Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 mars 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Beatrice Ask
1 denna proposition läggs förslag som ger fristående skolor godkända för
vanlig skolplikt förutsättningar att verka på i stort sett samma villkor
som de kommunala grundskolorna.
I propositionen föreslås att fristående skolor godkända för fullgörande
av vanlig skolplikt skall tilldelas medel för verksamheten av den kom-
mun där respektive skola är belägen.
För varje elev skall skolan tilldelas ett belopp som motsvarar kommu-
nens genomsnittskostnad per elev i den egna grundskolan. Vid tilldel-
ningen skall kommun kunna dra av högst 15 procent. Beloppet beräk-
nas för en period om ett år, som löper fr.o.m. juli månad det ena året
t.o.m. juni månad påföljande år. Medlen skall betalas ut med en tolfte-
del varje månad.
För sådana elever i den fristående skolan, som inte är hemmahörande
i kommunen, skall kommunen ha rätt till ersättning för sina kostnader
från elevens hemkommun.
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 95
Den lagbestämmelse som anger förutsättningarna för godkännande av Prop. 1991/92:95
fristående skola förtydligas.
De fristående skolor som godkänts för fullgörande av skolplikt åläggs
att delta i den uppföljning och utvärdering som sker genom skolverket.
Vägran att medverka skall kunna leda till att godkännandet återkallas.
I propositionen aviseras ytterligare åtgärder och förslag i syfte att öka
valfriheten på skolområdet. I dessa frågor avser regeringen återkomma
under riksmötet 1992/93.
Prop. 1991/92:95
Härigenom föreskrivs att i fråga om skollagen (1985:1100)1
dels att 9 kap. 2, 5 oeh 6 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 4 a §, samt när-
mast före 9 kap. 4a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
2 §
Godkännande för vanlig skol-
plikt skall meddelas, om skolans
utbildning ger kunskaper och fär-
digheter som till art och nivå vä-
sentligen svarar mot de kunskaper
och färdigheter som grundskolan
förmedlar och skolan även i övrigt
väsentligen svarar mot grundsko-
lans allmänna mål.
Godkännande för vanlig skol-
plikt skall meddelas, om skolans
utbildning ger kunskaper och fär-
digheter som till art och nivå vä-
sentligen svarar mot de kunskaper
och färdigheter som grundskolan
förmedlar och skolan även i övrigt
väsentligen svarar mot grundsko-
lans allmänna mål, främst de som
anges i l kap. 2 § andra och tredje
styckena.
Godkännande för särskild skolplikt skall meddelas, om skolan ger ele-
verna en utbildning som väsentligen svarar mot den som de skulle få i
särskolan eller specialskolan. En ytterligare förutsättning är att eleverna
i samband med utbildningen bereds erforderliga omsorger.
I godkännandet för särskild skolplikt skall anges om det avser särsko-
leutbildning eller specialskoleutbildning eller båda dessa skolformer
samt för vilka handikappgrupper utbildningen godkänns.
1 Lagen omtryckt 1991:1111.
1 * Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 95
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:95
Tilldelning av medel
4 a §
En frislående skola, som är god-
känd för elever som har vanlig skol-
plikt, skall tilldelas medel för verk-
samheten av den kommun där sko-
lan är belägen. För varje elev skall
lämnas ett belopp som motsvarar
den genomsnittliga kostnaden per
elev i kommunens grundskola det
närmast föregående kalenderåret.
Vid tilldelningen får kommunen gö-
ra ett avdrag som uppgår till högst
15 procent den framräknade ge-
nomsnittskostnaden. Regeringen el-
ler den myndighet regeringen be-
stämmer får medge ett större avdrag,
om del finns särskilda skäl.
Tilldelningen beräknas för ett bi-
dragsår i sänder. Varje bidragsår
börjar den l juli. Tilldelningen
grundas på antalet elever i den fri-
stående skolan den 15 september
under bidragsåret. Medlen skall ut-
betalas med en tolftedel varje må-
nad. Utbetalningarna i juli-
september avpassas efter ett beräk-
nat antal elever och reglering görs
vid utbetalning i oktober. För en
skola som är nystartad, får bidrag,
som avser tiden juli-september må-
nad, betalas ut samlat i september.
Om en fristående skola, som har
tilldelats medel enligt första stycket,
har tagit in en elev som inte är hem-
mahörande i kommunen, har kom-
munen rätt till ersättning för sina
kostnader för elevens utbildning
från elevens hemkommun.
Vad som sägs i första, andra och
tredje styckena gäller inte de fristå-
ende skolor för vilka regeringen har
beslutat om statsbidrag genom sär-
skilda föreskrifter eller andra sär-
skilda beslut.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:95
5 §
Fristående skolor som avses i 1 och 4 §§ skall i fråga om sin utbild-
ning för skolpliktiga elever stå under tillsyn av statens skolverk.
Den omedelbara tillsynen över sådan utbildning ankommer på den
styrelse som finns för grundskolan respektive särskolan eller specialsko-
lan för den kommun där skolan är belägen.
Fristående skolor, som är godkän-
da för fullgörande av skolplikt, är
skyldiga att delta i den uppföljning
och utvärdering av skolväsendet
som genomförs av statens skolverk.
Om en fristående skola inte
längre uppfyller kraven för god-
kännande och bristerna inte av-
hjälps efter påpekande för huvud-
mannen, skall godkännandet åter-
kallas.
Om en fristående skola inte
längre uppfyller kraven för god-
kännande och bristerna inte av-
hjälps efter påpekande för huvud-
mannen, skall godkännandet åter-
kallas. Detsamma gäller om en fri-
stående skola inte iakttar sin skyl-
dighet enligt 5 § tredje stycket att
delta i uppföljning och utvärdering.
Återkallande beslutas av den myndighet som beslutar om godkännan-
de.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammmanträde den 26 mars 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lund-
gren, Unckel, P. Westerberg och Ask
Föredragande: statsrådet Ask
Riksdagen har i samband med behandlingen av regeringens proposition
om vissa skollagsfrågor m.m. (1990/91:115, UbUI7, rskr. 357) beslutat
ge regeringen till känna vad utbildningsutskottet anfört om en ny bi-
dragsordning för fristående skolor för skolpliktiga elever.
Enligt utbildningsutskottet är det rimligt att en fristående skola som
är godkänd för skolpliktens fullgörande har de ekonomiska förutsätt-
ningarna för verksamhetens drift. Utskottet föreslår därför att samtliga i
en kommun skolpliktiga elever, som går i grundskolan eller i en för
vanlig skolplikt godkänd fristående skola, fr.o.m. budgetåret 1992/93
skall räknas in i underlaget för kommunens sektorsbidrag.
Kommunen bör enligt utskottet fördela sitt sektorsbidrag och sina öv-
riga resurser på skolområdet efter behov till samtliga skolor för elever
med vanlig skolplikt inom kommunens gränser, såväl offentliga som fri-
stående.
1 de fall en avgift tas ut vid en fristående skola bör den enligt utskottet
vara skälig och kommunen bör ha möjlighet att avväga verksamhetsbi-
draget till skolan med hänsyn till avgiftens storlek. Vidare bör en fristå-
ende skola ha skyldighet att i mån av plats ta emot en elev, om eleven
och vårdnadshavaren så önskar.
Förändringen avsågs inte beröra grundskoledelen av Sigtunaskolan
Humanistiska Läroverket, Grännaskolan, Lundsbergs skola. Franska
skolan och Göteborgs högre samskola. Dessa skolor har statsbidrag en-
ligt särskilda bestämmelser.
Det nuvarande bidragssystemet till fristående skolor innebär att rege-
ringen prövar frågan om statsbidrag. Hittills har regeringen - utöver de
nyss nämnda skolorna - förklarat 61 fristående skolor på grundskoleni-
vå berättigade till statsbidrag.
Av dessa är 22 Waldorfskolor med den pedagogiska metod som har
Rudolf Steiner till upphovsman. 20 skolor har konfessionell prägel
(bl.a. två katolska och en judisk).
Sju skolor är s.k. internationella skolor med undervisning på annat
språk än svenska (engelska, franska eller tyska) och med en undervis-
ning som normalt också i väsentliga delar baseras på en annan läroplan
än den svenska (Tyska skolan, Lycée Francais Saint Louis, International
School, Finglish Junior School, British Primary School, Tanto School
och en separat del av Bladins skola).
Av de övriga utgörs den största gruppen av Montessoriskolor.
De fristående skolorna är i huvudsak små och finns företrädesvis i
Stockholms län och Göteborgs och Bohus län.
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100, bil. 9, s. 48) har
statsbidraget till fristående skolor på grundskolenivå räknats in i sek-
torsbidraget samt räknats upp i nivå med det genomsnittliga sektorsbi-
draget. Uppräkning har även gjorts för Franska skolan och Göteborgs
högre samskola som enligt utskottet inte skulle beröras av bidragsänd-
ringen men som i dag har ett bidrag som understiger det genomsnittliga
sektorsbidraget.
I föreliggande proposition lägger jag fram förslag som ger de friståen-
de skolorna på grundskolenivå förutsättningar att verka på i stort sett
samma villkor som de kommunala grundskolorna. Jag avser att under
riksmötet 1992/93 återkomma till regeringen med ytterligare förslag i
syfte att öka valfriheten på skolområdet. Jag avser då bl.a. att ta upp vis-
sa frågor som rör fristående skolor på gymnasial nivå och fristående sär-
skolor. Vidare är det min förhoppning att då också kunna ta upp frågor
om entreprenadskolor och andra mellanformer mellan kommunala och
fristående skolor. På detta område finns dock en del problem som jag
vill få ordentligt genomlysta innan jag kommer med förslag i den delen.
Jag räknar med att senare också lägga fram ytterligare förslag i syfte att
öka valmöjligheterna inom det kommunala skolväsendet. Ambitionen
bör vara att elever och föräldrar inte bara skall kunna välja mellan
kommunala och fristående skolor utan också att de principer om valfri-
het och ekonomiska medel som följer elevens val, och som beskrivs i
denna proposition, i största möjliga utsträckning skall gälla även inom
det kommunala skolväsendet.
För närvarande arbetar en särskild utredare med frågor rörande avgif-
ter m.m. vid fristående skolor för skolpliktiga elever. Enligt direktiven
till utredningen ankommer det på utredaren att redovisa konsekvenser-
na av ett fortsatt avgiftssystem. Utredaren skall vidare bedöma hur det
nya statsbidragssystemet kommer att återverka på avgiftssättningen samt
lämna förslag till efter vilka principer avgifter i framtiden skall kunna
tas ut. I uppdraget ingår vidare att bedöma effekterna av det nya bi-
dragssystemet på grundskolans resurstilldelning Utredaren skall slutli-
gen överväga vilka krav som staten bör ställa på fristående skolor som
en följd av den ändrade bidragsordningen.
Prop. 1991/92:95
Arbetet skall redovisas till regeringen senast den I maj 1992. Jag avser Prop. 1991/92:95
att i den senare propositionen, under riksmötet 1992/93, också presente-
ra mina förslag med anledning av denna utredning.
Riksdagen har, vid behandling av den nyssnämnda propositionen om
vissa skol lagsfrågor m.m. markerat vikten av att föräldrar och elever ges
möjlighet att välja grundskola. Riksdagen antog propositionens förslag
till lagreglering av frågan (4 kap. 6 § tredje stycket skollagen) och utta-
lade i anslutning därtill också att kommunen så långt det är praktiskt
och ekonomiskt möjligt skall tillgodose önskemål om placering vid viss
skola. Jag anser att man nu måste gå vidare och ytterligare inte bara
stärka rätten utan också den praktiska möjligheten för föräldrar och
elever att själva välja den utbildning som bäst passar de egna behoven.
Målet är att åstadkomma största möjliga frihet för barn och föräldrar
att välja skola. Denna frihet bör innebära möjlighet att välja mellan det
offentliga skolväsendet och fristående skolor men också att välja skola
inom det kommunala skolväsendet och att välja också en skola i annan
kommun. För att skapa realistiska möjligheter för föräldrar och elever
att välja mellan kommunernas skolor och fristående skolor krävs att de
som väljer en fristående skola tillförsäkras rätt till i allt väsentligt sam-
ma villkor och ekonomiska förutsättningar som de som väljer en kom-
munal skola. Jag vill dock erinra om att t.ex. rätt till skolskjuts ej före-
ligger för elever i fristående skolor och jag har ej heller för avsikt att för
närvarande föreslå någon ändring därvidlag.
Likvärdiga villkor innebär dock inte nödvändigtvis att varje skola
skall ges samma ekonomiska stöd. Det offentliga stöd som tillfaller en
skola måste utgå från vilket ansvar och åtagande skolan tar och fullgör.
Likvärdig behandling mellan offentliga och fristående skolor syftar där-
för till att låta skolans åtagande avgöra omfattningen av de offentliga bi-
dragen. Den juridiska upplåtelseformen är i detta sammanhang utan be-
tydelse.
Rätten och möjligheten att välja skola och att välja sina barns utbild-
ning är viktig i ett fritt samhälle. Denna grundläggande princip har
också kommit till uttryck i ett flertal internationella konventioner som
Sverige anslutit sig till.
Men förutom detta principiella och avgörande argument ser jag flera
andra skäl till att åstadkomma större valfrihet liksom bättre förutsätt-
ningar för de fristående skolorna. Rätten och möjligheten att välja skola
är ett viktigt instrument för att vitalisera skolan. Valet kan stimulera ett
ökat engagemang för skolan hos föräldrar och en större lyhördhet för
elevers och föräldrars önskemål hos skolor och kommuner, lin sådan
utveckling gynnar hela skolverksamheten.
Behovet av en mångfald av utbildningsvägar och pedagogiska metoder
ökar. Ett uniformt system kan inte erbjuda den variation och flexibilitet
som framtiden kräver av skolväsendet. Grundskolan skall därför kunna Prop. 1991/92:95
rymma flera olika profiler. De fristående skolorna kommer att bli vikti-
ga komplement till det offentliga skolväsendet. Flertalet av de fristående
skolor som finns i dag har startats för att de arbetar med en viss pedago-
gik eller har en konfessionell inriktning. Den nu förestående reformen
kommer med stor säkerhet att öka antalet skolor med sådana inrikt-
ningar. Men jag hyser också en förhoppning att reformen skall starta en
utveckling även av fristående skolor med andra profiler. Det kan hand-
la om föräldrakooperativ, speciella ämnesprofder eller nedläggningsho-
tade glesbygdsskolor som kan få en ny chans under nytt huvudmanna-
skap.
Jag tror också att en stimulerande tävlan mellan olika skolor, med
olika inriktning och olika ägandeformer, i sin tur kan bidra till att höja
kvaliteten inom hela skolväsendet. Ein ökad mångfald på skolans områ-
de gör också att flera intresseinriktningar kan tillgodoses. Skolan kom-
mer att utvecklas längs skilda linjer, vilket sammantaget ger en större
utvecklingsmässig bredd såväl i olika ämnen som beträffande pedagogis-
ka metoder.
Med större valfrihet och mer utrymme för en skolas profil skapas
också bättre incitament för kostnadseffektivitet. Nya och effektivare ar-
betsmetoder kan prövas och vinna spridning. Därmed torde ett större
inslag av fristående skolor också på sikt kunna bidra till en mer effektiv
resursanvändning inom det samlade skolväsendet.
För egen del ser jag på sikt följande utbildningsalternativ för elever
med vanlig skolplikt.
Sannolikt kommer den kommunala grundskolan i det egna närområdet
även i framtiden att vara det vanligaste alternativet, som föräldrar väljer.
Men även om detta blir det dominerande, ligger det ett stort värde i att
elever och föräldrar har rätt att göra ett aktivt val av skola och därmed
ett ställningstagande till vilken skola man vill anlita och engagera sig
för.
Möjligheten bör öka att fullgöra skolplikten i en annan kommun än
hemkommunen, om personliga, geografiska eller andra skäl finns för
detta önskemål. Lin utgångspunkt bör dock vara att elever i den motta-
gande skolans naturliga upptagningsområde inte får vika för elever från
grannkommuner. Avvägningar måste också göras av de ekonomiska för-
pliktelserna mellan de berörda kommunerna. Någon ovillkorlig rätt att
gå i en annan kommuns grundskola tror jag därför inte kan etableras.
Inte heller kan det utan vidare bli rätt till skolskjuts.
Prop. 1991/92:95
Genom förslaget i denna proposition om ett garanterat bidrag till de fri-
stående skolorna ökar möjligheterna för dessa att verka och utvecklas.
Detta ger också klarare och mer förutsägbara spelregler, vilket ökar de-
ras möjligheter att verka långsiktigt.
Vidare bör prövas om det finns möjligheter att etablera olika typer av
mellanformer mellan fristående och kommunala skolor. Det kan exem-
pelvis handla om entreprenadlösningar, där ansvaret och skyldigheterna
är kommunens, men produktionen av själva utbildningen sker i sam-
verkan med ett enskilt subjekt.
Likaväl som fristående skolor skall få rätt att verka vid sidan av de kom-
munala skolorna, bör också kommunerna själva kunna anordna mer
profderade skolor med alternativ inriktning mot speciella ämnen eller
särskild pedagogik. Läroplanskommittén har i uppdrag att senast den 1
september 1992 lämna förslag om en läroplan och timplan för grund-
skolan som möjliggör detta. Om en kommunal profilskola därigenom
får en begränsning i ansvar och åtagande i förhållande till den vanliga
skolan är det naturligt att motsvarande reduktion görs av bidraget.
Det är möjligt att alla dessa valmöjligheter inte kommer att finnas i var-
je kommun. Men jag är övertygad om att genom de förslag som jag nu
lägger fram och även senare avser att presentera ökar förutsättningarna
markant för att starta skolor med olika inriktning och skilda former av
organisation.
Ett villkor för att föräldrar skall kunna utnyttja den stora frihet och
de möjligheter till egna val som erbjuds är att de får information om ut-
bildningsutbud och valalternativ, föräldrarna måste därför få en bred
information om olika valmöjligheter. Jag ser det som naturligt att kom-
munernas information till elever och föräldrar ger en allsidig och så
fullständig bild som möjligt av de olika utbildningsalternativ som står
till buds.
10
Prop. 1991/92:95
Mitt förslag: Lagbestämmelsen om de förutsättningar under vil-
ka en fristående skola får godkännas för fullgörande av vanlig
skolplikt förtydligas.
Skälen for mitt forslag: För närvarande skall vissa villkor vara upp-
fyllda för att en godkänd fristående skola skall få statsbidrag. Regeringen
får förklara huvudmannen för en sådan skola berättigad till statsbidrag,
om det är lämpligt mot bakgrund av det allmänna intresset av att ny pe-
dagogik och nya verksamhetsformer prövas inom skolväsendet. Vidare
skall skolan vara öppen för alla, som enligt lagen får fullgöra sin skol-
plikt där, om inte regeringen medger undantag på grund av skolans ka-
raktär. Om platser inte finns till alla behöriga sökande skall urvalet ske
efter grunder som är godkända av skolverket. Elevavgiften skall vara
skälig med hänsyn till rimliga kostnader för verksamheten och omstän-
digheterna i övrigt. Skolan skall följa en läroplan som är godkänd av
skolverket. Dessutom finns vissa regler om skyldigheten att ta emot be-
sök och lämna upplysningar m.m.
I och med övergången till det nya bidragssystemet blir - i enlighet
med riksdagens beslut - i stället godkännandet av skolan för fullgörande
av vanlig skolplikt avgörande för rätten till bidrag.
För att en fristående skola skall bli godkänd för vanlig skolplikt krävs
för närvarande att skolans utbildning skall ge kunskaper och färdigheter
som till art och nivå väsentligen svarar mot kunskaper och färdigheter
som grundskolan förmedlar och att skolan även i övrigt väsentligen sva-
rar mot grundskolans allmänna mål (9 kap. 2 § skollagen).
Om en skola inte längre uppfyller kraven för godkännande och bris-
terna inte avhjälps skall godkännandet återkallas (9 kap. 6 §).
Ärenden om godkännande prövas fr.o.m. den 1 juli 1991 av statens
skolverk. Tidigare avgjorde länsskolnämnderna dessa ärenden. De till
ståndsgivande myndigheterna har under de senare åren behandlat en
rad ärenden om godkännande av fristående skolor som haft anknytning
till religiösa sekter eller liknande. Myndigheterna har därvid inte sällan
ifrågasatt om skolorna verkligen kan anses svara mot kravet att omfatta
de demokratiska värderingar som läroplanen för grundskolan ger ut-
tryck för. Mer preciserade regler för godkännande skulle underlätta
prövningen, har det hävdats.
Jag anser att det är angeläget att föräldrar och barn ges så stor frihet
som möjligt när det gäller att välja mellan olika typer av skolor. En för-
utsättning är emellertid att utbildningen håller fullgod kvalitet vad gäl-
ler kunskaper och färdigheter. Det innebär bl.a. att en fristående skola
måste ha en godtagbar läroplan och kompetenta lärare. Skolan skall
emellertid dessutom bidra till barnens sociala fostran.
1 detta sammanhang vill jag erinra om vad föredragande statsrådet,
Ulla Tilländer, anförde i propositionen om skolor med enskild huvud-
man m.m. (prop. 1982/83:1 s. 19 f). "Enligt mål och riktlinjer i grund- Prop. 1991/92:95
skolans läroplan skall skolans verksamhet präglas av de grundläggande
värderingar om demokrati, tolerans, jämlikhet m.m. på vilka det sven-
ska samhället bygger. Skolan skall aktivt och medvetet påverka och sti-
mulera barn och ungdomar att vilja omfatta vår demokratis grundläg-
gande värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk, vardag-
lig handling. Jag anser det självklart att samhället i sitt och elevernas in-
tresse måste ställa ett motsvarande krav på fristående skolor. För att en
fristående skola skali godkännas för skolpliktens fullgörande måste sko-
lan i sin undervisning och övriga verksamhet omfatta det svenska sam-
hällets grundläggande värderingar och de riktlinjer för fostran och ut-
veckling som anges i målen för grundskolan. En fristående skola måste
därför utveckla sådana egenskaper hos eleverna som kan bära upp och
förstärka demokratins principer om tolerans, samverkan och likaberät-
tigande mellan människorna. En fristående skola bör exempelvis inte
godkännas om den inte är beredd att verka för jämställdhet mellan
kvinnor och män. Den kan självfallet inte heller godkännas, om den
vill tillämpa aga eller andra lagstridiga uppfostringsmetoder. Verksam-
heten bör inom mycket vida ramar kunna präglas av olika åskådningar
och värderingar, men det finns alltså gränser som samhället bestämt
måste hävda. - Att en fristående skola är präglad av ett speciellt synsätt
får självfallet inte leda till att undervisningen ger eleverna en ensidig
bild av det som lärs ut. Skolan måste respektera att människor i vårt
land har skiljaktiga meningar och värderingar och redovisa dessa. Det
måste råda tolerans och öppenhet i skolans verksamhet och undervis-
ningen måste vara saklig och allsidig."
Jag vill ansluta mig till vad min företrädare anförde. De krav i fråga
om demokratiska värderingar, öppenhet och tolerans som hon såg som
naturliga förutsättningar för ett godkännande av en fristående skola
finns, när det gäller det offentliga skolväsendet för barn och ungdom, i
sina grunddrag angivna i 1 kap. 2 § andra och tredje styckena skollagen.
För att markera vikten av att sådana aspekter noga prövas i ärenden om
godkännande av fristående skolor anser jag det lämpligt att i den lagbe-
stämmelse som anger förutsättningarna för godkännande ta in en ut-
trycklig hänvisning till de nu nämnda lagrummen, lin sådan hänvisning
innebär bl.a. att det blir tydligt att en skola inte rimligen skall godkän-
nas om den brister i öppenhet och insyn eller ägnar sig åt ensidig in-
doktrinering. De krav som härigenom ställs på en fristående skola gäller
inte bara undervisningen och sådant som hör samman med denna. Kra-
ven gäller också skolans verksamhet i övrigt. Hit hör de principer en
skola tillämpar i fråga om vilka elever som skall tas emot i skolan. En
skola skall t.ex. inte godkännas om den inte är öppen för alla av skäl
som inte kan accepteras i vårt demokratiska samhälle.
Självfallet inser jag svårigheten att bedöma om verksamheten i en sko-
la, som ännu inte startat, uppfyller de krav som ställs. Jag vill erinra om
att det alltid finns möjlighet att återkalla ett godkännande, om en skola
inte längre uppfyller kraven.
12
Prop. 1991/92:95
Mitt forslag: De fristående skolor som godkänts för fullgörande
av skolplikt åläggs att delta i den uppföljning och utvärdering
som sker genom skolverket. Vägran att medverka skall kunna
leda till att godkännandet återkallas.
Skälen för mitt förslag: Liksom när det gäller det offentliga skolväsen-
det är det väsentligt att kvaliteten i de fristående skolornas pedagogiska
verksamhet fortlöpande följs upp och utvärderas. Jag bedömer frågorna
om tillsyn, uppföljning och utvärdering av fristående skolor där skol-
plikten får fullgöras som särskilt viktiga. Redan nu står en godkänd fri-
stående skola under tillsyn av såväl kommunens styrelse för utbildning-
en som det statliga skolverket. Jag anser emellertid inte detta vara till-
räckligt. Tillsyn är en sak och uppföljning och utvärdering en annan.
Jag föreslår därför att det införs en skyldighet för de fristående skolorna
att delta i den uppföljning och utvärdering som sker genom skolverkets
försorg. Härigenom garanteras eleverna och deras föräldrar att det all-
männa inte låter en bristfällig verksamhet fortgå som alternativ till
skolpliktens fullgörande inom det offentliga skolväsendet. Den friståen-
de skolans inställning i detta avseende bör självfallet präglas av öppen-
het och det är rimligt att vägran att delta i uppföljningen och utvärde-
ringen skall kunna leda till att ett godkännande återkallas.
En fråga i detta sammanhang är om en lagfäst skyldighet bör gälla
också att medverka i sådan uppföljning och utvärdering som kommu-
nen bedriver. Enligt min mening är det naturligt att en fristående skola
samarbetar med den kommun där den är belägen. Det bör emellertid
kunna ske utan uttrycklig lagreglering. Gentemot skolverket, som är
den instans som ansvarar för frågor om godkännande och återkallelse
av godkännande, är det däremot rimligt att ha en tydlig reglering.
Jag avser också att föreslå regeringen att i direktiven till skolverket in-
för arbetet med den fördjupade anslagsframställningen för perioden
1994/95-1996/97 särskilt uppmärksamma de frågor som jag har behand-
lat under detta avsnitt.
13
Prop. 1991/92:95
Mitt forslag: Godkända fristående skolor för elever som har
vanlig skolplikt skall tilldelas medel för verksamheten av den
kommun där respektive skola är belägen. Detta skall gälla
också grundskoledelen av Franska skolan och Göteborgs högre
samskola.
För varje elev skall skolan tilldelas ett belopp som motsvarar
kommunens genomsnittskostnad per elev i den egna grundsko-
lan. Vid tilldelningen skall kommunen kunna dra av högst 15
procent. Om det finns särskilda skäl skall regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer få medge ett större avdrag.
Beloppet beräknas för en period om ett år, som löper fr.o.m. ju-
li månad det ena året t.o.m. juni månad påföljande år. Medlen
skall betalas ut med en tolftedel varje månad. Elevantalet i den
fristående skolan den 15 september skall vara avgörande för be-
räkning av bidraget. Utbetalningarna i juli-september får grun-
das på ett beräknat antal elever och reglering får ske vid utbetal-
ningen i oktober. Till en nystartad skola får utbetalning av bi-
drag, som avser tiden juli-september månad, ske i september.
För sådana elever i den fristående skolan, som inte är hemma-
hörande i kommunen, skall kommunen ha rätt till ersättning
för sina kostnader från elevens hemkommun.
Bestämmelser om detta bidragssystem tas in i skollagen. Be-
stämmelserna skall dock inte gälla riksinternatskolorna Gränna-
skolan och Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket samt inter-
natskolan Lundsbergs skola och ej heller de internationella sko-
lorna.
Skälen för mitt förslag: De fristående skolorna bör, såsom riksdagen
också uttalat, få del av de tillgängliga resurserna på skolområdet, om de
håller den kvalitet som bör krävas för att skolplikten skall få fullgöras i
en sådan skola. Kommunen bör därför åläggas att av sina resurser på
skolområdet - vilket inbegriper sektorsbidraget från staten - tilldela de
fristående skolor, som är belägna i kommunen, och som godkänts för
vanlig skolplikt, medel för verksamheten.
Enligt min mening vore det i och för sig lämpligare om elevens hem-
kommun alltid betalade till den fristående skolan oavsett var den är be-
lägen. Detta står emellertid inte i överensstämmelse med rådande stats-
bidragssystem och en omläggning skulle medföra administrativa svårig-
heter. I avvaktan på de förändringar som kan bli följden av kommunal-
ekonomiska kommitténs förslag bör därför den kommun där skolan är
belägen tills vidare betala ut bidragen.
Principen att tilldela de fristående skolorna medel med hänsyn till re-
spektive skolas behov kan ge upphov till problem. Frågan om vilka be-
hov en skola har skulle kunna bli föremål för delade meningar mellan
14
kommunerna och de aktuella skolorna. I)e fristående skolornas möjlig- Prop. 1991/92:95
het att planera långsiktigt skulle försämras. Vidare skulle en kommun,
utan att ha någon egentlig möjlighet att påverka en fristående skolas
kostnader, kunna bli tvungen att tilldela medel som avsevärt överstiger
vad som utgår per elev i grundskolan. Till exempel skulle kommunen
kunna bli tvungen att betala för höga lokalkostnader. En mätare på vad
som kan anses som ett rimligt behov är kommunens totala kostnader
för dess egen grundskola, inbegripet statsbidraget. Rimligen bör man då
utgå från genomsnittskostnaden per grundskoleelev. Med en sådan
schablon har också kommunen möjlighet att minska de totala kostna-
derna för skolväsendet genom effektivisering i sin egen organisation.
Ambitionen bör också vara att undvika ett system som innebär en så-
dan detaljreglering av de fristående skolornas verksamhet och arbetsme-
toder att de riskerar sin särart. En av tillgångarna med de fristående
skolorna är just deras möjlighet att pröva nya arbetsformer, att engagera
föräldrar och att använda andra pedagogiska metoder. Offentliga bidrag
skall fungera så att de inte verkar hämmande på skolans profil och sär-
prägel.
Kommunen har - till skillnad från en fristående skola - ett övergri-
pande ansvar för skolväsendet, både i fråga om planering och i fråga om
skyldigheten att i sina skolor ta emot samtliga skolpliktiga elever som är
hemmahörande i kommunen. En kommun kan således inte välja att i
sina skolor enbart ta emot elever med en speciell intresse- eller begåv-
ningsprofil. En kommun kan heller inte välja att endast ta emot det an-
tal barn som ur ekonomisk synvinkel är mest fördelaktigt.
Skyldigheten att ta emot alla barn innebär också att kommunen måste
ta emot barn som är resurskrävande, t.ex. barn med handikapp för vilka
extra resurser kan behöva sättas in i form av lärartimmar, assistans och
läromedel. Vidare måste kommunen ta ansvaret för de barn som inte
längre kan eller vill gå i en fristående skola som de börjat i.
Kommunerna har också andra skyldigheter som inte en fristående
skola har. Exempelvis är en kommun skyldig att anordna hemspråksun-
dervisning för alla barn som har rätt till och som begär att få sådan un-
dervisning. För eleverna i den kommunala grundskolan är kommunen
dessutom skyldig att sörja för att det anordnas skolhälsovård och skol-
skjuts.
Sammantaget kan det därför vara rimligt att anta att kommunen får
en högre genomsnittskostnad per elev än som normalt bör uppstå för
den fristående skolan. Ett avdrag från genomsnittskostnaden bör därför
kunna göras vid tilldelningen av medel. Avdraget bör få uppgå till högst
15 procent av den framräknade genomsnittskostnaden.
Vissa glesbygdskommuner har en mycket hög per capita kostnad för
sitt skolväsende. Detta beror på att de har många små klasser. I sådana
fall kan en fristående skola få orimligt höga bidrag i förhållande till
kostnaderna, t.ex. om skolan ligger i kommunens tätort och därmed
kan få en mera normal klassfyllnadsgrad. I sådana fall bör kommunen
kunna sätta ner bidraget ytterligare, men först efter medgivande av rege-
15
ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Detta bör enligt Prop. 1991/92:95
min mening vara den enda grunden för en ytterligare bidragsreduktion.
Bestämmelsen om avdrag med högst 15 procent av genomsnittskostna-
den ser jag som en minimireglering till de fristående skolornas värn.
Om en fristående skola gör ett större åtagande, t.ex. genom att ta ansvar
för alla barn i ett visst upptagningsområde eller genom att ta emot barn
med särskilda behov eller behov av hemspråksundervisning, bör kom-
munen reducera avdraget från genomsnittskostnaden. Detta innebär att
det är kommunens skyldighet att inte göra ett större avdrag än att den
fristående skolan, utan andra intäkter, kan erbjuda en utbildning som
till standard och omfattning kan anses motsvara kommunens.
Många fristående skolor gör i dag en mycket viktig insats för barn
med speciella behov och erbjuder plats åt barn som haft svårt att finna
sig tillrätta i det kommunala skolväsendet. Jag ser det som angeläget att
de insatserna utvecklas och fortsätter. Det är ofta en tillgång att få växa
upp och utbildas i blandade miljöer, där elever från olika bakgrund
möts och där utbildning av elever med svårigheter och handikapp integ-
reras. Mot den bakgrunden är det viktigt att kommunerna också tar
hänsyn till detta när bidraget till fristående skolor fastställs. Av samma
skäl har jag också för avsikt att föreslå regeringen att ändra i instruktio-
nen för statens institut för handikappfrågor i skolan, Sill, så att även de
fristående skolorna kan få hjälp och stöd av SII 1.
Mitt förslag kommer att innebära att de fristående skolornas behov av
elevavgifter kommer att minska. Därmed öppnas den ekonomiska möj-
ligheten för fler att välja en fristående skola. Det vidgar valfriheten och
kan också stimulera till mer blandade miljöer i de fristående skolorna.
Frågan om avgifter m.m. vid fristående skolor för skolpliktiga elever
är, som jag redan nämnt, under utredning. Som framgått ämnar jag - ef-
ter beredning av utredningens förslag - återkomma till regeringen i frå-
gan om elevavgifter i den proposition jag redan aviserat till riksmötet
1992/93.
Min strävan är att i minsta möjliga utsträckning styra de fristående
skolornas verksamhet. Samtidigt finns det dock starka skäl att göra klart
att dessa, då de uppbär allmänna bidrag i likhet med det offentliga skol-
väsendet, inte får verka ekonomiskt och socialt segregerande.
Detta innebär att sådana fristående skolor inte skall ta ut avgifter för
tjänster som motsvarar dem som erbjuds i det offentliga skolväsendet.
Även de avgifter som därutöver kan bli aktuella i fristående skolor mås-
te vara skäliga. Det innebär bl.a. att avgifter inte får uppgå till en nivå
som i praktiken stänger ute elever från dessa fristående skolor.
Frågan om elevavgifter prövas för närvarande av utredningen om av-
gifter m.m. vid fristående skolor för skolpliktiga elever. Denna har, som
jag redan nämnt, bl.a. till uppgift att analysera förutsättningarna för av-
giftsuttag i fristående skolor och konsekvenserna härav.
Sedan utredningen slutförts avser jag att, i den proposition om rätt att
välja skola m.m. som jag ämnar föreslå regeringen under hösten 1992,
återkomma med förslag till hur denna fråga skall regleras i skollagen.
16
Min utgångspunkt är emellertid att det i lagen skall tas in stadgande av Prop. 1991/92:95
den innebörd som ovan angivits.
Förekomsten av avgifter bör oekså ingå i skolverkets tillsynsuppgifter.
Skolverket bör granska eventuella avgifters storlek, skälighet och risk
för segregerande effekt. Om en sådan granskning leder till påpekanden
som inte efterföljs, bör detta kunna vara skäl för återkallande av till-
stånd.
Med propositionens förslag om offentligt stöd till fristående skolor,
statlig tillsyn, reglering av rätten att ta ut avgifter och med tanke på de
fristående skolornas nuvarande kostnadsstruktui, finns det därmed skäl
att anta att segregerande elevavgifter i de fristående skolorna inte kom-
mer att förekomma.
Det finns i dag godkända fristående skolor som inte hat ansökt om
statsbidrag och det kan inte uteslutas att det även i framtiden kommer
att finnas skolor som inte vill ha bidrag. Mitt förslag innebär i och för
sig att kommunerna blir skyldiga att tilldela samtliga skolor som omfat-
tas av bestämmelsen medel för verksamheten. In skola som inte vill ha
bidrag har dock alltid möjlighet att genom en särskild rättshandling av-
stå från det bidrag skolan är berättigad till, lin konsekvens av en sådan
rättshandling är att skolan därefter inte kan kräva att få bidrag för den
tid som avståendet avsett.
Beträffande reglerna för utbetalning anser jag att dessa kan hållas rela-
tivt enkla. Bidraget bör beräknas för ett bidragsår i sänder och ett bi-
dragsår bör löpa fr.o.m. juli månad det ena året t.o.m. juni månad på-
följande år. Utbetalning bör ske med en tolftedel varje månad. Bidraget
bör grundas på antalet elever i den fristående skolan den 15 september
under bidragsåret. Det för med sig att utbetalningarna i juli-september
får göras utifrån ett beräknat elevantal. Reglering kan emellertid smi-
digt ske i samband med utbetalningen i oktober. Beträffande skolor som
är nystartade bör utbetalning, som avser tiden juli-september månad, få
ske först i samband med utbetalningen i september Självfallet kan en
skola inte få bidrag innan verksamheten inletts.
På samma sätt som gäller enligt 4 kap. 8 § skollagen, då en kommu-
nal skola tagit emot elever som inte är hemmahörande i kommunen,
bör en kommun som lämnat medel till en fristående skola, där det
finns elever från andra kommuner, ha rätt till ersättning av elevens
hemkommun för sina kostnader för elevens utbildning. Självfallet skall
vid beräkning av kostnaderna för en elev hänsyn tas till utgående stats-
bidrag. Detta innebär att - med nu gällande statsbidragssystem - endast
kommunens egen nettokostnad, utöver statsbidragsdelen, kan ligga till
grund för krav mot elevernas hemkommuner.
Jag anser inte att det finns skäl att införa någon särskild bestämmelse
om möjligheten att överklaga ett kommunalt beslut om ersättning till
en fristående skola. 1 stället bör de allmänna reglerna i 10 kap. kommu-
nallagen (1991:900) om laglighetsprövning av kommunala beslut gälla.
Beträffande vissa skolor har regeringen meddelat särskilda föreskrifter
om statsbidrag. Sådana föreskrifter har motiverats av dessa skolors sär-
17
skilda ställning. Riksinternatskolorna och Lundsbetgs skola bör liksom
för närvarande även fortsättningsvis omfattas av en särreglering. Där-
emot intar inte I ranska skolan och Göteborgs högre samskola en sådan
särställning att de bör undantas från mitt förslag till bestämmelse i skol-
lagen i vad gäller grundskoledelen av deras undervisning. Jag bedömer
att detta inte får några negativa ekonomiska följder för de två sistnämn-
da skolorna. När det gäller riksinternatskolorna och andra skolor som
omfattas av särskilda statsbidragsbestämmelser kan det, såsom jag vet fö-
rekommer i dag, även fortsättningsvis vata lämpligt att kommunerna i
vissa fall frivilligt betalar för elever i sådana skolor.
De internationella skolorna tar emot barn som endast för en kortare
tid är bosatta i Sverige eller barn som har andra skäl att få en utbild-
ning med internationell inriktning. Undervisningen är också anpassad
till dessa barns behov. För de flesta barn som stadigvarande bor i Sveri-
ge utgör inte de internationella skolorna något alternativ. De internatio-
nella skolorna bör därför inte omfattas av det nya bidragssystemet. För
dem bör även fortsättningsvis nuvarande ordning gälla. Det är dock att
märka att om en sådan skola uppfyller dc krav som ställs på en vanlig
fristående skola kan den givetvis bli godkänd som en sådan.
1 rälsningsarmén driver i Ekerö kommun en internatskola, Sundsgår-
den. Skolan är godkänd som fristående skola och har statsbidrag enligt
särskilda årliga regeringsbeslut, för närvarande drygt en miljon kronor.
Skolan riktar sig till elever med sociala eller emotionella problem och
uppvisar goda resultat.
Det ligger i sakens natur att verksamheten vid Sundsgården är dyrare
än vad som är normalt för en grundskola Den statliga bidragsnivån är
anpassad därefter. Med hänsyn till det, till verksamhetens speciella ka-
raktär och dess värde anser jag att Sundsgården bör få möjlighet att när-
mare överväga den framtida finansieringen av verksamheten. Mot den-
na bakgrund bör Sundsgården tilldelas bidrag i särskild ordning också
under nästa budgetår. Ambitionen bör dock vata att även Sundsgården
därefter inkluderas i den ordning för finansiering av de fristående sko-
lorna som nu föreslås.
Insatser som görs vid sidan om de samhälleliga institutionerna, för
människor som i någon mening hamnat på kant med tillvaron, når ofta
goda resultat. Som jag ser det ligger det i hög grad också i kommuner-
nas intresse att sådana alternativ finns vid sidan av det reguljära skolvä-
sendet och kommunerna får ju nu större möjligheter att ge dem bidrag
på den nivå verksamheten motsvarar. På sikt ser jag därför inga svårig-
heter för sådana alternativa skolor att bedriva sin verksamhet inom ra-
men för den nya ordningen för fristående skolor.
Prop. 1991/92:95
I enlighet med vad jag har anfört har inom utbildningsdepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100).
18
Lagförslaget, såvitt gäller skyldigheten för fristående skolor att delta i Prop. 1991/92:95
uppföljning och utvärdering, avser frågor som faller under lagrådets
granskningsområde. Förslaget är emellertid av sådan beskaffenhet att la-
grådets hörande skulle sakna betydelse.
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen fö-
reslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i skollagen
(1985:1 100).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredra-
ganden har lagt fram.
19
Propositionens huvudsakliga innehåll I
Propositionens lagförslag 3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992 6
1 Inledning 6
2 Principiella utgångspunkter 8
3 Godkännande av fristående skolor 11
4 Tillsyn, utvärdering 13
5 Resurstilldelning 14
6 Upprättat lagförslag 18
7 Hemställan 19
8 Beslut 19
gotab 41134. Stockholm 1992
Prop. 1991/92:95
20