Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 26 mars 1992 för de åtgärder och det
ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Lundgren
1 propositionen anges hur utskiftningen av förutvarande löntagarfonder-
nas tillgångar bör ske. Dessa tillgångar förvaltas numera av Fond 92-
94 (avvecklingsstyrelsen).
I ett befolkningsmässigt litet och i förhållande till de stora marknaderna
avlägset land som Sverige är det nödvändigt att satsa på utveckling av
kunskap och kvalitet. I detta avseende skärps också kraven ytterligare
vid den förestående integreringen i det europeiska samarbetet. Rege-
ringen har bl.a. i regeringsförklaringen markerat sin strävan att förstärka
kapaciteten inom forskning och högre utbildning. Det är av strategisk
betydelse att resurser kan avsättas för långsiktigt kunskapssökande genom
grundforskning och forskarrekrytering inom områden som utväljs utifrån
bedömningar av den relevans de kan ha för utvecklingen av Sveriges
framtida konkurrenskraft. Detta inkluderar den miljöstrategiska och medi-
cinska forskningen. De tillgångar som frigörs genom avvecklingen av
löntagarfonderna bör i stor utsträckning användas för detta ändamål.
En andra del av löntagarfondernas tillgångar bör användas för att sti-
mulera sparande, särskilt individuellt pensionssparande. I ett första steg
föreslås därför att ett premiegrundande allemanssparande införs. I ett
senare sammanhang, i god tid före den slutliga utskiftningen av löntagar-
fondsmedlen, avser regeringen att föreslå hur detta sparande kan fortsätta
i mer långsiktiga former. Det kan härvid bli aktuellt att skapa regler som
möjliggör en överflyttning av behållningen i det premiegrundande
I Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 92
allemanssparandet till en traditionell pensionsförsäkring, till en livförsäk- Prop. 1991/92:92
ring med anknytning till en försäkringspremiefond (unit linked) eller till
det pensionssparande utan försäkringsinslag som regeringen avser lägga
förslag om.
Vidare skall även de som av olika skäl inte deltar i det premie-
grundande allemanssparandet, av rättviseskäl, också få del av löntagar-
fondernas tillgångar. Därmed kommer alla att få en andei. För att inte
minska incitamenten för ett framtida sparande bör emellertid detta belopp
vara mindre och dessutom bundet under en längre tid än vad som före-
slås när det gäller det premiegrundande allemanssparandet.
En ytterligare del av löntagarfondernas tillgångar bör användas för
främjande av de små och medelstora företagen. Utvecklingskraften och
mångfalden hos småföretag är oerhört viktiga för svensk ekonomi och för
en sund konkurrens. Den exakta utformningen bör emellertid vara före-
mål för ytterligare överväganden. En kommitté med parlamentarisk för-
ankring kommer därför att tillsättas som får i uppdrag att skyndsamt
komma med närmare förslag.
När det gäller det premiegrundande allemanssparandet föreslås att var
och en som är folkbokförd i Sverige skall ha rätt att ansluta sig till detta
sparande. Sparandet, som föreslås kunna ske i bara en allemansfond, är
förenat med en sparpremie på 1 200 kr. Denna skall tillföras spararens
konto senast den 31 december 1994. Premien utgörs av en andel av lön-
tagarfondernas tillgångar. Premien föreslås vara skattefri för spararen.
För att erhålla sparpremien krävs
- att sparandet uppgår till minst 2 400 kr. och
- att sparbeloppet är fördelat på minst tolv månadsinsättningar under
perioden den 1 september 1992 - den 31 augusti 1994.
När premien har tillförts spararens konto, är det lägsta tillåtna spar-
beloppet och sparpremien spärrat på konto fram till utgången av år 1997.
Regeringen kan dock föreskriva att uttag får göras för överföring till
individuellt pensionssparande.
I propositionen föreslås vidare att gränsen för de tillåtna månadsin-
sättningama i allemanssparandet höjs från 1 200 kr. till 2 000 kr., att
maximigränsen för det tillåtna sparandet, 150 000 kr., slopas och att
gränsen för det tillåtna antalet andelsägare i en allemansfond tas bort.
1 Förslag till Prop. 1991/92:92
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om pensionsanknutet premie-
grundande allemanssparande.
I lagen betyder
1. premiegrundande allemanssparande: sådant pensionsanknutet
premiegrundande sparande i en allemansfond som enligt denna lag kan
ge rätt till en sparpremie,
2. sparperioden: perioden den 1 september 1992 - den 31 augusti 1994,
3. premiegrundande konto: ett konto som är knutet till en allemansfond
1 vilken premiegrundande allemanssparande sker.
I fråga om premiegrundande allemanssparande gäller vad som före-
skrivs i lagen (1983:890) om allemanssparande med de avvikelser som
följer av denna lag.
2 § Var och en som är folkbokförd i Sverige får delta i det premie-
grundande allemanssparandet. Vaije sparare får spara i bara en alle-
mansfond.
Den som vill påböija premiegrundande allemanssparande skall anmäla
detta till ett fondbolag som enligt överenskommelse med riksgäldskon-
toret förmedlar sådant sparande. Fondbolaget skall genast underrätta
riksgäldskontoret om anmälan.
3 § Premiegrundande allemanssparande får ske under sparperioden.
Sparandet skall uppgå till minst 2 400 kronor och vara fördelat på minst
tolv månadsinsättningar.
En sparare får överföra behållningen i det premiegrundande allemans-
sparandet till någon annan allemansfond som förmedlar sådant sparande,
bara om
1. den allemansfond där sparandet sker upphör, eller
2. spararen till följd av att han slutar sin anställning i ett visst bolag
eller inom en viss koncern saknar möjlighet att fullfölja sparandet i en
företagsanknuten allemansfond.
Det nya fondbolaget skall genast underrätta riksgäldskontoret om över-
föringen.
4 § Vid sparperiodens slut skall antalet fondandelar på det premie-
grundande kontot vara minst 2 400 dividerat med den genomsnittliga an-
skaffningskostnaden för samtliga andelar som anskaffats under spar-
perioden.
För att rätt till sparpremie skall föreligga får vidare uttag från det
premiegrundande kontot under tiden från sparperiodens slut till den tid-
punkt då sparpremien tillförs kontot inte medföra att antalet andelar på
kontot understiger det minsta antal som anges i första stycket.
5 § Om spararen uppfyller villkoren för sparandet enligt 2-4 §§ skall till Prop. 1991/92:92
hans premiegrundande konto senast den 31 december 1994 föras en spar-
premie. Premien skall ha ett värde på 1 200 kronor och utgöras av an-
delar i den allemansfond i vilken sparandet har skett.
Avvecklingsstyrelsen enligt övergångsbestämmelserna till lagen
(1991:1857) om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för all-
männa pensionsfonden skall, samtidigt som sparpremien tillförs det
premiegrundande kontot, till allemansfonden överföra av avvecklings-
styrelsen förvaltade tillgångar till ett värde som svarar mot premien.
6 § Sedan sparpremien har tillförts det premiegrundande kontot, får inte
före utgången av år 1997 göras uttag från kontot så att antalet fond-
andelar understiger summan av det minsta antal andelar som krävs enligt
4 § och det antal som har erhållits genom premien. Regeringen får dock
föreskriva att uttag får göras för överföring till individuellt pensions-
sparande.
Första stycket första meningen gäller inte om spararen har avlidit.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
2 Förslag till Prop. 1991/92:92
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemans-
sparande1
dels att 11 § skall upphöra att gälla,
dels att i 12, 14, 16 och 23 §§ ordet "bankinspektionen" skall bytas
ut mot "finansinspektionen",
dels att 4 och 19 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §2
Varje sparare far sätta in högst
1 200 kronor i månaden i alle-
manssparandet.
Under perioderna den l maj -
den 31 juli 1991 och den
1 februari - den 30 april 1992 får
en sparare, utöver insättningar
enligt första stycket, sätta in sam-
manlagt högst 5 000 kronor per
period i allemanssparandet.
Spararens insättningar, i före-
kommande fall minskade med ut-
tag, får sammanlagt inte överstiga
150 OOO kronor.
19
I en företagsanknuten allemansfond
får kapitaltillskott göras endast av
den som är anställd i ett visst bolag
eller inom en viss koncern. För en
sådan fond gäller i tillämpliga
delar 10-18 §§, om inte annat
följer av 21-23 §§.
Vaije sparare får sätta in högst
2 OOO kronor i månaden i alle-
manssparandet.
§3
I en företagsanknuten allemansfond
får kapitaltillskott göras endast av
den som är anställd i ett visst bolag
eller inom en viss koncern eller
vars anställning har upphört till
följd av pension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
För en sådan fond gäller i tillämp-
liga delar 10 och 12-1% §§, om
inte annat följer av 21-23 §§.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
'Lagen omtryckt 1986:522.
Senaste lydelse av 11 § 1989:510
23 § 1990:1116.
2Senaste lydelse 1991:185.
3Senaste lydelse 1990:1116.
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1988:847) om skattelätt-
nader för allemanssparande och ungdomsbosparande skall ha följande
lydelse.
Prop. 1991/92:92
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Skattelättnader enligt denna lag
medges för sparande enligt lagen
(1983:890) om allemanssparande
och lagen (1988:846) om ungdoms-
bosparande.
Skattelättnader enligt denna lag
medges för sparande enligt lagen
(1983:890) om allemanssparande,
lagen (1992:000) om pensionsan-
knutet premiegrundande allemans-
sparande och lagen (1988:846) om
ungdomsbosparande.
2 §'
Av ränta på sparmedel som satts in i allemanssparandet utgör endast
fyra femtedelar skattepliktig inkomst vid taxering enligt lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt.
Av realisationsvinst och utdelning på andel i allemansfond tas fyra
femtedelar upp som skattepliktig inkomst. Avdrag för realisationsförlust
på sådan andel grundas på fyra femtedelar av förlusten.
För utdelning enligt 18 § sista
stycket lagen om allemanssparande
skall gåvoskatt betalas i den mån
skattskyldighet föreligger enligt
lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt.
För utdelning enligt 18 § sista
stycket lagen (1983:890) om alle-
manssparande skall gåvoskatt beta-
las i den mån skattskyldighet före-
ligger enligt lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt.
Sparpremie enligt lagen
(1992:000) om pensionsanknutet
premiegrundande allemans-
sparande utgör inte skattepliktig
inkomst. De fondandelar som er-
hållits som en sådan premie anses
anskaffade för sammanlagt 1 200
kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid
1995 års taxering.
'Senaste lydelse 1991:1844.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992 Prop. 1991/92:92
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsråden Lundgren och Unckel
Statsrådet Lundgren anför.
Löntagarfonderna är avvecklade. I regeringens proposition om avveck-
ling av löntagarfonderna (prop. 1991/92:36) angavs flera alternativ till
hur löntagarfondernas tillgångar kan användas. Det ansågs emellertid att
frågan om hur dessa tillgångar slutligt skall användas borde bli föremål
för fortsatt beredning.
De förslag som jag senare presenterar innebär att delar av löntagar-
fondernas tillgångar tas i anspråk för närmare angivna ändamål. Vidare
redovisar jag olika alternativ till hur ytterligare en del av tillgångarna bör
användas. Statsrådet Unckel kommer att lämna sin syn på hur löntagar-
fondernas tillgångar kan användas för forskning för långsiktig kompetens-
utveckling. Hur dessa olika alternativ exakt skall utformas kräver ytter-
ligare överväganden. Några förslag läggs därför inte fram i detta
sammanhang.
Statsråden Lundgren och Unckel anmäler vad som hör till deras resp,
ansvarsområde. Anförandena och förslagen redovisas i underprotokollen
för finans- resp, utbildningsdepartementet.
Statsrådet Lundgren hemställer att regeringen i en gemensam proposi-
tion förelägger riksdagen vad han och statsrådet Unckel har anfört för de
åtgärder och det ändamål som de har hemställt om.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört
för de åtgärder och det ändamål de har hemställt om.
Regeringen beslutar vidare att de anföranden och förslag som redovisas
i underprotokollen skall bifogas propositionen enligt följande:
Finansdepartementet Bilaga 1
Utbildningsdepartementet Bilaga 2
Bilaga 1 Prop. 1991/92:92
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992
Föredragande: statsrådet Lundgren
Löntagarfonderna inrättades år 1984 (prop. 1983/84:50, FiU 20,
rskr. 122, SFS 1983:1092). Frågan om löntagarfondstyrelsema har allt-
sedan dess varit föremål för omfattande diskussioner. I riksdagen har
varje år yrkats att löntagarfonderna skall avvecklas. Detta skedde senast
i en trepartimotion (mot. 1990/91 :Fi213). I motionen sägs bl.a. att lön-
tagarfonderna hämmar tillväxten i ekonomin, att de är oförenliga med
kraven på ett ökat enskilt sparande och en ökad tilltro till svensk ekonomi
samt att de har inneburit en ökad makt- och ägarkoncentration till de
fackliga organisationerna. Vidare anges i motionen vissa riktlinjer för
avvecklingen av löntagarfonderna; avvecklingen skall vara definitiv, den
får inte utsätta aktiebörsen för kraftig kurspress och den skall stärka
möjligheterna att varaktigt uppnå en högre tillväxt i den svenska ekono-
min.
Löntagarfonderna avvecklades vid utgången av år 1991 (prop.
1991/92:36, FiU9, rskr. 91, SFS 1991:1857). Förvaltningen av löntagar-
fondernas tillgångar överfördes samtidigt till en avvecklingsstyrelse som
har till uppgift att förbereda en total utskiftning av dessa tillgångar.
Avvecklingsstyrelsen har tagit sig namnet Fond 92-94. Enligt beslutet om
avveckling av löntagarfonderna skall utskiftningen vara genomförd senast
den 1 juli 1994. Vidare framgår av beslutet att regeringen skall lämna
förslag dels före 1992 års utgång om den slutliga utskiftningen, dels
snarast om hur delar av löntagarfondernas tillgångar kan överföras i form
av sparpremier till dem som sparar i allemansfond.
Inom finansdepartementet har utarbetats promemorian (Ds 1991:85)
Premiegrundande allemanssparande, som innehåller förslag om spar-
premier i enlighet med riktlinjerna i riksdagens beslut. Promemorian har
re missbehandlats.
Till protokollet i detta ärendet bör fogas dels en sammanfattning av
promemorians innehåll och lagförslag som bilaga 1:1 och 1:2, dels en
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remiss-
yttrandena som bilaga 1:3.
I en skrivelse, som kom in till finansdepartementet den 17 februari
1992, hemställde Mariebergskoncemens allemansfond (M-fonden) om
vissa ändringar i lagen (1983:890) om allemanssparande såvitt gäller
bestämmelserna om företagsanknutna allemansfonder. I skrivelsen före- Prop. 1991/92:92
slår M-fonden att pensionerade arbetstagare skall få tillfälle att fortsätta
sitt sparande i en företagsanknuten allemansfond. Frågan tas upp i det här
ärendet (avsnitt 3.3).
2.1 Utgångspunkter
Mitt förslag: Ett premiegrundande allemanssparande införs. Den
som ansluter sig till det premiegrundande allemanssparandet och
som uppfyller villkoren for sparandet erhåller en sparpremie.
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Promemorieförslaget har fått ett blandat mot-
tagande. Fondbolagens Förening och Svenska Kyrkans Personalförbund
tillstyrker förslaget. Finansinspektionen och riks skatteverket lämnar
förslaget utan erinran. Förslaget avstyrks av LO, TCO och Pensionärer-
nas Riksorganisation (PRO). PRO motsätter sig att löntagarfondernas
tillgångar bryts loss från ATP-systemet. TCOs uppfattning är att eftersom
fondema byggts upp med medel från arbetslivet bör pengarna gå tillbaka
dit, i första hand för att stimulera kompetensutveckling, eller annars
kvarstå inom ATP-systemet. Stockholms fondbörs avstår från att ta ställ-
ning i den politiska frågan om hur löntagarfondernas tillgångar bäst bör
disponeras. Fondbörsen anser dock att det är viktigt att avvecklingen inte
sker i former som snedvrider sparandet och att förslaget från denna ut-
gångspunkt är olyckligt. Vidare förändrar, enligt fondbörsens mening,
förslaget inte det förhållandet att aktieägandet institutionaliserats.
Ett flertal remissinstanser, däribland allmänna pensionsfonden, första-
tredje och fjärde fondstyrelserna, SACO, Stadshypotekskassan, Svenska
Kommunförbundet och Landstingsförbundet avstår från att yttra sig.
Åtskilliga remissinstanser förordar emellertid alternativa användnings-
områden för löntagarfondsmedlen. Riksgäldskontoret anser att många skäl
talar för att tillgångarna säljs ut till allmänheten. Svenska Bankföreningen,
Svenska Fondhandlareföreningen, SAF, Sveriges Industriförbund och
Stiftelsen Aktiefrämjandet, vilka i och för sig inte har några invändningar
mot förslaget, anser att löntagarfondsmedlen i första hand rätteligen bör
återbetalas till de företag som har betalat in dem. Handelskammaren i
Jönköpings län och Tomas Fischer anser att en återbetalning till företagen
är det enda rätta användningsområdet. Svensk Industriförening avstyrker
promemorieförslaget och menar också att löntagarfondsmedlen principiellt
skall återbetalas till företagen. Föreningen inser dock att sådan återbetal-
ning skulle kunna medföra stora problem ur rent administrativ synpunkt,
varför föreningen är av den uppfattningen att medlen i stället bör över-
föras till AP-fonden för att därigenom säkra det allmänna pensions-
systemets fortbestånd. Innan en sådan överföring sker bör enligt före- Prop. 1991/92:92
ningen viss del av medlen avskiljas för att användas till främjande av de
mindre och medelstora industriföretagens utveckling. Svenska Bankföre-
ningen föreslår som alternativ att medlen som ett "startbelopp" eller
"bonus" överförs i form av individuella sparpremier till personliga pen-
sionskonton, vilka bör utgöra en viktig beståndsdel vid en reformering
av pensionssystemet. Även Svenska Fondhandlareföreningen, SAF,
Sveriges Aktiesparares Riksförbund och Sveriges Industriförbund framför
detta alternativ till promemorieförslaget. Företagarnas Riksorganisation,
Sveriges Försäkringsförbund och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) anser
att löntagarfondsmedlen skall överföras till ett reformerat pensionssystem.
Folksam anser att löntagarfondsmedlen inte bör tillfalla enbart dem som
har möjlighet att avstå pengar till sparande under en viss period och att
förslaget innebär att en sparform gynnas på ett omotiverat sätt framför
andra. Enligt Folksams mening bör löntagarfondernas medel även fort-
sättningsvis tjäna till att säkerställa pensionerna för alla förvärvs-
arbetande utan något diskriminerande urval av den typ som föreslås här.
Enligt Sparbanksgruppen AB bör även andra sparstimulerande metoder
än den föreslagna diskuteras, t.ex. enskilt pensionssparande i bank.
Skälen för mitt förslag: I propositionen om avveckling av löntagarfon-
derna lämnade jag vissa allmänna riktlinjer för hur tillgångarna i lön-
tagarfonderna borde användas; en del som sparpremier till dem som
sparar i allemansfond och den andra delen till utbildning och forskning.
Departementspromemorian innehåller ett fullständigt förslag där en stor
del av löntagarfondernas tillgångar används till sparpremier för att bl.a.
stimulera enskilt sparande. Förslaget har under remissbehandlingen ut-
satts för viss kritik som främst har tagit sikte på hur löntagarfondsmed-
len används. Den principiella uppfattningen hos många remissinstanser
har varit att löntagarfondsmedlen bör återbetalas till företagen, även om
sparpremieförslaget som sådant i och för sig kan accepteras. Andra
remissinstanser har framfört olika förslag om att medlen bör användas för
att säkerställa pensionssystemet eller på något sätt bör kopplas till ett
långsiktigt sparande, i första hand pensionssparande.
Den uppfattning som flera remissinstanser har gett uttryck för, att
vinstdelningsskatten borde betalas tillbaka till de företag som erlagt den
kan i och för sig vara principiellt riktig. Att i efterhand se till att
företagen skattemässigt hamnar i samma situation som de skulle sig om
vinstdelningsskatten inte hade införts skulle emellertid vara förenat med
betydande komplikationer. Det skulle bl.a. innebära ett mycket resurs-
krävande för skatteförvaltningen.
Till att böija med skulle krävas utredning om och ändring av före-
tagens taxering till vinstdelningsskatt. På grund av att vinstdelnings-
skatten är avdragsgill mot inkomstskatten följande år skulle företagens
inkomsttaxeringar behöva ändras. Hänsyn skulle emellertid också behöva
tas till att vissa företag kunnat utnyttja andra avdrags- och reserverings-
möjligeter om avdrag inte medgetts för vinstdelningsskatt. Sådana
ändrade dispositioner skulle kunna få effekter vid följande taxeringar.
10
Vidare skulle en ändring av taxeringen till statlig inkomstskatt i sin tur Prop. 1991/92:92
leda till ändring av taxeringen till vinstdelningsskatt samma år.
Uppskattningsvis 30 000 taxeringar till vinstdelningsskatt har åsatts
under de sju taxeringsår som lagen om vinstdelningsskatt har tillämpats.
Till bilden hör att flertalet av dessa taxeringar vunnit laga kraft liksom
de inkomsttaxeringar som också skulle beröras. En ytterligare komplika-
tion som kan förutses är att ett antal företag av olika skäl kan ha upphört
med sin verksamhet. Utredning behövs då om vem som i stället för
företaget skulle ha rätt till återbetalningen. Det är alltså, som jag anförde
i prop. 1991/92:36, starka praktiska skäl som leder till att en annan
lösning bör väljas än att återbetala vinstdelningsskatten till företagen.
Som ett alternativ till en direkt återbetalning till företagen har i den
allmänna debatten framförts att löntagarfondsmedlen kan överföras till
exempelvis ett investmentbolag i vilket företagen som betalat in medlen
får bli ägare. Härvid gör sig emellertid den aspekten gällande att man då
kommer att medverka till att skapa en "ny" maktkoncentration av ägande
i stället för att skapa bättre förutsättningar för ett spritt ägande inom
näringslivet. Min övertygelse är att ett spritt ägande är av grundläggande
betydelse för den ekonomiska tillväxten.
Flera remissinstanser har ansett att löntagarfondsmedlen bör återföras
till ATP-systemet, ingå i ett reformerat pensionssystem eller utgöra ett
startbelopp i personliga pensionskonton. I enlighet med regeringsförkla-
ringen tillsattes nyligen en parlamentarisk beredning med uppdrag att
närmare utreda frågan om ett nytt pensionssystem, varvid en viktig ut-
gångspunkt är behovet av ett högre långsiktigt sparande. Beredningen
har för avsikt att senare i år redovisa sitt arbete, varför denna fråga inte
bör behandlas i detta sammanhang. Vidare har regeringen tillsatt en
särskild utredare med uppgift att analysera sparandets samhällsekono-
miska roll och överväga vilka åtgärder som kan behövas för att hus-
hållens sparande skall öka. Slutligen pågår inom finansdepartementet ett
arbete med att utreda förutsättningarna för ett pensionssparande utan
försäkringsinslag i bank med liknande skattefördelar som gäller för det
nuvarande försäkringssparandet. Innan jag har sett resultatet av det
pågående utredningsarbetet är jag inte beredd att lämna något konkret
förslag till hur löntagarfondsmedlen kan knytas till ett individuellt
pensionssparande som en del remissinstanser föreslår. Dessutom skulle
ett förslag i den riktningen kräva kompletteringar av datasystem och nya
administrativa rutiner hos t.ex. försäkringsbolag och banker, och som de
själva framhåller i sina remissvar behövs för detta en viss framförhåll-
ning. Däremot behandlar jag senare delar av det pågående arbetet med
de olika pensionssparaltemativen.
Det finns anledning att här, innan jag redovisar mitt förslag, beröra det
enskilda sparandet. Det finansiella sparandet i Sverige har under en lång
följd av år varit otillräckligt. De samlade inkomsterna har inte räckt till
för att täcka de totala utgifterna, vilket kommit till uttryck i ett underskott
i bytesbalansen. Hushållssektoms finansiella sparande har försvagats på-
11
tagligt och en kraftig nedgång i sparkvoten skedde under några år efter Prop. 1991/92:92
kreditmarknadens avreglering i mitten av 1980-talet, vilket tog sig uttryck
i att hushållen kraftigt ökade sin skuldsättning. En vändning kom år 1989
då hushållens nettoupplåning mer än halverades. Därefter har en viss för-
bättring skett i sparandet, även om hushållens sparande alltjämt är lågt.
För att möjliggöra en stabil och långsiktig ekonomisk tillväxt fordras
att företagen investerar för utökad kapacitet. För detta krävs kapital. En
förutsättning för att uppnå en sådan stabil ekonomisk utveckling, utan att
besvärande underskott i bytesbalansen uppkommer, är att det finansiella
sparandet kan förbättras. Det enskilda sparandet är ett villkor för en
fungerande marknadsekonomi och sparande i aktier bidrar till ägarsprid-
ningen inom näringslivet. Hushållssparandet har således en stor samhälls-
ekonomisk betydelse och det är därför ytterst angeläget att hushålls-
sektom under kommande år mer aktivt kan bidra till en förbättring av det
finansiella sparandet. En ökning av hushållens sparande är emellertid
nödvändig inte bara för den ekonomiska tillväxten i samhället, utan också
för att ett personligt sparande ger de enskilda hushållen trygghet och fri-
het. Ett viktigt långsiktigt mål är att hushållen skall kunna ha ett
sparkapital motsvarande den genomsnittliga årslönen för en industri-
arbetare.
En aktiv politik måste bedrivas så att enskilt sparande stimuleras och
främjas. De mest grundläggande motiven för ett enskilt sparande är att
trygga ålderdomen, förbättra boendet och ha en buffert för att klara oför-
utsedda utgifter m.m. ATP-systemet, som bygger på att den förvärvs-
arbetande generationen via avgifter finansierar dagens pensionsutbetal-
ningar, försvagar enskildas motiv för ett eget pensionssparande. Sparan-
det inför ålderdomen bör i stället premieras och möjligheter till ett eget
pensionssparande vid sidan av det offentliga breddas.
Såsom konstaterades i propositionen om avveckling av löntagarfonderna
är det för att tillgodose näringslivets behov av riskvilligt kapital viktigt
att det enskilda sparandet ökar. Detta kan ske genom att en del av lön-
tagarfondsmedlen används för sparstimulans på det sätt som föreslagits
i promemorian. Härigenom uppnås en bred allmän sparstimulans sam-
tidigt som det skapas möjligheter för den enskilde att genom en be-
gränsad sparinsats bygga upp ett eget aktiesparande. Jag är visserligen
medveten om förslagets svagheter: dels risken för att det i stället för
nysparande endast sker en omfördelning av redan befintligt sparande,
dels svårigheten att få enskilda att fortsätta med sparandet sedan de
erhållit premien. Förslaget har emellertid också flera betydelsefulla
fördelar. För det första innebär förslaget att en önskvärd spridning av
ägandet i företagen kan uppnås. Ytterligare en fördel är att det genom
detta förslag inte finns någon möjlighet att föra tillbaka medlen till fonder
med samma eller liknande syften som de nu avvecklade löntagarfonderna.
Slutligen har förslaget den fördelen att större utförsäljningar på aktie-
marknaden kan undvikas.
12
Enligt min mening bör det nu läggas fram ett förslag som i största möj- Prop. 1991/92:92
liga utsträckning tillgodoser tidigare nämnda krav och önskemål. För-
slaget om premiegrundande allemanssparande bör därför genomföras.
Enskilda personer kan därigenom påbölja ett långsiktigt sparande som
genom sparpremien innehåller en sparstimulans. Samtidigt kan en stor del
av löntagarfondsmedlen utskiftas före 1994 års utgång.
Jag återkommer här till några av de alternativa pensionssparformer som
tidigare nämnts. Jag kan se flera fördelar om man till det premiegrun-
dande allemanssparandet kan koppla någon form av individuellt pensions-
sparande. Denna koppling kan åstadkommas på olika sätt både till tradi-
tionell pensionsförsäkring och till de nya pensionssparformer som för
närvarande utreds. Ett sätt kan vara att skapa regler som möjliggör en
överflyttning av behållningen i det premiegrundande allemanssparandet
till en traditionell pensionsförsäkring eller till det tänkta pensionssparan-
det utan försäkringsinslag. Även ett försäkringssparande med anknytning
till en försäkringspremiefond (unit linked) kan då vara ett alternativ. Jag
avser att senare, i god tid innan sparpremien skall tilldelas spararna,
presentera alternativ till hur det premiegrundande allemanssparandet kan
fortsätta i andra, mer långsiktiga former.
Som framgår av propositionen om avveckling av löntagarfonderna är
tanken att löntagarfondsmedlen — utöver att utskiftas som sparpremier —
även skall användas för att främja utbildning och forskning. Jag får i
denna del hänvisa till vad statsrådet Unckel senare i dag kommer att
anföra. Vidare har under och efter remissbehandlingen andra alternativa
användningssätt aktualiserats.
Utdelning till andra än sparare i allemansfond
Det har från vissa remissinstanser hävdats att förslaget till premie-
grundande allemanssparande kan leda till att vissa inte kommer att ha
möjlighet att få ta del av löntagarfondsmedlen eftersom det krävs ett
regelbundet sparande.
Jag har stor förståelse för denna synpunkt. Det är, som jag ser det,
angeläget att alla har möjlighet att få del av fondtillgångama, dvs. även
de som av olika skäl inte vill eller kan spara i allemansfonderna. Till-
gången till egna ekonomiska resurser bör således inte vara ett kriterium
för om en enskild person skall få andel i fondförmögenheten. Det finns
därför starka skäl som talar för att de som inte deltar i eller fullföljer det
premiegrundande allemanssparandet på något annat sätt kan få del av
dessa medel.
För att inte minska incitamenten för ett framtida sparande kan jag tänka
mig att erhållet belopp blir bundet under en längre tidsperiod än vad som
bör gälla för det premiegrundande allemanssparandet, eventuellt med
möjlighet att längre fram överföra beloppet till pensionssparande på
motsvarande sätt som jag tänker mig att sparpremien kan överföras. Ett
belopp, som erhålls utan något krav på egen insats måste dock understiga
sparpremien av samma skäl som ligger till grund för mina överväganden
när det gäller den tid som beloppet bör vara bundet.
13
Bland de tillgångar som förvaltas av Fond 92-94 finns en mindre del Prop. 1991/92:92
likvida medel. Jag ser det som angeläget, utifrån praktiska skäl, att dessa
medel i första hand bör komma ifråga för att tillgodose kravet på en rätt-
vis fördelning vid utskiftningen av fondtillgångama. Detta talar för att
Fond 92-94 även fortsättningsvis bör hålla en mindre del av tillgångarna
i likvida medel.
Frågan om hur de som av olika skäl inte vill eller kan delta i det
premiegrundande allemanssparandet också bör få del av löntagarfonder-
nas förmögenhet bör emellertid övervägas ytterligare. Jag avser att
senare, i god tid innan sparpremien skall tilldelas resp, sparare, pre-
sentera hur detta bör ske.
Stöd till småföretagen
Några av remissinstanserna har framfört den åsikten att en del av lön-
tagarfondsmedlen bör användas för att stödja utvecklingen av mindre
företag. Jag kan konstatera att löntagarfonderna hade aktier i mindre,
onoterade företag till ett sammanlagt värde av drygt 700 milj.kr. Det
skulle naturligtvis kunna medföra stora olägenheter för övriga ägare i
dessa företag om Fond 92-94, som nu förvaltar ifrågavarande aktier,
avslutade dessa engagemang. Detta pekade jag också på i propositionen
om avveckling av löntagarfonderna. Det finns därför skäl att hitta en
helhetslösning som minimerar risken för olägenheter.
För att marknadsekonomin skall fungera krävs livskraftiga små och
medelstora företag. Utvecklingskraften och mångfalden hos småföretag
är oerhört viktiga för svensk ekonomi och för en sund konkurrens. Av
största vikt för Sveriges ekonomiska utveckling under 1990-talet är att
små- och nyföretagandet får en renässans. Det är i dessa företag som de
nya möjligheterna och de nya arbetstillfällena finns.
Mot denna bakgrund bör en del av löntagarfondernas medel användas
för att främja de små och medelstora företagen. Den exakta utformningen
bör emellertid bli föremål för ytterligare överväganden. Jag avser mot
denna bakgrund att föreslå regeringen att tillsätta en kommitté med
parlamentarisk förankring som skyndsamt får i uppdrag att komma med
närmare förslag.
2.2 Utformningen av sparformen
Mitt förslag: Premiegrundande sparande skall ske i allemansfond.
En sparare får för detta ändamål spara i bara en allemansfond.
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Endast några remissinstans har närmare berört
frågan. Kooperativa Institutet anför att sparande inom de kooperativa
organisationerna i nu behandlat avseende bör jämställas med sparande i
allemansfonder. Fondbolagens Förening anser att det är positivt att även
14
företagsanknutna fonder kan delta i sparformen varför en ändring bör Prop. 1991/92:92
göras av bestämmelsen att endast de som är anställda inom en koncern
har rätt att spara samt att det bör öppnas en möjlighet även för dem som
pensionerats från sin tjänst i företaget att få fortsätta sitt sparande i
fonden.
Skälen för mitt förslag
Gällande system för allemanssparande
Allemanssparandet är tillgängligt för alla i Sverige folkbokförda personer.
Allemanssparande kan ske dels på allemanssparkonto i bank, dels i alle-
mansfond, och är förenat med vissa skattelättnader. Sparandet regleras
i lagen (1983:890) om allemanssparande, lagen (1988:847) om skatte-
lättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande och lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder. Riksgäldskontoret svarar för ad-
ministration och kontroll av allemanssparandet och får meddela de före-
skrifter som behövs.
En sparare får ha högst ett allemanssparkonto och två allemansfonds-
konton. Högsta sparbeloppet är 1 200 kr. per månad och de samlade net-
toinsättningama i de båda sparformerna får inte överstiga 150 000 kr.
Uttag får göras när som helst, men då utgår en uttagsavgift motsvarande
en procent av det uttagna beloppet, dock lägst 20 kr. Om sparmedlen
flyttas inom allemanssparandet är banken berättigad till ersättning med
högst 100 kr.
Allemansfonderna kan vara av två slag, antingen öppna för alla sparare
eller företagsanknutna, dvs. förbehållna sparare som är anställda i ett
visst bolag eller inom en viss koncern. Antalet andelsägare i en alle-
mansfond får inte överstiga 150 000 och fonden skall förvaltas av ett
fondbolag som - såvida inte finansinspektionen på grund av särskilda skäl
medgett undantag härifrån - bildats särskilt för detta ändamål. Ett fond-
bolag får inte förvalta mer än en allemansfond. För vaije allemansfond
skall det finnas fondbestämmelser som upprättas av fondbolaget. Fond-
bestämmelserna skall ange bl.a. grunderna för fondens placeringsinrikt-
ning och för placeringen av fondmedlen. Fondbolagen står under finans-
inspektionens tillsyn.
En allemansfond är en fond för sparande i svenska aktier och andra
svenska värdepapper. För allemansfonderna gäller vissa placeringsregler
i lagen om allemanssparande. En allemansfond får för närvarande i
huvudsak förvärva endast svenska börsnoterade aktier och konvertibla
skuldebrev samt av svenska staten eller hypoteksinstitut och kredit-
aktiebolag utfärdade skuldförbindelser. Allemansfonderna är förbjudna
att över huvud taget placera några medel i utländska tillgångar. Vidare
gäller att allemansfondernas placeringar i räntebärande tillgångar är
begränsade till högst 25 % av fondförmögenheten. Finansinspektionen
kan, om det finns särskilda skäl, medge undantag från vissa av de be-
stämmelser som i olika avseenden begränsar en allemansfonds place-
ringsmöjligheter.
15
I den inom finansdepartementet utarbetade promemorian Nya piace- Prop. 1991/92:92
ringsregler för allemansfonder (Ds 1991:7), vilken efter remissbehand-
ling nu bereds inom regeringskansliet, föreslås att allemansfonderna skall
få placera medel i räntebärande tillgångar utan begränsningar och i ut-
ländska finansiella instrument. I promemorian föreslås också att alle-
mansfonderna för att effektivisera förvaltningen skall få möjlighet att ut-
nyttja flera slag av finansiella instrument, t.ex. optioner och terminer.
Premiegrundande allemanssparande
De riktlinjer som har fastställts för löntagarfondernas avveckling och för
den slutliga utskiftningen av fondernas tillgångar syftar, som tidigare an-
förts, till att stimulera det enskilda sparandet och sprida ägandet i före-
tagen. Detta skall ske utan att störningar på främst aktiemarknaden upp-
kommer genom större utförsäljningar av fondtillgångama. Om det pre-
miegrundande allemanssparandet skulle innefatta även sparande på alle-
manssparkonto, skulle omfattande försäljningar av de förutvarande lön-
tagarfondernas tillgångar bli nödvändiga för att möjliggöra en utbetal-
ning av sparpremien. Därför bör det premiegrundande allemanssparandet
begränsas till sparande i endast allemansfond.
Det premiegrundande allemanssparandet bör kunna ske i redan befint-
liga allemansfonder, vilket innebär att en sparare som redan deltar i
allemanssparandet inte skall behöva öppna ett nytt konto för det premie-
grundande allemanssparandet. I så fall kan spararen i samband med att
han ansluter sig till den nya sparformen, anmäla att hans redan pågående
allemansfondssparande fortsättningsvis avser premiegrundande sparande.
För att begränsa administrationen och underlätta kontrollen av att
spararen uppfyller villkoren för det premiegrundande allemanssparandet
bör vaije sparare få spara för detta ändamål endast i en allemansfond.
Om en fond av någon anledning skulle upphöra att existera bör spararen
kunna flytta sin kontobehållning till en annan allemansfond och där fort-
sätta det premiegrundande sparandet.
Företagsanknutna allemansfonder
I allemansfondssystemet finns, som nämnts, även en särskild typ av fon-
der som kallas företagsanknutna allemansfonder, vilka skiljer sig från
de vanliga allemansfonderna i flera avseenden. Dessa fonder är inte till-
gängliga för en bredare allmänhet. Sparande i dessa fonder är öppet för
dem som är anställda i ett visst bolag eller inom en viss koncern. Enbart
dessa fonders specifika karaktär bör emellertid inte utgöra ett hinder för
att premiegrundande allemanssparande skall kunna ske där. Enligt de sär-
skilda regler som gäller för dessa fonder förlorar en sparare möjligheten
att spara i en sådan fond om hans anställning i företaget eller inom
koncernen upphör. Däremot kan redan sparade medel stå kvar i fonden.
Jag föreslår visserligen, som jag senare återkommer till, en ändring i
dessa bestämmelser i det fall anställningen upphör genom pensionering
(se avsnitt 3.3). För att spararen skall kunna uppfylla de villkor som är
16
förenade med det premiegrundande sparandet när hans anställning upphör Prop. 1991/92:92
av annat skäl, bör det emellertid finnas en möjlighet för spararen att
flytta sin premiegrundande behållning till annan allemansfond och där
fortsätta det premiegrundande sparandet.
Milfritt för allemansfond att delta
Det premiegrundande allemanssparandet innebär att en sparpremie skall
delas ut till alla sparare som uppfyller villkoren härför. Premien föreslås,
som senare kommer att redovisas (se avsnitt 2.5), bestå av tillgångar i
form av värdepapper och likvida medel från de förutvarande löntagar-
fonderna. Detta kan innebära att en allemansfond tillskiftas tillgångar i
vilka fonden enligt fondbestämmelserna är förhindrad att placera. Mot-
svarande problem kan uppkomma för de företagsanknutna allemans-
fonderna, vilka enligt de särskilda bestämmelser som gäller för sådana
fonder, skall placera minst 25 % av fondens värde i värdepapper ut-
färdade av det företag till vilket fonden är knuten. Med hänsyn till en
allemansfonds särskilda placeringsinriktning bör en fond ha rätt att stå
utanför den nya sparformen.
Denna valfrihet för fonden att delta i den nya sparformen torde i nor-
malfallet inte vålla den enskilde spararen några problem. Om han sparar
i en allemansfond som väljer att stå utanför sparformen kan ett nytt alle-
mansfondskonto öppnas i en annan fond. Om sparande redan sker i två
allemansfonder och båda dessa fonder ställer sig utanför det premie-
grundande sparandet tvingas däremot spararen, för att kunna delta i den
nya sparformen, att avsluta sparandet i en fond och överföra de sparade
medlen till en allemansfond som deltar i det premiegrundande allemans-
sparandet. Avgiften för en sådan överföring är som tidigare nämnts
100 kr. Härutöver utlöser överföringen en reavinstbeskattning. De
olägenheter som sålunda kan uppstå för den enskilde spararen i en situa-
tion som den nu nämnda är dock enligt min uppfattning inte av sådan art
att de bör inverka på en allemansfonds här föreslagna valfrihet.
Lagteknisk utformning
Sparformen pensionsanknutet premiegrundande allemanssparande är
tillfällig och upphör år 1997. De bestämmelser som, utöver vad som
gäller allmänt för allemanssparande enligt lagen om allemanssparande,
specifikt skall reglera detta sparande bör därför införas i en särskild
författning. Det premiegrundande allemanssparandet aktualiserar
emellertid behov av vissa ändringar i lagen om allemanssparande såvitt
gäller gränsen för tillåten månadsinsättning, maximigränsen för de
samlade nettoinsättningama i allemanssparandet och högsta tillåtna antal
andelsägare i en allemansfond. Jag avser att i dessa delar lägga fram
förslag till ändringar i lagen om allemanssparande, vilka är av sådan art
att de bör gälla även sedan det premiegrundande allemanssparandet
upphört (se avsnitt 3.1 och 3.2).
2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 92
17
2.3 Kretsen av sparare
Prop. 1991/92:92
Mitt förslag: Det premiegrundande allemanssparandet är öppet för
alla här i landet folkbokförda personer.
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Några invändningar mot förslaget framförs inte.
Skälen för mitt förslag: Möjligheten att få del av löntagarfondernas
tillgångar bör finnas för alla personer som är bosatta i Sverige. Det
nuvarande allemanssparandet är öppet för alla som är folkbokförda här
i landet och samma krav bör ställas för deltagande i det premiegrundande
allemanssparandet. Kravet på folkbokföring innebär att spararen skall
vara folkbokförd här i landet vid det tillfälle då han ansluter sig till det
premiegrundande allemanssparandet. Antalet personer som är berättigade
att delta i det premiegrundande allemanssparandet kan sålunda uppskattas
till ca 8,5 miljoner.
2.4 Sparbeloppet och sparperioden m.m.
Mitt förslag: Det premiegrundande allemanssparandet skall uppgå
till minst 2 400 kr. och vara fördelat på minst tolv månadsinsätt-
ningar under perioden den 1 september 1992 - den 31 augusti 1994.
Vid sparperiodens slut skall antalet fondandelar på det allemans-
fondskonto på vilket det premiegrundande sparandet har skett minst
svara mot det lägsta tillåtna sparbeloppet.
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag, frånsett att
tidpunkten för sparperioden senareläggs.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser, däribland riksgäldskon-
toret, anser att det vore lämpligt att uppskjuta starten några månader.
Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Fond-
bolagens Förening föreslår med hänsyn till behovet av en rimlig för-
beredelsetid att starttidpunkten för den nya sparformen senareläggs och
att tidpunkten för sparperioden bör bestämmas till den 1 juli 1992 -
30 juni 1994. Enligt Sparbanksgruppen AB:s uppfattning kan spar-
perioden, med hänsyn till de system- och rutinförändringar som förslaget
kräver, inte böija löpa förrän tidigast 3-4 månader efter ett riksdags-
beslut.
Skälen för mitt förslag: Förslaget om utskiftning av löntagarfondernas
tillgångar i form av sparpremier har också, som nämnts, till syfte att
stimulera det enskilda sparandet. Därför bör det för att erhålla spar-
premien krävas ett visst regelbundet sparande och ett visst lägsta spar-
belopp. Samtidigt är det angeläget att så många som möjligt deltar i detta
sparande och därför bör inte sparkravet sättas för högt. Om sparperioden
fastställs till två år så bör det kunna krävas ett totalt sparande på
18
2 400 kr., vilket betyder 100 kr. i månaden. Jag föreslår därför att som
villkor bör uppställas att det premiegrundande sparandet uppgår till minst
2 400 kr. och att sparperioden omfattar två år. Det finns, såsom även på-
pekats från flera remissinstanser, ett behov av visst berednings- och för-
beredelsearbete innan sparandet kan påbörjas. Sparperioden bör därför
bestämmas till den 1 september 1992 - den 31 augusti 1994. Vidare bör
krävas att det premiegrundande sparandet är fördelat på minst tolv
månadsinsättningar under sparperioden. Detta innebär att spararen inte
är tvungen att påbölja det premiegrundande sparandet vid sparperiodens
böijan utan det kan böija vid en senare tidpunkt. Den senaste tidpunkten
är dock i september 1993 för att kravet på minst tolv månadsinsättningar
skall kunna uppfyllas.
Vid sparperiodens slut, dvs. den 1 september 1994, skall fondandelarna
på det premiegrundande kontot uppgå till ett antal som svarar minst mot
det lägsta tillåtna sparbeloppet, dvs. 2 400 kr. Beräkningen sker genom
att talet 2 400 divideras med den genomsnittliga anskaffningskostnaden
för samtliga andelar som anskaffats under sparperioden.
Prop. 1991/92:92
2.5 Sparpremien
Mitt förslag: Sparpremien skall uppgå till 1 200 kr.
Promemorieförslaget innebär att storleken av sparpremien beräknas
när sparperioden är slut.
Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, Sparbanksgruppen AB,
Svenska Fondhandlareföreningen och Fondbolagens Förening framhåller
vikten av att den definitiva storleken på sparpremien fästställs redan inför
marknadsföringen av den nya sparformen.
Skälen för mitt förslag: Som tidigare anförts är en av grundförutsätt-
ningarna för utskiftningen av löntagarfondernas tillgångar att denna sker
på ett sådant sätt att störningar på främst aktiemarknaden undviks. Aktie-
handeln får inte utsättas för kraftig kurspress på grund av att större
utförsäljningar sker av löntagarfondsmedlen. En utskiftning bör i stället
ske genom att delar av tillgångarna överförs i form av sparpremier till
allemanssparandet. Alla som är berättigade att delta i det premie-
grundande allemanssparandet och som uppfyllt de tidigare redovisade
villkoren för sparandet erhåller en sparpremie. Premien skall utgöras av
en andel av löntagarfondernas sammanlagda tillgångar, vilka nu förvaltas
av Fond 92-94.
Ett flertal remissinstanser har framhållit betydelsen av att sparpremiens
storlek är känd redan när det premiegrundande allemanssparandet på-
börjas. Detta skulle inte minst underlätta marknadsföringen av sparandet,
vilket jag håller med om. Dessutom skulle ett i förväg bestämt belopp
avsevärt förenkla de administrativa systemen. Risken med att bestämma
beloppet i förväg är att tillgångarna inte skulle förslå till samtliga som
uppfyller villkoren för att erhålla en sparpremie. Om man antar att samt-
19
liga som är berättigade att delta i sparandet också gör det, skulle till- Prop. 1991/92:92
gångar för ca 10,2 miljarder kronor behöva utskiftas. Värdet av de sam-
lade tillgångarna som Fond 92-94 nu förvaltar uppgår till drygt 20 miljar-
der kronor. Jag gör dock den bedömningen att inte alla berättigade
kommer att delta i sparandet. Om antalet uppgår till mellan 5 och 6
miljoner åtgår mellan 6 och 7,2 miljarder kronor av löntagarfonds-
medlen till sparpremien. Det är dessutom enligt min mening inte sanno-
likt att värdet av tillgångarna skulle halveras på två år. Mot den bak-
grunden anser jag att sparpremien nu kan — och bör — fastställas till
1 200 kr.
2.6 Uttagsspärren
Mitt förslag: Det lägsta tillåtna sparbeloppet och sparpremien skall
vara innestående på det premiegrundande kontot under tiden från det
att sparpremien tillförs kontot t.o.m. den 31 december 1997.
Regeringen får dock föreskriva att uttag får göras för överföring
till individuellt pensionssparande.
Promemorieförslaget innehåller till skillnad mot mitt förslag en möj-
lighet att mot en avgift som motsvarar sparpremien ta ut sparat belopp.
Remissinstanserna: Svenska Fondhandlareföreningen, framhåller att
det inte går att bortse från att massuttag kan komma att äga rum vid fri-
släppandet under år 1997. Föreningen framhåller att det därför kan visa
sig bli nödvändigt att tillgripa någon form av ytterligare stimulans för att
undvika alltför stora momentana utförsäljningar under år 1997.
Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare framhållit är ett av syftena
med det premiegrundande allemanssparandet att stimulera riskkapital-
bildningen. Detta syfte uppnås bl.a. genom att sparpremien endast kan
utgå under förutsättning att sparandet sker i allemansfond. Det är ange-
läget att den föreslagna sparformen inte medför en endast tillfällig spar-
stimulans. Mot denna bakgrund bör det av spararen krävas att han under
en viss särskilt angiven tidsperiod behåller det minsta tillåtna spar-
beloppet och sparpremien på sitt allemansfondskonto. Denna tidsperiod
bör, för att inte innebära en alltför stor belastning för spararen och
därmed avhålla denne från att ansluta sig till den föreslagna sparformen,
bestämmas till tre år räknat från den tidpunkt då sparpremien tillförs
kontot.
Promemorians förslag innebär att spararen under perioden från det att
sparpremien tillförs kontot tills medlen släpps helt fria i slutet av år 1997
skall ha rätt att ta ut sparat belopp, dvs. 2 400 kr., men med påföljd att
sparpremien blir förverkad. Förslaget är utformat så att spararen till
staten skall betala en avgift som motsvarar sparpremien. Detta är ett
administrativt mycket komplicerat förfaringssätt som utöver lagändringar
av icke obetydlig omfattning också kräver ett nytt system för uppbörden
av avgifterna.
20
Ett alternativ kan vara att inte tillåta uttag över huvud taget, dvs.
sparbeloppet spärras. Nackdelen för spararen som detta alternativ innebär
skall vägas mot de kostnader som promemorians förslag skulle leda till.
En jämförelse kan göras med pensionssparande i försäkring som också
innebär att sparat belopp i princip blir oåtkomligt för spararen; oftast för
betydligt längre tid än vad det nu är fråga om. Vidare bör man ha i
åtanke att det premiegrundande allemanssparandet är frivilligt och att det
belopp som spärras är förhållandevis litet. Enligt min mening är det inte
försvarbart att skapa ett administrativt system med avgifter som torde bli
aktuellt i endast ett fåtal fäll. Jag föreslår därför att det lägsta tillåtna
sparbeloppet och sparpremien inte får tas ut av spararen förrän i slutet
av år 1997. Emellertid bör sparbeloppet och sparpremien betalas ut om
kontohavaren avlider.
Vidare bör en möjlighet finnas för regeringen att senare bestämma att
de spärrade medlen får tas ut tidigare än vad som nu föreslås i lagen. En
förutsättning för detta bör vara att medlen skall föras över till ett indi-
viduellt pensionssparande.
Det bör givetvis finnas möjlighet för spararen att genom en anmälan
till riksgäldskontoret under sparperioden och fram till den tidpunkt då
sparpremien tillförs hans konto avbryta det premiegrundande allemans-
sparandet. Detta innebär att spararen inte erhåller någon sparpremie men
å andra sidan kan pengarna vid behov lyftas från kontot utan hinder av
spärregeln. Det finns inget som hindrar att sparandet därefter fortsätter
enligt de regler som gäller för allemanssparande i övrigt.
Bindningen av sparmedlen i det premiegrundande allemanssparandet
upphör vid utgången av år 1997. Från denna tidpunkt kan således
spararna fritt ta ut sin kontobehållning. De farhågor som framförts att ett
sådant frisläppande skulle leda till omfattande utförsäljningar av fond-
tillgångarna och därmed ge en negativ kurspåverkan framstår mot bak-
grund av tidigare erfarenheter i samband med bl.a. frisläppandet av
skattefondema, som överdrivna. Jag vill dessutom påminna om att jag,
som jag tidigare redovisat (avsnitt 2.1), avser att senare lägga fram
förslag som gör det möjligt att knyta dessa sparmedel till ett mer lång-
siktigt bundet sparande.
2.7 Initiativ från spararen
Prop. 1991/92:92
Mitt förslag: Spararen skall själv anmäla att han vill delta i det
premiegrundande allemanssparandet.
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Riksgäldskontoret anser att det av lagtexten bör
framgå att en anmälan från spararen skall göras innan det premie-
grundande sparandet påböijas. Härigenom undviks enligt riksgäldskon-
toret att en sparare i efterhand skulle kunna göra gällande att hans
sparande varit premiegrundande. Svenska Bankföreningen och Sparbanks-
21
gruppen AB anser också att det av lagtexten skall framgå att den kvali- Prop. 1991/92:92
ficerande sparperioden inte börjar gälla förrän spararen anmält att han
vill delta i sparandet. Svenska Fondhandlareföreningen anför att det bör
anges i lagtexten när en sparare senast måste ha anmält sig för att få
delta i sparandet.
Skälen för mitt förslag: Det premiegrundande allemanssparandet stäl-
ler vissa krav på den enskilde spararen. För att spararen skall erhålla
sparpremien krävs bl.a. att sparandet sker under en bestämd tidsperiod,
att det sker med ett visst lägsta belopp och att det sker i en allemansfond.
Vidare föreslås, som tidigare framgått, att spararen under tre år saknar
möjlighet att ta ut de 2 400 kr. som var förutsättning för att erhålla
sparpremie. Det framstår mot denna bakgrund som rimligt att anslutning
till den föreslagna sparformen sker först på den enskildes eget initiativ.
En anmälan om anslutning till sparandet bör vara en förutsättning för att
sparandet skall kunna inledas. Att den enskilde spararen själv ansluter
sig till det premiegrundande sparandet är motiverat också av administra-
tiva skäl. Som flera remissinstanser påpekat bör kravet på anmälan fram-
gå av lagen.
2.8 Utskiftningen av tillgångar till allemansfonderna
Mitt förslag: Utskiftningen av tillgångar till allemansfonderna skall
ske snarast efter den 1 september 1994, dock senast den 31 decem-
ber 1994. Till vaije allemansfond skall utskiftas tillgångar som
motsvarar ett belopp av 1 200 kr. multiplicerat med antalet premie-
berättigade sparare i fonden. Värdet av de utskiftade tillgångarna
skall tillföras spararna i form av allemansfondsandelar.
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna har inte berört frågan.
Skälen för mitt förslag: Såsom tidigare anförts bör utskiftningen av
de förutvarande löntagarfondernas tillgångar ske så att ett säljtryck på
aktiemarknaden undviks. En utskiftning av tillgångarna kan ske genom
att delar av dessa överförs i form av sparpremier till allemansfonderna.
Den sparpremie på 1 200 kr. som enligt föreliggande förslag skall tillfälla
spararen bör därför utgöras av en andel av de förutvarande löntagar-
fondernas sammanlagda tillgångar. Denna andel skall överföras till den
allemansfond i vilken spararen fullgjort det premiegrundande sparandet
och skall där, i form av andelar i allemansfonden, tillföras spararens
konto. Varje allemansfond kommer därvid att tillskiftas tillgångar till ett
värde motsvarande värdet av samtliga de premier som skall överföras till
spararna i fonden.
Värdet av de tillgångar som skall utskiftas till den enskilda allemans-
fonden är således beroende av antalet premieberättigade sparare i fonden.
Beräkningen av hur mycket tillgångar som skall utskiftas på de olika alle-
mansfonderna kan således ske först efter sparperiodens slut, dvs. tidigast
22
månadsskiftet augusti/september 1994. Däremot kan redan i oktober 1993 Prop. 1991/92:92
konstateras högsta möjliga antal sparare som kan erhålla sparpremien.
Utskiftningen av tillgångarna skall ske snarast efter den 1 september
1994. Emellertid kan inte uteslutas att administrationen kring utskift-
ningen kan komma att kräva viss tid innan en slutlig överföring är möj-
lig, vilket talar för att förslaget bör inrymma visst mått av flexibilitet.
Jag föreslår därför att tillgångarna skall utskiftas senast den 31 december
1994.
De tillgångar som skall utskiftas består i huvudsak av svenska aktier
men också av räntebärande värdepapper utställda av svenska emittenter
och andra likvida medel. Ett uttalat syfte bakom införandet av det pre-
miegrundande allemanssparandet är som tidigare framhållits att stimulera
sparandet på riskkapitalmarknaden och att sprida ägandet i företagen.
Med hänsyn härtill framstår det som mest ändamålsenligt att till alle-
mansfonderna i huvudsak överföra aktier, av administrativa skäl i första
hand sådana som är inregistrerade vid fondbörsen.
En av huvuduppgifterna för Fond 92-94 är att placera förvaltade till-
gångar så att kraven på god avkastning och riskspridning tillgodoses
samtidigt som placeringarna görs med sikte på den kommande utskift-
ningen. Jag har från Fond 92-94 inhämtat uppgift om att avsikten är att,
så långt det är möjligt, låta allemansfonderna själva få välja tillgångar i
form av värdepapper och likvida medel. Hur tillgångarna slutligt skall
fördelas bör dock ankomma på avvecklingsstyrelsen att avgöra.
2.9 Beskattningen av sparpremien
Mitt förslag: Sparpremien skall vara skattefri för spararen.
Promemorieförslaget behandlar inga skattefrågor.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser, bl.a. Svenska Bankföre-
ningen, pekar på att frågan om skattekonsekvenserna av förslaget inte alls
berörts i promemorian. Riksskatteverket anser att beskattningsfrågan bör
regleras vad gäller förvärv av premie och betalning av avgift. Riksgälds-
kontoret, som utgår från att avsikten är att tillförandet av sparpremien till
ett premiegrundande konto inte skall bli föremål för inkomstbeskattning,
anser att ett sådant uttryckligt klargörande måste ske. Svenska Fond-
handlareföreningen, Sparbanksgruppen AB och Fondbolagens Förening
anser också att det måste göras klart att premien är skattefri och att
överföringen till fonderna inte skall beskattas hos fondema. Stiftelsen
Aktiefrämjandet och Sveriges Aktiesparares Riksförbund anser att premien
skall vara skattefri.
Skälen för mitt förslag: Avkastningen på allemanssparandet redovisas
i inkomstslaget kapital och blir där föremål för en proportionell beskatt-
ning på 20 %. Genom denna lägre skattesats ges allemanssparandet en
viss skattelättnad. På ränta och kontant utdelning på allemanssparmedel
tas preliminär skatt ut.
23
En sparpremie för sparare i allemansfond i form av del i de tidigare Prop. 1991/92:92
löntagarfondsmedlen skiljer sig starkt från den vanliga avkastningen på
sparat belopp i allemanssparandet. Spararen kan bl.a. inte tillgodogöra
sig premien förrän i slutet av 1990-talet. Konstruktionen stimulerar på så
sätt till ett långsiktigt hushållssparande. Premien har vidare en speciell
karaktär genom att den utgör ett instrument för avvecklingen av löntagar-
fonderna. Jag förordar därför att spararna skall befrias från inkomstskatt
på sparpremien. Något uttag av preliminär skatt skall inte ske.
Skattebefrielsen klaigör att premien inte utgör någon skattepliktig
löpande avkastning. Inkomstskattebefrielsen bör dessutom förenas med
en regel om att anskaffningsvärdet på de nya andelarna i allemansfonden
som erhålls som premie skall beräknas med utgångspunkt i andelarnas
värde vid den tidpunkt då de förs till allemansfondskontot, dvs. samman-
lagt 1 200 kr. Det uppkommer därmed inte någon till försäljningstid-
punkten uppskjuten beskattning av premien.
En allemansfond är inte en juridisk person men utgör däremot ett skat-
tesubjekt. Frågan uppkommer därför om den nu aktuella utskiftningen
av medel till allemansfonden leder till beskattning av fonden. Enligt min
mening kan utskiftningen emellertid inte anses utgöra en intäkt inom
ramen för fondens verksamhet och är därför inte skattepliktig i fonden.
Det kan vidare påpekas att spararnas tilldelning av sparpremier inte utgör
utdelning från fonden och tilldelningen grundar således inte rätt till
avdrag i fonden.
Mitt förslag föranleder tillägg till 1 och 2 §§ lagen (1988:847) om
skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande.
3.1 Högsta tillåtna månadsinsättning och maximigränsen för
insättningar
Mitt förslag: Högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparandet
höjs från 1 200 kr. till 2 000 kr. Maximigränsen för de samlade
nettoinsättningama inom sparandet slopas.
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag, frånsett att
höjningen av månadsinsättningen var begränsad till 1 300 kr.
Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, Sparbanksgruppen AB,
Svenska Fondhandlareföreningen och Fondbolagens Förening instämmer
i promemorieförslaget att det är viktigt att spararna inte tvingas minska
sitt övriga allemanssparande men förordar en höjning av högsta tillåtna
månadsinsättning till 1 400 kr. med hänsyn till att det enligt förslaget
skall vara möjligt att spara ihop 2 400 kr. enbart under tolv månader.
Skälen för mitt förslag: Nuvarande regler för allemanssparandet inne-
bär att vaije sparare får sätta in högst 1 200 kr. i månaden i allemans-
24
sparandet. Vidare får spararens insättningar, i förekommande fäll Prop. 1991/92:92
minskade med uttag, inte överstiga sammanlagt 150 000 kr.
Föreliggande förslag till ett premiegrundande allemanssparande syftar
bl.a. till att öka hushållens sparande, främst i aktier. Många sparare
sätter redan nu in maximalt tillåtna 1 200 kr. per månad i allemans-
sparandet. För att dessa sparare vid en anslutning till det premiegrundan-
de allemanssparandet inte skall tvingas sänka sitt totala sparande och för
att ytterligare stimulera sparandet, bör enligt min mening högsta tillåtna
månadsinsättning höjas. Det maximala sparbeloppet per månad höjdes
senast den 1 januari 1991 från 800 kr. till nuvarande belopp. Sedan dess
har kapitalbeskattningen ändrats och skillnaden mellan allemanssparande
och annat sparande är inte längre så påtaglig. Jag anser därför att det
finns skäl att höja det högsta tillåtna månatliga sparbeloppet mer än vad
som föreslagits i promemorian och föreslår en höjning med 800 kr., till
2 000 kr. En sådan höjning av taket för månadsinsättningama ligger helt
i linje med nämnda strävan att stimulera sparandet och att därmed bidra
till en ökning av den ekonomiska tillväxten i landet.
Maximigränsen för spararens sammantagna nettoinsättningar i de båda
allemanssparformema var vid allemanssparandets införande 30 000 kr.
Gränsen har därefter successivt justerats upp och den senaste höjningen
till nu gällande maximigräns - 150 000 kr. - gjordes den 1 januari 1991.
Höjningarna har skett i samband med att spararna närmat sig taket för
maximigränsen. Den som har deltagit i allemanssparandet från starten
och som hela tiden har gjort maximalt tillåtna insättningar når med nu
gällande regler det nuvarande taket i maj 1995.
Mot bakgrund härav och med hänsyn till det allmänna önskemålet om
ett ökat sparande i samhället, kan ifrågasättas om inte maximigränsen för
de samlade nettoinsättningama helt bör slopas. Härigenom skulle förut-
sättningarna för en fortsatt god utveckling av allemanssparandet för-
bättras. Bestämmelsen framstår vidare som onödig genom att den maxi-
mala storleken av en sparares samlade nettoinsättningar i vart feil be-
gränsas genom bestämmelserna om högsta tillåtna månadsinsättning och
om extrainsättningar vid vissa tillfällen. Jag föreslår därför att regeln om
maximigränsen för spararens nettoinsättningar slopas.
25
3.2 Antalet andelsägare i en allemansfond
Prop. 1991/92:92
Mitt förslag: Gränsen för högsta tillåtna antal andelsägare i en alle-
mansfond slopas.
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av bl.a. Fondbolagens
Förening.
Skälen för mitt förslag: Den begränsning av antalet andelsägare i en
allemansfond till 75 000 som infördes vid allemanssparandets tillkomst
motiverades av hänsyn till riskkapitalmarknadens funktionssätt och med
hänvisning till andelsägarnas möjligheter att utöva ett inflytande på
fondernas förvaltning (se prop. 1983/84:30 s. 35 och 36). Gränsen för
högsta tillåtna antalet andelsägare har därefter höjts vid två tillfällen,
senast den 1 juli 1989 till 150 000 delägare. De genomförda höjningarna
har motiverats med ökningen av antalet andelsägare och de administrativa
fördelar som har kunnat vinnas.
De nu gällande bestämmelserna avseende allemansfondernas oiganisa-
tion har medfört att de större förvaltarna på marknaden vardera förvaltar
ett flertal allemansfonder och fondbolag med sinsemellan i princip iden-
tisk inriktning. Förutsättningarna för en rationell förvaltning minskar
genom denna uppsplittring på många små enheter. Detta föranleder i sin
tur ökade administrativa kostnader liksom svårigheter att rekrytera leda-
möter till fondbolagens styrelser.
Den nu föreslagna sparformen kan förväntas väcka stor anslutning.
Även om en stor andel av det antal sparare som kommer att ansluta sig
till det premiegrundande allemanssparandet redan nu deltar i ett alle-
mansfondssparande torde antalet helt nya sparare bli betydande. Antalet
nytillkommande allemansfondssparare är svårt att beräkna, men vid ett
antagande att detta antal kan komma att uppgå till 3 miljoner skulle, med
den nuvarande begränsningen, ca 20 nya allemansfonder behöva bildas.
Detta skulle innebära en 50-procentig ökning av det nuvarande antalet
allemansfonder som är öppna för allmänheten. Bestämmelsen i 12 § lagen
om allemanssparande att ett fondbolag inte får förvalta mer än en alle-
mansfond medför i sin tur att 20 nya fondbolag måste etablera sig på
marknaden. De tidigare angivna olägenheterna av ifrågavarande begräns-
ning kommer därvid att bli än mer framträdande.
Med hänsyn till de villkor som föreslås gälla för det premiegrundande
sparandet finns det anledning att anta att en inte ringa del av de nya
spararna kommer att göra endast relativt små insättningar i fondema.
En i anledning av det premiegrundande sparandet nystartad fond kan så-
ledes i stor utsträckning komma att bestå av småsparare. Kostnaderna
för administration och förvaltning av en sådan fond, t.ex. utskick till
andelsägarna av lagstadgad information, skulle bli betydligt högre än den
ökning av motsvarande kostnader som skulle följa av att redan befintliga
fonder tillfördes ett antal nya sparare.
26
Mot denna bakgrund framstår bestämmelsen om en begränsning av an- Prop. 1991/92:92
talet andelsägare som mindre väl lämpad att möta den nya sparformen.
Gränsen bör därför enligt min mening slopas.
3.3. Sparande i en företagsanknuten allemansfond
Mitt förslag: Möjlighet införs för den som pensionerats från sin an-
ställning i ett visst bolag eller inom en viss koncern att fortsätta sitt
allemanssparande i en företagsanknuten allemansfond.
Promemorieförslaget behandlar inte frågan.
Mariebergskoncernens allemansfonds förslag överensstämmer med
mitt förslag.
Skälen för mitt förslag: Såsom inledningsvis nämnts har från Marie-
bergskoncemens allemansfond inkommit en framställning om att även
pensionerade arbetstagare i ett bolag eller inom en koncern skall ges
tillfälle att fortsätta sitt sparande i en företagsanknuten allemansfond.
Enligt de bestämmelser som för närvarande gäller upphör denna möjlig-
het vid pensioneringen.
Motsvarande synpunkter har Fondbolagens Förening framfört i sitt
remissvar över promemorian. Som skäl härför har föreningen åberopat
att detta skulle underlätta för alla dem som närmar sig pensionstidpunkten
eftersom de då kan fullfölja sitt sparande i samma fond. Föreningen anser
också att det är omotiverat med en bestämmelse som utestänger en per-
son som kanske varit företaget lojalt under hela sin yrkesverksamma tid
från att fortsätta spara i företagets fond. Enligt min uppfattning är dessa
synpunkter beaktansvärda. Skäl föreligger därför att i detta sammanhang
ändra ifrågavarande bestämmelse på sätt som föreslagits och därmed
skapa möjlighet för sparare att även efter pensioneringen fortsätta sitt
allemanssparande. Detta innebär givetvis att även det premiegrundande
sparandet i en företagsanknuten allemansfond kan fortsätta efter pensions-
tidpunkten. Om anställningen upphör av andra skäl bör däremot denna
möjlighet inte finnas.
Mitt förslag: Riksgäldskontoret har det övergripande ansvaret för
administrativa rutiner och kontroller av det premiegrundande alle-
manssparandet. Fondbolag skall till riksgäldskontoret rapportera in
de uppgifter som krävs för att riksgäldskontoret skall kunna kont-
rollera att givna sparregler följs. Information om den nya sparfor-
men skall i första hand spridas av banker och fondbolag.
27
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag. Prop. 1991/92:92
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser har framfört synpunkter
i dessa frågor. Riksrevisionsverket, som konstaterar att förslaget innebär
ett mer komplicerat förfarande och ställer krav på en mer omlättande och
detaljerad rapportering, anser att en närmare genomgång av förslagets
kostnadsmässiga och administrativa konsekvenser bör göras. Riksgälds-
kontoret anför att de nya kontroller som kontoret skall göra troligen för-
utsätter att kontoret behöver upprätta ett register över de sparare som
deltar i det premiegrundande allemanssparandet och att regeringen därför
bör besluta att kontoret får upprätta ett sådant register. Vidare påpekar
kontoret att en s.k. rekonditionering av hela datasystemet kommer att bli
nödvändig och att medel behöver anvisas för de kostnader som förslagets
genomförande kommer att föra med sig. Svenska Bankföreningen, som
framhåller att förslaget kommer att medföra ökade kostnader för banker-
na, anser att konsekvenserna av förslaget vad beträffar administrativt och
tekniskt arbete för bankerna och de därmed följande kostnaderna inte be-
handlats tillräckligt i promemorian. Sparbanksgruppen AB anser att även
staten, t.ex. genom riksgäldskontoret, åtminstone i ett initialt skede i
syfte att nå nya sparare bör tillhandahålla allmänheten viss grundläggande
information. Fondbolagens Förening anser att det i första hand bör an-
komma på banker och fondbolag att se till att informationen sprids på
ett tillfredsställande sätt. Föreningen framhåller dock att riksgälds-
kontoret, som redan handhar administration och kontroll av allemans-
sparandet, bör ges del i ansvaret för informationen om den nya spar-
formen.
Skälen för mitt förslag: Riksgäldskontoret svarar enligt 29 § lagen om
allemanssparande för administration och kontroll av allemanssparandet
och får meddela de föreskrifter som behövs härför. Detta innebär att
riksgäldskontoret även bör ha det övergripande ansvaret i dessa frågor
för det premiegrundande allemanssparandet. Banker, fondbolag och spar-
kassor skall enligt riksgäldskontorets föreskrifter varje månad till kontoret
rapportera vissa uppgifter av betydelse för allemanssparandet. Rapporte-
ringen sker på magnetband och avser uppgifter som ligger till grund för
kontrollen av att reglerna för allemanssparandet följs. Införandet av den
nu föreslagna sparformen medför att fondbolagen måste åläggas att till
kontoret rapportera ytterligare uppgifter vilka skall läggas till grund för
kontrollen av att spararen har uppfyllt samtliga villkor for det premie-
grundande sparandet och för beräkningen av de antal fondandelar som
skall spärras på det premiegrundande kontot. För denna kontroll kan en
omprogrammering av befintliga datasystem komma att behöva göras.
Vidare kan, som riksgäldskontoret påpekat i sitt remissvar, ett särskilt
register behöva inrättas över sparare i den nya sparformen.
Det bör i första hand ankomma på fondbolagen och på bankerna att se
till att information sprids på ett tillfredsställande sätt om att ett premie-
grundande allemanssparande har införts och villkoren härför. Jag instäm-
mer dock i vad flera remissinstanser framhållit att staten också bör
medverka till att information om sparformen når ut till samtliga spar-
28
berättigade. Jag anser att detta är en uppgift som ryms inom Fond 92- Prop. 1991/92:92
94:s verksamhet att avveckla löntagarfonderna.
Mina här framlagda förslag innebär som riksgäldskontoret anfört i sitt
remissyttrande bl.a. att riksgäldskontoret åsamkas utvecklingskostnader
för rekonditionering av sitt datasystem; härutöver tillkommer löpande
kostnader för genomförande av förslaget. Vissa kostnader för information
torde också uppkomma. Kostnaderna bör enligt min mening belasta Fond
92-94 eftersom de får anses utgöra ett led i förvaltningen och avveckling-
en av löntagarfonderna. Riksgäldskontoret bör således ombesöija ad-
ministration och kontroll av det premiegrundande allemanssparandet. De
uppkommande kostnaderna bör belasta Fond 92-94.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet
upprättats förslag till
1. lag om pensionsanknutet premiegrundande allemanssparande,
2. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,
3. lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för al-
lemanssparande och ungdomsbosparande.
Förslaget beträffande ändringar i lagen (1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande och ungdomsbosparande faller under lagrådets gransk-
ningsområde. Förslaget är emellertid av sådan beskaffenhet att lagrådets
hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från lagrådet behöver därför
inte inhämtas över lagförslaget.
De centrala reglerna om den nya sparformen har samlats i en särskild lag
om pensionsanknutet premiegrundande allemanssparande. Vissa generella
ändringar som gäller allemanssparandet föreslås i lagen (1983:890) om
allemanssparande. Slutligen har de speciella skatteregler som föreslås för
den nya sparformen tagits in i lagen (1988:847) om skattelättnader för al-
lemanssparande och ungdomsbosparande.
29
1 §
Första och andra styckena
I första stycket anges lagens ämne. I andra stycket finns definitioner av
vissa uttryck som används i lagen.
Av definitionen premiegrundande allemanssparande framgår att det
sparande som berättigar till en premie skall ske i allemansfonder. Av 2 §
framgår att premiegrundande sparande får ske i endast en allemansfond.
Det står spararen fritt att själv bestämma i vilken fond det premie-
grundande sparandet skall ske. Sparande kan alltså ske i redan befintliga
allemansfonder; några särskilda fonder behöver inte bildas för detta
ändamål. Därmed kan kostnaderna hållas nere genom att befintlig admi-
nistration och förvaltning utnyttjas. För att samtliga befintliga alle-
mansfonder skall kunna utnyttjas fullt ut har i lagen om allemans-
sparande taket för högsta antalet andelsägare tagits bort (11 §). Under
förutsättning att det sammanlagda allemanssparandet inte överstiger
maximigränsen för tillåtna månadsinsättningar får spararen samtidigt
spara i en annan allemansfond.
Definitionen av sparperioden ger besked om under vilken tid som spar-
andet måste ske för att spararen skall kunna erhålla en premie (se 3 §).
Med premiegrundande konto avses ett konto som är knutet till den alle-
mansfond i vilken spararen har valt att spara. Valet av ordet "konto"
förklaras med att det är brukligt att vaije sparare i en allemansfond har
ett eget identifieringsnummer i fonden och det kallas ofta för allemans-
fondskonto. Detta konto utvisar hur många andelar spararen har i fonden.
Tredje stycket
För det premiegrundande allemanssparandet gäller vad som föreskrivs i
lagen om allemanssparande om inte annat följer av denna lag. Följande
kan framhållas. Sparandet kan till skillnad från 3 § lagen om allemans-
sparande bara ske i en allemansfond. Detta innebär att en sparare som
redan sparar i två allemansfonder måste välja en av dessa fonder för det
premiegrundande sparandet. Om inte någon av dessa båda fonder erbju-
der premiegrundande allemanssparande måste spararen avsluta sparandet
i en av fondema för att i stället ansluta sig till en fond i vilken sådant
sparande kan ske. Vidare föreligger den begränsningen i förhållande till
bestämmelserna i lagen om allemanssparande att överföring av behåll-
ningen endast får ske i två i lagen angivna fäll. Högsta tillåtna sparbelopp
per månad enligt 4 §, vilket nu höjs till 2 000 kr., innefattar även det
premiegrundande allemanssparandet. Vidare gäller regeln om uttagsavgift
enligt 6 §.
30
2 §
Första stycket
Prop. 1991/92:92
Var och en som är folkbokförd i Sverige får delta i det premiegrundande
allemanssparandet. Detta följer i och för sig redan av 2 § lagen om alle-
manssparande men det har ansetts att denna regel är så central i det pre-
miegrundande allemanssparandet att den också bör framgå av förevar-
ande lag. Någon åldersgräns finns inte. Spararen skall vid anslutnings-
tillfället vara folkbokförd i Sverige. Kravet på att vara folkbokförd
(tidigare kyrkobokförd) i lagen om allemanssparande motiverades bl.a.
med att det av kontrollskäl fordras att vaije sparare har ett person-
nummer (prop. 1983/84:30 s. 24). Av den som vill gå med i allemans-
sparandet bör inte avkrävas något särskilt bevis om folkbokföringen utan
hans egna uppgifter bör regelmässigt godtas.
Varje sparare får bara ha ett konto för premiegrundande allemans-
sparande. Detta är motiverat främst av tekniska skäl. Härigenom under-
lättas kontrollen av att spararen uppfyller villkoren för detta sparande.
Vidare underlättas administrationen i samband med överföringen av spar-
premien.
Andra stycket
En förutsättning för deltagande i den nya sparformen är att spararen själv
tar initiativ och anmäler sig till det fondbolag som administrerar den
allemansfond i vilken han vill spara. Detta krävs med hänsyn till de ad-
ministrativa rutiner som måste finnas hos fondbolaget och riksgäldskon-
toret, bl.a. kontroll av att spararen uppfyller villkoren för att erhålla en
premie. Fondbolaget skall därefter underrätta riksgäldskontoret om i
vilken fond sparandet skall ske.
Anmälan måste ske senast då sparandet påbörjas. Detta betyder att den
absolut sista dagen för anmälan, och insättning av det första månads-
beloppet, är den 30 september 1993, varefter spararen måste spara
genomsnittligt minst 200 kr. per månad till och med augusti 1994;
sparkravet på 2 400 kr. och tolv månadsinsättningar är då uppfyllt.
Lagen ställer upp det formella kravet att anmälan skall ske till det
fondbolag som administrerar den allemansfond i vilken sparandet skall
ske. I praktiken torde det gå till så att spararen vänder sig till en bank
eller annat institut som erbjuder denna sparform. Banken eller institutet
svarar sedan för att anmälan kommer till fondbolaget.
Sparande kan bara ske i allemansfonder som förvaltas av fondbolag
vilka har en överenskommelse med riksgäldskontoret om förmedling av
premiegrundande allemanssparande. Detta förklaras av kontrollskäl.
Riksgäldskontoret måste ha rutiner för t.ex. rapportering från fondbolag-
en om det premiegrundande allemanssparandet. Samma skäl ligger bakom
regeln om att fondbolaget genast skall underrätta riksgäldskontoret om
anmälan från en sparare.
31
3 §
Första stycket
Prop. 1991/92:92
Sparandet får ske under sparperioden som är definierad i 1 §. För att
sparpremie skall kunna erhållas krävs att det premiegrundande sparandet
uppgår till sammanlagt minst 2 400 kr. och att det är fördelat på minst
tolv månadsinsättningar under sparperioden. Detta innebär att spararen
inte är tvungen att påbölja det premiegrundande sparandet vid spar-
periodens böijan, utan detta kan ske vid en senare tidpunkt. Den senaste
tidpunkten att påböija sparandet är dock i september 1993, eftersom
spararen annars inte har möjlighet att uppfylla kravet på minst tolv
månadsinsättningar.
Den som deltar i det premiegrundande sparandet har givetvis möjlighet
att under sparperioden sätta in ett större belopp än 2 400 kr. Det högsta
möjliga sparbeloppet regleras av bestämmelserna i lagen om allemans-
sparande. Där framgår att vaije sparare får sätta in högst 1 200 kr. i
månaden i allemanssparandet och att spararens totala nettoinsättningar i
allemanssparandet inte får överstiga 150 000 kr. Dessa bestämmelser
ändras nu så att högsta tillåtna månadsinsättning höjs till 2 000 kr. och
maximigränsen för de totala nettoinsättningama slopas.
Andra stycket
Här framgår de två fall då en sparare får överfora behållningen i det
premiegrundande allemanssparandet till en annan allemansfond.
Första fallet är om fonden av någon anledning skulle upphöra. Det är
självklart att spararen i så fall måste få tillfälle att fortsätta sparandet.
Skulle en fond upphöra torde i praktiken finansinspektionen, som är
tillsynsmyndighet för fondbolagen, på ett eller annat sätt se till att alla
berörda blir underrättade.
Det andra fallet är om spararen till följd av att hans anställning i ett
visst bolag eller inom en viss koncern upphör saknar möjlighet att
fullfölja sparandet i en företagsanknuten allemansfond. Enligt reglerna
om företagsanknutna allemansfonder får bara anställda i bolaget eller
inom koncernen dit fonden hör spara i en sådan fond (19 § lagen om
allemanssparande). Den bestämmelsen ändras nu så att den som slutar sin
anställning genom pensionering får möjlighet att fortsätta sparandet i en
företagsanknuten allemansfond, men regeln i förevarande paragraf behövs
när anställningen upphör av något annat skäl. I båda de angivna fallen
ankommer det på spararen att göra anmälan till ett nytt fondbolag som
förvaltar en allemansfond i vilken det fortsatta sparandet kan ske. Det
nya fondbolaget skall genast underrätta riksgäldskontoret om över-
föringen.
32
4§
Första stycket
Vid sparperiodens slut, dvs. vid utgången av augusti 1994, skall fond-
andelarna på det premiegrundande kontot uppgå till minst det antal som
svarar mot det lägsta tillåtna sparbeloppet, dvs. 2 400 kr. Detta är inte
detsamma som att behållningen på kontot skall uppgå till minst 2 400 kr.
Kravet på en minsta kontobehållning vid sparperiodens slut skall gälla
med hänsyn tagen till de förändringar av fondtillgångamas värde som
sker hela tiden. Den minsta tillåtna kontobehållningen kan därför komma
att vara större eller mindre än 2 400 kr. beroende på om värdet av
kontohavarens andelar i fonden har ökat eller minskat under perioden.
Beräkningen av det antal fondandelar som skall finnas på det premie-
grundande kontot vid sparperiodens slut, skall ske med ledning av den
genomsnittliga anskaffningskostnaden för de andelar som spararen har
förvärvat under sparperioden. Det spelar härvid ingen roll om spararen
köpt eller sålt fondandelar utöver vad som krävs i det premiegrundande
allemanssparandet, eftersom såväl köp som försäljning av fondandelar
alltid sker till vid vaije tidpunkt rådande andelsvärde. Beräkningen sker
genom att talet 2 400 divideras med den genomsnittliga an-
skaffningskostnaden för samtliga andelar som anskaffats under spar-
perioden. Ett villkor för att sparpremien skall utgå är således att spararen
har ett visst minsta antal fondandelar på det premiegrundande kontot vid
sparperiodens slut.
Andra stycket
Här anges ytterligare ett villkor för att sparpremien skall kunna erhållas.
Det antal fondandelar som vid sparperiodens slut skall finnas på kontot
enligt första stycket måste kvarstå på kontot under tiden fr.o.m. den
1 september 1994 till den tidpunkt då premien tillförs kontot. Uttag från
det premiegrundande kontot under denna tid, som medför att antalet
fondandelar kommer att understiga det minsta tillåtna antalet enligt första
stycket, innebär att premie inte kan erhållas.
5§
Första stycket
Av denna bestämmelse framgår att alla som uppfyller villkoren för det
premiegrundande allemanssparandet skall erhålla en sparpremie. Premien
har fastställts till 1 200 kr. Till spararens konto skall föras det antal
andelar som motsvarar detta belopp. Det gällande andelsvärdet avgör
hur många andelar som tillförs kontot. Härigenom kommer antalet an-
delar i fonden att öka men eftersom fonden, enligt andra stycket, tillförs
tillgångar av motsvarande värde, så kommer andelsvärdet att vara oför-
ändrat.
Sparpremien skall tillföras kontot senast den 31 december 1994. Det
har ansetts nödvändigt att visst tidsutrymme skapas efter sparperiodens
3 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 92
Prop. 1991/92:92
33
slut för att möj liggöra kontroll av att samtliga villkor är uppfyllda och för Prop. 1991/92:92
att räkna ut hur mycket fonden skall erhålla enligt andra stycket.
Andra stycket
Samtidigt som andelarna tillförs kontot skall allemansfonden erhålla till-
gångar av motsvarande värde ur de förutvarande löntagarfondernas till-
gångar. Dessa tillgångar förvaltas av Fond 92-94 (awecklingsstyrelsen)
enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1857) om ändring i lagen
(1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden.
De tillgångar som allemansfonden skall erhålla kan komma att bestå av
värdepapper eller likvida medel. Fond 92-94 kommer i god tid före
denna utskiftning att ha en uppfattning om hur många sparare som är be-
rättigade till premie. Enligt uppgift från Fond 92-94 har den för avsikt
att anpassa sitt värdepappersinnehav inför utskiftningen. Sammansätt-
ningen av de tillgångar som utskiftas till resp, fond är betydelsefull
eftersom en fond, om den far "för mycket" värdepapper av ett visst slag,
kan komma i konflikt med grunderna för sin placeringsinriktning eller
med de för allemansfonderna gällande placeringsbestämmelsema i lagen
om allemanssparande och lagen om värdepappersfonder. Fond 92-94 av-
ser därför att erbjuda samtliga allemansfonder möjlighet att inom vissa
ramar välja bland befintliga tillgångar som Fond 92-94 förvaltar. Den
slutliga tilldelningen till allemansfonderna skall dock bestämmas av Fond
92-94.
Om särskilda skäl föreligger kan finansinspektionen enligt lagen om
allemanssparande medge undantag från vissa av lagens placeringsbestäm-
melser. Sådana skäl får anses föreligga vid tilldelningen av tillgångar
enligt denna lag. Vad gäller övriga placeringsbestämmelser liksom en
fonds egen placeringsinriktning kan erinras om skyldigheten för en fond
att under skäligt hänsynstagande till fondandelsägamas intressen
omfördela sitt tillgångsinnehav så att detta kommer i överensstämmelse
med givna bestämmelser.
6§
Första stycket
I denna paragraf finns bestämmelser om en uttagsspärr. Det innebär att
en viss minsta behållning på spararens konto "spärras" under en viss
tidsperiod, dvs. fondandelar motsvarande sparat belopp på 2 400 kr. och
sparpremien på 1 200 kr.
Den tidsperiod under vilken den spärrade behållningen skall finnas på
spararens konto är avsedd att vara minst tre år räknat från den tidpunkt
då sparpremien tillförs kontot. Av administrativa skäl skall spärrperiod-
en upphöra vid en i förväg bestämd tidpunkt, den 31 december 1997. Om
sparpremien tillförts det premiegrundande kontot vid en tidigare tidpunkt
än den 31 december 1994, kan således spärrtiden bli något längre än tre
år.
34
Uttagsspärren hindrar inte att spararen vid behov skaffar sig likvid för Prop. 1991/92:92
sitt tillgodohavande genom att överlåta detta eller lägga det som säkerhet
för ett lån. Enligt 8 § lagen om allemanssparande medför en överlåtelse
att spararens tillgodohavande skall betalas ut. Under spärrtiden kommer
emellertid uttagsspärren i förevarande paragraf att ta över bestämmelsen
i lagen om allemanssparande (1 § tredje stycket förevarande lag). Ett
exempel — där det förutsätts att fondandelarnas värde hela tiden är
konstant — kan belysa reglernas innebörd.
En sparare har efter tilldelning av sparpremien ett tillgodohavande värt
10 000 kr. i en allemansfond. Han överlåter år 1995 hela tillgodohavan-
det till en annan person. Fondbolaget skall då genast betala ut 6 400 kr.
till förvärvaren, medan spärrbeloppet 3 600 kr. betalas ut efter spärr-
tidens utgång.
Regeringens möjlighet att föreskriva att uttagsspärren skall upphöra
tidigare har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 2.6).
Andra stycket
Uttag från kontot inklusive sparpremien, får dock ske med anledning av
kontohavarens död. Det har ansetts rimligt att delägarna i ett dödsbo,
som ett led i avvecklingen av boet, skall kunna slutligt förfoga över
behållningen på kontot utan att avvakta spärrtidens utgång.
4§
Ändringen innebär att högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparan-
det höjs från 1 200 kr. till 2 000 kr. och att maximigränsen för de
samlade nettoinsättningama slopas (se avsnitt 3.1).
Vidare har bestämmelser om extra insättningar under vissa bestämda
perioder tagits bort eftersom de inte längre är aktuella.
12, 14, 16 och 23 §§
Ändringarna är föranledda av att bankinspektionen numera är samman-
slagen med försäkringsinspektionen till en ny myndighet, finansinspek-
tionen. I prop. 1991/92:113 om ny börslagstiftning m.m. föreslås mot-
svarande ändring i 15 §.
19 §
Ändringen har behandlats i allmänmotiveringen (avsnitt 3.3).
35
1 §
1 bestämmelsen har skett en följdändring.
2 §
Paragrafen har kompletterats med bestämmelser om befrielse från
inkomstskatt för sparpremien (avsnitt 2.9).
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1992, alltså två
månader innan det pensionsanknutna premiegrundande sparandet
påböijas.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om pensionsanknutet premiegrundande allemanssparande,
2. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,
3. lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemans-
sparande och ungdomsbosparande.
36
Bilaga 2 Prop. 1991/92:92
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdet den 26 mars 1992
Föredragande: statsrådet Unckel
Sverige gör i förhållande till landets storlek betydande insatser inom
forskning och utvecklingsarbete (FoU). Mätt i relativa tal - som andel av
bruttonationalprodukten - är de svenska FoU-insatsema fortforande bland
de högsta i världen även om de inte längre intar en absolut topposition.
I absoluta tal är dock givetvis de svenska FoU-insatsema blygsamma i ett
internationellt perspektiv.
Liksom i flertalet andra OECD-länder är det i Sverige näringslivet som
svarar för huvuddelen av FoU-insatsema. I det närmaste två tredjedelar
av svensk FoU finansieras således av näringslivet. Den helt övervägande
delen av näringslivets FoU avser utvecklingsarbete.
Näringslivets FoU-insatser har i det närmaste fördubblats sedan mitten
av sjuttiotalet. Denna gynnsamma utveckling har emellertid nu brutits.
Enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån har näringslivets FoU-
insatser minskat under senare år. Minskningen är mest påtaglig inom
maskinindustrin, vars FoU-volym minskat med en tredjedel sedan 1987.
Men minskningar noteras också för flertalet andra branscher med undan-
tag av läkemedelsindustrin.
I ett befolkningsmässigt litet och i förhållande till de stora marknaderna
avlägset land som Sverige är det nödvändigt att satsa på utveckling av
kunskap och kvalitet. I detta avseende skärps också kraven ytterligare
vid den förestående integreringen i det europeiska samarbetet.
Regeringen har i regeringsförklaringen och i andra sammanhang
markerat sin strävan att förstärka kapaciteten inom forskning och högre
utbildning.
I prop. 1991/92:36 om avveckling av löntagarfonderna aviserade
regeringen att medel bör avsättas för att främja forskning och utbildning
vid främst universitet och högskolor på områden som bidrar till en
varaktig ekonomisk tillväxt, bl.a. till miljöstrategisk och medicinsk
forskning.
I årets budgetproposition har regeringen lagt fram utbyggnadsplaner
innebärande en väsentlig ökning av antalet utbildningsplatser inom den
37
grundläggande högskoleutbildningen. I fråga om forskarutbildningen för-
ordas en fördubbling av examinationen före år 2000.
Förberedelser pågår för att till 1992/93 års riksmöte lägga fram dels
en samlad forskningsproposition avseende treårsperioden 1993/94 -
1995/96, dels en proposition om högre utbildning avseende i första hand
samma period.
Regeringen kommer vidare att lägga fram förslag till organisatoriska
förändringar inom högskolan i syfte att avsevärt öka de enskilda univer-
sitetens och högskolornas frihet. Genom de möjligheter till snabbare och
bättre anpassning till förutsättningar och behov som härigenom bl.a.
kommer att öppnas kommer resurserna för högre utbildning och forsk-
ning att kunna utnyttjas på ett mer effektivt sätt.
Det är angeläget att dessa långsiktiga generellt verkande åtgärder kan
kompletteras med särskilda insatser inom kunskapsområden av särskild
relevans för Sveriges internationella konkurrenskraft.
Prop. 1991/92:92
Forskning och utvecklingsarbete inom tekniska och andra kunskaps-
områden av betydelse för näringslivets utveckling finansieras i dag
huvudsakligen på två sätt.
Med statliga medel, fakultets- och forskningsrådsanslag, där priorite-
ringarna görs utifrån inomvetenskapliga kriterier, finansieras grund-
forskning och forskarutbildning. Av näringslivet finansieras framför allt
utvecklingsarbete - och i begränsad utsträckning främst tillämpad
forskning. Här görs prioriteringarna utifrån relevansen för verksamheten
i de berörda företagen.
Den nuvarande strukturen fungerar i många avseenden bra. Samtidigt
är det uppenbart att vissa behov, just på grund av själva finansierings-
strukturen, är svåra att tillgodose. Behoven inom näringslivet, de må vara
långsiktiga eller kortsiktiga, ligger således inte till grund för beslut om
den närmare inriktningen av verksamheten när det gäller grundforskning
och forskarutbildning. De insatser, som prioriteras utifrån näringslivs-
kriterier, har direkt anknytning till just nu aktiva branscher och företag.
Det är inte säkert att de bästa utvecklingsmöjligheterna i framtiden
kommer att finnas inom just dessa områden.
Det är av strategisk betydelse att resurser kan avsättas för långsiktigt
kunskapssökande genom grundforskning och forskarrekrytering inom om-
råden som utväljs utifrån bedömningar av den relevans de kan ha för
utvecklingen av Sveriges framtida konkurrenskraft. De resurser, som
frigörs genom avvecklingen av löntagarfonderna, bör i stor utsträckning
användas för detta ändamål.
38
Jag vill i detta sammanhang understryka att Sveriges internationella Prop. 1991/92:92
konkurrenskraft, förutom av specifika forskningsinsatser, är beroende av
en god tillgång till arbetskraft med internationell utblick. Språkkunskaper
är i detta sammanhang av särskild betydelse.
Det är väsentligt att de resurser som frigörs genom löntagarfondsav-
vecklingen i betydande utsträckning koncentreras till kraftfulla insatser
inom ett begränsat antal områden. Hit hör den miljöstrategiska och
medicinska forskningen. Vidare bör avgränsningen av områdena göras så
att den stimulerar samarbetet internationellt. Självfallet måste samma
höga krav på vetenskaplig kvalitet ställas på insatser i detta sammanhang
som gäller för den verksamhet som nu finansieras främst av forsknings-
råd. För att insatserna skall vara effektiva och motivera att resurser
avsätts för ändamålet måste det röra sig om forskning på högsta
internationella nivå.
Jag vill också understryka den betydelse som rekryteringen av goda
forskare har för vår långsiktiga utvecklingskraft. Löntagarfondsmedlen
bör användas så att tillgången på kvalificerade forskare i landet ökas
väsentligt. Det bör också vara möjligt att, i de fall så bedöms lämpligt,
bedriva viss kvalificerad högskoleutbildning i anslutning till forsknings-
och forskarutbildningsinsatsema.
Det är en utomordentligt grannlaga uppgift att välja ut de kunskaps-
områden och de insatser i övrigt som bör finansieras genom medel från
löntagarfonderna.
Såväl beredning som beslut måste ske stegvis. Ett mycket nära sam-
arbete bör ske med företrädare för vetenskapssamhället. Bl.a. avser jag
be de socialvetenskapliga, humanistisk-samhällsvetenskapliga, medicin-
ska, naturvetenskapliga och teknikvetenskapliga forskningsråden samt
skogs- och jordbrukets forskningsråd att redovisa bedömningar av för-
utsättningarna för utbyggnad av forskningsverksamheten inom relevanta
områden.
På motsvarande sätt kommer företrädare för näringslivet att beredas
tillfälle att redovisa behov och möjligheter att ta tillvara ökade forsk-
ningsinsatser.
Stödet till de valda områdena bör avse en väsentligt längre tidsperiod
än nuvarande planeringsperioder för forskning.
Under loppet av den kommande beredningen kommer även lämplighet-
en av att utnyttja del av kapitalet vid eventuellt bildande av universitets-
stiftelser att belysas.
Syftet med de nya forskningsresurserna kommer att skilja sig från såväl
vad som gäller för t.ex. forskningsrådens och universiteten som vad som
normalt gäller för näringslivets FoU. Det är därför, enligt min mening,
sannolikt att särskilda organisatoriska former behöver skapas. Stiftelser
kan vara en sådan form som ger möjligheter till flexibel verksamhet med
stor rörelsefrihet för dem som skall arbeta direkt inom berörda områden.
39
Verksamheten bör bedrivas i nära anknytning till universitet och hög- Prop. 1991/92:92
skolor. Det ger möjligheter till kontakt och samverkan med vetenskapligt
högtstående och kreativa forskningsmiljöer. Verksamhet inom visst kun-
skapsområde bör ske vid minst en, normalt flera högskoleenheter. De
organisatoriska formerna för verksamheten bör kunna variera beroende
på de närmare omständigheterna i vaije enskilt fall. De praktiska lös-
ningarna måste konkretiseras i anslutning till arbetet med att precisera
insatsområdena.
Regeringens samlade förslag i fråga om användningen av löntagarfonder-
nas tillgångar innebär att för forskning kommer att kunna disponeras ett
kapital som ungefärligen uppgår till ca 10 miljarder kronor. Omfattningen
av forskningsstödet blir ytterst beroende på värdetillväxt och avkastning
och om delar av fondkapitalet förbrukas.
Det forskningsarbete som skall finansieras bör kunna planeras lång-
siktigt och inte kontinuerligt behöva anpassas till kortsiktiga fluktuationer
i kapitalavkastningen.
Beroende på skillnader mellan de kunskapsområden som kommer att
bli aktuella kommer sannolikt olika stora belopp att behöva avsättas för
vart och ett. Fördelningen av resurserna för de områden som blir aktuella
för insatser måste givetvis preciseras i det fortsatta planeringsarbetet och
då med beaktande av såväl verksamhetsområdenas karaktär som vilka
resurser som redan nu finns inom områdena i fråga.
Arbetet med att närmare precisera insatsområden, verksamhetsformer,
riktlinjer för medeisanvändning och kostnader inleds nu. Arbetet skall
bedrivas skyndsamt. Jag räknar med att på grundval av detta arbete
kunna föreslå regeringen att hösten 1992 för riksdagen lägga fram när-
mare förslag om användningen av löntagarfondernas tillgångar till den
del de skall avse forskningsändamål.
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad
jag har anfört om forskning för långsiktig kompetensutveckling.
40
Denna promemoria har utarbetats inom finansdepartementet. Förslagen
i promemorian har utformats i enlighet med vad som anförs i prop.
1991/92:36 om avveckling av löntagarfonderna och i riksdagsmotionen
1990/91 :Fi213.
I promemorian föreslås att ett premiegrundande allemanssparande in-
förs. Den som är folkbokförd i Sverige har rätt att ansluta sig till detta
sparande. Sparandet, som endast kan ske i allemansfond, är förenat med
en sparpremie. För att erhålla premien krävs att sparandet uppgår till
minst 2 400 kr. och att det är fördelat på minst tolv månadsinsättningar
under perioden den 1 maj 1992 - den 30 april 1994. Vidare krävs vid
sparperiodens slut en viss minsta behållning på det konto på vilket det
premiegrundande sparandet har skett. Antalet fondandelar på detta konto
skall då minst svara mot det lägsta tillåtna sparbeloppet.
Sparpremien skall enligt förslaget tillgodoföras spararens konto senast
den 1 juli 1994. Premien utgörs av en andel av de förutvarande löntagar-
fondernas sammanlagda tillgångar. Detta innebär att en viss del av dessa
tillgångar, vilka fr.o.m. den 1 januari 1992 förvaltas av en awecklings-
styrelse, skall utskiftas till allemansfonderna senast den 1 juli 1994.
Sparpremiens storlek beräknas genom att värdet av de tillgångar som
förvaltas av avvecklingsstyrelsen divideras med det antal personer som
är berättigade att ansluta sig till det premiegrundande sparandet. Pre-
miens värde får dock uppgå till högst 1 200 kr.
I promemorian föreslås vidare att det av spararen skall krävas att han,
under tiden från det att han tillgodoförs sparpremien t.o.m. den 30 juni
1997, avstår från att göra uttag från sitt konto så att antalet fondandelar
på kontot kommer att understiga summan av det antal andelar som svarar
mot det lägsta tillåtna sparbeloppet och det antal som erhållits genom
premien. Uttag i strid mot vad som nu angivits skall medföra att spararen
få betala en avgift till staten. Avgiften föreslås uppgå till ett belopp
motsvarande värdet av de fondandelar som erhållits genom sparpremien.
I promemorian föreslås slutligen att den högsta tillåtna månadsinsätt-
ningen i allemanssparandet höjs från 1 200 kr. till 1 300 kr., att maximi-
gränsen för de samlade nettoinsättningar i allemanssparandet slopas samt
att gränsen för högsta tillåtna antal andelsägare i en allemansfond tas
bort.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:1
41
1 § Med premiegrundande allemanssparande förstås sådant sparande i
allemansfond för vilket en premie kan erhållas enligt denna lag.
I fråga om premiegrundande allemanssparande gäller vad som före-
skrivs i lagen (1983:890) om allemanssparande med de avvikelser som
följer av denna lag.
2 § Premiegrundande allemanssparande skall ske under perioden den
1 maj 1992 - den 30 april 1994 (sparperioden).
Sparandet skall under sparperioden uppgå till sammanlagt minst 2 400
kronor (sparbeloppet). Sparbeloppet skall vara fördelat på minst tolv
månadsinsättningar.
3 § När någon anmäler sig till premiegrundande allemanssparande skall
fondbolaget underrätta riksgäldskontoret om i vilken allemansfond sparan-
det skall ske (premiegrundande konto).
Om fonden upphör eller om spararen till följd av att hans anställning
i ett visst bolag eller inom en viss koncern upphör saknar möjlighet att
fullfölja sparandet i en företagsanknuten allemansfond, får spararen över-
föra behållningen på kontot till en annan allemansfond och där fortsätta
sparandet. Det nya fondbolaget skall genast underrätta riksgäldskontoret
om överföringen.
4 § Den 1 maj 1994 skall antalet fondandelar på det premiegrundande
kontot vara minst 2 400 dividerat med den genomsnittliga anskaffnings-
kostnaden av samtliga andelar som anskaffats under sparperioden.
Uttag från det premiegrundande kontot under tiden från och med den
1 maj 1994 till den tidpunkt då premien tillgodoförs kontot får inte med-
föra att antalet andelar på kontot understiger det minsta antal som anges
i första stycket.
5 § Om sparandet uppfyller de villkor som anges i 2-4 §§ skall till det
premiegrundande kontot föras en premie, uttryckt som andelar i den alle-
mansfond i vilken sparandet har skett. Premien skall motsvara en andel
i de tillgångar som enligt övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000)
om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensions-
fonden förvaltas av avvecklingsstyrelsen. Premiens storlek skall beräknas
genom att värdet av de tillgångar som förvaltas av avvecklingsstyrelsen
divideras med det antal personer som är berättigade att ansluta sig till det
premiegrundande allemanssparandet. Värderingen av tillgångarna skall
ske vid den tidpunkt då premien tillgodoförs det premiegrundande kontot.
Premiens värde får uppgå till högst 1 200 kronor.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:2
42
Premien skall senast den 1 juli 1994 föras till det premiegrundande
kontot genom att motsvarande tillgångar tillförs den allemansfond där
sparandet har skett.
6 § Sker uttag från det premiegrundande kontot under tiden från den
tidpunkt då premien tillgodoförs kontot till och med den 30 juni 1997 så
att antalet fondandelar understiger summan av antalet andelar som anges
i 4 § och det antal som har erhållits genom premien, skall en avgift
betalas till staten. Avgift skall dock inte betalas om behållningen på
kontot har betalats ut med anledning av kontohavarens död.
Avgiften skall uppgå till ett belopp som svarar mot värdet av det antal
fondandelar som erhållits genom premien.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:2
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1992.
43
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om
allemanssparande1
dels att 11 § skall upphöra att gälla,
dels att i 12, 14-16 samt 23 §§ ordet "bankinspektionen" skall bytas ut
mot "finansinspektionen",
dels att 4 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:2
Varje sparare får sätta in högst Varje sparare får sätta in högst
1 200 kronor i månaden i alle- 1 300 kronor i månaden i alle-
manssparandet.
manssparandet.
Under perioderna den 1 maj - den 31 juli 1991 och den 1 februari -
den 30 april 1992 får en sparare, utöver insättningar enligt första stycket,
sätta in sammanlagt högst 5 000 kronor per period i allemanssparandet.
Spararens insättningar, i före-
kommande fall minskade med ut-
tag, får sammanlagt inte överstiga
150 OOO kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1992.
'Senaste lydelse 11 § 1989:510
12 § 1986:522
14 § 1986:522
15 § 1991:991
16 § 1986:522
23 § 1990:1116.
2Senaste lydelse 1991:185.
44
Efter remiss har yttranden avgetts av finansinspektionen, riksskatteverket,
riksrevisionsverket, Sparbanksgruppen AB, riksgäldskontoret, Svenska
Bankföreningen, fullmäktige i Sveriges riksbank, Svenska Fondhandlare-
föreningen, Fondbolagens Förening, styrelsen för Stockholms fondbörs,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Företagarnas Riks-
organisation, Svensk Industri förening, Sveriges Försäkringsförbund,
Folksam, Sveriges Aktiesparares Riksförbund (SARF), Sveriges
Industriförbund, Stiftelsen Aktiefrämjandet, Kooperativa Institutet,
Pensionärernas Riksorganisation (PRO).
Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund har
inkommit med gemensamt yttrande. Sveriges Föreningsbank har deltagit
i Svenska Bankföreningens handläggning av remissärendet och delar de
i bankföreningens remissyttrande framförda synpunkterna.
Dessutom har yttranden inkommit från Handelskammaren i Jönköpings
län, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Tomas Fischer och Stiftelsen
Konsumentfrämjandet.
Allmänna pensionsfonden, första-tredje fondstyrelserna, allmänna
pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen, Konungariket Sveriges Stads-
hypotekskassa, Centralorganisationen SACO/SR, Svenska Kommunför-
bundet, Landstingsförbundet och Värdepapperscentralen VPC AB har för-
klarat sig avstå från att yttra sig. SACO/SR har överlämnat inkomna
remissvar från Svenska Kyrkans Personalförbund och Sveriges Civil-
ingenjörsförbund.
Finansinspektionen har varit representerad i den arbetsgrupp som inom
finansdepartementet utarbetat den remitterade promemorian och har
löpande under hand lämnat synpunkter på utformningen och innehållet
1 departementspromemorian.
Finansinspektionen har utifrån de synpunkter inspektionen har att
beakta inte någonting att invända mot de i promemorian framlagda för-
slagen.
I förslaget har inte redovisats hur förvärv av premie och betalning av
avgift skall behandlas skattemässigt. Beskattningsfrågan bör regleras.
RSV har i övrigt ingen erinran mot förslaget.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
45
Riksrevisionsverket (RRV) har vid sin bedömning av förslaget inriktat
sig på de administrativa och kostnadsmässiga aspekterna.
RRV konstaterar att förslaget, jämfört med det reguljära allemans-
sparandet, innebär ett mer komplicerat administrativt förfarande och stäl-
ler krav på en mer omfattande och detaljerad rapportering. Det gäller
bl a anmälningsförfarandet, registrering av uttag och behållning på pre-
miegrundande konto samt avgiftsgrundande uttag under spärrperioden.
En ur kontrollteknisk synpunkt väsentlig fråga är hur rapporteringen
mellan fondbolagen och Riksgäldskontoret anordnas och förutsättningarna
för att därvid upprätthålla en god informationskvalitet. Därutöver behöver
Riksgäldskontoret utveckla rutiner och teknikstöd för att ta om hand och
bearbeta informationen.
Mot den bakgrunden anser RRV att en närmare genomgång av för-
slagets kostnadsmässiga och administrativa konsekvenser, inbegripet
ADB-konsekvenser, bör göras. Vad Riksgäldskontoret anfört beträffande
de befintliga datasystemen och behovet av omprogrammenng understry-
ker, enligt verkets mening, behovet av en sådan genomgång.
Promemorian föreslår ett system för utskiftning av en del av löntagar-
fondsmedlen. Avsikten är att åstadkomma denna utskiftning utan att
rubba balansen på aktiemarknaden samtidigt som genom sparpremier en
viss riskvillig kapitalbildning stimuleras och ett ökat individuellt ägande
etableras.
Selektiva sparstimulanser har nackdelar, vilka fullmäktige tidigare upp-
märksammat. Likväl anvisar promemorian en metod att nå det övergrip-
ande målet att utskifta löntagarfondsmedel.
5.1 Generella eller selektiva sparstimulanser?
Hushållens finansiella sparande ökar för närvarande snabbt. Från ett bot-
tenläge i slutet av 1980-talet med ett finansiellt sparandeunderskott på
4-5 % av disponibelinkomsten har hushållens sparande ökat kraftigt till
ett ungefar lika stort finansiellt sparandeöverskott. Denna utveckling är
beroende av många faktorer, men en av de viktigaste torde vara skatte-
reformen med sänkt skatt på sparande och minskade avdrag för lån. De
generellt verkande åtgärderna för att öka sparandet har således lett till
ett resultat som är över förväntan.
Det är mot denna bakgrund olämpligt att nu införa en sparform som
innefattar kraftiga selektiva sparstimulanser under en begränsad tid.
Erfarenheterna av denna typ av åtgärder är att de inte befrämjar ny-
sparande i någon större omfattning utan i stället leder till omplaceringar
inom ett totalt sett givet sparande. I det här fallet är sparstimuiansen så
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
46
hög att det sannolikt är lönsamt att lånefinansiera insättningarna i alle-
mansfond.
5.2 Utförsäljning eller utskiftning?
Förutom att öka sparandet syftar förslaget till att öka spridningen av
ägandet i företagen. Vidare får avvecklingen inte medföra att aktiebörsen
utsätts för kraftig kurspress.
Eftersom aktierna enligt förslaget utskiftas till allemansfonderna uppstår
ingen prispress på aktierna. Förfarandet medför dock samtidigt att
aktierna inte kommer i direkt individuell ägo. Förslaget kommer därför
inte att motverka det ökade institutionella ägandet utan snarare förstärka
detta. Frågan är därför hur betydelsefullt det är att genom utskiftningsfor-
farandet undvika direkta utförsäljningar. Enligt Riksgäldskontorets upp-
fattning innebär det höga hushållssparandet och den ökade internationa-
liseringen av aktiemarknaden att problemet med utförsäljningars kurs-
pressande effekt är betydligt mindre än tidigare. Utförsäljningstekniken
planeras vidare, såvitt nu är känt, att användas när statliga företag skall
privatiseras. Även i detta fall kan tendenser till kursfall på andra aktier
uppstå. Dessa effekter är dock sannolikt små.
Riksgäldskontoret anser att många skäl talar för att de tillgångar som
i promemorian föreslås utskiftas i stället säljs ut till allmänheten. Därmed
skulle dels det individuella aktieägandet öka, dels de medel som därvid
erhålls (eller egentligen räntan på dessa medel) kunna användas för gene-
rella sparstimulerande åtgärder eller för andra ändamål.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
5.3 Övriga synpunkter
I promemorian konstateras att det är angeläget att allmänheten snabbt får
information om att ett premiegrundande allemanssparande har införts och
att det i första hand bör ankomma på fondbolagen och bankerna att svara
för informationen. Riksgäldskontoret ifrågasätter om detta räcker och om
inte en viss grundinformation bör tillhandahållas av staten. I så fall måste
särskilda medel anvisas.
Riksgäldskontoret utgår från att avsikten är att tillförandet av spar-
premien till ett premiegrundande konto inte skall bli föremål för inkomst-
beskattning. Det bör dock uttryckligen klargöras att någon sådan beskatt-
ning inte skall ske.
Av 3 § i lagförslaget framgår att det är avsett att den som vill delta i
det premiegrundande allemanssparandet skall göra en anmälan om detta.
Det bör emellertid framgå av lagtexten att en sådan anmälan skall göras
innan det premiegrundande sparandet påböijas. I annat fall skulle en
sparare i efterhand kunna göra gällande att hans sparande har varit
premiegrundande.
I promemorian föreslås att det premiegrundande sparandet skall kunna
påbörjas den 1 maj 1992. Riksgäldskontoret bedömer att kontoret och
dess kontrollorgan (DAFA) kommer att hinna med de nödvändiga
47
systemändringama. Däremot har fondbolagen uttryckt att de troligen inte
hinner klara av alla ändringar, vilket i så fall kan försvåra rapporteringen
till Riksgäldskontoret och de efterföljande kontrollerna. Mot denna bak-
grund kan det vara lämpligt att uppskjuta starten några månader (och
därmed korta sparperioden) eller att förskjuta hela sparperioden.
I allemanssparandet får man spara valfritt belopp från 0 upp till 1200
kr/mån. Genom det nya premiegrundande sparandet kan man anta att an-
talet insättningar på små belopp kommer att öka. Av administrativa och
kostnadsmässiga skäl kan det vara önskvärt att det för både premie-
grundande och annat allemanssparande införs en nedre gräns på t.ex.
100 kr för månadsinsättningar.
De nya kontroller som Riksgäldskontoret skall göra förutsätter troligen
att kontoret behöver upprätta ett register över de sparare som deltar i det
premiegrundande sparandet. Regeringen bör därför besluta att Riksgälds-
kontoret får upprätta ett sådant register.
Som framgår av promemorian behöver befintliga datoriserade kontroll-
system ändras och kompletteras. Då systemen är relativt gamla och änd-
rade flera gånger tidigare beräknas omprogrammeringen bli så omfattan-
de att en s.k. rekonditionering av hela datasystemet blir nödvändig för att
kontroller och administrativt efterarbete skall kunna ske rationellt.
Riksgäldskontoret uppskattar preliminärt dessa utvecklingskostnader till
ca 4,5 mkr. De årliga driftskostnaderna beräknas öka med ca 2,7 mkr.
Därtill behöver 2 personer anställas för manuell kontroll, kontakt med
banker och allmänhet etc. Löner och andra kostnader för detta beräknas
till ca 0,7 mkr.
Om förslaget genomförs måste medel för detta anvisas till Riksgälds-
kontoret på tilläggsbudget för innevarande budgetår och i kompletterings-
propositionen för budgetåret 1992/93.
6.1 Avveckling av löntagarfonderna (Kapitel 1.1)
Bankföreningens principiella ståndpunkter
Bankföreningen anser det viktigt att löntagarfondernas avveckling blir
definitiv och att deras medel används på sådant sätt att fondema inte kan
återskapas. Löntagarfondmedlen borde rätteligen återbetalas till de före-
tag som har betalat in dem. Om detta av administrativa och tekniska skäl
inte är möjligt - bankföreningen saknar kännedom om i vad mån detta
utretts - bör fondmedlen användas på sådant sätt att man stimulerar lång-
siktigt hushållssparande och ekonomisk tillväxt i den svenska ekonomin.
En sådan utveckling är till nytta för alla medboigare.
Förslaget att använda en del av löntagarfondmedlen som sparpremier
för allemansfondsparare syftar till att öka hushållssparandet och ekono-
misk tillväxt. I den mån sparpremiema är ägnade att tillgodose dessa
syften - omfattningen härav är dock svår att överblicka - har bankföre-
ningen ingen erinran mot förslaget.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
48
Ett alternativt sätt att använda löntagarfondmedlen som stimulans av
långsiktigt hushållssparande och ekonomisk tillväxt är att medlen överförs
som "startbelopp" eller "bonus" i form av individuella sparpremier till
personliga pensionskonton, vilka enligt bankföreningens uppfattning bör
utgöra en viktig beståndsdel vid en reformering av pensionssystemet.
Häri bör även ingå konton för pensionssparande i bank. Även unitlinked-
pensionsförsäkringar bör kunna omfattas av ett sådant system. ATP-
systemets tilltagande otillräcklighet kan antas alltmera öka insikten hos
medborgarna om behovet av privata kompletteringar av pensionsskyddet.
Benägenheten att öka hushållens nettosparande kan därför antas förstär-
kas, om sparstimulansen knyts till olika former av pensionssparande. En
fördel härmed är att på detta område redan finns vissa skatteregler av-
seende insättningar och uttag. Bankföreningen anser att detta alternativ
bör övervägas.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
Bankföreningen övergår härefter till synpunkter på promemorians förslag
att en del av löntagarfondmedlen skall användas i allemansfondsparandet.
6.2 Allmänna utgångspunkter för ett premiegrundande allemans-
sparande (Kapitel 2)
I promemorian anges att det bör i första hand ankomma på fondbolagen
och bankerna att se till att information om ett premiegrundande allemans-
sparande och dess villkor sprids till allmänheten på ett tillfredsställande
sätt.
Bankföreningen anser det viktigt att viss grundinformation om riks-
dagens beslut om den nya sparformen och dess villkor tillhandahålls av
statsmakterna, t ex genom riksgäldskontorets försorg. Detta bör uttalas
i propositionen och särskilda medel bör anslås härtill. - För att informa-
tionen om sparformen skall uppfattas korrekt och positivt av medborgar-
na, är det givetvis viktigt att sparstimulansen och sparformens övriga
regler utformas så enkelt och lättförståeligt som möjligt. Detta behandlas
närmare i det följande.
6.3 Sparpremien (Kapitel 3.1)
Enligt promemorian skall sparpremien utgöras av en andel av de förut-
varande löntagarfondernas sammanlagda tillgångar. Det maximala spar-
premiebeloppet föreslås vara 1.200 kr. Den definitiva storleken på spar-
premien kommer enligt förslaget dock att fästställas först vid den tidpunkt
då sparpremien skall överföras till spararna, dvs i mitten av 1994.
Bankföreningen anser att den definitiva storleken på sparpremien bör
vara fastställd redan inför den informationskampanj som skall föregå den
kvalificerande sparperioden. Detta är en förutsättning för att man skall
uppnå en omfattande anslutning till det premiegrundande allemanssparan-
det. För att locka människor att ansluta sig räcker det ej att anta att
sparpremien sannolikt kommer att svara mot det föreslagna maximala
4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 92
49
beloppet om 1.200 kr, utan det bör klart framgå att de andelar som
spararen erhåller på utskiftningsdagen skall vara värda exakt 1.200 kr.
I promemorian har frågan om beskattningskonsekvenser av förslaget
inte alls berörts.
Bankföreningen utgår givetvis från att premien inte skall utlösa beskatt-
ning hos andelsinnehavaren. Risken är annars stor för att det premie-
grundande allemanssparandet uppfattas som mindre attraktivt bland
spararna och syftet med denna sparform därmed förfelas. Överföringen
av tillgångar till allemansfonderna bör självfallet inte heller utlösa
beskattning hos fondema. Enligt bankföreningens uppfattning krävs det
särskilda lagregler för att beskattning skall undvikas.
6.4 Sparformen (Kapitel 3.3)
I promemorian behandlas i mycket ringa utsträckning konsekvenserna av
förslaget vad beträffar administrativt och tekniskt arbete för bankerna och
de därmed följande kostnaderna. Det nämns kort att administrationskost-
naderna begränsas genom att spararen skall kunna anmäla att hans på-
gående allemansfondsparande fortsättningsvis avser det premiegrundande
sparandet.
Bankföreningen konstaterar att förslaget kommer att medföra krav på
nya administrativa och systemtekniska rutiner för bankerna. Förändringar
kommer att krävas av nuvarande data- och redovisningsrutiner. Rapporte-
ringen till Riksgäldskontoret måste ändras och det kommer att ställas nya
krav på rådgivningen och rapporteringen till kunderna. Allt detta medför
ökade kostnader för bankerna.
6.5 Den kvalificerande sparperioden och sparbeioppets storlek m m
(Kapitel 3.4)
Enligt promemorian skall sparandet för att berättiga till sparpremien ske
under perioden 1 maj 1992 - 30 april 1994.
Bankföreningen vill påpeka att om ett riksdagsbeslut om ett premie-
grundande allemanssparande fattas exempelvis först i böljan av
april 1992, har berörda institut bara ca tre veckor till förberedelser. En
rimlig förberedelseperiod, efter det att riksdagen tagit ett beslut i frågan,
vore sex månader.
Med den snäva tidsmarginal som föreslås i promemorian skulle banker-
na behöva påbörja det mycket kostsamma förberedelsearbetet långt innan
riksdagsbeslut fattats om ett premiegrundande allemanssparande. Det
innebär höga administrativa kostnader som helt går förlorade om det
premiegrundande allemanssparandet ej införs. Bankföreningen anser det
därför vara en absolut förutsättning för sparformens införande att man
utsträcker den snäva förberedelsetid som föreslås i promemorian.
För att möjliggöra det nödvändiga förberedelsearbetet samt minska
den andel av de administrativa kostnader, som skulle krävas före riks-
dagens beslut, erfordras följande åtgärder:
- Riksdagsbeslut om ett premiegrundande allemansfondsparande senast
före utgången av mars 1992 skulle ge bankerna tre månaders förbere-
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
50
delsetid om också kvalificeringsperiodens böljan senareläggs till 1 juli
1992. En tung och kostnadskrävande arbetsinsats från bankernas sida
skulle underlättas genom vetskapen om att förberedelsearbetet ej är för-
gäves.
- Tiden för erforderligt förberedelsearbete i bankerna förlängs med två
månader genom att man enligt förslaget ovan ändrar kvalificerings-
perioden från promemorians förslag 1 maj 1992 - 30 april 1994 till 1 juli
1992 - 30 juni 1994. Utskiftningen av tillgångarna bör kunna ske senast
en månad efter kvalificeringsperiodens slut, dvs i detta fäll senast 31 juli
1994.
6.6 Kravet på initiativ från spararen (Kapitel 3.5)
Bankföreningen anser det viktigt att det i lagtexten framgår att kvaiifice-
ringstiden för att erhålla sparpremien inte böijar gälla förrän spararen
anmält att han vill delta i det premiegrundande sparandet. På detta sätt
undviker man missförstånd hos dem som redan deltar i allemansfond-
sparande om från vilken tidpunkt de kan tillgodoräkna sig sitt premie-
grundande sparande.
6.7 Begränsning av insättningarna i allemanssparandet (Kapitel 6.1)
I promemorian föreslås en höjning av högsta tillåtna insättning per månad
från 1.200 till 1.300 kr så att de sparare som redan nu sätter in maximalt
tillåtna 1.200 kr ej tvingas att minska sitt övriga allemanssparande.
Bankföreningen instämmer i att det är viktigt att spararna ej tvingas
minska sitt övriga allemanssparande. Eftersom det enligt promemorian
skall vara möjligt att spara 2.400 kr på 12 månader, dvs 200 kr per
månad, bör dock höjningen göras till 1.400 kr.
6.8 Antalet andelsägare i en allemansfond (Kapitel 6.2)
Bankföreningen tillstyrker förslaget att gränsen för högsta tillåtna antal
andelsägare i en allemansfond slopas.
Sparbanksgruppen tar här inte närmare ställning i frågan om hur lön-
tagarfondmedlen lämpligast bör användas. I andra sammanhang har Spar-
banksgruppen framhållit den samhällsekonomiska vikten av ett ökat hus-
hållssparande, varför Sparbanksgruppen anser att det är positivt att viss
del av medlen används för sparstimulerande åtgärder. Dock bör även
andra sparstimulerande metoder än den föreslagna diskuteras, t ex enskilt
pensionssparande i bank. Nedan kommenterar Sparbanksgruppen enbart
det i promemorian framlagda förslaget.
Enligt Sparbanksgruppens uppfattning bör metoden med en sparpremie
vara av intresse för dem som i dagsläget inte sparar, varför förslaget kan
få en positiv effekt på det totala sparandet. Genom att sparpremien förut-
sätter att sparandet sker under viss tid, kan förslaget också medföra att
en regelbunden sparvana grundläggs. Utifrån denna aspekt har Spar-
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
51
banksgruppen inte något att invända mot förslaget. Förslaget innebär Prop. 1991/92:92
dock att nya rutiner, såväl av administrativ som av systemteknisk karak- Bilaga 1:3
tär måste utvecklas hos bankerna. Även rådgivningssituationen gentemot
kunderna kommer att ändras. Överhuvud innebär förslaget en resurs-
krävande hantering, vilket kommer att medföra ökade kostnader för
bankerna.
7.1 Information
Enligt promemorian är det angeläget att allmänheten snabbt får korrekt
information om den nya sparformen och villkoren härför. Informations-
plikten skall i första hand åligga banker och fondbolag.
Sparbanksgruppen anser att även staten, t ex genom riksgäldskontoret,
åtminstone i ett initialt skede bör tillhandahålla allmänheten viss grund-
läggande information. Detta särskilt i syfte att nå nya sparare.
7.2 Sparpremien
Sparpremien, som således utgör en del av löntagarfondernas tillgångar,
får uppgå till maximalt 1 200 kr. Enligt förslaget skall dock den defini-
tiva storleken på premien bestämmas först när denna skall överföras på
spararna, dvs i juli 1994.
Sparbanksgruppen anser att premiens storlek skall fästställas redan i
och med att den kvalificerande sparperioden böljar löpa. Detta är nöd-
vändigt dels för att informationen om sparandet skall vara korrekt, dels
för att göra sparformen attraktiv.
7.3 Anmälan
Förslaget innebär att spararen själv skall anmäla sitt deltagande i det
premiegrundande sparandet.
Sparbanksgruppen anser att det bör framgå av lagtexten, att den
premiegrundande kvalificeringstiden böijar löpa först efter anmälan.
Härigenom undviks missförstånd gentemot dem som redan sparar i alle-
mansfond om från vilken tidpunkt de kan tillgodoräkna sig det premie-
grundande sparandet.
7.4 Skattekonsekvenser
I promemorian berörs inte frågan om ev skatteeffekter.
För att kunna lämna korrekt information måste skattekonsekvenserna
klargöras. Sparbanksgruppen anser att varken premien eller utskiftnings-
beloppet bör utlösa beskattning hos andelsägarna resp allemansfonderna.
Skulle beskattning utlösas föreligger risk för att sparformen uppfattas som
mindre intressant av spararna.
52
7.5 Ikraftträdande
I promemorian anges att den premiegrundande sparperioden skall löpa
under perioden 1/5 1992 - 30/4 1994, dvs i princip ett par veckor efter
riksdagsbeslutet.
Förslaget innebär således att bankerna skulle behöva påböija de
system- och rutinändringar som förslaget kräver, före det att riksdagen
fattat beslut i frågan, eftersom tiden härför annars skulle bli för kort.
Sparbanksgruppen har i andra sammanhang framfört att man anser det
vara uteslutet att påbölja denna typ av investeringar före riksdagsbeslutet,
såväl av kostnads- som av resursskäl. Enligt Sparbanksgruppens uppfatt-
ning kan sparperioden inte böija löpa förrän tidigast 3-4 månader efter
ev riksdagsbeslut.
7.6 Månatligt sparbelopp
I promemorian föreslås att det månatliga sparbeloppet skall höjas till
1 300 kr.
Med hänsyn till att förslaget utformats så att det skall vara möjligt att
spara ihop 2 400 kr enbart under tolv månader, bör gränsen för det
månatliga sparandet höjas till 1 400 kr. Detta för att inte de som redan
sparar maximalt skall behöva minska sitt övriga allemanssparande.
7.7 Övriga frågor
Sparbanksgruppen har inte något att invända mot att maximigränsen för
de samlade nettoinsättningama resp gränsen för antalet andelsägare
slopas.
8.1 Allmänna utgångspunkter
Svenska Fondhandlareföreningen delar uppfattningen att löntagarfonderna
skall avvecklas. Rent principiellt borde detta ske i den formen att medlen
återförs till de företag, från vilka de förts över till löntagarfonderna. Om
detta inte sker kan föreningen acceptera den modell som innebär att med-
len tillförs en bred allmänhet. Det skulle kunna ske t ex i den form som
föreslås i promemorian eller genom att medlen tillförs individuellt pen-
sionssparande.
Det enda utförliga förslag i frågan som föreligger är det som finns i
den remitterade promemorian. Med hänvisning till vad som sagts kan
fondhandlareföreningen godta huvuddragen i den ordning för en del av
avvecklingen av löntagarfonderna, som beskrivs i promemorian. Ett ökat
sparande i allemansfonder som detta skulle medföra kan bidra till en
angelägen ökning av börsomsättningen och en stärkning av aktiemarknad-
en, som till följd av bl a skattereformen fått konkurrens av bl a
marknaden för räntebärande instrument.
Vid en avveckling av löntagarfonderna är det ytterst väsentligt att till-
vägagångssättet blir sådant att fondtillgångama inte säljs ut så att den
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
53
svenska aktiemarknaden tar skada därav. Det framlagda promemorieförs-
laget torde åtminstone till halvårsskiftet 1997 tillgodose detta krav. Det
ger ett tillskott till aktiemarknaden, som kan ha betydelse för att balan-
sera de krav på marknaden som en privatisering av statliga företag
kommer att aktualisera under de aktuella åren.
Fondhandlareföreningen godtar alltså mot angiven bakgrund principerna
för avveckling av löntagarfonderna såsom de läggs fram i promemorian.
Det hindrar såsom redan framgått inte att föreningen skulle kunna accep-
tera också andra former för detta, t ex en ordning där medlen överförs
till personligt pensionssparande som ett led i en nödvändig omläggning
av det svenska pensionssystemet. Även sådana skulle kunna anordnas så
att för marknaden besvärande utförsäljningar av de hittillsvarande lön-
tagarfondernas värdepappersinnehav skulle kunna undvikas. De skulle
också kunna ge en viss stabiliserande verkan åt såväl aktiemarknaden
som andra delar av kapitalmarknaden.
I departementspromemorian saknas så gott som helt en diskussion av
skattekonsekvenserna av förslagen. Det bör klargöras att premien är
skattefri och att överföringen till fondema inte skall beskattas av
fondema. Detta torde sammantaget med sparpremien vara en förutsätt-
ning för att sparandet skall få den omfattning som beräknas. Skattekon-
sekvenserna bör klargöras i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
8.2 Grunddragen i det premiegrundande allemanssparandet
Det vore en fördel i marknadsföringen av den nya sparformen om den
sparpremie som skall utgå så långt som möjligt kan preciseras till storlek
vid den tidpunkt - enligt förslaget den 1 juli 1994 - då premien skall till-
föras sparandet.
Av lagen bör framgå tydligare än enligt förslaget när en sparare senast
måste ha anmält sig för att få delta i det premiegrundande sparandet.
När det gäller starttidpunkten för den nya sparformen kan tiden mellan
riksdagens beslut och starttidpunkten antas bli mycket knapp för de nöd-
vändiga anpassningsåtgärdema. En viss senareläggning kan därför visa
sig nödvändig. Det är viktigt att fondbolagen, liksom banker och värde-
pappersbolag, vilka skall hantera sparandet, fortlöpande hålls informerade
under lagstiftningsarbetets fortsatta gång och att statsmakterna medverkar
till att den nya sparformen skall kunna komma i gång i så god ordning
som möjligt. En förskjutning av starten till den 1 juli 1992 skulle under-
lätta för banker och värdepappersbolag.
Föreningen vill peka på att det i promemorian på ett mycket stort antal
ställen (t ex på sidorna 27, 33 och 41) talas om "banken" när därmed
torde avses såväl bank som värdepappersbolag. Det måste således stå
klart att en sparare måste kunna ha kontakt med ett värdepappersbolag
och dit anmäla sitt deltagande i fondsparandet och sitt val av fond på
samma sätt som med en bank, varvid den avgiftsfråga som behandlas på
sidan 41 också måste kunna tas om hand av värdepappersbolag.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
54
8.3 Uttagsspärren
Under rubriken Uttagsspärren (kap 5) diskuteras befarade massuttag vid
ett frisläppande under år 1997. Föreningen vill inte bortse från att detta
kan komma att äga rum. Föreningen har nämligen den bestämda uppfatt-
ningen att den allmänna kapitalbeskattning långt dessförinnan måste
bringas ned i vart fall till 20 %, kanske till en än lägre nivå. Om den
allmänna skattenivån är densamma som den förmånsbeskattning som
följer med sparandet i allemansfonder finns inget specifikt incitament för
att behålla medlen i just denna sparform när uttagsspärren släpper.
Samtidigt har föreningen den uppfattningen att man inte bör ge ytter-
ligare selektiva skatteförmåner åt allemanssparandet. Tvärtom bör skatte-
systemet enligt föreningens uppfattning vara neutralt mellan olika
sparande- och placeringsformer. Med detta synsätt bör det särskilda
allemanssparandet - såväl på allemanskonto som i allemansfond - kunna
upphöra när kapitalbeskattningen sänkts till 20 %. Det enda skälet till att
behålla allemansfonderna blir då som det led i avvecklingen av löntagar-
fonderna, vilket diskuteras i promemorian.
Med den föreslagna formen för avveckling av löntagarfonderna kan det
likväl visa sig bli nödvändigt att tillgripa någon form av ytterligare till-
fällig stimulans för att undvika alltför stora momentana utförsäljningar
under år 1997. Sådana stimulanser måste dock konstrueras så att de trap-
pas av på ett sådant sätt att man inte bara skjuter problemet framför sig.
Det skulle t ex kunna ske genom att de sparade medlen får föras över till
ett pensionssparande. Det är dock inte möjligt att idag förutse vilka prob-
lem som kommer att uppträda år 1997. Beslut om vad som då skall ske
är därför inte påkallat nu. I god tid före tidpunkten för frisläppet bör
dock marknadssituationen analyseras och eventuellt nödvändiga åtgärder
beslutas.
8.4 Övriga frågor
Enligt fondhandlareföreningens uppfattning är det följdriktigt att höja
gränsen för det månatliga allemanssparandet. I och med att möjlighet
öppnas för insättningar under tolv månader med tvåhundra kr i månaden
bör dock höjningen göra med 200 kr i månaden, dvs till 1.400 kr, och
inte med endast 100 kr som föreslås.
Fondhandlareföreningen tillstyrker förslaget att slopa maximigränsen
för de samlade insättningarna liksom gränsen för antalet andelsägare i en
fond.
9.1 Sammanfattning
Fondbolagens Förening tillstyrker förslaget.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
55
9.2 Inledning
Sparandet i värdepappersfonder i Sverige har en, jämfört med andra län-
der i Europa och internationellt, unik positiv utveckling. Detta gäller i
synnerhet sparandet i allemansfonder och deras föregångare aktiespar-
fondema. Den huvudsakliga orsaken till denna utveckling är den spar-
stimulans - beslutad av statsmakterna - som skattefriheten respektive
skattereduktionen har inneburit. Naturligtvis har även börsens uppgång
under 80-talet bidragit till att det idag finns närmare 1.800.000 konton
i allemansfonderna.
Sedan ett år tillbaka har skattefriheten i allemanssparandet upphört och
allemansfonderna och den eventuella reavinst och utdelning som andels-
ägaren erhåller beskattas, låt vara med en lägre skattesats än för värde-
pappersfonder generellt eller för direktägande av aktier. Skillnaden i
beskattningen minskar dock successivt, och for innevarande år är skatte-
satsen endast 5 procentenheter lägre. Den kvarvarande begränsade skatte-
favören tillsammans med den fokusering på räntebärande sparalternativ
som nu görs medför att en sparstimulans för placering i allemansfonder,
som i sin tur placerar i svenska aktier, kan anses som väl befogad.
I promemorian, som mer eller mindre ordagrant följer den trepartimo-
tion som m, fp och c tidigare lagt, anges tre viktiga mål, som bör upp-
fyllas i samband med löntagarfondsavvecklingen. Dessa mål är att
avvecklingen skall vara definitiv, att den inte får utsätta börsen för
kraftig kurspress samt att den skall stärka möjligheten att varaktigt uppnå
en högre tillväxt i den svenska ekonomin.
Den del av löntagarfondsmedlen som tas i anspråk för den föreslagna
sparpremien uppfyller det första kravet om definitiv avveckling genom
att medlen delas upp på ett mycket stort antal ägare. När det gäller börs-
påverkan överensstämmer förslaget med motionens andra krav - att inte
utsätta börsen för kraftig kurspress - genom att löntagarfondsmedlen,
som redan i huvudsak är placerade i svenska, börsnoterade aktier, inte
behöver säljas ut utan endast utskiftas till nya ägare. Slutligen tillkommer
ett nytt sparande från alla dem som vill erhålla sparpremien. Ett ökat
enskilt sparande är en viktig faktor för tillväxt, inte minst när detta
sparande tillför de svenska företagen nytt riskvilligt kapital. Ett nysparan-
de är också betydelsefullt för börsen med tanke på den planerade utför-
säljningen av statliga företag. Förhoppningsvis leder förslaget till att ett
stort antal nya sparare, stimulerade av den kommande premien, etablerar
en god regelbunden sparvana även för framtiden.
Föreningen har noterat att det i debatten i massmedia ibland anlagts
rättviseaspekter på förslaget och vill därför med hänvisning till vad som
sagts ovan framhålla att ett ökat hushållssparande har en rad goda effek-
ter på samhällsekonomin som på sikt kan komma alla medborgare till
del.
Sammanfattningsvis anser föreningen att det framlagda förslaget väl
tillgodoser de tre angivna motiven.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
56
9.3 Informationen
När det gäller informationen om sparpremiesystemet och dess regier,
anges i promemorian att det i första hand bör ankomma på banker och
fondbolag att se till att denna sprids på ett tillfredsställande sätt. För att
informationen skall utformas så att den når alla medborgare, dvs även
dem som inte redan är kunder hos bank eller fondbolag, anser föreningen
det vara väsentligt att även staten tar sitt ansvar för informationens
innehåll och spridning. Detta sker lämpligen så att riksgäldskontoret, som
redan handhar administration och kontroll av allemanssparandet, ges dei
i ansvaret för informationen om det nya premiegrundande allemans-
sparandet.
9.4 Skattekonsekvenser
I promemorian berörs inte skattefrågorna överhuvudtaget. Föreningen
vill därför påtala vikten av att dessa klaigörs fullständigt för att möj-
liggöra en korrekt information kring sparandet. Det bör av lagstiftningen
framgå dels att premien är skattefri för mottagaren, dels att utskiftningen
inte utlöser beskattning hos fondema.
9.5 Premiens storlek
Det är uppenbart att premien med den beräkning som görs i prome-
morian kommer att svara mot det angivna taket om 1.200 kr. Detta är ett
viktigt faktum i informationen till allmänheten, och det skulle underlätta
om man i stället för en komplicerad beräkningsmetod kunde fästslå be-
loppet.
9.6 Sparande i företagsanknutna fonder
Föreningen anser att det är positivt att även företagsanknutna fonder kan
delta i sparformen. Föreningen anser dock att bestämmelsen om att
endast de som är anställda inom en koncern har rätt att spara är alltför
kategoriskt utformad. Föreningen hemställer om ändring av den bestäm-
melsen så att även de som pensionerats från sin tjänst i företaget kan få
fortsätta sitt sparande där. En sådan ändring skulle underlätta för alla
dem som närmar sig pensionstidpunkten på så sätt att de kan fullfölja
sitt sparande i samma fond. Föreningen anser också att det är omotiverat
med en bestämmelse som utestänger en person som kanske varit företaget
lojalt under hela sin yrkesverksamma tid från att fortsätta spara i före-
tagets fond.
9.7 Slopade gränser m m
Föreningen tillstyrker förslaget att slopa såväl gränsen för antal andels-
ägare - vilket är avgörande för förslagets genomförande - som gränsen
för högsta sparbelopp. Det faktum att insättningarnas storlek är begränsad
gör att ett tak, som dessutom fortlöpande höjs, förefeller helt omotiverat.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
57
Vidare tillstyrker föreningen de huvuddrag i tekniken som anges i prome-
morian.
9.8 Sparbeloppets storlek
När det gäller sparbeloppets storlek, anser föreningen det dock motiverat
att höja detta minst till 1.400 kr/månad, detta för att en person som idag
redan sparar 1.200 kr i allemansspar inte skall tvingas omfördela sitt
sparande, även om han endast kan/vili spara under en 12-månaders-
period.
9.9 Ikraftträdandetidpunkt
Med tanke på de resurskrävande datainvesteringar som det föreslagna
systemet medför, anser föreningen det vara alltför kort om tid mellan
riksdagsbeslut och ikraftträdande. Föreningen förordar en tidsperiod om
2-3 månader i stället för föreslagna 2-3 veckor. Detta skulle innebära att
det premiegrundande sparandet böljade den 1 juli 1992 istället för före-
slagna 1 maj 1992 och att spartiden följaktligen förlängdes till 30 juli
1994.
Styrelsen avstår från att ta ställning i den politiska frågan om hur lön-
tagarfondernas tillgångar bäst bör disponeras.
Det är viktigt att en avveckling av löntagarfonderna inte sker i former
som snedvrider sparandet. Förslaget om en sparpremie knuten till en
specifik sparform som allemansfonder är från denna utgångspunkt olyck-
ligt.
När det gäller promemorians förslag i övrigt om fondsparande vill
börsstyrelsen - från de utgångspunkter fondbörsen har att beakta -
framhålla följande. Som styrelsen tidigare betonat i olika sammanhang är
pluralismen i aktieägandet av väsentlig betydelse för en väl fungerande
aktiemarknad. Under lång tid har emellertid aktieägandet i vårt land,
liksom på många andra håll, institutionaliserats. Ett genomförande av
promemorians förslag förändrar inte detta förhållande.
I rubricerade promemoria föreslås att sparande på allemansfond ska
subventioneras med medel ur AP-fonden. LO är av den bestämda uppfatt-
ningen att detta inte bör komma till stånd. LO avstyrker därför av främst
följande skäl förslaget:
Det första är att den typ av subventionerat sparande som föreslås utgår
ifrån att hushållen inte klarar av att göra rationella överväganden mellan
sparande och konsumtion och att staten därför måste intervenera. LO är
däremot av den uppfattningen att om staten förhåller sig neutral är hus-
hållen fullt kapabla att själva avgöra huruvida de bör spara eller kon-
sumera.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
58
Ett annat skäl är att vaije form av statligt subventionerat sparande alltid
innebär en överföring av kapital från hushåll som inte har råd till hushåll
som har råd att spara. Ur LOs synvinkel är sådana överföringar givetvis
omotiverade och orättvisa.
Ytterligare ett annat skäl är att förslaget endast skenbart är finansierat.
Samhällets utgifter för ATP minskar inte om kapital ur AP-fonden
används till sparsubventioner. Vaije krona som tas ur ATP-systemet
måste därför på ett eller annat sätt ersättas, t ex genom högre avgifter.
Det är slutligen oklart i vilken omfattning sparsubventionema i prakti-
ken skulle öka hushållens sparande. Att en icke oväsentlig del av det
"sparande" som kommer till stånd kommer att bestå i överföring från
befintliga konton och inrättandet av nya konton inom ett hushåll torde
dock vara ofrånkomligt. I dessa fall handlar det enbart om förmögenhets-
överföringar från dem som har lite till dem som har mer pengar utan att
sparandet ökar på sätt som uppges vara avsikten.
Vidare räcker avgifterna för ATP sedan 10 år tillbaka inte till utbetal-
ningarna. Dessa måste därför finansieras genom att AP-fondens kapital-
avkastning delvis tas i anspråk. LO anser därför att löntagarfondernas
medel även fortsättningsvis bör tillhöra AP-fonden.
TCO avstyrker det nu föreliggande förslaget. Dels för att det inte är
konkurrensneutralt mellan olika sparandeformer, dels för att det på goda
grunder kan antas att stora grupper löntagare inte kommer att kunna delta
i sparandet, speciellt i en situation där arbetslösheten ökar kraftigt.
TCOs uppfattning är att eftersom fondema byggts upp med medel från
arbetslivet, så bör pengarna gå tillbaka till arbetslivet när fondema
avvecklas. Löntagarfondernas medel bör då i första hand inriktas på att
stimulera kompetensutveckling i arbetslivet. En satsning på kompetens-
utveckling i arbetslivet är nödvändig för att vi ska få ökad produktivitet
och stärkt konkurrenskraft. Att behålla och utveckla kompetensen hos de
anställda för att underlätta och främja den ekonomiska tillväxten är en
strategisk fråga i 1990-talets arbetsliv.
TCO vill dessutom föreslå att en del av löntagarfondernas medel av-
delas för att möjliggöra trygghetsfondernas, t ex Trygghetsrådet
SAF/PTK, fortsatta arbete. Deras verksamhet är i hög grad inriktad på
att förebygga uppsägningar där olika former av kompetensutveckling intar
en central roll.
Om medlen inte på föreslaget sätt återgår till arbetslivet är det enligt
TCO naturligt att löntagarfondernas medel kvarstår inom AP-systemet
som en del av det allmänna pensionssparandet i samhället.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
59
13.1 Sveriges Civilingenjörsförbund
Sveriges Civilingenjörsförbund (CF) har hela tiden sedan debatten om
löntagarfonder började i mitten på 70-talet varit motståndare till införan-
det av dessa fonder. Förbundet hälsar därför med tillfredsställelse att
fonderna nu skall avvecklas.
I den politiska debatten har en rad förslag lagts fram till vilka ändamål
de utskiftade medlen i löntagarfonderna skall gå till. CF avstår från att
ta ställning i denna utomordentligt partipolitiskt kontroversiella fråga.
CF har inga erinringar mot den tekniska utformningen av det premie-
grundande allemanssparandet. Möjligen kan det ifrågasättas om spar-
premiens storlek (1.200 kr) är tillräckligt hög för att locka nysparama
till allemansfonder.
Förbundet stöder vidare att maximigränsen för de samlade nettoinsätt-
ningama i allemanssparandet slopas samt att gränsen för högsta tillåtna
antal andelsägare i en allemansfond tas bort. Beträffande beloppet för
högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparandet föreslås att detta
höjs från 1.200 kr till 1.300 kr. Höjningen med 100 kr motsvarar mini-
misparandet i det premiegrundande allemanssparandet. CF föreslår att
maximisparandet höjs till 1.500 kr i månaden. Vi tror att detta skulle
bidra till en ökning av det personliga sparandet.
13.2 Svenska Kyrkans Personalförbund
SKPF, som tagit del av sammanfattningen, finner det vara ett gott
förslag. Vi tillstyrker förslaget i alla delar.
14.1 Allmänna synpunkter
Remissen redovisar hur en del av medlen i de tidigare löntagarfonderna
kan överföras till individuella allemanskonton via en sparpremie.
Organisationerna har inga tekniska invändningar mot det redovisade
förslaget men anser att frågan om hur löntagarfondsmedlen - eller
avvecklingsfondsmedlen - skall disponeras måste behandlas i ett samman-
hang. Såsom utvecklas närmare nedan är det organisationernas princi-
piella uppfattning att fondmedlen skall återbetalas till företagen. Vidare
diskuteras användning av fondmedel för forsknings- och utbildningsända-
mål. Vid sidan av det premierade allemanssparandet behandlas också
möjligheten att utnyttja avvecklingsfondsmedel som grundplåt i en om-
läggning av pensionssystemet i riktning mot ett individanknutet premie-
reservsystem.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
60
14.2 Återbetalning till företagen
Direkt återbetalning
Organisationernas principiella uppfattning, som tidigare redovisats i en
rad sammanhang, är att löntagarfondsmedlen skall återbetalas till före-
tagen. Organisationerna noterar, att föredragande statsrådet i proposition-
en (1991/92:36) om avveckling av löntagarfonderna gav uttryck för
samma uppfattning. Där hette det:
"De skatteinbetalningar som byggt upp löntagarfonderna har levererats
av företagen. Det rätta vore enligt min mening att dessa återbetalas till
företagen vilket emellertid av praktiska skäl inte är möjligt".
Två typer av argument brukar anföras för att en återbetalning inte är
praktiskt möjlig. För det första finns uppgifter om företagens inbetal-
ningar av vinstdelningsskatt inte tillgängliga. Problem uppkommer med
företag som upphört att existera.
För det andra anförs att en återbetalning till företagen förutsätter att
löntagarfondernas aktieinnehav säljs ut och att ett sådant förfärande skulle
pressa börskurserna nedåt.
Organisationerna delar inte uppfattningen att en återbetalning vore
praktiskt ogenomförbar.
Vad gäller frågan om hur mycket företagen inbetalat i form av vinst-
delningsskatt, bör det vara möjligt att låta företagen inkomma med en
”deklaration" som granskas av skattemyndigheten. Denna deklaration
kan sedan läggas till grund för en återbetalning. Att någon återbetalning
inte kan ske till företag som upphört att existera får accepteras.
Någon omedelbar försäljning av avvecklingsfondens aktieinnehav för
återbetalning till företagen är inte möjlig. Detta måste avvecklas succes-
sivt under en längre period för att negativa effekter på fondbörsen skall
kunna undvikas. Däremot vore det möjligt att på grundval av ovan-
nämnda deklarationer av vinstdelningsskatteinbetalningar tilldela före-
tagen ett andelsbevis i avvecklingsfonden, som senare skall kunna in-
lösas.
Den del av löntagarfondernas medel, som inbetalats i form av med 0,2
procent förhöjd ATP-avgift, återbetalas naturligen genom en motsvarande
sänkning av ATP-avgiften.
I första hand förordar organisationerna en sådan direkt återbetalning.
Indirekt återbetalning
En alternativ möjlighet för återbetalning av fondmedlen till företagen
vore att genomföra en temporär sänkning av t ex ATP-avgiften för
näringslivet. I detta fall skulle samtliga företag, vare sig de betalt
vinstdelningsskatt eller inte, få del av avvecklingsmedlen. Sänkningen bör
i detta fall begränsas till näringslivet - någon sänkning för den offentliga
sektorn bör inte komma till stånd.
I detta fall skulle AP-fonden kompenseras för inkomstbortfallet till följd
av de sänkta ATP-avgiftema genom att avvecklingsfondens medel, efter
avveckling av aktieinnehavet, tillfördes denna.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
61
En annan form av indirekt återbetalning av löntagarfondsmedei be-
rördes i propositionen om avveckling av löntagarfonderna. Där hette det,
att de
"medel som inte tas i anspråk för sparstimulerande åtgärder bör använ-
das för andra åtgärder som stimulerar tillväxten i den svenska ekonomin.
Medel bör avsättas för att befrämja forskning och utbildning vid främst
universitet och högskolor på områden som bidrar till en varaktig tillväxt,
bl a till miljöstrategisk och medicinsk forskning".
För det fall att någon återbetalning av löntagarfondsmedlen direkt eller
via sänkta arbetsgivaravgifter inte kommer till stånd, kan oiganisa-
tionema tillstyrka att en del av fondmedlen används på detta sätt. Det
måste emellertid vara fråga om forsknings- och utbildningsinsatser med
direkt koppling till näringslivet och inte till allmänna ändamål som annars
finansieras på vanlig sätt via statsbudgeten.
14.3 Pensionssparande i ett reformerat pensionssystem
Enligt organisationernas uppfattning är en genomgripande förändring av
det nuvarande ATP-systemet nödvändig. Systemet måste förändras i rikt-
ning mot ett individanknutet premiereservsystem för att stimulera sparan-
det och sänka skattetrycket i svensk ekonomi. Pensionssystemet måste
ges en ökad stabilitet. Sambandet mellan pensionsavgifter och förmåner
måste förstärkas och systemet ges en sådan utformning att det stimulerar
till arbete.
Hur en sådan omläggning av pensionssystemet skulle kunna gå till har
bl a redovisats i SAFs remissvar över pensionsberedningens betänkande,
av Agarfrämjandet och i ett reformförslag som utarbetats av försäk-
ringsbolaget Skandia. I den mån statsmakterna gör bedömningen att den
av organisationerna förordade återbetalningen av löntagarfondsmedlen
inte kan ske, bör det enligt organisationernas uppfattning övervägas att
löntagarfondsmedlen - eller del därav - tillsammans med en del av AP-
fondens medel i övrigt avsattes som grundplåt till sådana individuella
pensionskonton.
Ett sådant förfarande skulle kunna mildra påfrestningarna för såväl
näringslivet som för den enskilde i samband med förändringarna i pen-
sionssystemet.
Ett huvudproblem vid förändring från nuvarande pensionssystem till ett
baserat på personliga pensionskonton i ett premiereservsystem är själva
övergångsfasen. Utnyttjande av redan ackumulerat kapital i löntagar-
fonderna och AP-fonden kan underlätta denna övergång på ett avgörande
sätt.
Overgångsproblemet består i att uppbyggnaden av det nya systemet
med nysparande, samtidigt med att nuvarande pensioner finansieras med
ATP-avgifter, kan leda till en allt för kraftig åtstramning av ekonomin.
Det kan också riskera att bli en allt för stor belastning på hushållens
privata ekonomi.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
62
Ur stabiliseringspolitisk synpunkt borde ATP-avgiftema i princip
sänkas i takt med att nysparande sker i personliga konton. Detta kunde
emellertid äventyra de nuvarande pensionärsgruppernas pensioner.
Genom att använda ackumulerade löntagarfondsmedel som en grundplåt
i inledningsskedet kan detta övergångsproblem reduceras. Därmed mins-
kar nämligen anspråken på nysparande givet en önskad takt i upp-
byggandet av personliga pensionskonton.
ATP-avgiften kan sänkas, jämfört med utfallet vid nuvarande regler,
efter hand som det nya systemet böljar generera pensionsutbetalningar.
Denna sänkning kan komma tidigare och bli större än annars om lön-
tagarfondsmedlen används vid systemets uppbyggnad. På detta sätt
innebär lösningen en indirekt återbetalning till företagen.
Vi föreslår att den sittande parlamentariska arbetsgruppen med uppgift
att utarbeta förslag till förändringar i systemet för den allmänna pensione-
ringen får i uppdrag att utarbeta de tekniska detaljerna.
14.4 Premiegrundande allemanssparande
Finansdepartementet har i departementspromemorian om premiegrund-
ande allemanssparande redovisat en annan modell för att inleda en
avveckling av löntagarfondsmedlen. Ur organisationernas perspektiv är
detta en principiellt tveksam modell. Organisationerna har emellertid som
ovan framhållits inga rent tekniska invändningar mot förslaget.
Angeläget är dock enligt organisationernas uppfattning att det sparande
som skulle genereras i det föreslagna allemanssparandet tillsammans med
utgående sparpremier senare skall kunna överföras till ett pensions-
sparande.
14.5 Slutsats
Det är angeläget att en utskiftning av löntagarfondsmedlen snabbt inleds.
Enligt organisationernas uppfattning är det rätta därvid en återbetalning
till företagen. En återbetalning är också genomförbar.
Organisationerna har inga tekniska invändningar mot förslaget om
premiegrundande allemanssparande. Det strider dock mot vår principiella
inställning.
Enligt organisationernas uppfattning är ett acceptabelt alternativ till en
direkt återbetalning att löntagarfondsmedel tillsammans med en del av
AP-fonden används som grundplåt i ett reformerat pensionssystem, konst-
ruerat som ett premiereservsystem med individuella pensionskonton. Den
nödvändiga förändringen av pensionssystemet skulle därmed kunna
underlättas. Denna lösning innehåller en indirekt återbetalning av
löntagarfondsmedel genom lägre arbetsgivaravgifter.
Om en återbetalning inte sker bör fondmedlen användas så att de ändå
kommer näringslivet till del. Organisationerna ställer sig positiva till att
en del av fondmedlen i detta fall används för forsknings- och utbild-
ningsändamål med koppling till näringslivet.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
63
Alltsedan löntagarfonderna inrättades år 1984 har dåvarande Företagare-
förbundet och Småföretagens Riksorganisation verkat för att löntagar-
fonderna skall avvecklas.
Den nybildade Företagarnas Riksorganisation har rest samma krav på
att löntagarfonderna avvecklas.
I samband därmed har olika förslag framförts om till vilka ändamål
löntagarfondernas samlade tillgångar slutgiltigt skali utskiftas.
Företagarnas Riksorganisation tog initiativet till att Agarfrämjandet
bildades och har genom denna åtgärd skapat nya utredningsresurser. I
oktober 1991 presenterade Agarfrämjandet en skiss till pensionsreform
med personliga pensionskonton.
Mot bakgrund av att det råder en betydande enighet i vårt land om att
ATP-systemet bör reformeras för att framtidens pensioner skall tryggas
och att frågan aktualiserats om vad som skall hända med de cirka
22 miljarder kronor som under åren samlats i löntagarfonderna, förordar
Företagarnas Riksorganisation att löntagarfondsmedlen tillsammans med
AP-fondema skall utgöra grundplåten i ett reformerat pensionssystem
som till en del bygger på individuella premiereserver.
I remissen föreslås att avvecklingen av löntagarfonderna bör ske i två
steg. I ett första steg skall löntagarfondstyrelsema avvecklas. Förvalt-
ningen av löntagarfondernas tillgångar skall i detta första steg överföras
till en avvecklingsstyrelse.
Avvecklingsstyrelsens huvuduppgift skall vara att förbereda en total
utskiftning av tillgångarna. Frågan om till vilka ändamål löntagar-
fondernas samlade tillgångar slutgiltigt skall skiftas bör bli föremål för
fortsatt beredning, enligt vad som återges i remissen Ds 1991:85.
Företagarnas Riksorganisation föreslår att Ägarfrämjandets skiss till
pensionsreform med personliga pensionskonton läggs till grund för
avvecklingsstyrelsens beredning av hur löntagarfondernas samlade till-
gångar slutgiltigt skall skiftas ut.
I promemorian föreslås att ett premiegrundande allemanssparande införs
och att en premie under vissa villkor tillförs spararens konto och att
denna premie finansieras genom en andel av de förutvarande löntagar-
fondernas sammanlagda tillgångar. Svensk Industriförening avstyrker
detta förslag, enär löntagarfondernas tillgångar principiellt sett tillhör de
företag som gjort inbetalningar till fondema. Föreningen menar att de
ifrågavarande löntagarfondsmedlen principiellt sett skall återbetalas till de
företag som gjort inbetalningarna med belopp motsvarande företagets
tillskott. Enär föreningen inser att sådan återbetalning skulle kunna
medföra stora problem ur rent administrativ synpunkt, är föreningen av
den uppfattningen att löntagarfondernas tillgångar istället bör överföras
till AP-fondema för att därigenom säkra det allmänna pensionssystemets
fortbestånd. Föreningen anser dock att det kan vara berättigat att innan
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
64
en sådan överföring görs avskilja en viss del av löntagarfondsmedlen för
att användas till främjande av de mindre och medelstora industriföre-
tagens utveckling.
Enligt Försäkringsförbundet ligger det närmare till hands att löntagar-
fondsmedlen tillförs ett nytt pensionssystem byggt på premiereservprinci-
pen och med ett individuellt ägande än att medlen används på det sätt
som föreslås i den remitterade promemorian.
Försäkringsförbundet har i yttrande 1991-10-28 till socialdepartementet
över pensionsberedningens huvudbetänkande (SOU 1990:76) Allmän pen-
sion framfört synpunkter på de väsentligaste problem som vidlåter dagens
pensionssystem. Fördelningssystemets brister, individens bristande
anknytning till systemet innebärande bl a avsaknaden av sparstimulans
och engagemang är ett par av huvudfrågorna. I likhet med många andra
remissinstanser framhöll Försäkringsförbundet att ett nytt pensionssystem
bör grundas på premiereservprincipen och ett individuellt ägande, så att
var och en bygger upp sitt eget pensionskapital.
En övergång från dagens fördelningssystem till ett premiereservsystem
är emellertid förenad med ansenliga och för lång tid bestående över-
gångsproblem. Något tillspetsat kan man säga att en generation kommer
i kläm och drabbas antingen av dubbla avgifter eller lägre pensioner. Ett
sätt att klara dessa problem skulle enligt vad bland andra Försäkringsför-
bundet framhållit vara att omvandla AP-fondens medel till individuella
andelar i det nya pensionssystemet eller använda medlen för finansiering
av redan gjorda pensionsåtaganden inom ATP-systemets ram. Även om
AP-fondens medel utnyttjas för övergången till ett premiereservsystem
kvarstår vissa finansieringsproblem. Enligt Försäkringsförbundet ligger
det mot bakgrund av detta närmare till hands att även löntagarfondsmed-
len tillförs det nya pensionssystemet än att medlen används på det sätt
som föreslås i den remitterade promemorian.
En överföring av löntagarfondsmedlen till ett nytt pensionssystem är
naturligtvis förenad med tekniska problem. Dessa bör dock i huvudsak
kunna tas om hand av den parlamentariska arbetsgruppen som har i upp-
gift att utarbeta förslag till förändringar i systemet för den allmänna
pensioneringen.
I promemorian utvecklas förslaget i motionen 1990/91 :Fi213 om att över-
föra en del av löntagarfondernas tillgångar som sparpremie till dem som
deltar i allemanssparandet.
Bakom detta förslag ligger en ambition att öka det enskilda sparandet
och därmed stimulera tillväxten i den svenska ekonomin. Folksam
instämmer i denna målsättning.
Som förslaget har utformats får det emellertid fördelningsmässigt
olyckliga effekter. De som kan komma i åtnjutande av en sparpremie om
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 92
65
högst 1.200 kr är personer som formar spara minst 2.400 kr i allemans-
fond under viss angiven tid.
Medlen i löntagarfonderna har arbetats ihop av alla förvärvsarbetande
i Sverige. Man bör då inte låta dem tillfälla enbart dem som har möjlig-
het att avstå pengar till sparande under en viss period.
Men förslaget har utformats på så sätt att löntagarfondsmedlen med-
verkar till att öka klyftan mellan de ekonomiskt välbeställda och dem
som har det sämre ställt. Förslaget innebär också att en sparform gynnas
på ett omotiverat sätt framför andra.
Enligt Folksams mening bör löntagarfondernas medel även fortsätt-
ningsvis tjäna till att säkerställa pensionerna för alla förvärvsarbetande
utan något diskriminerande urval av den typ som föreslås här.
Vid en översiktlig granskning har vi inte funnit några juridiskt-tek-
niska brister i det framlagda förslaget.
Stiftelsen Aktiefrämjandet har sedan löntagarfondernas uppkomst ansett
att fondema och vinstdelningsskatten var en oberättigad företeelse som
berövade näringslivet viktiga resurser för investeringar och utveckling.
Därför anser vi i första hand att löntagarfondernas medel skall åter-
betalas till de beskattade företagen och offentliga förvaltningarna, t ex
enligt den av Thomas Fischer föreslagna modellen.
Om däremot regeringen och riksdagens ledande grupper, med hänsyn
till sina entydiga och säkert vinnande löften under tre valrörelser, skulle
välja en annan form för fondavveckling så anser Aktiefrämjandet att den
som beskrivs i promemorian på det hela taget är mycket bra.
Det innebär att vi under sådana förhållanden förordar att fondema
upplöses medelst premier till de som nysparar i allemansfond.
Det nämns inte i promemorian, men vi förutsätter att premien är
skattefri, inte minst med tanke på bindningstiden. Under inga för-
hållanden får löntagarfondernas medel tillgodogöras statskassan.
Sveriges Aktiesparares Riksförbund (SARF) har sedan löntagarfondernas
tillkomst ansett att fondema och vinstdelningsskatten skadat aktie-
marknaden och berövat näringslivet viktiga resurser för investeringar
och utveckling. SARF välkomnar därför avvecklingen av löntagar-
fonderna. Det är viktigt att avvecklingen görs definitiv. Ett regerings-
skifte får inte innebära att fondema lätt kan rekonstrueras.
SARF har sedan flera år tillbaka förordat en avveckling av löntagar-
fonderna genom inrättandet av personliga pensionskonton. Man kan då
uppnå en successiv frigörelse av de bundna medlen. Problemen för det
vacklande ATP-systemet lättar och en länge efterlängtad form för direkt-
ägande av aktier skapas som ger rättvisa åt personligt aktieägande.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
66
Ett skissartat förslag kan se ut på följande sätt:
* Som alternativ till vanlig allemansfond erbjuds alla att skaffa sig ett
pensionssparkonto. Den som sparar 2.400 kronor på detta konto, får
samma sparpremie insatt på kontot som allemansfondspararen, dvs
1.200 kronor 1994.
* Till skillnad från allemansfond får inga medel tas ut förrän vid
ägarens pensionering. I gengäld får pengarna fram till dess växa med
skattefria utdelningar och reavinster. Kontot är ej belåningsbart.
* Man får också nyspara på kontot med samma regler, upp till ett
basbelopp per år. Kontoformen liknar i mycket centerpartiets gamla
förslag om "personligt investeringskonto".
* Kontots medel får endast placeras (och omplaceras) i börsföretags
aktier. Avsikten är att ge enskilda människor möjlighet att göra
sådana satsningar som annars bara fonder kan göra, med kvittnings-
och skattefördelar.
Under flera decennier har många oroats av att institutionerna växt och
andelen personligt och direkt ägda aktier minskat på börsen, nu till under
20 procent. Människorna "alieneras" från börsföretagens faktiska verklig-
het, när de i sitt aktieägande tvingas ha en fond som mellanled mellan sig
och företagen. Ingen följer så aktivt med i näringslivets med- och mot-
gångar som den som har aktier i bestämda bolag.
Det vore en stor vinning för sparandet, näringslivet, aktieägandet och
en smidig fondavveckling om man kunde erbjuda detta alternativ när
reglerna inom kort skapas.
Skulle det i promemorian föreslagna avvecklingsaltemativet väljas för-
utsätter SARF att premien är skattefri, inte minst med tanke på bind-
ningstiden. Under inga förhållanden far löntagarfondernas medel till-
godogöras statskassan.
Ur ekonomisk synvinkel finns det enligt Kooperativa institutets mening
skäl till att avstå från tillfälliga och riktade sparstimulanser.
* Om det enskilda sparandet ska gynnas är det rimligt att förbättra de
allmänna villkoren för detta, snarare än att konstruera särskilda och
tillfälliga bidrag som skapar obalans och ryckighet för hushållens
placeringar.
* Det nysparande som ett tillfälligt bidrag åstadkommer är sannolikt
varken stort eller permanent.
* Snedvridning av kapitalmarknaden kan uppstå på grund av bidrag
till endast en sparform.
* Det föreligger en uppenbar risk för att medlen släpps fria i en olämp-
lig fas av konjunkturförloppet.
Ekonomiska argument talar således emot det föreslagna bidraget till
allemansfondsparare. Skulle regeringen ändå, av andra skäl, önska
genomföra något liknande vill Kooperativa institutet med eftertryck
framföra följande.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
67
Motiven till att ge t.ex. 1.200 kr. till de som sparar i allemansfonder
sägs vara:
a. att tillföra näringslivet riskkapital och bredda ägandet
b. att stimulera hushållens sparande
Punkt a. Näringslivet består inte enbart av aktiebolag. Den kooperativa
sektorn är en viktig del av svenskt näringsliv, inte minst vad gäller
mångfalden. Den samlade konsumentkooperationen har över fyra
miljoner medlemmar och ca 85 000 anställda. Kooperationen bedriver en
viktig och omfattande ekonomisk verksamhet som på ett påtagligt sätt
vitaliserar och förbättrar marknadsekonomin. I propositionen om avveck-
ling av löntagarfonderna menar statsrådet att ett av felen med dem var att
ca 90 % av placeringarna användes för att köpa gamla aktier av gamla
aktieägare. Därigenom tillförs inte företagen några pengar. Exakt det-
samma gäller för en allemansfond. Däremot kan kooperationens med-
lemssparande användas oavkortat i verksamheten. De kooperativa före-
tagen levererade in medel till löntagarfonderna, men de fick sannolikt
ingen del alls av placeringarna. Det är inte rimligt att denna diskrimine-
ring fortsätter, om än i ny form. Det kooperativa medlemskapet innebär
ett ägande av ekonomisk verksamhet. I konsekvensens namn måste då
detta gynnas i samma omfattning som ägande av aktier.
Punkt b. Rätten att fritt placera sina sparmedel är en grundbult i
marknadsekonomin. Ett ökat hushållssparande (dvs avstående från
konsumtion) kan naturligtvis uppnås i andra former än aktier. Ar man
villig att spara, enligt de föreslagna reglerna, bör individen själv ha
valfrihet att välja sparform. Vill man sätta sitt sparande direkt i
näringslivet behöver det inte ske i aktier. De kooperativa medlemmarnas
sparande inom kooperationen kommer näringslivet tillgodo på ett betyd-
ligt mer direkt sätt än köp av andelar i en aktiefond. Det är inte rimligt
att staten kraftigt skulle gynna de som satsar sitt sparande i aktiebolag,
medan de som satsar på kooperativ verksamhet inte alls skulle få denna
belöning. Kooperativa institutet vill därför framföra att sparande inom de
kooperativa organisationerna i nu behandlat avseende jämställs med
sparande i allemansfonder.
22.1 Bakgrund
När ATP-systemet infördes fr o m 1960 fanns det två syften med att
skapa en pensionsfond (AP-fonden). Det ena syftet var att skapa en
buffert i systemet för att undvika tillfälliga kraftiga höjningar av
avgifterna. Det andra syftet var att en fondering skulle bidra till
sparandet i samhällsekonomin och tjäna som ersättning för det bortfall av
privat sparande som antogs följa av ATP-systemets införande.
För att förstärka AP-fonden och därmed hela ATP-systemet infördes
enligt riksdagens beslut hösten 1983 fem nya fondstyrelser, benämnda
löntagarfondstyrelser, inom ramen för AP-fonden fr o m den 1 januari
1984 (prop. 1983/1984:50, FiU 1983/1984:20). Av den av riksdagen
godtagna propositionen framgick klart att fem löntagarföndstyrelser skulle
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
68
inrättas inom ATP-systemet och att de nyinrättade löntagarfonderna skulle Prop. 1991/92:92
ingå i AP-fonden. De medel som dessa fondstyrelser skulle förvalta kom Bilaga 1:3
från en speciell vinstdelningsskatt och från en lönebaserad avgift. Medlen
skulle användas till att köpa aktier i svenska företag och avkastningen
skulle tillföras ATP-systemet. Löntagarfondstyrelsema skulle vaije år
överföra avkastning på det förvaltade kapitalet till de pensionsutbetalande
fondstyrelserna. Avkastningen skulle motsvara 3 procents real förränt-
ning, d v s 3 procent räknat på det förvaltade kapitalet sedan inflationen
avräknats.
Det framgår alltså klart av förarbetena till riksdagsbeslutet att
löntagarfonderna är en del av AP-fonden och ingår i AP-fonden.
Till sin rättsliga karaktär är AP-fonden en särskild institution vars
organisation och verksamhet är enbart reglerad i lagen med reglemente
för allmänna pensionsfonden (1983:1092). I konstitutionellt hänseende
utgör AP-fondens tillgångar statliga medel som i lag avsatts till särskild
förvaltning (jfr 9 kap. 8 § sista meningen regeringsformen). Detta sam-
manhänger med att ATP-avgiftema, trots beteckningen avgifter, får anses
ha karaktären av skatt och att förvaltningen av medlen är offentligrättsligt
reglerad. Fondens tillgångar far alltså användas endast på det sätt som
föreskrivs i den nyss nämnda lagen om reglemente för AP-fonden. De
kan inte tas i anspråk av staten för något annat ändamål än som anges
där.
22.2 Pensionärernas Riksorganisations (PRO) synpunkter
Som framgår av vad ovan nämnts knöts löntagarfonderna till ATP-syste-
met och utgör en del av AP-fonden redan från införandet 1984. PRO
motsätter sig därför på det bestämdaste varje förslag som innebär att
löntagarfondernas ca 20 miljarder kr bryts loss från ATP-systemet. PRO
är medvetet om att ATP-systemet kommer att utsättas för påfrestningar
när pensionen ökar. Vi vet också att andelen pensionärer i förhållande till
andelen yrkesverksamma kommer att öka på 2000-talet. Därför måste
AP-fondens alla tillgångar användas enbart inom ATP-systemet.
Förslaget i promemorian att en del i löntagarfondernas tillgångar ska
delas ut till den lilla grupp medborgare som sparar i allemansfonder är
både orimligt och orättfärdigt. Det är också enligt PROs mening en
oroande signal att man från regeringens sida - genom att ta medel ur AP-
fonden for andra ändamål än pensioner - inte är beredd att värna om
ATP.
Enligt PROs mening behöver ATP-systemet förstärkas - inte försvagas.
Av pensionsdebatten kan man ibland få intrycket att olika avtalspensioner
och privata pensionsförsäkringar skulle kunna ersätta ATP. Detta är
emellertid inte fallet. Ty alla befintliga avtalspensioner och privata
pensionsförsäkringar bygger på förutsättningen att det finns ett väl
fungerande ATP-system. Det är därför både i pensionärernas och lön-
tagarnas intresse att man även i framtiden kan ha ett stabilt ATP-system.
Även mot den bakgrunden anser PRO att det är helt felaktigt att använda
löntagarfondernas tillgångar till andra ändamål än pensioner.
69
Enligt PROs uppfattning är allemanssparandet tillräckligt väl gynnat
genom skattereglerna. Någon ytterligare premiering är enligt PROs
mening inte erforderlig. PRO avstyrker därför den föreslagna premie-
ringen av allemanssparandet.
PRO har dock inga invändningar emot att den högsta tillåtna månads-
insättningen i allemanssparandet höjs från 1 200 kr till 1 300 kr och att
maximigränsen för den samlade nettoinsättningen i allemanssparandet
slopas.
"De skatteinbetalningar som byggt upp löntagarfonderna har levererats
av företagen. Det rätta vore enligt min mening att dessa återbetalades till
företagen."
Så skriver departementschefen i propositionen 1991/92:36 om avveck-
ling av löntagarfonderna. Han tillägger att det emellertid av praktiska
skäl inte är möjligt att göra en sådan avveckling. Någon vidare utveck-
ling av vilka praktiska skäl som hindrar den rätta avvecklingen görs inte
i propositionen. I det följande kommer jag, med utgångspunkt i det an-
förda, söka visa att i den mån några sådana praktiska skäl existerar,
dessa inte är av sådan omfattning att de omöjliggör en utskiftning av
löntagarfondernas medel på det rätta sättet dvs till det företag som
levererat skatteinbetalningarna.
Av inledningen framgår att detta yttrande inskränker sig till den, enligt
min mening, centrala frågeställningen för vilket framtida ändamål lön-
tagarfondernas medel skall avsättas och därmed lämpligheten av att av-
sätta dessa medel till premiegrundande allemanssparande. Yttrandet
innehåller således inte några synpunkter på den rent tekniska utform-
ningen av de föreslagna sparstimulerande åtgärderna.
Enligt departementschefen (proposition 1991/92:36 sid 14) har de
skiftande motiv som anförts för löntagarfonderna snarast haft funktionen
av att dölja kärnfrågan, att inrättandet av fondema inneburit en socia-
lisering av delar av näringslivet. Den avsedda effekten har varit att flytta
makt och inflytande över från företagen till staten och de fackliga
organisationerna. Detta uttalande kan inte gärna tolkas på annat sätt än
att regeringen anser att införandet av löntagarfonderna innebar en sådan
kränkning av den enskilda äganderätten som anges i Europakonventionen.
Att staten överväger att vidareflytta tillgångarna till någon annan grupp
i samhället minskar inte den kränkning som företagen utsatts för. Det
förändrar bara gruppen som gynnas av den. Makten över förmögenhets-
massan flyttas från de tidigare fondförvaltama till nya sådana. Det enda
rätta är därför att tillgångarna går åter genom att de återbetalas till dem
varifrån de en gång tagits.
Departementschefen har vidare som motiv för förslaget om sparstimu-
lans anfört att näringslivets behov av riskvilligt kapital under 1990-talet
av allt att döma kommer att vara stort och att det därför är viktigt att öka
det enskilda sparandet. För mig förefaller det dock som en onödig
omgång att medel- läs löntagarfondsmedel - som rätteligen borde åter-
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
70
föras direkt till företagen istället används som premier för enskilt
sparande vilket i sin förlängning ger företagen bättre möjligheter att låna.
Det framstår tvärtom som självklart att den kraftigare och framförallt
snabbaste stimulansen för näringslivet skulle uppnås om medlen åter-
betalades direkt till näringslivet.
Vilka är då de praktiska skäl som omöjliggör en återbetalning till de
företag som levererat de skatteinbetalningar som byggt upp löntagar-
fonderna. Då varken den tidigarenämnda propositionen eller prome-
morian om premiegrundande allemanssparande ger svar på denna fråga
kan jag bara anta att det kan vara rena hanteringsproblem som t ex att de
belopp som skall återbetalas inte går att räkna fram eller att de företag
till vilka återbetalningarna skall ske inte längre existerar. Jag kan vidare
anta att de praktiska skälen är att en avveckling i form av omedelbar
utförsäljning allvarligt skulle kunna skada den svenska finansmarknaden.
I trepartismotionen 1990/91:213 har vidare som exempel på de praktiska
problemen angivits att ett stort antal företagsdeklarationer måste göras
om eftersom hela bolagsskatten påverkas. Jag kan dock inte tro att
departementschefen med de praktiska skälen menar att en utbetalning till
ursprungliga inbetalama inte skulle verka tillräckligt positivt på den
ekonomiska tillväxten i landet.
Reglerna om fribelopp har inneburit att endast ett begränsat antal före-
tag inbetalat vinstdelningsskatt. Vid skattens införande uppskattades
antalet skattepliktiga företag till cirka 5 000. Då inbetalningarna har skett
under mindre än 10 år och då de inbetalade beloppen som överförts till
löntagarfonderna inte förräntats utöver vad som kan anses vara normalt
utgör det nu förvaltade beloppet i stort sett samma förmögenhetsmassa
som den som ursprungligen rekvirerats från företagens skatteinbetal-
ningar. Detta förhållande innebär att det fortfarande finns en tydlig
relation mellan de inbetalningar som gjorts och de tillgångar som idag
förvaltas i fondema.
Underlag för vinstdelningsskatt har deklarerats i samband med den
årliga självdeklarationen. Uppgifterna har sedan prövats av taxerings-
nämnderna och uppbörden av vinstdelningsskatten har därefter skett i
samma ordning som den vanliga inkomstskatten. Uppgifterna om stor-
leken på varje enskilt företags inbetalningar finns således i skatte-
längderna hos lokala skattekontoren. Genom gällande regler om arkive-
ring samt det faktum att vinstutdelningskatten infördes år 1983 kan någon
utgallring av uppgifterna om inbetalade belopp inte ha skett. Uppgifterna
finns i manuella register och det synes för mig vara fullt möjligt att med
utgångspunkt från dessa göra en sammanställning av vaije enskilt företags
samlade inbetalningar. I vart fäll har företagen själva en skyldighet att
bevara det material som uttrycker underlag för vinstdelningsskatten
varför det för dessa är både möjligt och säkert också välkommet att
deklarera ett underlag för återbetalning av vinstdelningsskatt. Kontroll-
material i form av skattelängder finns då som tidigare nämnts, hos de
lokala skattekontoren. I deklarationerna kan också hänsyn tas till att
inbetalad vinstdelningsskatt varit avdragsgill.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
71
Löntagarfondernas medel är idag huvudsakligen placerade i värdepap-
per, däribland börsnoterade aktier.
En snabb utförsäljning av dessa tillgångar skulle kunna ge en mycket
negativ effekt på den svenska finansmarknaden och är därför olämplig.
En lösning av detta problem kan nås genom att löntagarfondernas sam-
lade tillgångar placeras i någon form av holdingbolag och att de företag
som inbetalat de ursprungliga medlen tilldelas andelar i bolaget i en
utsträckning som motsvaras av storleken på de inbetalningar de gjort. För
de företag vilka avvecklats genom konkurs eller likvidation finns redan
regelsystem för hur tillkommande tillgångar skall fördelas.
Trots att företagen tillsammans levererat totalt cirka 30 miljarder
kronor i vinst- och vinstdelningsskatt men att endast cirka 16 miljarder
kronor rekvirerats av löntagarfonderna och att mellanskillnaden idag
återfinns i pensionsfonderna, anser jag det rimligt att de medel som
härrör från den löneavgift om 0,2 procent som inlevererats till löntagar-
fonderna avsätts i någon form av pensionsfond.
Sammanfattningsvis kan sägas att det rätta, eller rättare sagt, det enda
rätta är att löntagarfondernas medel återbetalas till de företag som
levererat de skatteinbetalningar som byggt upp dem och att några prak-
tiska skäl som omöjliggör en sådan återbetalning inte torde existera.
Något anspråkstagande av löntagarfondsmedel för premiegrundande alle-
manssparande får således inte ske.
Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, anser det vara principiellt riktigt och
rättvist att anställda och företagare som varit med om att finansiera
löntagarfonderna genom vinstdelningsskatten och den särskilda delen av
tilläggspensionsavgiften får del av den utskiftning av löntagarfonderna
som nu planeras.
Den föreslagna åtgärden om premiegrundande allemanssparande som
aviserats i finansdepartementets promemoria gynnar endast den sannolikt
begränsade grupp som har råd att deltaga i sparandet och kommer
följaktligen inte huvudsakligen dem till del som bidragit till fondernas
uppbyggnad. Därutöver vill LRF påpeka att sparandet i fonder endast kan
komma aktiebolag till del. Lantbrukskooperationen kan således inte
komma i åtnjutande av fondmedel som satsas i aktieköp.
LRF avvisar därför förslaget om premiegrundande allemanssparande
och förordar i stället att huvuddelen av medlen satsas i ett pensionsspar-
ande enligt den modell som Agarfrämjandet presenterat.
LRF finner det angeläget att en viss del av fondmedlen går till forsk-
nings- och utbildningsinsatser och förutsätter att pengarna fördelas på ett
rimligt sätt i förhållande till hur de betalats in.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
Handelskammaren anser att de av företagen inbetalade medlen till lön-
tagarfonderna skall återbetalas till de företag som har betalat in dem.
72
Vi vill, efter att ha tagit del av hittills lämnade förslag om hur löntagar-
fondsmedlen, totalt drygt 20 miljarder kronor, ska disponeras, framföra
följande synpunkter och förslag:
1. Inget av de framlagda förslagen torde, enligt vår uppfattning, på sikt
få annat än marginella effekter för uppnående av de avsedda huvud-
syftena: ökad ekonomisk tillväxt och tryggande av pensionerna. Denna
invändning gäller särskilt regeringens nyligen framlagda kompromiss-
förslag, som enligt uppgifter i massmedia innebär att hälften av fondmed-
len ska portioneras ut med 1 200 kronor till vaije medborgare genom
insättning på individuella bankkonton.
2. Ingen representant för fristående konsument- och miljöintressen har
lämnat något yttrande till departementet. Vi anser att dessa intressen bör
jämställas med de båda andra huvudintressena inom samhällsekonomin,
nämligen företagar- och löntagarintressena. I vaije fäll kan det hävdas att
de "överuttag" av vinster och löner, som gjorts under åren 1984-90, till
stor del övervältrats på konsumentkollektivet via prissystemet.
3. Det finns inte längre någon tidsmässig anledning att forcera fram
något delbeslut om fondmedelsanvändningen redan nu under vårriks-
dagen. Vi föreslår därför, att alla beslut skjuts upp i avvaktan på en ny,
samlad och mer allsidig utredning av olika alternativ och deras konse-
kvenser.
För vår del avser vi att presentera en egen utredning i en planerad
skriftserie, Konsumenternas offentliga utredningar (KOU). Vi vill därmed
försöka belysa komparativa fördelar av att investera fondmedlen i infra-
struktur och andra resurser, som kan ge alla medborgare effektiv
"kompetensutveckling", särskilt i deras ekonomiska roller som konsu-
menter och i deras roller som väljare/politiker. Samordning med den av
regeringen aviserade högskolereformen, liksom satsningen på forskning,
förefaller naturlig. Vi anser att här föreligger en unik möjlighet att
komma tillrätta med många av "demokratins intensitetsproblem" och
deras negativa effekter på samhällsekonomin och miljön.
Prop. 1991/92:92
Bilaga 1:3
73
Prop. 1991/92:92
Proposition.................................. 1
Propositionens huvudsakliga innehåll .................. 1
Lagforslag .................................. 3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992 . 7
Bilaga 1 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 26 mars 1992 (finansdepartementet) ................ 8
1 Inledning.................................. 8
2 Allmän motivering ............................ 9
2.1 Utgångspunkter ........................... 9
2.2 Utformningen av sparformen ...................14
2.3 Kretsen av sparare..........................18
2.4 Sparbeloppet och sparperioden m.m...............18
2.5 Sparpremien .............................19
2.6 Uttagsspärren.............................20
2.7 Initiativ från spararen........................21
2.8 Utskiftningen av tillgångar till allemansfonderna .......22
2.9 Beskattningen av sparpremien...................23
3 Övriga frågor ...............................24
3.1 Högsta tillåtna månadsinsättning och maximigränsen för
insättningar .................................24
3.2 Antalet andelsägare i en allemansfond ..............26
3.3 Sparande i en företagsanknuten allemansfond .........26
4 Administration och kontroll ......................27
5 Ekonomiska effekter av mitt förslag..................29
6 Upprättade lagförslag ............... 29
7 Lagrådets hörande ............................29
8 Specialmotivering ............................29
8.1 Förslaget till lag om pensionsanknutet premiegrundande
allemanssparande ..............................30
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om alle-
manssparande ................................35
8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:847) om
skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande ... 36
9 Ikraftträdande ...............................36
10 Hemställan ................................36
Bilaga 2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 26 mars 1992 (utbildningsdepartementet) .............37
1 Inledning..................................37
2 Dagens forskningsfinansiering .....................38
3 Val av insatsområden ..........................38
4 Organisation................................39
5 Kostnader och genomförande......................40
6 Hemställan ................................40
74
Bilagor Prop. 1991/92:92
1:1 Sammanfattning av innehållet i promemorian (Ds 1991:85)
Premiegrundande allemanssparande....................41
1:2 Promemorians lagförslag .......................42
1:3 Förteckning över remissinstanserna och sammanställning av
remissyttranden över promemorian (Ds 1991:85)
Premiegrundande allemanssparande....................45
75