Regeringens proposition
1991/92:97

om främjande av biobränsleanvändningen

Prop.

1991/92:97

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 20 februari 1992.

På regeringens vägnar

Bengt Westerberg

Karl Erik Olsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 625 milj. kr. anvisas för främjande av ökad
användning av biobränslen. Medlen skall finansiera olika statliga stöd till
bl.a. demonstrationsanläggningar och utvecklingsarbete. Avsikten är att en
särskild programstyrelse inom närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) skall administrera stödet. Därigenom markeras insatsernas sär-
ställning samtidigt som en effektiv samordning med andra insatser på detta
område uppnås.

Underlag för ytterligare beslut om åtgärder kommer att presenteras av
biobränslekommissionen (I 1991:01) senare i år.

1 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 97

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1992

Prop. 1991/92:97

Närvarande: statsrådet Bengt Westerberg, ordförande, och statsråden
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, af Ugglas, Thurdin,
Björck, Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, Ask

Föredragande: statsrådet Olsson

Proposition om främjande av
biobränsleanvändningen

1 Inledning

I anslutning till regeringens proposition om energipolitiken (prop.
1990/91:88) tillkallades en kommission, biobränslekommissionen
(1 1991:01), för att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad
kommersiell användning av biobränslen samt lämna förslag till åtgärder
för att stärka biobränslenas konkurrenskraft. Kommissionen skulle med
förtur redovisa överväganden och förslag om samordning och förstärkning
av pågående utvecklingsinsatser för biobränslen.

Kommissionen (generaldirektören Rolf Annerberg, ordförande, f. d.
riksdagsledamoten Barbro Andersson samt riksdagsledamöterna Jan
Fransson, Ivar Franzén och Gudrun Norberg) har i november 1991 över-
lämnat delbetänkandet (SOU 1991:93) El från biobränslen. Kommissio-
nens sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning
över remissinstanserna och kopior av remissyttrandena finns tillgängliga i
jordbruksdepartementet.

Kommissionens arbete fortsätter och skall vara avslutat före den 1 juli
1992. I delbetänkandet föreslår kommissionen bl. a. att medel för att
stimulera vissa åtgärder på biobränsleområdet anvisas redan fr. o. m. den

1 juli 1992 för att underlätta och påskynda planeringen av den föreslagna
verksamheten. Jag har för avsikt att nu ta upp den frågan.

2 Allmänna utgångspunkter

Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på energi
på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Energipolitiken skall utgå
från vad natur och miljö kan bära. Detta framgår av riksdagens beslut år
1991 om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1990/91:88, NU40, rskr. 373).

Ett viktigt inslag i energipolitiken är omsorgen om miljön. Energiförsörj-
ningen måste av den anledningen utformas så att de negativa effekterna på
miljön minimeras. Så t. ex. påverkar utsläpp av koldioxid vid förbränning
av fossila bränslen klimatet. Det är därför angeläget att i största möjliga
utsträckning undvika eldning med fossila bränslen. Detta kan ske genom

en aktiv energihushållning och genom att utnyttja fbrnybara energislag
som inte ger något nettotillskott av koldioxid till atmosfären. Biobränslena
uppfyller detta krav. De ger dessutom i andra avseenden mindre miljöstör-
ningar än flertalet fossila bränslen, t. ex. när det gäller utsläpp av svavel.
Biobränslen som redan spelar en väsentlig roll i den svenska energiförsörj-
ningen har mot denna bakgrund en stor betydelse i omställningen och
förnyelsen av energisystemet.

Användningen av biobränslen i energiproduktionen är sålunda av flera
skäl fördelaktig från miljösynpunkt. Men också sett från resurshushållnings-
synpunkt framstår biobränslen från förnybara källor som fördelaktiga.
Insikten härom är inte ny. Utvecklingen av biobränsleanvändningen har
dock hämmats av billiga fossila energikällor. Sett i ett längre perspektiv är
dessa källor begränsade. Därför är en ökande användning av biobränslen
angelägen.

Torv och avfall räknas här inte som biobränslen. Användningen av
biobränslen uttryckt som tillförd energi uppgick år 1990 till ca 60 TWh.
Det motsvarar 14 % av landets användning av primärenergi. Den största
användaren av biobränslen var skogsindustrin med ca 40 TWh. Näst störst
var vedeldning i främst småhus med 10—12 TWh. Därnäst kom de
kommunala värme- och kraftvärmeverken. Endast en mindre del av den
samlade energiproduktionen med biobränslen utgjordes av elproduktion.

Tillgången på biobränslen har uppskattats till dubbelt så stor som dagens
användning. Bristen på ekonomiskt konkurrenskraftiga energianvänd-
nings- och hanteringsmetoder har begränsat en utveckling av biobränslean-
vändningen. Stora insatser har därför gjorts på forskning och utveckling. I
enlighet med 1991 års energipolitiska beslut har dessa insatser förstärkts
ytterligare.

Det bedömdes emellertid att underlag saknades för beslut i vissa avse-
enden. Mot bakgrund av att möjligheten till elproduktion baserad på
biobränslen är av särskilt intresse inför omställningen av energisystemet
tillkallades biobränslekommissionen. Den skulle såvitt nu är i fråga vär-
dera möjligheten till elproduktion med biobränslen i större skala och
därvid särskilt bedöma behovet av forskning och teknikutveckling för att
uppnå en hög elverkningsgrad i biobränslebaserade anläggningar. Vidare
fick kommissionen i uppdrag att behandla vissa angelägna samordnings-
frågor när det gäller olika insatser på detta område.

I enlighet med sina direktiv har biobränslekommissionen med fortur
lämnat vissa förslag om elproduktion med biobränsle. Förslagen har med
något undantag mottagits positivt av remissinstanserna.

För egen del anser jag att det är viktigt att effektiva insatser görs för att
möjliggöra en ökad energiproduktion med förnybara biobränslen. Detta
bör ske genom samlade och samordnade insatser från energibranschens
och statens sida. Kommissionens nu lämnade förslag bedömer jag som ett
viktigt bidrag härtill. Förslagen bör därför i huvudsak genomföras. För en
helhetsbedömning av biobränslefrågan är det dock, som flera remissinstan-
ser har påpekat, nödvändigt att bredda beslutsunderlaget bl. a. med
kommissionens återstående planerade arbete.

Prop. 1991/92:97

fl Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 97

3 Ett stöd till utveckling av teknik för elproduktion Pr°P- 1991/92:97
med biobränslen

Mitt förslag: Ett tidsbegränsat statligt stöd infors för utveckling av
teknik för elproduktion med biobränslen.

Kommissionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser som har yttrat sig om
kommissionens förslag i denna del är positiva. Ett par anser att insatser bör
göras även för småskalig teknik. Flera kommenterar frågor som kommis-
sionen ännu inte har behandlat och efterlyser en helhetsbehandling av
biobränslefrågorna.

Skälen för mitt förslag: Som jag nämnt i det föregående har biobränsle-
kommissionen haft i uppdrag att med förtur redovisa överväganden och
förslag som rör samordning och förstärkning av pågående utvecklingsin-
satser för biobränslen. I direktiven anges att möjligheten till elproduktion
baserad på biobränslen är av särskilt intresse inför omställningen av
energisystemet.

Enligt den s. k. energiöverenskommelsen i januari 1991 som redovisades
i prop. 1990/91:88 om energipolitiken skulle 625 milj. kr. sammanlagt
avsättas till särskilt stöd för utveckling av biobränsleteknik. Kommissio-
nen föreslår att detta stöd till allra största delen bör inriktas på teknik för
elproduktion, i första hand genom kraftvärme. Något preciserat förslag om
hur medelsramen skall fördelas lämnas inte i delbetänkandet. Kommissio-
nen avser att återkomma till detta i sitt slutbetänkande. Kommissionens
förslag motiveras av önskan om en tidig start av stödprogrammet.

Kommissionen ser en fortsatt utveckling av omvandlingsteknik som
avgörande för att få i gång processen mot ökad användning av biobränslen
för elproduktion. När väl kraftproducenterna är beredda att besluta om
kommersiella anläggningar kommer enligt kommissionen teknikutveck-
lingen också i andra led av biobränslekedjan att få en kraftig stimulans.
Kommissionen utesluter därmed inte att det kan finnas anledning att
lämna visst ytterligare stöd till insatser inom dessa led. Logistiken vid
försörjning med biobränslen av stora kraftproducerande anläggningar in-
nebär betydande problem. Utveckling av teknik på områden som t. ex.
bränsleförädling kan komma att få betydelse för att sänka kostnaderna för
biobränslen i elproduktionen. Kommissionen har emellertid ännu inte haft
möjlighet att identifiera och värdera stödbehovet inom hela biobränsleked-
jan.

För egen del har jag ingen erinran mot utredningens grundläggande
förslag. De frågor som flera remissinstanser efterlyser behandling av utgår
jag från kommer att tas upp av kommissionen i dess slutbetänkande. En
helhetsanalys är givetvis viktig inte bara när det gäller den närmare
fördelningen av nu aktuell stödram utan också av övrigt stöd på energiom-
rådet.

Vad så gäller den närmare inriktningen av stödet på det behandlade

området anför kommissionen bl. a. följande. Den givna utgångspunkten Prop. 1991/92:97
för kommissionens förslag har varit att biobränslena skall lämna ett bety-
dande bidrag till elproduktionen redan från omkring år 2000 och att detta
bidrag därefter skall kunna öka successivt. Sådan teknikutveckling skall
enligt kommissionen främjas som medger att de möjligheter som kan
finnas till kommersiell produktion blir optimalt utnyttjade. Under de
närmaste 10—15 åren är dessa möjligheter sannolikt i första hand knutna
till värmeunderlaget för kraftvärmeproduktion i kommunerna, men även
till mottrycksproduktion inom främst skogsindustrin. Beräkningar som
kommissionen redovisar tyder på att huvuddelen av det tillgängliga vär-
meunderlaget för ökad biobränsleanvändning finns i ett trettiotal medel-
stora kommunala fjärrvärmenät i intervallet 20—100 MW värme. Det
finns också ett stort antal små värmeunderlag som sammantagna svarar för
en betydande del av det totala underlaget. Kommissionen påpekar dock att
så länge småskalig produktionsteknik ger en relativt låg elverkningsgrad
blir bidraget till elproduktionen från sådana små värmeunderlag begränsat.
Det finns enligt kommissionen också ett visst värmeunderlag för ökad
industriell mottrycksproduktion, framför allt inom skogsindustrin. Bety-
dande tillskott bedöms sannolika endast i samband med ombyggnader av
processer eller vid kapacitetsutbyggnader.

Mot bl. a. denna bakgrund anser kommissionen att det särskilda stödet
bör inriktas främst på utveckling av sådan teknik som är lämpad för
anläggningar i de storleksintervall där huvuddelen av potentialen för
kraftvärmeproduktion från biobränslen finns. Stöd bör enligt förslaget
kunna lämnas till projekt i form av antingen hela anläggningar eller
anläggningsdelar. Med hänsyn till det långsiktiga intresset av att också
kondensproduktion med biobränslen skall kunna möjliggöras bör en viktig
bedömningsgrund vara att tekniken har förutsättningar att skalas upp.

Några bestämda storleksgränser bör enligt kommissionen inte sättas
som villkor för utvecklingsstöd. Småskalig teknik kan utnyttjas också för
relativt stora produktionsenheter genom uppbyggnad i moduler. Ny teknik
bör kunna demonstreras i liten skala innan den tillämpas i större skala.
Avgörande för stödet bör enligt kommissionens förslag vara teknikens
potential för elproduktion med god ekonomi och hög elverkningsgrad, inte
den aktuella anläggningens storlek. En annan viktig bedömningsgrund är
att det bör finnas tillgång till kommersiell teknik som är lämpad för de olika
effektintervall där det finns värmeunderlag av någon betydelse. Den teknik
som nu står i förgrunden när det gäller större anläggningar är trycksatt
förgasning med kombicykel. För mindre och medelstora anläggningar kan
atmosfärisk förgasning vara ett intressant alternativ. Det är önskvärt att
sprida de ekonomiska riskerna genom att fördela stödet på mer än en
teknisk lösning. En sådan riskspridning förutsätter enligt kommissionen
sannolikt att någorlunda lika konkurrensvillkor skapas för utvecklings-
projekt baserade på de aktuella teknikerna.

Biobränslekommissionens förslag till närmare inriktning av stödet fin-
ner jag väl avvägt. Det är angeläget att stödinsatser koncentreras till ett
mindre antal projekt. För stark uppsplittring försvagar effekten av stödet
och hindrar en positiv utveckling. Det måste emellertid stå klart att det är

det aktuella företaget som måste svara för huvuddelen av den totala
projektkostnaden. I likhet med kommissionen anser jag att det nu aktuella
särskilda stödet skall begränsa risktagandet främst för de delar av ett
projekt som innebär introduktion av oprövad teknik och som anses särskilt
betydelsefulla.

Det är angeläget att basen för teknikutveckling breddas t. ex. till kom-
munala energiverk och skogsindustrin. Men dessutom behövs för en ökad
biobränsleanvändning bl. a. sänkta kostnader i flera led. Kommissionen
anger att den återkommer till dessa frågor i sitt slutbetänkande. Detta är
angeläget så att en helhetsbedömning kan göras i fråga om prioriteringar
och samordning av det totala statliga stödet.

Det nu föreslagna stödet bör begränsas i tiden till högst fem år. Därmed
kommer det i huvudsak att sammanfalla med den särskilda femåriga
insatsen som gäller investeringsstöd till anläggningar för kraftvärmepro-
duktion med biobränslen.

Sammanlagt för femårsperioden bör anvisas ett belopp på 625 milj. kr.
Hela beloppet bör anvisas redan för budgetåret 1992/93. I likhet med
kommissionen anser jag att stödet bör utformas på ungefär samma sätt som
stödet från energiteknikfonden. Det innebär bl. a. att stöd bör kunna
lämnas som bidrag eller lån. Det bör kunna lämnas såväl till enskilda
projekt som till programorienterad verksamhet och kollektivforskning. De
särskilda förutsättningar som gäller kan motivera att statens kostnadsandel
i kollektivt finansierad verksamhet i vissa fall blir större än vad som är
normalt.

Kommissionen har föreslagit att större delen av tillgängligt anslag ut-
nyttjas för nu ifrågavarande stöd. Kommissionen har för avsikt att i sitt
slutbetänkande lämna ett förslag till hur medelsramen skall fördelas. Jag
har för avsikt att senare, när kommissionens förslag föreligger, återkomma
till regeringen i denna fråga.

Prop. 1991/92:97

4 Administration av stödet

Min bedömning: Administrationen av det nya stödet för att stimu-
lera ökad användning av biobränsle bör knytas till närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK). Stödinsatserna bör utgöra ett
eget program. Beslut i stödärenden bör fattas av en programstyrelse
som är fristående från övriga beslutande instanser i NUTEK. Leda-
möterna i styrelsen bör utses av regeringen.

Kommissionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med min bedöm-
ning.

Remissinstanserna: De flesta som har yttrat sig över förslaget har ingen
erinran mot det. NUTEK anser dock att det inte kan vara effektivt och
rationellt att införa en ny och separat beslutsgång.

Skälen för min bedömning: Enligt direktiven skall kommissionen lämna

förslag till samordning av utvecklingsinsatserna på biobränsleområdet. Prop. 1991/92:97
Som exempel nämns i direktiven att samordningen kan ske genom bil-
dande av ett industriellt utvecklingsbolag. Kommissionens förslag innebär
att en särskild, beslutande programstyrelse inrättas hos NUTEK för det
nya stödet.

Jag delar i huvudsak kommissionens uppfattning om hur stödet bör
administreras. Genom att inrätta en särskild programstyrelse som har
ansvaret för att göra en plan för användning av stödet och besluta om stöd
markeras insatsens särskilda ställning och avgränsning. Programstyrelsen
som bör utses av regeringen bör vara sammansatt så att den representerar
hög teknisk och industriell kompetens och har god kontakt med den
verksamhet som pågår hos olika intressenter på området. Det bör an-
komma på programstyrelsen att besluta om hur redovisningen av stödverk-
samheten skall ske, så att resultaten av den kan följas upp och analyseras.
NUTEK bör tillhandahålla de kanslifunktioner och övriga administrativa
funktioner som behövs. Härigenom skapas också förutsättningar för den
samordning som är nödvändig mellan detta särskilda utvecklingsstöd och
det stöd i övrigt med anknytning till biobränsleområdet som NUTEK
administrerar.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag har
förordat om ett stöd för utveckling av teknik för elproduktion med bio-
bränslen m. m.

6 Anslagsfråga för budgetåret 1992/93

NIONDE HUVUDTITELN

J. Biobränslen

J 3. Främjande av biobränsleanvändningen

Nytt anslag (förslag) 625 000 000

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående bör 625 milj. kr.
anvisas över ett nytt reservationsanslag. Anslaget bör benämnas Främ-
jande av biobränsleanvändningen.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Främjande av biobränsleanvändningen för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 625 000 000 kr.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.

Sammanfattning av Biobränslekommissionens
delbetänkande (SOU 1991: 93) El från biobränslen

Prop. 1991/92:97

Bilaga

I detta betänkande redovisas den del av kommissionens arbete som rör
samordning och förstärkning av pågående utvecklingsinsatser för elpro-
duktion med biobränslen. Däri innefattas också utveckling av teknik för el-
och värmeproduktion i kraftvärme- eller mottrycksanläggningar. Sådan
kombinerad produktion bedöms för närvarande vara en förutsättning för
att el skall kunna framställas från biobränslen till konkurrenskraftiga
kostnader.

En huvuduppgift för kommissionen i denna etapp av arbetet är att
föreslå riktlinjer för användningen av de särskilda medel för utvecklings-
insatser för biobränslen — 625 milj. kr. — som beräknades i den s. k.
energiöverenskommelsen i januari 1991. Kommissionen har utgått från att
merparten av resurserna skall användas för insatser i omvandlingsledet,
med särskild inriktning på demonstration av anläggningar för elproduk-
tion.

Frågan om behovet av utvecklingsinsatser inom andra led av biobräns-
lehanteringen kommer att behandlas i kommissionens slutbetänkande,
som skall lämnas senast den 1 juli 1992.

1 delbetänkandets kapitel 1 redogörs för uppläggningen av arbetet.
Kommissionen har haft utfrågningar med företrädare för myndigheter,
organisationer och foretag som arbetar med frågor om forskning och
utveckling på biobränsleområdet. Översiktliga studier har genomförts av
tekniken för elproduktion med biobränslen.

Kommissionen har på detta stadium av sitt arbete inte gjort någon egen
bedömning av tillgången på biobränslen och potentialen för ökad använd-
ning på den svenska energimarknaden. 1 kapitel 2 redovisas dock vissa
tillgängliga uppgifter på området. Intresset riktas framför allt mot frågan
om utrymmet för biobränsleanvändning inom kraftvärmesektorn, där den
största potentialen finns.

Kommissionen anser sig kunna dra vissa preliminära slutsatser av
materialet. En sådan slutsats är att den fysiska tillgången på biobränslen i
Sverige inte utgör något hinder för en betydande ökning av biobränslean-
vändningen under de närmaste årtiondena. Behovet av bränsle för de
utbyggnader av kraftvärme som kan bli aktuella under perioden kan
sannolikt tillgodoses med god marginal. Incitamenten för utbyggnad av ny
produktionskapacitet under 1990-talet är emellertid svaga, och det råder
stor osäkerhet om de ekonomiska villkoren för biobränslebaserad kraftvär-
meproduktion på något längre sikt.

Kommissionen avser att i sitt fortsatta arbete analysera frågan om den
framtida marknaden för biobränslen närmare. Därvid måste bl. a. effekt-
erna av en svensk EG-anslutning uppmärksammas.

I kapitel 3 ges en kort översikt av teknik och kostnader för elproduktion
med biobränslen. Av de tekniker som väntas bli kommersiellt tillgängliga
under 1990-talet synes teknik baserad på förgasning av biobränslet vara
mest betydelsefull. Gasen kan då användas for att driva en gasturbin eller
förbränningsmotor, vilket möjliggör högre verkningsgrad vid elproduktion

än dagens ångturbinteknik. Ingen av de nya tekniker som kan bli aktuella
för elproduktion med biobränslen under perioden har dock passerat de-
monstrationsstadiet. Också ett antal tekniker som befinner sig i ett tidigare
utvecklingsskede beskrivs.

I kapitel 4 redogörs för pågående forsknings-, utvecklings- och demon-
strationsverksamhet av betydelse för tekniken för elproduktion med bio-
bränslen. Sådan verksamhet bedrivs eller finansieras av ett antal aktörer:
universitet och högskolor, Studsvik AB, de två största kraftföretagen
Vattenfall och Sydkraft, samt flera organ med anknytning till kraftindu-
strin och de kommunala energiverken. Också den utrustningstillverkande
industrin bedriver visst utvecklingsarbete på området.

Några aktuella pilot- och demonstrationsprojekt beskrivs, bl. a. en an-
läggning för kraftvärmeproduktion som uppförs av Sydkraft i Värnamo.
Inom Vattenfall pågår förprojektering av en betydligt större demonstra-
tionsanläggning, benämnd VEGA, med en beräknad investeringskostnad
av 1,4 miljarder kronor. Båda dessa anläggningar baseras på teknik med
s. k. trycksatt förgasning och kombicykel.

Vidare pågår i Studsvik projekt baserade på förgasning vid atmosfärs-
tryck med inriktning både på biobränslen och avfall som bränsle. Andra
utvecklingslinjer som studeras i landet är direkteldning av gasturbiner eller
dieselmotorer med träpulver. Dessa tekniker är lämpade för tillämpningar
i mindre skala än tekniken för trycksatt förgasning.

I kapitel 5 redogörs för det nuvarande statliga stödet på biobränsleom-
rådet. Stöd till grundläggande forskning och till långsiktigt utvecklingsar-
bete rörande bl. a. förbränning och förgasning samt bränsleteknik och
elproduktionsteknik lämnas inom ramen för energiforskningsprogrammet,
som löper i perioder på tre år. Stöd till den senare delen av utvecklingspro-
cessen lämnas från energiteknikfonden, t. ex. för uppförande av demon-
strationsanläggningar.

Den 1 juli 1991 infördes ett särskilt stöd till kraftvärmeproduktion med
biobränslen. Stödet lämnas i form av ett investeringsbidrag relaterat till
den installerade effekten. För detta stöd har avsatts 1 miljard kronor under
en femårsperiod.

De här angivna stödsystemen administreras av närings- och teknikut-
vecklingsverket (NUTEK).

I kapitel 6 redovisas kommissionens överväganden och förslag.

Kommissionen anser att det särskilda utvecklingsstöd som ingick i
energiöverenskommelsen skall inriktas främst på utveckling av teknik för
elproduktion med biobränslen, i första hand för kraftvärmeproduktion
men med sikte även på ren kondenselproduktion. Det kommer att krävas
avsevärda insatser innan förgasningstekniken och andra tekniker som är
aktuella för 1990-talet når mognad. Hög tillgänglighet och möjligheter till
framtida kostnadssänkningar utgör förutsättningar för att dessa tekniker
skall accepteras av marknaden.

Genom ett särskilt utvecklingsstöd kan staten lyfta av en del av risken
för de företag som är beredda att satsa på oprövad teknik för elproduktion.
Härigenom bör tekniken kunna kommersialiseras snabbare än vad som
vore möjligt utan stöd. När väl kraftproducenterna är beredda att besluta

Prop. 1991/92:97

Bilaga

om kommersiella anläggningar kommer teknikutvecklingen också inom
andra led av biobränslekedjan, framför allt försörjningen med bränsle, att
få en kraftig stimulans. Kommissionen vill dock hålla öppen möjligheten
att använda en viss del av det särskilda statliga stödet för insatser inom
dessa led tills stödbehoven har kunnat värderas. Detta kommer att ske i
kommissionens fortsatta arbete.

Kommissionen diskuterar härefter principerna for fördelningen av stö-
det till utveckling av teknik för elproduktion med biobränslen. Utgångs-
punkten är att biobränslena skall kunna lämna ett betydande bidrag till
elproduktionen redan från omkring år 2000. Sådan teknikutveckling skal!
främjas som innebär att de möjligheter till kommersiell elproduktion som
kan finnas blir optimalt utnyttjade.

Kommissionen anser att dessa möjligheter är knutna framför allt till
underlaget för kraftvärmeproduktion i kommunernas fjärrvärmesystem.
Det har gjorts beräkningar som tyder på att huvuddelen av detta underlag
finns i ett trettiotal medelstora fjärrvärmenät i intervallet 20—100 MW
värme.

Kommissionen drar därav slutsatsen att det särskilda stödet bör inriktas
främst på utveckling av sådan teknik som är lämpad för anläggningar i
dessa storleksintervall. Med hänsyn till det långsiktiga intresset av att
också kondensproduktion med biobränslen skall kunna möjliggöras bör en
viktig bedömningsgrund vid stödgivningen vara att tekniken har förutsätt-
ningar att skalas upp.

Kommissionen anser emellertid inte att några bestämda storleksgränser
bör sättas upp som villkor för utvecklingsstöd. Avgörande bör vara tekni-
kens potential för elproduktion med god ekonomi och hög elverknings-
grad, inte den aktuella anläggningens storlek.

En annan viktig bedömningsgrund är att det bör finnas tillgång till
kommersiell teknik som är lämpad för olika effektintervall. En viss risk-
spridning bör också eftersträvas genom utveckling av åtminstone ett alter-
nativ till tekniken med trycksatt förgasning. Samtidigt är det angeläget att
stödet koncentreras till ett mindre antal projekt. Det framhålls också att
ansvaret för valet av teknik måste ligga hos de företag som avser att
utveckla och demonstrera tekniken med sikte på kommersiell användning.

Kommissionen har övervägt om det kommer att krävas ökat statligt stöd
till grundläggande forskning och utveckling som ett komplement till insat-
serna för demonstration av teknik för elproduktion med biobränslen.
Kommissionen instämmer i NUTEK:s bedömning att forskningen är av
mycket stort värde för utvecklingen av ny teknik. Det är därför viktigt med
en god samordning mellan den forskning och utveckling som bedrivs med
stöd från NUTEK och de särskilda insatser som nu skall genomföras.

I sammanhanget har kommissionen övervägt även behovet av de resur-
ser för experimentellt arbete som finns i Studsvik. Kommissionen anser att
dessa resurser, särskilt på förgasningsområdet, är betydelsefulla om ut-
vecklingsarbetet skall bedrivas efter fler linjer än den som nu följs av
Vattenfall och Sydkraft. Kommissionen anser det önskvärt att så sker.
Avgörande är emellertid om det finns kommersiella intressenter som är
beredda att verka härför.

Prop. 1991/92:97

Bilaga

10

Beträffande organisationsfrågan anger kommissionen fyra huvuduppgif-
ter for det organ som skall administrera den särskilda stödinsatsen. Detta
organ skall följa den tekniska utvecklingen på biobränsleområdet, planera
för genomförande av stödinsatsen, besluta om finansiellt stöd till projekt
och samordna sådant stöd med annat stöd som lämnas av staten eller av
andra finansiärer. Stödinsatsen bör vara avgränsad i tiden. En period av tre
till fem år bedöms lämplig. Under en sådan period bör det kunna klarläggas
vilken eller vilka tekniker som har förutsättningar att accepteras på mark-
naden.

Kommissionen anser att hanteringen av det särskilda stödet bör knytas
till NUTEK. Skälet härtill är främst att NUTEK redan svarar for övrigt
statligt stöd till utveckling av biobränsleteknik. En samlad bedömning av
stödbehov och stödmöjligheter för varje projekt är önskvärd.

Det finns dock motiv för en klar boskillnad mellan hanteringen av det
särskilda stödet och NUTEK:s övriga uppgifter i fråga om biobränsleut-
veckling, framför allt stödets specifika inriktning på ökad elproduktion och
även dess begränsning i tiden. Med hänsyn härtill bör redovisning och
resultatuppföljning av den särskilda insatsen ske separat.

Kommissionen föreslår att stödinsatsen skall utgöra ett eget program
inom NUTEK med en beslutande programstyrelse utsedd av regeringen.
Programstyrelsen bör repliera på NUTEK:s resurser, och den bör även
kunna anlita konsulter och särskild expertis. Den bör ges en sammansätt-
ning som garanterar hög teknisk och industriell kompetens samt god
kontakt med den verksamhet som pågår hos olika intressenter på området.

Kommissionen har inte närmare övervägt formerna för stödgivningen.
Det hänvisas dock till nuvarande regler for stöd från energiteknikfonden.
Stöd från fonden kan lämnas inte bara till enskilda projekt utan även till
programorienterad verksamhet och s. k. kollektiv forskning. Kommissio-
nen anser att även basresurser som krävs för försöksverksamhet på avgö-
rande teknikområden, t. ex. förgasningsteknik, bör kunna delfinansieras
inom ramen för det nya stödsystemet.

Kommissionen avser att först i sitt slutbetänkande lägga fram förslag om
fördelningen av medlen inom den ram på 625 milj. kr. som beräknades i
energiöverenskommelsen. Detta bör dock inte utgöra ett hinder för att
förslag om anvisning av medlen läggs fram för riksdagen redan våren 1992
med sikte på att programmet skall kunna starta den 1 juli 1992. Det är
angeläget att planeringen för den särskilda stödinsatsen kan bedrivas
parallellt med kommissionens fortsatta arbete.

Prop. 1991/92:97

Bilaga

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992