Prop.
1991/92:70
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 21 november 1991.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Anders Björck
I propositionen föreslås ändringar i räddningstjänstlagen (1986:1102). För-
slagen innebär dels att efterforskning av försvunna personer hänförs till
räddningstjänst, dels att begreppet sjöräddningstjänst förbehålls sådan ef-
terforskning och räddning av människor till sjöss som sjöfartsverket ansvarar
för medan kustbevakningens verksamhet i fråga om utsläpp av skadliga äm-
nen till sjöss benämns miljöräddningstjänst till sjöss.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1992.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 70
Förslag till
Lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102)
Härigenom föreskrivs i fråga om räddningstjänstlagen (1986:1102)
dels att 2, 25, 27, 32 och 36 §§ räddningstjänstlagen (1986:1102) skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 27 a och 27 b §§, samt
närmast före 27 a och 27 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Till räddningstjänst hänförs också
räddningsinsatser som görs enligt 25-
27 a §§ utan att det har inträffat nå-
gon olyckshändelse eller föreligger
överhängande fara för en olyckshän-
delse.
2 §
Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten eller
kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande fara för
olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor eller egen-
dom eller i miljön.
Til) räddningstjänst hänförs också
räddningsinsatser som polisen gör i
fjällområden enligt polislagen
(1984:387) samt räddningsinsatser
som görs enligt 26 och 27 §§ utan att
det har inträffat någon olyckshän-
delse eller föreligger överhängande
fara för en olyckshändelse.
Skyldighet för staten eller kommun att göra en räddningsinsats föreligger
endast, om det med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade
intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt är på-
kallat att staten eller kommunen svarar för insatsen.
25
Inom fjällområden skall polisen
till följd av polislagen (1984:387)
1. efterforska och rädda den som
har försvunnit under sådana omstän-
digheter att det kan befaras att det
föreligger fara för hans liv eller all-
varlig risk för hans hälsa,
2. rädda den som har råkat ut för
en olyckshändelse eller drabbats av
en sjukdom och som snabbt behöver
komma under vård eller få annan
hjälp.
27
Inom Sveriges sjöterritorium,
med undantag för vattendrag, kana-
ler, hamnar samt andra insjöar än
Vänern, Vättern och Mälaren, skall
1. sjöfartsverket svara för efter-
forskning och räddning av männi-
skor, som är eller kan befaras vara i
sjönöd, och för sjuktransporter från
fartyg,
§
Inom fjällområden skall polisen
1. efterforska och rädda den som
har försvunnit under sådana omstän-
digheter att det kan befaras att det
föreligger fara för hans liv eller all-
varlig risk för hans hälsa,
2. rädda den som har råkat ut för
en olyckhändclsc eller drabbats av
en sjukdom och som snabbt behöver
komma under vård eller få annan
hjälp.
§'
Inom Sveriges sjöterritorium,
med undantag för vattendrag, kana-
ler, hamnar samt andra insjöar än
Vänern, Vättern och Mälaren, skall
sjöfartsverket svara för efterforsk-
ning och räddning av människor,
som är eller kan befaras vara i sjö-
nöd, och för sjuktransporter från
fartyg.
Senaste lydelse 1988:438.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. kustbevakningen svara för rädd-
ningstjänsten, när olja eller andra
skadliga ämnen har kommit ut i vatt-
net.
Prop. 1991/92:70
Efterforskning av försvunna perso-
ner i andra fall
27 a § I andra fall än som avses i
25-27 §§ skall polisen efterforska per-
soner som har försvunnit under så-
dana omständigheter att det kan be-
faras att det föreligger fara för deras
liv eller allvarlig risk för deras hälsa.
Miljöräddningstjänst till sjöss
27 b § Inom Sveriges sjöterrito-
rium, med undantag för vattendrag,
kanaler, hamnar samt andra insjöar
än Vänern, Vättern och Mälaren,
skall kustbevakningen svara för
räddningstjänsten, när olja eller
andra skadliga ämnen har kommit ut
i vattnet.
32 §
Räddningsledarc är
1. i den kommunala räddningstjänsten räddningschefen eller den som
denne har utsett,
2. i fjällräddningstjänsten polis-
chefen i distriktet eller den som
denne har utsett eller, om räddnings-
insatsen berör flera polisdistrikt,
länspolischefen eller den som denne
har utsett,
2. i fjällräddningstjänsten och i
fråga om efterforskning enligt 27 a §
polischefen i distriktet eller den som
denne har utsett eller, om räddnings-
insatsen berör flera polisdistrikt, den
regionale polischefen eller den som
denne har utsett,
3. i övrig räddningstjänst den som den ansvariga myndigheten har utsett.
Samverkar två eller flera räddningskårer i en räddningsinsats som berör
mer än en kommuns område inom samma län, skall länsstyrelsen bestämma
vem av räddningslcdarna som skall leda insatsen, om inte räddningsledarna
själva har bestämt det.
36
Vid kommunal räddningstjänst
med anledning av utflöde i vatten av
olja eller andra skadliga ämnen har
kommunen rätt till ersättning av sta-
ten för den del av räddningstjänst-
kostnaderna som överstiger ett av
regeringen fastställt belopp, om ut-
flödet har inträffat utanför Sveriges
sjöterritorium eller inom en del av
sjöterritoriet där räddningsinsatser
skall göras enligt 27 § eller inom
§
Vid kommunal räddningstjänst
med anledning av utflöde i vatten av
olja eller andra skadliga ämnen har
kommunen rätt till ersättning av sta-
ten för den del av räddningstjänst-
kostnaderna som överstiger ett av
regeringen fastställt belopp, om ut-
flödet har inträffat utanför Sveriges
sjöterritorium eller inom en del av
sjöterritoriet där räddningsinsatser
skall göras enligt 27 b § eller inom
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1991/92:70
Göta älv, Trollhätte kana) eller Sö- Göta älv, Trollhätte kanal eller Sö-
dertälje kanal. dertälje kanal.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1992.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 november 1991
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Lund-
gren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Björck
Prop. 1991/92:70
Efterforskning av försvunna personer är en uppgift som åligger bl.a. polisen.
Detta följer av det allmänna stadgandet i 2 § polislagen (1984:387) och, såvitt
avser efterforskning inom ramen för fjällräddningstjänst, av 25 § räddnings-
tjänstlagen (1986:1102). När det gäller sådan efterforskning som görs inom
ramen för flygräddningstjänst och sjöräddningstjänst, har dock luftfartsver-
ket resp, sjöfartsverket huvudansvaret.
I dag är räddningstjänstlagen tillämplig endast på sådan efterforskning av
försvunna personer som görs inom ramen för fjäll-, flyg- eller sjöräddnings-
tjänst. Med utgångspunkt i överväganden om hur samhällets resurser bäst
kan utnyttjas i samband med efterforskningsinsatser har rikspolisstyrelsen
föreslagit regeringen att räddningstjänstlagen görs tillämplig även i fråga om
efterforskning i andra fall av personer som försvunnit under sådana omstän-
digheter att de kan befaras befinna sig i allvarlig fara utan att det för den
skull föreligger misstanke om brott.
I propositionen behandlas också en annan fråga som är av terminologisk
natur. Enligt 27 § räddningstjänstlagen skall sjöfartsverket svara för efter-
forskning och räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd
och för sjuktransporter från fartyg medan kustbevakningen skall svara för
räddningstjänsten när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vatt-
net. Begreppet sjöräddningstjänst används som en samlande beteckning för
all denna verksamhet. Den rådande ordningen har kritiserats, eftersom be-
nämningen sjöräddningstjänst inte ter sig naturlig i fråga om kustbevakning-
ens åtgärder vid skadliga utsläpp.
I en sekretariatsrapport utarbetad inom ramen för kustbevakningskom-
mitténs utredning om kustbevakningens roll i den framtida sjöövervak-
ningen (SOU 1989:26) föreslogs att kustbevakningens verksamhet skulle be-
nämnas miljöräddningstjänst till sjöss. Förslaget las dock inte fram i proposi-
tionen om kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen m.m.
(prop. 1989/90:127).
Förslagen har remitterats till chefen för marinen, kustbevakningen, sta-
tens räddningsverk, sjöfartsverket, statskontoret, riksrevisionsverket, riks-
polisstyrelsen, SOS Alarmering och svenska sällskapet för räddning af
skeppsbrutne. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr
Fo90/1742/2).
Regeringen beslutade den 31 oktober 1991 att inhämta lagrådets yttrande
över lagförslaget. Det förslag som remitterades till lagrådet bör fogas till pro-
tokollet i detta ärende (bilaga 1). Förslaget föranledde ingen annan erinran
från lagrådets sida än att hänvisningen i räddningstjänstlagens 36 § till 27 §
numera bör avse 27 b §. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet (bilaga
2). Utöver den ändring i lagtexten som föranleds av lagrådsgranskningen fö-
reslår jag även att 32 § ges en annan lydelse än i lagrådsremissen. Bakgrun-
den till detta är att regeringen i prop. 1991/92:52 föreslagit vissa ändringar
av polisorganisationen på regional nivå.
Prop. 1991/92:70
Mitt förslag: Räddningstjänstlagen görs tillämplig även på annan ef-
terforskning än sådan som bedrivs inom fjäll-, flyg- eller sjöräddnings-
tjänstverksamheten.
Rikspolisstyrelsens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Har inte haft några invändningar mot förslaget. Sta-
tens räddningsverk har tillstyrkt förslaget. Statskontoret har efterlyst en re-
dovisning av beräknad kostnadsökning och en analys av räddningsledaran-
svaret.
Bakgrunden till mitt förslag: I den hjälpande verksamhet som enligt 2 § 4
polislagen åligger polismyndigheterna ingår efterforskning av försvunna och
saknade personer. Människor försvinner av många olika anledningar och det
är inte alltid en olyckshändelse som ligger bakom ett försvinnande. Det har
ansetts naturligt att låta efterforskning ankomma i första hand på polisen.
När ett flygplan saknas åligger efterforskningen dock luftfartsverket och
om det gäller människor som kan befaras vara i sjönöd är det sjöfartsverket
som har huvudansvaret för efterforskningen. Detta följer av 26 resp. 27 §
räddningstjänstlagen. Samma lag innehåller i 25 § en särskild bestämmelse
om efterforskning inom ramen för fjällräddningstjänsten. Sådan efterforsk-
ning skall göras av polisen.
Efterforskning av försvunna människor förekommer i en mängd olika si-
tuationer. I vissa fall fordras endast någon enkel åtgärd för att situationen
skall klaras ut medan i andra fall omfattande ingripanden kan bli nödvän-
diga. Det är inte ovanligt att efterforskning måste bedrivas med hjälp av,
förutom polisens egna resurser, även försvarsmaktens personal och frivilliga
insatser. Inte ens i de fall där det från början står relativt klart att en rädd-
ningsinsats kommer att behövas - personen i fråga har kanske försvunnit i
oländig terräng och temperatur- eller väderförhållandena är sådana att en
allvarlig risksituation kan antas föreligga - är räddningstjänstlagen tillämplig
i fråga om efterforskningsarbetet, om detta bedrivs utanför fjäll-, flyg- eller Prop. 1991/92:70
sjöräddningstjänsten. Först när man vet var den nödställde befinner sig och
det fordras särskilda åtgärder för att undsätta honom, kan åtgärderna enligt
nu gällande regler anses utgöra räddningstjänst.
Skälen for mitt förslag: Efterforskningsarbete är en vanligt förekom-
mande verksamhet för polismyndigheterna. Enligt ingripandestatistiken för
år 1989 förekom över 8 000 fall där polisiära ingripanden fick göras på grund
av att personer försvunnit. Stora insatser krävs i ett icke ringa antal sådana
fall varje år. De personer som försvunnit är ofta barn eller åldringar och det
kan vara nödvändigt med stor snabbhet i insatsen. Avsevärda personella re-
surser måste ibland sättas in och ofta finns endast frivilliga insatser att ta till
som förstärkning av polisens egen personal. Efterforskningsarbetet medför
en stor belastning på polisorganisationen.
Enligt 2 § räddningstjänstlagen hänförs til) räddningstjänst inte enbart de
räddningsinsatser som staten eller kommunen skall svara för vid olyckshän-
delser och överhängande fara för olyckshändelser utan även bl.a. de rädd-
ningsinsatser - inklusive efterforskning - som polisen gör i fjällområden en-
ligt polislagen. Däremot räknas inte polisens efterforskning av försvunna
personer i andra fall till räddningstjänst.
1 många fall leder även annan efterforskning än sådan som bedrivs i fjäll-
världen direkt över till ett räddningstjänstskede. Gränsen mellan de olika
formerna av insatser är ofta flytande. Enligt min mening ter det sig därför
naturligt att betrakta all efterforskning av försvunna personer som rädd-
ningstjänst, om verksamheten inte är ett led i spaningsarbete i samband med
förundersökning på grund av brott. Syftet med efterforskningsinsatser är ju
ofta just att hindra eller begränsa skador på människor. Jag delar också riks-
polisstyrelsens uppfattning att verksamheten kan effektiviseras om rädd-
ningstjänstlagen görs tillämplig även i andra fall av efterforskning än de som
nu särskilt anges i lagen. På så sätt kan bl.a. 34, 44 och 45 §§ räddningstjänst-
lagen tillämpas i alla efterforskningssituationer.
I enlighet med vad jag nu har sagt bör en ny paragraf införas i räddnings-
tjänstlagen som slår fast att polisen i andra fall än som avses i 25 - 27 §§ skall
utföra efterforskning efter försvunna personer. I och med att denna polisens
skyldighet läggs fast i räddningstjänstlagen behövs det inte någon hänvisning
till polislagen. I konsekvens härmed bör den hänvisning till samma bestäm-
melse, som nu finns i 25 § räddningstjänstlagen, utgå.
Mitt förslag innebär också att det vid varje efterforskningstillfälle skall fin-
nas en räddningsledare enligt 32 § första stycket 2 räddningstjänstlagen.
Räddningsledare är polischefen i distriktet eller den som denne har utsett
eller, om räddningsinsatsen berör flera polisdistrikt, länspolischefen eller
den som denne har utsett.
Enligt 34 § är statliga och kommunala myndigheter skyldiga att på anmo-
dan av räddningsledaren delta i en räddningsinsats, om de har lämpliga re-
surser och ett deltagande inte allvarligt hindrar myndighetens vanliga verk-
samhet. 44 § innehåller bestämmelser om tjänsteplikt. Enligt dessa är var
och en mellan 18 och 65 år skyldig att medverka i räddningstjänst i den mån
hans kunskaper, hälsa och kroppskrafter tillåter det. 45 § ger möjlighet för
räddningsledaren att vid en räddningsinsats göra ingrepp i annans rätt.
En kommun eller en enskild som medverkat i räddningstjänst enligt de
nämnda bestämmelserna har rätt till ersättning. Förslaget medför emellertid
enligt min mening inte att kostnaderna för efterforskningsarbetet ökar. Ge-
nom förslaget kommer verksamheten att effektiviseras. Dessutom har de po-
lisiära myndigheternas ianspråktagande av externa resurser redan tidigare
delvis skett mot ersättning. Genom de nu föreslagna reglerna blir rättsläget
klarlagt och man vinner, som rikspolisstyrelsen hävdat, stadga åt hela verk-
samheten.
Jag vill särskilt påpeka att polisens spaningsarbete i samband med förun-
dersökning på grund av misstanke om brott naturligtvis inte skall betraktas
som räddningstjänst. Befogenheten gentemot allmänheten att i samband
med räddningstjänst tillämpa tjänsteplikten enligt 44 § räddningstjänstlagen
bör inte gälla vid brottsutredningar. Däremot kan det i något fall förekomma
att sådan efterforskning som med de föreslagna reglerna skall utgöra rädd-
ningstjänst blir nödvändig även i samband med brott, nämligen om en miss-
tänkt person befaras ha råkat ut för en olyckshändelse som gör det nödvän-
digt att undsätta honom.
Prop. 1991/92:70
Mitt förslag: Sjöfartsverkets verksamhet inom räddningstjänstens
område benämns sjöräddningstjänst. Kustbevakningens räddnings-
tjänstverksamhet benämns miljöräddningstjänst till sjöss.
Rapportens förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan ställer
sig positiva till förslaget utom räddningsverket som ställer sig tveksamt och
anför att nuvarande begreppsapparat är väl inarbetad.
Skälen för mitt förslag: I 27 § räddningstjänstlagen används begreppet sjö-
räddningstjänst som benämning för såväl räddande av liv som räddande av
miljö till sjöss. Bakom detta förhållande ligger bl.a. de överväganden som
fortfarande pågick vid räddningstjänstlagens tillkomst om att kustbevak-
ningen skulle ingå i sjöfartsverket. När kustbevakningen i stället blev en
självständig myndighet har det framstått som omotiverat att behålla den
samlande beteckningen för sjöfartsverkets och kustbevakningens verksam-
hetsområden, särskilt som det finns nackdelar med denna ordning.
Ordet sjöräddningstjänst förknippas i allmänt språkbruk främst med ef-
terforskning och räddning av nödställda människor. Det motsvaras i interna-
tionella sammanhang av begreppet ”search and rescue”. Det kan leda till
missförstånd både hos den svenska allmänheten och i internationella sam-
manhang att låta begreppet täcka även kustbevakningens miljöräddande
verksamhet. Benämningen sjöräddningstjänst bör enligt min mening fort-
sättningsvis förbehållas den räddningstjänstverksamhet för vilken sjöfarts-
verket har huvudansvaret.
Som ny benämning för kustbevakningens verksamhet inom räddnings-
tjänsten föreslår jag miljöräddningstjänst till sjöss. Därigenom framhålls Prop. 1991/92:70
kustbevakningens miljövårdande uppgift och det framgår tydligare att denna
uppgift är skild från den livräddande.
I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet upprättats för-
slag till
lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102).
Förslaget har upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet
och med chefen för kommunikationsdepartementet.
Lagrådet har granskat lagförslaget.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen att anta förslaget.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden
har lagt fram.
Förslag till
Lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102)
Härigenom föreskrivs i fråga om räddningstjänstlagen (1986:1102)
dels att 2, 25, 27 och 32 §§ räddningstjänstlagen (1986:1102) skall ha föl-
jande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 27 a och 27 b §§, samt
närmast före 27 a och 27 b §§ nya rubriker av följande lydelse.
Prop. 1991/92:70
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§
Med räddningstjänst avses i lagen de räddningsinsatser som staten eller
kommunerna skall svara för vid olyckshändelser och överhängande fara för
olyckshändelser för att hindra och begränsa skador på människor eller egen-
dom eller i miljön.
Till räddningstjänst hänförs också
räddningsinsatser som polisen gör i
fjällområden enligt polislagen
(1984:387) samt räddningsinsatser
som görs enligt 26 och 27 §§ utan att
det har inträffat någon olyckshän-
delse eller föreligger överhängande
fara för en olyckshändelse.
Skyldighet för staten eller kommun att göra en räddningsinsats föreligger
endast, om det med hänsyn till behovet av ett snabbt ingripande, det hotade
intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt är på-
kallat att staten eller kommunen svarar för insatsen.
Till räddningstjänst hänförs också
räddningsinsatser som görs enligt 25-
27 a §§ utan att det har inträffat nå-
gon olyckshändelse eller föreligger
överhängande fara för en olyckshän-
delse.
25
Inom fjällområden skall polisen
till följd av polislagen (1984:387)
1. efterforska och rädda den som
har försvunnit under sådana omstän-
digheter att det kan befaras att det
föreligger fara för hans liv eller all-
varlig risk för hans hälsa,
2. rädda den som har råkat ut för
en olyckshändelse eller drabbats av
en sjukdom och som snabbt behöver
komma under vård eller få annan
hjälp.
27
Inom Sveriges sjöterritorium,
med undantag för vattendrag, kana-
ler, hamnar samt andra insjöar än
Vänern, Vättern och Mälaren, skall
1. sjöfartsverket svara för efter-
forskning och räddning av männi-
skor, som är eller kan befaras vara i
sjönöd, och för sjuktransporter från
fartyg,
2 Senaste lydelse 1988:438.
§
Inom fjällområden skall polisen
1. efterforska och rädda den som
har försvunnit under sådana omstän-
digheter att det kan befaras att det
föreligger fara för hans liv eller all-
varlig risk för hans hälsa,
2. rädda den som har råkat ut för
en olyckhändelse eller drabbats av
en sjukdom och som snabbt behöver
komma under vård eller få annan
hjälp.
§2
Inom Sveriges sjöterritorium,
med undantag för vattendrag, kana-
ler, hamnar samt andra insjöar än
Vänern, Vättern och Mälaren, skall
sjöfartsverket svara för efterforsk-
ning och räddning av människor,
som är eller kan befaras vara i sjö-
nöd, och för sjuktransporter från
fartyg.
10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. kustbevakningen svara för rädd-
ningstjänsten, när olja eller andra
skadliga ämnen har kommit ut i vatt-
net.
Prop. 1991/92:70
Bilaga 1
Efterforskning av försvunna perso-
ner i andra fall
27 a § I andra fall än som avses i
25-27 §§ skall polisen efterforska per-
soner som har försvunnit under så-
dana omständigheter att det kan be-
faras att det föreligger fara för deras
liv eller allvarlig risk för deras hälsa.
Miyöräddningstjänst till sjöss
27 b § Inom Sveriges sjöterrito-
rium, med undantag för vattendrag,
kanaler, hamnar samt andra insjöar
än Vänern, Vättern och Mälaren,
skall kustbevakningen svara för
räddningstjänsten, när olja eller
andra skadliga ämnen har kommit ut
i vattnet.
32 §
Räddningsledare är
1. i den kommunala räddningstjänsten räddningschefen eller den som
denne har utsett,
2. i fjällräddningstjänsten polis-
chefen i distriktet eller den som
denne har utsett eller, om räddnings-
insatsen berör flera polisdistrikt,
länspolischefen eller den som denne
har utsett,
2. i fjällräddningstjänsten och i
fråga om efterforskning enligt 27 a §
polischefen i distriktet eller den som
denne har utsett eller, om räddnings-
insatsen berör flera polisdistrikt,
länspolischefen eller den som denne
har utsett,
3. i övrig räddningstjänst den som den ansvariga myndigheten har utsett.
Samverkar två eller flera räddningskårer i en räddningsinsats som berör
mer än en kommuns område inom samma län, skall länsstyrelsen bestämma
vem av räddningsledarna som skall leda insatsen, om inte räddningsledarna
själva har bestämt det.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1992.
11
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-11-06
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar
Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1991 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Björck beslutat inhämta lagrådets ytt-
rande över förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars
Arfvidson.
Förslaget föranleder ingen annan erinran från lagrådets sida än att hänvis-
ningen i räddningstjänstlagens 36 § till 27 § numera bör avse 27 b §.
Prop. 1991/92:70
Bilaga 2
12
Prop. 1991/92:70
Proposition................................................ 1
Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1
Propositionens lagförslag.................................... 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 november
1991...................................................... 5
1 Inledning............................................. 5
2 Efterforskning......................................... 6
3 Sjöräddningstjänst ..................................... 8
4 Upprättat lagförslag.................................... 9
5 Hemställan............................................ 9
6 Beslut................................................ 9
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag.......................... 10
Bilaga 2 Lagrådets yttrande.................................. 12
13
gotab 40239. Stockholm 1991