Prop.
1991/92:78
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 12 december 1991.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Birgit Friggebo
Propositionen innehåller förslag till bestämmelserom en koncessionsav-
gift som skall erläggas av ett programföretag som har tillstånd enligt 5 §
radiolagen (1966:755) att sända televisionsprogram i rundradiosändning
och som enligt tillståndsvillkoren får sända reklam mot vederlag.
Propositionen innehåller vidare förslag om att radionämnden skall
ges tillgång till vitessanktioner om ett programföretag bryter mot vissa
av radiolagens regler om annonser som sänds under annonstid i televi-
sionen eller mot avtalsbestämmelser om sändning av sponsrade pro-
gram.
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 78
1 § Ett programföretag som enligt 5 § radiolagen (1966:755) har till-
stånd att i hela landet sända televisionsprogram i rundradiosändning
skall betala koncessionsavgift till staten enligt denna lag under förutsätt-
ning att företaget har rätt att sända reklam mot vederlag i sådan sänd-
ning och är ensamt om denna rätt här i landet.
2 § Koncessionsavgiften består av en fast del och en rörlig del och
beräknas från och med månaden efter den då sändningsverksamheten
påbörjats.
Som sändningsverksamhet anses i denna lag inte provsändning i ringa
omfattning.
3 § Den fasta delen av koncessionsavgiften utgör 4 167 000 kronor för
varje månad under vilken sändningsverksamhet har bedrivits.
Den fasta delen av avgiften skall för varje kalenderår justeras med
hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för oktober månad året
före det år som avgiften avser och konsumentprisindex för oktober må-
nad 1991. Härvid avrundas beloppet nedåt till närmaste tusental kronor.
4 § Den rörliga delen av koncessionsavgiften beräknas för ett kalenderår
i sänder. Den är beroende av de intäkter som utgör vederlag till pro-
gramföretaget för att det sänder annonser och tas ut med
- 20 procent av intäkterna till den del de överstiger 750 miljoner men
inte 1 000 miljoner kronor,
- 40 procent av intäkterna till den del de överstiger 1 000 miljoner men
inte 2 000 miljoner kronor,
- 50 procent av intäkterna till den del de överstiger 2 000 miljoner kro-
nor.
I intäkter som utgör vederlag för att programföretaget sänder annon-
ser inräknas intäkter som tillförts någon annan, om det framgår av om-
ständigheterna att de utgör sådant vederlag till programföretaget.
Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga grunder.
De i första stycket angivna beloppsgränserna skall justeras på ett sätt
som motsvarar det sätt som anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta
delen av koncessionsavgiften.
5 § Kabelnämnden fastställer före den 1 januari varje år det belopp som
enligt 3 § skall utgå för månad under det följande kalenderåret.
Om programföretaget begär det skall kabelnämnden besluta huruvida Prop. 1991/92:78
det under en viss månad har förekommit sådan sändningsverksamhet att
företaget är skyldigt att betala avgift enligt 3 § för den månaden. I övrigt
skall kabelnämnden inte fatta beslut om skyldighet att betala avgift en-
ligt 3 §, om det inte behövs för verkställighet enligt 14 §.
Avgift enligt 3 § skall betalas före utgången av den månad som avgif-
ten avser.
6 § Programföretaget skall senast den 15 februari varje år lämna kabel-
nämnden de uppgifter som behövs för att fastställa den rörliga delen av
koncessionsavgiften för föregående år. Om sådana uppgifter inte lämnas
eller de lämnade uppgifterna är ofullständiga, får kabelnämnden före-
lägga företaget vid vite att fullgöra skyldigheten.
Kabelnämnden meddelar senast den 1 mars beslut om det belopp till
vilket den rörliga delen av koncessionsavgiften uppgår för föregående
år. Om programföretaget inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt
första stycket första meningen, meddelar kabelnämnden beslut snarast
möjligt efter det att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts.
Den rörliga delen av koncessionsavgiften skall betalas senast den 31
mars om kabelnämnden har meddelat beslut om avgiften senast under
mars månad. I annat fall skall avgiften betalas så snart kabelnämnden
meddelat beslut om avgiften.
7 § Ränta skall betalas på koncessionsavgift från förfallodagen. Räntesat-
sen bestäms enligt 6 § räntelagen (1975:635).
Om kabelnämnden har fattat beslut om den rörliga delen av konces-
sionsavgiften efter utgången av mars månad, skall ränta ändå betalas
från den 31 mars.
Kabelnämnden beslutar om ränta.
8 § Koncessionsavgift och ränta betalas till kabelnämnden genom insätt-
ning på ett särskilt postgirokonto. Betalning anses ha fullgjorts den dag
då den har bokförts på det särskilda postgirokontot.
Kabelnämnden skall omedelbart överföra mottagna medel till riks-
gäldskontoret, som genast placerar medlen på räntebärande räkning där.
Sveriges Radio Aktiebolag förvaltar medlen.
9 § Om det belopp som programföretaget har betalat för en viss period
överstiger vad företaget skall betala enligt 3 § eller enligt beslut av ka-
belnämnden eller domstol, skall det överskjutande beloppet betalas till-
baka till företaget.
Ränta skall betalas på belopp som återbetalas. Räntan beräknas efter
en räntesats motsvarande det av riksbanken fastställda diskonto, som
gällde vid utgången av året närmast före det år då återbetalningen äger
rum. Kabelnämnden beslutar om ränta.
Prop. 1991/92:78
10 § Kabelnämnden skall ompröva ett beslut som har betydelse för skyl-
digheten att betala koncessionsavgift eller ränta, om programföretaget
begär det eller det finns andra skäl.
Ett omprövningsbeslut som är till programföretagets nackdel får inte
meddelas efter utgången av det tredje året efter det år då det ursprungli-
ga beslutet meddelades. Ett omprövningsbeslut får inte i något fall med-
delas efter utgången av det sjätte året efter det år då det ursprungliga be-
slutet meddelades.
Om ett beslut som anges i första stycket har överprövats av domstol,
får kabelnämnden inte ompröva den fråga som domstolens beslut avser.
11 § Kabelnämndens beslut enligt 5-7 §S, 9 § andra stycket och 10 § får
överklagas hos kammat rätten.
Kabelnämndens beslut i andra fall får inte överklagas.
Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten
att betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.
12 § Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela anstånd med
betalning av koncessionsavgift och ränta. Om det finns synnerliga skäl
får regeringen medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att be-
tala koncessionsavgift och ränta för en viss period.
13 § Kabelnämnden får besluta om revision. Härvid gäller 3 kap. 7-15
§§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i till-
lämpliga delar.
Kabelnämnden får uppdra åt skatteförvaltningen att utföra revisio-
nen.
14 § Beslut om koncessionsavgift och ränta får verkställas om avgiften
eller räntan är obetald och förfallen till betalning. Härvid gäller 5 kap.
16 och 17 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgif-
ter i tillämpliga delar.
Restavgift skall inte utgå.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1992.
Prop. 1991/92:78
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättiga-
de skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med ford-
ran på
1. skatt och avgift, som anges i I § första stycket uppbördslagen
(1953:272), samt skatt enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt,
kupongskattelagen (1970:624), lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt,
lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och pensionsstiftelser, lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta och lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.,
2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
3. skatt eller avgift enligt lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster,
lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän en-
ergiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaks-
skatt, stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1972:266) om skatt på an-
nonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37)
om avgift på vissadryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild
skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på mo-
terfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om
skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspe-
lare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen
(1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen
(1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, la-
gen (1984:351) om totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndigheter, lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen
(1984:410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen (1984:852) om lager-
skatt på viss bensin, lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtra-
fik, lagen (1990:582) om koldioxidskatt, lagen (1990:587) om svavel-
skatt, lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid en-
ergiproduktion, lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar,
lagen (1990:1087) om lagerskatt på vissa oljeprodukter, lagen
(1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivsförsäkring, m.m..
1 Senaste lydelse 1991:701.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:78
4. skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1976:339) om sa-
luvagnsskatt, vägtrafikskattelagen (1988:327), lagen (1988:328) om väg-
trafikskatt på utländska fordon,
5. tull, särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) och avgift enligt
lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,
6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets om-
råde, lagen (1974:266) om prisreglering på fiskets område, lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel, lagen (1990:615) om avgifter på
vissa jordbruksprodukter m.m. och lagen (1990:616) om införande av
lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.,
7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om upp-
börd av socialavgifter från arbetsgivare.
8. avgift enligt lagen (1991:000)
om koncessionsavgift på televisio-
nens område.
Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid
försummelse att redovisa eller betala fordringar och ej heller skatte- el-
ler avgiftstillägg och förseningsavgift.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1992.
3 Förslag till Prop. 1991/92:78
Härigenom föreskrivs att det i radiolagen1 (1966:755) skall införas en
ny paragraf, 17 a §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 17 a § Om programföretaget bryter lägga programföretaget att följa be- |
Denna lag träder i kraft den I mars 1992.
I.agen omtryckt 1991:1066.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 december 1991
Närvarande, statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,
af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Friggebo
Riksdagens beslut med anledning av förslagen i prop. 1990/91:149 om
radio- och TV-frågor (KU39, rskr. 370) innebär att en ny, reklamfinan-
sierad TV-kanal kan startas i Sverige. Beslutet innefattar vissa riktlinjer
för ett reklamfinansierat TV-företags verksamhet.
Genom propositionen bereddes riksdagen vidare tillfälle att ta del av
vad föredraganden anfört i fråga om koncessionsavgift för ett reklamfi-
nansierat TV-företag. I dessa delar lade riksdagen propositionen till
handlingarna utan eget ställningstagande.
Ett förslag om en lag till koncessionsavgift läggs nu fram. I detta
sammanhang föreslås också en ändring i lagen (1971:1072) om förmåns-
berättigade skattefordringar m.m.
Vidare föreslås en ändring av radiolagen (1966:755) med innebörden
att radionämnden får tillgång till vitessanktioner om ett programföretag
överträder vissa av radiolagens bestämmelser om annonser eller bestäm-
melser i avtal om sändning av sponsrade program m.m.
Regeringen beslutade den 28 november 1991 att inhämta lagrådets
yttrande över lagförslagen. De förslag som remitterades till lagrådet bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Lagrådet har föreslagit att den föreslagna lagen om koncessionsavgift
redigeras om och kompletteras på några punkter. Lagrådets förslag inne-
bär inte någon saklig ändring i fråga om koncessionsavgiftens storlek Prop. 1991/92:78
och konstruktion. Jag har godtagit lagrådets förslag till ändringar. Lagrå-
dets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 2.
Det är angeläget att riksdagen fattar sitt beslut inom sådan tid att de
föreslagna lagarna kan träda i kraft den 1 mars 1992.
Prop. 1991/92:78
Mitt förslag: I en ny lag regleras skyldigheten för ett programfö-
retag att under vissa förutsättningar betala koncessionsavgift till
staten. Sådan skyldighet skall gälla ett programföretag som en-
ligt 5 § radiolagen (1966:755) har erhållit rätt att här i landet
sända televisionsprogram i rundradiosändning, på villkor som
innebär dels att sändningarna får rikta sig till hela landet, dels
att företaget får sända reklam mot vederlag.
Intäkterna från avgiften tillförs rundradiokontot.
Om ett eller flera andra programföretag, med rätt att här i lan-
det ensamt eller i samverkan med andra sända rikstäckande te-
levisionsprogram i rundradiosändning, får tillstånd att sända re-
klam mot vederlag, skall någon koncessionsavgift inte längre er-
läggas.
Den nya lagen träder i kraft den 1 mars 1992.
Skälen för mitt förslag: Ett programföretag som enligt de av riksda-
gen beslutade riktlinjerna kommer att kunna bedriva rikstäckande
marksändningar av TV-program med reklam i Sverige kommer att få en
stark ställning på TV-reklammarknaden. Genom att sändarnätet på kort
tid skall byggas ut till i det närmaste rikstäckning kommer detta företag
att kunna erbjuda annonsörerna en potentiell publik som är åtminstone
dubbelt så stor som satellitkanalernas. Den rikstäckande reklam-TV-
kanalen torde ha konkurrensfördelar även i jämförelse med andra re-
klammedier.
Den gynnade ställningen beror i viss mån på att reklam-TV- företaget
kommer att vara ensamt om att sända annonser i marksändningar. Skä-
len till detta är dels tekniska begränsningar, dels att Sveriges Television
inte får sända reklam.
Möjligheten att etablera marksänd TV begränsas av tillgången på
sändningsfrekvenser. Det frekvensutrymme som återstår när sändarnätet
för den nu aktuella TV-kanalen är utbyggt skulle med nuvarande teknik
möjliggöra ytterligare en rikstäckande TV-kanal, men det skulle också
kunna användas för andra ändamål. Något beslut om användningen har
ännu inte fattats.
Enligt riksdagens beslut skall vidare programföretagen inom Sveriges
Radio-koncernen inte sända betalda annonser. Så länge den ordningen
gäller kommer det nya TV-reklamföretaget inte att behöva konkurrera
om annonserna med Sveriges Television. Det kan givetvis inte uteslutas
10
att en framtida omprövning av finansieringsförutsättningarna för Sveri-
ges Radio-koncernen kan leda till ändringar på denna punkt.
Det nya TV-företaget kommer också i ett annat avseende att gynnas
av de regler som gäller för Sveriges Television. Reklam-TV-företaget för-
utsätts visserligen sända ett omväxlande programutbud av god kvalitet,
men det är bara Sveriges Television som kommer att ha ett fullständigt
ansvar för att bedriva TV-sändningar i allmänhetens tjänst. Genom att
reklam-TV-företaget inte kommer att vara skyldigt att sända program
som vänder sig till utpräglade minoritetsgrupper förbättras företagets
lönsamhetsutsikter.
Det företag som får rätt att sända reklam-TV i marksändningar kom-
mer alltså att i viss mån arbeta på en skyddad marknad. På skyddade
marknader ställs kraven på ekonomisk effektivitet lägre än på markna-
der där det finns medtävlare som arbetar under jämförbara villkor. För-
tjänstmarginalerna blir högre, under vissa förutsättningar extremt höga.
När sådana marknader öppnas för konkurrens har de företag, som har
anpassat sig efter de villkor som tidigare rådde, ofta svårt att klara om-
ställningen.
För att effekterna av den bristfälliga konkurrensen skall motverkas
bör ett programföretag som ensamt har rätt att bedriva rikstäckande TV-
sändningar med reklam erlägga en koncessionsavgift till staten. Avgiften
bör tillföras rundradiokontot och på så sätt bidra till att finansiera sta-
tens åtagande att ställa medel till förfogande för Sveriges Radio-
koncernens verksamhet. Det är, såsom framhållits redan i propositionen
om radio- och TV-frågor, fråga om en betydande avgift. I annat fall skul-
le den knappast vara av intresse som tillskott för radiofonden. 1 remiss-
protokollet uttalade jag att en avgift av detta slag inte motsvaras av nå-
gon direkt motprestation från statens sida och att pålagan därför utgör
en skatt i regeringsformens mening och måste regleras i lag. Lagrådet
har uttalat att eftersom avgiften kan ses som ett vederlag för en, som det
får förmodas värdefull ensamrätt att sända reklam i television här i lan-
det, denna bedömning måhända inte är helt självklar. Lagrådet har
emellertid stannat i samma slutsats som jag. Till vad som tidigare anförts
i frågan vill jag bara tillägga att förhållandet att det vederlag staten be-
tingar sig så klart överstiger kostnaderna talar för att det är fråga om en
skatt. Det är ju också så att ensamrätten är beroende av en tvingande
reglering från det allmännas sida.
Den som enligt lagen blir skyldig att erlägga koncessionsavgift är ett
programföretag som enligt 5 § radiolagen (1966:755) har erhållit rätt att
här i landet sända televisionsprogram i rundradiosändning som riktar
sig till hela landet och som får sända reklam mot vederlag. Om ett före-
tag skulle få rätt att bedriva lokala TV-sändningar med reklam kommer
det alltså inte att omfattas av avgiftsskyldigheten.
Som anförts i prop. 1990/91:149 s. 169 är det naturligt att den särskil-
da koncessionsavgiften upphör om Sveriges Television skulle få tillstånd
att sända betalda annonser. Jag förordar också att någon avgift inte läng-
re skall utgå om något annat företag än Sveriges Radio-företagen får till-
stånd att i rikstäckande televisionsändningar i rundradio sända reklam.
Prop. 1991/92:78
Här är det emellertid inte lika självklart att skyldigheten att betala avgift Prop. 1991/92:78
helt skall bortfalla. I sådant fall, liksom i fall av andra förändringar i
fråga om aktörer eller teknik på marknaden, kan det vara skäl att mera
förutsättningslöst ompröva avgiftens konstruktion och storlek.
Mitt förslag: Koncessionsavgiften består av en fast och en rörlig
del. Den rörliga delen är beroende av reklamintäkterna och
progressiv.
Den fasta avgiften består av en avgift för varje månad under
vilken sändningar bedrivs med stöd av tillståndet och utgår med
50 milj.kr. för kalenderår.
Den rörliga avgiften beräknas på grundval av de intäkter som
utgör bolagets vederlag under ett kalenderår för att sända an-
nonser. Den utgör 20 % av de intäkter som överstiger 750 men
inte 1 000 milj.kr., 40 % av intäkter som överstiger 1 000 men
inte 2 000 milj.kr. och 50% av intäkter som överstiger 2 000
milj.kr. Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga
grunder.
I intäkter som utgör vederlag för att programföretaget sänder
annonser inräknas intäkter som tillförts någon annan, om det
framgår av omständigheterna att de utgör sådant vedei lag till
programföretaget.
Den fasta avgiften och beloppsgränserna för den rörliga avgif-
ten har som utgångspunkt förhållandena i oktober 1991. De jus-
teras årligen med hänsyn till förändringar i det allmänna prislä-
get, mätt med konsumentprisindex.
Skälen för mitt förslag: Eftersom vi i Sverige har mycket sparsamma
erfarenheter av reklamfinansierad television är det svårt att på förhand
avgöra hur stora intäkter ett reklamfinansierat TV-företag kan komma
att få. De försök till beräkningar som gjordes i samband med utarbetan-
det av propositionen 1990/91:149 om radio- och TV-frågor uppvisar en
stor spännvidd. Man kan emellertid vara rätt säker på att intäkterna
kommer att vara lägre under de första åren, då verksamheten byggs upp.
Intäkterna torde också påverkas av konjunkturvariationer.
En koncessionsavgift bör vara anpassad till intäkternas storlek. Om
intäkterna är låga är det angeläget att programföretaget ändå har till-
räckliga resurser för att kunna uppfylla sina åtaganden att sända ett om-
växlande programutbud av god kvalitet. Avgiften bör då vara förhållan-
devis låg. Vid högre intäkter, då företagets betalningsförmåga är större,
bör avgiften proportionellt vara högre.
Mot denna bakgrund förordar jag att koncessionsavgiften delvis görs
progressiv. I botten bör ligga en fast avgift, medan en rörlig avgift som
utgör en viss andel av programföretagets intäkter bör sätta in över vissa
intäktsnivåer. Den rörliga avgiften bör utgå med en högre procentandel
i högre intäktsskikt.
Kostnaderna för att driva en TV-kanal med ett någorlunda ambitiöst
programutbud kan uppskattas till i storleksordningen 800 milj. kr. per
år. Upp till ungefär denna intäktsnivå bör koncessionsavgiften sålunda
vara jämförelsevis låg. Vid avsevärt högre intäktsnivåer kan däremot av-
giften utgöra en betydande andel av intäkterna utan att möjligheterna
till långsiktig lönsamhet äventyras.
Jag anser att den fasta delen av avgiften, bestående av ett belopp för
varje månad som sändningarna bedrivits, bör utgå med 50 milj.kr. per
kalenderår. Upp till en årlig intäkt av 750 milj.kr. per kalenderår bör
endast den fasta avgiften erläggas.
Den rörliga avgiften bör utgöra 20 % av de reklamintäkter per ka-
lenderår som överstiger 750 men inte 1 000 milj.kr. per år, 40 % av in-
täkter som överstiger 1 000 men inte 2 000 milj.kr. och 50 % av intäkter
som överstiger 2 000 milj.kr.
Under dessa förutsättningar kommer statens intäkter av koncessions-
avgifter att uppgå till följande belopp vid olika nivåer på TV-företagets
reklamintäkter (milj. kr. per år).
Prop. 1991/92:78
|
Intäkt |
Fast avgift |
Rörlig avgift |
Summa |
|
600 |
50 |
50 | |
|
800 |
50 |
10 |
60 |
|
1 000 |
50 |
50 |
100 |
|
1 200 |
50 |
130 |
180 |
|
1 500 |
50 |
250 |
300 |
|
2 000 |
50 |
450 |
500 |
|
2 500 |
50 |
700 |
750 |
För att olika bulvanarrangemang skall motverkas bör i intäkter som
utgör vederlag för att programföretaget sänder annonser inräknas intäk-
ter som tillförts någon annan, om det framgår av omständigheterna att
de utgör sådant vederlag till programföretaget. Intäkterna bör bestäm-
mas enligt bokföringsmässiga grunder.
De angivna beloppen bör gälla för år 1992. För följande år bör stor-
leken av den fasta avgiften samt de intäktsgränser som gäller för den
rörliga avgiften justeras med hänsyn till förändringar i det allmänna
prisläget.
Justeringen bör tekniskt gå till så att respektive belopp multipliceras
med kvoten mellan konsumenptisindex för oktober året före det aktuel-
la året och konsumentprisindex för oktober 1991.
13
Prop. 1991/92:78
Mitt förslag: Den fasta delen av avgiften skall erläggas med en
tolftedel senast den sista i varje månad. Den rörliga delen av
avgiften skall erläggas senast den 31 mars året efter det
kalenderår som avgiften avser.
Avgiften skall betalas till kabelnämnden som också fastställer
dess storlek.
Företaget åläggs att senast den 15 februari varje år lämna ka-
belnämnden de uppgifter som behövs för att den rörliga avgif-
ten skall kunna bestämmas.
Kabelnämnden får besluta om revision.
Avgift enligt lagen får drivas in.
Skälen för mitt förslag: Den fasta avgiften är som nyss nämnts obero-
ende av reklam-TV-företagets intäkter. Det framstår som lämpligt att av-
giften erläggs en gång i månaden fr.o.m. månaden efter den då sänd-
ningar som grundar avgiftsskyldighet inleds.
För att det skall kunna avgöras om någon rörlig avgift skall erläggas
och hur hög avgiften skall vara måste det finnas uppgifter om intäkter-
nas storlek under det kalenderår som avgiften avser. Denna del av avgif-
ten får därför erläggas i efterskott sedan intäktsförhållandena kunnat re-
dovisas samlat. Med hänsyn härtill bör avgiften erläggas före utgången
av första kvartalet året efter detta år.
Den sammanhållna myndighet som planeras för radio- och TV-
sändningar till allmänheten bör handha uppbörd och kontroll av kon-
cessionsavgiften (jfr dir. 1991:68). I avvaktan på att den nya myndighe-
ten kommer till stånd förordar jag att uppgiften skall åvila kabelnämn-
den. Det bör också ligga på nämnden att fastställa avgiftens storlek. Ett
sådant beslut bör kunna överklagas hos kammarrätt.
Eftersom den rörliga avgiften är avhängig av företagets intäkter av
reklamförsäljning är det nödvändigt att företaget åläggs att till
kabelnämnden inkomma med de uppgifter som nämnden behöver för
att fastställa den rörliga avgiften. Uppgifterna bör lämnas senast den 15
februari. Nämnden bör få förelägga företaget vid vite att lämna
uppgifterna. Några regler för vilka uppgifter som skall lämnas eller
sättet härför skall rimligen inte behöva regleras i lag. Det är min
förhoppning att detta kan lösas i samförstånd mellan nämnden och
företaget.
Helt säker på att alla uppgifter är fullständiga och korrekta kan ka-
belnämnden naturligtvis inte vara. Det framstår således som nödvändigt
att kabelnämnden får rätt att besluta om revision av företagets räkenska-
per. Detta kan ske i den ordning som finns föreskriven i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Det är emellertid
inte lämpligt att kabelnämnden själv bygger upp någon organisation för
detta ändamål. Kabelnämnden bör i stället få rätt att anlita skatteförvalt-
ningen för att utföra revisionen. Jag anser vidare att en avgift som den
14
föreslagna bör få drivas in utan hinder av att det beslut varigenom den Prop. 1991/92:78
har fastställts inte vunnit laga kraft. Det motsvarar vad som gäller för
skatter i allmänhet. Jag förutsätter dock att detta inte skall behöva bli
aktuellt. Redan den skyldighet att betala ränta som jag snart skall åter-
komma till bör vara ett tillräckligt incitament för betalning i rätt tid.
Statens fordran på avgift bör vara förenad med förmånsrätt.
Mitt förslag: Någon rätt till skönsmässig uppskattning av företa-
gets intäkter skall inte föreligga. I stället åläggs företaget att beta-
la ränta på förfallna avgifter oavsett om avgiften har fastställts
på den förfallodag som gäller enligt lagen eller ej.
Avgift skall betalas inom föreskriven tid även om kabelnämn-
dens beslut om avgift överklagas.
Skälen för mitt förslag: Kabelnämnden, och den nya radiomyndighet
som senare bör överta kabelnämndens uppgifter enligt denna lag, är in-
te beskattningsmyndigheter i egentlig mening. Jag finner det därför inte
lämpligt med regler som motsvarar skönstaxering. I stället bör kabel-
nämnden få rätt att förelägga företaget vid vite att lämna föreskrivna
uppgifter, eller, om uppgifterna är ofullständiga, att komplettera dem.
Att ränta skall utgå på förfallna avgifter finner jag självklart. För att sät-
ta ytterligare press på bolaget att inkomma med behövliga uppgifter, för-
ordar jag också att ränta skall utgå också på avgifter som inte kunnat
fastställas. Ett försenat beslut av kabelnämnden om fastställande av av-
giftens storlek kommer alltså att innehålla en uppgift om den ränta fö-
retaget på grund av sin försummelse har ådragit sig.
Jag anser också att avgift skall betalas inom föreskriven tid även om
kabelnämndens beslut härom överklagas. Ränta skall utgå också på be-
lopp som skall återbetalas. För att inte inbetalning till kabelnämnden
skall kunna utnyttjas som en bekväm räntebärande placering av likvida
medel bör denna ränta vara lägre än den ränta företaget har att betala
på förfallna belopp.
15
Prop. 1991/92:78
Mitt forslag: Om det finns särskilda skäl, skall regeringen kunna
medge anstånd med betalningen av en avgift. Finns synnerliga
skäl kan regeringen medge befrielse från avgiftsskyldigheten.
Beslut om befrielse skall dock endast kunna avse en begränsad
period.
Kabelnämnden skall ompröva ett beslut som har betydelse för
skyldigheten att betala koncessionsavgift eller ränta, om pro-
gramföretaget begär det eller det finns andra skäl.
Ett beslut om avgift får inte ändras till företagets nackdel efter
utgången tredje året efter det att beslutet om avgift meddelades.
Beslutet får inte i något fall ändras efter utgången av sjätte året
efter beslutet.
Skälen för mitt förslag: Om företaget råkar i tillfälliga ekonomiska
svårigheter av betydelse bör det finnas utrymme att medge anstånd med
betalningen. Ett sådant beslut bör det ankomma på regeringen att med-
dela.
I undantagsfall kan det också förekomma att skyldigheten att betala
avgift över huvud taget kan framstå som oskäligt betungande. Det bör
därför finnas utrymme för regeringen att medge befrielse. En sådan be-
frielse bör dock dels vara av ren undantagskaraktär och dels gälla endast
för en begränsad tid. En mer långtgående befrielse däremot väcker frå-
gan om ändring av lagstiftningen och blir en fråga för riksdagen.
Beslutet bör under vissa förutsättningar kunna omprövas. Med hän-
syn till rättssäkerheten bör en begränsning ske i tiden av möjligheten till
ändring till företagets nackdel. Jag föreslår därför att ett beslut om avgift
inte skall få ändras till företagets nackdel efter utgången av tredje året
efter det att beslutet meddelades. Av rationalitetsskäl bör inte heller hur
gamla beslut som helst kunna ändras även om ändringen skulle vara till
företagets fördel. Jag föreslår att den gränsen sätts till utgången av sjätte
året efter det att beslutet meddelades.
16
Prop.
1991/92:78
Mitt förslag: Om etl programföretag överträder vissa regler om
annonser eller sponsrade program får radionämnden förelägga
företaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med
vite.
Bakgrund till mitt förslag: Riksdagens beslut med anledning av prop.
1990/91:149 innebär att en möjlighet öppnas för ett programföretag
utanför Sveriges Radio-koncernen att bedriva reklamfinansierade TV-
sändningar. Med anledning härav tillfördes radiolagen (1966:755) ett an-
tal nya bestämmelser. De anger vad som skall gälla för reklam och an-
nan annonsering i televisionen samt ger lagstöd för avtalsvillkor om
programföretagens rätt att sända reklam mot vederlag m.m. samt spons-
rade program. Efterlevnaden av reglerna skall övervakas av radionämn-
den.
1 1 § radiolagen har det tagits in två nya definitioner. Med reklam
förstås ett radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares av-
sättning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet. Med annonslid
i televisionen avses sändningstid i televisionen som inleds och avslutas av
en särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den som sänder un-
der den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra.
I avtal med programföretaget skall kunna bestämmas om skyldighet
att endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag el-
ler program mot betalning (7 § andra stycket 2).
Ett programföretag får inte i programverksamheten mot vederlag el-
ler annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse. Pro-
gramföretaget får dock i fråga om någon som har bekostat ett program
helt eller delvis lämna uppgift om vem bidragsgivaren är (6 § andra
stycket).
För annonser som sänds under annonstid i televisionen gäller be-
stämmelserna i 8 - 15 §§.
I dessa bestämmelser finns bl.a. regler om vad som får förekomma
under annonstid i televisionen, om att det skall framgå i vems intresse
sändningen sker, om hur stor del av sändningstiden som får avse annon-
ser, om hur annonserna får placeras, om att det inte får uppträda vissa
personer i annonser och om att vissa annonser inte är tillåtna. Bl.a är
annonser som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter
eller annonser som riktar sig till barn, förbjudna.
I radiolagen ges också lagstöd för avtalsbestämmelser om program
som någon annan än programföretaget har bekostat helt eller delvis, s.k.
sponsrade program.
17
2 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 78
Riksdagens tidigare nämnda beslut med anledning av prop.
1990/91:149 om radio- och TV-frågor innehåller vissa riktlinjer för vad
som bör regleras i avtal mellan staten och det reklamfinansierade TV-
företaget om dess rätt att sända sponsrade program.
Med stöd av de angivna lagbestämmelserna och i enlighet med av
riksdagen angivna riktlinjer har regeringen slutit avtal med Sveriges Te-
levision AB och Nordisk Television AB om vad som skall gälla i fråga
om sponsrade program som sänds av företagen.
Radionämnden har till uppgift att genom granskning i efterhand
övervaka om ett programföretag har utövat sin sändningsrätt enligt 5 §
radiolagen enligt bestämmelserna i lagen eller i avtalet mellan regering-
en och företaget (17 § första stycket radiolagen).
Radionämnden består av en ordförande och sex andra ledamöter
samt ersättare. En av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordfö-
rande. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordi-
narie domare. (6 § förordningen (1988:339) med instruktion för radio-
nämnden - enligt förslag i prop. 1991/92:53 i stället 17 § tredje stycket
radiolagen).
Om avtalet mellan regeringen och ett programföretag föreskriver det-
ta skall företaget sända redogörelse för beslut av radionämnden, i vilket
företaget förklarats ha brutit mot bestämmelser i radiolagen eller avtalet
(17 § andra stycket radiolagen).
Skälen för mitt förslag: När reklamfinansierade televisionssändningar
inleds i Sverige kan de nuvarande sanktionerna för överträdelser av reg-
lerna i radiolagen och avtalen mellan programföretagen och staten visa
sig otillräckliga. Det bör därför införas mer effektiva sanktioner för
överträdelser av vissa sådana regler.
Gällande ordning för övervakning av hur programföretagen utövar
sin sändningsrätt är utformad mot bakgrund av Sveriges Radio-
koncernens verksamhet. Granskningen har avsett dels radiolagens regler
om opartiskhet och saklighet och demokratiska värderingar i program-
verksamheten, dels bestämmelserna i avtalen om genmälen och berikti-
ganden, respekt för den enskildes privatliv, sändning av meddelanden
från myndigheter samt programverksamhetens inriktning. Om radio-
nämnden finner att ett programföretag har brutit mot bestämmelserna i
radiolagen eller avtalet skall företaget redogöra för nämndens beslut i si-
na sändningar. I avtalen med staten finns också en möjlighet för staten
att säga upp avtalen om det finns anledning att anta att programföreta-
gen i väsentlig mån har brutit mot lagen eller avtalen.
Denna ordning har i stort sett fungerat väl. I de flesta fall synes ra-
dionämndens tolkningar ha accepterats av programföretagen. Möjlighe-
ten att säga upp avtalet på grund av väsentliga avtalsbrott har aldrig ak-
tualiserats.
När ett programföretag får rätt att finansiera sändningarna genom att
sända reklam mot vederlag förändras emellertid situationen. I motsats
till vad som har gällt tidigare kan programföretaget få direkt ekonomisk
vinning av att bryta mot de regler som gäller för programverksamheten.
Prop. 1991/92:78
18
Sådana överträdelser kan tänkas vara av olika slag. Det som ligger
närmast till hands är att programföretaget inte följer de regler som på
olika sätt begränsar möjligheten att sända reklam eller att sponsorsfinan-
siera program. Sådana begränsningar gäller t.ex. annonsernas andel av
den totala sändningstiden, hur annonserna får placeras i programmen
eller att vissa slag av program inte får vara sponsrade. Även andra reg-
ler, t.ex. om programutbudets sammansättning, kan i och för sig uppfat-
tas som stridande mot verksamhetens ekonomiska mål.
Enligt min mening är de nuvarande sanktionerna inte tillräckliga för
att man skall kunna vara säker på att respekten för gällande bestämmel-
ser skall upprätthållas när det blir tillåtet att sända reklam mot vederlag.
Skyldigheten för programföretaget att i sändning redogöra för radio-
nämndens "fällande" beslut torde inte ensam verka avhållande om före-
taget kan göra stora ekonomiska vinster på att bryta mot bestämmelser-
na. En så drastisk åtgärd som att säga upp avtalet kan knappast tillgripas
annat än i extrema situationer.
Vad som enligt min mening behövs är en möjlighet att motverka
värdet för företaget av att överträda reglerna genom att göra regelbrotten
ekonomiskt olönsamma. Viten är en sanktion som har denna egenskap.
Ett vitesbelopp skall bestämmas så att det kan antas att den det gäller
kommer att följa det föreläggande som är förenat med vitet. Ett pro-
gramföretag som finner att upprepade överträdelser av reglerna leder till
en ekonomisk belastning som motsvarar eller överstiger intäkten kom-
mer därför att avstå från fortsatta överträdelser.
Mot denna bakgrund anser jag att radionämnden bör ges möjlighet
att förelägga vite vid överträdelser av vissa regler i radiolagen eller i av-
talet mellan staten och programföretaget.
En sådan regel är tillåten enligt den av riksdagen numera antagna yt-
trandefrihetsgrundlagen, som träder i kraft den 1 januari 1992. Där an-
ges nämligen att det i lag får föreskrivas att en nämnd vars sammansätt-
ning är bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordi-
narie domare skall granska om radioprogram, som någon har sänt på
annat sätt än genom tråd, står i överensstämmelse med de föreskrifter el-
ler andra villkor som gäller för sändningarna. En sådan nämnd får en-
dast uttala sin mening och förelägga den sändande att följa föreskrifter-
na eller villkoren. I lag får föreskrivas att ett föreläggande av nämnden
får förenas med vite. Erågor om ansvar för yttrandefrihetsbrott och om
utdömande av vite prövas alltid av domstol (7 kap 4 §).
Prop. 1991/92:78
19
Prop. 1991/92:78
Mitt forslag: Radionämnden skall vid vite kunna förelägga pro-
gramföretaget att följa bestämmelserna i fall av överträdelse av
radiolagens regler om
- annonstidens längd (13 § första och andra stycket, 14 §),
- annonsernas placering (15 §),
- att annonser med reklam inte får vända sig till barn undcrl2
år (11 och 15 §§),
- att annonser inte får syfta till att vinna stöd för politiska eller
religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarkna-
den (10 §),
- att det av en annons skall framstå i vems intresse sändningen
sker och att vissa personer inte får uppträda i annonser (9 §).
Vitesföreläggande skall vidare få tillgripas vid överträdelse av
bestämmelser i avtal som med stöd av 7 8 andra stycket radiola-
gen ingåtts mellan staten och programföretaget om skyldighet
för programföretaget att
- inte sända reklam mot vederlag eller program mot be-
talning,
- lämna uppgift om vem bidragsgivaren är om någon annan
har bekostat ett program helt eller delvis.
Vitesföreläggande skall slutligen kunna användas vid överträ-
delse av bestämmelser i avtal med stöd av 13 § tredje stycket ra-
diolagen om högsta tillåtna sändningstid för annonser.
Skälen för mitt förslag: Ett vitesföreläggande innebär att ett program-
företag som har överträtt en viss regel kan åläggas att. om det ännu en
gång bryter mot regeln, betala ett penningbelopp till staten. Om vitesbe-
loppet sätts tillräckligt högt ett vitesföreläggande verkningsfullt. Ett pro-
gramföretag som har ett vitesföreläggande hängande över sig kan förvän-
tas vara extra försiktigt för att inte riskera att åter bryta mot regeln.
Just på grund av att vitesförelägganden är effektiva bör de användas
med försiktighet inom radio- och TV-området. Det är t.ex. inte alls
lämpligt att använda sig av vitesförelägganden när det gäller brott mot
reglerna om opartiskhet och saklighet eller programutbudets samman-
sättning. På dessa områden skulle hot om viten kunna leda till att pro-
gramföretagen iakttog alltför stor försiktighet när de behandlade kontro-
versiella frågor.
Vitesförelägganden bör inte heller kunna förekomma om man kan
riskera att komma i konflikt med utgivarens grundlagsenliga ensamrätt
att bestämma vad en sändning skall innehålla. Därför bör sådant före-
läggande inte kunna tillgripas vid överträdelse av radiolagens förbud
mot diskriminering av annonsörer eller av avtalsbestämmelser om gen-
mäle och beriktigande.
Ett vitesföreläggande framstår däremot som lämpligt i fråga om över-
trädelser av regler om annonser och sponsrade program. Dessa regler
20
har i huvudsak tillkommit som ett resultat av en avvägning mellan pro-
gramföretagets och publikens intressen. Om sanktionsmöjligheterna är
alltför svaga finns det en risk att programföretagen inte kommer att re-
spektera reglerna. De skäl emot vitesförelägganden som kan anföras i
fråga om vissa andra regler finns inte när det gäller annonser och spons-
rade program.
De regler som jag syftar på gäller den högsta tillåtna mängden an-
nonser, hur annonserna får placeras i programmen, samt - i förekom-
mande fall - om att ett programföretag inte får sända betalda annonser.
Även de regler som syftar till att annonser och sponsrade program klart
skall kunna skiljas från det övriga programutbudet samt regler som av-
ser att motverka viss annonsering eller att de restriktioner som gäller för
TV-annonsering kringgås genom sponsring av program, är sådana att det
är motiverat med en så verkningsfull åtgärd som ett vitesföreläggande.
Prop. 1991/92:78
21
I enlighet med vad jag nu anfört har inom kulturdepartementet upprät-
tats förslag till
1. lag om koncessionsavgift på televisionens område,
2. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefor-
dringar m.m.
3. lag om ändring i radiolagen (1966:755).
Lagförslagen har granskats av lagrådet.
Lagförslagen under 1 och 2 har upprättats i samråd med statsrådet
Lundgren.
Prop. 1991/92:78
22
Prop. 1991/92:78
Den avgift som nu föreslås är att betrakta som en skatt (se närmare hä-
rom avsnitt 2.1.1). Det finns emellertid vid varje tillfälle inte mer än en
skattskyldig. Att i detta fall infoga denna avgift i någon befintlig skatte-
författning låter sig knappast göras. Avgiften har därför reglerats i en
särskild lag. Vid utformningen av denna har eftersträvats en enkel regle-
ring med så få bestämmelser som möjligt. Det kan antas att de flesta
uppkommande frågor om uppgiftslämnande etc. kan lösas i samförstånd
mellan kabelnämnden och företaget.
Lagrådet har föreslagit att det remitterade lagförslaget redigeras om
och kompletteras på några punkter. Lagrådets förslag innebär inte nå-
gon saklig ändring i fråga om koncessionsavgiftens storlek och kon-
struktion. Lagförslaget har utformats i enlighet med lagrådets förslag.
Specialmotiveringen har anpassats härtill. Endast i de fall lagrådets yt-
trande föranlett sakliga förändringar eller kompletteringar av betydelse,
har detta särskilt anmärkts i texten nedan.
1 §
Av paragrafen framgår att koncessionsavgift kommer ifråga endast för
ett företag som har tillstånd till rikstäckande TV-sändningar i form av
rundradiosändningar. Det är dock inte varje tillstånd som för med sig
avgiftsskyldighet. Det krävs sålunda att tillståndet innehas av ett företag
som dessutom har rätt att sända reklam mot vederlag och att företaget är
ensamt om att få sända reklam i rundradio. Lagen har alltså vid varje
tillfälle endast en adressat. Att företaget har rätt att sända reklam inne-
bär i detta sammanhang att det i avtalet med staten inte intagits någon
regel om reklamförbud med stöd av 7 § andra stycket 1 radiolagen. Se
närmare den allmänna motiveringen avsnitt 2.1.1.
23
Prop. 1991/92:78
2 §
Enligt paragrafen består avgiften av två delar, en fast som regleras i 3 §
och en rörlig vars konstruktion framgår av 4
Av bestämmelsen framgår också att det är först när företaget utnytt-
jar tillståndet som det blir avgiftsskyldigt. För att avgiften inte alltför
mycket skall styra vid vilken tidpunkt sändningarna skall inledas, har
avgiftsskyldighetens inträde bestämts till månaden efter den då sänd-
ningsverksamheten påbörjas med stöd av tillståndet.
Det kan naturligtvis förekomma att företaget innan den reguljära
sändningsverksamheten inleds, vill testa utrustningen. Om dessa prov-
sändningar har en till tid och omfattning begränsad omfattning bör det
kunna sägas att sändningsverksamheten inte inletts och avgiftsskyldighet
alltså inte inträtt. Det kan påpekas att detta enbart har avseende på av-
giftsskyldighetens inträde. Radiolagen innehåller t.ex inte någon bestäm-
melse om provsändningar varför dess regler torde gälla för alla typer av
sändningar.
Lagrådet har föreslagit att vad som ovan sägs om provsändningar bör
få ett uttryck i lagtexten. Detta återfinns i andra stycket.
3 §
Den fasta delen av avgiften består enligt första stycket av en avgift för
varje månad som sändningar bedrivs. Som sändningar bör inte heller i
detta sammanhang räknas rena provsändningar, t.ex. under en begrän-
sad tid av dygnet (jfr 2 § andra stycket). Om företaget är osäkert på om
sändningsverksamheten är avgiftsgrundande kan det få den saken prö-
vad enligt 5 § andra stycket. Månadsavgiften är så anpassad att den i nu-
varande kostnadsläge skall ge ett årligt belopp om 50 miljoner kronor.
Enligt andra stycket skall den fasta delen av avgiften justeras med
hänsyn till förändringarna i penningvärdet. Det sker genom att konsu-
mentprisindex (KPI) för oktober månad året före det år avgiften avser
divideras med KPI för oktober 1991. Den fasta delen av avgiften multi-
pliceras med den sålunda erhållna kvoten. Kabelnämnden bestämmer
storleken av den fasta delen av avgiften enligt 5 § första stycket. Belop-
pet skall avrundas nedåt till hela tusental kronor. Storleken av månads-
avgiften skall bara bestämmas en gång per år. Den allmänna motivering-
en till reglerna om avgiftens konstruktion finns i avsnitt 2.1.2.
4 §
Den rörliga delen av avgiften är enligt första stycket beroende av företa-
gets intäkter under ett kalenderår av reklamförsäljning. Det är här fråga
om bruttointäkt av reklamförsäljningen utan avdrag för marknadsföring
eller andra kostnader för inkomstens förvärvande. Däremot faller intäk-
ter av andra verksamheter, t.ex försäljning av producerade program till
andra TV-företag, utanför begreppet. Det bör också noteras att det är
24
fråga om vad som utgör företagets vederlag. Eventuella formedlingspro- Prop. 1991/92:78
visioner till fristående agenter etc. ingår således inte i underlaget.
Andra och tredje styckena innehåller vissa regler till skydd mot illoja-
la förfaranden vid redovisningen. Framgår det av omständigheterna att
en intäkt som tillförts någon annan, t.ex ett programföretaget närstående
bolag, i verkligheten utgör vederlag till programföretaget för reklamför-
säljning, skall även denna betalning inräknas i underlaget för den rörli-
ga avgiften. Om detta beslutar kabelnämnden genom att det, enligt 6 §
andra stycket, är nämnden som på grundval av företagets uppgifter fast-
ställer den rörliga avgiften. Intäkterna skall bestämmas enligt bokför-
ingsmässiga grunder.
Också beloppsgränserna skall enligt fjärde stycket justeras på ett sätt
som motsvarar det som anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta de-
len av koncessionsavgiften.
5 §
Paragrafen har, i enlighet med lagrådets förslag, utformats något annor-
lunda än i det remitterade förslaget. Av första stycket framgår att kabel-
nämnden före den 1 januari varje år skall fastställa månadsavgiften för
det följande året. Det är alltså inte meningen att nämnden skall meddela
ett särskilt beslut för varje månad. Betalningsskyldigheten inträder re-
dan i och med att sändningsverksamhet bedrivs. Om emellertid företa-
get är osäkert på om det är skyldigt att betala den fasta delen av avgiften
för en viss månad kan det få saken prövad. Detta framgår av andra
stycket. Ett sådant beslut kan enligt I I § överklagas till kammarrätt. I
övrigt skall kabelnämnden inte fatta några beslut om skyldighet att beta-
la avgift enligt 3 §, om det inte behövs för verkställighet enligt 14 §. Sis-
ta meningen utgör ett förtydligande som tillkommit på förslag av lagrå-
det.
Tredje stycket anger förfallodagen för den fasta delen av avgiften.
Den fasta delen skall således betalas före utgången av den månad som
avgiften avser.
6 §
Lagrådet har föreslagit att programföretaget blir skyldigt att till en be-
stämd tidpunkt lämna kabelnämnden de uppgifter som behövs för att
fastställa den rörliga delen av avgiften och att kabelnämndens skyldighet
att meddela beslut om avgiftens storlek görs beroende av att programfö-
retaget fullgjort sin uppgiftsskyldighet i rätt tid. Kabelnämnden skall
meddela beslut snarast möjligt efter det att skyldigheten fullgjorts. Betal-
ningsterminen föreslås bli bestämd i anslutning till vad som föreskrivs
om beslutstidpunkten. Förslaget har utformats i enlighet med vad lagrå-
det föreslagit. I första stycket åläggs företaget att lämna de uppgifter som
behövs för att kabelnämnden skall kunna fastställa den rörliga avgiften.
25
Uppgifterna skall lämnas senast den 15 februari varje år. Lämnas inte Prop. 1991/92:78
sådana uppgifter, eller är uppgifterna ofullständiga, får kabelnämnden
förelägga bolaget vid vite att fullgöra sin skyldighet.
1 andra stycket anges att kabelnämndens beslut om den rörliga avgif-
ten skall fattas senast den I mars året efter det kalenderår avgiften avser.
På förslag av lagrådet har införts ett förtydligande genom vilket framgår
att kabelnämnden, om företaget inte fullgjort sin uppgiftsskyldighet,
skall besluta snarast möjligt efter det att uppgiftsskyldigheten fullgjorts.
Detta får särskild betydelse i förhållande till bestämmelserna om ränta i
7 §.
Kabelnämnden har inte rätt att skönsmässigt uppskatta företagets in-
täkter. Några särskilda regier för hur uppgiftsskyldigheten skall fullgöras
har inte ansetts erforderliga.
Av tredje stycket framgår att den rörliga delen av avgiften skall beta-
las senast den 31 mars om kabelnämnden har meddelat beslut om avgif-
ten senast under mars månad. I annat fall skall avgiften betalas så snart
kabelnämnden meddelat beslut om avgiften. Att företaget kan dra på sig
ränta genom att inte i tid lämna uppgifter framgår av 7 § andra stycket.
Detta kan medföra att företaget finner skäl att göra en a conto betalning
i avvaktan på ett beslut.
7 §
I första stycket anges att ränta utgår på avgift enligt denna lag från förfal-
lodagen. Vilken förfallodagen är framgår av 5 § tredje stycket och 6 §
tredje stycket. Kabelnämnden beslutar om ränta skall utgå. Räntesatsen
är den som anges i 6 § räntelagen, dvs. för närvarande diskontot plus åt-
ta procentenheter.
Som tidigare nämnts har kabelnämnden inte tillagts någon rätt att
"skönstaxera" företaget. För att företaget inte skall vinna något på att
fördröja kabelnämndens beslut har därför regeln i andra stycket tillkom-
mit. Den innebär att avgiften löper med ränta från den 31 mars även
om kabelnämnden inte fattat något beslut.
I tredje stycket anges att kabelnämnden beslutar om ränta. Se närma-
re om ränta i avsnitt 2.1.4.
8 §
1 första stycket anges att betalningen skall ske till kabelnämnden. Som
framgått av avsnitt 2.1.3. är detta att se som en temporär lösning. Be-
stämmelsen att betalning skall ske genom insättning på ett särskilt post-
girokonto etc. är i sig av förordningskaraktär. Genom att bestämmelsen
tas in i lagen undviks en särskild förordning i ämnet.
Andra och tredje styckena motsvarar 29 § lagen (1989:41) om TV- av-
gift. Den räkning som omtalas är det s.k rundradiokontot. Hur medlen
skall förvaltas bestäms genom avtal mellan staten och Sveriges Radio
AB.
26
Prop. 1991/92:78
9 §
Om företaget har betalat in för mycket, skall det överskjutande belop-
pet, enligt första stycket betalas tillbaka.
Av andra stycket framgår att även på avgift som skall återbetalas skall
ränta utgå, dock med en lägre procentsats än enligt 7 §. Bestämmelsen
gäller alla fall av återbetalning. Det kan vara återbetalning på grund av
att kammarrätt ändrat kabelnämndens beslut, återbetalning på grund av
ändring av kabelnämndens beslut enligt 10 § eller återbetalning helt en-
kelt därför att företaget betalat in för mycket. Också om sådan ränta be-
slutar kabelnämnden.
10 §
På förslag av lagrådet har 10 § utformats i närmare anslutning till 4 kap.
3 och 6 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
I andra stycket begränsas möjligheterna till ändring i tiden. Ändring
till företagets nackdel får inte ske efter utgången av tredje året efter det
år då det ursprungliga beslutet meddelades och inte i något fall, dvs. inte
ens till företagets fördel, får ändring ske efter utgången av sjätte året ef-
ter det då det ursprungliga beslutet meddelades.
H §
Kabelnämndens beslut om avgift och om ränta får överklagas till kam-
marrätt. Det gäller beslut om fastställande av avgiftens storlek enligt 5
och 6 §§, beslut om att betalningsskyldighet föreligger för viss tid enligt
5 § andra stycket, beslut om föreläggande av vite enligt 6 § första
stycket, beslut om ränta enligt 7 och 9 samt beslut om ändring enligt
10 §. Av 27 § förvaltningslagenf 1986:223) följer att kabelnämnden
skyndsamt skall ompröva det överklagade beslutet. Andra beslut än de
uppräknade får inte överklagas.
Av tredje stycket framgår att ett överklagande inte befriar företaget
från skyldigheten att betala avgift eller ränta.
Av tredje stycket framgår att ett överklagande inte befriar företaget
från skyldigheten att betala avgift.
27
12 §
Om det finns särskilda skäl får regeringen medge anstånd med betalning
av avgiften. Finns synnerliga skäl får regeringen medge befrielse från
skyldigheten att betala avgift för en viss period. Av det sista uttrycket
skall framgå att regeringen aldrig får för obestämd tid medge befrielse.
Det synnerliga skälet skall således vara övergående. En allmän konjunk-
turnedgång bör normalt inte vara ett särskilt skäl till anstånd med betal-
ningen och självfallet inte ett synnerligt skäl som kan ge befrielse från
avgiften. Ett sådant kan i stället föreligga om företaget har stora förfallna
avgifter men p.g.a. olyckshändelse eller andra extraordinära omständig-
heter, kan förväntas få små eller inga intäkter under en övergående tid.
Den allmänna motiveringen till reglerna om anstånd och befrielse finns
i avsnitt 2.1.5.
13 §
Kabel nämnden får besluta om revision. Den behöver emellertid inte
själv utföra revisionen. Detta kan uppdras åt skatteförvaltningen. Av för-
ordningen (1990:1293) med förordning för skatteförvaltningen framgår
att till skatteförvaltningen räknas riksskatteverket och skattemyndighe-
terna i länen. För revisionen gäller reglerna i 3 kap. 7-15 §§ lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga delar. Där stadgas
om hur revisionen får ske, vad som får granskas, vad som får tas om
hand, om kvitto och skyldighet att underrätta företaget om resultatet av
revisionen etc. Aven om kabelnämnden får uppdra åt skatteförvaltning-
en att utföra revisionen har nämnden själv ansvaret för att den går rätt
till.
Revisionen får naturligtvis inte syfta till annat än att finna underlag
för ett beslut om avgift. Med hänsyn till att de uppgifter kabelnämndcn
behöver hänför sig endast till vederlag för annonser bör det inte före-
komma att revisionen kommer i konflikt med reglerna i yttrandefrihets-
grundlagen om meddelarskydd etc. Det bör också ligga i företagets in-
tresse att uppgifter om reklam hålls skilda från uppgifter om källor etc.
En eventuell revision bör dock alltid med tanke på vikten av meddelar-
skyddet bedrivas med försiktighet.
14 §
Avgift enligt denna lag får drivas in så snart den är förfallen till betal-
ning. Det innebär att någon särskild exekutionstitel inte erfordras. Reg-
lerna i 5 kap. 16-17 §§ lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter
gäller i tillämpliga delar. Härav följer bl.a ett solidariskt ansvar för en
företrädare för företaget som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet un-
derlåter att betala in avgiften i rätt tid och ordning(se 17 § nämnda lag).
Observera att det för indrivning inte erfordras att ett beslut vunnit laga
kraft. Ett överklagande medför ju inte att förfallodagen förskjuts.
Prop. 1991/92:78
28
Enligt 64 § uppbördslagen (1953:272) skall en sådan statens fordran Prop. 1991/92:78
som får utmätas utan föregående dom drivas in i samma ordning som
skatt och dessutom skall restavgift utgå. Med hänsyn till den betydande
förpliktelse att betala ränta som företaget drar på sig om det inte betalar
i rätt tid finns inte behov av att också restavgift skall utgå. I andra
stycket föreskrivs därför att restavgift inte skall utgå.
i §
I en ny punkt 8 tas den nu föreslagna avgiften om koncessionsavgift på
televisionens område upp bland dem som är förmånsberättigade enligt
II § förmånsrättslagen (allmän förmånsrätt).
Lagrådet har anfört att den ränta på avgift som skall betalas enligt
förslaget till lag om koncessionsavgift på televisionens område torde va-
ra att anse som sådan ränta som enligt 2 § andra stycket förmånsrättsla-
gen (1970:979) omfattas av förmånsrätt (jfr. specialmotiveringen till fö-
revarande paragraf, prop. 1971:142 s 43). Jag har ingenting att invända
mot lagrådets slutsats.
17 a §
1 radiolagen införs en bestämmelse som ger radionämnden rätt att vid
vite förelägga ett programföretag att följa vissa av de bestämmelser om
reklamens innehåll, placering e.dyl som finns i 8- 15 §§. Stöd för en så-
dan sanktion finns i 7 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen.
De bestämmelser som sanktioneras på detta sätt är reglerna om an-
nonstidens längd (13 § första och andra stycket, 14 §), annonsernas pla-
cering (15 §), att annonser med reklam inte får vända sig till barn under
12 år (11 och 15 §§), att annonser inte får syfta till att vinna stöd för po-
litiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmark-
naden (10 §), att det av en annons skall framstå i vems intresse sänd-
ningen sker och att vissa personer inte får uppträda i annonser (9 S).
Även vissa bestämmelser i avtal mellan staten och programföretaget
omfattas av denna bestämmelse. Det gäller sådana som ingåtts med stöd
av 7 § andra stycket om skyldighet för programföretaget att inte sända
reklam mot vederlag eller program mot betalning (7 § andra stycket 1),
att endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag el-
ler program mot betalning(7 § andra stycket 2), att om någon annan har
bekostat ett program helt eller delvis lämna uppgift om vem bidragsgi-
varen är(7 § andra stycket 3), samt bestämmelser med stöd av 13 tredje
stycket om högsta tillåtna sändningstid för annonser.
Det kan i detta sammanhang vara skäl att påminna om censurförbu-
det i yttrandefrihetsgrundlagen. Radionämnden bör således vara varsam
med formuleringen av föreläggandet så att man inte därigenom förbju-
der sändandet av ett visst program
29
Prop. 1991/92:78
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om koncessionsavgift på televisionens område,
2. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m.,
3. lag om ändring i radiolagen (1966:755).
30
Prop. 1991/92:78
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredra-
ganden har lagt fram.
.31
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Koncessionsavgift skall betalas till staten enligt denna lag för till-
stånd enligt 5 § radiolagen (1966:755) att i hela landet sända televisions-
program i rundradiosändning.
Skyldigheten att betala avgift gäller för ett företag som dels har rätt att
sända reklam mot vederlag i en sådan sändning som avses i första
stycket, dels är ensamt om att ha sådan rätt här i landet.
2 § Avgiftsskyldigheten inträder månaden efter den då sändningsverk-
samheten påbörjas med stöd av tillståndet.
3 § Koncessionsavgiften består av en fast och en rörlig del.
Den fasta delen består av en avgift för varje månad under vilken sänd-
ningar har bedrivits. Månadsavgiften är 4 167 000 kronor.
Den rörliga delen av avgiften beräknas för ett kalenderår i sänder.
Den är beroende av de intäkter som utgör företagets vederlag för att sän-
da annonser och tas ut med
- 20 procent av de intäkter som överstiger 750 men inte 1 000 miljo-
ner kronor,
- 40 procent av de intäkter som överstiger 1 000 men inte 2 000 mil-
joner kronor och
- 50 procent av de intäkter som överstiger 2 000 miljoner kronor.
Med intäkt till företaget likställls betalning som sker till någon annan
under sådana förhållanden att det står klart att det rör sig om vederlag
till företaget för att sända annonser.
Intäkterna skall periodiseras enligt bokföringsmässiga grunder.
Den fasta delen och beloppgränserna för den rörliga delen av avgiften
skall varje år justeras enligt 4 §.
4 § Avgiften enligt 3 § skall för varje kalenderår justeras med hänsyn till
kvoten mellan konsumentprisindex i oktober månad året före det år av-
giften avser och konsumentprisindex i oktober månad 1991. Den skall
avrundas nedåt till närmaste hela tusental.
32
Prop. 1991/92:78
Bilaga 1
5 § Kabelnämnden fastställer senast den 1 januari varje år månadsavgif-
ten för det kalenderåret och senast den 1 mars varje år den rörliga del
av avgiften som skall betalas för närmast föregående år. Om företaget
begär det, skall kabelnämnden besluta huruvida det under en viss må-
nad har förekommit sådan sändningsverksamhet att företaget är skyl-
digt att betala månadsavgift för den månaden.
Företaget skall lämna kabelnämnden de sakuppgifter och den verk-
samhetsredovisning som behövs för att fastställa den rörliga avgiften.
Om sådana uppgifter inte lämnas får kabelnämnden förelägga företaget
vid vite att fullgöra sin skyldighet.
6 § Den fasta delen av avgiften skall betalas senast den sista dagen i re-
spektive kalendermånad.
Den rörliga delen av avgiften skall betalas senast den 31 mars året ef-
ter det kalenderår som avgiften avser.
Betalning skall ske till kabelnämnden.
7 § Ränta skall betalas på avgift enligt denna lag från förfallodagen.
Räntesatsen bestäms enligt 6 § räntelagen (1975:635). Kabelnämnden be-
slutar om ränta.
Om företaget inte, inom den tid som kabelnämnden angivit, har läm-
nat nämnden sådana uppgifter som den begärt för att kunna fastställa
den rörliga avgiften och avgiften därför inte kunnat fastställas före för-
fallodagen, skall ränta ändå betalas enligt första stycket.
8 § Avgiften betalas genom insättning på ett särskilt postgirokonto. Be-
talningen anses ha skett den dag då den har bokförts på det särskilda
postgirokontot.
De medel som kabelnämnden tar emot skall omedelbart överföras till
riksgäldskontoret. Medlen skall omedelbart placeras på räntebärande
räkning där. Sveriges Radio Aktiebolag svarar för förvaltningen av med-
len.
9 § Om företaget har betalat in avgift för en redovisningsperiod och den
inbetalade avgiften överstiger vad det enligt beslut av kabelnämnden el-
ler av domstol skall betala, skall det överskjutande beloppet betalas till-
baka till företaget.
Ränta skall betalas på belopp som skall återbetalas. Räntan beräknas
för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken
fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående ka-
lenderår.
33
3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 78
10 § Ett beslut om avgift får inte ändras till företagets nackdel efter
utgången av tredje året efter det att beslutet om avgift meddelades. Ett
beslut om avgift får inte i något fall ändras efter utgången av sjätte året
efter det att beslutet om avgift meddelades.
11 § Kabelnämndens beslut enligt 5 §, 7 §, 9 § andra stycket och 10 §
får överklagas hos kammarrätten.
Kabelnämndens beslut i andra fall får inte överklagas.
Avgift skall betalas inom föreskriven tid även om kabelnämndens be-
slut om avgift överklagas.
12 § Om det finns särskilda skäl får regeringen medge anstånd med be-
talning av avgiften. Om det finns synnerliga skäl får regeringen medge
befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala avgift för en viss
period.
13 § Kabelnämnden får besluta om revision. Härvid gäller 3 kap. 7-15
§§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i till-
lämpliga delar.
Kabelnämnden får uppdra åt en annan myndighet att utföra revisio-
nen.
14 § Beslut om påförande av avgift enligt denna lag får verkställas, om
avgiften är obetald och förfallen till betalning. Härvid gäller 5 kap. 16-
17 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i till-
lämpliga delar.
Restavgift skall inte utgå.
Prop. 1991/92:78
Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1992.
34
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättiga-
de skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.
1 §'
Prop. 1991/92:78
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
Förmånsrätt enligt 11 § för-
månsrättslagen (1970:979) följer
med fordran på
1. skatt och avgift, som anges i 1
§ första stycket uppbördslagen
(1953:272), samt skatt enligt lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättig-
heter, lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt, kupongskattelagen
(1970:624), lagen (1983:219) om
tillfällig vinstskatt, lagen
(1986:1225) om tillfällig förmö-
genhetsskatt för livförsäkringsbo-
lag, understödsföreningar och pen-
sionsstiftelser, lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel,
lagen (1991:586) om särskild in-
komstskatt för utomlands bosatta
och lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
2. skatt enligt lagen (1968:430)
om mervärdeskatt,
3. skatt eller avgift enligt lagen
(1928:376) om skatt på lotterivin-
ster, lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, lagen (1957:262) om all-
män energiskatt, lagen (1961:372)
om bensinskatt, lagen (1961:394)
om tobaksskatt, stämpelskattelagen
(1964:308), lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam, la-
gen (1972:820) om skatt på spel,
lagen (1973:37) om avgift på vissa
Föreslagen lydelse
Förmånsrätt enligt 11 § för-
månsrättslagen (1970:979) följer
med fordran på
1. skatt och avgift, som anges i 1
§ första stycket uppbördslagen
(1953:272), samt skatt enligt lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättig-
heter, lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt, kupongskattelagen
(1970:624), lagen (1983:219) om
tillfällig vinstskatt, lagen
(1986:1225) om tillfällig förmö-
genhetsskatt för livförsäkringsbo-
lag, understödsföreningar och pen-
sionsstiftelser, lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel,
lagen (1991:586) om särskild in-
komstskatt för utomlands bosatta
och lagen (1991:591) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl.,
2. skatt enligt lagen (1968:430)
om mervärdeskatt,
3. skatt eller avgift enligt lagen
(1928:376) om skatt på lotterivin-
ster, lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, lagen (1957:262) om all-
män energiskatt, lagen (1961:372)
om bensinskatt, lagen (1961:394)
om tobaksskatt, stämpelskattelagen
(1964:308), lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam, la-
gen (1972:820) om skatt på spel,
lagen (1973:37) om avgift på vissa
1 Senaste lydelse 1991:701.
35
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:78
Bilaga 1
dryckesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrot-
ningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kass-
ettband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om sär-
skild skatt för elektrisk kraft från
kärnkraftverk, lagen (1984:351)
om totalisatorskatt, lagen
(1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid in-
skrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på ak-
tier, lagen (1984:410) om avgift på
bekämpningsmedel, lagen
(1984:852) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1988:1567) om mil-
jöskatt på inrikes flygtrafik, lagen
(1990:582) om koldioxidskatt, la-
gen (1990:587) om svavelskatt, la-
gen (1990:613) om miljöavgift på
utsläpp av kväveoxider vid energi-
produktion, lagen (1990:662) om
skatt på vissa premiebetalningar,
lagen (1990:1087) om lagerskatt
på vissa oljeprodukter, lagen
(1990:1427) om särskild premie-
skatt för grupplivsförsäkring,
m.m.,
4. skatt enligt vägtrafikskattela-
gen (1973:601), lagen (1976:339)
om saluvagnsskatt, vägtrafikskatte-
lagen (1988:327), lagen (1988:328)
om vägtrafikskatt på utländska for-
don,
dryckesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrot-
ningslagen (1975:343), lagen
(1977:306) om dryckesskatt, lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på
motorfordon, lagen (1978:144) om
skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kass-
ettband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om sär-
skild skatt för elektrisk kraft från
kärnkraftverk, lagen (1984:351)
om totalisatorskatt, lagen
(1984:355) om skatt på vissa
dryckesförpackningar, lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid in-
skrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på ak-
tier, lagen (1984:410) om avgift på
bekämpningsmedel, lagen
(1984:852) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1988:1567) om mil-
jöskatt på inrikes flygtrafik, lagen
(1990:582) om koldioxidskatt, la-
gen (1990:587) om svavelskatt, la-
gen (1990:613) om miljöavgift på
utsläpp av kväveoxider vid energi-
produktion, lagen (1990:662) om
skatt på vissa premiebetalningar,
lagen (1990:1087) om lagerskatt
på vissa oljeprodukter, lagen
(1990:1427) om särskild premie-
skatt för grupplivsförsäkring,
m.m.,
4. skatt enligt vägtrafikskattela-
gen (1973:601), lagen (1976:339)
om saluvagnsskatt, vägtrafikskatte-
lagen (1988:327), lagen (1988:328)
om vägtrafikskatt på utländska for-
don,
36
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:78
Bilaga 1
5. tull, särskild avgift enligt
39 § tullagen (1973:670) och avgift
enligt lagen (1968:361) om avgift
vid införsel av vissa bakverk,
6. avgift enligt lagen (1967:340)
om prisreglering på jordbrukets
område, lagen (1974:266) om pris-
reglering på fiskets område, lagen
(1984:409) om avgift på gödselme-
del, lagen (1990:615) om avgifter
på vissa jordbruksprodukter m.m.
och lagen (1990:616) om införan-
de av lagen (1990:615) om avgifter
på vissa jordbruksprodukter m.m.,
7. avgift som uppbärs med till-
lämpning av lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från ar-
betsgivare.
Förmånsrätten omfattar ej rest-
avgift och liknande avgift som ut-
går vid försummelse att redovisa
eller betala fordringar och ej hel-
ler skatte- eller avgiftstillägg och
förseningsavgift.
5. tull, särskild avgift enligt 39 §
tullagen (1973:670) och avgift en-
ligt lagen (1968:361) om avgift vid
införsel av vissa bakverk,
6. avgift enligt lagen (1967:340)
om prisreglering på jordbrukets
område, lagen (1974:266) om pris-
reglering på fiskets område, lagen
(1984:409) om avgift på gödselme-
del, lagen (1990:615) om avgifter
på vissa jordbruksprodukter m.m.
och lagen (1990:616) om införan-
de av lagen (1990:615) om avgifter
på vissa jordbruksprodukter m.m.,
7. avgift som uppbärs med till-
lämpning av lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från ar-
betsgivare,
8. avgift enligt lagen (1991:000)
om koncessionsavgift på televisio-
nens område.
Förmånsrätten omfattar ej rest-
avgift och liknande avgift som ut-
går vid försummelse att redovisa
eller betala fordringar och ej hel-
ler skatte- eller avgiftstillägg och
förseningsavgift.
Denna lag träder i kraft den I mars 1992.
37
Härigenom föreskrivs att det i radiolagen1 (1966:755) skall införas en
ny paragraf, 17 a §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 17 a § Om programföretaget bryter § första eller andra styckena, 14 el- |
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1992.
1 Lagen omtryckt 1991:1066.
Prop. 1991/92:78
Bilaga 1
38
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-12-06
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Ilamdahl, justitierådet Hans-
Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 28 november 1991
har regeringen på hemställan av statsrådet Friggebo beslutat inhämta la-
grådets yttrande över förslag till lag om koncessionsavgift på televisio-
nens område, m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Greger
Lindberg.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om koncessionsavgift på televisionens område.
I remissprotokollet uttalas att den föreslagna koncessionsavgiften är
av den karaktären att den är att betrakta som en skatt. Med hänsyn till
att avgiften kan ses som ett vederlag för en, som det förmodas värdefull
ensamrätt att sända reklam i television här i landet är denna bedöm-
ning måhända inte helt självklar. Lagrådet stannar emellertid i samma
slutsats som föredragande statsrådet.
Enligt lagrådets mening bör det remitterande lagförslaget redigeras
om och kompletteras på några punkter. Lagrådets förslag, som fogas
som bilaga till lagrådets protokoll, innebär inte någotn saklig ändring i
fråga om koncessionsavgiftens storlek och konstruktion. Följande kom-
mentarer lämnas till lagrådets förslag.
Bestämmelserna grupperas så att under rubriken Avgiftsskyldighet
upptas i 1 § motsvarigheten till det remitterade förslagets 1 §.
Under rubriken Beräkning av avgift innehåller 2 § motsvarighet till
remissförslagets 3 § första stycket och 2 § varjämte uttalanden i remiss-
protokollet om att vissa former av provsändning inte skall anses som
sändningsverksamhet fått ett uttryck i lagtexten. Bestämmelserna om
beräkning av de olika delarna av koncessionsavgiften har delats upp på
3 och 4 så att 3 § innehåller reglerna för den fasta delen, motsvaran-
de 3 § andra stycket och 4 § i remissförslaget, och 4 § i lagrådsförslaget
bestämmelserna angående den rörliga delen, motsvarande 3 § tredje-
femte styckena och 4 § i remissförslaget.
Nästa avsnitt innehåller reglerna om fsaststäIlande och betalning av
avgift och har fått en däremot svarande rubrik. I 5 §, motsvarande del
av 5 § första stycket och 6 § första stycket i det remitterade förslaget,
finns bestämmelser i fråga om den fasta avgiften. Lagrådets förslag inne-
håller ett tillägg i anslutning till ett uttalande i remissens specialmotive-
ring om att betalningsskyldigheten för den fasta delen av avgiften inträ-
der utan att särskilt beslut härom medelas. Lagrådsförslagets 6 § gäller
den rörliga delen av avgiften och har motsvarigheter i 5 § och 6 § andra
stycket i det remitterade förslaget. Lagrådet föreslår att programföretaget
blir skyldigt att till en bestämd tidpunkt lämna kabclnämndcn de upp-
Piop. 1991/92:78
Bilaga 2
.39
gifter som behövs för att fastställa den rörliga delen av avgiften och att
kabelnämndens skyldighet att meddela beslut om avgiftens storlek se-
nast den 1 mars görs beroende av att programföretaget fullgjort sin upp-
giftsskyldighet i rätt tid. Om uppgifterna inte lämnas eller är ofullstän-
diga kan kabelnämnden vid vite förelägga programföretaget att fullgöra
uppgiftsskyldigheten. Kabelnämnden meddelar beslut snarast möjligt ef-
ter det att skyldigheten fullgjorts. Betalningsterminenbestäms i anslut-
ning till vad som föreskrivs om beslutstidpunkten. Räntebestämmelser-
na samlas i 7 § och motsvarar 7 § i remissförslaget. I 8 § har upptagits
bestämmelser motsvarande 6 § tredje stycket och 8 § i det remitterade
förslaget.
Reglerna i 9 § under rubriken Återbetalning har sin motsvarighet i 9
§ i remissförslaget.
Under rubriken Omprövning och överklagande m.m. har lagrådsför-
slaget i 10-13 §§ bestämmelser som motsvarar paragraferna med samma
nummer i remissförslaget. Lagrådet har utformat 10 § i närmare anslut-
ning till 4 kap. 3 och 6 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter.Möjligheten för kabelnämnden enligt 13 § andra
stycket att uppdra åt annan myndighet att utföra revision bör avse skat-
teförvaltningen.
Slutligen har rubriken Verkställighet och 14 § i det remitterade för-
slaget överförts till lagrådets förslag.
1 §
Den ränta på avgift som skall betalas enligt förslaget till lag om konces-
sionsavgift på televisionens område torde vara att anse som sådan ränta
som enligt 2 § andra stycket förmånsrättslagen (1970:979) omfattas av
förmånsrätt (jfr specialmotiveringen till förevarande paragraf, prop.
1971:142 s. 43).
Prop. 1991/92:78
Bilaga 2
Genom den föreslagna 17 a § ges radionämnden möjligheter att föreläg-
ga ett programföretag att följa vissa bestämmelser samt att förena före-
läggandet med vite. Förslaget omfattar bl.a. bestämmelser som tagits in i
ett avtal mellan regeringen och programföretaget med stöd av 7 § andra
stycket eller 13 § tredje stycket.
I ett yttrande den 5 mars i år har tekniken att genom avtal närmare
reglera begränsningar i yttrandefriheten kritiseras av lagrådet från kon-
stitutionella synpunkter. I prop. 1990/91:149, som i det aktuella hänse-
endet följdes av riksdagen, intog föredragande statsrådet emellertid
ståndpunkten att ordningen med avtal mellan regeringen och program-
företagen redan fick anses godtagen som förenlig med regeringsformen.
Han framhöll därvid bl.a. att avtalen i strikt juridisk mening är ”villkor
att sända” snarare än egentliga avtal (prop. s. 46-48). Oavsett vilken
40
uppfattning som man ansluter sig till påverkar detta knappast bedöm-
ningen av det nu framlagda förslaget om förelägganden och vitessanktio-
ner. Mot denna bakgrund finns det inte något att erinra mot den före-
slagna 17 a §.
Prop. 1991/92:78
Bilaga 2
41
.Bilaga till lagrådets protokoll 1991-12-06
Prop. 1991/92:78
Bilaga 2
1§
Ett programföretag som enligt 5 § radiolagen (1966:755) har tillstånd att
1 hela landet sända televisionsprogram i rundradiosändning skall betala
koncessionsavgift till staten enligt denna lag under förutsättning att före-
taget har rätt att sända reklam mot vederlag i sådan sändning och är en-
samt om denna rätt här i landet.
2 §
Koncessionsavgiften består av en fast del och en rörlig del och beräknas
från och med månaden efter den då sändningsverksamheten påbörjats.
Som sändningsverksamhet anses i denna lag inte provsändning i
ringa omfattning.
3 §
Den fasta delen av koncessionsavgiften utgör 4 167 000 kronor för varje
månad under vilken sändningsverksamhet har bedrivits.
Den fasta delen av avgiften skall för varje kalenderår justeras med
hänsyn till kvoten mellan konsumentprisindex för oktober månad 1991.
Härvid avrundas beloppet nedåt till närmaste tusental kronor.
4 §
Den rörliga delen av koncessionsavgiften beräknas för ett kalenderår i
sänder. Den är beroende av de intäkter som utgör vederlag till program-
företaget för att det sänder annonser och tas ut med
- 20 procent av intäkterna till den del de överstiger 750 miljoner
men inte 1 000 miljoner kronor,
- 40 procent av intäkterna till den del de överstiger I 000 miljoner
men inte 2 000 miljoner kronor,
- 50 procent av intäkterna till den del de överstiger 2 000 miljoner
kronor.
I intäkter som utgör vederlag för att programföretaget sänder annon-
ser inräknas intäkter som tillförts någon annan, om det framgår av om-
ständigheterna att de utgör sådant vederlag till programföretaget.
Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga grunder.
42
De i första stycket angivna beloppsgränserna skall justeras på ett sätt
som motsvarar det sätt som anges i 3 § andra stycket i fråga om den fasta
delen av koncessionsavgiften.
5 §
Kabelnämnden fastställer före den 1 januari varje år det belopp som en-
ligt 3 § skall utgå för månad under det följande kalenderåret.
Om programföretaget begär det skall kabelnämnden besluta huruvi-
da det under en viss månad har förekommit sådan sändningsverksamhet
att företaget är skyldigt att betala avgift enligt 3 § för den månaden. I öv-
rigt skall kabelnämnden inte fatta beslut om skyldighet att betala avgift
enligt 3 §, om det inte behövs för verkställighet enligt 14 §.
Avgift enligt 3 § skall betalas före utgången av den månad som avgif-
ten avser.
Prop. 1991/92:78
Bilaga 2
6 §
Programföretaget skall senast den 15 februari varje år lämna kabel-
nämnden de uppgifter som behövs för att fastställa den rörliga delen av
koncessionsavgiften för föregående år. Om sådana uppgifter inte lämnas
eller de lämnade uppgifterna är ofullständiga, får kabelnämnden före-
lägga företaget vid vite att fullgöra skyldigheten.
Kabelnämnden meddelar senast den 1 mars beslut om det belopp till
vilket den rörliga delen av koncessionsavgiften uppgår för föregående
år. Om programföretaget inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt
första stycket första meningen, meddelar kabelnämnden beslut snarast
möjligt efter det att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts.
Den rörliga delen av koncessionsavgiften skall betalas senast den 31
mars om kabelnämnden har meddelat beslut om avgiften senast under
mars månad. I annat fall skall avgiften betalas så snart kabelnämnden
meddelat beslut om avgiften.
7 §
Ränta skall betalas på koncessionsavgift från förfallodagen Räntesatsen
bestäms enligt 6 § räntelagen (1975:635).
Om kabelnämnden har fattat beslut om den rörliga delen av konces-
sionsavgiften efter utgången av mars månad, skall ränta ändå betalas
från den 31 mars.
Kabelnämnden beslutar om ränta.
8 §
Koncessionsavgift och ränta betalas till kabelnämnden genom insättning
på ett särskilt postgirokonto. Betalning anses ha fullgjorts den dag dä
den har bokförts på det särskilda postgirokontot.
4.3
Kabelnämnden skall omedelbart överföra mottagna medel till riks-
gäldskontoret, som genast placerar medlen på räntebärande räkning
där.Sveriges Radio Aktiebolag förvaltar medlen.
9 §
Om det belopp som programföretaget har betalat för en viss period
överstiger vad företaget skall betala enligt .3 S eller enligt beslut av ka-
belnämnden eller domstol, skall det överskjutande beloppet betalas till-
baka till företaget. Ränta skall betalas på belopp som återbetalas. Räntan
beräknas efter en räntesats motsvarande det av riksbanken fastställda
diskonto, som gällde vid utgången av året närmast före det år då återbe-
talningen äger rum. Kabelnämnden beslutar om ränta.
10 §
Kabelnämnden skall ompröva ett beslut som har betydelse för skyldig-
heten att betala koncessionsavgift eller ränta, om programföretaget begär
det eller det finns andra skäl.
Ett omprövningsbeslut som är till programföretagets nackdel får inte
meddelas efter utgången av det tredje året efter det år då det ursprungli-
ga beslutet meddelades. Ett omprövningsbeslut får inte i något fall med-
delas efter utgången av det sjätte året efter det år då det ursprungliga be-
slutet meddelades.
Om ett beslut som anges i första stycket har överprövats av domstol,
får kabelnämnden inte ompröva den fråga som domstolens beslut avser.
H §
Kabelnämndens beslut enligt 5-7 §§, 9 § andra stycket och II) § får över-
klagas hos kammarrätten.
Kabelnämndens beslut i andra fall får inte överklagas.
Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldighe-
ten att betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.
12 §
Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela anstånd med betal-
ning av koncessionsavgift och ränta. Om det finns synnerliga skäl får re-
geringen medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala
koncessionsavgift och ränta för en viss period.
Prop. 1991/92:78
Bilaga 2
44
13 § Prop. 1991/92:78
Kabelnämnden får besluta om revision. Härvid gäller 3 kap. 7-15 §§ la- Bilaga 2
gen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga
delar.
Kabelnämnden får uppdra åt skatteförvaltningen att utföra revisio-
nen.
14 §
Beslut om koncessionsavgift och ränta får verkställas om avgiften eller
räntan är obetald och förfallen till betalning. Härvid gäller 5 kap. 16
och 17 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i
tillämpliga delar.
Restavgift skall inte utgå.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1992
45
Prop. 1991/92:78
Bilaga 2
Innehållsförteckning
Propositionens huvudsakliga innehåll I
|
Propositionens 1 |
lagförslag |
2 |
|
Proposition om |
koncessionsavgift på televisionens område m.m. |
8 |
|
1 Inledn |
ing |
8 |
|
2 Allmän motivering |
K) | |
|
2.1 |
Koncessionsavgiften |
10 |
|
2.1.1 Förslagets huvuddrag |
10 | |
|
2.1.2 Avgiftens konstruktion |
12 | |
|
2.1.3 Hur avgiften skall erläggas m.m. |
14 | |
|
2.1.4 Ränta m.m. |
15 | |
|
2.1.5 Anstånd, befrielse och ändring |
16 | |
|
2.2 |
Vitessanktion vid överträdelse av vissa |
17 |
|
2.2.1 Förslagets huvuddrag |
17 | |
|
2.2.2 Vilka regler skall vitessanktioneras? |
20 | |
|
3 Upprättade lagförslag |
22 | |
|
4 Specialmotivering |
23 | |
|
4.1 |
Förslaget till lagom koncessionsavgift på |
23 |
|
4.2 |
Förslaget till lagom ändring i lagen (1971:1072) |
om |
|
förmånsberättigade skattefordringar m.m. |
29 | |
|
4.3 |
Förslaget till ändring i radiolagen (1966:755) |
29 |
|
5 Hemställan |
30 | |
|
6 Beslut |
31 | |
|
Bilaga 1 |
Lagrådsremissens lagförslag |
32 |
|
Bilaga 2 |
Lagrådet |
39 |
46
gotab 40412, Stockholm 1991