Prop.
1991/92: 94
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade ut-
drag ur regeringsprotokoilet den 13 februari 1992 för den åtgärd och det
ändamål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Beatrice Ask
I propositionen föreslås att ansvaret för särskolan och vuxenutbildning
för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) förs över från landsting till kom-
muner. Överförandet skall kunna ske successivt men skall vara genom-
fört före utgången av år 1995.
Huvudmannaskapet för Dammsdalskolan i Vingåker, Salbohedsko-
lan i Sala samt den yrkesutbildning för hörselskadade psykiskt utveck-
lingsstörda som bedrivs i Örebro regleras särskilt.
Särskolan som särskild skolform inom det offentliga skolväsendet för
barn och ungdom behålls med uppdelning i en obligatorisk och en fri-
villig del. Den formella prövningen av personkretstillhörigheten behålls
också. Varje kommun skall besluta om en elev skall tas emot i särsko-
lan. Detta gäller elever såväl i kommunala som i fristående särskolor.
Liksom i grundskolan införs 9-årig skolplikt för särskolans elever.
De elever som så önskar skall emellertid ha rätt till ett frivilligt tionde
skolår i den obligatoriska särskolan.
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 94
Varje kommun skall vara skyldig att erbjuda samtliga elever som
fullgjort sin skolplikt i särskolan fortsatt fyraårig utbildning i den frivil-
liga särskolan. Elever, som gått i särskolan och som bedöms kunna till-
godogöra sig utbildning inom gymnasieskolans individuella program,
skall beredas möjlighet till sådan utbildning.
Den del av särvux som motsvarar grundsärskolan förändras efter mo-
dell av den nya grundläggande vuxenutbildningen i komvux. Särvux ut-
vidgas till att omfatta även yrkesutbildning.
Statens skolverk skall svara för ärenden om godkännande av friståen-
de obligatoriska särskolor.
l ör överblickens och sammanhangets skull berörs även personalfrå-
gor samt frågor om utveckling, utvärdering och tillsyn som inte fordrar
beslut av riksdagen.
Nuvarande statsbidragssystem till särskolan och särvux behålls tills
vidare. Regeringen avser att i särskild proposition till riksdagen åter-
komma med förslag på grundval av förslag från kommunalekonomiska
kommittén.
Prop. 1991/92:94
Prop. 1991/92:94
Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)'
dels att 12 kap. 4 § skall upphöra att gälla,
dels att i 12 kap. 5, 7 och 9 §§ orden ”landsting” och ”hemlandsting”
i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”kommun” respektive ”hem-
kommun” i motsvarande form,
dels att 1 kap. 5 och 10 §§, 3 kap. 4, 10, 13 och 14 §§, 5 kap. 1, 5 och
13 §§, 6 kap. 3 och 5-7 §§, 9 kap. 1, 3 och 9 §§, 11 kap. 3 §, 12 kap. 1,
3, 6, 10 och 11 §§ samt 14 kap. 4 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 6 kap. 3 a § samt 9
kap. 2 a och 8 a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap. Allmänna föreskrifter
5§2
För barn och ungdomar som in-
te kan gå i grundskolan och gym-
nasieskolan därför att de är psy-
kiskt utvecklingsstörda finns sär-
skolan. Landsting och i vissa fall
kommuner är huvudmän för sär-
För barn och ungdomar som in-
te kan gå i grundskolan och gym-
nasieskolan därför att de är psy-
kiskt utvecklingsstörda finns sär-
skolan. Kommunerna är huvud-
män för särskolan.
skolan.
10 §J
Kommuner och landsting är huvudmän för komvux.
Landsting och i vissa fall kommu-
ner är huvudmän för särvux.
Kommunerna är huvudmän för Kommunerna är huvudmän för
sfi. särvux och sfi.
'Lagen omtryckt 1991:1111.
Senaste lydelse av
12 kap. 4 § 1991:1684
12 kap. 5 § 1991:1684
12 kap. 7 § 1991:1684
12 kap. 9 § 1991:1684.
2 Senaste lydelse 1991:1684.
3 Senaste lydelse i 991:1684.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:94
3 kap. Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning
4 §
Huvudmannen för särskolan prö-
var om ett barn skall tas emot i
särskolan under sin skolpliktstid.
Fråga om mottagande får väckas
av barnets vårdnadshavare c7/er av
barnets hemkommun.
Huvudmannen för specialskolan
prövar om ett barn skall tas emot i
specialskolan under sin skolplikts-
tid. Fråga om mottagande får
väckas av barnets vårdnadshavare,
barnets hemkommun eller huvud-
mannen för särskola där barnet har
tagits emot.
Om ett barn, som har tagits
emot i särskolan, bedöms kunna
gå över till grundskolan, skall hu-
vudmannen för särskolan besluta
att barnet inte längre skali vara
elev där. Motsvarande gäller för
huvudmannen för specialskolan,
om den som tagits emot i special-
skolan, bedöms kunna gå över till
grundskolan eller särskolan.
Styrelsen för särskolan i hem-
kommunen prövar om ett barn
skall tas emot i särskolan under
sin skolpliktstid. Fråga om motta-
gande får även väckas av barnets
vårdnadshavare.
Huvudmannen för specialskolan
prövar om ett barn skall tas emot i
specialskolan under sin skolplikts-
tid. Fråga om mottagande får
väckas av barnets vårdnadshavare
eller av barnets hemkommun.
Om ett barn, som har tagits
emot i särskolan, bedöms kunna
gå över till grundskolan, skall sty-
relsen för särskolan besluta att bar-
net inte längre skall vara elev där.
Motsvarande gäller för huvudman-
nen för specialskolan, om den som
tagits emot i specialskolan, bedöms
kunna gå över till grundskolan el-
ler särskolan.
10 §
Skolplikten upphör vid utgång-
en av vårterminen det kalenderår
då barnet fyller 16 år eller, om
barnet har särskild skolplikt, 17 år.
Skolplikten upphör vid utgång-
en av vårterminen det kalenderår
då barnet fyller 16 år eller, om
barnet fullgör särskild skolplikt i
specialskolan, 17 år.
Om barnet dessförinnan tillfredsställande slutför högsta årskursen i
grundskolan eller motsvarande i någon annan skola där barnet får full-
göra sin skolplikt, upphör därmed denna. Skolplikten upphör också,
om barnet vid särskild prövning visar att det har motsvarande kunska-
per. Sådan prövning anordnas av styrelsen för utbildningen.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:94
Beslut av styrelsen för utbildningen i ärende om skolpliktens upphö-
rande får överklagas hos skolväsendets överklagandenämnd.
13 §
Kommunen skall se till att
skolpliktiga elever i dess grundsko-
la fullgör sin skolgång. Kommu-
nen skall också se till att skolplik-
tiga barn, som är bosatta i kom-
munen men inte går i dess grund-
skola, på något annat sätt får före-
skriven utbildning.
Huvudmannen för särskolan el-
ler specialskolan skall se till att
skolpliktiga elever i skolor under
dess ledning fullgör sin skolgång.
Kommunen skall se till att
skolpliktiga elever i dess grundsko-
la och särskola fullgör sin skol-
gång. Kommunen skall också se
till att skolpliktiga barn, som är
bosatta i kommunen men inte går
i dess grundskola eller särskola, på
något annat sätt får föreskriven ut-
bildning.
Huvudmannen för specialskolan
skall se till att skolpliktiga elever i
skolor under dess ledning fullgör
sin skolgång.
14 §
Om en skolpliktig elev i en sko-
la utanför det offentliga skolväsen-
det för barn och ungdom är från-
varande i stor utsträckning utan
giltig orsak, skall huvudmannen
för skolan anmäla förhållandet till
barnets hemkommun. Kommunen
skall pröva om barnet skall åläggas
skolgång i grundskolan eller, om
skäl föreligger, överlämna anmä-
lan till huvudmannen för särsko-
lan eller specialskolan, som skall
pröva om barnet skall åläggas skol-
gång där.
Om en skolpliktig elev i en sko-
la utanför det offentliga skolväsen-
det för barn och ungdom är från-
varande i stor utsträckning utan
giltig orsak, skall huvudmannen
för skolan anmäla förhållandet till
barnets hemkommun. Kommunen
skall pröva om barnet skall åläggas
skolgång i grundskolan eller sär-
skolan eller, om skäl föreligger,
överlämna anmälan till huvud-
mannen för specialskolan, som
skall pröva om barnet skall åläggas
skolgång där.
Beslut om att ålägga barnet skolgång får överklagas hos kammarrät-
ten.
5 kap. Gymnasieskolan
1 §
I detta kapitel ges föreskrifter om sådan utbildning inom det offentli-
ga skolväsendet för barn och ungdom som är avsedd att påbörjas av ung-
domar efter avslutad grundskoleutbildning eller motsvarande fram till
och med det första kalenderhalvåret det år de fyller tjugo år. Denna ut-
bildning bildar gymnasieskolan.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:94
I 13 § ges dessutom föreskrifter
om mottagande i gymnasieskolan av
vissa elever från särskolan.
Bestämmelserna i detta kapitel gäller endast ungdomar som är bosatta
landet, om inte regeringen föreskriver annat.
5 §4
Varje kommun är skyldig att er-
bjuda utbildning på nationella
program för samtliga de ungdomar
i kommunen som avses i 1 § förut-
satt att de
Varje kommun är skyldig att er-
bjuda utbildning på nationella
program för samtliga de ungdomar
i kommunen som avses i 1 § första
stycket förutsatt att de
1. har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande och
2. inte tidigare har gått igenom utbildning på ett nationellt program
eller likvärdig utbildning.
Erbjudandet skall omfatta ett allsidigt urval av nationella program.
Antalet platser på de olika programmen och deras grenar skall anpassas
med hänsyn till elevernas önskemål.
Erbjudandet skall avse utbildning som anordnas inom kommunen el-
ler i en annan kommun eller ett landsting i enlighet med samverkansav-
tal. Två eller flera kommuner som gemensamt erbjuder en utbildning
på ett nationellt program bildar ett samverkansområde för den utbild-
ningen. Kommuner som har slutit samverkansavtal med ett landsting
om en viss utbildning bildar ett samverkansområde för den utbildning-
en.
13 §
Varje kommun är skyldig att er-
bjuda gymnasieutbildning i form
av individuella program för de
ungdomar i kommunen som avses
i 1 § och som inte har tagits in på
något nationellt program. I fråga
om elever från särskolan gäller
dock särskilda bestämmelser.
Varje kommun är skyldig att er-
bjuda gymnasieutbildning i form
av individuella program för de
ungdomar i kommunen som avses
i 1 § första stycket och som inte
har tagits in på något nationellt
program. I fråga om elever från
särskolan gäller också sådan skyl-
dighet, dock endast om eleven vid
prövning enligt 6 kap. 7 inte tas
emot i särskolan, därför att eleven
bedöms kunna gä i gymnasieskolan.
4 Senaste lydelse 1991:1684.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:94
Ett individuellt program bör motsvara ett nationellt program eller
syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett sådant program.
Utbildningen på ett individuellt program skall följa en plan, som
skall fastställas av styrelsen för utbildningen.
6 kap. Särskolan
Särskolan omfattar grundsärsko-
la, träningsskola och yrkessärskola.
Grundsärskolan och tränings-
skolan skall ha tio årskurser. Av
dessa utgör 1-3 lågstadium, 4-6
mellanstadium och 7-10 högstadi-
um. Träningsskolan är avsedd för
elever som inte kan gå i grundsär-
skolan. Styrelsen för utbildningen
avgör om en elev som tas emot i
särskolan skall gå i grundsärskolan
eller träningsskolan.
Yrkessärskolan bygger på grund-
särskolan och träningsskolan. Sty-
relsen för utbildningen avgör om
en elev i yrkessärskolan skall få yr-
kesutbildning, yrkesträning eller
verksamhetsträning.
3 §
Särskolan omfattar obligatorisk
särskola (grundsärskola och trä-
ningsskola) samt frivillig särskola
(yrkesutbildning, yrkesträning och
verksamhetsträning).
Grundsärskolan och tränings-
skolan skall ha nio obligatoriska
årskurser, årskurserna 1-9, och en
för eleverna frivillig årskurs, års-
kurs 10. Av dessa utgör 1-3 lågsta-
dium, 4-6 mellanstadium och 7-10
högstadium. Träningsskolan är av-
sedd för elever som inte kan gå i
grundsärskolan. Styrelsen för sär-
skolan avgör om en elev som tas
emot i särskolan skall gå i grund-
särskolan eller träningsskolan.
Den frivilliga särskolan bygger
på den obligatoriska särskolan. Sty-
relsen för särskolan avgör om en
elev i den frivilliga särskolan skall
få yrkesutbildning, yrkesträning el-
ler verksamhetsträning.
3 a §
De ungdomar som har slutfört
årskurs 9 i särskolan har rätt att få
fortsatt utbildning i årskurs 10 i
den obligatoriska särskolan.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:94
För var och en som enligt denna
lag har rätt att gå i särskolan skall
hemlandstinget sörja för att sådan
utbildning kommer till stånd. Mot-
svarande gäller för kommuner som
inte ingår i något landsting.
Ett landsting får komma överens
med en kommun som ingår i lands-
tinget om att kommunen skall över-
ta skyldigheten att sörja för särsko-
leutbildning såvitt avser barn och
ungdomar i kommunen. Kommu-
nen får därvid i sin särskola ta emot
barn från andra kommuner om den
som har att sörja för barnens sär-
skoleulbildning medger det. Om en
överlåtelse av huvudmannaskapet
har skett får landstinget lämna eko-
nomiskt bidrag till kommunen. Har
överlåtelse skett till samtliga kom-
muner i landstinget får kommuner-
na samverka med varandra för att
anordna utbildningen och lämna
ekonomiska bidrag till varandra,
om del behövs för kostnadsutjäm-
ning mellan kommunerna.
För var och en som enligt denna
lag har rätt att gå i särskolan skall
hemkommunen sörja för att sådan
utbildning kommer till stånd.
Denna skyldighet skall fullgöras
genom att hemkommunen anordnar
särskola i den omfattning som krävs
för att bereda utbildning ål samtliga
i kommunen som har rätt till sådan
eller kommer överens med någon
annan kommun att denna i sin sär-
skola skall ta emot elever vars sär-
skoleutbildning hemkommunen har
att sörja för.
5 Senaste lydelse 1991:1684.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:94
Eu landsting får med bibehållan-
de av huvudmannaskapet överlåta
ledningen av en enhet av särskolan
till den kommun där enheten är be-
lägen, om kommunen samtycker till
delta.
Landsting och kommun som
anordnar särskola är skyldiga att
så långt det är möjligt organisera
särskolan så att ingen elev blir
tvungen att bo utanför det egna
hemmet på grund av skolgången.
Även i övrigt skall huvudmannen
vid utformningen av sin särskole-
verksamhet beakta vad som ur
kommunikationssynpunkt är än-
damålsenligt för eleverna.
Varje huvudman är skyldig att
för eleverna i sin särskola anordna
kostnadsfri skolskjuts, om sådan
behövs med hänsyn till färdvägens
längd, trafikförhållandena, elevens
handikapp eller någon annan sär-
skild omständighet.
Varje kommun som anordnar
särskola är skyldig att så långt det
är möjligt organisera särskolan så
att ingen elev blir tvungen att bo
utanför det egna hemmet på grund
av skolgången. Även i övrigt skall
vid utformningen av särskoleverk-
samheten beaktas vad som ur kom-
munikationssynpunkt är ända-
målsenligt för eleverna.
Kommunen skall eftersträva att
eleverna vid fördelningen på olika
skolor placeras så att de får så kort
skolväg som möjligt. Vårdnadshava-
res önskemål om att deras barn
skall tas emot vid en viss skola
inom kommunen med särskoleut-
bildning skall beaktas så långt det
är möjligt med hänsyn till andra ele-
vers berättigade krav på att få så
kort skolväg som möjligt.
Varje kommun är skyldig att för
eleverna i sin särskola anordna
kostnadsfri skolskjuts, om sådan
behövs med hänsyn till färdvägens
längd, trafikförhållandena, elevens
handikapp eller någon annan sär-
skild omständighet.
•> Senaste lydelse 1991:1684.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:94
I lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklings-
störda m.fl. finns föreskrifter om särskilda omsorger i form av boende i
familjehem eller elevhem för barn och ungdomar som behöver bo utan-
för föräldrahemmet.
7 §
Ungdomar som inte kan gå i
gymnasieskolan därför att de är psy-
kiskt utvecklingsstörda har rätt att
efter skolpliktens upphörande tas
emot i särskolan intill utgången av
vårterminen det kalenderår då de
fyller 21 år om de inte bereds ut-
bildning i specialskolan.
En elev som har påbörjat yrkes-
utbildning eller motsvarande i sär-
skolan före utgången av vårtermi-
nen det kalenderår då eleven fyller
21 år, skall beredas möjlighet att
fortsätta i särskolan till utgången av
vårterminen det kalenderår då ele-
ven fyller 23 år, om det behövs för
att slutföra utbildningen.
Ungdomar har rätt att efter
skolpliktens upphörande tas emot
i den frivilliga särskolan i utbild-
ning som är avsedd att påbörjas
fram till och med det första kalen-
derhalvåret del år de fyller 20 år
om
1. styrelsen för särskolan i hem-
kommunen bedömt att de inte kan
gå i gymnasieskolan därför att de är
psykiskt utvecklingsstörda och
2. de inte bereds utbildning i spe-
cialskolan.
Varje kommun är skyldig att er-
bjuda sådana ungdomar utbildning
under fyra år i den frivilliga särsko-
lan.
En elev som har påbörjat utbild-
ning i den frivilliga särskolan före
utgången av det första kalender-
halvåret del år eleven fyller 20 år,
har rätt att fullfölja utbildningen.
9 kap. Fristående skolor
1 §
Skolplikt får fullgöras i en fristående skola, om skolan är godkänd för
ändamålet.
Ärenden om godkännande för vanlig skolplikt prövas av statens skol-
verk.
Såvitt gäller särskild skolplikt prövas
1. sådant godkännande som av-
ser en skola som motsvarar särsko-
lan av styrelsen för särskolan där
skolan är belägen och
1. sådant godkännande som av
ser en skola som motsvarar särsko
lan av statens skolverk och
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:94
2. sådant godkännande som avser en skola som motsvarar specialsko-
lan av styrelsen för den specialskola som ansvarar för utbildning av sam-
ma handikappgrupp där skolan är belägen.
2 a §
EU barn får fullgöra sin skolplikt
i en fristående skola som är god-
känd för särskild skolplikt och som
motsvarar särskolan endast om sty-
relsen för särskolan i barnets hem-
kommun har bedömt att barnet har
särskild skolplikt.
3 §
Om ett barn har handikapp som
enligt 3 kap. 3 § kan vara grund
för särskild skolplikt, får barnet
fullgöra sin skolplikt i en godkänd
fristående skola endast om
Om ett barn har handikapp som
enligt 3 kap. 3 § kan vara grund
för särskild skolplikt, får barnet
fullgöra sin skolplikt i en godkänd
fristående skola som motsvarar
specialskolan endast om
1. skolan är godkänd for elever som har särskild skolplikt pa grund
av samma handikapp som barnet eller
2. huvudmannen för särskolan
respektive specialskolan bedömer
att barnet ändå kan tillgodogöra
sig utbildningen vid skolan.
8
2. huvudmannen för specialsko-
lan bedömer att barnet ändå kan
tillgodogöra sig utbildningen vid
skolan.
§
Ungdomar kan tas emot i en fri-
stående skola som motsvarar den
frivilliga särskolan, om styrelsen för
särskolan i hemkommunen har be-
dömt att de är psykiskt utvecklings-
störda.
9 §
Beslut av statens skolverk i ärenden om godkännande eller återkal-
lande av godkännande för en fristående skola enligt 1, 4 eller 6 § får
överklagas hos kammarrätten.
Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden om godkännande eller
återkallande av godkännande för en fristående skola för särskild skol-
plikt enligt 1 eller 6 § får överklagas hos kammarrätten.
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:94
Beslut av styrelsen för utbild-
ningen i ärenden som avses i 3 §
får överklagas hos skolväsendets
överklagandenämnd.
Beslut av styrelsen för utbild-
ningen i ärenden som avses i 2 a, 3
och 8 a §§ får överklagas hos skol-
väsendets överklagandenämnd. Be-
slut som avses i 2 a § får överklagas
endast av barnets vårdnadshavare.
Beslut som avses i 8 a § får överkla-
gas endast av eleven eller företräda-
re för denne.
11 kap. Kommunal vuxenutbildning (komvux)
3 §
Bestämmelserna om komvux
gäller inte vuxna som behöver un-
dervisning motsvarande grundsär-
skolans eller träningsskolans. Be-
träffande sådana vuxna gäller i
stället lagens bestämmelser om sär-
vux.
Bestämmelserna om komvux
gäller inte vuxna som behöver un-
dervisning motsvarande den obli-
gatoriska eller frivilliga särskolans.
Beträffande sådana vuxna gäller i
stället lagens bestämmelser om sär-
vux.
12 kap. Vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux)
Särvux syftar till att ge vuxna
som är psykiskt utvecklingsstörda
kunskaper och färdigheter motsva-
rande de som ungdomar kan få i
grundsärskolan och träningsskolan.
3
Landstingen skall erbjuda sär-
vux. De skall härvid sträva efter att
erbjuda utbildning som svarar mot
behov och efterfrågan.
Ett landsting får överlåta till en
kommun som ingår i landstinget att
erbjuda särvux, om kommunen
medger del.
§
Särvux syftar till att ge vuxna
som är psykiskt utvecklingsstörda
kunskaper och färdigheter motsva-
rande de som ungdomar kan få i
den obligatoriska särskolan och i
den del av den frivilliga särskolan
som omfattar yrkesutbildning.
§7
Kommunerna skall erbjuda sär-
vux. De skall härvid sträva efter att
erbjuda utbildning som svarar mot
behov och efterfrågan.
7 Senaste lydelse 1991:1684.
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:94
Varje kommuninnevånare är be-
hörig att delta i särvux om han är
bosatt i landet och i övrigt uppfyl-
ler föreskrivna villkor, när han inte
längre har rätt att gå i särskolan.
Varje kommuninnevånare är be-
hörig att delta i särvux om han är
bosatt i landet och i övrigt uppfyl-
ler föreskrivna villkor,
1. från och med andra kalender-
halvåret det år han fyller 20 år, eller
2. när han har slutfört utbildning
i den frivilliga särskolan.
Regeringen får föreskriva att också den som inte är bosatt i landet
skall vara behörig att delta.
Föreskrifter om ytterligare behörighetsvillkor och om urval mellan
behöriga sökande meddelas av regeringen.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte den som är intagen i kri-
minalvårdsanstalt.
10 §8
För sådan särvux som anordnas
av någon annan än en kommun
eller ett landsting gäller inte be-
stämmelserna i 2 kap. 4-7 §§.
För sådan särvux som anordnas
av någon annan än en kommun
gäller inte bestämmelserna i 2 kap.
4-7 §§.
11 §’
Den som vill delta i särvux skall
ansöka om detta hos styrelsen för
utbildningen i sitt hemlandsting.
Om ansökan avser en utbildning
som en kommun eller ett annat
landsting anordnar eller låter an-
ordna skall styrelsen skyndsamt
sända ansökan vidare till styrelsen
för utbildningen där. Till ansökan
skall styrelsen foga ett yttrande av
vilket det framgår om hemlands-
tinget åtar sig att svara för kostna-
derna för elevens utbildning, såvi-
da det inte på grund av tidigare
överenskommelse är onödigt.
Den som vill delta i särvux skall
ansöka om detta hos styrelsen för
utbildningen i sin hemkommun.
Om ansökan avser en utbildning
som en annan kommun anordnar
eller låter anordna skall styrelsen
skyndsamt sända ansökan vidare
till styrelsen för utbildningen där.
Till ansökan skall styrelsen foga ett
yttrande av vilket det framgår om
hemkommunen åtar sig att svara
för kostnaderna för elevens utbild-
ning, såvida det inte på grund av
tidigare överenskommelse är onö-
digt.
8 Senaste lydelse 1991:1684.
9 Senaste lydelse 1991:1684.
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:94
14 kap. Skolhälsovård
4 §
Eleverna i gymnasieskolan och i
yrkessärskolan skall beredas tillfälle
att genomgå minst en allmän häl-
sokontroll. Eleverna i yrkessärsko-
lan skall också erbjudas särskilda
undersökningar som föranleds av
deras handikapp.
Eleverna i gymnasieskolan och i
den frivilliga särskolan skall bere-
das tillfälle att genomgå minst en
allmän hälsokontroll. Eleverna i
den frivilliga särskolan skall också
erbjudas särskilda undersökningar
som föranleds av deras handikapp.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
2. Landstingen får även efter ikraftträdandet vara huvudmän för sär-
skolan och särvux men skall före utgången av år 1995 till kommunerna
i landstinget överlåta huvudmannaskapet för särskolan och särvux, om
inte något annat följer av punkt 3.
Fram till den tidpunkt då sådant överlåtande sker gäller följande be-
stämmelser i sin äldre lydelse, nämligen
1 kap. 5 och 10 §§,
3 kap. 4, 13 och 14 §§,
6 kap. 5-7 §§ samt
12 kap. 3-5, 7 och 9-11 §§.
Vid tillämpningen av 6 kap. 7 § skall 20 år gälla som åldersgräns i
stället för 21 år. Huvudmannen är skyldig att erbjuda de ungdomar som
avses där utbildning under fyra år i den frivilliga särskolan.
Om det finns särskilda skäl, får i stället bestämmelsen i 7 § första
stycket i sin äldre lydelse tillämpas under läsåret 1992/93.
3. 1 fråga om Dammsdalskolan i Vingåkers kommun, Salbohedskolan
i Sala kommun och den yrkesutbildning för hörselskadade psykiskt ut-
vecklingsstörda elever som anordnas i Örebro kommun får landstinget
utan hinder av 1 kap. 5 § behålla huvudmannaskapet.
Regeringen får meddela de bestämmelser som behövs för landstingets
befattning med sådan utbildning som avses i denna punkt.
4. Bestämmelsen i 3 kap. 10 § i dess nya lydelse skall tillämppas först
från och med den 1 juli 1993. För de elever som läsåret 1993/94 börjar i
årskurs 8 eller högre årskurs skall dock alltjämt bestämmelsen i dess
äldre lydelse tillämpas.
5. Bestämmelserna i 6 kap. 3 § andra stycket samt 3 a § skall tilläm-
pas först från och med den 1 juli 1996.
6. De nya bestämmelserna i 9 kap. 2 a och 8 a §§ skall tillämpas
också när ett landsting är huvudman för särskolan. Vad som där sägs
om styrelsen för särskolan i hemkommunen skall i stället avse huvud-
mannen för särskolan.
14
Prop. 1991/92:94
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugg-
las, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Kön-
berg, Odell, Unckel, P. Westerberg och Ask
Föredragande: statsrådet Ask
Riksdagen godkände våren 1989 de principer för en förändrad ansvars-
fördelning och styrning på skolområdet som hade föreslagits i proposi-
tionen 1988/89:4 (UbU7, rskr. 95).
Riksdagen beslöt hösten 1989 att den statliga regleringen av tjänster-
na som lärare, skolledare, biträdande skolledare och syofunktionär skul-
le upphöra med utgången av år 1990 (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr.
58). Kommunerna och landstingen har således fr.o.m. den 1 januari
1991 ett helt och odelat arbetsgivaransvar för all personal i skolan.
Genom riksdagens ställningstagande hösten 1990 till propositionen
(1990/91:18) om ansvaret för skolan lades vidare principerna för en mål-
och resultatorienterad styrning av skolan fast (UbU4, rskr. 76). Huvud-
principen är att staten skall styra verksamheten genom att ange natio-
nella mål och riktlinjer för arbetet, medan kommunerna har ansvaret
för att verksamheten bedrivs i enlighet med dessa mål och riktlinjer.
Inom de ramar och riktlinjer som riksdagen och regeringen lagt fast har
kommunerna och andra huvudmän frihet att avgöra hur verksamheten
skall genomföras.
Fr.o.m. den 1 juli 1991 tillämpas ett nytt statsbidragssystem för
grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen
(komvux). Bestämmelser härom finns i förordningen (1991:1123) om
statsbidrag till det offentliga skolväsendet m.m.
15
Statsbidragssystemet har utformats som ett generellt finansiellt stöd
till skolverksamheten och beräknas schablonmässigt med hjälp av krite-
rier som beaktar kommunernas skiftande strukturella och demografiska
förutsättningar för att bedriva en likvärdig skolverksamhet. Statsbidraget
reglerar inte skolans organisation och det står skolhuvudmännen fritt
att använda statsbidragen för olika ändamål inom skolan.
Riksdagens beslut med anledning av propositionen (1990/91:85) Växa
med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen innebär
bl.a. att ansvarsfördelningen mellan dessa skolformer preciserats samti-
digt som samverkansmöjligheterna underlättats (UbU16, rskr. 356).
Kommunernas skyldigheter anges i skollagen (1985:1100, omtryckt
1991:1111). Varje kommun är skyldig att erbjuda alla ungdomar en
gymnasieutbildning på nationella och individuella program. Kommu-
nerna har också skyldighet att erbjuda grundläggande vuxenutbildning
till alla vuxna som saknar sådana färdigheter som normalt uppnås i
grundskolan och önskar delta. Alla kommuner skall vidare erbjuda
gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Därvid skall de
sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot efterfrågan och behov.
Genom riksdagens ställningstagande till propositionen (1990/91:115)
om vissa skol lagsfrågor m.m. (UbU17, rskr. 357) har skollagen omarbe-
tats och anpassats till principen om mål- och resultatstyrning på skolans
område.
Prop. 1991/92:94
Först genom lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt ut-
vecklingsstörda (omsorgslagen) fick alla psykiskt utvecklingsstörda barn
och ungdomar skolplikt och rätt till utbildning. Dessförinnan hade en-
dast psykiskt utvecklingsstörda elever utan tilläggshandikapp haft skol-
plikt. Lagen innebar att antalet elever i särskolan nästan fördubblades
fr.o.m. läsåret 1968/69. Det ökade elevantalet var en starkt pådrivande
orsak till att landstingen sökte samverkan med kommunerna för att lösa
bristen på skollokaler. Numera är nästan all särskoleverksamhet lokal-
mässigt integrerad i kommunernas grundskolor och gymnasieskolor. 1
viss utsträckning förekommer också individuell integrering av särskole-
elever i klasser av grundskolan och gymnasieskolan.
Fr.o.m. den 1 december 1985 överfördes ansvaret för särskolan från
socialdepartementets till utbildningsdepartementets ansvarsområde. Be-
stämmelser om skolplikt och skolundervisning för psykiskt utvecklings-
störda barn och ungdomar togs in i 1985 års skollag (prop. 1985/86:10,
UbU6, rskr. 39).
För att underlätta en successiv överföring av särskolan från lands-
tingen till kommunerna infördes i 1985 års skollag en bestämmelse som
gjorde det möjligt för landstingen att genom avtal föra över ansvaret för
särskolan till kommunerna. För ett sådant överlåtande krävdes intill ut-
gången av juni 1991 regeringens medgivande.
16
Bl.a. mot bakgrund av att det inom flera landsting pågick förhand- Prop. 1991/92:94
lingar om att överlåta ansvaret för särskolan till kommunerna, bemyn-
digade regeringen i maj 1989 dåvarande statsrådet Persson att tillkalla en
kommitté för att utreda frågan om ett generellt överförande av ansvaret
för särskolan och särvux från landstingen till kommunerna (Dir.
1989:20).
Kommittén, som antog namnet särskolekommittén, överlämnade i
april 1991 sitt betänkande (SOU 1991:30) Särskolan - en primärkom-
munal skola. Kommitténs förslag baseras dels på de i maj 1989 fastställ-
da direktiven, dels på riksdagens ovannämnda beslut om en mål- och
resultatorienterad styrning av skolan.
Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör
fogas som bilaga 1 en sammanfattning av betänkandet och som bilaga 2
en sammanfattning av remissyttrandena.
Flertalet landsting har sedan budgetåret 1970/71 bedrivit försöksverk-
samhet med vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda, s.k. särvux.
Ansvaret för denna försöksverksamhet låg intill utgången av juni 1988
inom socialdepartementets arbetsområde.
Sedan den 1 juli 1988 finns kompetensinriktad vuxenutbildning i
form av särvux som en reguljär del av skolväsendet (prop. 1987/88:113,
UbU33, rskr. 323). Från samma tidpunkt överfördes ansvaret till utbild-
ningsdepartementet. Bestämmelser om särvux togs in i vuxenutbild-
ningslagen (1984:1118).
Genom senare beslut (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76 och prop.
1990/91:85, Ub(J16, rskr. 356) har vuxenutbildningslagen upphävts. Be-
stämmelserna om bl.a. särvux har i stället tagits in i skollagen
(1985:1100, omtryckt 1991:1111). Alla landsting skall erbjuda särvux.
Därvid skall de sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot efter-
frågan och behov. Det är också beträffande särvux möjligt för landsting-
en att genom avtal, och intill utgången av juni 1991 efter medgivande av
regeringen, föra över ansvaret till kommunerna.
Med anledning av uttalanden av riksdagen (UbU 1987/88:33) bemyn-
digade regeringen i oktober 1988 dåvarande chefen för utbildningsde-
partementet att tillkalla en kommitté för ytterligare analys och övervä-
ganden beträffande särvux (Dir. 1988:60).
Kommittén, som antog namnet särvux-kommittén, överlämnade i
februari 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:11) Vidgad vuxenutbild-
ning för utvecklingsstörda. Merparten av förslagen låg till grund för den
dåvarande regeringens förslag beträffande särvux i nyss nämnda proposi-
tion Växa med kunskaper. Jag tar i detta sammanhang ställning till åter-
stående förslag från särvux-kommittén.
En sammanfattning av och remissyttranden över särvux-kommitténs
betänkande finns som bilaga 5 till regeringens proposition 1990/91:85
Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen.
2 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 94
Prop. 1991/92:94
Mitt forslag: Ansvaret för särskolan och särvux förs över från
landsting till kommuner. Överföringen kan ske successivt, men
skall vara avslutad senast den 1 januari 1996.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, med undantag för Syn-
skadades Riksförbund (SRF), som avstår från att ta ställning, tillstyrker.
Skälen för mitt forslag: Regeringen har efter ansökan medgivit att ett
antal kommuner får ta över ansvaret för särskolan och särvux. Fr.o.m.
den 1 juli 1991 krävs inte längre regeringens medgivande, utan det
räcker med att landsting och kommuner är överens om ändrat huvud-
mannaskap. Genom riksdagens ställningstagande till propositionen
(1989/90:132, SoU25, rskr. 315) om vissa ändringar i omsorgslagstift-
ningen m.m. fick kommuner möjlighet att lämna kostnadsutjämningsbi-
drag till andra kommuner inom samma landsting, om samtliga kommu-
ner inom landstingsområdet tagit över ansvaret för särskolan. Vidare
fick landstingen möjlighet att lämna bidrag till enstaka kommuner
inom landstingsområdet som tagit över ansvaret för särskolan.
Inom flera landsting pågår förberedelser för att ändra huvudmanna-
skapet för särskolan och särvux. Redan med hänsyn till detta och mot
bakgrund av en enhällig remissopinion anser jag, att tiden nu är mogen
för ett generellt överförande av ansvaret för dessa skolformer till kom-
munerna.
Att administrera, organisera och leda utbildningsverksamhet av skil-
da slag är en stor och viktig uppgift för samtliga kommuner i landet. De
har redan ansvaret för såväl grundskolan och gymnasieskolan som för
vuxenutbildning i form av komvux och svenska för invandrare (sfi).
Många kommuner åtar sig dessutom uppdragsutbildning och anordnar
personalutbildning i egen regi.
Mot den bakgrunden är jag övertygad om att kommunerna också
med framgång kan ta ansvaret för både särskolan och särvux i enlighet
med särskolekommitténs förslag. Jag föreslår därför att ansvaret för sär-
skolan och särvux förs över från landsting till kommunerna. Överföran-
det skall kunna ske successivt, men skall vara slutfört senast den 1 ja-
nuari 1996.
När dessa skolformer förs in under kommunernas ansvarsområde
öppnar detta ökade möjligheter till en samlad planering beträffande t.ex.
läsårets förläggning, lokaler och utrustning. Även när det gäller fortbild-
ning och andra insatser för personalutveckling bör det vara till nytta
18
och glädje för särskolans personal att komma in i ett större och mer va-
rierat skolsammanhang. Ett erfarenhetsutbyte med andra skolformers
skolledare och lärare bör kunna bli ömsesidigt fruktbärande.
Med ett kommunalt huvudmannaskap för särskolan och särvux får
varje kommun ansvar för att ordna utbildning för de psykiskt utveck-
lingsstörda barn, ungdomar och vuxna som finns i kommunerna. Skyl-
digheten att ge barn och ungdomar utbildning kan tillgodoses genom att
särskolans elever antingen undervisas i särskilda klasser och grupper i
särskolan eller integreras i klasser av grundskolan och gymnasieskolan.
I den mån barnens och ungdomarnas behov inte kan tillgodoses inom
den egna kommunen, skall kommunerna samverka och finna gemen-
samma lösningar på samma sätt som de gör i fråga om gymnasieskolan
och komvux. Även när kommunerna skall erbjuda vuxna utvecklings-
störda utbildning i särvux, kommer det utan tvekan att behövas sampla-
nering över kommungränserna för att åstadkomma en kvalitativt högt-
stående utbildning. Jag räknar, i likhet med vad särvux-kommittén
framhöll, med att den planeringsordning som tillskapas för särskolans
behov i tillämpliga delar kan användas även för särvux.
Enligt särskolekommittén föds det varje år i landet ca 100 barn med
barndomspsykos, varav ungefär hälften har behov av utbildning i sär-
skolan. Vidare föds det årligen ca 65 döva barn och ca 200 synskadade
barn. Av dessa är ett 80-tal dessutom psykiskt utvecklingsstörda. Det
finns över hela landet barn, ungdomar och vuxna som utöver sin ut-
vecklingsstörning har ett eller flera tilläggshandikapp. Grupperna är
vanligtvis så små att varje kommun, med undantag för de allra största,
knappast kan tillhandahålla de särskilda insatser i form av specialutbil-
dade lärare och annan personal, speciell utrustning och särskilt anpassa-
de skol- och träningslokaler som eleverna behöver. För att behålla en
hög kvalitet på utbildningen och för att kunna erbjuda ett differentierat
utbildningsutbud, är det därför enligt min mening nödvändigt att kom-
munerna samarbetar.
En naturlig konsekvens av det ändrade huvudmannaskapet blir att
såväl särskolan som särvux skall behandlas i de kommunala skolplaner-
na. En annan konsekvens blir att varje kommun ansvarar för alla de
verksamheter som är motiverade av pedagogiska och elevvårdsmässiga
skäl. Det sistnämnda kan också komma att kräva samverkan mellan
kommunerna i en rad hänseenden.
Prop. 1991/92:94
19
Mitt förslag: Huvudmannaskapet för Dammsdalskolan i Ving-
åker, Salbohedskolan i Sala och yrkesutbildningen för hörsel-
skadade psykiskt utvecklingsstörda elever i Örebro regleras sär-
skilt.
Ett särskilt verksamhetsstöd utgår til) huvudmännen för dessa
skolor.
Kommitténs förslag: Staten tar över ansvaret för Dammsdalskolan i
Vingåker och Salbohedskolan i Sala.
Benämningen på skolorna ändras till specialskolor för psykiskt ut-
vecklingsstörda elever med grav beteendestörning eller omfattande psy-
kisk störning. Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) blir
central förvaltningsmyndighet för skolorna.
Medel motsvarande det statsbidrag till kostnader för löner till lärare
och skolledare som hittills betalats till landstinget Sörmland resp, lands-
tinget i Västmanlands län förs över från anslaget B 9. Bidrag till driften
av särskolor m.m. till anslaget B 13. Specialskolor m.m.
Remissinstanserna: Några remissinstanser, bl.a. socialstyrelsen, SIH
och landstinget i Göteborgs och Bohus län är tveksamma till förslaget
att inordna skolorna under ett statligt huvudmannaskap, medan skolver-
ket, Göteborgs kommun och flera landsting tillstyrker förslaget. Bestäm-
da motståndare till förslaget är bl.a. landstinget i Östergötlands län och
Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna
(EUB).
Bakgrunden till mitt förslag:
Dammsdalskolan och Salbohedskolan
Ar 1968 överlät staten utan kostnad Dammsdalskolan i Vingåker och
Salbohedskolan i Sala med tillhörande elevhem till landstinget Sörm-
land resp, landstinget i Västmanlands län. Landstingen åtog sig att ansva-
ra för och driva skolorna och att ta emot elever från hela landet till
självkostnadspris. Skolorna riktar sig till psykiskt utvecklingsstörda ele-
ver med grav beteendestörning eller omfattande psykisk störning. Den
genomsnittliga tiden för undervisning och behandling vid skolorna är
ungefär tre år. Eleverna bor vanligtvis på elevhem i anslutning till sko-
lorna. Verksamheten vid elevhemmen är i drift under hela året.
20
Yrkesutbildning för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda elever i Prop. 1991/92:94
Örebro
Den 21 augusti 1969 godkände Kungl. Maj:t ett mellan skolöversty-
relsen och Örebro läns landsting preliminärt träffat avtal om yrkesun-
dervisning för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda ungdomar i
Örebro. Enligt avtalet åtog sig landstinget att utan kostnad för den en-
skilde ta emot, undervisa och vårda psykiskt utvecklingsstörda ungdo-
mar som på grund av hörselskada inte kunde undervisas tillsammans
med andra psykiskt utvecklingsstörda elever. Enligt avtalet skulle samt-
liga kostnader för verksamheten bestridas av staten. 1 1992 års budget-
proposition (prop. 1991/92:100, bil. 9, s. 26-27) har jag anmält att det
finns skäl att se över avtalet.
Jag har tidigare (avsnitt 2.1) föreslagit att ansvaret för särskolan förs
över från landstingen till kommunerna. Logiskt sett borde således Ving-
åkers, Sala och Örebro kommuner ta över ansvaret för Dammsdalsko-
lan, Salbohedskolan resp, yrkesutbildningen för hörselskadade psykiskt
utvecklingsstörda. Jag har emellertid under hand erfarit att Vingåkers
och Sala kommuner inte är beredda att driva skolorna.
Landstinget Sörmland har fr.o.m. den 1 januari 1992 - med undantag
för Dammsdalskolan - fört över ansvaret för särskolan till kommunerna
i länet. Inom Örebro och Västmanlands läns landsting har arbetet med
att kommunalisera särskolan ännu inte påbörjats. De tre landstingen
har under hand förklarat sig villiga att - under förutsättning att statsbi-
drag lämnas i ungefär samma omfattning som för närvarande - tills vida-
re fortsätta verksamheten vid skolorna.
Skälen för mitt förslag: Enligt min mening fyller dessa skolor fortfa-
rande en väsentlig funktion i utbildningssystemet för psykiskt utveck-
lingsstörda elever. Skolorna är så specialiserade att det inte är lämpligt
från resurs- och verksamhetssynpunkt att varje kommun anordnar så-
dan verksamhet. Samordningsvinsterna med dessa skolor är således från
samhällsekonomisk synpunkt betydande. Jag anser inte heller att det
kan begäras att de kommuner där skolorna är belägna utan vidare skall
ta på sig att driva skolorna med tillhörande elevhem. Kommunerna i
fråga utnyttjar endast marginellt skolorna för sina egna behov och kost-
naderna för den icke-skolbundna verksamheten är betydande.
För min del anser jag det vara en andrahandsfråga vem som har an-
svaret för skolorna. Det väsentliga är att de har en stabil huvudman. I
en framtid kan det exempelvis ändå bli aktuellt att någon eller några av
de berörda kommunerna och landstingen kommer överens om ett änd-
rat huvudmannaskap. Den möjligheten bör således stå öppen. Eftersom
skolornas verksamhet är av påtagligt riksintresse bör de emellertid ha
särskilda statsbidrag vid sidan av det generella, oavsett vem som är hu-
vudman för dem.
Jag avser därför att senare återkomma till regeringen med förslag till
avtal mellan staten och resp, landsting om särskilt verksamhetsstöd för
fortsatt drift av Dammsdalskolan i Vingåker, Salbohedskolan i Sala samt
21
för yrkesutbildningen för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda i Prop. 1991/92:94
Örebro.
Mitt förslag innebär inte någon ändring av tillsynsansvaret. Socialsty-
relsen skall således även i fortsättningen utöva tillsyn för den del av sko-
lornas verksamhet som inte är undervisningsanknuten.
Mitt förslag: Särskolan skall även i fortsättningen utgöra en sär-
skild skolform inom det offentliga skolväsendet för barn och
ungdom.
Den formella prövningen av personkretstillhörigheten behålls.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker för-
slaget. Flera remissinstanser anser emellertid att särskolan på sikt kan
avvecklas och integreras med kommunernas övriga skolväsende. Karls-
krona kommun och landstinget i Kristianstads län samt FUB föreslår att
särskolan som särskild skolform avvecklas med omedelbar verkan.
Skälen för mitt förslag: Regeringens allmänna ambition är att öka
valfriheten och mångfalden inom utbildningsområdet.
Särskolan riktar sig till barn och ungdomar som inte kan gå i grund-
skolan eller gymnasieskolan på grund av psykisk utvecklingsstörning.
Utbildningen i särskolan syftar till att ge dessa barn och ungdomar en
utbildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar. Med den me-
todik som används inom särskolan finns stora möjligheter att åstadkom-
ma detta. Elevernas mycket skilda förutsättningar för inlärning och sko-
lans ansvar för att anpassa undervisningen för varje enskild elev är avgö-
rande för vilket stoff i kursplanerna som skall behandlas och vilken me-
tod som skall tillämpas. En av särskolans viktigaste uppgifter är att ge
eleverna goda förutsättningar att vara aktiva i det dagliga livet och att
förbereda dem för vuxenlivet.
Särskolans elever utgör en mycket heterogen grupp. Graden av ut-
vecklingsstörning varierar kraftigt mellan eleverna. Många elever har,
som jag tidigare redogjort för, förutom utvecklingsstörning också ytterli-
gare handikapp. Med hänsyn till elevernas olika utvecklingsnivåer är
särskolan indelad i olika former. Den obligatoriska särskolan består av
grundsärskola och träningsskola. Den frivilliga särskolan består av yr-
kesutbildning, yrkesträning och verksamhetsträning.
Enligt min mening behöver de flesta psykiskt utvecklingsstörda ele-
ver undervisas i särskilda undervisningsgrupper och klasser och följa
särskilda kursplaner för att få sina specifika behov tillgodosedda. Jag är
därför inte beredd att avveckla särskolan som egen skolform och i stället
reguljärt låta eleverna följa undervisningen enligt grundskolans och
gymnasieskolans kursplaner. Jag finner det mycket angeläget att alla
22
barn och ungdomar skall ha möjlighet att få den utbildning som bäst
tillgodoser deras förutsättningar. För att tillförsäkra psykiskt utveck-
lingsstörda barn och ungdomar en fortsatt god utbildning krävs därför
att särskolan som skolform behålls. Särskolan skall således även i fort-
sättningen rikta sig till en viss personkrets och ha egna kursplaner och
timplaner.
Enligt 3 kap. 4 § skollagen prövar huvudmannen för särskolan om
ett barn skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid. Fråga om
mottagande får väckas av barnets vårdnadshavare eller av barnets hem-
kommun. Frågan om personkretstillhörighet bör enligt min mening
prövas även i fortsättningen. Jag vill dock särskilt betona vikten att ett
beslut om placering av en elev i särskolan skall föregås av samråd med
eleven och dennes vårdnadshavare. För att kunna bedöma personkrets-
tillhörigheten måste kommunerna ha tillgång till kompetent personal
med goda kunskaper både om psykiskt utvecklingsstörda elever och om
särskolan. Endast elever som tillhör särskolans personkrets skall tas
emot i särskolan.
När ansvaret för särskolan förs över till kommunerna, ankommer
det på den kommunala nämnd, som enligt 2 kap. 1 § skollagen utsetts
till styrelse för denna utbildning, att besluta om elever skall tas emot i
särskolan. Ett sådant beslut skall även i fortsättningen kunna överklagas
hos skolväsendets överklagandenämnd.
Flera remissinstanser, däribland FUB, stöder särskolekommitténs
förslag att föräldrarnas inflytande skall stärkas. De tillstyrker också att
eleverna om möjligt skall kunna få sin undervisning i samma skola som
andra elever i bostadsområdet. Andra remissinstanser däremot anser att
närhetsprincipen inte får överordnas kvalitetsprincipen. Enligt min me-
ning kan närhetsprincipen inte ges så hög prioritet att den enskilde ele-
vens behov av en god utbildning anpassad till hans eller hennes förut-
sättningar kommer i andra hand. En sådan utbildning kräver specialut-
bildad personal. Särskilda krav måste också ofta ställas på
undervisnings- och uppehållslokaler liksom på materiell utrustning och
hjälpmedel. En optimal satsning på färre skolanläggningar med kvalifi-
cerad personal kan i vissa fall vara väsentligare än att skolan ligger nära
hemmet.
Vidare anser jag att, sedan huvudmannen för särskolan beslutat att
en elev skall tas emot i särskolan, elevens Och vårdnadshavares önske-
mål om placering vid skolenhet med särskoleundervisning bör tillgodo-
ses i största möjliga utsträckning.
Enligt 20 § särskoleförordningen (1986:573, omtryckt 1991:1085)
kan en elev som är inskriven i särskolan i vissa fall få sin utbildning i
grundskolan eller gymnasieskolan (s.k. integrerad elev). Fråga om inte-
grering skall självfallet kunna väckas av elevens vårdnadshavare. Även i
detta sammanhang är det viktigt att beslut fattas i samråd med vårdnads-
havaren.
Prop. 1991/92:94
23
Prop. 1991/92:94
Mitt förslag: 9-årig skolplikt införs för särskolans elever.
Varje kommun skall vara skyldig att erbjuda samtliga elever
med 9-årig skolgång i särskolan ett frivilligt tionde skolår inför
övergången till den frivilliga särskolan.
Varje kommun skall vara skyldig att erbjuda samtliga elever
som fullgjort sin skolplikt i den obligatoriska särskolan fortsatt
fyraårig utbildning i den frivilliga särskolan. Sådan skyldighet
föreligger dock längst t.o.m. det första kalenderhalvåret det år
eleven fyller 20 år. En elev som påbörjat den frivilliga särskolan
före denna tidpunkt skall ha rätt att slutföra utbildningen. Be-
stämmelserna tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1992.
Den som vill påbörja utbildning fr.o.m. det andra kalender-
halvåret det år han fyller 20 år är behörig att delta i särvux.
Elever, som har gått i särskola och som bedöms kunna tillgo-
dogöra sig utbildning inom gymnasieskolans individuella pro-
gram, skall beredas möjlighet till sådan utbildning.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna
tillstyrker förslaget. Lärarförbundet förordar fortsatt 10-årig skolplikt.
Skälen för mitt förslag: Jag anser att det nu finns goda skäl att succes-
sivt anpassa skolplikten för särskolans elever till vad som gäller för
grundskolans elever. Det har också flertalet remissinstanser tillstyrkt.
Denna ordning bör tillämpas med början läsåret 1993/94 för de elever
som då påbörjar årskurs 7 i särskolan. För att inte försämra dessa ele-
vers möjligheter att få en god grundläggande utbildning bör kommuner-
na åläggas en skyldighet att fr.o.m. läsåret 1996/97 erbjuda alla elever
med endast 9-årig skolgång i särskolan ett frivilligt tionde skolår. Med
denna ordning kan de elever som önskar det gå över till den frivilliga
särskolan efter 9-årig skolgång, medan de elever som har behov av ett
tionde skolår har rätt att fortsätta utbildningen i den obligatoriska sär-
skolan ytterligare ett skolår.
Enligt 17 § särskoleförordningen (1986:573) skall statens skolverk
fastställa läroplan för särskolan. Läroplanen innefattar även timplan och
kursplan samt anvisningar och kommentarer för undervisningen i äm-
nen, ämnesgrupper och kurser. Med anledning av att 9-årig skolplikt in-
förs för särskolans elever, bör skolverket inför läsåret 1993/94 vidta de
åtgärder som behövs vad gäller den obligatoriska särskolans kursplaner
och timplaner.
Jag har nyligen utfärdat nya direktiv till läroplanskommittén (Dir.
1991:117). Kommittén skall utarbeta förslag till läroplan, timplan och
kursplaner för grundskolan samt läroplan för gymnasieskolan och den
kommunala vuxenutbildningen. Läroplansarbetet är planerat så att en
ny läroplan för grundskolan skall kunna införas fr.o.m. den 1 juli 1994.
24
Jag räknar med att en ny eller reviderad läroplan för särskolan skall
kunna fastställas i nära anslutning till ett beslut om grundskolans läro-
plan.
Efter avslutad 9-årig resp. 10-årig skolgång har eleverna rätt till fort-
satt utbildning i den frivilliga särskolan. Varje kommun skall vara skyl-
dig att erbjuda de elever som tillhör särskolans personkrets fortsatt ut-
bildning i den frivilliga särskolan. Den frivilliga särskolan skall liksom
hittills vara 4-årig. För att anpassa bestämmelserna till dem som gäller
för gymnasieskolan, föreslår jag att en elev får påbörja utbildning i den
frivilliga särskolan t.o.m. det första kalenderhalvåret det år eleven fyller
20. Den som har påbörjat utbildning i den frivilliga särskolan skall ha
rätt att fullfölja utbildningen där.
Den som vill påbörja utbildning fr.o.m. det andra kalenderhalvåret
det år då han fyller 20, skall i stället vara behörig att delta i särvux. De
nya bestämmelserna gäller oavsett om kommunerna eller landstingen
har ansvaret för särskolan och särvux.
En kommun skall emellertid inte vara skyldig att erbjuda någon en-
skild elev utbildning i den frivilliga särskolan mer än fyra år.
Prop. 1991/92:94
Individuella program
Utbildning i den obligatoriska särskolan ger för närvarande inte behö-
righet till vare sig de nationella eller individuella programmen inom
gymnasieskolan.
Riksdagen har i samband med behandlingen av propositionen Växa
med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen beslutat ge
regeringen till känna vad utbildningsutskottet har anfört om det rimliga
i att särskoleelever, som kan klara ett individuellt program, får möjlig-
het att följa ett sådant (prop. 1990/91:85, UbU16, rskr. 356). Utbild-
ningsutskottet uttalade bl.a. att den samverkan mellan särskolan och
grundskolan resp, gymnasieskolan, som utvecklats på det lokala planet
under senare år, har varit av stort värde i olika avseenden. Ett kommu-
nalt huvudmannaskap för särskolan skulle ytterligare kunna utveckla
samarbetet när det gäller personal, lokaler och utrustning m.m.
Enligt 6 kap. 7 § skollagen (1985:1100, omtryckt 1991:1111) gäller
att ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psykiskt
utvecklingsstörda har rätt att tas emot i särskolan för ytterligare utbild-
ning där, om de inte bereds utbildning i specialskolan. Om styrelsen för
utbildningen beslutar att en elev inte skall tas emot i särskolan därför
att eleven bedöms kunna gå i gymnasieskolan, bör eleven därmed ha en
rätt till en plats i gymnasieskolan.
Så som gymnasieskolan är anordnad kan det emellertid knappast an-
ses rimligt att generellt garantera elever från särskolan plats på de natio-
nella programmen. De individuella programmen däremot erbjuder en
stor flexibilitet och torde därför vara den väg i gymnasieskolan som bäst
lämpar sig för dem som har särskolan som utbildningsbakgrund.
Ett sådant negativt beslut om mottagande i särskolan som avses i 6
kap. 8 § bör enligt min mening direkt genom en bestämmelse i skolla-
25
gen medföra skyldighet för kommunen att erbjuda eleven utbildning på Prop. 1991/92:94
ett individuellt program. Beträffande ett sådant gäller bl.a. att en plan
skall läggas upp från början.
Denna bestämmelse gäller fr.o.m. den 1 juli 1992.
Om en kommun finner det lämpligt skall en elev i den frivilliga sär-
skolan också, med det stöd särskolan kan ge, kunna få en individuellt
planerad studiegång som genomförs i gymnasieskolan (s.k. integrerad
elev). Som jag nyligen har redovisat finns regler om detta i 20 § särsko-
leförordningen.
Mitt förslag: Statens skolverk skall svara för ärenden om god-
kännande av fristående obligatoriska särskolor.
Hemkommunen beslutar om inskrivning av elever i särskolan,
såväl i den kommunala som i en fristående särskola.
Skälen for mitt forslag: Enligt 9 kap. 1 § skollagen kan skolplikten
fullgöras i en fristående särskola, om skolan är godkänd för ändamålet.
Ärende om godkännande av fristående skola för fullgörande av särskild
skolplikt har hittills prövats av styrelsen för särskolan i det landsting där
skolan är belägen. Enligt min mening bör statens skolverk i fortsätt-
ningen svara för godkännande av fristående obligatoriska särskolor. Det
överensstämmer med vad som gäller för fristående skolor för fullgöran-
de av vanlig skolplikt.
1 likhet med vad som gäller för fristående gymnasieskolor krävs inte
något godkännande för att starta eller driva en fristående frivillig särsko-
la.
Regeringen har förklarat sammanlagt nio fristående särskolor berätti-
gade till statsbidrag.
Enligt riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen
om vissa skollagsfrågor m.m. (prop. 1990/91:115, UbU17, rskr. 357)
skall elever i fristående skolor för elever med vanlig skolplikt fr.o.m.
budgetåret 1992/93 räknas in i underlaget för kommunernas sektorsbi-
drag. Även om riksdagen därvid inte behandlade frågan om statsbidrag
till fristående särskolor bör motsvarande ordning på sikt gälla även för
dessa.
Kommunalekonomiska kommittén har emellertid nyligen (SOU
1991:98) föreslagit att statsbidraget till särskolor skall inordnas i ett ge-
nerellt statsbidrag till kommunerna. Jag återkommer till detta under av-
snitt 5. Jag vill emellertid redan nu anmäla att även bidragen till fristå-
ende särskolor bör ingå i det föreslagna nya statsbidraget till kommu-
nerna. Nuvarande statsbidrag till fristående särskolor bör därför avveck-
las. Regeringen återkommer senare till riksdagen i denna fråga i en sär-
skild proposition.
26
Enligt 3 kap. 4 § skollagen är det huvudmannen för särskolan som
beslutar om ett barn skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid.
Jag har tidigare (avsnitt 2.4) föreslagit att kommunerna skall ha skyldig-
het att erbjuda psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar utbild-
ning i särskolan. Det är därför - enligt min mening - rimligt att kommu-
nerna i fortsättningen prövar personkretstillhörigheten för samtliga ele-
ver, såväl i kommunala som i fristående särskolor. Det bör gälla även
elever i fristående skolor som motsvarar den frivilliga särskolan. Be-
stämmelsen gäller fr.o.m. den 1 juli 1992. Intill dess att ansvaret för sär-
skolan förts över till kommunerna prövar landstingen personkretstillhö-
righeten.
Eleven och dennes vårdnadshavare skall därefter ha möjlighet att an-
söka om utbildningsplats i en fristående särskola. Om de väljer att få sin
utbildning i en fristående särskola, bör kommunen - i likhet med vad
som kommer att gälla för övriga fristående skolor - vara skyldig att ge
bidrag till den fristående särskolan. En kommun skall emellertid inte
vara skyldig att göra det om kommunen inte dessförinnan beslutat att
eleven skall höra till särskolans personkrets. Jag återkommer med för-
slag till bestämmelser om rätt att välja särskola och om kommuners
skyldigheter att utge ersättning till fristående särskolor i en särskild pro-
position.
Prop. 1991/92:94
Mitt förslag: Den del av särvux som motsvarar grundsärskolan
förändras efter modell av den nya grundläggande vuxenutbild-
ningen i komvux. Ändringen tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1992.
Skälen for mitt forslag: Särvux på grundsärskolenivå infördes 1988
(prop. 1987/88:113, UbU33, rskr. 323) och omfattar sedan den 1 juli
1991 också viss utbildning på träningsskolenivå (prop. 1990/91:85,
UbUI6, rskr. 356).
Särvux på grundsärskolenivån utformades som en parallell till
grundutbildning för vuxna (grundvux) och kommunal vuxenutbildning
(komvux). Särvux omfattar därmed för närvarande dels undervisning
motsvarande den som ges i träningsskolan avseende kommunikation
samt verklighetsuppfattning och omvärldskunskap, dels grundläggande
utbildning i läsning, skrivning och räkning på en nivå som motsvarar
utbildning enligt högst årskurs 6 i grundsärskolan, dels kurser på en ni-
vå som motsvarar grundsärskolans högstadium i ämnena svenska, sven-
ska som andraspråk, matematik, religionskunskap, samhällskunskap,
historia, geografi, naturkunskap, engelska, maskinskrivning och hem-
språk.
Mål och riktlinjer för särvux samt timplaner och kursplaner finns i
läroplanen för kommunal och statlig vuxenutbildning, Lvux 82. De fri-
27
stående kurserna i särvux har egna timplaner, men som kursplaner för Prop. 1991/92:94
dessa kurser har skolöverstyrelsen fastställt samma kursplaner som för
etapp 1 i komvux.
Riksdagen beslöt våren 1991 (prop. 1990/91:85, UbU16, rskr. 356) att
grundvux och etapp 1 i komvux skall ersättas med en grundläggande
vuxenutbildning inom komvux. Den nya utbildningen inrättas den 1 ju-
li 1992. För denna utbildning skall nya kursplaner utarbetas och nya
timplaner fastställas.
Eftersom särvux på grundsärskolenivån är en direkt parallell till nu-
varande grundvux och etapp 1 i komvux, är det naturligt att genomföra
motsvarande förändring i särvux.
Regeringen uppdrog i september 1991 åt statens skolverk att utarbeta
utbildningsplaner, kursplaner m.m. I uppdraget ingår även att lämna
förslag beträffande särvux. Eftersom detta arbete pågår är det möjligt att
genomföra förändringen även beträffande särvux den 1 juli 1992. Ut-
bildning som har planerats eller redan påbörjats enligt tidigare regler
skall dock få fullföljas även efter den 1 juli 1992.
Mitt förslag: Särvux utvidgas till att omfatta yrkesutbildning. Ut-
vidgningen bör gälla fr.o.m. den 1 juli 1992.
Särvux-kommitténs förslag: Kommittén bedömer att vuxna utveck-
lingsstördas behov av yrkesinriktad utbildning i första hand bör tillgo-
doses i form av arbetsmarknadsutbildning. Kommittén föreslår att
vuxna ges möjlighet att få yrkesutbildning inom yrkessärskolan och att
kurser anordnas inom komvux för utvecklingsstörda.
Remissinstanserna: En i det närmaste enig remissopinion instämmer
i kommitténs bedömning vad gäller arbetmarknadsutbildningen och till-
styrker kommitténs förslag beträffande yrkesutbildning i yrkessärskolan
och komvux. Stockholms läns landsting (Västra omsorgsområdet) anser
däremot att det är olämpligt att undervisa vuxna och ungdomar tillsam-
mans.
Skälen for mitt förslag: Utvecklingsstörda vuxna bör liksom andra
vuxna ha tillgång till yrkesutbildning.
Möjligheten att få arbetsmarknadsutbildning är förknippad med vissa
villkor. Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar i sitt yttrande att personen
ifråga skall vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och
ha behov av en utbildning för att kunna få och behålla ett arbete och
det skall vara inom ett yrkesområde som bedöms leda till en anställning.
Detta innebär att gruppen utvecklingsstörda som kan få arbetsmark-
nadsutbildning är begränsad.
Andra vuxna har möjlighet att söka till yrkesutbildning inom ramen
för komvux, dvs. gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning.
28
Jag har nyss föreslagit att psykiskt utvecklingsstörda ungdomar skall ha
möjlighet att som elever i gymnasieskolan följa ett individuellt program.
Motsvarande ordning bör gälla gymnasial vuxenutbildning och påbygg-
nadsutbildning i komvux för de utvecklingsstörda vuxna som har förut-
sättningar att delta i sådan utbildning, oavsett om de tidigare har gått i
särskola eller deltagit i särvux.
Det är emellertid viktigt att dessutom öppna möjligheter till yrkesut-
bildning som är speciellt anpassad till utvecklingsstördas behov. Därför
förordar jag att särvux utvidgas till att omfatta yrkesutbildning. Förslaget
förutsätter en ändring i skollagen. Ändringen bör gälla fr.o.m. den 1 juli
1992. Det blir då möjligt att starta verksamheten snabbt för de landsting
och kommuner som så önskar och den kan byggas upp successivt där
det anses lämpligare.
Gymnasial vuxenutbildning och gymnasieskolan kommer i framti-
den att ha gemensamma kursplaner. Detsamma bör gälla yrkesutbild-
ningen inom den frivilliga särskolan och särvux. Kommunerna har i
dag full frihet när det gäller att organisera sitt skolväsende. Därför finns
det inga hinder för att den frivilliga särskolan och motsvarande vuxen-
utbildning samverkar.
För att undvika missförstånd vill jag framhålla att den nyss föreslag-
na åldersgränsen vid 20 år mellan särskolan och särvux, som överens-
stämmer med åldersgränsen mellan gymnasieskolan och komvux, endast
innebär att olika regelsystem gäller för ungdomar och vuxna. Ålders-
gränsen behövs därför att ungdomsutbildningen är en rättighet, medan
vuxenstuderande, precis som i komvux, inte kan garanteras en lika om-
fattande utbildning.
Det bör också vara möjligt att inom särvux anordna yrkeskurser en-
bart för vuxna enligt centralt fastställda kursplaner och timplaner som
utarbetas successivt av skolverket. Vidare bör det vara möjligt att anord-
na yrkeskurser i särvux enligt lokalt utformade kursplaner på motsva-
rande sätt som kommer att gälla för komvux på gymnasial nivå. Det an-
kommer på regeringen att utförda riktlinjer för lokala kursplaner.
I detta sammanhang vill jag informera om att särvux-kommittén bl.a.
föreslog att kursplaner skulle utformas för dels en yrkesförberedande
orienteringskurs, dels särskilda yrkesinriktade kurser i komvux anpassa-
de för utvecklingsstörda. Efter den 1 juli 1992 kommer det inte längre
att finnas någon centralt fastställd kursplan för orienteringskurser i
komvux. Sådana kurser får därefter anordnas och utformas efter lokala
behov. Vid samma tidpunkt försvinner också särskilda yrkesinriktade
kurser som begrepp. Den utbildning som åsyftades med särvux-
kommitténs förslag bör anordnas som yrkesutbildning i särvux.
Prop. 1991/92:94
29
Prop. 1991/92:94
Min bedömning: Jag utgår från att kommunerna vid övertagan-
det av särskolan och särvux tar tillvara den resurs som persona-
len utgör.
Kommitténs bedömning: Överensstämmer i huvudsak med min.
Skälen för min bedömning: Genom riksdagens beslut med anledning
av propositionen om ansvaret för skolan har kommunerna fått frihet att
organisera sitt offentliga skolväsende (grundskolan, gymnasieskolan, sär-
skolan, komvux, särvux och sfi) utifrån sina egna förutsättningar och
behov (prop. 1990/91:18, UbU4, rskr. 76). Inskränkningar i denna frihet
får enbart föranledas av statsmakternas ansvar för utbildningens kvalitet
och likvärdighet och för att rättssäkerhetsaspekten skall tillgodoses.
Rektorer och lärare
Skolledningen har ett särskilt ansvar för att skapa goda förutsättningar
för att utveckla skolan. Behovet av goda skolledare inom det offentliga
skolväsendet är odiskutabelt. Därför har en viss reglering beträffande
rektorer införts i skollagen.
I 2 kap. 2 § skollagen (1985:1100, omtryckt 1991:1111) föreskrivs att
det för ledningen av utbildningen i skolorna skall finnas rektorer. Rek-
torn skall hålla sig förtrogen med det dagliga arbetet i skolan. Det ålig-
ger rektorn att särskilt verka för att utbildningen utvecklas. Som rektor
får bara den anställas som genom utbildning och erfarenhet har förvär-
vat pedagogisk insikt. Bestämmelsen gäller även för rektorerna i särsko-
lan och särvux. Några särskilda behörighetsvillkor för rektorer inom
dessa skolformer behövs således inte.
I den proposition (1991:75) om lärarutbildning m.m. som utbild-
ningsministern denna dag har lagt fram för riksdagen, förordar han, just
med hänsyn till rektorns ansvar för att förverkliga den nationella skol-
politiken och för att alla ges lika rätt till utbildning, att staten även i
framtiden skall svara för en del av utbildningen av rektorer. Utbild-
ningsministern föreslår således att en ny statlig grundläggande rektorsut-
bildning inrättas. Skolverket har på regeringens uppdrag tagit fram ett
förslag till den närmare uppläggningen av en sådan utbildning. Utbild-
ningen skall enligt direktiven till skolverket bl.a. ta upp frågor som rör
skolans ansvar för handikappade barn och barn med särskilda behov.
Sådana moment ryms också inom ramen för den uppläggning som skol-
verket har utarbetat. Regeringen kommer senare i vår, under förutsätt-
ning av riksdagens bifall till förslaget om en ny rektorsutbildning, att ge
skolverket i uppdrag att närmare utforma en sådan utbildning.
Lärarnas kompetens är av avgörande betydelse för utbildningens kva-
litet. 1 2 kap. 3 § skollagen har därför införts bestämmelser om att kom-
munerna är skyldiga att för undervisningen använda lärare som har en
30
utbildning som är avsedd för den undervisning som läraren i huvudsak
skall bedriva. De krav som enligt 2 kap. 4 § gäller för att lärare skall få
anställas utan tidsbegränsning innebär för särskolans del att en lärare,
med undantag för lärare i praktiskt/estetiska ämnen, skall ha genomgått
adekvat speciallärarutbildning.
Jag har tidigare föreslagit att ansvaret för särskolan och särvux förs
över från landstingen till kommunerna (avsnitt 2.1). Ett ändrat huvud-
mannaskap får naturligtvis inte medföra att kommunerna sänker ambi-
tionsnivån vad gäller kvaliteten i utbildningen av de psykiskt utveck-
lingsstörda.
Särskolans skolledare och lärare är välutbildade och de har en stor
och unik kunskap om psykiskt utvecklingsstörda elever. Det är ingen
överdrift att säga att det nästan alltid finns ett mycket medvetet yrkesval
bakom utbildning för och arbete bland utvecklingsstörda. Utan ett per-
sonligt engagemang är det svårt att arbeta framgångsrikt med dessa ele-
ver och vinna deras och de anhörigas förtroende. Flertalet remissinstan-
ser har, i likhet med särskolekommittén, påtalat vikten av att kommu-
nerna tar över personalen i samband med att de tar över ansvaret för
särskolan. Jag delar den uppfattningen. Kommunerna skulle ha svårt att
vidmakthålla kvaliteten i utbildningen om de inte också tar till vara nu-
varande personal.
Prop. 1991/92:94
Yrkesvalslärare
Särskolans yrkesvalslärare fyller en utomordentligt viktig funktion. Den
uppfattningen delas av flertalet remissinstanser. Yrkesvalslärare hjälper
eleven att välja rätt form av den frivilliga särskolan och medverkar vid
anskaffning av praktikplatser för dessa elever. En stor del av läsåret i
årskurserna 9 och 10 i den obligatoriska särskolan utgörs av studie- och
yrkesorientering, som i särskolan är ett sammanfattande begrepp för så-
dana inslag i undervisningen som syftar till att förbereda eleverna för
framtida yrkesval och ge dem kunskaper om arbetslivet.
Praktiken i den frivilliga särskolan är omfattande men med stora in-
dividuella variationer. 1 årskurs 3 i yrkesutbildningen kan praktiken va-
riera mellan sex och femton veckor och i årskurs 4 från åtta veckor till
hela läsåret. Praktiken i årskurs 4 förläggs till olika företag och institu-
tioner.
Varje praktikplats kräver ett omfattande förberedelsearbete, kunskap
om den lokala arbetsmarknaden, handikappkunskap, elevkännedom
och goda kontakter med anhöriga och med myndigheter för att få "rätt
man på rätt plats". Huvudansvariga för denna verksamhet är yrkesvals-
lärarna. När elever i den frivilliga särskolan bedöms vara färdigutbilda-
de, medverkar ofta yrkesvalsläraren till att någon form av anställning el-
ler sysselsättning ordnas för eleven.
Mot denna bakgrund vill jag betona vikten av att kommunerna tar
till vara den resurs som yrkesvalslärarna utgör. Såväl särskolekommittén
som flertalet remissinstanser har dessutom framhållit att yrkesvalslärar-
na åtminstone i ett inledningsskede inte är utbytbara mot annan yrkes-
31
vägledningspersonal. För att samtliga kommuner skall få tillgång till yr- Prop. 1991/92:94
kesvalslärare med kunskap om särskolan, krävs samverkan mellan kom-
munerna.
Tjänster som konsulent
Styrelsen för särskolan har intill utgången av år 1990 med stöd av 63 §
särskoleförordningen (1986:573) kunnat medge att konsulenttjänstgö-
ring i praktiskt/estetiska ämnen fick ingå i en statligt reglerad tjänst som
lärare. Dessa konsulenter utgör ett värdefullt stöd särskilt för de lärare i
grundskolan och gymnasieskolan, som undervisar särskolans elever i
praktiskt/estetiska ämnen. Personalbestämmelserna i särskoleförordning-
en, däribland 63 §, upphävdes den 1 januari 1991 när den statliga regle-
ringen av bl.a. lärartjänster upphörde.
Styrelsen för särskolan har dessutom - inom ramen för tilldelade re-
surser - under de senaste åren inrättat tjänster som konsulent för elever
med tilläggshandikapp (handikappkonsulenter).
Därutöver finns tio tjänster som konsulent för blinda resp, döva ut-
vecklingsstörda barn och ungdomar (BU- resp. DU-konsulenter). Dessa
tjänster är sedan den 1 juli 1991 placerade vid SIH, överförda dit vid
nedläggningen av länsskolnämnderna. Konsulenterna skall ge hjälp och
stöd till kommunerna för att underlätta skolgången för utvecklingsstör-
da elever med syn- resp, hörselskador.
Till stöd för särskolans verksamhet finns således tre kategorier av
konsulenter, nämligen
1) landstingskommunala konsulenter i praktiskt/estetiska ämnen,
2) landstingskommunala handikappkonsulenter samt
3) statliga BU/DU-konsulenter.
1 det följande behandlar jag endast frågor som rör de landstingskom-
munala handikappkonsulenterna.
Särskolekommittén har föreslagit att SIH skall ansvara för och sam-
ordna den verksamhet som de landstingskommunala handikappkonsu-
lenterna bedriver. Kommittén föreslår därför att den del av statsbidraget,
ca 10 milj.kr., som landstingen använt för att inrätta tjänster som konsu-
lent i handikappkunskap förs över från anslaget B 9. Bidrag till driften
av särskolan m.m. till anslaget B 2. Statens institut för handikappfrågor
i skolan för inrättande av statliga tjänster som handikappkonsulent för
särskolans elever. Dessutom föreslår kommittén att antalet handikapp-
konsulenter för särskolans elever successivt utökas till att omfatta totalt
ca 65 tjänster.
Remissopinionen är delad i denna fråga. Några anser det värdefullt
med en statlig samordning, medan andra föredrar en decentraliserad or-
ganisation med kommunalt anställd personal. Haninge kommun t.ex.
förespråkar en konsulentverksamhet som är organiserad med ett nära
avstånd såväl geografiskt som administrativt mellan konsulent och
elev/lärare och menar att en sådan verksamhet ökar mängden och effek-
tiviteten av konsulentens insatser.
32
Enligt min mening bör tjänster som konsulent i handikappkunskap
inte inrättas vid SIH. Jag delar således inte särskolekommitténs uppfatt-
ning att medel bör föras över från särskoleanslaget till SIH.
Jag är övertygad om att resurserna kommer att användas på ett smi-
digare och rationellare sätt om varje kommun själv får besluta om vil-
ken personal den behöver för att tillgodose de psykiskt utvecklingsstör-
da elevernas behov. Detta utesluter dock inte att en samlad lösning prö-
vas i samband med att regeringen behandlar handikapputredningens
förslag.
Som jag tidigare har redovisat är särskolans lärare mycket välutbilda-
de och har stor erfarenhet av att undervisa elever med särskilda behov.
Flertalet elever med tilläggshandikapp undervisas ofta i särskilda klasser
av specialutbildade lärare med goda kunskaper om de olika handikap-
pen. Det är därför enligt min mening bättre att kommunerna låter väl-
utbildade lärare kombinera sin läraranställning med konsulentverksam-
het. Därigenom kommer den övervägande delen av konsulenternas ar-
betsinsatser eleverna till godo, utan att värdefull arbetstid används för
tidsödande resor m.m.
Mitt förslag överensstämmer också med vad utbildningsministern ut-
talat i den proposition (1991/92:75) om lärarutbildning m.m. som han
denna dag lägger fram för riksdagen. Han påtalar bl.a. vikten av att lära-
re erbjuds möjligheter till utveckling och karriär utan att de överger un-
dervisningsuppgifter.
Jag är medveten om att samtliga kommuner inte kommer att ha vare
sig underlag för att anställa lärare med sådana kombinationer eller ha
tillgång till personal som täcker alla handikappområden. Som jag tidiga-
re har anfört kommer kommunerna att behöva samverka med varandra
för att behålla och utveckla kvaliteten i särskolan. Detta gäller inte
minst den kommunala konsulentverksamheten.
Fortbildning
Fortbildning är ett av de viktigaste instrumenten för att behålla och ut-
veckla kompetensen i skolan. Fortbildningen skall syfta till att öka mål-
uppfyllelsen och att utveckla verksamheten i skolan samt att öka perso-
nalens kunskaper, färdigheter och insikter. Bestämmelsen i 2 kap. 7 §
skollagen att varje kommun skali se till att fortbildning anordnas för
den personal som har hand om utbildningen gäller även för särskolans
och särvux personal. De statliga insatserna vad beträffar att erbjuda god
fortbildning omfattar även särskolan och särvux.
Prop. 1991/92:94
33
3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 94
Prop. 1991/92:94
Min bedömning: I fråga om utveckling, utvärdering och tillsyn
hör samma principer tillämpas för särskolan och särvux som för
det offentliga skolväsendet i övrigt.
Kommitténs forslag: Kommunerna skall ha det lokala ansvaret för
tillsyn, utveckling och utvärdering. Statens skolverk skall ha det statliga
ansvaret för dessa uppgifter. Av det skälet bör skolverkets olika delar ha
kompetens när det gäller utbildning av psykiskt utvecklingsstörda ele-
ver.
Skälen för min bedömning: Statens skolverk skall enligt sin instruk-
tion (1991:1121) verka för att de mål och riktlinjer som riksdagen och
regeringen fastställt för skolan förverkligas inom givna ramar.
Eftersom särskolan och särvux utgör en del av det offentliga skolvä-
sendet, skall skolverket - på samma sätt som gäller för det övriga offent-
liga skolväsendet - följa upp och utvärdera verksamheten samt medver-
ka till att den utvecklas. Skolverket skall också utöva tillsyn över särsko-
lan och särvux.
Men det är inte bara på nationell nivå som utveckling, utvärdering
och tillsyn skall äga rum. Enligt bestämmelser i skollagen skall det i alla
kommuner finnas en av kommunfullmäktige antagen skolplan. Självfal-
let skall särskolan och särvux behandlas i skolplanerna. Av skolplanen
skall bl.a. framgå vilka åtgärder kommunen avser att vidta för att upp-
nå de nationella mål som har satts upp för skolan. Kommunerna skall
kontinuerligt följa upp och utvärdera de mål och prioriteringar som
görs i skolplanen. Slutligen skall på skolnivå de mål som lagts fast för
den enskilda skolans verksamhet och för undervisningen utvärderas.
34
Prop. 1991/92:94
Min bedömning: Nuvarande bidragssystem till driften av särsko-
lan och särvux behålls tills vidare.
Kommitténs förslag: Ett finansiellt stöd i form av ett särskilt statsbi-
drag till särskolan skall utbetalas till samtliga kommuner. Bidraget före-
slås ingå som en tydligt identifierbar och skolformsspecifik del i sektors-
bidraget till driften av det kommunala offentliga skolväsendet. Enligt
kommittén skall bidraget beräknas behovsrelaterat och bygga på offent-
lig nationell statistik. Kommitténs förslag omfattar inte särvux och de
fristående särskolorna.
Remissinstanserna: I sina huvuddrag tillstyrks förslaget av de flesta
remissinstanserna.
Skälen för min bedömning: Kommunalekonomiska kommittén
(1990:04) har nyligen slutfört sitt arbete. Kommittén redovisar sina för-
slag i betänkandet (SOU 1991:98) Kommunal ekonomi i samhällseko-
nomisk balans - statsbidrag för ökat handlingsutrymme och nya samar-
betsformer. Kommunalekonomiska kommittén föreslår att bidragen till
driften av särskolan och särvux inordnas i ett nytt generellt bidragssys-
tem i form av ett statligt utjämningsbidrag. Kommittén har i sina beräk-
ningar med hänsyn till nuvarande ansvarsförhållanden valt att räkna in
bidragen till särskolan och särvux i skatteutjämningsbidraget till lands-
tingen. Kommunalekonomiska kommitténs förslag är för närvarande fö-
remål för remissbehandling. En proposition med anledning av kommit-
téns förslag kommer att föreläggas riksdagen under våren 1992. Därvid
kommer också skatteväxlingsfrågan att behandlas. I detta sammanhang
bör också särskolekommitténs förslag om bidrag till särskolan att be-
handlas. Det är naturligt att då även behandla bidraget till särvux.
I enlighet med vad jag har anfört har inom utbildningsdepartementet
upprättas förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100).
Lagrådets hörande
Det förslag jag lägger fram innebär att skolplikten inom särskolan mins-
kas från tio till nio år. Barnens rätt till utbildning under tio år kvarstår
emellertid orubbad. Jag anser därför att lagrådets hörande i detta ärende
skulle sakna betydelse.
35
Prop. 1991/92:94
1 kap. Allmänna föreskrifter
5 §
För barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan och gymnasiesko-
lan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda finns särskolan. Kommu-
nerna är huvudmän för särskolan.
10 §
Kommuner och landsting är huvudmän för komvux.
Kommunerna är huvudmän for särvux och sfi.
Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) framgår att särskolan
även i fortsättningen skall vara en särskild skolform.
Förslaget om övergång från landstingskommunalt till kommunalt
huvudmannaskap har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.1).
I punkt 2 i övergångsbestämmelserna behandlas frågor i samband
med övergången som skall vara genomförd före den 1 januari 1996.
Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2) framgår att Dammsdal-
skolan i Vingåker, Salbohedskolan i Sala och den yrkesutbildning för
hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda elever som anordnas i Örebro
tills vidare kan få vara landstingskommunala särskolor. Huvudmanna-
skapet för dessa skolor behandlas i punkt 3 i övergångsbestämmelserna.
3 kap. Skolplikt och motsvarande rätt till utbildning
4 §
Styrelsen for särskolan i hemkommunen prövar om ett barn skall tas
emot i särskolan under sin skolpliktstid. Fråga om mottagande får även
väckas av barnets vårdnadshavare.
Huvudmannen for specialskolan prövar om ett barn skall tas emot i
specialskolan under sin skolpliktstid. Fråga om mottagande får väckas
av barnets vårdnadshavare eller av barnets hemkommun.
Om ett barn, som har tagits emot i särskolan, bedöms kunna gå över
till grundskolan, skall styrelsen för särskolan besluta att barnet inte läng-
re skall vara elev där. Motsvarande gäller för huvudmannen för special-
36
skolan, om den som tagits emot i specialskolan, bedöms kunna gå över Prop. 1991/92:94
till grundskolan eller särskolan.
Frågan om prövning av personkretstillhörigheten samt om beslut om
mottagande i särskola har behandlats i den allmänna motiveringen (av-
snitt 2.3).
Bestämmelsen i första stycket innebär att den styrelse som ansvarar
för särskolan i barnets hemkommun alltid prövar frågan om person-
kretstillhörighet, även i de fall då hemkommunen kommer överens
med någon annan kommun om att barnet skall få sin särskoleutbildning
där.
Ändringarna i andra och tredje styckena motiveras av det ändrade
huvudmannaskapet.
Sådana frågor som avses i tredje stycket skall styrelsen för särskolan
självfallet vid behov ta upp på eget initiativ. En sådan fråga kan väckas
också av vårdnadshavaren.
Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) framgår att styrelsen för
utbildningen i hemkommunen också skall pröva personkretstillhörighe-
ten för elever som skall få sin utbildning i en fristående särskola. En be-
stämmelse med sådan innebörd har tagits in i en ny paragraf, 2 a §, i 9
kap.
Att stor vikt alltid måste tillmätas den uppfattning som en elevs vård-
nadshavare har när det gäller att bedöma vilken skolform som är bäst
för eleven är en självklarhet. Samråd med eleven och dennes vårdnads-
havare skall därför alltid ske före beslut om att placera eleven i särskola.
10 §
Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då bar-
net fyller 16 år eller, om barnet fullgör särskild skolplikt i specialskolan,
17 år.
Om barnet dessförinnan tillfredsställande slutför högsta årskursen i
grundskolan eller motsvarande i någon annan skola där barnet får full-
göra sin skolplikt, upphör därmed denna. Skolplikten upphör också, om
barnet vid särskild prövning visar att det har motsvarande kunskaper.
Sådan prövning anordnas av styrelsen för utbildningen.
Beslut av styrelsen för utbildningen i ärende om skolpliktens upphö-
rande får överklagas hos skolväsendets överklagandenämnd.
Ändringen i första stycket är en följd av att skolpliktstiden för sär-
skolans elever minskas från tio till nio år. Den ändrade skolplikten har
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4).
Se även specialmotiveringen till 6 kap. 3 §.
Övergången till nioårig skolplikt behandlas i punkt 4 i övergångsbe-
stämmelserna.
37
Prop. 1991/92:94
13 §
Kommunen skall se till att skolpliktiga elever i dess grundskola och sär-
skola fullgör sin skolgång. Kommunen skall också se till att skolpliktiga
barn, som är bosatta i kommunen men inte går i dess grundskola eller
särskola, på något annat sätt får föreskriven utbildning.
Huvudmannen för specialskolan skall se till att skolpliktiga elever i
skolor under dess ledning fullgör sin skolgång.
14 §
Om en skolpliktig elev i en skola utanför det offentliga skolväsendet för
barn och ungdom är frånvarande i stor utsträckning utan giltig orsak,
skall huvudmannen för skolan anmäla förhållandet till barnets hemkom-
mun. Kommunen skall pröva om barnet skall åläggas skolgång i grund-
skolan eller särskolan eller, om skäl föreligger, överlämna anmälan till
huvudmannen för specialskolan, som skall pröva om barnet skall åläggas
skolgång där.
Beslut om att ålägga barnet skolgång får överklagas hos kammarrät-
ten.
Ändringarna i 13 och 14 §§ är en följd av att kommunerna övertar
huvudmannaskapet för särskolan.
5 kap. Gymnasieskolan
1 §
I detta kapitel ges föreskrifter om sådan utbildning inom det offentliga
skolväsendet för barn och ungdom som är avsedd att påbörjas av ungdo-
mar efter avslutad grundskoleutbildning eller motsvarande fram till och
med det första kalenderhalvåret det år de fyller tjugo år. Denna utbild-
ning bildar gymnasieskolan.
I 13 § ges dessutom föreskrifter om mottagande i gymnasieskolan av
vissa elever från särskolan.
Bestämmelserna i detta kapitel gäller endast ungdomar som är bosat-
ta i landet, om inte regeringen föreskriver annat.
Genom ändringarna i detta kapitel har de elever som har gått i sär-
skolan men som bedöms kunna gå i gymnasieskolan en rätt att göra det-
ta.
1 specialmotiveringen till paragrafen i prop. 1990/91:85 s. 180 sägs att
gymnasieskolan inte är öppen för elever från särskolan. Den nya be-
stämmelsen i 13 § innebär emellertid att särskoleelever kan tas in i gym-
nasieskolan. En upplysning om det har tillförts paragrafen.
38
5 §
Varje kommun är skyldig att erbjuda utbildning på nationella program
för samtliga de ungdomar i kommunen som avses i 1 § första stycket för-
utsatt att de
1. har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande och
2. inte tidigare har gått igenom utbildning på ett nationellt program
eller likvärdig utbildning.
Erbjudandet skall omfatta ett allsidigt urval av nationella program.
Antalet platser på de olika programmen och deras grenar skall anpassas
med hänsyn till elevernas önskemål.
Erbjudandet skall avse utbildning som anordnas inom kommunen el-
ler i en annan kommun eller ett landsting i enlighet med samverkansav-
tal. Två eller flera kommuner som gemensamt erbjuder en utbildning på
ett nationellt program bildar ett samverkansområde för den utbildningen.
Kommuner som har slutit samverkansavtal med ett landsting om en viss
utbildning bildar ett samverkansområde för den utbildningen.
Genom att det i första stycket endast hänvisas till I § första stycket
framgår det att särskoleeleverna inte har möjlighet att gå på ett natio-
nellt program.
13 §
Varje kommun är skyldig att erbjuda gymnasieutbildning i form av in-
dividuella program för de ungdomar i kommunen som avses i 1 § första
stycket och som inte har tagits in på något nationellt program. I fråga
om elever från särskolan gäller också sådan skyldighet, dock endast om
eleven vid prövning enligt 6 kap. 7 § inte tas emot i särskolan, därför att
eleven bedöms kunna gå i gymnasieskolan.
Ett individuellt program bör motsvara ett nationellt program eller syf-
ta till att stimulera eleven att senare gå över på ett sådant program.
Utbildningen på ett individuellt program skall följa en plan, som skall
fastställas av styrelsen för utbildningen.
1 första stycket har tagits in en bestämmelse som gör det möjligt för
elever som har fullgjort skolplikt i särskolan att genomgå utbildning på
individuella program. De närmare skälen för den nya bestämmelsen har
behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4).
Av den plan för det individuella programmet som styrelsen för ut-
bildningen skall fastställa skall det t.ex. framgå vad utbildningen syftar
till, vilka kurser som ingår i programmet och hur lång tid som planen
omfattar (jfr prop. 1990/91:85 s. 186).
Av 5 kap. 1 § följer att utbildningen för ungdomar på det individuel-
la programmet skall ha påbörjats senast under det första kalenderhalv-
året det år de fyller 20 år. Enligt 20 § i samma kapitel har den som har
påbörjat en utbildning på ett individuellt program i en kommun rätt att
fullfölja programmet enligt den plan som fanns när utbildningen inled-
des.
Prop. 1991/92:94
39
6 kap. Särskolan
Prop. 1991/92:94
3 §
Särskolan omfattar obligatorisk särskola (grundsärskola och träningssko-
la) samt frivillig särskola (yrkesutbildning, yrkesträning och verksam-
hetsträning).
Grundsärskolan och träningsskolan skall ha nio obligatoriska årskur-
ser, årskurserna 1-9, och en för eleverna frivillig årskurs, årskurs 10. Av
dessa utgör 1-3 lågstadium, 4-6 mellanstadium och 7-10 högstadium. Trä-
ningsskolan är avsedd för elever som inte kan gå i grundsärskolan. Sty-
relsen för särskolan avgör om en elev som tas emot i särskolan skall gå i
grundsärskolan eller träningsskolan.
Den frivilliga särskolan bygger på den obligatoriska särskolan. Sty-
relsen för särskolan avgör om en elev i den frivilliga särskolan skall få
yrkesutbildning, yrkesträning eller verksamhetsträning.
1 första stycket införs benämningarna obligatorisk särskola och frivil-
lig särskola. Den obligatoriska särskolan omfattar grundsärskolan och
träningsskolan. Den frivilliga särskolan omfattar yrkessärskolan. Det fri-
villiga tionde skolåret som skall anordnas inom ramen för den obligato-
riska särskolan regleras närmare i den nya 3 a §.
Övergången till nioårig skolplikt medför att skolplikten upphör vid
utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 16 år, dvs. när
eleven gått igenom årskurs 9.
Med styrelsen för särskolan i andra och tredje styckena avses givetvis
styrelsen i hemkommunen utom i de fall då en elev får utbildning i en
annan kommun än hemkommunen. I ett sådant fall beslutar styrelsen
för särskolan i den mottagande kommunen om form av särskola.
Att styrelsen för särskolan skall samråda med eleven och dennes
vårdnadshavare före beslut som avses i paragrafen är en självklarhet.
3a §
De ungdomar som har slutfört årskurs 9 i särskolan har rätt att få fort-
satt utbildning i årskurs 10 i den obligatoriska särskolan.
I cn ny paragraf, 3 a §, har införts bestämmelser om det för eleverna
föreslagna frivilliga tionde skolåret som kommunerna skall vara skyldi-
ga att erbjuda samtliga elever i årskurs 9. Förslaget har behandlats i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.4).
Kommunens skyldighet att anordna ett tionde skolår följer av 6 kap.
5 §.
Införandet av det tionde frivilliga skolåret är särskilt reglerat i punkt
5 i övergångsbestämmelserna.
40
5§
Prop. 1991/92:94
För var och en som enligt denna lag har rätt att gå i särskolan skall
hemkommunen sörja for att sådan utbildning kommer till stånd.
Denna skyldighet skall fullgöras genom att hemkommunen anordnar
särskola i den omfattning som krävs för att bereda utbildning åt samtliga
i kommunen som har rätt till sådan eller kommer överens med någon an-
nan kommun att denna i sin särskola skall ta emot elever vars särskole-
utbildning hemkommunen har att sörja för.
Första stycket innehåller föreskrifter om kommunernas skyldighet
att anordna särskola. Av 1 kap. 16 § första stycket, 3 kap. 3 § samt 3 a
och 7 §§ i detta kapitel följer vilka som har rätt att gå i särskolan. I 1
kap. 15 § definieras ordet "hemkommun".
Av andra stycket framgår att denna skyldighet kan fullgöras genom
att hemkommunen själv anordnar särskola eller beslutar att elever som
tillhör särskolans personkrets i stället skall tas in i någon annan kom-
muns särskola. I det sistnämnda fallet krävs att de berörda kommunerna
träffar ett samverkansavtal. En sådan samverkan mellan kommuner blir
aktuell bl.a. när underlaget för att anordna särskola är för litet i en
kommun. Samverkan kan t.ex. även ske genom att en kommun anord-
nar särskoleutbildning för ett visst slag av särskoleelever och därvid tar
emot särskoleelever från andra kommuner. Exempel på detta är place-
ringsbehov i specialklasser för elever med svåra tilläggshandikapp och
yrkessärskola.
Någon reglering i lag av ersättningen mellan samverkande kommu-
ner görs inte. Så är inte heller fallet när det gäller gymnasieskolan (se
prop. 1990/91:85 s. 70).
6 §
Varje kommun som anordnar särskola är skyldig att så långt det är möj-
ligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen att bo utanför det
egna hemmet på grund av skolgången. Även i övrigt skall vid utform-
ningen av särskoleverksamheten beaktas vad som ur kommunikations-
synpunkt är ändamålsenligt för eleverna.
Kommunen skall eftersträva att eleverna vid fördelningen på olika
skolor placeras så att de får så kort skolväg som möjligt. Vårdnadshava-
res önskemål om att deras barn skall tas emot vid en viss skola inom
kommunen med särskoleutbildning skall beaktas så långt det är möjligt
med hänsyn till andra elevers berättigade krav på att få så kort skolväg
som möjligt.
Varje kommun är skyldig att för eleverna i sin särskola anordna
kostnadsfri skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens
längd, trafikförhållandena, elevens handikapp eller någon annan sär-
skild omständighet.
I lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklings-
störda m.fl. finns föreskrifter om särskilda omsorger i form av boende i
41
familjehem eller elevhem fiir barn och ungdomar som behöver bo utanför Prop. 1991/92:94
föräldrahemmet.
I ett nytt andra stycke införs en bestämmelse att kommunen skall ef-
tersträva att eleverna vid fördelningen på olika skolor med särskoleut-
bildning placeras så att de får så kort skolväg som möjligt. Vidare införs
en bestämmelse som ger vårdnadshavare ökat inflytande i fråga om de-
ras barns placering vid en viss skola med särskoleundervisning. Bestäm-
melser med i huvudsak samma innehåll finns för grundskolans del i 4
kap. 6 §. De har kommenterats utförligt i prop. 1990/91:115 s. 58-60.
Bakgrunden till de nya bestämmelserna finns i den allmänna motive-
ringen (avsnitt 2.3). Där sägs att närhetsprincipen inte kan ges så hög
prioritet att den enskilde elevens behov kommer i andra hand. Det kan
således vara befogat att placera en elev vid en annan skola än den som
är närmast hemmet, om en sådan placering bättre skulle tillgodose ele-
vens behov av en utbildning som är anpassad till dennes förutsättningar
och behov. En skolorganisation som innebär att elever med likartade
förutsättningar placeras i samma klass kan också motivera avsteg från
närhetsprincipen.
Vid behandlingen av val av skola (grundskolan) i prop. 1990/91:115
s. 60 berördes de fall då enskilda elever behöver särskilt stöd av något
slag. Därvid anfördes följande: "I de flesta fall skall sådant stöd naturligt-
vis lämnas i den skola som de har närmast till. Skulle detta dock inte
vara möjligt måste den reglering som jag har föreslagit tolkas så att de
skall placeras på den skola i kommunen som har sådana resurser och
ligger närmast deras bostad. Självfallet är det mycket viktigt att sådana
beslut fattas i samförstånd med elevens vårdnadshavare. Eftersom det är
kommunens oavvisliga skyldighet att ge särskilt stöd till alla elever som
behöver det, måste kommunen ytterst ha möjlighet att även mot vård-
nadshavarens vilja placera eleven i en skola där sådant stöd kan läm-
nas."
En kommun bör inte vara skyldig att tillgodose vårdnadshavares ön-
skemål om sina barns placering vid en viss skola, om dessa är förenade
med betydande praktiska eller ekonomiska svårigheter.
I tredje stycket avses med kommun antingen hemkommunen eller
den mottagande kommunen. Hemkommunen är skyldig att sörja för
kostnadsfri skolskjuts för elever i hemkommunens särskola. Motsvaran-
de skyldighet gäller för en kommun som genom samverkansavtal i sin
särskola tar emot elever för vars särskoleutbildning kommunen inte är
skyldig att sörja. Den mottagande kommunens rätt till ersättning för
skolskjutskostnaderna regleras inte i lagen, eftersom det finns ett sam-
verkansavtal.
42
7 §
Ungdomar har rätt att efter skolpliktens upphörande tas emot i den fri-
villiga särskolan i utbildning som är avsedd att påbörjas fram till och
med det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år om
1. styrelsen för särskolan i hemkommunen bedömt att de inte kan gå i
gymnasieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda och
2. de inte bereds utbildning i specialskolan.
Varje kommun är skyldig att erbjuda sådana ungdomar utbildning
under fyra år i den frivilliga särskolan.
En elev som har påbörjat utbildning i den frivilliga särskolan före ut-
gången av det första kalenderhalvåret det år eleven fyller 20 år har rätt
att fullfölja utbildningen.
Dessa bestämmelser har behandlats i den allmänna motiveringen (av-
snitt 2.4).
Kommunens skyldighet att erbjuda ungdomar utbildning i den frivil-
liga särskolan omfattar alla ungdomar i angiven ålder som är psykiskt
utvecklingsstörda och därför inte kan gå i gymnasieskolan. En kommun
är inte skyldig att erbjuda en elev utbildning i den frivilliga särskolan
mer än fyra år.
Kommunens skyldighet att erbjuda gymnasieutbildning i form av in-
dividuella program för sådana ungdomar som slutfört årskurs 9 eller fått
fortsatt utbildning i årskurs 10 i särskolan och som bedöms kunna gå i
gymnasieskolan regleras i 5 kap. 13 §.
I tredje stycket tillförsäkras eleven en rätt att slutföra utbildningen. I
5 kap. 20 § som avser utbildning på individuella program i gymnasie-
skolan finns en liknande bestämmelse.
En bestämmelse om att personkretstillhörigheten skall prövas av sty-
relsen för särskolan i hemkommunen även när det gäller ungdomar
som har för avsikt att gå i en fristående skola som motsvarar den frivilli-
ga särskolan har tagits in i en ny paragraf, 8 a §, i 9 kap.
9 kap. Fristående skolor
Prop. 1991/92:94
1 §
Skolplikt får fullgöras i en fristående skola, om skolan är godkänd för
ändamålet.
Ärenden om godkännande för vanlig skolplikt prövas av statens skol-
verk.
Såvitt gäller särskild skolplikt prövas
1. sådant godkännande som avser en skola som motsvarar särskolan
av statens skolverk och
2. sådant godkännande som avser en skola som motsvarar specialsko-
lan av styrelsen för den specialskola som ansvarar för utbildning av sam-
ma handikappgrupp där skolan är belägen.
43
Av 9 kap. 1 § följer för närvarande att särskild skolplikt får fullgöras Prop. 1991/92:94
i en fristående skola som motsvarar särskolan, om skolan godkänts av
styrelsen för särskolan där den fristående skolan är belägen. Av den all-
männa motiveringen (avsnitt 2.5) framgår att ärenden om godkännande
i fortsättningen skall prövas av statens skolverk.
2 a §
Ett barn får fullgöra sin skolplikt i en fristående skola som är godkänd
för särskild skolplikt och som motsvarar särskolan endast om styrelsen
for särskolan i barnets hemkommun har bedömt att barnet har särskild
skolplikt.
3 §
Om ett barn har handikapp som enligt 3 kap. 3 § kan vara grund för
särskild skolplikt, får barnet fullgöra sin skolplikt i en godkänd friståen-
de skola som motsvarar specialskolan endast om
1. skolan är godkänd för elever som har särskild skolplikt på grund
av samma handikapp som barnet eller
2. huvudmannen för specialskolan bedömer att barnet ändå kan till-
godogöra sig utbildningen vid skolan.
Bakgrunden till den nya bestämmelsen i 2 a § framgår av den all-
männa motiveringen (avsnitt 2.5). 1 fristående särskolor tas i vissa fall
även in andra elever än sådana som är psykiskt utvecklingsstörda eller
som enligt skollagen jämställs med dem. För att undvika att andra ele-
ver än de som tillhör personkretsen fullgör skolplikt i en fristående sär-
skola skall styrelsen för särskolan i hemkommunen pröva personkrets-
tillhörigheten även för barn som önskar gå i en fristående särskola.
De bestämmelser som i dag Finns i 9 kap. 3 § gäller särskild skolplikt
i både fristående skolor som motsvarar särskolan och fristående skolor
som motsvarar specialskolan. De bestämmelser som är tillämpliga för
fristående särskolor har brutits ut ur 3 § och tagits in i 2 a §. 1 3 § kom-
mer därför enbart att regleras särskild skolplikt i fristående specialsko-
lor.
8a §
Ungdomar kan tas emot i en fristående skola som motsvarar den frivilli-
ga särskolan, om styrelsen för särskolan i hemkommunen har bedömt att
de är psykiskt utvecklingsstörda.
Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) framgår att styrelsen för
särskolan i hemkommunen skall pröva personkretstillhörigheten för
samtliga elever som avses få sin utbildning i en fristående särskola.
44
9 §
Beslut av statens skolverk i ärenden om godkännande eller återkallande
av godkännande för en fristående skola enligt 1, 4 eller 6 § får överkla-
gas hos kammarrätten.
Beslut av styrelsen for utbildningen i ärenden om godkännande eller
återkallande av godkännande for en fristående skola för särskild skol-
plikt enligt 1 eller 6 § får överklagas hos kammarrätten.
Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden som avses i 2 a, 3 och 8
a §§ får överklagas hos skolväsendets överklagandenämnd. Beslut som
avses i 2 a § får överklagas endast av barnets vårdnadshavare. Beslut
som avses i 8 a § får överklagas endast av eleven eller företrädare för
denne.
Beslut som styrelsen för särskolan fattar enligt 2 a och 8 a §§ bör
kunna överklagas på samma sätt som gäller i fråga om beslut om motta-
gande i särskolan enligt 3 kap. 5 §. Jfr även 6 kap. 8 §.
11 kap. Kommunal vuxenutbildning (komvux)
3 §
Bestämmelserna om komvux gäller inte vuxna som behöver undervisning
motsvarande den obligatoriska eller frivilliga särskolans. Beträffande så-
dana vuxna gäller i stället lagens bestämmelser om särvux.
Ändringen är en följd av den ändring som görs i 12 kap. 1 §.
12 kap. Vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux)
Prop. 1991/92:94
1 §
Särvux syftar till att ge vuxna som är psykiskt utvecklingsstörda kunska-
per och färdigheter motsvarande de som ungdomar kan få i den obligato-
riska särskolan och i den del av den frivilliga särskolan som omfattar yr-
kesutbildning.
Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7) framgår att särvux kan
omfatta också yrkesutbildning.
3 §
Kommunerna skall erbjuda särvux. De skall härvid sträva efter att er-
bjuda utbildning som svarar mot behov och efterfrågan.
5 §
Varje kommun skall informera om möjligheterna till särvux samt verka
för att vuxna psykiskt utvecklingsstörda deltar i sådan utbildning.
45
6 §
Varje kommuninnevånare är behörig att delta i särvux om han är bosatt
i landet och i övrigt uppfyller föreskrivna villkor,
1. från och med andra kalenderhalvåret det år han fyller 20 år, eller
2. när han har slutfört utbildning i den frivilliga särskolan.
Regeringen får föreskriva att också den som inte är bosatt i landet
skall vara behörig att delta.
Föreskrifter om ytterligare behörighetsvillkor och om urval mellan
behöriga sökande meddelas av regeringen.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte den som är intagen i
kriminal vårdsanstalt.
7 §
En kommun är skyldig att till sin särvux ta emot en sökande som kom-
mer från en annan kommun, om hemkommunen har åtagit sig att svara
for kostnaderna for elevens utbildning.
9§
Kommuner får uppdra åt andra att anordna särvux. Regeringen får
meddela föreskrifter om vem som får ges ett sådant uppdrag och om vill-
kor for det.
10 §
För sådan särvux som anordnas av någon annan än en kommun gäller
inte bestämmelserna i 2 kap. 4-7 §§.
11 §
Den som vill delta i särvux skall ansöka om detta hos styrelsen för ut-
bildningen i sin hemkommun. Om ansökan avser en utbildning som en
annan kommun anordnar eller låter anordna skali styrelsen skyndsamt
sända ansökan vidare till styrelsen för utbildningen där. Till ansökan
skall styrelsen foga ett yttrande av vilket det framgår om hemkommunen
åtar sig att svara for kostnaderna för elevens utbildning, såvida det inte
på grund av tidigare överenskommelse är onödigt.
Ändringarna i 3, 5, 7 och 9-11 §§ är en konsekvens av att huvud-
mannaskapet övergår från landstingen till kommunerna. Ändringen i 6
§ innebär en anpassning till den nya åldersgränsen för elever i den fri-
villiga särskolan, dvs, utgången av det första kalenderhalvåret det år ele-
ven fyller 20 år (se 6 kap. 7 §).
Prop. 1991/92:94
46
14 kap. Skolhälsovård
Prop. 1991/92:94
4 §
Eleverna i gymnasieskolan och i den frivilliga särskolan skall beredas
tillfälle att genomgå minst en allmän hälsokontroll. Eleverna i den frivil-
liga särskolan skall också erbjudas särskilda undersökningar som föran-
leds av deras handikapp.
Ordet yrkessärskolan har ersatts med ”den frivilliga särskolan”.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
2. Landstingen får även efter ikraftträdandet vara huvudmän för sär-
skolan och särvux men skall före utgången av år 1995 till kommunerna i
landstinget överlåta huvudmannaskapet för särskolan och särvux, om in-
te något annat följer av punkt 3.
Fram till den tidpunkt då sådant överlåtande sker gäller följande be-
stämmelser i sin äldre lydelse, nämligen
1 kap. 5 och 10 §§,
3 kap. 4, 13 och 14 §§,
6 kap. 5-7 tj§ samt
12 kap. 3-5, 7 och 9-11 §§.
Vid tillämpningen av 6 kap. 7 § skall 20 år gälla som åldersgräns i
stället för 21 år. Huvudmannen är skyldig att erbjuda de ungdomar som
avses där utbildning under fyra år i den frivilliga särskolan.
Om det finns särskilda skäl, får i stället bestämmelsen i 7 § första
stycket i sin äldre lydelse tillämpas under läsåret 1992/93.
Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1) framgår att överföringen
av huvudmannaskapet från landstingen till kommunerna kan ske suc-
cessivt men skall vara genomförd helt den 1 januari 1996. Det är lämp-
ligt att samtliga kommuner i ett landsting övertar huvudmannaskapet
för särskolan och särvux vid samma tidpunkt, eftersom skatteväxling
mellan landsting och kommuner då kan ske. Ett sådant samtidigt över-
tagande av huvudmannaskapet är dock inget krav.
3. I fråga om Dammsdalskolan i Vingåkers kommun, Salbohedskolan
i Sala kommun och den yrkesutbildning för hörselskadade psykiskt ut-
vecklingsstörda elever som anordnas i Örebro kommun får landstinget
utan hinder av 1 kap. 5 § behålla huvudmannaskapet.
Regeringen får meddela de bestämmelser som behövs för landstingets
befattning med sådan utbildning som avses i denna punkt.
47
Huvudmannaskapsfrågan för dessa tre skolor har behandlats i den Prop. 1991/92:94
allmänna motiveringen (avsnitt 2.2). Regeringen bör bemyndigas att ut-
färda de bestämmelser som behövs för skolorna.
4. Bestämmelsen i 3 kap- 10 § i dess nya lydelse skall tillämpas forst
från och med den 1 juli 1993. För de elever som läsåret 1993/94 börjar i
årskurs 8 eller högre årskurs skall dock alltjämt bestämmelsen i dess
äldre lydelse tillämpas.
Bestämmelsen som har behandlats i den allmänna motiveringen (av-
snitt 2.4) innebär att den nioåriga skolplikten kommer att gälla för de
elever som läsåret 1993/94 går i årskurs 7 eller i lägre årskurser. Elever i
årskurs 7 nämnda läsår kommer att genomgå årskurs 9 läsåret 1995/96.
För dem är skolplikten härigenom fullgjord. Den som är elev i någon
av årskurserna 8-10 läsåret 1993/94 skall däremot fullgöra tioårig skol-
plikt. För elever i årskurs 8 är följaktligen skolplikten fullgjord vid ut-
gången av vårterminen 1996.
5. Bestämmelserna i 6 kap. 3 § andra stycket samt 3 a § skall tilläm-
pas först från och med den 1 juli 1996.
Bestämmelserna har behandlats i den allmänna motiveringen (av-
snitt 2.4). De innebär att den obligatoriska särskolan kommer att omfat-
ta nio obligatoriska årskurser och en för eleverna frivillig årskurs, års-
kurs 10, från och med läsåret 1996/97.
6. De nya bestämmelserna i 9 kap. 2 a och 8 a §§ skall tillämpas
också när ett landsting är huvudman för särskolan. Vad som där sägs om
styrelsen för särskolan i hemkommunen skall i stället avse huvudmannen
for särskolan.
Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) framgår att bestämmel-
serna skall tillämpas oavsett vem som är huvudman för särskolan.
48
Prop. 1991/92:94
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i skollagen
(1985:1100).
Jag hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag har anfört om vissa personalfrågor (avsnitt 3),
om utveckling, utvärdering och tillsyn (avsnitt 4) samt om ett ge-
nerellt finansiellt stöd till driften av särskolan och särvux (avsnitt
5)-
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört
för den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.
49
4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 94
I betänkandet föreslås att särskolan och särvux förs över från landstings-
kommunalt till primärkommunalt huvudmannaskap. Därigenom skulle
en större samverkan med i första hand det offentliga skolväsendet för
barn och ungdom i kommunerna erhållas. I konsekvens med detta prin-
cipiella förslag föreslås vissa förändringar för elever, personal och i be-
fintlig skolorganisation. Vidare föreslås ett nytt statsbidragssystem och
ändringar i skollagen.
Dagens särskola består av en obligatorisk del med grundsärskola och
träningsskola och en frivillig del (yrkessärskolan) med yrkesutbildning,
yrkesträning och verksamhetsträning.
Under ett antal år har särskolan utvecklats från att ha varit en del av
mentalsjukvården till att bli en alltmer integrerad del av kommunernas
övriga skolväsende. Kommittén anser att ett samlat primärkommunalt
huvudmannaskap för grundskola, gymnasieskola, särskola, kommunal
vuxenutbildning och särvux är ett logiskt steg i denna utveckling.
Den pågående utvecklingen av samverkan bygger på olika former av
integration av särskola och enskilda särskoleelever, ett viktigt inslag i
processen att närma särskolan till den övriga ungdomsskolan. Erfaren-
heter från denna delvis spontana pedagogiska och elevsociala utveck-
lingsprocess utgör grundvalen för förslaget att överföra särskolan från
landstingen till kommunerna.
Särskolan behålls som skolform. Kommittén anser att en ännu högre
grad av samverkan mellan särskolan och det övriga kommunala skolvä-
sendet kan utvecklas på längre sikt. Förslagen i den följande delen av
betänkandet är utformade så att de skall öppna vägen för en sådan ut-
vecklingsprocess.
Särskolekommittén föreslår att 9-årig skolplikt införs för elever i särsko-
lan med oförändrad rätt till fortsatt frivillig utbildning till 21, i vissa fall
23 år och att en formell prövning av personkretstillhörigheten behålls.
Vårdnadshavares inflytande i uttagningsprocessen stärks, och vård-
nadshavare skall liksom hittills ha rätt att överklaga beslut om motta-
gande i särskola.
Det föreslås att skolgången om möjligt skall ske i samma skola som
för andra elever i samma bostadsområde. Kommunen skall ansvara för
50
alla de verksamheter inom särskolan som är motiverade av pedagogiska Prop. 1991/92:94
och elevvårdsmässiga skäl. Bilaga 1
Elever från särskolan skall under vissa förutsättningar ha tillträde till
gymnasieskolans individuella program. Oavsett skolort har hemkommu-
nen ett grundläggande ansvar för sina särskoleelever och skall hålla sig
underrättad om hur de psykiskt utvecklingsstörda ungdomar som inte
deltar i frivillig utbildning inom särskolan är sysselsatta.
Dammsdalskolan och Salbohedskolan som är särskolor med riksupp-
tagning av psykiskt utvecklingsstörda elever med svåra beteendestör-
ningar skall enligt förslaget vara specialskolor och ha staten som huvud-
man. Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) föreslås få för-
valtningsansvaret, medan tillsynen för utbildning och boende vid
Dammsdalskolan och Salbohedskolan bör ingå i ansvarsområdet för en
och samma myndighet. Denna myndighet bör vara statens skolverk.
Särskolekommittén bedömer att det är av vikt att de kommuner där sär-
skolan i dag är lokaliserad tar över särskolans personal för att bibehålla
den kompetens som är en förutsättning för särskolan som skolform.
Kommittén föreslår att styrelsen för särskolan beslutar om ledningsorga-
nisationen.
Kommittén anser att handikappkunskap och specialpedagogiskt kun-
nande bör finnas inom ledningen i de kommuner som kommer att vara
värdkommuner för särskolan samtidigt som nuvarande utbildningskrav
för särskolans lärare behålls.
Kommittén föreslår vidare att all konsulentverksamhet för pedago-
giskt stöd till elever med handikapp inom det offentliga skolväsendet för
barn och ungdom skall bedrivas eller samordnas av SIH. Kommittén fö-
reslår att medel förs över från särskoleanslaget till SIH-anslaget för in-
rättande av tjänster som konsulent för elever med flera handikapp i sär-
skolan. Slutligen föreslås en successiv uppbyggnad av konsulentstödet
motsvarande särskolans behov.
Om riksdagen beslutar om ändrat huvudmannaskap för särskolan
bör staten svara för vissa fortbildningsinsatser. Kommittén föreslår att
handikappkunskap bör vara obligatoriska inslag i skolledarutbildning-
en. Statens skolverk bör ha ansvaret för att tillsammans med kommu-
nerna utveckla och utvärdera fortbildningen, och kommunerna bör vid-
ta åtgärder för att lokalt anordna fortbildning i handikappkunskap för i
första hand politiker, skolledare och elevvårdspersonal.
Särskolekommittén föreslår, som tidigare nämnts, att elevens hemkom-
mun skall ha ett grundansvar för alla elevers skolgång, även för psykiskt
utvecklingsstörda elever. Skolverkets fältorganisation bör därför få en
51
stödjande funktion för kommunernas särskoleverksamhet. Kommittén
finner det naturligt att särskolan omfattas av den kommunala skolpla-
nen och att kommunerna ansvarar för att det bildas lämpliga elevupp-
tagningsområden för lågfrekventa utbildningar inom särskolan.
Det är styrelsen för skolväsendet i elevens hemkommun som skall
besluta om inskrivning i särskola. I de fall beslut om placering i särsko-
la delegeras, bör detta ske till en klart angiven och ansvarig tjänsteman,
som har god kunskap om psykisk utvecklingsstörning. Elevvården för
särskolan skall vara en kommunal uppgift och dess personal bör utgöra
en del av skolpersonalen. Kommittén uttalar sig vidare för att den nuva-
rande yrkesvägledningsfunktionens kompetens för särskolans elever be-
hålls, med tonvikt på verksamhetens innehåll och arbetsuppgifter.
Mot bakgrund av dagens statsbidragssystem för särskolan, som uppvisar
mycket stora och oförklarliga olikheter över landet, lämnar särskole-
kommittén förslag till ett nytt statsbidrag för särskolan som i sin grund-
konstruktion liknar det nya bidragssystemet för det offentliga skolväsen-
det för barn, ungdom och vuxna. Bidragsdelen till särskolan skall beräk-
nas efter särskilda normer och ingå som en tydligt identifierbar, skol-
formsspecifik del i sektorsbidraget till kommunernas skolväsende. Bi-
dragen föreslås beräknade på antalet invånare i åldern 7-20 år och för-
delas till samtliga kommuner. Det nya bidragssystemet föreslås bli infört
i hela landet fr.o.m. den 1 juli 1992 utan koppling till en huvudmanna-
skapsförändring i de olika landstingskommunerna.
Särskolekommittén anser att kommunerna skall ansvara för uppföljning
och utvärdering av särskolan. Individuella undervisningsprogram och
utvecklingsplaner kopplade till undervisningsprocess och resursförbruk-
ning bör utgöra permanenta instrument i denna process. Kommittén
anser vidare att skolverkets olika delar bör ha kompetens när det gäller
utbildning av psykiskt utvecklingsstörda elever, och att särskolechefer-
nas samlade kunskap tas till vara i detta sammanhang.
Särskolekommittén föreslår att överförandet av huvudmannaskapet för
särskolan och särvux från landstingen till kommunerna sker successivt.
Förändringsprocessen bör vara genomförd senast tre år efter riksdagens
principbeslut om kommunalisering av särskolan. Staten föreslås svara
Prop. 1991/92:94
Bilaga 1
52
för en genomföranderesurs om 6 milj.kr. att fördelas under en treårspe-
riod, med början budgetåret efter riksdagsbeslut om kommunalisering.
Genomföranderesursen finansieras genom omfördelning från ansla-
get B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet. De nya huvudmännen skall
enligt förslaget planera och ansvara för information och fortbildning
med anledning av reformen.
Prop. 1991/92:94
Bilaga 1
53
Över betänkandet (SOU 1991:30) Särskolan - en primärkommunal sko-
la har efter remiss yttranden avgivits av glesbygdsmyndigheten, socialsty-
relsen (SoS), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), centrala studie-
stödsnämnden (CSN), statens skolverk, statens institut för handikappfrå-
gor i skolan (SIH), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), statskontoret, riks-
revisionsvcrket (RRV), skolledarutbildningen i Linköping, högskolan i
Örebro, kommunalekonomiska kommittén, Stockholms, Österåkers,
Sollentuna, Haninge, Södertälje, Enköpings, Älvkarleby, Eskilstuna,
Vingåkers, Norrköpings, Eksjö, Gnosjö, Ljungby, Tingsryds, Oskars-
hamns, Gotlands, Karlskrona, Olofströms, Bromölla, Hässleholms, Hel-
singborgs, Malmö, Skurups, Varbergs, Göteborgs, Uddevalla, Öckerö,
Bengtsfors, Borås, Skövde, Lindesbergs, Sala, Borlänge, Bollnäs, Nor-
danstigs, Sundsvalls, Bergs, Bräcke, Skellefteå och Kiruna kommuner,
landstingen i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kal-
mar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvs-
borgs, Värmlands, Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens län,
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Landsorganisationen
1 Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges
Akademikers Centralorganisation (SACO), Riksförbundet Hem och
Skola (RHS), Sveriges Dövas Riksförbund (SDR), Synskadades Riksför-
bund (SRE), Riksföreningen Autism och Riksförbundet för Utvecklings-
störda Barn, Ungdomar och Vuxna (FUB).
Yttranden har dessutom inkommit från Motala, Karlshamns, Färge-
landa, Västerås, Älvdalens, Örnsköldsviks och Östersunds kommuner,
landstinget i Skaraborgs län, Lärarförbundet, lokalavdelningen av Lärar-
förbundet i Kramfors, Sveriges Skolledarförbund, Svenska Förbundet
för Specialpedagogik (SFSP), Föreningen för kuratorer inom omsorgs-
verksamheten (KOMS), Svenska Föreningen för Studie- och Yrkesväg-
ledning, Åsbackaskolan i Gnesta, Konsulenter i praktiskt/estetiska äm-
nen inom nordvästra omsorgsområdet av omsorgsnämnden i Stock-
holms läns landsting samt skolpsykologen Olle Boéthius vid Dammsdal-
skolan i Vingåker.
Samtliga remissinstanser som tagit ställning till frågan är positiva till
förslaget att överföra huvudmannaskapet för särskolan och särvux från
landstingen till kommunerna. Vissa remissinstanser är kritiska mot de-
54
lar av förslaget. Kritiken gäller bl.a. särskolans ställning i en framtida
kommunal skolorganisation, den formella prövningen av personkretsen,
förslaget om nytt statsbidragssystem för särskolan och den föreslagna or-
ganisationen för konsulenter för flerhandikappade elever.
Landstinget i Uppsala län anser att innehållet i betänkandet är hel-
täckande vad avser särskolans framväxt och nuvarande omfattning.
Göteborgs kommun framhåller att man bör ha ett samlat måldoku-
ment utifrån en samlad helhetssyn på barn och ungdom där eleven sätts
i centrum. Malmö kommun varnar för den fara som kan ligga i att vägen
till den kommunala självstyrelsen är så full av olika beslut att frågan
kring särskolans kommunalisering blir marginell i det stora samman-
hanget.
Landstingen i Södermanlands och Älvsborgs län menar att det hade
varit av värde om kommittén hade valt en större tydlighet i sitt betän-
kande med tanke på att det är ett viktigt förarbete. Betänkandet innehål-
ler i vissa stycken alltför allmänna och kompromissbaserade skrivning-
ar. Man föreslår skärpta krav som en förutsättning för ett generellt byte
av huvudman för särskolan.
Hässleholms och Karlskrona kommuner är inne på liknande tanke-
gångar och menar att det till stöd för det framtida kommunala besluts-
fattandet på särskoleområdet behövs vägledning för kommunerna och
för rättssäkerhetsaspekten, klara riktlinjer och ställningstaganden på
principiellt viktiga punkter för att garantera särskolans elever en likvär-
dig utbildningsstandard.
Prop. 1991/92:94
Bilaga 2
En i stort sett enig remissopinion tillstyrker förslaget att föra över sär-
skolan från landstingen till kommunerna, men många av remissinstan-
serna kopplar sin tillstyrkan till ekonomiska villkor såsom oförändrad
kostnadsrelation mellan staten och de nya huvudmännen jämte en rik-
tig skatteväxling mellan landstingen och kommunerna.
Flera kommuner, däribland Eksjö, Tingsryd, Skurttp, Lindesberg och
Borlänge förutsätter att statens bidrag till särskolan övergår i oförändrad
storlek och att en skatteväxling från resp, landsting till kommunerna in-
te orsakar ökade kommunala kostnader, så att en huvudmannaskapsför-
ändring medför försämringar för de utvecklingsstörda eleverna.
SDR hävdar bestämt att man vid förändringen mycket aktivt måste
bevaka de flerhandikappade elevernas behov. De anser att samverkan
mellan särskolan, landstingens pedagogiska hörselvård och specialskolan
för döva och hörselskadade elever måste byggas ut.
55
Lärarförbundet menar att förslagen alltför mycket utgår från grund-
särskolans behov och förutsättningar, och anser att denna del av särsko-
lan kommer att vara lättast för kommunerna att ta över. De hyser större
oro för träningsskolans och verksamhetsträningens elever. För dessa ele-
ver är kommunsamverkan oundgängligen nödvändig. FUB:s uppfattning
är att förslaget är ett steg i rätt riktning och en grundläggande förutsätt-
ning för att särskolan och grundskolan skall kunna samverka.
Ingen remissinstans motsätter sig förslaget att hemkommunen har ett
grundansvar för alla elevers skolgång. Kommunförbundet finner detta
naturligt. Av detta grundansvar följer att kommunen handhar frågor
även kring särskoleelevernas inskrivning, skolplacering, yrkesvägledning
etc. på samma sätt som för övriga elever i skolväsendet.
Majoriteten av remissinstanserna, däribland landstingen i Stockholms och
Östergötlands län samt Norrköpings, Eksjö och Malmö kommuner tillstyr-
ker att särskolan även i fortsättningen skall utgöra en egen skolform. De
anser att särskolan på sikt kan inordnas i kommunernas övriga skolvä-
sende. Flera övriga instanser anser att särskolan som egen skolform en-
dast är en övergångsform på vägen mot en fullständig integrering i kom-
munernas övriga skolformer. Däremot anser landstingen i Hallands och
Älvsborgs län jämte Lärarförbundet det som positivt att särskolan även i
framtiden utgör en egen skolform. Lärarförbundet tillägger att tiden inte
är mogen att avskaffa särskolan som särskild skolform, eftersom kom-
munerna i dag har ingen eller mycket liten erfarenhet av dessa elevers
behov.
Skolverket menar att särskilda undervisningsgrupper bör kunna an-
ordnas för psykiskt utvecklingsstörda elever om särskolan upphör som
egen skolform, medan flera andra remissinstanser, däribland landstinget
i Västmanlands län förordar att benämningen särskola utmönstras så
snart det är lämpligt och möjligt efter primärkommunaliseringen av sär-
skolan.
Flera remissinstanser bl.a. Karlskrona, Bromölla, Hässleholms och
Bengtsfors kommuner, landstinget i Kristianstads län och FUB föreslår att
särskolan som särskild skolform avvecklas. Karlskrona delar inte kom-
mitténs uppfattning att kommunerna först måste lära känna särskolan
som särskild skolform utan anser att begreppen särskola och psykiskt
utvecklingsstörda bör utgå. FUB hänvisar till erfarenheter från kommu-
ner, där särskolan i dag administreras av primärkommunen. Dessa erfa-
renheter visar att en huvudmannaskapsförändring inte automatiskt le-
der till ökad gemenskap mellan dem som verkar i de två skolformerna.
FUB menar att förekomsten av två skolformer är ett avgörande hinder
Prop. 1991/92:94
Bilaga 2
56
för att de utvecklingsstörda eleverna på ett naturligt sätt skall bli fullt
delaktiga i skolans värld och kunna få stöd i flexibla former utifrån sina
individuella behov.
I stort sett samtliga remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag att 9-
årig skolplikt införs för elever i särskolan och att rätten till fortsatt fri-
villig utbildning bibehålls.
Lärarförbundet och dess lokalavdelning i Kramfors är av motsatt upp-
fattning. De anser att skolplikten även i fortsättningen skall vara 10-årig
för att eleverna skall kunna tillgodogöra sig den grundläggande utbild-
ningen. Den längre skolpliktstiden är nödvändig på grund av elevernas
inlärningssvårigheter och långsammare inlärningstakt.
Landstinget i Blekinge län ställer sig tveksam till avkortad skolplikt
och anser att även det tionde skolåret bör ges en klar inriktning t.ex. ge-
nom styrning i läroplanen.
Samtliga övriga kommuner, landsting och organisationer, vilka be-
handlat denna del av förslaget delar kommitténs uppfattning om sänkt
formell skolpliktsålder, kopplad till kravet att kommunerna skall erbju-
da särskolans elever fortsatt frivillig skolgång.
Skolverket anser att en förändring av skolplikten från tio år till nio
år bör ske i anslutning till förändringen av läroplanerna med anledning
av läroplanskommitténs kommande förslag. Flera kommuner anser att
ett bifall till förslaget måste följas av tydligare preciseringar beträffande
det tionde skolåret och den fortsatta utbildningen i yrkessärskolan.
Stockholms kommun betonar vikten av att den nuvarande praktiska yr-
kesorienteringen, som är mycket väl utvecklad inom särskolan, inte för-
sämras genom det lagda förslaget. Helsingborgs kommun pekar på beho-
vet av att det förberedande året i yrkessärskola specificeras i form av
kursplan eller liknande, medan Skövde kommun anser att det krävs mer
distinkta och styrande formuleringar om den frivilliga yrkessärskolans
första år.
Prop. 1991/92:94
Bilaga 2
Det finns en klar koppling mellan de relativt splittrade remissinstanser-
nas ställning i denna fråga och samma remissinstansers uppfattning be-
träffande bibehållandet av särskolan som särskild skolform. De som an-
ser att särskolan skall upphöra som särskild skolform anser också den
särskilda prövningen av personkretstillhörigheten obehövlig.
Till denna senare grupp hör bl.a. Bromölla, Benglsfors, Sundsvall och
Bräcke kommuner, landstingen i Stockholms och Kristianstads län samt
FUB. Landstinget i Kristianstads län anser att alla barn skall fullgöra sin
skolplikt i grundskolan. Därmed skulle skälet att fastställa en person-
57
kretstillhörighet för att åstadkomma ett beslutsunderlag bortfalla. Dia-
gnosen psykisk utvecklingsstörning skulle bli ointressant ur skolsyn-
punkt. I stället borde en noggrann utredning och kartläggning av det
enskilda barnets aktuella och särskilda undervisningsbehov styra insat-
serna. Landstinget i Stockholms län menar att det yttersta skälet till hit-
tillsvarande krav på sådan prövning har varit att avgöra vilken huvud-
man - landsting eller kommun - som skall ha ansvaret och kostnaderna
för elevens utbildning.
Skövde kommun är av motsatt uppfattning och hävdar att den for-
mella prövningen av personkretsen bör behållas. Det bör klart skrivas
ut att uttagning till särskola förutsätter pedagogisk, psykologisk och so-
cial utredning samt läkarutlåtande. Förslaget om social utredning moti-
veras med att den sociala miljön slår igenom väldigt starkt på funktions-
nivån i skolan.
Särskolekommittén föreslår att skolgången om möjligt ska ske i samma
skola som för andra elever i samma bostadsområde, och att vårdnadsha-
vares inflytande i uttagningsprocessen skall stärkas.
Flertalet remissinstanser anser att närhetsprincipen inte får överord-
nas kvalitetsprincipen. Västerås kommun pekar på att närhetsprincipen
inte får ges så hög prioritet att den enskilde elevens behov kommer i
andra hand. I såväl större som mindre kommuner fordras för särskole-
eleverna specialutbildad personal, som kontinuerligt följer forskning
och utveckling inom särskoleområdet. Stora och kostnadskrävande krav
ställs även på undervisnings- och uppehållslokaler samt materiell utrust-
ning och hjälpmedel. En optimal satsning på ovannämnda förutsätt-
ningar på ett färre antal skolanläggningar kan i vissa fall vara väsentliga-
re än närhetsprincipen. FUB anser att möjligheten för en elev att få gå i
samma skola som kamraterna i bostadsområdet givetvis är en fin kvali-
tet som måste vägas mot elevens behov i olika avseenden.
De flesta remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget att
stärka vårdnadshavares inflytande i uttagningsprocessen. RHS anser att
placering i särskola endast skall ske med föräldrarnas samtycke. Om för-
äldrar och skola inte är överens bör föräldrarnas önskemål om skolform
ha företräde. SFSP är tveksam till på vilket sätt vårdnadshavares infly-
tande kan stärkas. Organisationen anser att vårdnadshavare redan har
stort inflytande. SFSP anser att den som beslutar om placeringar i sär-
skolan inte bara behöver insikter utan även kunskaper och färdigheter
för att göra de rätta bedömningarna.
Prop. 1991/92:94
Bilaga 2
Ingen remissinstans motsätter sig direkt förslaget att elever som gått i
särskola skall ha rätt till utbildning inom gymnasieskolans individuella
58
program, om de bedöms kunna tillgodogöra sig utbildningen där, och
om motsvarande utbildning inte kan erhållas i hemorten.
Bollnäs kommun markerar en viss tveksamhet eftersom det skulle in-
nebära att elevunderlaget för en sammanhållen yrkessärskola minskar.
Detta i sin tur skulle medföra att utbildningsutbudet minskar och där-
med valmöjligheterna för eleverna. En sammanhållen yrkessärskola
med ett tillräckligt elevunderlag är den bästa garantin för dessa elevers
valmöjligheter. Även rekryteringen av lärare, ADL-träningen, boende-
träningen och fritidsverksamheter underlättas om tillräckligt stora skol-
enheter finns.
LR däremot anser att gymnasieskolans individuella program bör stå
öppna för elever i särskolan.
Särskolekommittén föreslår att de 178 kommuner där särskola i dag är
lokaliserad i princip övertar särskolans personal för att behålla en fort-
satt hög kompetens på särskoleområdet.
En övervägande majoritet av remissinstanserna tillstyrker grundtan-
karna i förslaget.
Flera instanser efterlyser tydligare och mer tvingande skrivningar.
Landstinget i Kalmar län menar att kommunernas skyldighet att ta över
särskolans specialutbildade personal, inkl, skolledning, bör fastslås. Ut-
tryck som "bör", "så långt det är möjligt" och "i princip" och liknande
möjliggör olika tolkningar och därmed bristfälliga åtgärder. Av motsatt
uppfattning är Tingsryds kommun som tolkar förslagen som ett försök
till "en överdriven statlig detaljstyrning".
Stockholms kommun behandlar ett centralt problem nämligen den
omorganisation av grundskolan som pågår i ett antal kommuner. Den
innebär att rektorsområdena delas upp i ett stort antal små, självständiga
skolenheter. Det är oklart vilka konsekvenser detta får för särskolan vid
ett kommunalt övertagande, eftersom grundskolans rektorer i regel inte
har erfarenhet och kunskap om särskoleundervisning. Kommunen delar
kommitténs uppfattning att det i kommunens samlade skolledning bör
finnas kompetens för utbildning av psykiskt utvecklingsstörda elever.
Kommitténs förslag om att kommunerna bör slå vakt om en fortsatt
hög kompetens hos särskolans yrkesvägledare och inte betrakta dem
som utbytbara mot motsvarande funktionärer i den övriga ungdomssko-
lan tillstyrks genomgående. Landstinget i Ålvsborgs län noterar att kom-
mittén här mycket tydligt framhåller den unika kompetensen hos sär-
skolans yrkesvägledare. Landstinget i Göteborgs och Bohus län betonar
den särskilda förtrogenhet med psykiskt utvecklingsstörda ungdomars
livssituation som krävs av yrkesvägledarna samtidigt som behovet av
samverkan mellan flera kommuner på detta område betonas.
Prop. 1991/92:94
Bilaga 2
59
SoS, SIH, Södertälje kommun, landstinget i Göteborgs och Bohus län samt
RHS markerar alla tveksamhet till förslaget att ställa dessa skolor under
statligt huvudmannaskap.
Några remissinstanser bl.a. skolverket, Göteborgs kommun, landsting-
en i Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län jämte
Landstingsförbundet tillstyrker förslaget. Landstinget i Uppsala län före-
slår att SIH, socialstyrelsen eller annan statlig myndighet åläggs ansvaret
att utveckla alternativ till riksinstitutionerna om de skall avvecklas.
Andra remissinstanser däribland landstinget i Östergötlands län och
PUB motsätter sig statligt huvudmannaskap. Det är FUB:s bestämda
uppfattning att alla barn skall få sin utbildning på hemorten och att
skolhuvudmannen i samarbete med de sociala myndigheterna skall till-
handahålla de resurser som krävs för att göra detta möjligt.
Remissopinionen är mycket delad beträffande särskolekommitténs för-
slag att föra över de i dag landstingskommunala konsulenterna för fler-
handikappade elever till Sill. Några remissinstanser bl.a. SoS, SIH, skol-
verket, Stockholms och Bergs kommuner, landstinget i Älvsborgs län samt
Riksföreningen Autism tillstyrker förslaget. Landstinget i Älvsborgs län fö-
reslår att konsulenterna knyts till de resurscentra som finns på ett antal
specialskolor. Fördelen med detta skulle vara att konsulenterna skulle
komma till en färdig organisation med upparbetade kanaler till särsko-
lan och ett gott renommé. Samtidigt skulle dessa resurscentra kunna bli
mer kraftfulla i och med att de får en förstärkning både personellt och
kunskapsmässigt.
Landstingsförbundet anser att överförandet av statliga medel från sär-
skolans statsbidrag till SIH inte bör göras förrän motsvarande verksam-
het vid landstingen avvecklats.
Några remissinstanser bl.a. Haninge, Norrköpings och Göteborgs kom-
muner jämte landstinget i Värmlands län avvisar förslaget. Norrköpings
kommun bedömer det knappast som realistiskt att särskolan inom en
överskådlig framtid kommer att få en konsulentorganisation av detta
slag och förespråkar ett mera verklighetsnära alternativ genom att satsa
på de lärare som i dag arbetar inom särskolan och som har skaffat sig
såväl specialutbildning som erfarenhet av att undervisa dessa speciella
elever. Kommittén föreslår att undervisningsskyldigheten sätts ner för
att de skall kunna fullgöra konsulentuppgifter. Göteborgs kommun anser
att medlen i stället bör styras till kommunen som på egen hand eller
tillsammans med andra kommuner organiserar konsulentverksamheten.
Prop. 1991/92:94
Bilaga 2
60
Remissinstanserna har inga principiella invändningar mot förslaget att
låta statsbidraget till särskolan ingå i det nya sektorsbidraget. Invänd-
ningar finns mot beräkningsgrunder och variabler.
Färgelanda kommun anser att den föreslagna modellkonstruktionen
måste utvärderas mot det redan införda sektorsbidraget för skolan. För
de små landsbygdskommunerna har sektorsbidraget vid införandet upp-
visat kraftiga negativa utfall i förhållande till vad som presenterades i
modellkonstruktionen. Glesbygdsfaktorns viktning måste särskilt upp-
märksammas. Skolverkets utvärdering av det nya sektorsbidraget bör be-
aktas före beslut om ett nytt statsbidrag för särskolan.
Glesbygdsmyndigheten, Skellefteå och Kiruna kommuner samt lands-
tinget i Västerbottens län pekar på behovet av ytterligare medel till gles-
bygdskommunerna. Glesbygdsmyndigheten anser att det för glesbygds-
kommunerna nästan alltid bör finnas möjlighet till särskild prövning
och att bidragen bör vara mycket generösa.
Glesbygdskommunernas speciella problem blir också föremål för be-
handling av bl.a. Skurups, Öckerö, Bergs och Skellefteå kommuner. Sku-
rups kommun menar att glesbygdsproblem även existerar i små kommu-
ner med hög tätortsgrad. Även sådana kommuner måste samarbeta med
andra kommuner och köpa särskoleutbildning, vilket leder till höga
skjutskostnader för eleverna. Kommunen anser att även om det finns en
planerings- och genomförandefrihet med ett schabloniserat bidrag får
detta inte överskugga de ekonomiska realiteterna. Öckerö kommun pe-
kar på det faktum att om antalet särskoleelever är litet, kan minsta va-
riation i elevtillströmningen innebära stora ekonomiska differenser för
små kommuner.
Flera remissinstanser bl.a. Stockholms, Göteborgs och Västerås kom-
muner efterlyser beräkningar av de kommunala kostnaderna för att dri-
va särskola. Ett genomgående tema är kravet att kostnadsrelationen mel-
lan staten och skolhuvudmännen skall bibehållas även efter en primär-
kommunalisering av särskolan.
Tingsryds kommun avstyrker förslaget i sin helhet och föreslår ett
statsbidrag per elev med en större glesbygdsvariabel för att kompensera
de mindre kommunerna för ökade kostnader, eftersom en större kom-
mun rimligtvis måste kunna organisera sin särskoleverksamhet betydligt
mer rationellt än en mindre kommun.
Ett flertal remissinstanser bl.a. Österåkers, Gotlands, Hässleholms och
Bergs kommuner, landstingen i Södermanlands, Blekinge och Västerbottens
län samt FUB och Lärarförbundet pekar på behovet av att särskoledelen
av sektorsbidraget öronmärks eller på annat sätt görs tydligt identifier-
bar. Hässleholms kommun anser att öronmärkta resurser behövs som ga-
ranti för att eleverna skall få en behovsanpassad undervisning. Bergs
kommun vill också att möjligheterna att erhålla särskilt behovsprövat bi-
drag enligt förordningen om särskilda insatser på skolområdet vidgas till
att gälla även mindre kommuner som kan få en tillfällig ökning av anta-
let särskoleelever.
Prop. 1991/92:94
Bilaga 2
61
Av motsatt uppfattning är landstinget i Västmanlands län, som förut-
sätter att kommunerna tar sitt ansvar fullt ut när de blir huvudmän för
särskolan, och att det av det skälet inte behövs någon s.k. öronmärkning
av statsbidraget.
Särskolekommitténs beräkningsgrunder på grundval av olika varia-
bler behandlas utifrån olika utgångspunkter av ett antal remissinstanser.
Malmö kommun anser att den stegvisa förändringen av behovsvariabeln
och särskolestrukturvariabeln ger kommunerna möjlighet att anpassa
verksamheten på ett mjukt sätt och att denna process underlättas om
man på förhand kan räkna ut statsbidragets storlek.
Ilaninge och Göteborgs kommuner är kritiska till beräkningarna, ef-
tersom de enligt förslaget skulle få en minskning av bidraget. Göteborgs
kommun föreslår att en invandrarfaktor vägs in i bidraget och Skellefteå
kommun föreslår att man ytterligare utreder de verkliga förhållandena,
innan behovsvariabeln alltför hårt dominerar över strukturvariabeln år
5. Landstinget i Stockholms län anser att särskolestrukturvariablen är
grundad på icke objektivt mätbara värderingar och därför inte bör ingå
i den permanenta statsbidragsmodellen.
Landstinget i Kristianstads län har svårt att dela särskolekommitténs
uppfattning att en schabloniserad beräkningsmodell beskriver de reella
behoven på ett bättre och rättvisare sätt än det nuvarande systemet och
vill att särskolestrukturvariabeln skall väga tyngre och behållas mera
konstant än i kommitténs förslag.
Särskolekommitténs förslag att tillföra skolverkets olika delar perma-
nent sakkunskap på särskoleområdet behandlas av ett stort antal remiss-
instanser. Disskussionen förs utifrån två utgångspunkter dels själva sak-
frågan om behovet av den föreslagna kompetensen på särskoleområdet,
dels den delvis oklara gränsdragningen mellan de två centrala ämbets-
verken på skolområdet, statens skolverk och SIH.
Samtliga remissinstanser, med undantag för skolverket, tillstyrker
kommitténs förslag att skolverket bör tillföras sakkunskap om särskola.
Österåkers kommun anser att skolverkets fältorganisation skall ha ett
samordningsansvar för särskolan så att även små elevgruppers specifika
behov kan tillgodoses. Varbergs kommun betonar vikten av att skolver-
ket har kompetens för särskolefrågor. Göteborgs kommun anser att det
är av vikt att skolverket knyter till sig kompetens när det gäller psykiskt
utvecklingsstörda elever för att möjliggöra att kommunerna får stöd i
uppgiften att dels bygga upp, utveckla och följa upp särskolan, dels öka
integrationen mellan skolformerna. FUB anser att det måste finnas en
central tillsynsmyndighet för särskolan för att bl.a. ingripa om missför-
hållanden upptäcks. I UB anser inte att de instruktionsenliga uppgifter
som skolverket för närvarande har är tillräckliga.
Prop. 1991/92:94
Bilaga 2
62
Sh'SP anser att statens skolverk bör ansvara för att det på såväl cen-
tral som på regional nivå anställs befattningshavare, vilka genom erfa-
renhet och utbildning äger djup insikt i särskolefrågor. Lärarförbundet
förutsätter att det i den nya organisationen anställs personer med kun-
skap om psykiskt utvecklingsstördas utbildningsbehov.
Statskontoret och skolverket anser att skolverket skall svara för upp-
följning och utvärdering av särskolan på samma sätt som sker för resten
av den kommunala skolan. Skolverket pekar på att verket byggts upp
med en bred generalist-, utvärderings- och utvecklingskompetens samt
med projektledarerfarenhet som kompletterats med experter och spe-
cialister på olika sakområden. Verket motsätter sig därför kommitténs
förslag att nuvarande särskolechefer anställs i verkets fältorganisation,
eftersom det skulle strida mot de principer som gällt för uppbyggnaden
av myndighetens organisation och verksamhet.
När det gäller förhållandet mellan skolverket och SIH ifrågasätter
t.ex. Bollnäs kornmun vilket av de två statliga verken som skall stödja
kommunernas särskoleverksamhet och framhåller att det är angeläget
att kommunerna bara har en part att ha kontakt med. Kommunen an-
ser att det är viktigt att det klargörs vilken myndighet som har det över-
gripande ansvaret och vilka gränsdragningar som måste göras.
Den föreslagna genomföranderesursen om 6 milj.kr. under en treårspe-
riod bedöms av flertalet remissinstanser som alltför liten.
Skolledarutbildningen i Linköping betonar vikten av att staten avsätter
en särskild genomföranderesurs ur det föreslagna anslaget, medan Ha-
ninge kommun betecknar förslaget som "en minifortbildning i handi-
kappkunskap". Kommunen anser att medlen i inledningsskedet endast
bör gå till de kommuner som har särskola och att medlen betalas ut
utan något rekvisitionsförfarande.
Prop. 1991/92:94
Bilaga 2
63
Prop. 1991/92:94
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Propositionens lagförslag 3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1992 15
1 Ärendets bakgrund och dess beredning 15
1.1 Mål-och resultatorienterad styrning 15
1.2 Särskolekommittén 16
1.3 Särvux-kommittén 17
2 Allmänna motiveringar till förslagen 18
2.1 Kommunalt huvudmannaskap för särskolan och särvux 18
2.2 Dammsdalskolan i Vingåker, Salbohedskolan i Sala
och yrkesutbildning för hörselskadade psykiskt
utvecklingsstörda i Örebro 20
2.3 Särskolan som en egen skolform 22
2.4 Skolplikt och rätt till fortsatt utbildning 24
2.5 Fristående särskolor 26
2.6 Förändring av nuvarande särvux 27
2.7 Yrkesutbildning för vuxna utvecklingsstörda 28
3 Vissa personalfrågor 30
4 Utveckling, utvärdering och tillsyn 34
5 Ett generellt finansiellt stöd till driften av särskolan och särvux 35
6 Upprättat lagförslag 35
7 Specialmotivering 36
8 Hemställan 49
9 Beslut 49
Bilaga 1
Sammanfattning av särskolekommitténs betänkande
(SOU 1991:30) Särskolan - en primärkommunal skola 50
Bilaga 2
Sammanfattning av remissyttranden över särskolekommitténs
betänkande (SOU 1991:30) Särskolan - en primärkommunal
skola 54
gotab 40898, Stockholm 1992
64