Regeringens proposition

1991/92:77

om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från
den internationella oljeskadefonden

Prop.

1991/92:77

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 5 december 1991.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Reidtmn Laurén

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskade-
fonden har vissa artiklar i den i Bryssel den 18 december 1971 avslutade kon-
ventionen om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada
orsakad av förorening genom olja (fondkonventionen) införlivats med
svensk rätt. Lagen trädde i kraft den 16 oktober 1978. Vid samma tidpunkt
blev konventionen gällande för Sverige. Den genom konventionen upprät-
tade fonden kallas vanligen internationella oljeskadefonden.

Ändringar i fondkonventionen kan i vissa hänseenden beslutas av oljeska-
defondens församling med tre fjärdedels majoritet.

Oljeskadefondens församling har vid olika tillfällen beslutat att göra änd-
ringar i fondkonventionen. Genom en ändring i oktober 1991 har vissa ytter-
ligare sjösäkerhetskrav införts som villkor för utbetalning av ersättning från
fonden till fartygsägare.

I propositionen föreslås att denna ändring i fondkonventionen skall inför-
livas med svensk rätt genom en ändring i lagen om ersättning från den inter-
nationella oljeskadefonden.

Lagändringen föreslås träda i kraft den 15 april 1992.

1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 77

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den
internationella oljeskadefonden

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1973:1199) om ersättning från
den internationella oljeskadefonden till följd av ändringar av den i Bryssel
den 18 december 1971 avslutade konventionen om upprättandet av en inter-
nationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja skall
ha ändrad lydelse i de avseenden som anges i det följande1.

Prop. 1991/92:77

'Ändringen innebär att artikel 5 tredje stycket (a) (ii) i bilagan till lagen får ändrad
lydelse.

Bilaga Prop. 1991/92:77

Artiklarna 1 -13 av den internationella konventionen om upprättandet av
en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom
olja

International Conven-
tion on the Establish-
ment of an Interna-
tional Fund for
Compensation for Oil
Pollution Damage

(Supplementaiy to the
International Conven-
tion on Civil Liability
for Oil Pollution Dam-
age, 1969)

Convention internatio-
nale portant création
d’un fonds internatio-
nal d’indemnisation
pour les dommages dus
ä la pollution par les
hydrocarbures

(destinée å compléter
la Convention interna-
tionale de 1969 sur la
responsabilité civile
pour les dommages dus
å la pollution par les
hydrocarbures)

Internationell konven-
tion om upprättandet
av en internationell
fond för ersättning av
skada orsakad av för-
orening genom olja

(utgörande tillägg till
1969 års internatio-
nella konvention om
ansvarighet för skada
förorsakad av förore-
ning genom olja)

Compensation and in-
demnification

Indemnisation et prise
en charge financiére

Ersättning och gottgö-
relse

Article 5

Article 5

Artikel 5

3. The Fund may be
exonerated wholly or
partially from its ob-
ligations under para-
graph 1 towards the
owner and his guar-
antor if the Fund
proves that as a result
of the actual fault or
privity of the owner:

3. Le Fonds peut étre
exonéré, en tout ou en
partie, des obligations
qui lui incombent en-
vers le propriétaire et
son garant au titre des
paragraphes 1 et 2 du
présent article, s’il pro-
uve que, par la faute
personelle du proprié-
taire:

3. Fonden kan befrias
helt eller delvis från
sina förpliktelser mot
ägaren och dennes ga-
rant enligt första
stycket, om fonden vi-
sar att på grund av fel
eller försummelse av
ägaren själv:

(a) the ship from which
the oil causing the pol-
lution damage escaped
did not comply with
the requirements laid
down in:

(i)

a) le naivre dont pro-
viennent les hydrocar-
bures qui ont causé le
dommage par pollu-
tion n’a pas observé les
prescriptions formu-
lées dans:

(i)

(a) det fartyg från vil-
ket den olja som orsa-
kade skadan genom
förorening härrörde
icke uppfyllde före-
skrifterna i

(i)

(ii) the International
Convention for the
Safety of Life at Sea,
1974, as modified by
the Protocol of 1978 re-
lating thereto and as
amended by Resolu-

(ii) la Convention In-
ternationale de 1974
pour la sauvegarde de
la vie humaine en mer,
telle que modifiée par
le Protocole de 1978 y
relatif et par les Réso-

(ii) 1974 års internatio-
nella konvention för
betryggande av säker-
heten för människoliv
till sjöss med de änd-
ringar som föranleds
av 1978 års protokoll

1* Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 77

tions MSC.l(XLV),
MSC.6(48)       and

MSC. 13(57) adopted
by the Maritime Safety
Committee of the In-
ternational Maritime
Organization on 20
November 1981,  17

June 1983 and 11 April
1989, respectively, and
as amended by Resolu-
tion 1 adopted on 9
November 1988 by the
Conference of Con-
tracting Governments
to the International
Convention for the
Safety of Life at Sea,
1974 on the Global
Maritime Distress and
Safety System; or

(iii)

lutions MSC.l(XLV),
MSC.6(48) et MSC. 13
(57) adoptées le 20 no-
vembre 1981, le 17juin
1983 et le 11 avril 1989,
respectivement par le
Comité de la sécurité
maritime de 1’Organi-
sation maritime inter-
nationale, et telle que
modifiée par la Réso-
lution 1 adoptée le 9
novembre 1988 par la
Conférence des Gou-
vernements contract-
ants å la Convention
internationale de 1974
pour la sauvegarde de
la vie humaine en mer
sur le systéme mondial
de détresse et de sécu-
rite en mer; ou

iii)

till 1974 års konvention Prop. 1991/92:77
för betryggande av sä-
kerheten för männi-
skoliv till sjöss och de
ändringar som har an-
tagits av Internatio-
nella sjöfartsorganisa-
tionens sjösäkerhets-
kommitté genom re-
solutionerna MSC.l
(XLV), MSC.6 (48)
och MSC. 13(57) den
20 november 1981 re-
spektive den 17 juni
1983 respektive den 11
april 1989, och med
ändring genom resolu-
tion 1 antagen den
9 november 1988 vid
möte, mellan stater an-
slutna till 1974 års in-
ternationella konven-
tion för betryggande av
säkerheten för männi-
skoliv till sjöss, om ett
globalt sjösäkerhets-
system rörande radio-
kommunikation.

iii)

(iv)

(iv)

(iv)

(v)

v)

(v)

(b)

b)

(b)

Denna lag träder i kraft den 15 april 1992.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 december 1991

Närvarande: statsminister Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Din-
kelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,
Lundberg, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Laurén

Prop. 1991/92:77

Proposition om ändring i lagen (1973:1199) om
ersättning från den internationella oljeskadefonden

1 Inledning

I slutet av 1960-talet började man uppmärksamma behovet av särskilda reg-
ler om ersättning för skador som orsakats genom oljeutsläpp från fartyg. Ett
internationellt samarbete inleddes i syfte att skapa en tillfredsställande regle-
ring av rätten till ersättning för sådana skador. Samarbetet resulterade i två
internationella konventioner, den år 1969 avslutade konventionen om ansva-
righet för skada orsakad av förorening genom olja (ansvarighetskonventio-
nen) och den år 1971 avslutade konventionen om upprättandet av en interna-
tionell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (fond-
konventionen).

Ansvarighetskonventionen innebär att en fartygsägare har ett strikt an-
svar för skador som har orsakats av oljeutsläpp från hans fartyg. Enligt kon-
ventionen har fartygets ägare rätt att för varje olycka begränsa sin ansvarig-
het till ett belopp motsvarande 133 särskilda dragningsrätter (SDR) per ton
av fartygets dräktighet. Ansvarigheten skall dock inte i något fall överstiga
14 miljoner SDR. En SDR motsvarar för närvarande ungefär 8 kr. Den lag-
stiftning som grundas på ansvarighetskonventionen finns i lagen (1973:1198)
om ansvarighet för oljeskada till sjöss.

Redan när ansvarighetskonventionen antogs var man medveten om att
den inte gav de skadelidande ett tillräckligt skadeståndsrättsligt skydd.
Fondkonventionen utarbetades därför som ett komplement till ansvarighets-
konventionen. Genom fondkonventionen upprättades en internationell
fond (oljeskadefonden) som ger ytterligare ersättning för oljeskador i de fall
då den ersättning som erhålls enligt ansvarighetskonventionen är otillräck-
l'g-

Enligt 1 § första stycket lagen (1973:1199) om ersättning från den interna-
tionella oljeskadefonden gäller bestämmelserna i artiklarna 1 -13 i fondkon-
ventionen i dess lydelse enligt ett i London den 19 november 1976 antaget
ändringsprotokoll som svensk lag till den del de inte uteslutande reglerar de
fördragsslutande staternas inbördes förpliktelser och med iakttagande av
vad som i övrigt föreskrivs i lagen. 11 § andra stycket sägs att konventionen

i angivna delar har den lydelse som en till lagen fogad bilaga utvisar. De be-
stämmelser i konventionen som härigenom gjorts omedelbart tillämpliga i
Sverige innehåller regler av civilrättslig och processrättslig natur. Det är bl.a.
bestämmelserna om fondens skyldighet att utge ersättning till fartygets ägare
eller försäkringsgivare (artikel 5; jfr även Ds Ju 1973:4 s. 114).

Ändringar i fondkonventionen får i vissa hänseenden beslutas av oljeska-
defondens församling med tre fjärdedels majoritet (artikel 33). Fondens för-
samling har vid olika tillfällen beslutat att göra sådana ändringar. I det föl-
jande avser jag att ta upp en ändring som fondens församling beslutat om vid
sitt fjortonde möte den 8-11 oktober 1991.

Prop. 1991/92:77

2 Förslag

Mitt förslag: En i fondkonventionen i oktober 1991 gjord ändring av
vilka internationella sjösäkerhetsföreskrifter som måste vara upp-
fyllda för att fartygets ägare, eller dennes försäkringsgivare, skall ha
rätt till ersättning av oljeskadefonden skall införlivas med svensk rätt.

Skälen för mitt förslag: Enligt artikel 2 i fondkonventionen är ett av ända-
målen med oljeskadefonden att befria fartygsägarna från en del av de ekono-
miska förpliktelser som de ålagts genom ansvarighetskonventionen. En far-
tygsägare som på grund av bestämmelserna i ansvarighetskonventionen får
utge ersättning för en oljeskada skall alltså kunna återfå en del av detta be-
lopp från fonden. Fartygsägarens rätt till ersättning från fonden för utbetalt
skadestånd är beroende av att vissa villkor är uppfyllda. Dessa villkor har
ställts upp för att säkerställa att konventioner rörande bl.a. säkerheten till
sjöss efterlevs.

Enligt artikel 5.3 (a) i fondkonventionen kan fonden befrias helt eller del-
vis från sina förpliktelser att gottgöra ägaren till ett fartyg eller dennes för-
säkringsgivare, om fonden visar att på grund av fel eller försummelse av äga-
ren själv fartyget i fråga inte uppfyllde förskrifterna i fyra konventioner som
räknats upp i artikeln och olyckan eller skadan helt eller delvis orsakades av
att dessa föreskrifter inte uppfyllts.

De konventioner som ursprungligen nämndes i artikel 5.3 var:

(i) 1954 års internationella konvention till förhindrande av havsvattnets
förorening genom olja i dess år 1962 ändrade lydelse,

(ii) 1960 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för
människoliv till sjöss,

(iii) 1966 års internationella lastlinjekonvention,

(iv) 1960 års internationella sjövägsregler.

För att inte förlora rätten till ersättning från fonden måste således fartygens
ägare hålla och föra sina fartyg i enlighet med föreskrifterna i de nämnda
internationella konventionerna. Detta bidrar till att minska risken för
olyckor med oljeskador som följd. Vid tiden för fondkonventionens upprät-

tande hade Sverige tillträtt samtliga de i artikel 5.3 nämnda sjösäkerhetskon-
ventionerna (se Ds Ju 1973:4 s. 39).

Artikel 5.4 i fondkonventionen föreskriver att när en ny konvention, som
är avsedd att helt eller delvis ersätta något av de instrument som nämns i
artikel 5.3, träder i kraft får fondens församling minst sex månader i förväg
fastställa en dag då den nya konventionen skall ersätta detta instrument eller
del av detta såvitt avser tillämpningen av artikel 5.3. Sådana beslut kräver
enligt artikel 33.1 (b) i fondkonventionen tre fjärdedels majoritet.

Vid det åttonde mötet med oljeskadefondens församling beslutade denna
att tolka artikel 5.4 så att den kan tillämpas även på ändringar i de i artikel
5.3 nämnda konventionerna och detta även om dessa ändringar antagits ef-
ter ett förenklat ändringsförfarande (by a tacit amendment procedure).

Till följd av flera beslut av fondens församling med stöd av artikel 5.4 inne-
håller artikel 5.3 numera följande uppräkning av internationella instrument:

(i) 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från
fartyg i den lydelse konventionen har erhållit genom 1978 års protokoll till
konventionen och de ändringar som har antagits av Internationella sjöfarts-
organisationens kommitté för skyddet av den marina miljön genom resolu-
tionen MEPC. 14(20) den 7 September 1984,

(ii) 1974 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för
människoliv till sjöss med de ändringar som föranleds av 1978 års protokoll
till 1974 års konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till
sjöss och de ändringar som har antagits av Internationella sjöfartsorganisa-
tionens sjösäkerhetskommitté genom resolutionerna MSC.l (XLV) och
MSC.6 (48) den 20 november 1981 resp, den 17 juni 1983, och med ändring
genom resolution 1 antagen den 9 november 1988 vid möte, mellan stater
anslutna till 1974 års internationella konvention för betryggande av säkerhe-
ten för människoliv till sjöss, om ett globalt sjösäkerhetssystem rörande ra-
diokommunikation,

(iii) 1966 års internationella lastlinjekonvention, eller

(iv) 1972 års internationella sjövägsregler.

Med anledning av de nu nämnda besluten i fondens församling om ändringar
i artikel 5.3 har regeringen vid olika tillfällen beslutat att ge ändringarna till
känna genom särskilda tillkännagivanden i Svensk författningssamling (se
SFS 1979:550, 1980:613, 1982:69, 1984:176 och 1986:797). Ändringarna har
införlivats med svensk rätt (jfr prop. 1990/91:196, 1991/92:LU4, rskr. 16)

Den 11 april 1989 antogs genom resolution MSC.13(57) vissa ändringar i
1974 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för män-
niskoliv till sjöss. Ändringarna - som beslutades av Internationella sjöfarts-
organisationens sjösäkerhetskommitté - företogs i enlighet med ett förenk-
lat ändringsförfarande som är föreskrivet i konventionen. Ändringarna trä-
der i kraft 1 februari 1992 och blir då gällande även för Sverige. Resolutionen
i fråga finns tillgänglig hos utrikesdepartementet, traktatenheten.

Ändringarna hänför sig bl.a. till brandskyddet på tankfartyg och är därför
av betydelse för att förhindra förorening genom oljeskador.

Vid det fjortonde mötet med oljeskadefondens församling den 8 -11 okto-
ber 1991 beslutades att denna senaste ändring av 1974 års konvention skulle
tas med i uppräkningen över instrument i artikel 5.3 i fondkonventionen.
Eftersom ändringar i artikel 5.3 måste beslutas minst sex månader i förväg

Prop. 1991/92:77

(jfr artikel 5.4 fondkonventionen) kan ändringen i fondkonventionen träda
i kraft först den 15 april 1992. Den berörda punkten i artikeln fick följande
lydelse (ändringen kursiverad):

(ii) 1974 års internationella konvention för betryggande av säkerheten för
människoliv till sjöss med de ändringar som föranleds av 1978 års protokoll
till 1974 års konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till
sjöss och de ändringar som har antagits av Internationella sjöfartsorganisa-
tionens sjösäkerhetskommitté genom resolutionerna MSC.l (XLV), MSC.6
(48) och MSC.13(57) den 20 november 1981 respektive den 17 juni 1983
respektive den 11 april 1989 och med ändring genom resolution 1 antagen
den 9 november 1988 vid möte, mellan stater anslutna till 1974 års internatio-
nella konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss,
om ett globalt sjösäkerhetssystem rörande radiokommunikation.

Det var redan vid Sveriges tillträde till fondkonventionen förutsatt att de i
artikel 5.3 nämnda sjösäkerhetskonventionerna kunde bytas ut mot konven-
tioner med motsvarande innehåll. Det måste också sägas vara ett allmänt
svenskt intresse att fartygsägarna följer föreskrifterna i de nämnda sjösäker-
hetskonventionerna. Sverige är också folkrättsligt bundet av den i oktober
1991 gjorda ändringen i fondkonventionen. Den bör därför införlivas med
svensk rätt.

Bestämmelserna i artikel 5 rör ekonomiska förhållanden mellan fartygs-
ägarna och fonden, dvs. förhållanden mellan enskilda. En ändring av arti-
keln måste därför införlivas med svensk rätt genom lag (se 8 kap. 2 § rege-
ringsformen).

Prop. 1991/92:77

3 Ikraftträdande

Den ändring av artikel 5.3 som beslutats av oljeskadefondens församling år
1991 träder i kraft den 15 april 1992. Ändringen av lagen om ersättning från
den internationella oljeskadefonden bör träda i kraft samtidigt.

4 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats ett för-
slag till lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internatio-
nella oljeskadefonden.

Förslaget är sådant att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om
ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskade-
fonden.

6 Beslut

Prop. 1991/92:77

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden
har lagt fram.

gotab 40311, Stockholm 1991