdomar kommer att fun-
dera: Vad är detta? Här gör jag nästan ett ordinarie arbete, men med lägre
lön och utan ordnade förhållanden på arbetsmarknaden. När man lägger
fram ett förslag har man ansvar för förslaget.
Vänsterpartiet säger ja till praktik, men då är det praktik det handlar om
och inte något annat. Regeringen har haft chans att räta upp sitt förslag till
något ordentligt. Nu har man i stället skiljt på arbete och arbete. Ordinarie
arbeten är viktiga. Det är också viktigt med beredskapsarbeten för dem som
är under 25 år och som har varit ute på arbetsmarknaden.
Så till företagen. Moderaterna är sällan intresserade av den stimulans som
finns i arbets- och näringslivet när det gäller de arbetande i form av hög kun-
skap, arbetsorganisation, ansvarstagande. Det sägs ingenting om det.
Det handlar ofta om att stimulera anonyma kapitalägare, som knappast är
närvarande, men som till synes har ansvar för näringslivets utveckling och
för industrin.
Jag tror inte att den avgörande frågan för utvecklingen framöver är en-
skilda punktskatter på t.ex. energin eller vissa småföretag, utan den avgö-
rande frågan är vad vi i Sverige, i höga nord, kan erbjuda i fråga om indu-
striutveckling, om vi skall ha denna industri kvar.
Fortfarande görs det emellertid ingenting från denna regering, bortsett
från att stimulanser ges. Det är därför som jag här i dag har sagt att det är
anmärkningsvärt att utskottet avstyrker ett socialdemokratiskt litet yrkande
om denna kompetenshöjning. Jag har tidigare i en frågestund talat med ar-
betsmarknadsministern om betydelsen av att man behåller arbetskraften i
industrin och att man tar ett ansvar för arbetskraften och ser till att den ut-
vecklas. Men jag har inte fått något svar angående detta. Det är detta som
är beklagligt i regeringens politik inför framtiden. Jag tror nämligen inte att
denna vinstmaximeringsideologi kommer att ge något resultat för Sverige
om inte den politiska sfären gör en oerhört stor politisk insats.
Anf. 32 ANDERS G. HÖGMARK (m) replik:
Herr talman! Det primära för regeringen har varit, och kommer säkert att
vara det ett par år framöver, att se till att flykten från Sverige när det gäller
kapital och investeringar bromsas upp. Jag är alldeles övertygad om att det
är nödvändigt att göra ytterligare förändringar för att göra det lockande att
investera och utvecklas i Sverige.
Lars-Ove Hagberg säger att vi är totalt ointresserade av utveckling av per-
sonalen, inflytande, m.m. Det är ju med förlov sagt inte sant, för att uttrycka
det mycket diplomatiskt. Jag är utomordentligt tilltalad av att personalen
utbildas, att kompetensen är hög, och att det blir status i industriarbetet.
Detta sade jag i mitt inledningsanförande.
Jag tror att ett av de största problemen framöver kommer att vara att få
ungdomarna tillbaka till industrin och att få dem att känna att det är attrak-
tivt att jobba i tillverkande industri, inte minst med tanke på att det har varit
problem att hålla ungdomarna kvar i industrin. Jag tror inte att alla männi-
skor i något slags postindustriellt samhälle skall kunna jobba utanför indu-
strin. Vi kommer faktiskt att ha ett växande behov av duktiga människor
som tycker att det är intressant och att det är status att jobba med kvalifice-
rade arbetsuppgifter just inom industrin. Av det skälet finns det all anledning
att lägga fram förslag om att stimulera detta. Men det är inte säkert att Sveri-
ges riksdag på alla punkter måste tala om både det ena och det andra.
Detsamma gäller ungdomspraktiken. Det handlar om praktik. Det kom-
mer säkert, som även Elver Jonsson var inne på, att finnas många exempel
då arbete kommer att utföras inom praktiken, kanske även arbete av regul-
järt slag under kortare eller längre tid. Det kan hända att det då kan uppstå
tekniska problem. Men om vi i denna kammare skall börja detaljreglera
detta, kommer vi att hamna i en situation som innebär att denna reform inte
kommer att lyckas. Den kommer att få vanrykte. Den blir för besvärlig att
hantera. Vi överlåter nu till förnuftiga människor och parter i de enskilda
företagen, små eller stora, att hantera detta med gott omdöme. Det tror jag
gagnar ungdomarna bäst. Och det är faktiskt ungdomarnas väl och ve som
vi sätter främst.
Jag hoppas än en gång att denna reform kan bli en framgång, och jag hop-
pas verkligen inte att det blir någon form av sabotage. Då kommer, som sagt,
domen från ungdomarna och inte minst från deras föräldrar att bli mycket
hård. Reformen är värd ett mycket bättre öde.
Anf. 33 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Vårt land lider i dag oerhört av sviterna av 80-talets infla-
tions- och spekulationsekonomi. Ur den socialdemokratiska garderoben
ramlar det ena ”arvet” efter det andra ut.
Senast var det Nordbanken som så att säga ramlade ut för andra gången.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
39
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
40
Detta ställer krav på insatser på 20 miljarder kronor. Den socialdemokra-
tiska regeringen har haft detta i sin hand, och vi får betala notan.
Lindrigt sagt så blev 80-talet inte bra. Den andra jättedevalveringen för-
svaras inte av någon ekonom i dag. Vi fick överlikviditet i bankerna, avregle-
ring, och pengarna formligen kastades efter framför allt dem som gjorde fas-
tighetsaffärer.
Vi fick en våldsam överhettning i slutet av 80-talet. Produktiviteten i före-
tagen stod stilla, men det togs ut tvåsiffriga löneökningar. Investeringarna
flyttade från Sverige till utlandet, och därmed tusentals och åter tusentals
jobb. Byggsektorn köpte folk från exportindustrin, som fick lägga ned. Un-
der socialdemokratins välsignelse byggde man i kvarter efter kvarter kontor
som sedan stod tomma.
Tre fjärdedelar av förlusterna i banksystemet i dag beror på fastighetsbelå-
ning, ett ohejdat kontorsbyggande och en lånekarusell.
Fördelningspolitiskt blev 80-talet orättvisans årtionde. Miljonärer och
miljardärer ökade under kort tid i en takt som aldrig tidigare.
Man ser på kurvorna som upprättas av OECD, EG och andra organ att
Sverige - då man i EG- och OECD-länderna, från 1989 och fram till nu, höll
industriproduktionen uppe - helt på egen hand dök rakt nedåt när det gäller
industriproduktion. Det rör sig om siffror upp mot 20 procentenheter. Då
reagerade socialdemokratin.
Det mesta av det som vi nu upplever är hemmalagat. Sedan råder det nu
dessutom en tung internationell lågkonjunktur. Jag vill direkt säga att det
skulle ha varit lätt att leva och klara den internationella lågkonjunkturen om
vi inte hade haft detta jättearv i form av vad socialdemokratin hemmalagade.
Det är det som i dag är den tunga ryggsäcken och som gör det så svårt för
arbetslösa m.fl.
Jag vill sedan tala om en del positiva saker. Produktiviteten ökar nu
mycket snabbt i svenska företag. Det är bra. Inflationen är låg. Vi har på
kort tid tagit igen ca 10 procentenheter av konkurrenskraften genom att lö-
neglidningarna nu i stort sett har upphört. Dessutom arbetar man nu med
produktiviteten i nästan alla företag. Det rör sig om betydande förbättringar.
Det andra som är mycket tillfredsställande är att utlandet börjar intressera
sig positivt för Sverige. Det är något nytt. När det var som värst under den
socialdemokratiska tiden gick, på årsbasis, närmare 100 miljarder kronor till
investeringar utomlands, medan det kom in bara 10 miljarder kronor till Sve-
rige.
Sammantaget är det vår bedömning att många svenska företag kommer
att hänga med bra. Det böljar vända i en del branscher redan till hösten, och
1993 kan det bli rätt normala konjunkturer.
Sedan vill jag beröra arbetsmarknadsprognoserna för resten av 1992 och
för 1993. Ni har alla tagit del av en mängd bankprognoser och av AMS-pro-
gnosen. Alla har de det gemensamt att de visar att ungefär 10 % av arbets-
kraften står utanför ordinarie arbetsmarknad.
Enligt AMS-prognosen, som tagits upp här i dag, är 7,5 % öppet arbets-
lösa och 3,5 % föremål för åtgärder, medan regeringen har lägre siffror i sina
prognoser.
När det gäller detta med vad AMS orkar med på ett ansvarsfullt och riktigt
sätt beträffande ungdomsförslaget konstaterar jag att AMS kommer att få
lämna den treprocentsnivå som man så ofta har talat om. Man kommer i alla
fall att hamna på 4 % i fråga om dem som är föremål för olika åtgärder.
Tyvärr beräknar jag att vi, trots att konjunkturerna förbättras, får leva
med det faktum att fler människor står utanför ordinarie arbetsmarknad -
mycket beroende på att det produktivitetsarbete som har pågått ett tag i
företagen fortsätter med full kraft hela 1992 och hela 1993. Detta är nödvän-
digt för att Sverige skall bli starkt på världsmarknaden, för att vi skall bli
starka gentemot import till Sverige. Det är en liten mardröm för dem som är
arbetslösa och dem som hotas av arbetslöshet. Det är också en liten mar-
dröm för oss som verkligen kämpar för arbetslinjen i svensk arbetsmark-
nadspolitik.
Till detta kommer att ett antal kommuner, genom att ha spänt sig för kraf-
tigt före valet, har så dålig ekonomi att de måste anpassa sin verksamhet.
Sett till varslen i stort gäller 97 % av varslen dem som jobbar hos privata
arbetsgivare. 3 % gäller den offentliga sidan. Men nu ser man en liten om-
svängning.
Sett till vad som har hänt hittills i år kommer 12 % av varslen från den
offentliga sektorn. I jämförelsen mellan arbetare och tjänstemän berörs
31 % av tjänstemännen. Resterande procent gäller alltså arbetarna. I jämfö-
relsen mellan män och kvinnor är 27 % av de varslade kvinnor. Resterande
procent gäller således männen. Det är bilden just nu.
Sedan något om arbetslinjen. Jag har bevistat mitt första arbetsmarknads-
ministermöte i OECD - det var också en tillställning. Där diskuterades ar-
betslinjen. Det slutade med att hela OECD beslutade att de olika länderna
skall gå in för arbetslinjen. Det är en liten tröst för Lars-Ove Hagberg att
beslutets inriktning är klar. Men jag tror att det arbetet i många OECD-län-
der kommer att ta lång tid.
Vad vi har att resonera om är trots allt den ordinarie arbetsmarknaden. I
det avseendet ser jag på tillvaron på det sättet att stora företag är oerhört
viktiga. Men det är inte där som jobben kommer till. Kommunerna, lands-
tingen och staten blir inte heller framtida syselsättningsmotorer. Det kom-
mer att betalas en hel del offentligt. Men det är inte säkert att alla jobb finns
i kommuner och landsting.
Vad vi har att lita till och vad vi måste satsa på är små och medelstora
företag. I det sammanhanget måste vi göra det lättare på olika sätt.
När det gäller hårda frågor - det handlar om att låta pengarna vara kvar i
företagen i stället för att det skall planeras på alla sätt och vis och beskattas -
vill jag säga följande. Låt pengarna vara kvar för investeringar och nya jobb.
Detta har vänstern begripit. Men Socialdemokraterna har inte begripit det,
vilket jag beklagar. Det här innebär nämligen att det blir en förfärlig press
när det gäller konstlade jobb i stället för att det är fråga om ordinarie jobb.
Man måste också diskutera villkoren i stort, för nu är kapitalmarknaden,
valutamarknaden, avreglerad. Pengarna passerar hur lätt som helst över
våra gränser. Därför kan vi inte köra ”eget race” hur som helst om vi vill
åstadkomma jobb i Sverige i stället för utomlands. Här återstår mycket av
självprövning för det socialdemokratiska partiet. Man må tycka vad man vill
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
41
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
42
om hur det egentligen förhåller sig. Men vad jag här har redogjort för är det
faktiska läget.
Frågan om en bättre kapitalförsörjning är också i stor utsträckning avgö-
rande. I dag har rätt sunda företag svårt att få tag i pengar. Det var ju under
en tid så, att man kastade ut pengar på vad som helst - objekt som nu löses
in, med jätteförluster. Men i dag är det svårt också för sunda företag att få
tag i pengar.
Så något om de mjuka frågorna. Det är oerhört viktigt att vi får en arbets-
livslagstiftning som är anpassad till framtidens arbetsmarknad.
När det gäller medarbetarna vill jag säga att jag inte tror att striderna
framöver kommer att ligga inom företagen. Där har man all anledning att
samarbeta för att få ett stabilt lönsamt företag samt fina och goda arbetsplat-
ser. Hoten kommer i stället från Sydkorea och en mängd länder runt om oss.
De som jobbar i företagen måste hjälpas åt för att vara minst lika duktiga
som man är i andra länder.
Sedan vill jag säga litet grand om arbetslöshetsförsäkringen. Den vi i dag
har går runt, efter kraftigt höjda egenavgifter vid en öppen arbetslöshet om
2,5 procentenheter. Det är läget i dag. Ändå står 25-30 % av dem som inte
har jobb utanför arbetslöshetsförsäkringen. Varje procent kostar 5,5-6 mil-
jarder kronor. Det är alltså dyrt och jobbigt.
SAF t.ex. har visat en kalkyl. Man tycker att staten, SAF och parterna
skall betala en tredjedel var. Enligt min mening skall parterna nu betala ar-
betslöshetsförsäkringen och framöver också den allmänt obligatoriska ar-
betslöshetsförsäkringen. Det skall vara regel när man diskuterar de här frå-
gorna. Här måste man ta ett eget ansvar i ganska stor utsträckning. Det finns
inga pengar hos staten att fylla på med när det gäller arbetslöshetsförsäk-
ringen.
Så ytterligare litet grand om arbetslinjen. Jag vill säga att jag är förfärligt
besviken och bestört över en del ledande socialdemokraters uttalanden.
Nästa år kommer arbetslösheten - det gäller olika åtgärder och den öppna
arbetslösheten - att kosta i storleksordningen 50-60 miljarder kronor. Dess-
utom kommer det ärvda läget med nolltillväxt att innebära att statsinkoms-
terna minskar med kanske ca 15 miljarder kronor. Där känner jag besvikelse
över dem som skall veta bättre och som säger att det är så här regeringen vill
ha det - speciellt som det i stor utsträckning är dessa som har åstadkommit
det hela.
Om man har någon sorts begåvning borde man förstå att det är självklart
att regeringen vill ha full sysselsättning och så låga utgifter som möjligt för
öppen arbetslöshet och AMS-åtgärder. Med ett ärvt budgetunderskott i stor-
leksordningen 100 miljarder kronor - i växande, mycket på grund av den
arbetsmarknad vi har övertagit - vill man självklart att hjulen skall rulla för
fullt och att människor skall vara i arbete, inte i ledighet.
Sedan går jag över till ungdomsförslaget. Vi utgår ifrån att de som är unga
i dag är helt oskyldiga till 80-talets slapphet, som pågick i många led. De skall
icke behöva betala priset för det sätt som socialdemokratin, bankledningar,
byggare av tomma kontor, m.fl. byggde eller inte byggde på i Sverige.
Men det finns också en bakgrund, som har berörts här: ungdomslagen från
1984. När man inte kom fram den fackliga vägen, när man inte hade råd med
avtal, sade man att nu får ni jobba halvtid och få ännu mindre pengar. På
halvtid får man faktiskt mycket mindre pengar än man får om man med nå-
got lägre lön jobbar heltid. Den vägen valde Socialdemokraterna.
Dessutom gjorde de allt för att få in alla i offentlig verksamhet. Elver Jons-
son, jag och ännu fler ställde upp på detta dåliga förslag på grund av att alter-
nativet var värre, nämligen att ungdomarna skulle befinna sig på gator och
torg. Men det blev fel. Sedan kom jobben i näringlivet. Det fanns inte ar-
betskraft. Ungdomarna höll på att ”vicka” sig fast i offentlig tjänst, där de
sedan hade svårt att hålla sig kvar. Det blev förfärligt fel. Det är jag som är
litet gråhårig som kanske skall övergå till halvtid, inte unga människor. De
skall arbeta de tider som gäller för arbetsmarknaden.
Det andra som jag vill nämna är erfarenheterna från dagens ungdomsga-
ranti, där arbetsgivarna betalar 40 % och staten 60 %. Det har visat sig,
Ingela Thalén, att företagen inte tar emot just några 18- -19-åringar. De
hamnar nu, nästan till 100 %, på kommunalkontoren. Där har de ingen
framtid. Där kommer inga nya jobb just nu. Det är alltså i mycket hög ut-
sträckning bortkastad tid och förvaring för unga människor. Vi kan inte stå
och se på att alla nu åter kommer in i offentlig verksamhet.
Vid möten med arbetsförmedlare och länsarbetsnämndsdirektörer har jag
fått höra att många ungdomar, som verkligen behöver förbättra sin utbild-
ning, när de av arbetsförmedlingen erbjuds 5 300 kr. i månaden för att full-
följa utbildningar, för att stå rustade och vara bra för arbetsmarknaden när
konjunkturen vänder, säger: Nej, det gör vi inte. Om vi går till kommunal-
kontoret, där vi inte behöver slita ihjäl oss, får vi upp till 10 000 kr. och ibland
litet mer än så. Detta leder fel. Det här är alldeles på tok för dessa unga
människor, som behöver bredda sin utbildning för att sedan få bra ordinarie
jobb och gå vidare på egen hand.
Det finns också internationella erfarenheter. När det blir bättre tider i län-
der där arbetslösheten har legat på 10,11 eller 12 % öppen arbetslöshet upp-
står överhettning vid 6, 7 eller 8 % öppen arbetslöshet. Det säger i klartext
att framför allt många unga människor har farit så illa att de inte längre duger
som arbetskraft. I dag har EG-länderna 20 % ungdomsarbetslöshet. Sverige
skall icke sätta sig i den situationen, därav detta förslag för unga ungdomar
och för gruppen t.o.m. 24 år.
Ni har pratat om reglerna. De är mycket enkla. Två löneklasser, yngre och
äldre ungdomar. De är desamma som för utbildningsbidraget, utom för dem
som är kassaberättigade. De fortsätter som förut. Finessen är, vilket jag tror
är riktigt bra, att ungdomarna nu skall söka sig praktikjobb inom de områ-
den där de tror att de skall arbeta. Skall man bli mäklare går man inte till
kommunalkontoret, utan då går man till mäklaren och ber att få praktiken
där. Skall man bli rörmokare går man till en sådan firma. Då blir praktiken
ett led i de ungas utbildning, och de står färdiga när tiderna förbättras.
Vad består arbetsgivarinsatsen av? Det är ingen dålig insats. Arbetsgi-
varna skall lära ut så mycket som går att lära ut under denna sexmånaderspe-
riod. De skall visa att de tänker ta hand om sina blivande medarbetare. Det
är viktigt. När jag pratar med representanter för näringslivet märker jag att
de är fullt medvetna om att de här har en unik chans att visa att de är bra och
att det även är bra att jobba i det tillverkande näringslivet.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
43
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
44
Jag har naturligtvis - några har frågat om det - litet långsiktiga tankar om
denna praktik. Normalt är den sex månader, men den kan förlängas för
vissa. Man kan få en period i annan veksamhet, som man också är intresse-
rad av. Men praktiken kan också avbrytas med rekryteringsstöd. Sedan hop-
pas jag att det, när man har gjort den här övningen under senare delen av
1993, är så mycket ljus i tunneln att verksamheten bär på egen hand, med
vanliga avtal och vanliga relationer.
Detta är en försöksperiod på ett år. Till min glädje kan jag säga, Johnny
Ahlqvist, att TCO oreserverat stöder förslaget. SACO stöder det, och Kom-
munförbundet stöder det, t.o.m. under socialdemokratisk ledning, Lands-
tingsförbundet stöder det, t.o.m. under socialdemokratisk ledning. Jag
trodde att jag hade LO hemma efter sex timmars samtal, men det gick inte
riktigt så. Men det säger jag: de som eventuellt funderar på att sätta käppar
i hjulet för det här systemet, de sätter i första hand käppar i hjulet för LO-
medlemmarnas barn och ungdomar. De som har mycket goda kontakter i
näringslivet brukar också hitta platser åt sina barn. De som inte har de rätta
kontakterna har det svårast att komma in. Så är det, tyvärr. Därför varnar
jag för att man skall försöka förstöra för ungdomar. Ge dem chansen under
dessa svåra ett till ett och ett halvt år, som vi måste överbrygga. Arbetslöshe-
tens sammansätting är sådan att man när det blir lediga platser ute i företa-
gen tar in friställd, redan erfaren arbetskraft. Ungdomarna blir jätteförlo-
rargruppen, därför får vi inte släppa dem.
Jag tycker att det är bra att utskottet har kompletterat med partssamrådet.
Det är redan på gång. Där hoppas jag på ett konstruktivt samarbete också
med LO:s representant.
Antalet platser för ungdomspraktik beror på kommunerna. Där kan soci-
aldemokraterna gå hem till sina socialdemokratiskt ledda kommuner och
säga till dem att starta det tredje gymnasieåret. Ju fler ungdomar vi kan få
in där, desto färre får vi att ta om hand i ungdomspraktik eller i annan utbild-
ning. Jag räknar faktiskt med att vi kan få hela 60 000-80 000 ungdomar i
ungdomspraktik under senare delen av hösten. Det är ett mycket högt tak.
Det här är jobbigt, för det är utanför den ordinarie arbetsmarknaden.
Men låt mig betona att varje annat alternativ är sämre. Att ha ungdomarna
till ingen nytta ute på gator och torg är det mest förödande.
Sedan till det socialdemokratiska förslaget. Det är ju prövat på 18-19-
åringarna. Arbetsgivarna skulle betala ungefär det ni vill, men arbetsgivarna
tar dem inte. De har inte råd med att en tredjedel av företaget går med för-
lust. Det är 100 konkurser varje vardag, och många företag har näsan precis
över vattnet. Så förslaget är prövat, men det har inte gett något resultat. När
det inte gett något resultat på 18-19-åringarna, hur skall man tro att det kan
ge resultat på 130 000 ungdomar som ligger utanför den ordinarie arbets-
marknaden? Det är omöjligt, och det vet ni.
Om samförstånd har det talats. Elver Jonsson, jag och Anders Högmark
visade samförstånd för ungdomarnas del när det gällde de dåliga ungdomsla-
gen 1984. Ni klarar inte av att visa samförstånd när det gäller ett förslag som
är flera gånger bättre. Ni klarar inte av det. Jag trodde att ni skulle göra det,
men det gör ni alltså inte. Det är att beklaga.
Ert förslag innebär i klartext arbete för några få, arbetslöshet för resten
av ungdomarna. Skulle ni lyckas med ert förslag, vilket är omöjligt, skulle ni
ruinera arbetsmarknadsfonden, men det är nog ingen risk. Förslaget betyder
alltså arbete för några få och arbetslöshet för resten.
Sedan vill jag gå in litet på avtalsfrågorna. Man måste notera, att när vi
har nolltillväxt och man får tvåsiffriga löneökningar, fungerar det inte.
Rehnbergsavtalet skall avlösas den 31 mars 93 av ett nytt, så långt löper
Rehnbergsavtalet. Där vill jag säga att det har tagit åratal, kära socialdemo-
krater, att förstöra Sveriges arbetsmarknad. Det kommer att ta lång tid att
komma tillbaka till full sysselsättning, men det kommer att gå väsentligt
bättre om vi får ett mycket ansvarsfullt avtal som avlöser det som då kommer
att gå ut.
Tillsammans med produktivitetsförbättringar och ett stort ansvar kommer
vi åter att få full sysselsättning snabbt. Det är det bästa som vi kan göra,
självfallet för de arbetslösa, men också för var och en som av de arbetande,
för arbetslösheten är dyr. Den i dag för höga arbetslösheten kostar varje ar-
betande människa runt 8 000 kr. efter skatt. Det kan inte betalas av andra än
det arbetande folket. Därför finns det ett stort gemensamt intresse att arbeta
för produktivitetsförbättringar och avlösa avtalet på ett ansvarsfullt sätt, så
att vi får riktig fart på ekonomin. Nu är de enkla vägarna stängda. Det går
inte att devalvera sig ur problemen, med ecu-anknytning och EG-samarbete.
Kan vi få det så, är jag övertygad om att flertalet av 90-talets år blir goda
år för Sverige med full sysselsättning, god tillväxt och reallöneökningar i stäl-
let för 80-talets spekulationer och inflation.
Jag måste litet beröra de förslag som nu ligger på riksdagens bord. Att
låna sig fram och bara redovisa räntan är en lätt väg att gå kanske ett litet
tag. Man kan säga att vi kanske skulle kunna lösa Nordbankens problem och
få 20 miljarder, som oppositionen också menar behövs för att klara upp saker
och ting, med att låna 20 miljarder från S-E-Banken och på statens budget
bara ha en kostnad på ett par miljarder. Det är den väg som Socialdemokra-
terna förespråkar. Men att ta 5 miljarder från Statshypoteket innebär att bo-
stadsfinansieringen stannar. Det går inte att konstlat hålla i gång, även om
man skall ge bättre bidrag förvissa saker.
Jag vill avsluta med att säga att arbetslöshet är en djupt allvarlig fråga. Det
är inte en bokföringsfråga. Vi har tvingats till en serie smärtsamma bespa-
ringar för att få pengar över för att bekämpa arbetslösheten. Socialdemokra-
terna vill inte vara med där. Jag tycker att ni skall diskutera vidare inom par-
tiet, så att ni kan delta på olika sidor för att bra samförstånd skall kunna
uppnås. Men att bara låna sig fram och föreslå besparingar som inte är be-
sparingar är både lättsinnigt och ansvarslöst.
Anf. 34 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! Att hota och höja rösten, Börje Hörnlund, är ingen god sam-
förståndsbörjan, i varje fall inte när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Jag
förutsätter att Johnny Ahlqvist kommer att kommentera ungdomsfrågorna.
Det förslag som Socialdemokraterna har lagt fram bygger på vår uppfatt-
ning att det skall leda till arbete och utbildning för unga människor. Börje
Hörnlunds enligt min uppfattning utomordentligt klumpiga påhopp på vårt
sätt att arbeta i arbetsmarknadsutskottet tycker jag inte alls är på sin plats.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
45
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
Jag tycker att Börje Hörnlund ändå kunde kosta på sig en viss lågmäldhet
när det gäller 80-talets utveckling. Det är väl inte helt bortglömt under vilka
förhållanden den socialdemokratiska regeringen tog över regeringsmakten
1982. Regeringen fick ägna 82, 83 och 84 åt att dra upp strategier för att be-
tala det stora budgetunderskottet och för att komma till rätta med den höga
arbetslöshet vi då hade. Under 80-talet - det har jag sagt i tidigare repliker
här - behövde, alldeles riktigt, också den socialdemokratiska regeringen
göra åtstramningar. Alla lyckades inte, men några lyckades vi komma över-
ens om i denna kammare under senare delen av 80-talet. Det är faktiskt den
socialdemokratiska regeringen som tog initiativet till en nedväxling av infla-
tionen, vilket också drog i gång produktivitetsutvecklingsarbetet och inom
välfärdsområdet ”växlade om” så att vi fick ökad välfärd för samma summa
pengar. Det var under dessa år, Börje Hörnlund, som Sveriges arbetsmark-
nad växte med 400 000 arbetstillfällen.
Böije Hörnlund säger att det inte är de stora företagen som kommer att
stå för tillväxten och arbetsplatsutvecklingen i landet utan de små företagen.
Då måste man naturligtvis fråga sig varför regeringen drar så hårt i bromsen
och försvårar utvecklingen på hemmamarknaden, som är så oerhört betydel-
sefull just för dessa mindre företag. Om dessa företag behöver riskkapital,
varför säljer då regeringen ut statliga företag, som definitivt suger upp det
riskkapital som mindre och medelstora företag verkligen behöver för att ut-
vecklas? Jag förstår inte alls hur det går ihop.
I det program som Socialdemokraterna har lagt fram föreslår vi en mycket
försiktig upplåning till investeringar. Vi har mycket svårt att förstå den upp-
låning som regeringen föreslår till kontantstöd, Börje Hörnlund.
Anf. 35 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Socialdemokratin hade nöjet att regera i högkonjunktur un-
der hela 80-talet. Man kunde inte hålla i utvecklingen, utan Sverige hamnade
under perioden 1989 fram till valdagen på egen hand och helt solo i utförs-
backen.
Ingela Thalén talade om att dra i bromsen, dvs. snåla. Jag kan inte se det
som hon. Om regeringen lånar hundra miljarder kronor mer än vad man får
in och sedan ger ut dem stimulerar man faktiskt för hundra miljarder kronor.
Det kan man inte kalla stenhård åtstramningspolitik.
Låt mig säga några ord om att låna sig fram. Jag vill då ta exempel från
vägverkets område. Vägverket skall då ur ordinarie anslag, som det heter,
någon gång 1994-1995 betala amorteringar och räntor på lånet. Vägverkets
ordinarie anslag har inte under hela 80-talet räckt till att bibehålla vägkapita-
let. Det behövs egentligen mer av ordinarie anslag än vad som finns för att
behålla vägkapitalet. Skall man då betala räntor och amorteringar ur det an-
slaget blir inte vägarna framkomliga. Det är ingen väg att gå.
Jag diskuterar mycket gärna samförstånd. Det var synd att ni inte klarade
ungdomarna - det här är allvarliga frågor. Men man får inte välja hur lätta
lösningar som helst.
Anf. 36 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! Böije Hörnlund säger att de hundra miljarder som den bor-
gerliga regeringen redovisar i underskott för det här året betyder att man gör
en försiktig satsning-jag uppfattade det så. Vad menar Börje Hörnlund med
det? Vad det handlar om är ju ofinansierade skattesänkningar för kapital-
och förmögenhetsägare! Utöver de hundra miljarderna finns ett underlig-
gande budgetunderskott som bl.a. handlar om att man inte kan finansiera
arbetsmarknadsfonden, dvs. att man därutöver behöver låna till kontant-
stöd.
Så några ord om de investeringar som vi vill genomföra - kommunika-
tionsminister Odell har ju blivit berömd för att han vill satsa de här 4 miljar-
derna. Statssekreterare Per Egon Johansson sade vid en hearing i går att de
4 miljarderna inte är några nya miljarder. Han sade: Det är en omstrukture-
ring av den socialdemokratiska regeringens beslut. Men det är ju inte några
omstruktureringar av redan befintliga medel till investeringar i infrastruktur
som vi behöver, utan det är nya medel, som representerar något bestående
för framtiden, som vi behöver ha.
Jag skulle vilja veta av Börje Hörnlund om han är beredd att satsa på infra-
struktur, kompetensutveckling, utbildning och investeringar. Är Börje
Hörnlund beredd att satsa t.ex. så, att kommunerna får en möjlighet att be-
hålla sin riktiga och nödvändiga service för att människor som är i arbete
skall kunna fullfölja sitt arbete och för att de som arbetar i offentlig sektor
skall kunna fortsätta med det?
Regeringens politik slår också på ett annat område. Jag skall ta ett exem-
pel. I Dorotea är arbetslösheten över 8 %. Den kommunalekonomiska kom-
mitténs och regeringens förslag innebär att Dorotea kommun blir av med
4:31 kr. i utdebitering. Hur tror Börje Hörnlund att detta drabbar sysselsätt-
ning, service och arbetsmarknad? Vad händer med barnen, ungdomarna och
kvinnorna i en sådan kommun? Vad händer med ungdomspraktikplatserna,
och vad händer med det tredje gymnasieåret i en sådan kommun?
Sedan säger Börje Hörnlund att han tycker att vi skall satsa på det tredje
gymnasieåret för att underlätta så att ungdomspraktiken också kan komma
i gång och få en bättre start. Men varför i hela fridens namn avstyrker då den
borgerliga majoriteten vårt förslag om ett tredje gymnasieår för dem som nu
går ut den tvååriga gymnasieskolan, Börje Hörnlund?
Anf. 37 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Ja, Ingela Thalén, vi har föreslagit en skattesänkning på ar-
betande kapital. Vänstern har förstått att man måste göra en sådan för att få
i gång företagsamheten och få till stånd ordinarie jobb i stället för bered-
skapsjobb. Det faktum att alla övriga partier - till höger och vänster om soci-
aldemokratin - har förstått detta borde få representanterna för kammarens
största parti att tänka sig för litet grand.
Ingela Thalén talade om arbetsmarknadsfonden. Var det inte Ingela Tha-
lén som lämnade en gåva ur den? Om de pengarna hade fått ligga kvar i fon-
den skulle de ha inneburit att vi i dag hade haft ungefär 4 miljarder ytterli-
gare i fonden.
Var det inte så att ni ville finansiera en massa saker ur arbetsmarknadsfon-
den som vi tog öppet över budgeten? Om ni skulle få i gång 60 000 ungdomar
via arbetsmarknadsfonden skulle ytterligare 6 miljarder kronor försvinna ur
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
47
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
A rbetsmarknads-
politiken, m.m.
48
fonden. De sakerna tillhör socialdemokratins dubbla bokföring, det som gör
att Socialdemokraterna saknar trovärdighet.
När det gäller kommunerna föreslår Socialdemokraterna räntefrihet och
krångel i långa banor som man skall hålla rätt på och sköta om. Länsarbets-
nämnderna ger i dag kommunerna 1 000 kr. per byggnadsdagsverke för att
de skall sätta i gång vissa objekt. Det innebär precis samma sak, men det är
enkelt och överblickbart. Det är att gå rakt på. Då kan man göra bedöm-
ningen direkt i stället för att gå de krångliga vägar som ni föreslår, som sedan
leder fram till en summa som av det skälet inte blir trovärdig.
Jag tycker att det är något av Döbelnsmedicin i det nya förslaget - i Rune-
bergs Döbeln vid Jutas heter det ju:
---tänk ut en sats, min herre,
som gör mig för i morgon sjufalt värre,
men hjälper mig i dag på mina ben!
Så är det.
Förste vice talmannen anmälde att Ingela Thalén anhållit att till protokol-
let få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf 38 LARS-OVE HAGBERG (v) replik:
Herr talman! Börje Hörnlund hade varit utrikes och där haft stor fram-
gång. Det är kanske där han har framgången - i regeringskretsen har han
tydligen inte haft någon. I kompletteringspropositionen finns det egentligen
ingenting av substans: en halv miljard till beredskapsarbeten; litet grusvägar,
för att uttrycka det något vårdslöst. I övrigt har Börje Hörnlund inte fixat
just någonting, trots sitt ibland litet storvulna sätt att säga att han skall slå
till bromsarna.
Uttalandet att regeringen inte tillåter en hög arbetslöshet blir mot den
bakgrunden oerhört intressant. Börje Hörnlund är nu som arbetsmarknads-
minister frank och säger att 10 % står utanför arbetsmarknaden. Han ser siff-
ran framför sig. Min fråga är då: När slår regeringen till bromsarna? När
kommer katastrofinsatserna? Är det vid en arbetslöshet på 4,2 % eller 5 %?
När kommer insatserna, när blir det någonting?
Uttalandena kan ju inte ha gällt bara ungdomsförslaget. 150 000 - 200 000
jobb har försvunnit ur industrisektorn sedan högkonjunkturen 1990, Börje
Hörnlund. Bara att flytta ut alla dem som hade de jobben har ökat produkti-
viteten. Om det egentligen har skett någon omstrukturering, någon konkur-
rensförbättring eller någon förbättring av produkternas kvalitet får vi se -
investeringarna kan ju vara av bristfällig natur, men produktivitetsökningen
i industrin har åstadkommits tack vare detta.
Till dessa 150 000 - 200 000 människor kommer kanske 65 000 människor
i den kommunala sektorn som nu kommer att hamna utanför arbetsmarkna-
den, och det rår regeringen direkt för. Vart skall de människorna ta vägen?
Var går gränsen - när sätts katastrofinsatserna in?
Så till ungdomssatsningarna. Det är så, Börje Hörnlund, att ungdomar
inte i något skede och något läge är ansvariga för den politiska situationen.
De är offer för den i alla lägen.
Börje Hörnlund säger att ungdomslagen var i offentlig regi. Men vad i
Herrans namn är då det här för ett förslag? Det är ju också i offentlig regi.
Vad vänsterpartiet kräver är att dessa ungdomar skall ut där de skall vara -
hos de privata arbetsgivarna, som skall ta ansvaret. Men Börje Hörnlund
skall ha dem i offentlig regi igen. Det är egentligen ganska fantastiskt. De
skall vara kvar inom systemet, så att säga. Vi vill ha ut dem. Då skall de ju
ha praktik, och då skall de vara anställda av arbetsgivarna. Det skall vara en
bodelning mellan ordinarie arbete och praktik. Jag erkänner mycket gärna
att jag har velat förbättra det här förslaget.
Men regeringen ser något hinder i de här två fallen. Varför? Skall man
etablera ungdomslöner framöver? Det är den stående frågan här.
När det gäller Rehnbergsfrågan vill jag bara säga att efter att ha försämrat
för de arbetande med 7 miljarder, efter att ha fördelat ojämnt med kapitalbe-
skattningen, kommer man med detta i det här läget.
Anf. 39 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Kompletteringspropositionen, Lars-Ove Hagberg, med de
förslag som där föreligger och med det löfte som där är utställt - att vi åter-
kommer till hösten, när vi ser hur många som går in i det tredje gymnasie-
året, och finansierar ungdomspraktikplatserna till fullo - innebär sammanta-
get mellan 6 och 7 miljarder kronor.
Sedan vill jag säga till Lars-Ove Hagberg att ett budgetunderskott på 100
miljarder måste vårdas. Det är inte bara att braka på. Det kan kännas behag-
ligt att braka på och säga: ”Nu höjer vi med 20 miljarder, och så kör det och
det.” Men sådant agerande leder till att förtroendet för svensk ekonomisk
politik minskar och att därmed räntenivån kommer att skjutas uppåt. Vi har
inte råd med det. Jag tycker att det finns en klar brist i Lars-Ove Hagbergs
argumentering.
Vi får klara en ökande arbetslöshet och arbetslinjen med smärtsamma be-
sparingar. Jag vet inte om Lars-Ove Hagberg därvidlag tänker vara med på
båten - det händer inte så ofta.
Visst sker det stora produktivitetsförbättringar. Jag uppvaktas ju nu av
ganska stora företag som är på kneken. Och plötsligt säger man till mig: ”Vi
kan halvera personalstyrkan och tillverka lika mycket eller mer.” Den fråga
jag då ställer är: Varför har ni inte gjort detta förut, innan ni kom på obe-
stånd? Det sker alltså mycket stora produktivitetsförbättringar i svenskt nä-
ringsliv. Hos dem som inte har förstått att de skall göra sådana förbättringar
går det dåligt.
När det gäller ”offentligt betalt men privat utfört” vill jag säga att det
egentligen är ganska lätt att förstå. Jag känner Lars-Ove Hagberg så pass att
jag vet att han i själen begriper det - men i talet ännu inte.
Anf. 40 LARS-OVE HAGBERG (v) replik:
Herr talman! Jag begriper inte varför man inte skall ha arbetsgivaransva-
ret. Det skulle vara en bra metod. Jag tyckte först att tanken var god. Sedan
kom reglerna och då blev det, såvitt jag förstår, stora bekymmer.
Löftet innebär, om jag förstår det rätt och om jag skall hårdra det, att man
i höst kommer att fixa detta, att det inte blir den här katastrofala arbetslöshe-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
4 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 111
|
Prot. 1991/92:111 13 maj 1992 |
ten. 4 % kommer det att vara under AMS vingar, och sedan blir det, såvitt |
efter. Tänker man slå till bromsarna eller inte? Vi kan ju inte ha 10 % av
|
Arbetsmarknads- |
------ -----------------....-----------------...--- ■ --------------„ V*. Men då kommer budgetunderskottet in. Ja, man sänker skatterna och pyt- Det är ju en fantastisk politisk situation, som Börje Hörnlund behöver Nej, vad som nu skulle behövas i landet är naturligtvis en total renovering, Anf. 41 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c): Herr talman! Jo, Lars-Ove Hagberg, vad det gäller är att skapa framtids- Realräntan för dem som vill placera utan att ta några risker är i dag i stor- Jag trodde att Lars-Ove Hagberg hade förstått detta eftersom ni har varit Det är klart att om jag nu vore företagare och hade några miljoner och Sedan släpper man naturligtvis inte in Centerpartiet i Nordbanken, inte |
50
kan inte låta banker gå i konkurs, det vet Lars-Ove Hagberg; då blir det ont
värre. Ibland får man laga efter behov.
Men det är klart att jag som arbetsmarknadsminister och intresserad av
regionala utvecklingsfrågor mycket hellre skulle vilja ha de här 20 miljar-
derna i min hand än betala 80-talets fastighetsspekulationer.
Anf. 42 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag vill börja med att kommentera vad arbetsmarknadsmi-
nistern sade om att de som är gråhåriga skall kunna arbeta halvtid. Det ver-
kar nästan som om Börje Hörnlund nu räknar till sina meriter att delpensio-
nen inte avskaffades. Får jag då erinra Börje Hörnlund om att det faktiskt
var en socialdemokratisk motion som vann gehör i riksdagen och att det är
därför som delpensionen är kvar. Det var i varje fall inte regeringens för-
tjänst.
När det gäller ungdomslagen, som Börje Hörnlund så hårt kritiserar, hade
den ändå i början av 80-talet till följd att man fick in ungdomarna i ett socialt
mönster. Låt vara att det var på halvtid, men det var på halvtid därför att vi
inte hade mer pengar än att vi kunde erbjuda halvtid, beroende på att vi ville
följa de lagar och avtal som fanns på arbetsmarknaden. Man följde avtalsre-
glerade löner, och anställningen omfattades av ungdomslagen. Det är det ni
inte vill göra, utan ni vill i stället införa en särlagstiftning för ungdomarna i
samhället.
Sedan kan jag lova Börje Hörnlund att vi från Socialdemokraterna inte
skall sätta några käppar i hjulet för det förslag som regeringen har lagt fram
i sin proposition. De käpparna kommer regeringen själv att sätta genom det
förslag den har lagt fram. Jag har mycket svårt att tro, att man om man kör
över den största parten på arbetsmarknaden, dvs. LO, kommer att kunna
sälja in ett förslag som strider mot all arbetsrätt i detta samhälle. Ungdomsla-
gen varvi överens om. Därför gav ungdomslagen ett bra resultat.
Jag tycker att Böije Hörnlund förhäver sig litet grand när han säger att det
är synd att man inte kan klara detta i utskottet. I nästa andetag säger han:
Ert förslag kommer ändå inte att gå igenom i kammaren, tack och lov. Vad
är det för mening att föra en förhandling i utskottet om arbetsmarknadsmi-
nistern har den uppfattningen att hans proposition skall gå igenom oavsett
vad som händer? Då finns det inget utrymme för förhandlingar.
Vi socialdemokrater var beredda att kompromissa - jag får hoppas att de
signalerna har gått fram från de borgerliga utskottsledamöterna till arbets-
marknadsministern. Vi var beredda att minska kostnaden och gå så långt
som att arbetsgivaren skulle betala 7 kr. i timmen för en yrkesarbetare.
Det är just detta som är problemet med Börje Hörnlunds förslag. Det är
så oerhört verklighetsfrämmande. När Böije Hörnlund redovisar förslagen
i ungdomspropositionen låter det som om det var fråga om ungdomar som
kommer direkt från gymnasiet. De ungdomar vi diskuterar är 20-24 år, ung-
domar som är i de yrkesarbetandes ålder. De är yrkesarbetare inom bygg-
branschen, inom metallindustrin eller undersköterskor. De är fullt utbildade
när de kommer till arbetsgivaren. Tycker inte arbetsmarknadsministern att
arbetsgivaren skulle kunna betala litet grand för detta?
Arbetsmarknadsministern inledde med att säga att det inte är ungdo-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
51
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
52
marna som skall få betala. Det är ju ungdomarna som får betala för detta
förslag, eftersom de inte får avtalsenliga löner. Hur skall en 23-åring som
kanske har försörjningsbörda kunna försörja sig på de summor som ni erbju-
der i propositionen, i stället för avtalsenlig lön?
Jag vill avslutningsvis ställa en fråga till Börje Hörnlund. Arbetsmark-
nadsministern förde i höstas fram ett förslag om ungdomslöner. Det blev
starka reaktioner från ungdomarna i samhället mot detta. Är tanken att man
nu skall återkomma med ungdomspraktiken, eftersom man inte fick igenom
ungdomslöner från början?
Anf. 43 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Johnny Ahlqvist försvarade det tidigare ungdomslagsförsla-
get med att säga: Vi hade inte råd att betala. Det var klädsamt. Men jag kan
inte förstå att det blev så stor köpkraft för den tidens ungdomar av att bara
få betalning på halvtid. Det blir faktiskt klart större köpkraft för dagens ung-
domar med det förslag som kammaren strax skall besluta om.
Sedan vill jag buga mig för att Johnny Ahlqvist för partiets räkning uttalar
att man inte tänker sätta käppar i hjulen. Jag förutsätter därmed att han
också talar med de ledande kamraterna inom LO. De tillhör som bekant
också socialdemokratin. Jag tror inte att folket i de breda lagren inom LO,
som tillhör alla partier, sätter käppar i hjulet. Därmed skulle friden inträda.
Ungdomarna slipper vara på gator och torg och får värdefull arbetsplat-
spraktik eller utbildning. Friska, sunda och starka går de in i ordinarie jobb
när utvecklingen vänder.
Anf. 44 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Här beskyller arbetsmarknadsminstern svensk arbetarrö-
relse för att inte rätta sig efter den lagstiftning som finns. Det är faktiskt det
Böije Hörnlund gör när han kritiserar oss och talar om käppar i hjulet. Vi
har alltid inom svensk arbetarrörelse, oavsett om det varit fråga om den fack-
liga delen eller den politiska delen, respekterat den lagstiftning som har ut-
formats i riksdagen.
Jag skall ta upp en annan aspekt när det gäller ungdomspraktiken. Det
förslag som kommit från arbetsmarknadsministern är omöjligt, eftersom
ingen vet vad förslaget innebär arbetsrättsligt. Inte ens de borgerliga leda-
möterna i utskottet vet vad propositionen egentligen innehåller. Det är där-
för man efter det att propositionen har lagts fram har föreslagit en tvångs-
lagstiftning. De borgerliga i utskottet accepterade detta, eftersom man inte
visste om avtal eller lagstiftning skall gälla. Börje Hörnlund kanske kan upp-
lysa mig om huruvida det är kollektivavtalet eller särlagstiftningen som skall
gälla i det här fallet. Jag vet inte det.
Ungdomspraktiken slår sönder den ordinarie arbetsmarknaden. Böije
Hörnlund har bara att läsa en artikel i dagens nummer av DN, där man skri-
ver att ungdomar i dag inte får sin praktik så att de kan bli yrkesarbetare
inom de vanliga yrkena. Det skulle vara intressant att veta hur man skall
klara detta genom att låta dem komma in i någon annan slags praktik när de
i stället behöver yrkespraktik för att bli yrkesarbetare. Den praktiken ger
inte det här förslaget. De sex månaderna tillgodoräknas inte för en bygg-
nadsarbetare som har 6 000 timmar yrkespraktik kvar för att bli yrkesarbe-
tare.
Sedan vill jag avslutningsvis nämna något som jag tycker är viktigt. Enligt
förslaget skall arbetsförmedlingarna överta ansvaret som arbetsgivare. De
skall se till att det är bra miljöer som ungdomarna kommer ut till. Men detta
kräver att det avsätts resurer till arbetsförmedlingen. Det finns inga sådana
resurser i dag, Börje Hörnlund. Ni har inte avsatt någonting extra för att
man från arbetsförmedlingarna skall klara detta.
Herr talman! Börje Hörnlund citerade här Runeberg. Jag kan i stället ci-
tera Björn Lundqvist, ungdomsarbetsförmedlare i Örebro, som kommer
från verkligheten, vilket Börje Hörnlund kanske känner till.
Han skriver så här: ”Så kom den goda natten då han” - dvs. Börje Hörn-
lund - ”tänkte ut den finaste tanken hittills - vi socialiserar hela näringslivet!
Staten betalar lönerna till ungdomarna så slipper företagen den tunga utgif-
ten.” ---”Några hundralappar om dagen kan ungdomarna klara sig på. På
så sätt skulle hjulen börja snurra igen.”
Någonstans i Hörnlunds visioner ligger förmodligen tanken att arbetsgi-
varna skulle bli så tacksamma över den arbetskraft de fått gratis, att de av
god vilja till slut kommer att betala lön.
Kan ingen förstå att detta är trams!
Anf. 45 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Med anledning av att denne skribent påstår att problemen
är lösta i Örebro, har jag naturligtvis specialstuderat Örebro. Problemen är
med dagens modell lika olösta där som någon annanstans.
Sedan till arbetsrätten. Mina experter och experter utanför huset som jag
lät läsa förslaget till proposition menade att detta håller i arbetsdomstolen.
Men enbart hotet från fackföreningar - inte LO, utan jag skall kanske säga:
enskild LO-funktionär, jag vet inte hur jag skall uttrycka mig, och vem man
uttalar sig för - skapade en osäkerhet, och kamraterna i arbetsmarknadsut-
skottet ville inte att den osäkerheten skulle vara kvar, och därav följde dessa
kompletterande två små rader.
När det gäller de praktiska problem som kommer att uppstå när man får
så stor volym utanför den ordinarie arbetsmarknaden - vilket jag flera
gånger har nämnt - förutsätter jag att arbetsmarknadsverket tilsammans
med den partsgrupp som följer det hela kommer att få ganska lätt att hantera
dem.
Anf. 46 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Ledamöter! Vi kan konstatera att krisen är här och att ar-
betslösheten ökar kraftigt. Det har vi gjort under hela förmiddagen i den här
debatten. Vi kan diskutera vilka orsaker till detta som föreligger. Det finns
säkert ett flertal som kan föras fram.
Den internationella lågkonjunkturen har nämnts. Bristande förmåga att
under 80-talet klara åtstramningarna såväl från borgerligt som från socialde-
mokratiskt håll är självfallet också orsaker. Vi får inte heller glömma bort
den politik som förs i dag, regeringens politik. Den innebär att vi stramar åt
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
53
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
54
i tider av lågkonjunktur. Vi får stora problem med arbetslöshet och neddrag-
ningar inom t.ex. den kommunala sektorn och inom byggsektorn.
Jag tror att det finns anledning att ifrågasätta den politik regeringen för.
Överallt där man har försökt att föra den här kontraktiva politiken har man
inte lyckats att få ner arbetslösheten. Man har tvärtom snarare fått en ökad
arbetslöshet och en konstant arbetslöshet. Nu handlar det om att vi måste
föra en politik som faktiskt klarar att skapa riktiga jobb. Vi måste vara med-
vetna om att marknadsekonomin inte är fullständig. Den klarar inte att lösa
alla världens problem. Det finns en stor andel imperfektioner i marknaden.
De kan inte lösas genom en ren marknadsekonomi. Det behövs också poli-
tiska åtgärder.
Elver Jonsson säger att det kommer att ta tid att lösa problemen med ar-
betslösheten. Så lät det inte i valrörelsen. Då var det snarare så att vi inom
en snar framtid skulle kunna garantera alla jobb och ett ekonomiskt upp-
sving utan dess like. I dag ser vi väljarnas dom över den här politiken. Väl-
jarna avvisar den. De flyr det borgerliga alternativet. De har ett minskande
förtroende för den borgerliga ekonomiska politiken.
I detta läge, i denna desperation, väljer regeringen att kasta fram ett för-
slag om ungdomspraktik, ungdomsjobb, ungdomslöner eller vad man nu vill
kalla det. Det finns en rad invändningar och en rad frågeställningar man kan
göra angående detta.
Den främsta är naturligtvis om förhållandet när det gäller arbetsrätten är
riktigt, dvs. om det skall vara arbetsförmedlingen och inte arbetsgivaren som
har arbetsgivaransvaret. Det har diskuterats en hel del under förmiddagen
här i kammaren. Jag tänkte inte närmare gå in på den diskussionen.
Jag tänkte diskutera det som jag ser som ett större problem. Ett antal av
mina litet äldre kolleger har varit uppe och diskuterat just den här frågan.
De har faktiskt sagt att ungdomar väldigt gärna vill ha det här systemet. Jag
tror att de på sätt och vis har rätt. Det är riktigt att ungdomar vill ha syssel-
sättning hellre än att inte ha någonting att göra. Men jag tror att man har fel
när man målar upp alternativen som att det antingen handlar om arbetslös-
het eller regeringens förslag om ungdomspraktik.
Man skulle kunna ställa sig den motsatta frågan, nämligen om ungdomar
väldigt gärna vill leva på en inkomstnivå som är lägre än den som socialsty-
relsen betraktar som existensminimum. När det gäller 18-19-åringar innebär
regeringens förslag att om de har en hyreskostnad som är över 400 kr. i må-
naden, vilket de flesta ungdomar faktiskt har, lever de under existensmini-
mum.
Tillsammans med regeringens övriga politik med t.ex. bostadssubventio-
nerna och bostadsfinansieringssystemet blir budskapet att såväl 18-19-
åringar som 20-24-åringar skall bo kvar hemma. De har inte råd att flytta
hemifrån. Den välfärd som har funnits och som har räckt till för 40-talister-
nas generation, räcker inte längre. Nu när det är 60- och 70-talister som skall
flytta hemifrån, bilda ett eget hem och skapa ett eget liv räcker inte välfär-
den. Nu skall den monteras ner så att vi får råd med sänkta skatter för 40-
talistgenerationen. Konsekvensen av det blir att fler ungdomar inte kommer
att kunna leva på sin lön. Man kommer att leva på bidrag. Det är ingen bra
lösning. Det är den kortsiktiga invändningen.
Det finns också en mer principiell invändning. Det gäller ett antal fråge-
ställningar som inte närmare har belysts och som inte närmare har getts svar
på. Vart kommer den ordinarie arbetsmarknaden för ungdomar att ta vä-
gen? Nu säger utskottet, och regeringen i sin proposition, att det inte kom-
mer att bli någon fara, eftersom det bara skall handla om extraordinära jobb.
Men samtidigt säger Börje Hörnlund att företagen inte har råd med det so-
cialdemokratiska förslaget. Hur skall de då ha råd att anställa en ungdom i
ordinarie jobb om man samtidigt kan få ungdomar gratis. Jag är inte dum-
mare än att jag inser att företag hellre väljer en arbetskraft som är gratis än
en som kostar väldigt mycket pengar. Jag tror att detta kommer att gå ut över
många grupper, t.ex. ungdomar, men även handikappade.
Det finns också andra principiella invändningar. Är det statens uppgift att
skapa tvångsavtal på marknaden? Borde inte arbetsmarknadens parter
kunna sluta avtal? Jag tror inte att det är någon från Ny demokrati här, men
det vore ganska intressant att höra deras syn på marknaden, som de pratar
så varmt om i andra sammanhang, och hur den skall kunna lösa problemen
själv. Nu går man helt emot detta och säger att marknaden inte klarar detta
själv. Nu måste politiker gå in och se till att ungdomar får jobb.
Man kan också ifrågasätta vilket värde ungdomar kommer att känna när
de betraktas som gratis arbetskraft. De vet att deras arbete inte är värt något
för arbetsgivaren. Jag tror inte att det är ett bra sätt att skapa självförtroende
hos ungdomar.
En annan sak som Ny demokrati pratade mycket om i valrörelsen blev det
inte mycket av, nämligen de riktiga jobben. Är det något som inte ger riktiga
jobb, är det detta förslag.
Den kanske största principiella invändningen mot det här förslaget gäller
om det innebär en marknadsanpassning av lönerna. Om man resonerar ut-
ifrån ståndpunkten att man skall sänka lönerna för varje grupp som kan vara
svår att placera på arbetsmarknaden, finns det en självklar risk för att nästa
grupp som man sänker lönerna för kanske är handikappade, invandrare, li-
tet äldre människor eller kvinnor. Det kunde vara intressant att se om vi vill
ha ett marknadsanpassat system.
Detta är några principiella frågor som vi inte ser svar på i regeringens pro-
position eller i utskottets betänkande. Jag tycker att Socialdemokraterna har
ett förslag som faktiskt är bättre. Det gäller våra förslag om ungdomsjobb.
Det innebär avtalsenliga rättigheter och avtalsenliga löner. Jag tycker att det
arbetsmarknadspolitiska program med 100 000 nya arbets- och utbildnings-
tillfällen som vi har lagt fram är bättre. Detta är ett mycket farligt steg att ta.
Jag vill yrka bifall till reservation 15.
Anf. 47 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Situationen på arbetsmarknaden är mycket allvarlig. Det har
vi talat om hela förmiddagen här. Vi är också överens om att arbetslösheten
måste bekämpas med alla till buds stående medel. Målet om arbete åt alla
och full sysselsättning ligger fast. Det är i viss utsträckning medlen som vi är
oeniga om.
Det allra viktigaste är naturligtvis en ekonomisk politik som leder till en
långsiktig och stabil tillväxt och utveckling i hela landet. Det är en mödosam
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
55
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
56
och på många sätt smärtsam uppgift att vända 80-talets inflations-
spekulations- och koncentrationspolitik. Nu lider vi av resultatet av den.
Tillsammans med den internationella lågkonjunkturen drabbar den Sverige
mycket hårt. Vi gick ur den längsta och starkaste högkonjunkturen med en
stark ökad arbetslöshet och ökat budgetunderskott.
Genom de åtgärder som regeringen har vidtagit kan man ändå se en hel
del positiva tecken på återhämtning nu. Inflationen har minskat kraftigt,
produktiviteten har ökat och kostnadsläget gentemot utlandet har förbätt-
rats. Det ger anledning till en viss försiktig optimism. Men det tar tid innan
detta ger återverkningar på arbetsmarknaden. Prognoserna visar på en fort-
satt ökning av arbetslösheten under året och även nästa år.
Elver Jonsson och Börje Hörnlund har tidigare redovisat siffror över det
bekymmersamma läget och över bakgrunden ända tillbaks till 1989. Jag in-
stämmer i detta och delar den uppfattningen. Jag skall inte upprepa den.
Det är viktigt att slå fast att allt måste göras för att minska den öppna ar-
betslösheten så långt det är möjligt. Regeringens satsningar på sysselsätt-
ningen är också de största någonsin. Mot den bakgrunden är det bekläm-
mande att höra anklagelserna från oppositionen om att regeringen inte
skulle ta arbetslösheten på allvar, vilket också har debatterats tidigare i dag.
I betänkandet behandlas budgetpropositionens förslag till åtgärder. Men
debatten kretsar också kring de omfattande förslag som lagts fram i komplet-
teringspropositionen och som skall behandlas vid ett senare tillfälle i kam-
maren. Vi har förslagen i våra tankar, men jag skall inte uppehålla mig vid
dem.
Förslaget om ungdomspraktik har väckt mest uppmärksamhet här i kam-
maren, i press och övriga media. Även jag skall tala om ungdomspraktiken.
Bakgrunden är den ytterst allvarliga situationen för de unga i dag. I mars
var fler än 120 000 ungdomar under 25 år öppet arbetslösa. Gruppen 20-24-
åringar, särskilt de unga männen, är värst utsatt.
När företagen gör neddragningar blir det inga platser över för dem som är
nya på arbetsmarknaden. Det faktum att männen nu drabbas hårdast får inte
dölja det problem som kvinnorna står inför. I och med att det sker struktur-
rationaliseringar i både privat och offentlig sektor med teknikutveckling osv.
riskerar många av de traditionellt kvinnliga arbetena att helt enkelt för-
svinna. Därför är det så oerhört viktigt att kvinnor får del i kompetensut-
veckling och utbildning. Det här var en parentes i frågan om ungdomsprak-
tik.
Jag vill slå fast att arbetslinjen måste gälla. Det värsta som kan hända en
ung människa är att inte känna sig behövd, att inte få pröva på och få visa
vad man går för och att inte ha en ordnad dygnsrytm. De unga far illa. All
erfarenhet både i Sverige och internationellt visar att den som går arbetslös
en längre tid ofta far så illa att den inte längre står till arbetsmarknadens
förfogande när tillgången på arbeten ökar. Risken för drogmissbruk och ut-
slagning ökar. Vi är överens om att den utvecklingen måste stoppas.
Det är mot den här bakgrunden som förslaget om ungdomspraktik har till-
kommit. Det är ett försök som skall gälla ett år framåt och som sedan skall
utvärderas. Syftet är att åstadkomma en massiv insats för att få ut denna
stora mängd ungdomar i första hand i utbildning och reguljära arbeten, i
andra hand i praktik på företagen. De som har gått ur gymnasieskolan och
inte väljer att vidareutbilda sig måste få kontakt med arbetsmarknaden.
För att åstadkomma denna masseffekt är det nödvändigt att vidta en så
enkel och okonventionell åtgärd som möjligt - vilket också har gjorts. Ung-
domarna måste få rätt signaler. Arbete på öppna marknaden skall alltid löna
sig bäst, därnäst utbildning av olika slag.
Systemet med ungdomsgaranti för 18-19-åringar är en dyr verksamhet
som har styrt fel. Hög ersättningsnivå gör att ungdomarna väljer bort utbild-
ningar och avtalade inskolningsplatser i näringslivet och i stället vänder sig
till kommuner och landsting där de får full lön.
Ungdomspraktiken i företagen skall jämställas med utbildning. Ersätt-
ningen anpassas också därefter - 239 resp. 338 kr. per dag beroende på ålder.
Den nu kritiserade nivån på ersättningen är alltså densamma som vid annan
arbetsmarknadsutbildning. Ingen har föreslagit att den ersättningen skall
höjas. Det finns ingen anledning att den som går på praktik skall ha högre
ersättning än den som deltar i annan utbildning. Det är viktigt att komma
ihåg.
En del av tiden skall användas till jobbsökaraktiviteter. Utskottet skriver
i betänkandet att det är angeläget att ersättningen inte är så lockande att den
unge inte anstränger sig att finna andra vägar ut ur arbetslösheten.
Sedan propositionen med förslag om ungdomspraktik lades fram har jag
träffat en mängd ungdomar, både i gymnasiets avgångsklasser och äldre ung-
domar, som riskerar arbetslöshet. En förkrossande majoritet ställer upp på
förslaget. De menar att det är viktigare att komma ut i arbetslivet, även till
låg ersättning, än att gå arbetslös - som är alternativet i denna djupa lågkon-
junktur. De ser chansen till att få erfarenhet och praktik, att visa vad de går
för och kanske kunna byta bransch - om de tidigare har satsat på något som
det inte finns någon framtid i -, att få referenser att använda vid vidare ar-
betssökande eller att allra helst i förlängningen få ett riktigt arbete på den
arbetsplats de praktiserar på. Det här har varit min erfarenhet.
Med ungdomspraktik får ungdomarna chansen att i ett företag de själva
väljer få erfarenhet, handledning och utbildning. De får chansen att verkli-
gen visa vad de går för. Det är naturligtvis önskvärt att de så småningom skall
få fasta arbeten.
Det är viktigt att komma ihåg att vi faktiskt var ytterst nära att komma
överens med Socialdemokraterna. Vi beklagar djupt att de sedan i sista mi-
nuten backade. Därför är det litet märkligt att höra den kraftiga kritiken i
dag. Vi tycker att det är synd att inte omsorgen om ungdomarna sätts först i
det här svåra läget. Det har ju tidigare talats en hel del om hur viktigt det är
med samarbete och samförstånd i den här frågan.
Johnny Ahlqvist och flera andra kritiserar nu förslaget och säger att de
inte riktigt förstår det. De anser att förslaget skulle kunna missbrukas och
att det skall vara fråga om ett anställningsförhållande i stället för praktik.
Naturligtvis finns risken för missbruk. Vi är medvetna om det. Men den
risken finns med vaije form av subventionerad åtgärd. Det gäller även Soci-
aldemokraternas förslag. Majoriteten i utskottet har skrivit tydligt i betän-
kandet att om en anvisning avviker från förutsättningarna, dvs. ersätter en
ordinarie arbetsplats, skall praktikanvisningen självklart hävas. Det skall
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
57
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
58
tillsättas en referensgrupp som skall se till att åtgärden fungerar. Arbets-
marknadsministern sade tidigare att det redan är på gång.
Vidare har vi frågan om anställningsförhållanden och avtalsenlig lön. Det
är märkligt att höra Johnny Ahlqvists kritik mot tveksamheterna, eftersom
Socialdemokraternas förslag också kräver en hel del klargöranden.
Företagen har i dag en mycket svår situation. Det är alldeles orealistiskt
att i det läget tro att företagen i stor utsträckning kommer att betala för att
ta emot den mängd ungdomar som det rör sig om, utbilda och handleda dem.
Det är alltså inte fråga om att inte göra någon insats från arbetsgivarnas sida.
Det ställs faktist ganska stora krav på dem.
Dessutom skall ungdomarna vara borta en del av arbetstiden för att delta
i jobbsökaraktiviteter. Det är inte fråga om gratis arbetskraft. Utskottet har
mycket tydligt angivit arbetsgivarens skyldigheter och ansvar när det gäller
handledning och utbildning för dessa ungdomar. Det är inte någon obetydlig
insats som företagen får göra i denna svåra situation. Vi tror inte att de dess-
utom skulle betala för det. Särskilt de små företagen avskyr allt vad krångel
och byråkrati heter. För att de företagen skall ta emot ungdomarna och för
att systemet skall bli så enkelt som möjligt är det viktigt att slå fast att det
inte är fråga om en anställning. För att undanröja tvivlen hos företagen, fast-
ställs i en särskild lagtext att just när det gäller denna åtgärd är det inte fråga
om en anställning.
Jag är alldeles övertygad om att den här åtgärden har alla förutsättningar
att fungera bra, tvärtemot vad Johnny Ahlqvist påstod att ungdomslagen
gjorde. Vi vet att de egentligen inte fungerade särskilt bra.
Att sätta det här i sjön är ingen lätt uppgift. Ingen sådan här uppgift är lätt,
naturligtvis. Alla goda krafter måste samverka för att verksamheten skall bli
så effektiv som möjligt, så att vi får ut så många ungdomar som möjligt på
arbetsmarknaden.
Det gäller för företagarna, det gäller för arbetsförmedlingarna och arbets-
marknadens parter - det gäller naturligtvis för fackliga organisationer
också - och inte minst för oss politiker att göra allt för att det skall bli ett bra
resultat. Vi gör det ju för ungdomarnas skull. Det är dem det gäller, och det
är det viktiga.
Innan jag slutar, herr talman, skall jag kommentera Martin Nilssons inlägg
litet grand. Han säger att det är olyckligt att vi gör en åtstramning, i den
kommunala sektorn t.ex., i en lågkonjunktur. Det har vi hört förut. Jag kan
bara beklaga att den här nödvändiga förändringen inte började något tidi-
gare, för då hade vi inte behövt ha det besvärliga läge som vi har i dag.
När Martin Nilsson säger att lönen är lägre än existensminimum, vill jag
bara hänvisa till det jag sade förut, nämligen att utbildningsbidragen är på
samma nivå.
Sedan sade Martin Nilsson någonting om att politiken skulle gynna ”fyr-
tiotalisterna”. Det är litet svårt, när man är ”fyrtiotalist” själv, att kommen-
tera det, för man känner sig ju litet skyldig då. Men det är inte syftet, och
inte heller blir det effekten, att den gruppen gynnas. Man tänker faktiskt på
ungdomarna. Vi har ett besvärligt läge i dag, och det måste man göra någon-
ting åt. Det är därför den här åtgärden har kommit till.
Allra sist vill jag på förekommen anledning kommentera en reservation
av Ny demokrati angående egenföretagarnas sociala situation vid arbetslös-
het. I reservationen åberopas flera motioner från olika partier.
Nu finns det en utredning tillsatt med uppgift att utreda frågan om en all-
män arbetslöshetsförsäkring. I uppgiften ingår att särskilt uppmärksamma
egenföretagarnas behov av ett försäkringsskydd som fungerar på ett konkur-
rensneutralt sätt, som det står.
Därmed har utskottet ansett att motionerna i stort sett är tillgodosedda.
Utskottet föreslår därför ingen ytterligare åtgärd, eftersom den fråga motio-
närerna tagit upp behandlas av utredningen.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan i dess
helhet.
Anf. 48 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Marianne Andersson hävdar att bidragen är på samma nivå
som utbildningsbidragen, och det är säkert sant. Jag vet inte, men jag litar
helt på Marianne Andersson i det sammanhanget.
Men det finns ju vissa skillnader, och det har också medgetts här i kamma-
ren i dag. Faktum är att i systemet med praktikplatser ligger inte bara utbild-
ning utan också jobb. Då är frågan: Skall ungdomar ha sämre betalt än andra
som gör samma arbete? Mitt svar på den frågan är ett klart och entydigt nej.
Då får vi försöka hitta andra metoder att skapa jobb för ungdomar. Enligt
Marianne Andersson står valet mellan arbetslöshet eller regeringens förslag
till ungdomspraktik. Det är inte sant. Det finns mer än två vägar.
Det finns ungdomslagen, som i och för sig är ett dåligt system i vissa av-
seenden. Det ger inte den möjlighet att försörja sig själv som det borde göra.
Men det finns också det nuvarande socialdemokratiska förslaget om ung-
domsjobb, som är betydligt bättre.
Det är ett problem att ungdomar inte känner sig behövda, säger Marianne
Andersson. Jag håller helt med om det. Men jag tror inte att förslaget om
ungdomspraktik gör att ungdomar känner sig mer behövda. Jag skulle inte
känna mig speciellt behövd, om jag kom till en arbetsplats och visste att ar-
betsgivaren har tagit emot mig tack vare att han slipper betala någonting för
det arbete jag utför. Jag vet inte om det är ett kriterium för att känna sig
behövd, att man skall vara gratis arbetskraft.
Så till frågan om socialbidrag. Man kommer under existensminimum, och
jag kan inte tycka att det är bra. Företrädarna för majoriteten kan möjligtvis
förklara varför de tycker att det är bra att på politisk väg inrätta system som
skapar bidragsberoende. Jag tycker inte att det är något bra system. Mari-
anne Andersson får gärna förklara vad hon tycker.
Anf. 49 MARIANNE ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Martin Nilsson säger att ungdomspraktiken innebär att man
utför ett arbete men får sämre betalt än andra. Självfallet skall ungdomarna
arbeta, för de skall ju lära sig jobbet. Det är vad det här går ut på.
Vilket jobb det än gäller tar det tid att lära sig det. Här är det fråga om
praktik, att jämställa med en utbildning. Vi menar att det är oerhört viktigt
att man känner att ett jobb på den reguljära arbetsmarknaden ger bättre be-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
59
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
talt än ett som inte är på den reguljära arbetsmarknaden. Det måste finnas
ett incitament att söka ett riktigt jobb.
Det finns fler vägar att välja emellan, säger Martin Nilsson. Vi har diskute-
rat väldigt mycket under hela förmiddagen hur ungdomslagen lyckades.
Martin Nilsson säger själv att det inte var något bra system. Den vägen avvi-
sas alltså.
Sedan har vi Socialdemokraternas nuvarande förslag, som vi inte tror
kommer att ge effekt. Det är ju så många ungdomar det gäller, och det vik-
tiga är att många ungdomar kan få praktik och inte gå ut i öppen arbetslös-
het. Om det gällde några få, skulle man självfallet kunna diskutera andra
åtgärder. Men det är just för att slippa ha så många ungdomar öppet arbets-
lösa som vi vidtar den här åtgärden.
Man är inte gratis arbetskraft. Man deltar i en utbildning. Det krävs hand-
ledning och utbildningsinsatser av företagen för att det här skall fungera. De
måste också veta att när de lär upp en ung människa så är det en investering
för framtiden.
De flesta företagare - jag vill inte säga alla men de allra flesta - är väl
medvetna om att de behöver ungdomarna i framtiden. Inom en ganska snar
framtid kommer de här ungdomarna att behövas, och om en företagare har
sett att ungdomar fungerat bra på arbetsplatsen, är det självklart att han ser
det som en tillgång att kunna anställa dem sedan.
Anf. 50 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Att den borgerliga majoriteten förespråkar ”den enda vä-
gen” är inte okänt vid det här laget. Det verkar ge genomslag även inom
arbetsmarknadspolitiken. Där finns tydligen också bara en enda möjlig väg,
och det är regeringens förslag om ungdomspraktik.
Jag vill återkomma till det Marianne Andersson har sagt här. Det är klart
att det finns ett problem, om det Marianne Andersson säger också är majori-
tetens åsikt. Om ungdomar skall ha lägre lön under tiden de lär in ett jobb,
finns det ingen anledning att i framtiden, när vi har en bättre arbetsmark-
nadspolitisk situation än vi har i dag, återgå till fullvärdiga och normala löner
för ungdomar.
Ungdomar kommer ju även i framtiden att kunna jobbet sämre än de som
har erfarenhet, och under den tiden skall de ha lägre lön - det resonemanget
förefaller logiskt för de partier som redan under högkonjunkturen föresprå-
kade ungdomslöner. Nu tror och hoppas jag att Centern inte var med bland
de partierna, men det fanns ju de som resonerade så inom den borgerliga
koalitionen.
Med det synsättet förefaller resonemanget väldigt logiskt. Men det är litet
tragiskt i så fall, för då är det ju delvis nya besked vi ger. Det handlar inte
bara om ungdomspraktikbidrag under en kort övergångsperiod när vi har ett
dåligt arbetsmarknadspolitiskt läge, utan då handlar det också om ett längre
perspektiv. Jag tycker att den borgerliga majoriteten klart skall uttala vad
det är man vill.
Anf. 51 MARIANNE ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Jag vill bara säga att det i det här sammanhanget inte handlar
om ungdomslöner, utan det handlar faktiskt om skillnaden för ungdomar
mellan att vara inne i ett fast arbete eller att inte vara det. Jag tror inte att vi
skall diskutera den andra frågan just nu.
På tal om den enda vägen. Jag talar för den väg som vi har funnit bäst. Vi
tror att det är den väg där vi har möjlighet att komma fram, för alla arbets-
lösa ungdomars skull. Det är dem vi tänker på.
Anf. 52 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! Marianne Andersson nämnde att ett av problemen med in-
skolningsplatserna är att man kan fastna i den kommunala verksamheten
och att det skulle bero på att man där har så mycket högre löner. Jag är inte
alldeles övertygad om att man kan dra den slutsatsen. En stor och viktig del
är naturligtvis det kommunala ansvaret, dvs. att man i sista hand är skyldig
att ta det ansvaret. På många orter är det också så att kommunerna har varit
de stora arbetsgivarna; de som har varit tillgängliga för ungdomar att söka
arbete hos. Det kommer nog att vara så även framöver.
Marianne Andersson tog upp två frågor. När det gäller själva förslaget
sade hon att Socialdemokraterna skulle ha backat undan från en uppgörelse.
Det var väl ändå en slarvig formulering, Marianne Andersson, när det gäller
den diskussion som pågick i arbetsmarknadsutskottet. Enligt min uppfatt-
ning närmade sig samtliga partier ett centrum där det fanns ett antal ute-
stående frågor. För Socialdemokraterna fanns det en viktig fråga, nämligen
förhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren på arbetsmarknaden.
Där lyckades vi inte komma överens. Av det skälet fanns det ingen uppgö-
relse.
När det gäller alla de övriga fallen - de ekonomiska stöden, organisatio-
nen i övrigt, klargörandet av arbetsgivarens ansvar, osv. - tycker jag att ma-
joritetens skrivning i betänkandet är betydligt bättre än regeringens förslag.
Det har gjorts en mycket stark uppstramning, och man har gjort avgräns-
ningar som gör att jag tror att detta är ett mycket bättre förslag än regering-
ens. Men kvar står vår viktiga reservation, nämligen de oklarheter som finns
när det gäller förhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. På den
punkten anser vi att det socialdemokratiska förslaget var klart, tydligt och
enkelt. Nu finns det ju fortfarande en majoritet för det förslag som de bor-
gerliga partierna tillsammans med Ny demokrati har antagit, så det är kan-
ske inte mycket mer att orda om.
Marianne Andersson sade också att det är krångligt att ha anställda. Men
är det verkligen så att arbetsgivarna tycker att det är krångligt att ha an-
ställda? Av mina erfarenheter från både stora och små arbetsplatser att
döma tror jag att de flesta arbetsgivare ändå upplever sina anställda som en
tillgång, inte som någonting man tycker är krångligt.
Herr talman! Marianne Andersson sade att detta inte är fråga om någon
gratis arbetskraft. Det går stick i stäv med vad Laila Strid-Jansson sade nyss,
nämligen att det här är ett bra förslag, eftersom arbetsgivarna i små företag
får gratis arbetskraft. Marianne Andersson säger å ena sidan att det här är
en utbildningsplats, å andra sidan säger hon att det här är fråga om att välja
mellan fast arbete eller inte fast arbete.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
61
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
62
Anf. 53 MARIANNE ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Jag vill börja med att kommentera frågan om krånglet med
att ha anställda. Jag tror också, Ingela Thalén, att företagen naturligtvis be-
traktar sina anställda som en tillgång. Problemen uppstår när man inte tän-
ker anställa någon, och det är det man inte tänker göra i de här fallen. Man
tar emot ungdomarna för att de skall hjälpa till i en besvärlig situation. Det
är det som är skillnaden.
Jag vill tacka för erkännandet att betänkandet är betydligt bättre än pro-
positionen. Vi tycker också att det är en bra skrivning i betänkandet.
När det gäller frågan om anställningsförhållanden har vi olika uppfattning.
Vi har olika uppfattning om vad som är oklarheter och klarheter när det gäl-
ler anställningsförhållanden och hur man skall hantera detta. Vi har uttryckt
vår uppfattning mycket tydligt i betänkandet. Jag kan bara beklaga att vi
inte nådde ända fram i överläggningarna om att försöka komma överens. Jag
hoppas att vi skall kunna genomföra förslaget och se till att resultatet blir
bra och att vi skall kunna uppnå det gemensamt. Det är det viktigaste inför
framtiden.
Anf. 54 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! Det som Marianne Andersson beskriver som klarhet i ut-
skottsmajoritetens förslag när det gäller det arbetsrättsliga förhållandet in-
nebär den lag som utskottsmajoriteten föreslår, som utgår från tankegång-
arna att man med den här åtgärden skall vara undantagen från anställnings-
förhållandet. Det är det som man kort brukar kalla för en tvångslag.
Utskottets majoritet anser att dessa unga människor, oavsett förhållandet
på arbetsplatsen, inte skall ha rätt att förhandla om sina villkor, eftersom de
har placerats där med hjälp av utbildningspraktik. Enligt vår uppfattning är
det just detta som skapar osäkerheten på arbetsmarknaden. Med det förslag
som vi har lagt fram skulle man ha röjt undan den osäkerheten.
För tydlighetens skull vill jag poängtera att det socialdemokratiska försla-
get inte innebar någon tillsvidareanställning. Det var också en särskild, kort-
siktig åtgärd för att undanröja ett mycket stort problem, nämligen att unga
människor inte får någon fast förankring på arbetsmarknaden i det syssel-
sättningsläge som vi har i dag. Jag menar att utskottets majoritet har skapat
ett problem i stället för att lösa ett problem.
Anf. 55 MARIANNE ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! När det gäller lagstiftningen vill jag säga att det mycket tyd-
ligt framgår i betänkandet vad som gäller. För att undanröja alla tvivel om
att detta är en fast anställning har vi tagit in de två rader som man kallar
tvångslag i lagtexten. Det är för att klara ut förhållandet att det inte är fråga
om någon anställning. Vi menar att frågan om ersättning är klar; det är sta-
ten som betalar ersättningen. Det är alltså inte fråga om någon anställning.
Det är ju på den här punkten våra åsikter skiljer sig åt, så vi kan nog disku-
tera det här hur länge som helst utan att komma längre.
Vi talade tidigare om det kommunala uppföljningsansvaret och att ungdo-
marna, när det gäller 18-19-åringar, hamnar på kommunens arbetsplatser.
Ingela Thalén sade att kommunerna har skyldighet att ta ansvar. Naturligtvis
är kommunerna skyldiga att ta ansvar. Men det har varit svårt att placera ut
ungdomarna i det privata näringslivet eftersom företagen skulle betala. Då
hade man det ändå enklare, eftersom det konjunkturläget var bättre än da-
gens. Men det visade sig att det ändå var svårt, och ungdomarna hamnade i
kommunerna. Vi tycker att det är väldigt viktigt att ungdomarna i mycket
större utsträckning kommer ut i det privata näringslivet, där man kan se en
framtid.
Andre vice talmannen anmälde att Ingela Thalén anhållit att till protokol-
let få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 56 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! I denna viktiga debatt om arbetsmarknadspolitiken vill jag
böija med att understryka vad arbetsmarknadsministern, min partikollega
Anders G. Högmark och andra företrädare för regeringspartierna har fram-
fört i debatten.
Jag kommer från ett län med på sina ställen mycket hög arbetslöshet. Det
är en klen tröst i bedrövelsen att vi i dagens läge inte befinner oss som num-
mer två i arbetslöshetsligan, vilket Värmland länge gjorde, utan någonstans
på tolfte plats, dvs. på riksmedeltalet med ca 3,6 % arbetslösa. Det är klart
att det är viktigt med arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som främst har dis-
kuterats här, men det viktigaste är att vi tillsammans strävar mot ett sunt
näringsliv som kan ge människor trygga jobb. Det är det det ytterst handlar
om.
Jag skall i mitt inlägg främst tala om min motion A 251, som handlar om
egenföretagarnas sociala situation, dvs. svårigheten, ja nära nog omöjlighe-
ten för dessa människor att få någon ersättning från a-kassan.
Inte minst i mitt eget län är det vanligt att man har kombinationssysselsätt-
ningar. Man driver t.ex. ett småföretag som säsongsarbete vid sidan om en
anställning, exempelvis en skidsportanläggning eller en liten turistbutik. Inte
minst vanligt är det att kvinnor i glesbygd arbetar halvtid, t.ex. inom vård
eller hemtjänst, och dessutom driver någon form av egen verksamhet. Att
dessa strävsamma kvinnor skall ha rätt till samma sociala trygghet som de
som enbart har en löneanställning anser jag vara en viktig kvinnofråga. Det
är dessa människors talan jag här vill föra.
All småföretagsamhet är naturligtvis oerhört viktig för vårt land. Att män-
niskor kombinerar olika verksamheter t.ex. i form av flera småföretag eller
drift av ett eget företag vid sidan om en anställning, är faktiskt en av grund-
valarna för att hela Sverige skall leva.
För närvarande drabbas många småföretagare hårt av lågkonjunkturen.
De har helt enkelt inget arbete och borde rätteligen få sitt uppehälle genom
a-kassa, precis som en anställd. Så är emellertid inte fallet, trots att a-kas-
sorna för småföretagare, precis som för anställda, finansieras av staten. För
att kunna få ersättning från Småföretagarnas arbetslöshetskassa krävs nämli-
gen att företaget avvecklas helt eller går i konkurs.
Småföretagarna är gudskelov ett arbetsvilligt, optimistiskt släkte, som vill
tro på ljusare tider. Många skulle därför gärna vilja lägga sitt företag i mal-
påse under en tid, för att förhoppningsvis kunna starta på nytt igen.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
63
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
64
Delägare i familjeföretag kan drabbas hårt vid arbetslöshet. Ingen del-
ägare kan få någon som helst ersättning vid arbetslöshet i ett sådant fall. En-
bart giftorätt i ett företag som inte har någon arbetstillgång diskvalificerar i
regel för arbetslöshetsersättning.
Häromveckan ringde en förtvivlad kvinna i en Värmlandsstad till mig.
Hon berättade att hon hade arbetat 25 år som metallarbetare. De senaste
två och ett halvt åren har hon varit anställd som sekreterare i makens företag
i fastighetsmäklarbranschen. Kvinnan äger själv inga aktier i företaget. Hon
är enbart anställd. Hon kan inte tillhöra Handels a-kassa, där hon känner att
hon rätteligen borde höra hemma. Hon är anställd hos maken. För att få
ersättning ur Småföretagarnas arbetslöshetskassa krävs att företaget avveck-
las helt, att det går i konkurs.
Kvinnan är nu arbetslös, eftersom makens företag knappast kan ge honom
levebröd. Hon kan inte få någon arbetslöshetsersättning och inte heller upp-
bära KAS. Hon kan inte heller få ett beredskapsarbete. Denna kvinna är
lika arbetslös som någon annan, men hon är ställd på bar backe, därför att
hon råkar vara anställd i sin makes företag.
Nuvarande regler missgynnar alltså småföretagarna som individer men
också själva företagandet. De utgör helt enkelt ett hinder för entreprenad-
verksamhet, som är så viktig och värdefull inte minst i glesbygder.
A-kassereglerna för småföretagarna bör snarast bli föremål för en ordent-
lig översyn. Arbetsmarknadsministern har betonat att man skall satsa på
småföretag och att en utredning är på gång, där dessa frågor skall tas upp.
Detta betonas också i betänkandet. Det har också sagts att de enskilda före-
tagarnas behov av ett försäkringsskydd särskilt skall uppmärksammas. Jag
tycker att det är bra. Jag vet att många av dessa människor är i nöd i dag, och
det är därför bråttom. Jag skulle vilja se ett lagförslag tämligen omgående.
Herr talman! Jag kommer därför att stödja reservation 20 i den följande
voteringen. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 57 KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! Mycket är redan sagt i denna debatt. Snart börjar det kanske
bli rundgång. Det har målats med mycket dystra färger. Arbetslösheten
ökar, och inte oväntat ökar den mest för ungdomar. Unga människor drab-
bas mycket hårt. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många riktiga jobb just
nu. Därför är en ekonomisk politik som skapar riktiga jobb det bästa. Det
har diskuterats mycket här redan, och jag lämnar därför den frågan.
Vi vet att det är de svagaste på arbetsmarknaden som trängs undan först.
Unga människor som har liten eller ingen erfarenhet hör till dem som ställs
utanför. De hamnar i en ond cirkel: utan erfarenhet, inget jobb - utan jobb,
ingen erfarenhet. Vi måste hitta ett system som stärker unga människors
konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Det kan vi göra genom att ge praktik,
erfarenheter, kunskaper och vägledning i ett system likt det som föreslås av
utskottet. Vi kan inte göra det genom att på ekonomisk väg konkurrera ut
andra människor från arbetsmarknaden. Det är ingen lösning.
Man får i denna diskussion lätt intrycket att ungdomar skulle vara en ho-
mogen grupp. Ingenting är mer fel. Det enda gemensamma är just att de inte
uppnått en lika aktningsvärd ålder som de flesta av dagens debattörer. I öv-
rigt är de olika människor med olika bakgrund, olika erfarenheter, olika ar-
betslivserfarenhet, olika framtidsplaner och olika drömmar. Därför krävs ett
flexibelt system.
Socialdemokraternas förslag innebär sammanfattningsvis ungefär det-
samma som en anställning med rekryteringsstöd eller en avtalad inskolnings-
plats. Då är det naturligtvis lätt för Socialdemokraterna att ta bort dessa åt-
gärder. Men verkligheten har visat att dessa åtgärder inte räcker. De är allde-
les otillräckliga och passar bara för några få. Vi föreslår i stället något helt
annat och behåller rekryteringsstödet som ett vettigt komplement.
Socialdemokraternas förslag är säkert bra för vissa grupper av ungdomar,
och bra i teorin. Men teori och praktik är inte riktigt samma sak. Det är där-
för vi föreslår någonting annat.
Vi vill inte ha ett smalt system, som bara kan ge några få platser, som bara
passar för några få människor. Vi vill inte ha ett system där subventionerad
arbetskraft tränger undan de ordinarie möjligheterna. Vi vill inte ha ett sy-
stem med mycket krångel och oklarheter.
I stället föreslår vi ett system där extra platser skapas, där många männi-
skor på ett flexibelt och individuellt anpassat sätt kan få en god introduktion,
en god erfarenhet, en investering i sin egen framtid.
Jag ser i systemet med ungdomspraktik mycket stora möjligheter: möjlig-
heter för unga människor att få pröva på en ny bransch och ett nytt yrke, att
se om det man har tänkt sig passar för en själv - möjlighet att se om man
trivs. Det ger möjligheter att skaffa den praktik och erfarenhet som krävs
för att kunna få ett riktigt jobb. Det ger möjligheter att få in en fot på en
arbetsplats och få kontakter, som kan leda vidare, förhoppningsvis till en rik-
tig, fast anställning.
Martin Nilsson angrep tidigare 40-talisterna. Jag kan till viss del gärna in-
stämma. Mycket av politiken har alltför länge varit anpassad just för 40-talis-
terna av 40-talisterna. Självfallet finns det nu ett intresse av att ungdomarna
skall komma in på arbetsmarknaden, så att 40-talisternas pensioner kan be-
talas.
Martin Nilsson ondgjorde sig över att 18-19-åringarna nu inte skulle
kunna ha råd med en bostad, inte kunna flytta hemifrån. Det har länge, om
inte alltid, varit alldeles omöjligt. Men det beror inte på den nuvarande rege-
ringens förslag till omläggning av bostadsubventionerna utan på den gamla
bostadspolitiken. Det är visserligen inte det dagens debatt handlar om. Men
den tidigare förda bostadspolitiken är bara en av orsakerna till att svensk
ekonomi fungerar som den gör i dag och till att arbetslösheten är så hög. Det
nya förslaget innebär definitivt inte att det skulle bli sämre, tvärtom.
Martin Nilsson sade också att ersättningen är alldeles för låg. Det är helt
riktigt att ersättningen inte är så hög. Annars skulle det ju inte vara bättre
betalt att få ett riktigt arbete. Ersättningen för ungdomspraktik är inte ung-
domslön. Det här är ett system som innebär att det är skillnad mot riktiga
löner. Skillnaden måste vara någorlunda stor, för att man skall vilja satsa på
att få ett riktigt jobb. Det får inte heller vara för bra betalt att ha ungdoms-
praktikplats jämfört med en ordinarie utbildning. Det är också praktiskt att
använda utbildningsbidragen, eftersom det är ett system som redan existe-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 111
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
66
rar. Det likställer denna praktik med annan arbetsmarknadsutbildning och
innebär att ändringar kan ske på samma sätt som för denna.
Herr talman! I dag är arbetslösheten högre bland killar än bland tjejer. En
välvillig tolkning skulle kunna vara att arbetsgivarna har upptäckt att tjejer
är mycket attraktiva som arbetskraft. Tyvärr tror jag inte att det är så. Orsa-
ken är snarare vår könssegregerade arbetsmarknad.
För att fortsättningsvis kunna garantera jobben och alla de tjänster som
utförs i den offentligt finansierade sektorn krävs en god samhällsekonomi.
Att kommunerna nu skulle sätta i gång att i ännu högre grad leva över sina
tillgångar är knappast någon lösning. Sådant brister förr eller senare med en
förfärlig smäll. Det har vi redan sett. Då går det ut över produktionen av de
viktiga tjänsterna. Jag tycker att det är mycket bättre att kommunerna i god
ordning sanerar sin ekonomi, ser över verksamheten och drar in det som är
minst angeläget, i stället för att fortsätta att leva över sina tillgångar och se-
dan bli tvungna att dra åt svångremmen utan kontroll.
Herr talman! Till sist vill jag ta upp en annan fråga som nämns i detta be-
tänkande. Det gäller grupplivförsäkringar för AMU-studerande, doktoran-
der m.fl. I det nuvarande systemet likställs inte homosexuella sambor med
heterosexuella. Utskottet trycker Här på vikten av att frågan löses. Här bör
partnerskapskommitténs förslag avvaktas, liksom i andra frågor som rör lik-
ställigheten mellan homosexuellas och heterosexuellas samlevnad. Det är
min förhoppning att detta sker snarast. I detta fall är det inte en avtalsfråga.
När nu parterna har slutit i mitt tycke dåliga avtal, måste inte staten följa
efter.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemställan i
AU11.
Anf. 58 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Vi vill bygga ålderdomshem. Det finns minst två fördelar.
Det ger många äldre människor en värdigare tillvaro och kan ge jobb till en
utsatt bransch. I dag är den slutna vården det enda boendealternativet för
många äldre människor. Andra bor ensamma och isolerade. Det är en situa-
tion som inte är ovanlig ens bland människor som har svårt att klara den egna
hygienen. Många äldre människor far väldigt illa och kommer i kläm mellan
olika vårdformer. Genom en plats på ålderdomshem skulle många männi-
skor kunna beredas den omsorg som de så väl behöver.
I dag kostar en plats på långvården ca 1100 kr. per dygn för kommunerna.
Den verkliga kostnaden är mer än 2 000 kr. Skulle kommunerna tvingas be-
tala kostnaderna fullt ut skulle man söka mindre resurskrävande lösningar.
Det finns många aktiva människor som har idéer och som vill göra en insats
i mindre skala. Dessa projekt stoppas mycket ofta av kommunerna. Vård-
kostnaderna skulle kunna klaras med ca 1000 kr. per dygn, och patienterna
skulle kunna få en bättre omsorg. Vi måste nu ta tag i det här och förbättra
situationen. Den är inte bra som den är.
Sedan över till ROT-sektom. Vad gäller ombyggnad av bostäder tror jag
faktiskt att en hel del kommer att komma i gång under hösten. Detta får vi
besked om före årsskiftet. Det är mycket viktigt att man noga följer och be-
vakar händelseutvecklingen och ser vad som händer.
Skolan är vår största arbetsplats. Den är dock långt ifrån vår bästa. Det
bekräftas ofta av skolklasser som är på besök här i riksdagen. Våra dagis och
förskolor är också ofta undermåliga. I Huddinge kommun finns t.ex. inte ett
enda dagis utan mögel. Man har i stället tillsatt en särskild tjänst i ett hem
som har ett barn som är extra känsligt. Vi börjar nu få kunskap om proble-
men. Tyvärr försöker man alltför ofta lösa miljöproblemen genom att byta
gardiner och måla om. Problemet med dåliga miljöer kommer vi ändå aldrig
ifrån. Det är viktigt att vi kan göra insatser nu när det behövs jobb. Det finns
medel i arbetslivsfonden. Låt oss använda en del av dessa. Det är våra barn
och ungdomar värda. Då kanske vi också kan göra något åt de värst ansatta
sjukhusen.
Jag yrkar bifall till reservation 4 i arbetsmarknadsutskottets betänkande
nr 11.
Anf. 59 ANITA SIDÉN (m):
Herr talman! Att situationen på arbetsmarknaden är allvarlig råder det
inget tvivel om. Aktiva åtgärder måste till för att förändra och ge förutsätt-
ningar för tillväxt. Ungdomarna är vår framtid, och det är viktigt att pressa
tillbaka ungdomsarbetslösheten.
Regeringens uppläggning av arbetsmarknadspolitiken skapar möjligheter
för detta genom att våra ungdomar - äldre såväl som yngre - nu möts av
kraftfulla insatser som så långt som möjligt förhindrar negativa effekter av
en omfattande sysslolöshet. Regeringens förslag innebär en försöksverksam-
het med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar. Detta
är en naturlig fortsättning på den yrkesorienterande verksamhet de mött på
grundskolans högstadium eller i gymnasiet. Åtgärden är enkel och obyråkra-
tisk men skall användas först när inte andra alternativ står till buds. Det skall
dock uppfattas som ett vettigt sätt att utnyttja den tid då de står utan regul-
järt arbete. Dessutom måste det för såväl arbetsgivarna som ungdomarna
kännas meningsfullt. Här skapas således möjligheter att få god kännedom
om nya arbetsförhållanden och nya arbetsuppgifter, där stora krav ställs
även på arbetsgivaren. Jobbsökaraktiviteter är ett viktigt inslag under prak-
tiktiden.
En viss risk finns att betald praktik kan vara ett mer lockande alternativ
än utbildning i gymnasieskolan. För att motverka detta framhåller utskottet
att det måste föreligga synnerliga skäl för att ungdomar i åldern 18-19 år
utan minst tvåårig gymnasieutbildning skall få ungdomspraktikplats. Dess-
utom är det viktigt att arbetsförmedlingen samråder med hemkommunen
före anvisningen. Skolan, arbetsförmedlingen och andra berörda har sedan
länge ett väl fungerande samarbete. Skolans uppföljningsansvar kommer att
fortsätta. Därmed förutsätts 16-17-åringar få möjligheter att erhålla ung-
domsplatser även i fortsättningen.
I kompletteringspropositionen föreslås utökning av utbildningskapacite-
ten i gymnasieskolan, vilket skapar flera möjligheter för denna åldersgrupp.
Våra ungdomar behöver de möjligheter som betänkandet ger. Jag yrkar
därför, herr talman, bifall till utskottets hemställan i dess helhet.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
67
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
68
Anf. 60 BO G. JENEVALL (nyd):
Herr talman! Den här långa och intensiva debatten indikerar betydelsen
av det vi nu talar om. Vi kan se på talarlistan att Ny demokrati har ett stort
antal talare anmälda till debatten. Ni kanske tycker att det är för många.
Men det är faktiskt en markering av den vikt vi lägger vid dessa frågor. Jag
skall i slutet återkomma litet grand till det.
Jag vill tala litet om tre av motionerna. Vi lade fram en motion om att man
skall använda en del av arbetslivsfondens medel för att främja arbete. Det
kan verka litet konstigt i sammanhanget men jag vill referera till ett stycke.
Åtgärderna skall förbättra arbetsmiljön, vilket de naturligtvis gör för dem
som har arbete. Det är bra, men det skapar inga nya arbeten för de i dag
arbetslösa. Det var vår motivering för att föreslå medel från den här fonden.
Vi kan glädja oss åt att detta har kommit till viss nytta. Jag citerar ur ut-
skottets betänkande: ”Ny demokratis förslag i motion A265 att utnyttja ar-
betslivsfondens medel för arbetsskapande åtgärder ät en uppläggning som un-
dersökts inom regeringskansliet och har resulterat i förslag inom ramen för
kompletteringspropositionen.”
Det är roligt att se att motionerna får effekt och att förslagen vinner gehör.
Nästa motion berör samma fråga som Gullan Lindblad m.fl. har motione-
rat om, nämligen problemet att våra egenföretagare inte har samma regler
att leva efter som övriga medborgare. När de blir arbetslösa, genom att deras
företag inte får något arbete, har de inte ens det fullt naturliga grundskyddet.
De kan således inte ens få KAS. Detta är lika skamligt som situationen för
fattigpensionärerna.
Det här har resulterat i att det pågår en utredning, vilket sägs i betänkan-
det. Det är naturligtvis bra. Men vi har sagt i vår hemställan att man skall
återkomma skyndsamt. Jag hoppas att utredningen, när den nu skall vara
färdig, snabbt kommer med några förslag för att rätta till den felaktigheten.
Jag skall ta upp en tredje motion, och det gäller vad vi har kallat förslag
till en effektivare arbetsmarknadspolitik. Där svor vi naturligtvis litet i kyr-
kan, när vi sade: ”Vi föreslår därför att man ger företagen dispens från lagen
om anställningsskydd, när de anställer en arbetslös. Den arbetslöse skall be-
hålla sin arbetslöshetsersättning och företaget kompletterar lönen upp till
avtalsenlig eller marknadsmässig lön.”
Detta förslag har utskottet naturligtvis avstyrkt, och det kan vi i och för
sig se vissa skäl för. Men när det är ovanligt dåliga tider skall man också ta
till litet ovanliga metoder. Dessutom skulle staten definitivt inte förlora på
det, då det skulle innebära att man fick in skatter och andra avgifter.
Sedan skulle jag vilja gå in litet mera på vad som har sagts i debatten. Jag
har tyvärr inte varit här så mycket, men jag har försökt följa debatten ändå.
Det är glädjande att se att våra ledamöters fina arbete i utskottet har gett
resultat. Det finns ingenting som är viktigare än arbete för våra ungdomar.
Det är bättre, som vi har sagt i ett annat sammanhang, med en delpensione-
rad 60-åring än en arbetslös 20-åring. Man får inte spara på någonting när
det gäller att få ut ungdomar i arbete. Det här har debatterats flitigt, och jag
skall inte förlänga debatten.
Jag hoppas nu att lagtexten är skriven på ett sådant sätt att man inte skall
kunna slå hål på detta. Det har ju talats, både i och utanför debatten, om
risken för att arbetsmarknadens parter, framför allt LO och dess fackför-
bund, eventuellt tänker gå till arbetsdomstolen med det här. Det är i så fall
ingenting annat än en skandal, att arbetstagarnas parter skall försvåra för
blivande medlemmar att få arbete. Om så skulle ske, måste vi ta itu med det
på ett sådant sätt att det aldrig kan ske i framtiden.
Arbetsdomstolens beslut går inte att överklaga. Det är ett konstigt rätts-
samhälle. Jag vet att arbetsdomstolen är partssammansatt, men det måste
finnas en möjlighet att överklaga. Det skall inte vara så i ett demokratiskt
samhälle att särintressena skall kunna sätta sig över de lagar och regler som
bestäms av regering och riksdag. Om det är så att LO inte tar sitt förnuft till
fånga i detta sammanhang, hoppas jag att det blir en folkstorm. Jag lovar att
vi från vårt parti i alla fall skall blåsa under den folkstormen ordentligt.
Med det, herr talman, vill jag bara instämma i mina kollegers yrkanden i
betänkandet.
Anf. 61 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara ställa ett par frågor till Bo G. Jenevall angående
ungdomspraktiken. Det är en ganska intressant kovändning som Ny demo-
krati tar sig för i kammaren. Jag fick under hela valrörelsen, när vi var ute
och pratade om arbetsmarknadspolitik, ett intryck av att Ny demokrati före-
språkade vad de kallade riktiga jobb. Det kanske är ett begrepp som inte
gäller så mycket längre.
Detta är konstgjorda jobb, som inte fyller någon som helst funktion mer
än att erbjuda kortsiktig sysselsättning för ungdomar, dessutom på ett helt
felaktigt sätt - vilket j ag redovisade i mitt inlägg - som gör att ungdomar inte
känner sig behövda, inte får riktiga arbetsuppgifter. Jag har svårt att få det
att gå ihop med det som Ny demokrati sade i valrörelsen.
Man pratade dessutom i valrörelsen mycket högt och fint om marknadens
förträfflighet, om hur marknaden skulle lösa alla problem. Nu vill man
t.o.m. ingripa när arbetsmarknadens parter har träffat avtal och kommit
överens. Då säger Ny demokrati att pappa staten måste gå in och erbjuda
en lagstiftning, som gör att man kan tvinga fram lägre löner för ungdomar.
Sanningen är den att Ny demokrati vill ha ungdomslöner, även i en högkon-
junktur.
Det är möjligt att det kommer att bli en folkstorm, men jag tror inte att
det blir det i den bemärkelsen att Ny demokrati väcker den mot LO, utan
snarare i den bemärkelsen att landets ungdomar, när de upptäcker att de får
löner som understiger existensminimum, startar en folkstorm.
Anf. 62 BO G. JENEVALL (nyd) replik:
Herr talman! Det är ett fullständigt horribelt resonemang, och det stäm-
mer väl in på socialdemokratisk politik. Sluta att sitta i knät på LO! Försök
att ta ett ansvar i det hus ni sitter i!
Är det inte bättre för ungdomarna att de får arbete än att ni skall joddla
om era löner? Ni talar ju om någonting som inte existerar. Står ni fast vid de
här sakerna kommer ungdomarna inte att få någonting alls, och då blir det
noll. På det här sättet får de inte bara arbete och betalt för det, utan också
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
69
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
70
en möjlighet att komma in i systemet. Marknadsekonomi och marknadskraf-
ter tror jag att vi har mera erfarenhet av än vad ni har.
Anf. 63 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Nu är det inte så, Bo G. Jenevall, att alternativen är att an-
tingen få jobb enligt regeringens förslag eller inte få jobb. Sanningen är den,
att med förslaget om ungdomspraktik undanröjer ni alla möjligheter för ung-
domar på den ordinarie arbetsmarknaden, som de på fullt normala villkor
kan ge sig in på.
Om vi nu går in på rent marknadsekonomiska spekulationer måste jag
fråga: Vem kommer att vilja anställa ungdomar som kostar lika mycket som
normal arbetskraft kostar, när det samtidigt finns ungdomar som är gratis för
företaget? Det är helt uppenbart att ungdomar drabbas.
Dessutom har vi lanserat ett förslag som innebär att ungdomar kommer
att kunna få jobb. Min fråga är då: Vad är det för fel med det program vi har
lagt fram, som innebär att vi erbjuder 100 000 nya arbetstillfällen runt om i
Sverige? Jag hoppas att Ny demokrati kan svara på den frågan. Det är riktiga
jobb, men det är inte ungdomspraktiken.
Anf. 64 BO G. JENEVALL (nyd) replik:
Herr talman! Om det som Martin Nilsson talar om verkligen fungerade,
hade vi inte haft någon ungdomsarbetslöshet i dag, utan då hade ungdo-
marna varit i arbete. Det här är en åtgärd som regeringen föreslår som är
temporär och som skall gälla i den lågkonjunktur som vi har nu. Sedan kom-
mer andra tider, förhoppningsvis, som ett resultat av den politik som borger-
ligheten bedriver.
I dag ser vi resultatet av den politik som Socialdemokraterna har bedrivit.
Förstår ni inte att ni sitter fast i en gammal politik, som inte fungerar? Man
måste ju anpassa saker och ting till verkligheten. Nu har vi en lågkonjunktur,
och ungdomarna har inte arbete, och då skall vi vidta sådana här åtgärder.
Håll LO borta från det här nu, om ni vill göra någon nytta i samhället!
Andre vice talmannen anmälde att Martin Nilsson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare replik.
Anf. 65 JOHAN BROHULT (nyd):
Herr talman! Ärade riksdagsledamöter! Äldreomsorgen är dålig. Den kan
bli sämre. Den kan också bli bättre. Ekonomin är dålig. Den skall förhopp-
ningsvis bli bättre.
Jag har från denna talarstol redogjort för åtgärder som skulle kunna för-
bättra både åldringsvården och ekonomin, dvs. förbättra åldringsvården
med åtgärder som kostar mindre pengar. Detta har man tyvärr icke tagit ad
notam, men med åsnans envishet framför jag budskapet igen.
Vad är det som hindrar? Jo, det är blockpolitiken som gör att man har
svårt att samarbeta mellan blocken och också med Ny demokrati. Halva
kammaren svimmade en gång då vi röstade som man inte trodde att vi skulle
rösta. Det är också det dubbla huvudmannaskapet mellan landsting och
kommuner som är ett problem.
Vi har dä föreslagit konstruktiva åtgärder för hur detta skall kunna tillrät-
taläggas. Vi anser att man genom att bygga flera ålderdomshem kan lösa pro-
blemet. Det finns en utredning av Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi
som visar att man sparar i genomsnitt 100 000 kr. per patient och år med ett
boende på ålderdomshem i stället för hemmaboende. Men det viktiga är att
man får en bättre framtid, ett bättre boende för denna person som behöver
ständig vård.
En stor effekt skulle också vara att man då kunde använda den arbetslösa
byggarbetskraften till att delta i byggandet av dessa ålderdomshem.
Detta har inte gått, och nu är det dags att ta ett tag då det gäller det dubbla
huvudmannaskapet. Jag skall här med ett konkret exempel visa vad det
handlar om.
Ett genomsnittligt vårdande på ålderdomshem kan kosta 1 000 kr., kanske
upp till 1 500 kr. Ett genomsnittligt vårdande på B-sjukhus, långvårdssjuk-
hus och akutsjukhus kostar 2 000 kr. eller upp till 2 000 kr. Då tycker man att
ålderdomshem som erbjuds i privat regi skulle vara ett intressant alternativ,
speciellt som det sparar pengar, men så är icke fallet.
I Sollentuna finns det ett projekt som kallas Turehemmet, med plats för
tio senildementa patienter, och kostnaden är 1100 kr. Hemmet sköter både
den kommunala biten och landstingsbiten med läkare, sjuksköterskor, om-
vårdnad och allt vad därtill hör.
Tyvärr är Sollentuna kommun icke intresserad, därför att man för 1100 kr.
får samma patienter vårdade på sjukhus, akutsjukhus och långvårdssjukhus,
oavsett att kostnaden faktiskt är 2 000 kr. Kommunen ser bara den bit som
kommunen behöver betala, nämligen 1100 kr. Därför har man diskvalifice-
rat detta hem, trots att socialstyrelsen vid en utförd inspektion kunnat kon-
statera att detta är en mycket bra modell för hur man ordnar alternativt
boende för senildementa. Det är en byggnad som är ett hem och inte en insti-
tution.
Detta hjälpte inte, och då alla andra argument tog slut konstaterade man
att det var för mycket buller på Sollentunavägen, där hemmet skulle ligga.
Då kan jag konstatera att det på Spångavägen är lika mycket buller, men där
skall man just återuppföra ett under 70-talet nedrivet ålderdomshem. Det
revs därför att byggnormerna inte passade. Det var en halv kvadratmeter för
liten boendeyta för dem som vårdades där, och därför bestämdes det att man
skulle riva detta hem, trots att alla gamlingar som bodde där tyckte att det
var alldeles utmärkt. Nej, de skulle vara på institution och åka fram och till-
baka mellan hemmet och sjukhuset i ambulans.
På Spångavägen, där det är lika mycket buller som på Sollentunavägen,
får man minsann bygga ett ålderdomshem. Och Nordbanken, som är alldeles
utmärkt och straffade ut sig med 20 miljarder, har visat att man sköter eko-
nomin så bra att man får bygga både kontor och bostäder på samma avstånd
som Turehemmet skulle ligga från Sollentunavägen, med samma bullerpro-
blematik.
Mitt förslag är att kommunen skall betala samma pris som sjukhusen beta-
lar för att vårda patienter, dvs. 2 000 kr. Då skulle kommunerna ta till vara
de ekonomiska möjligheter som finns att ordna alternativa vårdformer.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
71
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
72
Mom. 1 (arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning)
Först biträddes reservation 1 av Ingela Thalén m.fl. med 119 röster mot 12
för meningsyttringen av Karl-Erik Persson i motsvarande del. 144 ledamöter
avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 168 röster mot 124 för reserva-
tion 1 av Ingela Thalén m.fl.
Mom. 2 (medel inom arbetslivsfonden till arbetsskapande åtgärder)
Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mot 19 för reservation 2 av
Arne Jansson.
Mom. 3 (byggsysselsättningen)
Först biträddes utskottets hemställan med godkännande av motiveringen
i reservation 3 av Ingela Thalén m.fl. med 127 röster mot 19 för reservation
4 av Arne Jansson. 146 ledamöter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med godkännande av utskottets mo-
tivering med 163 röster mot 126 för utskottets hemställan med godkännande
av motiveringen i reservation 3 av Ingela Thalén m.fl. 1 ledamot avstod från
att rösta.
Mom. 4 (anslag för räntebidrag till kommuner och landsting)
Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 127 för reservation 5 av
Ingela Thalén m.fl.
Mom. 9 (nedläggning av länsarbetsnämnderna (LAN) och arbetsmarknads-
instituten (Ami))
Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mot 20 för reservation 7 av
Arne Jansson.
Mom. 10 (rationaliseringsutredningar)
Utskottets hemställan bifölls med 267 röster mot 18 för reservation 8 av
Arne Jansson.
Mom. 13 (medelsanvisning till arbetsmarknadsverkets förvaltningskostna-
der)
Utskottets hemställan bifölls med 166 röster mot 126 för reservation 9 av
Ingela Thalén m.fl.
Mom. 16 (försöksverksamhet i Gävleborgs län)
Utskottets hemställan bifölls med 259 röster mot 32 för reservation 10 av
Arne Jansson.
Mom. 20 (företagsanknuten utbildning)
Utskottets hemställan bifölls med 166 röster mot 127 för reservation 11 av
Ingela Thalén m.fl.
Mom. 21 (reglerna för utbildningsbidrag)
Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mot 20 för reservation 12 av
Arne Jansson.
Mom. 24 (ytterligare beredskapsarbeten)
Utskottets hemställan bifölls med 281 röster mot 11 för meningsyttringen
av Karl-Erik Persson i motsvarande del.
Mom. 26 (statliga beredskapsarbeten)
Utskottets hemställan bifölls med 273 röster mot 20 för reservation 13 av
Arne Jansson.
Mom. 33 (regeringens förslag om en försöksverksamhet med arbetsplatsför-
lagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar)
Först biträddes reservation 15 av Ingela Thalén m.fl. med 123 röster mot
11 för meningsyttringen av Karl-Erik Persson i motsvarande del. 157 leda-
möter avstod från att rösta.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 166 röster mot 127 för reserva-
tion 15 av Ingela Thalén m.fl.
Mom. 47 (egenföretagarnas sociala situation)
Utskottets hemställan bifölls med 269 röster mot 21 för reservation 20 av
Arne Jansson. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 50 (inträde i arbetslöshetskassa)
Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 20 för reservation 21 av
Arne Jansson.
Mom. 51 (tillfällig ändring i lagen om anställningsskydd)
Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 19 för reservation 22 av
Arne Jansson.
Mom. 52 (medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder)
Utskottets hemställan bifölls med 162 röster mot 127 för reservation 23 av
Ingela Thalén m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Beträffande de på föredragningslistan återstående ärendena, jordbruksut-
skottets betänkande JoU15, konstitutionsutskottets betänkande KU33, fi-
nansutskottets betänkanden FiU17, FiU18 och FiU19, skatteutskottets be-
tänkanden SkU26, SkU27 och SkU28, justitieutskottets betänkanden JuU24
och JuU25, försvarsutskottets betänkande FöUll, kulturutskottets betän-
kande KrU27, utbildningsutskottets betänkande UbU25 samt trafikutskot-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Arbetsmarknads-
politiken, m.m.
73
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
74
tets betänkande TU17, beslöt kammaren på förslag av andre vice talmannen
medge att de fick företas till avgörande i ett sammanhang sedan debatten i
alla dessa ärenden avslutats.
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JoU15 Vissa jordbrukspolitiska frågor, m.m. (prop. 1991/92:96).
Anf. 66 INGE CARLSSON (s):
Herr talman! Det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsindustrin
står nu mitt uppe i den omställning som riksdagen beslutade om för två år
sedan.
Reformen gav goda förutsättningar för det svenska jordbruket. Under en
femårig förändringstid skulle jordbruket omformas till en näring, som skulle
existera på samma villkor som övriga näringar. Endast produkter som efter-
frågades på marknaden skulle ersättas, och för sådana tjänster där ingen
marknad fanns skulle vi ta ett gemensamt betalningsansvar via skatten.
Tyvärr råder det ännu osäkerhet bland jordbrukarna. Kommer reformen
att fullföljas? Kommer något att ändras? Nej, säger vi socialdemokrater.
Omställningen skall fullföljas. Nej, säger också regeringen i officiella sam-
manhang. Men i valrörelsen förutskickade den nuvarande jordbruksminis-
tern att beslutet nog kunde ändras i vissa delar, bl.a. när det gäller gränsskyd-
det. Förändringar skulle kunna ske med tanke på EG. När man läser bönder-
nas egen tidning, tidningen Land, framstår böndernas osäkerhet mycket tyd-
ligt.
I det betänkande från jordbruksutskottet som vi i dag behandlar finns det
ett tillkännagivande till regeringen som den borgerliga majoriteten står
bakom. I detta tillkännagivande krävs att regeringen skall återkomma till
riksdagen med förslag till former för exportfinansiering. Tillkännagivandet
är föranlett av en motion från Kds och en från Centern, dvs. två av de partier
som ingår i regeringen. Detta betyder i realiteten ett avsteg från omställ-
ningsbeslutet och att subventioner på nytt införs i livsmedelspolitiken. Detta
kan vi naturligtvis inte ställa oss bakom. Jag yrkar därför bifall till den social-
demokratiska reservationen nr 2.
Jag vill fråga de företrädare för regeringspartierna som har ställt sig
bakom detta tillkännagivande om förslaget är förankrat i regeringen. I så fall
har regeringen tydligt markerat att konsumenternas intresse får stå tillbaka
för livsmedelsnäringens intresse. Förslaget innebär att vi får dyrare livsme-
del i Sverige. Detta är tvärtemot vad vi socialdemokrater verkar för och all-
deles fel väg att gå inför ett EG-medlemskap, eller är det här ett uttryck för
motionärernas egna önskemål. I så fall ökar förvirringen ytterligare hos bön-
derna. I båda fallen är det illa.
Jag vill fråga Bengt Rosén om detta tillkännagivande är förankrat i rege-
ringen. Hur skall det i så fall finansieras?
Att nu göra avsteg från livsmedelsreformen med hänvisning till EG är inte
särskilt klokt. Det framgår mycket tydligt när man tar del av den jordbruks-
politiska debatt som förs inom EG att man inte så mycket längre kan fort-
sätta med den jordbrukspolitik som man nu har. Det blir alldeles för dyrbart
och en förändring måste ske. Det finns skäl att tro att subventioneringen
inom EG minskar, och det innebär i sin tur att vi har ett försteg i vår jord-
brukspolitik. Det är bättre att ta vara på det försteg som vi har, att arbeta
vidare för att vara redo den dag vi går in i EG.
Av en rapport från konsumentberedningen som har presenterats i da-
garna, och som för övrigt också diskuterades i morgonekot, framgår också
tydligt att fortsatt exportstöd endast skulle förlänga en omöjlig och dyrbar
överproduktion, och detta skulle få betalas av skattebetalarna och konsu-
menterna. De som gynnas är förädlingsindustrin, som ännu en tid säkrar sin
avsättning utan att behöva anstränga sig.
Den livsmedelspolitiska reformen och åtgärder som vidtogs i samband
med den har fört med sig att prisökningstakten på svenska livsmedel har
minskat. Dock har vi ännu en rejäl bit kvar tills vi når EG-nivå. I Danmark,
som är det EG-land som har den högsta prisnivån, ligger ändå livsmedelspri-
serna 15 % under våra priser. För att den svenska livsmedelsindustrin skall
kunna konkurrera på livsmedelsmarknaden inom EG måste vi alltså sänka
den svenska prisnivån ännu mer. Vi har i vår motion visat hur det kan ske
inom ramen för det livsmedelspolitiska beslutet.
Ett sätt är att skärpa konkurrensen, bl.a. inom livsmedelsindustrin som ju
verkligen präglas av monopol. Den socialdemokratiska regeringen började,
och nu måste den borgerliga regeringen fortsätta. Ett tydligt exempel på si-
tuationen inom livsmedelsindustrin är det numera ganska uttjatade exem-
plet Arla och den höjning av priserna på bl.a. filmjölk som genomfördes i
mars. I stället för att rationalisera och effektivisera tog man till det enklaste
sättet att klara lönsamheten, prishöjning. Detta skulle inte ha kunnat ske i
ett läge med konkurrens på marknaden.
Mot bakgrund av denna monopolsituation, och Arias prishöjning som var
en följd därav, är vi socialdemokrater inte beredda att bifalla ett borttagande
av högstpriset på konsumtionsmjölk förrän en fungerande konkurrens råder
på marknaden. Jag yrkar därför bifall till vår reservation nr 6.
Ett sätt att öka konkurrensen är att underlätta import av livsmedel. Detta
kan ske inom ramen för det livsmedelspolitiska beslutet. Jordbruksverket
har bemyndigande att korrigera gränsskyddet i den mån det uppstår varu-
brist på den svenska marknaden eller om den inhemska prisnivån kraftigt
överskrider referensprisets nivå. Jordbruksverket bör få besked av riksda-
gen att detta bemyndigande skall användas mera aktivt som ett instrument
för att åstadkomma en konkurrenssituation på livsmedelsmarknaden.
Ett annat sätt att öka konkurrensen på livsmedelsmarknaden är att fort-
sätta på den väg som den socialdemokratiska regeringen slog in på i samband
med förhandlingarna om ett EES-avtal. Det bilaterala avtal mellan Sverige
och EG-länderna som då förhandlades fram möjliggjorde ett ökat utbyte av
livsmedelsprodukter, dvs. såväl import som export. Detta avtal bör man nu
utöka genom att förhandla fram ökade importkvantiteter av livsmedel av
hög kvalitet och ökade exportkvantiteter av förädlade svenska livsmedels-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
75
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
76
produkter till EG. Med detta förbereder vi svensk livsmedelsindustri för
EG-konkurrensen.
Det är alldeles nödvändigt att den svenska livsmedelsindustrin nu tar ett
krafttag för att klara konkurrensen inom EG. Produktiviteten måste öka,
och en ökad satsning måste ske på forskning och utveckling. Svensk livsme-
delsindustri har i dag den lägsta forsknings- och utvecklingsintensiteten
bland industrins olika branscher.
I dag förbereder sig den svenska livsmedelsindustrin på ett EG-inträde ge-
nom att krympa sin verksamhet och genom att satsa på att utveckla produk-
ter med lågt förädlingsvärde. Varför satsar man inte i stället på förädling och
utveckling, på den kvalitet som vi vet att svenska livsmedel har? Varför sat-
sar man inte på marknadsföring?
Visst kan svenska produkter konkurrera på Europamarknaden, om indu-
strin bara anstränger sig. Problemet är naturligtvis att livsmedelsindustrin
länge har varit en skyddad bransch, där de produkter som inte kunde säljas
på den inhemska marknaden såldes på exportmarknaden med hjälp av ex-
portstöd. Men den tiden kommer inte tillbaka, trots ständiga försök. Detta
måste man äntligen inse. Därför måste livsmedelsindustrin nu satsa på pro-
duktutveckling, på marknadsföring och på utveckling av varumärken och
göra dessa kända och eftertraktade.
En väl fungerande livsmedelsindustri är en förutsättning för att bönderna
skall få avsättning för sin produktion. Det ligger alltså i hög grad i böndernas
och deras organisationers intresse att livsmedelsindustrin inte bara överlever
utan också utvecklas och stärks. Eftersom bönderna äger stora delar av livs-
medelsindustrin borde detta inte vara något problem.
Herr talman! Beslutet om den livsmedelspolitiska reformen ligger fast och
skall fullföljas. Men det får inte hindra att vi inom ramarna för reformen
vidtar de åtgärder som är möjliga och nödvändiga för att sänka de svenska
livsmedelspriserna till den nivå som råder inom EG och som ökar konkur-
rensen på den svenska livsmedelsmarknaden.
Vi har i vår motion anvisat möjligheter till det, och jag har tagit upp dem
i mitt anförande:
- En skärpning av konkurrenslagstiftningen.
- Ett mera aktivt användande av gränsskyddet som ett instrument för att
åstadkomma konkurrens på livsmedelsmarknaden.
- Bilaterala förhandlingar med EG om ökade import- och exportkvantite-
ter av livsmedel för att öka utbudet och därmed konkurrensen på den
svenska livsmedelsmarknaden.
Regeringen bör snarast komma tillbaka till riksdagen med en plan som
visar hur det svenska jordbruket skall kunna klara den livsmedelspolitiska
målsättningen om matpriser på Europanivå, producerade på ett miljövänligt
sätt.
Mot bakgrund av det anförda yrkar jag bifall till den socialdemokratiska
reservationen 1.
Anf. 67 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Inledningsvis vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att
kraven i den motion som jag skrev med anledning av detta betänkande har
blivit i stort sett helt tillgodosedda i utskottsbetänkandet. Jag känner det som
angeläget att trots detta ge min syn på en del punkter, eftersom jag förstår
att ett och annat ögonbryn har höjts.
Vi anser att regeringen inför de stundande EG-förhandlingarna inte till-
räckligt tydligt uttrycker den samlade strategin för Sveriges långsiktiga jord-
brukspolitik. Det är önskvärt att riksdagen får ta del av målsättningen för
förhandlingarna i olika internationella forum, t.ex. GATT, inför EG-inträ-
det. I betänkandet förutsätts att denna strategi skall redovisas i den nyligen
tillsatta omställningskommissionens arbete. Den kommer med sin första av-
rapportering redan i höst. Eftersom detta ligger så nära i tiden delar jag ut-
skottets uppfattning att vi bör avvakta kommissionens rapport. Och det gör
vi, med stort intresse.
Det har talats mycket om det svenska gränsskyddet. Även föregående ta-
lare berörde det ganska mycket. Gränsskyddet är emellertid inte den vikti-
gaste komponenten i ambitionen att sänka kostnaderna för jordbrukspro-
dukterna. Sverige kan inte heller ensidigt sänka gränsskyddet så länge
världsmarknadspriserna inte speglar den verkliga produktionskostnaden
utan mer ett fiktivt pris som ett resultat av alla de exporterande ländernas
subventioner. Detta måste därför ske i samförstånd med våra konkurrent-
länder. Det naturligaste forumet för detta är inom ramen för GATT-förhand-
lingarna.
Att som Socialdemokraterna vill, använda gränsskyddet som ett instru-
ment för att öka konkurrensen, blir mer som att sticka en kniv i ryggen på
jordbrukarna. Det är väsentligt viktigare att åstadkomma en sund konkur-
rens på den svenska marknaden mellan många aktörer.
Det finns å andra sidan, herr talman, inte någon anledning att hålla
svenska olönsamma företag under armarna genom ett onödigt och omotive-
rat högt skydd. Det ankommer på de övervakande myndigheterna att föreslå
förändringar såväl uppåt som nedåt inom de skilda produktgrupperna om
man anser att justeringar är påkallade. Jag förutsätter att så sker.
Jag sade att det inte är gränsskyddet som är huvudorsaken till de höga
svenska jordbrukspriserna och inte heller till de höga svenska matpriserna.
Det är bristen på intern konkurrens, hela vägen från jordbruk och föräd-
lingsindustri via grossist- och detaljistled till diskarna där konsumenterna
plockar sina varor.
Jag konstaterar därför med stor tillfredsställelse att ett enigt utskott ställt
sig bakom en mycket stark understrykning av behovet av och det nödvändiga
med en fri konkurrens på den svenska marknaden. Det finns inga andra sätt
att skapa reella incitament för en kritisk granskning av den egna verksamhe-
ten, som leder till en lägre kostnadsnivå. Alla monopol och liknande situa-
tioner är av ondo. Detta har tagits upp ganska ordentligt i betänkandet, och
jag skall därför inte upprepa det.
Jag nämnde ordet kostnadseffektivitet. Det är just detta som är det allra
viktigaste när vi närmar oss EG. Oavsett hur EG:s jordbrukspolitik ser ut
då Sverige blir medlem i EG eller EU, är det kostnadseffektiva och fria före-
tagare som alltid har det bästa utgångsläget när fri konkurrens på lika villkor
verkligen råder. Vid det tillfället kommer svensk livsmedelsindustri att stäl-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
77
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
78
las inför hårda prov, då gränsskyddet tas bort i de omkringliggande länderna
inom EG.
Det är således enligt vår mening effektiviteten och inte volymen som är
avgörande för hur bra svenskt jordbruk skall klara sig på den gemensamma
marknaden i Europa. Samtidigt har vi dock viss förståelse för att det kan
finnas strategiska skäl till att behålla en viss överproduktion fram till själva
EG-inträdet.
Vi anser emellertid att det viktigaste skälet till att behålla en viss överpro-
duktion skall ses mot bakgrund av den globala bristen på livsmedel och det
oetiska i att då minska volymen.
Riksdagen begär att regeringen för riksdagen skall redovisa möjliga for-
mer för exportfinansiering fram till EG-inträdet. Jag anser att en sådan redo-
visning även bör innehålla förslag till en knytning till budgeten för katastrof-
hjälp och bistånd till länder som drabbats av hungersnöd. Mot bakgrund av
den akuta situationen i Östeuropa och Baltikum, bör temporär hjälp till
dessa områden särskilt prövas.
Det är, herr talman, ytterst angeläget, vilket även Inge Carlsson påpe-
kade, att hitta former för exportstöd som inte omotiverat belastar skattebe-
talarna och de svenska matpriserna.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande i alla
delar utom när det gäller mom. 6, där Ny demokrati har en reservation.
Claus Zaar kommer i ett senare anförande att motivera vårt ställningsta-
gande på denna punkt.
Anf. 68 JOHN ANDERSSON (v):
Herr talman! I den här jordbrukspolitiska debatten har alltså Vänsterpar-
tiet satt in en reserv. Det är nu några år sedan jag diskuterade jordbrukspoli-
tik här i kammaren. Sedan dess har vissa beslut fattats på området. Om be-
sluten är visa torde kunna diskuteras.
Jag kommer inte att gå in särskilt mycket på detaljer. Det blir nog i stället
vissa funderingar, både stora och små sådana, kring det här betänkandet.
När jag läser igenom denna skrift med dess utskottsskrivning och reserva-
tioner finner jag att en hel del av det som sägs är motsägelsefullt. Man säger
sig vilja uppnå vissa syften. Men resultatet beträffande de föreslagna åtgär-
derna kan bli motsatsen till vad man väntat. Framför allt tycker jag att det,
trots påståenden om motsatsen, saknas en helhetsbild i fråga om vilken livs-
medelsproduktion vi skall ha i det här landet. I motsats till Inge Carlsson kan
jag inte föreslå någon patentmedicin alls.
Jag förstår helt och fullt våra jordbrukares ilska och förundran över det
sätt på vilket de jordbrukspolitiska frågorna har hanterats. Och vad värre
är - osäkerheten synes få råda även fortsättningsvis.
Helt nyligen har beslut fattats, och man har börjat genomföra en ny prin-
cip och nya spelregler för vår livsmedelsproduktion. Efter knappt två år har
förutsättningarna vad gäller det här beslutet förändrats, enligt vad som står
att läsa i betänkandet. Det sägs att det är Sveriges ansökan om medlemskap
i EG som är orsaken till detta.
Jag måste ställa frågan: Kunde inte harmoniseringen i handlandet vara
bättre? Nästan omgående måste ju nya åtgärder vidtas. Vidare kan jag inte
finna att den proposition som nu har lagts fram på något sätt är klargörande
när det gäller jordbrukets fortsatta bestånd och problemen inför en eventuell
Europaanpassning.
Jag tycker att det saknas svar på frågan om vi fortsättningsvis skall ha en
svensk livsmedelsproduktion, en produktion där vi har bestämt sättet för hur
den skall ske och hur djurhållningen skall vara. Vidare gäller det frågan om
bekämpningsmedel och detta med att av olika preparat tillsätts - antibiotika,
hormoner m.m. Även frågor som berör livsmedelsindustrins framställning
och våra livsmedel gäller det. Här måste också klargöras vilka skatter och
avgifter som skall tas ut eller läggas på näringen. Utan att beakta en mängd
olika faktorer, alltså skilda förutsättningar, har man öppnat för konkurrens
utifrån - från en livsmedelsproduktion där man arbetar under helt andra för-
hållanden.
Vid närmare eftertanke kommer jag fram till att avregleringen kanske
skulle ha skett mycket tidigare. Oavsett detta bör någorlunda lika förhållan-
den råda när det gäller vår livsmedelsproduktion resp, den som finns i t.ex.
EG-länderna. Vissa tycks vilja gå ännu längre genom att aktivt använda
gränsskyddet och en konkurrenslagstiftning. Är det möjligen något att fun-
dera över nu när vi nåtts av beskedet att köttimporten har ökat med 150 %
och att en fjärdedel av det kött som finns i affärernas kyldiskar är importe-
rat? Eller är det möjligen så, att det är detta som eftersträvas?
Det kan också vara en ambition att vi från svenskt håll försöker få bort de
subventioner av exporten som förekommer i andra länder. Men frågan är om
det är en framkomlig väg. Risken finns ju att det svenska jordbruket inte
förmår hålla ut fram till dess att en sådan lösning finns.
Det torde därför vara nödvändigt att omställningskommissionen snarast
lämnar förslag om hur de problem som nu dyker upp skall hanteras. Det vore
väl galet om vårt jordbruk slogs ut och vi i stället blev tvungna att satsa våra
pengar på åtgärder för att behålla det öppna landskapet.
I det här betänkandet talas det mycket om konkurrens och koncentration
samt om att kraftfulla åtgärder måste vidtas för att motverka koncentratio-
nen inom livsmedelssektorn.
Bortsett från att man hänvisar till en ny konkurrenslagstiftning nämns inga
konkreta förslag till hur koncentrationen inom livsmedelssektorn skall tack-
las. Vi vet att det är en kooperativ doneinans inom livsmedelssektorn. Men
hur skall man gå till väga om jordbrukets utövare samtidigt anser att det skall
vara en samverkan? Skall det då till en tvångslagstiftning som förbjuder ko-
operativ samverkan, eller hur skall man göra?
Dessa frågor tycker jag är väldigt svåra. Ännu mera komplicerat blir det
hela i ett framtida EG-perspektiv. Såvitt jag vet har den danske jordbruksmi-
nistern uppmanat de danska livsmedelsföretagen att gå samman i ett enda
företag för att ha en chans på Europamarknaden. Vi skall då ha i minne att
de danska livsmedelsföretagen redan nu är mycket större än de svenska ko-
operativa föreningarna.
Att, med detta i minnet, vidta åtgärder -1.ex. en sådan åtgärd som infö-
randet av den konkurrenslagstiftning som aviserats - skulle innebära att den
svenska livsmedelssektorn helt ställdes off-side i ett framtida EG.
I reservation nr 1 sägs det bl.a. följande: ”Ett svenskt medlemskap i EG
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
79
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
80
kommer att öka konkurrensen på livsmedelsmarknaden, och för att den
svenska livsmedelsindustrin skall kunna hävda sig i den konkurrensen måste
en utveckling och effektivisering ske. För att åstadkomma denna effektivise-
ring måste skärpningen av konkurrenslagstiftningen fullföljas.”
Det som sägs i den första meningen stämmer nog helt och fullt, dvs. att
det behövs ”en utveckling och effektivisering”. Det är ju bl.a. detta som är
orsaken till att den danska livsmedelsindustrin uppmanas samla sina företag
i ett enda företag. Men hur kommer den svenska livsmedelsindustrin att
kunna hänga med i konkurrensen om den inte får samverka - detta enligt
det förslag som förts fram om en ny konkurrenslagstiftning - och om vi kan-
ske tvingar de kooperativa företagen att dela upp sig på mindre företag?
Jag har väldigt svårt att få det resonemang som förs i betänkandet att gå
ihop, om andemeningen är att vi skall ha ett svenskt jordbruk och att detta
skall kunna bestå på en framtida större marknad. Jag undrar om den poli-
tiska hanteringen av vårt jordbruk inte är litet vårdslös och om konsekven-
serna av det ena eller det andra handlandet verkligen helt beaktats eller ana-
lyserats.
Så några ord om det här med att skärpa konkurrensen. Vi har ju satt upp
vissa villkor både för jordbruket och för livsmedelsindustrin i det här landet -
villkor som dessa tvingas leva under. Om andra villkor gäller i andra länder,
går ekvationen väldigt dåligt ihop för mig. Att man genom en konkurrens-
lagstiftning, dvs. genom att åstadkomma större konkurrens, skulle kunna
hävda det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsindustrin är en ek-
vation som jag icke på något vis får att gå ihop.
Jag tänker nu gå över till ett speciellt område. Det gäller Norrlandsjord-
bruket. Många gånger har ju vi här i riksdagen beslutat att vi skall slå vakt
om det norrländska jordbruket. Bl.a. finns det ett beslut från 1985 om att
nivån på Norrlandsjordbruket skall bibehållas på 1984 års nivå. Hur det är
med dagens jordbruk i förhållande till detta beslut vet jag inte exakt. Där-
emot kan jag se att skrivningarna i senare beslut är försiktigare när det gäller
målsättningen för Norrlandsjordbruket.
Oavsett allt annat som hänt har det särskilda åtgärdsprogrammet varit po-
sitivt. Det är därför mycket olyckligt att det inte får en fortsättning. Det är
ett stort misstag att nu upphöra med detta åtgärdsprogram. Det skulle t.ex.
kunna ge helt felaktiga signaler om allvaret bakom stödet till Norrlandsjord-
bruket och skapa pessismism ute i bygderna.
Den 1 juli i år kommer, om riksdagen följer utskottsbetänkandet, det s.k.
uttransportstödet samt högstpriset för konsumtionsmjölk att upphöra. Det
är åtgärder som i kombination med ett intransportstöd kan få katastrofala
följder för jordbruket och befolkningen i norra Norrlnds inland.
I Västerbottens inland finns ett mejeri i Lycksele som inhämtar sin mjölk
från ett mycket stort och mycket glest område. Redan nu är avstånden
mycket stora, men om mejeriet skulle läggas ned, skulle det medföra rent
orimliga förhållanden. Exempelvis skulle man köra mjölken tur och retur
Tärna-Umeå för att uppvärma och förpacka den. Det är en sträcka på ca 80
mil.
En rad frågeställningar uppstår här. Kravet på service till producenter och
konsumenter, kravet på färskvara och hänsyn till miljön. Hur mycket kom-
mer mjölken att kosta efter en utflykt på 80 mil? Kommer mjölken över hu-
vud taget att hämtas? Frågetecknen är många, men betänkandet lämnar
inget svar. Allt som sägs är att utskottet förutsätter att regeringen och jord-
bruksverket noga följer utvecklingen.
Stödet till jordbruket i norra Sverige uppgår till nästan en miljard kronor.
En nedläggning av detta mejeri beräknas ge en besparing på ca 2,5 miljoner.
Det är en struntsumma i jämförelse med stödets storlek. Men den här bespa-
ringen kan få ett förödande resultat för inlandets jordbruk. Det bör alla vara
medvetna om.
Herr talman! För att spara kammarens tid vid voteringen yrkar jag bifall
enbart till hemställan under mom. 8 och 10 i den särskilda meningsyttringen
av Annika Åhnberg.
Anf. 69 BENGT ROSÉN (fp):
Herr talman! I en marknadsekonomi är det konsumenternas efterfrågan
som styr produktionen. Så har vi inte haft det inom jordbrukssektorn. I näs-
tan hundra år har jordbruket varit reglerat med bl.a. statliga prisförhand-
lingar och avsättningsgarantier. Det har inneburit att lantbrukarna i första
hand har producerat det regelsystemet har premierat i stället för det som
konsumenterna har efterfrågat. Garanterade priser och avsättning har lett
till en högre intensitet, som i sin tur inneburit hårdare miljöbelastning och
ökande livsmedelsöverskott, vilket med stora förluster måst avsättas på en
dumpad världsmarknad.
Eftersom regleringar ständigt föder nya regleringar, blev den svenska
jordbrukspolitiken till slut ogenomsiktlig.
När riksdagen med stor politisk enighet i juni 1990 beslöt att Sverige som
första land i Europa skulle företa en inhemsk avreglering och marknadsan-
passning av jordbruket, utgjorde konsumentaspekterna den yttersta driv-
kraften. Beslutet innebär, som Inge Carlsson framhöll, att lantbrukarna ef-
ter en femårig omställningstid endast skall få betalt för de varor och tjänster
som konsumenter efterfrågar.
Men även för lantbrukarna är det viktigt att få lägga av den tvångströja
som regleringarna utgjort. Visserligen försvinner skyddsnäten i form av ga-
ranterade priser och avsättning, men detta uppvägs av att den bundna ska-
parkraften och kreativiteten hos lantbrukarna nu släpps fri. Marknadseko-
nomi åstadkommer i regel en dynamisk utveckling, medan planekonomi och
regleringar förhindrar sådan.
Men det är viktigt att understryka att marknadsekonomin på detta om-
råde, som på andra, måste tyglas. Att staten måste ange ramar för exempel-
vis miljö- och djurskyddshänsyn föreligger det också en bred politisk enighet
om.
När jag inledningsvis framhåller den breda politiska enigheten bakom be-
slutet att marknadsanpassa jordbrukssektorn, vill jag samtidigt framhålla att
jag ser detta som en nödvändighet. Jordbruket, som är en långsiktig verk-
samhet, oftast med produktionstider på ett år eller mer, klarar inte de tvära
kast som vid små majoriteter kan uppkomma vid regeringsskiften. Det är
naturligt att partierna under ett valår känner ett visst behov av profilering.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
6 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 111
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
82
Men nu är valet över och det är nödvändigt att vi söker återställa den enighet
som vi har haft. Jag återkommer härtill.
Enigheten bakom det livsmedelspolitiska beslutet har dock inte inneburit
att kritik utifrån uteblivit. Eftersom våra livsmedelsöverskott skall pressas
bort, kommer ekonomin för lantbrukarna under övergångstiden med nöd-
vändighet att bli kärv. Lantbrukarna, som lojalt efterlevt de ”spelregler”
som staten föreskrivit, tycker ofta att det går för fort och att framtiden blir
otryggare utan avsättningsgarantier. För en lantbrukare som inte klarar sin
ekonomi hotar en social katastrof. Som egen företagare har han inte någon
lönegaranti. Han måste med sin familj lämna sin gård. Försäkran i riksdags-
beslutet att omläggningen skall ske under socialt acceptabla former har inte
lugnat dem som misstror politiker.
Men även vissa konsumentdebattörer har kritiserat att den inhemska av-
regleringen inte har kombinerats med ett ensidigt svenskt avskaffande av
gränsskyddet. Det skulle dock ha inneburit att en stor del av det svenska
jordbruket hade slagits ut, eftersom priserna på världsmarknaden på grund
av de stora livsmedelsöverskotten i de industrialiserade länderna är mycket
låga.
Det är viktigt att i detta sammanhang notera att konsumenterna inte bara
efterfrågar bra livsmedel till låga priser. Det finns en stor konsumentopinion,
med Astrid Lindgren i spetsen, som krävt och kräver en bättre hantering av
djuren, vilket lett fram till vår nya djurskyddslag. Att detta innebär ökade
produktionskostnader är självklart och har bl.a. besannats av ett examensar-
bete vid lantbruksuniversitetet förra året. Där angavs merkostnaden för
svenska producenter av griskött jämfört med danska till 20%.
Det är också viktigt att notera vad Lars Drake vid lantbruksuniversitetet
påvisat, nämligen att det också finns en bred konsumentopinion för att vi
skall bevara vårt öppna och omväxlande landskap. Slår vi genom ensidiga
gränsskyddssänkningar eller andra åtgärder undan möjligheterna för våra
svenska bönder att producera livsmedel lär landskapsvården bli åtskilliga
miljarder dyrare.
Skattebetalarna lägger årligen ut över 2 miljarder för att hålla parker och
grönytor i våra tätorter. Skall vi gissa att landskapsvården, genom att den
kommer att skötas av kommunanställda, blir 5 miljarder dyrare.
Låt mig få avsluta mitt resonemang om konsumentintressen med att på-
peka att jag tror att förväntningar om sänkta konsumentpriser med anled-
ning av jordbrukets avreglering är orealistiska. Vi har fått stopp på den ga-
lopperande prisutvecklingen. Prisökningen på livsmedel är nu lägre än på
andra varor. Men det stora målet för avregleringen och det internationella
arbetet inom GATT är sänkta utgifter för staten. När statliga subventioner
avvecklas, kommer de nu dumpade världsmarknadspriserna att öka och
återspegla faktiska produktionskostnader. Det är konsumenterna i form av
skattebetalare som kommer att dra fördelen i detta sammanhang.
Ett år efter riksdagens beslut om en ny livsmedelspolitik lämnade Sverige
in en ansökan om EG-medlemskap. Detta innebär förändrade förutsätt-
ningar för den svenska jordbrukspolitiken, som kompliceras av en stor osä-
kerhet om vi kommer att bli medlemmar och en stor osäkerhet om vilken
jordbrukspolitik EG då för.
I det livsmedelspolitiska beslutet slås det fast att omställningen noga skall
följas. Centerpartiet hade då motionsyrkande om en kommission. EG-ansö-
kan har ökat behovet av en sådan, och i regeringsförklaringen redovisade
den nya regeringen att den beslutat tillsätta en omställningskommission, som
skall följa upp riksdagsbeslutet och föreslå anpassning till förväntad EG-po-
litik.
Det har känts frustrerande att det tagit relativt lång tid med tillsättningen.
Å andra sidan har det varit viktigt att kommissionen fått den breda kompe-
tens när det gäller ekonomi-, konsument-, jordbruks- och miljöfrågor som
eftersträvats. Nu är kommissionen i arbete, och det innebär att frågor om
förändringar i det livsmedelspolitiska beslutet kommer att behandlas av
denna.
Det betänkande som vi behandlar i dag tar upp frågor som berör omställ-
ningen ur EG-perspektivet, och jag tänker ägna min återstående taletid till
att kommentera dessa. I betänkandet behandlas också frågor som berör
Norrlandsjordbruket och jordbruksstatistiken och dessa delar kommer Len-
nart Brunander att kommentera i sitt anförande.
Den del av betänkandet jag tänker beröra innehåller två tillkännagivan-
den, tre reservationer, ett särskilt yttrande och en meningsyttring.
Jag skall börja med den senare. Där redovisar Annika Åhnberg sin syn på
jordbruket ur globalt perspektiv, hon kommenterar GATT-förhandlingarna
och EG:s jordbrukspolitik. Jag delar hennes synpunkter på dessa områden
och tycker att det är viktigt att understryka att det tyvärr är EG som utgjort
bromsklossen i GATT-förhandlingarna.
EG har i dag en jordbrukspolitik med regleringar på gemensam och natio-
nell nivå av en omfattning och komplexitet som vi aldrig upplevt. Cirka två
tredjedelar av EG:s gemensamma budget går fortfarande till jordbruket:
1981 var kostnaden 90 miljarder kronor, och i år beräknas den till 287 miljar-
der.
Vid medlemskap beräknas Sverige få betala 15 miljarder till EG, varav 10
miljarder går till jordbruket och 5 kommer tillbaka till vårt svenska jord-
bruk.
Sverige skulle enligt min uppfattning förlora på att ställa sig utanför EG,
men jag måste tillstå att jordbrukspolitiken inte inspirerar. Förhoppningsvis
kommer beslut före sommaren att ha fattats om en omläggning i enlighet
med den s.k. Mac Sharry-planen. Även den innebär ett steg tillbaka ur
svensk synpunkt.
Vänsterpartiet vill att regeringen återkommer till riksdagen med en lång-
siktig analys av jordbrukets framtida utvecklingsmöjligheter med förslag till
åtgärder. Jag är övertygad om att regeringen kommer att så göra så snart vi
vet om EG besitter kraften att lägga om sin jordbrukspolitik. I dagsläget är
alltför mycket oklart.
Socialdemokraterna tar i sin första reservation upp motionskraven på att
förbereda jordbruket inför EG-inträdet genom att redan nu sänka de
svenska livsmedelspriserna till EG-nivå. Som medel anges skärpt konkur-
renspolitik, sänkt gränsskydd och bilaterala förhandlingar med EG om ökad
import/export.
Utskottet delar bedömningen att en skärpt konkurrenspolitik är motive-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska jrågor,
m.m.
83
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska jrågor,
m.m.
84
rad för att öka konkurrensen i förädlingsledet. Flera utredningar har under
senare tid visat att vår livsmedelsindustri inte skulle klara EG-konkurrensen
i dag. På denna punkt finns också ett tillkännagivande från utskottet.
Däremot skulle en ensidig sänkning av gränsskyddet inte öka konkurren-
sen i livsmedelsindustrin utan endast slå ut svenska producenter, för vilka,
som jag tidigare framhållit, gäller hårdare miljö- och djurskyddskrav än för
EG-lantbrukarna.
Ökad export/import gentemot EG blir slutligen en följd av EES-avtalet
och dess utvecklingsklausul.
I den andra s-reservationen yrkas avslag på kds-motionen, som ligger till
grund för tillkännagivandet om behovet av system för utbytes export/import
för säsongs- och årsmånsvariationer. Eftersom det i det livsmedelspolitiska
beslutet 1990 framhålls att denna fråga får avgöras när konkurrensutred-
ningen är klar, hade jag tänkt att fråga Inge Carlsson hur partiet kan anse att
tillkännagivandet strider mot det livsmedelspolitiska beslutet. Men efter att
ha läst kds-tidningen Kristdemokraten väljer jag i stället att rikta mig till Dan
Ericsson i Kolmården och kds. I det senaste numret av tidningen lyder rubri-
kerna: ”Seger för KdS jordbrukspolitik” och ”Jordbruksminister Olsson får
bakläxa”.
I artikeln som följer kan man bl.a. läsa följande: ”KdS har från början
protesterat mot den jordbrukspolitik som går ut på att svenska bönder bara
skall producera mat för den svenska marknaden. Sverige betalar inte längre
bönderna för eventuella överskott som produceras. Men EG:s bönder får
fortfarande kraftigt stöd för sitt överskott.
- Jag uppfattar det som vi nu lyckats vända skutan, säger Dan Ericsson,
KdS representant i jordbruksutskottet.”
Enligt min uppfattning har vi aldrig vid överläggningar mellan regerings-
partiernas företrädare talat om att tillkännagivandet skulle avse en återgång
till en allmän exportsubvention av livsmedelsöverskott, utan det tar sikte på
frågan om utbytesexport på grund av månads- och säsongsvariationer som
vi inte kunde lösa förrän konkurrensutredningen var klar. Företrädarna för
Moderaterna och Centern delar denna min uppfattning.
Jag vill därför ställa frågan till Dan Ericsson i Kolmården om han delar
min uppfattning eller om tidningen rätt återgivet kds syn. Betänk gärna frå-
gan, därför att svaret är viktigt för frågan om alla regeringspartierna står fast
vid det livsmedelspolitiska beslutet eller ej.
Med tanke på den oklarhet som kds skapat i denna fråga-vi kunde i Mor-
gonekot notera att konsumentberedningens ordförande tolkat tillkännagi-
vandet på samma sätt som kds-tidningen - kommer jag att yrka på återförvis-
ning av ärendet till utskottet för förnyad behandling. Med det intresse som
jag därmed som företrädare för ett regeringsparti visar för att återskapa den
breda samsyn om jordbrukspolitiken som jag tidigare nämnt är nödvändig,
vill jag uppmana Socialdemokraterna att stödja återvisningsyrkandet i stället
för den egna reservationen.
Slutligen har, herr talman, Ny demokrati en reservation om att subventio-
nera skolmaten med det belopp som motsvarar subventionerna för kött-
överskott. Frånsett att vi för närvarande inte har något köttöverskott inne-
bär förslaget en återgång till tidigare bidragstänkande.
Jag yrkar, herr talman, bifall till hemställan i betänkandet med undantag
för mom. 3 om exportfinansierning, där jag yrkar på återförvisning till ut-
skottet för förnyad behandling, och vidare avslag på reservationerna och me-
ningsyttringen.
Anf. 70 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Vi från Socialdemokraterna kan stödja det förslag som
Bengt Rosén nu lade fram om exportfinansieringen, att återförvisa ärendet
till utskottet. Vi förstår att det är besvärligt när ni är så många partier och
kan ha olika uppfattningar i frågan. Vår uppfattning är ganska klar: vi är
emot att man på olika sätt skall återkomma med exportfinansiering av tillfäl-
liga överskott. Vi tror inte att det kommer att gynna konsumenterna. Det är
alltså fel signaler.
Bengt Rosén sade vid ett antal tillfällen också att vi Socialdemokrater är
för en ensidig sänkning av gränsskyddet. Den saken har vi ju ofta diskuterat.
I vårt gränsskydd har vi ett stort överskydd - det har vi varit överens om att
vi har. Den 1 juli 1992 kommer priserna till jordbrukarna när det gäller säd
osv. att sänkas, och då måste man ju också anpassa gränsskyddet.
Vi tycker inte att jordbruksverket med tillräcklig kraft tar tag i gräns-
skyddsfrågorna. Vi har ju mycket högre införselavgifter både på griskött och
på kalvkött. Där borde man - successivt, naturligtvis - sänka överskyddet.
Det är inte fråga om några ensidiga sänkningar - det kan också vara så att vi
måste höja gränsskyddet.
Jag vill ändå en gång till fråga Bengt Rosén om exportfinansieringen. Jag
vill ha reda på om det här är förankrat i regeringen. Och hur har ni tänkt att
det skall finansieras?
Anf. 71 BENGT ROSÉN (fp) replik:
Herr talman! Jag vill först tacka Inge Carlsson för beskedet att Socialde-
mokraterna stöder förslaget om återförvisning.
Socialdemokraterna skriver i sin reservation att sänkningen av gränsskyd-
det skall ske inom ramen för det livsmedelspolitiska beslutet. Det är på något
sätt en tulipanaros. Jag kan inte se att det livsmedelspolitiska beslutet ger
någon sådan möjlighet. Det stryks under både i propositionen och i betän-
kandet från jordbruksutskottet att vi inte skall göra några ensidiga sänk-
ningar, utan våra förändringar av gränsskyddet skall ske efter GATT-för-
handlingar i internationell ordning.
Förra året företog vi en justering av det överskydd som fanns. Jag anser
att det för närvarande inte finns något överskydd.
Socialdemokraterna vill med det här förslaget effektivisera inom föräd-
lingsindustrin, och det kravet ställer vi oss bakom. Det har i flera utredningar
där man jämfört svenska förädlingsföretag med danska företag och med EG-
företag visat sig att vi i Sverige inte är tillräckligt effektiva i vår verksamhet.
Vi ser i det sammanhanget vådan av att man inom mejerisektorn i Sverige
har haft monopol i många, många år. I Danmark har mejerierna konkurrerat
med stor kraft, och där kan vi finna att man både betalar producenterna ett
högre avräkningspris och har lägre konsumentpriser. Det vittnar om en
högre effektivitet än vi har i Sverige.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
85
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska jrågor,
m.m.
Om vi, med den företagsstruktur som vi i dag har, sänker gränsskyddet
drabbar det, tyvärr, inte livsmedelsindustrin. Det drabbar t.ex. inte meje-
rierna - mejerierna tar först ut vad de behöver för sin verksamhet, och sedan
får lantbrukarna ett avräkningspris baserat på vad som blir över. En sådan
sänkning skulle alltså gå ut över producenterna.
Vi har kunnat följa inkomstutvecklingen för lantbrukare under senare år
och vet att de inte tål ytterligare neddragningar. Samtidigt har vi lovat att
omställningen skall ske under socialt acceptabla förhållanden.
Sedan frågade Inge Carlsson om vi hade förankrat tillkännagivandet i re-
geringen. Det har vi naturligtvis inte gjort. Det uppkom ett majoritetsläge
då utskottet var nödsakat att göra ett tillkännagivande.
Anf. 72 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Om man inte vidtar några åtgärder kommer överskyddet i
gränsskyddet att bli mycket större när vi nu skall sänka spannmålspriserna
från den 1 juli. Samma sak gäller animalieproduktionen; foderkostnaderna
kommer ju då att sänkas. Det måste väl ändå innebära att vi måste sänka
både referenspriser och gränsskyddet, dvs. anpassa det nedåt.
Bengt Rosén menar att överskyddet inte är tillräckligt stort för att kunna
sänkas. Men det blir ju större i och med att vi sänker de här priserna, och att
de skall sänkas fr.o.m. den 1 juli är vi ju överens om. Då måste ju jordbruks-
verket rimligen också se till att man sänker gränsskyddet. Man måste an-
passa det nedåt, om ni förstår det bättre om jag uttrycker mig så.
Anf. 73 BENGT ROSÉN (fp) replik:
Herr talman! Jag vill bara erinra Inge Carlsson om att när vi fattade det
livsmedelspolitiska beslutet var det inte aktuellt med något EG-medlem-
skap. Tanken var att vi skulle pressa bort överskotten och att den svenska
marknaden skulle tillhandahålla råvaror för de svenska producenterna. För
att klara övergången och sätta press på spannmålsodlarna att delta i omställ-
ningen beslutade riksdagen om ett avtrappat s.k. tröskelpris, med hjälp av
vilket staten skulle hjälpa till att exportera överskottsspannmålen.
Det är riktigt att det priset sänks med ytterligare 15 öre i år, men därmed
inte sagt att spannmålspriserna kommer att gå ned till den nivån. Det går
inte att producera spannmål för en krona. Det kan man inte inom EG, och
det kan vi inte i Sverige heller. Förhoppningsvis kommer därför prisnivån att
ligga något högre. Det finns stor risk för att priset pressas nedåt, men det har
inte varit den ursprungliga ambitionen.
Nu har vi valt att söka medlemskap i EG, och det förändrar förutsättning-
arna, men det här skall kommissionen först komma med förslag om. Än så
länge har vi - precis som Socialdemokraterna så noga påpekar - att leva upp
till det livsmedelspolitiska beslut vi har fattat.
Anf.74 JOHN ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Det är ganska lätt att sätta upp målsättningar och beskriva
visioner, men det är betydligt svårare att omsätta dem i verkligheten och ge-
nomföra dem rent praktiskt. Där tycker jag att det anmäler sig en rad frågor
86
som är mycket svåra att besvara. Efter vad som hittills har sagts från talarsto-
len vill jag påstå att jag inte har fått något svar på de frågor jag har ställt.
Bengt Rosén säger att han delar vår uppfattning att man måste försöka få
bort de subventioner till export som finns inom t.ex. EG. Att arbeta för att
försöka få bort subventionerna på exporten kan då vara en väg att gå. Men
frågan är om det är en framkomlig väg. Det finns ju en risk att vi innan detta
har genomförts har åsamkat vårt eget jordbruk så stora skador att vi sedan
inte har så mycket jordbruk kvar.
När det gäller koncentrationen som det talas om i betänkandet tycker jag
att det är en väldigt knepig fråga när det gäller kooperationen. Hur gör man
med dem som vill samverka? Det går ju att sätta likhetstecken mellan produ-
centkooperationen och konsumentkooperationen och även fackliga organi-
sationer. Skall vi kräva att det skall finnas en fyra fem förbund på metallom-
rådet, osv? Jag har inte fått ett vettigt svar på frågan hur man går in där olika
föreningar samverkar och bryter upp det man kallar koncentrationen. Jag
skulle vilja ha ett svar på den frågan.
Anf. 75 BENGT ROSÉN (fp) replik:
Herr talman! Låt mig först hälsa John Andersson välkommen tillbaka till
debatten; det är nu några år sedan han senast var företrädare för Vänsterpar-
tiet i jordbruksfrågor. Det var trevligt att debattera med honom då, och det
har varit trevligt att lyssna till honom i dag.
Jag uppfattade det så att de flesta av John Anderssons frågor gällde Norr-
landsjordbruket, och förhoppningsvis kommer Lennart Brunander att svara
på dem.
Men låt mig säga några ord om ambitionen att öka konkurrensen inom
förädlingsledet. Det är väl i alla fall så, John Andersson, att vi i Sverige har
haft brist på konkurrens?
John Andersson nämner konsumentkooperationen. Den har i varje fall
utsatts för hård konkurrens från detaljhandeln, och den har klarat konkur-
rensen på ett hyggligt sätt. Men inom jordbrukets insamlings- och föräd-
lingsindustri finns det ingen konkurrens på mejerisektorn. Inom slakteri-
branschen har jordbrukskooperativa företag 80 % av marknaden och inom
spannmåls- och foderbranschen är andelen lika stor. Det är på dessa områ-
den som effektiviteten i företagen lämnar övrigt att önska.
Jag åberopade jämförelser med danska företag i de undersökningar som
nu har gjorts, vilka klart belägger att EG-företag och danska företag är ef-
fektivare än svenska företag. Riksdagen antog förra året en skärpt konkur-
renslagstiftning på livsmedelsområdet som bl.a. innebar förbud mot mark-
nadsdelning. Men den gav ingen möjlighet att gå in och se till att det verkli-
gen blev konkurrens på de områden där marknaden redan är uppdelad, vil-
ket är fallet på mejerisektorn. Det är en sådan lagstiftning som nu förbereds
i regeringskansliet. Det är den som förhoppningsvis skall leda fram till en
ökad effektivitet
De svenska kooperativa företagen är jämförelsevis små i EG-samman-
hang. Man måste samtidigt dock notera att även de stora multinationella
EG-företagen inte är ensamma på någon marknad, utan de är utsatta för
konkurrens. Det är den situationen vi vill åstadkomma också här i Sverige.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
87
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
88
Anf. 76 JOHN ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag blev inte klokare av detta svar. När det gäller konkurren-
sen på livsmedelssektorn är det ju tillåtet för var och en, t.o.m. för Bengt
Rosén, att i morgon starta mejeri, slakteri och allt vad det nu kan vara. Det
är inte där problemet ligger. Fortfarande kvarstår frågan: Hur gör man med
kooperationen?
Om nu bönderna envisas med att de skall samverka måste man gå in med
en tvångslagstiftning. Om det inte är någon som vill leverera till ett enskilt
mejeri eller slakteri måste man gripa in. Det finns över huvud taget ingen
som vill starta en egen industri. Det är ju några som försökt, men det är tydli-
gen inte så stor lönsamhet att man har kunnat fortsätta. Detta är en mycket
knepig fråga. Jag har ingen patentmedicin. Men eftersom det finns en enig-
het om att man skall bryta upp koncentrationen och skärpa konkurrensen
måste det komma konkreta förslag. Annars är det ett slag i tomma luften.
När det gäller detta med konkurrens, effektivitet och allt vad det heter,
har jag litet svårt att förstå att den danska jordbruksministern nu går ut och
uppmanar danska företag att gå samman i ett enda företag för att över huvud
taget klara marknaden i EG, samtidigt som vi skall införa en konkurrenslag-
stiftning för att slå sönder företagen ännu mer. Lagutskottet fick i går prak-
tiska exempel på detta när vi besökte Seans slakteri i Skövde, då man redovi-
sade både kostnadsökningar och annat.
Det finns redan i dag olika konkurrensmöjligheter. Här skall man ytterli-
gare försämra möjligheterna. När man i Holland kan skicka 650 grisar ge-
nom veterinärbesiktning, kan man i Sverige skicka 180. Veterinärtaxan har
nu höjts med 16 % årligen fyra år i rad. Vi måste diskutera villkoren för jord-
bruket här i Sverige och se vilka möjligheter både jordbruk och livsmedelsin-
dustri har för att klara den utländska konkurrensen.
Jag tycker att vi borde ta om allt från början, för nu har det gått galet. Det
är ju praktiskt taget alla ense om. Nu bråkar man om vad som skall göras.
Man borde sätta sig ner och gå igenom hela frågekomplexet på jordbrukets
område och då ställa en mycket enkel och klar fråga: Skall vi ha ett svenskt
jordbruk eller inte? Svaret på den frågan avgör mycket av vad vi skall göra i
fortsättningen.
Anf. 77 BENGT ROSÉN (fp) replik:
Herr talman! Jag vill först säga till John Andersson att jag inte tror att det
finns någon som är negativ till föreningsrörelsen inom jordbrukssektorn som
sådan. Vad vi är oroliga för är att den svenska förädlingsindustrin, vilket
dessa utredningar visar, inte kommer att klara en EG-konkurrens. Det är
inte till så stor hjälp att bönderna är aldrig så angelägna om att sluta upp
kring den egna föreningen om det finns företag utomlands som jobbar effek-
tivare och som skickar sina livsmedel till Sverige när gränserna öppnas. Då
kommer inte de svenska bönderna att bli av med sin produktion, och då
kommer vi inte att ha något svenskt jordbruk kvar.
Om vi ser till primärproduktionen tror jag att det knappast finns något
land som har så effektiva producenter som vi har i Sverige. Den svenske lant-
brukaren är oerhört produktiv, han är mycket utåtriktad och kan det mesta
om de flesta verksamheter som han måste klara av för att sköta sitt företag.
Där tror jag inte att vi får några stora problem i ett internationellt konkur-
rensskede. Däremot riktas frågor om huruvida vår förädlings- och livsme-
delsindustri klarar situationen.
De tankar som finns i Danmark, vilka John Andersson redovisade i sitt
exempel, har jag aldrig hört talas om. Det skulle förvåna mig om det fanns
en ambition att i det stora jordbrukslandet Danmark få in något producent-
område i ett enda företag. Jag har inte hört talas om det, och jag kan inte
uttala mig om det.
Det är inte så att man nödvändigtvis behöver vara oerhört stor för att klara
en EG-konkurrens. När det gäller marknadsföring av livsmedel finns stor-
driftsfördelar om man kan etablera varumärken som blir kända hos konsu-
menterna. Men när det gäller att samla in och producera finns ofta fördelar
med den lokala anknytningen.
Det låter sig sägas att vem som helst kan starta mejerirörelse i Sverige.
Men i en situation där det är överetablering på mejerisektorn finns det inte
någon praktisk möjlighet att starta ett nytt mejeri och gå in och konkurrera
med de befintliga.
Anf. 78 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Debatten om jordbruksutskottets betänkande nr 15 - Vissa
jordbrukspolitiska frågor, m.m. - måste självfallet också kretsa kring den
situation som svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri just nu befin-
ner sig i på grund av det beslut om ny livsmedelspolitik som fattades i juni
1990.
Beslutet innebar långtgående förändringar såsom avreglering, anpassning
till en ny situation på den internationella marknaden samt omställning för
att uppnå balans mellan produktion och konsumtion. Syftet var att minska
överskottsproduktionen och exportförlusterna.
Det är i dag också viktigt att påpeka att beslutet fattades med klar hänvis-
ning till pågående GATT-förhandlingar och ambitionen att skapa rättvisa
och så lika förutsättningar som möjligt för svenskt jordbruk och svensk livs-
medelsindustri jämfört med motsvarande näringar i omvärlden, och då inte
minst inom EG.
Nu kan emellertid konstateras att ytterligare faktorer kommit att påverka
utvecklingen och dagens situation. Ansökan om medlemskap i EG har in-
lämnats, varför rimligen vårt lands livsmedels- och jordbrukspolitik så snart
som möjligt måste fasas in i den politik EG bedriver på området. Det är då
att notera att också EG:s jordbrukspolitik står inför förändringar, vilket yt-
terligare komplicerar bilden.
GATT-förhandlingarna, vilka syftade till att sänka stöd och skydd för
jordbruken i alla GATT-anslutna länder, har inte nått fram till något resul-
tat. Förhandlingarna skulle varit slutförda före årsskiftet 1990-1991 men på-
går ännu och förväntas knappast bli slutförda under innevarande år.
Självfallet skapar detta problem för svensk livsmedelsproduktions förut-
sättningar, vilka måste tas på allvar. I regeringsförklaringen från i höstas slås
också fast att omställningen av jordbruket skall fullföljas. Syftet är att Sve-
rige vid inträdet i EG skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnä-
ring. Ett öppet och levande kulturlandskap skall bevaras. Jordbruket skall
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
89
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
90
användas som en resurs i miljöarbetet. Det skall producera livsmedel av hög
kvalitet och andra miljövänliga råvaror.
En avstämning av omställningsbeslutet skall också ske med hänsyn till
EG:s förändringar i jordbrukspolitiken. Den omställningskommission som
nu är verksam arbetar självfallet huvudsakligen med omställningsbeslutet,
men också kommande förändringar i EG-politiken måste komma in i bilden.
För att klara detta måste vi som sysslar med jordbrukspolitik också nogsamt
följa utvecklingen och ta vårt ansvar.
Situationen är för närvarande den, att betydande kvantiteter livsmedel i
dag flyter in i landet. Det beror på att länderna inom EG och andra länder
dumpar marknaden med hjälp av exportsubventioner. Detta leder till att ris-
ken ökar för att nya överskott uppstår, vilka direkt hotar att slå ut svenska
livsmedelsproducenter inom såväl jordbruket som industrin.
Svenska producenter har inte motsvarande möjligheter som t.ex. länderna
inom EG, och därför diskrimineras producenterna i sammanhanget. Som ex-
empel kan nämnas att svenska ysterier nu tycks tappa ca 5 000 ton av sin
ostproduktion per år. Detta beror på att EG har ett exportstöd för ost som
ligger på 12-18 kr. per kilo beroende på vilken sort det gäller. Sverige har
ingen motsvarande möjlighet. Dessutom har EG ett något högre import-
skydd än Sverige när det gäller ost.
Det jordbruksutskottet nu gör är att ta ett sakligt ansvar för att omställ-
nings- och anpassningsbesluten skall kunna fullföljas även med beaktande
av att GATT-förhandlingarna ej slutförts och att ansökan om medlemskap i
EG inlämnats.
Utskottet har betonat konkurrensens betydelse, och förslag om skärpta
konkurrensregler är för närvarande på remiss. Här måste remissvaren invän-
tas och hänsyn tas till den praktiska verkligheten inom livsmedelsproduktio-
nen innan man tar slutlig ställning.
Inge Carlsson talade om och beskyllde utskottsmajoriteten för avsteg från
omställningsbeslutet och att konsumenternas intressen skulle stå tillbaka för
producentintressena. Han säger också att livsmedelspriserna måste sänkas
till EG-nivå. Man bör då rimligen fråga Inge Carlsson om han också är villig
att medverka till att svenska livmedelsproducenter såväl inom jordbruk som
inom industri får så lika förutsättningar som möjligt i förhållande till EG-
producenterna i fråga om kostnader för foder, avgifter osv.
Inge Carlsson sade också att svensk livsmedelsindustri skulle produktut-
veckla och effektivisera i stället för att höja priserna. Det är faktiskt så, Inge
Carlsson, att det i dag pågår en mycket stark effektiviseringsprocess inom
svensk livsmedelsindustri. Man har siktet mycket klart inriktat på den kon-
kurrens som blir följden av en internationalisering.
Självfallet är det nödvändigt att vi i Sveriges riksdag skapar rättvisa förut-
sättningar som ger de ramar vilka är nödvändiga för att svensk livsmedels-
produktion - det gäller både jordbruk och livsmedelsindustri - skall lyckas.
Inge Carlssons resonemang kring att konsumentintresset inte skulle upp-
märksammas av majoriteten vill jag kommentera med att framhålla att det
är ett vitalt konsumentintresse att vi har ett konkurrenskraftigt jordbruk och
en konkurrenskraftig livsmedelsindustri. Om vi inte har kraft att korrigera
och anpassa livsmedelsbeslutet till dagens kalla verklighet äventyras också
konsumentintresset. Om Sveriges konsumenter i än högre grad än i dag blir
beroende av importerade livsmedel, finner importörerna uppenbara möjlig-
heter att också höja priserna. Det kommer att gå ut över konsumenterna.
Det är självklart att om vi skall kunna hålla livsmedelspriserna på en rimlig
nivå måste vi också ha ett starkt inhemskt jordbruk och en stark livsmedels-
produktion. Importens andel kan då näppeligen få öka, i varje fall inte på
det sätt som den gör i dag med hjälp av skattebetalarna i andra länder. Det
är skälet till att jordbruksutskottet har betonat vikten av att vi skapar förut-
sättningar för att lyfta ut överskott som beror på säsongsmässiga faktorer.
Överskottet kan också bero på en del andra saker.
När det gäller mjölken har vi en ojämn inleverans. Av fläskkött är kon-
sumtionen större underviss tid av året. Det gör att vi ställs inför den situatio-
nen att vi tidvis får ett överskott. Det måste vara rimligt att skapa någorlunda
lika villkor för att tackla problemen med omvärlden. Svenska konsumenter
köper vissa produkter som kommer från de svenska slaktdjuren. Då uppstår
det överskott av andra delar som måste exporteras. Sådana naturliga fakto-
rer som beror på att det är en biologisk produktion samt det faktum att kon-
sumentintresset också påverkar, måste vi ha kraft att ta hänsyn till i dessa
sammanhang.
Herr talman! Vi Moderater står fast vid 1990 års omställningsbeslut och
den uppföljning och korrigering som är nödvändig med hänsyn till den verk-
liga utvecklingen. Dessa möjligheter står inskrivna i beslutet. I dag är det
bara fråga om en uppföljning av 1990 års beslut. Jag yrkar därför bifall till
hemställan i jordbruksutskottets betänkande.
Anf. 79 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag har sagt att vi i Sverige skyndsamt måste anpassa våra
priser med tanke på att vi skall bli medlemmar i EG. Jag gav som exempel
att Danmark har de högsta priserna i EG. De har ändå 15 % lägre priser än
vad vi har i Sverige. Man kan jämföra med Tyskland som har ungefär 30 %
lägre priser än vad vi har, trots att jordbrukarna i Sverige har betydligt högre
totalt bidrag än man har i EG. PSE-talet var 1991 59 % i Sverige. I EG-län-
derna var det bara 49 %.
Vi måste bölja anpassningen. Det gör man inte på det sätt som Modera-
terna vill, genom att införa nya exportstöd. Det är fel väg. Inom EG har man
en målsättning att ta bort exportstödet inom ett antal år. Då skall inte vi göra
tvärtom. Det är helt felaktiga signaler. Jag tror att livsmedelsproducenterna
i Sverige har lika bra förmåner som man har i andra länder. Men det är
mycket annat på vägen till konsumenten som gör att det blir för dyrt för oss
i det här landet.
Överskyddet i gränsskyddet är en sak. Brist på konkurrens en annan. Det
kommer en utredning som i slutänden måste innebära att det kommer att bli
billigare för konsumenterna. Det är bra att Ingvar Eriksson tar till orda till
konsumenternas fromma här i dag. Det är inte ofta man hör det. Från ert
håll brukar det mera gälla era egenintressen. Jag ser fram mot den nya kon-
kurrenslagstiftningen och den debatt vi kommer att ha i höst.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
91
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
92
Anf. 80 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Priset från bonden, och också i många fall från livsmedelsin-
dustrin, ligger ofta lägre i Sverige än i Danmark. Det finns exempel på detta.
Jag vill med det påstå att om man gör som vi eftersträvade i det jordbrukspo-
litiska beslutet, dvs. skapar förutsättningar att få arbeta på lika villkor, klarar
svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri sig bra jämfört med omvärl-
den.
Det som håller på att ske är att den här omställningen, omvärderingen och
anpassningen av jordbruket i EG tar betydligt längre tid än den har gjort i
Sverige. Det är detta vi lider av i dag. Det är därför vi måste ta hänsyn till
det vi sade när vi tog beslutet, nämligen att vi skall följa upp det. Då måste
vi också göra de nödvändiga korrigeringarna. De korrigeringar som det talas
om i dag är mycket små.
Om vi tillåter den här processen att fortsätta utan att vidta några åtgärder
kommer överskotten ånyo att öka med hjälp av subventioner från EG:s skat-
tebetalare. Då står svenska producenter inför att lyfta ut ett överskott som
direkt slår på producenternas produktprisnivå. Det innebär utslagning och
ruin för många jordbruk och förmodligen också för en stor del av svensk livs-
medelsindustri. Det gagnar inte konsumentintresset, Inge Carlsson. Det var
detta jag ville belysa med mitt inlägg.
När man talar om stöd från samhället och jämför Sverige med EG finns
det åtskilliga exempel på att EG-länderna har helt andra stöd än Sverige. De
har etableringsstöd och räntestöd. De har inte samma krav när det gäller
djurskyddet. De har inte samma kostnader när det gäller handelsgödsel och
växtskyddsmedel. Jag kan räkna upp långa rader av skäl som är relevanta
för mitt resonemang.
Jag vill ställa en fråga till Inge Carlsson: Är Inge Carlsson villig att med-
verka till att vi gemensamt, i den anda vi hade 1990, kan jobba vidare för
att skapa de rättvisa förutsättningar som svensk livsmedelsproduktion och
svenska konsumenter är så beroende av?
Anf. 81 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag är mycket för rättvisa, och Socialdemokraterna skall na-
turligtvis medverka så långt det går i den fråga som Ingvar Eriksson nämnde.
Låt mig bara referera litet från Konsumentberedningens nummer från maj
1992. Man konstaterar att priserna till bonden i Danmark när det gäller vete
ligger 13 % lägre än vad de gör i Sverige. För nötkött får de danska jordbru-
karna 16 % mindre. När det gäller fläsk får de 29 % mindre. Det slår ännu
hårdare när det gäller konsumentpriset i Sverige än vad det gör i Danmark.
Det finns ett gemensamt intresse att vi skall ha svenska varor i framtiden,
men om vi skall ha en chans när vi går in i EG, vilket jag förmodar att vi
kommer att göra, måste vi börja med en anpassning till EG-priserna. Annars
är det kört för Sveriges jordbruk. Detta innebär att även om vi tycker att
jordbrukarna är duktiga, vilket de är, finns det mycket att göra även i det
ledet. Men speciellt är det i mellanleden som vi måste sätta in kraftigare åt-
gärder och bättre konkurrens så att vi får ner priserna.
Det verkar nästan som om Ingvar Eriksson är nöjd med att svenska folket
skall behöva betala så mycket mer än danskar, tyskar och andra. Ingvar
Eriksson borde dela min målsättning att det primära är att försöka anpassa
det svenska jordbruket och våra priser till EG. Vi har ett antal år på oss. Det
går faktiskt ganska fort.
Anf. 82 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Inge Carlsson gör fortfarande stor affär av detta med EG-
priserna. Det är självfallet en ambition att vi skall få EG-priser. Det uppnås,
Inge Carlsson, den dag vi är medlemmar i EG. Då har vi chansen att komma
mycket nära de priserna. Det är också en ambition för oss.
Men då måste vi se till att vi i Sverige har kraft att våga diskutera och reso-
nera kring kostnaderna. Det har inte Inge Carlsson gjort än på alla punkter.
Kostnaderna är högre, och kraven är högre. Det är ett speciellt bekymmer
för svenska producenter att behöva brottas med dessa problem - som EG-
producenterna kanske inte behöver göra i samma utsträckning. Kostnaderna
måste alltså sänkas.
Det är av primärt intresse för konsumenterna och för dem som arbetar i
svensk livsmedelsindustri och på den svenska landsbygden att Sverige har en
bra och omfattande livsmedelsproduktion. Det skulle vara utomordentligt
glädjande att få slut på resonemanget om ensidiga sänkningar av gränsskyd-
det och att Sverige skall ha helt andra former av stöd än i omvärlden.
Jag tror att Inge Carlsson och hans partibröder, om de vågade se litet mer
realistiskt på den verklighet som vi i dag omges av, skulle kunna fullfölja
beslutet från 1990. Det är det Moderaterna och regeringen gemensamt för-
söker arbeta för.
Anf. 83 ÅKE SELBERG (s):
Herr talman! Den uppdelning som har gjorts i den socialdemokratiska
gruppen har inneburit att jag skall diskutera Norrlandsfrågorna i dagens be-
tänkande.
Stöd till jordbruket i norra Sverige har funnits i olika former alltsedan 30-
talet. 1971 preciserade riksdagen för första gången motiven för stödet till
jordbruket i de nordliga delarna av Sverige. Inte oväntat var sysselsättnings-
motivet viktigt. Till detta kom nödvändigheten av försörjningsberedskap i
ett krisläge och värdet av att behålla odlingslandskapet. Därtill har även de
regionala målen varit viktiga. Förutom att producera livsmedel bidrar jord-
bruket till att upprätthålla sysselsättningen. Människorna stannar kvar på
sina hemorter och skapar ett levande samhälle.
1 1990 års livsmedelspolitiska beslut utformades de regionala mål som nu
gäller för jordbruket i norra Sverige. Livsmedelspolitiken skall bidra till en
regional utjämning av sysselsättning och välfärd. Den avreglering av jord-
bruket som nu sker skall inte tillåtas medföra att lönsamheten i det norr-
ländskajordbruket sjunker nämnvärt från den lönsamhetsnivå som rådde då
beslutet fattades.
Den socialdemokratiska regeringen tillsatte en arbetsgrupp som bl.a. fick
i uppdrag att undersöka förutsättningarna för ett framtida regionalt jord-
bruksstöd vid ett svenskt medlemskap i EG och vid ett GATT-avtal. Bl.a.
skulle den svenska stödnivån motiveras. Arbetsgruppen har lagt fram för-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
93
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska jrågor,
m.m.
94
slag. Regeringen har på grundval av dessa förslag i sin tur lagt fram förslag
till stöd till jordbruket i norra Sverige.
I de delarna av landet spelar de areella näringarna en central roll för sys-
selsättningen, för att upprätthålla det övriga näringslivet, behålla samhälls-
service och infrastrukturen. Det här gäller framför allt glesbygd och över hu-
vud taget landsbygd. Av dessa regionalpolitiska skäl har staten tagit på sig
ett särskilt ansvar. För att jordbruksföretagen i norra Sverige skall uppnå en
varaktig sysselsättningsnivå måste de i de absolut flesta fallen kombineras
med andra sysselsättningar. Jordbruket i norra Sverige måste också kombi-
neras med fortsatt satsning på forsknings- och utvecklingsarbete för att bli
effektivt.
År 1987 infördes ett treårigt åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sve-
rige. Programmet stimulerade till fortsatt verksamhet och sysselsättning
inom jord- och skogsbruk samt i olika kombinationsföretag. Programmet
förlängdes av riksdagen med ytterligare två år i samband med det livsmedels-
politiska beslutet 1990. Men den 1 juli i år skall det upphöra. Enligt en utvär-
dering som har gjorts av jordbruksverket har tack vare programmet ungefär
1 000 arbetstillfällen tillkommit eller tryggats inom det norrländska jordbru-
ket. Erfarenheterna av programmet är mycket goda. Det är också något som
jordbruksministern framhåller i propositionen. Trots det föreslås nu att åt-
gärdsprogrammet skall upphöra och i stället ingå i glesbygdsstödet.
Det är inte tillräckligt att enbart skriva en positiv och tillmötesgående text
om det inte även ges resurser. Det finns goda skäl att låta åtgärdsprogram-
met förlängas i ytterligare två år men att stödet trappas ner något. Riksdagen
bör därför för denna förlängning anslå 35 milj.kr. för budgetåret 1992/93.
Det går enligt vår uppfattning att omfördela medel inom ramen för anslaget
till omställningsåtgärder i jordbruket.
Våra skäl till förlängningen är följande. Det norrländska jordbruket har
tack vare det norrländska klimatet en kvalitetsfördel. Behovet av bekämp-
ningsmedel är inte lika stort i norra Sverige som i andra delar av vårt land.
Detta ger kvalitetsfördelar som i framtiden kan spela en stor roll för den
norrländska livsmedelsproduktionen.
I norra Sverige är småskalig förädling av regionala jordbruksprodukter
viktig som kombinationssysselsättning till jordbruket. Den avreglering som
nu sker ökar också möjligheterna till nyföretagande inom livsmedelsområ-
det och därmed också en utveckling av kombinationsverksamheten.
Mot den bakgrunden anser vi också att getnäringen bör få samma stöd
som det som tillämpas inom fårnäringen. Den nuvarande stödformen bör
kompletteras med ett sådant stöd.
Den forskning och det utvecklingsarbete som krävs för att Sverige i framti-
den skall kunna ta till vara det norrländska jordbrukets kvalitetsfördelar be-
drivs i hög grad vid Röbäcksdalen utanför Umeå. Finansieringen sker till
stor del genom medel från åtgärdsprogrammet. Forsknings- och försöks-
verksamheten är till stor del praktiskt inriktad och syftar till att öka konkur-
renskraften hos jordbruks- och trädgårdsnäringen i norra Sverige.
En väl förankrad förädlingsindustri som bygger på småskalig förädling av
lokala och regionala produkter och en gemensam marknadsföring av dessa
produkter skulle öppna möjligheter för jordbruket att få avsättning för pro-
dukterna i Sverige. Men vi tror också att i förlängningen kan produkterna
komma ut på den europeiska marknaden, där det nu visas ett tydligt intresse
för livsmedel av god kvalitet. Detta är viktigt inför ett svenskt EG-inträde,
där Sverige kommer att konkurrera på en stor livsmedelsmarknad.
I samband med beslutet om en ny livsmedelspolitik beslutade riksdagen
också att förstärka glesbygdsanslaget genom att tillföra det 100 milj.kr. Med-
len skulle användas för att stärka jordbruksföretagen.
Det är naturligtvis viktigt att de beslut om resurser som fattas av riksdagen
förverkligas i enlighet med vad som ligger bakom besluten, så att de syften
som riksdagen haft också uppnås. För att säkerställa att glesbygdsanslaget
används i enlighet med riksdagsbeslutet även fortsättingsvis bör regeringen
utforma regleringsbrevet så att det klart framgår att anslaget skall användas
till att förstärka jordbruksverksamheten och de verksamheter som drivs i
kombination med jordbruksföretaget.
Herr talman! GATT-förhandlingarna är ännu inte avslutade. För ungefär
ett år sedan, när vi diskuterade livsmedelspolitik och Norrlandsstöd här i
kammaren, hade vi en förhoppning om att förhandlingarna skulle nå reslutat
inom kort. Dessa förhoppningar har gång på gång grusats.
Jag skulle därför ändå vilja fråga jordbruksministern eller regeringens fö-
reträdare om hur förhandlingsläget nu är. Vilken strategi har regeringen i
förhandlingarna? Och, inte minst, vilken är strategin när det gäller stödet till
jordbruket i norra Sverige? Kommer regeringen att hävda Norrlandsstödet
som ett s.k. grönt stöd? Kommer regeringen att kräva bibehållen stödnivå?
Jag vill mot bakgrunden av det jag nu har anfört yrka bifall till de socialde-
mokratiska reservationerna 4 och 5. Men jag vill avslutningsvis också ta upp
en annan fråga.
Även jag har läst de artiklar som Bengt Rosén hänvisade till. Det skulle
vara klädsamt om vi fick klara besked från Dan Ericsson om det verkligen
är riktigt det som är återgivet i de här tidningsartiklarna.
Den kompromiss som vi gjorde var ganska jobbig att ta fram. Fem partier
enades i slutändan, och det gjordes eftergifter från alla partierna. Jag måste
säga att den vilja som då fanns att få fram ett enigt beslut var något av det
finare som jag varit med om i riksdagen. Därför får det inte bli några större
utvikningar, om kompromissen skall vinna tilltro.
Nu är en kommission tillsatt som skall se över det här. Därför gäller det
politiskt att vi inte tvekar. Jag vill veta från samtliga partier, om de ställer
upp på Dan Ericssons linje eller om det beslut som vi har fattat ligger fast.
Dan Ericsson ger uttryck för att nu skall skutan vändas. Jag hoppas att vi
i Dan Ericssons anförande får ett klargörande på den här punkten.
Anf. 84 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Jordbrukspolitik är inte så enkelt. Det framgår med all tyd-
lighet av den här debatten. Livsmedelspolitik är heller inte enkelt. Skall man
då försöka att klara av livsmedelspolitik och jordbrukspolitik samtidigt, blir
det minst dubbelt så svårt.
Det leder mig till att det förslag som Centerpartiet hade 1990 om att vi
borde ha en jordbrukspolitik och en livsmedelspolitik var ganska bra. Vi
borde ha en jordbrukspolitik, där vi tar upp de frågor som har med jord-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
95
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
IT.wa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
96
bruksnäringen att göra, jordbruket som livsmedelsproducent, som produ-
cent av bioenergi, biobränsle och biomassa och också som värnare av det
öppna landskapet och som en motor för att behålla en levande landsbygd.
Det hade varit en mycket bra utgångspunkt, när man skall fastställa målen
för jordbruksnäringen.
Vid sidan av jordbrukspolitiken borde vi sedan ha en livsmedelspolitik
som tar upp konsumenternas berättigade krav på livsmedelskvalitet och pri-
ser, konkurrensfrågor och en massa andra saker som har med det att göra.
Men nu har vi det som vi har det, och då måste vi försöka hantera frågorna
från den utgångspunkten.
Svenskt jordbruk är en viktig näring. Som jag sade, borde man i det här
sammanhanget lägga in de saker som är viktiga för jordbruket, för landsbyg-
den och för ett levande landskap. Då måste vi kunna använda vår åkerareal
till att producera någonting på och sysselsätta de människor som behövs ute
i bygderna.
1990 års beslut var egentligen ett försök att hitta en väg för att klara detta.
Som sagts här tidigare, var det en kompromiss som tog ganska lång tid och
mycket arbete att komma fram till.
Bekymret är ju att en del av de förutsättningar som då fanns har ändrats
under tiden som gått. Så är det t.ex. med GATT-förhandlingarna. Det förut-
sattes i beslutet att de skulle vara avklarade ganska snart. Dessutom har Sve-
rige ansökt om medlemskap i EG, vilket inte var känt och inte diskuterat när
beslutet togs.
Mot den bakgrunden är det ju viktigt att vi har fått en omställningskom-
mission som förutsättningslöst kan bedöma och penetrera vad som behöver
göras för att vi skall komma rätt. Centerpartiet hade redan 1990 krav på en
omställningskommission, som Bengt Rosén påpekade. Jag tror att det hade
varit väldigt nyttigt, om vi hade haft kommissionen med från början och den
då hade kunnat komma mycket snabbt med de förslag som är nödvändiga.
I betänkandet tas det upp en del frågor som har att göra med konkurrens,
med gränsskydd och med jordbrukets möjligheter att exportera livsmedel.
Jag skall mycket kort beröra de här delarna.
Jag tror att det är mycket viktigt att vi får bra förutsättningar för det
svenska jordbruket. Det är inte så enkelt som Inge Carlsson vill göra gäl-
lande, att man kan sätta de svenska priserna i relation till priserna på andra
ställen och säga att vi måste ha sänkta priser.
I en omstruktureringssituation, med en krympande produktion, får vi be-
kymmer med överkapacitet i anläggningar och annat och därigenom också
ökade kostnader. Men givetvis är det oerhört viktigt att svensk livsmedelsin-
dustri och svenskt jordbruk över huvud taget kan komma ner till en sådan
kostnadsnivå att vi är konkurrensmässiga.
Men vi skall samtidigt komma ihåg att vi i riksdagen och konsumenterna
ute i samhället ställer krav på det svenska jordbruket som gör att produktio-
nen blir dyrare, i vaije fall inte billigare. Vi ställer miljökrav, vi ställer krav
på djurhållningen och annat som fördyrar produkterna. När vi fattade beslut
i riksdagen sade vi klart ifrån att detta är kostnader som näringen får ta ut
på marknaden. Vi kan inte göra sådana uttalanden och sedan inte leva upp
till dem. Vi måste naturligtvis ta konsekvenserna av det vi beslutar.
I betänkandet föreslås ett tillkännagivande om att exportsubventioner
borde kunna utgå, precis som förhållandet är i EG i dag, med de förutsätt-
ningar som Bengt Rosén tidigare har redovisat här. Det är ju helt i linje med
det som sades i det jordbrukspolitiska beslutet, nämligen att det skall vara
ömsesidighet med omvärlden, med EG i första hand, om jordbruket och livs-
medelsindustrin skall klara att sälja ut överskotten.
När vi tog beslutet 1990, var förutsättningarna att GATT-förhandlingarna
skulle gå i lås. I GATT-förhandlingarna ligger som en av de viktigaste de-
larna att få bort exportstödet. Men eftersom vi inte är i den situationen att
stödet avskaffats, får vi naturligtvis verka med utgångspunkt i den verklighet
som finns.
Inge Carlsson pratade väldigt mycket om att vi borde ha lägre livsmedels-
priser. Det är väl bra, och det tror jag att alla vill ha. Men så länge Inge
Carlssons parti hade makten fick vi inte så mycket sänkta livsmedelspriser. I
vaije fall medverkade man inte till sänkt moms på livsmedel, vilket vi ju har
fått sedan vi fick en ny regering. Det är ändå ett steg åt rätt håll.
Att sänka gränsskyddet ger inte nödvändigtvis lägre priser i konsumentle-
det. Vi har en del exempel på det. Jag delar Bengt Roséns uppfattning att
en sänkning av gränsskyddet inte ligger inom ramen för 1990 års beslut, ef-
tersom det förutsatte en ömsesidighet på det här området, att gränsskyddet
skulle ligga fast till dess ett avgörande kunde komma i GATT. Jag skulle na-
turligtvis kunna tillägga att den sänkning av gränsskyddet som skedde förra
året inte heller låg inom det beslutets ram, men det har vi diskuterat förut.
John Andersson hade en del synpunkter på konkurrenslagstiftningen, och
jag kan i stor utsträckning dela hans uppfattning att vi ju må tänka på vad vi
gör i de här sammanhangen, så att vi inte skapar förutsättningar som omöj-
liggör ett bra inträde på den europeiska marknaden, på vilket sätt det nu än
skall ske.
Det är inte så enkelt som att bara säga att nu borde vi kunna exportera
mer, eftersom inte ens EES-avtalet ger de förutsättningarna i tillräckligt stor
utsträckning. Vill vi att svensk livsmedelsindustri skall kunna konkurrera på
Europamarknaden, måste vi också ge jordbruksnäringen och livsmedelsin-
dustrin möjlighet att komma ut och presentera sig, visa de svenska varorna
och den kvalitet som de faktiskt har.
Inge Carlsson var också inne på att vi borde öka importen av livsmedel -
av hög kvalitet, tilläde han. Vi hävdar med bestämdhet att de svenska livs-
medlen totalt sett har hög kvalitet, högre kvalitet än de livsmedel vi importe-
rar.
Här kommer märkningen av livsmedel in som en viktig del, att vi skall ha
en ärlig märkning som visar varifrån produkterna kommer. Det har ju varit
en hel del uppmärksamhet kring den frågan under senare tid, och jag vet att
jordbruksministern arbetar med att få till stånd en livsmedelsmärkning som
bättre stämmer överens med verkligheten och ger den rätta informationen
till konsumenterna.
I stort sett tycker jag att det är ett bra betänkande, en bra plattform att
stå på inför det arbete som omställningskommissionen gör, de förslag som
kommissionen kommer med i höst och de beslut som vi då skall fatta.
Jag tycker nämligen att det är viktigt att vi har ett jordbruk i Sverige som
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
7 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 111
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
98
kan förse de svenska konsumenterna med bra livsmedel, att vi har ett öppet
landskap och att vi har en levande landsbygd. Men jag tycker faktiskt att vi
har ett ansvar också för världen i övrigt, för att försörjningen med livsmedel
är sådan att människor i varje fall har möjlighet att äta sig mätta. Det är
tyvärr inte så att det totalt sett finns överskott på livsmedel.
I det här betänkandet behandlas också Norrlandsstödet, och det har sagts
att jag skall litet närmare gå in på det. Åke Selberg redogjorde för hur Norr-
landsstödet historiskt har utvecklats. Jag skulle kunna tillägga i det samman-
hanget att vi - jag tror att det var 1985 - fattade ett beslut om att vi inte skall
tillåta att Norrlandsjordbrukets omfattning eller produktionsvolym minskar.
1990 tog vi ett beslut om att de omställningsåtgärder som vidtas i jordbruket
inte skall leda till att lönsamheten i norra Sverige blir lägre.
Den socialdemokratiska regeringen levde inte upp till de här besluten un-
der sin tid vid makten. För att slippa göra det tillsatte den i stället en utred-
ning. I år är det första gången som besluten förverkligas, i och med regering-
ens förslag. Det innebär att uppräkningen av Norrlandsstödet den här
gången ligger i nivå med det som riksdagen har ställt som krav.
Det är viktigt att man gör den uppräkningen, därför att målsättningen är,
som jag sade, att behålla nuvarande produktionsnivå. Det är ur regionalpoli-
tisk synpunkt och sysselsättningssynpunkt men också ur försörjningssyn-
punkt viktigt att kunna göra det.
I det sammanhanget skulle jag möjligtvis också kunna säga någonting om
en motion som Stina Gustavsson och några andra centerpartister har väckt
om att vi borde se på möjligheten för och behovet av ett arealstöd eller djur-
stöd också i andra delar av Sverige där vi har sämre produktionsförutsätt-
ningar - i södra och mellersta Sveriges skogs- och mellanbygder. Vi har i ut-
skottsbetänkandet sagt att det här är någonting som den arbetande kommis-
sionen måste titta på, och det är naturligtvis så. Men om vi ser saken i ett
Europaperspektiv finner vi ju att en stor del av jordbrukspolitiken i Europa
går ut på just stöd i den här formen, och det är viktigt att behålla den produk-
tion av mjölk och kött som finns i dessa områden. Jag förutsätter därför att
den här frågan övervägs i kommissionen och att det också läggs fram förslag
härvidlag.
Både John Andersson och Åke Selberg tog upp frågan om det särskilda
stödet till jordbruket i norra Sverige. Jag delar den uppfattning som de har
framfört och som finns redovisad även i betänkandet och i propositionen,
nämligen att det här har varit ett mycket lyckat stöd. Det har gett bra förut-
sättningar, det har skapat brä förhållanden - man har satt in stödet på rätt
sätt. Det har faktiskt varit något av en dualism mellan detta stöd och gles-
bygdsstödet. Det ena stödet har skötts av lantbruksnämnden, det andra av
länsstyrelsen. Nu finns inte denna skillnad längre, utan nu handläggs båda
stöden av ett och samma organ. Det är länsstyrelsen - lantbruksnämnden
ingår i länsstyrelsen - och då finns det ju ingen anledning att ha två olika
anslagsposter, utan det är glesbydsstödet som skall användas för dessa ända-
mål. Det bör rimligtvis kunna ge mer pengar och större förutsättningar, för
de som har den speciella kompetensen och hanterar det särskilda stödet finns
i länsstyrelsen, och hanteringen bör kunna ske på ett bra sätt.
John Andersson hade samma synpunkter som Åke Selberg på omställ-
ningsstödet. Mitt svar till John Andersson och Åke Selberg är att det inte
skall behöva bli någon egentlig försämring utan snarare en breddning, så att
man får möjlighet att använda betydligt mer av de resurser som finns på det
sätt som önskas.
Sedan frågade John Andersson om transportstödet till butiker som köper
mjölk, vilket tas bort. Det gör naturligtvis att mjölken kan bli något dyrare.
Men det kan samtidigt vara på det sättet att vi ger förutsättningar för lokala
initiativ, så att man blir mer konkurrenskraftig och slipper köra mjölken
fram och tillbaka långa vägar. Den möjligheten blir klart större än tidigare
i och med att det framlagda förslaget genomförs, så det kan faktiskt ligga
någonting positivt i den här ordningen också, John Andersson.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till hemställan i jordbruksutskot-
tets betänkande. Men under de omständigheter som uppkommit kan jag
stödja det yrkande om återremiss som Bengt Rosén har framställt. Det är ju
olyckligt när ett parti går ut och av egna intressen försöker beskriva saker
och ting på ett sådant sätt att det blir omöjligt att fatta beslut i riksdagen.
Men eftersom det nu har blivit på det sättet stödjer jag yrkandet om återre-
miss.
Anf. 85 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Ju mer jag lyssnar till de borgerliga företrädarna, desto mer
oroad blir jag för hur vi skall nalka oss ett EG-inträde. Ingvar Eriksson säger
att om vi kommer in i EG får vi EG-priser. Det är ju jättebra. Men vad är
det för priser? Är det 15 % lägre priser...
Anf. 86 TREDJE VICE TALMANNEN:
Repliken gäller Lennart Brunanders anförande.
Anf. 87 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag undrar då bara var Lennart Brunander står. Vi socialde-
mokrater företräder den linjen att vi måste börja anpassa priserna innan Sve-
rige kommer in i EG. Då hör man företrädare för olika partier som har helt
andra uppfattningar. Jag måste höra efter hur Lennart Brunander anser att
vi skall kunna anpassa oss till ett EG-inträde. Finns det intresse hos Lennart
Brunander för att vi skall anpassa priserna nedåt innan vi går in i EG, eller
anser Lennart Brunander att vi inte skall göra någonting utan vänta till den
dag vi kommer med i EG? Hur tror Lennart Brunander att det kommer att
gå för våra livsmedelsproducerande bönder, om man så att säga på en dag
får EG-priser?
Anf. 88 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Jag delar uppfattningen att vi måste vidta åtgärder för att,
innan vi kommer in i EG, få en prisnivå som stämmer överens med prisnivån
i de länder ute i Europa, vilka konkurrerar med oss.
Det är faktiskt på det sättet att jordbrukets organisationer själva har tagit
initiativ till en utredning om vad som krävs. Men om Inge Carlsson och Soci-
aldemokraterna tror att vi kan nå ett sådant här resultat genom att importera
ännu mer livsmedel och ytterligare sänka den svenska produktionen, så att
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
99
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
våra egna industrier och andra verksamheter blir ännu dyrare, tror jag att de
är inne på helt fel väg. Nej, vi måste naturligtvis göra detta genom att ut-
nyttja våra resurser och anpassa dem, så att de stämmer överens med den
produktion som vi har för att på det sättet komma ner i kostnader.
Som jag sade, Inge Carlsson, har ju faktiskt riksdagen lagt kostnader på
det svenska jordbruket som vi måste ta hänsyn till. Dessutom vill Socialde-
mokraterna permanenta den regleringsavgift som finns på handelsgödsel
o.d. för att behålla en högre kostnad även i framtiden. Det stämmer inte alls
överens med det resonemang som Inge Carlsson för i dag, även om detta är
en annan sak - det är ju egentligen inte den frågan vi diskuterar. Men visst
måste jordbruket och framför allt industrin komma på en sådan nivå att vi
kan konkurrera. I dag är detta emellertid inte möjligt, när EG ger stöd till
sitt jordbruk och sin livsmedelsindustri. Då konkurrerar vi inte på lika vill-
kor.
Anf. 89 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag har inte hävdat att vi i Sverige skall öka vår import. I
mitt anförande sade jag att vi måste fullfölja EES-avtalet och fortsätta att
försöka få en ännu bättre situation, ännu större kvoter när det gäller import-
och exportutbyte med EG.
Att vi i Sverige har större krav på våra produkter, på våra djur och på vår
miljö tror jag att länder inom EG kommer att ta lärdom av. Jag tror också
att den nuvarande jordbruksministern framhåller detta i sina diskussioner,
när han är ute på resor. Det är alltså en fördel som vi har, och jag tycker inte
att det är där vi först skall backa. Vi Socialdemokrater står fast vid att Sve-
rige skall ha en hög kvalitet på varorna. Vi tror att det är en nisch där vi kan
tjäna mycket vid ett EG-inträde.
Anf. 90 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Om inte jag har hört alldeles galet när jag lyssnat till Inge
Carlssons anförande och även till de diskussioner som vi haft förut, så var
huvudmotivet för ett sänkt gränsskydd att vi skulle öka importen för att på
det sättet få en hårdare konkurrens på den svenska marknaden. Det var på
detta sätt Socialdemokraterna skulle öka konkurrensen. Då får ni väl ändå
stå för vad ni säger. Vill ni öka importen, så är det på det sättet.
Jag tror inte att det är lösningen på problemet. Jag anser att svensk livsme-
delsindustri och svenskt jordbruk behöver ett sjyst uppträdande från Sveri-
ges riksdag och den svenska regeringen och att vi måste följa de spelregler
som lades fast i 1990 års beslut. Så småningom får vi göra de korrigeringar
som behövs med anledning av vad den arbetande kommissionen föreslår.
EES-avtalet ger vissa förutsättningar, men det ger väldigt små förutsätt-
ningar för en ökad export och import av jordbruksprodukter. Det är emeller-
tid viktigt för svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri att kunna
komma ut på den europeiska marknaden. Därför behövs också stöd för
detta. Eftersom man inom EG håller på och arbetar med ett stöd för export
hit, så är det rimligt att vi går till väga på samma sätt.
Jordbruksministern har i annat sammanhang anslagit 60 milj .kr. för stöd
100
till exportfrämjande verksamhet som ett led i detta. Det borde vara någon-
ting som Socialdemokraterna applåderar.
Anf. 91 JOHN ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Det är bra att Lennart Brunander tycker att det är viktigt att
behålla produktionen inom det norrländska jordbruket. Man kan dock be-
fara att det inte kommer att lyckas, eftersom det särskilda åtgärdsprogram-
met dras in. Här kommer en mängd frågor fram. Lennart Brunander säger
att man kan gå via det regionalpolitiska stödet, dvs. glesbygdsstödet. För
stunden vet jag inte om det stödet har höjts i motsvarande grad. Skall då
jordbrukssektorn slåss med andra sektorer om att få ta del av stödet? Vad
jag vet är det hård konkurrens om glesbygdsstödet. Jag tror att det är olyck-
ligt om även jordbruket skall vara med och slåss om dessa pengar.
Det beslut som tidigare har fattats om att man skulle upprätthålla 1984 års
nivå när det gäller produktionen torde vara historia nu. Det har skett en
ständig minskning. Exempelvis minskade Norrmejerier sin invägning förra
året med 5 %. Efter bara två månader i år har invägningen minskat med
3,5 %. I propositionen sägs att invägningen hade sjunkit med 9 % från juni
1990 till juni 1991. Här går utvecklingen åt samma håll som man brukar säga
att en korumpa växer, alltså neråt. Detta om Norrlandsjordbruket och åt-
gärdsprogrammet.
Man tar bort uttransportstödet och högstpriset medan intransportstödet
finns kvar. Allt detta har man suttit och räknat på och kommit fram till att
man tjänar 2,5 miljoner om man lägger ner Lycksele mejeri. Det innebär att
mjölken skall skjutsas 80 mil för att bli uppvärmd och förpackas. Hämt-
ningen av mjölk kommer inte att pågå länge. Då slås fjälljordbruket ut, i den
mån man inte kan behålla det för privat konsumtion direkt på gården.
Anf. 92 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Det är viktigt att produktionen hålls uppe i norra Sverige.
Det är utgångspunkten för Norrlandsstödet. Men man kan inte garantera att
alla som sysslar med jordbruk kommer att fortsätta. Genom att vi i år får en
ordentlig uppräkning för första gången på flera år utan att riksdagen behöver
gå in och ändra på regeringens förslag, borde förutsättningarna vara bättre.
Även om riksdagsbeslutet utgick från att Norrlandsjordbruket skall kom-
penseras så att den nedgång som omställningen innebär inte skall slå igenom,
blir Norrlandsjordbruket naturligtvis inte helt oberört. Jag tycker också att
det är olyckligt när produktionen går åt det hållet i norra Sverige. Så små-
ningom kan man inte hålla alla enheter i gång. Det kommer att innebära att
anläggningar läggs ner.
Jag kan inte gå in på vad det speciella fallet med Lyckselse innebär. Men
om bonden skall få ett rejält pris för sin mjölk går det inte att upprätthålla
driften vid för många enheter inom samma organisation, i varje fall inte vid
fler enheter än man har mjölk till.
Jag återupprepar att glesbygdsstödet är ett mycket bra stöd. Det är viktigt
att man kan använda det. Jag har inte i huvudet hur mycket det har räknats
upp, men jag vet att det har räknats upp. Centerpartiet har under flera år
agerat för det. Det regionalpolitiska stödet är viktigt, inte bara för jordbru-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
101
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
102
ket. Jordbruket måste naturligtvis slåss med andra sektorer. Nu finns den
kompetens som har sysslat med åtgärdsprogrammet för jordbruk i länsstyrel-
sen. Då måste det också vara lättare för jordbruket att vara med och slåss
om dessa pengar.
Anf. 93 JOHN ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag skall fortsätta med att tala om mejeriet i Lycksele. Det
är mycket intressant. Till syvende och sist handlar det om ifall det skall finns
kvar något jordbruk i inlandet eller inte. Mejeriet har ett stort upptagnings-
område: från Granö och Örträsk i öster till fjällkedjan i väster, Borgafjäll,
Tärna, Ammarnäs osv. Invägningen inom upptagningsområdet motsvarar
ganska bra konsumtionen. Man kör in mjölken till mejeriet, värmer upp den
och förpackar den. Sedan körs den tillbaka upp till konsumenterna. Det
finns ett intransportstöd, vilket gör att man kan räkna på hur mycket man
tjänar på att flytta invägningen från Lycksele till Umeå.
Det är svårt att gå till Norrmejerier och säga: Nu skall ni behålla mejeriet
i Lycksele. Jag vet inte hur man skall gå till väga. Om man behåller intrans-
portstödet och tar bort uttransportstödet innebär det att konsumenterna i
Tärna skall betala transporten upp till Tärna. Det blir ett för stort krav att
ställa på de övriga producenterna i området, att de skall vara med och betala
frakten upp till fjällkedjan. Detta kommer att innebära att priset blir mycket
högt, och det kommer över huvud taget att bli olönsamt att köra in mjölken
och framför allt att köra ut den.
Nu satsar man nära en miljard kronor på att behålla jordbruket inom detta
område. Att ett mejeri försvinner innebär kanske att man tjänar 2,5 miljoner
och att jordbruket inom ett mycket stort område slås ut. Det är verkligen ett
exempel på att en liten tuva stjälper ett stort lass. Det borde finnas möjlighe-
ter att med regionalpolitiska medel eller åtminstone med regionalpolitiska
hänsyn stötta, så att det finns mejerier i inlandet.
Anf. 94 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Jag vet inte riktigt vart John Andersson ville komma i bör-
jan. Ett tag lät det som om John Andersson ville ta bort intransportstödet
också. Det är till för att stödja produktionen i glesbygderna. Det är därför
det finns kvar.
John Andersson drar en riktig slutsats, att det går att stödja med regional-
politiska medel så att man kan ha kvar ett sådant här mejeri. Men då är det
regionalpolitik. Där finns det regionalpolitiska stödet. Man får naturligtvis
motivera detta gentemot andra satsningar med dessa medel.
Anf. 95 ÅKE SELBERG (s) replik:
Herr talman! Lennart Brunander sade att vi skulle uppträda sjyst från po-
litikernas sida. Det är helt klart att det är vår plikt mot näringen. Men skall
vi uppträda sjyst, innebär det att vi skall följa det jordbrukspolitiska beslut
vi har fattat. Vi från Socialdemokraterna tror på jordbruksnäringen och på
en utveckling av företagen inom livsmedelsnäringen. Men det är viktigt att
vi på ett kraftfullt och handfast sätt står för de uppgörelser vi har gjort.
Det var inte så att vi ville komma undan en uppräkning av Norrlandsstödet
och att vi tillsatte en utredning av den anledningen. Det fanns flera anled-
ningar till att utredningen tillsattes. I utredningen varvi överens om förslag
som sträcker sig längre än vad som har tagits upp i propositionen. Vi har
enats om att vi i huvudsak ställer upp på propositionen.
På Röbäcksdalen är man mycket orolig när det gäller borttagandet av åt-
gärdsprogrammet. Det är inte som Lennart Brunander säger, att glesbygds-
stödet täcker detta till fullo. Man är orolig för hur man skall klara verksam-
heten i fortsättningen. Forskning och utveckling är ett viktigt led i omställ-
ningen av jordbruket, som även Norrland kommer att drabbas av.
Brunander tyckte att vi hade varit ogina när det gäller Norrlandsstödet.
Från 1982 till 1991 höjdes stödet från 200 miljoner till ungefär 900 miljoner.
Man kan vara positiv och ha samma uppfattning, men om resurserna plockas
bort är det föga värt att man har varit positiv.
Anf. 96 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! En stor del av de höjningar under 80-talet som Åke Selberg
talar om kom till efter olika kompromisser här i riksdagen efter det att rege-
ringen hade lagt för låga bud och delvis också genom att man ordnade en
ganska ordentlig inflation.
När det gäller åtgärdsprogrammet har jag inte så mycket mer att säga. Jag
tycker också att det var bra. Det är viktigt att ha kvar den kunskapen, när
man skall hantera glesbygdsstödet.
Åke Selberg säger att Socialdemokraterna står bakom det jordbrukspoli-
tiska beslutet. Det är bra om ni gör det. Men ert förslag att sänka gränsskyd-
det ligger inte inom ramen för det beslutet.
Anf. 97 ÅKE SELBERG (s) replik:
Herr talman! Jag skrev i vår motion att gränsskyddet skall användas aktivt
inom det jordbrukspolitiska beslutets ram. Jag har i flera sammanhang påpe-
kat noga att vi skall jobba inom ramen för det jordbrukspolitiska beslutet
och låta kommissionen arbeta i lugn och ro, även om det brådskar.
Brunander tog upp konkurrensen. Konkurrensfrågorna är viktiga för
jordbruksnäringen. Jordbruksnäringen har varit det mest reglerade området
inom näringspolitiken. Det har lett till en del problem som vi nu måste ar-
beta oss bort ifrån, och detta ingår i 1990 års beslut. När vi har fått problem
har vi reglerat. Sedan har det blivit regleringar ovanpå regleringar. Till slut
blev det ohållbart att jobba vidare på den vägen. Det var därför det jord-
brukspolitiska beslutet kom till. Det vet Lennart Brunander mycket väl.
Anf. 98 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Jordbruksverket har möjlighet att använda gränsskyddet ak-
tivt inom ramen för 1990 års jordbrukspolitiska beslut. Det behövs inget
riksdagsbeslut för det. Riksdagsbeslutet handlar om den nivå som gräns-
skyddet skall ligga på, som skall garanteras jordbruket. När man ändrar på
den, går man utanför det jordbrukspolitiska beslutet. Det är det Socialde-
mokraterna har föreslagit. Det är därför vi motsätter oss det.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
103
|
Prot. 1991/92:111 13 maj 1992 |
Anf. 99 DAN ERICSSON i Kolmården (kds): Herr talman! Från böljan vill jag anmäla att jag på grund av de frågor som |
har ställts under debatten kanske kommer att behöva litet mera tid än de sex
|
Vissa jordbruks- |
minuter som är föranmälda. Jordbruksutskottets betänkande för på flera sätt den jordbrukspolitiska En annan väsentlig del i betänkandet är att utskottet slår fast att någon Herr talman! Utskottets förslag om att av regeringen begära en redovis- Med de förslag utskottet har med anledning av propositionen om vissa Herr talman! Jag kan också konstatera att en Kds-motion om utvecklade Jag avser att något svara på Bengt Roséns och Åke Selbergs funderingar. |
|
104 |
får mandat av riksdagen att försöka finna former för exportfinansiering som |
gör att vi kominer närmare den situation som råder i EG. Hur detta skall
utformas vill vi från utskottets sida att regeringen skall återkomma till. Det
finns ingen skrivning om någon återgång till det gamla.
När det gäller själva omställningen vet alla mycket väl att kds inte var med
om det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 av naturliga orsaker. Vi var ju då
inte med i den här kammaren. Vi har kritiserat beslutet. Vi menar att man
borde ha gjort konsekvensanalyser m.m. innan man lade fast en långsiktig
jordbrukspolitisk strategi.
Sedan beslutet fattades har Sverige ansökt om medlemskap i EG, vilket
även har ändrat förutsättningarna högst väsentligt. Utskottet skriver nu att
regeringen skall redovisa förslag till eventuella förändringar av programmet
mot bakgrund av EG-ansökan. Som vi har hört tidigare i debatten fanns
dessa skrivningar egentligen med i beslutet 1990. Man skall korrigera när
verkligheten tränger sig på.
Utskottet - och samtliga fyrklöver-partier och Ny demokrati - ser att verk-
ligheten förändras. Nu handlar det om att finna rätt färdriktning för framti-
den. Jag tycker att vi från Kristdemokraternas sida verkligen har försökt att
vara konstruktiva och föra in diskussionen på vilken politik som bäst gagnar
såväl jordbruket som Sverige som helhet inför ett EG-medlemskap. Vi tar
ett ansvar för detta, och det ansvaret har delats av utskottets majoritet.
Om någon efter det här tvivlar på var jag står, kan jag bara säga att jag
står bakom regeringen som hävdar att vi skall ha ett konkurrenskraftigt jord-
bruk när vi skall in i EG. Det här är ytterligare en liten knuff i den rikt-
ningen.
Lennart Brunanders anspelningar tycker jag var under den nivå på debat-
ten som vi bör hålla i denna kammare. Jag kan inte heller av den här debat-
ten förstå vad som har ändrats i sak sedan utskottet justerade betänkandet.
Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan i betänkandet.
Anf. 100 BENGT ROSÉN (fp) replik:
Herr talman! Dan Ericsson i Kolmården förklarar nu att det inte råder
någon delad mening om vad vi säger i tillkännagivandet. Men kds tidning
har uppenbarligen inte fattat det på samma sätt. Jag läste tidigare upp ett
avsnitt. Jag skall läsa upp ytterligare ett avsnitt som bekräftar att Dan Erics-
son där ger en annan bild: Regeringspartierna och Ny demokratis represen-
tanter står bakom jordbruksutskottets betänkande. Därmed lär det också gå
igenom i riksdagen. Det innebär att regeringsförklaringens stolta ord om att
den tidigare beslutade jordbrukspolitiken ligger fast inte längre får någon
giltighet. Där står det att omställningen av jordbruket fullföljs. En avstäm-
ning av omställningsbeslutet sker nu efter det att EG har lagt fast principerna
för sin kommande jordbrukspolitik. Vi kan bara konstatera att verkligheten
har förändrats, men vi kan inte benhårt hålla fast vid det där säger Dan Erics-
son.
Vi har en samsyn mellan oppositionen och de borgerliga partierna om att
alla förändringar av det jordbrukspolitiska beslutet skall föregås av förhand-
lingar i kommissionen. Det är kommissionen som skall komma med försla-
gen, som regeringen sedan återkommer med i form av propositioner. Det
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
105
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
uttalande som Dan Ericsson och tidningen Kristdemokraten har gjort står
helt i strid med detta.
Det är också uppenbart att andra grupper har misstolkat vad vi säger i vårt
tillkännagivande. Jag nämnde att Jan-Erik Nyberg i Morgonekot var mycket
orolig för att det nu skulle finnas planer på generella exportsubventioner.
Dessa har vi i stor enighet avskaffat.
Eftersom denna otydlighet förligger ser jag det som helt nödvändigt att vi
måste få tillbaka den här skrivningen till utskottet och justera det, så att det
inte råder någon oenighet.
Jag tycker att det är litet tråkigt att kds tidning på det sättet går på vår gode
jordbruksminister. Det är alltid jobbigt att vara jordbruksminister. Ingen har
blivit populär under sin aktiva tid som jordbruksminister, men däremot i stor
utsträckning efteråt. Vi har en mycket duktig jordbruksminister. Jag tycker
inte att kds som är ett utav regeringspartierna skall ägna sig åt krypskytte på
honom.
Anf. 101 DAN ERICSSON i Kolmården (kds) replik:
Herr talman! Bengt Rosén för nu debatten utifrån tidningsartiklar. Jag
skulle naturligtvis kunna ta fram ett antal artiklar från Folkparti- och Center-
parti-tidningar som inte direkt främjar den diskussion vi har i dag om vi skall
föra jordbruksdebatten framåt. Jag får tacka Bengt Rosén för marknadsfö-
ringen av tidningen Kristdemokraten som har beståtts oss här. Det är ut-
märkt. Det är en bra tidning. Men artiklar har alltid brister, och det görs
tolkningar i artiklar.
Jag skulle kunna citera Bengt Roséns egen tidning - tidningen Nu - där
han har fört en debatt med riksdagsledamoten Carl Hamilton. Han säger att
det bara finns 2 % bönder som röstar på Folkpartiet. Det innebär 2 000. Där-
emot finns det 2 % konsumenter, och det innebär 100 000 konsumenter. Un-
derförstått skall man ta hänsyn till detta när man bedriver politik. Jag vet att
Bengt Rosén inte delar Carl Hamiltons värderingar. Jag tror att Bengt Rosén
verkligen värnar om en bra jordbrukspolitik utifrån vad som är bäst för nä-
ringen.
Men det får inte vara opinionsmässiga saker som styr. Det måste vara sak-
politiska bedömningar som ligger till grund för beslutet. Jag kan inte förstå
vad som har hänt sedan utskottet justerade sitt betänkande, förutom att det
var ett inslag i Morgonekot i dag. Det är möjligt att det på något sätt har
påverkat.
Anf. 102 BENGT ROSÉN (fp) replik:
Herr talman! Det är riktigt att jag har fört en debatt med Carl Hamilton i
den liberala tidningen Nu. Den debatten är emellertid avklarad, och Folk-
partiet står kvar vid sin jordbrukspolitik. Det innebär att vi står kvar vid det
livsmedelspolitiska beslutet. Det är inte så enkelt, Dan Ericsson i Kolmår-
den, att vi i detta fall bara kan hänvisa till att journalister och tidningar skri-
ver. De hänvisar ju till uttalanden ifrån just kds talesman i jordbruksfrågor.
Det tycker jag gör det hela allvarligare. Jag tror inte att jag i detta samman-
hang har gjort en positiv marknadsförning av tidningen Kristdemokraten.
106
Jag tror i stället att många med mig är upprörda över den artikel som före-
kommer där. Den är inte ägnad att stärka regeringssamarbetet.
Jag tror också att det är nyttigt att vi pratar ut om dessa förhållanden för
att vi skall kunna återställa den samsyn som svenskt jordbruk är betjänt av.
Svenskt jordbruk är inte betjänt av att vi skickar ut olika signaler som sedan
inte stämmer överens, men som svenska lantbrukare kan hänvisa till när de
kritiserar jordbrukspolitiken och regeringspolitiken i stort.
Anf. 103 DAN ERICSSON i Kolmården (kds) replik:
Herr talman! Jag tror också att det är bra om vi kanske försöker släppa
det här med artiklar och annat och i stället försöker hålla oss till sakfrågorna.
Det är helt klart hur regeringsdeklarationen är skriven. Det talas om om-
ställningsprogrammet. Det talas också om att syftet är att Sverige vid inträ-
det i EG skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring. Det är
detta vi försöker sträva efter. Om jag då använder uttryck som att vi nu håller
på att vända skutan, vilket har citerats här, menar jag att på de punkter där vi
diskuterar omställningsprogrammet, säger vi nu att regeringen faktiskt skall
återkomma och redovisa vilka eventuella förändringar som skall göras inför
EG-anpassningen. Vi har ett sådant beslut. När vi slår fast att gränsskyddet
inte återigen får sänkas ensidigt har vi kommit en bit på väg. När vi slår fast
att vi bör ha ett system för exportfinansiering, menar jag att vi har korrigerat
kursen. Om det sedan ligger helt inom ramen för omställningsprogrammet
kan alltid diskuteras. Jag tycker att den debatt som har förts i övrigt i dag
har belyst att det här finns ett ganska brett spektrum.
Anf. 104 ÅKE SELBERG (s) replik:
Herr talman! Låt mig först säga att jag i och för sig inte är speciellt förvå-
nad över Dan Ericssons i Kolmården ståndpunkter. De har skymtat i olika
tidningsartiklar, som vi har hört talas om i dag. Det är bra att frågan kommer
tillbaka till utskottet. Vi från Socialdemokraterna stöder återremissyrkan-
det, som vi tidigare har sagt. Det blir sedan tillfälle att debattera denna fråga
ytterligare.
Dan Ericsson bör kanske i fortsättningen ta med i beräkningen att kds hör
till de partier som regerar det här landet och som ytterst är ansvariga för
jordbruket.
Anf. 105 DAN ERICSSON i Kolmården (kds) replik:
Herr talman! Åke Selberg kan vara övertygad om att vi tar hänsyn till att
vi sitter med i regeringen, men det är här i riksdagen som regeringens politik
skall avgöras och förändringar diskuteras, och vi är fria att föra en öppen
debatt också fortsättningsvis.
Som jag sade tidigare, är våra ställningstaganden till det livsmedelspoli-
tiska beslutet 1990 väl kända. Vi försöker arbeta konstruktivt med detta och
göra de förändringar som vi anser nödvändiga i färdriktningen. Utskottet är
överens om detta, och i regeringen är man överens om att man skall stämma
av detta för att se vad som är nödvändigt inför en EG-anpassning.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
107
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
108
Anf. 106 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Jag anser att det omdiskuterade exportstödet skall användas
på ett förnuftigt sätt och inte fortsätta på de traditionella vägarna, som hittills
har varit riktlinjen. I min motion pekar jag på att skolmaten kan förbättras
utan kostnadsökning för konsumenten. Det är nämligen vi konsumenter som
betalar ett högre pris än nödvändigt. Det är alltså en skillnad mellan det pris
som vi skulle betala och det pris som vi betalar. Genom detta subventionerar
vi bl.a. exporten av kött.
Även kommunerna har ett besvärligt ekonomiskt läge och gör indrag-
ningar av medel till skolmaten. Det har nu gått så långt på många håll att
eleverna får vatten i stället för mjölk till maten.
Jag tycker att det är fel att sända högkvalitetskött till subventionerat pris
till utlandet och sedan åka på utlandssemester och berömma spanjorerna,
för att ta ett exempel, för deras goda och billiga mat. Vi har ju redan genom
högre matpriser subventionerat denna mat, och det är det som jag vänder
mig emot. Vi skall i så fall också använda subventionerna inom landet när vi
har en möjlighet och desutom har ett sådant ekonomiskt läge att vi bör göra
det.
Endast vissa medborgare har förmånen att kunna utnyttja de subventioner
som har betalats av oss alla. Här i Sverige får barnen i skolan ofta korv, som
är gjord på så billiga råvaror som möjligt. Den är inte innehållsdeklarerad,
och av innehållet att döma är det många elever som inte tycker om den. Jag
har sett att många elever regelbundet låter bli att äta den vanliga skolmaten
och i stället väljer filmjölk och smörgås till lunch. Det är att märka att ele-
verna ofta börjar sin dag kl. 6 på morgonen och slutar efter kl. 17 på efter-
middagen. Deras näringsintag är alltså inte fullgott, och den elev som inte är
mätt och belåten mår dåligt och orkar inte med skolarbetet.
Herr talman! Skolbarnen växer upp och blir vårt lands framtida styrka.
Deras prestationer är avgörande för att Sverige skall kunna konkurrera ef-
fektivt på vår nya Europamarknad. Jag är övertygad om att god skolmat,
med inslag av svensk, traditionell matkultur, blir vår ljusnande framtid, som
man brukar sjunga.
Jag yrkar bifall till vår reservation 3.
Anf. 107 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! För knappt ett år sedan debatterade vi här i kammaren den
socialdemokratiska regeringens förslag till ensidiga gränsskyddssänkningar,
och jag sade då att det var den tråkigaste dagen under min tid i riksdagen.
I dag ser det i och för sig trevligare ut. Vi har en ny riksdagsmajoritet, och
jag tycker mig se en mera positiv inställning till jordbruket och den resurs
som jordbruket utgör. Jag har också varit glad för att utskottet har samlat
en bred majoritet bakom viktiga principer när det gäller jordbrukspolitiken.
Vissa tolkningar av utskottets uttalande, bl.a. av Dan Ericsson i Kolmården
om exportstödet, har varit mindre lyckade. Det kan förklaras av att Dan
Ericsson inte är medveten om vilken balansgång som är nödvändig när det
gäller utformningen av jordbrukspolitiken.
Jordbruket är en resurs för samhället på olika sätt. Genom att miljövänligt
producera råvaror till bl.a. energi- och industriändamål kan jordbruket an-
vändas som en resurs också i miljöarbetet. På detta sätt kan vi få samhället
att arbeta mera i enlighet med kretsloppsprincipen. Jag brukar kalla detta
nya samhälle för biosamhället. Det är ett samhälle där råvaror produceras
naturligt och som efter användningen kan återföras till naturen.
Vi i Sverige är mycket beroende av vad som händer internationellt. Åke
Selberg ställde en fråga om GATT, och jag vill gärna kort redovisa vad vi i
dag vet om de pågående förhandlingarna.
Det totalpaket som lades i GATT av generaldirektör Dunkel före jul lig-
ger fortfarande på bordet. Det innehåller på jordbrukssidan bl.a. åtaganden
om att göra om alla gränsskydd till tullar, att göra neddragningar av stöd och
skydd och att göra åtaganden om marknadstillträde. EG hade svårigheter
med jordbruksdelen i uppgörelsen. Man enades ändå om att gå vidare och
bl.a. ta fram listor över ländernas utgångslägen och åtaganden om neddrag-
ningar. Det här skulle ha varit klart i april. Ett betydande arbete har lagts
ned på att ta fram sådana här länderlistor.
Däremot har man inte kunnat enas om några ändringar i själva paketet.
I praktiken har förhandlingarna mer och mer kommit att likna en bilateral
uppgörelse mellan EG och USA. Företrädare för USA och EG på högsta
nivå har träffats för att försöka lösa de problem som finns. Detaljerna i sam-
talen vet vi inte särskilt mycket om.
Regeringen arbetar fortfarande efter principen att uppgörelser kommer
till stånd. En situation med en utebliven uppgörelse skulle vara dålig för
världshandeln, och den skulle försämra möjligheterna för världsekonomin
att återhämta sig.
EG:s gemensamma jordbrukspolitik är också under behandling. Den ut-
gör som vi vet en stor del av EG:s budget. Det nya förslag som finns innebär
en mer markerad inriktning på direktstöd till jordbrukarna, lägre prisnivå,
produktionsbegränsningar och ökad miljöhänsyn.
Enligt de senaste signalerna kan en reform beslutas före halvårsskiftet.
Det är dock svårt att göra en exakt bedömning av vad reformen kommer att
innebära. Jag tror dock att vi kan säga att EG även fortsättningsvis kommer
att ha inlösenpriser och därtill kopplade exportstöd.
Den omställningskommission som jag tillsatte i höstas har till uppgift att
göra en avstämning av det jordbrukspolitiska beslutet 1990 inför ett EG-
medlemskap. Det känner vi alla mycket väl till.
Regeringen har en i grunden positiv inställning till svenskt jordbruk och
svensk livsmedelsindustri. Med det följer också en stark tilltro till att dessa
sektorer i vårt samhälle har såväl ambitionen som förmågan att konkurrera
med vår omvärld. Detta förutsätter emellertid att konkurrensen kan ske på
lika villkor. Väder och vind kan vi inte göra mycket åt, men vårt eget närings-
livs konkurrensmöjligheter kan begränsas genom vår egen lagstiftning eller
genom egna ekonomiska sanktioner, och därför måste regeringen och riks-
dagen allvarligt överväga konsekvenserna för vårt land av sådana särregler.
Det innebär att Sverige inte skall lägga sig platt inför vår omvärld och t.ex.
i en medlemskapsförhandling med EG saklöst acceptera en total och ome-
delbar anpassning. Vi vill t.ex. behålla en hög ambitionsnivå när det gäller
miljö och regional utjämning. Detta måste vi beakta på ett konstruktivt sätt
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska jrågor,
m.m.
109
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
110
för att förutsättningarna för vårt eget näringsliv skall bli likvärdiga med dem
som existerar i vår omvärld.
I samband med en anpassning till EG är ett system med exportfinansiering
aktuellt. Redan i det jordbrukspolitiska beslutet 1990 togs denna fråga upp.
Jordbruksutskottet skrev då: ”Det måste finnas möjlighet att hantera försälj-
ning av tillfälliga överskottskvantiteter.” Vidare anförde man: ”Den grund-
läggande principen om ömsesidighet som utskottet understrukit i ett inle-
dande avsnitt om gränsskyddets nivå m.m. skall gälla även i denna fråga.”
Det innebar alltså ett stöd till exporten.
De här formuleringarna var ju inte Dan Ericsson i Kolmården med om att
skriva. Ibland har jag fått en känsla av att Dan Ericsson tror att han nu har
fört in dem i debatten, men de har funnits med under hela den här tiden. Det
är möjligt att det nu är nödvändigt för jordbruksutskottet att få tillfälle att
på nytt överväga sin uppfattning i den här frågan.
Omställningskommissionen har som ett av sina uppdrag att lämna förslag
på det här området, och sådana kommer efter sommaren.
I propositionen föreslog jag också en höjning av stödnivån för Norrlands-
stödet med i genomsnitt 15 % för alla produkter. Det norrländska jordbru-
ket måste även fortsättningsvis tillförsäkras ekonomiska villkor så att det kan
upprätthålla lönsamheten. Därför har regeringen föreslagit att jordbruket i
norra Sverige tillförs 889 milj.kr. i stöd för nästa budgetår. Det är en höjning
med 82 milj.kr. Omställningskommissionen har också i uppgift att närmare
utreda den framtida konstruktionen av Norrlandsstödet mot bakgrund av
den internationella utvecklingen. Det kan finnas anledning att för John An-
dersson påpeka att anslaget till regionala utvecklingsinsatser i åtgärdspro-
grammet, som så att säga formellt inte längre finns, fr.o.m. budgetåret
1990/91 ökade med 100 milj.kr. per år. Det anslaget är inte tidsbegränsat,
och det finns alltså, som vi påpekar i propositionen, ännu goda möjligheter
att fortsätta med den här utvecklingen och att stödja Norrlandsjordbruket
på samma sätt som tidigare.
Enligt det livsmedelspolitiska beslutet 1990 skulle jordbruket avregleras
inom ett bevarat gränsskydd. För ett år sedan bröt den socialdemokratiska
regeringen mot detta beslut och sänkte ensidigt det svenska gränsskyddet.
Efter regeringsskiftet i höstas lät jag jordbruksverket analysera vilka konse-
kvenser denna sänkning hade medfört. Den rapport jordbruksverket har
presenterat visar att sänkningen inte har haft några långsiktiga konsekvenser
för jordbruket. Jag är inte beredd att, som Socialdemokraterna har föresla-
git, ytterligare sänka gränsskyddet. Det skulle inte vara att EG-anpassa jord-
bruket, eftersom gränsskyddet faktiskt, Inge Carlsson, är högre i EG än i
Sverige. Dessutom har vi ännu inte sett alla konsekvenser av förra årets
sänkning.
Ibland är det, herr talman, svårt att undgå känslan av att Socialdemokra-
terna som utgångspunkt för sin analys har uppfattningen att svensk livsme-
delsindustri och svenskt jordbruk inte är eller ens kan bli konkurrenskraftiga
vid ett svenskt medlemskap i EG och att det är därför Socialdemokraterna
anser att vi utan närmare eftertanke bör sänka gränsskyddet och öka impor-
ten för att så fort som möjligt bli av med de företag som man utgår ifrån inte
skulle klara en ökad konkurrens. Ibland får man t.o.m. känslan av att vissa
grupper anser att dessa företag inte ens bör ges möjligheten att anpassa sig
till den nya situation som jordbruket och livsmedelsindustrin befinner sig i
som en följd av 1990 års livsmedelspolitiska beslut och den ytterligare om-
ställning som skulle bli resultatet av ett svenskt EG-medlemskap.
Fru talman! Jag tror att det är viktigt att vi försöker bevara den grundläg-
gande enighet i jordbrukspolitiken som beslutet 1990 ändå bevisade fanns
då. Jag tror att det är angeläget att vi tar vara på det svenska jordbruket
som livsmedelsproducent, producent av rena, nyttiga livsmedel, livsmedel
producerade på ett miljövänligt sätt och med beaktande av djurskyddshän-
syn. Detta är bra också för de svenska skolbarnen, och det är en kraft i mil-
jöarbetet när det gäller att producera energiråvaror och industriråvaror.
Detta är vad beslutet 1990 syftade till, och jag hoppas att detta också kan bli
effekten av det beslut kammaren kommer att fatta i detta ärende efter den
återremiss som säkert blir aktuell.
Anf. 108 DAN ERICSSON i Kolmården (kds):
Fru talman! Jordbruksministern säger att jag inte är medveten om vilken
balansgång jordbrukspolitiken innebär och att jag inte heller är medveten
om innehållet i 1990 års beslut. Jag tror nog att jag ändå har en viss kunskap
om de frågorna. Jag är än mer medveten om den pressade situation som
svenskt jordbruk har försatts i, och jag söker givetvis få förändringar till
stånd genom åtgärder som stärker svenskt jordbruk. Utskottsmajoriteten är
ju av samma åsikt. Jag hoppas att jordbruksministern ser detta som något
positivt. Eller är det så att ministern inte önskar utskottets beställning om
att finna former för en exportfinansiering? Det vore intressant att få ett be-
sked på den punkten.
Eftersom tidningsartiklar har varit centrala i den tidigare debatten kan jag
också konstatera att Karl Erik Olsson i artiklar har sagt att de frågor kds för
fram i de flesta fall sammanfaller med hans personliga åsikter.
Jag tror faktiskt att jordbruksministern och jag är överens i stora drag,
men ibland kan man få misstanken att det är svårt att erkänna att det också
finns andra krafter som driver på jordbrukspolitiken åt - som jag uppfattar
det - rätt håll. Jag hoppas att ministern nu kan deklarera att det inte finns
någon motsättning i detta.
Anf. 109 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag är glad om vi kan vara överens om att det är stora bekym-
mer i det svenska jordbruket. Jag är också mycket medveten om detta. Sam-
tidigt finns det olika krafter som vill gå åt olika håll, vilket kan vara känsligt.
Det är ganska osäkert var majoriteten finns. Jag har påverkat det tidigare
beslutet i samarbete med Socialdemokraterna. Då och då kommer det im-
pulser från det hållet om att man är benägen att gå betydligt brutalare fram
än vad vi var överens om 1990.
När det gäller exportfinansieringen vill jag bara hänvisa till det som jag
alldeles nyss sade i mitt anförande. Den här frågan har tidigare varit uppe,
och den är inskriven i 1990 års beslut. Redan innan Dan Ericsson i Kolmår-
den hade motionerat och innan debatten hölls i utskottet fick omställnings-
kommissionen i uppdrag att se över frågan. Jag har ingenting emot signalen
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
111
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
frän riksdagen. Den stärker jordbruksdepartementets situation och vår möj-
lighet att påverka utvecklingen, men det är klart att det är viktigt att fram-
hålla att detta är en del i en debatt som har förts under ganska lång tid.
Anf. 110 DAN ERICSSON i Kolmården (kds) replik:
Fru talman! Jag ser positivt på det svar som Karl Erik Olsson gav, att också
han vill se de rätta krafterna gå framåt, om jag uttrycker det så. Visst finns
det motkrafter, men det gäller att balansera och hantera dessa.
Nu finns det ju i utskottet en majoritet som går åt rätt håll. Jag förutsätter
att vi efter återförvisningen till utskottet skall återkomma med en i stort sett
oförändrad majoritet. Den här debatten har klargjort att det inte finns några
motsättningar inom fyrklövern när det gäller utskottets betänkande.
Anf. 111 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Dan Ericsson i Kolmården sade att det finns en majoritet i
jordbruksutskottet. Det fanns uppenbarligen en majoritet före Dan Erics-
sons uttalanden om att detta var som att vända skutan. Det var inte någon
alldeles enkel match att 1990 få till stånd ett beslut som skulle få skutan att
under lång tid gå åt samma håll. Signalen att vända skutan har tydligen irrite-
rat flera partier här i kammaren. Jag vill gärna deklarera - vilket jag också
har blivit förebrådd av Dan Ericsson för att ha uttalat i någon tidning - att
jag fortfarande står bakom de punkter som jag stod bakom 1990, även om
majoriteten då var socialdemokratisk och nu borgerlig.
Samtidigt är vi klara över att detta beslut skall anpassas till de förändringar
som ett EG-medlemskap kommer att innebära. Därför har vi tagit oss tid att
låta en särskild kommission noggrant se över frågan innan vi lägger fram ett
förslag. När vi har fått besked, kommer det förslag från regeringen till riks-
dagen.
Anf. 112 TALMANNEN:
Jag vill be att ledamöterna påkallar talmannens uppmärksamhet, så att
talmannen vet vad som önskas från ledamöterna.
Anf. 113 DAN ERICSSON i Kolmården (kds) replik:
Fru talman! Vi talade om att vända skutan. Det handlar om att staka ut
färdriktning. Det finns ändå en förändring när det gäller omställningspro-
grammet, gränsskyddet och exportfinansieringen, vilket Karl Erik Olsson
instämde i. Nu är det kommissionen som skall arbeta vidare med dessa frå-
gor. Att jag konstaterar detta faktum tycker jag inte skall läggas mig till last.
Jag börjar nu alltmer förstå uttrycket ”en sådan seger till och jag är förlo-
rad”. Men det gäller nog inte den här frågan, utan jag tror att utskottet åter-
kommer med - hoppas jag - en ograverad majoritet.
(forts.)
112
På förslag av talmannen medgav kammaren att pågående ärende samt de
ärenden som hann debatteras färdigt under återstoden av dagens samman-
träde skulle företas till avgörande vid morgondagens arbetsplenum.
Anf. 114 JOHN ANDERSSON (v):
Fru talman! Det har sagts mycket i dagens debatt om både producenter
och konsumenter och om vilka intressen de bägge parterna har. Enligt min
mening finns det många gemensamma intressen; jag vågar åtminstone påstå
att bägge parter är beroende av varandra. Ur detta perspektiv vidhåller jag
att det finns många knepiga frågor att tackla framöver. Det gäller bl.a. den
kommande konkurrenslagstiftningen kontra framför allt kooperationen.
Hur skall man över huvud taget medelst lagstiftning kunna styra en koopera-
tiv rörelse? Det vore väldigt intressant att få svar på den frågan. Jag vet inte
om jordbruksministern redan nu har någon lösning på det problemet.
En annan fråga som jag tänkte utveckla gäller det som tidigare har berörts
i debatten, nämligen mejerirörelsen i Västerbottens inland. Jordbruksminis-
tern hörde den debatt som jag hade med Lennart Brunander. Jag skall inte
upprepa den. Det vore väldigt allvarligt, om inlandet skulle mista det enda
mejeri som man har. Om den motion som jag har väckt i denna fråga säger
utskottet att man förutsätter att regeringen och jordbruksverket noga följer
utvecklingen när det gäller mejeriet och framför allt invägningen av mjölk i
Västerbottens inland.
Det är ju bra att man följer utvecklingen, men om nu det sämsta händer,
är den intressanta frågan i sammanhanget: Kommer man att göra någonting
för att förhindra att hela inlandet mister sitt enda mejeri?
Anf. 115 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Det är en intressant och viktig fråga. Det handlar naturligtvis
inte bara om ett mejeri i inlandet, utan också om sysselsättning, service och
boende över huvud taget. Men det måste ju finnas en produktion. Jag är för
min del mycket väl medveten om att den produktion som finns i dessa delar
av landet är den som jorden och skogen kan ge. Det är därför angeläget att
samhällets totala satsningar är sådana att produktionen kan fortsätta att be-
drivas.
Däremot är det omöjligt för regeringen att ta ställning till om varje enskilt
företag skall finnas kvar eller läggas ner. John Anderssons beskrivning av
situationen när det gäller mjölktransporter tyder på att det borde finnas rim-
liga företagsekonomiskt lönsamma lösningar för att man skall slippa att
transportera mjölken den långa vägen fram och tillbaka till Umeå.
När det gäller konkurrenslagstiftningen är jag inte beredd att gå in i någon
debatt. Den förbereds för närvarande i regeringskansliet. Näringsministern
kommer att presentera en proposition före sommaren.
Jag tror att det är viktigt att i det här sammanhanget se till att också i fråga
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m. m.
113
8 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 111
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
om konkurrenslagstiftning ha ett kommande EG-medlemskap i minnet. Det
som i dag är en svensk marknad, delvis isolerad från omvärlden, kommer
mycket snart att vara en liten del i en mycket större europeisk marknad.
Anf. 116 INGE CARLSSON (s):
Fru talman! För ett år sedan, när jordbruksministern var riksdagsledamot,
hade han sin svartaste dag här i kammaren, sade han. I dag är han jordbruks-
minister och trivs, trots att man i regeringspartierna har en inbördes träta,
som jag naturligtvis inte skall lägga mig i.
Att vi socialdemokrater vill anpassa gränsskyddet för att kunna öka im-
porten, som Karl Erik Olsson säger, är helt fel. Som jordbruksministern sade
är inte nuvarande gränsskydd högre på alla varor jämfört med EG:s. När det
gäller gris- och kalvkött har vi emellertid ett alldeles för högt gränsskydd,
och vi skulle kunna anpassa gränsskyddet successivt nedåt, till fromma för
konsumenterna.
På samma sätt förhåller det sig med den uppgörelse som har gjorts. Pri-
serna på spannmål och annat blir nu sänkta den 1 juli. Då är det väl rimligt
att vid samma tillfälle anpassa vårt gränsskydd så att svenska konsumenter
kan få billigare varor. I ett tidigare inlägg i diskussionen om olika priser i
olika länder sade jag att bönderna i Danmark får 13 % mindre betalt för sitt
vete, 16 % mindre för sitt nötkött, 29 % mindre för sitt fläsk och 15 %
mindre för sina mjölkprodukter än bönderna i Sverige. En mängd åtgärder
kan alltså, menar vi, göras, och vi har lagt upp en strategi i olika steg.
Sluta träta inbördes och försök i stället att komma fram till handling. Var
inte så egenkära, utan tänk litet mer på konsumenterna i Sverige.
Anf. 117 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag kan gärna bekänna för Inge Carlsson att jag trivdes ganska
bra i jordbruksutskottet, och jag trivs även ganska bra i riksdagen fortfa-
rande.
Det är ju på det sättet att man kan blanda uppgifter på olika sätt. När det
gäller priset på vete har Inge Carlsson fel. När det gäller priset på animalier
har det sin förklaring. Förklaringen när det gäller animaliepriset i bl.a. Dan-
mark och andra EG-länder är att man inte har införselavgifter på foderme-
del - proteinfoder etc. - vilket gör att man kan hålla ett lägre pris.
Något som vi också håller på att arbeta med är att sänka arbetskostnaden
och skattenivån, eftersom dessa båda faktorer är lägre i de flesta EG-län-
derna. Det är ett faktum. Vi i regeringen arbetar med den ekonomiska politi-
ken på ett sådant sätt att vi hoppas att under det här året och nästa år kunna
sänka produktionskostnaden per enhet med nästan 10 %. Det kommer att
möjliggöra att vi kommer i takt med andra EG-länder.
I dag ligger vi på en felaktig nivå, mycket beroende på den inflationspolitik
som den förra regeringen drev. Det vore alldeles orimligt, Inge Carlsson, att
låta jordbruket gå före och ta stryk därför. Var emellertid säker på att vi på
alla områden arbetar med att hålla igen prisutvecklingen - även på livsme-
del.
114
Anf. 118 INGE CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag vill säga till jordbruksministern att de siffror som jag två
gånger har läst upp i denna kammare är citerade från konsumentberedning-
ens information lämnad i maj 1992. Konsumentberedningen brukar inte
lämna felaktiga uppgifter. Vem som har rätt i det här fallet vet jag emellertid
inte.
Vi socialdemokrater har faktiskt bekämpat inflationen. Jag kan gå tillbaka
så sent som till år 1982 då vi hade en inflation på nästan 15 %. I dag är infla-
tionen nere på 2-3 %. Det har naturligtvis tagit lång tid för oss, men detta
har varit vår ambition. Vi vet nämligen att konsumenter och löntagare tjänar
på att inflationen i vårt land är låg. Det är inget som ni kan klappa er på
bröstet för och säga att ni med er hittills förda politik har åstadkommit, utan
det tog många år för oss socialdemokrater att komma ned till en så låg siffra.
Det är alltså lika mycket vår förtjänst som någon annans.
Anf. 119 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Vi skall kanske inte ta hela den ekonomiska debatten i dag.
Det är bra att vi är överens om att hälla en låg inflation. Det har det svenska
näringslivet nytta av. Det är emellertid uppenbart att de satsningar som gjor-
des år 1982, med rekordstor devalvering, var en av anledningarna till att vi
under resten av 80-talet hade mycket stora problem med att bibehålla den
låga inflationen.
Priset på spannmål under innevarande skördeår är i Sverige 1 kr. I EG
ligger priset mellan 1:15 kr. och 1:20 kr. I Sverige har vi dessutom ett areal-
bidrag som omräknat per kilo ger ungefär 16 öre, om vi räknar riktigt noga.
Det skulle innebära en betalningskraft för spannmålen i Sverige på totalt
1:16 kr., vilket är nästan exakt samma nivå som EG:s. Vissa skillnader före-
ligger naturligtvis inom EG, med underskottsområden som har litet högre
pris och överskottsområden som har litet lägre pris.
Anf. 120 ÅKE SELBERG (s):
Fru talman! När jordbruksministern är uppe i talarstolen är det viktigt att
slå fast att vi har samma konkurrensvillkor. Det är naturligtvis en viktig fråga
huruvida vi skall behålla jordbruksnäringen. Även om vi ligger före på en
del områden bör vi göra allt som står i vår makt för att påverka i det här fallet
t.ex. EG att röra sig åt vårt håll i stället för att vi skall gå bakåt.
Omställningskommissionen har till uppgift att undersöka dessa frågor.
Det är då viktigt att vi inte rycker undan delar, utan att man i omställnings-
kommissionen får arbeta med det hela och återkomma till utskottet och riks-
dagen med sina förslag. Jag förstår i och för sig att det ibland kan ingå i den
politiska taktiken att tala om vilka fel och brister andra har - jag har ju varit
med ett antal år. Vi socialdemokrater står emellertid fortfarande kvar vid
vårt förslag. Vi är fortfarande övertygade om riktigheten i att arbeta mot ett
mål som innebär så stark, modern och konkonkurrenskraftig jorbruksnäring
som möjligt i vårt land när vi får en internationell konkurrens på riktigt.
Jag är dock inte riktigt belåten. Dan Ericsson i Kolmården gjorde här tidi-
gare uttolkningen att jordbruksministern hade lyssnat på hans argument
och, vad jag kan förstå, beaktat det som var skrivet i tidningen. Jag skulle
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
115
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa jordbruks-
politiska frågor,
m.m.
116
från jordbruksministern vilja ha en klar markering huruvida regeringsdekla-
rationen ligger fast även i fortsättningen.
Anf. 121 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Det är mycket enkelt att ge Åke Selberg svar på den frågan.
Vi brukar inte vara oense så ofta. Självfallet är svaret ja, på frågan när det
gäller regeringsdeklarationen. Regeringsdeklarationen ligger fast.
Jag vill också kommentera synpunkterna om att vi bör påverka EG. Man
skall vara medveten om att vi är ett litet land i utkanten av EG. Vi har på
vissa sätt förhållanden som inte stämmer överens med förhållanden i andra
delar av Europa.
Men självklart har vi i en medlemskapsförhandlingssituation möjligheter
att föra fram våra synpunkter. Jag har ofta i debatter sagt att vi troligen har
de bästa påverkansmöjligheterna just då. Dessa möjligheter skall vi natur-
ligtvis ta till vara för att påverka EG åt vårt håll. Det må gälla miljöskydd,
djurskydd eller principerna för jordbrukspolitiken, där en reformering av
den gemensamma jordbrukspolitiken i EG naturligtvis är på väg åt detta
håll. Jag vet att man sneglar på det beslut som vi kom fram till 1990. Vi ligger
alltså steget före, och det finns möjlighet att agera i detta sammanhang för
att få en ordning till stånd på sikt.
Jag tycker att det är bra att Åke Selberg uttalar att man står fast vid beslu-
tet 1990. Jag skäms inte för att upprepa en ståndpunkt som jag väldigt ofta
har uttalat i denna kammare, nämligen att jordbruk är en näring som är bio-
logiskt betingad, som är långsiktig och som kräver ordentlig framförhållning.
Därför behöver vi en politik som är stabil och som står sig från den ena tiden
till den andra.
Naturligtvis kommer det då och då synpunkter som den ena parten inte
tycker att den andra parten har rätt i. Så var det förra året beträffande Social-
demokraternas förslag att sänka gränsskyddet. Så är också fallet denna gång.
Beslutet förutsatte nämligen ett bevarat gränsskydd. Men naturligtvis skall
vi bevaka detta med hänsyn till vad som händer i GATT-förhandlingarna och
med hänsyn till vad som kan hända om produktionskostnaderna av andra
skäl sjunker. Då finns det möjlighet att ta hänsyn till detta. Detta har vi jord-
bruksverket till.
Anf. 122 ÅKE SELBERG (s):
Fru talman! Naturligtvis är även jag väl medveten om att Sverige är ett
litet land. Men vi i Sverige har i många sammanhang tidigare varit föregång-
are på olika områden. Det anser jag att vi är när det gäller djurskyddet och
en del miljöfrågor. Därför är det viktigt att vi framhåller detta och inte
backar, utan i stället försöker få motparten i förhandlingarna att inse att det
är denna väg som vi skall vandra.
Det är alldeles riktigt som jordbruksministern säger att jordbruket är en
biologisk näring som kräver långsiktiga och handfasta beslut. Därför är det
än mer viktigt att vi verkligen lever upp till de överenskommelser som vi har
gjort.
När det gäller sänkning eller anpassning av gränsskyddet, vet jag inte om
det finns så mycker mer att säga om det. Vi kan emellertid konstatera att de
borgerliga i dag har regeringsmakten och möjlighet att justera detta, om det
som vi gjorde i denna situation var fel. Men ni kanske har olika uppfatt-
ningar även i regeringen.
Anf. 123 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag tror att jag delar Åke Selbergs uppfattning att det inte
finns så mycket mer att tillägga i denna debatt om gränsskyddets nivå.
Det finns emellertid två sakförhållanden som än en gång kan påpekas. Det
ena är att jordbruksverket konstaterade att den sänkning som gjordes, mot
min och den dåvarande oppositionens vilja - delar av den, det var naturligt-
vis en minoritet som var emot - inte ledde till några direkta effekter som har
kunnat uppmätas fram till slutet av förra året. Sannolikt har den inte heller
haft några effekter hittills. Men vi vet naturligtvis att en höjning är känslig
att genomföra. Vi vet också att det inte är säkert att man påverkar priset
direkt genom att sänka gränsskyddet, men man minskar den möjliga nivå
som man skulle kunna uppnå om det svenska jordbruket skulle hamna i den
situationen. Samtidigt finns det inskrivet i beslutet 1990, vilket jag är mycket
väl medveten om, ett system för att hålla nere gränsskyddet om det skulle
uppstå en situation där någon helt dominerade marknaden och konkurren-
sen därmed försvann.
Jag tror att vi i huvudsak är eniga om principerna. Förra året föreslogs en
sänkning av nivån på gränsskyddet. Det tyckte vi var fel. Vi tyckte även att
Socialdemokraternas motion i år var fel. Men det är viktigt att de partier som
stod bakom beslutet 1990 håller fast vid grunden i beslutet. Det gäller både
den förra regeringen och den nuvarande.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU33 Uppskov till 1992/93 års riksmöte med behandlingen av vissa
ärenden.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1991/92:FiU17 Offentlig sektor.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Offentlig sektor
117
9 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 111
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Offentlig sektor
Anf. 124 LISBET CALNER (s):
Fru talman! Den offentliga sektorn har haft ofantlig betydelse för den ge-
nerella välfärdens utbyggnad. Gemensam finansiering, i form av skatter, av
utbildning, sjukvård, omsorg och ett bra boende har också gett goda möjlig-
heter för den privata sektorn inom industri och servicesektor att växa.
När det gäller utbildning har det behövts byggnader, teknisk utrustning,
böcker, köksattiraljer och en mängd andra saker.
Sjukvården har behövt detsamma plus sängar, textilier och operations-
verktyg.
Omsorgen har också behövt detsamma plus tekniska hjälpmedel, rullsto-
lar, lyftanordningar och annat.
Vi har ett bra boende i vårt land, vid en internationell jämförelse t.o.m.
ett mycket bra boende med hög standard.
Detta har gjort att den industri som tillverkar utrustning för det som jag
har räknat upp och mer därtill har haft goda möjligheter att växa. Jag tror
inte att det finns många hem i Sverige i dag som saknar t.ex. kylskåp och
dammsugare.
Behovet av arbetsresor, sjukresor och färdtjänst har utvecklat transport-
sektorn i såväl privat som offentlig regi. Offentlig och privat verksamhet har
varit kommunicerande kärl och också gett medborgarna möjlighet till ar-
bete.
Varför räknar jag upp detta som alla naturligtvis känner till? Jo, därför att
det verkar som om riksdagens majoritet inte längre ser dessa samband.
Vi socialdemokrater har i vår motion sagt att regeringens inställning till
välfärdspolitiken och den offentliga sektorn är oklar.
Svaret från utskottets majoritet är: ”Det torde emellertid enligt utskottets
mening inte råda något tvivel om regeringens inställning till den offentliga
sektorn---.”
Jag tycker att det ligger något i det svaret. För visst vet vi att regeringens
inställning till offentlig sektor är kylslagen, för att inte, i vissa sammanhang,
säga mycket kylslagen. Det vittnar inte minst förslag om den kommunala
ekonomin om.
Jag tänker läsa upp några meningar därifrån.
Sverige har, både i ett historiskt och i ett internationellt perspektiv, kom-
mit förhållandevis långt när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män.
Kvinnors ökade förvärvsfrekvens har sammanfallit med den kraftiga utbygg-
naden av den kommunala sektorn.
Svenska kvinnors höga förvärvsfrekvens utgör, tillsammans med tillgång
till bra barnomsorg till ett rimligt pris och möjligheter att vara hemma när
barnen är små, en styrka i svensk ekonomi. Kvinnors höga förvärvsfrekvens
är också en viktig konkurrensfördel, inte minst i ett internationellt perspek-
tiv.
Detta kan man alltså läsa i propositionen om den kommunala ekonomin.
Det är ett mycket bra omdöme från en borgerlig regering om socialdemokra-
tisk politik. Om vi skall använda betyg borde det bli minst en 4:a i avgångsbe-
tyg, tycker jag.
Men slutsatserna, att det skulle bli ännu bättre med privatisering och en
118
minskning av anslaget till kommunerna med 7,5 miljarder kronor, är obe-
gripliga för oss socialdemokrater.
Vi måste slå vakt om grunderna för välfärdsstaten genom en generell väl-
färdspolitik, sade socialminister Bengt Westerberg på Socialtjänstmässan i
Älvsjö häromdagen.
Den generella välfärdspolitiken utförs ju i praktisk handling i stor ut-
sträckning ute i våra kommuner i form av skola, vård och omsorg. Men där
minskar regeringen anslagen med 7,5 miljarder kronor. Hur går det ihop,
Lennart Hedquist? Jag kanske skall rikta frågan även till Bo G. Jenevall som
numera, har jag förstått, ingår i regeringsunderlaget, efter finansutskottets i
går fattade beslut om awecklingsfond 92-94, med andra ord löntagarfon-
derna.
Utskottets majoritet skriver också: ”Avgiftsfinansiering bör förekomma i
större utsträckning för att öka konsumentstyrningen av tjänsteproduktio-
nen.”
Jag tolkar det så, att avgiftens storlek tydligen skall avgöra om jag har råd
att fråga efter en viss tjänst eller inte. Är det kanske det som är valfrihetsre-
volutionen?
Slå vakt om den generella välfärden, var budskapet. Jag kan inte säga det
på ett bättre sätt själv.
Men den enda vägens politik föreslagen av den mest kompetenta regering
någonsin leder ju till att de offentligt drivna verksamheterna, som har gett
så gott resultat, avvecklas när slutsatsen borde vara att de skall utvecklas.
Ja, uttrycket ”den mest kompetenta regeringen” är självklart inte mitt eget,
för jag tycker nog tvärtom. Jag citerade bara statsministern.
Vi socialdemokrater är inte alls främmande för konkurrens från privata
alternativ. Vi vet att den offentliga verksamheten oftast står sig mycket väl
när den utsätts för konkurrens.
Men det förutsätter naturligtvis att det skapas förutsättningar för de an-
ställda att göra ett gott arbete. Arbetsorganisationen, möjligheterna till
kompetensutveckling och utbildning liksom möjligheterna att genom dele-
gering ta ansvar och få ta ansvar och att ta egna initiativ kan utvecklas ännu
mera inom den offentliga sektorn.
Förutsättningar för detta skapar vi socialdemokrater genom att föra en
ekonomisk politik som åstadkommer tillväxt och arbete för medborgarna.
Den som har lyssnat till förmiddagens debatt i kammaren har fått en god
inblick i våra förslag, och fler förslag ligger på riksdagens bord i väntan på
behandling. Men det räcker inte med att skapa tillväxt om välfärden skall
nå alla. Det måste också finnas en vilja och förmåga till en omfördelning av
inkomster och förmögenheter, så att välfärden når ut även till dem som av
olika skäl inte av egen kraft får del av tillväxtens frukter.
När det gäller att nå det målet är offentlig sektor ett ovärderligt instrument
som vi socialdemokrater vill utveckla, förändra och förnya alltefter männi-
skornas och tidens krav och önskemål.
Jag beklagar, fru talman, att utskottets majoritet inte delar den uppfatt-
ningen.
Jag yrkar bifall till reservation nr 1 i finansutskottets betänkande nr 17.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Offentlig sektor
119
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Offentlig sektor
120
Anf. 125 BO G. JENEVALL (nyd):
Fru talman! Jag vill tala om ett ärende som inte är särskilt stort och kanske
heller inte särskilt viktigt. Men det är desto märkligare.
Riksdagen beslutade faktiskt 1989 och gav regeringen till känna att en för-
söksverksamhet skulle startas med s.k. 020-nummer. Varken den gamla eller
den nya regeringen har ännu verkställt detta, och det är synnerligen anmärk-
ningsvärt. Däremot har man på en del verk infört motsatsen, nämligen 071-
nummer. Tanken har ju varit - och förslag har tidigare lagts fram i riksda-
gen - att människor inte skall behöva betala för mer än en markering när de
får vänta på svar hos en statlig myndighet. Vi tycker att det är en förnuftig
åtgärd. Det här borde inte vara särskilt svårt.
En del erbjuder den här möjligheten. Jag har genom utredningstjänsten
försökt att få reda på hur det förhåller sig. Men man hade svårigheter att få
fram uppgifter. En del länsstyrelser har emellertid den här servicen.
En del verk har, som sagt, 071-nummer, bl.a. patent- och registreringsver-
ket. Den som har haft med olika verk att göra vet att väntetiderna är mycket
långa. Skall man betala 4:55 kr. per markering, blir det ganska dyrt.
Det anmärkningsvärda i det här sammanhanget anser vi alltså vara att två
regeringar har underlåtit att verkställa riksdagens beslut. I betänkandet sägs
det att man förväntar sig ett resultat till 1993 års budgetproposition. Vi
tycker att det ligger för långt fram i tiden. Har det här beretts sedan 1989,
borde vi kunna få ett förslag på riksdagens bord åtminstone till hösten. Det
är något som vi gärna begär.
Vi har ytterligare en reservation, vilken avser den offentliga sektorn. Vi
framhåller de stora rationaliseringsmöjligheter som finns. Våra synpunkter
är väl kända i det avseendet. Därför tänker jag inte närmare gå in på den
saken.
Några viktiga saker vill vi peka på. Lokalanvändningen t.ex. kan bli betyd-
ligt rationellare. Där har regeringen kommit med förslag. Saker och ting är
alltså på gång, och det är bra. Däremot tittar man inte särskilt mycket på det
fysiska kapitalet, alltså anläggningstillgångarnas värde. I det sammanhanget
finns det mycket att göra och mycket pengar att tjäna.
Vi tror, i motsats till vad vi brukar säga, att utbildning i ett visst avseende
skulle vara bra. Det gäller då en riktigt bra chefsutbildning för högre chefer
inom den offentliga förvaltningen. Det finns väldigt mycket att lära där, och
åtgärder skulle få kostnadsbesparingseffekter.
Jag skulle kunna tala länge om dessa saker. Men jag skall avsluta anföran-
det med att säga följande. Statskontoret är ju den myndighet som har det
huvudsakliga ansvaret för rationaliseringsverksamheten. Jag har själv be-
sökt denna myndighet. Men jag tror att man skulle kunna ägna litet mer
energi just åt rationaliseringsfrågorna. I det sammanhanget finns det väldigt
mycket pengar att hämta.
Slutligen yrkar jag bifall till våra reservationer, dvs. till reservationerna 2
och 3.
Anf. 126 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! ”Mission impossible” är rubriken i ett av de senaste numren
av Kommun Aktuellt för den recension av den socialdemokratiska upplägg-
ning av förnyelsen av den offentliga sektorn som skulle äga rum under 80-
talet. Vad som avses är den ansats som gjordes under ledning av Bo Holm-
berg i civildepartementet. I artikeln beskrivs hur olika delar av den socialde-
mokratiska rörelsen var i otakt med den vision som vissa försökte framställa.
Mot den bakgrunden kan det möjligen vara intressant att ta del av vad Soci-
aldemokraterna nu, 1992, säger i sin motion om utvecklingen av den offent-
liga sektorn. Det är alltså fråga om samma ämne.
Det är tydligt att takten när det gäller socialdemokratins omtänkande fort-
farande är långsam, även om man beträffande takten kan säga att det går i
rätt riktning. Om den motion som vi i dag behandlar hade framlagts med sin
nuvarande lydelse i mitten av 80-talet, skulle man kanske ha kunnat anse att
den innehöll ett antal intressanta ståndpunkter. I dag kan man möjligen no-
tera att även Socialdemokraterna i sin motion nu skriver: ”Vi motsätter oss
inte ett ökat inslag av konkurrens i de offentliga verksamheterna. Tvärtom
menar vi att det kan verka stimulerande både när det gäller att hushålla med
resurserna och att förbättra verksamheternas innehåll.”
Vidare säger man: ”Konkurrens från privata alternativ behöver inte avvi-
sas.”
Möjligen kan man säga att om Socialdemokraterna inte under så lång tid
då de var i regeringsställning och hade majoritet i flertalet kommuner hade
avvisat just detta, skulle verkligheten i dag säkert ha sett annorlunda ut. På
grund av Socialdemokraternas ofta stelbenta syn på den offentliga sektorns
funktionssätt har de behövliga förändringarna inte kommit till stånd just när
de skulle ha behövts. Det råder inget tvivel om att det nu känns jobbigt för
många ute i kommuner och landsting att behöva genomföra de nödvändiga
förändringarna samtidigt som vi har den av Socialdemokraterna förorsakade
strukturella lågkonjunkturen.
Det som ter sig viktigt nu är de förändringar som kan åstadkommas, det
utvecklingsarbete som faktiskt sker ute i verkligheten och de positiva resul-
tat som det på sikt ger medborgarna. Det är inte de vackra ord som kan skri-
vas i motioner om utveckling av offentlig sektor, som Socialdemokraterna
har givit ett nytt prov på i den motion som vi behandlar i dag. Lisbet Calner
kan kanske erinra sig vad Kjell-Olof Feldt skrev om den tänkta förnyelsen
av offentlig sektor, som Socialdemokraterna drog i gång efter regeringsskif-
tet 1982: ”Retoriken blev för yvig i förhållande till de praktiska resultaten.”
Det vore, fru talman, inte klokt att i dag ersätta den nuvarande regeringens
mer handfasta ansats med de riktlinjer som Socialdemokraternas yviga reto-
rik innebär. Det är vad Socialdemokraterna föreslår i sin reservation.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Bo Jenevall, jag vill gärna också beröra frågan om telefonservice till all-
mänheten. Det finns all anledning att avvakta den redovisning som rege-
ringen skall ge med anledning av den hänvändelse som riksdagen gjorde
1989. Om man jämför med förhållandena 1989 har det dessutom skett en
utveckling. Det finns nu ett större utbud av möjligheter. Det kan kanske vara
rimligt att låta de statliga myndigheterna först förutsättningslöst se på vilka
möjligheter de har att utveckla sin service till allmänheten. Ibland är det
onekligen viktigt att komma fram snabbt. Som Bo Jenevall angav, och som
jag själv också har noterat, har vissa myndigheter, bl.a. patent- och registre-
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Offentlig sektor
121
|
Prot. 1991/92:111 13 maj 1992 |
ringsverket, övervägt att bygga ut möjligheten att nå ut genom 071-nummer, |
service.
|
Offentlig sektor |
Utskottet har erfarit att regeringen kommer att ge en redovisning i det här Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet. Anf. 127 LISBET CALNER (s): Fru talman! Vi är ett stort parti, Lennart Hedquist, och vi resonerar ige- Jag hörde inga förslag från Lennart Hedquist. Det var i och för sig mycket Det finns faktiskt en hel del offentlig förvaltning som har lyckats riktigt Anf. 128 LENNART HEDQUIST (m): Fru talman! Det jag reagerade mot, Lisbet Calner, var att Socialdemokra- Vi kan vara överens om att de goda exemplen i såväl statsförvaltningen Anf. 129 LISBET CALNER (s): Fru talman! Ja, Lennart Hedquist, yvighet har tydligen blivit ett populärt Det är inte bara vi socialdemokrater som opponerar oss. Fullt av männi- |
|
122 |
skor säger varenda dag i massmedia: Stopp och belägg. Nu kan vi inte längre |
ställa upp på regeringens indragning och avveckling av den offentliga sek-
torn.
Det är sällan man hör kraven på att privatisera det ena eller det andra. Jag
såg ett pressmeddelande häromdagen. Det gällde finansministern, som var
ute på företagen och sade att de skulle prata med kommunalpolitikerna, så
att de fick hjälp att privatisera. Men när man pratar med människor hör man
att de inte vill ha privata daghem eller privata bibliotek. Tvärtom kräver de
av fullmäktigeledamöter och kommunstyrelseledamöter att de skall se till att
biblioteken får vara kvar, att daghemmen byggs ut, att avloppen fungerar,
osv. Det är den upplevelse jag har, när jag möter människor i verkligheten.
Anf. 130 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Det kan vara intressant att se på er kommunalekonomiska
motion, Lisbet Calner. Visserligen motsätter ni er där den s.k. indragningen
på 7,5 miljarder. Men samtidigt ålägger ni kommunerna ökade utgifter i för-
slag till nya åtaganden i den kommunala sektorn. Summan av förslagen i den
kommunalekonomiska motion som ni framlägger är att kommunerna ham-
nar i ett ekonomiskt trångmål. Då blir det snarast de verksamheter som Lis-
bet Calner nu tog upp som får ytterligare svårigheter.
Det pågår nu ett förändringsarbete ute i kommunerna. Jag berörde tidi-
gare att det var synd att det förändringsarbetet inte kom till stånd för några
år sedan, då förutsättningarna rent strukturellt var bättre. Detta föränd-
ringsarbete måste ske nu, samtidigt som vi tar itu med den ekonomiska kri-
sen.
Anf. 131 LISBET CALNER (s):
Fru talman! Debatten om vem som sätter kommunerna i ekonomiskt
trångmål tror jag att vi får ta när vi har gått igenom proposition och motio-
ner. Men den motion som jag har varit med och författat innehåller inte rik-
tigt det som Lennart Hedquist påstod. Men låt oss som sagt var komma till-
baka till debatten om kommunerna och deras möjligheter att verka för män-
niskornas bästa.
Anf. 132 LENNART HEDQUIST (m):
Fru talman! Lisbet Calner kan inte förneka att de ekonomiska motionerna
med anledning av kompletteringspropositionen totalt innehåller förslag om
nya åtaganden för kommuner och landsting. De skall finansieras. I den mån
kommuner och landsting verkligen kommer att bedriva den verksamheten
blir deras ekonomiska situation betydligt svårare än om regeringens politik
får gå igenom.
Anf. 133 LISBET CALNER (s):
Herr talman! Nej, jag anser inte att Lennart Hedquist har rätt när han
påstår att vi ålägger kommuner och landsting fler kostbara reformer eller vad
det är han hänvisar till. Men jag vidhåller, och det blir mina sista ord i den
här frågan, att vi får återkomma och diskutera detta.
När det gäller vår ekonomisk-politiska motion har vi räknat en hel del på
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Offentlig sektor
123
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Riksbankens för-
valtning år 1991
124
det vi föreslår. Vi har lyckats få ett budgetunderskott som är något lägre än
det som finns i den proposition som regeringen lägger fram.
Anf. 134 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Då tycker jag att Lisbet Calner skall gå hem och läsa de egna
motionerna och upptäcka de tricks som Socialdemokraterna utför. Man vill
inte gå med på indragning av de 7,5 miljarderna. Samtidigt lägger man fram
förslag till utgifter för kommuner och landsting som, om den politiken ge-
nomfördes, skulle försätta dem i en mycket svår ekonomisk situation. Den
politiken skulle verkligen leda till att det viktiga förändringsarbetet i kom-
muner och landsting inte kommer till stånd.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1991/92:FiU18 Riksbankens förvaltning år 1991 (redog. 1991/92:8 och
1991/92:9).
Anf. 135 WIGGO KOMSTEDT (m):
Herr talman! Några ord om min motion Fi709 som behandlas i detta be-
tänkande och där jag föreslår ett återinförande av 25-öresmyntet när nu 10-
öringen skall försvinna och den minsta valören på mynten blir 50 öre. Jag
undrar egentligen hur man tänkt, då det inte längre skall vara möjligt att
någonting kostar mindre än 50 öre. Jag vet att argumentet är att man alltid
rundar av till det lägsta eller högsta. Det är faktiskt så att man fortfarande i
det här landet har tillåtelse att köpa styckevis. Det skall alltså inte vara möj-
ligt i fortsättningen.
Det område som jag tänker på är postverket. Ett kärt område att hacka
på, inte minst i denna kammare, är att posten inför för kraftiga portohöj-
ningar. Då undrar jag hur man har tänkt sig framtiden. Nu kostar ett normal-
brev 2:80 kr. Man brukar föra diskussioner om huruvida portot skall höjas
med 10 öre eller 20 öre. Det kan fortfarande bli 20 öre, men nästa gång som
postverket tvingas att höja tvingas det alltså höja från 3 kr. till 3:50 kr. Tala
om inflation och naturligtvis åter hackande på posten för att man höjer för
kraftigt! Men vad gör man? Då sägs det att det finns så många möjligheter,
det finns t.ex. portomaskiner i företagen. Men den enskilde som köper 10
frimärken och tänker använda vart och ett i olika brev skall väl ha möjlighet
få sätta rätt porto på sina brev.
Det skulle vara intressant att veta om utskottet har någon förklaring till
att man tvingar ett visst verk - detta är bara ett exempel - till så kraftiga
höjningar beroende på att det inte finns tillgång till andra valörer.
Men mot ett enigt utskott går ingen enskild ledamot med framsynthet -
det har jag lärt mig under mina många år här. Därför avstår jag från att yrka
bifall till min motion. Jag hoppas att även finansutskottet så småningom upp-
täcker att det behövs någonting annat för att motverka inflation.
Anf. 136 ROLAND LARSSON (c):
Herr talman! Jag begärde ordet i det här ärendet just därför att jag var
rädd att Wiggo Komstedt skulle yrka bifall till sin motion. Jag skall bemöta
Wiggo Komstedt på en punkt, och det gäller resonemanget om porton. Jag
förstår inte riktigt Wiggo Komstedts resonemang, och det har vi inte heller
gjort i utskottet. Man behöver ju inte sätta ett porto som är jämt 50 öre,
därför att vi har en öresutjämning på det sätt som vi nu har haft. Ett frimärke
kan kosta 2:90 kr. Men naturligtvis blir det utjämning när man köper enstaka
frimärken. Köper man flera frimärken blir det utjämning på det större belop-
pet. Man måste inte sätta jämna priser på olika varor och tjänster. Det har
inte gjorts förut heller, eller hur, när vi har haft ett sådant här system?
Vi har alltså i utskottet bedömt att återinförande av 25-öringen, som före-
slås i motionen, skulle få alltför stora praktiska konsekvenser som motverkar
de fördelar som eventuellt skulle föreligga. Därför har vi från utskottets sida
inte kunnat tillstyrka motionen.
Anf. 137 WIGGO KOMSTEDT (m):
Herr talman! Jag förstod att jag skulle få det här resonemanget emot mig.
Men det är faktiskt så att det inte är förbjudet att köpa ett frimärke. Det
finns människor som klagar på att det i dag inte finns tillräckligt många valö-
rer när det gäller frimärken och att man tvingas sätta på 5 öre för mycket. På
posten bråkar man om sådant. Att inbjuda till sådant är ganska onödigt.
Låt oss säga så här: Roland Larsson är postkassör, och jag kommer och
ber att få köpa ett frimärke. Roland Larsson säger att tio frimärken kostar
32:50 kr. Jag ber att få ett och lämnar 3:50 kr. Vad får jag tillbaka, Roland
Larsson?
Anf. 138 ROLAND LARSSON (c):
Herr talman! Precis som när det gäller frimärken är det inte förbjudet att
köpa ett tuggumi, som kan kosta 2:25 eller 2:30 kr. När man köper enstaka
tuggumin blir det öresutjämning på 50-öringen i stället för 25-öringen. Det
är enda skillnaden.
I den mån någon vill köpa enstaka frimärken, vilket inte är så vanligt, får
det naturligtvis den effekten att man kan få betala något mer än vad som kan
anses rimligt för ett enstaka frimärke. Å andra sidan sker utjämning åt andra
hållet också, vilket Wiggo Komstedt påpekade förut. Effekterna i det stora
hela på lång sikt torde bli ganska små.
Anf. 139 WIGGO KOMSTEDT (m):
Herr talman! Jag skulle vilja se den stackars kommunikationsminister som
skall stå i denna kammare och svara på frågor kanske från Roland Larssons
partivänner ute i bygderna om det verkligen skall vara så att man inte skall få
tillbaka på 3:50 kr. när frimärket kostar 3:25 kr. Nu försöker Roland Larsson
blanda ihop ackorden och säger: Ta ett tuggumi också, så är det jämnt. Jag
tror inte det är riktigt så enkelt.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Riksbankens för-
valtning år 1991
125
10 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 111
|
Prot. 1991/92:111 13 maj 1992 |
Anf. 140 ROLAND LARSSON (c): Herr talman! Fördelen kan vara att man kan sätta fast frimärket med tug- |
|
Riksbankens för- |
gummit och använda det så. Anf. 141 WIGGO KOMSTEDT (m): Herr talman! Jag förstår efter den debatt som Roland Larsson fört att han Överläggningen var härmed avslutad. (Beslut skulle fattas den 14 maj.) 9 § Konsumentprisindex (KPI) Föredrogs Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut skulle fattas den 14 maj.) 10 § Dubbelbeskattningsavtalet med Singapore Föredrogs och Singapore (prop. 1991/92:114). Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut skulle fattas den 14 maj.) 11 § Dubbelbeskattningsavtalet med Schweiz Föredrogs skattesutskottets betänkande 1991/92:SkU27 Dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Schweiz Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut skulle fattas den 14 maj.) 12 § Dubbelbeskattningsavtalet med Österrike |
|
126 |
Föredrogs |
1991/92:SkU28 Dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Österrike
(prop. 1991/92:154).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1991/92:JuU24 Samhällstjänst (prop. 1991/92:109).
Anf. 142 ULLA-BRITT ÅBARK (s):
Herr talman! Det kan vara litet svårt att diskutera samhällstjänst när det
tidigare talats om 25-öringar, men jag skall försöka återgå till den allvarliga
sidan av kammarens arbete.
Det betänkande som vi skall behandla nu i kväll gäller alltså samhällstjänst
och bygger på en proposition från justitiedepartementet. Vi socialdemokra-
ter säger inte nej till en utbyggd samhällstjänst. Vi tycker att det är bra, och
vi tycker också att det är bra att den nuvarande regeringen försöker följa
de intentioner som den gamla socialdemokratiska regeringen hade. Vad vi
däremot är kritiska till är ungdomsbrottskommitténs fortsatta direktiv. Det
är självklart att samhället måste ta ett ansvar för ungdomars uppväxtförhål-
landen. De barn och ungdomar som gör sig skyldiga till brott tillhör ofta den
grupp som har störst behov av stöd och hjälp. Samtidigt är det viktigt att
även unga kan upprätthålla och hävda grundläggande värden som skyddas
av de straffrättsliga reglerna. Samhället måste reagera snabbt och konse-
kvent när unga begår brott.
Den gamla socialdemokratiska regeringen vidtog en rad åtgärder som var
riktade till ungdomar. Nya regler tillkom som förbättrade möjligheterna till
ett snabbt och effektivt ingripande mot unga lagöverträdare. Möjlighet in-
fördes för såväl polis som domstol att ålägga ungdomar att reparera och åter-
ställa det de hade förstört. Förbud infördes mot att bära kniv på allmän plats
och mot försäljning av s.k. gatustridsvapen m.m.
Vi vet att det i dag finns tecken som tyder på att utvecklingen bland ungdo-
marna är positiv. Andelen ungdomar som begår brott har minskat kraftigt,
och andelen som prövar narkotika har sjunkit drastiskt. De stora problemen
återfinns hos ett ganska litet antal ungdomar. Det kommer att kräva avse-
värda resurser och mycket arbete för att ge dessa ungdomar förutsättningar
till ett normalt liv. Vi vet också att den nuvarande lagstiftningen har brister,
det är vi väl medvetna om. Det var också mot den bakgrunden som den so-
cialdemokratiska regeringen tillsatte ungdomsbrottskommittén. Kommittén
har till uppdrag att göra en samlad utvärdering av samhällstjänstreformens
betydelse för behandlingen av unga lagöverträdare och i samband med detta
förutsättningslöst överväga om den nuvarande arbetsfördelningen mellan
socialtjänst och rättsväsende är väl avvägd och om samarbete mellan myn-
digheterna kan förbättras.
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Samhällstjänst
127
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Samhällstjänst
128
Ungdomsbrottsligheten har ofta en grund i psykiska och sociala problem.
De problemen löses inte med hjälp av rättsliga insatser utan kräver andra
åtgärder, som vård och behandling. Ett fängelsestraff kan därför direkt mot-
verka syftet att ge den unge förutsättningar för ett laglydigt liv. Det är också
bakgrunden till principen att ungdomar under 18 år som begår brott skall
falla under socialtjänstens ansvar - inte under kriminalvårdens. Vi socialde-
mokrater menar att den principen måste gälla också i fortsättningen.
Vi socialdemokrater har därför reagerat starkt mot de planer justitieminis-
tern har fört fram om att återinföra ungdomsfängelse och tillskapa vecko-
slutsfängelser för ungdomar. Men det innebär inte att vi anser att de nuva-
rande förhållandena i ungdomsvården är tillfredsställande. De brister som
har varit rådande inom ungdomsvården har också lett till att riksdagen beslu-
tat om att låta staten återta ansvaret för de särskilda ungdomshemmen. Med
ett statligt huvudmannaskap och en central intagning är det lättare att få en
överblick över ungdomshemmen, differentiera vården och planera intaget
på ett ändamålsenligt sätt.
Herr talman! Jag tänkte också något kommentera våra motioner. Vi soci-
aldemokrater står naturligtvis bakom våra reservationer och det särskilda
yttrandet, och jag kommer att yrka bifall till reservation 1.
Reservation 1 behandlar frågan om ungdomsfängelser. Vi menar att ung-
domsfängelser inte bör införas på nytt. Ungdomsbrottskommittén skall ju se
över frågan, men vi tycker ändå att det är viktigt att vi markerar vår princi-
piella inställning.
Utskottet ställer sig ganska tvekande till frågan om veckoslutsfängelser.
Men ungdomsbrottskommittén har fått i uppdrag att utreda frågan. Vi me-
nar att det vore rimligt att säga nej från början och att kommittén inte behö-
ver arbeta med den frågan.
Vi anser också att samhället via jourdomstolarna skall reagera snabbt.
Men samhället gör så redan i dag via domstolar och åklagare.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservation 1.
Anf. 143 LARS SUNDIN (fp):
Herr talman! Det här betänkandet från justitieutskottet har rubriken
Samhällstjänst - och det med rätta - även om utskottet i betänkandet också
behandlar en del andra frågor som har med unga lagöverträdare att göra.
Det är frågor som för övrigt ungdomsbrottskommittén för närvarande arbe-
tar med.
Det är i avsnittet Samhällstjänst som de politiskt intressanta och värde-
fulla frågorna behandlas i betänkandet. När det gäller samhällstjänst som ett
alternativ till fängelse, i första hand för yngre lagöverträdare, har Socialde-
mokraterna länge mest sett till svårigheterna att genomföra en sådan reform
medan de borgerliga partierna har ansett att fördelarna har övervägt.
Socialdemokraterna avvisade tidigare här i riksdagen gång efter gång tan-
karna på samhällstjänst som en ny strafform. Men häromåret svängde de
om. Jag tror att det var de positiva erfarenheterna från Danmark och Norge,
där samhällstjänst har använts på försök, som fick dem att tänka om. Den 1
januari 1990 kunde samhällstjänst äntligen införas på försök i Sverige, dock
bara på vissa håll vid fem tingsrätter.
Vi i de borgerliga partierna ville då att försöket skulle gälla över hela
landet. Principen likhet inför lagen krävde detta. Man skulle inte inte i en
del av Sverige kunna dömas till ett par månaders fängelse, medan man i an-
nan del hade en chans att bli dömd till samhällstjänst därför att det där be-
drevs försöksverksamhet. Ett sådant system var inte rättvist och dessutom
stötande för rättskänslan.
Så sent som för ett år sedan, när frågan senast behandlades, fick vi från de
borgerliga partierna reservera oss för denna likhetsprincip. Nu har den nya
borgerliga regeringen lagt fram ett förslag om en utvidgning av påföljden
samhällstjänst till att gälla hela landet. Efter beredning i utskottet är det ett
enigt utskott som hemställer att riksdagen skall bifalla propositionen. Det är
bra och värdefullt att Socialdemokraterna har anslutit sig till uppfattningen
att försöksverksamheten skall omfatta hela landet. Välkomna till den upp-
fattningen!
I betänkandet tar utskottet också upp några övriga frågor som alla har med
ungdomsbrottskommitténs arbete att göra. Ulla-Britt Åbark har talat för de
tre reservationer i vilka Socialdemokraterna föregriper kommitténs övervä-
ganden. Majoriteten i utskottet är inte av samma uppfattning, i synnerhet
som kommitténs uppdrag skall slutföras redan inom ett år.
Socialdemokraterna är emot ungdomsfängelser, veckoslutsfängelser och
jourdomstolar. Därför anser de att kommittén inte skall ägna dessa frågor
någon uppmärksamhet. Vi i majoriteten delar alltså inte den uppfattningen.
Vi tycker att det är rimligt att vänta och se vad ungdomsbrottskommittén
kommer fram till innan vi definitivt bestämmer oss. Som framgår av texten
i betänkandet hyser vi ett visst tvivel inför veckoslutsfängelser. Men vi är po-
sitiva till tanken på jourdomstolar, just därför att det är så viktigt med ett
snabbt och bestämt ingripande från samhällets sida - precis som Ulla-Britt
Åbark sade - speciellt när det är fråga om brott som har begåtts av unga.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på de tre
reservationerna.
Anf. 144 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Förutom motionsyrkanden från allmänna motionstiden om
åtgärder vid ungdomars brottslighet, behandlas i det här betänkandet frågan
om påföljden samhällstjänst.
Samhällstjänst skall nu införas över hela landet - men på försök. Det finns
fortfarande delar i ett sådant system som behöver ses över, som t.ex. hur den
typen av påföljd kan genomföras på landsbygden med långa avstånd mellan
övervakare och den dömde. Men den känsligaste punkten i hela systemet är
mottagarna, arbetsgivarna. Hela systemet står och faller med att det finns
frivilliga mottagare. Därför får inget på några villkor gå snett redan under
försöksverksamheten. Därför är det också viktigt att utvärderingen inte fus-
kas bort. Jag hoppas att så inte blir fallet.
Jag hoppas naturligtvis, som jag förutsätter att alla andra gör, att samhälls-
tjänst skall kunna införas som en självständig påföljd så småningom.
När jag i går kväll satt och läste betänkandet och reservationerna till det
dök två ordspråk upp i mitt huvud. Det ena ordspråket lyder: Det var
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Samhällstjänst
129
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Samhällstjänst
130
mycket väsen för litet ull sade gumman och klippte grisen. Det andra ord-
språket lyder: Ingen rök utan eld.
Hittills har ropen på hårdare tag mot undomsbrottsligheten dess bättre va-
rit just mycket väsen. Men samtidigt har ungdomsbrottskommittén gjort en
del uttalanden som pekar mot att allvarligt menade förslag om jourdomsto-
lar och veckoslutsfängelser faktiskt kan läggas fram.
Herr talman! Det finns i dag en god stabilitet bland ungdomar - trots ar-
betslöshet och annan nedrustning av den sociala välfärden i samhället. Ung-
domarna är faktiskt mindre kriminella än föräldragenerationen. Men av
rädsla, eller vad det nu kan bero på, har föräldragenerationen ökat sin re-
pressivitet. Det är faktiskt något som den förra regeringen hittills har stått
för.
I dag blir ca 10 000 barn och ungdomar föremål för samhällsvård. Omkring
3 000 tvångsvårdas, och av dessa är det ca 900 som tvångsvårdas på grund av
det egna beteendet, dvs. de missbrukar, stjäl eller slåss. Det är den gruppen
som har fått epitetet värstingar. Det är ungdomar för vilka något har gått
snett - i samhället, hemma eller hos dem själva. Vad dessa ungdomar behö-
ver är en individuell vård, skräddarsydd för var och en. Det skulle kunna ge
dem ett värdigt vuxenliv och andra ett bättre samhällsklimat.
Det grundläggande felet med ungdomsdomstolar är att de symboliserar
den felaktiga uppfattningen att barn och ungdomar är en annan sorts varel-
ser än vuxna. Har man en gång börjat tänka i de banorna, är risken stor för
att man skall fortsätta med att inrätta system och institutioner som på ett
repressivt sätt särbehandlar barn och ungdomar. Man säger att man vidtar
åtgärder för ungdomarnas eget bästa, trots att det i själva verket handlar om
att inkompetensförklara dem. Veckoslutsfängelse och ungdomsfängelser
finns ju redan på diskussions- och förslagsplanet.
Att det under vissa omständigheter är nödvändigt att låsa in ungdomar är
inte så upprörande. Men man behöver inte hyckla genom att säga att man
låser in dem för deras eget bästa. Man kan säga öppet som det är, att man
gör det för att skydda andra från dem.
Jourdomstolar för ungdomar, ungdomsfängelser och veckoslutsfängelse
leder inte till att ungdomarna inordnas i samhället. Räknat i pengar kan man
få ett både bättre och hållbarare resultat med mer civiliserade åtgärder.
Vänsterpartiet kommer att rösta för reservationerna 1, 2 och 3.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1991/92:JuU25 Nytt kriminalregister m.m. (prop. 1991/92:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande
1991/92:FöUll Tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1991/92
(prop. 1991/92:125 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1991/92:KrU27 Högre maximiinsatser i spel (prop. 1991/92:156).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UbU25 Tilläggsbudget II (prop. 1991/92:125 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1991/92:TU17 Vissa normgivningsbemyndiganden på vägtransportområdet,
m.m. (prop. 1991/92:130).
Anf. 145 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! I trafikutskottets betänkande TU17 tas upp nya förordningar
när det gäller transporter. Man går ifrån ett system som heter ATK till ett
system som heter AETR. Det är en anpassning till EES-avtalet och till EG.
Alla som har talat för ett närmande till EG har mer eller mindre sagt att
det inte kommer att ske någon försämring av den svenska arbetsrättslagstift-
ningen. Vad är då detta, om inte en försämring? Här går man ifrån begreppet
arbetstid och inför begreppet körtid. Det innebär för yrkeschaufförerna att
Vissa normgiv-
ningsbemyndi-
ganden på väg-
transport-
området, m.m.
131
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Vissa normgiv-
ningsbemyndi-
ganden på väg-
transport-
området, m.m.
132
det är körtiden som räknas. Den tid som åtgår för lastning och lossning kom-
mer att undantas från arbetstiden.
I dag talas om att man skall öka kontrollbesiktningen av tunga fordon för
att säkerheten skall bli bättre. Det är bra. Men när det gäller trafiksäkerhe-
ten och chaufförernas arbetstid tas inga hänsyn. Man går in för detta förslag,
och det tycker jag är beklagligt.
Den som någon gång har besökt en transportanläggning, en terminal, vet
att lastning och lossning tar tid. Lastning och lossning kommer nu att undan-
tas från chaufförernas arbetstid. Det betyder att föraren kan åka på att lasta
och lossa en last på kanske 36 ton själv. Dessutom skall han köra nio timmar
i sträck. Det är, som jag ser det, en klar försämring av arbetsvillkoren för
yrkeschaufförer.
Skulle lastbilen mot förmodan stå färdiglastad, kan chauffören köra nio
timmar i sträck och sedan vila elva timmar. Därefter kan han fortsätta att
köra i nio timmar, med en halvtimmes rast. Detta är inskrivet i AETR-reg-
lerna. Det betyder att chauffören kommer att köra tolv timmar på ett dygn.
Det är en klar försämring jämfört med dagens arbetsvillkor för yrkestrafi-
ken.
Jag beklagar att ingen har skrivit uttryckligen i betänkandet vad dessa reg-
ler innebär. Man måste vara mycket insatt för att förstå dessa regler, när de
bara benämns med denna korta beteckning, såsom sker i betänkandet. Jag
tycker att det är beklagligt att man nu försämrar för en stor grupp yrkes-
chaufförer. Jag menar att trafiksäkerheten, som vi alla har slagit vakt om,
skall bestå. När detta går igenom, den 1 januari 1993, och vi kan se en ten-
dens till att de tyngre fordonen är inblandade i trafikolyckor i större utsträck-
ning än i dag, kommer jag att anklaga den regering som har gjort denna för-
sämring. Som jag ser det kommer det att bli en försämring.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till den meningsyttring som
Bengt Hurtig har avgett till detta betänkande.
Anf. 146 LARS SVENSK (kds):
Herr talman! Det vi nu behandlar är ett betänkande från ett enhälligt ut-
skott, med undantag för Vänsterpartiet, som har avgett en meningsyttring.
Jag yrkar bifall till hemställan i trafikutskottets betänkande TU17 och avslag
på Vänsterpartiets meningsyttring.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 maj.)
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1991/92:150 Förslag till slutlig reglering av statsbud-
geten för budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringsproposition)
1991/92:K23 av Lars Werner m.fl. (v)
1991/92:K24 av Birgitta Hambraeus och Tage Påhlsson (c)
1991/92:K25 av Åke Gustavsson m.fl. (s)
1991/92:K26 av Karin Starrin (c)
1991/92:K27 av Åke Carnerö (kds)
1991/92:Fi40 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1991/92:Fi41 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1991/92:Fi42 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)
1991/92:Fi43 av lan Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd)
1991/92:Fi44 av Lars Werner m.fl. (v)
1991/92:Fi45 av Birgitta Dahl m.fl. (s)
1991/92:Fi46 av Bruno Poromaa m.fl. (s)
1991/92:Fi47 av Alf Wennerfors och Kjell Nilsson (m,s)
1991/92:Fi48 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s)
1991/92:Fi49 av Bo Forslund m.fl. (s)
1991/92:Fi50 av Magnus Persson m.fl. (s)
1991/92:Fi51 av Rune Evensson m.fl. (s)
1991/92:Fi52 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s)
1991/92:Fi53 av Bo Nilsson m.fl. (s)
1991/92:Fi54 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s)
1991/92:Fi55 av Kjell Nilsson m.fl. (s)
1991/92:Fi56 av Björn Samuelson (v)
1991/92:Fi57 av John Andersson m.fl. (v)
1991/92:Fi58 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s)
1991/92:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s)
1991/92:Fi60 av Axel Andersson m.fl. (s)
1991/92:Fi61 av Anita Johansson m.fl. (s)
1991/92:Fi62 av Monica Öhman m.fl. (s)
1991/92:Fi63 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s)
1991/92:Fi64 av Hans Stenberg m.fl. (s)
1991/92:Fi65 av Lars Hedfors m.fl. (s)
1991/92:Fi66 av Ingbritt Irhammar (c)
1991/92:Fi67 av Ingrid Hemmingsson (m)
1991/92:Fi68 av Mikael Odenberg m.fl. (m)
1991/92:Fi69 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s)
1991/92:Fi70 av förste vice talman Stig Alemyr m.fl. (s)
1991/92:Fi71 av Owe Andréasson m.fl. (s)
1991/92:Fi72 av Bo Holmberg m.fl. (s)
1991/92:Fi73 av Hans Gustafsson m.fl. (s)
1991/92:Fi74 av Bo Finnkvist (s)
1991/92:Fi75 av Gunhild Bolander (c)
1991/92:Fi76 av Bengt Kindbom (c)
1991/92:Fi77 av Ivar Franzén (c)
1991/92:Fi78 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s)
1991/92:Fi79 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s)
1991/92:Fi80 av Dan Ericsson i Kolmården (kds)
1991/92:Fi81 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m)
1991/92:Fi82 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s)
1991/92:Fi83 av Margareta Winberg m.fl. (s)
1991/92:Fi84 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
133
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
134
1991/92:Fi85 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s)
1991/92:Fi86 av Eva Johansson m.fl. (s)
1991/92:Fi87 av Anders Nilsson m.fl. (s)
1991/92:Fi88 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s)
1991/92:Fi89 av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s)
1991/92:Fi90 av Johan Lönnroth (v)
1991/92:Fi91 av Bengt Hurtig (v)
1991/92:Fi92 av John Andersson (v)
1991/92:Fi93 av Lennart Brunander och Ingbritt Irhammar (c)
1991/92:Fi94 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c)
1991/92:Fi95 av Mikael Odenberg m.fl. (m)
1991/92:Fi96 av Håkan Strömberg m.fl. (s)
1991/92:Fi97 av Martin Nilsson m.fl. (s)
1991/92:Fi98 av Birger Andersson m.fl. (c,m,fp,kds)
1991/92:Fi99 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp)
1991/92:Fil00 av Jerzy Einhorn och Margareta Viklund (kds)
1991/92:Fil01 av Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
1991/92:FilO2 av Inger Hestvik m.fl. (s)
1991/92:FilO3 av Bo Finnkvist m.fl. (s)
1991/92:FilO4 av Georg Andersson m.fl. (s)
1991/92:Sk31 av Inger Hestvik m.fl. (s)
1991/92:U12 av Lars Werner m.fl. (v)
1991/92:U13 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp)
1991/92:Sf41 av Doris Håvik m.fl. (s)
1991/92:T23 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s)
1991/92:Jo40 av Jan Bergqvist (s)
1991/92:Jo41 av Göran Persson m.fl. (s)
1991/92:Jo42 av Annika Åhnberg m.fl. (v)
1991/92:Bol4 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)
1991/92:Bol5 av Karin Starrin och Birgitta Carlsson (c)
1991/92:Bol6 av Barbro Westerholm (fp)
1991/92:Bol7 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s)
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 12 maj
1991/92:198 av Mats Hellström (s) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om samrådet
mellan regering och riksdag inför EG-förhandlingarna:
Regeringen har i många sammanhang uttryckt att den vill ge mycket hög
prioritet åt förhandlingsarbetet inför ett svenskt medlemskap i EG. Dess ut-
talanden står i tydlig kontrast till regeringspartiernas hittillsvarande inställ-
ning när det gäller riksdagens roll i fråga om information och samråd kring
EG-förhandlingarna.
Sålunda har alla förslag om ett förstärkt samråd med riksdagen avvisats i
samband med konstitutionsutskottets behandling av det tillfälliga EES-ut-
skottet. Den borgerliga majoriteten har inte önskat några förändringar av
hittillsvarande samrådsformer. Det innebär att vid sidan av utrikesnämnden,
utgör EFTA-delegationen ett organ för information till riksdagen.
EFTA-delegationen har fungerat väl i samband med förhandlingarna mel-
lan EFTA och EG om EES-avtalet. Inför den svenska bilaterala förhand-
lingen med EG om ett medlemskap behövs emellertid av flera skäl andra och
till förhandlingen anpassade samrådsfunktioner mellan regering och riksdag.
Det är viktigt att riksdagens partier på ett aktivt sätt blir delaktiga i den
process som skall föregå den svenska folkomröstningen liksom sedermera
vid ett svenskt medlemskap i EG. Inom EG söker man nu på olika vägar
att öka de folkvaldas delaktighet. Denna fråga har lyfts fram som en av de
viktigaste när det gäller att minska det s.k. demokratiska underskottet efter
överenskommelserna i Maastricht om den Europeiska Unionen. Det hand-
lar såväl om de nationella parlamentens som Europaparlamentets roll. Det
är i detta sammanhang angeläget att vi i Sverige aktivt arbetar för att åstad-
komma en väl fungerande form för riksdagens deltagande i EG-arbetet såväl
under förhandlingsfasen som senare vid medlemskap.
Flera olika modeller har föreslagits härvidlag. Socialdemokraterna har fö-
reslagit att EES-utskottet kan permanentas och fungera som ett EG-utskott
i liknande form som det danska marketsutvalget. Argumenten härför är bl.a.
att EES-frågorna kommer att bli föremål för riksdagens behandling också
efter avtalets genomförande; i den fas då förändringar av regler inom avtalet
kan bli aktuella. Sådana frågor kommer då att vara mycket nära knutna till
den parallellt pågående medlemskapsförhandlingen. Det kan exempelvis
gälla de villkor som där kan komma att diskuteras om övergångsbestämmel-
ser och liknande. Det finns skäl att behandla sådana frågor inom samma ram
i riksdagen.
Även andra former för ett intensifierat samråd har föreslagits. Den riks-
dagsdelegation på 18 personer med deltagande av samtliga partier som avses
ingå i en biandkommission med Europaparlamentet skulle även kunna fun-
gera som särskilt samrådsorgan för regeringen när det gäller medlemskaps-
förhandlingarna.
Den borgerliga riksdagsmajoriteten har i nuvarande skede som tidigare
nämnts avvisat alla de olika förslagen om ett utvidgat samråd inför medlem-
skapsförhandlingarna som förts fram. Regeringen har heller inte tagit några
initiativ i frågan.
Då de formella förhandlingarna förväntas påbörjas först i början av år
1993 finns det fortfarande tid för regering och riksdag att överväga former
för ett förstärkt samråd. Ett sådant är väsentligt som en del i den demokra-
tiska process som skall föregå den svenska folkomröstningen. Det skulle
också bli en viktig del av den utveckling som nu pågår inom EG för att åstad-
komma en bättre demokratisk förankring av EG-institutionerna hos de folk-
valda.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikeshandelsminister Dinkelspiel:
Vilka initiativ avser den svenska regeringen att ta för att åstadkomma ett
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
135
Prot. 1991/92:111 väl fungerande samråd mellan regering och riksdag inför de svenska med-
13 maj 1992 lemskapsförhandlingarna med EG?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 12 maj
1991/92:768 av Elvy Söderström (s) till kommunikationsministern om en ny
bro över Ängermanälven:
En ny bro över Ångermanälven är en av de viktigaste infrastrukturella
satsningarna i Norrland.
I en frågedebatt den 26 mars 1992 angående infrastruktursatsningar i Väs-
ternorrland, sa ministern: - Vedabron återkommer vi till.
Nu är det hög tid att regeringen återkommer.
Under natten till fredagen den 8 maj fick Sandöbron akut stängas för all
tung trafik. Vid brons södra fäste uppstod ett stort hål i den norrgående väg-
banan, med över en meter i diameter. Alla fordon över 4 ton dirigeras nu
över Hammarbron vilket innebär flera mils omväg.
Vi accepterar inte dessa förhållanden.
Jag vill fråga:
Vilka åtgärder tänker kommunikationsministern att vidta för att påskynda
byggandet av en ny bro över Ångermanälven?
1991/92:769 av Bo Holmberg (s) till socialministern om nolldirektiven för
merkostnadsutredningen m.m.:
Hösten 1989 föreslog socialutskottet att handikapputredningen och andra
utredningar på området inte skulle begränsas av regeringens nolldirektiv.
Detta blev också riksdagens beslut. Regeringen tog senare bort nolldirekti-
ven till handikapputredningen.
Med anledning av en motion från Böije Nilsson och Bo Nilsson (båda s)
som föreslog att nolldirektiven skall avskaffas för merkostnadsutredningen
och psykiatriutredningen återupprepade socialutskottet sitt tidigare ställ-
ningstagande att utredningar på handikappområdet inte skall omfattas av re-
geringens nolldirektiv. Riksdagen beslöt den 24 april i år i enlighet med so-
cialutskottets förslag.
Min fråga till socialministern är följande:
När ämnar socialministern verkställa beslutet om att ta bort nolldirektiven
för merkostnadsutredningen och psykiatriutredningen?
136
22 § Kammaren åtskildes kl. 18.19.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 4 § anf. 23 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 51 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 5 § anf. 69 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 107 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 132 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
/Barbro Nordström
137
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
Innehållsförteckning
Onsdagen den 13 maj
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Hänvisning av ärende till utskott ....................... 1
3 § Förnyad bordläggning ............................... 1
4 § Arbetsmarknadspolitiken, m.m......................... 1
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU11
Debatt
Ingela Thalén (s)
Arne Jansson (nyd)
Lars-Ove Hagberg (v)
Elver Jonsson (fp)
Talmannen
Johnny Ahlqvist (s)
Laila Strid-Jansson (nyd)
Anders G Högmark (m)
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Martin Nilsson (s)
Marianne Andersson (c)
Gullan Lindblad (m)
Karin Pilsäter (fp)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Anita Sidén (m)
Bo G Jenevall (nyd)
Johan Brohult (nyd)
Beslut ............................................... 72
Beslut om samlad votering............................... 73
5 § Vissa jordbrukspolitiska frågor, m.m..................... 74
138
Jordbruksutskottets betänkande JoU15
Debatt
Inge Carlsson (s)
Christer Windén (nyd)
John Andersson (v)
Bengt Rosén (fp)
Ingvar Eriksson (m)
Åke Selberg (s)
Lennart Brunander (c)
Tredje vice talmannen (om debattreglerna)
Dan Ericsson i Kolmården (kds)
Claus Zaar (nyd)
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Talmannen (om debattreglerna)
(forts.)
Beslut om uppskjuten votering............................ 113
5 § (forts.) Vissa jordbrukspolitiska frågor, m.m. (forts. JoU15) .. 113
Beslut skulle fattas den 14 maj
6 § Uppskov till 1992/93 års riksmöte med behandlingen av vissa
ärenden ........................................ 117
Konstitutionsutskottets betänkande KU33
Beslut skulle fattas den 14 maj
7 § Offentlig sektor .................................... 117
Finansutskottets betänkande FiU17
Debatt
Lisbet Calner (s)
Bo G Jenevall (nyd)
Lennart Hedquist (m)
Beslut skulle fattas den 14 maj
8 § Riksbankens förvaltning år 1991........................ 124
Finansutskottets betänkande FiU18
Debatt
Wiggo Komstedt (m)
Roland Larsson (c)
Beslut skulle fattas den 14 maj
9 § Konsumentprisindex (KPI) ............................ 126
Finansutskottets betänkande FiU19
Beslut skulle fattas den 14 maj
10 § Dubbelbeskattningsavtalet med Singapore ............... 126
Skatteutskottets betänkande SkU26
Beslut skulle fattas den 14 maj
11 § Dubbelbeskattningsavtalet med Schweiz................. 126
Skatteutskottets betänkande SkU27
Beslut skulle fattas den 14 maj
12 § Dubbelbeskattningsavtalet med Österrike ............... 126
Skatteutskottets betänkande SkU28
Beslut skulle fattas den 14 maj
13 § Samhällstjänst .................................... 127
Justitieutskottets betänkande JuU24
Debatt
Ulla-Britt Åbark (s)
Lars Sundin (fp)
Berith Eriksson (v)
Beslut skulle fattas den 14 maj
14 § Nytt kriminalregister m.m............................ 130
Justitieutskottets betänkande JuU25
Beslut skulle fattas den 14 maj
15 § Tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 ... 131
Försvarsutskottets betänkande FöUll
Beslut skulle fattas den 14 maj
16 § Högre maximiinsatser i spel .......................... 131
Kulturutskottets betänkande KrU27
Beslut skulle fattas den 14 maj
Prot. 1991/92:111
13 maj 1992
139
Prot. 1991/92:111 17 § Tilläggsbudget II .................................. 131
13 maj 1992 Utbildningsutskottets betänkande UbU25
Beslut skulle fattas den 14 maj
18 § Vissa normgivningsbemyndiganden på vägtransportområdet,
m.m........................................... 131
Trafikutskottets betänkande TU17
Debatt
Karl-Erik Persson (v)
Lars Svensk (kds)
Beslut skulle fattas den 14 maj
19 § Bordläggning ..................................... 132
20 § Anmälan om interpellation
1991/92:198 av Mats Hellström (s) om samrådet mellan rege-
ring och riksdag inför EG-förhandlingarna ........... 134
21 § Anmälan om frågor
1991/92:768 av Elvy Söderström (s) om en ny bro över Ånger-
manälven ..................................... 136
1991/92:769 av Bo Holmberg (s) om nolldirektiven för mer-
kostnadsutredningen m.m........................ 136
140
gotab 41466, Stockholm 1992