Skr.
1991/92:80
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 19 december 1991.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Birgit Friggebo
I skrivelsen redovisas den svenska invandrar-, invandrings- och flykting-
politiken och invandringen till Sverige. Redovisningen avser i huvudsak
budgetåret 1990/91. Vidare beskrivs migrations- och flyktingsituationen i
världen samt Sveriges roll i det internationella samarbetet.
1 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 80
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991
Skr. 1991/92:80
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugg-
las, Dinkelspiel. Thurdin, Hellsvik, Björck, Davidson, Könberg, Odell,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask.
Föredragande: statsrådet Friggebo
Inledning
Efter samråd med chefen for utrikesdepartementet och statsrådet Svens-
son anhåller jag att få lämna följande redovisning för invandrar-, invand-
rings- och flyktingpolitiken att föreläggas riksdagen. Innehållet avser hu-
vudsakligen budgetåret 1990/91. En hel del uppgifter omfattar dock hela
kalenderåret 1991. Avsikten är att redovisningen skall kunna användas
som underlag och bakgrundsmaterial i anslutning till regeringens budget-
proposition för budgetåret 1992/93.
Med invandringspolitik avses de principer och regler som reglerar vilka
utlänningar som skall få tillstånd att bosätta sig i Sverige.
Invandrarpolitiken omfattar sådana åtgärder som samhället vidtar for
att underlätta invandrares, dvs. även flyktingars, introduktion och integra-
tion i det svenska samhället.
Den svenska invandrarpolitiken kan sammanfattas i de tre invandrarpo-
litiska målen jämlikhet, valfrihet och samverkan som antogs av riksdagen
år 1975.
År 1986 tog riksdagen ett nytt beslut om den samlade invandrarpoliti-
ken. Då framhölls att de tre invandrarpolitiska målen skall tolkas så att de
syftar till lika rättigheter och möjligheter för invandrare i förhållande till
den övriga befolkningen. Målen skall också leda till respekt för den enskil-
des identitet och integritet, möjligheter att utveckla det egna kulturarvet
inom ramen for de grundläggande normer som i Sverige gäller för mänsklig
samlevnad samt ömsesidig tolerans, solidaritet och gemenskap mellan
människor av olika ursprung. Goda etniska relationer bör prägla det
svenska samhället och samhället bör markera sitt avståndstagande från
alla uttryck för etnisk intolerans.
Den svenska invandringen är sedan år 1967 reglerad utom för medbor-
gare i de nordiska länderna som har fri rörlighet och etableringsrätt. Det
s. k. EES-avtalet mellan EG och EFTA kommer att ge i princip samma
behandling av alla medborgare i EES-området som idag gäller för nordiska
medborgare.
Invandringen till Sverige har de senaste åren huvudsakligen bestått av
flyktingar och anhöriga till personer som redan bor här. Mottagandet i Skr. 1991/92:80
Sverige av flyktingar är endast ett av flera element i den svenska flyktingpo-
litiken. Dessutom ingår:
— agerande i FN och andra internationella sammanslutningar för att
bidra till att internationella konflikter motverkas och löses och för att
respekten för de mänskliga rättigheterna upprätthålls,
— ekonomiskt stöd till UNHCR, UNRWA och andra organisationer som
bedriver flyktingarbete utanför Sverige,
— internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk ansvarsför-
delning och för att stärka flyktingarnas rättsliga skydd,
— överföring till Sverige, ofta i samarbete med UNHCR, av särskilt
utsatta personer som behöver en säker fristad undan förföljelse,
— mottagande av flyktingar i Sverige, i enlighet med en asyllagstiftning
som i vissa avseenden ger med flyktingar jämförbara grupper ett starka-
re skydd än vad 1951 års Genévekonvention stadgar,
— ett av staten finansierat, kommunalt mottagande för flyktingar och
därmed jämställda personer, vilket syftar till att främja deras möjlighe-
ter att finna sig tillrätta i det svenska samhället,
— särskilda insatser för att ge flyktingar och andra invandrare lika villkor
och möjligheter till integration i Sverige,
— stöd till flyktingar som frivilligt vill lämna Sverige för att bosätta sig i
hemlandet eller annat land.
I en särskild bilaga redovisas ett antal uppgifter inhämtade från länder i
Europa, Nordamerika och Australien som bl. a. avser antal asylsökande,
nyligen genomförda lagändringar inom området m. m. Det bör understry-
kas att uppgifterna i vissa fall avser icke jämförbara tidsperioder. Även
andra redovisade förhållanden kan avse snarlika men icke helt identiska
begrepp.
Vid sitt tillträde den 4 oktober 1991 gjorde regeringen följande deklara-
tion angående invandrar- och flyktingpolitiken:
”Sverige skall vara ett öppet land präglad av tolerans och öppenhet.
Människor från skilda kulturer och med skilda livsåskådningar skall här
kunna leva sida vid sida i god samverkan. Hemspråksundervisningen
värnas.
Vi känner tacksamhet för de insatser som gjorts av människor från
andra länder för uppbyggnaden och utvecklingen av vårt gemensamma
Sverige.
Invandrar- och flyktingpolitiken skall föras i en anda av internationa-
lism och humanitet. Främlingsfientlighet och tendenser till rasism skall
bekämpas. Ytterligare åtgärder mot diskriminering av invandrare vidtas.
Sverige kommer även i fortsättningen att ha en reglerad invandring.
Men flyktingpolitiken förändras.
Systemet för flyktingmottagande läggs om i syfte att motverka långa
vistelser i flyktingförläggningar. Asylsökande ges rätt att ta tillfälliga arbe-
ten. Rättssäkerheten i flyktingpolitiken stärks. En ny praxis vad gäller
behandling av ansökningar om asyl kommer att etableras successivt efter
genomgång land för land och efter samråd med de nordiska länderna och
med EGs medlemsstater. Därmed sker en återgång till prövning enligt Skr. 1991/92:80
normala regler”.
De förändringar som aviserats i regeringsdeklarationen kommer att för-
verkligas successivt. Vad som hittills genomförts redovisas i det följande i
resp, sammanhang.
1. Migration i ett globalt perspektiv
Fortsatt politisk oro i stora delar av världen, stark folkökning och beståen-
de stora ekonomiska och sociala orättvisor mellan folk och länder talar för
fortsatt stor internationell migration. Det är inte omöjligt att även otjänli-
ga miljöförhållanden kan ge många människor ännu en anledning att vilja
söka en utkomst och ett bättre liv i något annat land än sitt eget. De
faktorer som talar för en stor framtida migration understryks av framväx-
ten av allt bättre kommunikationer — det gäller såväl etermedia, som ger
potentiella migranter kunskap om levnadsvillkoren i andra länder, som de
kommunikationer som kan fora dem dit.
Enligt FNs uppskattningar uppgår jordens befolkning nu (1991) till
mellan 5 1/4 och 5 1/2 miljarder människor. Före år 2000 kan siffran vara
uppe i 6 miljarder. Befolkningstillväxten sker framförallt i underutveckla-
de länder. Befolkningarna i de flesta länder i Europa stagnerar. Befolkning-
en i Europa skulle rent av minska i storlek utan fortsatt invandring.
I Sverige har nativiteten ökat kraftigt de senaste åren. Den ökning av
födelsetalen som sålunda ägt rum under 1980-talet verkar nu plana, ut.
Denna ökning har visserligen lett till att den svenska befolkningens ”åld-
rande” fördröjts, men sammantaget har det inte betytt mer än att befolk-
ningen ligger på ungefär oförändrad nivå.
Samtidigt som man i de flesta europeiska länder inser nödvändigheten
av en viss invandring for att undvika befolkningsminskning, förs i de flesta
av dessa länder en mycket restriktiv invandringspolitik. Detta är givetvis
ett politiskt dilemma. Å ena sidan behövs befolkningstillskott utifrån för
att kunna uppfylla målsättningar om ekonomisk tillväxt. Å den andra inser
man att detta kanske inte kan genomföras utan mer eller mindre allvarliga
sociala störningar och problem i integrationshänseende. Detta motsatsför-
hållande kommer att kräva känsliga avvägningar.
Under 1980-talet skapades stora migrationsströmmar av politiskt för-
tryck och oroligheter, ekonomisk utarmning och naturkatastrofer i utveck-
lingsländerna. Det finns, om inget sker som snabbt och radikalt verkar i
motsatt riktning, anledning att räkna med fortsatt invandringstryck från
sådana länder.
Samtidigt har den politiska utvecklingen i Öst- och Centraleuropa och
Sovjetunionen aktualiserat möjligheten av betydande flyttningsrörelser
inom och från dessa länder eller denna region. Man har kunnat konstatera
att den stora ökningen av antalet asylansökningar i västeuropeiska länder,
som ägt rum under senare delen av 1980-talet, till betydande del kommit
från personer från länder i Öst- och Centraleuropa. Det kan antas att
betydande antal av dessa kan komma att vilja söka sig en ny tillvaro i ett 4
annat land. Detta kan självklart öka invandringstrycket gentemot Västeu-
ropa och den nordamerikanska kontinenten.
Det är uppenbart att lösningen på de grundläggande problem — brist på
framtidstro, ekonomiska, sociala och ekologiska missförhållanden, miss-
tro mot nya politiska makthavare, bestående brister i rättssystemen i de
nya demokratierna — vilka driver eller kan driva människor i Öst att
utvandra inte kan vara massmigration: Albanien, som ett aktuellt och
påtagligt exempel, behöver sin arbetskraft for att utveckla landet. Insikten
ökar om att lösningen i stället ligger i intensifierat internationellt samarbe-
te för att angripa och rå på grundproblemen.
Stora skillnader i levnadsvillkor och politisk instabilitet i världen kom-
mer att skapa fortsatta behov och önskemål hos människor att söka sig
bort från sina hemländer. När flertalet europeiska länder för en politik där
invandring i princip bara tillåts av flyktingar eller personer med nära
personlig anknytning till landet, kommer många av dem som drivs till att
flytta till vår del av världen att åberopa flyktingskäl, även om de bakomlig-
gande orsakerna huvudsakligen är av annan art. De bakomliggande,
grundläggande orsakerna till migrationen kommer att leda till påtvingad
flyttning, såvida man inte — i internationell samverkan — kan påverka
dessa faktorer i syfte att motverka sådana flyttningsrörelser.
Invandrings-, flykting- och invandrarpolitiken måste sålunda utformas i
en anda av internationalism och humanitet, där länder hjälps åt för att
skapa långsiktiga lösningar på grundläggande obalanser bakom påtvingad
migration och flykt, för att därmed säkra internationellt rättsligt skydd för
dem som behöver det och för att främja framväxten av samhällen utan
allvarliga etniska motsättningar med lika villkor för alla oavsett ursprung.
Skr. 1991/92:80
2. Vem är flykting?
Efter det andra världskriget har det tillkommit ett betydande antal kon-
ventioner och andra internationella instrument som är av betydelse för
staternas och därmed Sveriges flykting- och immigrationspolitik.
Den viktigaste internationella överenskommelsen av betydelse för flyk-
tingar är 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning, den
s. k. Genévekonventionen. Konventionen kompletterades år 1967 med ett
protokoll angående flyktingars rättsliga ställning, det s. k. New York-proto-
kollet.
Genévekonventionen innehåller bl. a. en definition av vem som skall
anses som flykting och stadgar förbud mot avvisning eller utvisning av
flykting till land där han riskerar förföljelse — eller till land där han inte
åtnjuter trygghet mot att bli sänd till land där han riskerar förföljelse —
samt innehåller bestämmelser om att flykting skall jämställas med med-
borgare i det egna landet när det gäller sociala förmåner m. m. I en bilaga
till konventionen lämnas närmare anvisningar för utfärdande av resedoku-
ment till flyktingar.
I konventionen och protokollet definieras en flykting som en person som
”i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras,
religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk
åskådning befinner sig utanför sitt hemland och som inte kan eller på
grund av sin fruktan inte vill begagna sig av hemlandets skydd”. Den
flyktingdefinition, som är intagen i UNHCRs stadga, och därmed reglerar Skr. 1991/92: 80
mandatet, sammanfaller nära nog helt med den citerade.
Konventionens flyktingdefinition är den enda universellt godtagna. Den
tar sikte på personens individuella, subjektiva fruktan att utsättas for
förföljelse på grund av vissa objektivt konstaterbara omständigheter. Kon-
ventionens flyktingbegrepp täcker dock inte personer som flyr på grund av
naturkatastrofer, misär, väpnad konflikt eller allmänt våld. På regional
basis har emellertid enighet nåtts om ett vidare flyktingbegrepp.
1969 års OAU-konvention om särskilda aspekter på flyktingproblemen i
Afrika omfattar även personer som ”på grund av yttre aggression, ockupa-
tion, utländsk dominans eller händelser som allvarligt stör den allmänna
ordningen i del av eller hela det land i vilket han har sitt ursprung eller är
medborgare, tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka tillflykt på en
annan plats utanför sagda land”.
För Centralamerikas del accepterades ett snarlikt flyktingbegrepp i den
deklaration, som berörda regeringar antog i Cartagena år 1984. Det då
överenskomna flyktingbegreppet inkluderar också ”personer som har flytt
från sitt land därför att deras liv, säkerhet eller frihet hotats av allmänt
våld, utländsk aggression, intern konflikt, massiva kränkningar av de
mänskliga rättigheterna eller andra omständigheter som allvarligt stört
den allmänna ordningen”.
Såvitt gäller Asien har UNHCRs exekutivkommitté — med stöd av
första-asylländer i Sydostasien — godtagit en bestämmelse om att alla
asylsökande, i vart fall temporärt, skall tas emot av första-asylstaterna och
att tvångsrepatriering s. k. ”refoulement” inte skall ske. OECD-staterna
har inte accepterat en vidare flyktingdefinition än Genévekonventionens,
men åtskilliga OECD-stater har i sina interna lagstiftningar infört bestäm-
melser om uppehållstillstånd som i vissa avseenden ställer lägre krav än
Genévekonventionen.
Av stor betydelse är att UNHCRs verksamhet — på basis av ett antal
resolutioner från FNs generalförsamling — kommit att utvidgas utöver det
egentliga mandatet. I många fall av omfattande tvångsförflyttningar har
UNHCR bistått med skydd och nödhjälp. Det bör emellertid observeras
att flyktingkommissariens mandat formellt inte har utvidgats.
Härtill kommer också ett 60-tal betydelsefulla ”conclusions” som anta-
gits av UNHCRs exekutivkommitté för internationellt skydd av flyktingar
bl. a. om kvinnor på flykt, flyktingbarn och familjeåterförening.
3. Flyktingsituationen i världen
Inledning
Antalet flyktingar har ökat det gångna året och det finns nu uppskattnings-
vis 17 miljoner flyktingar i världen. Ungefär ett lika stort antal människor
antas vara på flykt inom sitt lands gränser, s. k. internflyktingar. Många av
dem befinner sig i en väl så utsatt situation som egentliga flyktingar
eftersom de internationella rättsliga instrumenten inte ger ett adekvat
skydd.
Händelserna vid Persiska viken har hårt drabbat redan utsatta befolk- Skr. 1991/92: 80
ningsgrupper i en del av världen där antalet flyktingar är stort. Situationen
på Afrikas Horn, som redan tidigare varit mycket svår, har i flera avseen-
den förvärrats under det senaste året, särskilt till följd av händelseutveck-
lingen i Somalia. Här måste man emellertid uppmärksamma den positiva
förändring som skett i Etiopien/Eritrea.
I Europa har inbördeskriget i Jugoslavien tvingat folk på flykt undan
striderna. Men det senaste årets politiska utveckling har samtidigt öppnat
nya möjligheter till återvandring, inte minst i Afrika (Angola, Etiopien,
Sydafrika).
Asien
I Pakistan och Iran finns mer än fem miljoner afghanska flyktingar vilka
utgör den största enskilda flyktinggruppen i världen. Samtal förs genom
FNs försorg med representanter for de olika stridande grupperna i Afgha-
nistan för att nå en politisk överenskommelse. Denna måste vara klar
innan någon större återvandring kan inledas. Detta försvåras också av att
tillgängliga transportvägar till stora delar är minerade. Trots allt har ca
200000 afghaner återvandrat från Pakistan under år 1991.
För att ta itu med problemen med den stora gruppen indokinesiska
flyktingar antogs år 1989 den s. k. ”Comprehensive Plan of Action” (CPA)
som är en övergripande plan för att söka lösa dessa flyktingars situation.
Bl. a. söker man främja frivillig återvandring för de många asylsökande
som efter vederbörlig prövning inte fått flyktingstatus. En nyligen nådd
överenskommelse mellan USA och Storbritannien kan inom en snar fram-
tid leda till att flyktingar som inte fått asyl sänds tillbaka i större utsträck-
ning än tidigare. Återvandringen till Vietnam i UNHCRs regi omfattar år
1991 ca 13 000 personer.
I oktober 1991 skrev de stridande parterna i Kambodja under ett freds-
avtal i Paris och beslöt då att FN skall utföra sitt största fredsbevarande
uppdrag hittills vilket bl.a. skulle möjliggöra återvandring för 350000
vietnamesiska flyktingar i Thailand. Trots fredsavtalet är situationen i
landet fortfarande osäker.
I Laos kan nu trepartsdiskussionerna mellan Laos, Thailand och
UNHCR förväntas leda till att ungefär 55 000 flyktingar från Laos återvän-
der under kommande år.
Mellan åren 1987 och 1990 återvandrade ett stort antal flyktingar från
Tamil Nadu i Indien till Sri Lanka men har efter återkomsten ånyo drivits
på flykt, antingen över eller inom landets gränser eftersom väpnade kon-
flikter har brutit ut igen i den norra delen av Sri Lanka. Ca 200000 tamiler
finns nu kvar i Indien.
Mellersta Östern
I området kring Persiska viken fick världen i år se det största utflödet på
kort tid av flyktingar som skett på lång tid. Händelserna fick en allvarlig
inverkan på en redan instabil situation i området. Uppskattningsvis två
miljoner irakier har blivit drivna på flykt. Ca 430 000 flyktingar befann sig Skr. 1991 /92: 80
på irakisk-turkiska gränsen i provisoriska tältläger. En kortare tid efter
ankomsten valde en betydande del att återvända frivilligt, med undantag
för ca 7 000 som valt att stanna i ett läger i Turkiet och ca 220 000 som
fortsättningsvis befinner sig i Iran.
Men alla de flyktingar som återvänt till Irak har inte återgått till ett
normalt liv. Uppskattningsvis 500000 är fortfarande flyktingar i sitt eget
land och väntar på att kunna återvända till vissa områden. I Khuzestan-
provinsen i Iran finns 65000 personer som kan komma att bestämma sig
för att återvända till södra Irak inom den närmaste tiden.
Den palestinska flyktingbefolkningen uppgår till ca 2,3 miljoner männi-
skor och då räknar man endast dem som står under UNRWAs mandat.
Antalet flyktingar här växer. Det finns emellertid många fler Palestinaflyk-
tingar i området än dessa. Många är gästarbetare i olika länder i regionen.
Som en följd av händelserna vid Persiska viken har den palestinska
befolkningen i Kuwait, som tidigare uppgick till ca 400000 personer, i stor
utsträckning flytt landet och endast ca 80000 finns kvar. Den kuwaitiska
regeringen strävar efter att väsentligt minska antalet utländska medborga-
re i landet. Endast ett fåtal av dem som inte kan återvända till Kuwait kan
räkna med stöd från UNRWA. Situationen för de övriga är fortfarande
oklar och kan komma i ett läge där mottagande i tredje land kan vara den
enda lösningen.
Afrika
Även i Afrika har betydande befolkningsomflyttningar och en ökning av
antalet flyktingar ägt rum. Detta gäller särskilt i Västafrika och på Afrikas
Horn.
Utvecklingen i länderna på Afrikas Horn utmärks av Mengistu-regimens
fall i Etiopien och störtandet av regeringen i Somalia. De befolkningsrörel-
ser som ägt rum under året är mestadels en följd av inbördeskrigen som
lett till att tiotusentals soldater, f. d. regeringstjänstemän m. fl. har flytt till
grannländerna, särskilt till Kenya och mellan länderna på Afrikas Horn.
Svår torka, krig och ödeläggelse i Somalia drev iväg mer än 350000
etiopier från flyktinglägren och tillbaka in i det ogästvänliga Ogaden-
området. Dessutom tvingade krigets fasor största delen av de 400000
sudanesiska flyktingarna ut ur deras etiopiska läger in i rysliga omständig-
heter. Under endast fyra månader, mellan februari och juni 1991, tvinga-
des nära en miljon människor på flykt, de flesta för andra gången.
UNHCR räknar med att den närmaste tiden skall ge möjlighet för
återvandrande för drygt en miljon flyktingar på Afrikas Horn. Förslag
finns för frivilliga återvandringsprojekt för 430000 av 600000 somaliska
flyktingar i Etiopien och projekt för att underlätta återvandringen från
Somalia för 357 000 etiopier.
I Västafrika, som tidigare har varit relativt lite utsatt för omfattande
flyktingrörelser, tredubblades flyktingbefolkningen och stor inströmning
ägde rum från Liberia till Elfenbenskusten (228 000), Guinea (439 000) och
Sierra Leone (30000) som resultat av en långdragen konflikt i landet.
Efter en rad FN-initiativ i Västra Sahara finns nu utsikter för en positiv Skr. 1991/92: 80
politisk uppgörelse och en lösning av situationen för dem som flytt till
Algeriet och Marocko. En folkomröstning skall anordnas under FNs över-
inseende och flyktingar återvänder nu för att delta i denna.
Antalet flyktingar från Mocambique till Malawi ökade med mer än
100000 under året. Situationen förvärrades ytterligare av utbredd torka,
översvämningar och jordskred.
I september i år undertecknade Sydafrikas regering och UNHCR ett
”memorandum of understanding” som möjliggör för UNHCR att närvara
i Sydafrika för att administrera återvändandet av de sydafrikaner som
lever i exil i randstaterna och resten av världen. Denna överenskommelse
innehåller också en bestämmelse om amnesti. Återvandringen kan komma
att omfatta inemot 30000 flyktingar.
Fredsöverenskommelsen i Angola borgar för att ca 300000 flyktingar
kan återvända.
En trepartskommission bestående av representanter för Burundi, Tanza-
nia och UNHCR planerar för att ca 94000 flyktingar skall kunna återvän-
da till Burundi.
Latinamerika
I Centralamerika har en rad långvariga flyktingsituationer funnit sin lös-
ning tack vare regionala fredsinitiativ och den s. k. CIREFCA-processen
som är en överenskommelse mellan Belize, Costa Rica, Guatemala, Hon-
duras, Mexico och Nicaragua. Under år 1990 har bl. a. över 35 000 nicara-
guaner och 8000 salvadoraner återvänt, främst från Honduras. I Hondu-
ras finns nu endast 20% av den ursprungliga flyktingbefolkningen kvar.
Flyktingproblemen kvarstår dock i Guatemala.
Den frivilliga återvandringen till Chile har också ökat avsevärt.
Parallellt med denna positiva utveckling har situationen i Peru resul-
terat i ett ökat antal asylsökande i omkringliggande länder.
Europa; Nordamerika
I Europa har en delvis ny situation uppstått i och med att flera av länderna
i Central- och Östeuropa blivit mottagarländer för asylsökande. Sedan
inbördeskriget i Jugoslavien bröt ut har flera tiotusental flyktingar anlänt
till de omkringliggande länderna, främst Ungern. De snabba förändringar-
na i Sovjetunionen kan också komma att leda till betydande befolkningsrö-
relser.
Det starkt ökande antalet asylsökande under 1980-talet har ställt de
europeiska länderna inför nya problem. Antalet asylansökningar i Europa
och Nordamerika ökade från ca 150000 år 1980, sjönk sedan till under
100000 fram till år 1983 för att de sista två åren snabbt öka till ca 560000
år 1990. De existerande systemen för tillståndsprövning och mottagande
har visat sig vara otillräckliga för att möta denna ökade belastning.
Den andel av de asylsökande som efter prövning bedömts vara flykting-
ar har minskat successivt. Omkring hälften av de sökande tillåts till slut
stanna, huvudsakligen av humanitära skäl efter en mycket lång väntan.
Skr. 1991/92:80
4. Framtidsprognoser
Förutsägelser om den framtida invandringen till Sverige har nästan alltid
kommit på skam. Det ligger närmast i sakens natur att sådana knappast
kan göras med någon större träffsäkerhet.
Faktorer, om vilka en viss kunskap måste finnas för att man skall kunna
göra prognoser, är:
— den demografiska utvecklingen i världen,
— den ekologiska utvecklingen,
— den ekonomiska utvecklingen i världen,
— den politiska utvecklingen i världen,
— invandringsländernas benägenhet att ta emot och förmåga att hantera
ett starkt invandringstryck,
— invandringsländernas invandringspolitik.
Listan visar hur svårt det är att få nödvändig och tillräcklig kunskap till
grund för något så när hållbara prognoser om framtida migration och
invandring.
Den demografiska utvecklingen
De europeiska gemenskapernas organisation för statistik (EUROSTAT)
har sammanställt följande statistik om befolkningsutvecklingen (miljoner
personer)
10
|
Region |
1970 |
% |
1988 |
% |
2000 |
% |
2020 |
% |
|
Europa |
460 |
12 |
496 |
10 |
509 |
8 |
514 |
6 |
|
EG (nuv 12) |
303 |
8 |
324 |
6 |
332 |
5 |
323 |
4 |
|
Sovjetunionen |
243 |
7 |
283 |
6 |
308 |
5 |
343 |
4 |
|
Nordamerika |
205 |
6 |
246 |
5 |
266 |
4 |
295 |
4 |
|
Latinamerika |
285 |
8 |
430 |
8 |
540 |
9 |
719 |
9 |
|
Afrika |
363 |
10 |
610 |
12 |
872 |
14 |
1 441 |
18 |
|
Asien |
2101 |
57 |
2996 |
59 |
3698 |
59 |
4 680 |
58 |
|
Japan |
107 |
3 |
122 |
2 |
129 |
2 |
130 |
2 |
|
Kina |
804 |
22 |
1089 |
21 |
1286 |
21 |
1460 |
18 |
|
Indien |
555 |
15 |
797 |
16 |
1043 |
17 |
1 375 |
17 |
|
Oceanien |
19 |
1 |
26 |
1 |
30 |
0 |
37 |
0 |
|
Hela världen |
3 698 |
100 |
5112 |
100 |
6251 |
100 |
8062 |
100 |
Skr. 1991/92:80
De regioner, vars andelar av befolkningen beräknas minska fram till år
2020, är Europa och Kina. Europa uppvisar en mycket måttlig befolk-
ningsökning. Kina däremot minskar sin andel av världens befolkning,
trots att landets egen befolkning ökar med nästan 500 miljoner mellan åren
1988 och 2020. Den region vars andel ökar mest är Afrika — befolkningen
nästan fyrdubblas under åren 1970 — 2020.
Det finns dock ingenting i dessa siffror som — i sig och enskilt —
behöver innebära att befolkningstillväxten leder till sådana förhållanden
att människor i de olika regionerna måste lämna dessa. Erfarenheterna
genom åren tyder inte på något klart samband mellan befolkningstäthet
och benägenhet att flytta utomlands.
Den ekologiska utvecklingen
I vilken utsträckning som försämrade miljöbetingelser driver folk från sina
hemländer låter sig knappast bedömas. Skövling av stora skogsområden i
världen påverkar naturligtvis livsbetingelserna inom dessa regioner, men i
vad mån detta kan tänkas leda till omfattande folkomflyttningar mellan
länder har inte kunnat belysas närmare.
De enda riktigt tydliga miljökatastrofer som diskuteras i migrationssam-
manhang är den fortsatta ökenutbredningen på den afrikanska kontinen-
ten, som producerat stora skaror av vad man ibland kallar ekologiska
flyktingar. En annan mindre omtalad pågående ekologisk katastrof är
försaltningen av stora jordområden i Centralasien, som vissa forskare
hävdar kan driva omkring 15 miljoner människor från sina nuvarande
områden inom bara 15 år.
På ungefär motsvarande sätt nämns den s. k. växthuseffektens betydelse
för höjningen av den allmänna vattennivån och för översvämningar som
en tänkbar migrationsdrivande faktor. Både brist på vatten och för mycket
vatten kan alltså — liksom en rad andra ekologiska faktorer — komma att
bli alltmer betydande omständigheter bakom flykt och migration.
Den ekonomiska utvecklingen
Tvärt emot vad många tycks utgå från finns inte något klart samband
mellan graden av ekonomisk utveckling och utvandring från en region eller 11
från ett land. Utvandringen från Albanien är ett tydligt uttryck för en
ekonomiskt betingad massflykt, men det är uppenbart att också andra
faktorer — geografisk närhet och kunskapen om förhållandena i angrän-
sande länder — avgjorde att just Italien blev målet för resan för så många.
Det finns inga bevis för att de som flyttat från ett land varit de som
drabbats hårdast av det ekonomiska läget eller att utvandring i första hand
sker från de ekonomiskt hårdast drabbade länderna.
Paradoxalt nog finns det däremot forskning som pekar på att ekonomisk
utveckling — t. ex. genom vår utvecklingshjälp — på kort sikt leder till
ökad migration. Internationella studier om sambandet mellan migration
och utveckling bedrivs i ökande omfattning, bl. a. inom ILO och UNHCR
i samarbete. Flera internationella konferenser på detta tema planeras
under år 1992.
Den politiska utvecklingen
Politisk förföljelse och bristande respekt för mänskliga rättigheter bidrar
till att människor måste lämna sina hemländer. Även om man på många
håll i världen under senare år har kunnat konstatera en positiv politisk
utveckling, måste vi räkna med att dessa grundorsaker till att människor
drivs på flykt kommer att vara mycket påtagliga även framöver.
Att göra regelrätta förutsägelser om effekterna av dessa grundorsaker är
givetvis inte möjligt. Däremot borde man kunna förbättra förmågan att
bedöma potentiella migrationspolitiska konsekvenser av skilda utrikespo-
litiska scenarier. Inom regeringskansliet diskuteras sålunda former för en
analys i migrationspolitiskt hänseende av skeenden i vår omvärld, som är
mer systematisk än hittills.
Mottagarlandets immigrationspolitik
Det är en allmän erfarenhet att det råder en besvärande diskrepans mellan
de västliga ländernas rättsregler för vilka som skall medges bosättning och
den faktiska bosättning som sker. Arbetskraftsinvandring från utomnordi-
ska länder har i praktiken inte tillåtits till Sverige. Samtidigt har vi fått
betydande tillskott till arbetskraften genom flyktinginvandringen. Immi-
grationskontrollen har i praktiken utövats i form av en asylprövning och
en tillämpning av reglerna för familjeanknytning till Sverige. Inom ramen
för asylprövningen blir, i praktiken, praxis i fråga om vilka som skall
medges asyl utöver vad som stipuleras av Genévekonventionen i hög grad
avgörande för storleken på invandringen.
Europaintegrationen, via EES-avtalet eller genom att Sverige blir med-
lem i EG, kan givetvis få viss betydelse för storleken på invandringen hit. I
mycket lägre grad har diskuterats om integrationen skulle tänkas leda till
utvandring från Sverige av t. ex. välutbildad arbetskraft. Arbetskraftens
rörlighet hittills inom EG, liksom for övrigt inom Norden, är förvånans-
värt låg — bara någon procent av arbetskraften i nuvarande EG är med-
borgare i ett annat land än där de arbetar. Detta leder de flesta bedömare
Skr. 1991/92:80
12
till slutsatsen att Europaintegrationen för Sveriges del inte leder till en Skr. 1991/92:80
särskilt stor arbetskraftsinvandring från berörda länder.
En annan fråga som måste bedömas, när man diskuterar invandrings-
landets möjligheter att med rättsmedel kontrollera invandringen, är den
beslutsamhet med vilken man verkligen verkställer fattade negativa beslut.
I Tyskland fattades under år 1990 drygt 100000 avlägsnandebeslut —
under samma år kunde dock bara drygt 3000 utvisningar verkställas. I
Sverige verkställs de allra flesta lagakraftvunna utvisningsbeslut.
Internationell samverkan
Under senare år har frågan om internationell samverkan för att på olika
sätt bekämpa de grundläggande orsakerna till utvandring diskuterats liv-
ligt. Arbetet i internationella fora i detta syfte måste utvecklas och baseras
på bättre kunskaper än vad vi i dag har om vad enskildas och gruppers
beslut att utvandra verkligen baseras på. Med en ökad sådan kunskap kan
man internationellt mer effektivt bidra till utformningen av stödet till
potentiella utvandringsländer.
När sådana åtgärder har satts in under någon tid kan man sedan göra
bättre prognoser om det framtida migrationstrycket. Viktiga frågor härvid-
lag blir att ta vara på de utvärderingar som gjorts både i fråga om regionala
omflyttningar inom länder och de analyser som sker av det traditionella
utvecklingssamarbetet Nord-Syd, som ju faktiskt ytterst syftar till att bl. a.
undanröja skälen för utvandring.
1. Inledning
Flyktingar och personer som får bosätta sig i Sverige av flyktingliknande
eller humanitära skäl samt anhöriga till här bosatta personer (anknytning-
ar) är de huvudsakliga kategorierna bland utomnordiska invandrare.
Bland de s. k. anknytningsfallen är det i många fall inte fråga om återför-
ening av tidigare splittrade familjer, utan om nybildade sådana, dvs.
personer som gifter sig med (eller börjar sammanbo med) en i Sverige
bosatt person som kan vara en infödd svensk eller en som har invandrat
tidigare.
Den utomnordiska arbetskraftsinvandringen har de senaste åren upp-
gått till endast ett par hundra personer om året.
2. Invandringens omfattning
Enligt preliminära siffror har under år 1991 ca 44 000 utländska medborga-
re invandrat till Sverige, vilket är en minskning i jämförelse med de två
närmast föregående åren. Utvandringen har i jämförelse med föregående
år minskat något och uppgår till ca 15000 (föregående år 16000). Utflytt-
ningen har främst bestått av norska och danska medborgare som flyttat
tillbaka. Invandringsöverskottet har minskat i förhållande till år 1990.
13
Utvecklingen under den senaste tioårsperioden framgår av följande Skr. 1991/92:80
tabell (siffrorna är avrundade och uppgifterna för år 1991 preliminära):
Invandringen av utländska medborgare åren 1981 — 1991 (tusental)
|
År |
Invandring |
Utvandring |
Invandringsöverskott | ||||||
|
Totalt |
Nor- |
Övriga |
Totalt |
Nor- |
Övriga |
Totalt |
Nor- |
Övriga | |
|
1981 |
27,4 |
10,0 |
17,4 |
20,8 |
15.3 |
5,5 |
6,6 |
- 5,3 |
11,9 |
|
1982 |
25,1 |
7,3 |
17,8 |
19,9 |
14.5 |
5,4 |
5,2 |
- 7,2 |
12,4 |
|
1983 |
22,3 |
7,4 |
14,9 |
17,4 |
12,0 |
5,4 |
4,9 |
- 4,6 |
9,5 |
|
1984 |
26,0 |
8,4 |
17,6 |
14,6 |
10,0 |
4.6 |
11,4 |
- 1,6 |
13,0 |
|
1985 |
27,9 |
8,4 |
19,5 |
14,0 |
9,2 |
4.9 |
13,9 |
- 0,8 |
14,7 |
|
1986 |
34,0 |
8,9 |
25,2 |
15,4 |
8.7 |
6.6 |
18,6 |
0,2 |
18.6 |
|
1987 |
37,1 |
8,9 |
28,1 |
11,6 |
8.1 |
3,5 |
25,5 |
0,8 |
24,7 |
|
1988 |
44,5 |
11,5 |
33,0 |
11,8 |
8,3 |
3.5 |
32,6 |
3,2 |
28,4 |
|
1989 |
58,8 |
18,9 |
40,0 |
13.1 |
9,7 |
3,4 |
45,7 |
9,2 |
36,5 |
|
1990 |
53,3 |
15,9 |
37,4 |
16.1 |
12,5 |
3,6 |
37,2 |
3,4 |
33,8 |
|
1991 |
44,0 |
8,0 |
36,0 |
15,0 |
12,0 |
3,0 |
29,0 |
- 4,0 |
33,0 |
Anm: I tabellen anges antalet under åren invandrade och folkbokförda utländska
medborgare. Tabelluppgifterna om enskilt tillresta asylsökande, avser däremot med-
delade uppehållstillstånd. De olika tabellerna är därför inte sinsemellan jämförbara.
In- och utvandringen av finska medborgare år 1991 var något mindre än
föregående år. Detta resulterade i en nettoutvandring av ca 900 personer.
Nettoutvandringen av nordbor blev under år 1991 ca 4000 personer.
3. Enskilt tillresta asylsökande och anhöriga till dessa
Under budgetåret 1990/91 sökte ca 20800 personer asyl (inkl. barn).
Antalet asylsökande har minskat kraftigt jämfört med budgetåret 1989/90
då det uppgick till ca 38 700 personer. Minskningen under budgetåret
1990/91 började under november 1990 för att fortsätta under första halv-
året 1991. Därefter har antalet asylsökande på nytt ökat. Under tredje
kvartalet år 1991 kom sammanlagt drygt 9000 asylsökande. Tendensen
under sista kvartalet är ökande, men det är helt beroende på förhållandena
i Jugoslavien. Därmed skulle det totala antalet asylsökande under första
hälften av budgetåret 1991/92 komma att uppgå till ca 19000.
I det följande redovisas de största nationalitetsgrupperna som sökt asyl i
Sverige och som fått uppehållstillstånd som flyktingar eller därmed jäm-
ställda. Uppehållstillstånden omfattar även flyktingar som överförts till
Sverige genom flyktingkvoten. De kan dessutom avse beslut i fråga om
asylansökningar som lämnats in tidigare budgetår. Siffrorna är avrundan-
de.
14
|
Nationalitet |
Budgetåret 1989/90 |
Budgetåret 1990/91 | ||
|
Asylan- |
Uppehålls- |
Asylan- |
Uppehålls- | |
|
Bulgarien |
5 200 |
380 |
120 |
400 |
|
Etiopien |
2 500 |
1 710 |
1240 |
900 |
|
Irak |
2 000 |
1 870 |
1900 |
2 220 |
|
Iran |
5100 |
2 750 |
3040 |
1 850 |
|
Jugoslavien |
2100 |
600 |
2 920 |
620 |
|
Libanon |
4 700 |
1 740 |
1 690 |
660 |
|
Polen |
400 |
220 |
200 |
40 |
|
Rumänien |
2 500 |
2410 |
1000 |
140 |
|
Somalia |
2 500 |
560 |
1050 |
870 |
|
Sovjetunionen |
700 |
120 |
940 |
370 |
|
Statslösa/ | ||||
|
okänt mb skap |
2000 |
2 240 |
1290 |
1 120 |
|
Syrien |
1 500 |
420 |
530 |
490 |
|
Turkiet |
1400 |
600 |
630 |
570 |
|
Övriga |
000 |
2230 |
4 200 |
2 580 |
|
Totalt |
38600 |
17850 |
20750 |
12 830 |
Skr. 1991/92:80
Under budgetåret 1990/91 beviljades sammanlagt ca 12 830 personer
uppehållstillstånd (konventionsflyktingar, krigsvägrare) enligt 3 kap. 1 §
utlänningslagen (1989:529) samt enligt 2 kap 4 § andra punkten (humanitä-
ra skäl). Uppehållstillstånden fördelar sig enligt följande:
Skäl Bå 1989/90 Bå 1990/91
Konventionsflyktingar
|
— Flyktingkvoten |
1 324 |
7,4% |
1433 |
11,2% |
|
— Övriga |
2 827 |
15,8% |
1697 |
13,1% |
|
Krigsvägrare |
55 |
0.3% |
4 |
0,1% |
|
De facto-flyktingar |
5047 |
28.3% |
3 777 |
29.4% |
|
Humanitära skäl |
8 596 |
48.2% |
5919 |
46,2% |
|
Totalt |
17 849 |
100,0% |
12830 |
100,0% |
Härtill kommer anhöriga till flyktingar och därmed jämställda personer,
vilka inrest tillsammans med eller i nära anslutning till dessa och som
omfattas av samma särskilda mottagningsanordning som flyktingar. Anta-
let sådana anhöriga som fick uppehållstillstånd uppgick budgetåret
1989/90 till 5 652 personer och budgetåret 1990/91 till 5 416 personer.
Den utomnordiska invandringen till Sverige under budgetåren 1989/90
och 1990/91 (vuxna och barn) framgår av följande tabell, som även re-
dovisar grunderna för uppehållstillstånden.
|
Skäl |
Bå 1989/90 |
Bå 1990/91 | ||
|
Flyktingar m. fl. |
17 849 |
46.0% |
12 830 |
35,0% |
|
Nära anhöriga |
19916 |
51,4% |
21991 |
61.0% |
|
(anknytningar) | ||||
|
Varav | ||||
|
— anknytning till flykting |
(5652) |
(5416) | ||
|
— övriga anknytningar |
(14264) |
(16575) | ||
|
Arbetsmarknadsskäl |
186 |
0,5% |
336 |
1.0% |
|
Adoptivbarn |
798 |
2.1% |
1023 |
3,0% |
|
Totalt |
38749 |
100,0% |
36180 |
100,0% |
15
4. Organiserad överföring av flyktingar (flyktingkvoten)
Sedan år 1950 har Sverige genom organiserad överföring tagit emot flyk-
tingar inom ramen for en särskild flyktingkvot. Fr. o. m. år 1976 till föregå-
ende år har flyktingkvoten för varje budgetår fastställts till ca 1 250 perso-
ner. Fr. o. m. budgetåret 1991/92 höjdes flyktingkvoten från 1 250 till 2000
personer. Riksdagen beslöt samtidigt att ytterligare 1 250 personer skulle
tas emot i Sverige under budgetåret inom ramen för flyktingkvoten.
Kvoten skall användas för överföring, huvudsakligen i samverkan med
UNHCR, av flyktingar eller andra personer som befinner sig i en särskilt
utsatt situation. Kvoten är inte begränsad till att användas for flyktingar i
ordets formella bemärkelse. Den kan också användas för personer som är
förföljda och befinner sig i fara men ännu inte kunnat lämna sitt land.
En mindre del av kvoten används för personer med funktionsnedsätt-
ningar och, under senare år, krigsskadade flyktingar och tortyroffer.
Riktlinjer för kvotens användning ges budgetårsvis av regeringen. För
budgetåret 1991/92 angav regeringen att uttagning i första hand bör ske i
länder i sydvästra och mellersta Asien, Sydostasien samt Central- och
Sydamerika. Därutöver får i enstaka fall flyktingar föras över från övriga
delar av världen. Statens invandrarverk (SIV) har ansvaret för uttagning
och överföring av flyktingar till Sverige. Själva transporten till Sverige
ombesörjs till stor del genom International Organization for Migration
(IOM).
Uttagningarna sker i nära samverkan med främst UNHCR. UNHCRs
önskemål avseende de svenska insatserna presenteras två gånger årligen
för SIV. Från och med år 1989 samråder de nordiska regeringarna regel-
mässigt i policyfrågor inom ramen för den nordiska samrådsgruppen för
flyktingfrågor.
Under budgetåret 1990/91 omfattade kvotuttagningen sammanlagt
drygt 1 400 personer, varav nära 1 000 genom uttagning på plats i första
asyllandet och resten genom s. k. dossieruttagning. Antalet faktiskt över-
förda flyktingar varierar från år till år, eftersom uttagningsbeslut inte alltid
omedelbart kan följas av utresetillstånd från det land där vederbörande
vistas. Faktiskt överförda flyktingar var drygt 1 200 budgetåret 1990/91.
Skr. 1991/92:80
16
Flyktingkvotens sammansättning under budgetåret 1990/91
|
Ursprungsland |
Inresta |
Beviljade |
|
LATINAMERIKA |
161 |
177 |
|
Chile |
5 |
10 |
|
Colombia |
24 |
19 |
|
El Salvador |
119 |
125 |
|
Honduras |
4 |
— |
|
Guatemala |
6 |
19 |
|
Peru |
6 |
4 |
|
ASIEN |
1047 |
1236 |
|
Irak |
67 |
144 |
|
Iran |
150 |
212 |
|
Vietnam |
814 |
851 |
|
Kampuchea |
6 |
6 |
|
Libanon |
4 |
11 |
|
Afghanistan |
1 |
1 |
|
Laos |
— |
2 |
|
Palestina |
5 |
8 |
|
Sri Lanka |
- |
1 |
|
AFRIKA |
14 |
19 |
|
Etiopien |
12 |
12 |
|
Kenya |
5 |
- |
|
Zaire |
5 |
5 |
|
Somalia |
1 |
1 |
|
Uganda |
1 |
1 |
|
EUROPA |
1 | |
|
Albanien |
- |
1 |
|
Totalt |
1222 |
1433 |
Kostnaderna för den organiserade överföringen av flyktingar budgetåret
1990/91 uppgick till 12,6 milj. kr.
5. Invandring av anhöriga
Under budgetåret 1990/91 uppgick antalet uppehållstillstånd i Sverige för
nära anhöriga till nära 22 000 personer.
Med anhöriginvandring avses här bl. a. make/maka, samboende eller
barn under 20 år till en svensk medborgare eller en utlänning med gällande
tillstånd, som bor i Sverige (som regel ensamstående förälder och i vissa
fall föräldrapar). Tillstånd kan också i vissa fall ges andra nära anhöriga till
i Sverige bosatt person.
SIV kan lämna ett behovsprövat bidrag för att anhöriga till flyktingar,
som är bosatta i Sverige, skall kunna resa hit för att återförenas. Detta sker
med stöd av förordningen (1984:936) om bidrag till flyktingar för kostna-
der för anhörigas resor till Sverige. De anhöriga som omfattas är maka/ma-
ke och ogifta barn under 20 år. Bidrag får även lämnas för andra anhöriga
om synnerliga skäl föreligger.
När beslut om bidrag fattats ordnas resorna hit på samma sätt som för
kvotflyktingar, dvs. genom IOM eller svensk utlandsmyndighet.
Under budgetåret 1990/91 beviljades 280 ansökningar avseende resor
för 957 personer. Detta innebär en minskning jämfört med föregående
Skr. 1991/92:80
17
2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 80
budgetår. De anhöriga kom främst från Vietnam (210), Etiopien (165), Skr. 1991/92:80
Irak (163) och Iran (124). Antalet avslagna ansökningar var 392.
Kostnaderna för anhörigresor budgetåret 1990/91 uppgick till 2,6
milj. kr.
6. Arbetskraftsinvandring
Permanent uppehålls- och arbetstillstånd för bosättning av rena arbets-
marknadsskäl beviljas i princip bara om arbetskraftsbehovet inte kan
tillgodoses inom Sverige. Budgetåret 1990/91 gavs 336 sådana tillstånd.
Det kan gälla t. ex. nyckelfunktioner inom näringslivet. Även fria yrkesut-
övare och egna företagare kan få bosätta sig här om de uppfyller vissa krav.
Dessutom beviljas tillfälliga arbetstillstånd för exempelvis montörer,
vikarierande läkare, artister och idrottsmän.
Tillstånd beviljas vanligen av invandrarverket i samråd med arbets-
marknadsverket och efter att ha hört arbetsmarknadens parter. Delegering
till utlandsmyndighet förekommer i vissa fall.
Invandrarverket och arbetsmarknadsverket har på uppdrag av regering-
en genomfört vissa regelförenklingar. Arbetstillstånd för feriearbetande
ungdomar samt andra former för kortvariga arbeten har slagits samman
till en tillståndstyp — säsongsarbetstillstånd — som är mer generellt.
Samtidigt har invandrarverket delegerat till länsarbetsnämnderna att be-
sluta om dessa tillstånd. Antalet utlänningar som under år 1990 har haft ett
tillfälligt arbete i Sverige uppskattas till drygt 30 000 personer.
Fr. o. m. sommaren 1990 kan unga medborgare från de baltiska republi-
kerna under begränsad tid få praktisera på den svenska arbetsmarknaden.
Avsikten är att ge möjlighet för unga människor, uppväxta i ett slutet
samhälle, att få inblick i hur den svenska arbetsmarknaden fungerar. Fram
till hösten 1991 hade drygt 200 personer prövat den möjligheten.
7. Övrig invandring
Den övriga invandringen består huvudsakligen av adoptivbarn, av perso-
ner som tidigare varit bosatta här och som återvänder till Sverige samt av
personer som har svenskt påbrå. Vid prövning av ärenden för den som
varit bosatt här tidigare tas bl. a. hänsyn till den tidigare vistelsetiden i
Sverige resp, utomlands. Svenskfödda som senare förlorat sitt svenska
medborgarskap samt deras barn beviljas regelmässigt tillstånd. Antalet
tillstånd uppgick för budgetåret 1990/91 till strax över 1 000.
1. Inledning
Sverige skall enligt riksdagens beslut föra en invandrarpolitik sammanfat-
tad i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. För att nå dessa mål
18
kan särskilda åtgärder behövas till formån för dem som tillåtits invandra Skr. 1991/92: 80
och bosätta sig i Sverige. En viktig sådan särskild åtgärd är att erbjuda
undervisning i svenska.
Långsiktig invandrarpolitik är i stora delar detsamma som allmän väl-
färdspolitik. På vissa avsnitt av denna politik och under vissa utvecklings-
skeden kan de generella insatserna behöva förstärkas med kompletterande
insatser. Ett exempel härpå finns inom arbetsmarknadspolitiken med sär-
skilda, riktade insatser som gjorts till förmån för invandrare och flykting-
ar.
Skiljelinjen mellan ”flyktingpolitiska” och ”invandrarpolitiska” åtgär-
der är inte skarp. De som får stanna som flyktingar här får en särskild
introduktion, med hänvisning till att den som flytt och inte kan återvända
till sitt hemland anses ha ett särskilt behov av stöd i början av sin vistelse
här i landet. Därefter är ”flyktingar” också ”invandrare” och omfattas i
stort sett av samma samhällsinsatser som normalt gäller för andra invand-
rare och infödda svenskar.
Varje myndighet har inom sitt verksamhetsområde samma ansvar för
invandrarna som för den övriga befolkningen. Ansvaret omfattar också att
vidta nödvändiga säråtgärder. Invandrarverket bevakar och samordnar
myndigheternas arbete i denna del.
Denna ansvarsfördelning återspeglas inom regeringskansliet. Invandrar-
ministern och hennes medarbetare samordnar regeringskansliets arbete, så
att det samlade resultatet står i samklang med de invandrarpolitiska målen
som statsmakterna ställt upp. Ansvaret för beredning av sakfrågor åvilar
dock respektive departement.
Många frågor med anknytning till invandrarpolitiken behandlas, i enlig-
het med den gällande arbetsfördelningen, huvudsakligen inom andra poli-
tikområden. I det följande redovisas några huvudfrågor som för närvaran-
de är aktuella inom kulturdepartementets och andra departements an-
svarsområden.
2. Åtgärder mot etnisk diskriminering m. m.
I flera europeiska länder har under året förekommit kraftiga uttryck för
fientlighet mot invandrare. Dessa har varit särskilt påtagliga under hösten
1991. Omfattande angrepp, ofta förenade med våld, har förekommit i
Tyskland, inledningsvis i de östra delarna men senare också i de västra där
bl. a. flyktingförläggningar har attackerats. Även i Sverige har angrepp på
flyktingförläggningar gjorts. Under hösten 1991 har också några allvarliga
våldsbrott förekommit med anknytning till invandrarfientlighet.
I de högerextremistiska grupper som stärkts och blivit allt högljuddare i
några europeiska länder är invandrarfientligheten ett mycket påtagligt
inslag. Sådana högerextremistiska grupper har också blivit mer aktiva i
Sverige. Ett oroande uttryck för detta är att de tycks särskilt attrahera
ungdomar.
Det finns också andra tecken på att invandrarfientligheten förefaller ha
ökat hos ungdomar. Vid Centrum för invandringsforskning vid Stock-
holms universitet pågår för närvarande ett forskningsprojekt, med ekono-
19
miskt stöd från regeringen, som visar att andelen ungdomar som är nega- Skr. 1991/92: 80
tiva mot invandringen ökat jämfört med tidigare undersökningar.
Utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering, som tillsattes av
regeringen våren 1990, lämnade i september 1991 ett delbetänkande (SOU
1991:75) Organiserad rasism med förslag till åtgärder mot rasistiska orga-
nisationer. I betänkandet föreslås bl. a. att den som deltar i eller lämnar
stöd åt en sammanslutning som ägnar sig åt rasistisk förföljelse genom att
ligga bakom eller uppmana till brott med inslag av våld, hot eller tvång
skall kunna dömas för organiserad rasism. Detsamma skall gälla den som
bildar en sådan sammanslutning. Utredningen föreslår också att rasistiska
motiv eller rasistiska inslag i brott skall utgöra en allmän straffskärpnings-
grund. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Enligt direktiven
skall utredningen även överväga möjligheten att lagstifta mot diskrimine-
ring i arbetslivet samt se över lagen (1986:442) mot etnisk diskriminering.
En av invandrarverkets uppgifter är att främja goda etniska relationer
genom kunskapsutveckling, metodutveckling och erfarenhetsöverföring.
Verket ger ut informationsmaterial, anordnar och medverkar i olika for-
mer av utbildning i dessa frågor samt ger råd till myndigheter, organisatio-
ner m. fl. Verket samarbetar också med andra som arbetar inom området
och har möjligheter att ge bidrag till organisationer av olika slag som
genom projekt vill främja goda etniska relationer.
Medel för sådana projekt kan också beviljas genom den kommitté som
ansvarar för FNs kulturårtiondes genomförande i Sverige. Det mångkultu-
rella samhällets möjligheter och problem är nämligen ett huvudtema för de
svenska insatserna för kulturårtiondet.
Inom ramen för kulturårtiondet har verket i samarbete med SIDA
utvecklat arbetsmetoder för skolans undervisning i internationella frågor.
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) har också till uppgift
att motverka etnisk diskriminering genom opinionsbildning och utbild-
ningsinsatser samt genom rådgivning till myndigheter och enskilda. Den
förste innehavaren av ämbetet, Peter Nobel, lämnade sin befattning den 1
juli 1991 och som ny diskrimineringsombudsman fr. o. m. den 1 januari
1992 har Frank Orton utsetts.
Rapporten Att främja goda etniska relationer har under år 1991 getts
ut av arbetsmarknadsdepartementet. Den omfattar en utvärdering av pro-
jekt som fått bidrag genom den tidigare kommissionen mot rasism och
främlingsfientlighet. Kommissionen hade 12 milj. kr. till sitt förfogande.
Efter beslut av regeringen har medel beviljats till ca 200 projekt som hade
till syfte att främja goda etniska relationer.
Utvärderingen utfördes i nära samarbete med invandrarverket och om-
fattade ett 15-tal projekt som studerades relativt noggrant. Huvudmän för
projekten var olika organisationer.
Utvärderingen visade att ambitionerna och den goda viljan ofta är stora
när det gäller att motverka rasism och främlingsfientlighet men att varken
bidragsgivare eller föreningsfunktionärer är medvetna om hur svårt detta
är. Alltför många av de utvärderade projekten ledde inte till de resultat
som man hade hoppats på. En grundläggande brist var att målet med
projekten — att främja goda etniska relationer — var oklart formulerade
20
både av bidragsgivarna och av dem som sökte bidragen. En annan brist Skr. 1991/92:80
hos många av projekten var att de inte fick någon fortsättning i organisa-
tionens ordinarie verksamhet eller på annat sätt påvisbara effekter.
Enligt utvärderingen har vissa slag av projekt bättre förutsättningar än
andra att lyckas. Det är projekt
— som präglas av en genomtänkt människo- och samhällssyn grundad på
allas lika värde och där denna inställning kommer till faktiskt uttryck
i genomförandet,
— där syftet att främja goda etniska relationer är förenligt med organisa-
tionens allmänna syften och verksamhet,
— där invandrarna inte betraktas som speciella utan där de är integrerade
i en verksamhet som också gäller andra,
— som präglas av samverkan, alltså att de som berörs av frågorna —
invandrarna själva — har medinflytande i planering och genomförande,
— som använder sig av olika former av teater som metod.
I årets budgetproposition föreslås att särskilda medel ställs till regering-
ens disposition för insatser mot främlingsfientlighet och för att främja
goda etniska relationer. Medlen bör kunna användas for olika ändamål.
De områden som i första hand kan komma i fråga för insatser är t. ex.
skolan, lärarfortbildningen, kulturen, arbete bland ungdomar och projekt
som initieras av ideella organisationer.
3. Arbetsmarknaden
Att så snabbt som möjligt få ett arbete och en egen försörjning är ett par av
de viktigaste faktorerna för invandrares och flyktingars integration i det
svenska samhället.
Arbetsmarknadsverket har ett primärt ansvar för att människor får
arbete eller utbildning som leder till ett arbete. En grundläggande princip
är att invandrares och flyktingars situation på arbetsmarknaden skall lösas
inom ramen för den allmänna arbetsmarknadspolitiken, vid behov komp-
letterad med särskilda, riktade insatser.
Budgetåret 1990/91 har präglats av ett mycket svårt arbetsmarknadsläge
med en för Sveriges del historiskt hög arbetslöshet. Arbetsmarknadsverket
förutspår att arbetslösheten kommer att förbli hög inom alla åldersgrupper
samt att den kulminerar under budgetåret 1992/93.
Trots de ökade insatserna ökar den relativa arbetslösheten for utomnor-
diska medborgare snabbare än för svenskar. I genomsnitt för budgetåret
1990/91 var 1,8% av befolkningen i åldern 16 — 64 år registrerade som
arbetslösa vid arbetsförmedlingen. Motsvarande tal för utländska och
utomnordiska medborgare var 3 resp. 3,7%.
Arbetsmarknadsverket och invandrarverket har gemensamt tagit initia-
tiv till att utveckla en förbättrad redovisning av arbetskraftsundersök-
ningarna (AKU). Den utvecklade urvalsundersökningen medger redovis-
ning av utlandsfödda, utländska medborgare samt naturaliserade och ger
förutsättning att djupare och mera nyanserat analysera arbetslöshet och
lågt arbetskraftsdeltagande hos vissa grupper.
Invandrare och flyktingar är en högt prioriterad grupp inom arbetsmark-
21
nadspolitiken. Såväl mänskliga som sociala och ekonomiska skäl motive-
rar detta. För budgetåret 1990/91 har AMS totalt disponerat 130 milj. kr.
som särskilda medel för åtgärder för flyktingar och invandrare samt dess-
utom drygt 40 milj. kr. som särskilda förvaltningsmedel.
Antalet utomnordiska medborgare placerade i arbete eller utbildning
ökade från drygt 31000 personer under budgetåret 1989/90 till drygt
36000 personer under budgetåret 1990/91, dvs. en ökning med ca 5 000
personer.
Den överenskommelse som arbetsmarknadsverket, invandrarverket och
Svenska kommunförbundet träffade våren 1990 har nu förts ut och förank-
rats inom respektive verksamhetsområde. Överenskommelsen syftar till
att förstärka den s.k. arbetslinjen så att flyktingar och invandrare snabbt
integreras i det svenska samhället och kommer bort från ett för många
långvarigt bidragsberoende. Ett delmål i överenskommelsen är att alla
flyktingar som får uppehålls- och arbetstillstånd på förläggningarna får
kartläggnings- och vägledningsinsatser av arbetsförmedlare.
Riksdagens beslut om samordnat flyktingmottagande (prop.
1989/90:105, SfU21, rskr. 281) och om reformerad svenskundervisning
för vuxna invandrare (prop. 1989/90:102, UbU27, rskr. 279) trädde i kraft
den 1 januari 1991. Effekten är att ett närmare samarbete mellan berörda
myndigheter har utvecklats med kommunala introduktionsprogram och
individuella handlingsplaner för varje flykting.
Dessa båda reformer har tillsammans med den tidigare nämnda över-
enskommelsen mellan AMS och SIV åstadkommit en klar effektivisering
av insatserna för att förkorta flyktingars väg till arbete.
Akademiskt utbildade invandrare har svårt att få arbete som motsvarar
deras utbildningsbakgrund. Orsakerna till detta är många. För att under-
lätta för dessa invandrare att få sin utbildning eller sina yrkeskunskaper
jämförda med en motsvarande svensk utbildning, kan universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ) göra en jämförelse och ge ett utlåtande som kan
underlätta för svenska arbetsgivare att förstå den sökandes kompetens.
Riksrevisionsverket har av den förra regeringen fått i uppdrag att göra
en översyn av UHÄs och andra myndigheters bedömningsverksamhet. En
delrapport avseende UHÄs ekvivaleringsverksamhet har lämnats i okto-
ber 1991. Uppdraget skall slutredovisas i april 1992. En av UHÄ jämförd
examen är, ur den enskildes perspektiv, ett hinder mindre vid försöken att
finna lämplig anställning på den svenska arbetsmarknaden.
Antalet kompletterande utbildningar inom arbetsmarknadsutbildningen
för invandrare har utökats under budgetåret. För närvarande finns ca 20
kompletterande kurser med inriktning på teknik, ekonomi, administration
etc. Arbetsmarknadsverket bedriver vidare en rad aktiviteter och projekt
för att finna metoder att bättre ta till vara den kompetens som finns hos
invandrare med god utbildning. Som exempel kan nämnas projekt för
särskilda yrkesgrupper (sjuk- och hälsovårdsutbildade, jurister, lärare, so-
cionomer, psykologer och tekniker).
Utvecklingsarbetet med s. k. yrkesprövning för invandrare har fortsatt.
Antalet yrkesprövningar under budgetåret 1990/91 uppgick till drygt 200.
Likaså har arbetsmarknadsverkets datorbaserade informationssystem
Skr. 1991/92:80
22
(den s.k. Kunskapsbanken/invandrarinformation) med uppgift om bl. a. Skr. 1991/92:80
utvandrarländernas utbildningsväsen utvecklats ytterligare.
Frågan om arbete och arbetstillstånd för asylsökande har aktualiserats
vid åtskilliga tillfällen under året. Socialförsäkringsutskottet har mot bak-
grund av ett antal motionsyrkanden som väckts under den allmänna
motionstiden år 1991 behandlat frågan om arbete för asylsökande i betän-
kande 1990/91:SfU13. Utskottet anser att man skall undersöka möjlighe-
terna att ge asylsökande ett temporärt arbetstillstånd, om handläggningen
av deras ansökan tar alltför lång tid hos invandrarverket.
Den föregående regeringen har tillsatt en särskild utredare (dir. 1991:86)
med uppgift att pröva under vilka förutsättningar och på vilka villkor
asylsökande bör få arbeta medan de väntar på beslut om uppehållstill-
stånd. Utredaren skall bl. a. ta ställning till om vissa asylsökande bör
undantas från skyldigheten att ha arbetstillstånd eller om någon form av
temporära arbetstillstånd bör införas. Utredningens arbete skall vara slut-
fört senast den 30 juni 1992.
Frågan om möjlighet för asylsökande att ta arbete på den reguljära
arbetsmarknaden har brutits ut ur utredningen. Den kommer i stället att
snabbehandlas inom regeringskansliet.
4. Skolfrågor
Fr. o. m. den 1 juli 1991 tillämpas ett nytt statsbidragssystem för grundsko-
lan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Statsbidragen skall inte styra
skolans verksamhet. Arbetsgivaransvaret för lärarna övertogs av kommu-
nerna från den 1 januari 1991. Den statliga styrningen sker genom skollag,
förordningar och läroplaner.
I budgetpropositionen 1991 föreslogs vissa besparingar i kostnaderna
för hemspråksundervisningen. Enligt riksdagens beslut skall besparingar
genomföras av kommunerna inom ramen för de totala kostnaderna för det
offentliga skolväsendet. Vidare beslutade riksdagen att hemspråksunder-
visningen kan läggas till tid utanför skoldagen för att rationella undervis-
ningsgrupper skall kunna bildas. Kommunerna fick också möjlighet att
avstå från anordnande av undervisningen om inte grupper om fem elever
kan åstadkommas. Principerna för elevers rätt till hemspråksundervisning
ligger fast. Inom utbildningsdepartementet har en särskild referensgrupp
för invandrarundervisningen tillsatts. Gruppen, som består av representan-
ter för invandrarorganisationer, har till uppgift att under budgetåret
1991/92 följa utvecklingen av invandrarundervisningen främst vad gäller
organisation och volym.
Riksdagens beslut med anledning av prop. 1990/91:85 Växa med kun-
skaper innebär bl. a. att invandrarungdomar kan erbjudas bättre anpassad
utbildning i första hand inom ramen för de individuellt upplagda program-
men. Dagens introduktionskurser för invandrare upphör i sin nuvarande
form. Gymnasiereformen skall successivt träda i kraft under en fyraårspe-
riod med början läsåret 1992/93.
23
5. Svenskundervisning for invandrare (SFI)
Svenskundervisning för invandrare är avsedd för nyanlända vuxna in-
vandrare. Varje kommun är skyldig att se till att SFI erbjuds. SFI är sedan
budgetåret 1991/92 en del av det offentliga skolväsendet för vuxna och de
grundläggande bestämmelserna finns numera i skollagen. Statsbidrag ut-
går enligt särskilda bestämmelser i förordningen (1986:207) om grundläg-
gande svenskundervisning för invandrare, för undervisning för nyanlända
invandrare. Statsbidrag utgår dock inte för flyktingar m. fl. utlänningar för
vilka kommunen i stället får statsbidrag till bl. a. svenskundervisning
enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagan-
de m. m.
Invandrare, som av någon anledning har hamnat utanför SFI-systemet
men behöver grundläggande svenskundervisning, har sedan den 1 juli
1991 rätt till motsvarande utbildning i komvux. Det särskilda statsbidrag
som tidigare fanns för SFI för s. k. tidigare invandrare har därmed upp-
hört.
En ny läroplan för grundläggande svenskundervisning för vuxna invand-
rare fastställdes av regeringen i december 1990 och är publicerad i serien
Läroplaner (1991:1).
6. Bostäder och boende
En av förutsättningarna för en positiv integration i det svenska samhället
är att behovet av ett tryggt och säkert boende blir tillgodosett.
Under budgetåret 1990/91 förbättrades bostadssituationen i flertalet
kommuner. Detta, sammantaget med att antalet personer som fått uppe-
hållstillstånd minskat, medförde att utflyttningen från förläggningar till
kommuner kunde påskyndas. I storstadsområdena — där det i regel fun-
nits god tillgång på arbete - och i universitetsstäderna har emellertid
bostadsbristen fortfarande varit stor. En stor andel av flyktingarna är
dessutom ensamstående och för dem har det ibland varit svårt att hitta
bostäder, då tillgången på små lägenheter är begränsad.
Invandrarverket lämnade under budgetåret 1990/91 bidrag med nära
250 milj.kr. för särskilda genomgångsbostäder. Stockholm, Malmö och
Göteborg erhöll ca 100 milj.kr. av dessa särskilda bidrag. I det nya syste-
met för statliga ersättningar till kommunerna för flyktingmottagandet
ingår numera de särskilda bidragen i den schablonersättning, som kommu-
nerna erhåller per mottagen flykting. SIV kommer fortfarande att ha kvar
en viss möjlighet — om än restriktiv — att ge specialdestinerat stöd till
kommuner som måste vidta särskilda kostnadskrävande åtgärder för att få
fram fler bostäder till flyktingar.
Utrymmet för riktade åtgärder inom bostadspolitikens ram, för att öka
tillgången på bostäder för flyktingar och invandrare, är i övrigt mycket
begränsat. Ingen grupp bör få förtur framför andra — det individuella
behovet av bostad måste vara avgörande. Kommunerna tar numera ge-
nomgående hänsyn till invandringen som en faktor i sina bostadsförsörj-
ningsprogram. Det kan även påpekas att det inom ramen för gällande
Skr. 1991/92:80
24
regler bl. a. avseende statlig belåning, finns möjligheter för kommunerna Skr. 1991/92: 80
att på kort sikt öka tillgången på bostäder.
7. Invandrarbarn och -ungdomar
Socialstyrelsen redovisade i april 1991 regeringsuppdraget att följa utveck-
lingen av det psykiska och fysiska hälsoläget hos flyktingbarn och flyk-
tingungdomar i Sverige. I tio delrapporter sammanfattas aktuell kunskap
på olika områden. Bl. a. belyses förhållandena för flyktingbarn i hälso- och
sjukvården samt för flyktingbarn utan föräldrar i Sverige. Andra områden
som behandlas är flyktingbarn med funktionshinder, flyktingbarn på sjuk-
hus, flyktingbarn i barnomsorgen, kommuners mottagande av flykting-
barn, frivilliga organisationers arbete samt forskning avseende flykting-
barn.
Styrelsen konstaterar i en sammanfattande rapport att mottagandet av
flyktingbarn fungerat förhållandevis väl med hänsyn till de senaste två
årens för svenska förhållanden stora flyktinginvandring.
Förbättringar har skett på många håll, men det finns enligt styrelsens
mening fortfarande områden med brister. Socialstyrelsen pekar exempel-
vis på att flyktingmottagandet inte i tillräcklig utsträckning är uppbyggt för
att möta barnens behov.
Enligt socialstyrelsens kartläggning förekommer hos nyanlända flykting-
barn både psykosociala och somatiska problem.
Socialstyrelsen framhåller att det finns rapporter om att gällande regler
om asylsökande barns rätt till akut sjukvård tolkas godtyckligt. Styrelsen
föreslår därför att regeringen tar initiativ till en närmare utredning om en
vidgad rätt till hälso- och sjukvård, inklusive tandvård, för asylsökande
barn. Denna fråga bereds i regeringskansliet.
Socialstyrelsen pekar även på en rad otillfredsställande förhållanden vad
gäller de barn och ungdomar som kommer till Sverige utan sina vårdnads-
havare. I syfte att förbättra situationen för flyktingbarn utan vårdnadsha-
vare har socialstyrelsen inlett ett samarbete med kommunförbundet och
invandrarverket bl. a. för att åstadkomma bättre rutiner för handläggning
av ärenden som gäller dessa barn.
Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att genomföra en samlad och
systematisk satsning för att utveckla och förändra individ- och familjeom-
sorgens förhållningssätt och bemötande av utsatta barn och deras familjer.
För budgetåret 1991/92 har 8 milj. kr. anvisats för ändamålet.
Som en del i uppdraget skall styrelsen utforma ett särskilt utbildnings-
material för familjehem, grupphem och andra hem för vård eller boende
som tar emot flyktingbarn. Materialet skall utformas så att det underlättar
ett adekvat bemötande av reaktioner orsakade av traumatiserande upple-
velser. Flyktingbarn med traumatisk bakgrund har i dag små möjligheter
att erhålla kvalificerad hjälp.
På några platser i landet har viss försöksverksamhet för flyktingbarn
med traumatisk bakgrund bedrivits med stöd av utvecklingsmedel från
invandrarverket.
Regeringen har den 7 november 1991 ur allmänna arvsfonden beviljat
25
Rädda barnen 1,5 milj.kr. for första året av ett treårigt projekt, som Skr. 1991/92:80
kommer att erbjuda flyktingbarn psykosocial och psykoterapeutisk behand-
ling.
Socialstyrelsens kartläggning av flyktingbarnens situation har en stor
betydelse som underlag för regeringens, landstingens, kommunernas samt
olika myndigheters och organisationers fortsatta utvecklingsarbete med
flyktingbarnen i fokus.
Invandrarverket bedriver för närvarande ett arbete med att ta fram ett
nytt program för barn verksamheten på slussar och förläggningar. Vad
gäller ”ensamma flyktingbarn” har verkets arbete lett till snabbare beslut
beträffande både förordnande av god man och frågan om uppehållstill-
stånd. Diskussioner pågår mellan invandrarverket och socialstyrelsen för
att avgöra frågan om ansvarsfördelningen mellan slussar/förläggningar och
socialtjänsten om ”ensamma flyktingbarn”. Dessutom arbetar såväl Kom-
munförbundet som Landstingsförbundet aktivt med förslag i rapporten.
Ungdomskommittén som tillsattes hösten 1989 överlämnnade i augusti
1991 sitt slutbetänkande (SOU 1991:60) Olika men ändå lika. Om invand-
rarungdomar i det mångkulturella Sverige. Enligt kommittén är det inte
möjligt att generellt uttala sig om huruvida invandrarungdomar eller andra
generationens invandrare missgynnas i det svenska samhället. Den socio-
ekonomiska tillhörigheten kan ha större betydelse än det etniska ursprung-
et för hur ungdomar klarar sig i det svenska samhället. Kommittén kriti-
serar den bild som ibland ges av invandrarungdomar som en särskilt
problemfylld grupp. I betänkandet betonas att invandrarungdomar med
sina erfarenheter, språkkunskaper och kulturella kompetens är en tillgång,
som måste tas tillvara på ett bättre sätt än idag. Betänkandet remissbe-
handlas för närvarande.
Under en treårsperiod har 30 milj. kr. anslagits för att stimulera ett
intensifierat lokalt utvecklingsarbete avseende utsatta ungdomar. Arbetet
skall drivas genom särskilda överenskommelser med kommuner, förening-
ar och andra organisationer. Målgruppen är ungdomar som av olika skäl är
föremål för åtgärder från polis eller socialtjänst eller löper stor risk att bli
föremål för sådana åtgärder. Insatserna samordnas av en särskild arbets-
grupp och följs redan från starten av en grupp utvärderare. Utvärderingen
och en redovisning av arbetsgruppens arbete skall föreligga senast i febru-
ari 1995.
FNs konvention om barnets rättigheter trädde i kraft under hösten 1990.
Sverige har ratificerat konventionen och därigenom åtagit sig en interna-
tionell, folkrättslig förpliktelse att följa konventionens bestämmelser. I
konventionen finns bestämmelser om flyktingbarns behandling m. m. En
särskild interdepartemental arbetsgrupp inom regeringskansliet följer til-
lämpningen och genomförandet av konventionen i Sverige.
Regeringen har den 5 december 1991 beslutat att från allmänna arvs-
fonden anvisa 5 milj. kr. per år under en treårsperiod för att bl. a. ge
frivilligorganisationer möjlighet att sprida kunskap om invandrar- och
flyktingbarnens situation i Sverige.
26
8. Äldre invandrare
Skr. 1991/92:80
Socialstyrelsen och invandrarverket lämnade i augusti 1991 rapporten En
mångkulturell äldreomsorg. I rapporten konstateras, att under 80-talet
har ansvariga for äldreomsorg inom kommuner och landsting anmärk-
ningsvärt lite uppmärksammat äldre invandrares situation och behov.
Detta gäller även statliga myndigheter under senare år.
Samtidigt ökar antalet äldre invandrare och detta kräver en genomtänkt
och insiktsfull planering, anpassad till olika gruppers och individers behov
samt lokala förutsättningar och resurser.
Socialstyrelsen och invandrarverket ger i en anslutande skrivelse till
rapporten förslag hur förhållandena skall kunna förbättras och redovisar
även insatser som planeras.
Svenska kommunförbundet har i oktober 1991 gett ut en skrift, Moder-
na Pionjärer. Skriften har tillkommit i syfte att ge inspiration och vara ett
stöd för kommunerna i deras arbete med uppbyggnaden av en service och
vård som också tar hänsyn till äldre invandrare.
9. Invandrarkvinnor
Invandrarkvinnors förhållanden kräver särskild uppmärksamhet. Det gäl-
ler i synnerhet flyktingkvinnorna. Nästan hälften av de totalt 480000
utländska medborgarna som vid årsskiftet 1990—1991 var folkbokförda
som bosatta i Sverige var kvinnor. Drygt 47 % av nyinvandringen år 1990
var kvinnor.
Det finns ett behov av ökad kunskap om de invandrade kvinnornas
förhållanden. Självfallet varierar invandrarkvinnors förhållanden på mot-
svarande sätt som svenskfödda kvinnors, både vad beträffar t. ex. ålder,
utbildningsbakgrund och social tillhörighet. Det finns också stora inbördes
skillnader i olika invandrargrupper i fråga om familjemönster, sociala
relationer, deltagande i arbetslivet och t. ex. innehållet i kvinnorollen.
Statens invandrarverk har under hösten 1991 fått i uppdrag att med
hänsyn till bl. a. ovan redovisade förhållanden belysa hur invandrarkvin-
nors liv förändras i det nya landet när det gäller arbete, utbildning och
familjemönster samt relationer till samhället i övrigt. Verket skall lämna
förslag om vad som behöver göras för att stärka invandrarkvinnors ställ-
ning på detta område.
I uppdraget ingår även att närmare undersöka situationen för kvinnor,
som efter en kort bekantskap med en i Sverige bosatt man flyttat hit och
därefter utsatts för misshandel eller annan kränkande behandling. Särskild
uppmärksamhet skall därvid ägnas barnens förhållanden. Också i övrigt
bör verket eftersträva ökad kunskap om de svårigheter och det våld som
kan drabba utländska kvinnor och föreslå lämpliga medel att förebygga
och bekämpa detta.
Verket bör också överväga hur en könsuppdelad periodisk statistik bör
läggas upp för den utomnordiska invandringen.
Verket skall genomföra uppdraget i nära samarbete med berörda myn-
digheter och organisationer och redovisa resultatet senast den 1 september
1992.
27
10. Invandrare och HIV
Skr. 1991/92:80
I vissa delar av världen har HIV-smitta funnits under lång tid och har en
avsevärd utbredning. Personer som kommer till Sverige från dessa områ-
den kan därfbr vara HIV-smittade utan att själva veta om det. Det gäller
både svenska och utländska medborgare. En stor del av de personer som
nu rapporteras som smittade utgörs av utländska medborgare.
En särskild arbetsgrupp under AlDS-delegationen med representanter
för myndigheter och organisationer har utarbetat ett policydokument rö-
rande HIV och invandring. Dokumentet skall kunna ligga till grund för det
fortsatta arbetet på området.
En grundläggande princip är de insatser som görs i Sverige for att
bekämpa HIV/aids skall omfatta alla och utformas efter olika gruppers
behov. För personer med utländsk härkomst kan kompletterande insatser
behövas. Detta gäller inte minst information och utbildning som måste
utformas så att den kan förstås av dem som har bristande kunskaper i det
svenska språket och om det svenska samhället.
Insatserna förutsätter ett väl fungerande system för HIV-testning. En
grundläggande princip är att HIV-testning är frivillig. Den hälsoundersök-
ning som erbjuds personer som reser in i Sverige, svenskar eller andra, bör
därför innehålla ett erbjudande om HIV-test. Beslut om uppehållstillstånd
påverkas inte av om sökanden är HIV-smittad.
Arbetsgruppen har inom sig utsett en särskild grupp för att utarbeta ett
handlingsprogram för informations- och utbildningsfrågor på området.
11. Stöd till invandrarnas organisationer och trossamfund
Nuvarande ordning för stöd till invandrarnas riksorganisationer besluta-
des av riksdagen år 1986. De grundläggande villkoren finns i förordningen
(1986:472), om statsbidrag till invandrarnas riksorganisationer. Ett grund-
läggande problem de senaste åren har varit att medelstilldelningen inte
alltid kunnat hållas på den nivå som hade behövts för en fullständig
tillämpning av förordningen. Detta har inneburit bl. a. att nya riksorgani-
sationer, som i princip uppfyllt kraven och av invandrarverket föreslagits
för statsbidrag inte kunnat komma i fråga för statsbidraget. Inte heller har
tidigare statsbidragsberättigade organisationer som ökat sitt medlemstal
kunnat få den ökning av statsbidraget som förordningen förutsätter. För
bidragsåret 1991/92 tillämpas förordningen fullt ut. Detta har kunnat ske
efter en omfördelning inom anslaget. Totalt har för budgetåret 1990/91
anslagits 12,3 milj. kr. inklusive stöd till vissa samarbetsorgan.
Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort en kartläggning av det
anslagsfinansierade statliga stödet till föreningslivet och under året redovi-
sat uppdraget till regeringen. I uppdraget ingick att även redovisa förslag
om hur en fördjupad prövning av stödet kan göras. Statskontorets rapport
(1991:6) bereds för närvarande inom regeringskansliet.
En arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet har samtidigt gjort
en preliminär översyn av systemet med statsbidrag till invandrarnas riks-
organisationer och redovisat några alternativ till nuvarande ordning. Des-
28
sa frågor och de alternativa modellerna har under våren 1991 diskuterats Skr. 1991/92:80
med invandrarrådet.
Stöd till invandrarnas trossamfund lämnas över statsbudgeten. Frågor
om bidrag till samfunden prövas av samarbetsnämnden för statsbidrag till
trossamfund. I nämnden ingår företrädare för de frikyrkliga samfunden
och invandrarnas trossamfund. Bidrag kan utgå i form av verksamhetsbi-
drag, lokalbidrag och utbildningsbidrag. Totalt har för budgetåret 1990/91
anslagits 57,7 milj. kr.
12. Återvandring
Återvandrande flyktingar kan av invandrarverket få bidrag för resekostna-
den samt ett visst kontantbelopp, för närvarande 1 500 kr. per person.
Under de senaste åren har några hundra personer årligen, främst från
Latinamerika, fått sådant bidrag. Under budgetåret 1990/91 var tre fjärde-
delar av de personer som återvandrade med resebidrag chilenare. Kostna-
den under perioden för 312 personer var 3,4 milj. kr.
Därutöver utgår svenskt stöd över biståndsbudgeten för insatser för
återvandrare i Latinamerika.
Demokratins återinförande i Chile har dock inte lett till någon mera
omfattande återvandring från Sverige. Erfarenheterna visar också att
många av dem som faktiskt återvandrat mött stora problem i det chilenska
samhället. Det har bl. a. varit ytterst svårt att få arbete och bostad. Åskilli-
ga återvandrade chilenare har därför återkommit till Sverige eller övervä-
ger att göra det. Detta bekräftar vikten av att den som skall återvandra till
sitt ursprungsland noga överväger och planerar återvandringen.
13. Invandrarpolitisk forskning
I samband med att det socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) inrätta-
des den 1 juli 1990 förstärktes resurserna till forskningsområdet interna-
tionell migration och etniska relationer, vilket är den benämning som
rådet valt i stället för den på flera sätt begränsande och inte alltid lyckade
benämningen ”invandrarforskning”. Efter det första budgetårets fördubb-
ling av stödet tillförs ytterligare 1 milj.kr. under innevarande och näst-
kommande budgetår.
SFR fattade under våren 1991 beslut om att fördela 6,8 milj. kr. till ett
femtontal forskningsprojekt, de flesta två- eller fleråriga. Projekten repre-
senterar ett brett spektrum av samhälls- och beteendevetenskapliga frågor.
Forskarnas intresse är bl. a. fokuserat på ungdomar, kvinnor, arbetsmark-
nadsfrågor, brottslighet, livsåskådningsfrågor, främlingsfientlighet, in-
vandrares politiska deltagande och frågor om kulturell mångfald och plu-
ralism.
Rådet har tillsatt fem arbetsgrupper, varav en för området internationell
migration och etniska relationer, med uppgift att fånga upp forsknings-
och kunskapsbehov och intressera forskare för forskningsområdet. I slutet
av år 1991 presenterade beredningsgrupperna med utgångspunkt i detta
29
arbete de program som skall vara underlag för rådets verksamhet på kort Skr. 1991/92: 80
och lång sikt.
Även om SFR har ett särskilt ansvar som intitiativtagare och anslags-
givare för forskning om internationell migration och etniska relationer,
innebär detta inte att finansiering av sådan forskning är eller bör vara
begränsad till detta forskningsråd. Tvärtom är det angeläget att forskning
inom hithörande områden utgör en självklar och integrerad del av alla
anslagsgivares ansvar.
1. Inledning; redovisning av praxis
Invandrarverket har våren 1991 påbörjat arbetet med praxisredovisning i
asylärenden genom att publicera en första sammanställning. Därmed har
man fullbordat en första etapp av arbetet med att åstadkomma en samlad
redogörelse för praxis inom SIVs hela tillståndsverksamhet.
För varje redovisningsområde kommer man att redovisa följande:
— en ”allmän del”, som omfattar vad man här betecknar som grundmate-
rialet, dvs. utdrag ur eller hänvisningar till betänkanden, propositioner,
utskottsbetänkanden osv.,
— en ”rättslig del”, där prejudicerande avgöranden i lagtolkningsfrågor
redovisas,
— en ”länderdel” med avgöranden i enskilda, länderrelaterade ärenden.
Invandrarverket kommer att se över praxisredovisningen med jämna
mellanrum, i ett inledande skede tre gånger per år. Inträffar något som på
ett avgörande sätt förändrar praxis avseende tillståndssökande från visst
land eller viss del av världen, kan redovisningen komma att justeras eller
kompletteras även mellan dessa reguljära översyner.
Hittills har redovisats asylpraxis avseende tio länder: Etiopien, Iran,
Jugoslavien, Libanon, Rumänien, Somalia, Syrien, Turkiet, Irak och Sov-
jetunionen. Redovisningen kommer successivt att kompletteras i enlighet
med vad som tidigare sagts om dess omfattning.
Sammanställningen är i första hand avsedd för det dagliga arbetet på
SIVs olika tillståndsbyråer. Den skall där fungera som vägledning för
beslutsfattarna och i förekommande fall ge dem anledning till mer ingåen-
de studier av de ärenden som här kortfattat redovisas. SIVs praxisredovis-
ning kan för övrigt köpas av intresserade. Den tillhandahålls också på
allmänna bibliotek.
2. Asylrätten
Genévekonventionens bestämmelser om skydd för flyktingar har tagits in i
den svenska utlänningslagen. Endast en mindre del av de asylsökande som
under senare år beviljats uppehållstillstånd i Sverige har emellertid fått
stanna här med stöd av utlänningslagens skyddsbestämmelser för konven-
tionsflyktingar (13 % år 1989, 17% år 1990, 12% första halvåret 1991).
30
Enligt regler som infördes i utlänningslagen 1976 och som numera Skr. 1991/92:80
återfinns i gällande utlänningslag (1989:529) har en utlänning rätt till asyl
här också om han är krigsvägrare eller om han, utan att vara flykting, inte
vill återvända till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena där
och kan åberopa tungt vägande omständigheter till stöd för detta. Det är
den sistnämnda gruppen som i Sverige kallas ”de facto-flyktingar”.
Asylrelaterade uppehållstillstånd ges också inom ramen för tillämpning-
en av en annan bestämmelse i utlänningslagen (2 kap. 4 §2), enligt vilken
uppehållstillstånd får ges till en utlänning som av humanitära skäl bör
tillåtas bosätta sig här. Det rör sig här om s. k. politiskt-humanitära uppe-
hållstillstånd. Det är här inte fråga om någon egentlig skyddsbestämmelse
utan om en möjlighet för den tillståndsgivande myndigheten att bevilja
uppehållstillstånd när det är påkallat av humanitära skäl.
Det finns således fyra olika kategorier som kan få uppehållstillstånd på
någon form av asylrelaterade skäl, nämligen
1. konventionsflyktingar (3 kap. 1§ 1 UtlL)
2. krigsvägrare (3 kap. 1 § 2 UtlL)
3. de facto-flyktingar (3 kap. 1 § 3 UtlL)
4. politiskt-humanitära skäl (2 kap. 4§ 2 UtlL).
Det bör observeras att uppehållstillstånd även kan ges av rent humanitä-
ra skäl, som alltså inte är relaterade till asyl.
Tillstånd får vägras en konventionsflykting om det föreligger synnerliga
skäl härför, exempelvis vid fall av grov brottslighet eller om hänsynen till
rikets säkerhet så kräver. För krigsvägrare och de facto-flyktingar får
tillstånd vägras om det föreligger särskilda skäl att inte bevilja asyl. Vid
bedömning av om särskilda skäl att vägra asyl skall anses föreligga får —
till skillnad mot vad som gäller beträffande konventionsflyktingar — hän-
syn tas även till Sveriges mottagningsresurser.
Möjligheten att vägra asyl med hänvisning till att det föreligger särskilda
skäl gäller endast beträffande de facto-flyktingar och krigsvägrare. Ett be-
slut om en sådan ordning kommer dock i realiteten även att på motsvaran-
de sätt påverka möjligheterna att få tillstånd av politiskt-humanitära skäl.
Möjligheterna att få tillstånd av renodlat humanitära skäl påverkas där-
emot inte.
Beslut om att inskränka asylrätten med hänvisning till att särskilda skäl
föreligger med hänsyn till mottagningsresurserna kan fattas av regeringen
utan riksdagens hörande. Detta har skett vid två tillfällen, första gången år
1976. I december 1989 fattade den dåvarande regeringen beslut i några
enskilda ärenden av innebörd att — utöver konventionsflyktingar — en-
dast de som hade särskilt starkt skyddsbehov i fortsättningen skulle kunna
påräkna asyl. Beslutet avsåg inte någon viss grupp utan gällde asylsökande
från alla länder.
Det är svårt att entydigt mäta vilken effekt inskränkningen i asylbestäm-
melserna har haft. Klart är emellertid att andelen avslagsbeslut hos SIV
har ökat. Denna andel var under år 1989 genomsnittligt 27,5%. För år
1990 var den omkring 55%. För första halvåret 1991 redovisas den till
runt 58 %. I vilken utsträckning denna minskning beror på skärpt asylprax-
is eller på andra förhållanden går dock inte att avgöra. 3
Vid halvårsskiftet år 1991 redovisade invandrarverket en nedgång i Skr. 1991/92:80
handläggningstiden for nya asylsökande. Invandrarverket räknade då med
att — om inte någon ny stor oförutsedd inströmning av asylsökande skulle
ske — vid årsskiftet 1991 — 1992 komma ned i två å tre månaders genom-
snittlig handläggningstid.
Den dåvarande regeringen bedömde genom beslut i augusti 1991 i ett
par enskilda ärenden att lång vistelse i Sverige skulle medföra att en
asylsökande kunde beviljas uppehållstillstånd på humanitär grund, såvida
inte särskilda skäl i det enskilda fallet talade emot. Sådana skäl kunde vara
säkerhetsskäl, brottslighet, vandel i övrigt, dokumentlöshet och/eller an-
nan illojalitet.
I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 anfördes alltså att praxis vad
gäller behandling av ansökningar om asyl successivt kommer att anpassas
till det normala.
Genom beslut den 19 december 1991 har regeringen konstaterat att de
förhållanden, som föranledde den dåvarande regeringen att skärpa kriteri-
erna för att få asyl, inte längre föreligger. Regeringen har därför i ett enskilt
ärende beviljat asyl till en person, som bedömts vara de facto-flykting, men
som inte skulle ha fått stanna här med en så snäv tillämpning av utlänning-
slagen som gällt under de två senaste åren. Det är den enskildes skyddsbehov
som bör underställas en strikt tillämpning av utlänningslagens bestämmel-
ser.
Regeringen har samtidigt uttalat att vistelsetiden i Sverige inte bör till-
mätas särskild vikt vid bedömningen av en asylansökan. Vistelsetiden bör i
fortsättningen beaktas som en av flera omständigheter som kan — men inte
nödvändigtvis måste — leda till att uppehållstillstånd beviljas.
Särskilda hänsyn måste emellertid även fortsättningsvis tas till familjer
med barn. Om inte särskilda skäl talar däremot, får en ansökan om uppe-
hållstillstånd beviljas medlemmarna i familj, om det i familjen vid besluts-
tillfället finns ett barn som fullgjort minst tre terminer i svensk skola, för-
skola eller liknande, sedan ansökningen gjordes. Ett tillägg till utlännings-
förordningen av denna innebörd har nu beslutats.
Slutligen beslöt regeringen om särskilda övergångsvisa bestämmelser för
utlänningar, som vid den nämnda förordningens ikraftträdande vistats i
Sverige mer än 18 månader efter det att ansökan om uppehållstillstånd
gjorts, men som inte fått slutligt besked. I dessa fall får uppehållstillstånd
beviljas, om inte särskilda skäl talar emot det. Detsamma gäller familj, med
barn som är sex år eller äldre, som vistats mer än ett år i landet.
3. Dokumentlöshet
Det förekommer att många asylsökande kommer hit utan vare sig identi-
tets- eller färdhandlingar. Det hör till flyktingskapets natur att en männi-
ska som hals över huvud flyr från fängelse och tortyr eller annan akut
förföljelse kan ha mycket svårt att förete giltigt pass eller andra erforderli-
ga identitetshandlingar. I många fall är det emellertid uppenbart att de
sökande måste haft sådana när de startade resan. Det gäller särskilt biljet-
ter och andra färdhandlingar.
32
I de fall, där den asylsökande således vid ankomsten saknar såväl identi- Skr. 1991/92:80
tets- som färdhandlingar, försvåras utredningen starkt. Handläggningsti-
derna förlängs och avvisning till ett första asylland omöjliggörs inte sällan.
Det förs inte någon samlad statistik över hur många som är utan doku-
ment när de söker asyl. Det är emellertid klart att av asylsökande från vissa
länder så gott som alla saknar både pass- och färdhandlingar.
En undersökning som gjordes år 1990 visar att drygt 50% av de asylsö-
kande var dokumentlösa år 1987. Motsvarande andel för åren 1988 och
1989 var drygt 70%.
I en särskild arbetsgrupp med anknytning till UNHCR, i vilken ingår
representanter för några europeiska länders regeringar och företrädare för
olika frivilligorganisationer, pågår arbete med att analysera olika åtgärder
för att komma till rätta med dokumentlösheten. En åtgärd som diskuteras
är ett samarbete mellan olika länder i fråga om identitetskontroll.
Det förekommer att dokumentlösheten sätts i system. För sådan organi-
serad verksamhet finns i utlänningslagstiftningen sedan några år en straff-
bestämmelse som innebär att den som i vinningssyfte planlägger eller
organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser
till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa hit kan dömas
till böter eller fängelse. Straffmaximum har höjts från ett till två års
fängelse.
4. Förvar
Den 1 juli 1990 trädde de av riksdagen i maj 1989 vilandeförklarade
delarna av utlänningslagen i kraft. Dessa delar rör bestämmelser om
kroppsvisitation och förvarstagande av identitets- och/eller utredningsskäl
och syftar till att komma tillrätta med den ökande dokumentlösheten.
Rikspolisstyrelsen har under budgetåret 1990/91 redovisat att 540 per-
soner har tagits i förvar av utredningsskäl samt 545 personer av identitets-
skäl. Det bör anmärkas att en person som tas i förvar av identitetsskäl
därefter kan omfattas av ett beslut om förvar av utredningsskäl.
Intentionerna bakom de nya reglerna i 1989 års utlänningslag har varit
att minska utrymmet för förvarstagande av utlänningar under 16 år (prop.
1988/89:86 s. 99).
Förvar av barn får inte ske av identitets- eller utredningsskäl. Barn får
endast tas i förvar i samband med att verkställighet av ett avlägsnandebe-
slut skall ske. Under budgetåret 1990/91 har rikspolisstyrelsen redovisat
att 595 utlänningar under 16 år tagits i förvar. Med några enstaka undan-
tag har dessa tagits i förvar tillsammans med sin/sina vårdnadshavare.
Från den 1 juli 1989 till den 1 juli 1991 har följande antal utlänningar
|
under 16 år varit i förvar: | |
|
Juli — december 1989 |
179 |
|
Januari — juni 1990 |
181 |
|
Juli — december 1990 |
294 |
|
Januari — juni 1991 |
301 |
Det bör anmärkas att ett förvarsbeslut som löper över ett månadsskifte
redovisas som två beslut i statistiken.
33
3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 80
Ökningen av beslut att ta barn i förvar som skett sedan de nya reglerna Skr. 1991/92: 80
trätt i kraft var motivet för den förra regeringen att i februari 1991 ge ett
uppdrag till rikspolisstyrelsen att belysa de förändringar som skett beträf-
fande myndigheternas bedömning och hantering avseende förvarstagande
av utlänningar under 16 år. Rikspolisstyrelsen överlämnade sin undersök-
ning i april 1991.
Undersökningen, som omfattar oktober månad åren 1988, 1989 och
1990, visar att andelen barn som tagits i förvar i samband med verkställig-
het mellan åren 1988 och 1989 beräknas ha minskat från knappt 11 till
8,5% samt att andelen beräknats ha ökat till drygt 15% år 1990. Andelen
barn i samband med avlägsnandebeslut har av rikspolisstyrelsen beräknats
efter andelen barn bland det totala antalet asylsökande (mellan 26 och
27% för de tre angivna åren). Enligt rikspolisstyrelsen kan orsaken till den
beräknade ökningen år 1990 vara att många avlägsnandebeslut under
senare delen av detta år gällde familjer med många barn.
Det förs inte någon fortlöpande statistik över hur många barn som
berörs av ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut. Inom arbetsmarknadsde-
partementet har en undersökning gjorts av antalet utlänningar under 16 år
som berörts av avlägsnandebeslut under september månad samma år som
rikspolisstyrelsens undersökning omfattar. Denna undersökning utvisar
att andelen barn bland kosovoalbaner som berörts av ett avlägsnandebe-
slut uppgick till drygt 70% och bland bulgarienturkar till drygt 60% under
år 1990.
Rikspolisstyrelsen har genom ett ytterligare regeringsbeslut den 13 juni
1991 fått i uppdrag att göra en fördjupad undersökning när det gäller
förvarstagande av utlänningar under 16 år. Denna undersökning skall
omfatta en längre tidsperiod. Uppdraget redovisas vid årsskiftet 1991 —
1992, varefter erforderliga åtgärder föi att, i enlighet med lagens inten-
tioner, nedbringa antalet förvarstaganden av barn skyndsamt kommer att
beredas.
5. Invandring av anhöriga
Svensk praxis för invandring av anhöriga till personer bosatta i Sverige är
generös i jämförelse med många andra länders. Make/maka och samman-
boende samt ogifta barn under 20 år till personer bosatta här, beviljas
regelmässigt uppehållstillstånd för bosättning i Sverige. Homosexuella
förhållanden jämställs med heterosexuella. Äktenskap med minderåriga
liksom månggifte ger däremot inte rätt till bosättning här.
En ordning med uppskjuten invandringsprövning under i princip två år
tillämpas när det gäller nyligen ingångna äktenskap eller samboförhållan-
den. Om förhållandet upphör före tvåårsperiodens utgång tar man hänsyn
till samtliga omständigheter i ärendet när man bedömer om utlänningen
ändå skall få stanna. Sådana omständigheter kan exempelvis vara att
utlänningen är väl etablerad i arbetslivet, att det finns barn i förhållandet,
att utlänningen kan ha råkat i en utpressningsliknande situation eller löper
risk att bli socialt utstött vid en avvisning till hemlandet.
Både ensamstående förälder och föräldrapar kan under vissa förutsätt-
34
ningar få bosätta sig hos barn i Sverige. Även andra anhöriga kan under Skr. 1991/92: 80
vissa förutsättningar få bosätta sig här. Det kan gälla t. ex. ”sista länk”,
dvs. en person, undantagsvis flera, vars samtliga nära släktingar är bosatta
i Sverige.
Anhöriga till politiska flyktingar bedöms något generösare.
6. Visum
Viseringsfrihet infördes den 1 augusti 1990 för medborgare i Tjeckoslova-
kien och vid årsskiftet 1990—1991 för medborgare i Chile och Namibia.
Den 1 juni 1991 togs motsvarande beslut avseende medborgare i Polen.
Då nya riktlinjer för invandringspolitiken antogs år 1984 gjordes utta-
landen för en generösare viseringspraxis, framför allt i fråga om släktbe-
sök. När det gäller nära anhöriga, och när omständigheterna är mycket
ömmande, bör visering ges, om det inte framstår som uppenbart att
avsikten med besöket är en annan än den uppgivna. I mindre behjär-
tansvärda fall bör regeln vara att visering beviljas, om det inte framstår
som sannolikt att syftet är annat än det uppgivna. Invandrarverkets styrel-
se leder utvecklingen av denna praxis.
De riktlinjer för viseringar som invandrarverkets styrelse beslutade om
åren 1987 och 1990 gäller alltjämt och avser bl. a. medborgare i Iran och
Bangladesh. Riktlinjerna innebär bl. a. att det är sökanden som skall göra
troligt att syftet med resan till Sverige är ett besök och inget annat. I
riktlinjerna ingår även vissa huvudregler för bedömningen av viserings-
ansökningar från iranska medborgare.
Beslut om förändringar i viseringsreglerna innefattar en mängd olika
avväganden av såväl utrikespolitisk, handelspolitisk, turistpolitisk som
invandrarpolitisk karaktär. I enlighet med den nordiska passkontrollöver-
enskommelsen strävar också Sverige efter nordisk harmonisering i dessa
frågor.
Bl. a. i syfte att påskynda handläggningstiderna i viseringsärenden har
invandrarverket bemyndigat ett stort antal utlandsmyndigheter att själva
bevilja visering under vissa förutsättningar. Efter ändringar av vissa be-
stämmelser i utlänningsförordningen (1989:547) har invandrarverket hös-
ten 1991 bemyndigat 15 svenska utlandsmyndigheter att även avslå vise-
ringsansökningar. Detta gäller bl. a. utlandsmyndigheterna i Addis Abeba,
Ankara, Damaskus, Kairo, Moskva, Sofia och Teheran.
När det gäller viseringar för sydafrikanska medborgare har regeringen i
en ny förordning (1991:836) föreskrivit när visering skall beviljas resp,
avslås. Förordningen innebär bl. a. att visering skall vägras om besöket
avser deltagande i sport- och idrottsevenemang eller sådan affärsverksam-
het som det råder förbud mot.
35
1. Asylprövning m. m.
Statens invandrarverks organisation
Asylsökande tas normalt emot för asylutredning på en utredningssluss, där
polisen och invandrarverket samarbetar. Som riktmärke gäller att polisen
skall utreda asylansökningarna inom två veckor och att invandrarverket
omedelbart därefter skall kunna fatta beslut i klara fall. I ärenden, som inte
är så klara att beslut kan fattas omgående, skall invandrarverket normalt
kunna fatta beslut inom sex veckor från det att polisens utredning är
slutförd. I ärenden som överklagas hos regeringen skall, enligt riktlinjerna
beslut normalt kunna fattas inom sex månader från det att asylutredningen
påbörjades hos polisen. Polisens utredningansvar kommer fr. o. m. den 1
juli 1992 att överföras till invandrarverket.
Invandrarverkets organisation är numera beräknad för ca 30000 asylsö-
kande per år. Invandrarverkets anslag för budgetåret 1990/91 utgick vida-
re från ca 210000 tillståndsärenden (viseringar, uppehålls- och arbetstill-
stånd etc.) och ca 20000 medborgarskapsärenden.
Under budgetåret 1990/91 sökte närmare 21 000 personer asyl. Antalet
tillståndsärenden uppgick under budgetåret 1990/91 till ca 195000. Anta-
let medborgarskapsärenden uppgick till ca 23000.
Utvecklingen av handläggningstider och ärendebalanser
Hos polismyndigheterna fanns vid budgetårets utgång ca 1 100 öppna
asylärenden, vilket är ca 5 400 asylärenden färre än föregående budgetår.
Under hösten 1991 har därefter antalet öppna asylärenden hos polisen åter
ökat i takt med det ökade antalet asylsökande och uppgick den 1 november
1991 till ca 3000.
Huvuddelen av de asylsökande som kom under första halvåret 1991 fick
sitt ärende utrett av polisen inom en månad. I september 1991 var den
genomsnittliga utredningstiden ca 1,5 månader.
Antalet inkomna asylärenden till invandrarverket har under budgetåret
1990/91 vida överstigit antalet asylsökande till Sverige. Anledningen till
den stora skillnaden är dels eftersläpningen i polisens avarbetning av
utredningar, dels ett ökat antal avgjorda grundärenden hos invandrarver-
ket som lett till överklaganden. Ökningen har under perioden januari till
juni 1991 varit 68% jämfört med perioden juli till december 1990. Det
stora antalet asylsökande under hösten 1989 ökade ju forst trycket på
polisens utredningsresurser för att därefter flyttas över på invandrarverket
och regeringskansliet.
Som en följd av det ökade antalet inkomna ärenden under hösten 1990
ökade också balansen av öppna ärenden. Den var vid årsskiftet 1990 —
1991 ca 23000, varav 20600 avsåg första instans.
Invandrarverket erhöll i tilläggsbudgeten för budgetåret 1990/91 en
kraftig förstärkning av resurserna för handläggning av asylärenden. Mot
36
bakgrund härav har invandrarverket genom nyanställningar, övertidsin- Skr. 1991/92:80
satser samt effektivisering av rutiner klarat av att avgöra närmare 54 000
asylärenden exkl. statusfrågor. Motsvarande antal för budgetåret 1989/90
var ca 31900 ärenden.
Den 30 juni 1991 fanns ca 17 400 öppna ärenden hos invandrarverket,
varav 14 600 avsåg första instans. Minskningen av ärendebalansen har
fortsatt under hösten 1991. Den 1 november 1991 var antalet öppna
asylärenden ca 14200, varav ca 12 300 avsåg första instans.
Den genomsnittliga handläggningstiden under september 1991 var 191
dagar i grundärenden, 61 dagar i överklagandeärenden och 15 dagar i de
fall den som fått utvisningsbeslut inkommer med förnyad ansökan. Målen
för handläggningstider klarades i september 1991 i 34% av de avgjorda
grundärenden och 59% av de överklagandeärenden som invandrarverket
tog ställning till.
Vad gäller verkställda avvisningar hade polisen i slutet av september
1991 drygt 3400 avvisningsärenden som inte var verkställda. Av dessa var
drygt 2 300 personer efterlysta av polisen.
För att kunna möta den ökade tillströmningen av överklagandeärenden i
regeringskansliet, ett resultat av de ökade avarbetningar i tidigare led i
asylprocessen, tillfördes även utlänningsenheten inom arbetsmarknadsde-
partementet ökade resurser. Under budgetåret 1990/91 har huvuddelen av
de ärenden som förts vidare till regeringen kunnat avgöras inom några
månader. Antalet öppna avvisnings-/utvisningsärenden har dock ökat
kraftigt sedan budgetårsskiftet med betydligt längre väntetider som följd.
Förstärkningen av resurserna förväntas emellertid motverka detta, särskilt
i kombination med inrättandet av utlänningsnämnden den 1 januari 1991.
Överföring av utredningsansvaret i asylärenden från polisen till
invandrarverket
Regeringen uppdrog i maj 1991 åt SIV att i samråd med RPS och berörda
polismyndigheter genomföra en överföring av utredningsansvaret i asyl-
ärenden från polismyndigheterna till SIV den 1 juli 1992. Uppdraget
innefattas inte av någon ändring när det gäller ansvaret för att genomföra
en s. k. grundutredning när en utlänning begär asyl. Denna uppgift skall
ligga kvar hos polismyndigheterna som liksom hittills också skall svara för
gränskontrollen samt delgivning och verkställighet av avlägsnandebeslut.
Genom överföringen av utredningsansvaret får invandrarverket ett sam-
lat ansvar för tillståndsverksamheten och ökade möjligheter till rationell
samordning av handläggningen av asylärenden. Därmed inriktas också
polismyndigheternas uppgifter på mer polisiära arbetsuppgifter. Uppdra-
get att överföra utredningsansvaret i asylärenden omfattar också en över-
föring av ansvaret för de särskilda förvarslokaler som finns vid utrednings-
slussarna.
37
Utlänningsnämnden
Regeringen har i proposition (1991/92:30) om en särskild nämnd för
utlänningsärenden föreslagit att en fristående myndighet, utlännings-
nämnden, inrättas för att överpröva vissa utlänningsärenden. Nämnden
bör enligt propositionen i princip överta den överprövning enligt utlän-
nings- och medborgarskapslagstiftningen som idag åvilar regeringen. Sär-
skilt viktiga eller känsliga ärenden skall dock liksom nu överlämnas till
regeringen, antingen direkt från invandrarverket eller också från utlän-
ningsnämnden.
Den nya myndigheten skall enligt propositionen starta sin verksamhet
den 1 januari 1992. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens
förslag (SfU04, rskr. 39).
2. Förläggningsverksamheten
Som tidigare har redovisats minskade antalet asylsökande kraftigt under
budgetåret 1990/91. Genom att antalet asylsökande minskade samtidigt
som antalet beslut i asylärenden ökade under slutet av budgetåret och
genom att tillgången på kommunplatser var god kunde antalet inskrivna
på förläggning minska. Antalet inskrivna på förläggning minskade under
budgetåret 1990/91 med ca 5 600 personer och uppgick vid budgetårets
slut till ca 24100 personer varav ca 1600 var inskrivna på sluss. Vid
ingången av budgetåret fanns fem slussar varav en tillfällig samt 51 tillfälli-
ga annex, knutna till de fem slussarna. Den 30 juni 1991 fanns endast fem
tillfälliga annex knutna till de fem slussarna. Vid budgetårets början fanns
80 förläggningar och vid utgången fanns 91 stycken.
Kostnaderna för förläggningsverksamheten var under budgetåret
1990/91 ca 3,5 miljarder kr.
Som redovisats tidigare har invandrarverket under budgetåren 1990/91
och 1991/92 fått kraftiga förstärkningar av resurserna för prövning av
asylärenden. Genom dessa resursförstärkningar minskas handläggningsti-
derna och därmed platsbehovet i förläggningssystemet. Fr. o. m. den 18
mars 1991 har förläggningspersonalen fått till uppgift att underrätta de
asylsökande om invandrarverkets negativa beslut samt informera om rege-
ringens negativa beslut. SIV har fastställt en avvecklingsplan för förlägg-
ningsverksamheten. Platsbehovet påverkas emellertid också i hög grad av
antalet nya asylsökande och av antalet asylsökande som får avslag av SIV
och överklagar samt handläggningstiderna i andra instans.
Under hösten 1991 har såväl antalet asylsökande som väntetiden på
regeringsbeslut ökat. Antalet personer som bor på invandrarverkets an-
läggningar uppgick vid utgången av september månad 1991 till 26100
personer.
Mot bakgrund av den här utvecklingen kommer den planerade avveck-
lingsplanen av förläggningsverksamheten att få ske i ett långsammare
tempo än planerat. Mellan 1 400 och 1 600 anställda inom invandrarverket
kommer att beröras av avvecklingen.
Bl. a. har invandrarverket gjort en genomgång av den verksamhet som
Skr. 1991/92:80
38
bedrivs vid förläggningarna. Genomgången har resulterat i ett antal rikt- Skr. 1991/92:80
linjer för verksamheten.
I första hand förutsätts de asylsökande ta ansvar för sitt och sin familjs
dagliga liv så långt de praktiska förutsättningarna tillåter, dvs. sköta sin
egen matlagning, städning, barnpassning och att själv ta de kontakter med
t. ex. sjukvård och samhället i övrigt som kan behövas.
Förläggningen förutsätts erbjuda viss verksamhet i organiserad form:
undervisning i svenska, barn- och fritidsverksamhet, studiecirklar eller
kurser kring olika ämnen etc. Det eftersträvas också att asylsökande i
organiserade former medverkar i drift och förvaltning av förläggningarna.
På många förläggningar finns sedan lång tid tillbaka ett väl utvecklat
samarbete med olika organisationer på förläggningsorten — idrottsför-
eningar och andra intresseorganisationer, ideella föreningar samt kyrkor
och religiösa samfund.
I förläggningskommunerna anordnas undervisning för skolpliktiga barn
under 16 år, i de flesta fall i s. k. förberedelseklasser. När situationen så
tillåter, placeras barnen i reguljära klasser. Invandrarverket har särskilt
uppmärksammat de ensamma barnen och utarbetat nya rutiner för att ta
emot barnen, utse god man och juridiskt ombud samt för att klara polisut-
redning och beslut. Barnen skall kunna få besked från verket inom två
månader räknat från inresan till Sverige.
Hälsoundersökning erbjuds samtliga asylsökande, så snart som möjligt,
när de tas emot på utredningssluss. Uppföljning av de hittills genomförda
hälsundersökningarna förbereds. En revidering av Allmänna råd från soci-
alstyrelsen (1988:8), pågår för att få ett väldefinierat innehåll för hälsovård
och akutvård.
Frågan om arbete för asylsökande utreds för närvarande med utgångs-
punkt i bl. a. uttalandena i socialförsäkringsutskottets betänkande
1990/91 :SfU 13. Utredaren skall utgå från att asylsökande under vistelse på
förläggning bör kunna medverka i det praktiska arbetet på förläggningen.
Som tidigare nämnts har frågan om möjlighet för asylsökande att ta arbete
på den reguljära arbetsmarknaden brutits ut ur uppdraget för snabbehand-
ling i särskild ordning. Utredningens arbete skall, som tidigare nämnts,
vara slutfört senast den 30 juni 1992.
39
3. Det kommunala flyktingmottagandet Skr. 1991/92:80
Det nuvarande systemet för flyktingmottagande infördes den 1 januari
1985.
I nedanstående tabell ges en statistisk överblick över det kommunala
mottagandet sedan år 1985.
|
År |
Avtalade |
Faktiskt |
Antal |
|
1985 |
8 737 |
14232 |
137 |
|
1986 |
12400 |
14838 |
197 |
|
1987 |
14282 |
18686 |
245 |
|
1988 |
16934 |
17889 |
265 |
|
1989 |
18297 |
21 143 |
276 |
|
1990 |
22 330 |
22237 |
278 |
|
1991* |
23000 |
12 790 |
273 |
|
*(t.o.m. 1991-09-30) |
Under de första åren omfattade en stor del av det kommunala mottagan-
det även asylsökande, vars ansökningar om uppehållstillstånd fortfarande
behandlades. Riktlinjerna för mottagandet har emellertid ändrats genom
riksdagens beslut och fr. o. m. maj 1988 skall normalt endast personer med
uppehållstillstånd tas emot i kommunerna.
Flyktingmottagandet bygger på att ett flertal av Sveriges kommuner
medverkar i flyktingmottagandet, så att inte bara de största och traditio-
nella mottagarkommunerna får bära ansvaret. Många flyktingar har dess-
utom upptäckt att det finns fördelar med att bo i en liten eller medelstor
kommun och att behovet av service, tillgång på utbildning och arbete inte
bara finns i storstadsområdena. Under budgetåret 1990/91 medverkade
sammanlagt 278 kommuner (av 284) i flyktingmottagandet.
Under budgetåret 1990/91 minskade antalet asylsökande som fick till-
stånd att stanna i Sverige, vilket naturligtvis också påverkade kommuner-
nas flyktingmottagande. Under budgetåret togs sammanlagt ca 18200
personer emot i kommunerna jämfört med 22 800 budgetåret närmast
före. Mottagandet beräknas emellertid öka under budgetåret 1991/92.
Invandrarverket har i november 1991 lämnat en första rapport till
regeringen om uppföljningen av statsbidragssystemet för kommunalt flyk-
tingmottagande. Rapporten avser perioden den 1 januari till den 30 sep-
tember 1991. Av rapporten framkommer bl. a. att summan av alla mottag-
na i kommunerna uppgår till ca 12800. Härav har ca 8 700 tagits emot från
förläggning. Totalt finns 20132 avtalade kommunplatser år 1991. Vad
avser familjetyper för de kommunmottagna återfinns nästan hälften inom
kärnfamiljen. Vuxna utan barn utgör drygt 30% och ensamstående med
barn 15 % av de mottagna. Barn utan vårdnadshavare uppgick till ca 130
personer.
Kommunerna får statlig ersättning för mottagande av flyktingar och
vissa andra utlänningar enligt förordningen (1990:927) om statlig ersätt-
ning för flyktingmottagande m. m. samt för bistånd som lämnas enligt
lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m. fl.
40
Nuvarande ersättningssystem trädde i kraft den 1 januari 1991 och Skr. 1991/92:80
grundar sig på proposition (1989/90:105, SfU21, rskr. 281)om samordnat
flyktingmottagande och nytt system for ersättning till kommunerna, m. m.
I den nämnda propositionen redovisas också ett program för att underlätta
för flyktingar att snabbare få en förankring i svenskt arbets- och samhälls-
liv. Huvudsyftet med förändringen av ersättningssystemet är att stimulera
kommunerna att vidta aktiva åtgärder för att flyktingarna snabbare skall
kunna bli självförsörjande.
Kommunerna förutsätts från och med den 1 januari 1991 göra upp
individuella planer för flyktingarnas introduktion i det svenska samhället.
Planen skall alltid göras i samråd med flyktingen själv och i samverkan
med arbetsförmedlingen på orten.
I programmet för aktivt och samordnat flyktingmottagande betonas
särskilt, att det behövs en helhetssyn och en samordning mellan olika
myndigheter i arbetet med flyktingar. Vidare understryks vikten av att de
fackliga organisationerna, arbetsgivarna och frivilligorganisationerna får
en mer aktiv roll än hittills.
I rapporten (Ds 1991:5) Mångfald och samverkan i flyktingmottagandet
— frivilliga organisationers roll, som publicerades i februari 1991, redovi-
sas insatser — centralt, regionalt och lokalt — som görs av frivilligorgani-
sationerna inom flyktingmottagandet. Vidare framhålls att samverkan
mellan det offentliga och frivilligorganisationerna bör kunna breddas och
fördjupas ytterligare, främst under den period som utgör ramen för det
samordnade, lokala flyktingmottagandet.
Kostnaderna för ersättning till kommunerna uppgick under budgetåret
1990/91 till ca 2,4 miljarder kr. Det nya systemet för ersättning till kom-
munerna innebär, att kommunerna får en schabloniserad ersättning för
varje mottagen flykting och annan utlänning som omfattas av flyktingmot-
tagandet. Vid sidan härav lämnas också viss annan ersättning. Den statliga
ersättningen består av följande delar:
— grundersättning,
— schablonersättning,
— ersättning för vissa särskilda kostnader,
— ersättning för extraordinära kostnader,
— ersättning av kostnader för asylsökande,
— ersättning för sjukvårdskostnader m. m.
Grundersättning skall utges till alla kommuner som träffat överenskom-
melse med invandrarverket om mottagande av flyktingar och är oberoende
av hur många flyktingar kommunen tar emot. Beloppet motsvarar schab-
lonersättning för tre vuxna flyktingar.
Schablonersättningen skall täcka kommunernas kostnader för ekono-
miskt bistånd till flyktingar och huvuddelen av övriga bidrag som tidigare
lämnades till kommunerna för flyktingmottagandet. Den skall även inklu-
dera kommunernas kostnader för lagstadgad svenskundervisning för vux-
na som omfattas av flyktingmottagandet. För år 1992 är schablonersätt-
ningen 135 500 kr. för flyktingar som fyllt 16 år och 83 100 kr. för barn
under 16 år. Beloppen skall justeras årligen med hänsyn till bl. a. kostnads-
utvecklingen. 41
Särskilda regler — vilka är avsedda att ge en rättvis ersättning åt såväl Skr. 1991/92: 80
den första inflyttningskommunen som den nya — finns för flyktingar som
flyttar under introduktionsperioden.
Ersättning för vissa handikappade och äldre flyktingar kan beviljas för
ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen, social hemhjälp och färd-
tjänst. Förutsättningen för ersättning för ekonomisk hjälp är att flyktingen
som en följd av handikapp eller hög ålder inte bedöms kunna stå till
arbetsmarknadens förfogande eller på annat sätt kunna bli självförsörjan-
de. I dessa fall utgår endast ett halvt schablonbelopp till kommunerna.
Ersättning för vissa kostnader för ensamma flyktingbarn beviljas för
faktiska kostnader för sådan vård av ensamma flyktingbarn under 18 år,
som sker med stöd av socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga. Den 1 januari 1992 ändras
ersättningsreglerna så att kommunerna — om särskilda skäl motiverar det
— kan få ersättning för bistånd till flyktingbarn utan vårdnadshavare även
om de inte är placerade i familjehem eller på grupphem (prop. 1991 /92:25,
SfU06, rskr 57).
Ersättning av extraordinära kostnader kan efter prövning i varje enskilt
fall lämnas till kommuner som har vissa typer av extraordinära kostnader
för flyktingmottagandet.
Den totala ramen för ersättning av extraordinära kostnader under bud-
getåret 1991/92 omfattar 110 milj. kr. Den tidigare regeringen beslutade i
september 1991 att höja ramen från 100 till 110 milj. kr. för att bl. a. kunna
bevilja ersättning till kommuner, som fått extraordinära kostnader, på
grund av att man under år 1991 endast får ta emot en mindre del av de
flyktingar man träffat överenskommelse om med invandrarverket för år
1991.
Ersättning för kommunala kostnader för asylsökande skall lämnas för
kommunernas kostnader för bistånd enligt lagen (1988:153) om bistånd åt
asylsökande m. fl. samt för vissa kostnader för vård av barn och transpor-
ter.
Ersättning till sjukvårdshuvudmännen lämnas för akut- och förlossnings-
vård samt för vård vid abort, som har givits till utlänningar som sökt
uppehållstillstånd för bosättning i Sverige och som inte är kyrkobokförda i
riket. För vissa handikappade flyktingar ersätts även varaktig vård. Vidare
lämnas ersättning för hälsoundersökningar av asylsökande och flyktingar.
Särskilda bidrag kan också lämnas för vårdinsatser för flyktingar med
särskilda behov.
Den 1 januari 1991 infördes ett nytt system med lån till hemutrustning
för flyktingar. Tidigare erhöll flertalet flyktingar socialbidrag till hemut-
rustning vid bosättning i en kommun.
Lånen administreras av centrala studiestödsnämnden. Lånen kan be-
viljas till flyktingar m. fl. som fyllt 18 år, som tas emot i en kommun från
förläggning eller som i övrigt omfattas av flyktingmottagandet. Lånen är
ränte- och amorteringsfria under de första två åren efter utbetalningen.
Därefter utgår ränta med en räntesats som fastställs för varje år av rege-
ringen. Amorteringstidens längd bestäms med utgångspunkt från lånens
storlek. Låntagare med låga inkomster kan få anstånd med återbetalning
42
eller nedsättning av det belopp som skall betalas. Vid långvarig oförmåga Skr. 1991/92:80
att betala tillbaka lånet skall detta kunna avskrivas. Med de relativt för-
månliga villkor som gäller bör det normalt sett inte finnas något behov av
socialbidrag till möbler och annat bohag.
Under första halvåret 1991 beviljades lån till ca 6 500 personer/hushåll.
Det genomsnittliga beloppet som beviljats i lån är ca 18000 kr. Utbetalda
lån uppgick totalt till ca 94 milj. kr. Statens kostnader för låneverksamhe-
ten under budgetåret 1990/91 var ca 11,4 milj. kr.
Introduktionsersättning
En informell arbetsgrupp inom regeringskansliet och med företrädare för
arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, socialstyrelsen och
Svenska kommunförbundet har under budgetåret 1990/91 sett över förut-
sättningarna för att införa någon form av introduktionsersättning för
flyktingar som deltar i ett introduktionsprogram. Ett förslag till en ny lag
som ger kommunerna mölighet att betala ut introduktionsersättning i
stället för socialbidrag till flyktingar och vissa andra utlänningar som följer
en introduktionsplan har redovisats i en departementspromemoria (Ds
1991:79).
Departementspromemorian har remitterats. Remisstiden går ut i slutet
av februari 1992.
1. Inledning
Migrations- och flyktingpolitiska frågor står på dagordningen i en lång rad
internationella fora. Sverige verkar aktivt för att internationellt bidra till
varaktiga lösningar på både de problem som orsakar folkomflyttningarna
och de konsekvenser som följer därav.
Detta arbete får olika inriktning beroende på karaktär och ansvarsområ-
de för respektive internationellt organ. Inom FNs ram behandlas flykting-
politiska frågor, med avseende på såväl åtgärder för dem som tvingats på
flykt (UNHCR, UNRWA) som insatser för att komma åt grundorsakerna
bakom flykten.
Inom FN diskuteras även frågor med anknytning till invandrares sociala
och rättsliga situation i invandringsländerna. FNs generalförsamling antog
hösten 1990 en konvention om skyddet av rättigheter för alla migrerande
arbetare och deras familjer.
Inom OECD är det naturligt nog den ekonomiska politiken i medlems-
länderna, arbetskraftsfrågorna etc. som bestämmer infallsvinkeln för det
migrationspolitiska arbetet.
Europarådet är sedan länge ett viktigt forum för mellanstatlig dialog
kring integration av invandrare i medlemsländerna. Där har man också
under en följd av år arbetat med asylrättsliga spörsmål. Demokratiserings-
43
processen i Öst- och Centraleuropa har under år 1990 satt nya frågor på Skr. 1991/92: 80
Europarådets dagordning.
I anslutning till en ministerkonferens i januari 1991, i regi av Europarå-
det och på initiativ och inbjudan av Österrikes regering, har samarbete
mellan länder i Öst-, Central- och Västeuropa kunnat inledas i flera viktiga
avseenden som rör flyttningsrörelserna i öst-västlig riktning.
Den västeuropeiska integrationen har även immigrationspolitiska as-
pekter. Inom ramen för förhandlingarna om ett s. k. EES-avtal mellan
EFTA och EG har Sverige, såsom medlem av EFTA, markerat sitt intresse
av att delta i och bidra till det arbete som EG bedriver i syfte att avveckla
eller förenkla gränskontrollen för personer. Utvecklingen har här under
åren 1990—1991 kommit in i ett avgörande skede, även om detta inte
skett som en del av EES-förhandlingarna. EES-avtalet avses innehålla en
särskild deklaration om samarbete med inriktning på förenkling av gräns-
kontrollen för personer inom EES-området.
Det nordiska samarbetet i migrations- och flyktingpolitiska frågor har
även under den nu aktuella perioden varit en mycket betydelsefull platt-
form för avstämning inför gemensamt eller samordnat nordiskt agerande i
internationella sammanhang.
Det internationella arbetet med att söka konstruktiva lösningar på
grundläggande migrations- och flyktingpolitiska problem har fortsatt inom
ramen för de informella konsultationer mellan numera 16 länder i Västeu-
ropa, Nordamerika och Australien, som bedrivits sedan mitten av 1980-
talet. Konsultationerna är ett nyttigt forum för utveckling och prövning av
långsiktiga migrations- och flyktingpolitiska strategier.
Sverige har kommit att spela en genomgående aktiv roll i praktiskt taget
samtliga dessa internationella sammanhang, inte minst när det gällt att
betona behovet av att angripa grundorsakerna till flykt och påtvingad
migration. Här finns en nära koppling mellan demokrati, respekt för
mänskliga rättigheter, fredliga lösningar av konflikter och den ekonomiska
och sociala utvecklingspolitik som förs i berörda länder.
Sverige har vidare aktivt verkat för att göra biståndet till flyktingar mer
effektivt. FN-organens administrativa struktur och kapacitet, främst
UNHCR och FNs program för livsmedelsbistånd, ses över i syfte att göra
dem effektivare. En ökad samordning inom FN-systemet behövs.
Under den nu aktuella perioden har Sverige vidare deltagit aktivt i
reformarbetet inom UNHCR. Sverige kom att spela en medlande roll
mellan u-länder som önskar ökade resurser för flyktingprogram och en del
i-länder som vill förbättra resursanvändningen utan att öka bidragen.
Sveriges finansiella bidrag till de internationella flyktingprogrammen är
betydande. Sverige är den tredje största bidragsgivaren till UNHCR och
till UNRWA. De svenska bidragen till FNs livsmedelsprogram (WFP) för
flyktingar, är bland de största och mest flexibla.
Även under den nu aktuella perioden har Sverige, bl. a. via SIDAs
katastrofmedel, gjort stora insatser till förmån för flyktingar i olika regio-
ner, ofta i nära samarbete med enskilda organisationer.
Vidare utgår svenskt ekonomiskt stöd till internationella organisationer
44
som Internationella rödakorskommittén och Rödakorsföreningars för- Skr. 1991/92:80
bund, där många av insatserna görs till förmån för flyktingar.
Dessutom utgår bidrag till flyktinginsatser som genomförs av eller i
samarbete med svenska enskilda organisationer.
De totala svenska bidragen till flyktingprogram och för internflyktingar
under kalenderåret 1991 uppgår till (milj, kr.):
|
UNHCR |
380 |
|
UNRWA |
145 |
|
WFP (budgetåret 1990/91) |
195 |
|
Genom andra FN-organ och | |
|
internationella organisationer |
85 |
|
Genom enskilda organisationer |
735 |
Totalt
1540
2. Flyktingfrågorna i FNs generalförsamling m. m.
UNHCRs verksamhet behandlas varje höst i FNs generalförsamling. I ett
svenskt anförande i november 1991 välkomnade ambassadör Jan Eliasson
flyktingkommissariens ansträngningar att finna preventiva lösningar i syf-
te att komma åt orsakerna till flykt. Det rättsliga skyddet för flyktingar var
basen för UNHCRs arbete. Genévekonventionen täckte emellertid endast
en kategori flyktingar. Det var nödvändigt att det internationella samfun-
det fann breda lösningar på dagens flykting- och migrationsströmmar.
Förtroendet för UNHCR hade under året ökat i takt med organisationens
förmåga att agera till förmån för flyktingar i flera kritiska lägen. I anföran-
det behandlades också flyktingproblemen i Afrikas Horn.
Sverige välkomnade gjorda framsteg för att lösa flyktingsituationen i
Sydostasien och framhöll vikten av att UNHCR aktivt deltar både i
prövningen av asylfallen och vad avser den frivilliga repatrieringen till
Vietnam. Ökade ansträngningar från UNHCRs sida att samverka med
Världsbanken och UNDP i dessa frågor välkomnades också.
Generalförsamlingen antog en resolution till stöd för UNHCRs verk-
samhet med bl. a. de nordiska länderna som förslagsställare. Resolutionen
bekräftar UNHCRs grundläggande uppgift att svara för internationellt
skydd av flyktingar och understryker behovet av gemensamma och inter-
nationella insatser till förmån för det ökande antalet flyktingar och hemlö-
sa. Vidare antogs en resolution om uppföljningen av flyktingkonferensen i
Centralamerika samt en resolution om flyktingsituationen i Djibouti, Etio-
pien, Somalia, Sudan, Tchad, Liberia och Malawi.
Generalförsamlingen beslöt också att UNHCRs exekutivkommitté skall
utökas från 44 medlemmar till 46. Det ekonomiska och sociala rådet
(ECOSOC) uppmanades att välja in Etiopien och Ungern.
Även UNRWAs verksamhet behandlas årligen av generalförsamlingen. I
ett gemensamt nordiskt anförande framhölls betydelsen av UNRWAs
verksamhet i de ockuperade områdena och i Libanon. De nordiska länder-
na lade särskild vikt vid UNRWAs program inom utbildnings- och hälso-
områdena samt inom den sociala sektorn. Utbildningsprogrammet gavs
mycket gott omdöme, trots att det måste genomföras under svåra omstän- 45
digheter. UNRWAs finansiella situation behövde förbättras och de nordis- Skr. 1991/92: 80
ka länderna pläderade for en bredare givarkrets inom det internationella
samfundet. De nordiska ländernas politiska och finansiella stöd till
UNRWAs verksamhet kommer att fortsätta.
3. UNHCR
FNs flyktingkommissarie, UNHCR, inrättades år 1950 utifrån behovet att
lösa de europeiska flyktingarnas situation efter andra världskriget.
UNHCRs främsta uppgift är att ge rättsligt skydd åt flyktingar, men
inslaget av materiellt bistånd har ökat kraftigt med åren. UNHCRs huvud-
kontor finns i Geneve. Organisationen har ett 100-tal filialer i världen,
bl. a. ett nordiskt kontor i Stockholm. Totalt har organisationen ca 2000
anställda. Arbetet styrs av en exekutivkommitté. Sverige har en aktiv roll
inom UNHCR och är efter USA och EG den största bidragsgivaren.
Flyktingproblemen i världen har ökat kraftigt i omfång och komplexitet.
De flesta flyktingrörelser sker mellan länder i tredje världen. UNHCR
brukar ange tre möjliga lösningar på ett flyktingproblem:
— frivillig repatriering,
— integration i första asyllandet,
— omplacering i tredje land (resettlement).
UNHCR strävar alltid efter lösningar med bestående effekt. När så är
möjligt organiseras hjälpen så att den underlättar möjligheterna till
självförsörjning i asyllandet. Det faktum att antalet flyktingar i världen
successivt ökat och fördubblats under de senaste tio åren hänger samman
med att få av de ”gamla” flyktingproblemen har kunnat lösas. Dessbättre
har repatriering (återvandring) blivit möjlig för en del flyktinggrupper,
vilket alltid framhålls som den bästa lösningen. Så har skett för flyktingar i
Centralamerika och även för en mindre del av de afghanska flyktingarna.
Omfattande repatrieringar av sydafrikaner, mocambiquaner, angolaner,
etiopier, eritreaner, vietnameser, laotier, kambodjaner m.fl. pågår eller
planeras. Detta är hoppingivande, men ställer samtidigt krav på FN och
regeringarna att kunna erbjuda utvecklingsmöjligheter för de återvändan-
de i hemländerna.
Tidigare strävade UNHCR efter att omplacera flyktingar i stor omfatt-
ning från t. ex. Östeuropa och Sydostasien till andra delar av världen.
Politiken har nu ändrats så att omplacering enbart sker när det kan
motiveras utifrån den enskilde flyktingens säkerhetssituation eller då det
gäller psykiskt eller fysiskt handikappade.
UNHCR samarbetar med andra FN-organ, regeringar och frivilliga or-
ganisationer för att kunna fullgöra sina funktioner. Det ställs allt högre
krav på en ökad samordning inom FN, vilket bl. a. inneburit att flyktingars
livsmedelsbehov tillgodoses genom FNs livsmedelsprogram. För katastrof-
insatser har UNHCR inlett ett samarbete med svenska räddningsverket.
UNHCR drabbades år 1989 av en finansiell kris, som samtidigt var en
förtroendekris. Efter ett aktivt internt reformarbete har organisationen
förbättrats och krisen övervunnits. Under de senaste årets dramatiska
46
flyktingproblem i Mellersta Östern och på Afrikas Horn har ländernas för- Skr. 1991 /92: 80
troende för UNHCR och dess nya flyktingkommissarie Sadako Ogata för-
bättrats. UNHCR har fått en förstärkt finansiering.
Vid exekutivkommitténs möte i oktober 1991 gavs signaler om en utvid-
gad roll för UNHCR. Skyddsfrågorna ska noga ses över i samarbete med
regeringarna, bl. a. för att förbättra skyddet för grupper, som idag inte
täcks av Genévekonventionen. Samtidigt finns behov av större aktivitet
från FN för att aktivt förebygga flyktingsituationer, bl. a. i Öst- och Cen-
traleuropa.
4. UNRWA
FNs organ för bistånd åt Palestinaflyktingar (UNRWA) kom till år 1949
för att bistå de palestinska flyktingar som blivit hemlösa på grund av det
arabisk-israeliska kriget år 1948. UNRWAs högkvarter skall egentligen
ligga i Beirut, men administrationen är sedan ett antal år, på grund av
säkerhetsläget i Libanon, lokaliserad till Wien. UNRWA har fältkontor i
sitt verksamhetsområde, vilket omfattar Jordanien, Libanon, Syrien,
Västbanken och Gaza.
UNRWA har kommit att få särskild betydelse för skolundervisningen
bland palestinska barn, hälsovård och samhällsservice. Till skillnad från
UNHCR har UNRWA inget direkt mandat när det gäller flyktingarnas
rättsliga skydd, men utövar en viss skyddsfunktion genom sin närvaro i
länderna.
Under åren har nya flyktingskaror tillkommit, framför allt efter kriget år
1967 då Israel ockuperade Västbanken, Gaza och Golanhöjderna. De höga
födelsetalen har därtill gjort att denna flyktinggrupp, som år 1948 uppgick
till en halv miljon, idag är mer än fyra gånger så stor. Jordanien har det
största antalet palestinska flyktingar, ca 870000. Övriga finns på Västban-
ken och i Gazaområdet, Libanon och i Syrien. Krisen vid Persiska viken
har försämrat palestiniernas situation. Antalet flyktingar har ökat genom
att palestinier i Kuwait återvänt till regionen. Flyktingarna har också
drabbats ekonomiskt genom bl. a. ökad arbetslöshet. Någon lösning på
detta flyktingproblem kan knappast åstadkommas så länge Palestinakonf-
likten förblir olöst.
5. FNs livsmedelsprogram (WFP)
FNs livsmedelsprogram skapades år 1962 för att förmedla livsmedelsbi-
stånd till utvecklingsprojekt främst i de fattigaste länderna. Ca 50 miljoner
människor i tredje världen fick under år 1990 livsmedelsbistånd genom
WFP.
Genom åren har WFP kommit att få en allt större roll som förmedlare av
livsmedelsbistånd till flyktingar. Det har i första hand gällt basföda. Sam-
arbetet mellan WFP och UNHCR har därför kommit att utvecklas betyd-
ligt under de senaste åren.
Av världens 17 miljoner flyktingar får omkring nio miljoner livsmedels-
bistånd genom WFP. 47
Sverige ger ett omfattande bistånd till WFP. Två tredjedelar av Sveriges Skr. 1991/92:80
bidrag är bundet till upphandling av livsmedel i Sverige eller tredje värl-
den. Resterande tredjedelen gäller transportkostnader och administration.
6. OECD
Under OECDs kommitté för arbetsmarknads- och sociala frågor finns
sedan år 1978 en arbetsgrupp for migrationsfrågor, den s. k. Working Party
on Migration. Sverige har sedan starten deltagit aktivt i arbetet. Syftet är
främst att analysera sambandet mellan migrationen och den ekonomiska
utvecklingen i OECD-länderna. Arbetsgruppen har bl. a. initierat ett tre-
årigt forskningsprojekt, som närmare skall studera vilka effekter de senaste
årens förändrade folkrörelser har och kan förväntas få för berörda arbets-
marknader och för den sociala utvecklingen i ut- och invandringsländer.
Sverige har stött projektet och även vunnit gehör för ett bredare angrepps-
sätt än vad tidigare varit fallet inom OECD. Arbetet har starkt påverkats
av den växande insikten om behovet av samordning mellan främst invand-
ringsländerna, för att på sikt påverka bakgrundsorsakerna till utvandring.
Inom OECDs ram pågår sedan flera år ett viktigt arbete med att i en årlig
rapport sammanställa och analysera migrationsdata från medlemsländer-
na, den s. k. SOPEMI-rapporten. Arbetet sker i en grupp, som består av
både forskare och representanter för ländernas regeringar. Den har inneva-
rande år utökats med några länder utanför OECD-kretsen, nämligen Po-
len, Tjeckoslovakien och Ungern.
7. Europarådet; Öst/Väst-migration
I september 1991 hölls i Luxemburg i regi av Europarådets migrations-
kommitté (CDMG) den fjärde europeiska migrationsministerkonferen-
sen. Det fanns hos de deltagande länderna en betydande konsensus i de
flesta väsentliga frågor. Det ansågs t. ex. att kortsiktiga åtgärder att kon-
trollera invandringen måste kombineras med åtgärder för att långsiktigt
angripa bakomliggande orsaker. Vidare gav man uttryck för att målet för
invandrarpolitiken måste vara integration, inte assimilering, och att aktiva
insatser måste sättas in på olika områden för att bistå invandrare och
flyktingar i integrationsprocessen.
Inom CDMG har det europeiska samarbetet rörande flyktingars och
invandrares integration i invandringsländerna fortsatt. Under året har det
s. k. Community Relations-projektet om olika aspekter på etniska relatio-
ner slutförts. Projektets erfarenheter har sammanfattats i en särskild rap-
port Community and ethnic relations in Europé som redovisar strategier
för att åstadkomma bättre etniska relationer och ökad jämlikhet mellan
flyktingar/invandrare och övrig befolkning. Rapporten kommer att ligga
till grund för det fortsatta arbetet inom både Europarådet och de olika
länderna.
Europarådets expertkommitté för asylrätt och flyktingfrågor (CAHAR)
möts i regel två gånger per år. Ett omfattande arbete har utförts för att
utforma förslag till en konvention om tillämpning av den s. k. första
48
asyllandsprincipen, vilket bidragit till att lägga rättslig grund för och givit Skr. 1991/92: 80
idéer till liknande arbete på annat håll. Komparativa studier av lagstift-
ning på området, procedurregler m. m. samt erfarenhetsutbyte är ett vik-
tigt arbetsområde för kommittén, som för närvarande har svenskt ordfö-
randeskap.
Bland annat mot bakgrund av de stora politiska förändringarna i Cen-
tral- och Östeuropa på senare tid och ett väntat migrationstryck på Västeu-
ropa därifrån, sammankallades i Europarådets regi på initiativ av Österri-
ke en ministerkonferens i januari 1991 om migrationsrörelser från Cen-
tral- och Östeuropa.
Vid konferensen antogs en deklaration med rekommendationer om bl. a.
information om immigrationslagstiftning och arbetsmarknadsförhållan-
den i Västeuropa, möjligheter till avtal om arbetskraftsinvandring och
bistånd till Öst för ekonomisk utveckling och stärkande av de mänskliga
rättigheterna.
För uppföljning härav tillsattes en grupp av högre tjänstemän från varje
deltagande land (38 stater) och ett antal internationella organisationer.
Denna grupp har sammanträtt två gånger sedan dess. De ämnen som har
behandlats är personers fria rörlighet och gränskontroll, biståndsfrågor och
informationsutbyte och -försörjning. Det senaste mötet ägde rum i Stock-
holm i slutet av juni 1991. Ett 30-tal länder deltog.
8. EES-avtalet; EG
EES-avtalet mellan EG och EFTA färdigförhandlades på politisk nivå i
oktober 1991 och innehåller bl. a. regler för en fri västeuropeisk arbets-
marknad. När avtalet träder i kraft den 1 januari 1993 kommer således
svenska medborgare att kunna etablera sig i något av de 19 EES-länderna.
Frågan om avveckling/förenkling av gränskontrollen för personer behand-
las i EES endast i form av en deklaration där parterna förbinder sig att
fortsätta samarbetet för att i framtiden uppnå detta mål. Immigrations-
och gränskontrollfrågorna har alltså inte ingått i EES-förhandlingarna
eftersom EG-kommissionen har saknat formell kompetens att föra för-
handlingar på detta område.
Inom EG har det senaste året ägt rum mellanstatliga konferenser för att
revidera Romtraktaten och etablera en politisk, ekonomisk och monetär
union. Många nya samarbetsformer och samarbetsområden har diskute-
rats. Även inom invandrings- och asylpolitiken har diskuterats att ge
gemenskapen större befogenheter. Vid EGs regeringskonferens i Maast-
richt i december 1991 enades man härvidlag endast om vissa smärre
områden, såsom viseringar för kort tid, samt om en plan för det fortsatta
arbetet.
Inom EG har man arbetat fram en mellanstatlig konvention om ansvars-
fördelningen avseende behandlingen av asylärenden som antogs i juni
1990, den s. k. Dublinkonventionen. Konventionen kan komma att öpp-
nas för tillträde av länder utanför EG-kretsen. Ett antal länder främst i
Västeuropa (däribland Sverige) har förklarat sig intresserade av att tillträ-
da. 49
4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 80
Ett utkast till en EG-konvention om den yttre gränskontrollen har fär- Skr. 1991/92: 80
digställts, men har hittills inte kunnat antas. Under förhandlingarnas gång
har en lösning arbetats fram för att EG-konventionen och den nordiska
passunionen skall kunna existera parallellt. Den innebär att den kontroll,
som i praktiken nu kan göras inom ramen för den nordiska passkontroll-
överenskommelsen, skall anses uppfylla kontrollkraven enligt EGs kon-
vention. Därmed kommer man att kunna likabehandla nordiska medbor-
gare som reser inom EG-området med EG-medborgare som reser inom
Norden.
I praktiken bör nordiska medborgare, när EGs konvention väl blir klar
och träder i kraft, sålunda normalt kunna passera interna västeuropeiska
gränser utan att behöva visa pass. Däremot kommer man inte att helt
kunna avstå från att ha pass med sig på resan — det som skall ge en nordisk
medborgare möjligheten till förenklad gränskontroll är ju medborgarskapet
i något av de nordiska länderna, och vid eventuell stickprovskontroll
behövs passet för att kunna visa i vilket land man är medborgare.
Sverige ansökte i juli 1991 om medlemskap i EG. Ett tillträde anses
kunna vara aktuellt tidigast år 1995. Under tiden kommer man från svensk
sida att söka ett allt närmare samarbete med EG-kretsen om immigrations-
och gränskontrollfrågor.
9. IOM
International Organization for Migration (IOM) har medlemsländernas
uppdrag att organisera, i skilda syften, överföring av flyktingar och andra
migranter mellan länder. Det kan i princip gälla alla personkategorier.
Sverige har t. ex. under lång tid haft ett praktiskt inriktat samarbete med
organisationen, avseende transport till Sverige av kvotflyktingar och från
Sverige av återvandrare. Dessa transporter kan tack vare samarbetet med
IOM ske till starkt rabatterade priser. Efter att ha innehaft observatörssta-
tus sedan år 1980 är Sverige fullvärdig medlem sedan den 1 juli 1991.
IOM har under året bl. a. varit engagerad i den mycket omfattande
verksamheten avseende transport av hundratusentals asiatiska gästarbeta-
re undan oroligheterna i Gulfområdet före krigshändelserna där. Detta
skedde till viss del med hjälp av biståndsmedel från Sverige.
IOM driver över hela världen olika program avseende återvandring för
flyktingar och asylsökande, återanpassning, social rådgivning m. m.
Under de senaste åren har IOM spelat en mer aktiv roll än tidigare i
anslutning till diskussionerna om nya strategier för att hantera växande
migrations- och flyktingproblem. IOM bör här på den globala nivån kunna
utgöra ett viktigt komplement till UNHCR.
Hösten 1991 beslutades om delvis ny inriktning av IOMs verksamhet
och organisation. Sverige kommer att ta aktiv del i organisationens olika
verksamheter.
50
10. De informella konsultationerna mellan 16 länder i Västeuropa, Skr. 1991/92: 80
Nordamerika och Australien
Under året har också Spanien gått med som det 16:e landet i konsulta-
tionsprocessen kring frågor rörande asyl-, flykting- och migrationspolitik i
Västeuropa, Nordamerika och Australien. Gruppen omfattar nu Australi-
en, Belgien, Canada, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländer-
na, Norge, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland, USA och
Österrike. UNHCR och IOM deltar som observatörer. Konsultationernas
koordinerande sekretariat är administrativt knutet till UNHCR och leds
av svensken Jonas Widgren.
Konsultationerna har utvecklats till ett värdefullt forum for dialog mel-
lan länderna samt mellan länderna och UNHCR/IOM kring långsiktiga
flykting- och migrationspolitiska strategier. Under år 1991 har en gemen-
sam syn utvecklats härvidlag, där vikten av förstärkt internationell sam-
verkan — mellan länder och organisationer — för att på både kort och lång
sikt söka påverka grundläggande orsaker bakom flykt och påtvingad mig-
ration betonas starkt. Inom konsultationernas ram anordnas vidare ex-
pertseminarier avsedda att bidra till förbättrad och snabbare asylprövning.
Ett plenarmöte inom ramen för konsultationerna hölls i Stockholm i
juni 1991. Nästa motsvarande möte kommer troligen att hållas i juni 1992
under kanadensiskt ordförandeskap.
11. Det bilaterala migrationssamarbetet
Det bilaterala samarbetet på migrationsområdet mellan Sverige och Fin-
land bygger på en lång tradition. Riktlinjer för samarbetet antogs år 1986
och ses för närvarande över inom resp, regeringskansli.
Förhållandena för finska invandrare i Sverige berörs i flera olika sam-
manhang, t. ex. finsk-svenska utbildningsrådet och inom den svensk-fins-
ka arbetsgruppen rörande de finskspråkiga invandrarnas situation inom
den svenska hälso- och sjukvården samt socialtjänsten (SFINKS).
12. Det nordiska samarbetet
Under Nordiska rådets session år 1991 behandlades flera flykting- och
migrationspolitiska frågor. I debatten framfördes förhoppningar och
önskemål om att de nordiska regeringarna skulle lägga fram en handlings-
plan för det flyktingpolitiska samarbetet. Vidare besvarades en rad kon-
kreta frågor till regeringssidan från enskilda parlamentariker. Frågorna
gällde bl. a. de nordiska ländernas beredskap i situationer av massflykt och
planerna på eventuell harmonisering av asylpolitiken.
Just dessa frågeställningar finns på dagordningen for det arbete som de
nordiska regeringarna bedriver inom den nordiska samrådsgruppen i flyk-
tingfrågor (NSHF). Under kalenderåret 1991 har Norge haft ordförande-
skapet i samrådsgruppen. Den har under året hållt fem ordinarie möten
samt ett särskilt möte om anpassning av nationell utlänningslagstiftning
till EES-avtalet mellan EG och EFTA.
Under året har samrådsgruppen också färdigställt ett arbetsdokument Skr. 1991/92:80
som dels sammanfattar den gemensamma syn på flykting- och migrations-
politiska frågor som vuxit fram under de 5 — 6 år som samrådsgruppens
arbete pågått, dels anger inriktningen av det fortsatta arbetet. Motsvaran-
de information lämnas från regeringssidan över till Nordiska rådet inför
dess session våren 1992. Därmed bör rådets önskemål om en nordisk
handlingsplan för flyktingpolitiken kunna anses uppfyllt.
Det nordiska utlänningsutskottet, som primärt ansvarar for övervak-
ningen av hur den nordiska passkontrollöverenskommelsen tillämpas, har
regelbundna samrådsmöten med företrädare för de nordiska utlännings-
myndigheterna, senast i november 1991. I dessa möten deltar även repre-
sentanter för berörda departement.
I den nordiska migrationsgruppen (inom ramen för Nordiska ministerrå-
det) behandlas frågor om samarbete mellan de nordiska länderna om
integration av flyktingar och invandrare. Gruppen har tagit initiativ till
och driver ett antal olika gemensamma projekt för erfarenhetsutbyte och
metodutveckling.
Bland projekten kan nämnas en nu avslutad seminarieserie för och med
invandrarkvinnor, där man särskilt berört invandrarkvinnor i utbildning
och i arbetslivet. Två andra projekt på arbetsmarknadsområdet studerar
arbetsmarknadspolitiska insatser för flyktingar i de nordiska länderna och
arbetsplatsens funktion som mötesplats mellan flyktingar/invandrare och
värdsamhället. 1 övrigt kan nämnas projekt rörande invandrar- och flyk-
tingorganisationers kontaktnät och inflytandemöjligheter och om informa-
tion om flyktingar och flyktingars villkor. Ett migrationsforskarseminari-
um planeras till år 1993.
Vid sidan härav förekommer omfattande kontakter mellan invandrar-
verket och motsvarande myndigheter i Danmark, Finland och Norge.
1991 års nordiska seminarium om flyktingars integration hölls på temat
”Strategier för bosättning under 1990-talet”.
13. De internationella frivilligorganisationerna
Ett stort antal internationella frivilligorganisationer är aktiva inom såväl
flyktingbiståndet som flyktingpolitikens områden.
En sammanslutning av europeiska frivilliga organisationer (ECRE) har
tidigare presenterat ett flyktingpolitiskt program för Europa, vilket har
diskuterats inom ramen för det nordiska och det europeiska samarbetet
samt inom UNHCR.
International Council of Voluntary Agencies (ICVA) är en sammanslut-
ning av frivilliga organisationer med säte i Geneve. Av de internationella
frivilliga organisationer som mottar svenskt stöd kan framför allt tre
nämnas:
Internationella rödakorskommittén (ICRC) är formellt en schweizisk
organisation och arbetar efter principerna i Genévekonventionerna (den
grupp av avtal som gäller behandlingen av sjuka, sårade, krigsfångar och
civilpersoner under krig). ICRCs arbete omfattar skydd och bistånd till
krigsfångar och civila internerade, internflyktingar, efterforskning av sak-
52
nade personer, förmedling av familjemeddelanden samt informations- Skr. 1991/92:80
spridning om Genévekonventionerna och numera också materiellt bistånd
till nödlidande. Sverige bidrog år 1991 med sammanlagt 163,5 milj. kr. till
ICRCs budget.
Kyrkornas världsråd (WCC) får sedan drygt tio år tillbaka SIDA-medel
för att främja skyddet av de mänskliga rättigheterna i Latinamerika. WCC
samarbetar i första hand med kyrkliga organisationer i Latinamerika.
World University Service (WUS) har sedan år 1975 mottagit bidrag från
SIDA för sitt stipendieprogram för latinamerikanska flyktingar. WUS
stipendieprogram bedrivs i länder i Latinamerika och Södra Afrika.
1. Inledning
Flera svenska frivilligorganisationer är aktiva inom invandrar-, flykting-
och biståndspolitiken. De mest framträdande av dessa organisationer —
Amnesty International svenska sektion, Rädda barnen, Svenska flykting-
rådet, Svenska kyrkans församlingsnämnd, Svenska röda korset och Sveri-
ges frikyrkoråd — deltar som ledamöter i flyktingpolitiska rådet, som är
knutet till invandrarministern. Flyktingpolitiska rådet har samlats fyra
gånger under budgetåret 1990/91. De nu nämnda organisationernas verk-
samhet inom politikområdet presenteras i det följande. Underlaget för
presentationen kommer från organisationerna själva.
Frivilligorganisationernas roll i flyktingmottagandet belystes särskilt i
rapporten (Ds 1991:5) Mångfald och samverkan i flyktingmottagandet —
frivilliga organisationers roll, som en arbetsgrupp inom arbetsmarknadsde-
partementet lämnade i januari 1991. I arbetsgruppen deltog även företrä-
dare för frivilligorganisationer, statens invandrarverk och Svenska kom-
munförbundet. Rapporten innehåller dels en omfattande redovisning av
frivilliginsatser som görs i dag inom flyktingmottagandet, dels en rekom-
mendation om fördjupad och breddad samverkan på det lokala planet och
under den introduktionsperiod som utgör ramen för det samordnade
lokala flyktingmottagandet.
Samverkan bör enligt arbetsgruppen utgå från den enskilde flyktingens
behov. De arbetsuppgifter som bedömdes kunna vara tänkbara för en
fördjupad och breddad samverkan mellan det offentliga och frivilliga
organisationer är följande:
— information och rådgivning,
— medmänskliga kontakter/sociala nätverk,
— religion, gudstjänst, dop, vigsel m. m. och diakonal omsorg,
— kompletterande svenskundervisning/träning,
— efterforskning av och återförening av anhöriga,
— psykosocialt stöd samt
— opinionsbildning och utbildning.
En viktig roll spelar också invandrarnas och flyktingarnas egna organisa-
tioner. Det gäller både de organisationer som representerar etablerade
(”gamla”) invandrargrupper och de med många flyktingar bland sina
53
medlemmar. Dessa organisationer gör värdefulla insatser inom ramen för Skr. 1991/92: 80
flyktingmottagandet och i vissa fall för att underlätta återvändande till
hemlandet.
Invandrarministern har till sitt förfogande ett invandrarråd, som är en
samrådsgrupp för invandrarpolitiska frågor och består av ett antal av
invandrarnas riksorganisationer. Invandrarrådet möts vanligen två gånger
per år. Ett större invandrarpolitiskt rådslag anordnas vart tredje år. Det
senaste hölls i Göteborg hösten 1990. Vid rådslaget behandlades bl. a.
valfrihets-, jämlikhets- och samverkansmålen.
Invandrarrådslaget har dokumenterats i en rapport från arbetsmark-
nadsdepartementet i april 1991.
Frivilligorganisationerna spelar en viktig roll i det internationella flyk-
tingbiståndet. Genom insamlade medel och SIDA-anslag medverkar de i
många av de internationella flyktingprogrammen.
2. Amnesty Internationals svenska sektion
Amnesty International (AI), som finansierar sin verksamhet helt med egna
medel, motsätter sig att personer sänds från ett land till ett annat, där risk
finns att de blir samvetsfångar, utsätts för tortyr eller döms till döden/av-
rättas. Mot denna bakgrund distribueras fortlöpande via det svenska sek-
retariatet aktuell dokumentation om situationen beträffande mänskliga
rättigheter till berörda myndigheter, organisationer och advokater m. fl.
I flera fall vände sig den svenska sektionen under år 1991 till svenska
myndigheter med en vädjan om att asylsökande inte skulle avvisas till
länder där risk för förföljelse etc., enligt Als bedömning, inte kunde
uteslutas. Detta arbete skedde i nära samarbete med den asylsökandes
juridiska ombud. AI har även år 1991, enligt AI för första gången i Sverige,
använt en så kallad ”blixt-aktion”, där Amnestymedlemmar över hela
världen uppmanats att skriva brev, skicka fax etc., till svenska myndighe-
ter. Denna aktion sökte förhindra avvisningen av en asylsökande till ett
land där förföljelse, enligt Als mening, inte kunde uteslutas. Den berörde
har sedermera fått uppehållstillstånd i Sverige av humanitära skäl.
AI har också under året publicerat ett fall där en från Sverige verkställd
avvisning, enligt Als uppfattning, uppenbarligen resulterat i tortyr vid
återkomsten till hemlandet. AI rekommenderade här att den svenska
regeringen noga skulle uppmärksamma situationen för de mänskliga rät-
tigheterna i det aktuella landet samt att dessutom följa principen om att
”hellre fria än fälla” såsom den uttrycks i UNHCRs Handbook on Proce-
dures and Criteria for Determining Refugee Status.
Under året har sektionens flyktingverksamhet påbörjat en decentralise-
ring från central mot regional och lokal verksamhet. Ett regionalt kontakt-
nät med 24 ideellt arbetande flyktingombud landet runt får ökat ansvar
vid spridningen av Als landdokumentation samt förfrågningar från juri-
diska ombud, asylsökande etc. Härigenom uppnås effekten att öka Als roll
som regional påtryckningsgrupp. Svenska sektionen har för närvarande
49000 medlemmar. Bland sektionens 300 arbetsgrupper har flera valt att
arbeta med flyktingfrågor. Centralt arbetar två flyktingsamordnare samt
54
frivilliga universitetsstuderande bl.a. med att bearbeta och sprida Als Skr. 1991/92:80
landinformation till klart definierade målgrupper.
År 1991 inleddes ett samarbetsprojekt med Rädda barnen och Svenska
flyktingrådet i och med öppnandet av en rådgivningsbyrå för invandrare
och asylsökande. Frivilliginsatserna vid Asylbyrå Nord (i anslutning till
Carlslunds utredningssluss) samordnades under året via en projektan-
ställd.
3. Rädda barnen
Rädda barnen är en folkrörelse som kämpar för barns rättigheter. Det är
en partipolitiskt och religiöst obunden organisation byggd på frivilligt
individuellt medlemskap.
Barns rättigheter finns fastlagda i en av FN antagen konvention, som
Sverige har ratificerat. De kan sammanfattas som rätten till liv och hälsa,
rätten till utveckling och utbildning samt rätten till egen talan och respekt.
Rädda barnens arbete för barns rättigheter bedrivs genom konkret bi-
stånd till de fattigaste och mest utsatta barnen i tredje världen och genom
opinionsbildning som syftar till att sprida kunskap och driva på reformar-
betet för barns rättigheter.
I Sverige arbetar Rädda barnen för flyktingbarn genom att på olika sätt
bilda opinion och sprida kunskap om barnens villkor. Via skrifter och
rapporter samt via utbildningsdagar och seminarier som vänder sig till
olika målgrupper fokuseras och debatteras flyktingbarnens situation i syfte
att åstadkomma förbättringar.
Vidare driver Rädda barnen tillsammans med Amnesty Internationals
svenska sektion och Svenska flyktingrådet en rådgivningsbyrå för asylsö-
kande och flyktingar. Byrån ger råd och vägledning till asylsökande och
flyktingar och ger information till advokater och juridiska ombud som
handlägger asylärenden.
I många av Rädda barnens länsförbund och lokalföreningar arbetar
medlemmarna på frivillig basis med flyktingfrågor. Man arbetar med
opinionsbildning och med praktiska insatser för flyktingbarn t. ex. att
såsom vänfamiljer/kontaktfamiljer ställa upp som god man för ett ensamt
flyktingbarn.
Rädda barnen har en omfattande internationell biståndsverksamhet
med inriktning på barnens rättigheter. I bl. a. Pakistan och Thailand gäller
detta flyktingbarn i samarbete med FN. Rädda barnen har också arbetat
aktivt för kurdiska flyktingar i Irak, Iran och Turkiet, bl. a. genom att
förmedla personal till UNHCR.
4. Svenska flyktingrådet
Svenska flyktingrådet (SvFR) har till ändamål bl. a. att verka för en solida-
risk och human flyktingpolitik samt att verka för goda etniska relationer.
SvFR skall öka kunskap om och förståelse för flyktingskapet och de förhål-
landen som tvingar människor på flykt. Medlemmar är riksorganisationer,
lokalavdelningar av sådana samt enskilda. I kommunerna sker flyktingar-
55
betet genom lokala flyktingråd. SvFR arrangerar kurser och seminarier
bl. a. i flyktingrätt, familjeåterförening, om kulturmöten samt i opinions-
bildningsfrågor. Särskild vikt läggs vid flyktingbarnens rätt och situation.
SvFR ger också råd åt asylsökande och flyktingar. Samverkan sker med
svenska och internationella organisationer. Verksamheten bedrivs i hu-
vudsak genom frivilliga insatser.
5. Svenska kyrkan församlingsnämnd
Svenska kyrkans församlingsnämnd stödjer stiftens flyktingarbete genom
utbildningsverksamhet och genom att sprida information i invandrar- och
flyktingfrågor. Församlingsnämnden har också huvudansvaret för utveck-
lingen av Svenska kyrkans policy i flykting- och invandrararbetet. Inom
ramen for församlingsnämndens arbete samarbetar Svenska kyrkan med
Svenska frikyrkorådet och rikstäckande frivilligorganisationer och invand-
rarsamfund.
Svenska kyrkan kommer genom sina ca 2 500 församlingar i kontakt
med de flesta av invandrarna och flyktingarna till Sverige. I många försam-
lingar bedrivs arbete med att hjälpa till med dessa nya invånares integra-
tion i Sverige. Detta arbete är en del av den ordinarie verksamheten men
åtskilliga församlingar har dessutom anställd personal som kan hjälpa till
med särskilt stöd i asylprocessen och integreringsarbetet.
Svenska kyrkans stift har utsett ansvariga för invandrar- och flyktingfrå-
gor. Dessa stiftsansvariga stödjer församlingarnas arbete med idéer och
utbildningsinsatser. De samordnar också information till församlingarna
och mellan stiften. Stiften medverkar i samordningen av olika frivilligor-
ganisationers gemensamma arbete t. ex. vid utredningsslussar och förlägg-
ningar.
Genom att delta i opinionsbildning och att fungera som remissinstans
vill Svenska kyrkans centralstyrelse arbeta för en positiv och human
grundsyn på flyktingar och invandrare i Sverige.
Internationellt samverkar kyrkan i dessa frågor med Kyrkornas världs-
råd, Churches Committee for Migrants in Europé och European Churches’
Working group on Asylum and Refugees. Kyrkan deltar också i Nordiska
Ekumeniska rådets årligen återkommande konsultationer kring flykting-
frågor.
6. Svenska röda korset
Svenska röda korset (SRK) är en självständig ideell förening med 400000
medlemmar. Ca 10% av medlemmarna arbetar på sin fritid med hjälp-
verksamhet i Sverige. SRK har 24 distriktskontor och vid de flesta av dem
finns det tjänstemän som ansvarar för SRKs flyktingverksamhet i distrik-
tet (= länet). På centralstyrelsens sekretariat, som är huvudkontor och
samordnar distriktens arbete, finns en särskild enhet för flyktingfrågor
med ett 20-tal anställda. Under år 1991 har SRKs policy för flyktinginsats-
er i Sverige tryckts och spridits i 15 000 exemplar.
Det internationella flyktingarbetet görs i första hand genom samarbete
Skr. 1991/92:80
56
med Internationella rödakorskommittén (ICRC), Internationella röda- Skr. 1991/92:80
korsfederationen, IOM och UNHCR. Stora insatser har under år 1991
gjorts för mocambiquiska flyktingar i Malawi, för offer i konflikten i
Liberia, för flyktingar och internflyktingar på Afrikas Horn samt för de
stora grupper flyktingar och internflyktingar som uppstått i Gulfkrisens
efterspel, framför allt kurder.
SRK bedriver ett omfattande stöd- och rådgivningsarbete till flyktingar
och asylsökande. Mer än 3 000 enskilda ärenden rörande asyl eller familje-
återförening registrerades under året inom organisationen. I ett 30-tal
asylärenden intervenerade SRK till beslutsfattande myndighet med vädjan
om att vederbörande borde få stanna i Sverige. Sammanlagt 2 milj. kr. av
insamlade medel har använts för att genom bidrag till resekostnader möj-
liggöra för flyktingar i Sverige att få hit sina nära anhöriga.
Till följd av de väpnade konflikter som brutit ut eller pågått under året
har trycket på SRKs efterforskningsverksamhet ökat. Under år 1991 har,
framför allt på grund av Gulfkrisen och konflikten i Somalia, antalet
ärenden rörande efterforskning av försvunna anhöriga mer än fördubblats
och uppgick år 1991 till ca 1 200. Av samma anledning har även antalet
familjemeddelanden som utväxlats mellan anhöriga i Sverige och krigs-
fångar och politiska fångar i olika länder ökat, och uppgick även de till ca
1 200 stycken under året.
Lokalt arbete med flyktingar för att underlätta livet i exil, fortsätter att
öka i intresse hos lokalföreningar och distrikt. Internationella träffpunkter,
vänkontakter och vänfamiljer, opinionsbildning, utflykter och besök på
flyktingförläggningar, är exempel på sådan lokal verksamhet.
Ett särskilt opinionsbildningsprojekt genomfördes i Uppsala-distriktet i
syfte att utveckla metoder som förstärker ett positivt bemötande och
medmänskligt mottagande av flyktingar i vårt närsamhälle.
SRK har, i samarbete med andra frivilligorganisationer, på nytt aktive-
rat aktionen JA — rum för medmänsklighet som genomfördes år 1989.
Aktionens främsta syfte är att arbeta för att skapa ett positivt mottagande
av flyktingar, motverka främlingsfientlighet och rasism och skapa opinion
för en generös flyktingpolitik.
SRKs flyktingförläggningsverksamhet har under året avvecklats och
upphörde vid årsskiftet 1990—1991. Genom rapporter och konferenser
kommer erfarenheterna från denna verksamhet att leva vidare såväl i
Sverige som utomlands.
SRK driver tre rehabiliteringscentra för torterade flyktingar. Dessa finns
i Stockholm, Malmö och Skövde. I Stockholm finns en växande grupp
frivilliga professionella som på olika sätt kan ge stöd åt torterade männi-
skor som ännu inte fått sin status i Sverige reglerad.
7. Sveriges frikyrkoråd/Diakonia
Sveriges frikyrkoråd (SFR) och De fria kristna samfundens råd (SAM-
RÅD) består av elva, från staten fristående, trossamfund. Dessa kyrkors
gemensamma insatser bland invandrare och flyktingar sker genom in-
vandrar- och flyktingavdelningen, som leds av ett utskott (INFLU). I 57
5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 80
INFLU finns även de ortodoxa och österländska kyrkornas ekumeniska Skr. 1991/92:80
råd och Romersk-katolska kyrkan representerade samt Samarbetsnämn-
den for statsbidrag till trossamfund. Nämnden fördelar statsbidrag till f. n.
sammanlagt 36 trossamfund, av vilka ett 25-tal i huvudsak har medlem-
mar med invandrar- och flyktingbakgrund.
INFLUs arbete är ett uttryck for SFR/SAMRÅDs ”gemensamma strä-
van att skapa bästa möjliga villkor för invandrare och flyktingar”. Verk-
samheten sker genom:
— stöd till invandrarnas trossamfund,
— stöd till SFRs och SAMRÅDs invandrar- och flyktingarbete,
— opinionsbildning och politiskt arbete,
— arbete för en human flyktingpolitik.
Lokalt arbetar församlingar och/eller ekumeniska grupper med stöd till
asylsökande under väntetiden, med internationella träffpunkter, vänkon-
takter, lägerverksamhet, studieverksamhet och tolkning av gudstjänster
m. m. I vissa kommuner pågår samverkansprojekt i flyktingmottagandet
mellan ekumeniska grupper och kommunens funktioner för flyktingmotta-
gande. Ett par församlingar driver grupphem för ensamma flyktingbarn.
De internationella insatserna förmedlas genom Diakonia, som är frikyr-
kosamfundens gemensamma organ för biståndsinsatser i tredje världen.
Under året genomfördes omfattande flyktingprogram i Centralamerika,
Mellanöstern, Asien och Afrika.
Diakonia samverkar med Sociala missionen, Svenska missionsförbun-
dets sociala verksamhet i Stockholms distrikt, i ett projekt för stöd till
frivillig återvandring, främst till Latinamerika.
I samverkan med Churches Committee for Migrants in Europé har SFR
och Frikyrkliga studieförbundet vidareutvecklat en arbetsmetod för att
motverka främlingsrädsla/-fientlighet och rasism. Studieprogram och ut-
bildningar har genomförts under benämningen Mångfald och Dialog.
JA — rum för medmänsklighet är en aktion som Rädda barnen,
Svenska röda korset, Svenska flyktingrådet, Svenska kyrkan och Sveriges
frikyrkoråd har återupptagit, för att förstärka de frivilliga insatserna på
lokal nivå, skapa ett positivt mottagande av flyktingar och opinion för en
generös flyktingpolitik.
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag
i det föregående har anfört om invandrar- och flyktingpolitiken.
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
58
1. Flyktingar och asylsökande i andra länder och världsdelar
Redovisningen bygger på uppgifter som inhämtats hösten 1991, huvudsak-
ligen från berörda svenska utlandsmyndigheter. Det måste understrykas att
de statistiska uppgifterna inte allltid är helt jämförbara. Dels skiljer sig
lagstiftning och lagtillämpning åt mellan länderna, dels kan statistiken avse
snarlika men inte helt identiska begrepp. Även mätperioderna kan skilja sig
åt. Vissa uppgifter saknas avseende några länder.
Uppgifterna i det följande avser:
1. Antal asylsökande under tidsperioden och deras ursprungsländer.
2. Antal personer som kommit under tidsperioden och som har fått flyk-
tingstatus enligt 1951 års Genévekonvention.
3. Antal flyktingar under tidsperioden som fått tillstånd att stanna på
andra grunder än Genévekonventionen.
4. Ungefärligt antal asylärenden där beslut ännu inte fattats (ärendeba-
lans).
5. Eventuella större förändringar i de bestämmelser (motsv.) och den
politik som berör flyktingar/immigranter.
Danmark
1. Under år 1990 kom 5 292 asylsökande fördelade på följande länder:
|
Palestina | |
|
(statslösa) |
1451 |
|
Iran |
724 |
|
Somalia |
512 |
|
Rumänien |
511 |
|
Irak |
503 |
|
Libanon |
275 |
|
Sri Lanka |
167 |
|
Bulgarien |
138 |
|
Polen |
126 |
|
Sovjetunionen |
120 |
|
Kina |
107 |
Under år 1991 uppgick t. o. m. oktober månad antalet asylsökande till ca
3 500. Fördelningen på ursprungsland var proportionellt ungefär densam-
ma som under år 1990.
2. Totalt fick under året 700 personer konventionsstatus. Dessutom mot-
togs 747 personer som kvotflyktingar genom UNHCR.
3. Sammanlagt 1 242 personer fick uppehållstillstånd som de facto-flyk-
tingar, 169 personer fick uppehållstillstånd av humanitära skäl och 164
personer fick uppehållstillstånd som flyktingar efter efter att ha ansökt på
danska representationer i utlandet.
Av olika arbetsmarknadsskäl fick 2 790 personer uppehållstillstånd. Av
dessa var 920 personer praktikanter och 720 personer specialister.
4. Den 17 november 1991 fanns 3 952 asylsökande inkvarterade i asyl-
centra och privat i avvaktan på beslut.
Skr. 1991/92:80
59
5. Förslag om vissa förändringar i utlänningspolitiken behandlas för när- Skr. 1991 /92: 80
varande i Folketinget. Förslagen tar bl. a. sikte på att snabba upp behand-
lingen av asylärenden. Beslut kommer sannolikt att fattas under våren
1992.
Norge
1. År 1990 sökte 3 962 personer asyl (1989 var det 4433 personer) fördela-
de enligt följande:
|
Jugoslavien |
743 |
|
Sri Lanka |
512 |
|
Iran |
451 |
|
Somalia |
313 |
|
Libanon |
304 |
För år 1991 uppskattas antalet asylsökande bli ca 4 400. Ökningen hänger
till övervägande del samman med utvecklingen i Jugoslavien.
2. Under året erhöll 130 personer flyktingstatus. Flyktingkvoten omfattade
973 personer.
3. Sammanlagt 1 473 personer fick stanna på andra grunder än Genéve-
konventionen.
4.1 slutet av år 1991 väntade ca 3 000 personer i statliga inrättningar.
5. En ny utlänningslag trädde i kraft den 1 januari 1991 tillsammans med
föreskrifter för lagens tillämpning. Fr. o. m. samma tidpunkt har man lagt
om systemen för flyktingmottagande och för finansiering av kommunernas
åtgärder för integration av flyktingar och personer med uppehållstillstånd
av humanitära skäl.
Finland
1. Under tiden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991 tog man emot 3006
asylansökningar. De flesta kom från följande länder:
|
Somalia |
1 491 |
|
Sovjetunionen |
358 |
|
Jugoslavien |
252 |
|
Rumänien |
152 |
|
Turkiet |
147 |
|
Bulgarien |
98 |
|
Etiopien |
96 |
Från ytterligare 40 länder har kommit enstaka asylsökande.
2. Undertiden den 1 januari 1990 till den 30 juni 1991 fick 36 personer
konventionsstatus.
3. Av humanitära skäl fick 432 personer uppehållstillstånd. Under tiden
den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991 beviljades 4600 arbetstillstånd av
varierande varaktighet.
4. Antal ärenden i balansen den 30 juni 1991 var 2 570.
5. En ny utlänningslag trädde i kraft den 1 mars 1991. De viktigaste
60
ändringarna i lagen gäller beviljande av visum, uppehållstillstånd och Skr. 1991/92:80
arbetstillstånd, behandlingen av asylansökningar, besvärsrätt och annat
rättsskydd. Reformerna har ökat utlänningarnas rättsskydd genom att det
enligt den nya lagen finns besvärsrätt över nästan alla beslut som fattas
med stöd av utlänningslagen. Behandlingen av enskilda tillståndsansök-
ningar har nästan helt förts över till lokalt plan och de finska beskickning-
arna, vilket avses göra behandlingen av tillståndsärenden snabbare och
enklare.
Australien
1. Under tiden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991 ansökte 13 972
personer om asyl. Dessa kom från 100 olika länder och huvudsakligen från
följande länder:
|
Kina |
10191 |
|
Fiji |
648 |
|
Pakistan |
511 |
|
Sri Lanka |
455 |
|
Indonesien |
438 |
|
Indien |
240 |
|
Fillipinerna |
151 |
|
Bangladesh |
139 |
2. Sammanlagt 515 ansökningar om flyktingstatus har behandlats under
budgetåret. Av dessa har 54 personer fått flyktingstatus enligt Genéve-
konventionen.
3. Då en asylsökande ansöker om flyktingstatus kan vederbörande också
ansöka att få stanna i landet på andra grunder. Skälen kan då t. ex. vara
olika typer av familjeanknytning, anknytning av andra skäl, humanitära
eller ekonomiska skäl. De olika databassystemen är inte sammankopplade
och det är därför omöjligt att få fram de uppgifter vi frågat om.
4. Den 30 juni 1991 väntade 19 804 asylärenden på beslut.
5.1 juni år 1990 infördes olika förändringar i regler vad avser flyktingpo-
litik och -mottagande. Den mest påtagliga förändringen var införandet av
ett tillfälligt uppehållstillstånd, även för personer som fått flyktingstatus
eller som var i särskilt behov av skydd.
I december år 1990 infördes ett nytt system för bestämmande av flyk-
tingstatus. Särskilt innebar detta ett nytt system för humanitära övervä-
ganden för personer som inte beviljats status enligt Genévekonventionen.
Belgien
1. Under år 1990 sökte 12 964 personer politisk asyl i landet, vilket var en
ökning med 60% i förhållande till år 1989. Under år 1991 var antalet
sökande fram till den 30 september 11 639. Sammanlagt 70% av de sökan-
de år 1989 kom från nedanstående länder.
61
|
1990 |
1991 (t.o. m. sept) | |
|
Turkiet |
1739 |
813 |
|
Rumänien |
1724 |
1 839 |
|
Ghana |
1 574 |
1 203 |
|
Polen |
1 129 | |
|
Indien |
1084 |
1 129 |
|
Zaire |
1074 |
1 308 |
|
Nigeria |
529 |
593 |
Skr. 1991/92:80
Bland de asylsökande finns 94 olika länder representerade.
2. Totalt 529 personer fick flykingstatus år 1990. Den statistiska bilden är
oklar då eftersläpningen vad gäller avgjorda ärenden för närvarande är
mycket stor.
3. Många asylsökande vars ansökningar ej blivit godkända kvarstannar
ändå i landet. De ”tolereras” som myndighetstermen lyder. Enligt uppgift
torde det nu röra sig om 150 000 som uppehåller sig i landet utan någon
legal status. Överfört till svenska förhållanden skulle man kunna tolka
detta så att dessa får stanna av humanitära skäl.
Arbetsmarknadsstatistiken är uppdelad på tre regioner utan några en-
hetliga nationella regler. Det är därför förenat med svårigheter att få en
exakt uppfattning av antalet avgivna arbetstillstånd under år 1990. 1
Flandern beviljades 9423 arbetstillstånd. Siffran inkluderar praktikanter,
montörer och au pair. I Walloniet beviljades 2 669 tillstånd. Någon siffra
för Bryssel-regionen finns ej ännu för 1990. Enligt uppgift har ingen större
ökning skett sedan år 1989 och då var siffran 5 541.
I siffrorna ingår ej EG-medborgare, med undantag av portugiser och
spanjorer. Dock ingår ej temporära arbetstillstånd som beviljas asylsökan-
de i avvaktan på beslut.
4. Den 1 oktober 1991 var eftersläpningen 20181 ärenden.
5. En ny lag trädde i kraft den 1 oktober 1991.
Lagen åsyftar en snabbare handläggning av inkomna asylärenden. Detta
sker dels med en utökning av antalet handläggare, men också genom att
tillämpa principen ”2x5%”. I korthet innebär denna princip att asylsö-
kande som kommer från ett land vars andel asylsökande utgör mer än 5 %
av totalantalet asylsökande, men vars andel utgör mindre än 5% av det
totala antalet personer som erhållit flyktingstatus, måste själv kunna visa
att de riskerar allvarliga konsekvenser om de sänds tillbaka. Tidigare var
det de belgiska myndigheterna som måste kunna påvisa att den asylsökan-
de ej skulle riskera något vid hemsändning.
Canada
Uppgifterna avser huvudsakligen år 1990.
1. Sammanlagt 21469 asylsökande fördelade i stort på följande länder:
|
Sri Lanka |
3 645 |
|
Somalia |
2 768 |
|
Kina |
2 503 |
|
Libanon |
1942 |
|
El Salvador |
1860 |
62
|
Bulgarien |
1766 |
|
Iran |
1680 |
|
Pakistan |
476 |
|
Guatemala |
398 |
|
Polen |
323 |
|
Ghana |
280 |
|
Etiopien |
263 |
|
Rumänien |
249 |
|
Bangladesh |
234 |
Skr.
1991/92:80
Ytterligare 99 länder var representerade med färre antal asylsökande än
ovan. Tendensen under år 1991 är att antalet asylsökande ökar i förhållan-
de till år 1990.
2. Under året fick totalt 10710 personer flyktingstatus.
3. Uppgift saknas.
4. Exakta uppgifter saknas, men balansen torde ligga på närmare 95 000
ärenden.
5. I Canada görs för närvarande en översyn av flyktingpolitiken, men
någon lagändring har inte gjorts sedan den 1 juli 1989. Vissa administrati-
va åtgärder har vidtagits för att bemästra den ökande strömmen av asylsö-
kande.
Frankrike
Uppgifterna avser 1990.
1. Totalt 54813 personer ansökte om asyl. De tio största nationalitets-
grupperna framgår enligt följande:
|
Turkiet |
11095 |
|
Zaire |
5 652 |
|
Mali |
3 482 |
|
Rumänien |
3 430 |
|
Vietnam |
3 260 |
|
Angola |
2 808 |
|
Sri Lanka |
2472 |
|
Pakistan |
1 737 |
|
Guinea |
1 525 |
|
Mauritanien |
1 387 |
2. Sammanlagt 13 486 personer fick flyktingstatus.
3. Uppgift saknas.
4. Den 31 december var antalet icke avgjorda ärenden ca 22000 stycken.
5. Den franska flyktingpolitiken har varit föremål för omfattande debatt
under det senaste året. En av frågorna som diskuterats är hur man skall
hantera situationen med det stora antal utlänningar som uppehåller sig och
arbetar i Frankrike illegalt. En av orsakerna till detta förhållande är att
endast ett fåtal utvisningsbeslut verkställs. Man beräknar att åtminstone
100000 av de utlänningar vars asylansökan avslagits, har stannat kvar i
landet.
63
Grekland
Skr. 1991/92:80
Siffrorna avser perioden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991.
1. Sammanlagt ansökte 3 938 personer om asyl under perioden. De mest
representerade länderna var:
Irak
Albanien
Iran
Sri Lanka
Etiopien
Libanon
1 513
1 272
313
173
160
102
Ytterligare 26 länder var representerade med färre antal sökande än
ovan.
2. Under tiden den 1 januari 1990 till den 1 juli 1991 fick 223 personer
konventionsstatus.
3. Totalt 1 799 personer fick stanna på andra grunder än Genévekonven-
tionen.
4. Handläggningstiden är 6 månader for asylärenden.
5. Ett lagförslag om åtgärder vid illegal invandring debatteras för närva-
rande i parlamentet. I detta finns bl. a. regler om utvising av personer som
vistas illegalt i landet och förslag till påföljder för arbetsgivare som har
utlänningar utan arbetstillstånd i sin tjänst.
Italien
Siffrorna avser perioden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991.
1. Antalet asylsökande under den aktuella perioden uppgick till 6 224.
Dessa kommer huvudsakligen från följande länder:
|
Albanien |
1667 |
|
Rumänien |
1866 |
|
Somalia |
1 193 |
|
Etiopien |
548 |
|
Bulgarien |
314 |
2. Under den aktuella perioden fick 790 personer flyktingstatus.
3. Uppgift saknas.
4. Antalet ännu icke avgjorda ärenden uppgår till ca 3 498 stycken.
5. Den 28 februari 1990 antogs en ny lag med regler för både politisk asyl
och uppehållstillstånd for icke-EG-medborgare. Vidare regleras status för
illegala invandrare som redan bor i landet.
64
Nederländerna
Skr. 1991/92:80
Siffrorna avser kalenderåret 1990.
1. Sammanlagt ansökte 21 200 personer om asyl. De tio mest represente-
|
rade länderna var: | |
|
Sri Lanka |
3010 |
|
Rumänien |
2202 |
|
Iran |
1 724 |
|
Somalia |
1690 |
|
Libanon |
1 196 |
|
Polen |
1 185 |
|
Etiopien |
1017 |
|
Nigeria |
901 |
|
Turkiet |
797 |
|
Ghana |
715 |
2. Totalt fick 694 personer flyktingstatus. Därutöver mottogs 734 perso-
ner inom ramen för flyktingkvoten.
3. Godkända familjeföreningsfall uppgick till närmare 30000 under
året. Dessutom beviljades ca 850 uppehållstillstånd av humanitära skäl —
motsvarande siffra för första halvåret år 1991 var ca 400. Under året
beviljades 8 900 arbetstillstånd, varav 4000 för en kortare tid än ett år.
4. Uppgift saknas.
5. För närvarande förbereds ett förslag i parlamentet med huvudsakligt
syfte att effektivisera och snabba upp behandlingen av asylärenden.
Schweiz
1. Under perioden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991 ansökte drygt
45000 personer om asyl. Under perioden dominerade personer från fyra
länder:
|
Jugoslavien |
9047 |
|
Sri Lanka |
7192 |
|
Turkiet |
6021 |
|
Libanon |
3431 |
2. Exakt uppgift saknas. Erfarenhetsmässigt får ca 5 % asyl som flykting-
ar enligt Genévekonventionen.
3. Exakt uppgift saknas. Erfarenhetsmässigt får några 1 O-tal % av de
asylsökande stanna av humanitära skäl. Totalt har drygt 12000 personer
nu uppehållstillstånd i landet på andra grunder än 1951 års Genéve-
konvention.
4.1 juni månad 1991 var balansen drygt 53 200 ärenden.
5. Den senaste ändringen av asyllagen, som trädde i kraft i juni år 1990,
stipulerar att asylsökande inte får arbeta under de tre första månaderna.
Vidare ges möjlighet till direktavvisning av asylsökande, som klart saknar
asylliknande skäl, som redan tidigare sökt asyl i Schweiz eller som hemlig-
håller sin identitet. Härtill kommer möjligheterna till direktavvisning av
65
asylsökande från länder vilka av regeringen betraktas som ”säkra” dvs. for Skr. 1991/92: 80
närvarande Ungern, Polen, Tjeckoslovakien, Bulgarien, Indien och Algeri-
et.
I juni 1991 tog regeringen en rad nya beslut ägnade att ytterligare stärka
effekten av 1990 års lagändringar. En rapport rörande asyl- och utlännings-
politik har varit föremål för debatt i parlamentet. Rapporten och regering-
ens förslag godkändes. Nyheterna bestod främst i att arbetsförbudet för
asylsökande förlängts från tre till sex månader, varvid förutses att beslut i
första instans tas inom tre månader och slutligt beslut i asylärendet förelig-
ger inom sex månader. Vidare skall beslut om avvisning verkställas mer
konsekvent, vilket förutsätter att både federala och kantonala myndigheter
skärper sin kontroll. Flyktingmyndighetens kapacitet förstärktes ytterliga-
re. Under hösten 1991 har flera asylärenden handlagts än nya ärenden
kommit in.
Spanien
Siffrorna avser år 1990.
1. Antalet asylsökande var under året 4 778, fördelade i stort enligt
|
följande: | |
|
Polen |
1417 |
|
Angola |
413 |
|
Peru |
308 |
|
Nigeria |
249 |
|
Rumänien |
229 |
|
Bulgarien |
166 |
|
Chile |
160 |
|
Iran |
124 |
|
Sydafrika |
116 |
|
Senegal |
110 |
Ytterligare 73 länder var representerade med mindre antal än ovan.
2. Totalt 21 personer fick flyktingstatus.
3. Sammanlagt 527 personer fick stanna på andra grunder än Genéve-
konventionen.
4. Antalet asylansökningar som väntar på beslut är 2 187 stycken.
5. Någon ändring av lagstiftningen rörande invandring och flyktingar
har inte gjorts under det senaste året. Däremot görs för närvarande en
översyn av tillämpningsregler för asyl- och flyktingfrågor.
I juni 1991 deklarerades att illegala invandrare bosatta i landet före den
15 maj 1991 har möjlighet att reglera sin status. Detta omfattar även
personer med aktuell ansökan om asyl- eller flyktingstatus, oberoende om
ärendet befinner sig under handläggning eller har avslagits.
66
Storbritannien
Skr. 1991/92:80
1. Antalet asylsökningar under år 1990 var 21 980 och för de första sex
månaderna 1991 var antalet 23 775. Uppdelat på år och de tio mest
förekommande länderna fördelade det sig i huvudsak på följande sätt:
|
1990* |
1991 (jan-juni)* | |
|
Sri Lanka |
3 325 |
2410 |
|
Zaire |
1490 |
3650 |
|
Angola |
1030 |
3 300 |
|
Somalia |
1 850 |
1225 |
|
Uganda |
1895 |
1 110 |
|
Etiopien |
1840 |
1035 |
|
Pakistan |
1295 |
1830 |
|
Turkiet |
1 100 |
1260 |
|
Indien |
1295 |
1830 |
|
Libanon |
1035 |
590 |
* Siffrorna avser enbart ”principals” och inte övriga familjemedlemmar varför den
totala siffran är ännu högre.
2. Under år 1990 fick 990 personer flyktingstatus.
3. Sammanlagt 2 400 personer fick uppehållstillstånd av humantära skäl.
19 900 fick arbetstillstånd för mindre än sex månader. 14 700 fick arbets-
tillstånd för ett år eller mer och 4 050 fick tillstånd att stanna permanent
efter fyra års arbete med tillstånd.
4. Ca 50000 asylansökningar väntade på beslut vid slutet av juni månad
1991.
5. För att klara den stora balansen med ärenden har antalet handläggare
av asylärenden utökats till 500 personer och de administrativa rutinerna
har setts över.
Tyskland
1. Under perioden den 1 juli 1990 till den 30 juni 1991 ansökte 204 691
personer om asyl fördelade i huvudsak enligt följande:
|
Rumänien |
40836 |
|
Jugoslavien |
25 996 |
|
Turkiet |
19593 |
|
Libanon |
12259 |
|
Bulgarien |
10 546 |
|
Iran |
9413 |
|
Afghanistan |
9037 |
|
Vietnam |
7211 |
|
Nigeria |
6900 |
|
Polen |
5 306 |
2. Under perioden har 10212 personer beviljats status som politiska
flyktingar.
3. Det finns inga uppgifter på att några personer tillåtits stanna på andra
grunder än 1951 års Genévekonvention.
4. Den 30 september 1991 fanns hos ”Bundesamt” 206 754 ännu ej
avslutade ärenden. Regeringen antar att antalet människor som fortfaran-
67
de väntar på besked från myndigheter eller domstolar uppgår till fler än Skr. 1991/92: 80
330000.
5. Den 1 januari 1991 trädde en ny utlänningslag i kraft. En rad åtgärder,
bl. a. i organisatoriskt hänseende, har vidtagits med syfte att effektivisera
och snabba upp handläggningen av asylärenden.
USA
Siffrorna nedan avser perioden den 1 oktober 1989 till den 30 september
1990 (budgetår i USA).
1. Under perioden ansökte 73 637 personer om politisk asyl, fördelade i
stort på följande länder:
|
El Salvador |
22271 |
|
Nicaragua |
18 304 |
|
Cuba |
3 925 |
|
Rumänien |
1 593 |
|
Liberia |
1 572 |
|
Indonesien |
1 550 |
|
Etiopien |
1 532 |
|
Kina |
1287 |
|
Honduras |
1097 |
|
Sovjetunionen |
1043 |
Ytterligare 112 länder bidrog med färre antal sökande än ovan.
2. Totalt under perioden fick 105 369 flyktingstatus.
3. Maximalt får 54000 permanenta arbetstillstånd utfärdas varje år. För
den aktuella tidsperioden beviljades 53 729 stycken.
4.1 slutet av perioden fanns 97 288 ärenden i balansen.
5. Immigrationslagarna förändrades i november 1990. Lagarna som
berör flyktingar har emellertid inte förändrats under den nu aktuella
rapporteringsperioden.
Österrike
1. Under år 1990 ansökte 22 789 personer om asyl fördelade i huvudsak på
följande länder:
|
Rumänien |
12199 |
|
Turkiet |
1862 |
|
Libanon |
989 |
|
Polen |
768 |
|
Sovjetunionen |
540 |
|
Pakistan |
408 |
|
Syrien |
383 |
|
Ghana |
357 |
|
Vietnam |
301 |
|
Bangladesh |
210 |
68
För år 1991 rapporterades hittills (januari-september) sammanlagt nära Skr. 1991/92: 80
20000 asylsökande.
2. Under år 1990 fick 1 797 personer flyktingstatus. Genomsnittligt får
13 —14% av de asylsökande flyktingstatus enligt Genévekonventionen.
3. Av arbetskraften, i runda tal 3 milj, personer, var i juli 1991 ca
267000 utlänningar. Uppgift saknas dock på hur många som under peri-
oden fått arbetstillstånd av arbetsmarknadsskäl. Personer som varken kan
bevisa sin identitet eller sitt ursprungsland direktavvisas och sänds tillbaka
över gränsen. Ekonomiska flyktingar och personer som kommer från län-
der som man i allmänhet anser ha demokratiska spelregler blir likaså
automatiskt avvisade.
4.1 oktober månad var antalet icke avgjorda asylärenden ca 10500.
5. En ny lag som reglerar asylsökandes uppehälle under väntetiden
trädde i kraft i augusti 1991. En ny asyllag, som bl. a. skall bidra till
effektivare handläggning av asylärenden, förbereds.
2. Förkortningar
AI Amnesty International
AMS Arbetsmarknadsstyrelsen
AT Arbetstillstånd
CAHAR Ad hoc Committee of Experts on the Legal Aspects of Terri-
CDMG
CPA
DO
ECOSOC
EES
EG
ECRE
EFTA
ICRC
ICVA
ILO
IOM
NSHF
OAU
toral Asylum, Refugees and Stateless Persons/Europarådets
ad hoc-kommitté för asylrätt och flyktingfrågor
Steering Committee on Migration/Europarådets styrkommit-
té för migrationsfrågor
Comprehensive Plan of Action/Övergripande plan inom FN
för lösning av Indokinaflyktingarnas situation
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
FNs ekonomiska och sociala råd
Europeiska ekonomiska sfären (avtal 1991 om ekonomiskt
samarbete mellan EG och EFTA)
De europeiska gemenskaperna
European Consultation on Refugees and Exiles/Europeiska
konsultationen om flyktingar och andra personer i exil (sam-
manslutning av frivilliga organisationer i Europa)
European Free Trade Association/Europeiska frihandelsför-
bundet
International Committee of the Red Cross/Internationella
rödakorskommittén
International Council of Voluntary Agencies/Internationella
rådet för frivilliga organisationer
International Labour Organisation/Internationella arbetsor-
ganisationen
International Organization for Migration/ Internationella
migrationsorganisationen
Nordiska samrådsgruppen för flyktingfrågor
Organization of African Unity/Organisationen för afrikansk
enhet
69
ODP
OECD
RPS
SFI
SFR
SIDA
SIV
SvFR
SRK
UHÄ
UNDP
UNHCR
UNRWA
UAT
UT
UtlF
UtlL
WCC
WUS
WFP
Skr 1991/92'80
Orderly Departure Programme/Programmet för organiserad
utresa (från Vietnam; i praktiken en del av CPA — se ovan)
Organization for Economic Co-operation and Develop-
ment/Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveck-
ling
Rikspolisstyrelsen
Svenskundervisning för invandrare
Socialvetenskapliga forskningsrådet
Styrelsen för internationell utveckling
Statens invandrarverk
Svenska flyktingrådet
Svenska röda korset
Universitets- och högskoleämbetet
United Nations Development Programme/FNs utvecklings-
program
United Nations High Commissioner for Refugees/FNs flyk-
tingkommissarie
United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refu-
gees in the Near East/FNs hjälporganisation för Palestinaflyk-
tingar
Uppehålls- och arbetstillstånd
Uppehållstillstånd
Utlänningsförordningen
Utlänningslagen
World Council of Churches/Kyrkornas världsråd
World University Service
World Food Programme/Internationella livsmedelsprogram-
met
70
Skr. 1991/92:80
Sid.
Inledning .................................................. 2
I Sverige och världen
1. Migration i ett globalt perspektiv ..................... 4
2. Vem är flykting?.................................... 5
3. Flyktingsituationen i världen......................... 6
— Inledning....................................... 6
— Asien .......................................... 7
— Mellersta Östern................................. 7
— Afrika.......................................... 8
— Latinamerika ................................... 9
— Europa; Nordamerika............................ 9
4. Framtidsprognoser.................................. 10
II Invandringen till Sverige budgetåret 1990/91
1. Inledning.......................................... 13
2. Invandringens omfattning ........................... 13
3. Enskilt tillresta asylsökande och anhöriga till dessa...... 14
4. Organiserad överföring av flyktingar (flyktingkvoten) .... 16
5. Invandring av anhöriga.............................. 17
6. Arbetskraftsinvandring.............................. 18
7. Övrig invandring................................... 18
III Invandrarpolitiken (integrationsfrågor)
1. Inledning......................................... 18
2. Åtgärder mot etnisk diskriminering m. m.............. 19
3. Arbetsmarknaden ................................. 21
4. Skolfrågor ........................................ 23
5. Svenskundervisning för invandrare (SFI) ............. 24
6. Bostäder och boende............................... 24
7. Invandrarbarn och -ungdomar....................... 25
8. Äldre invandrare .................................. 27
9. Invandrarkvinnor ................................. 27
10. Invandrare och HIV ............................... 28
11. Stöd till invandrarnas organisationer och trossamfund .. 28
12. Återvandring ..................................... 29
13. Invandrarpolitisk forskning......................... 29
IV Den svenska utlänningslagstiftningen och dess tillämpning
1. Inledning.......................................... 30
2. Asylrätten ......................................... 30
3. Dokumentlöshet.................................... 32
4. Förvar ............................................ 33
5. Invandring av anhöriga.............................. 34
6. Visum............................................. 35
V Asylsökande och flyktingar i Sverige - tillståndsprövning och
mottagande
1. Asylprövning m. m.................................. 36
2. Förläggningsverksamheten........................... 38
3. Det kommunala flyktingmottagandet.................. 39
71
VI Det internationella migrations- och flyktingpolitiska arbetet
och Sveriges roll
1. Inledning......................................... 43
2. Flyktingfrågorna i FNs generalförsamling m. m........ 45
3. UNHCR ......................................... 46
4. UNRWA ......................................... 47
5. FNs livsmedelsprogran (WFP) ...................... 47
6. OECD ........................................... 48
7. Europarådet; Öst/Väst-migration .................... 48
8. EES-avtalet; EG................................... 49
9. IOM............................................. 50
10. De informella konsultationerna mellan 16 länder i Väst-
europa, Nordamerika och Australien ................. 51
11. Det bilaterala migrationssamarbetet.................. 51
12. Det nordiska samarbetet............................ 51
13. De internationella frivilligorganisationerna ........... 52
VII De svenska frivilligorganisationernas roll
1. Inledning.......................................... 53
2. Amnesty Internationals svenska sektion ............... 54
3. Rädda barnen...................................... 55
4. Svenska flyktingrådet ............................... 55
5. Svenska kyrkans församlingsnämnd................... 56
6. Svenska röda korset................................. 56
7. Sveriges frikyrkoråd/Diakonia........................ 57
VIII Hemställan
IX Beslut
X Bilagor
1. Flyktingar och asylsökande i andra världsdelar och länder. 59
2. Förkortningar...................................... 69
Skr. 1991/92:80
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992
72