Prop.
1991/92:91
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 13 februari 1992 för de åtgärder och de ända-
mål som föredraganden har hemställt om.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Börje Hörnlund
I propositionen föreslås att den verksamhet som stiftelserna inom Samhall-
gruppen bedriver i fortsättningen skall bedrivas i aktiebolagsform. Staten
föreslås bli enda ägaren i de nybildade aktiebolagen, direkt genom ägarskap
i moderbolaget och indirekt genom moderbolagets innehav av samtliga
aktier i dotterbolagen. Styrelsen i moderbolaget föreslås i sin helhet utses
av regeringen. Samhallgruppens huvudsakliga verksamhetsidé skall även
fortsättningsvis vara att skapa meningsfulla och utvecklande arbeten åt
arbetshandikappade där behoven finns.
Det statliga ersättningen till Samhallgruppen, som för närvarande utges
med en viss procent av löne- och lönebikostnader för de anställda arbets-
handikappade, föreslås fortsättningsvis lämnas med ett krontalsbelopp,
som skall motsvara nuvarande driftbidrag och bidrag till Samhalls fastig-
hetsfond.
För budgetåret 1992/93 beräknas till den nya företagsgruppens verksam-
het ett reservationsanslag på 5 000 750000 kr.
1 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 91
Härigenom föreskrivs att lagen (1979:47) om regionala stiftelser för skyd-
dat arbete skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1992.
Prop. 1991/92:91
Den som deltar i eller har deltagit i verksamhet som genom produktion av
varor och tjänster syftar till att uppnå meningsfullt och utvecklande arbete
för arbetshandikappade, får inte obehörigen röja vad han därvid har fått
veta om en anvisad arbetstagares personliga förhållanden.
Om ansvar för den som bryter mot första stycket finns bestämmelser i
brottsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1987:519) om riksrevisionsverkets
granskning av statliga aktiebolag och stiftelser'skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
Riksrevisionsverket får granska den verksamhet som bedrivs i följande
aktiebolag och stiftelser.
Aktiebolag
Aktiebolaget Statens anläggningsprovning
Aktiebolaget Svensk Bilprovning
Aktiebolaget Tipstjänst
Aktiebolaget Trav och Galopp
Aktiebolaget Vin & Spritcentralen
Apoteksbolaget Aktiebolag
Kungliga Dramatiska teatern aktiebolag
Kungliga Teatern Aktiebolag
Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag
Samhall Aktiebolag och de dotter-
bolag som ingår i Samhallgruppen
SEMKO, Svenska Elektriska Materialkontrollanstalten Aktiebolag
Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB
Swedish Geotechnical Systems Aktiebolag
Swedish National Road Consulting Aktiebolag
Svensk Avfallskonvertering Aktiebolag (SAKAB)
Svensk Kärnbränslehantering Aktiebolag
Svenska Penninglotteriet Aktiebolag
Systembolaget Aktiebolag
V.T.I. Utveckling Aktiebolag
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag
Stiftelser
Fonden för industriellt samarbete med u-länder
Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden)
Stiftelsen för framtidsstudier
Stiftelsen Nordiska museet
Stiftelsen Riksutställningar
Stiftelsen Samhall och de regio-
nala stiftelser som ingår i Samhall-
gruppen
Lagen omtryckt 1990:423.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:91
Stiftelsen Statshälsan
Stiftelsen Svenska institutet
Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet
Stiftelsen Tekniska museet
Svenska rikskonserter
Sveriges turistråd
Trygghetsstiftelsen
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1992.
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden
B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,
af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Könberg, Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask.
Föredragande: statsrådet Hörnlund
Genom beslut den 22 november 1990 uppdrog den dåvarande regeringen
till en särskild utredare att göra en översyn av Stiftelsen Samhall (dir.
1990:73). Utredaren skulle beskriva hur de ursprungliga sociala, arbets-
marknadspolitiska och ekonomiska målsättningarna för företagsgruppen
hittills kunnat uppfyllas samt belysa olika omvärldsfaktorers påverkan på
företagsgruppen framför allt ur ett framtida perspektiv. Utredaren skulle
mot denna bakgrund överväga om det finns skäl att precisera eller i några
avseenden ändra Samhalls mål och roll i samhället samt om det finns skäl
att ändra organisationsform för företagsgruppen. I utredningsuppdraget
ingick att pröva ett förslag från Samhall att företagsgruppens juridiska
företagsform skulle ändras från stiftelse till aktiebolag. Vidare skulle utre-
daren under arbetet hålla kontakt med Samhalls egen översynsutredning,
”Samhall mot år 2000”, och beakta vad som framkom i denna.
Som särskild utredare förordnades förra statsrådet, kommunalrådet
Sven Hulterström.
Utredaren har i augusti 1991 överlämnat sina förslag i betänkandet
(SOU 1991:67) Samhall i går i dag i morgon. En sammanfattning av
förslagen bör fogas till protokollet som bilaga 1. Betänkandet har remiss-
behandlats under hösten 1991. Yttrande har avgivits av Svea hovrätt,
Svenska handelskammarförbundet, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket
(RFV), statens handikappråd (SHR), Försäkringskasseförbundet, riks-
gäldskontoret, riksskatteverket (RSV), arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
AMU-styrelsen, arbetarskyddsstyrelsen (ASS), närings- och teknikutveck-
lingsverket (NUTEK), kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket
(RRV), näringfrihetsombudsmannen (NO), Samhall, Handikappförbun-
dens Centralkommitté (HCK), De Handikappades Riksförbund (DHR),
Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Industriför-
bund, Företagarnas Riksorganisation, Föreningen Auktoriserade Reviso-
rer, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Prop. 1991/92:91
Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF), Arbetsgivareföreningen SFO, Sveriges Ar-
betsledarförbund (SALF), Synskadades Riksförbund (SRF). En samman-
ställning av remissyttrandena har upprättats inom arbetsmarknadsdepar-
tementet och finns tillgänglig i ärendet (A91/17303/AL).
Stiftelsen Samhall har med en skrivelse den 27 mars 1991 överlämnat till
regeringen en egen framtidsstudie ”Samhall mot år 2000”. I studien
redovisas ett utvecklingsprogram med förslag till åtgärder, varav vissa
förutsätter riksdagens medgivande.
Med utgångspunkt i en omvärldsbeskrivning och en nulägesanalys preci-
seras i rapporten Samhalls roll och uppgifter för 1990-talet, utvecklingsmål
och strategier samt de konsekvenser detta får för organisation, resurser och
resultatmål. En betydande ökning av den internationella konkurrensen och
fortsatta industriella strukturförändringar i Sverige kommer, enligt rappor-
ten, att påverka Samhalls möjligheter att utvecklas som legoproducent.
Samtidigt kan den växande tjänstesektorn ge Samhall möjlighet att ut-
veckla nya verksamheter.
Den huvudstrategi som förordas i rapporten innebär att Samhall mins-
kar andelen industriproduktion, framför allt legoproduktionen, till förmån
för en satsning på service- och tjänsteverksamheten.
Samhalls utveckling av nya verksamhetsformer såsom de senaste årens
inbyggda verksamheter och entreprenadåtaganden, avses fortsätta. Enligt
rapporten innebär detta bl.a. en utveckling av former där arbetshandikap-
pade kan ta över och driva verksamhet i egen regi.
Den särskilde utredaren med uppgift att göra en översyn av Samhall har
som nämnts i enlighet med sina direktiv (dir. 1990:73) samrått med
Stiftelsen Samhall och beaktat Samhalls egen studie. Samhalls förslag
behandlas i det följande i den mån förslagen avviker från den särskilde
utredarens förslag.
Stiftelsen Samhall har inkommit med en anslagsframställning för budget-
året 1992/93.
Med den timram för sysselsättningsvolymen hos Samhallgruppen som
gällt budgetåren 1990/91 och 1991/92 har förbättrad närvaro och färre
övergångar i praktiken lett till en neddragning av antalet arbetstillfällen hos
Samhall. Koncernen hade vid ingången av 1990/91 för många anställda,
varför anställningsstopp gällt under det gångna året. Genom naturlig
avgång har antalet arbetstillfällen minskat med nära 2000 under de båda
senaste verksamhetsåren.
En regional omfördelning av arbetstillfällen har påbörjats till följd av att
AMS önskat tillämpa en ny fördelningsmodell från 1991/92.
Med hänsyn bl.a. till konjunkturläget har Samhall svårt att, ungefar ett
och ett halvt år i förväg, binda sig för en bemanning högre än 30000
arbetstillfällen för arbetshandikappade 1992/93. I samråd med AMS före-
slår Samhall en timram om 31,9 milj, arbetstimmar för 1992/93, vilket
innebär att koncernen i juni 1993 kan ha 30000 arbetshandikappade
anställda. Beräkningen bygger på en fortsatt närvaroförbättring med ca
0,5% under 1992/93.
Överenskommelsen mellan AMS och Samhall om rekryteringen av pri-
oriterade grupper har setts över, vilket lett till en viss uppstramning av
definitionerna av dessa grupper. Som en följd av detta har målet satts till
att 40% mot tidigare 50% av nyrekryteringen skall ske från dessa grupper.
Under budgetåret 1990/91 uppnåddes att 51% av nyrekryteringen gällde
de prioriterade grupperna, som dessa då definierades.
Under budgetåret 1990/91 har 925 anställda gått över till arbete hos
annan arbetsgivare, vilket motsvarar drygt 3 % av det totala antalet
anställda.
Omstruktureringen från industriproduktion till service/tjänster fortsät-
ter med målet ca 1 000 arbetstillfällen per år under budgetåren 1991/92 och
1992/93.
För budgetåret 1991/92 räknar Samhall med en resultatprocent om
113,1 % av lönekostnaden för arbetshandikappade anställda. Med utgångs-
punkt i en timram om 31,9 miljoner arbetstimmar beräknas behovet av
statlig merkostnadsersättning motsvara 112,0% budgetåret 1992/93. Beho-
vet av bidrag till fastighetsfonden beräknas till 509 milj.kr. Samhall har
därvid beräknat avskrivningarna på fastighetsbeståndets återanskaff-
ningsvärde.
Som ett led i skattereformen har bl.a. möjligheten till nedskrivning av
lager och avsättning till resultatutjämningsfond slopats. De obeskattade
reserverna skall återföras till beskattning under en fyraårsperiod. Vid 1992
års taxering fastställs ett uppskovsbelopp som tas till beskattning med 25 %
om året vid 1992—1995 års taxeringar. En ny reserveringsmöjlighet har i
stället införts nämligen avsättning till skatteutjämningsreserv (surv). Stif-
telser är emellertid undantagna från möjligheten till surv-avsättningar.
Samhall beräknar att återföringen av de obeskattade reserverna kommer
att medföra en ökad beskattning med ca 176 milj.kr., som kan fördelas
över fyra år.
Vid 1992 års taxering beräknas skattebelastningen av återföringen uppgå
till ca 50 milj.kr. och vid 1993 års taxering till ca 60 milj.kr. Samhall avser,
när de exakta beloppen blir kända, att komma in till regeringen med
särskilda äskanden om kompensation i form av kapitaltillskott för gjorda
skattei nbetalningar.
Sammantaget begär Samhall för budetåret 1992/93
— att ersättning för täckande av driftmerkostnader vid 31,9 miljoner
arbetstimmar anvisas med 112,0 % av lönekostnaden för arbetshandi-
kappade, vilket beräknas motsvara 4 573 milj.kr.,
— att Samhall fortsättningsvis får avvika i förhållande till fastställd tim-
ram med +/— 2% per år,
— bidrag till fastighetsfonden med 509 milj.kr.,
Prop. 1991/92:91
— särskilt kapitaltillskott som kompensation för skattebelastning att an- Prop. 1991/92:91
visas i särskild ordning.
I december 1977 beslutade riksdagen (prop. 1977/78: 30, AU 16, rskr. 74)
om huvudmannaskap och organisation för skyddat arbete och yrkesinrik-
tad rehabilitering m.m. Beslutet innebar bl.a. att verksamheten vid
landstings- och primärkommunala verkstäder för skyddat arbete, statliga
kontorsarbetscentraler och industriella beredskapsarbeten samt olika slag
av hemarbete skulle samordnas i en gemensam organisation. Staten och
landstingskommunerna skulle tillsammans bilda regionala stiftelser för
skyddat arbete inom varje län. För vissa övergripande frågor skulle en
central stiftelse bildas.
Riksdagen beslutade därefter (prop. 1978/79: 25, bil. 9, AU17, rskr. 118)
om en lag om regionala stiftelser för skyddat arbete. Lagen (1979:47) om
regionala stiftelser för skyddat arbete trädde i kraft den 1 april 1979.
Vidare beslutade regeringen även om bildandet av den centrala Stiftelsen
Samhällsföretag samt om stadgar för stiftelsen.
Samhällsföretag — numera benämnt Samhall — började sin verksamhet
den 1 januari 1980.
Samhalls nuvarande organisation omfattar den centrala Stiftelsen Sam-
hall samt 24 regionala stiftelser. De regionala företagen omfattar totalt ca
590 arbetsställen, varav 430 egna produktionsenheter och ca 160 inbyggda
verksamheter och entreprenadåtaganden. Vidare har Samhall inrättat sex
säljbolag, sammanhållna i en sidoordnad koncern med Samhall Trading
AB som moderbolag.
Samhall är idag landets största legotillverkarei Ca 70 % av arbetstillfäl-
lena hänför sig till legoproduktion. Egna produkter svarar för ca 20%.
Service och tjänster svarar för närvarande för ca 10%, men är ett snabbt
växande affärsområde. Under verksamhetsåret 1990/91 tillkom 760 nya
arbetstillfällen inom denna sektor med motsvarande neddragning inom
varuproduktionen.
Av en fakturering på 3011 milj.kr. budgetåret 1990/91 utgjorde 317
milj.kr. intäkter av direkt export. Till detta kommer indirekt export om ca
300 milj.kr. i form av underleveranser till andra svenska exportföretag.
I den nyss nämnda propositionen om skyddat arbete och yrkesinriktad
rehabilitering m.m. erinrade föredraganden om det vidgade målet för
sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken. Målet full sysselsättning
hade förskjutits till att avse rätten till arbete för alla. En följd av detta var
att grupper som tidigare i mycket liten utsträckning förväntades ingå i
arbetskraften kommit att göra anspråk på arbete.
Enligt propositionen skall det skyddade arbetet främst ses som en Prop. 1991/92:91
arbetsmarknadspolitisk åtgärd i syfte att värna om arbetshandikappades
rätt till avlönat arbete. Begreppet ”skyddat arbete” skall förstås så, att de
anställda är skyddade från konkurrens från personer utan arbetshinder när
det gäller att få och behålla ett arbete. Det betyder också att arbetsplatserna
i görlig mån är anpassade till de arbetshandikappades förutsättningar.
Det fastslogs att en fortsatt hög ambitionsnivå borde eftersträvas, så att
allt fler gravt arbetshandikappade kunde ges möjlighet till en produktiv
insats och därmed till en egen försörjning. Skyddat arbete är samhällseko-
nomiskt motiverat även för dessa grupper. Det är därför inte meningsfullt
att försöka slå fast någon nedre gräns för arbetsförmågan för att få skyddat
arbete. Ett arbete kan ha mycket stort värde för den enskilde och för hans
möjligheter till ett aktivt samhällsliv även om den faktiska arbetsförmågan
är ringa.
Frågan om det skyddade arbetet främst skall ha ett rehabiliterande syfte
eller i första hand vara en långsiktig eller varaktig sysselsättningsåtgärd var
— då som nu — mycket omdiskuterad. I den av riksdagen godkända
propositionen 1977/78: 30 om skyddat arbete och yrkesinriktad rehabilite-
ring m.m. (AU 1977/78:16, rskr. 74) uttalar föredragande departements-
chefen att skyddat arbete måste utformas och bedrivas så att det åtmin-
stone på lång sikt förstärker de anställdas möjligheter att kunna ta steget
över till annat arbete. Men han erinrade samtidigt om att allt mer gravt
handikappade kunnat få skyddat arbete och att många av dessa aldrig
tidigare haft något avlönat arbete. En del kan åtminstone på sikt ha
möjlighet att ta arbete på den öppna arbetsmarknaden. Andra har en så
väsentligt nedsatt arbetsförmåga att de knappast under några förutsätt-
ningar kan komma i fråga för sådant arbete. Han menade därför att det
förhållandet att en större del av de anställda stannar kvar i skyddat arbete
inte får ses som ett misslyckande för verksamheten. För gravt handikap-
pade innebär det många gånger en hög grad av rehabilitering att kunna
klara ett arbete vid en verkstad för skyddat arbete.
I propositionen konstaterades vidare att det splittrade huvudmannaska-
pet hade lett till ojämn utbyggnad av verksamheterna, vilket i sin tur lett
till påtagliga regionala skillnader vad gäller tillgången till arbete i skyddade
former. Samordningen av de olika formerna av särskilt anordnad syssel-
sättning skulle ge möjlighet att utjämna denna regionala obalans.
Den nya organisationen skulle även innebära friare och mer affärsmäs-
siga former för verksamheten.
Ett syfte med samordningen av det tidigare starkt splittrade huvudman-
naskapet var att stärka verksamhetens ställning på marknaden. Bristen på
samordning hade inneburit att varken anskaffning eller fördelning av
arbetsuppgifter eller marknadsföring av produkter blivit så rationell och
ändamålsenlig som man skulle önska. Många av de olika huvudmännen
saknade möjlighet att själva bygga upp en slagkraftig försäljningsorganisa-
tion, utveckla nya produkter och avsättningsområden. Föredraganden
konstaterade också att verkstäderna för skyddat arbete hade en mycket
liten exportvolym.
Verkstäderna för skyddat arbete skulle, enligt föredraganden, betraktas 10
som en tillgång i vårt lands samlade näringsliv. De människor som arbetar Prop. 1991/92: 91
i verksamheten producerar angelägna varor och tjänster och bidrar därmed
till utvecklingen av vårt samlade välstånd. För att verksamheten skall
kunna bedrivas under så normala former som möjligt bör olika grupper av
arbetshandikappade arbeta på samma arbetsplats. Specialverkstäder för en
viss handikappgrupp bör sålunda normalt inte inrättas. Vid lokaliseringen
av verkstäder bör eftersträvas att de förläggs så att de naturligt smälter in i
ortens näringsliv. Vårdpräglad arbetsterapi bör inte anordnas i samma
lokaler som skyddat arbete.
Den särskilde utredaren med uppgift att göra en översyn av Samhall har
bedömt att företagsgruppen i stort sett kunnat uppfylla de sociala, arbets-
marknadspolitiska och ekonomiska mål, som statsmakterna har uppsatt
för verksamheten. Avgörande för att dessa mål skall kunna förenas är att
den enskilde får ”rätt” arbete utifrån sina förutsättningar och utvecklings-
möjligheter. Utredaren framhåller att Samhall under 1980-talet lyckats
förena ”personlig utveckling och affärer” och därmed också visat att de
skilda målen kan förenas. Han hänvisar bl.a. till att antalet anställda
arbetshandikappade har ökat betydligt under de elva år som företagsgrup-
pen verkat, liksom antalet övergångar från Samhall till arbete på den
reguljära arbetsmarknaden. Han finner det också positivt att en regional
utjämning av tillgången till arbetstillfällen för arbetshandikappade har
uppnåtts. Däremot menar utredaren att andelen anställda från de s. k.
prioriterade grupperna — dvs utvecklingsstörda, psykiskt arbetshandikap-
pade och flerhandikappade — inte har ökat i tillräcklig omfattning.
Vid 1980-talets inledning hade Samhall ca 21000 arbetshandikappade
anställda och närmare 5 500 övriga anställda (tjänstemän, arbetsledare,
instruktörer m.m.). Idag har antalet arbetshandikappade anställda ökat till
ca 29 400 personer, medan den s.k. direktanställda personalen har minskat
till ca 4 700. Av de arbetshandikappade arbetar ca 1 500 i inbyggd verksam-
het och med entreprenadåtaganden. Dessa nya med andra arbetsgivare
integrerade former har Samhall tillskapat framför allt under slutet av
1980-talet. Härtill kommer ett mindre antal anställda vid verkstäder, som
drivs av enskilda organisationer med bidrag från Samhall och under
Samhalls tillsyn. Sedan starten år 1980 har omkring 46000 arbetshandi-
kappade personer nyanställts hos Samhallgruppen.
Under företagsgruppens första verksamhetsår fanns inga begränsningar
för hur många arbetstillfällen som fick anordnas med statligt stöd. Or-
deringång och olika organisatoriska förutsättningar var bestämmande för
hur många som kunde beredas anställning inom företagsgruppen. Fr.o.m.
budgetåret 1984/85 infördes en ram för det antal arbetstimmar som skulle
ligga till grund för det statliga stödet. Syftet var att begränsa och bättre 11
kontrollera kostnaderna för verksamheten. Timramen har under senare år Prop. 1991/92: 91
varit i genomsnitt 31 450000 arbetade timmar per budgetår, vilket är en
liten ökning jämfört med budgetåren 1986/87 — 1987/88. Samhall har
möjlighet att omfördela arbetstimmar mellan budgetåren inom en tids-
rymd, som för närvarande är fyra år.
Ett av syftena med inrättandet av Samhällsföretag/Samhall var att åstad-
komma en regional utjämning vad gäller tillgången till skyddat arbete. De
nya arbetstillfällena har också förlagts så att tillgången till arbete kunnat bli
mer jämnt fördelad än tidigare. Vid starten fanns ca 370 arbetsställen för
skyddat arbete i 210 kommuner. År 1991 fanns ca 590 arbetsställen på 340
orter i 243 kommuner. Eftersom verksamheten ökat betydligt i volym har
alla län fått fler arbetstillfällen än de hade före år 1980. Ökningen har varit
särskilt stor i Norrbottens län, som fått en fördubbling av antalet arbets-
tillfällen och i Södermanlands län, där arbetstillfällena ökat med 90%.
Jämtlands län har fått den minsta utökningen, men har trots detta den
största volymen arbetstimmar i riket, sett i relation till befolkningen i
yrkesverksam ålder.
Fördelningen av arbetstillfällen hos Samhall sker nu på riksnivå genom
beslut av den centrala Stiftelsen Samhall och arbetsmarknadsstyrelsen på
grundval av arbetsmarknadssituationen för arbetshandikappade i riket.
Samhalls olika länsföretag och resp, länsarbetsnämnd bestämmer fördel-
ningen inom regionerna.
Samhalls verkstäder är numera normalt lokaliserade i anslutning till
annan industri. Specialverkstäder för vissa grupper, liksom anordnande av
vårdpräglad arbetsterapi i samma lokaler förekommer inte längre. Verk-
samheten har härvid utvecklats i enlighet med vad som särskilt framhävts
i riksdagsbeslutet om bildandet av företagsgruppen.
Antalet övergångar under ett år från arbete inom Samhall till den reguljära
arbetsmarknaden har ökat från ca 300 personer de första åren till 1 600
budgetåret 1988/89, då antalet övergångar var som högst. Med det försäm-
rade arbetsmarknadsläget under senare år har övergångarna blivit något
färre och uppgick till 925 personer budgetåret 1990/91. Mätt som andel av
de arbetshandikappade anställda har det skett en ökning av övergångarna
från 1,3% till 5,4% (1988/89). Budgetåret 1990/91 var andelen övergångar
3,1 %. Enstaka regionala företag har kunnat åstadkomma än bättre resultat,
även i det från 1990/91 försämrade arbetsmarknadsläget.
Totalt har ca 8 600 arbetshandikappade anställda hos Samhall kunnat ta
steget över till annat arbete sedan Samhalls start år 1980.
Ökningen av övergångarna till annat arbete har skett samtidigt som arbets-
förmedlingen och Samhall gemensamt sökt öka rekryteringen av gravt 12
handikappade. Sedan budgetåret 1987/88 har grupperna psykiskt sjuka, Prop. 1991/92:91
utvecklingsstörda och flerhandikappade prioriterats i rekryteringen. Ett
gemensamt mål för AMS och Samhall har varit att minst hälften av
nyrekryteringen skall bestå av sökande ur denna grupp. Utredaren har
konstaterat att det skett en ökning av andelen nyrekryterade ur de priorit-
erade grupperna under senare år, men att målet minst 50% inte kunnat
uppnås. För budgetåret 1990/91, vars redovisning den särskilde utredaren
inte kunnat beakta, uppnådde man dock att 51 % av de nyanställda till-
hörde de prioriterade grupperna. Denna inriktning av nyrekryteringen har
dock ännu inte fått fullt genomslag på den totala fördelningen på olika
handikapp bland de anställda, som framgår av tabell 1. Det bör samtidigt
noteras att t.ex. utvecklingsstörda och psykiskt handikappade utgör en
klart större andel bland de Samhall-anställda än de utgör bland anställda
med lönebidrag.
Tabell 1. Handikappfördelning 1979 resp. 1990
|
Handikapp |
Anställda dec. —79 |
Anställda juni |
-90 % | |
|
Antal |
% | |||
|
Hjärt-, kärl- lungsjukdomar |
887 |
4,2 |
973 |
3,2 |
|
Hörselskada |
274 |
1,3 |
538 |
1,8 |
|
Synskada |
280 |
1,3 |
381 |
1,3 |
|
Rörelsehinder |
5 165 |
24,7 |
8385 |
27,5 |
|
Övr. somatiska arbetshinder |
2 663 |
12,7 |
4837 |
15,9 |
|
Psykiska arbetshandik. |
3 647 |
17,4 |
5404 |
17.8 |
|
Förståndshandikapp |
2 869 |
13,7 |
4518 |
14,8 |
|
Socialmed.arbetshandik. |
2496 |
11,9 |
4 899 |
16,1 |
|
Ej redovisat handikapp |
2619* |
12,5 |
499 |
1,6 |
|
SUMMA |
20900 |
30434 | ||
* Industriella beredskapsarbeten och kontorsarbetscentraler, som inordnades i Sam-
hällsföretag år 1980, var avsedda för lokalt bundna arbetslösa resp, äldre, invandrare
och andra svårplacerade och således inte förbehållna arbetshandikappade på samma
sätt som det skyddade arbetet.
Utredaren har konstaterat att det finns ett stort antal personer, som tillhör
de prioriterade grupperna och som skulle behöva arbete, men som inte är
sökande vid arbetsförmedlingen. Det finns också problem med klassifice-
ringen — kodningen — av olika arbetshandikapp, som gör det svårt att
bedöma om Samhalls arbetstillfällen kommer rätt målgrupper till del.
Utredaren har understrukit att avsikten med Samhall-resursen är att den
skall vara tillgänglig för dem, som bäst behöver den, dvs de gravt arbets-
handikappade.
Utredaren konstaterar att Samhall blivit skickligare att hantera personalut-
vecklande frågor. Han redovisar bl.a. att utbildningsverksamheten för
arbetshandikappade anställda nu i genomsnitt uppgår till 35 timmar per
anställd och år att jämföra med en timme år 1980. För den direktanställda
personalen finns ledarutvecklingsprogram och fackutbildningsverksamhet.
Utredaren hänvisar också till bl.a. Samhalls hantering av arbetsmiljöfrå-
13
gorna och företagshälsovården, där de individuellt anpassade stödinsat- Prop. 1991/92:91
serna har stor betydelse. Härvid framhålls såväl den individuella tekniska
arbetsanpassningen som de kamratstödjande åtgärderna.
Vid starten år 1980 var företagsgruppens verksamhet splittrad på en rad
olika affärsområden med traditionell industriproduktion. Som den sär-
skilde utredaren också har redovisat har inom Samhall pågått en systema-
tisk översyn av affärsidéer och indelning i affärsområden. Antalet bran-
scher som varje regionalt företag arbetar i har begränsats. Samtidigt har en
satsning på verksamhet inom service- och tjänsteområdena lett till ökade
valmöjligheter för den enskilde. Samhall arbetar idag både mot en inhemsk
och en internationell marknad och fungerar som underleverantör både åt
svenska och utländska företag.
Som utredaren har konstaterat finns nu en positiv syn på Samhalls
verksamhet hos näringslivsorganisationer och enskilda företag. Den dis-
kussion som förekom vid 1980-talets början om osund konkurrens och
otillbörlig prissättning har inte längre samma framskjutna plats. Utredaren
hänvisar i sammanhanget till Samhalls utveckling av priskalkyleringssy-
stem och till det kontaktråd som finns mellan näringslivet och Samhall.
Också NO har i sitt remissyttrande nämnt att antalet ärenden som gällt
Samhalls marknadsagerande och prissättning varit få på senare år och att
detta tycks indikera att problem av konkurrenskaraktär har minskat i
betydelse.
Den särskilde utredaren har konstaterat att Samhall kunnat reducera
kostnaderna för verksamheten och att således kostnaden per arbetstillfälle
har minskat.
En orsak till den positiva utvecklingen är förbättringar av förädlingsvär-
det (fakturering minus material/råvaror). Det första hela verksamhetsåret
1980/81 uppgick faktureringen till ca 994 milj. kr. vilket motsvarade
knappt 40% av kostnaderna för verksamheten. Utvecklingen därefter har
inneburit att ca 45 % av kostnaderna kunnat täckas av intäkter av produk-
tionen av varor och tjänster. De senaste åren har dock en något mindre
andel täckts, vilket, enligt utredaren, kan förklaras bl.a. av en ökad rekry-
tering av personer med grava handikapp samt av en hårdnande internatio-
nell konkurrens på legomarknaden. Härtill kommer effekterna av lågkon-
junkturen, som fått genomslag från hösten 1990.
Den del av kostnaderna som inte täcks med försäljnings- och övriga
intäkter betalas av bidrag från staten. Detta bidrag till driften av verksam-
heten lämnas med en viss procent av lönekostnaden (inkl, lönebikostna-
der) för de arbetshandikappade anställda. Procentsatsen utgörs av Sam-
halls rörelseunderskott dividerat med lönesumman för arbetshandikap-
pade anställda. Utvecklingen av detta mått är ett sätt att beskriva företags-
gruppens förmåga att förbättra sina resultat.
Procentsatsen har successivt minskat från 142,9 % år 1980 till 111,9%
budgetåret 1990/91. Denna förbättring av resultaten har kunnat ske fram-
för allt genom ökad försäljning, personalutveckling, kostnadseffektivitet
och ökad affärsmässighet i övrigt. Den ligger dock i genomsnitt för före-
tagsgruppen fortfarande över 100% av lönekostnaden, vilket innebär att
14
produktionsintäkterna inte täcker någon del av lönekostnaderna för de Prop. 1991/92:91
arbetshandikappade och heller inte räcker till för att helt betala kostna-
derna för verksamheten i övrigt, som arbetsledning, administration, lokal-
kostnader, utrustning och liknade. Samtidigt har det också visat sig att
bidragsprocenten varierar starkt mellan olika Samhall-verksamheter. Sam-
hall har i sin rapport ”Samhall mot år 2000” redovisat att ersättningen
mätt i procent av lönekostnaden för de arbetshandikappade arbetstagarna
ligger mellan 20% och 170% eller — i kronor uttryckt — 25 000 kr. resp.
160000 kr. per anställd och år (1990). Spridningen hänger samman med
faktorer som afFärsinriktning, produktionsutrustning, ledningskapacitet
m.m. Målet att Samhalls verksamhet skall finnas där behoven finns kom-
mer också alltid att verka fördyrande, eftersom det i sig motverkar en
optimal storlek på produktionsenheterna.
1 kronor räknat har statens utgifter för Samhalls verksamhet ökat från
1 935000000 kr. (utgift 1980/81) till 4023000000 kr. (utgift 1990/91).
Genomsnittligt över tioårsperioden har kostnadsökningen för verksamhe-
ten varit i stort sett densamma som den allmänna kostnadsutvecklingen
(KPI) under perioden. Eftersom antalet arbetstillfällen samtidigt har ökat
kraftigt har kostnaden per arbetstillfälle minskat betydligt under perioden
— från 155000 kr. vid starten till 120000 kr. år 1990. Antalet arbetstillfäl-
len hos Samhall ökade således med ca 45 %, medan kostnaderna var i stort
sett oförändrade i fasta priser räknat, även om de fördubblades räknat i
löpande priser. Utvecklingen hittills innebär således ett väsentligt förbätt-
rat resursutnyttjande.
Med reservation för en längre bestående lågkonjunktur räknar Samhall
med en fortsatt positiv utveckling, så att företagsgruppen under senare
delen av 1990-talet skall kunna klara sig med ett bidrag från staten som
svarar mot 95 — 98% av lönekostnaden för de arbetshandikappade. Som
en förutsättning gäller dock att företagsgruppen kan få en friare och mer
pluralistisk företagsorganisation.
Samhallgruppens tillgångar och skulder per den 30 juni 1991 framgår av
balansräkning, som bifogas som bilaga 2.
Fastigheterna är den största posten bland Samhalls anläggnings-
tillgångar.
Vid bildandet av Samhällsföretag år 1980 övertog företagsgruppen ett
stort antal fastigheter. För förvaltning av fastighetsbeståndet inrättades en
för de regionala stiftelserna gemensam s.k. fastighetsfond inom Samhall
(prop. 1978/79:139, AU29, rskr. 293). Fonden — sedermera Samhall
Fastigheter — förvaltar samtliga fastigheter och svarar bl.a. för uthyr-
ningen av dem.
Samhall äger för närvarande 248 egna fastigheter och hyr helt eller delvis
ca 90 fastigheter. Riksdagen har hittills tilldelat Samhall ett särskilt me-
delstillskott som bidrag till fastighetsfonden.
Samhalls verkstadsfastigheter har inte åsatts taxeringsvärde. I fastig-
hetstaxeringshänseende utgör de specialbyggnader och undantas från
15
skatteplikt. En bolagisering av företagsgruppen medför ingen ändring i Prop. 1991/92:91
detta avseende. Enligt uppgift har Samhall beräknat marknadsvärdet till ca
2 miljarder kr. Möjligheterna att sälja ut delar av fastighetsbeståndet
varierar dock kraftigt och är exempelvis i Norrlands inland mycket små.
Läget på fastighetsmarknaden idag försvårar ytterligare en bedömning av
marknadsvärdet. KPMG Bohlins Revisionsbyrå har nyligen genomfört en
värdering av beståndet inför en bolagisering.
Enligt Samhalls årsredovisning för 1990/91 är Samhallgruppens totala
anläggningstillgångar per den 30 juni 1991 bokförda till ca 1,8 miljarder kr.
Samhallgruppens omsättningstillgångar per den 30 juni 1991 uppgick till
ca 2,5 miljarder kr., varav 839 milj.kr. i likvida medel (kassa och bank) och
ca 850 milj.kr. som fordringar. Av dessa utgör 226 milj.kr. fordran på
staten. Gruppens skulder uppgick till knappt 2,6 miljarder kr.
Den särskilde utredaren har konstaterat att Samhalls verksamhet behövs
som en av flera åtgärder för att upprätthålla principen om arbete åt alla.
Trots de arbetsmarknadspolitiska insatser som görs för handikappade
kommer sannolikt många att vara utestängda från den reguljära arbets-
marknaden under överskådlig tid. Jag har samma uppfattning som utreda-
ren.
Samhalls verksamhetsidé skall också framöver vara att skapa menings-
fulla och utvecklande arbeten åt arbetshandikappade, där behoven finns.
Arbetena hos Samhall skall vara förbehållna dem, som inte kan få en
anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Samtidigt skall Samhallfö-
retagen i sin affärsverksamhet fungera som ett företag bland andra i svenskt
näringsliv. Det är väsentligt också för de anställda. I detta avseende har
skett en viktig förändring jämfört med den tidigare skyddade verksamhe-
ten. En anställning hos Samhall är i hög grad rehabiliterande och har inte
längre prägeln av ”skyddad sysselsättning”. Det handlar nu om ett produk-
tivt arbete i ett företag inom det svenska näringslivet. De anställda känner
i dag en helt annan självtillit och stolthet över sitt arbete och vad de
producerar.
Som redovisats i Samhall-översynen och i Samhalls egen rapport ”Sam-
hall mot år 2000” är möjligheterna för Samhall att svara mot dessa krav
starkt avhängiga av företagsgruppens ekonomiska utveckling. Den kraftiga
effektivitetsförbättring som skedde under åren närmast efter starten har
följts av en viss stagnation de senaste åren. En orsak är den hårdnande
internationella konkurrensen, som kan väntas öka ytterligare. Självfallet
har också lågkonjunkturen och en minskad efterfrågan på legotillverkning
bidragit starkt.
Samhall har en viktig roll att fylla genom den särskilda sakkunskap som
finns inom företagsgruppen. Företagen har stor erfarenhet av handikapp
och kunskap om vad som behövs för att anpassa arbete och arbetsmiljö till
16
arbetshandikappades särskilda behov. Samhall har alltid arbetat med tek- Prop. 1991/92: 91
nisk arbetsanpassning. På senare år har denna inriktning förstärkts. Man
har bl.a. sökt bredda arbetsinnehållet och skapa mer varierade arbetsupp-
gifter, samtidigt som arbetet med den mer tekniska anpassningen intensi-
fierats. Förändringsarbetet på arbetsplatserna har stötts med utvecklings-
program för ett mer grupporienterat arbetssätt. De enskilda anställdas
utveckling stöds genom individuella handlingsplaner för personlig och
yrkesmässig utveckling och med mål för anställningen.
Både utredaren och några remissinstanser har påpekat att de arbetsupp-
gifter, som Samhall erbjuder inte är väl anpassade till de prioriterade
grupperna, främst utvecklingsstörda och psykiskt sjuka. Ett skäl anges vara
att industriell verksamhet dominerar så starkt.
Den ökade inriktningen på service- och tjänsteverksamhet som Samhall
nu arbetar för bör, som både utredaren och några remissinstanser framhål-
lit, kunna innebära ett bredare och mer varierat utbud av arbetstillfällen
och därmed också ökade möjligheter för olika grupper handikappade och
personer med olika bakgrund att få ett lämpligt arbete.
Det utvecklingsarbete som nu pågår inom företagsgruppen är också
viktigt, liksom arbetet med att finna nya verksamhetsformer. Utöver
inbyggda verksamheter och entreprenader planerar Samhall också att
pröva att låta anställda ta över och driva verksamhet i egen regi med stöd
av Samhall. Ett annat exempel är den s.k. inbyggda verksamhet, där
Samhall upplåter delar av sin verksamhet till utomstående företag med
samutnyttjande av vissa funktioner.
Samhalls utveckling hittills har visat att det går att skapa fler och till
olika arbetshandikappades skiftande förutsättningar anpassade arbetstill-
fällen och samtidigt minska behovet av statlig ersättning per arbetstillfälle.
Jag räknar med en fortsatt dynamisk utveckling av företagsgruppen
under 1990-talet. Men för att en sådan utveckling skall kunna komma till
stånd måste Samhall ges bättre förutsättningar att verka som företag och
ges möjlighet att övergå från stiftelseformen till aktiebolag och utveckla
företagsorganisationen. Jag kommer i det följande att lägga fram förslag
med detta syfte. Vidare lägger jag fram förslag om krav, som skall ställas på
företagsgruppen, medelstilldelning m. m.
17
2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 91
Mitt förslag: Den verksamhet som den centrala Stiftelsen Samhall
och de regionala stiftelserna bedriver skall fr.o.m. den 1 juli 1992
bedrivas i aktiebolagsform. En koncern skall därvid bildas. Koncer-
nen skall bestå av ett moderbolag och ett antal dotterbolag. Samtliga
aktier i moderbolaget skall ägas av svenska staten. Moderbolaget
skall äga samtliga aktier i dotterbolagen.
I moderbolaget skall styrelseledamöterna, inkl, styrelseordföran-
den, utses av regeringen. I dotterbolagen skall samtliga styrelseleda-
möter utses av moderbolaget.
Utredningens förslag: Överenstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Utredaren har dock tagit ställning även till antalet styrelseledamöter,
suppleanter med närvarorätt och revisorer i bolagen. I fråga om de dotter-
bolag som bildas för att bereda arbetshandikappade meningsfullt och
utvecklande arbete föreslår han att regeringen, efter nominering av resp,
landsting, skall utse ett visst antal styrelseledamöter, inkl, styrelseordfö-
rande.
Utredaren utgår från att den nuvarande regionala organisationen skall
vara basen för verksamheten, men att en viss minskning av antalet regio-
nala företag kan bli nödvändig.
Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna har tillstyrkt försla-
get om att Samhall ombildas till aktiebolag eller inte haft invändningar mot
förslaget. Några av instanserna har som ett förbehåll för ett stöd för
förslaget anfört att en ändrad verksamhetsform inte får innebära en änd-
ring av de sociala och arbetsmarknadspolitiska målen för verksamheten.
Ett stort antal remissinstanser, bl.a. statskontoret, RRV, AMU-
Gruppen, Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges Industriförbund,
LO, SAF, SFO och Föreningen Auktoriserade Revisorer anser att koncern-
styrelsen för Samhall AB skall utse samtliga ledamöter i dotterbolagens
styrelser.
Skälen för mitt förslag: Samhall har vid flera tillfällen begärt att företags-
gruppen inte längre skall organiseras i stiftelseform utan få ombildas till
aktiebolag. Förslaget har också förts fram av Samhall-utredningen, som
haft i uppdrag att pröva Samhalls förslag. Förslaget om bolagisering har
fått stöd eller lämnats utan erinran av nästan alla remissinstanser.
Även jag anser att Samhalls verksamhet bör bedrivas i aktiebolagsform.
Ett väsentligt skäl är, som Samhall har framfört, att företagsgruppen
därigenom får bättre affärsmässiga förutsättningar för sin verksamhet och
att denna kan bli effektivare. Samhall har hävdat att stiftelseformen
innebär en nackdel ur konkurrenssynpunkt. Vidare har Samhall hänvisat
till att riksdagens revisorer och RRV förordat aktiebolagsformen, eftersom
den innebär en ansvars- och befogenhetsfördelning som är klar, känd och
beprövad av samarbetspartners och konkurrenter, nationellt och interna-
tionellt.
I likhet med den särskilde utredaren anser jag att bolagsstyrelsernas
Prop. 1991/92:91
18
sammansättning skall vara sådan att den främjar Samhallkoncernens verk- Prop. 1991 /92:91
samhetsidé och affärsverksamhet. Jag delar därför uppfattningen att reger-
ingen bör utse styrelseledamöterna i moderbolaget. I fråga om utseende av
styrelseledamöter i dotterbolagen delar jag emellertid den åsikt som ett
stort antal remissinstanser framfört, nämligen att detta bör vara en ange-
lägenhet för moderbolaget. Enligt min mening bör aktiebolagslagens prin-
ciper följas när styrelserna för dotterbolagen utses. Som jag nyss föreslagit
avses moderbolaget äga samtliga aktier i dotterbolaget. Att utse styrelser
för dotterbolagen blir därmed moderbolagets uppgift.
Att de anställda får styrelserepresentation i bolagen följer av lagen
(1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda.
Den särskilde utredaren har vidare föreslagit hur många styrelseledamö-
ter, suppleanter och revisorer det bör finnas i moderbolaget och i dotter-
bolagen. Det bör ankomma på regeringen att i samband med bolagsbild-
ningen bestämma detta.
Riksdagen bör som den yttersta företrädaren för staten ha möjlighet till
inflytande i avgörande frågor. Av detta följer bl.a. att en eventuell avyttring
av aktier — eller annan förändring av statens andel — i Samhallgruppen
bör underställas riksdagens prövning.
Mina förslag om styrelser i de nya bolagen innebär en förändring jämfört
med nuläget då flertalet ledamöter utses efter särskild nominering av olika
intressenter. Jag vill i detta sammanhang stryka under betydelsen av att
man inom Samhallkoncernen diskuterar och samråder med olika samhälls-
organ, som sysslar med arbetsmarknads-, rehabiliterings- och handikapp-
frågor. För sådant samråd bör, i enlighet med vad Samhall delvis redan
tillämpar, finnas särskilda rådgivande organ med företrädare bl.a. för
arbetsmarknadens parter, arbetsmarknadsmyndigheter och handikappor-
ganisationer.
När det gäller den regionala verksamheten är samråd och samverkan
med andra intressenter än mer betydelsefullt. Samhall bör därför tillse att
särskilda råd bildas regionalt som samrådsorgan mellan Samhallföretagen
och företrädare för de tidigare stiftarna landstingen. Råden bör ha en sådan
bredd att landstingets politiker kan bli företrädda och ge sina synpunkter.
Vidare skall ingå företrädare för arbetsmarknadsmyndigheter, fackliga
organisationer, handikapporganisationer och försäkringskassa.
Enligt förordningen (1988:1139) med instruktion för arbetsmark-
nadsverket skall hos arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna
finnas en delegation för yrkesinriktad rehabilitering och andra arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder för handikappade. I delegationerna samverkar myn-
digheter, företrädare för arbetsmarknadens parter och handikapporganisa-
tioner. Arbetsmarknadsmyndigheterna och Samhall har ett fortlöpande
samarbete och samråd om gemensamma frågor. Däremot är Samhall i dag
inte företrädd i de regionala delegationerna för yrkesinriktad rehabilite-
ring. Den särskilde utredaren har erinrat om att delegationerna är ett
ytterligare forum för förbättrad samverkan mellan olika organ för att
förbättra rehabiliteringen m.m. Han förordade därför att de regionala
Samhallföretagen skall ges tillfälle att delta i delegationernas arbete. Flera
remissinstanser har tillstyrkt förslaget. Jag har samma uppfattning och
19
avser därför att återkomma till regeringen längre fram med förslag om Prop. 1991/92:91
ändring i den nämnda instruktionen, så att även Samhall bereds tillfälle att
utse ledamöter i dessa delegationer.
Mitt förslag och min bedömning: Lagen (1979:47) om regionala
stiftelser för skyddat arbete upphävs.
Staten blir enda ägaren i de nybildade aktiebolagen, direkt genom
ägarskap i moderbolaget och indirekt genom moderbolagets innehav
av samtliga aktier i dotterbolagen.
De tillgångar som tillfaller staten vid upplösningen av den centrala
stiftelsen Samhall och av de regionala stiftelserna — fastigheter och
till verksamheten hörande övriga tillgångar — skall som apportegen-
dom tillskjutas de nya aktiebolagen.
De skulder och förpliktelser som åvilat de upplösta stiftelserna
skall de nybildade aktiebolagen överta från staten.
Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande att besluta om
de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra bolagsbildningen.
Jag bedömer vidare att Samhall bör återlämna av riksgäldskontoret
beviljade krediter.
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag såvitt gäller
regleringen av den nybildade Samhallkoncernens verksamhet. Utredaren
har i övrigt inte närmare berört frågor om bolagsbildningen.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har endast yttrat sig i fråga om
regleringen av den nybildade Samhallkoncernens verksamhet. Därvid har
bl.a. Svea Hovrätt, socialstyrelsen, RFV, statskontoret, TCO m.fl. förordat
att Samhalls uppgift och verksamhet skall regleras i en särskild lag och inte
enbart genom bolagsordningar. Hovrätten har motiverat sin ståndpunkt
dels med att det finns mycket som talar för att vissa delar av Samhalls
verksamhet innehåller förvaltningsuppgifter som utgör myndighetsutöv-
ning och därför skulle kräva lagstöd enligt bestämmelserna i 11 kap. 6§
regeringsformen, dels med att avsaknaden av en lag som reglerar Samhalls
verksamhet skulle minska riksdagens inflytande över verksamheten, i vart
fall i rättsligt avseende. Synpunkten att riksdagens inflytande skulle minska
om Samhalls verksamhet inte regleras i lag har framförts också av andra
remissinstanser.
Skälen för mitt förslag och min bedömning: I lagen (1979:47) om regio-
nala stiftelser för skyddat arbete föreskrivs bl.a. att det för varje län skall
finnas en regional stiftelse för skyddat arbete samt att en central stiftelse
skall ha tillsyn över de regionala stiftelserna. Denna lag måste givetvis
upphävas om Samhallgruppen skall kunna driva verksamhet i aktiebolags-
form.
Av stiftelseurkunderna för samhallstiftelserna framgår att stiftelsernas
tillgångar skall tillfalla staten, om stiftelserna upplöses. I fråga om de
regionala stiftelserna har denna bestämmelse kommit till uttryck också i
20
förordningen (1979:48) om regionala stiftelser för skyddat arbete. Till- Prop. 1991/92:91
gångarna kan härefter föras till de nybildade aktiebolagen. Till denna fråga
återkommer jag strax.
Den särskilde utredaren har — bl. a. mot bakgrund av vad som sägs i 11
kap. 6 § regeringsformen om överlämnande av förvaltningsuppgift till
exempelvis bolag — övervägt frågan om verksamheten i de nybildade
aktiebolagen bör regleras i lag. Han har emellertid funnit att en särskild
lagstiftning inte är påkallad utan att bestämmelser om den verksamhet som
Samhallgruppen skall bedriva lämpligen kan fastställas i bolagens bo-
lagsordningar. Jag gör samma bedömning. Mot bakgrund av att några
remissinstanser ifrågasatt om Samhalls verksamhet innehåller förvaltning-
suppgifter som utgör myndighetsutövning, vill jag motivera mitt ställ-
ningstagande något utförligare. Lagen (1979:47) om regionala stiftelser för
skyddat arbete — som jag alltså föreslår skall upphävas — innehåller en
föreskrift om att den centrala stiftelsen skall ha tillsyn över de regionala
stiftelserna, samordna deras verksamhet och fördela medel som anslås för
de regionala stiftelsernas verksamhet. Oavsett huruvida detta uppdrag kan
sägas innefatta myndighetsutövning eller inte kan konstateras, att någon
motsvarighet till detta uppdrag inte kommeer att finnas när Samhall-
gruppens verksamhet bedrivs i aktiebolagsform. Jag finner alltså inte fog
för ståndpunkten att någon del av verksamheten i aktiebolagen skulle
tänkas utgöra myndighetsutövning.
Några remissinstanser har förespråkat att inriktningen av den verksam-
het som de nybildade aktiebolagen skall bedriva slås fast i lag. Skälet för
detta sägs vara att riksdagens inflytande över Samhallgruppens verksamhet
skulle minska om lagformen inte väljs. Jag delar inte denna uppfattning. I
likhet med utredningsmannen anser jag det fullt tillräckligt att det i
bolagsordningarna tas in bestämmelser om Samhallkoncernens verksam-
het. Som jag återkommer till i det följande skall Samhallkoncernens
verksamhetsidé och uppgift också fortsättningsvis vara att genom produk-
tion av varor och tjänster skapa meningsfulla och utvecklande arbeten åt
arbetshandikappade där behoven finns. Detta syfte skall framgå av bolags-
ordningen, eftersom verksamheten inte bedrivs i vinstsyfte. Bestämmelsen
i bolagsordningarna om Samhallgruppens verksamhetsidé och uppgift av-
ses — i enlighet med föreskrifter i 9 kap. 14§ andra stycket aktie-
bolagslagen — inte kunna ändras utan regeringens tillstånd. Ett sådant
tillstånd bör enligt min mening regeringen inte ge utan att frågan först
underställts riksdagen. Samhallkoncernen kommer också framgent att vara
beroende av statliga medel för sin verksamhet. Ändamålet med verksam-
heten kommer därför kontinuerligt att granskas av riksdagen också i
samband med anslagsprövningen.
Jag vill i förevarande sammanhang också erinra om att riksdagsledamö-
ter har rätt att närvara vid bolagsstämmor i bolag som ägs av staten till
minst 50%. I anslutning härtill har de också möjlighet att ställa frågor.
Denna rätt har tillkommit för att förbättra riksdagens insyn i de statliga
företagen. Insynsformen är inte författningsmässigt reglerad utan har i
kraft av regeringens ägarinflytande föreskrivits i bolagsordningen för be-
rörda företag. 21
Som ovan framgått förutsätter mitt förslag att lagen (1979:47) om
regionala stiftelser för skyddat arbete upphävs. Vidare behöver en konse-
kvensändring göras i lagen (1987:519) om riksrevisionsverkets granskning
av statliga aktiebolag och stiftelser. Slutligen erfodras en reglering av
tystnadspliktsfrågan. Till detta återkommer jag strax.
Bolagsbildningarna och upplösningen av stiftelserna aktualiserar en
mängd frågor av teknisk och annan natur. Några av dessa frågor tar jag upp
i detta sammanhang. Jag berör endast huvuddragen.
Bolagsbildningen
Staten bildar moderbolaget i Samhallkoncernen. Regeringen bör bemyndi-
gas att besluta om de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra
bolagsbildningen. Så snart ett moderbolag benämnt Samhall AB har regi-
strerats i aktiebolagsregistret bildar det i sin tur 24 dotterbolag, ett i varje
län.
Aktiekapitalet i dotterbolagen fastställs till den lägsta tillåtna nivån
enligt aktiebolagslagen (ABL), dvs 50 000 kr. Aktiekapitalet i moderbolaget
blir följaktligen 1 250 000 kr. Ett särskilt anslag på detta belopp bör tas upp.
Jag avser att återkomma till denna fråga när jag lägger fram mina förslag
om tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1991/92.
Sedan riksdagen beslutat bl.a. om upphävande av lagen (1979:47) om
regionala stiftelser för skyddat arbete och regeringen, i sin egenskap av
permutationsmyndighet, gett tillstånd till att stadgarna for samtliga stiftel-
ser i Samhallgruppen upphävs fr.o.m. den 1 juli 1992, upplöses de nuva-
rande Samhallstiftelserna genom att tillgångarna förs till staten och staten
övertar ansvaret för stiftelsernas skulder och andra förpliktelser.
Som jag nyss nämnt skall de tillgångar som tillfaller staten vid upplös-
ningen av stiftelserna tillskjutas de nya aktiebolagen i form av apportegen-
dom. Tillgångarna i fråga utgörs av fastigheter, maskiner, råvaruförråd,
produktlager m.m. Detta avses ske på följande sätt. Styrelsen i moder-
bolaget beslutar — efter godkännande eller bemyndigande av bolagsstäm-
man enligt aktiebolagslagens bestämmelser — att genom nyemission öka
aktiekapitalet i detta. Staten erbjuds sålunda att teckna aktier mot betal-
ning. Betalningen utgörs av de nyss nämnda tillgångarna. Motsvarande
förfarande sker hos vart och ett av dotterbolagen. Därvid erbjuds alltså
moderbolaget att teckna aktier mot betalning. Betalningen utgörs också här
av tillgångar från den upplösta stiftelseorganisationen. Den del av moder-
bolagets aktiekapital som svarar mot den tillförda apportegendomen er-
sätts följaktligen med aktieinnehavet i dotterbolagen.
Jag har tidigare nämnt att de skulder och förpliktelser som åvilat den
upplösta stiftelseorganisationen skall — via staten — övertas av de nybil-
dade aktiebolagen.
Aktiekapitalet i moderbolaget Samhall AB beräknas vid bolagsstarten
komma att uppgå till ca 450 milj.kr. Det beräknade sammanlagda aktie-
kapitalet samt koncernens behov av rörelsekapital kommer att täckas av
nettotillgångarna i Samhallgruppens samlade balansräkning per den 30
juni 1992.
Prop. 1991/92:91
22
När de nämnda överföringarna och emissionerna är genomförda äger Prop. 1991/92:91
staten fortfarande alla aktier i moderbolaget, som i sin tur äger samtliga
aktier i de 24 regionala dotterbolagen. Med detta tillvägagångssätt upprätt-
hålls en kontinuitet i verksamheten, som innebär att de utgående balans-
posterna i Samhallstiftelsernas balansräkningar per den 30 juni 1992 utan
något undantag kan användas som ingående balansposter i de nya Samhall-
bolagen per den 1 juli 1992. Bolagiseringen i sig medför således inte någon
förändring av Samhallgruppens verksamhet. Detta hindrar inte att Sam-
hall kan behöva genomföra framtida organisatoriska förändringar, för att
koncernen skall kunna fullfölja sin uppgift på effektivast möjliga sätt.
De upplösta stiftelsernas årsredovisning m. m.
Enligt 12§ förordningen (1979:48) om regionala stiftelser för skyddat
arbete skall stiftelsen årligen senast den 15 oktober avge årsredovisning för
det närmast föregående räkenskapsåret, dvs. tiden fr.o.m. den 1 juli 1991
t.o.m. den 30 juni 1992. Årsredovisningen skall underskrivas av styrelsens
ledamöter och VD. Revisorerna skall årligen före utgången av oktober
månad avlämna revisionsberättelsen. Årsredovisningen och revisions-
berättelsen skall lämnas till den centrala stiftelsen senast den 15 november.
Också skattedeklarationer måste upprättas och avlämnas i föreskriven tid.
Dessa åligganden skall givetvis fullföljas även för det räkenskapsår som
avslutas den 30 juni 1992. Några särskilda föreskrifter i detta hänseende
anser jag inte behövliga. Årsredovisningen och revisionsberättelsen torde
lämpligen kunna överlämnas till den som getts bemyndigande att för
statens räkning ombesörja bolagsbildningen.
Personalfrågor
Målsättningen bör vara att de anställda hos Samhallstiftelserna, såväl de
arbetshandikappade som den s.k. direktanställda personalen, erbjuds lik-
värdigt arbete i samband med ombildningen. Jag utgår från att det nya
Samhallbolaget kommer att agera enligt dessa principer.
Jag utgår också från att de nybildade bolagen kommer att ta de initiativ
som behövs för att få till stånd kollektivavtal.
Jag har erfarit att en bolagisering av Samhallkoncernen inte skulle få
några särskilda konsekvenser vad gäller företagsgruppens pensionsåtagan-
den gentemot de anställda.
Vissa krediter m. m.
Riksdagen har beslutat (prop. 1979/80:73, AU 14, rskr. 155) om garanti för
lån till den dåvarande Stiftelsen Samhällsföretag. Regeringen har till följd
härav den 28 februari 1980 hemställt att riksgäldskontoret skulle ikläda
staten garanti för lån till stiftelsen med högst 450milj.kr. jämte ränta.
Vidare har regeringen samma dag, med anledning av riksdagens beslut
23
(prop. 1979/80:101, AU15, rskr. 159) om en rörlig kredit for Stiftelsen Prop. 1991/92:91
Samhällsföretag, hemställt att riksgäldskontoret skulle ställa en rörlig kre-
dit om 400milj.kr. till förfogande för stiftelsen.
Hos den centrala Stiftelsen Samhall finns för närvarande vissa ute-
stående statliga kreditgarantier, som använts för delfinansiering av Sam-
halls fastigheter. Det totala garantibeloppet uppgår till ca 143 milj. kr.
Riksgäldskontoret har i sitt remissyttrande ansett det naturligt att Samhall
i samband med bolagsbildningen åläggs återlämna de statliga kreditgaran-
tierna och att den hittills gällande garantiramen återkallas.
Riksdagens beslut om rörlig kredit och lånegaranti avsåg Stiftelsen
Samhällsföretag/Samhall. När stiftelseorganisationen upplöses bortfaller
enligt min bedömning förutsättningarna för krediten resp, lånegarantin.
För att kredit och lånegaranti skulle kunna avse det nya moderbolaget
Samhall hade enligt min mening erfordrats ett nytt ställningstagande av
riksdagen.
Något särskilt beslut om återkallande av garantiramen behövs därför
inte. Däremot avser jag att föreslå regeringen att Samhall åläggs återlämna
kreditgarantierna. Det bör inte innebära några svårigheter för Samhall att
i stället uppta motsvarande banklån mot säkerhet i pantbrev i ett antal
fastigheter. Jag utgår från att Samhall AB genomför omfinansieringen så
snart bolaget har beviljats lagfart på de apporterade fastigheterna.
Mitt förslag: Den som deltar i eller har deltagit i verksamhet som
genom produktion av varor och tjänster syftar till att uppnå me-
ningsfullt och utvecklande arbete för arbetshandikappade, får inte
obehörigen röja vad han därvid fått veta om en anvisad arbetstaga-
res personliga förhållanden.
Utredningen: Har inte närmare berört frågan om tystnadsplikt.
Remissinstanserna: Samhall har framhållit behovet av att även fort-
sättningsvis lagreglera sekretessfrågorna. RFV har framhållit att samarbe-
tet med arbetsförmedlingar och försäkringskassor kan försvåras om inte
sekretessfrågorna löses i en särskild lag.
Skälen för mitt förslag: Enligt 5§ lagen (1979:47) om regionala stiftelser
för skyddat arbete får den som deltar i eller har deltagit i verksamhet hos
den regionala stiftelsen inte obehörigen röja vad han därvid har fått veta
om en anvisad arbetstagares personliga förhållanden. I motivuttalanden
till bestämmelsen (prop. 1979/80:25, C 7., s. 68 f) anförde dåvarande
departementschefen att den skyddade verksamheten bygger på att de
anvisade arbetstagarna kan känna förtroende för att uppgifter om deras
personliga förhållanden, t.ex. i form av intyg från läkare och psykologer
eller i form av utredningar av deras arbetsförmåga och sociala situation,
inte lämnas ut till obehöriga.
Enligt vad som ovan framgått innebär mitt förslag att lagen (1979:47)
24
om regionala stiftelser för skyddat arbete upphävs. En tystnadspliktsregel Prop. 1991/92: 91
av motsvarande slag behövs emellertid självfallet också när Samhallkon-
cernens verksamhet skall bedrivas i aktiebolagsform. Jag delar alltså Sam-
halls och RFV: s uppfattning på denna punkt och föreslår att en tystnads-
pliktsregel tas in i en särskild lag härom. I överensstämmelse med vad som
för närvarande är fallet bör en sådan bestämmelse gälla i den del av
Samhallkoncernens verksamhet som genom produktion av varor och tjäns-
ter syftar till att uppnå meningsfullt och utvecklande arbete för arbetshan-
dikappade, dvs. för tiden t.o.m. den 30 juni 1992 i de regionala stiftelserna
och for tiden därefter i de dotterföretag som kommer att bedriva samma
typ av verksamhet som de regionala stiftelserna bedrivit. Tystnadsplikten
bör gälla för var och en som deltar i eller har deltagit i nämnda verksamhet
— antingen som anställd eller i någon annan funktion, t.ex. som styrelse-
ledamot — och som därvid tagit befattning med ett ärende som rör en
anvisad arbetstagare eller annars har fått reda på någon uppgift om en
sådan arbetstagares personliga förhållanden. En sådan uppgift får inte röjas
obehörigen. Detta innebär att uppgiften normalt inte får lämnas ut vare sig
muntligen eller genom att en handling företes eller lämnas ut.
Den som bryter mot bestämmelsen kan straffas enligt 20 kap. 3 § brotts-
balken. I den bestämmelsen föreskrivs att den som röjer uppgift, som han
är pliktig att hemlighålla enligt bl.a. denna lag eller annan författning, eller
olovligen utnyttjar sådan hemlighet döms för brott mot tystnadsplikt till
böter eller fängelse i högst ett år. För den som av oaktsamhet, som inte är
ringa, begår sådan gärning är straffet böter.
Som redan framgått avses den föreslagna tystnadspliktsbestämmelsen
gälla såväl när kännedom om uppgiften erhållits i de regionala stiftelsernas
verksamhet som när sådan kännedom erhållits i de berörda dotterbolagens
verksamhet.
Mitt förslag: Samhall Aktiebolag har som uppgift att anordna, leda
och samordna verksamhet, som bedrivs inom koncernen för att ge
meningsfullt och utvecklande arbete åt arbetshandikappade där
behoven finns.
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Samhalls verk-
samhetsidé skall också fortsättningsvis vara att skapa meningsfulla öch
utvecklande arbeten åt arbetshandikappade där behoven finns. Arbete hos
Samhall skall förbehållas dem, som för sin försörjning inte kan få ett arbete
på den reguljära arbetsmarknaden.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har fört fram någon
annan uppfattning än utredarens.
Skälen för mitt förslag: Jag har nyss behandlat frågan om Samhalls
verksamhet skall regleras i lag eller i bolagsordningen och därvid — i likhet
med den särskilde utredaren — förordat det sistnämnda alternativet. Flera
25
remissinstanser har haft invändningar mot en sådan ordning. Samhalls
uppgift och verksamhetsidé bör enligt dessa instanser ges ett starkare skydd
och inte kunna ändras genom ett regeringsbeslut utan föregående prövning
av riksdagen. Jag delar den uppfattningen. Som jag tidigare utvecklat
(avsnitt 4.3) bör regeringen inte lämna tillstånd till en ändring i bolagsord-
ningen i denna del innan riksdagen hörts.
Samhallgruppen skall ge meningsfullt arbete åt arbetshandikappade
Samhallgruppen bildades för att tillförsäkra arbetshandikappade rätt till
avlönat arbete. Det är verksamhetens syfte. Det är således inte produktio-
nen av varor och tjänster, som är betydelsefull i sig. Produktionen av varor
och tjänster är i stället ett medel att kunna erbjuda lämpliga och bra
arbeten åt människor med funktionsnedsättningar som inte kunnat få
arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Samtidigt skall arbetet vara
meningsfullt. Det innebär att Samhall skall producera varor och tjänster
som efterfrågas på en allmän marknad. Det handlar således inte om mer
eller mindre terapibetonade sysslor eller om arbetsuppgifter, som huvud-
sakligen utformats i rehabiliteringssyfte eller med syfte att ge arbetsträning,
även om arbetet har en rehabiliterande effekt. Denna inriktning av verk-
samheten lades fast redan genom riksdagsbeslutet ( prop. 1977/78:30, AU
16, rskr. 74) inför bildandet av företagsgruppen (avsnitt 2.2). Det finns
enligt min mening inte anledning ändra vad riksdagen beslutat i dessa
avseenden.
Samhallgruppen skall ge utvecklande arbete
Eftersom Samhall är till för de arbetshandikappade arbetstagarnas skull,
måste verksamheten utformas med särskild hänsyn till arbetstagarnas olika
behov och förutsättningar. Det innebär att arbetsmiljö, arbetsorganisation
och arbetsförhållandena i övrigt skall svara mot arbetstagarnas behov av
anpassade förhållanden och i vissa fall särskilt stöd i arbetet. Verksamhe-
ten skall vidare utformas så att de enskilda arbetstagarna ges möjlighet till
personlig och yrkesmässig utveckling liksom till självbestämmande och
yrkesmässigt ansvar i arbetet. För Samhallföretagens del, jämfört med
andra arbetsgivare, är detta mer än ett krav på god arbetsmiljö och goda
arbetsförhållanden för de anställda — det är ett av syftena med Samhalls
verksamhet. Att väl ta tillvara och på bästa sätt utveckla de anställdas
arbetsförmåga är således en väsentlig uppgift för Samhall. Att så sker måste
därför vara ett krav från samhällets sida. Det är dessutom väsentligt för
Samhalls egen verksamhet att de anställdas kapacitet och produktivitet kan
utvecklas. Om de anställdas kompetens och arbetsförmåga kan utvecklas
kan också fler av dem på sikt gå över till den reguljära arbetsmarknaden.
Jag återkommer strax till detta, när jag tar upp vilka krav på resultat m.m.
som bör ställas på Samhall.
Människors anlag, intressen, färdigheter och kunskaper är av skiftande
slag. Det gäller också dem, som rekryteras till Samhallföretagen. De har
olika bakgrund och erfarenheter. En del har slitits under många år i hårt
Prop. 1991/92:91
26
arbete, andra kan vara ungdomar som aldrig haft något arbete, därför att Prop. 1991/92: 91
de förtidspensionerades redan i unga år. De har olika slag av funktions-
nedsättningar som på olika sätt påverkar deras arbetsförmåga. Samtidigt
behöver ett funktionshinder, som begränsar möjligheterna att utföra en
viss typ av arbeten inte vara ett hinder i någon annan sorts arbete.
Därför måste Samhall kunna erbjuda olika slags arbetsuppgifter. Ett
ensidigt utbud av arbetsuppgifter gör det svårt att erbjuda enskilda
sökande arbete som passar deras förutsättningar och det begränsar möjlig-
heterna till utveckling i arbetet.
Kravet på att Samhalls dotterbolag skall erbjuda ett differentierat utbud
av arbetsuppgifter kan komma i konflikt med effektiviteten och affärsmäs-
sigheten i verksamheten. Det är t.ex. ofta rationellt att samlokalisera och
samordna en viss sorts produktion till några större enheter än att sprida
tillverkningen. Men om sådana strävanden ges för stor tyngd i verksamhe-
ten blir det svårare att erbjuda ett differentierat utbud av arbetsuppgifter.
Även om det naturligtvis finns en gräns för hur brett utbudet av arbetsupp-
gifter hos ett Samhallföretag kan bli, måste en strävan vara att erbjuda
arbetsuppgifter som är väl anpassade till arbetshandikappades olika behov
och förutsättningar.
När det gäller utbudet av arbetsuppgifter måste Samhall, i nära kontakt
med arbetsmarknadsmyndigheterna, göra avvägningar mellan de sökandes
behov och produktionens förutsättningar. I detta sammanhang finns det
anledning att påminna om att Samhall nu arbetar mycket aktivt för att
bredda sin verksamhet och öka inslaget av tjänsteproduktion. Mycket talar
för att det bästa sättet att möta kraven på ett varierat utbud av arbetsupp-
gifter inom Samhallföretagen är en sådan breddning av verksamheten. Jag
delar den uppfattning, som förts fram av RFV och TCO, som menar att en
ökad inriktning på tjänstesektorn också är bra för den ökande gruppen
unga välutbildade med funktionshinder och för arbetshandikappade med
tjänstemannabakgrund. Också Samhalls pågående arbete med att utveckla
arbetsorganisation och arbetsinnehåll, exempelvis genom lagarbete, ar-
betsrotation och liknande, bör medverka till att bredda arbetsuppgifter och
arbetsinnehåll.
Samhallgruppen skall erbjuda arbete där behoven finns
Eftersom Samhall finns för de arbetshandikappades skull måste verksam-
heten täcka hela landet. Det är behovet av arbete åt handikappade sök-
ande, som inte kan få arbete på den reguljära arbetsmarknaden, som skall
styra fördelningen av Samhalls arbetstillfällen. Vid fördelningen bör hän-
syn också tas till vilka andra arbetsmarknadspolitiska resurser för arbets-
handikappade, som finns i resp, region. Samma principer tillämpas regio-
nalt, när Samhalls regionala företag och resp, länsarbetsnämnd fördelar
arbetstillfällena inom regionerna.
Utredaren har understrukit att syftet med Samhalls verksamhet är
arbetsmarknadspolitiskt och handikappolitiskt, men inte regionalpolitiskt.
Samhalls primära uppgift är således inte att tillhandahålla arbete på orter
med få andra arbetstillfällen.
27
Samhall är en resurs för de arbetshandikappade, som inte kan få arbete Prop. 1991/92: 91
på den reguljära arbetsmarknaden. Fördelningen av arbetstillfällen hos
Samhall måste därför ske från arbetsmarknadspolitiska utgångspunkter,
enligt de principer som AMS och Samhall nu tillämpar. För egen del vill jag
även erinra om att Samhall inte utgör något undantag när det gäller ansvar
för att arbetsmarknaden är väl utvecklad i hela riket. Det innebär att
Samhalls verksamhet också fortsättningsvis skall ha stor betydelse i trakter
med ensidigt eller svagt utvecklat näringsliv och med få andra arbetstillfäl-
len. På sådana orter möter handikappade särskilt stora svårigheter att finna
lämpligt arbete. För många människor med handikapp kan det också vara
svårare att klara långa arbetsresor eller att flytta från hemorten för att få
arbete. Det gör det särskilt angeläget att arbete kan erbjudas där behoven
finns. Också ifråga om uppbyggnad av den egna administrativa verksam-
heten bör Samhall ta skälig regionalpolitisk hänsyn.
Den utbyggnad som skett av Samhalls verksamhet har bidragit till att
utjämna tillgången till arbete hos företagsgruppen i olika delar av landet.
En ökad inriktning på tjänsteproduktion kan också öka möjligheterna att
sprida arbetstillfällena. Det är ofta lättare att etablera serviceverksamhet,
eftersom det som regel inte behövs lika omfattande investeringar i lokaler,
maskiner och annan utrustning som i varuproducerande verksamhet. Även
en fortsatt utveckling av inbyggda verksamheter och entreprenadåtagan-
den kan öka möjligheterna att sprida arbetstillfällena. Som jag tidigare
framhållit är det därför också angeläget att Samhall fortsätter att utveckla
nya verksamhetsformer.
Samhallgruppen skall ge arbete åt dem som har störst behov
Samhall och AMS har kommit överens om att arbeta för att minst 40% av
rekryteringen till Samhall skall avse de s.k. prioriterade grupperna, dvs
utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och flerhandikappade. Eftersom arbets-
förmedlingen disponerar de lediga arbetstillfällena för arbetshandikappade
vid Samhällsföretag har förmedlingen ett stort ansvar för att målet kan nås.
Förmedlingen skall alltid först pröva möjligheterna till en anställning på
den reguljära arbetsmarknaden, med eller utan lönebidrag, innan en
anställning inom Samhall aktualiseras. Men det måste också finnas en
beredskap och ett intresse hos de olika Samhallföretagen att ta emot
sökande från de prioriterade grupperna och att anpassa arbetsförhållan-
dena efter deras behov och förutsättningar.
Enligt min mening bör det vara ett krav från samhällets sida att en
betydande del av rekryteringen till Samhall skall avse personer ur de
prioriterade grupperna. Jag återkommer till detta i det följande, då jag
redovisar de resultatkrav, som jag anser bör ställas på Samhall.
28
Prop. 1991/92:91
Mitt förslag: Samhall AB skall i sin verksamhet uppfylla vissa krav
på resultat. Kraven skall avse:
— För budgetåret 1992/93 skall Samhallgruppen erbjuda en minsta
sysselsättningsvolym om 31,9 miljoner arbetstimmar.
— Rekryteringen till företagsgruppen skall till viss minsta andel ske
från de s.k. prioriterade grupperna.
— Andelen övergångar från företagsgruppen till arbete på den regul-
jära arbetsmarknaden skall ha en viss minsta omfattning.
— De effektivitetsförbättringar, som bolagiseringen och en föränd-
rad företagsorganisation medför, skall möjliggöra en successiv
nedtrappning under en femårsperiod av statens ersättning till
högst lönekostnaden för de arbetshandikappade arbetstagarna.
Utredningens förslag: Samhall skall prestera en lägsta nivå på antalet
arbetade timmar, för vilka statligt bidrag utgår. Överskottet får användas
för att skapa fler arbeten för arbetshandikappade eller för att minska det
statliga bidragsbehovet. Ett resultatkrav på lägsta antal övergångar bör
även kopplas till bidraget.
Remissinstanserna: Har inte närmare kommenterat sysselsättningsvoly-
men hos Samhall. Flera av remissinstanserna påtalar att ”Samhall-
resursen” inte i tillräcklig omfattning kommit de prioriterade grupperna
till del. Ett stort antal instanser anser också att antalet övergångar till
arbete utanför Samhall borde vara fler. LO menar att antalet övergångar
bör vara ett resultatkrav på Samhall från riksdagens sida. TCO förordar att
andelen övergångar ligger på nivån 3 — 6 % per år medan SRF anser att
andelen övergångar bör ligga kring 20% av de arbetshandikappade an-
ställda. Statens handikappråd har framhållit vikten av en hög ambitions-
nivå vad gäller övergångarna, men anser samtidigt att detta inte får leda till
oönskade bieffekter, t.ex. att förväntat högproduktiva personer prioriteras
vid rekryteringen till Samhall.
Skälen för mitt förslag:
Sysselsättningsvolym
Som redan framgått finns i dag en ram för det högsta antal arbetade
timmar, som får ligga till grund för statsbidraget till Samhalls verksamhet.
Timramen vållar bekymmer. Antalet arbetstimmar per år kan variera
mellan olika år beroende på hur helger infaller m.m. När Samhall — med
stor framgång — arbetat för att minska sjukfrånvaron bland de anställda,
har den ökade närvaron medverkat till att Samhall ”stött i taket” för
timramen. Timramen har också hindrat utökning av antalet anställda, när
orderingången varit god och det funnits ekonomiska möjligheter att an-
ställa fler. Sådana fluktuationer i antalet arbetstimmar har tillsammans
med kravet på att inte överstiga timramen medfört en viss ryckighet i
29
bemanningsplaneringen. Det skulle vara bättre med ett system som gav Prop. 1991/92:91
Samhall och arbetsmarknadsmyndigheterna bättre möjligheter att planera
och överblicka rekryteringen.
Timramen infördes for att ge statsmakterna möjlighet att kontrollera
kostnadsutvecklingen för Samhall. Eftersom statsbidraget är knutet till
lönekostnaderna och oberoende av vilka de faktiska kostnaderna är för en
personalökning, har det förefallit lämpligt att styra genom en volymbe-
gränsning. I verkligheten kostar dock inte all arbetad tid lika mycket.
Arbetstillfällen som tillkommer ”på marginalen” kostar mindre, förutsatt
att rekryteringen kan ske utan alltför stora kostnader för arbetsledning,
utrustning, lokaler och andra liknade kostnader för att bedriva verksamhe-
ten.
Mycket talar för att den nuvarande styrningen med en högsta bidrags-
grundande volym arbetstimmar bör ersättas med en annan form av styr-
ning. Statsmakternas behov av att kunna kontrollera kostnadsutvecklingen
kan tillgodoses på ett enklare sätt genom en ändrad utformning av bidra-
get.
I stället för att sätta ett tak för den högsta bidragsgrundande volymen
arbetstimmar bör statsmakterna sätta som villkor för statsbidraget att
Samhall kan erbjuda en viss minsta volym arbetstimmar. Detta bör, som
jag strax skall återkomma till, kombineras med ett högstbestämt anslag.
Med en sådan modell kan Samhall under goda konjunkturer, när affä-
rerna går bra och kan betala en större del av kostnaderna för sysselsätt-
ningen, öka antalet anställda utan hinder av ett ”tak” för sysselsätt-
nings volymen.
Som framgått tidigare (avsnitt 1.3) har Samhall för budgetåret 1992/93
föreslagit en timram om 31,9 miljoner arbetstimmar. Även jag anser att
Samhall för budgetåret 1992/93 skall kunna erbjuda en sysselsättningsvo-
lym motsvarande minst 31,9 miljoner arbetade timmar. Det bör emellertid
få ankomma på regeringen att kunna medge att kravet får avse ett genom-
snitt för en treårsperiod, så att Samhall under budgetåren 1992/93 —
1994/95 uppnår en volym om minst 95,7 miljoner arbetstimmar.
Stor del av rekryteringen från prioriterade grupper
Samhalls uppgift är att skapa meningsfullt och utvecklande arbete åt dem,
som inte kan få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Innan en
anställning hos Samhall blir aktuell skall arbetsförmedlingen pröva möjlig-
heterna till arbete på den reguljära arbetsmarknaden, i förekommande fall
med hjälp av lönebidrag och andra stödformer. Samhalls verksamhet skall
förbehållas dem, som har det svårast på arbetsmarknaden. Det är mot
denna bakgrund naturligt att kräva att en betydande andel av nyrekryte-
ringen sker bland vissa prioriterade grupper.
AMS och Samhall träffade år 1987 en överenskommelse om att minst
50% av rekryteringen till Samhall skulle ske bland sökande med utveck-
lingsstörning, psykiskt arbetshandikapp eller svåra funktionsnedsätt-
ningar, främst flerhandikapp. Utvecklingen visade sedan att de olika
30
grupperna hade definierats på ett sådant sätt, att tillämpningen hade blivit Prop. 1991 /92: 91
alltför skiftande i olika delar av landet.
Därför har AMS och Samhall fr.o.m. budgetåret 1991/92 preciserat
definitionerna. Exempelvis definieras nu den grupp psykiskt arbetshandi-
kappade, som skall prioriteras, som ”sökande som på grund av långvarig
och svår psykisk sjukdom inte tidigare haft kontakt med arbetslivet eller
som på grund av sin sjukdom under längre tid varit ifrån sitt arbete”. Den
tidigare definitionen var sökande ”som har ett psykiskt handikapp”. Där-
med menades ”att en sjukdom medfört långa och flera återkommande
vårdtillfällen inom psykiatrisk vård och att den enskilde har en kvar-
stående psykisk sårbarhet.”
Med de stramare och mer preciserade definitioner, som nu anger de
grupper, som skall prioriteras vid rekryteringen till Samhall, har AMS och
Samhall enats om att 40 % av rekryteringen skall avse dessa grupper. Detta
bör gälla även för budgetåret 1992/93. Jag anser att minst 40 % av
nyrekryteringen skall avse utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och flerhandi-
kappade, enligt de definitioner som AMS och Samhall har enats om. Ett
särskilt skäl att särskilt beakta dessa gruppers behov av arbete är den
avveckling av institutionsboende för utvecklingsstörda och psykiskt sjuka
som skett under senare år. När deras livsförhållanden normaliseras genom
eget boende m.m. kan frågan om daglig sysselsättning eller arbete bli
aktuell. Behovet av särskilt anpassat arbete ökar. Det kan mötas exempel-
vis genom att dessa sökande får arbete hos Samhall eller genom att platser
vid dagcenter eller liknade verksamhet kan frigöras, när personer, som
tränats i sådana verksamheter i stället tar steget till Samhall. I samman-
hanget vill jag även understryka vikten av att unga människor med svåra
funktionshinder ges möjlighet till arbete i stället för förtidspension.
Övergångar till reguljära arbetsmarknaden
Jag har inledningsvis hänvisat till propositionen 1978/79:30 om skyddat
arbete och yrkesinriktad rehabilitering m.m. Föredraganden konstaterade
där att utplaceringsgraden ofta används som det enda måttet på rehabili-
teringen av de anställda i skyddat arbete. Han anförde vidare att det för
många kan vara ett tecken på en hög grad av rehabilitering att de kan klara
ett arbete i en sådan verksamhet. Målet måste dock vara att åtminstone på
lång sikt förstärka de anställdas möjligheter att ta steget över till annat
arbete.
Jag har också redovisat att allt fler kunnat gå över till annat arbete under
de år sotn gått sedan Samhall började sin verksamhet. I många fall har det
skett utan lönebidrag eller andra arbetsmarknadspolitiska stöd. Av stor
betydelse har säkert varit att Samhall lämnar särskilt stöd inför övergången
och viss tid därefter.
Samhall har arbetat målmedvetet för att öka övergångarna till annat
arbete. Bl.a. finns särskilda arbetskonsulenter som sysslar med detta. Den
som vill pröva arbete utanför Samhall har en garanti för att få tillbaka
arbetet hos Samhall, om arbetsförsöket inte skulle falla väl ut. Detta har
säkerligen medverkat till att fler vågat försöket.
Det är en gemensam uppgift för arbetsmarknadsverket och Samhall att
försöka få till stånd övergångar från Samhall till annat arbete. Arbetsför-
medlingens medverkan i detta arbete varierar. Det allmänna ar-
betsmarknadsläget påverkar såväl arbetsförmedlingens möjligheter att ar-
beta med övergångarna, som möjligheterna att få till stånd anställningar
utanför Samhall. I de resultatkrav som statsmakterna ställer på AMS och
Samhall ingår dock att arbetet med övergångarna från Samhall skall drivas
vidare.
I detta ligger ett ansvar för både Samhall och arbetsförmedlingen att
arbeta med övergångarna. Jag ser gärna att Samhall tar ett ökat ansvar i
detta arbete. Samhallföretagen känner sina anställda och deras kapacitet
och kan göra viktiga insatser för att underlätta en övergång till den
reguljära arbetsmarknaden. Samhallföretagen bör således kunna svara för
allt från förberedande och motivationshöjande insatser till att finna nya
arbetstillfällen för de anställda, som vill och kan övergå till arbete på den
reguljära arbetsmarknaden. När arbetsförmedlingens medverkan behövs
för att finna ett nytt arbete eller pröva frågan om lönebidrag eller annan
åtgärd, anmäls och registreras den anställde hos arbetsförmedlingen. Ett
sådant förfarande skulle också på ett tydligare sätt klargöra vilka resurser
som förmedlingen behöver avsätta för övergångarna från Samhall till den
reguljära arbetsmarknaden.
Samhall arbetar mycket med att utveckla personalen och ge de anställda
bättre förutsättningar att söka sig till andra arbetsgivare. Också den tek-
niska utvecklingen av hjälpmedel i arbetet, teknisk arbetsplatsanpassning
m.m. ökar möjligheterna för Samhalls anställda att klara arbetsuppgifter
utanför företaget. Sammantaget bör detta innebära goda förutsättningar att
öka övergångarna till arbete utanför Samhall.
Jag anser mot denna bakgrund att det bör ställas krav på en viss minsta
andel övergångar från Samhall till arbete på den reguljära arbetsmarkna-
den. För budgetåret 1992/93 bör målet vara att 3% av de anställda kan gå
över till arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
I den mån Samhall och arbetsförmedlingen lyckas öka andelen med
svårare handikapp bland de nyrekryterade medför det samtidigt att det blir
svårare att öka övergångarna.
Även om det är svårt att förena de båda målen att dels öka övergångarna
till annat arbete, dels öka andelen med grava handikapp, bör ändå båda
målen gälla för Samhalls verksamhet. Ingetdera av målen bör väga tyngre
än det andra. Önskan att öka övergångarna får således inte leda till att man
söker rekrytera personer, som är mer attraktiva för andra arbetsgivare. I
stället måste också anställda med omfattande funktionsnedsättningar ges
hjälp och stöd att utvecklas och stimuleras att söka annat arbete. Fortfa-
rande gäller dock att det för vissa gravt handikappade måste ses som en hög
grad av rehabilitering att de klarar ett arbete hos Samhall.
Effekt i vi tetsförbä ttri ngar
Såväl Samhalls egen rapport ”Samhall mot år 2000” som den särskilde
utredaren med uppgift att se över Samhall har bedömt att en ändring av
Prop. 1991/92:91
32
Samhalls företagsorganisation och en bolagisering skall leda till effektivi- Prop. 1991/92: 91
seringar och ett bättre resursutnyttjande. Samhall bedömer att verksamhe-
ten under senare delen av 1990-talet bör kunna nå målet att bidraget från
staten högst svarar mot lönekostnaden för de arbetshandikappade an-
ställda.
Jag delar Samhalls bedömning att en bolagisering bör ge bättre förutsätt-
ningar för affärsverksamheten och att friare verksamhetsformer kan ge
effektivitetsförbättringar. Samhall bör under en femårsperiod från om-
vandlingen till aktiebolag kunna uppnå att statens ersättning (exkl. fastig-
hetsfonden) inte överstiger lönekostnaden för de arbetshandikappade an-
ställda. Detta innebär att den s.k. resultatprocenten inte får överstiga
100%.
Min bedömning: Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan Sam-
hall och arbetsmarknadsverket bör ligga fast.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning. Utre-
daren har därmed avvisat ett förslag av AMS att alla eller delar av de medel
som anvisas Samhall i stället skall tilldelas AMS för köp av arbetstillfällen,
inledningsvis inom ramen för en begränsad försöksverksamhet.
Remissinstanserna: Utredarens uppfattning stöds av flertalet remissin-
stanser, bl.a. socialstyrelsen, RRV, LO, TCO, SALF, SAF, SFO, Lands-
tingsförbundet och HCK. SAF befarar att Samhall på sikt skulle kunna
inlemmas i AMS, om verket fick ta över Samhalls anslag och menar vidare
att Samhall måste ges rimliga förutsättningar att fungera effektivt som
företag. Statskontoret ger visst stöd för AMS förslag och förordar en modell
där Samhall finansieras genom försäljning av företagets tjänster. Flera
remissinstanser understryker vikten av ett utvecklat samarbete mellan
olika aktörer på rehabiliteringsområdet.
Skälen för min bedömning: Utredningen med uppgift att se över Samhall
har behandlat en fråga, som AMS fört fram i flera olika sammanhang,
nämligen att arbetsmarknadsverket på sikt skulle helt ta över Samhalls
anslag och använda medlen till köp av arbetstillfällen antingen hos Samhall
eller hos andra arbetsgivare.
Med skrivelse den 19 december 1991 har AMS överlämnat till arbets-
marknadsdepartementet en framställning från länsarbetsnämnden i Jämt-
lands län om friare användning av Samhallmedel i Jämtlands län. Nämn-
den föreslår att länet skall medverka i en försöksverksamhet enligt AMS
förslag.
Utredaren har som nämnts avstyrkt AMS förslag framför allt därför att
ett genomförande av förslaget på sikt skulle äventyra Samhalls möjligheter
att bedriva verksamhet. Det är inte möjligt att på en konkurrensutsatt
marknad planera en produktion, garantera kvalitet, leveranser och leve- 33
3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 91
ranstider och i övrigt agera affärsmässigt på marknaden, om de grundläg- Prop. 1991/92: 91
gande produktionsförutsättningarna är betydligt mer instabila än hos kon-
kurrerande foretag. Samma uppfattning förs fram av flertalet av de remiss-
instanser, som tar upp frågan. Även jag gör samma bedömning. Samhall
måste ha klara ekonomiska förutsättningar för sin affärsverksamhet för att
kunna nå de ekonomiska resultat som enligt vad jag nyss har föreslagit skall
krävas av företaget och som skall kunna uppnås inom en femårsperiod.
Som jag flera gånger har understrukit skall Samhalls arbetstillfällen gå
till dem, som har störst behov av särskilt anordnat arbete. Därför skall
arbetsförmedlingen alltid först pröva de sökandes möjligheter att få arbete
på den reguljära arbetsmarknaden. I första hand skall naturligtvis prövas
om de kan få arbete på normala villkor. Om det inte är möjligt skall
förmedlingen pröva om de kan få en anställning med någon form av
lönebidrag. Arbetshjälpmedel och annan anpassning av arbetsplatsen är
andra hjälpmedel, som skall användas för att underlätta att en anställning
kommer till stånd.
Lönebidragsanställningar och arbete hos Samhall skall således inte ses
som två utbytbara åtgärder med i stort sett samma målgrupper. Arbete hos
Samhall skall vara förbehållet dem, som inte heller med lönebidrag eller
andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan erbjudas arbete på den regul-
jära arbetsmarknaden. Denna uppfattning har också förts fram av utred-
ningen.
Om Samhall nu breddar sitt verksamhetsområde och erbjuder arbets-
uppgifter inom olika former av service, så innebär det i och för sig att
arbetsuppgifterna blir mer lika dem, som förekommer vid lönebidragsan-
ställningar. Men det innebär inte att målgrupperna för resp, stödform är
desamma. De som arbetar inom Samhall har ofta ett väsentlig bättre stöd
genom arbetsledningen; de tillhör en arbetsorganisation, arbetsförhållan-
dena är särskilt anpassade etc. Erfarenheterna har visat att en grupp
anställda inom Samhall — exempelvis vid Samhalls entreprenadåtaganden
— genom sin samlade kompetens och med stöd av arbetsledningen kan
klara uppgifter, som skulle vara svåra att klara för varje individ enskilt. Vid
lönebidragsanställningar — vilket som regel innebär individuella place-
ringar — ställs ofta större krav på dem, som får lönebidragsanställningen.
De skall kunna klara sig på en arbetsplats, där arbetsförhållandena i vid
mening i de allra flesta fall inte är särskilt anpassade för människor med
funktionsnedsättningar.
Min bedömning: De förslag som handikapputredningen lagt fram
om en utökning av antalet arbetstillfällen hos Samhall m.m. bör inte
föranleda någon åtgärd.
Skälen till min bedömning: Handikapputredningen (S 1988:03) har i
betänkandet (1991:46) Handikapp Välfärd Rättvisa föreslagit en årlig
34
utökning av antalet arbetstillfällen hos Samhall med 600 platser per år Prop. 1991/92:91
under en tioårsperiod. Vidare har utredningen föreslagit att en viss andel
om förslagsvis 15-20% av de arbetstillfällen hos Samhall, som stöds av
statsbidrag, skall kunna stå till direkt förfogande för kommuner och lands-
ting. Arbetstillfällena skulle få användas för utvecklingsstörda och andra
handikappade vid dagcenter och annan liknande sysselsättning under
landstings- eller primärkommunalt huvudmannskap.
Den särskilde utredaren har berört dessa båda förslag och avvisat dem.
Flertalet av de remissinstanser, som tagit upp förslagen — bl.a. HCK —
delar uppfattningen att antalet arbetstillfällen hos Samhall skall fastställas
vid riksdagens prövning av den sammanhållna arbetsmarknadspolitiken.
Enligt utredaren bör platserna hos Samhall också fortsättningsvis dispone-
ras av arbetsförmedlingen. Samma uppfattning förs fram av många av
remissinstanserna, bl.a. AMS, socialstyrelsen, statskontoret, TCO, HCK
och DHR. Däremot anser RFV att det kan finnas anledning att diskutera
hur rekryteringen till Samhall skall ske mot bakgrund av utvecklingen på
rehabiliteringsområdet.
Jag har samma uppfattning som förts fram av den särskilde utredaren
och merparten av remissinstanserna. Samhalls tillkomst är arbetsmark-
nadspolitiskt motiverad. Företagsgruppen finns för att människor med
handikapp skall kunna tillförsäkras avlönat arbete. Verksamhetens omfatt-
ning bör därför prövas inom ramen för en samlad arbetsmarknadspolitisk
bedömning.
Placeringar på den reguljära arbetsmarknaden, bl.a. med hjälp av löne-
bidrag, skall alltid prövas i första hand, innan en placering hos Samhall blir
aktuell. Det system med flexibla lönebidrag, som tillämpas generellt
fr.o.m. det innevarande budgetåret, har som ett syfte att fler arbetshandi-
kappade skall kunna beredas arbete inom ramen för anvisade medel till
lönebidrag. Jag bedömer också att den kraftiga förstärkning av reha-
biliterings- och arbetsanpassningsverksamheten som nu sker, på sikt bör
kunna minska behovet av särskilt anordnat arbete.
Men det är också helt klart att många handikappade fortfarande står
utanför arbetsmarknaden, trots att de kan väntas klara att arbeta under
anpassade former. Som jag redan har understrukit skall Samhall vara en
resurs för dem som har de största svårigheterna på arbetsmarknaden. Ett
syfte med den ändring av bidragssystemet som jag föreslagit är att söka få
till stånd mesta möjliga antal arbetstillfällen hos Samhall inom ramen för
de medel som anvisas. En sådan strävan bör också underlättas om Samhall
genom bolagsbildningen och en utvecklad företagsorganisation kan få en
mer kostnadseffektiv verksamhet.
Liksom hittills bör AMS och Samhall gemensamt föreslå en lämplig
sysselsättningsvolym uttryckt som antal arbetstimmar för arbetshandikap-
pade anställda för det kommande budgetåret. Förslaget bör bygga på dels
på en bedömning av behovet av arbetstillfällen, dels på en bedömning av
de ekonomiska, affärsmässiga och administrativa möjligheterna att er-
bjuda arbetstillfällen. Som jag förordat bör sysselsättningsvolymen budget-
året 1992/93 uppgå till minst 31,9 miljoner arbetstimmar.
Jag är heller inte beredd att stödja förslaget om att kommuner eller
35
landsting skall få disponera platser hos Samhall. Platser som Samhall Prop. 1991/92:91
anordnar med bidrag från staten skall som hittills disponeras av arbets-
marknadsverket för arbetshandikappade sökande hos förmedlingen.
Ett väsentligt skäl att behålla denna ordning, är att det alltid bör ske en
prövning av den sökandes möjligheter på arbetsmarknaden, innan en
placering hos Samhall blir aktuell. AMS projekt Arbete åt unga handikap-
pade har visat att unga förtidspensionerade, också med grava funktions-
nedsättningar, har kunnat få arbete på den reguljära arbetsmarknaden med
hjälp av olika stödåtgärder. Man kan därför inte för någon grupp från
början utgå från att arbete hos Samhall är den enda möjligheten och att
någon prövning av andra alternativ därför inte behöver göras. Jag har vid
min bedömning av Handikapputredningens förslag samrått med chefen för
socialdepartementet.
Mitt förslag: För budgetåret 1992/93 föreslås till anslaget Bidrag till
Samhall Aktiebolag ett reservationsanslag på 5000750000 kr.
Den statliga ersättningen till företagsgruppens verksamhet lämnas
med ett fast krontalsbelopp.
Utredningens förslag: Den särskilde utredaren har förordat att statens
bidrag till Samhall AB skall lämnas med ett krontalsbelopp och motsvara
nuvarande driftbidrag och bidrag till Samhalls fastighetsfond. Bidraget
skall för varje budgetperiod omräknas med hänsyn till pris- och löneut-
vecklingen. Bidraget skall således fortsättningsvis inte lämnas med en viss
procent av lönekostnaden för arbetshandikappade anställda.
Remissinstanserna: Utredningens förslag om bidrag i form av ett kron-
talsbelopp tillstyrks av bl.a. RRV och SALF medan bl.a. Samhall, Svenska
Handelskammarförbundet, TCO och DHR avstyrker förslaget och föror-
dar att nuvarande bidragsform med viss procent av lönesumman för de
arbetshandikappade bibehålls.
SAF understryker att subventionerna till Samhall enbart får kompensera
för den lägre produktivitet, som följer av arbetstagarnas nedsatta arbets-
förmåga. SAF och statskontoret erinrar om EG: s regler om statligt stöd till
företag.
Skälen för mitt förslag:
Bidragets konstruktion
Statens ersättning till Samhall lämnas nu i form av en merkostnadser-
sättning som utgår med en viss procent av lönekostnaden för de arbetshan-
dikappade arbetstagarna. Innevarande budgetår detta bidrag bestämts till
110,6 % av lönekostnaderna.
Bidragskonstruktionen innebär bl.a. att Samhall inte behöver begära
extra medel om exempelvis de avtalsenliga löneökningarna skulle överstiga
36
det belopp som anvisats av statsmakterna. Bidraget följer hela tiden de Prop. 1991/92:91
faktiska lönekostnaderna. Bidragsprocenten har också kunnat ses som en
indikator på företagsgruppens resultatförbättringar, genom att procent-
satsen successivt kunnat sänkas över åren. Den s.k. resultatprocenten har
också använts internt inom företagsgruppen som mått på olika verkstäders
och regionala företags resultat.
Den särskilde utredarens förslag att den nuvarande konstruktionen av
driftbidraget skall ersättas med ett krontalsbelopp, som skall räknas om
regelbundet med hänsyn till pris- och löneutvecklingen, har avstyrkts bl.a.
av Samhall. Samhall förordar i stället att den nuvarande bidragsformen
skall bibehållas. Enligt Samhall är en merkostnadsersättning uttryckt i
procent av lönekostnaden — den s.k. resultatprocenten — en bra form för
medelstilldelningen. Den gör det möjligt att snabbt avläsa effektivitetsfö-
rändringar, den ger inflationsskydd och den är neutral genom att inte
”sätta ett pris” på de anställda.
Av Samhalls rapport ”Samhall mot år 2000” (s. 167), framgår att
Samhall internt prövar ett system med fast merkostnadsersättning i tre
regionala företag. Även om försöket ännu inte utvärderats menar Samhall
att även detta system har fördelar i den interna styrningen, inte minst i
informationen till de anställda. ”Det är betydligt lättare att tydliggöra ett
resultat i reda pengar inom företagen än att förklara vad resultatprocenten
står för.”
För egen del förordar jag att medelstilldelningen sker med ett fast
belopp. Detta hindrar inte Samhall från att även i fortsättningen använda
resultatprocenten som ett nyckeltal. Som RRV har fört fram i sitt remiss-
yttrande behöver en ny form för bidraget till Samhall inte utesluta att
Samhall använder resultatprocenten som ett sätt att redovisa resultat och
kostnader för Samhallkoncernen.
Några remissinstanser, som behandlat konstruktionen av driftbidraget
och därvid förordat ett bibehållande av nuvarande resultatprocent, anför
som skäl för detta främst att ett bidrag i fast krontal skulle ge incitament att
anställa personer med jämförelsevis hög prestationsförmåga. För egen del
bedömer jag att en sådan utveckling motverkas dels genom att arbetsför-
medlingen alltid skall pröva möjligheterna till en anställning på den regul-
jära arbetsmarknaden före en anvisning till Samhall, dels genom de mål-
och resultatkrav, som jag nyligen redogjort för. Men jag vill samtidigt
understryka att en utveckling i den riktning som remissinstanserna befarar
måste motverkas på alla sätt. Jag kommer därför att följa och bevaka denna
fråga noggrant.
Vidare anser jag att ett bidrag i krontalsbelopp ger starkare incitament
till effektiviseringar av verksamheten. Ett system som automatiskt garan-
terar att en viss procent av kostnaderna ersätts med skattemedel ger
mindre stimulans till resultatförbättringar, omstruktureringar etc. än ett
fast krontalsbelopp. Med ett bidrag i fast krontal kan omstruktureringar av
resultatenheter och produktgrupper med sämre resultat ge ekonomiskt
utrymme till investeringar m.m., som i sin tur kan ge ytterligare resultat-
förbättringar.
Samhall bör ha stor frihet att bedriva sin verksamhet, bestämma om 37
affärsinriktning, verksamhetsformer, indelning i dotterbolag, utveckling, Prop. 1991/92:91
etc. Statsmakterna bör således inte detaljstyra hur Samhall skall använda
sitt bidrag, exempelvis genom att avdela en viss summa till ett särskilt
ändamål, som fastighetsfonden. I min beräkning av bidraget till Samhall
AB ingår därför även kostnader som tidigare kompenserats genom ett
särskilt bidrag till Samhalls fastighetsfond.
Mot bakgrund av de synpunkter som förts fram av statskontoret och SAF
om EG: s regler om statligt stöd till företag vill jag slutligen nämna att den
särskilde utredaren berört frågan om konsekvenserna för den svenska
arbetsmarknadspolitiken bl.a. på handikappområdet av en närmare an-
knytning till EG. Med hänsyn tagen till den sociala dimensionen av EG: s
inre marknad och att arbetsmarknadspolitiken inom EG är en nationell
angelägenhet — bl.a. bedrivs skyddad verksamhet liknande Samhalls i flera
EG-länder — kan Samhalls erfarenheter snarare bidra till ett ökat samar-
bete på detta område. Samhall har idag funnit former för prissättning och
konkurrens, vilket framgår av vad jag tidigare anfört (avsnitt 3.6).
Medelsberäkningen för budgetåret 1992/93
Innan jag övergår till min behandling av medel till Samhall AB för
nästkommande budgetår vill jag kort beröra vissa frågor om Samhalls
försäljning av rehabiliteringstjänster. Samhall har en verksamhet som
innebär att företagsgruppen säljer tjänster inom området rehabilitering,
arbetsanpassning och liknande arbetslivsinriktade insatser. Verksamheten
ökar i omfattning. Den särskilde utredaren har behandlat frågan och
uttalat sitt stöd för att Samhall på kommersiell basis kan erbjuda tillfälliga
rehabiliteringsplatser till försäkringskassan, andra arbetsgivare, arbetsför-
medlingar m.fl.
Utredarens bedömning har fått stöd av bl.a. RFV, AMS, LO, TCO, SFO
och Försäkringskasseförbundet medan SHR och DHR befarar att Samhalls
rehabiliteringsresurser kan komma att koncentreras till uppdragsverksam-
heten och att detta kan gå ut över de anställda i företagsgruppen. DHR
avstyrker förslaget om försäljning av rehabiliteringstjänster. Sveriges Indu-
striförbund ser en risk för målkonflikter och oklarheter mellan ordinarie
verksamhet och försäljningsverksamheten. I likhet med AMS framhåller
förbundet att en försäljningsverksamhet måste särskiljas från den ordina-
rie verksamheten och att verksamheterna måste redovisas var för sig.
För egen del vill jag erinra om att statsmakternas ”tak” för sysselsätt-
ningsvolymen hos Samhall — timramen — har legat något under vad
Samhall haft kapacitet att erbjuda. Samhall har därför kunnat utnyttja
ledig kapacitet — arbetsledning, arbetsuppgifter, lokaler etc. — till att
erbjuda arbetstränings- och prövningsplatser bl.a. till försäkringskassorna
mot särskild ersättning. Med den ändrade styrning av sysselsättningsvoly-
men, som jag förordar här, blir situationen en annan. Samhall skall försöka
få till stånd mesta möjliga antal arbetstillfällen och således utnyttja kapa-
citeten så långt det är möjligt inom ramen för de medel som anvisas.
Effektivitetsförbättringar skall användas för att ge ökad sysselsättning till
arbetshandikappade. 38
Om Samhall därutöver kan erbjuda tjänster i form av tillfälliga rehabi- Prop. 1991/92: 91
literingsplatser m.m. till utomstående uppdragsgivare med full kostnads-
täckning, så har jag inget att invända mot detta. Det bör i stället ses som en
fördel om Samhalls kunskaper på bl.a. rehabiliteringsområdet kan komma
fler till del. Men jag vill samtidigt understryka att tjänster till utomstående
skall betalas fullt ut av den som köper tjänsten och att verksamheten inte
får inkräkta på de resurser, som staten ger bidrag till och som arbetsmark-
nadsmyndigheterna skall förfoga över. Jag avser därför senare föreslå
regeringen att uppdra åt Samhall att i samband med årsredovisningen
särskilt redovisa denna verksamhet.
Jag övergår nu till frågan om medel till det nya Samhall Aktiebolag for
budgetåret 1992/93. I 1992 års budgetproposition har på anslaget Bidrag
till Stiftelsen Samhall beräknats ett jämfört med budgetåret 1991/92 oför-
ändrat belopp om 4557 milj.kr. Vidare har Samhall lämnat en anslags-
framställning för budgetåret 1992/93 (avsnitt 1.3).
Jag beräknar som Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1992/93
ett reservationsanslag på 5000750000 kr. I min medelsberäkning har jag
tagit hänsyn till under året inträffade pris- och lönestegringar och att
lönekostnaderna för företagsgruppens arbetshandikappade anställda kan
komma att öka till följd av att arbetsgivare skall betala sjuklön för de första
två veckorna av ett sjukfall. Som underlag för kommande prövningar av
medelstilldelningen till företagsgruppen skall Samhall AB redovisa sina
sjuklönekostnader i anslagsframställningen för budgetåret 1993/94.
Mitt förslag: Regeringen begär riksdagens medgivande att besluta
om ett särskilt kapitaltillskott som motsvarar kompensation för
ökad skattebelastning på grund av reformerad företagsbeskattning
samt sådan skattebelastning som uppkommer till följd av ombild-
ningen från stiftelser till aktiebolag.
Ett nytt förslagsanslag benämnt Bidrag till Samhall Aktiebolag för
vissa skatter m.m. bör för budgetåret 1992/93 tas upp med 1 000 kr.
för detta ändamål.
Utredarens förslag: Utredaren har beträffande stämpelskatt som tas ut
vid överlåtelse av fastigheter enligt lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter hänvisat till att regeringen eller kammarkollegiet
kan medge nedsättning eller befrielse från skatt. Vad gäller stämpelskatt på
aktier har utredaren hänvisat till att regeringen eller riksskatteverket enligt
lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter om synnerliga
skäl föreligger, kan medge nedsättning eller befrielse för stämpelskatt, som
skall betalas vid bildandet av aktiebolag.
Remissinstanserna: Kammarkollegiet har hänvisat till att kollegiet enligt
av regeringen godkänd praxis inte brukar medge befrielse från stämpelskatt
vid en sådan ändring av den juridiska formen för en verksamhet som det
39
här gäller. Undantag har gjorts när statsmakterna beslutat om en huvud-
mannaskapsförändring. Kollegiet finner det naturligt att staten i detta fall
avstår från stämpelskatt.
Skälen för mitt förslag: Ombildningen av samhallsstiftelserna till aktie-
bolag medför skattekonsekvenser. I fråga om inkomstbeskattningen aktua-
liseras uttagsbeskattning (skillnaden mellan tillgångarnas marknadsvärden
och skattemässiga restvärden) och återföring av återstående del av
uppskovsbeloppet (jfr. avsnitt 1.3). Enligt Samhalls preliminära bedöm-
ningar kan inkomstskatten beräknas komma att uppgå till sammanlagt ca
480 milj.kr.
Ombildningen föranleder även uttag av stämpelskatt på fastigheter och
stämpelskatt på aktier. Stämpelskatten kan beräknas uppgå till ca 60
milj.kr. på fastigheter och 9 milj.kr. på aktier.
Jag har angett ungefärliga belopp som dessa skatter kan uppskattas till i
dagens läge. Det går idag inte att mer exakt ange beloppen. Regeringen bör
därför begära riksdagens bemyndigande att besluta om kompensation för
de nämnda skatterna, när beloppen kan anges. För detta ändamål bör ett
särskilt 1 000 kr.-anslag inrättas. Till Bidrag till Samhall Aktiebolag för
vissa skatter m.m. för budgetåret 1992/93 beräknar jag således ett för-
slagsanslag på 1 000 kr.
Min bedömning: Utan hinder av att medel till Samhalls verksamhet
beräknas och anvisas för budgetår bör Samhall kunna tillämpa
kalenderår som verksamhetsår.
Utredningens förslag: Den särskilde utredaren har inte sett något hinder
mot att Samhall tillämpar kalenderår, men att en omläggning inte får
innebära att Samhall rycks ut ur den sammanhållna arbetsmarknadspoli-
tiken så att riksdagens bedömning försvåras.
Remissinstanserna: Har inte närmare berört denna fråga.
Skälen för min bedömning: Samhall har begärt att få tillämpa kalenderår
i stället för brutet redovisningsår budgetårsvis. Samhall har föreslagit att
dess framställning om medel skall behandlas i tilläggsbudget I under hösten
och avse det kalenderår, som börjar strax därefter. Jag är inte beredd att nu
förorda en sådan ordning. Samhalls verksamhet är arbetsmarknadspoli-
tiskt motiverad och bör bedömas och prövas inom ramen för de samlade
bedömningar som statsmakterna gör om arbetsmarknadspolitiken. Jag har
dock inget att erinra mot att Samhall i sin egen redovisning använder sig av
kalenderåret som verksamhetsår. Frågan om anslagsmedel till företags-
gruppens verksamhet avser jag dock att behandla inom ramen för rege-
ringskansliets beredning av den årliga budgetpropositionen. Jag har i det
föregående (avsnitt 4.6) redovisat de krav på effektivitets förbättringar och
minskat behov av statligt bidrag som skall ställas på företagsgruppen
under en femårsperiod. Samhall bör därmed ha goda möjligheter att
Prop. 1991/92:91
40
bedöma de ekonomiska förutsättningarna vad gäller statens stöd till verk- Prop. 1991/92: 91
samheten. Underlag för den beräkning av medel m.m. till Samhalls verk-
samhet som görs i höstens budgetarbete skulle med den här föreslagna
ordningen vara en redovisning av verksamheten närmast föregående ka-
lenderår med de kompletteringar, som Samhall önskar göra.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartemen-
tet upprättats förslag till
1. lag om upphävande av lagen (1979:47) om regionala stiftelser för
skyddat arbete,
2. lag om tystnadsplikt i verksamhet i Samhallgruppen,
3. lag om ändring i lagen (1987: 519) om riksrevisionsverkets granskning
av statliga aktiebolag och stiftelser.
Lagförslaget under 3 har upprättats i samråd med chefen för finansde-
partementet.
Lagförslaget under 2 avser ett ämne som faller inom lagrådets gransk-
ningsområde. Förslaget motsvarar nu gällande reglering. Det får sägas vara
av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande kan undvaras.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
dels
1. anta lagförslagen,
dels
2. godkänna att Samhallgruppens verksamhet bedrivs i aktiebolags-
form (avsnitt 4.2),
3. godkänna vad jag anfört om ägarförhållandena inom Samhall-
gruppen (avsnitt 4.2),
4. godkänna att de tillgångar som tillfaller staten vid upplösningen av
stiftelserna genom apportförfarande tillskjuts de nybildade aktie-
bolagen (avsnitt 4.3),
5. bemyndiga regeringen att besluta om de åtgärder som är nödvän-
diga för att genomföra bolagsbildningen (avsnitt 4.3),
6. godkänna vad jag anfört om Samhallgruppens uppgift (avsnitt 4.5),
7. godkänna vad jag har anfört om krav på Samhallgruppens resultat
och sysselsättningsvolym (avsnitt 4.6),
8. till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag på 5000750000 kr. (avsnitt 4.9),
9. till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för budget-
året 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. (avsnitt 4.10),
dels
10. ta del av vad jag i övrigt anfört. 41
4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 91
Prop. 1991/92:91
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för
de åtgärder och ändamål som föredraganden har hemställt om.
42
Samhallgruppen — tidigare Samhällsföretag — är en stiftelseorganisation
som skall ge meningsfullt och utvecklande arbete åt handikappade. Detta
skall ske genom produktion av varor och tjänster. Lokalisering och dimen-
sionering av arbetsplatserna sker i samråd med arbetsmarknadsverket.
Verksamheten skall bedrivas effektivt och med iakttagande av affärsmäs-
siga principer.
Samhall bildades den 1 januari 1980. Mot bakgrund av att drygt tio år
förflutit sedan dess och med hänsyn till det förnyelsearbete som för
närvarande pågår inom den statliga sektorn i syfte att stabilisera ekonomin
och begränsa tillväxten i de offentliga utgifterna beslutade regeringen den
22 november 1990 om direktiv till en särskild utredare för en översyn av
Samhall.
Översynen skall beskriva hur de ursprungliga målsättningarna som lades
fast för företagsgruppen hittills har kunnat uppfyllas. I mitt uppdrag ingår
också att bedöma om ändrade omvärldsförhållanden kommer att ställa
andra krav på Samhall under 1990-talet och om det finns behov av att
ändra organisationsformen för Samhall. Den framtida ansvars- och rollför-
delningen mellan AMS och Samhall är ytterligare en fråga som omfattas av
mitt uppdrag.
Samhall har flera övergripande mål, som delvis förstärker varandra, delvis
kan komma i konflikt med varandra. Min översyn i kapitel 2 av Samhalls
verksamhet under de drygt elva år gruppen har funnits utgår från hur de
ursprungliga sociala, arbetsmarknadspolitiska och ekonomiska målsätt-
ningarna hittills har kunnat uppfyllas. Kapitel 3 innehåller analyser och
bedömningar av hur olika omvärldsfaktorer kan komma att påverka Sam-
halls möjligheter att genomföra sin verksamhetsidé och vad en närmare
svensk anknytning till EG kan få för konsekvenser för handikappades rätt
till arbete. I kapitel 4 redogör jag för mina ställningstaganden om Samhalls
framtida roll liksom frågan om ansvars- och rollfördelningen mellan AMS
och Samhall och den nödvändiga omstruktureringen av Samhalls nuva-
rande produktionsinriktning. Kapitel 5 innehåller förslag till att de i
Samhallgruppen ingående stiftelserna skall ombildas till aktiebolag och
därmed sammanhängande organisations- och ledningsfrågor. Slutligen be-
handlar jag de formella förutsättningarna för en övergång till aktiebolag
och lämnar förslag till en ny bidragskonstruktion m.m. samt redogör för
EG-aspekten på det statliga bidraget till Samhall i kapitel 6.
43
Bilaga 1
Arbetet är av grundläggande betydelse för såväl den enskilde som för
samhället som helhet oavsett om man är handikappad eller ej. Arbetslinjen
är sedan länge ett begrepp i den svenska arbetsmarknadspolitiken. Verk-
samheten vid Samhall skall därför ses som en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd för att värna om arbetshandikappades rätt till arbete och ge de
anställda en möjlighet att utvecklas i arbetet och förbättra sin arbetsför-
måga.
När Samhall startade sin verksamhet år 1980 var antalet anställda
arbetshandikappade 20900. Vid utgången av budgetåret 1989/90 var de
30434, en ökning i runda tal med 9 500.
Andelen övergångar har också haft en positiv utveckling och har under
senare år i genomsnitt legat på 1 300 personer per år. Under åren
1988 — 1989 nåddes den hittills högsta nivån då knappt 1600 personer
lämnade Samhall för annat arbete.
En regional utjämning av det skyddade arbetet över landet har också
kunnat genomföras. I juni 1991 fanns det ca 590 samhallarbetsplatser inkl,
inbyggd verksamhet och entreprenader i 243 kommuner att jämföra med
375 arbetsplatser i 210 kommuner år 1980.
Även om andelen anställda från de s.k. prioriterade grupperna, dvs.
psykiskt sjuka, psykiskt utvecklingsstörda och personer med grava funk-
tionshinder inte nått upp till den höga ambitionsnivå som sattes år 1980
har Samhall i stort sett uppfyllt de sociala och arbetsmarknadspolitiska
målsättningar som lades fast när företagsgruppen bildades.
Under 1980-talet har det inom resp, regionalt företag pågått en systematisk
översyn av affärsidéer och indelning i affärsområden och affarssegment.
Antalet branscher som varje regionalt företag arbetar i har begränsats.
Förutom den traditionella industriproduktionen har satsningen på service-
och tjänsteområdena lett till större valmöjligheter mellan olika typer av
arbete för den enskilde. Denna utveckling har emellertid inte haft enbart
positiva konsekvenser för de arbetshandikappade. Under utredningsarbe-
tet har bl.a. i en av Landstingsförbundet genomförd enkät till landets
omsorgshuvudmän framkommit att de enklare arbetsuppgifter som lämpar
sig väl för psykiskt utvecklingsstörda har försvunnit och ersatts med
modern teknik. Liknande synpunkter har också framförts till psykiatriu-
tredningen när det gäller de psykiskt stördas möjligheter till en anställning
i Samhall.
De första åren reducerades bidragsbehovet till Samhall relativt snabbt
och resultatutvecklingen var positiv för att under senare år stagnera.
Resultatet exkl. kostnaderna för Samhalls fastigheter har emellertid under
den gångna tioårsperioden förbättrats från 142,9% av de arbetshandikap-
pades lönekostnader till 111,9% budgetåret 1989/90. Oaktat samhällets
ökade kostnader för utbyggnaden av Samhall har den statliga ersättningen
44
i 1990 års penningsvärde per arbetstillfälle kunnat nedbringas från 155000 Prop. 1991/92:91
kr. år 1980 till 120000 kr. år 1990. Bilaga 1
Den successiva tillväxten i sysselsättningsvolym — ca 10000 helårsarbe-
ten — har även påverkat resultatprocenten i positiv riktning. Genom
timökningen har Samhall fått ett bättre kapacitetsutnyttjande av sina
anläggningstillgångar och direktanställda och därmed kunnat sprida de
fasta kostnaderna på fler antal enheter.
Samhall har således genom effektivisering och expansion reducerat
behovet av statligt bidrag i en omfattning som i allt väsentligt motsvarar de
en gång uppställda målen.
I början av Samhalls verksamhet riktades kritik mot Samhall för otillbörlig
konkurrens. Samhall utvecklade därför bl.a. ett priskalkyleringssystem för
sina produkter. År 1980 träffades också en överenskommelse mellan Sam-
hall och näringslivsorganisationerna om att upprätta ett gemensamt
kontakt- och samrådsorgan i marknadsfrågor, det s.k. Kontaktrådet Sam-
hall — näringslivet. Under perioden 1980—1990 har 71 ärenden avgjorts i
Kontaktrådet. Huvuddelen av dessa hänför sig till de inledande åren av
Samhalls verksamhet. Det finns numera uppenbarligen en positiv syn på
Samhall och dess verksamhet från näringslivsorganisationer och enskilda
företag. Diskussionen om osund konkurrens och otillbörlig prissättning
har inte heller samma framskjutna plats.
Flera utredningar och studier har försökt att belysa de samhällsekonomiska
konsekvenserna av olika åtgärder för handikappade. Arbetstillfällena vid
Samhall ur ett samhällsekonomiskt perspektiv har bl.a. utretts av Samhall,
1989 års Handikapputredning och expertgruppen för forskning om regio-
nal utveckling (ERU). De har kommit till olika resultat till följd av valet av
infallsvinkel. Svårigheten är naturligtvis också att presentera samhällseko-
nomiska kalkyler som tar fasta på hela det komplexa ekonomiska fält som
arbetsmarknadspolitiken är en del av. För att kunna bedöma de övergri-
pande målsättningarna bakom Samhall ur ett samhällsekonomiskt per-
spektiv är det nödvändigt med en allsidig belysning som tar hänsyn till
samtliga aspekter av samhällsekonomin. Dessvärre har tidsramen för mitt
uppdrag varit för kort för en sådan studie.
Sveriges ekonomi är alltmer sammanflätad med omvärldens. Den interna-
tionella ekonomiska utvecklingen men också det internationella politiska
skeendet påverkar i hög grad också den svenska arbetsmarknaden.
I vår nära omvärld sker flera förändringar samtidigt. EGs inre marknad
står snart inför sin fullbordan och en ansökan om svenskt medlemskap i
45
EG har lämnats in. De stora omvälvningarna i Öst- och Centraleuropa kan
innebära såväl ökade exportmöjligheter av svenska varor som ökad kon-
kurrens från nya s.k. lågprisländer. På flera andra håll i världen byggs
regionala handelscentrum upp. Detta innebär en ökad konkurrens på både
den inhemska och internationella marknaden. Det svenska näringslivet
står därför inför en omfattande strukturomvandling for att möta 1990-
talets allt hårdare internationella konkurrens. Likaså pågår ett förnyelsear-
bete inom den offentliga sektorn med ökade inslag av konkurrens. Dessa
faktorer påverkar i såväl positiv som negativ riktning Samhalls möjligheter
att i framtiden kunna skapa meningsfulla och utvecklande arbeten åt sina
arbetstagare.
Inom social- och arbetsmarknadspolitiken har en systematisk tillämp-
ning av arbetslinjen introducerats genom en rad olika åtgärder som syftar
till att motverka en ökad utslagning i arbetslivet.
Människor med funktionshinder har emellertid en högre arbetslöshet än
genomsnittet av befolkningen. Detta förstärks av den pågående struktu-
romvandlingen i det svenska samhället. Även om utgångspunkten måste
vara att handikappade skall ha sin utkomst på den reguljära arbetsmark-
naden kommer behovet av särskilda arbetsmarknadsåtgärder för arbets-
handikappade att vara fortsatt stort framöver.
En närmare anknytning till EG skulle kunna få konsekvenser för den
svenska arbetsmarknaden och därmed även för arbetshandikappade. Men
med hänsyn tagen till den sociala dimensionen av EGs inre marknad och
att arbetsmarknadspolitiken inom EG är en nationell angelägenhet — bl.a.
bedrivs skyddad verksamhet liknande Samhalls i flera EG-länder — kan
Samhalls erfarenheter snarare komma att bidra till ett ökat samarbete på
detta område.
Samhall kommer att behövas även under 1990-talet som en av flera
åtgärder för att upprätthålla den vägledande principen för svensk syssel-
sättningspolitik — arbete åt alla.
Samhalls verksamhetsidé skall också framöver vara att skapa menings-
fulla och utvecklande arbeten åt arbetshandikappade där behoven finns.
Platserna i Samhall skall vara förbehållna dem som för sin försörjning inte
kan få ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden och som därför riskerar
att ställas vid sidan av arbetsmarknaden.
Behovet av en framtida utbyggnad av Samhall är till stor del avhängigt
situationen på arbetsmarknaden samt utformningen av och tillgången till
olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsvolymen fastställs lämpli-
gen vid riksdagens prövning av den sammanhållna arbetsmarknadspoliti-
ken.
Prop. 1991/92:91
Bilaga 1
46
Samhall kan också komma att spela en viktig roll i ett större rehabilitering-
ssammanhang genom att på kommersiell basis erbjuda tillfälliga rehabili-
teringsplatser åt försäkringskassan, andra arbetsgivare, arbetsförmedling-
ar/arbetsmarknadsinstitut m.fl. till följd av den omdaning som för närva-
rande sker i arbetslivet. Som ett led i denna utveckling bör även arbets-
marknadsverket ges möjlighet att utnyttja anslaget C 7. Särskilda åtgärder
för arbetshandikappade under statsbudgetens tionde huvudtitel att också
upphandla tillfälliga rehabiliteringsplatser hos Samhall. Platserna som
ställs till förfogande på kommersiell basis får dock inte inkräkta på Sam-
halls grundläggande verksamhet.
AMS har föreslagit att regeringen låter utreda om arbetsmarknadsverket
delvis eller fullt ut skall få köpa arbetsplatser/rehabiliteringsresurser från
Samhall. Det statliga bidraget som i dag går till Samhall skulle enligt
förslaget övergå till AMS budget för lönebidrag. Samhall har avvisat AMS
förslag.
Nuvarande rollfördelning mellan AMS och Samhall bör bestå, dels
därför att försöksverksamheten med flexibla lönebidrag pågått en förhål-
landevis kort period och under en högkonjunktur, dels därför att om
anslaget fördes över till AMS budget skulle Samhall berövas den ekonom-
iska basen för ett nödvändigt omstruktureringsarbete.
Ansvars- och befogenhetsfördelningen mellan AMS och Samhall behö-
ver dock förtydligas och förbättras främst på regional och lokal nivå. Det
gemensamma planeringsarbete bör utvecklas, i första hand i samrådsgrup-
perna vid de enskilda Samhallarbetsplatserna. På regional nivå kan det ske
bl.a. genom att Samhall bereds tillfälle att delta i DYR. Arbetsförmedling-
arna bör även i fortsättningen svara för rekryteringen till och övergången
från Samhall till ett arbete på den öppna arbetsmarknaden. Samhall och
arbetsförmedlingen skall gemensamt upprätta individuella rehabilitering-
splaner för att öka den enskildes möjligheter till ett arbete på den reguljära
arbetsmarknaden.
Fortsatt metodutveckling genom att förbättra arbetsuppgifterna, arbetsin-
nehåll, arbetsorganisation, mottagnings- och introduktionsrutiner kan öka
de prioriterade gruppernas möjligheter att få en anställning i Samhall.
Utvecklingen av nya verksamheter inom tjänsteområdet som alternativ till
den tillverkningsindustri som traditionellt dominerat koncernens verk-
samhet och ett ökat utnyttjande av den moderna tekniken bör kunna skapa
mer anpassade arbetsuppgifter åt arbetshandikappade.
Prop. 1991/92:91
Bilaga 1
47
Den centrala stiftelsen och de 24 regionala stiftelserna ombildas till aktie-
bolag fr.o.m. den 1 juli 1992 för att i större utsträckning ta till vara den
koncernpotential som finns i den nuvarande organisationen. Förutom en
fordel i beskattningshänseende innebär aktiebolagsformen en tydligare
ansvars- och befogenhetsfördelning mellan regering och riksdag å ena sidan
och Samhallkoncernen å den andra.
Den centrala stiftelsen ombildas till Samhall AB och blir moderbolag i
den nya organisationen och de regionala stiftelserna helägda dotterbolag i
syfte att stärka koncernstrukturen i Samhallgruppen.
Den nuvarande regionala indelningen bör vara basen för verksamheten
även under 1990-talet. Samhalls koncernstyrelse bör emellertid ha friheten
att fastställa den inre organisationen och anpassa den till förändrade
förutsättningar for att kunna bli effektiv och framgångsrik. Sådana föränd-
ringar skall lämpligen ingå i de planer koncernledningen upprättar för
framtida strategier och fortlöpande redovisas till regeringen.
En vägledande princip för styrelser i statligt ägda aktiebolag är att styrel-
serna skall vara små för att vara effektiva, vanligen högst tio personer.
Personliga suppleanter utses inte men kan i vissa fall vara nödvändigt.
Samma förhållande bör gälla för Samhalls framtida koncernstyrelse.
Koncernstyrelsen bör förutom arbetstagarrepresentanterna enligt lag
bestå av nio ledamöter och tre suppleanter med närvarorätt. Regeringen
utser styrelsen och styrelseordföranden bland dem i särskild ordning.
Regeringen bör vara fri att avgöra styrelsens sammansättning. Det är
viktigt att styrelsen får en bred kompetens. I styrelsen bör ingå personer
med erfarenhet från personal-/organisationsutveckling, affärsstrategiska
frågor, arbetsmarknadspolitiken och andra berörda samhällsområden som
t.ex. landstingsvärlden och handikapporganisationerna. I övrigt skall ak-
tiebolagslagens bestämmelser följas.
Normalfallet i en koncernstruktur är att moderföretaget fastställer före-
tagsorganisation och dotterbolagsstyrelser. Koncernstyrelsen skall enligt
mitt förslag ha en frihet att fastställa den inre företagsorganisationen.
Följdaktligen borde ägaren, dvs. Samhall AB utse styrelserna i de regionala
dotterbolagen. Men med hänsyn till det historiska sambandet med lands-
tingen och det stora samhällsintresse som finns i Samhall, bl.a. genom att
en betydande del av verksamheten finansieras via statsbudgeten bör avsteg
göras från denna princip. De regionala dotterbolagens styrelser skall för-
utom arbetstagarrepresentanter enligt lag bestå av sjik ledamöter och tre
suppleanter med närvarorätt. Regeringen utser efter nominering av resp,
landsting tre ledamöter inkl, styrelsens ordförande jämte en suppleant.
Aktieägaren i de regionala bolagen, dvs. Samhall AB utser övriga fyra
ledamöter jämte två suppleanter.
Ett nomineringsförfarande av nuvarande modell bör i framtiden kunna
garantera dels att inte såväl regering som Samhall AB utser samma leda-
Prop. 1991/92:91
Bilaga 1
48
möter, dels att den framtida sammansättningen av dotterbolagens styrelser
i allt väsentligt motsvarar fördelningen av platserna i styrelserna i de
nuvarande regionala stiftelserna.
För styrelser i dotterbolag som bildas för andra ändamål än att bereda
arbetshandikappade arbete bör aktiebolagslagens bestämmelser gälla.
Antalet revisorer bör i likhet med nuvarande förhållande vara tre, jämte
suppleanter och utses av bolagsstämman. I dotterbolagen bör likaledes tre
revisorer jämte suppleanter utses av bolagsstämman. Till revisor i dotter-
bolag bör i likhet med nuvarande förhållanden en av moderbolagets
revisorer utses.
En ombildning av den centrala stiftelsen och de 24 regionala stiftelserna till
aktiebolag och en koncern med ett moderbolag och 24 helägda dotterbolag
medför en rad formella åtgärder liksom skattemässiga och redovisnings-
mässiga konsekvenser.
Till de formella åtgärderna hör upplösning av stiftelserna, förslag till
bolagsordning som skall bifogas stiftelseurkunderna för vart och ett av de
nya aktiebolagen.
Någon myndighetsutövning enligt 11 kap. 6§ regeringsformen (RF)
ansågs inte kopplad till den förvaltningsuppgift som år 1980 anförtroddes
Samhall. Detta förhållande kan inte anses ändrat genom att Samhall nu
ombildas till aktiebolag. Den nuvarande lagstiftningen grundar sig dessu-
tom på 8 kap. 5 § RF genom att landstingen och staten gemensamt stod som
bildare av de regionala stiftelserna.
Aktiebolagslagens bestämmelser om bl.a. formkrav för bolagsordningen
m.m. kan väl tillgodose behovet att utöver de obligatoriska bestämmels-
erna som skall finnas angivna i bolagsordningen, införa särskilda bestäm-
melser vad gäller Samhalls verksamhet. En särskild lagstiftning för
Samhallgruppen kan därför inte anses påkallad. För att garantera riksda-
gens och regeringens insyn i och inflytande över verksamhetens inriktning
kan ett flerårsavtal träffas med Samhall AB som komplement till de villkor
som anges i regleringsbrevet för det statliga bidraget.
Vid en ombildning till aktiebolag skall stämpelskatt tas ut för såväl
aktier som fastigheter. Stämpelskatten för aktierna i moderbolag och
regionala dotterbolag i Samhallgruppen kan uppskattas till mellan 23 — 27
milj.kr. och för fastigheterna till 60 milj.kr. Riksrevisionsverket resp,
kammarkollegiet och i sista hand regeringen kan efter ansökan medge
nedsättning eller befrielse av sådana skatter.
Samhall har hittills i allt för liten utsträckning använt sig av etablerade
företagsekonomiska mått. Dåliga affarer och svag affärsutveckling kan t.ex.
döljas genom en ökning av antalet arbetade timmar. Den nuvarande
Prop. 1991/92:91
Bilaga 1
49
resultatprocenten ”avslöjar” inte detta. Eftersom Samhalls ekonomiska
resultat bedöms enbart utifrån resultatprocenten uteblir regeringens och
riksdagens möjligheter att göra en samlad bild av resultatutvecklingen.
Fastigheterna och arbetsmiljön har nu den standarden att posterna för
drift och lokaler läggs samman till ett belopp för hela verksamheten.
En ny bidragskonstruktion skall också bättre svara mot den nyoriente-
ring som gäller för riksdagens och regeringens styrning av den statliga
verksamheten och underlätta den framtida styrningen och ledningen av
Samhallgruppen. Samhall skall därför prestera en lägsta nivå på antalet
arbetade timmar, för vilka ett statligt bidrag utgår. Överskott får användas
för att skapa fler arbeten för arbetshandikappade eller för att minska det
statliga bidragsbehovet. Ett resultatkrav på ett lägsta antal övergångar
kopplas också till bidraget.
Prop. 1991/92:91
Bilaga 1
50
|
Mkr |
1991-06-30 | |
|
Omsättningstillgångar |
839,5 | |
|
Kortfristiga placeringar |
265,0 | |
|
Växelfordringar |
0,3 | |
|
Kundfordringar |
463,3 | |
|
Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter |
128.1 | |
|
Andra fordringar |
258,5 | |
|
Varulager |
577,4 | |
|
Förskott till leverantör |
1,5 |
2 533,6 |
|
Anläggningstillgångar Aktier och andelar |
3,1 | |
|
Långfristiga fordringar |
3,8 | |
|
Produkt rättigheter |
2,9 | |
|
Förskott till leverantörer |
1,3 | |
|
Pågående nyanläggningar |
47,1 | |
|
Maskiner och inventarier |
702,5 | |
|
Byggnader |
935,3 | |
|
Markanläggningar |
76,3 | |
|
Mark |
61,8 |
1834,1 |
|
SUMMA TILLGÅNGAR |
4367,7 | |
Prop. 1991/92:91
Bilaga 2
51
Prop. 1991/92:91
Bilaga 2
|
Mkr | ||
|
Kortfristiga skulder | ||
|
Leverantörsskulder |
290,4 | |
|
Skatteskulder |
51,4 | |
|
Upplupna kostnader och | ||
|
Skulder till personal |
715,0 | |
|
Sociala kostnader |
443,6 | |
|
Övrigt |
77,5 | |
|
Personalens källskatt |
112,1 | |
|
Övriga kortfristiga skulder |
93,6 | |
|
Förskott från kunder |
0,7 |
1 784,3 |
|
Långfristiga skulder | ||
|
Långfristiga lån |
179,3 | |
|
Avsatt till pensioner | ||
|
PRI-pensioner |
608,6 | |
|
Övriga pensioner |
12,9 |
800,8 |
|
Obeskattade reserver | ||
|
Lagerreserv |
- | |
|
Resultatutjämningsfond |
— | |
|
Skatteutjämningsreserv |
0,6 | |
|
Uppskovsbelopp för lagerreserv m. m. |
455,0 | |
|
Ackumulerade nedskrivningar mot | ||
|
statliga ersättningar |
639,2 | |
|
Ackumulerade avskrivningar utöver plan |
207,9 |
1 302,7 |
|
Eget kapital | ||
|
Tillskjutna medel |
296,6 | |
|
Balanserade resultat |
80,4 | |
|
Årets resultat |
102,9 |
479,9 |
|
SUMMA SKULDER OCH EGET KAPITAL |
4,367,7 | |
52
Prop. 1991/92:91
Propositionen................................................. 1
Propositionens huvudsakliga innehåll............................ 1
Propositionens lagförslag....................................... 2
1 Inledning.................................................. 6
1.1 Översyn av Samhall..................................... 6
1.2 Samhalls översyn ”Samhall mot år 2000”.................. 7
1.3 Stiftelsen Samhalls anslagsframställning
förbudgetåret 1992/93.................................. 7
2 Bakgrund.................................................. 9
2.1 Bildandet av Samhällsföretag/Samhall..................... 9
2.2 Verksamhetens syfte och mål............................. 9
3 Samhalls utveckling.......................................... 11
3.1 Sysselsättningsvolym................................... 11
3.2 Regional fördelning av Samhalls verksamhet .............. 12
3.3 Övergångar till arbete utanför Samhall.................... 12
3.4 Handikappfördelning................................... 12
3.5 Personalpolitiska mål................................... 13
3.6 Affärsmässig utveckling................................. 14
3.7 Samhalls tillgångar..................................... 15
4 Överväganden och förslag.................................... 16
4.1 Samhall behövs även under 1990-talet..................... 16
4.2 Samhalls verksamhet skall bedrivas i aktiebolagsform....... 18
4.3 Genomförande av bolagsbildningen m.m.................. 20
4.4 Tystnadsplikt.......................................... 24
4.5 Samhällsuppgift....................................... 25
4.6 Resultatkrav........................................... 29
4.7 Ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadsverket och
Samhall............................................... 33
4.8 Handikapputredningens förslag.......................... 34
4.9 Medel förbudgetåret 1992/93 till Samhall Aktiebolag....... 36
4.10 Kompensation förökad skattebelastning.................. 39
4.11 Samhalls verksamhetsår................................ 40
5 Upprättade lagförslag....................................... 41
6 Hemställan................................................ 41
7 Beslut..................................................... 42
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:67) Samhall i
går i dag i morgon .................................... 43
Bilaga 2 Samhallgruppen balansräkning......................... 51
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992
53