Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifoga-
de utdrag ur regeringsprotokollet den 5 december 1991.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Per Unckel
I propositionen föreslås en ändring av den centrala myndighetsstruktu-
ren för högskoleutbildning och forskning. En förändring föreslås också
av organisationen inom studiestödsområdet.
En ny organisation skapas som är anpassad till de krav som en från
staten mer fristående högskola ställer. Ansvaret för utvärderingen av
högskolan ges en fast form, medan själva utförandet av utvärderingen
sprids till flera organ.
Förslaget innebär att universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), ut-
rustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) och forsknings-
rådsnämnden (FRN) läggs ner.
Två nya myndigheter bildas i stället, ett verk som har huvudsakligen
serviceinriktade funktioner gentemot universitet och högskolor och ett
sekretariat med huvudansvar för utvärderingen av universitetens och
högskolornas utbildning och forskning. Genomförandet av utvärdering-
en skall emellertid spridas på många olika institutioner. Avsikten är
bl. a. att engagera Vetenskapsakademien. Vitterhetsakademien och In-
1 Riksdagen 1991192. 1 sand. Nr 76
genjörsvetenskapsakademien för kontinuerliga och långsiktiga utvärder-
ingsuppgifter.
Den nuvarande besvärsnämnden för högskoleutbildning får utvidga-
de uppgifter.
Förändringarna av arbetsuppgifter inom den centrala myndighetsni-
vån genomförs till vissa delar successivt.
Organisationen inom studiestödsområdet föreslås bli ändrad genom
att nuvarande studiemedelsnämnder och vuxenutbildningsnämnder
läggs ned och därmed upphör som självständiga myndigheter den 1 juli
1992. Centrala studiestödsnämnden (CSN) övertar myndighetsuppgifter-
na. Nuvarande kanslipersonal föreslås ingå i CSN:s kansliorganisation.
CSN bör få inrätta samrådsgrupper.
Prop. 1991/92:76
Prop 1991/92:76
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 december 1991
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugg-
las, Dinkelspiei, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask.
Föredragande: statsrådet Unckel
Mitt forslag: Ett sekretariat med huvudansvar för utvärderingen
av utbildningen och forskningen vid universitet och högskolor
inrättas den 1 juli 1992. Sekretariatet skall arbeta främst genom
initiativ, samordning och offentliggörande av resultat.
Huvudansvaret för genomförandet av utvärderingen av hög-
skolans verksamhet knyts till flera organ, som är fristående i
förhållande till såväl regering som högskolor, främst de veten-
skapliga akademierna men internationell expertis skali också få
en väsentlig roll.
En ny myndighet inrättas den 1 juli 1992 med uppgift att full-
göra serviceuppgifter åt högskoleenheterna m. m.
1* Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 76
Skälen för mitt förslag:
Prop. 1991/92:76
1.1 Bakgrund
Inom området högre utbildning och forskning finns idag flera centrala
myndigheter och organ; universitets- och högskoleämbetet, utrustnings-
nämnden för universitet och högskolor, besvärsnämnden för högsko-
leutbildning. Även delar av forskningsrådsorganisationen. främst forsk-
ningsrådsnämnden, samt byggnadsstyrelsen har i viss mån uppgifter av
motsvarande slag.
Sett i relation till verksamhetens omfattning är de resurser som av-
sätts för central verksamhet begränsade. Kostnaderna uppgår till mindre
än en procent av den ekonomiska omslutningen inom högskolan. Det
är självfallet viktigt att resurserna kan användas på effektivast möjliga
sätt, så att de centrala insatserna är till nytta såväl för regering och riks-
dag som för verksamheten inom universitet och högskolor. 1 nuvarande
ordning är resurserna splittrade. En förenkling av den centrala myndig-
hetsstrukturen kan bidra till ett effektivare utnyttjande av resurserna.
Regeringens strävan är att så långt möjligt skapa förutsättningar för
en längre gående decentralisering av beslutsfattande såväl inom högsko-
lan som inom forskningsrådsorganisationen.
I kompletteringspropositionen för budgetåret 1991/92 angavs att det
nuvarande centralt fastställda linjesystemet skall upphöra. En ökad fo-
kusering på prestationer och examina skall ske på bekostnad av detalje-
rad styrning. Organisationen av utbildningen skall fortsättningsvis helt
och hållet vara en lokal fråga. Vidare angavs att tjänster som professor
fr.o.m. den 1 juli 1993 skall inrättas och tillsättas lokalt inom högsko-
lan. (Prop. 1990/91:150 Bil. 11:7 s. 71 ff„ UbU 21. rskr. 389).
Det nya anslagssystem. som skall tillämpas för högre utbildning och
forskning fr.o.m. budgetåret 1993/94, kommer att innebära ökad frihet
för universitet, högskolor och forskningsråd både när det gäller valet av
resursinsatser och när det gäller fördelningen i tiden av medelsanvänd-
ningen.
De förändringar, som högre utbildning och forskning nu står inför,
motiverar också förändringar i den centrala myndighetsorganisationen.
Behovet av centrala instanser styrda från regering och riksdag minskar.
I stället bör det kunna lämnas utrymme för högskoleenheter och forsk-
ningsråd att själva bestämma behovet av att anlita gemensamma inrätt-
ningar. Huruvida en gemensam funktion skall finnas blir därmed bero-
ende av om den uppfattas som nyttig och ekonomiskt försvarbar av bru-
karna.
Den svenska högskolan har i dag en betydande omfattning. Den
ekonomiska omslutningen uppgick budgetåret 1989/90 till i det närmas-
te 14 miljarder kronor. Antalet årsstudieplatser inom den grundläggan-
de högskoleutbildningen överstiger 150 000 och kommer att öka stadigt
under de närmaste åren. Inom forskarutbildningen finns ca 12 500 akti-
va studerande. Personalstyrkan överstiger 40 000 personer.
Verksamheten bedrivs på högskoleorter över hela landet från Luleå i Prop. 1991/92:76
norr till Lund i söder inom högskoleenheter av mycket varierande stor-
lek.
1.2 Utvärderingsarbete
Den högre utbildningens och forskningens kvalitet är en självklar foku-
seringspunkt såväl för det interna engagemanget inom högskolan som
för det omgivande samhällets intresse.
Den stora lokala frihet i resursanvändning för både forskning och
grundutbildning som nu efter hand införs ställer stora krav på en konti-
nuerligt bedriven utvärdering av hög kvalitet både lokalt och på natio-
nell nivå.
Det ankommer på regering och riksdag att ange former för denna
verksamhet på nationell nivå. Tre faktorer bör därvid tillmätas avgöran-
de vikt.
Ansvaret för genomförandet av utvärderingen bör spridas på många
olika organ, några av dem bör ha egen initiativrätt. Därigenom garante-
ras kvaliteten genom mångfalden.
De organ m. fl. som ansvarar för genomförandet bör ha en sådan ve-
tenskaplig auktoritet att de av de inom högskolan verksamma uppfattas
som legitima granskare av deras arbete.
Resultatet av utvärderingen måste göras tillgängligt för allmänhet,
studenter och beslutsfattare. Genom ett offentliggörande av skillnader i
kvalitet t. ex. hos likartad utbildning inom flera högskolor kommer de
ansvariga att sporras ytterligare i sina ansträngningar att åstadkomma
bästa möjliga verksamhet.
Dessa överväganden har lett mig till följande ståndpunkter.
Ansvaret för utvärderingen av högskolan på nationell nivå bör anför-
tros åt ett sekretariat bestående av ett antal framstående akademiker. Till
sekretariatets förfogande skall stå ett litet men synnerligen kvalificerat
kansli. Sekretariatet bör disponera medel för beställning av utvärder-
ingsinsatser m. m.
Ansvaret för genomförandet av utvärderingen bör läggas på många in-
stanser och vid behov inrättade grupper. Självfallet är avnämarnas, t.e.x.
näringslivets, deltagande av stor vikt främst i fråga om vissa utvärdering-
ar. En roll bör ges de tre akademierna, Ingenjörsvetenskapsakademien,
Vetenskapsakademien och Vitterhetsakademien, vilka även bör engage-
ras att utföra utvärdering på eget initiativ.
Regeringen kan naturligtvis också fatta beslut om genomförande av
utvärderingar i särskild ordning.
1.3 Uppgifter för en servicemyndighet
I en organisation av tidigare nämnd omfattning kommer det även med
ytterligare decentralisering att finnas en rad funktioner, som av ekono-
miska eller kvalitativa skäl med fördel kan behandlas gemensamt. Det Prop. 1991/92:76
gäller t.ex. administrativ utveckling, övergripande nationell information
om högre utbildning och forskning, juridisk service, försöksdjursfrågor,
personalutbildning och vissa internationella frågor, men också konkreta
frågor som upphandling av utrustning. Funktionerna kan variera över
tiden.
Genomgående gäller för de områden som jag nu har nämnt att hög-
skolans behov av stöd och nationellt samordnade resurser ligger på en
mycket kvalificerad nivå.
En central basorganisation för sådana frågor, som har karaktären av
gemensam service och expertstöd till högskolan, bör således finnas.
Självklart kan myndigheten även därutöver utföra vissa särskilda uppgif-
ter av detta slag på regeringens uppdrag. Det är viktigt för slagkraften att
verksamhetsidén för en sådan organisation så långt möjligt renodlas. Dä-
rigenom stimuleras effektivitet och flexibilitet.
1 princip borde en sådan organisation kunna finansieras av universi-
tet och högskolor och inte över ett eget statsbudgetanslag. Det kontinu-
erliga behovet av insatser och behovet av stöd till små myndigheter talar
dock för att en viss miniminivå finansieras via ett anslag på statsbudge-
ten direkt till en sådan servicemyndighet. Uppgifter därutöver, som uni-
versitet och högskolor finner bör utföras gemensamt av ett centralt or-
gan. finansieras däremot direkt av högskoleenheterna. En servicemyn-
dighet för högskolan bör inrättas den 1 juli 1092. Jag återkommer sena-
re till benämningen av denna organisation.
Ett uppdrag för servicemyndigheten direkt från statsmakterna bör
vara att svara för information om verksamheten inom högskolan. 1 upp-
draget bör även ingå att svara för övergripande internationell informa-
tion. Forskningens och den högre utbildningens fundamentala roll i
samhällsutvecklingen gör det angeläget med en kvalificerad informa-
tionsfunktion för dessa båda verksamheter på nationell nivå. Forsk-
ningsinformation och information om samspelet mellan forskning och
högre utbildning, rekryteringsbefrämjande information och allmän in-
formation om högskolan och dess verksamhet till allmänhet, näringsliv
och myndigheter bör ges en slagkraftig resurs inom ramen för service-
myndigheten.
Servicemyndigheten bör även svara för en besläktad uppgift, nämli-
gen en samlad redovisning av verksamheten inom högskolan. Detta arbe-
te måste självfallet bedrivas i nära samarbete med universitet och hög-
skolor och med andra myndigheter, inte minst statistiska centralbyrån.
Det är värt att notera att viktiga resurser i detta avseende även finns
inom centrala studiestödsnämnden. CSN.
Högskolans omfattning och komplexa natur gör det angeläget att
kvalificerat administrativt utvecklingsarbete bedrivs kontinuerligt. Väsent-
liga insatser utförs - och måste utföras - på lokal nivå. Erfarenheten vi-
sar dock på ett behov av stöd, stimulans och viss samordning på natio-
nell nivå. Det gäller t. ex. formulering av nyckeltal för verksamhetsupp-
följning och utveckling av informationssystem som båda ger väsentligt
stöd lokalt och relevant information för den nationella planeringen. Prop. 1991/92:76
Servicemyndigheten bör därför ha ett uppdrag från statsmakterna inom
området administrativ utveckling. Avvägningen mellan insatser av egen
kvalificerad personal och köp av tjänster bör ske fortlöpande grundat
på samråd med högskoleenheterna.
Ledmngsutveckling och viss kvalificerad personalutbildning i övrigt,
t.ex. kurser för personal som sysslar med försöksdjur, är likaså väsentlig
verksamhet som med fördel bedrivs med ett mått av samordning och
initiativ från nationell nivå. Ansvaret för en sådan verksamhet bör kny-
tas till servicemyndigheten.
Till de uppgifter som också bör finansieras genom statsbudgetanslag
till servicemyndigheten hör juridisk service till universitet och högsko-
lor. Aven om statsmakternas reglering genom högskolelag och högskole-
förordning fortsättningsvis kommer att vara starkt begränsad i jämförel-
se med dagsläget finns en rad andra författningar, som har tillämplighet
inom högskoleområdet. Regleringen av anställningsförhållanden m.m.
är därtill givetvis av stor betydelse för verksamheten inom högskolan.
Det är väsentligt för universitet och högskolor att ha tillgång till juridisk
expertis med möjlighet att ge råd om tillämpningen av bestämmelser
just med avseende på verksamheten inom högskolan. Det föreligger
även ett behov av expertis för rådgivning inom det civilrättsliga områ-
det.
Servicemyndigheten bör vidare svara för vissa frågor, som gäller in-
ternationellt samarbete inom högskoleområdet. Det gäller framför allt ut-
bildningssamarbetet inom EG. Här behövs en central instans med för-
medlande och koordinerande uppgifter för bl.a. utbildningssamarbetet
inom programmen COMETT och ERASMUS. 1 ERASMUS-
programmet ingår bl.a. att deltagarländerna skall utse ett speciellt organ
för erkännandefrågor, NARIC ( National Academic Recognition and In-
formation Centre). Denna uppgift bör också fullgöras av den nya myn-
digheten. På forskningssidan är EG-samarbetet nära förknippat med ar-
betet inom forskningsprojekt. Det är därför naturligt att forskningsråden
här liksom hittills har huvudansvaret. Den nya myndigheten bör dock -
om så bedöms lämpligt - tillsammans med forskningsråden kunna svara
för t.ex. informationsinsatser avseende också forskningsprogrammen.
En viktig serviceuppgift, som lämpligen bör fullgöras av en central
instans inom högskoleområdet är bedömningen av utländska högskoleut-
bildningar. Den nya servicemyndigheten bör svara för denna uppgift.
Det bör också vara möjligt att vid servicemyndigheten kunna fullgö-
ra uppgifter beträffande planering och upphandling av vetenskaplig utrust-
ning. Betydande fördelar kan uppnås genom lämplig samordning av
upphandling i lönsamhetssyfte, utbildning för berörd personal och
kompetens inom avtalsjuridik m.m. Vidare kommer den europeiska in-
tegrationen att ställa nya krav på upphandlingsresurserna eftersom det
vid upphandling över vissa beloppsgränser blir nödvändigt att utsträcka
anbudsförfarandet över hela integrationsområdet. Det framstår därför
som viktigt att servicemyndigheten kan ge service till universitet och
högskolor inom dessa områden. För att inte på grund av övergångsprob- Prop. 1991/92:76
lem förlora de möjligheter till fördelar, som ett samordnat uppträdande
på marknaden inom lämpliga områden kan ge, bör servicemyndighetens
verksamhet inom utrustningsområdet till att börja med vara anslagsfi-
nansierad som nu. Mot slutet av den första treårsperioden bör den dock
till största delen kunna finansieras på uppdragsbas.
Organisationen och formerna såvitt gäller utrustningsfrågor blir i
hög grad beroende av de ställningstaganden som kommer att göras i
samband med övergången till ett nytt planerings- och budgetsystem för
högskolan inför treårsbudgetperioden 1993/94 - 1995/96. Vidare kom-
mer uppgifterna att påverkas av det nya systemet för statlig lokalförsörj-
ning. Jag avser att återkomma till hithörande frågor i budgetpropositio-
nen 1993.
Till servicemyndigheten bör vidare administrativt knytas ett råd för
forskning om högskolan. Ledamöterna i rådet, vilka bör rekryteras efter
samma principer som tidigare, bör utses av regeringen. Rådet svarar för
fördelningen av medel för forskning och utvecklingsarbete rörande
verksamheten inom högskolan.
Vidare bör till myndigheten tills vidare knytas det grund-
utbildningsråd, som för närvarande är försöksvis inrättat. Beslut om den
fortsatta verksamheten kommer här att fattas i samband med besluten
inför den kommande treåriga planeringsperioden för högskoleutbild-
ning.
Servicemyndigheten bör till och med antagningen inför vårterminen
1993 svara för antagningen av studerande till grundläggande högskoleut-
bildning. Antagningen bör därefter bedrivas i de former som universitet
och högskolor själva finner lämpliga. Resurser motsvarande den nuva-
rande centrala antagningen förs då över till högskoleenheterna. Ansva-
ret för högskoleprovet bör även överföras till servicemyndigheten.
Servicemyndigheten bör ledas av en generaldirektör.
Servicemyndighetens verksamhet bör, som har framgått av vad jag
nyss har anfört, till viss del vara anslagsfinansierad och därutöver upp-
dragsfinansierad. Jag avser att återkomma till de anslagstekniska konse-
kvenserna i budgetpropositionen 1992.
Prop. 1991/92:76
Mitt förslag: Den nuvarande besvärsnämnden för högskoleut-
bildning ombildas den 1 juli 1992 och ges till uppgift att svara
för samtliga besvärsärenden inom högskolan.
Skälen för mitt förslag: Enligt det förslag till högskoleförordning,
som läggs fram våren 1992, kommer det att vara möjligt att anföra be-
svär över vissa beslut som fattas av lokala högskoleorgan. Framför allt
gäller detta tjänstetillsättningar. Fr.o.m. den 1 juli 1993 kommer tjäns-
ter som professor att tillsättas genom lokala beslut inom högskolan. Be-
svärsnämnden bör då också svara för besvär som avser samtliga tjänster
som professor.
Besvärsärenden har inget naturligt samband med de funktioner, som
servicemyndigheten skall svara för. Servicemyndigheten bör således inte
vara besvärsinstans. I stället bör det finnas en besvärsnämnd för högsko-
lan. Denna bör svara för samtliga besvärsärenden inom högskolan. Det
innebär bl.a. att besvär över kommande beslut av lokala högskoleorgan
att tillsätta tjänster som professor behandlas av besvärsnämnden.
Den nuvarande besvärsnämnden för högskoleutbildning har till upp-
gift att avgöra besvär över antagningsbeslut. Det mest praktiska är att
ombilda denna nämnd och att utvidga dess ansvarsområde till att omfat-
ta alla typer av besvär inom högskolan.
Ombildningen av besvärsnämnden bör ske den 1 juli 1992. Det be-
slutande organet bör bestå av en ordförande och sex andra ledamöter.
Samtliga bör utses av regeringen. Ordföranden, liksom dennes ersättare,
bör vara eller ha varit ordinarie domare och av ledamöterna i övrigt bör
också minst hälften vara jurister. Vid nämnden bör finnas en kanslichef
och erforderliga sekretariatsresurser i övrigt. Jag avser att återkomma
till de anslagsmässiga konsekvenserna i budgetpropositionen 1992.
Prop. 1991/92:76
Mitt förslag: De medel som forskningsrådsnämnden f n fördelar
till dyrbar vetenskaplig utrustning och för viss forskning förde-
las i stället av forskningsråden. Dessa bör också ta över ansvaret
för sin interna administration. FRN:s medel för forskningsin-
formation bör tillföras dels universitet och högskolor med fast
forskningsorganisation, dels den nya servicemyndigheten för
högskoleutbildning och forskning.
Skälen för mitt forslag: Forskningsrådsnämnden, FRN, tillkom 1977
med uppgift i första hand att fördela medel till tvärvetenskaplig forsk-
ning som gäller forskningsområden med samhällelig relevans, dyrbar
vetenskaplig utrustning samt att bedriva och finansiera forskningsinfor-
mation.
FRN:s arbete inleddes vid en tidpunkt då vare sig forskning av nyss
nämnt slag eller forskningsinformation hade en tillfredsställande för-
ankring inom andra forskningsfinansierande organ respektive inom
högskolan.
FRN har framgångsrikt bidragit till en positiv förändring i detta avse-
ende. Jag anser emellertid att tiden nu är mogen att markera övriga
forskningsråds och högskoleenheternas roll för tvärvetenskaplig forsk-
ning respektive forskningsinformation genom att överföra FRN:s nuva-
rande ansvar till dem. Redan nuvarande resursfördelning mellan FRN
och övriga berörda organ visar att utvecklingspotentialen för de aktuella
verksamheterna främst ligger hos de stora forskningsfinansierande orga-
nen och inom universiteten och fackhögskolorna. Min uppfattning är
att förändringarna inte får innebära att respektive verksamhet totalt sett
får minskade resurser.
Forskningsrådsnämnden fördelar nu de särskilda medel som anvisas
för dyrbar vetenskaplig utrustning. Det nya anslagssystem. som successivt
införs för all statlig verksamhet, innebär bl.a. att valet av resursinsats för
att uppnå av statsmakterna angivna mål överlåts till berörda myndighe-
ter. Någon kostnadsslagsstyrning bör i princip inte förekomma från re-
geringens och riksdagens sida. För forskningens del skall det nya an-
slagssystemet tillämpas fr.o.m. budgetåret 1993/94.
En konsekvent tillämpning av det nya anslagssystemets grundprinci-
per leder till att medel för vetenskaplig utrustning i anslutning till
forskningsrådsfinansierade projekt inte - som för närvarande - bör anvi-
sas separat utan ingå i de anslag som respektive forskningsråd dispone-
rar. Varje forskningsråd kan då själv ansvara för alla avvägningar som är
relevanta för att forskningsprojekten inom deras respektive områden
skall ges så adekvata resurser som möjligt.
10
Som tidigare nämnts fördelar forskningsrådsnämnden också vissa
medel för forskning. Den verksamhet FRN finansierar skall framför allt
vara tvärvetenskaplig och gälla forskningsområden av samhällelig rele-
vans. Även forskningsråden svarar redan nu för verksamhet som är tvär-
och mångvetenskaplig. T. ex. stödjer HSFR forskning inom områdena
datorutveckling, individen och samhället, stadsforskning och jäm-
ställdshetsforskning. NFR har inrättat en arbetsgrupp för tvärvetenskap
med representanter för rådets fyra programutskott, samt andra forsk-
ningsstödjande organ. Forskningsprogrammet inom området syftar till
vetenskaplig utveckling genom tillämpning av metoder och idéer från
naturvetenskapen på problem inom samhällsvetenskap och humaniora
och vice versa.
De medel, som FRN disponerar, bör efter det att närmare underlag
för fördelningen tagits fram föras över till forskningsråden.
Forskningsrådsnämndens arbete med forskningsinformation har rönt
uppskattning. Arbetet med forskningsinformation och medel härför bör
i fortsättningen överföras på servicemyndigheten och på de högskoleen-
heter som har fast forskningsorganisation.
Forskningsrådsnämnden svarar i stor utsträckning för den interna ad-
ministrationen för samtliga myndigheter, som ingår i forskningsrådsorga-
nisationen inom utbildningsdepartementets område (d.v.s. utöver FRN
också humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, medicinska
forskningsrådet och naturvetenskapliga forskningsrådet). Forskningsrå-
den bör tillföras medel som kompensation för att FRN:s arbetsinsatser
inom detta område bortfaller. Det bör därefter ankomma på forsknings-
råden att avgöra hur arbetet med dessa frågor i fortsättningen bäst orga-
niseras. En av myndigheterna bör även i fortsättningen, om så bedöms
lämpligt, kunna svara för den samlade interna administrationen.
De uppgifter för vilka forskningsrådsnämnden i dag svarar förs såle-
des över till andra myndigheter. Underlag för den närmare fördelningen
mellan berörda myndigheter kommer att tas fram av en särskild organi-
sationskommitté. Vid fördelningen skall särskilt beaktas att av statsmak-
terna gjorda prioriteringar av tvärvetenskaplig forskning - t.ex. med av-
seende på kvinno- och jämställdhetsforskning - kan fullföljas.
Prop. 1991/92:76
Prop. 1991/92:76
Mitt förslag: När servicemyndigheten inrättas bör universitets-
och högskoleämbetet, utrustningsnämnden för universitet och
högskolor, och forskningsrådsnämnden läggas ned. Den nya
myndighetsorganisationen genomförs med början 1 juli 1992.
Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare nämnt bör den nya service-
myndigheten svara för central antagning av studerande till grundläggan-
de högskoleutbildning till och med antagningen inför vårterminen
1993. Den nuvarande centrala antagningsenheten vid UHÄ bör därför
föras över till servicemyndigheten den 1 juii 1992.
Utrustningsnämnden för universitet och högskolor är redan i dag en
servicemyndighet. Det är med hänsyn till det pågående föränd-
ringsarbete, som jag tidigare nämnt och som syftar till förändringar in-
för budgetåret 1993/94, motiverat att den nuvarande myndighetens verk-
samhet får ingå i det nya servicemyndigheten under budgetåret 1992/93.
Servicemyndigheten bör under detta budgetår i allt väsentligt fullgöra
de uppgifter som utrustningsnämnden nu har. Under den därpå följan-
de treårsperioden bör en successiv förändring av uppgifterna ske i enlig-
het med de förutsättningar jag tidigare har angivit.
Jag räknar således med att servicemyndigheten den 1 juli 1992 över-
tar även de uppgifter som utrustningsnämnden för universitet och hög-
skolor nu har i förhållande till myndigheter utanför högskoleområdet.
Mina förslag i det föregående om förändringar av myndighetsstruk-
turen inom högskoleutbildning och forskning bör kunna leda till en be-
sparing på berörda anslag på 10 milj kr. Jag avser återkomma till denna
fråga i samband med budgetpropositionen 1992.
Jag räknar med att den personal som vid nuvarande myndigheter ut-
för de arbetsuppgifter som i allt väsentligt utan förändring förs över till
servicemyndigheten den 1 juli 1992 anställs vid servicemyndigheten vid
denna tidpunkt. Detta gäller i första hand den personal som vid UHÄ
arbetar med central antagning och personal vid UUH. Det blir därefter
den nya servicemyndighetens sak att efter hand anpassa personalens
struktur och omfattning till de nya förutsättningar som kommer att gäl-
la även inom de nyss nämnda områdena. I den mån forskningsråden
utökar sin personal med anledning av att de övertar uppgifter från
forskningsrådsnämnden skall rekryteringarna i första hand göras bland
de nu anställda vid nämnden.
För att genomföra de redovisade förändringarna bör det snarast möj-
ligt tillsättas en organisationskommitté för servicemyndigheten m.m. I
uppdraget till denna kommitté bör även ingå att studera möjligheter till
samnyttjande av vissa resurser mellan den nya myndigheten och CSN.
De nuvarande myndigheterna förutsätts fullfölja sina uppgifter under
våren 1992. Det innebär bl.a. att de i förekommande fall kan slutföra de
uppdrag som givits i syfte att ta fram underlag för statsmakternas beslut
12
inför treårsperioden 1993/94 - 1995/96. Enligt tidigare givna direktiv
skall dessa uppdrag redovisas under våren 1992. i regel senast den 1 juni
1992.
Enligt de myndighetsspecifika direktiv som givits till utrustnings-
nämnden för universitet och högskolor skall nämnden dock lämna en
redovisning av vissa frågor senast den 1 september 1992. I den mån det
inte är möjligt att lämna en redovisning senast den 30 juni 1991 bör res-
terande frågor övertas av servicemyndigheten för redovisning senast den
1 september 1992.
För att så långt möjligt undvika praktiska problem för berörda fors-
kare bör forskningsrådsnämnden fatta vissa beslut även avseende verk-
samheten under budgetåret 1992/93. Forskningsrådsnämnden bör såle-
des under våren 1992 besluta om fördelningen av medel för tvär- och
mångvetenskaplig forskning som anvisas inför budgetåret 1992/93.
Nämndens beslut far dock inte annat än i undantagsfall innebära åta-
ganden efter utgången av detta budgetår. Vidare bör nämnden våren
1992 på sedvanligt sätt bereda och besluta om fördelningen av de sär-
skilda medlen för dyrbar vetenskaplig utrustning.
Avvecklingen av myndigheterna bör förberedas av organisations-
kommittén. En särskild awecklingsmyndighet bör inrättas den l juli
1992 med uppgift att i erforderlig omfattning avsluta verksamheter samt
att svara för personalfrågor och andra administrativa frågor under av-
vecklingsperioden. Denna myndighet avses få arbetsgivaransvaret för
övertalig personal.
Prop. 1991/92:76
13
Prop. 1991/92:76
Mitt förslag: Nuvarande studiemedelsnämnder och vuxenutbild-
ningsnämnder läggs ned och upphör därmed som självständiga
myndigheter fr.o.m. den 1 juli 1992.
Kanslipersonalen vid de nuvarande nämnderna ingår i centra-
la studiestödsnämndens (CSN) kansliorganisation.
CSN får inrätta samrådsgrupper.
Bakgrunden till mitt förslag: studiestödsorganisationen består, förutom
av centrala studiestödsnämnden (CSN), av sex studiemedelsnämnder
(SMN) och 24 vuxenutbildningsnämnder (VUN). Ett kansli finns i varje
län. På de sex orter där det finns både SMN och VUN är kanslierna
samordnade. Sammanlagt finns 452 tjänster vid myndigheterna, varav
212 vid CSN. 128 vid SMN och 112 vid VUN per den 30 juni 1991.
SMN handlägger ärenden om studiehjälp och studiemedel. VUN
handhar ärenden om vuxenstudiestöd, timersättning, utbildningsarvode
och statsbidrag för uppsökande verksamhet på arbetsplatser.
Av VUNs nio ledamöter utses fem av regeringen efter nominering av
Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens centralorgani-
sation (TCO). Fyra ledamöter väljs av resp, landsting och, i vissa fall, av
kommuner. Den fackliga majoriteten har sin grund i vuxenstudiestö-
dens inriktning mot korttidsutbildade vuxna samt att de fackliga organi-
sationerna har ansvaret för den uppsökande verksamheten på arbetsplat-
serna.
SMN med nio ledamöter, vilka samtliga utses av regeringen, har en
bredare sammansättning med personer från t.ex. utbildningsväsende,
studerandeorganisationer, arbetsmarknadsmyndigheter, studerandehälso-
vården. banker samt från LO och TCO.
CSN bedriver sedan ett antal år tillbaka ett omfattande utvecklingsar-
bete bl.a. genom decentralisering av arbetsuppgifter. En inriktning har
varit att bygga upp en studiestödsmyndighet i varje län, där i princip al-
la former av studiestöd samt återbetalningsfrågor handläggs. Detta ledde
till förslag i proposition 1989/90:100. bil. 10 om övergång till en länsor-
ganisation med ett kansli i varje län. Riksdagen bemyndigade regeringen
att vidta de åtgärder som behövdes för att genomföra en omorganisation
i enlighet med CSNs förslag (SfU 14. rskr. 202).
Utbildningsdepartementet remitterade under våren 1990 ett inom de-
partementet utarbetat förslag till ny nämndorganisation. Förslaget inne-
bar att nuvarande nämnder skulle upphöra och ersättas med en läns-
studiestödsnämnd i varje län. De nya nämnderna skulle inrättas succes-
sivt i den takt kanslierna omorganiserades.
CSN föreslog i sitt remissvar att CSN skulle ges ansvaret för kansli-
verksamheten vid nämnderna och att nämnderna in pleno enbart skulle
14
ansvara för tillämpningen av studiestödsreglerna och viktigare policyfrå- Prop. 1991/92:76
gor.
I prop. 1990/91:100 bil.10 anmäldes att frågan i sin helhet borde yt-
terligare beredas och prövas, innan ställning togs till inrättande av läns-
studiestödsnämnder. Avsikten var ätt återkomma med närmare förslag
om den regionala organisationen i samband med behandlingen av kom-
pletteringspropositionen för budgetåret 1991/92. Riksdagen hade ingen
erinran däremot (SfU 12, rskr.240).
I prop.1990/91:150, kompletteringspropositionen, anmäldes att en
särskild utredare hade tillkallats för att utreda vuxnas möjligheter att fi-
nansiera studier på grundskole- och gymnasieskolenivå (dir. 1990:2),
den s.k. Finvuxutredningen. Enligt vad föredragande statsrådet hade er-
farit skulle utredaren överväga sådana förslag, att de kunde komma att
påverka även den regionala studiestödsorganisationen och behovet av
lekmannanämnder. Frågan om den regionala organisationen borde där-
för prövas först i samband med beredningen av utredarens förslag.
Enligt SMNs och VUNs instruktioner (1988:1196. 1988:1197) är det
nämnden in pleno som är chef för myndigheten. Genom delegation fat-
tas emellertid den övervägande delen av besluten i studiestödsärenden
på kanslinivå. Det är de mer komplicerade ärendena som behandlas vid
sammanträde med nämnden. För SMN gäller det främst när den stude-
rande försenats i studierna av olika skäl och fortsatt studiestöd därför
kan ifrågasättas. För VUN gäller det främst frågor om urval biand sö-
kande till vuxenstudiestöd samt ärenden som rör statsbidrag för uppsö-
kande verksamhet på arbetsplatser. Givetvis behandlas också olika prin-
cipfrågor och andra ärenden av särskild vikt vid sammanträde med
nämnden.
När det gäller prövningen av mer svårbedömda studiemedelsärenden
förekommer idag samråd i jämförelsevis stor utsträckning med represen-
tanter för högskolor och studerande. Samrådet sker i särskilda samråds-
grupper. vars sammansättning varierar beroende på vilka utbildningar
som de aktuella ärendena avser. Erfarenheterna av denna ordning är go-
da. 1 allmänhet blir kanslipersonalen och de externa intressenterna helt
överens om ett beslut. Vid VUN är det vanligt att kollektiva ansökning-
ar om korttidsstudiestöd och bidrag för uppsökande verksamhet be-
handlas i en beredningsgrupp innan beslut tas i nämnden.
Den nuvarande ansvars- och beslutsordningen hos SMN och VUN
har. som nämnts, ifrågasatts av CSN. I den löpande verksamheten krävs
nämligen ofta snabba åtgärder, när det gäller t.ex. personalfrågor och
ADB-teknik. Enligt min mening ställs nu stora krav på besparingar och
rationalisering inom den offentliga sektorn. När det gäller CSN skulle
denna process underlättas väsentligt, om myndigheten inom ramen för
en enda kansliorganisation fick ta det samlade ansvaret för organisa-
tionsutvecklingen. Den nuvarande ordningen, som innebär att ansvaret
regionalt är splittrat på 30 självständiga myndigheter, försvårar möjlig-
heterna till helhetslösningar och en mer flexibel resursanvändning.
15
Nämnderna har under årens lopp gjort en värdefull insats när det Prop. 1991/92:76
gäller utformning av praxis för studiestödsbeviljningen. Tjänstemän-
nens handläggning av ärenden bygger således på en solid kunskaps- och
erfarenhetsgrund och kan därför anses fylla högt ställda kvalitetskrav.
CSN som central myndighet har till uppgift att verka för en enhetlig
tillämpning av bestämmelserna om studiestöd. Myndigheten utfärdar fö-
reskrifter och allmänna råd och bedriver en omfattande utbiklnings-
och tillsynsverksamhet.
Mot bakgrund av vad jag här har anfört, bedömer jag att studieme-
delsnämnderna och vuxenutbildningsnämnderna kan läggas ned och att
kanslierna inordnas i CSNs organisation.
Den möjlighet att inrätta samrådsgrupper som nu finns vid SMN bör
behållas i den nya organisationen. Förfarandet bör dessutom kunna ut-
vidgas till att gälla ärenden om vuxenstudiestöd. Det bör ankomma på
CSN att besluta om hur samrådet skall gå till i de olika slagen av ären-
den.
Den direkta besparingen i form av arvoden m.m. till följd av nämn-
dernas avskaffande kan uppskattas till 1.5 milj.kr. Övriga besparingar, i
första hand för personal kan för 1992/93 beräknas till 3.5 milj.kr. Man
torde också kunna räkna med ytterligare besparingsmöjligheter under
de därefter närmast kommande åren. CSN förutsätts redovisa sina be-
räkningar i det avseendet i kommande anslagsframställningar. Jag åter-
kommer till dessa frågor i budgetpropositionen.
SMNs beslut i studiestödsärenden kan överklagas hos CSN. VUNs
beslut om särskilt vuxenstudiestöd kan däremot inte överklagas, utom
när det gäller återkrav av stöd. Beslut om korttidsstudiestöd, internatbi-
drag och statsbidrag för uppsökande verksamhet kan överklagas.
Mitt förslag i det föregående innebär att beslut som fattas på regional
nivå i fortsättningen formellt blir beslut av CSN. Detta aktualiserar frå-
gan om det även framgent skall finnas någon överprövningsmöjlighet i
nämnda ärenden.
CSNs hittillsvarande prövning av överklaganden har inte enbart be-
tydelse för den enskilde. Den innebär också att praxis mellan olika
nämnder blir mera enhetlig. Dessutom har ärendena utgjort en signal
till CSN om var oklarheter i tillämpningen föreligger och vilka slag av
beslut som oftast ifrågasätts.
Enligt förvaltningslagen (1986:223) skall en myndighet ompröva ett
beslut, som visar sig vara uppenbart oriktigt. Av förvaltningsrättsliga
principer följer att myndigheterna därutöver har möjlighet att ompröva
sina beslut i betydande omfattning. Enligt min mening kan det vara
lämpligt att CSN får skyldighet att ompröva sina beslut, om den som be-
slutet rör begär det. Det bör emellertid ankomma på regeringen att ut-
forma närmare bestämmelser om möjligheterna till omprövning hos
CSN.
Jag avser att i samband med beredningen av 1992 års budgetproposi-
tion återkomma till regeringen med förslag till lagändringar.
16
Jag vill slutligen nämna att de förslag till förändringar som jag har fram-
fört i det föregående har varit föremål för information till berörda myn-
digheter och deras personal. Personalorganisationerna har även fått ta
del av förslagen och har beretts tillfälle att lämna synpunkter.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. godkänna de riktlinjer för utvärdering av högskolan som jag
har förordat (avsnitt 1.2),
2. godkänna att ett sekretariat för utvärderingsfrågor inrättas
den 1 juli 1992,
3. godkänna att en servicemyndighet för högskoleutbildning
och forskning m m inrättas den 1 juli 1992,
4. godkänna de riktlinjer för besvärsnämnden för högskolan
som jag har förordat (avsnitt 2),
5. godkänna att uppgifter förs över från forskningsrådsnämn-
den till forskningsråden i enlighet med vad jag har förordat,
6. godkänna att universitets- och högskoleämbetet, utrustnings-
nämnden för universitet- och högskolor och forskningsrådsnämn-
den läggs ned den 1 juli 1992.
7. godkänna de organisationsförändringar inom studiestöds-
området som jag har förordat (avsnitt 5).
Prop. 1991/92:76
17
Prop. 1991/92:76
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 5 december 1991 3
Proposition om vissa förändringar av myndighets-
strukturen inom högskole- och studiestödsområdena, m.m. 3
1 Ett utvärderingssekretariat och en servicemyndighet 3
1.1 Bakgrund 4
1.2. Utvärderingsarbete 5
1.3 Uppgifter för en servicemyndighet 5
2 Besvärsnämnd 9
3 Särskilda förändringar inom forskningsråds-
organisationen m.m. 10
4 Övergångsfrågor m.m. 12
5 Centrala studiestödsnämndens regionala organisation 14
6 Övrigt 17
7 Hemställan 17
18
gotab 40380, Stockholm 1991