Protokoll
1991/92:10
Justerades protokollen för den 8 och 9 oktober.
Tredje vice talmannen meddelade att Margit Gennser (m) ansökt om le-
dighet för FN-uppdrag m.m. under tiden den 15 oktober-den 17 november.
Kammaren biföll denna ansökan.
Tredje vice talmannen anmälde att Inge Garstedt (m) skulle tjänstgöra
som ersättare för Margit Gennser.
Anf. 1 LARS TOBISSON (m):
Herr talman! Valberedningen har berett de på dagens föredragningslista
upptagna valen. I fall då val avser två eller flera personer har valberedningen
enhälligt godkänt gemensamma listor, som upptar så många namn som valet
avser. Även i övrigt har valberedningen enhälligt ställt sig bakom de förslag
som framgår av en till kammarens ledamöter utdelad promemoria.
I egenskap av ordförande i valberedningen ber jag att till tredje vice tal-
mannen få överlämna de gemensamma listorna.
Härefter företogs val av sju fullmäktige i riksbanken.
Sedan de av Lars Tobisson för dessa val avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits på resp, listor, valda till fullmäktige i riksbanken för riks-
dagens innevarande valperiod:
1
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 10
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Staffan Burenstam Linder rektor
Allan Larsson (s)
Johan Gernandt advokat
Jan Bcrgqvist (s)
Gustaf Lindcncrona professor
Birgitta Johansson (s)
Bengt Kindbom (c)
Företogs val av sju suppleanter för fullmäktige i riksbanken.
Sedan de av Lars Tobisson för dessa val avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits på resp, listor, valda till suppleanter för fullmäktige i riks-
banken för riksdagens innevarande valperiod:
Georg Danell f.d. statsråd
Inge Carlsson (s)
Stcphan Tolstoy auktoriserad revisor
Nils-Olof Gustafsson (s)
Lars Ernestam f.d. riksdagsledamot
Lisbet h Staaf-Igclström (s)
Ivar Franzén (c)
Företogs val av nio ledamöter i utrikesnämnden.
Sedan de av Lars Tobisson för dessa val avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits på resp, listor, valda till ledamöter i utrikesnämnden för
riksdagens innevarande valperiod:
Lars Tobisson (m)
Ingvar Carlsson (s)
Wiggo Komstedt (m)
Sten Andersson i Stockholm (s)
Daniel Tarschys (fp)
Jan Bergqvist (s)
Pär Granstedt (c)
Anita Gradin (s)
Arne Andersson (m)
Företogs val av nio suppleanter i utrikesnämnden.
Sedan de av Lars Tobisson för dessa val avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits på resp, listor, valda till suppleanter i utrikesnämnden för
riksdagens innevarande valperiod:
Nic Grönvall (m)
Pierre Schori (s)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Mats Hellström (s)
Lars Leijonborg (fp)
Iréne Vestlund (s)
Agne Hansson (c)
Thage G Peterson (s)
Gunnar Hökmark (m)
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Företogs val av tolv riksdagens revisorer.
Sedan de av Lars Tobisson för dessa val avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits på resp, listor, valda till riksdagens revisorer för riksdagens
innevarande valperiod:
Alf Wennerfors (m)
Kjell Nilsson (s)
Anders G Högmark (m)
Anita Johansson (s)
Hans Lindblad (fp)
Bengt Silfverstrand (s)
Birgitta Hambraeus (c)
Sten-Ove Sundström (s)
Margareta Gard (m)
Åke Carnerö (kds)
Maja Bäckström (s)
Leif Bergdahl (nyd)
Företogs val av ordförande och två vice ordförande för riksdagens reviso-
rer.
Enligt ett enhälligt förslag av valbredningen utsågs för riksdagens inneva-
rande valperiod till
ordförande för riksdagens revisorer
Alf Wennerfors (m)
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
förste vice ordförande för riksdagens revisorer
Kjell Nilsson (s)
andre vice ordförande för riksdagens revisorer
Hans Lindblad (fp)
Företogs val av tolv suppleanter för riksdagens revisorer.
Sedan de av Lars Tobisson för dessa val avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits på resp, listor, valda till suppleanter för riksdagens reviso-
rer för riksdagens innevarande valperiod:
Margit Gennser (m)
Ulla-Britt Åbark (s)
Per-Richard Molén (m)
Sören Lekberg (s)
Ulla Orring (fp)
Inga-Britt Johansson (s)
Lennart Brunandcr (c)
Bo Forslund (s)
Karl-Gösta Svenson (m)
Kenneth Lantz (kds)
Bengt Kronblad (s)
John Bouvin (nyd)
Företogs val av femtio ledamöter i riksdagens krigsdelegation.
Sedan de av Lars Tobisson för dessa val avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits på resp, listor, valda till riksdagens krigsdelegation för riks-
dagens innevarande valperiod:
Ingvar Carlsson (s)
Lars Tobisson (m)
Sten Andersson i Stockholm (s)
Anita Gradin (s)
Wiggo Komstedt (m)
Georg Andersson (s)
Lars Leijonborg (fp)
Per-Ola Eriksson (c)
Ulf Lönnqvist (s)
Mona Saint Cyr (nr)
statsrådet Alf Svensson (kds)
Ian Wachtmeister (nyd)
Doris Håvik (s)
Arne Andersson (m)
Mats Hellström (s)
Hans Gustafsson (s)
Jan-Erik Wikström (fp)
Görel Bohlin (m)
Lars Werner (v)
Rosa Östh (c)
Iréne Vestlund (s)
Thage G Peterson (s)
Rolf Clarkson (m)
statsrådet Inger Davidson (kds)
Lars Hedfors (s)
Harriet Colliander (nyd)
Karin Wegestål (s)
Rolf Dahlberg (m)
andre vice talman Christer Eirefelt (fp)
Lars-Erik Lövdén (s)
Bengt Kindbom (c)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Barbro Evermo Palmerlund (s)
Sture Ericson (s)
Birger Hagård (m)
statsrådet Mats Odell (kds)
Britt Bohlin (s)
Bo Jenevall (nyd)
Charlotte Branting (fp)
Birger Rosqvist (s)
Gullan Lindblad (m)
Gudrun Schyman (v)
tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Mona Sahlin (s)
Sonja Rembo (m)
Pierre Schori (s)
Maj-Lis Lööw (s)
Karl-Gösta Svenson (m)
Elver Jonsson (fp)
Lena Hjelm-Wallén (s)
Företogs val av ordförande och ersättare för ordföranden i riksdagens be-
svärsnämnd.
Enligt ett enhälligt förslag av valberedningen utsågs för riksdagens inneva-
rande valperiod till
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
ordförande
presidenten i försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg
ersättare för ordföranden
regeringsrådet Stig Brink
Företogs val av fyra ledamöter i riksdagens besvärsnämnd.
Sedan de av Lars Tobisson för dessa val avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits på resp, listor, valda till ledamöter i riksdagens besvärs-
nämnd för riksdagens innevarande valperiod:
Sonja Rembo (m)
Doris Håvik (s)
Bengt Harding Olson (fp)
Mats Lindberg (s)
Företogs val av fyra suppleanter i riksdagens besvärsnämnd.
Sedan de av Lars Tobisson för dessa val avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits på resp, listor, valda till suppleanter i riksdagens besvärs-
nämnd för riksdagens innevarande valperiod:
Nic Grönvall (m)
Sten Östlund (s)
Larz Johansson (c)
Sigrid Bolkéus (s)
Företogs val av tjugo medlemmar i Nordiska rådet.
Sedan de av Lars Tobisson för dessa val avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits på resp, listor, valda till medlemmar i Nordiska rådet för
tiden intill dess val nästa gång äger rum:
Wiggo Komstcdt (m)
Sten Andersson i Stockholm (s)
Hans Nyhage (m)
Ingvar Carlsson (s)
Elver Jonsson (fp)
Lahja Exner (s)
Marianne Andersson (c)
Per Olof Håkansson (s)
Sten Svensson (m)
Ingrid Näslund (kds)
Lena Öhrsvik (s)
Anne Sörensen (nyd)
Arne Andersson (m)
Mats Hellström (s)
Ylva Annerstedt (fp)
Birgitta Dahl (s)
Inger Koch (m)
Berit Oscarsson (s)
Anders Svärd (c)
Lars Werner (v)
Företogs val av tjugo suppleanter i Nordiska rådet.
Sedan de av Lars Tobisson för dessa val avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits på resp, listor, valda till suppleanter i Nordiska rådet för
tiden intill dess val nästa gång äger rum:
Filip Fridolfsson (m)
Hans Gustafsson (s)
Göthe Knutson (m)
Anita Johansson (s)
Hugo Bergdahl (fp)
Karl-Erik Svartberg (s)
Stina Gustavsson (c)
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Ingrid Hemmingsson (m)
Dan Ericsson i Kolmården (kds)
Jan Fransson (s)
Lars Moquist (nyd)
Bertil Danielsson (m)
Bruno Poromaa (s)
Gudrun Norberg (fp)
Birthe Sörestedt (s)
Ingvar Eriksson (m)
Nils T Svensson (s)
Agne Hansson (c)
Björn Samuelson (v)
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Företogs val av fem ledamöter i EFTA-delegationen.
Sedan de av Lars Tobisson för dessa val avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits på resp, listor, valda till ledamöter i EFTA-delegationen för
riksdagens innevarande valperiod:
Nic Grönvall (m)
Mats Hellström (s)
Lars Tobisson (m)
Berit Löfstedt (s)
Hadar Cars (fp)
Företogs val av fem suppleanter i EFTA-delegationen
Sedan de av Lars Tobisson för dessa val avlämnade gemensamma listorna
godkänts av kammaren befanns följande personer, vilkas namn i här angiven
ordning upptagits på resp, listor, valda till suppleanter i EFTA-delegationen
för riksdagens innevarande valperiod:
Karin Falkmer (m)
Anita Gradin (s)
Pär Granstedt (c)
Anita Johansson (s)
Göran Hägglund (kds)
Enligt ett enhälligt förslag av valberedningen beslöt riksdagen att utöka
antalet suppleanter från 16 i utskotten och från 5 i EFTA-delegationen enligt
följande:
till 17 i konstitutionsutskottet, till 22 i finansutskottet, till 17 i skatteutskot-
tet, till 17 i justitieutskottet, till 17 i lagutskottet, till 18 i utrikesutskottet, till
18 i försvarsutskottet, till 18 i socialförsäkringsutskottet, till 17 i socialutskot-
tet, till 17 i kulturutskottet, till 18 i utbildningsutskottet, till 21 i trafikutskot-
tet, till 18 i jordbruksutskottet, till 22 i näringsutskottet, till 20 i arbetsmark-
nadsutskottet och till 17 i bostadsutskottet samt till 7 i EFTA-delegationen.
Företogs val av extra suppleanter i samtliga utskott och i EFTA-delegatio-
nen.
Kammaren medgav att valen fick ske i ett sammanhang.
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Kammaren valde i enlighet med valberedningens förslag till
suppleant i konstitutionsutskottet
Stig Alemyr (s)
suppleanter i f inansutskottet
Ingvar Johnsson (s)
Hans Göran Franck (s)
Rune Rydén (m)
Carl B Hamilton (fp)
Larz Johansson (c)
lan Wachtmeister (nyd)
suppleant i skatteutskottet
Stefan Attefall (kds)
suppleant i justitieutskottet
Sven-Olof Petersson (c)
suppleant i lagutskottet
Charlotte Cederschiöld (m)
suppleanter i utrikesutskottet
Ingbritt Irhammar (c)
lan Wachtmeister (nyd)
suppleanter i försvarsutskottet
Göthe Knutson (m)
Siw Persson (fp)
suppleanter i socialförsäkringsutskottet
Barbro Sandberg (fp)
Marianne Jönsson (c)
suppleant i socialutskottet
Margareta Viklund (kds)
suppleant i kulturutskottet
Birger Andersson (c)
suppleanter i utbildningsutskottet
Olle Schmidt (fp)
Fanny Rizell (kds)
suppleanter i trafikutskottet
Yngve Wernersson (s)
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
10
Wiggo Komstedt (m)
Lennart Fremling (fp)
Anders Svärd (c)
Jan Erik Ågren (kds)
suppleanter i jordbruksutskottet
Göte Jonsson (m)
Holger Gustafsson (kds)
suppleanter i näringsutskottet
Håkan Strömberg (s)
Hans Stenberg (s)
Bertil Danielsson (m)
andre vice talman Christer Eirefelt (fp)
Karin Starrin (c)
Carl-Olov Persson (kds)
suppleanter i arbetsmarknadsutskottet
Karl Hagström (s)
Hans Karlsson (s)
Ulf Melin (m)
Stina Eliasson (c)
suppleant i bostadsutskottet
Rune Thorén (c)
EFTA -delegationen
Bengt Dalström (nyd)
Gudrun Schyman (v)
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 10 oktober
1991/92:9 av Gudrun Schyman (v) till utrikesministern om svensk vapenex-
port:
Uppskattningsvis mellan 12 och 18 miljoner människor på jorden är på
flykt utanför sina hemländer. Mer än 90 % av dem har flytt från fattiga länder
i tredje världen och har också fått asyl i sådana länder.
Det övervägande antalet av världens flyktingar är från jordens fattigaste
länder. Orsaken till flykten är vanligen, direkt eller indirekt, väpnade kon-
flikter av olika slag.
De vapen som alla dessa strider utkämpas med, och som alla dessa över-
grepp begås med, är - med undantag av några få procent - wite tillverkade i
den fattiga tredje världen. De produceras till övervägande delen i Väst-
europa, Östeuropa och USA.
Det finns inte något reellt hopp om att världens flyktingproblem skall
kunna lösas så länge amerikansk och europeisk vapenexport har nuvarande
inriktning och omfång.
För att citera Peter Nobel, Sveriges förste diskrimineringsombudsman och
sedan den 1 juli 1991 generalsekreterare för Röda korset: ”Det kommer att
falla en tung historisk dom över en världsdel och dess folk, som berikar sig
på att genom export av dödliga produkter köpa råvaror billigt från länder
vars innevånare man stänger gränsen för, när de flyr den död deras rege-
ringar satt sig i skuld för att köpa. Utvecklingen går bakåt, skuldbördan
ökar. Det internationella näringslivet kommer att fortsätta att riskera sina
anställda och sina marknader så länge man inte förstår att vapenexportören
är en parasit och en lus i pälsen, som måste kammas bort om man skall kunna
hoppas på någon förbättring.
Om vapenexporten till jordens fattiga länder upphör skulle såväl flykting-,
betalnings-, miljö- och utvecklingsproblem reduceras till något som kan han-
teras. Till dess blir det bara cynism och hyckleri!”
Sverige tillverkar vapen och säljer vapen på export. De nu gällande ex-
portreglerna har möjliggjort att svenska vapen hamnat i fattiga länder och
genom ett allt flitigare användande av samarbetsavtal blir det allt svårare att
kontrollera var vapnen slutligen hamnar. En djupare integrering med EG-
marknaden kommer att kräva en anpassning av reglerna till vad en majoritet
av EGs medlemsländer anser. Sverige bidrar alltså till militariseringen av
den fattiga världen.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor:
1. Delar utrikesministern uppfattningen att världens flyktingproblem till
stor del är en konsekvens av de rika ländernas vapenexport?
2. Delar utrikesministern uppfattningen att Sverige genom sin vapenexport
bidrar till militariseringen av tredje världen?
3. Om svaret på frågorna 1 och 2 är ja, vad vill utrikesministern göra för att
förhindra den utveckling som pågår?
1991/92:10 av Gudrun Schyman (v) till justitieministern om kriminalvården:
”BROTTSLINGEN SKA SITTA INNE - DU SKA VÅGA VARA UTE”
var en slogan som användes flitigt i valrörelsen av moderata samlingspartiet.
Samma parti hade också en valfilm som visade en kvinna som jagades genom
landskapet av en flämtande man. En text meddelade: ”Nu släpps fångarna
efter halva tiden. Vi ska hålla dem kvar hela.”
Argumentationen bygger på två antaganden; dels att gatuvåld mot tidi-
gare icke kända, icke provocerande personer är den största brottsligheten,
och dels att man råder bot på detta genom att sätta så många som möjligt,
så länge som möjligt, i fängelset.
Bägge antagandena är felaktiga. Av alla anmälda brott svarar våldsbrotten
för 3 %. De allra flesta sker inomhus, hemma, av man mot kvinna och/eller
barn, mot personer han känner väl. Våld utanför hemmet riktas till övervä-
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
11
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
gande delen mot medlemmar i den egna gruppen, mot andra slagskämpar,
andra män.
När antalet inlåsta människor ökar så minskar inte brottsligheten. År 1989
låstes fler människor in än någonsin förr i svensk historia. 18 000 dömdes
till fängelse. År 1990 sjönk det något, till 16 000. Ändå ökar brottsligheten
stadigt. Antalet anmälda brott är uppe i 1,2 miljoner.
Ulla Bondesson, professor i kriminologi i Köpenhamn, säger så här: ”Fri-
hetsstraffen varken avskräcker eller behandlar fångarna, utan gör dem i stäl-
let till förhärdade brottslingar eller socialt odugliga individer och bidrar till
att skapa fler brott.” Straffsystemet bidrar alltså till att skapa fler brott.
Fängelset är i sig brottsgenererande och skapar större problem än vad det är
till skydd för samhället.
Ulla Bondesson är inte ensam om sin uppfattning. I själva verket är exper-
terna överens om fängelsets negativa konsekvenser, att systemet motverkar
sitt eget syfte, och forskarna varnar för ökad användning. Fängelset varken
avhåller fångar från återfall eller avhåller oss, ännu inte dömda, från brott.
Ibland försvaras förslag om längre strafftider och inhuman behandling, ge-
nerell indragning av permissioner m.m., med att det är viktigt att ge ”rätta
signaler”. Men hur höga får kostnaderna vara för ett ”signalsystem”? Kost-
naden per år för en enda fånge på sluten riksanstalt är 730 000 kr. Hela krimi-
nalvården kostar 3 miljarder om året. Detta skulle kunna vara försvarsbart
om det gav resultat, om fångarna blev samhällsnyttiga och laglydiga medbor-
gare när de väl kom ut. Men så är det inte. Kriminalvårdsstyrelsens egen
statistik visar att mer än 80 % av dem som dömts till mer än två år återfaller
i brott.
Genomförs regeringens förslag om frigivning först efter två tredjedelar av
strafftiden krävs 600 nya platser på de i dag överfulla fängelserna. Varje ny
plats kostar 2 milj, kr., enligt kriminalvårdsstyrelsens egna uppgifter. Några
månaders straffskärpning har varken individual- eller allmänpreventiv ef-
fekt. Däremot blir det dyrt. 600 nya platser kommer att kosta 1,2 miljarder
kronor.
”Brottsligheten måste bekämpas med kraft” står det i regeringsdeklaratio-
nen. Det bästa sättet att göra detta är förmodligen genom en reformering av
våra fängelser. I dag bidrar de till den ökande brottsligheten genom kåk-
märkning, infantilisering, kriminalisering, institutionalisering och tvångs-
passivisering.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor:
1. Hur motiverar justitieministern förslaget om att avskaffa halvtidsfrigiv-
ningen?
2. Hur motiverar justitieministern införandet av möjlighet till frigivning ef-
ter två tredjedelar av strafftiden?
3. Finns det någon forskning eller beprövad erfarenhet som visar att den
föreslagna förlängningen av strafftiden ger minskad brottslighet som
följd?
4. Anser justitieministern att det bästa sättet som kriminalvården kan an-
vända 1,2 miljarder är att förlänga strafftiden?
12
den 14 oktober
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
1991/92:11 av Hans Göran Franck (s) till justitieministern om den kriminal-
politiska inriktningen:
Det finns risk för att den kriminalpolitik som redovisas i regeringsdeklara-
tionen leder till ökat antal fängelsedomar och intagna på våra kriminalvårds-
anstalter, vilket under senare år varit mycket högt.
Straffrättens betydelse för brottsutvecklingen överbetonas inte sällan.
Långt viktigare är familje- och skolpolitik, arbetsmarknads- och socialpoli-
tik, rättsväsendets utformning och funktion, den ekonomiska strukturen och
människosynen i samhället. Över huvud taget gäller att insatserna för ett so-
lidariskt samhälle med större rättvisa i fråga om ekonomiska förhållanden,
bostäder, utbildning, miljö och kultur är vida mer ägnat att förebygga risker
för social missanpassning och kriminalitet.
Straffen i dagens Sverige är inte särskilt milda, om man jämför med åtskil-
liga andra demokratiska länder. Inte heller är fångantalet i förhållande till
folkmängden speciellt lågt. Det är lägre i ett flertal andra västeuropeiska län-
der.
Halvtidsfrigivningen från fängelsestraff är ingen unik svensk företeelse.
Den finns i bl.a. Frankrike, Tyskland och Österrike. 11.ex. Belgien, Japan,
Holland, Skottland och England kan man bli utsläppt redan då man avtjänat
en tredjedel av straffet.
Enligt regeringsdeklarationen skall reglerna om villkorlig frigivning änd-
ras. Det skall endast finnas möjlighet till frigivning efter två tredjedelar av
strafftiden.
Det behövs en avsevärd sänkning av straffskalorna för en rad olika brott
om inte antalet fångar skall öka betydligt. Detta är angeläget om man menar
allvar med att fängelse är en dålig påföljdsform.
I regeringsdeklarationen sägs att alternativa påföljder såsom samhälls-
tjänst och kontraktsvård skall utvecklas ytterligare. Sådana reformer är väl-
komna men torde inte påverka fångantalet i någon större omfattning.
Påföljdsutredningen med lagman Johan Leche i spetsen har nyligen lagt
fram ett konstruktivt och intresseväckande förslag. I utredningen, som re-
missbehandlas, föreslås en ny typ av frigivningspermission för att underlätta
den i princip beslutade övergången till obligatorisk tvåtredjedelsfrigivning.
Frigivningspermission föreslås bli obligatorisk och gälla för alla som avtjä-
nar fängelsestraff på fyra månader eller mer.
Efter den villkorliga frigivningen skall vidare enligt förslaget den frigivnes
behov av stöd och hjälp tillgodoses inom ramen för socialtjänsten på samma
sätt som för övriga medborgare i samhället. Frivårdens övervakning för vill-
korligt frigivna föreslås därför bli avskaffad.
En reform med obligatorisk villkorlig frigivning efter tvåtredjedelar av
strafftiden skulle medföra ett ökat behov av 665 årsfängelseplatser. Genom-
förs påföljdsutredningens förslag reduceras detta platsbehov med 450 års-
fängelseplatser.
Slopandet av övervakning av villkorligt frigivna skulje medföra att arbets-
kraft kan frigöras från frivården, men den behövs fpr en bra och effektiv han-
tering av föreslagna frigivningspermissioner.
13
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
14
Påföljdsutredningens förslag löser dock inte problemen med en behövlig
minskning eller ens den beräknade ökningen av det redan alltför stora fång-
antalet. Men ett genomförande av förslaget skulle - särskilt under ett över-
gångsskede - utgöra ett viktigt komplement till förslag av fängelsestraffkom-
mittén.
Antalet fängelsedomar uppgick 1990 till ca 16 000. Kostnaderna för en
fängelseplats beräknades budgetåret 1989/90 till i genomsnitt nära 1 200 kr.
per dag.
Det gäller att genomföra de nya frigivningsreglerna och andra föränd-
ringar på så sätt att de både tillgodoser kraven på en väsentlig minskning av
antalet fångar och ett rimligt hänsynstagande till samhällsskyddet.
Målet för kriminalpolitiken skall självfallet vara att begränsa brottslighe-
ten. Det är en svår uppgift. Det fordras nya djärva grepp och massiva insat-
ser för att det skall finnas en rimlig chans att nå resultat.
Förutvarande justitieminister Sven Romanus angav redan 1979 i den bor-
gerliga regeringens direktiv till den statliga fängelsestraffkommittén föl-
jande:
”En omfattande kriminologisk forskning har ägt rum såväl i vårt land som
i utlandet och i ett avseende pekar alla kända svenska och utländska under-
sökningar i samma riktning. En ökad användning av frihetsstraff är generellt
sett inget verksamt medel när det gäller att bekämpa en stigande kriminali-
tet, utan kan snarast befaras leda till motsatt resultat.”
Jag vill ställa följande frågor till justitieminister Gun Hellsvik:
1. Vilken är justitieministerns principiella syn på fängelsestraff? Delar hon
den uppfattning som kom till uttryck i direktiven till fängelsestraffkom-
mittén?
2. Avser regeringen att föreslå straffskärpningar som leder till fler fängelse-
domar och ökat antal fångar?
3. Har justitieministern en positiv eller negativ grundinställning till påföljds-
utredningens förslag?
4. Vilka konsekvenser beräknas regeringens förslag om möjlighet till vill-
korlig frigivning få på behovet av fångvårdsplatser och hur vill regeringen
lösa uppkomna problem inom kriminalvården?
5. Räknar regeringen med att dess inriktning av kriminalvårdspolitiken le-
der till kostnadsökningar och i så fall på vilken nivå?
1991/92:12 av Hans Göran Franck (s) till bostadsministern om hyrespoliti-
ken:
I regeringsförklaringen anges att förslag kommer att läggas fram om att
stärka den enskilda hyresgästens ställning.
Inom kort kommer hyreslagkommittén att överlämna sitt förslag till rege-
ringen. Där kommer att finnas ett bra underlag för att stärka hyresgästernas
ställning. Av betydelse för att stärka hyresgästernas ställning är bl.a. att hy-
resgästernas besittningsskydd förbättras, att de föråldrade bestämmelserna
om vräkning reformeras och att bytesrätten av lägenheter utökas.
Vi har ett förhållandevis starkt direkt besittningsskydd för bostadshyres-
gäster. Men risken är att det försvagas ju mer marknadsanpassade hyrorna
blir. En rad näringsorganisationer, bl.a. Sveriges Fastighetsägarförbund, har
krävt friare hyressättning och mer marknadsmässiga hyresvillkor i bostäder.
Vi har fortfarande många bristorter på bostäder i landet. Antalet kommu-
ner som uppger sig ha brist uppgår till ca 150. Balans mellan tillgång och
efterfrågan finns bara i ca 100 kommuner och det är i de mindre på landsbyg-
den. Överskott på bostäder finns bara i drygt 20 kommuner. De flesta med
mindre än 20 000 innevånare.
Men dessa siffror varierar. Under rådande lågkonjunktur minskar efter-
frågan av bostäder. Det betyder att den förbättrade balansen mer beror på
svag ekonomi hos den enskilde än på det verkliga behovet. Därtill kommer
att det höga kostnadsläget i byggbranschen lett till mycket högre bostads-
kostnader.
För att bostadsmarknaden skall fungera väl och besittningsskyddet skall
vara starkt behövs en lägenhetsreserv. Denna fordras också för att fluktua-
tionerna på bostadsmarknaden bättre skall kunna bemästras.
Det behövs nu och framdeles att vi av sociala skäl slår vakt om bruksvär-
dessystemet. Det finns också ett behov av att förstärka och förbättra det.
Den nyligen av förra regeringen hos statens institut för byggnadsforskning
begärda utvärderingen av hyreslagstiftningens bruksvärdesregler bör kunna
framlägga underlag för förbättringar av lagstiftningen.
Men varaktig och stabil balans kan av allt att döma inte uppnås på hyres-
marknaden. Ett starkt besittningsskydd är därför mycket viktigt för att hy-
resgästerna - särskilt de med lägre inkomster - skall känna trygghet i boen-
det.
Även när det gäller urhyrning på kortare tid behöver besittningsskyddet
förbättras. Fastighetsägarna har i vissa fall goda möjligheter enligt nuva-
rande hyreslag att genomdriva ett avstående från besittningsskyddet till en
bostadslägenhet med hyrestid upp till nio månader.
Antalet vräkningar uppgår nu till omkring 5 000 per år i hela landet. Det
är nödvändigt att reformera hyreslagen så att antalet vräkningar minskar
kraftigt. En viktig orsak till det stora antalet vräkningar är bristande förmåga
att betala hyra inom föreskriven tid.
Bestämmelserna om förverkande av hyresrätt till en bostadslägenhet på
grund av bristande hyresbetalning är alltför stränga mot bostadshyresgäster
och bör därför ändras. Reglerna är ålderdomliga och innebär att hyresgäst
på alltför kort tid kan avhysas. De står också i bjärt kontrast till moderna
regler inom konsumentlagstiftningen, som är väsentligt mer generösa mot
konsumenten.
Ett annat skäl till det ökande antalet avhysningar är störningar i boendet.
Det gäller förvisso att förbättra skyddet mot störningar. Men det är ur social
synpunkt viktigt att lösa problemen på annat sätt än genom avhysning.
Inte bara bostadshyresgästernas ställning behöver stärkas. Ett stort antal
lokalhyresgäster har också en alltför svag ställning på hyresmarknaden.
Marknadshyressättning och andra förhållanden på lokalhyresmarknaden
har i betydande utsträckning lett till en alltför hög hyresnivå. En närmare
undersökning av hur lagbestämmelserna verkar på lokalhyresmarknaden är
behövlig.
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
15
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
I anledning av det anförda får jag ställa följande frågor till statsrådet Birgit
Friggebo.
1. Vilken närmare inriktning kommer hyrespolitiken att få för att stärka bo-
stads- och lokalhyresgästernas ställning?
2. Hur ställer sig regeringen till kraven på friare hyressättning och mer
marknadsmässiga hyresvillkor i bostäder?
3. Avser regeringen att göra någon utvärdering av lokalhyrorna?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 10 oktober
1991/92:19 av Sten Andersson i Malmö (m) till justitieministern om reglerna
för svenskt medborgarskap:
Nyligen dömdes av Sollentuna tingsrätt sju personer som smugglat in och
börjat sälja 60 kilo cannabis i Sverige. Sammanlagt lyder straffen för de sju
på 22 års fängelse. De kommer alla från Libanon, men två av dem har under
de senaste sex månaderna blivit svenska medborgare. En av dem fick sitt
svenska medborgarskap medan han satt i häkte.
Ingen dömdes till utvisning trots det ytterst grova brottet!
Är justitieministern beredd att se över reglerna för erhållande av svenskt
medborgarskap?
1991/92:20 av Sten Andersson i Malmö (m) till justitieministern om utvisning
på grund av brott:
Nyligen dömdes av Sollentuna tingsrätt sju personer som smugglat in och
börjat sälja 60 kilo cannabis i Sverige. Sammanlagt lyder straffen för de sju
på 22 års fängelse. De kommer alla från Libanon, men två av dem har under
de senaste sex månaderna blivit svenska medborgare. En av dem fick sitt
svenska medborgarskap medan han satt i häkte.
Ingen dömdes till utvisning trots det ytterst grova brottet!
Är justitieministern beredd att se över reglerna avseende utvisning av ut-
länningar, från Sverige, som begått grova brott?
1991/92:21 av Hugo Hegeland (m) till statsrådet Bo Lundgren om sambe-
skattningen av makars förmögenhet;
När avser regeringen att föreslå riksdagen att avskaffa sambeskattningen
av makars förmögenhet?
1991/92:22 av Göran Magnusson (s) till statsministern om folkrörelsernas
roll i samhället:
I regeringsförklaringen finns följande formulering beträffande folkrörel-
ser:
”De frivilliga och ideella villiga organisationernas insatser roll inom bl a.
folkrörelser som idrottsrörelsen, kyrkorna och de fria samfunden spelar en
ovärderlig roll i ett gott samhälle.”
Är innebörden i den citerade meningen att det frivilliga och ideella arbetet
i andra, ej nämnda folkrörelser, är mindre värdefullt i ett gott samhälle? Jag
tänker på verksamheten i bl.a. nykterhetsrörelsen, miljörörelsen, de parti-
politiska ungdomsförbunden samt barn- och ungdomsorganisationer med
olika idéinriktning.
1991/92:23 av Mats Hellström (s) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om medlem-
skapsförhandlingarna med EG:
Tisdagen den 8 oktober uttalade sig EG-ministern om tidtabellen för Sve-
riges förhandlingar om medlemskap i EG från ett nordiskt perspektiv. EG-
ministern konstaterade i Magasinet i TV 2 att Sverige bör sträva efter en för-
handling när en möjlighet öppnas från EGs sida, oavsett om Norge eller Fin-
land då deltar. Några förutsättningar för gemensamma nordiska förhand-
lingar ansåg EG-ministern inte finnas. Det vore en fördel om de nordiska
länderna förhandlade parallellt, men detta var helt beroende av hur Norge
och Finland agerade.
Statsministern däremot sade i Helsingfors att han väntar en fördröjning av
ett EG-medlemskap för Sverige om flera nordiska länder söker medlem-
skap. En sådan fördröjning vore värd att ta, för den fördel det innebar att
en hel region kommer med i Gemenskapen.
Mot denna bakgrund ställer jag följande fråga till statsrådet Dinkelspiel:
Vilken är den svenska regeringens ambition i fråga om tidtabellen för
svenska medlemskapsförhandlingar med EG, gäller det av statsministern el-
ler det av EG-ministern gjorda uttalandet?
1991/92:24 av Hans Göran Franck (s) till bostadsministern om rätten till asyl:
De flesta asylsökande får numera avslag på sina asylansökningar, inte säl-
lan efter lång väntan. Avslagen är ungefär dubbelt så många som före Lucia-
beslutet den 13 december 1989. Det var ett tillfälligt beslut av regeringen,
som fattades utan riksdagens hörande. Beslutet, som inneburit betydande
inskränkningar i asylrätten, måste upphävas. Det finns goda möjligheter nu.
Flyktingströmmen till Sverige har under senare tid minskat väsentligt.
I anledning härav får jag fråga statsrådet Birgit Friggebo:
Avser regeringen att upphäva beslutet av den 13 december 1989 om re-
striktioner i asylrätten och om så är fallet när kommer det att ske?
1991/92:25 av Jan Jennehag (v) till försvarsministern om kuststationen i
Sundsvall:
Kustbevakningens centrala ledning har beslutat om organisationsföränd-
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
2 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 10
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
18
ringar, som bl.a. innebär att Sundsvall blir utan stationär kustbevakningsen-
het.
Sundsvall har en av de största hamnarna i region Nord. Kustbevakningens
arbete koncentreras med nödvändighet till områden där hamnverksamhet,
fartygsintensitet och risker är störst.
Planerar försvarsministern åtgärder för att bibehålla kuststationen i Sund-
svall?
1991/92:26 av Bengt Hurtig (v) till miljöministern om Öresundsbron:
Centerpartiet anger i sin motion om Öresundsbron från april 1991 att en
bilbro över Öresund ej skall byggas framför allt av en rad miljöskäl. Center-
partiet skriver i sin motion bl.a.: ”De enorma trafikanläggningar som man
skulle tvingas bygga skulle utgöra ett enormt ingrepp i miljön. En bro leder
också till ökad bilism och därmed ytterligare negativa miljöeffekter.” samt
”---byggandet av en Örcsundsbro skulle innebära ett allvarligt hot för hela
Östersjöregionens miljö.”
Centerpartiet medverkar nu i en regering som menar att det är oklart om
miljöproblemen som orsakas av bron är tillräckligt allvarliga för att stoppa
den.
Regeringen ämnar följaktligen utreda om brons miljöpåverkan är försum-
bar, vilket regeringspartiet centern inte ansett åtminstone fram till april
1991.
Jag vill därför ställa följande fråga till miljöministern:
Har nya fakta framkommit som visar att en Öresundsbros miljöpåverkan
eventuellt är försumbar och att bron därmed kan byggas?
den 11 oktober
1991/92:27 av Erling Bager (fp) till försvarsministern om kustbevakningsfly-
get vid Säve:
Kustbevakningen har den 10 augusti 1991 beslutat om en ny organisation
för kustbevakningen. Beslutet innebär bl.a. att flygkustposteringen vid Säve
flygfält i Göteborg skall flyttas från Västsverige under perioden 1992-1993.
Detta är ett djupt olyckligt beslut för Västsverige.
Flygkustposteringen i Säve utgör en viktig och väl integrerad del i den
samlade regionala övervaknings- och räddningstjänsten i Västsverige. Kust-
bevakningen svarar för den civila övervakningen till sjöss, medverkar i sjö-
räddningen och har ansvaret för oljekemikaliebekämpningen.
Det måste bedömas som ytterst angeläget att den nuvarande organisatio-
nen för övervakning och räddningstjänsten i havs- och sjöområdena i Göte-
borgsregionen inte försvagas. Riskerna i detta område för olyckor, där såväl
människoliv som stora miljömässiga och materiella värden står på spel, får
inte underskattas. Det är därför oacceptabelt att denna del av kustbevak-
ningens resurser dras ifrån Västsverige och koncentreras till enbart andra
delar av landet.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Avser regeringen ompröva beslutet om nedläggning av kustbevakningsfly-
get vid Säve i Göteborg?
1991/92:28 av Annika Åhnberg (v) till jordbruksministern om användning av
vissa tillväxthormoner inom EG:
I USA tillverkar sedan länge flera företag, bl.a. Monsanto, med hjälp av
genteknik BST-ett tillväxthormon. Det används för att stimulera mjölkpro-
duktionen hos kor. Misstroendet hos amerikanska konsumenter och även
producenter är stort. Preparatets effekter på mjölken och på djuren är otill-
räckligt kända.
Ändå försöker man nu få BST godkänt i EG. Där råder moratorium för
användandet, men ställningstagandet skall nu omprövas. I Sverige tillåts inte
tillväxthormoner över huvud taget.
Integrationen med EG kan leda till att vi trots detta även i Sverige får in
BST eller produkter framtagna med användande av detta hormon. Den nya
regeringens undfallande attityd till EG förstärker denna oro.
Jag vill därför fråga:
Avser regeringen vidta åtgärder för att påverka EG till ett fortsatt förbud
för detta gentekniskt framställda tillväxthormon?
1991/92:29 av Gudrun Schyman (v) till statsrådet Bo Könberg om oseriös
medicinsk verksamhet, s.k. hälsofirmor:
Till Rättviks vårdcentral har under den senaste tiden kommit patienter
som behandlats av oseriösa hälsofirmor. Patienterna, som sökt för allmänna
diffusa symptom, har fått blodet analyserat och fått reda på att de lider av
allvarliga vitamin- och mineralbrister som skulle leda till dödshotande till-
stånd. I ett fall har det rört sig om ett minderårigt barn som fått uppgifter om
att hennes njurar skulle sluta fungera om fem år. I ett annat fall har mamman
till ett spädbarn fått liknande besked.
Patienterna uppmanas av firmorna att under lång tid inta ett vitamin- och
mineralpreparat som kostar tusentals kronor för att på så sätt undvika en för
tidig död.
Eftersom ovanstående bara är några exempel på oseriös verksamhet un-
der beteckningen hälsofirma och/eller hälsohem är min fråga:
Kommer socialministern att vidta några åtgärder för att sätta stopp för
denna typ av oseriös verksamhet?
1991/92:30 av Chris Heister (m) till finansministern om skatteutjämningsav-
giften:
Ett nytt skatteutjämningssystem för kommunerna skall enligt regerings-
förklaringen träda i kraft 1993.1 samband därmed skall den särskilda skatte-
utjämningsavgiften avskaffas.
Den särskilda skatteutjämningsavgiften är progressiv, vilket innebär att en
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
19
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
kommun t.o.m. kan tvingas betala mer i avgift än vad kommunalskatten ger
i intäkter i vissa intervall.
Jag vill mot den bakgrunden fråga finansministern när regeringen är be-
redd att ändra reglerna om den särskilda skatteutjämningsavgiften för 1992
så att åtminstone denna s.k. Pomperipossa-effekt försvinner.
1991/92:31 av Karin Falkmer (m) till statsrådet Bo Lundgren om skattskyl-
digheten för biodling:
Från den 1 januari 1991 är hobbybiodling skattepliktig fr.o.m. första biku-
pan. I princip är alla inkomster skattepliktiga och alla utgifter avdragsgilla.
Tidigare undantogs hobbybiodling med upp till 15 bikupor från redovis-
nings- och skattskyldighet.
Det är orimligt att alla hobbybiodlare skall behöva utsättas för krav på
kontroll, uppgiftslämnande och beskattning för en fritidssyssla som i de
flesta fall inte ger något överskott.
När är biträdande finansministern beredd att avskaffa skattskyldigheten
för sådan biodling som ej är näringsverksamhet?
den 14 oktober
1991/92:32 av Eva Johansson (s) till bostadsministern om hyresnivåerna för
nyproducerade bostäder:
Jag vill fråga bostadsministern om hon tänker vidta några omedelbara åt-
gärder för att förhindra att hyresnivåerna i nyproducerade bostäder stiger
kraftigt, och i så fall vilka?
1991/92:33 av Widar Andersson (s) till statsrådet Beatrice Ask om skolans
ansvar för elevers hyfs och uppträdande:
Regeringen vill i sin regeringsförklaring starkt betona skolans uppgift som
kunskapsgivare. Enligt min mening går kunskap och hyfs hand i hand.
Mobbning, vandalism, översitteri, skolk är företeelser som starkt försvårar
kunskapsinhämtningen. Min fråga till statsrådet lyder:
Är det statsrådets avsikt att skolan framöver skall ta ett mindre ansvar för
elevernas hyfs och uppträdande?
Kammaren beslöt kl. 14.08 på förslag av tredje vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 14.30, då frågestunden skulle börja.
20
Förhandlingarna återupptogs kl 14.30.
Anf. 2 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Johan Lönnroth har frågat mig vad jag ämnar göra för att
kungens anföranden skall följa regeringsformens anda.
Jag ämnar inte göra någonting.
Anf. 3 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Det var kanske inte ett helt oväntat svar för mig, men jag
skall ändå dra en liten historisk parallell.
Efter det berömda borggårdstalet 1914 var det debatt i andra kammaren.
Den hade föregåtts av att Karl Staaff hade försökt få läsa talet, påverka det
och få kungen att stryka vissa passusar. Han hade inte fått dessa ändringar
till stånd. Karl Staaff sade då så här: ”Regeringen bör ha tillfälle att göra sina
erinringar mot tillämnade politiska yttringar av monarken till förekom-
mande, om möjligt, av att dessa kunna komma att stå i strid med regeringens
uppfattning.” Han tyckte helt enkelt att det var rimligt att någon företrädare
för regeringen läste kungens tal.
Jag är säker på att Carl Bildt, som jag förmodar är en sensibel människa,
lika väl som Bert Karlsson, Hagge Geigert och SIDA-chefen uppfattade de
politiska vinklingarna i kungens tal. Carl Bildt vill kanske inte diskutera den
här frågan nu. Han tycker kanske att det är pinsamt, och det kan jag i och
för sig ha en viss förståelse för. Carl Bildt har ju varit litet vacklande i frågan
om han egentligen är konservativ eller liberal. Liberalerna har ju varit
mycket tydliga på den här punkten. Kungen skall inte uttala sig i politiska
frågor. Vad anser Carl Bildt nu?
Anf. 4 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Jag anser inte att det ingår i statsministerns uppgifter att ha
synpunkter åt det ena eller det andra hållet på innehållet i statschefens anför-
anden.
Sedan vill jag personligen gärna säga, om det tillåts en statsminister att ha
personliga åsikter, att jag har en mycket hög uppskattning av den insats som
kungen gör som statschef för vårt land.
Anf. 5 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Så statsministern har ingen kommentar till formuleringen
där kungen ställde grannar mot främlingar? Statsministern har ingen upp-
fattning om att detta var en olämplig sammanställning?
Dessutom gäller detta principfrågan: Bör det inte, med hänvisning till det
som står i regeringsformen, vara rimligt att åtminstone talmannen eller stats-
ministern läser kungens tal vid ett tillfälle som riksdagens högtidliga öpp-
nande?
Anf. 6 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Jag kan bara upprepa för Johan Lönnroth att jag inte ser
det som statsministerns uppgift att ha synpunkter i den ena eller den andra
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
21
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svarpå frågor
22
riktningen på innehållet i konungens tal. Jag har, som sagt, personligen en
mycket hög uppskattning av de insatser som kungen gör som främste företrä-
dare för Sverige utom och inom vårt land.
Anf. 7 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Jag hoppas att det inte uppfattas som en oförskämdhet, men
jag uppfattar att statsministern i denna fråga uppvisar en viss politisk feghet.
Överläggningen var härmed avslutad.
23 § Svar på fråga 1991/92:2 om flykting- och immigrationspolitiken
Anf. 8 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Sten Söderberg har frågat mig hur stor den s.k. anhörigin-
vandringen som inte hör till den asylbeviljades kärnfamilj är.
Jag har fått uppgift om att den ifrågavarande anhöriginvandringen är
2 000-3 000 personer årligen.
Anf. 9 STEN SÖDERBERG (nyd):
Herr talman! Tack så mycket.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 10 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Eva Zetterberg har frågat mig när regeringen kommer att
besluta om upphävande av de inskränkningar av asylrätten, som härrör sig
från den dåvarande regeringens beslut från den 13 december 1989 i två
praxisstyrande enskilda asylärenden.
Hans Göran Franck har frågat mig samma sak.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
En bärande tanke i den nya regeringens invandrar- och flyktingpolitik är
att den skall föras i en anda av internationalism och humanitet. I regerings-
förklaringen slås också fast att Sverige även i fortsättningen kommer att ha
en reglerad invandring. Men flyktingpolitiken förändras.
I enlighet med regeringsförklaringen kommer en ny praxis vad gäller be-
handling av ansökningar om asyl att etableras successivt efter genomgång
land för land och efter samråd med de nordiska länderna och med EGs med-
lemsstater. Därmed sker också en återgång till prövning enligt normala reg-
ler. Tidpunkten för detta är jag dock i dag inte beredd att närmare ange.
Anf. 11 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Fru statsråd! Jag vill tacka för svaret på min fråga. Jag har
väntat på det här svaret med stort intresse, eftersom regeringsdeklarationen
angav hur rättssäkerheten i flyktingpolitiken skulle stärkas och hur invand-
rar- och flyktingpolitiken skulle föras i en anda av internationalism och hu-
manitet. Jag tycker att det är mycket bra. Det är också positivt att man i
regeringsförklaringen gör den här bodelningen mellan biståndspengar och
pengar för flyktingmottagande. Jag vill nu lyckönska vår nya invandrarmi-
nister till chansen att få riva upp det olyckliga beslutet av den 13 december
1989.
Då stod ju Birgit Friggebo, vår nuvarande minister, själv tillsammans med
Bo Hammar från vänsterpartiet och Hans Leghammar från miljöpartiet för
en reservation där man talade om att det fanns stark anledning att rikta kritik
mot de s.k. decemberbesluten och att påtala det olagliga i besluten. Detta
gjorde man i den här reservationen. Jag undrar nu om det som ministern
talar om i sitt svar och i regeringsdeklarationen om att återgå till en prövning
av normala regler är att upphäva 13-decemberbeslutet.
Anf. 12 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tackar för svaret och gratulerar Birgit Friggebo till att ha
blivit invandrarminister. Jag hoppas att det skall bli ett gott samarbete i en
anda av en generös flykting- och invandrarpolitik.
Det svar som Birgit Friggebo har gett är inte kristallklart. Det beslut som
fattades den 13 december av regeringen har fattats utan att riksdagen har
hörts i saken. Regeringen har möjlighet att upphäva det här beslutet. Det är
den klara och raka frågan det rör sig om. Sedan gäller det om Birgit Friggebo
kan ange tidpunkten för detta.
Nu lämnas ett svar som kan ge anledning till misstolkningar och missför-
stånd. Det är därför bra om statsrådet ytterligare utvecklar svaret så att inte
sådana missförstånd uppstår.
Jag menar att beslutet av den 13 december 1989 var ett olyckligt beslut
både ur rättslig och saklig synpunkt. Vi har inte haft några lagmotiv för hur
det skall tolkas, och det har inneburit en drastisk minskning av tillstånden.
Nu har det skett ändringar, och det finns därför goda förutsättningar för att
få en återgång till de tidigare reglerna.
Anf. 13 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Tanken är alltså att vi skall återgå till prövning enligt nor-
mala regler. Den tidigare regeringen har däremot inte fattat något beslut i
den meningen att det finns någon förordning eller annat att upphäva. Det
skedde via praxissättande i två enskilda ärenden. Därför finns det inget be-
slut att upphäva.
Den nya regeringens bedömning är att de särskilda skäl som regeringen
hänvisade till inte föreligger. Därmed kommer de särskilda skälen inte att
ligga till grund för prövning i enskilda fall. Därmed blir det en normalisering
av beslutsfattandet.
Anf. 14 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag tycker att det här beskedet från statsrådet var tydligare.
Det är riktigt att 13-decemberbeslutet fattades i anslutning till konkreta fall,
och det fanns också i det sammanhanget en förklaring. Det är den förkla-
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
23
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
24
ringen som sedan har blivit vägledande. Jag uppfattar nu Birgit Friggebo så,
att detta ställningstagande som gjordes den 13 december kommer i praxis att
förändras så att det inte skall vara det särskilt starka skyddsbehovet som skall
gälla, utan den regel som finns i lagen. Om det är rätt uppfattat är det en
framgång för den opinion som har ansett att beslutet den 13 december 1989
gick alldeles för långt.
Anf. 15 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag tycker, som sagt, att de uttalanden som regeringen har
gjort har varit positiva och i rätt riktning. Men jag tycker ändå att Birgit Frig-
gebo svävar litet på målet när det gäller tidpunkten för upphävandet och att
ett upphävande inte skulle vara möjligt. Jag skulle vilja se ett klart ställnings-
tagande från regeringen och att man mycket klart uttalar en tidpunkt när
besluten upphör att gälla.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 16 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Eva Zetterberg har frågat mig om regeringen kommer att
föreslå att förbud införs mot förvarstagande av barn.
I sin fråga tar Eva Zetterberg upp att antalet barn i förvar ökat mycket
starkt sedan ändrade regler trädde i kraft den 1 juli 1990 samt att även för-
varstidens längd ökat kraftigt.
Barn tas i förvar i anslutning till att ett avlägsnandebeslut skall verkställas,
och det är helt riktigt att antalet barn som tagits i förvar ökat sedan den 1 juli
1990. Rikspolisstyrelsen redovisade i en undersökning i april 1991 att också
andelen förvarstagna barn av det totala antalet barn som berörts av ett av-
lägsnandebeslut ökat efter lagändringarna.
Rikspolisstyrelsens undersökning bygger på en mycket kort tidsperiod och
styrelsen uttalade också att undersökningen inte gav några klara tendenser.
Rikspolisstyrelsen har i juni fått i uppdrag att göra en fördjupad undersök-
ning avseende barn i förvar. Detta uppdrag skall redovisas till regeringen se-
nast den 15 december i år.
Varje barn som tas i förvar drabbas av en integritetskränkning och riskerar
allvarliga men av detta. Resultatet av tillämpningen av de nya reglerna visar
att barn tas i förvar i ökande antal och detta kan inte godtas.
Det finns därför anledning att närmare studera sambandet mellan gäl-
lande lagstiftning och praxis. Jag avser därefter att återkomma i frågan.
Anf. 17 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Fru statsråd! Jag tackar för svaret även på den här frågan.
Jag vill bara bekräfta hur ökningen av barn i förvar har tilltagit. Med den
gamla lagen, under första halvåret 1990, togs 181 barn i förvar. Med den nya
lagen, under första halvåret 1991, var det över 300 barn som togs i förvar.
En del av dessa barn förvarades dessutom i mer än 10 dagar. Det strider mot
barnkonventionen. Det är inhumant och fel på alla vis. Därför är jag inte
riktigt nöjd med det svar som jag har fått.
Här talar statsrådet om att det finns anledning att närmare studera sam-
bandet mellan gällande lagstiftning och praxis. Jag vill även här hänvisa till
en reservation som fanns i socialförsäkringsutskottet i våras. Där föreslog
folkpartiet, centern, miljöpartiet och vänsterpartiet gemensamt förbud mot
förvar av barn. Jag undrar därför varför det inte stod någonting i regerings-
deklarationen om detta och varför inte statsrådet klart och tydligt kan uttala
att ett förbud mot förvar av barn är att vänta.
Anf. 18 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag vill bekräfta Eva Zetterbergs siffror om ökningen och
andelen barn som tas i förvar. Jag har även redovisat i svaret att vi inte kan
godta den här situationen. Eva Zetterberg vet också att vi, när vi befunnit
oss i opposition tidigare, har kritiserat den nya lagstiftningen. Vi befarade
också den här utvecklingen, och den har nu bekräftats. Det finns alltså an-
ledning att ta itu med den här frågan. Jag har, här i kammaren, lovat att åter-
komma i den här frågan.
Anf. 19 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag ser fram emot förslag till beslut i den här frågan. Jag
hoppas att den ton som angavs av folkpartiledaren i partiledardebatten när
han citerade en mycket känd dikt av Stig Dagerman: ”Jorden kan du icke
göra om, stilla din häftiga själ”, får bli ledstjärna för flyktingpolitiken fram-
över. Jag hoppas att även en annan dikt av Stig Dagerman kan bli en led-
stjärna.
Fågeln väljer flykten, vi valde den icke.
Flykten valde oss, därför är vi här.
Ni som ej blev valda men ändå frihet äger,
hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär.
Anf. 20 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! I min egenskap av kulturminister ber jag att få tacka Eva
Zetterberg för detta diktläsande i kammaren.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 21 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat justitieministern om hon
är beredd att se över reglerna för erhållande av svenskt medborgarskap.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Bakgrunden till frågan är att en tingsrätt dömt sju personer för grovt nar-
kotikabrott. Två av dem har under de senaste sex månaderna beviljats
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
25
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
26
svenskt medborgarskap. En av dem beviljades svenskt medborgarskap un-
der tiden han satt häktad.
Det inträffade ger inte anledning till en översyn av lagreglerna om villko-
ren för förvärv av svenskt medborgarskap. En person som är misstänkt eller
dömd för ett sådant brott som det här är fråga om skall nämligen inte beviljas
svenskt medborgarskap. Den aktuella bestämmelsen i lagen om svenskt
medborgarskap är otvetydig.
Det är anmärkningsvärt att en person blir svensk medborgare under den
tid han är häktad. Jag skall omedelbart kontakta invandrarverket för att
höra om åtgärder vidtagits för att förhindra en upprepning.
Anf. 22 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Med tanke på den betoning
statsrådet gör om att så här skall man inte förfara, kan jag bara hoppas att
hon lyckas i sitt värv att se till att detta inte inträffar framöver. Med detta
tackar jag för det svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 23 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat justitieministern om hon
är beredd att se över reglerna avseende utvisning av utlänningar som har be-
gått grova brott. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som
skall svara på frågan.
Bakgrunden till frågan är densamma som i den fråga av Sten Andersson
som jag nyss har besvarat. Ingen av de dömda utvisades.
I utlänningslagen finns klara regler om förutsättningarna för att ett beslut
om utvisning på grund av brott skall kunna meddelas. I den bedömningen
skall domstolen ta hänsyn till det brott som utlänningen har begått, hans lev-
nads- och familjeförhållanden, den tid han har vistats i Sverige samt i vissa
fall även faran för att utlänningen kommer att fortsätta sin brottsliga verk-
samhet här i landet. Ju grövre brott desto starkare är skälen för utvisning.
Personer som riskerar dödsstraff eller tortyr skall dock inte utvisas. Reglerna
i utlänningslagen i det här avseendet och förarbetena till dessa regler är, så-
vitt jag har hunnit ta reda på, klart och redigt utformade.
I dagsläget är jag inte beredd att uttala mig om några förändringar av ut-
länningslagen såvitt gäller utvisning på grund av brott.
Anf. 24 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag tackar även för detta svar. Ju grövre brott desto starkare
är skälen för utvisning, säger statsrådet. Här handlar det om sju personer
som smugglade in och började sälja 60 kg cannabis. Det innebär 60 000 an-
vändartillfällen till ett värde av 6 milj.kr. Det rör sig om människor som be-
visligen har åkt tillbaka till sitt hemland och hämtat cannabis, och ändå blir
de inte utvisade.
Herr talman! Jag tror att ett agerande av detta slag från svenska domsto-
lars sida innebär att misstron mot invandrare och flyktingar tilltar. Den tilltar
när man är så här blöt, om jag får lov att använda ett adekvat uttryck. Detta
är ett brott där man definitivt skulle kräva att åtminstone ledarna i ligan
döms till utvisning. Jag har svårt att förstå att man här har följt gällande reg-
ler. Om så är fallet bör, enligt min och mångas uppfattning, lagstiftningen
ändras.
Anf. 25 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Som Sten Andersson i Malmö väl känner till är jag förhind-
rad, på samma sätt som Sten Andersson, att göra uttalanden om tillämpning
av gällande lagar.
Anf. 26 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Så säger alla statsråd. När inte frågorna passar dem, handlar
det om enskilda fall. När frågorna passar dem, kan de kommentera det en-
skilda fallet.
Anf. 27 Bostadsminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Som tidigarevarande ledamot av riksdagens konstitutionsut-
skott tänker jag inte förledas av den inbjudan som Sten Andersson i Malmö
ger mig att göra ett uttalande i ett enskilt fall.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 28 Industriminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Monica Öhman har frågat mig om ägaren, staten, är beredd
att ta sitt ansvar vad gäller ekonomiska medel för nödvändiga investeringar
vid pappersbruket i Karlsborg. Bengt Hurtig har frågat mig vilka åtgärder
regeringen avser vidta för att stödja vidareförädlingen vid Karlsborgs bruk.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Sedan hösten 1990 är AB Statens Skogsindustrier (ASSI) ett majoritetsägt
dotterbolag till det statliga förvaltningsaktiebolaget Fortia. Det ankommer
därför enligt gällande regler på ledningarna och styrelserna för ASSI och
Fortia att besluta om den framtida utvecklingen av pappersbruket i Karls-
borg och därmed även över tillgängliga investeringsmedel i företagsgruppen.
Jag ser ingen anledning att ingripa i denna beslutsordning som gäller för så-
väl privat ägda som statligt ägda företag.
Anf. 29 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, även om jag måste säga att
jag är mycket besviken. Som kalixbo kan jag inte låta bli att säga det. Även
om vi har satt en styrelse att förvalta ASSI och vi har en styrelse som sköter
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
27
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
28
om Fortia, kan ägaren inte avsvära sig ansvaret och säga att det är de styrel-
serna som har ansvaret.
Det är litet märkligt att man från regeringens sida inte är intresserad av att
se om det verkligen finns lönsamhet i det s.k. KP 92, som jag vet att minis-
tern har fått ta del av i förra veckan. Även om regeringen inte skall gå in och
styra i företagen kan regeringen ändå uttrycka en vilja och tala om för ASSI
att företaget bör titta närmare på förslaget och se om det är bärigt. Ett är
säkert, om de 315 på pappersbruket som nu är direkt berörda ställs arbets-
lösa blir det minsann inte billigare för staten, med alla kringeffekter. Därför
tycker jag staten som ägare borde vara intresserad av att se om det finns lön-
samhet i detta.
Anf. 30 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag får också tacka för svaret och instämma i den besvikelse
som Monica Öhman redovisade. Vidareförädlingen av råvaror i Norrland
har varit en övergripande strategi under en lång följd av år, under flera de-
cennier, som har motiverat de statliga insatserna i detta område. Vi ser nu
att en förändring tydligen är på gång. Det innebär att vi går tillbaka till en
större produktion av halvfabrikat som är svåra, för att inte säga omöjliga att
sälja på världsmarknaden. Vi går tillbaka till att använda regionalpolitiska
och arbetsmarknadspolitiska medel för att hålla sysselsättningen i gång i viss
mån, i stället för att effektivt satsa på en utbyggnad av vidareförädling. Jag
tycker att det är en beklaglig utveckling.
Troligen kommer samhället att drabbas av de redan nu vidtagna åtgär-
derna med utgifter i storleksordningen en halv miljard. Det skall ställas mot
de investeringar som personalorganisationerna har föreslagit på ungefär 400
milj.kr. Stöd den opartiska utredning som personalorganisationerna har be-
gärt och som de gärna ser att en auktoriserad och känd firma kan göra!
Anf. 31 Industriminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Enligt aktiebolagslagens regler är det styrelsen och den verk-
ställande ledningen som har ansvaret för skötsel och drift av företaget. Ägar-
inflytandet skall utövas på resp, bolagsstämma, där ägaren har möjligheter
att byta styrelse och ledning om ägaren inte har förtroende för dem. Jag har
ingen anledning att misstro ledningen. Den verkar sköta sitt jobb på ett
utomordentligt bra sätt. Ledningen får göra de värderingar och ekonomiska
avvägningar som är de bästa för ASSI, som tryggar dess sysselsättning och
lönsamhet och kan göra ASSI till ett ännu starkare bolag.
Anf. 32 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag skulle vilja utvidga detta något och peka på vad det stod
i regeringsförklaringen. Där stod - och jag antar att hela regeringen står
bakom det - att hela Sverige skall leva. De senaste dagarna har massmedia
varit fyllda av Karlsborgs situation. Det här är ingen lätt match för den kom-
munen. Man har kunnat se uttalanden av olika personer. Jag måste säga att
jag ställer mig frågan: Vilken är regeringens egentliga mening?
När man lyssnar till industriministern är det strikt, hårt. Han säger att det
är bolagen som skall sköta detta. Sedan lyssnar man till arbetsmarknadsmi-
nister Börje Hörnlund. Han säger: Jag skall besöka Kalix den 23 oktober.
Jag vill ha alla papper på bordet. Jag vill se om det finns några möjligheter att
klara detta via regionalpolitiken. Han pratar också om ett tredje skogsblock.
Vilken mening har regeringen sammantaget?
Anf. 33 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Aktiebolagslagen skall gälla, säger industriministern. Själv-
fallet måste vi följa de lagar och förordningar som finns i landet. Men vi får
heller inte i politiken förfalla till någon sorts aktiebolagslagsdogmatism. Det
räcker inte i politiken. Inom Norrland har vi satsat en hel del på stimulans
av vidareförädling genom statens industriverk tidigare, som har lett till för-
delar för t.ex. sågade trävaror. Vad jag förstår görs också satsningar inom
EG till stöd för vidareförädling av skogsråvara.
Anf. 34 Industriminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag har inte för avsikt att gå in i resp, bolags styrelse och
försöka styra. Jag följer de regler som gäller i aktiebolagslagen. Så länge man
har förtroende för styrelse och ledning får de också fortsätta att styra företa-
get på det sätt som är bäst för företaget och skapar den bästa utvecklingen.
Jag noterar självfallet att vi har en passus i regeringsförklaringen om att
hela Sverige skall leva. Men det är inte via industristödspolitik som det skall
ske. Det är inte genom att vi skapar nya statliga bolag i varje buske. Jag
anser att vi har lika stort ansvar för dem som hotas att friställas via permitte-
ringar i Sandarne utanför Söderhamn, när Stora vill lägga ner ett bruk.
Anf. 35 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag har aldrig krävt att industriministern skall gå in och styra
i varje bolag. Vad jag fortfarande efterlyser är ett svar på frågan vilken rege-
ringens vilja är. Jag har ingen anledning att betvivla att det förslag jag talade
om är ett projekt som blir lönsamt. Nog måste väl regeringen vara intresse-
rad av det, hellre än att få en kostnad på kanske en halv miljard för arbets-
marknadspolitiken.
Jag var med när sågen lades ner för ett antal år sedan. Då hade vi en annan
industriminister. Då sades det till mig, från riksdagens talarstol, att det var
en nödvändig åtgärd för att vi skulle kunna satsa på massa och papper. Nu
är vi färdiga att lägga ner den första pappersmaskinen. Om ett par tre år
måste vi förmodligen lägga ner den andra, om inte investeringar görs. Sedan
är det dags för massan. Då är detta samhälle dött. Jag frågar mig: Har man
inte från regeringens sida ansvar för det?
Anf. 36 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Såvitt jag förstår har ASSIs styrelse inte sagt att KP 92, lön-
tagarorganisationens utredning, är felaktig eller att projektet inte är lön-
samt. Det man har sagt är att man inte har investeringsmedel. Sedan har
ASSI också sagt att man avser att MBL-förhandla om avstängning av pap-
persmaskinen PM 1. Det finns inte några uppenbara piotsättningar mellan
personalorganisationen och styrelsen när det gäller synen på lönsamheten i
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
29
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svarpå frågor
programmet. Då finns anledning också för regeringen att redovisa en me-
ning om det, att det bör utredas ytterligare.
Anf. 37 Industriminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Nej, vi kommer inte att gå in i resp, bolag och försöka ta
bort ansvaret och överta det på industridepartementet. Det gäller både ASSI
och andrå statliga företag. Vi tänker föra samma ansvarsfulla ägarpolitik
som gäller för vilket annat privat eller statligt företag som helst.
Jag noterar diskussionen om lönsamheten av investeringar i ASSI Karls-
borg. Jag är fullständigt övertygad om att ASSI är berett att avyttra den an-
läggningen om det finns andra intressenter som är beredda att ta fram det
riskkapital som erfordras och anser det vara en bra investering i fråga om
förhållandet mellan risk och lönsamhet. Problemet är att ASSI uppenbarli-
gen inte anser att detta är en bra investering för ASSI. Det är inte en investe-
ring som tryggar lönsamheten, ASSIs överlevnad och fortsatta expansion.
Anf. 38 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Det finns, såvitt jag har sett, i den pressrelease som ASSIs
styrelse har släppt ut inget påstående om att programmet inte skulle kunna
vara lönsamt. Det är fortfarande en öppen fråga. Det vore rimligt med ett
ställningstagande från regeringens sida som går ut på att en opartisk utred-
ning kan visa vilken ståndpunkt som är rimlig när det gäller KP 92.
Anf. 39 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag säger ungefär som Bengt Hurtig. Jag har pressmeddelan-
det från ASSIs styrelsesammanträde den 10 oktober. Där sägs inte ett ord
om att detta inte är lönsamt. Det som sägs är att MBL-förhandlingar skall
inledas omedelbart. De skall leda till att pappersmaskinen PM 1 stängs, och
detta skall vara gjort till den 13 juni 1992. Det är vad som sägs.
I pressmeddelandet diskuteras också Kilanders konsekvensutredning. Det
är en mycket märklig historia, eftersom styrelseledamöterna icke har fått
den i form av ett papper. De har bara fått en muntlig föredragning. Även om
regeringen inte skall gå in och styra i resp, bolag- det har jag hört så många
gånger nu, så det kan jag - kvarstår frågan om det är mer lönsamt för staten
att satsa en halv miljard i arbetsmarknadspolitiska medel än att satsa 420
milj.kr. på en investering som är bärig inför framtiden.
Anf. 40 Industriminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Vad Monica Öhman föreslår är att staten skall gå in och
pröva investeringar i princip i vart enda bolag som har något förslag till per-
mitteringar eller nedläggning. Det är fullständigt orimligt och i strid med gäl-
lande lagstiftning. Det ankommer på bolagets styrelse och ledning att fatta
de besluten.
Vid varje investering måste en avvägning ske mellan risk och lönsamhet.
Så gör ASSI. Jag är helt övertygad om att ASSI är berett att avyttra, om
det finns någon annan som ser detta som en så god affär att man vill göra
investeringarna i Karlsborg.
30
Anf. 41 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag skulle vilja ha en viljeyttring från industriministern att
han anser det vara en ur nationalekonomisk synpunkt viktig strategi att så
långt som möjligt vidareförädla de råvaror som finns i Norrland.
Anf. 42 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag ställde frågan tidigare om ett tredje skogsblock. Där
kanske någon annan finns. Men regeringen måste uttrycka en vilja åt det
hållet. Det kan inte hjälpas att ni ytterst är ansvariga såsom ägare.
Industriministern säger att ASSI är berett att avyttra om någon annan vill
göra investeringen. Eftersom det inte finns några klara ekonomiska kalkyler
som strider mot det, tror jag att ASSIs pappersbruk i Karlsborg inte riktigt
passar in i de kärnaffärer som ASSI vill driva i dag.
Jag kan bara vädja till ministern att han försöker lösa situationen i den här
delen. Hur som helst blir det en kostnad för staten, för att inte prata om det
mänskliga lidandet. Det handlar inte bara om Kalix kommun. När det gäller
skogsbruket handlar det om hela östra Norrbotten.
Anf. 43 Industriminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Regeringen har självfallet ansvar vid varje industrinedläg-
gelse oavsett om det är ett statligt bolag eller ett privat. Jag vill ånyo upprepa
exemplet Sandarne utanför Söderhamn. Där finns samma ansvar.
Behovet av vidareförädling är ett företagsekonomiskt avgörande. Det
vore ren planhushållning från min ståndpunkt sett att säga att råvaran till
varje pris skall vidareförädlas. Det måste grundas på företagsekonomiska
överväganden.
När det gäller en eventuell köpare till pappersbruket i Karlsborg är det
upp till vem som helst att komma fram, om det finns någon som är beredd
att göra denna investering. Det har ännu inte kommit fram någon som är
beredd att göra det, vilket jag tycker är ett bra svar när det gäller frågan om
lönsamheten i förhållande till risktagandet vid en investering i Karlsborg.
Anf. 44 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Under en lång följd av år har staten bl.a. genom statens in-
dustriverk och utvecklingsfonderna försökt stimulera företagen som arbetar
med sågade trävaror att fortsätta med vidareförädling. Inte anser väl indu-
striministern att det har varit en felaktig satsning?
Anf. 45 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Jag har frågat vems linje i regeringen som gäller, men jag har
inte fått något svar. Jag kan ändå konstatera att det är den nya formen av
regionalpolitik som vi i Kalixbygden nu skall få uppleva. Jag efterlyser fort-
farande envist regeringens ansvar.
Anf. 46 Industriminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! När det gäller vems linje som gäller i regeringen är det helt
uppenbart att vi är på samma linje. Regionalpolitik och arbetsmarknadspoli-
tik sköter Börje Hörnlund. Jag har ansvaret för de statliga företagen. Det är
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
31
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
ungefär samma grundinställning som gäller som den Monica Öhmans parti-
vänner tidigare har givit uttryck för, att industristödspolitiken är slut. Det är
dessutom Monica Öhmans partikamrater som har tillsatt den styrelse som
ASSI har och visat förtroende för denna.
Förutsatt att vidareförädlingen är företagsekonomisk lönsam skall den
självfallet äga rum, annars ej.
Anf. 47 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Det är helt klart att det var mina partikamrater som satt i
regeringen som tillsatte denna styrelse. Men efter den 15 september, och
allra helst efter den 4 oktober, är det några andra som har ansvar för den
styrelsen. Det är inte längre socialdemokraterna. Nu är det de borgerliga
som har ansvaret.
Om vidareförädling är lönsam skall det naturligtvis ske, sade statsrådet.
Men om vi stänger PM 1 tar vi bort möjligheterna till vidareförädling - det
är det vansinniga i hela den här affären. Konsekvensen av de här resone-
mangen blir att man skjuter ifrån sig ansvaret för det här, även om man kan
se att det finns lönsamhet i vidareförädlingen.
Anf. 48 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Min fråga till industriministern gällde om han anser att det
statliga programmet för att stimulera vidareförädling av sågade trävaror har
varit felaktigt.
Anf. 49 Industriminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Svaret på den senaste frågan är att jag inte har haft anledning
att utvärdera det; jag kan därför i dag inte lämna något svar på den.
Frågan om stödet till industrin ligger däremot på mitt eget bord, och jag
anser att man icke skall bedriva industristödspolitik. Jag har fortsatt förtro-
ende för ledning och styrelse i ASSI.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 50 Industriminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Rinaldo Karlsson har frågat mig om jag är beredd att lägga
fram en proposition som underlättar prospekteringen av sulfidmalm, så att
man kan ha en framställning som ger trygghet och tilltro för näringen.
Jag har för avsikt att i budgetpropositionen för budgetåret 1992/93 anmäla
mitt ställningstagande i fråga om inriktningen och omfattningen av prospek-
teringsverksamheten i statlig regi.
Jag vill dock redan nu framhålla att jag anser att ansvaret för framtagning
av den långsiktiga råvarubasen för gruvnäringen i första hand skall ligga på
företagen själva.
32
Anf. 51 RINALDO KARLSSON (s):
Herr talman! Jag får tacka industriministern för svaret. Det är glädjande
att det åtminstone kommer en proposition - sedan får vi väl tid att diskutera
vad den innehåller.
Låt mig bara helt kort säga att staten har ett visst ansvar när det gäller
prospekteringen. Man behöver från statens sida inte vara ute och söka malm
på olika sätt ända tills en gruva öppnas, men man måste ändå vara beredd
att ta fram de kartor och liknande som behövs för det man söker efter.
Vi skall också komma ihåg att gruvnäringen betyder mycket, inte minst i
Västerbottens inland. Jag har själv i trettiofem år jobbat inom Boliden och
tillhör därmed ”verkligheten”, som en man i den här lokalen brukar uttrycka
det. Jag vet därför vilken betydelse det har. Jag vet också att man inom Boli-
denbolaget har ett förädlingsvärde på 800 000 kr. per anställd. Det är kanske
mer än vad man har inom andra branscher som skogen och liknande.
Jag hoppas att man tar hänsyn till MIR-utredningen, alltså den mineralut-
redning där jag själv satt med som ledamot, och att man också underlättar
för näringen att fortsätta, detta för att skapa en långsiktig tilltro hos de an-
ställda men också hos ägarna inom Boliden. Därmed får jag än en gång tacka
industriministern för svaret.
Anf. 52 Industriminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag vill här bara notera att riksdagens revisorer för ett par
år sedan gjorde en utvärdering, som var tämligen nedslående, av det sista
prospekteringsprogrammet. Man hade satsat ungefär 423 milj.kr. i det utan
att det, enligt vad riksdagens revisorer kunde konstatera, hade lett till att
någon enda fyndighet hade kommit att bli exploaterad. Det finns därför en
hel del som talar för att mer gå in för grundkartering och mer överlåta den
rena prospekteringen till de enskilda företagen, precis som riksdagens revi-
sorer antydde.
Anf. 53 RINALDO KARLSSON (s):
Herr talman! Det är klart att man måste göra båda delarna. Om staten går
in och skapar grundförutsättningarna för en prospektering är jag också nöjd.
Vi vet också att det i dag finns många nya tekniker när det gäller gruvpros-
pektering. Terra Mining hittar ju i dag 1-2 ton guldmalm i Skelleftefälten;
det finns onekligen fortfarande mycket att göra där.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 54 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! John Andersson har frågat mig om jag är beredd att ta nöd-
vändiga initiativ för att snabbt göra speciella insatser i områden som t.ex.
Dorotea.
Liksom John Andersson är jag väl medveten om det besvärliga läget på
arbetsmarknaden, inte minst i Norrlands inland.
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
3 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 10
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
34
Som framgår av regeringsförklaringen avser regeringen att tillföra arbets-
marknadsstyrelsen mer resurser. Det är ett ansvar för AMS att fördela resur-
serna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna efter behovet i olika delar
av landet.
Möjligheten att tidigarelägga nödvändiga investeringar kommer också att
användas. Jag är inte beredd att nu redovisa ett färdigt förslag när det gäller
inriktningen på planerade, ökade satsningar. Regeringen kommer emeller-
tid inom en månad att presentera ett sådant förslag.
Arbetsmarknadspolitiken syftar till att underlätta arbetsmarknadens
funktion och att mildra effekterna för den enskilde av den pågående struk-
turomvandlingen. Arbetsmarknadspolitiken har inte till uppgift att skapa
varaktiga trygga jobb. Den uppgiften kan bara klaras genom en ekonomisk
politik som tillsammans med arbetsmarknadspolitiken skapar förutsätt-
ningar för ett framgångsrikt företagande och en hållbar ekonomisk tillväxt.
I kommunerna Dorotea, Malå, Storuman och Åsele genomförs för närva-
rande det s.k. ANNA-projektet, som syftar till att skapa sysselsättning för
kvinnor i Västerbottens inland. Goda resultat har uppnåtts när det gäller
starta-eget-verksamheten och när det gäller att utforma utbildningsutbudet
utifrån deltagarnas och det lokala näringslivets behov av kompetens. Det är
viktigt att även kommunerna drar nytta av de kunskaper och det nytänkande
som utvecklats i projektet och länkar in detta i den ordinarie kommunala
verksamheten och i samarbetet med arbetsförmedlingen.
Det är nödvändigt att genom olika åtgärder både på lokal nivå och från
regeringens sida motverka den ökande arbetslösheten. Regeringen kommer
att arbeta för att skapa förutsättningar för en breddning och utveckling av
mindre, lokala arbetsmarknader. Sysselsättningen kan endast klaras av ge-
nom att det skapas flera arbetstillfällen, inte minst i småföretagen, på ro-
busta, lokala arbetsmarknader.
Anf. 55 JOHN ANDERSSON (v):
Herr talman! Jag får börja med att tacka arbetsmarknadsministern för sva-
ret på min fråga. Jag vill också gratulera min f.d. bänkkamrat till hans nya
arbetsuppgift.
Sedan till vardagens allvar. Bakgrunden till min fråga är att vi på vissa plat-
ser i vårt land har en särskilt hög arbetslöshet. T.ex. i Dorotea, som jag själv
är ifrån, har vi en arbetslöshet på ungefär 8 % och en ungdomsarbetslöshet
på ca 20 %. Trots att det har vidtagits ganska omfattande åtgärder - det är
många som går på utbildning; det är ca 100 personer i kommunen - räcker
detta inte till. Man kommer då osökt att tänka på ordspråket: Medan gräset
gror dör kon.
Vad jag är ute efter är att man mycket snabbt måste sätta in särskilda åt-
gärder på just sådana platser som t.ex. Dorotea. Det finns säkert andra stäl-
len - t.ex. Vilhelmina - som har en lika svår situation.
Nu säger arbetsmarknadsministern att man skall tidigarelägga vissa inve-
steringar - det är bra - och att man inom en månad skall lägga fram förslag
om sådana ökade satsningar. Det jag fortfarande saknar är ett klart löfte om
att man snabbt skall sätta in åtgärder på just sådana platser som Dorotea,
där arbetslösheten är så hög. Annars tappar vi en mängd människor, och då
särskilt vår ungdom, som då söker sig till andra platser där det finns möjlig-
het att få jobb. Jag skulle vara mycket glad om arbetsmarknadsministern
kunde ge ett löfte om att på just sådana platser göra snabba insatser.
Anf. 56 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag tackar för välgångsönskningen, John, och jag hoppas att
John Andersson hemma i Dorotea tar sin del av ansvaret.
Jag betonade i slutet av svaret att det är mycket viktigt att bredda de små,
lokala arbetsmarknaderna. De har förlorat många ungdomar under ca 30 års
tid, och fortsätter den utvecklingen blir dessa lokala arbetsmarknader alltför
bräckliga.
Jag noterar med stor tillfredsställelse att regeringen i regeringsförkla-
ringen har en stark skrivning om att hela landet skall utvecklas. Jag har fått
på mitt ansvar att samordna insatserna i olika departement för en regional
utveckling, och jag hoppas och tror att mina regeringskamrater kommer att
samarbeta med mig på ett positivt sätt. Vi skall tillsammans göra så gott vi
kan.
Anf. 57 JOHN ANDERSSON (v):
Herr talman! Arbetsmarknadsministern sade att man skall göra sitt också
på lokal nivå. Eftersom jag är aktiv även inom kommunalpolitiken kan jag
direkt säga att vi gör det också. Det är bara så att staten har varit ganska
njugg mot kommunerna, så vi har väldigt litet pengar att göra någonting för.
Men vi gör allt vad vi kan.
Jag fick inte något direkt besked om att regeringen särskilt skulle se på
orter där man har mycket hög arbetslöshet. Men eftersom arbetsmarknads-
ministern sade att hela Sverige skall leva vill jag ändå utgå från att det också
gäller de här orterna. Jag väntar mig då att just dessa orter får en extra hjälp
när förslaget kommer om en månad.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 58 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Göran Magnusson har frågat mig vilka ytterligare åtgärder,
förutom stöd inom ramen för det s.k. omställningsprogrammet, som rege-
ringen är beredd att vidta för att genom etanolproduktion medverka dels till
sysselsättning inom jordbruket, dels till att bevara det öppna landskapet.
Jag vill börja med att erinra om att, som framgår av regeringsförklaringen,
energiöverenskommelsen ligger fast. Den innebär bl.a. att det ges möjlighe-
ter att utveckla en svensk etanolproduktion genom att bidrag kan lämnas till
etanolframställning inom ramen för omställningsprogrammet för jordbru-
ket.
Jag är väl medveten om de planer som finns på att starta etanolproduktion
i landet. Sådana satsningar kräver dock noggranna bedömningar av marknad
och förväntad lönsamhet, och detta arbete pågår för närvarande bl.a. inom
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
35
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
36
lantbrukarnas föreningsrörelse. Det är emellertid naturligt att en övergång
från en i hög grad reglerad marknad till en friare sådan också medför ett
större risktagande.
Frågan om energigrödor och öppna landskap bör dock ses i ett bredare
perspektiv än enbart etanolproduktionens. Regeringen kommer att aktivt
arbeta för att utveckla och stimulera miljövänlig energiproduktion, bl.a. bio-
bränslen.
I dag pågår omfattande forskningsinsatser inom biobränsleområdet, bl.a.
inom ramen för energiforskningsprogrammet. Vidare tillsattes i våras en
biobränslekommission, som har till uppgift att analysera de långsiktiga förut-
sättningarna för en ökad kommersiell användning av biobränslen. Kommis-
sionen skall också lämna förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas
konkurrenskraft. Riksdagen har dessutom nyligen beslutat att införa ett stöd
för att främja investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med
biobränslen.
Många åtgärder har alltså vidtagits för att etablera biobränslena på energi-
marknaden, men det återstår fortfarande ett stort arbete på detta område.
Jag anser att det är nödvändigt att dels genom forsknings- och utvecklingsåt-
gärder, dels genom justeringar av skatter eller avgifter, bidra till biobränsle-
nas konkurrenskraft på energimarknaden. Av regeringsförklaringen fram-
går att miljövänliga bränslen skall gynnas särskilt. Därmed underlättas även
uppfyllandet av målsättningen i 1990 års livsmcdelspolitiska beslut, att skapa
en varaktig marknad för inhemska drivmedel, bl.a. etanol, vilket är av
grundläggande betydelse för att omställningsarbetet skall bli framgångsrikt
och för att jordbruket skall kunna medverka i produktionen av miljövänliga
energiformer.
Anf. 59 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret på min fråga.
Bakgrunden till att jag har frågat om det här är bl.a. att jag bor och verkar
i Västmanland, där ju jordbruksarealen är av stor omfattning men där också
omställningsprogrammet kommer att spela en stor roll för det framtida land-
skapet och möjligheterna att bevara det öppna landskapet. Det är naturligt-
vis också så, att man från Västmanlands sida har arbetat och arbetar hårt för
att få den etanolfabrik som så att säga ligger om hörnet i det här resone-
manget. Dels är själva fabriken ett sysselsättningsintresse, dels innebär den
en möjlighet att bevara sysselsättningen inom jordbruket.
Jag konstaterar att statsrådet är väl medveten om de planer som finns. Jag
delar uppfattningen att det kan vara svårigheter att övergå från en reglerad
marknad till en fri marknad med ett ökat risktagande.
Den redogörelse som statsrådet har lämnat är naturligtvis intressant. Jag
kanske kan få komplettera den på någon punkt genom att säga att det i bl.a.
Hallstahammars kommun pågår ett intressant försök, där ett antal lantbru-
kare träffat avtal med kommunen om att försörja delar av kommunens bo-
stadsområde med fjärrvärme baserad på biobränsle. Det tycker jag är en
mycket bra utveckling.
Den fråga som inställer sig efter de senaste dagarnas tidningsuppgifter på
det här området är varför det nu i svaret inte klart kan deklareras att skatten
på 80 öre på etanol skall tas bort. Det har ju sagts åtminstone av ett statsråd -
Bo Lundgren - och jag har uppfattat det så att också Olof Johansson uttalat
sig i samma riktning. Det vore intressant, herr talman, om jordbruksminis-
tern i den här debatten kunde bekräfta det och ge lantbrukarna indikationen
att etanolskatten försvinner.
Anf. 60 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Som Göran Magnusson säger har det redan tidigare av
media framgått att det finns planer på att slopa punktskatten på etanol. Det
har sagts av bl.a. Bo Lundgren att ett sådant beslut är på väg. Det beslutet
har dock ännu inte fattats. Men en sådan åtgärd kommer att ge ett visst stöd
till ökad försöksverksamhet på etanolområdet. Det ligger i linje med de utta-
landen som vi har gjort i regeringsförklaringen.
Samtidigt tycker jag att det är värt att notera att en sänkt skatt på etanol
framför allt medverkar till att öka användningen av och konkurrenskraften
hos etanolen. Det är en förutsättning för att också en produktion skall
komma till stånd, även om det omedelbart innebär att priset på den inhemskt
producerade etanolen ökar.
Jag vill till Göran Magnusson också säga att jag vet att Västmanland är ett
av de län där man har ställt om allra mest areal. Därför kan det där vara
mycket intressant med den här typen av produktion, samtidigt som en fram-
tida etanolproducents ansvar och bedömning måste vara det som blir avgö-
rande för var i landet en etanolanläggning skall lokaliseras. Vi tycks också
vara överens om att det krävs mer än etanolproduktion. Fastbränsle från
jordbruket för t.ex. fjärrvärmeanläggningar är i det här sammanhanget
mycket värdefullt.
Anf. 61 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag vill börja med att säga att det av svaret av döma är så att
basen för utvecklingen av biobränslen, etanol och annat, uppenbarligen är
dels den energiöverenskommelse som träffades mellan tre partier, dels de
överenskommelser som träffats mellan centerpartiet och socialdemokra-
terna.
Jag tycker att det vore välgörande för hela den här marknaden och diskus-
sionen om statsrådet kunde ge ett klart besked beträffande skatten på eta-
nol. Det är uppenbart att det är av betydelse för bl.a. utvecklingen av själva
marknaden om det här beskedet kan komma snabbt. Det finns ju behov av
att få i gång ersättningsodlingarna, och det finns också behov av att kunna
fullfölja projekteringen av etanolfabriken.
Jag noterar också med viss glädje att statsrådet är intresserad av att en
etanolfabrik kan diskuteras i just Västmanland. Jag hoppas att vi kan räkna
med statsrådets välvilliga medverkan till en etablering i Köping.
Anf. 62 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Jag kan gärna säga att detta har diskuterats inom regerings-
kretsen, och det har fullständigt tydligt framgått av uttalanden från Bo Lund-
gren att denna skatt kommer att slopas. Jag kan verifiera detta nu.
Samtidigt vill jag säga att mellansvenska slättbygder är de områden som
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
37
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
38
ligger bäst till när det gäller en sådan här lokalisering, men det är inte min
och regeringens sak att bedöma var en anläggning skall ligga.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 63 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Annika Ahnberg har frågat om regeringen avser att vidta
åtgärder för att påverka EG till ett fortsatt förbud mot användning av till-
växthormonet BST (Bovint Somatotropin).
Annika Åhnbergs fråga avser gentekniskt framställt BST, som i USA an-
vänds för att stimulera mjölkproduktionen hos kor.
I Sverige, liksom i EG, är det förbjudet att använda hormoner i tillväxtbe-
främjande syfte.
I anslutning till de nu pågående förhandlingarna mellan EFTA och EG om
ett EES-avtal har frågan om tillväxthormoner berörts. Den svenska inställ-
ningen i dessa frågor har i dessa sammanhang framförts.
Under förutsättning att EES-avtalet beslutas kommer det att vara möjligt
för Sverige att inom avtalets ram delta vid och påverka utformningen av EGs
regelverk. Det kommer även att fastställas en ordning för samråd under ti-
den fram till det att avtalet träder i kraft.
Om det skulle bli aktuellt att EG avser att ompröva sin syn på BST kom-
mer Sverige naturligtvis att verka för ett fortsatt förbud inom ramen för
EES-arbetet.
Anf. 64 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! ”Om det skulle bli aktuellt att EG avser att ompröva sin
syn---”, säger jordbruksministern. Men jag har redan i min fråga förklarat
att det är i högsta grad aktuellt med en sådan omprövning av EGs ställnings-
tagande. Det är nämligen så att detta gentekniskt framställda tillväxthormon
inom EG har belagts med ett mor(atorium, och det går ut nu i november. I
hela Europa arbetar nu producent-, konsument-, djurskydds- och miljöorga-
nisationer för att detta tillväxthormon även i fortsättningen skall vara förbju-
det.
Jag finner därför svaret litet märkligt. Jag har inte frågat om regeringen
tänker göra något, utan jag vill ha svar på frågan om vad regeringen och jord-
bruksministern tänker göra för att bidra till att detta tillväxthormon inte till-
låts.
Avsikten med tillväxthormonet, som tillverkas av bl.a. Monsanto i USA,
är att det skall öka produktionen av mjölk hos mjölkkor. När man började
arbeta med det här trodde man på en ökning med 40%, men nu inser man
att det handlar om kanske 20 %. Det är i alla fall en stor ökning av produktio-
nen, och den går inte omärkt förbi för djuren utan innebär ganska stora på-
frestningar. Vilka effekter det i övrigt kan ha vet man ännu väldigt litet om,
och det är anledningen till att så många grupper känner stor oro.
En ökning av mjölkproduktionen är knappast befogad. När såväl EG och
Sverige som USA har problem med överproduktion av mjölk, är det egentli-
gen oerhört att enorma summor läggs ned på att forska fram preparat som
ytterligare skall öka mjölkproduktionen. Det finns sannerligen andra pro-
blem när det gäller den globala livsmedelsförsörjningen som man borde ägna
sig åt.
Min fråga är alltså: Vad avser jordbruksministern att göra?
Anf. 65 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Först och främst är det viktigt att slå fast att BST kan tas
fram både gentekniskt och på annat sätt, men det spelar mindre roll i den
här debatten, därför att i båda fallen handlar det om samma ämne, som är
ett tillväxthormon. Annika Åhnberg och jag är säkert helt överens om mål-
sättningen att denna typ av preparat inte skall användas i livsmedelsproduk-
tionen.
Mitt svar innebär ett klart ställningstagande för att den svenska regeringen
kommer att motarbeta vaije sådant försök att ändra de regler som för närva-
rande gäller.
Anf. 66 ANNIKA ÅHNBERG (v):
Herr talman! Jag tycker att det svar som jordbruksministern nu ger munt-
ligen är något klarare än det skriftliga svaret. Jag utgår då från att jag sna-
rast, t.ex. i massmedia, kommer att kunna ta del av de kraftfulla åtgärder
som regeringen har vidtagit på den här punkten.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 67 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Chris Heister har frågat mig om när regeringen är beredd
att ändra reglerna om den särskilda skatteutjämningsavgiften för 1992 så att
åtminstone den s.k. Pomperipossa-effekten försvinner.
Mitt svar är kort och gott att regeringen snarast avser att föreslå riksdagen
en sådan lagändring. Den s.k. Pomperipossa-effekten försvinner således re-
dan nästa år.
Anf. 68 CHRIS HEISTER (m):
Herr talman! Fru statsråd! Jag tackar för det positiva svaret. Genom detta
svar kommer i alla fall den mest absurda effekten av den särskilda skatteut-
jämningsavgiften att försvinna, även om jag helst hade sett att regeringen
hade avskaffat den helt redan fr.o.m. nästa år.
Sedan Robin Hood-skatten, som den oftast kallas, infördes 1986 har kon-
sekvenserna blivit alltmer orimliga. Min hemkommun Danderyd är den
kommun som har drabbats allra hårdast av Robin Hood-skatten. Bara i år
betalar kommunen 131 milj.kr. Det motsvarar 4 681 kr. per invånare eller
3:56 kr. i kommunalskatt. Nästa år väntas den öka ytterligare, till 145 milj .kr.
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
39
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
40
Eftersom Robin Hood-skatten dessutom är progressiv tvingas vissa kommu-
ner betala mer än vad kommunalskatten ger i intäkter i vissa intervall. För
Danderyd betyder denna Pomperipossa-effekt 15,5 milj.kr. nästa år, eller ca
10 % av den särskilda skatteutjämningsavgiften. Därutöver betalar ju kom-
munen den allmänna skatteutjämningsavgiften och numera också den s.k.
avräkningsskatten. Det innebär - vilket är mycket uppseendeväckande - att
av de 578 miljoner som kommunen får in totalt i skatteintäkter nästa år, går
241 miljoner till dessa avgifter och skatter, dvs. så mycket som drygt 40 % av
skatteintäkterna.
Jag kan bara konstatera att det för Danderyd och andra kommuner med
liknande situation inte längre finns någon kommunal självstyrelse att tala
om. Den kommunalekonomiska kommittén har därför en viktig uppgift när
den skall ta fram ett nytt skatteutjämningssystem. Det måste bli robust och
väl fungerande, som utjämnar objektiva och faktiska skillnader mellan
kommuner - först då kan vi komma ifrån de orimliga effekterna på detta
område.
Tack än en gång så mycket för svaret.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 69 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jan Jennehag har frågat mig vilka åtgärder jag planerar för
att bibehålla kuststationen i Sundsvall.
Jag vill först erinra om bakgrunden till de organisationsförändringar som
kustbevakningen kommer att genomföra de närmaste åren. När kustbevak-
ningen bildades som självständig myndighet genom utbrytningen från tull-
verket byggdes en ny organisation upp för den centrala och regionala led-
ningen av verksamheten. Kustbevakningskommittén, som förberedde bil-
dandet av den nya myndigheten, föreslog att denna själv skulle se över sin
lokala organisation, vilket nu alltså har skett.
Formellt slutfördes översynen genom att kustbevakningen i augusti detta
år meddelade beslut om ny lokal organisation med inriktningen att genom-
förandet skall vara klart senast den 31 december 1993.
Om en central myndighet har meddelat beslut som rör lokalisering av en
anläggning eller fördelning av resurser inom ett län, kan emellertid länssty-
relsen begära att regeringen omprövar beslutet om det finns skäl för detta
med hänsyn till länets utveckling och befolkningens bästa. Länsstyrelsen i
Västernorrlands län har inte begärt att regeringen skall ompröva kustbevak-
ningens beslut om kuststationen i Sundsvall.
Det är viktigt att komma ihåg att syftet med organisationsöversynen är att
åstadkomma en effektivare verksamhet genom en ökad närvaro till sjöss och
en förbättrad beredskap för sjöräddningstjänst. Jag delar kustbevakningens
uppfattning att detta kräver en koncentration av resurserna till ett färre antal
anläggningar i land. Kustbevakningen anger i den programplan som i sep-
tember överlämnades till regeringen att målet är att man i mitten av 1990-
talet, som en följd av bl.a. översynen av den lokala organisationen, skall
kunna producera ytterligare 20 000 fartygstimmar, vilket motsvarar en ök-
ning om inte mindre än 20 %.
Jag anser att kustbevakningen skall inrikta sin översyn av den lokala orga-
nisationen själv med så liten påverkan från regeringen på detaljutform-
ningen som möjligt. Jag har förtroende för att myndigheten kan göra de av-
vägningar som är nödvändiga för att syftet, en effektivare sjöräddning, skall
uppnås. Om inte några särskilda omständigheter tillkommer, som jag i dag
inte kan förutse, har jag inte för avsikt att föreslå någon ändring i kustbevak-
ningens beslut avseende kuststationen i Sundsvall.
Anf. 70 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag tackar försvarsministern för svaret på frågan. Tyvärr blev
det som jag hade anledning att frukta.
Det är bra att regeringen har förtroende för statliga myndigheter, men det
är inte så enkelt som att en statlig myndighet är något enhetligt, som tycker
något - man måste naturligtvis besluta och bestämma. I detta fall är det den
centrala myndigheten som tycker något, som försvarsministern har redovi-
sat. Men det finns också inom kustbevakningen andra åsikter om hur denna
organisationsförändring bör gå till.
Man kan säga att målet med all organisationsförändring är en effektivare
verksamhet, och i det här fallet nämnde försvarsministern att det kommer
att produceras ytterligare ett antal tusen fartygstimmar. Frågan är då i vilket
syfte och i vilken verksamhet dessa fartygstimmar produceras. Om det är så
att en stor del av tiden går åt för transporter till det egentliga verksamhets-
området är det naturligtvis inte en ökning av produktiviteten utan en sänk-
ning.
Låt mig dra en parallell. Om man skulle föreslå att den statliga myndighe-
ten polisen i Sundsvalls kommun skulle lokalisera sin verksamhet till Ange
och sedan öka antalet biltimmar på vägarna genom transporter från Ange
till Sundsvall, där en stor del av verksamheten utförs, är det naturligtvis inte
någon effektivisering.
I Sundsvalls hamn hanteras flera tusentals ton gods, som transporteras till
exempelvis Härnösand. Där finns färjetrafik med mer än 175 000 personer
per år. Här sker alltså en del av kustbevakningsverksamheten, där stationen
inte kommer att ligga.
Anf. 71 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Enligt kustbevakningen kan ett sätt att öka sjöbevakningsti-
den vara att i större utsträckning än tidigare göra besättningsbyten på andra
platser än kuststationerna. Då kan man alltså uppnå den ökade effektivite-
ten och minska det som Jan Jennehag talar om, nämligen att producera sjö-
bevakningstimmar som inte är effektiva med tanke på syftet.
Skulle det ha funnits starka regionala skäl för att inte göra denna föränd-
ring, förutsätter jag att länsstyrelsen i Västernorrlands län i så fall hade över-
klagat beslutet. Då hade det varit självklart för regeringen att ta ställning till
detta, genom att förutsättningslöst utreda frågan på nytt. Länsstyrelsen har
alltså inte överklagat.
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
41
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
42
Anf. 72 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Länsstyrelsen i Västernorrlands län har uttryckt en åsikt,
och man är inte för denna lokalisering. Jag tror att försvarsministern känner
till det. Att man inte har överklagat beslutet är en annan sak. Däremot har
regeringen möjlighet att ta egna initiativ om man tycker att den föreslagna
ordningen är mindre bra, och det är det som är knäckfrågan. Försvarsminis-
tern tycker, med samma argument som kustbevakningens centrala ledning,
att det här nog skall ordna sig och bli bra med tiden. Jag tror inte att det gör
det.
Jag tror inte att den regionala ledningen har haft fel. Jag tror inte heller att
personalen i Sundsvall har haft fel. Jag är helt övertygad om att en rationell
ordning när det gäller kustbevakningen är att resurserna skall finnas där pro-
blemen finns - och det är i Sundsvallsområdet. Det gäller oljehamnen; prak-
tiskt taget all oljetillförsel till Mellannorrland går via Sundsvall. En stor del
av de miljöfarliga transporterna går också här, liksom persontransporterna,
som jag nämnde förut.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 73 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Erling Bager har frågat mig om regeringen avser ompröva
beslutet som medför nedläggning av kustbevakningsflyget vid Säve i Göte-
borg.
Det beslut som kustbevakningen i augusti detta år fattat om ny lokalorga-
nisation innebär att kustbevakningen skall ha flygkuststationer i Bromma
och vid Sturup. Den nuvarande stationen vid Säve avses avvecklas.
Om en central myndighet har meddelat ett beslut som rör lokalisering av
en anläggning eller fördelning av resurser inom ett län, kan länsstyrelsen be-
gära att regeringen omprövar beslutet om det finns skäl för detta med hänsyn
till länets utveckling och befolkningens bästa. Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län har utnyttjat denna möjlighet och hemställt att regeringen omprö-
var kustbevakningens beslut, som omfattar indragning av flygkuststationen
i Säve. Länsstyrelserna i Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands
län har även de förklarat att de står bakom framställningen.
Beredningen av länsstyrelsens framställning pågår inom regeringskansliet.
Jag tar därför inte ställning till ärendet nu.
Anf. 74 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag vill också passa på att
gratulera till utnämningen. Svaret inger visst hopp, och den beredning som
nu pågår inom departementet har starka skäl att komma fram till ett positivt
beslut.
Västkusten har haft många stora fartygsolyckor och oljeskador. Skagerrak
och Kattegatt hör till de mest trafikerade sjöområdena i Europa, vid sidan
av Engelska kanalen. I området finns Sveriges petrologiska centrum, med
tre stora raffinaderier. Det har inte gjorts någon rejäl riskanalys, även om
man i detta underlag har konstaterat att den här trafiken finns så nära.
Nedläggningsbeslutet i kombination med ständiga förslag om nedläggning
av helikopterdivisionen på Säve flygplats liksom att polisens helikoptrar nu
har flygförbud nattetid, slår mycket hårt i västkustområdet. Vi har varit vana
vid att både inom totalförsvaret och inom civilförsvaret få dras med många
nedskärningar, och detta är djupt olyckligt.
Jag hoppas verkligen att regeringen nu kan ompröva förslaget om att göra
inskränkningar som berör räddningstjänsten. Vi vet att det vid allvarliga till-
bud är viktigt att snabbt kunna komma ut. Jag vill peka på den svåra olyckan
med Scandinavian Star för några år sedan, då det var värdefullt att man
kunde klarlägga var passagerarfartyget fanns och därefter sätta in hjälpinsat-
ser. Med detta kustbevakningsflyg, med sensorer för att avspana stora vat-
tenområden och med stor uthållighet att ligga ute, finns den möjligheten.
Jag hoppas alltså att vi får ha kvar denna kustbevakningsstation vid Säve.
Anf. 75 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! I och med att beslutet nu har överklagats kan jag bara för-
säkra Erling Bager att en helt förutsättningslös utredning av saken kommer
att ske i regeringskansliet. Jag ber att få återkomma när den utredningen är
klar.
Anf. 76 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! Jag tackar för försvarsministerns inställning. Det var bra att
den nye försvarsministern tog chansen att verkligen pröva underlaget, för att
vi skall få ha kvar kustbevakningsflyget vid Säve.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 77 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Gudrun Schyman har frågat om jag avser att vidta några åt-
gärder för att verkställa riksdagens beslut om förskola för alla barn.
Flertalet kommuner har under de senaste åren gjort kraftfulla insatser för
att möta efterfrågan på barnomsorg. Enligt kommunernas preliminära stats-
bidragsansökningar har under perioden juli 1990 till oktober 1991 ytterligare
36 000 barn beretts plats i heldagsomsorgen. Men alltjämt finns en dagiskö
på flera tusental barn. Det är otillfredsställande. Regeringens ambition är
att de som vill skall kunna få dagisplats.
I syfte att öka både tillgång och valfrihet kommer jag inom kort att föreslå
regeringen att lägga fram ett förslag för riksdagen, som innebär att existe-
rande hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av olika former av barn-
omsorg tas bort.
Anf. 78 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Även jag skall be att få gratulera till utnämningen. När det
i den borgerliga regeringen blir fråga om ett val mellan många olika faror är
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
jag glad över att Bengt Westerberg blev socialminister. Det bådar gott för de
sociala frågorna.
Jag är emellertid ändå inte nöjd med svaret. Beskrivningen i svaret är en-
ligt min mening väl glättad.
Kommunförbundet har kommit med en ny undersökning av vilken fram-
går att 55 % av kommunerna inte klarar av utbyggnaden enligt riksdagsbe-
slutet. Detta är fallet trots att man har räknat mycket ”snällt”. Man har inte
brytt sig om det faktum att många kommuner i dag bara ger barnomsorg till
barn under ett och ett halvt år trots att föräldraförsäkringen inte är utbyggd.
Man har inte brytt sig om att titta på kvaliteten i omsorgen. Man vet att över-
inskrivningar, som alltså försämrar kvaliteten, förekommer i mycket stor ut-
sträckning. Man har över huvud taget inte brytt sig om att titta på förskole-
platserna. Att säga att 55 % av kommunerna inte klarar utbyggnaden är
alltså en mycket ”snäll” beskrivning.
Det är känt att bara 4 % av barnen har någon form av alternativ barnom-
sorg. Samtidigt vet man att efterfrågan på alternativ barnomsorg inte är
större. Det finns i dag ingen efterfrågan på alternativ barnomsorg, utan det
som efterfrågas är den vanliga, traditionella men kvalitativt sett goda kom-
munala barnomsorgen. Det är vad föräldrarna efterfrågar. Jag tror att dessa
siffror har presenterats på den barnomsorgsmässa där jag förmodar att
Bengt Westerberg har varit i dag.
Det är därför märkligt att säga att ”valfrihetsrevolutionen” i fråga om ny-
etableringar och fri etablering skall lösa problemen. Det kan vara bra med
alternativ, men det löser inte problemet med de långa köerna. Om man
skulle vara riktigt marknadsinriktad borde man väl tillmötesgå den stora ef-
terfrågan på kommunal barnomsorg som faktiskt finns i dag.
Anf. 79 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Först vill jag tacka så mycket för välkomsthälsningen från
Gudrun Schyman.
Det är alldeles riktigt att alternativen kanske inte löser alla problem. Vi
har verkligen inte sagt att kommunerna inte skall fortsätta att bygga ut barn-
omsorgen. Jag är helt övertygad om att om vi tidigare hade haft en större
etableringsfrihet, hade vi nu inte haft de köer vi har. Jag kommer naturligtvis
inte att på något sätt försvara dagens situation. Jag har tvärtom, innan jag
hamnade i den här positionen, mycket starkt kritiserat bristerna inom barn-
omsorgen. Vi har en kö på 50000 - 60000 barn, och det krävs en betydande
ansträngning från både staten och kommunerna under de kommande åren
för att vi skall kunna möta den efterfrågan som finns.
Jag är alltså övertygad om att alternativ barnomsorg är ett sätt att göra
detta. Jag tror att den brist på efterfrågan som Gudrun Schyman påtalar be-
ror på att det inte finns några alternativ att efterfråga. När de dyker upp
kommer det också att visa sig att föräldrarna gillar dem.
Anf. 80 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Det återstår naturligtvis att se. Men i det omedelbara per-
spektivet är vi alltså överens om att det finns stora problem, att det finns
44
långa köer och att många barn i dag står utan plats. Vad vill man då göra på
kort sikt för att lösa problemet?
Jag tror att alternativen även i fortsättningen kommer att vara just alterna-
tiv. Jag tror inte att en satsning på alternativen kortar köerna. Vi har sett
att Uppsalamodellen, som var ett alternativ, inte kortade köerna och att det
dessutom blev för dyrt.
Jag undrar också hur det går ihop att man skall sätta fart på utbyggnaden
samtidigt som man förväntas sänka skatterna och hur det går ihop med vård-
nadsbidraget, som efter vad jag förstår också är en del av ett paket som syftar
till en ökning av valfriheten. Det behövs enligt min uppfattning i dag pengar
för att få fart på utbyggnaden av barnomsorgen. Hur har man tänkt lösa pro-
blemet för alla de 50000-60000 barn som inte har någon barnomsorg?
Dessa barn har ju föräldrar som faktiskt inte kan arbeta på grund av att de
saknar barnomsorg för sina barn.
Anf. 81 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag tror att kombinationen av en fortsatt utbyggnad i kom-
munerna enligt de planer som finns och tillkomsten av nya alternativ, som
regeringen så småningom kommer att föreslå i en proposition till riksdagen,
kommer att innebära att vi snabbare kan skapa den fulla behovstäckning
som vi eftersträvar inom barnomsorgen.
Jag har många gånger hört argumentet att föräldrar inte efterfrågar alter-
nativ barnomsorg, men jag tror att det helt enkelt beror på att det inte finns
alternativ. Jag tror att alla föräldrar gärna skulle gå runt och titta på några
olika dagis för att se vilket som kan passa för deras barn. Men i dag är ju den
faktiska verkligheten den att föräldrar får hålla till godo med den barnom-
sorgsplats som kommunen erbjuder.
Vi vill alltså ändra på detta både kvantitativt, genom att se till att det finns
full behovstäckning, och kvalitativt, genom att se till att föräldrarna får en
ökad valfrihet.
Anf. 82 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Socialministern talar om en fortsatt utbyggnad i kommu-
nerna. Men de kommuner som i dag inte har klarat av utbyggnaden säger
sig inte kunna klara det. Detta handlar ju om pengar, det handlar om ett
kommunalt skattestopp och om att kommunerna inte får några nya pengar
för utbyggnaden av barnomsorgen. Jag förstår därför inte hur det skall gå
ihop.
Vad gäller alternativen måste man väl också litet grand se vad som är möj-
ligt. Det är en sak i en storstad, där man kanske kan röra sig inom en viss
radie och titta på olika alternativ. Men för de flesta föräldrar gäller att man
vill ha barnomsorg i närheten av den plats där man bor och att barnet skall
kunna gå tillsammans med de barn som han sedan skall gå i förskola och
skola med. Utanför storstadsregionerna finns det för föräldrarna ett dagis
och inte mer, och det finns inte heller utrymme för mer. Det är därför verkli-
gen en valfrihet med modifikation som man talar om.
Det finns i dag ingenting som tyder på att det är just valfriheten som är det
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
45
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
avgörande, utan det är bristen på kommunal barnomsorg som är det stora
problemet.
Anf. 83 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Låt mig göra tre korta anmärkningar till detta.
För det första tror jag att valfrihet är en viktig del av kvaliteten. Jag tror
att alla föräldrar känner att de gärna skulle vilja få större valfrihet. Det är
emellertid riktigt att den inte finns i dag. Så långt är Gudrun Schyman och
jag helt överens.
För det andra är min erfarenhet att alternativ ofta är en framkomlig väg
just när man kommer ut i mindre bebyggda orter ute i glesbygden. Där fun-
gerar inte de vanliga kommunala modellerna, men där kan t.ex. idrottsför-
eningar i samverkan med föräldrar skapa bra alternativ för barnen. Att vi
öppnar för fler alternativ kommer därför enligt min mening i själva verket att
lösa problem på många håll i Sverige där man i dag inte har löst problemen.
För det tredje vill jag säga att barnomsorg ju är samhällsekonomiskt lön-
samt och ingen belastning för stat och kommun. Därför kan kommunerna,
även om det råder skattestopp, med gott samvete fortsätta att bygga ut barn-
omsorgen.
Anf. 84 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag tror att vi är överens om att barnomsorg är samhällseko-
nomiskt lönsamt. Men det är ändå en utgiftspost i den kommunala budgeten.
Svårigheten för kommunerna är att få pengarna att räcka till, eftersom staten
under så lång tid har dragit in mycket pengar för kommunerna och eftersom
kommunerna dessutom i dag är belagda med skattestopp. Detta gör att kom-
munerna befinner sig i en mycket svår situation.
Många kommuner har löst problemet just när det gäller barnomsorgen ge-
nom att dra ned på öppettiderna, ha överinskrivningar och att erbjuda t.ex.
föräldrakooperativ inte som en valfrihet utan som ett tvång för föräldrar.
Man säger till föräldrarna att om de vill ha en barnomsorgsplats, får de lov
att starta ett kooperativ. Dessa alternativ är därför enligt min uppfattning
ingen valfrihet, utan det är något påtvingat, som man väljer bara därför att
inget annat står till buds och därför att det är det billigaste alternativet för
kommunen.
Jag menar därför att regeringen måste göra något mycket konkret och ak-
tivt om man skall få fart på utbyggnaden.
Anf. 85 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Låt mig till sist säga att valfrihet är viktigt för föräldrarna,
men att vi får fram fler alternativ är också viktigt av den anledningen att det
innebär en viss konkurrens i produktionen av tjänster på det här området.
Jag är helt övertygad om att det på detta område liksom på andra områden
där vi i dag i praktiken har ett monopol, är fråga om ett slöseri med resurser.
Detta går ut över de föräldrar som inte får barnomsorg. Vi har på olika håll
i Sverige många goda exempel på att en stark decentralisering av besluten
inom barnomsorgen, ett eget budgetansvar och enskilda alternativ har lett
46
till lägre kostnader. Detta är självfallet viktigt på ett område där det på se-
nare år har funnits en tendens till starkt ökade kostnader.
Anf. 86 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag tror att socialministern känner till att köerna till barnom-
sorgen i väldigt många kommuner i dag har försvunnit som en följd av en
kombination av olika faktorer. Det är fråga om dels förkortade öppettider,
dels överinskrivningar, dvs. sämre kvalitet, dels ökade avgifter, vilket leder
till att många föräldrar inte anser sig ha råd med barnomsorgen och att det
därför blir mer lönande att försöka ordna den på privat väg, att slussa barnen
mellan olika bekanta eller far- och morföräldrar eller att hämta hem dem
tidigare.
Detta går ut över kvaliteten i barnomsorgen, och det går framför allt ut
över barnen. Så här ser det ut i väldigt många kommuner, och här är den
stora bristen att det över huvud taget inte finns en plats att erbjuda. Skall
man lösa detta måste det till pengar.
Jag undrar också hur socialministern ser på det faktum att det finns ett
enigt riksdagsbeslut som går ut nu vid årsskiftet. Jag antar att det vore på sin
plats att riva upp det beslutet, eftersom det ser väldigt illa ut att ha ett sådant
riksdagsbeslut om man är medveten om att det inte uppfylls.
Vi menar från vänsterpartiet att det krävs en ny planperiod, i vilken vi
lägger fast hur vi skall uppnå full behovstäckning. Det finns ju tydligen ändå
en enighet om detta. Vi vill dessutom ha en lagstiftning som ser till att detta
verkligen blir gjort.
Anf. 87 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Vi skall se till att behoven täcks så snabbt som möjligt. Med
det beskedet slutar jag debatten, eftersom min erfarenhet säger mig att Gud-
run Schyman ändå alltid kommer att begära sista ordet.
Anf. 88 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Då skall jag väl göra det igen, så att jag inte gör socialminis-
tern besviken. Jag förväntar mig genast kraftfulla åtgärder från den nya rege-
ringen som gör att utbyggnaden av en kvalitativt bra barnomsorg kommer i
gång ute i kommunerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 89 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Kenth Skårvik har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta
för att motverka nedskräpningen längs stränderna samt för att ge kommu-
nerna det stöd som de behöver i det arbete som uppstår.
Låt mig inledningsvis konstatera att inte bara den internationella sjötrafi-
ken utan även bl.a. det rörliga friluftslivet bidrar till nedskräpningen längs
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svarpå frågor
47
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
48
stränderna. Naturvårdslagens förbud mot nedskräpning gäller inom svenskt
territorium och givetvis även för strandområdena längs våra kuster.
Sverige ställer i dag mycket höga krav på sjöfarten för att motverka förore-
ning av stränderna och den marina miljön. Problemet är snarare efterlevna-
den.
Sedan den 18 februari 1991 råder förbud mot utsläpp av fast avfall från
svenska och utländska fartyg i Nordsjö- och Östersjöområdena som en följd
av överenskommelser inom IMO, Helsingforsöverenskommelsen om skydd
av Östersjöns marina miljö och Nordsjökonferensen.
Jag har förståelse för att kommunernas ansvar för städning av stränder kan
vara ekonomiskt betungande. Emellertid kan i vissa fall medel för miljö-
vårdsåtgärder som avsätts genom pantsystemet för aluminiumburkar använ-
das för att bidra till finansiering av kommunala insatser för städning i akuta
nedskräpningssituationer.
Avslutningsvis vill jag påpeka att det långsiktiga resultatet beträffande frå-
gan om nedskräpning beror på den enskilda människans ansvar för miljön.
Anf. 90 KENTH SKÅRVIK (fp):
Herr talman! Jag tackar för svaret. Det var väl inte riktigt vad jag hade
hoppats, men väl vad jag hade väntat. Jag är glad att det är en borgerlig mi-
nister som nu svarar på denna angelägna fråga angående förhållandena för
våra svenska kustbor, kustkommuner och miljön på de svenska stränderna
och för dem som vistas här i andra angelägenheter. Kustkommunerna hop-
pas nu på kraftfulla insatser och hjälp. Därför välkomnar vi vår nye miljömi-
nister även till att svara vid frågestunderna här i riksdagen.
Trots överenskommelser mellan Nordsjöländerna om dumpning och ned-
skräpning, trots ett hårt och kostnadskrävande arbete utfört av de bohus-
länska kommunerna och trots beundrandsvärda insatser av ideella krafter,
hinner man inte med att hålla rent. Resurserna räcker inte till i något av-
seende, vare sig när det gäller ekonomin eller i fråga om att få fram tillräck-
ligt med ideellt arbete.
Enligt BOSAM (Bohusläns samarbetsorganisation), som på uppdrag av
stiftelsen Håll Sverige rent har undersökt nedskräpningen av Bohusläns
stränder, är kusten där fyra gånger mer nedskräpad än övriga kuster i Sve-
rige. Detta gäller förmodligen hela västkusten. Denna rapport presentera-
des i början av september i år.
Våra kuster håller på att bli inplastade, nedsmetade och överhopade av
alla sorters skräp och kemikalier, som båtägare av alla de slag vill bli av med
från sina båtar. De som utför dessa illdåd mot våra svenska kuster och fram-
för allt västkusten har säkert inte ens en tanke på att denna slapphet drabbar
förut hårt prövade kustkommuner, som får ta hand om skräpet eller göra
rent efter dem.
I detta sammanhang har jag utelämnat all dumpning av olja, som är en
katastrof av helt annat slag när det drabbar våra kuster och som får behand-
las på ett helt annat sätt.
Rena stränder är en tillgång för kustborna själva men också en nödvändig-
het för att vi skall kunna behålla den turism som vi så gärna vill ha kvar i
Sverige.
Västkusten ligger illa till med tanke på de starka västliga vindar och de
starka strömmar som finns i Skagerrak och Nordsjön, vilka drar med sig allt
som hamnar i vattnet.
Jag vill fråga miljöministern: Vad tänker miljöministern göra för att på-
verka människorna som ligger bakom nedskräpningen?
Anf. 91 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag tror att vi båda två är angelägna om att hålla de förma-
ningstal som behövs för att människor som vi kan nå skall göra det bästa
möjliga av situationen.
Det jag har ägnat mig åt är i första hand de regler som man internationellt
har kommit överens om och som man använder för att försöka hantera situa-
tionen. Precis som Kenth Skårvik säger är en stor del av föroreningarna så-
dant som driver in från havet. Det handlar om att även företrädarna för fär-
jetrafiken och båttrafiken i allmänhet skall kunna hantera sitt ansvar.
Det vi gör konkret, utöver vad jag har nämnt, är naturligtvis att vi överva-
kar läget så att vi kan slå larm och hitta syndaren. Vi har i samarbete med
Danmark och Norge en ständig flygövervakning över både Skagerrak och
Kattegatt och för den delen även över Östersjön i enlighet med Helsingfors-
överenskommelsen. Det är viktigt att vi då försöker nå dem som inte tar sitt
ansvar och se till att också de får bära bördan av sin felaktiga handling.
Anf. 92 KENTH SKÅRVIK (fp):
Herr talman! Jag besökte för ett tag sedan kustbevakningen. Vi fick i sam-
band med en tidigare fråga höra vilken betydelse kustbevakningen har i
detta sammanhang. Man är inom kustbevakningen bekymrad över att man
inte får de resurser man behöver för att ha möjlighet att övervaka även så-
dana här saker. När man från kustbevakningen övervakar västkustens vatten
ser man nämligen stora områden som är nedskräpade och som med ström-
marna rör sig in mot kusterna.
Den utredning som har gjorts visar att nedsmutsningen på västkusten är
betydligt värre än på andra håll på grund av vindarna och strömmarna in mot
kusten. Med tanke på detta kanske man skulle kunna göra någon speciell
insats just för dessa kommuner, som alltså får betydligt mer av nedsmutsning
än andra kommuner utefter den svenska kusten.
Anf. 93 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag vill gärna instämma i den beskrivning som Kenth Skårvik
ger. Västkustkommunerna har speciella problem. Jag vill också understryka
hur viktigt det är att kustbevakningen håller ett öga på syndarna i det här
fallet, och man gör också ett mycket viktigt arbete i detta avseende.
Om det skulle finnas möjlighet att inrymma exempelvis insatser för
strandstädning inom ramen för våra arbetsmarknadspolitiska åtgärder är jag
för min del beredd att försöka främja detta. Men både Kenth Skårvik och
jag vet att sådana åtgärder måste sättas in med utgångspunkt i det arbets-
marknadspolitiska läget. Finns sådana möjligheter tycker jag att man skall
pröva dem för att t.ex. bistå i en akut nedskräpningssituation.
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
4 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 10
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
Anf. 94 KENTH SKÅRVIK (fp):
Herr talman! Jag är mycket tacksam för det sista beskedet. Det var en av
de åtgärder jag hade hoppats att man i det arbetsmarknadspolitiska läge som
Sverige just nu befinner sig i skulle kunna tillgripa för att hjälpa kommu-
nerna.
Jag är också glad över att kustbevakningen togs upp i debatten. Kustbe-
vakningen behöver resurser för att man skall kunna hjälpa till i den verksam-
het som syftar till att hålla våra kuster rena från den nedskräpning som kom-
mer från våra grannländer och som kommer med vindarna in mot bl.a. väst-
kusten.
Jag hoppas att miljöministern fortsätter att tänka på dessa frågor. Detta
är viktigt för våra kuster, och vi vill alla ha rena kuster runt omkring Sverige.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 95 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Bengt Hurtig har frågat mig om nya fakta har framkommit
som visar att en Öresundsbros miljöpåverkan eventuellt är försumbar och
att bron därmed kan byggas.
Låt mig börja med att erinra om att kunskaperna om miljöförhållandena
i Öresund och Östersjön ökar successivt. Den miljöprövning som nu skall
göras innebär att all väsentlig kunskap om miljökonsekvenserna av en Öre-
sundsförbindelse skall tas till vara och beaktas.
I regeringsförklaringen slås fast att det konkreta förslag till utformning av
förbindelsen som skall utarbetas skall bli föremål för prövning enligt natur-
resurslagen, miljöskyddslagen och vattenlagen. En bred miljökonsekvens-
bedömning kommer därmed att ske. Detta är helt i enlighet med det avtal
med Danmark om byggandet av en fast förbindelse över Öresund som riks-
dagen har godkänt.
Miljöprövningen skall gälla en fast förbindelses regionala påverkan samt
effekter på Öresund och Östersjöns miljö. Avgörande för bedömningen blir
bl.a. att den s.k. nollösningen vad gäller vattengenomströmningen mellan
Östersjön och Kattegatt kan säkerställas. Detta överensstämmer helt med
vad som regleras i den nyligen undertecknade Esbo-konventionen, vilken
för övrigt ligger på riksdagens bord, rörande miljökonsekvensbeskrivningar
i ett gränsöverskridande sammanhang.
Regeringsförklaringen anger också att respekten för det med Danmark
träffade avtalet kräver att miljöprövningen görs med största möjliga nog-
grannhet. I detta sammanhang skall även andra stater än Sverige och Dan-
mark ha möjlighet att yttra sig om projektet.
Med stöd av regeringsförklaringen och fattade beslut i fråga om pröv-
ningen av den aktuella Öresundsförbindelsen kan jag således bestämt hävda
att regeringen kommer att se till att miljökonsekvenserna av denna förbin-
delse kommer att bli mycket grundligt utredda.
50
Anf. 96 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag vill också gratulera Olof Johansson till hans nya ställning
som miljöminister.
I våras när vi förde diskussionen om Öresundsbron konstaterade flera av
oss här i kammaren att Östersjön har ett ytterst känsligt ekosystem som är
nära en kollaps och att vi kan drabbas av en oåterkallelig förstörelse av
Östersjön. Det viktigaste problemet är syre- och saltbalansen, som intimt
sammanhänger med genomströmningen genom Öresund. Många bedömde
då att det var omöjligt att åstadkomma den reducering av genomström-
ningen som blir en följd av brobygget.
Kväveutsläppen i södra Sverige ligger på ungefär 25 kilo per hektar och
måste enligt de flesta bedömarna minskas till 10 kilo per hektar för att vi
skall klara försurningen. I vissa områden i Skåne är nedfallet upp till 60 kilo
per hektar. 40% av granarna är allvarligt skadade. Bly, svavel, koldioxid,
ozon och kolväteutsläppen ökar.
En rad forskningsinstitut - däribland STU, havsforskningsföreningen och
fiskeristyrelsen - ifrågasatte hela broutredningen. Flera viktiga instanser av-
styrkte också. Jag har här centerpartiets motion när det gäller propositionen
om brobygget. Man konstaterade i denna i våras att det var ytterst oansvarigt
och miljöfientligt av regeringen att föreslå ett brobygge. Har Olof Johansson
ändrat uppfattning?
Anf. 97 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Som Bengt Hurtig känner till så har en riksdagsmajoritet i
Sverige numera, dvs. efter den där motionen, beslutat att godkänna ett avtal
om en fast förbindelse över Öresund. Detsamma gäller en folketingsmajori-
tet i Danmark. Det är fråga om ett folkrättsligt bindande avtal mellan två
stater. Jag antar att vi är överens på den punkten.
Miljöprövningen återstår emellertid. Man kan ha olika uppfattningar om
huruvida vi har rätt system i Sverige. Men nu är det ett faktum att regelsyste-
met är så här och att vi har tillämpat det.
Frågan om projektets tillåtlighet avgörs i Sverige i enlighet med naturre-
surslagen och vattenlagen, medan prövningen enligt miljöskyddslagen hand-
lar om de närmare villkor som behövs för miljön. Denna legala grund för
miljöprövningen gäller bl.a. det i regeringsförklaringen angivna och avgö-
rande kravet att vattenströmningen mellan Östersjön och Kattegatt kan sä-
kerställas. Innan projekteringen har redovisats och innan prövningar har
skett är det naturligtvis möjligt att göra olika bedömningar om miljökonse-
kvenserna. Det är precis det som har skett.
Anf. 98 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! I våras gjorde centerpartiets företrädare bedömningen att
det här är ett omöjligt projekt ur miljösynpunkt. Man kan då välja olika stra-
tegier för hur man skall agera som parti. Jag måste konstatera att man i det
här fallet ställer upp och är beredd att i värsta fall administrera ett genomfö-
rande, trots det motstånd man tidigare har haft. Detta gör man trots att EG
under sommaren har skärpt kraven när det gäller villkoren för brons genom-
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
51
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
förande. Det har också krävts att andra alternativ skall utredas. Det gäller
EG-parlamentets miljökommitté.
Anf. 99 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag är helt medveten om det Bengt Hurtig säger, nämligen
att även EG har agerat och haft olika synpunkter i den här frågan. Vi har
lyssnat till dessa synpunkter. Skulle man vilja ha en internationell panel, vil-
ket vi har inbjudit till i regeringsförklaringen, handlar det naturligtvis i första
hand om Östersjöns strandstater. Ett par av de stater som är berörda ingår i
EG. Skulle de också vilja vara med i det här sammanhanget är jag för min
personliga del öppen på den punkten.
Låt mig bara säga att vi naturligtvis har olika roller i det här samman-
hanget. Jag är nu ansvarig för den miljöprövning som snarast är ett beslut
i en domstolsprocess. Detta medför att jag yttrar mig med utgångspunkt i
regeringsförklaringen, även om det skulle vara lockande att ha en politisk
debatt med andra förtecken.
Anf. 100 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag konstaterar att miljöministern är beredd att släppa in de
krav som EG-parlamentets miljökommitté har ställt i den här frågan. Det
innebär att man också önskar en prövning av andra alternativ. Är det rätt
uppfattat att regeringen i så fall skulle vara beredd att ge sig in på en sådan
prövning?
Anf. 101 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag tycker att man skall ta en sak i taget och i rätt ordning.
Det innebär att miljöprövningen ger svaret på den fråga som Bengt Hurtig
har ställt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Kammaren beslöt kl. 16.15 på förslag av tredje vice talmannen att ajour-
nera frågestunden till kl. 18.00.
Förhandlingarna återupptogs kl. 18.00.
52
Anf. 102 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Sten Söderberg har frågat mig om jag tänker ta initiativ till
att låta utreda frågor om sammanslagningar av polismyndigheter.
Låt mig först säga att organisationsstrukturen inom polisväsendet har be-
tydelse när det gäller bl.a. frågor om hur polisen på bästa sätt skall använda
sina resurser.
Jag kan informera Sten Söderberg om att det pågår ett översynsarbete
inom regeringskansliet. Målsättningen är att lägga fram förslag till föränd-
ringar i fråga om organisation och uppgifter på alla nivåer inom polisväsen-
det.
Syftet är att åstadkomma de förändringar som kan behövas just för att de
samlade polisresurserna skall kunna utnyttjas på ett mer ändamålsenligt och
effektivt sätt.
I uppdraget ligger bl.a. att se över den regionala polisorganisationen. Det
handlar främst om vilka förändringar som kan behövas i fråga om polisens
ledningsstruktur och administrativa förhållanden inom länen.
Jag vill tillägga att hittills vunna erfarenheter visar att den s.k. länspolis-
mästarmodellen är den organisationsform som bäst svarar mot de krav på
polisväsendet som ställs i dag. Den visar att det är möjligt att genom samord-
ning och samverkan uppnå en totalt sett effektivare polisverksamhet. Det är
därför min uppfattning att den s.k. länspolismästarmodellen, i linje med vad
riksdagen uttalat, bör införas i hela landet, samtidigt som polisväsendet
övergår till systemet med treåriga budgetramar.
Det finns i detta läge inte skäl att tillsätta ytterligare en utredning för över-
syn av de frågor som Sten Söderberg tar upp.
Anf. 103 STEN SÖDERBERG (nyd):
Herr talman! Fru minister!
Undan för undan ställs krav på resursförstärkning till polisen. Detta är
bara en del av de problem som beskrivs. Vad som är minst lika viktigt är att
använda resurserna på ett effektivare sätt. Den nuvarande organisationen av
svensk polis, med en stor central och lokal byråkrati som tar resurser, kan
med rätta ifrågasättas. Den resulterar i att resurserna inte räcker till förebyg-
gande, direkt utredande eller övervakande verksamhet. Jag tror att polis-
verksamheten i år kommer att kosta ca 10 miljarder kronor.
Beträffande distriktsindelningen vill jag ge ett konkret exempel. I den
norra regionen har vi ett åklagardistrikt, Sollentuna åklagardistrikt, som om-
spänner polismyndigheterna i Sollentuna, Jakobsberg och en grannkom-
mun. Det rör sig alltså om tre polisdistrikt och ett åklagardistrikt. Man har
en uppdelning på två domstolar, med en tingsrätt i Jakobsberg och en tings-
rätt i Sollentuna, som svarar för Sollentuna och Märsta polisdistrikt.
Detta är inte bra från resurssynpunkt. Flera distrikt behöver sammanföras
så att det blir en överensstämmelse mellan domstolens verksamhetsområde,
åklagarmyndighetens verksamhetsområde och polisdistriktet för att därige-
nom erhålla effektivitet. I t.ex. Sollentuna polisdistrikt innebär byråkratin
att det sommartid finns fler personer verksamma på det byråkratiska planet,
på ledningsplanet, än vad det finns poliser i radiobilarna. Det är av det skälet
som jag har tagit upp denna fråga.
Anf. 104 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Det finns en hel del intressant i det som Sten Söderberg
förde fram. I detta sammanhang kan jag också nämna att det har förts fram
5 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 10
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
54
tankegångar om att varje län skall utgöra ett distrikt, en s.k. länspolismyn-
dighet. Det kan i och för sig kunna vara en organisationsform som innebär
många fördelar, inte minst med tanke på samordningsvinsterna och möjlig-
heterna att dra ner på den totala administrationen. Men jag är av den upp-
fattningen att ett införande av länspolismästarmodellen i hela landet i mångt
och mycket tillgodoser de samordningsfördelar som kan rymmas inom mo-
dellen med länspolismyndigheter.
Vi bör i första hand avvakta en utvärdering av införande av länspolismäs-
tarmodellen i hela landet. Om det skulle visa sig att det inte leder till avsett
resultat, bör frågan om införande av länspolismyndighet övervägas.
Anf. 105 STEN SÖDERBERG (nyd):
Herr talman! Vad jag också efterlyst, fru minister, var en ekonomisk
granskning av verksamheterna. De här byråkratierna är ju väldigt starka.
Länspolismästare, polismästare och polisledningar slåss som djur och värnar
sina verksamheter. Det skulle vara värdefullt att höra om man från regering-
ens sida är beredd att ta in en oberoende konsult, en ekonomisk expert, som
kan se om det är vettigt ekonomiskt så som det fungerar i dag.
Anf. 106 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag har faktiskt inte uppfattat frågan som en fråga direkt om
ekonomin. I mitt svar tog jag upp frågan om oberoende experter och påpe-
kade att med tanke på det utredningsarbete som vi har finns det just nu inte
skäl att tillsätta ytterligare utredningar.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 107 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Lars-Erik Lövdén har frågat mig om jag delar statsminis-
terns uppfattning att de svenska mutbestämmelserna är ”kineseribestämmel-
ser” som kan likställas med felparkering och omjagi såfall avseratt ta initia-
tiv till ändring av bestämmelserna.
För mig är detta första dagen som jag har ordet i riksdagen. Jag vill därför
säga att jag för egen del ser fram emot vad jag hoppas kommer att bli en
saklig, öppen och konstruktiv debatt kring de många viktiga frågor som rege-
ring och riksdag kommer att behöva ta ställning till i en nära framtid. Detta
gäller inte minst i förhållande till det socialdemokratiska partiet. Även om
vi kan ha olika åsikter om mycket, har vi ett gemensamt intresse av att den
politiska debatten präglas av respekt och lyhördhet för synpunkter och åsik-
ter som framförs av andra grupperingar och partier. Det är då också viktigt
att undvika att försöka vinna enkla politiska poäng genom polemiska över-
drifter.
Tyvärr måste jag säga att Lars-Erik Lövdéns fråga är av just det slag som
jag hoppas vi skall slippa framöver. Lars-Erik Lövdén vet naturligtvis att var-
ken statsministern eller jag anser att den svenska mutlagstiftningen är ”kine-
seri”. I många länder är mutor och korruption ett av de allra allvarligaste
samhällsproblemen. Bl.a. till följd av vår stränga lagstiftning gäller detta inte
i Sverige. Det är en av de erfarenheter som vi förmedlar i det internationella
samarbete som Sverige nu deltar i på detta område.
All lagstiftning måste emellertid tillämpas med förstånd och förnuft. Det
är viktigt att undvika pedantisk formalism, eller ”kineseri” om man så vill.
Om vi skall kunna nå framgång i kampen mot den alltför utbredda allvarliga
brottslighet som vi har, är det viktigt att kunna skilja mellan stort och smått.
Det är något som jag hoppas att även Lars-Erik Lövdén anser.
Anf. 108 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Jag skulle vilja börja med att hälsa justitieministern välkom-
men till rikspolitiken. Det är ju Gun Hellsviks debut i kammaren, och jag
ser fram emot många spännande och konstruktiva debatter framöver.
Jag har inte ställt min fråga för att på något sätt misstänkliggöra justitiemi-
nistern. Jag har över huvud taget inte yttrat mig om den förundersökning
som har bedrivits och som nu har lagts ner. Jag reagerade mycket hårt-jag
var inte ensam om det - mot statsministerns uttalande där han, som jag och
många uppfattade det, dömde ut de svenska mutbestämmelserna som ”kine-
seribestämmelser”. Att han sedan gjorde det under en pågående förunder-
sökning var naturligtvis än allvarligare.
Vi har i Sverige av tradition hårda regler för mutbrott. Det är min be-
stämda uppfattning att vi skall ha det så också framöver. Får jag tolka justi-
tieministerns svar på min fråga så, att hon delar uppfattningen att vi skall ha
hårda och restriktiva regler framöver och att hon ser det som en angelägen
uppgift att vi bedriver ett aktivt brottsbekämpande arbete även på det här
området? Jag skulle vilja att justitieministern bekräftade att jag har tolkat
hennes uttalande riktigt i detta avseende.
Anf. 109 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Mitt uttalande är rätt tolkat.
Anf. 110 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Jag är glad över att justitieministern gör detta klarläggande.
Det innebär också att justitieministern inte delar statsministerns mer gene-
rella omdömen om mutbestämmelserna.
Anf. 111 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag tänker över huvud taget inte kommentera det sista som
Lars-Erik Lövdén sade. Då var han på nytt inne i polemik.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:10
15 o"ktober 1991
Svar på frågor
55
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
56
Anf. 112 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Enligt gällande rätt kan enskild egendom inte tillskapas ge-
nom ett förmånstagarförordnande i en försäkring. Charlotte Cederschiöld
menar att detta borde vara möjligt och har frågat justitieministern när en
proposition kan bli aktuell. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag
som skall svara på frågan.
Egendom som makar äger är antingen giftorättsgods eller enskild egen-
dom. Det är bara sådan egendom som är giftorättsgods som skall ingå i bo-
delning efter en upplösning av äktenskapet.
Egendom kan göras enskild genom ett äktenskapsförord mellan makarna.
Egendom kan också bli enskild genom att en givare i en gåvohandling före-
skriver att den bortgivna egendomen skall vara mottagarens enskilda egen-
dom. På motsvarande sätt kan egendomen bli enskild genom villkor i testa-
mente. Vidare kan egendom som har kommit i stället för enskild egendom
vara enskild. Vid sidan av detta finns det i dag ingen möjlighet att göra egen-
dom enskild.
Jag anser att det är mycket som talar för att enskild egendom bör kunna
tillskapas även genom förmånstagarförordnanden i försäkringar. De skäl
som tidigare har anförts som stöd för att göra skillnad mellan å ena sidan
villkor i samband med gåva och testamente och å andra sidan förmånstagar-
förordnanden framstår numera inte som så starka.
Jag tänker genast ta initiativ till att frågan bereds i justitiedepartementet.
Men en lagändring kommer att ha en sådan betydelse att ett förslag till lag-
ändring bör granskas i ett remissförfarande. Bl.a. därför kan jag inte i dag
lämna något besked om när en proposition kommer att lämnas.
Anf. 113 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Herr talman! Jag får tacka så mycket för svaret. Statsrådet gav ett helt
annat svar än de svar som vi hörde från den tidigare majoriteten. Vi går nu
in i en ny tid med en ny principiell inställning.
Försäkringssparande är uppskjuten konsumtion och bör så behandlas.
Samma regler skall gälla som för testamente och gåvobrev. I testamente och
gåvobrev kan man förordna om att viss egendom skall utgöra enskild egen-
dom. Det är inkonsekvent att inte samma juridiska villkor gäller på försäk-
ringsområdet.
Det nuvarande förhållandet har kritiserats av rättslig expertis, bl.a. av
Gösta Walin i supplement till ärvdabalken 1988 och relativt nyligen av An-
ders Agell i Svensk Juristtidning 1/1990. Båda påtalar att en förändring av
lagen är befogad, och att det föreligger ett stort praktiskt behov. Detta har
också verifierats av försäkringsbolagen och försäkringsinspektionen.
Under förra mandatperioden hade vi en utfrågning i lagutskottet. Från
försäkringsinspektionen talade man mycket om behovet. Man sade: Om
man skall kunna säga nej på ett sådant här område, måste man - eftersom
behovet är så stort - ha mycket starka skäl för att kunna göra det. Sådana
skäl förelåg inte.
För att göra det här litet lättare för oppositionen - dvs. den andra sidan -
vill jag ta upp ett exempel. Man får så ofta höra att det här rör bara de rika.
En ensamstående mamma som är oroad för ATP-systemcts urholkning spa-
rar i en pensionsförsäkring. Mamman sliter, ligger i och dör ganska tidigt och
efterlämnar en nygift dotter. Dotterns äktenskap spricker strax efter dödsfal-
let, och hennes man har då rätt till den ensamstående mammans halva spar-
kapital. Jag tror inte att spararen hade tänkt sig att så skulle bli fallet. Sådana
förhållanden är inte särskilt bra.
Jag önskar statsrådet lycka till i ansträngningarna att förändra detta kol-
lektivistiska samhälle till ett samhälle som bygger på frihet, rättssäkerhet och
familjeansvar. Jag är glad att bollen nu börjat rulla i vad gäller förmånstagar-
förordnande.
Anf. 114 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Herr talman! Såvitt jag kan se har Charlotte Cederschiöld och jag ungefär
samma uppfattning.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 115 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Göran Magnusson har frågat statsministern om följande for-
mulering i regeringsförklaringen beträffande folkrörelser: ”De ideella och
frivilliga insatsernas roll i folkrörelser som idrottsrörelsen, kyrkorna och de
fria samfunden spelar en ovärderlig roll i ett samhälle”.
Göran Magnusson undrar om innebörden i den citerade meningen är att
det frivilliga och ideella arbetet i andra, ej nämnda folkrörelser som t.ex.
nykterhetsrörelsen, miljörörelsen, de partipolitiska ungdomsförbunden
samt barn- och ungdomsorganisationerna med olika idéinriktning, är mindre
värdefulla i ett gott samhälle.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag i stället för statsminis-
tern som skall svara på frågan.
Regeringen anser att de ideella och frivilliga insatserna i våra folkrörelser
spelar en ovärderlig roll i vårt samhälle. Formuleringen i regeringsdeklara-
tionen skall självfallet uppfattas som att detta gäller insatser i många olika
typer av folkrörelser, inte minst de som bedriver barn- och ungdomsverk-
samhet.
Anf. 116 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag vill först tacka statsrådet för svaret. Det är litet trist att
behöva ställa den här typen av fråga och att regeringsförklaringen är så illa
formulerad. Det står faktiskt att det enbart är idrottsrörelsen, kyrkorna och
de fria samfunden som utför ett ovärderligt arbete. Jag har fått flera påring-
ningar från och haft kontakter med människor som ställt sig mycket förvå-
nade till hur regeringen har kunnat klara denna formulering.
Vi har nu fått ett bra svar från det statsråd som är ansvarigt för folkrörelser
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
57
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
och barn- och ungdomsverksamhet. Därför finns det inte någon anledning
att föra diskussionen vidare. Som jag ser det har vi fått en läsanvisning till
regeringsförklaringen. Det som står i regeringsförklaringen skall inte tolkas
bokstavligt utan det skall uppfattas som att det avser folkrörelser i allmän-
het. Man får då en helt annan uppfattning om regeringens inställning på den
här punkten. Det är bra, men jag kan inte underlåta att ställa frågan: Varför
formulerade regeringen sig så illa på det här punkten?
Anf. 117 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Regeringens avsikt med att ta med detta i regeringsförkla-
ringen var naturligtvis att markera att folkrörelserna har en ovärderlig bety-
delse för samhället. Om det har kunnat missuppfattas är detta att beklaga.
Jag håller inte riktigt med om att formuleringen är så dålig. Det beror på
hur man behandlar svenska språket. ”Som” kan också tydas såsom ”t.ex.”,
och man kan skriva ”som” i stället för ”såsom”.
Intentionen är i alla fall helt klart den att man i regeringsförklaringen ville
markera att folkrörelserna betyder otroligt mycket för ett demokratiskt sam-
hälle. Det är vad man skall ta till sig.
Anf. 118 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag tycker inte formuleringen blir bättre om man i stället för
”som” använder ”såsom”. Det handlar ju om folkrörelser såsom
idrottsrörelser, kyrkorna och de fria samfunden. Övriga folkrörelser om-
nämns inte och exkluderas således genom det sätt varpå man har formulerat
sig-
Vi skall emellertid inte strida om vad som står i regeringsförklaringen. Vi
har fått en rejäl rättelse och en ordentlig läsanvisning. För min del tolkar jag
nu det så att regeringen avsåg alla folkrörelser, men att man inte nådde ända
fram utan omnämnde en del. I efterhand har man gjort en korrigering. Man
har ungefär den inställning som regeringar brukar ha till folkrörelser, nämli-
gen att de i allmänhet gör ett bra och värdefullt arbete i vårt samhälle. Där-
med låter jag mig nöja i denna omgång.
Anf. 119 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Det är jag tacksam för. Det finns ca 200000 föreningar i vårt
land. Vi hade därför fått vissa svårigheter om vi hade gjort ett större urval.
Jag tror att Göran Magnusson och jag är överens och att han har uppfattat
intentionen i det som står i regeringsförklaringen. Därmed är jag nöjd.
Anf. 120 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag hade inte väntat mig att man skulle räkna upp alla folkrö-
relser. Det är ju alldeles orimligt. Det finns ju tidigare regeringsförklaringar
att tillgå, där man inte har exkluderat några folkrörelser genom sin formule-
ring. Det hade varit tillräckligt att titta på dem, vilket inte hade bidragit till
att göra denna regeringsförklaring längre.
Vi har nu fått ett auktoritativt uttalande och en läsanvisning. Därmed får
vi i Folkrörelsesverige låta oss nöja.
58
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Anf. 121 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Gudrun Schyman har frågat socialministern om han kan ga-
rantera att rätten till fri abort inte kommer att inskränkas. Arbetet inom re-
geringen är så fördelat att jag skall svara på frågan.
Några planer på att inskränka rätten till fri abort föreligger inte.
Anf. 122 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet Bo Könberg för svaret.
Jag visste inte vilken fördelning av ärendena som skulle gälla när jag ställde
frågan. Därför adresserade jag den inte till rätt statsråd. Jag skall emellertid
be att få hälsa detta statsråd välkommen till denna kammare.
Jag är naturligtvis oroad över skrivningen i regeringsförklaringen, vilket
jag också har tagit upp i min fråga. Det finns en del skrivningar som tidigare
inte har förekommit i regeringsdeklarationen, bl.a.: ”Den snabba utveck-
lingen inom den medicinska och biologiska forskningen reser ständigt nya
och svåra etiska problem. Denna utveckling ställer krav på en sammanhållen
och etiskt förankrad politik. Utgångspunkten skall alltid vara den syn på
människan och på människolivets helgd som har sin förankring i den kristna
etiken och den västerländska humanismen. Alla människor har samma
värde. Den grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv”.
Denna formulering har väckt farhågor för att det borgerliga parti som he-
ter kds och som också ingår i regeringen på detta sätt har fått in sin syn på
just abortfrågan, rätten till liv och rätten för kvinnan att själv avgöra om hon
skall genomgå abort eller inte.
Bo Könberg sade i svaret att ”några planer på att inskränka rätten till fri
abort föreligger inte”, och det låter ju betryggande. Jag undrar då vad skriv-
ningen i regeringsförklaringen egentligen betyder. Hur har man hanterat det
faktum att ett politiskt parti som ingår i regeringen har tagit upp just frågan
om abort i sitt valmanifest? Man vill alltså koppla ihop abortfrågan med att
livet startar vid befruktningen, vilket innebär att abort är att jämställa med
mord.
Det finns också företrädare för detta parti som uttalat sig på samma sätt i
pressen. En journalist har under avdelningen Kyrkonytt i Dagens Nyheter
skrivit att man vet att kds utövat påtryckningar för en ny abortlag. Jurister
undersöker redan hur en sådan lagändring skall kunna genomföras.
Jag undrar hur ni i regeringen har diskuterat kring den här frågan. Jag an-
tar att ni har fört en diskussion, eftersom denna formulering finns med i rege-
ringsförklaringen. Jag skulle vilja ha litet mera bakgrund till detta utmärkta
uttalande, dvs. att det inte finns någon risk.
Anf. 123 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Bakgrunden är det besked som jag nu har lämnat.
Regeringsförklaringen har naturligtvis formulerats på grundval av vad
fyra olika partier har skrivit sig samman om. Det är inte något märkligt att
det i en sådan regeringsförklaring markerats att man skall se på frågor som
rör medicinsk forskning med ett etiskt synsätt. Jag tror att flertalet här i kam-
Svarpå frågor
59
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
maren kan ställa sig bakom att detta skall vara förankrat i kristen etik och
västerländsk humanism.
Inom detta ämnesområde kan det förstås komma att dyka upp olika typer
av etiska implikationer. En sådan implikation som nyligen prövades av den
utredning som lade fram sitt förslag i höstas handlar om att vi allt tidigare
kan rädda för tidigt födda barn, vilket auktualiserat frågeställningen kring
gränsen för de sena aborterna. I det förslag som lades fram konstaterade
man att det inte behövdes någon ändring på den här punkten.
I övrigt tänker jag inte närmare gå in på innehållet i regeringsförhandling-
arna. Jag nöjer mig med att svara på frågan om vad som skall hända och om
det förbereds några ändringar i politiken på det här området, och den har
jag redan svarat på.
Anf. 124 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Vi kanske får läsa om hur det gick till på dessa överlägg-
ningar i någon memoarbok så småningom.
Det är möjligt att många här i kammaren kan ställa sig bakom det här med
kristen etik. För mig är religionen en privatfråga. Jag anser att etik är någon-
ting annat. Det handlar om rätt och fel. Man måste inte nödvändigtvis
blanda ihop etik med religion.
Jag är medveten om dessa landvinningar när det gäller att rädda barn som
är för tidigt födda och att det ger upphov till diskussioner. Men detta behöver
inte blandas ihop med frågan om rätten till abort och vem som skall fatta
beslut om abort. Det är väldigt olyckligt att blanda samman dessa två frågor.
Jag kan inte se någon motivering till att över huvud taget göra en sådan sam-
manblandning.
Rätten till abort är en fråga för sig, oavsett när man fattar beslutet. Att
man sedan gör medicinska framsteg när det gäller att rädda barn som är för
tidigt födda är naturligtvis någonting som vi kan välkomna. Jag kan inte rik-
tigt förstå sammankopplingen av dessa två frågor.
Anf. 125 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det är självklart att religion och moral inte alltid är samma
sak. Samtidigt har alla religioner som jag känner till moral. Den moralbild-
ning som vi har i vårt land har i huvudsak grundat sig på vår kulturtradition,
vilket innebär att den har grundats på kristen etik och västerländsk huma-
nism - precis som det står i regeringsförklaringen.
Jag är något förvånad över att Gudrun Schyman inte ser den komplikation
som kan uppstå. När det nu sker sådana landvinningar när det gäller att
rädda för tidigt födda barn kommer man mycket nära gränsen för sen abort -
gränserna överlappar t.o.m. varandra. Det är väl ingen slump att JO Tor
Sverne belyste den här frågeställningen i den utredning som han gjorde här-
omåret. Jag har bara nämnt denna utredning som ett exempel på att det i
detta sammanhang förstås kan finnas och komma att finnas etiska implika-
tioner som behöver belysas. Men låt oss inte i denna debatt komma alltför
långt från den ursprungliga frågan som jag har givit ett mycket klart besked
på.
60
Anf. 126 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag talade inte om moral utan om etik. Etik är läran om rätt
och fel. Moral är väl vad man i praktiken håller sig till.
Det är möjligt att vi inte kommer längre i denna debatt. Jag utgår ifrån att
utfästelsen om att det inte finns några planer på att inskränka rätten till fri
abort är väl förankrad i den nya regeringen, och då behöver vi väl inte föra
den här debatten något mera.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 127 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Gudrun Schyman har frågat socialministern om han avser
att vidta några åtgärder för att sätta stopp för viss typ av oseriös medicinsk
verksamhet. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag, som skall
svara på frågan.
Bakgrunden till Gudrun Schymans fråga är uppgifter i pressen om att ose-
riösa s.k. hälsofirmor har polisanmälts för kvacksalveri och grovt bedrägeri
av en läkare vid Rättviks vårdcentral.
Den typ av verksamhet, som beskrivs här, faller in under den s.k. kvack-
salverilagens tillämpningsområde men även under brottsbalken. Kvacksal-
verilagen innehåller vissa begränsningar när det gäller hälso- och sjukvård
som bedrivs mot ersättning och inte står under socialstyrelsens tillsyn, t.ex.
förbud mot behandling av patienter under åtta års ålder och patienter med
vissa sjukdomar som cancer eller diabetes.
Hälsokostrådet, som är en branschorganisation för hälsohem och natur-
medelsföretag, har en egen uppföljning och kontroll av sina medlemmar och
deras produkter. Jag har blivit informerad om att de namngivna företagen
inte är anslutna till branschorganisationen. Hälsokostrådet tar också starkt
avstånd från denna typ av oseriös verksamhet.
Utan någon koppling till de relaterade fallen, som ju är föremål för rättslig
prövning, vill jag säga att jag anser att det är upprörande om sjuka männi-
skor utnyttjas och luras. Det finns anledning att diskutera en ny lag om alter-
nativmedicinsk verksamhet i samband med beredningen av alternativmedi-
cinkommitténs betänkande.
Anf. 128 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag skall be att få tacka även för detta svar. Vi är väl överens
i sakfrågan: sådant här skall inte förekomma. Jag delar den uppfattning som
statsrådet ger uttryck för, när han säger att ”det är upprörande om sjuka
människor utnyttjas och luras”. Nu är det ju inte fråga om ”om” utan fråga
om ”att”.
Det exempel som jag har tagit upp är ju inte det enda exemplet utan ett
bland många. Sådant här förekommer. Det går tydligen att starta sådana här
firmor hur som helst och genom annonser locka till sig människor, som inte
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
6 Riksdagens protokoll 1991192. Nr 10
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
62
mår bra, som känner sig oroliga och som inte anser sig riktigt bemötta i den
ordinarie sjukvården.
Jag diskuterade för två år sedan denna fråga med den föregående rege-
ringen. Då fick jag till svar att man skulle se på detta igen när alternativmedi-
cinkommittén hade kommit med sitt betänkande. Kvacksalverilagen är up-
penbarligen inte tillräcklig i detta fall.
Det går säkert att komma åt dessa fall med andra rättsliga medel, t.ex.
bestämmelserna om bedrägeri. Men problemet är att man måste komma till
rätta med dessa fall innan de sker. Den nuvarande lagstiftningen medger en-
dast att man kan ingripa efteråt, t.ex. genom att anmäla någon för bedrägeri.
Det måste finnas någon form av etableringskontroll eller liknande. Jag vill
fråga: Den nya lag som statsrådet flaggar för, vad skall den innehålla och när
kommer den? Det är ju väldigt allvarligt att denna verksamhet pågår och att
människor lider. Går det inte att stärka kvacksalverilagen tills vidare så att
vi slipper att sopa efteråt?
Anf. 129 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Min bedömning är att det är svårt att tillfälligt förstärka la-
gen. Frågan om alternativ medicin i stort bereddes av alternativmedicinkom-
mittén. Om man skall tolka det lagförslag som kommittén lade fram, ville
den väl närmast ha en uppluckring av de nuvarande reglerna, dvs. en utveck-
ling i motsatt riktning mot den som Gudrun Schyman antyder. Jag har velat
peka på att man får se på detta förutsättningslöst i samband med att man
bereder kommitténs betänkande.
Förutom att det finns ett problem som består i att människor luras är det
också så att många människor ibland vill ha mer av alternativ medicin än för
närvarande. Det finns alltså olika uppfattningar bland befolkningen i stort
om dessa frågor. Den avvägning som samhället enligt min mening måste stå
för är att inte ha alltför mycket av regler och etableringskontroll samtidigt
som man måste stoppa bedrägerier riktade mot människor. Hur kvacksalve-
rilagen skall se ut får man pröva i det sammanhanget. Någon tillfällig ändring
av den kan jag inte se att det just nu finns utrymme för.
Anf. 130 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Det låter som en mycket liberal tolkning. Jag vet att det finns
människor som är intresserade av alternativ medicin, som kan vara ett
mycket bra komplement. Men det är under förutsättning att man ändå har
kontroll över vad som pågår. Den typ av hälsofirmor som jag har tagit såsom
exempel är rena rama kvacksalveriet. Man säljer mineralsoppa utifrån några
blodanalyser som ingen förstår sig på. Man representerar på ett oseriöst sätt
en form av sjukvård. Det måste vara möjligt att införa någon form av kon-
troll, innan människor får börja annonsera ut sina tjänster på detta sätt. Jag
vill ha ett uttalande från statsrådet om att man omedelbart skall se på detta
problem och göra något åt det.
Anf. 131 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det torde vara väldigt svårt att införa en ordning, där man
skulle kontrollera allt sådant här i förväg. Den metodik som finns i kvacksal-
verilagen, dvs. att tala om vad man fär och inte får göra, tror jag är den enda
framkomliga vägen.
Vad vi nu har att göra är att vi på grundval av en mycket gammal lagstift-
ning - som kvacksalverilagen är - måste söka bedöma vad som har hänt un-
der den tid som lagen har funnits för att se vilka ändringar som kan göras.
Jag har väldigt svårt att tänka mig ett generellt system för att kunna kontrol-
lera alla de olika metoder som finns för människor som tror att dc kan bli
bättre. Det skulle såvitt jag förstår innebära en total läkemedelsprövning av
alla former av naturläkemedel. Det tror jag inte att något land i världen kan
tänka sig.
Anf. 132 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag skall då kanske koncentrera mig på att diskutera kvack-
salverilagen. Det är riktigt att det talas om en uppluckring. Men jag påstår
att det innebär ett problem att lagen är så gammal och otidsenlig att man inte
kan använda den i sådana här fall. Då undrar jag om statsrådet kan tänka
sig att flagga för en skärpning så att kvacksalverilagen kommer att innehålla
effektivare regler. Frågan är också vem som skall utöva tillsyn över sådan
här verksamhet.
Anf. 133 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Alternativmedicinkommitténs betänkande bereds i rege-
ringskansliet. Det har varit föremål för remissbehandling. Vad den nya rege-
ringen nu har att göra är att gå igenom remissvaren och ta ställning till dem.
För dagen kan jag inte ge något besked om huruvida det förslag som vi kom-
mer att lägga fram kommer att innebära sådana skärpningar som Gudrun
Schyman önskar. Jag vill åter understryka att vi skall se över lagen men inte
införa ett stort kontrollsystem.
Anf. 134 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Jag får väl nöja mig med det beskedet. Jag väntar med spänt
intresse på det förslag som kommer från regeringen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 135 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Sten-Ove Sundström har frågat mig om jag är beredd att
vidta åtgärder för att få en ordentlig analys av postverkets regionala organi-
sation i Norrland, med regionkontorens lokalisering.
Postverket är ett affärsverk med uppgift att befordra brev och distribuera
paket samt förmedla betalningar. Riksdag och regering anger mål för verk-
samheten, och det överlåts sedan på postverkets styrelse och ledning att upp-
fylla målen. Riksdag och regering skall således inte detaljstyra verksamhe-
ten.
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
63
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
64
I 7§ förordningen (1988:79) med instruktion för postverket anges föl-
jande:
”För poströrelsen är landet indelat i postregioner. Postverket bestämmer
närmare om den regionala och lokala verksamhetens organisation samt - ef-
ter samråd med berörd kommun - namn på postkontor.”
Frågan om den regionala indelningen av verksamheten har alltså delege-
rats till postverkets koncernstyrelse.
Den nya regionindelningen innebär inte någon förändring av det regional-
politiska ansvar som ålagts postverket av riksdag och regering, nämligen att
brev och paket samt betalningar skall förmedlas så att alla kan nå alla.
Jag förutsätter att postverkets styrelse gjort den affärsmässiga bedöm-
ningen att den nya regionindelningen är den mest lämpliga för verksamhe-
ten.
Anf. 136 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min
fråga. Det var dock ett väldigt tunt svar, i princip ett citat ur postverkets in-
struktion. Det kan kanske vara värt att återge för några. Men vi som bor i
de norra delarna av detta land har upptäckt att av de tretton nya regionkon-
tor som skall lokaliseras har ett enda placerats i landets nordligaste del och
de övriga tolv i Mellan- och Sydsverige. Då skall man komma ihåg att den
nordligaste delen representerar en tredjedel av landets yta. Om en kirunabo
vill ha någon form av kontakt med postens regionkontor, måste han flyga 65
mil för att uppnå denna kontakt. Jag har väldigt svårt att översätta detta till
regionalpolitik, för det är ju det ansvaret som vi såsom politiker til syvende
og sidst har.
Regionalpolitiken kan inte helt överlämnas till postverket och dess sty-
relse. Vi måste såsom politiker ha en åsikt. Därför frågade jag statsrådet om
han inte kunde göra en ordentlig analys av situationen. Detta är för oss bör-
jan till en regionalpolitisk nedrustning. Det är lika dumt som att påstå att
stockholmarna får lika bra service av posten om man lägger stockholmarnas
regionkontor i Köpenhamn. Det är ju sådant avstånd det är fråga om. Jag
måste därför upprepa min fråga, som jag tycker är oerhört viktig, i förhopp-
ning om att få ett bredare svar: Känner statsrådet någon form av engage-
mang i den viktiga samhällsuppgift som postens service är?
Anf. 137 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag kan försäkra Sten-Ove Sundström att jag och regeringen
känner ett oerhört starkt ansvar för regionalpolitiken i Norrland. Men till
skillnad från Sten-Ove Sundström tror jag inte att vi förbättrar den genom
att placera ut ett antal regionkontor för postverket i den norrländska ter-
rängen. Helt andra åtgärder måste till. Jag skall gärna svara bredare på frå-
gan om vi är beredda att göra en analys av detta. Jag kan svara ja på den
frågan. Jag skall ta upp denna sak med postverket och höra vad som ligger
bakom. Men vi måste vara eniga om en sak: Vi löser inte Norrlands regional-
politiska problem genom att vidta denna typ av åtgärder.
Däremot finns det en risk med den linje som Sten-Ove Sundström företrä-
der, alltså att regeringen skall gå in och ta över ett detaljstyrande ansvar för
verket. Jag har den uppfattningen att ju mer vi blandar oss i organisationsfrå-
gorna, desto större är risken för en helt motsatt effekt. Det arbete som be-
drivs inom regeringen för att tydliggöra statens, dvs. ägarens, roll och post-
verkets roll blir då diffusare. Ju mer vi blandar oss i den löpande driften,
desto mindre möjligheter har vi sedan att kritisera det sätt varpå verksamhe-
ten bedrivs.
Vad jag framför allt skall kontrollera är att brev, paket och betalningar
förmedlas så att alla kan nå alla. Det är den viktigaste uppgiften. Regional-
politiken sköter vi genom andra metoder än att gå in och detaljstyra postens
verksamhet.
Anf. 138 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tackar för denna komplettering av svaret. Jag delar na-
turligtvis kommunikationsministerns syn när det gäller detaljstyrning. Riks-
dag och regering skall självfallet inte detaljstyra verken. Men det är ändå
viktigt att man följer verksamheten i de fall man kan tvingas att gå in och ta
några i örat, om de direkt motarbetar den regionalpolitik som förs av riksdag
och regering. Det är väldigt viktigt att vi är observanta på detta.
Jag anser inte att man kommer åt problemen genom att inrätta en massa
regionkontor i Norrland - tvärtom. Men det är viktigt hur man placerar dem.
När det gäller en så pass stor yta som det här trots allt är fråga om med ett
enda kontor, måste man se till att man får en någorlunda central placering,
i detta fall i Luleå. Då hade kirunabon bara haft 35 mil till kontoret och hade
haft mycket lättare att nå den service som ett regionkontor erbjuder. Det är
inte antalet regionkontor som är det viktiga utan hur man placerar dem. Det
gläder mig att statsrådet tydligen skall se på denna bit. Det är väldigt angelä-
get att man observerar just lokaliseringen av regionkontoren.
Anf. 139 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Vi börjar tydligen bli eniga. Vi gör befolkningen på alla
andra orter utom Luleå besvikna, om vi lägger regionkontoret där. Om det
skulle bli så som Sten-Ove Sundström vill, fick jag antagligen nya frågor om
varför regionkontoren inte läggs på den plats som postverket från början
hade avsett.
Avsikten är att göra Sverige rundare utan att kostnaderna för postverket
ökar på ett orimligt sätt. Jag tror att Sten-Ove Sundström kommer att bli
nöjd, om vi håller portoutvecklingen inom rimliga gränser och överlåter or-
ganisationen åt postverket. Om vi tar över detaljregleringen, har vi till slut
postens hela administration på kommunikationsdepartementet. Den utveck-
lingen vill vi inte se.
Anf. 140 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Det senaste kan jag instämma i. Det är riktigt att man skall
vara försiktig med att detaljstyra. Men ibland måste man gå in, när saker
uppenbarligen blir fel såsom i detta fall. Men när det gäller en så här stor
del av landet, är jag helt övertygad om att vi åstadkommer minsta möjliga
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
65
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
missnöje, om vi lägger regionkontoret i mitten, i detta fall i Luleå. Denna
typ av struktureringar åstadkommer trots allt missnöje.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 141 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Hugo Hegeland har frågat mig när regeringen avser att före-
slå riksdagen att avskaffa sambeskattningen av makars förmögenhet.
Redan till 1992 års taxering slopas förmögenhetsskatten på arbetande ka-
pital. Förslag om detta bereds för närvarande inom regeringskansliet. I det
sammanhanget prövar vi också förusättningarna - bl.a. det statsfinansiella
utrymmet - för att redan nu ta ytterligare steg mot förmögenhetsskattens
slopande. En fråga som naturligt kommer upp i en sådan diskussion är sam-
beskattningen. Innan beredningen har avslutats inom några veckor kan jag
inte lämna Hugo Hegeland det exakta besked han efterlyser. Som framgår
av regeringsförklaringen kommer vi emellertid på några års sikt att avskaffa
förmögenhetsskatten.
Anf. 142 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Jag får väl börja med att gratulera Bo Lundgren till utnäm-
ningen till statsråd. Jag vill också tillägga att det gläder mig att åtminstone
några statsråds utnämning bottnar i en obestridlig kompetens på det område
de är satta att sköta.
Beträffande svaret får jag väl tacka för att Bo Lundgren har kommit hit
och försökt att svara på min fråga, men jag kan ju inte hoppa i taket för sva-
ret, eftersom jag inte får något positivt besked.
Man skall tänka på att denna sambeskattning av förmögenhet har funnits
mycket länge, men 1970, om jag inte minns fel, infördes särbeskattning när
det gäller inkomster. Det måste då ha varit ett rent förbiseende att man inte
också införde särbeskattning när det gäller förmögenheter. Om äkta makar
har var sin förmögenhet och äktenskapsförord är förmögenheterna resp, ma-
kes enskilda egendom, och de har inte giftorätt och än mindre arvsrätt till
varandras enskilda egendom. Det är alltså resp, makes helt enskilda egen-
dom. Men trots detta skall en make vara med och betala förmögenhetsskatt
på den förmögenhet som den andra maken råkar ha med sig i boet. Detta är
ju i och för sig inte en nackdel, men jag tycker ändå att det är en orättvisa.
Det finns en distinktion. Man kan i och för sig inte säga att förmögenhets-
skatten är orättvis, utan den är orimlig, medan jag anser att sambeskatt-
ningen av förmögenhet är orättvis. Detta tycker jag är en viktig distinktion
att göra. Distinktioner underlättar livet, medan sanktioner försvårar det.
Därför undrar jag om Bo Lundgren ändå inte skall anstränga sig att på-
skynda avvecklingen av denna orättvisa sambeskattning som finns. Och det
är naturligtvis mycket tacksamt, men det kommer naturligtvis att ta tid innan
66
vi får ned förmögenhetsskatten till noll, så det kan ta mycket lång tid innan
denna orättvisa elimineras.
Anf. 143 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Blotta faktum att Hugo Hegeland skulle hoppa i taket skulle
ha fått mig att överväga ett mer konkret svar. Men förmögenhetsskatten
skall ju slopas på några års sikt. Det innebär inte att man under lång tid kom-
mer att ha kvar sambeskattning av förmögenhet. Det kommer inte att finnas
någon förmögenhetsskatt över huvud taget.
Prioriteringen från regeringens sida måste självfallet vara att i första hand
undanröja den del av förmögenhetsskatten som är mest negativ ur tillväxt-
synpunkt, dvs. förmögenhetsskatten på arbetande kapital, som låser in kapi-
tal som höjer kostnaderna för mindre företag.
När vi i regeringen sedan går vidare och helt slopar förmögenhetsskatten
måste vi naturligtvis avväga det tillgängliga statsfinasiella utrymmet mot vad
som behövs för tillväxten. Men jag kan försäkra Hugo Hegeland att det är
mycket intressant och stimulerande att hålla på med ett arbete som innebär
att man på några års sikt helt slopar förmögenhetsskatten. Då finns inte
längre det problem som Hugo Hegeland mycket riktigt sade att vi har haft
under hela den tid som vi har haft förmögenhetsskatt i Sverige.
Anf. 144 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Det är naturligtvis riktigt som Bo Lundgren säger, nämligen
att förmögenhetsskatten, framför allt på arbetande kapital, verkar negativt.
Däremot kan man säga att sambeskattningen inte verkar negativt på det sät-
tet att den har förhindrat några äktenskap. Det tror jag inte. Det är en börda
som man gärna betalar för. På det sättet kan man naturligtvis fortsätta med
den. Men jag tycker ändå att den är ett anomalistiskt inslag i beskattningen.
Att man successivt minskar förmögenhetsskatten och så småningom kom-
mer ned till noll är naturligtvis ett sätt att gå fram. Då försvinner givetvis
problemet.
Nu säger statsrådet Lundgren att man på några års sikt kommer att av-
skaffa förmögenhetsskatten. Men betyder det att Bo Lundgren räknar med
att han också kommer att vara statsråd på några års sikt?
Anf. 145 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag förutsätter att den kloka politik som regeringen kommer
att föra kommer att innebära att regeringen sitter kvar under denna mandat-
period och även under ytterligare mandatperioder för att kunna föra in Sve-
rige i en ekonomisk situation med ökad tillväxttakt och annat som ger ut-
rymme för ytterligare skattesänkningar.
Anf. 146 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Jag instämmer gärna i den förhoppningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svarpå frågor
67
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
68
Anf. 147 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Karin Falkmer har frågat mig om när jag är beredd att av-
skaffa skattskyldigheten för sådan biodling som ej är näringsverksamhet.
En förutsättning för att en skattepliktig inkomst skall uppkomma för en
hobbybiodlare är att verkamheten går med vinst. Avdrag får göras för de
kostnader som uppkommit i verksamheten. Går verksamheten med förlust
ett år får avdrag göras för underskottet mot intäkten nästa år.
Till grund för reglerna ligger principen om en likformig inkomstbeskatt-
ning. När det gäller biodling missgynnade de tidigare reglerna dem som be-
drev yrkesmässig biodling, eftersom de inte kunde konkurrera med hobby-
biodlarna på skattemässigt lika villkor.
Av bl. a miljömässiga skäl kan det finnas anledning att ändra reglerna vad
avser några enstaka bikupor. Jag är dock inte beredd att nu ta ställning på
denna punkt.
Anf. 148 KARIN FALKMER (m):
Jag tackar biträdande finansministern för svaret. Även om jag jag ser en
viss öppenhet för att ändra reglerna är jag något besviken över att beskedet
inte var mer konkret.
Hobbybiodlare är entusiaster. De är ofta pensionärer och upplever sig nu
plötsligt vara drabbade av två stora hot. Det ena hotet är ett litet spindeldjur,
som dess bättre inte kan skyllas på politiska beslut i denna kammare. Det
andra hotet är de nya skattereglerna. Enligt dessa skatteregler tvingas alla
hobbybiodlare att föra anteckningar och spara räkningar, kvitton m.m., så
att kontroll kan ske av deklarationen. Allt från kostnader för drottningbyte,
inköp av fodersocker och honungskärl till kostnader för elström, vatten och
egen bil måste bokföras, liksom intäkter vid honungsförsäljning. Vid större
inköp, t.ex. av bikupor, medges förslitningsavdrag, som vanligen fördelas på
50 år. Dessa handlingar skall sparas under upp till sju år. Det är orimligt att
alla hobbybiodlare skall behöva utsättas för denna pappersexercis.
Anf. 149 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag kommer att uppehålla mig vid skattefrågan. Jag inser att
det även kan finnas andra problem när det gäller biodlingen. Och det är all-
deles uppenbart att det i skattelagstiftningen ibland finns behov av att dra
gränser som kan komma att påverka en del negativt.
Eftersom det är min ambition att ändra skattelagstiftningen i en riktning
som minskar krångel och byråkrati och förenkla tillämpningen både för
skattskyldiga och för dem som har att hantera skattelagstiftningen, finns det
anledning att se över gränsdragningen i detta sammanhang. Eftersom jag har
haft förhållandevis kort tid på mig att studera frågan i detalj och eftersom
det finns andra gränsdragningsfrågor som man måste fundera över när det
gäller inkomstbeskattningen, kommer vi att belysa frågan i en eller annan
form. Jag hoppas att förhållandevis snart kunna lägga fram förslag som inne-
bär förenklingar och minskat krångel i detta avseende. Men innan jag när-
mare har studerat vilka problem som finns och vilka gränsdragningsproblem
som kan uppkomma med en ny gräns, är jag inte beredd att komma med ett
konkret svar i dennna fråga.
Anf. 150 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Det gläder mig att höra att öppenheten finns och är tydlig.
Kontroll, uppgiftslämnande och beskattning gör att många biodlare som har
bara några kupor i dag håller på att tappa stinget och överväger att avveckla
sin verkamhet. Då finns det risk för att bina och bikuporna i naturen försvin-
ner. Bina behövs för pollineringen, eftersom det ger frukt på våra fruktträd.
Detta är alltså även ur samhällets synvinkel en viktig verksamhet som biod-
larna bedriver.
Anf. 151 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag är fullt meveten om de effekter det skulle få om man inte
får en tillräcklig omfattning på biodlingen, bl. a. när det gäller pollineringen.
Och det är naturligtvis min ambition att jag, samtidigt som jag ser till att den
yrkesmässiga biodlingen får rimliga arbetsvillkor, också ser till att hobby-
biodlingen kan ha sting även i fortsättningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 152 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Mats Hellström har frågat mig vilken den svenska regering-
ens ambition är i fråga om tidtabellen för svenska medlemskapsförhand-
lingar med EG mot bakgrund av uttalanden av statsministern och mig.
Enligt regeringsförklaringen i riksdagen den 4 oktober 1991 kommer rege-
ringen med all kraft att verka för att Sverige snarast möjligt blir fullvärdig
medlem av EG.
Detta innebär också att vi önskar komma in i en förhandling med EG så
snart som möjligt.
Anf. 153 MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Låt mig först gratulera Ulf Dinkelspiel till det mycket viktiga
arbetet som EG-statsråd i regeringen. Jag hälsar även Ulf Dinkelspiel väl-
kommen till kammaren.
Jag vill också tacka för svaret på frågan, som ju rätar ut de frågetecken
som onekligen uppstod när Carl Bildt efter besöket i Helsingfors uttalade sig
på ett sådant sätt att man fick ett helt annat intryck än det som regeringsför-
klaringen förmedlade och som Ulf Dinkelspiel själv gav uttryck för i TV-
programmet Magasinet. Jag hade inga som helst invändningar när jag såg
Ulf Dinkelspiels redovisningar i Magasinet. Jag blev däremot desto mer för-
vånad när jag nästa morgon kunde läsa Carl Bildts uttalanden i Helsingfors,
där ju finska tidningar som Hufvudstadsbladet hävdade att han har sagt att
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
5 var på frågor
69
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Svar på frågor
70
han kan tänka sig att dröja med de svenska EG-förhandlingarna om det finns
garantier för att övriga Norden satsar på fullvärdigt medlemskap i EG.
I Svenska Dagbladet talas det om gemensamma nordiska förhandlingar
med turboeffekt. Och i Dagens Nyheter hävdas det som jag har tagit upp i
min fråga, nämligen att Carl Bildt har uttalat att det kunde vara en fördel att
ta en fördröjning av förhandlingarna om hela Norden som region kom in i
Gemenskapen.
Jag har ställt den här frågan för att få den klarhet som Ulf Dinkelspiel nu
har skapat. Det är Ulf Dinkelspiels uttalanden och regeringsförklaringen
som gäller och inte det statsministern sade efter besöket i Helsingfors. Det
är inte bra om det skapas intryck av att regeringen ger ett annat besked till
våra finska vänner i Helsingfors än de besked som den ger här i Sverige.
Anf. 154 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Först och främst vill jag tacka Mats Hellström för de vänliga
orden och hans välkomsthälsning.
Jag tror att missförstånden bottnar inte så mycket i statsministerns uttalan-
den som i olika pressrapporter och tolkningar av vad han sade. På en fråga
vid presskonferensen i Helsingfors sade statsministern att det nordiska per-
spektivet är viktigt och att det vore en fördel för Sverige om vi fick en nordisk
utveckling i samma riktning. Om en och annan svensk komplikation upp-
kommer, vilket jag inte tror, får vi vara beredda att ta den. Vad som ligger i
det här är först och främst att det inte kan bli fråga om gemensamma för-
handlingar. Det kan möjligen bli fråga om parallella förhandlingar, som det
förmodligen blir med Österrike. Därnäst uppstår frågan om ikraftträdandet.
Då kan det exempelvis vara på det sättet att EG vill lägga ihop dessa tidsmäs-
sigt. Man kan inte utesluta att en sådan situation uppstår. Men vår ambition
är och förblir att bli medlemmar 1995. Och jag tror att Mats Hellström och
jag är eniga på den här punkten, och det framgår också av hans uttalanden.
Anf. 155 MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Ja, vi är eniga, och det är bra. Eftersom tre olika tidningar
har gjort så olika tolkningar av vad statsministern har sagt i Helsingfors vore
det bra om denna stramhet i fortsättningen också präglar regeringens utta-
landen utomlands.
Anf. 156 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Om detta uttalande har bidragit till att skapa full klarhet är
jag bara tacksam.
Överläggningen var härmed avslutad.
Föredrogs och hänvisades
Förslag
1991/92:11 till utrikesutskottet
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1991/92:18 Ändringar i försäkringsrörelselagen
1991/92:21 Teckning av aktier m.m. i Nordbanken
1991/92:34 Upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av
vissa värdepapper
51 § Kammaren åtskildes kl. 18.58.
Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen
kl. 16.15 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
IBai bro Karlsson
71
Prot. 1991/92:10
Tisdagen den 15 oktober
1 § Justering av protokoll................................. 1
2 § Ledighet........................................... 1
3 § Val av fullmäktige i riksbanken......................... 1
Lars Tobisson (m)
4§ Val av suppleanter för fullmäktige i riksbanken............. 2
5 § Val av ledamöter i utrikesnämnden...................... 2
6§ Val av suppleanter i utrikesnämnden..................... 2
7 § Val av riksdagens revisorer............................. 3
8 § Val av ordförande och två vice ordförande för riksdagens reviso-
rer ............................................. 3
9 § Val av suppleanter för riksdagens revisorer................ 4
10 § Val av ledamöter i riksdagens krigsdelegation............. 4
11 § Val av ordförande och ersättare för ordföranden i riksdagens be-
svärsnämnd ...................................... 5
12 § Val av ledamöter i riksdagens besvärsnämnd.............. 6
13 § Val av suppleanter i riksdagens besvärsnämnd............. 6
14 § Val av medlemmar i Nordiska rådet..................... 6
15 § Val av suppleanter i Nordiska rådet..................... 7
16 § Val av ledamöter i EFTA-delegationen................... 8
17 § Val av suppleanter i EFTA-delegationen................. 8
18 § Utökning av antalet suppleanter i utskotten och i EFTA-
delegationen ...................................... 8
19 § Val av extra suppleanter i utskotten och i EFTA-delegationen. 8
20 § Anmälan om interpellationer
1991/92:9 av Gudrun Schyman (v) om svensk vapenexport.. 10
1991/92:10 av Gudrun Schyman (v) om kriminalvården..... 11
1991/92:11 av Hans Göran Franck (s) om den kriminalpolitiska
inriktningen.................................... 12
1991/92:12 av Hans Göran Franck (s) om hyrespolitiken.... 14
21 § Anmälan om frågor
1991/92:19 av Sten Andersson i Malmö (m) om reglerna för
svenskt medborgarskap........................... 16
1991/92:20 av Sten Andersson i Malmö (m) om utvisning på
grund av brott.................................. 16
1991/92:21 av Hugo Hegeland (m) om sambeskattningen av
makars förmögenhet............................. 16
1991/92:22 av Göran Magnusson (s) om folkrörelsernas roll i
samhället...................................... 16
1991/92:23 av Mats Hellström (s) om medlemskapsförhand-
72 lingarna med EG................................ 17
1991/92:24 av Hans Göran Franck (s) om rätten till asyl. ... 17
1991/92:25 av Jan Jennehag (v) om kuststationen i Sundsvall 17
1991/92:26 av Bengt Hurtig (v) om Öresundsbron......... 18
1991/92:27 av Erling Bager (fp) om kustbevakningsflyget vid
Säve......................................... 18
1991/92:28 av Annika Åhnberg (v) om användning av vissa till-
växthormoner inom EG........................... 19
1991/92:29 av Gudrun Schyman (v) om oseriös medicinsk verk-
samhet, s.k. hälsofirmor.......................... 19
1991/92:30 av Chris Heister (m) om skatteutjämningsavgiften 19
1991/92:31 av Karin Falkmer (m) om skattskyldigheten för
biodling....................................... 20
1991/92:32 av Eva Johansson (s) om hyresnivåerna för nypro-
ducerade bostäder............................... 20
1991/92:33 av Widar Andersson (s) om skolans ansvar för ele-
vers hyfs och uppträdande......................... 20
Ajournering........................................... 20
Återupptagna förhandlingar............................... 20
22 § Svar på fråga 1991/92:3 om statschefen som företrädare för hela
nationen......................................... 21
Statsminister Carl Bildt (m)
Johan Lönnroth (v)
23 § Svar på fråga 1991/92:2 om flykting- och immigrationspolitiken i
Sverige.......................................... 22
Bostadsminister Birgit Friggebo (fp)
Sten Söderberg (nyd)
24 § Svar på frågorna 1991/92:6 och 24 om asylrätten........... 22
Bostadsminister Birgit Friggebo (fp)
Eva Zetterberg (v)
Hans Göran Franck (s)
25 § Svar på fråga 1991/92:7 om förvar av barn i utlämningsärenden 24
Bostadsminister Birgit Friggebo (fp)
Eva Zetterberg (v)
26 § Svar på fråga 1991/92:19 om reglerna för svenskt medborgarskap 25
Bostadsminister Birgit Friggebo (fp)
Sten Andersson i Malmö (m)
27 § Svar på fråga 1991/92:20 om utvisning på grund av brott..... 26
Bostadsminister Birgit Friggebo (fp)
Sten Andersson i Malmö (m)
28 § Svar på frågorna 1991/92:5 och 17 om pappersbruket i Karlsborg,
Kalix........................................... 27
Industriminister Per Westerberg (m)
Monica Öhman (s)
Bengt Hurtig (v)
29 § Svar på fråga 1991/92:11 om prospekteringen av sulfidmalm . . 32
Industriminister Per Westerberg (m)
Rinaldo Karlsson (s)
30 § Svar på fråga 1991/92:14 om arbetslösheten i Norrlands inland 33
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
73
Prot. 1991/92:10 Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
15 oktober 1991 John Andersson (v)
31 § Svar på fråga 1991/92:13 om etanolproduktionen i Sverige. ... 35
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Göran Magnusson (s)
32 § Svar på fråga 1991/92:28 om användning av vissa tillväxthormo-
ner inom EG..................................... 38
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Annika Åhnberg (v)
33 § Svar på fråga 1991/92:30 om skatteutjämningsavgiften....... 39
Finansminister Anne Wibble (fp)
Chris Heister (m)
34 § Svar på fråga 1991/92:25 om kuststationen i Sundsvall....... 40
Försvarsminister Anders Björck (m)
Jan Jennehag (v)
35 § Svar på fråga 1991/92:27 om kustbevakningsflyget vid Säve. . . 42
Försvarsminister Anders Björck (m)
Erling Bager (fp)
36 § Svar på fråga 1991/92:15 om utbyggnaden av barnomsorgen . . 43
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Gudrun Schyman (v)
37 § Svar på fråga 1991/92:8 om nedskräpningen av stränder...... 47
Miljöminister Olof Johansson (c)
Kenth Skårvik (fp)
38 § Svar på fråga 1991/92:26 om Öresundsbron............... 50
Miljöminister Olof Johansson (c)
Bengt Hurtig (v)
Ajournering........................................... 52
Återupptagna förhandlingar............................... 52
39 § Svar på fråga 1991/92:1 om den framtida polisdistriktsindel-
ningen.......................................... 52
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Sten Söderberg (nyd)
40 § Svar på fråga 1991/92:12 om mutbrott................... 54
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Lars-Erik Lövdén (s)
41 § Svar på fråga 1991/92:10 om förmånstagarförordnande i privata
pensionförsäkringar................................ 56
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Charlotte Cederschiöld (m)
42 § Svar på fråga 1991/92:22 om folkrörelsernas roll i samhället . . 57
Civilminister Inger Davidson (kds)
Göran Magnusson (s)
43 § Svar på fråga 1991/92:16 om fri abort.................... 59
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Gudrun Schyman (v)
44 § Svar på fråga 1991/92:29 om oseriös medicinsk verksamhet, s.k.
74 hälsofirmor....................................... 61
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Gudrun Schyman (v)
45 § Svar på fråga 1991/92:4 om postens regionala organisation i
Norrland........................................ 63
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Sten-Ove Sundström (s)
46 § Svar på fråga 1991/92:21 om sambeskattningen av makars förmö-
Prot. 1991/92:10
15 oktober 1991
genhet .......................................... 66
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Hugo Hegeland (m)
47§ Svar på fråga 1991/92:31 om skattskyldigheten för biodling. .. 68
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Karin Falkmer (m)
48 § Svar på fråga 1991/92:23 om medlemskapsförhandlingarna med
EG............................................. 69
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Mats Hellström (s)
49 § Hänvisning av ärende till utskott....................... 70
50 § Bordläggning...................................... 71
75
gotab 40059, Stockholm 1991