Regeringens proposition
1991/92:60

om skattepolitik för tillväxt

Prop.

1991/92:60

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 31 oktober 1991.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Bo Lundgren

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås grundläggande förändringar av den svenska
skattepolitiken. Tillväxthämmande inslag i beskattningen lindras och
kapitalinkomstbeskattningen läggs om i riktning mot ett internationellt
konkurrenskraftigt system. I detta första steg sätts åtgärder som främjar
småföretagsverksamhet och sparande i centrum.

Förmögenhetsskatten slopas redan i år för arbetande kapital i företag
och avskaffas helt fr.o.m. år 1994. Skatteplikten slopas redan i år även
för aktier på OTC- och O-listoma. Samtidigt slopas det översta skiktet
i förmögenhetsskatteskalan. Fr.o.m. år 1992 faller även mellanskiktet i
skatteskalan bort så att skatten blir proportionell med en skattesats på
1,5%. Procentsatsen för spärrbeloppet i begränsningsregeln sänks redan
i år till 55 % samtidigt som sambeskattningen av fosterföräldrar och
fosterbarn slopas.

Arvs- och gåvoskatten sänks kraftigt. Redan fr.o.m. den 1 januari 1992
tas den högsta skattesatsen ner till 30 %.

I propositionen föreslås också att skatten på kapitalinkomster sänks från
30 % till 25 % fr.o.m. den 1 januari 1993.

Redan för inkomståret 1992 sänks skatten på aktievinster till 25 %.
Beskattningen av värdepappersfonder och kapitalförsäkringar reduceras
också till 25 % fr.o.m. den 1 januari 1992. Samtidigt sänks avkastnings-
skatten på privata pensionsförsäkringar från 15 till 10 %.

Vidare föreslås att de nuvarande begränsningarna i avdragsrätten för
ränteutgifter i inkomstslaget kapital tas bort nästa år. Fri kvittning av

1 Riksdagen 199U92. 1 samt. Nr 60

ränteutgifter tillåts inom inkomstslaget men det skattemässiga värdet av Prop. 1991/92:60
underskott begränsas enligt förslaget genom att den del av ett underskott
som överstiger 100 000 kr. endast ger skattereduktion med 21 % under
år 1992 och med 18 % fr.o.m. år 1993.

I propositionen föreslås också en ändring av de särskilda reglerna för
beskattning av utdelning och reavinst som härrör från fåmansföretag. En
möjlighet ges att beräkna utrymmet för kapitalbeskattad utdelning och
reavinst på aktier som förvärvats före år 1990 med utgångspunkt i
aktiernas värde vid utgången av år 1990. Den nya regeln får användas
redan för inkomståret 1991.

Den allmänna löneavgiften slopas vid utgången av detta år.

Den särskilda löneskatten sänks till 21,85 % som en följd av att den
allmänna löneavgiften försvinner.

Förslag läggs fram om att socialavgifterna på bidrag till vinstandelsstif-
telser skall avskaffas vid utgången av år 1991.

Skogsvårdsavgiften halveras vid kommande årsskifte för att sedan
avvecklas vid halvårsskiftet 1992.

I avvaktan på det pågående utredningsarbetet om den framtida beskatt-
ningen av enskilda näringsidkare uppskjuts tillämpningen av reglerna om
räntefördelning.

För skadeförsäkringsföretagen föreslås särskilda regler vid 1992 års
taxering för att öka företagens reserveringsutrymme. Säkerhetsreserven
anses som skuld vid survberäkningen endast till den del den överstiger
70 % av säkerhetsreserven enligt bokslutet till ledning för 1991 års
taxering.

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)
dels att punkt 3 av anvisningarna till 19 § skall upphöra att gälla,
dels att 19 och 20 §§, punkterna 4, 23 och 33 av anvisningarna till 23 §,
punkt 6 av anvisningarna till 46 § samt punkterna 12 och 13 av
öveigångsbestämmel serna till lagen (1990:650) om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, punkt 17 av
anvisningarna till 22 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §‘

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som
förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100
kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så
ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått
annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fäll
som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom
eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke
tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas
ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan
är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår
på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på
grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur;

belopp, som till följd av försäkringsfäll eller återköp av försäkringen
utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan
att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar
ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsent-
ligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock

'Senaste lydelse 1990:1457.

Prop. 1991/92:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad
än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som
skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället
hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och
dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller
avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund
av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel,
som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på
grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke
förelegat;

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om
icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 §
eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för
utgivet belopp;

stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör
ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens
räkning;

stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår periodiskt
och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för
utgivarens räkning;

studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), intemat-
bidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma
lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig
myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmark-
nadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och
äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader
som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag;

allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt
lagen om allmän försäkring till den del pensionen efter vaije avliden
förälder inte överstiger 0,4 basbelopp;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt;

kon tantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 § § lagen om allmän försäkring,
sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som utgör
ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor enligt 3
kap. 7 a § samma lag eller enligt 3 kap. 5 d § lagen om arbetsskade-
försäkring eller 10 § lagen om statligt personskadeskydd, särskilt
pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat bam samt
hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utgår av kommunala eller

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag;

bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn;

ersättning som festställts av allmän domstol eller utgått av allmänna
medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför
domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;

hittelön samt ersättning till den som i särskilt fell räddat person eller
egendom i fera eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som
begått brott;

sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som
utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten
avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,01 basbelopp avrundat
till närmaste hundratal kronor;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering,
vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för
vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar
som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett
beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till
näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;

ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1
och 2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen
(1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen
(1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffende vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);

ränta som enligt bestämmelserna
i 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen (1990:
325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter inte redovisas i kon-
trolluppgift om sådan ränta för den
skattskyldige under ett beskattnings-
år sammanlagt inte uppgår till 500
kronor;

sådant statligt bostadsstöd som
avses i punkt 3 av anvisningarna.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

Beträffande ersättning som utfäller på grund av avtalsgruppsj ukförsäkring
gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna
till 22 §.

(Se vidare anvisningarna.)

20 §²

Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla
omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och
bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde
(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.

Avdrag får inte göras för:

den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter,
såsom vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;

sådana kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård som
anges i anvisningarna;

kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar
eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är
skattefria enligt 19 §;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts
av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges
barn som ej fyllt 16 år;

ränta på den skattskyldiges egen ränta på den skattskyldiges eget
kapital som har nedlagts i hans kapital som har nedlagts i hans
förvärvsverksamhet; förvärvsverksamhet;

svenska allmänna skatter;

kapitalavbetalning på skuld;

ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349);

avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;

avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);

avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);

avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);

skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;

företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;

straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;

belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § upp-
bördslagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på
grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om
avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;

avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;

kontrollavgift enligt (1984:318) kontrollavgift enligt lagen
om kontrollavgift vid olovlig (1984:318) om kontrollavgift vid
parkering; olovlig parkering;

överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);

²Senaste lydelse 1990:1421.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg;

avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om in- eller utförsel av varor;

lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja
och kol eller lagen (1985:635) om försöijningsberedskap på natur-
gasområdet;

avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar;

ränta på lånat kapital till den del
räntan motsvaras av sådan eftergift
av ränta eller amortering eller täcks
av sådant statligt bidrag som avses
i punkt 3 av anvisningarna till 19 §;

kapitalförlust m. m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;

mätnings- och granskningsavgift som avses i 2 § lagen (1982:1193) om
skattereduktion för fäckföreningsavgift.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 22 §

17. Till intäkt räknas statligt
räntebidrag för bostadsändamål.

till 23 5

4.³ Avdrag som för ränta får
göras vid återbetalning av sådant
statligt bidrag som avses i punkt 3
av anvisningarna till 19 §. Avdrag
får inte göras med större belopp än
som tidigare har avräknats från
erlagd ränta.

Avdrag får inte göras för kostnad
för reparation och underhåll som
utförts i samband med sådan om-
byggnad för vilken genom preli-
minärt eller slutligt beslut lån eller
bidrag beviljats enligt bostadsfi-
nansieringsfömrdningen (1974:946),
förordningen (1977:332) om statligt
stöd till energibesparande åtgärder
i bostadshus m. m., kungörelsen
(1974:255) om tilläggslån till kultur-
historiskt värdefull bebyggelse,
kungörelsen (1962:538) omförbätt-
rings lån, bostadslånekungörelsen
(1967:552) eller ombyggnadslåne-
förordningen för bostäder
(1986:693), till den del kostnaden

4. Avdrag som för ränta får göras
vid återbetalning av statligt ränte-
bidrag för bostadsändamål.

Avdrag får inte göras för kostnad
för reparation och underhåll som
utförts i samband med sådan om-
byggnad för vilken statligt ränte-
bidrag beviljats, till den del kostna-
den för reparation och underhåll
tillsammans med ombyggnadskostna-
den inte överstiger den i bidragsären-
det godkända eller beräknade kost-
naden (bidrags underlaget).

³Senaste lydelse 1990:650.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

för reparation och underhåll till-
sammans med ombyggnadskostna-
den inte överstiger den i låne- eller
bidragsärendetgodkändaÅojmoJen,
samt kostnad för reparation och
underhåll för vilken bidrag har
beviljats enligt förordningen
(1983:974) om statligt räntestöd vid
förbättring av bostadshus, till den
del kostnaden inte överstiger den i
bidragsärendet beräknade kostna-
den.

Beviljas vid ärendets slutliga
avgörande hos lönemyndigheten inte
sådant lån eller bidrag som nyss
nämnts eller begränsas långivningen
till att avse bara visst slag av om-
byggnadsarbeten och skall på grund
härav avdrag medges för kostnad för
reparation och underhåll gäller
följande. Har värdeminsknings-
avdrag enligt bestämmelserna i
punkt 6 av anvisningarna tidigare
medgetts skall motsvarande belopp
avräknas från de kostnader, för
vilka avdrag får ske enligt vad nyss
sagts. Underlaget för beräkning av
värdeminskningsavdrag skall därvid
minskas med belopp motsvarande
det på vilket avdraget beräknats.

Innebär det nya beslutet att lån
eller bidrag beviljas med högre
belopp än som följer av det tidigare
beslutet, eller ändras det tidigare
beslutet på sådant sätt att avdrag för
reparation eller underhåll för tidi-
gare beskattningsår av annat skäl
medgivits med för högt belopp, skall
därav föranledda tillägg till den för
tidigare år fastställda inkomsten och
övriga ändringar i stället vidtagas
för det beskattningsår under vilket
det nya beslutet om lån eller bidrag
meddelats.

23.⁴ Avdrag får göras för skogs-
vårdsavgift, fastighetsskatt och
särskild löneskatt på pen-
sionskostnader och speciella för
näringsverksamheten utgående
skatter och avgifter till det allmänna.
Däremot får svenska allmänna

Om ett beslut fattas som innebär
att bidragsunderlaget minskas och
skall på grund härav avdrag med-
ges för kostnad för reparation och
underhåll gäller följande. Har värde-
minskningsavdrag enligt be-
stämmelserna i punkt 6 av anvis-
ningarna tidigare medgetts skall
motsvarande belopp avräknas från
de kostnader, för vilka avdrag får
ske enligt vad nyss sagts. Underlaget
för beräkning av värdeminskningsav-
drag skall därvid minskas med
belopp motsvarande det på vilket
avdraget beräknats.

Innebär ett beslut om ändrat
bidragsunderlag att avdrag för
reparation eller underhåll för tidi-
gare beskattningsår medgivits med
för högt belopp, skall därav föranled-
da tillägg till den för tidigare år
fastställda inkomsten och övriga
ändringar i stället vidtagas för det
beskattningsår under vilket det nya
beslutet meddelats.

23. Avdrag får göras för
fastighetsskatt och särskild löneskatt
på pensionskostnader och speciella
för näringsverksamheten utgående
skatter och avgifter till det allmänna.
Däremot far svenska allmänna skatter
inte dras av (se 20 §).

⁴Senaste lydelse 1991:692.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

Premie för grupplivförsäkring, som
tecknats av fysisk person i hans
egenskap av utövare av viss närings-
verksamhet, utgör avdragsgill om-
kostnad i näringsverksamheten. Om
den ersättning, som kan komma att
utfälla på grund av försäkringen,
utgår efter väsentligt förmånligare
grunder än vad som gäller enligt
grupplivförsäkring för befattnings-
havare i statens tjänst, skall dock
endast den del av premien som kan
anses motsvara förmåner enligt
grupplivförsäkring för nämnda
befattningshavare räknas som om-
kostnad i näringsverksamheten.

skatter inte dras av (se 20 §).

Premie för grupplivförsäkring,
som tecknats av fysisk person i hans
egenskap av utövare av viss närings-
verksamhet, utgör avdragsgill om-
kostnad i näringsverksamheten. Om
den ersättning, som kan komma att
utfälla på grund av försäkringen,
utgår efter väsentligt förmånligare
grunder än vad som gäller enligt
grupplivförsäkring får befattnings-
havare i statens tjänst, skall dock
endast den del av premien som kan
anses motsvara förmåner enligt
grupplivförsäkring för nämnda
befattningshavare räknas som om-
kostnad i näringsverksamheten.

Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av
fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 b mom. första stycket.

Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift
till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av
näringsverksamhet.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för
kostnader för resor till och från arbetsplatsen gäller också beträffande inkomst
av näringsverksamhet.

33.⁵ Avdrag medges för förlust
vid icke yrkesmässig avyttring
(realisationsförlust) av tillgång eller
förpliktelse i fråga om vilken, om
realisationsvinst i stället hade upp-
kommit, vinsten skulle ha utgjort
intäkt av näringsverksamhet. Vid in-
komstberäkningen i ett handelsbolag
begränsas avdraget för realisations-
förlust på sätt anges i 3 § 2 mom.
femte stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt såvida inte
innehavet av tillgången eller för-
pliktelsen betingas av näringsverk-
samhet som bedrivs av den skatt-
skyldige eller annan som med hän-
syn till äganderättsförhållanden eller
organisatoriska förhållanden kan
anses stå den skattskyldige nära.

33. Avdrag medges för förlust vid
icke yrkesmässig avyttring (realisa-
tionsförlust) av tillgång eller förplik-
telse i fråga om vilken, om reali-
sationsvinst i stället hade uppkom-
mit, vinsten skulle ha utgjort intäkt
av näringsverksamhet. Vid in-
komstberäkningen i ett handel sbolag
begränsas avdraget för realisations-
förlust på sätt anges i 3 § 2 mom.
tredje stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt såvida inte
innehavet av tillgången eller för-
pliktelsen betingas av näringsverk-
samhet som bedrivs av den skatt-
skyldige eller annan som med hän-
syn till äganderättsförhållanden eller
organisatoriska förhållanden kan
anses stå den skattskyldige nära.

till 46 §

6.⁶ Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäkringen
ägs av den skattskyldige.

⁵Senaste lydelse 1990:1421.

⁶Senaste lydelse 1991:692.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

Avdraget får inte överstiga summan av

1. den skattskyldiges inkomst av aktiv näringsverksamhet före avdrag
enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt
på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och före avdrag
för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,

2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i och

3. inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt
1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning för antingen beskattningsåret
eller året närmast dessförinnan

och beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst. Avdraget får
uppgå till högst ett belopp motsvarande det basbelopp som enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret
och dessutom i fråga om

a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst 25 procent
av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före
avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna
anvisningspunkt och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt
lagen om socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda
basbelopp samt högst 20 procent av den del av nyss nämnda inkomst som
överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda basbelopp,

b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt
i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk förening
vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt 20 e femte
stycket av anvisningarna till 23 § till sammanlagt högst 35 procent av
inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp
samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger tjugo men
inte trettio gånger nämnda basbelopp eller

c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses
i 32 § 1 mom. första stycket h och i, och inkomst ombord enligt lagen
om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning
till högst 10 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte
tjugo gånger samma basbelopp. — Avdrag enligt detta stycke beräknas
i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under
beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den
skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en
förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga det avdrag
som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och samma
förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till
avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget näringsverksamhet och som
allmänt avdrag skall den del av avdraget som beräknas på ett basbelopp
fördelas efter respektive avdragsgrundande inkomsts andel av de
sammanlagda avdragsgrundande inkomsterna.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan besluta
att avdrag för avgift för pensionsförsäkring får medges med högre belopp
än som följer av bestämmelserna i föregående stycke. Därvid skall dock
följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse
som inkomst endast av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses
i 32 § 1 mom. första stycket h och i men som i huvudsak saknar pensionsrätt
i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för
skattskyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit
särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej
skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med
högre belopp. Avdrag som avses i de två närmast föregående meningarna
får dock inte beräknas för inkomst som härrör från aktiebolag eller
ekonomisk förening vari den skattskyldige har sådant bestämmande
inflytande som avses i punkt 20 e femte stycket av anvisningarna till 23 §.
Har skattskyldig, som — själv eller genom förmedling av juridisk person
— bedrivit näringsverksamhet, upphört med driften i förvärvskällan och
har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd,
får avdrag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig till
försäljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv
näringsverksamhet före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses
i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fäll beräknas med
beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten,
dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek
tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till
avdrag för avgift som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6. Avdraget får
dock inte överstiga ett belopp som för vaije år som driften pågått motsvarar
tio gånger det basbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts
för det år driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp
som under beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan
i förekommande fall före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på
pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och före avdrag
för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan
inkomst av kapital som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse
av förvärvskällan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje stycket
av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger
skattemyndigheten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för
försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna
i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en
förvärvskälla. Skattemyndighetens beslut i fråga som avses i detta stycke
får överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte
överklagas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock
inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger
vad som anges i andra stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift
som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 inte med högre belopp än
skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika
förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag, som på grund av
vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår
då avgiften betalades, får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte
beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fäll får avdraget
överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts.

Om avdrag medges enligt tredje
stycket sjätte meningen på grund av
att aktier eller andelar i fåmans-
företag avyttrats skall avdraget i
första hand göras som allmänt
avdrag. Avdraget begränsas till ett
belopp motsvarande det lägsta av
den del av vinsten vid avyttringen
som tas upp som intäkt av tjänst och
inkomsten av tjänst före avdraget.
Till den del avdraget inte kan ut-
nyttjas som allmänt avdrag får
avdrag göras i inkomstslaget kapital
enligt 3 § 2 mom. åttonde stycket
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt. I det fäll avdrag medges
på grund av att andelar i fåmansägt
handelsbolag avyttrats skall avdrag
göras i inkomstslaget kapital enligt
3 § 2 mom. åttonde stycket lagen
om statlig inkomstskatt.

Om avdrag medges enligt tredje
stycket sjätte meningen på grund av
att aktier eller andelar i fåmans-
företag avyttrats skall avdraget i
första hand göras som allmänt
avdrag. Avdraget begränsas till ett
belopp motsvarande det lägsta av
den del av vinsten vid avyttringen
som tas upp som intäkt av tjänst och
inkomsten av tjänst före avdraget.
Till den del avdraget inte kan ut-
nyttjas som allmänt avdrag får
avdrag göras i inkomstslaget kapital
enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt. I det fäll avdrag medges
på grund av att andelar i fåmansägt
handelsbolag avyttrats skall avdrag
göras i inkomstslaget kapital enligt
3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om
statlig inkomstskatt.

12.⁷ Ifråga om intäkt enligt punkt
16 av anvisningarna till 22 § gäller
vid 1993—1995 års taxeringar att
underlaget för räntefördelning multi-
pliceras med 55, 70 respektive 85
procent av statslåneräntan vid ut-
gången av november året före be-
skattningsåret.

13.⁸ Vid tillämpning av be-
stämmelserna om räntefördelning i
punkt 16 tredje stycket av anvis-

⁷Senaste lydelse 1990:1421.

⁸Senaste lydelse 1990:1421.

12. Intäkt enligt punkt 16 av
anvisningarna till 22 § (räntfördeln-
ing) skall inte påföras vid 1992 och

1993 års taxeringar, eller, om den
skattskyldige pä grund av förlängt
räkenskapsår inte skall taxeras för
inkomst från företaget vid 1993 års
taxering, vid 1994 års taxering. Vid

1994 och 1995 års taxeringar skall
underlaget för räntefördelning multi-
pliceras med 70 respektive 85 pro-
cent av statslåneräntan vid utgången
av november året före beskatt-
ningsåret.

13. Vid tillämpning av be-
stämmelserna om räntefördelning i
punkt 16 tredje stycket av anvis-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

ningama till 22 § skall vid 1992—
1999 års taxeringar i fråga om
delägare i handelsbolag, utöver vad
som följer av fjärde stycket i nämn-
da punkt, bortses från en övergångs-
post. Overgångsposten är ett belopp
motsvarande ett negativt underlag
för räntefördelning vid 1992 års
taxering, eller, om delägaren på
grund av förlängt räkenskapsår inte
skall taxeras för inkomst från han-
delsbolaget detta år, vid 1993 års
taxering, till den del detta negativa
underlag överstiger fribeloppet. Vid
beräkning av skillnadsbeloppet enligt
tredje stycket tredje och fjärde
meningarna i nämnda punkt skall
tillgångar som avses där tas upp till
det högsta av de värden som följer
av 6 § andra stycket lagen om
skatteutj ämningsreserv.

Overgångsposten skall reduceras
i den mån delägarens nettouttag från
bolaget (uttag utöver tillskott) under
beskattningsår som taxerats år 1991
överstigit såväl hans skattepliktiga
nettoinkomst från bolaget (skatte-
pliktiga inkomster utöver avdrags-
gilla underskott) som hans andel av
bolagets resultat. Någon räntefördel-
ning skall dock inte ske vid 1992
årstaxering, eller, om delägaren på
grund av förlängt räkenskapsår inte
skall taxeras för inkomst av han-
delsbolaget detta år, vid 1993 års
taxering.

ningama till 22 § skall vid 1993—
1999 års taxeringar i fråga om
delägare i handelsbolag, utöver vad
som följer av fjärde stycket i nämnda
punkt, bortses från en övetgångspost.
Overgångsposten är ett belopp mot-
svarande ett negativt underlag för
räntefördelning vid 1993 års taxe-
ring, eller, om delägaren på grund
av förlängt räkenskapsår inte skall
taxeras för inkomst från handels-
bolaget detta år, vid 1994 års taxe-
ring, till den del detta negativa
underlag överstiger fribeloppet. Vid
beräkning av skillnadsbeloppet enligt
tredje stycket tredje och fjärde me-
ningarna i nämnda punkt skall
tillgångar som avses där tas upp till
det högsta av de värden som följer
av 6 § andra stycket lagen om
skatteutj ämningsreserv.

Overgångsposten skall reduceras
i den mån delägarens nettouttag från
bolaget (uttag utöver tillskott) under
beskattningsår som taxerats år 1991
och 1992 överstigit såväl hans
skattepliktiga nettoinkomst från
bolaget (skattepliktiga inkomster ut-
över avdragsgilla underskott) som
hans andel av bolagets resultat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången
vid 1993 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 1-3 nedan.

1. Äldre föreskrifter i punkt 4 första stycket av anvisningarna till 23 §
skall alltjämt tillämpas om bidraget uppburits före ikraftträdandet. Äldre
föreskrifter i punkt 4 andra - fjärde styckena tillämpas alltjämt om det
ursprungliga beslutet om lån och bidrag fattats före ikraftträdandet.

2. Äldre föreskrifter i punkt 23 av anvisningarna till 23 § tillämpas alltjämt
i fråga om skogsvårdsavgift som belöper på tid före den 1 juli 1992.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

3. De nya bestämmelserna i punkterna 12 och 13 av övergångsbestämmel-
serna till lagen (1990:650) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
tillämpas första gången vid 1992 års taxering.

2 Förslag till Prop. 1991/92:60

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § 6 och 7 mom., 3 § 1, 2, 4 och 12 mom.,
10 §, 10a § samt 27 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt¹skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

6 mom.² Med livförsäkringsföretag förstås i denna lag företag vars
försäkringsrörelse uteslutande eller så gott som uteslutande avser person-
försäkring (livförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkring, avgångsbidrags-
försäkring samt arbetslöshetsförsäkring).

Med skadeförs äkringsföretag förstås annat försäkringsföretag än liv-
försäkringsföretag. Utländskt försäkringsföretag, som drivit försäk-
ringsrörelse här i riket, bedöms med hänsyn endast till den rörelse som
företaget drivit här.

Understödsförening, vilken enligt sina stadgar får meddela annan
kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1 000
kronor för medlem, anses i denna lag som livförsäkringsföretag i fråga
om verksamhet som är hänförlig till livförsäkring.

Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländskt
livförsäkringsföretag, anses nettointäkten av företagets kapital- och
fastighetsförvaltning med undantag för den del av intäkten som belöper
på dels pensionsförsäkringar, vilka företaget meddelat direkt eller
meddelat i återförsäkring åt inländskt försäkringsföretag, dels avgångsbi-
dragsförsäkringar meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer.

Nettointäkt som inte undantagits från beskattning enligt tredje stycket
skall beräknas enligt reglerna för näringsverksamhet enligt denna lag. För
den del av nettointäkten som undantagits från beskattning enligt nämnda
stycke och som avser pensionsförsäkringar gäller särskilda regler i lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.

Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländskt
skadeförs äkringsföretag, anses överskottet av försäkringsrörelsen.

Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som drivits av
inländskt skadeförsäkringsföretag, får från bruttointäkten avdrag göras
förutom för driftkostnader, som avses i 23 § kommunalskattelagen, för
avgifter och bidrag, som utgivits till kommun, förening eller sam-
manslutning och som avser att understödja verksamhet med syfte att
förebygga skador, vilka fäller inom ramen för den av företaget bedrivna
rörelsen, för ökning av försäkringstekniska skulder för egen räkning, för
ökning av säkerhetsreserv samt för utbetald återbäring och verkställd
premieåterbetalning.

Med försäkringstekniska skulder för egen räkning förstås sådana skul-

‘Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770

^Senaste lydelse 1990:1422.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

der enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713)
(premiereserv, ersättningsreserv, skadebehandlingsreserv och tilldelad
återbäring) minskade med värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.

Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsföretag får
redovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av
försäkringsinspektionen fästställd normalplan.

Minskning av försäkringstekniska
skulder för egen räkning, av säker-
hetsreserv, av regleringsfond för
trafikförsäkring och av minskning
av utjämningsfonderna av säker-
hetsreserv skall anses som intäkt.

Minskning av försäkringstekniska
skulder för egen räkning, av säker-
hetsreserv, av regleringsfond för
trafikförsäkring och minskning av
utjämningsfond skall anses som
intäkt.

Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till
omedelbar eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare.

Bestämmelserna i detta moment om inländskt livförsäkringsföretag har
motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländskt livförsäk-
ringsföretag drivit här i riket.

Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skadeför-
säkringsföretag, anses som här i riket skattepliktig nettointäkt ett belopp
motsvarande två procent av företagets premieinkomst av här bedriven
försäkringsrörelse. Med premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets
försäkringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremier.

Blir det på grund av bestämmelserna i detta moment nödvändigt att
dela upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföretags
verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skäligt
sätt.

7 mom.³ Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk
förening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen
består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda
bostäder i hus, som ägs av föreningen eller bolaget. Som bostadsförening
eller bostadsaktiebolag anses även ekonomisk förening eller aktiebolag,
vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att
tillhandahålla föreningens medlemmar eller bolagets delägare garage eller
annan för deras personliga räkning avsedd gemensam anordning i
byggnad som ägs av föreningen eller bolaget.

Har fastighet tillhört bo-
stadsförening eller bostadsak-
tiebolag skall såsom intäkt av
fastigheten tas upp ett belopp mot-
svarande för helt år räknat tre
procent av fastighetens taxerings-
värde året näst före taxeringsåret.
Är taxeringsvärde inte åsatt för
året näst före taxeringsåret, beräk-
nas intäkten på grundval av fastig-
hetens värde, uppskattat enligt de
grunder, som gällt för åsättande av
taxeringsvärde för året näst före

Har fastighet tillhört bo-
stadsförening eller bostadsak-
tiebolag skall såsom intäkt av
fastigheten tas upp följande poster.

1. Ett belopp motsvarande för
helt år räknat tre procent av fas-
tighetens taxeringsvärde året näst
före taxeringsåret. Är taxerings-
värde inte åsatt för året näst före
taxeringsåret, beräknas intäkten på
grundval av fastighetens värde,
uppskattat enligt de grunder, som
gällt för åsättande av taxerings-

³S enaste lydelse 1990:1422.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

taxeringsåret.

I fråga om fastighet, för vilken
intäkten skall beräknas enligt andra
stycket, får avdrag inte göras för
andra omkostnader än för ränta på
lånat, i fastigheten nedlagt kapital
samt tomträttsavgäld eller liknande
avgäld.

värde för året näst före taxerings-
året.

2. Ett belopp motsvarande under
beskattningsåret erhållet statligt
räntebidrag för bostadsändamål.

I fråga om fastighet, för vilken
intäkten skall beräknas enligt andra
stycket, får avdrag inte göras för
andra omkostnader än för ränta på
lånat, i fastigheten nedlagt kapital,
återbetalning av statligt räntebi-
drag för bostadsändamål samt
tomträttsavgäld eller liknande
avgäld.

Vad som sägs i detta moment skall även gälla i fråga om fastighet,
vilken tillhört bolag, förening eller stiftelse, som av bostadsstyrelsen
(statens byggnadslånebyrå) eller länsbostadsnämnden erkänts såsom
allmännyttigt bostadsföretag. Vidare får regeringen efter ansökan medge
att vad som sägs i detta moment skall gälla i fråga om fastighet som
tillhört annat företag under förutsättning att

1. företagets verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande
består i att äga och förvalta bostadsfastigheter samt

2. företaget bedriver sin verksamhet enligt principer liknande dem som
gäller för allmännyttiga bostadsföretag.

Regeringens medgivande får återkallas om omständigheterna ger
anledning till det.

Äger fastigheten del i sådan
samfällighet som avses i 41 a §
kommunalskattelagen (1928:370)
skall fastighetens andel av samfal-
lighetens taxeringsvärde inräknas i
underlaget för intäktsberäkningen
enligt andra stycket i de fall där
samfälligheten utgör en särskild
taxeringsenhet. Vidare skall som
intäkt tas upp dels sådan inkomst
som avses i punkt 2 av anvisning-
arna till nyssnämnda paragraf i den
mån den utgörs av avkastning av
kapital och överstiger 300 kronor,
dels sådan utdelning som avses i
punkt 4 av anvisningarna till sam-
ma paragraf.

Äger fastigheten del i sådan
samfållighet som avses i 41 a §
kommunalskattelagen (1928:370)
skall fastighetens andel av samfäl-
lighetens taxeringsvärde inräknas i
underlaget för intäktsberäkningen
enligt andra stycket 1 i de fall där
samfälligheten utgör en särskild
taxeringsenhet. Vidare skall som
intäkt tas upp dels sådan inkomst
som avses i punkt 2 av anvis-
ningarna till nyssnämnda paragraf
i den mån den utgörs av avkastning
av kapital och överstiger 300 kro-
nor, dels sådan utdelning som
avses i punkt 4 av anvisningarna
till samma paragraf.

1 m o m.⁴ Till intäkt av kapital
räknas

löpande avkastning, vinster och
annan intäkt som härrör från egen-

1 m o m. Till intäkt av kapital
räknas

löpande avkastning, vinster och
annan intäkt som härrör från egen-

⁴Senaste lydelse 1990:1422.

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

dom, i den mån intäkten inte är att
hänföra till näringsverksamhet. Till
intäkt av kapital hör bland annat
ränta på banktillgodohavanden,
obligationer och andra fordringar,
utdelning på aktier och andelar,
vinst (realisationsvinst) vid icke
yrkesmässig avyttring av tillgångar
och åtaganden enligt avtal om op-
tioner och terminer samt andra
därmed jämförliga förpliktelser,
ersättning vid upplåtelse av
privatbostad,

lotterivinst som inte är frikallad
från beskattning enligt 19 § kom-
munalskattelagen (1928:370).

lotterivinst som inte är frikallad
från beskattning enligt 19 § kom-
munalskattelagen (1928:370),

statligt räntebidrag för bo-
stadsändamål.

Till realisationsvinst hänförs även valutakursvinst på fordringar och
skulder i utländsk valuta.

Med utdelning avses även utbetalning till aktieägare enligt 12 kap. 1 §
aktiebolagslagen (1975:1385) och 9 kap. 1 § bankaktiebolagslagen
(1987:618) vid nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden eller vid
bolagets likvidation. Till utdelning hänförs vidare utbetalning av
fusionsvederlag till aktieägare enligt 14 kap. 6 § aktiebolagslagen och 11
kap. 7 § bankaktiebolagslagen. Som utdelning anses även utbetalning från
utländskt bolag om utbetalningen är jämförlig med sådan utbetalning från
svenskt bolag som avses i första eller andra meningen.

Att utdelning och vinst vid försäljning av aktier i vissa fäll skall
hänföras till inkomst av tjänst framgår av 12 mom.

Gäller i fråga om en tillgång att vinst vid en avyttring skall tas upp
som intäkt av kapital och inträffar i samma ägares hand en händelse som
medför att vederlaget eller vinst vid en avyttring i stället skall tas upp
som intäkt av näringsverksamhet (karaktärsbyte) sker beskattning som om
tillgången hade avyttrats för ett vederlag motsvarande marknadsvärde
(avskattning). Tillgången anses härefter ha anskaffats vid karaktärsbytet
för marknadsvärdet. På den skattskyldiges yrkande sker dock inte
avskattning. I sådant fäll behåller tillgången sitt anskaffningsvärde.

2 mom.⁵ Från intäkt av kapital får avdrag göras för omkostnader för
intäkternas förvärvande samt, såvitt gäller fysisk person som har varit
bosatt i Sverige under beskattningsåret och svenskt dödsbo, för ränteut-
gift och förlust (realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av
tillgångar och sådana förpliktelser som anges i 1 mom., i den mån inte
annat anges i 31 § femte stycket, allt under förutsättning att avdrag inte
skall göras från intäkt av näringsverksamhet. Avdrag för realisationsför-
lust får dock göras av annan fysisk person om skattskyldighet skulle ha
förelegat för realisationsvinst på den avyttrade egendomen.

⁵Senaste lydelse 1991:693.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

Om ränteutgifterna överstiger
ränteintäkterna med mer än

100 000 kronor eller — om den
skattskyldige inte fyllt 18 år eller
fråga är om dödsbo som behandlas
som handelsbolag — 10 000 kro-
nor medges dock avdrag med en-
dast 70 procent av det överskjutan-
de beloppet om inte annat framgår
av tredje stycket eller 4 mom.
andra stycket. Till ränteintäkter
hänförs därvid endast följande
avkastning:

1. Ränta på banktillgodohavan-
den i svenska kronor och likvär-
diga fordringar som betalas varje
år med hela det vid beskattnings-
årets utgång upplupna beloppet.

2. Ränta respektive sådan reali-
sationsvinst som jämställs med
ränta enligt 29 § 2 mom. på skul-
debrev som avses i 29 § och givits
ut mot ett vederlag som inte under-
stiger 85 procent av skuldebrevets
nominella belopp under förutsätt-
ning att räntan betalas varje år
och beräknas efter samma ränte-
sats under hela löptiden eller efter
en räntesats som följer ändringar-
na i den allmänna räntenivån. 1
fråga om obligationslån och lik-
nande lån avses med vederlag kur-
sen för de först utgivna skuldebre-
ven i lånet.

3. Realisationsvinst som jämställs
med ränta enligt 29 § 2 mom. på
finansiellt instrument med en löptid
på högst ett år vars underliggande
egendom är skuldebrev av det slag
som avses i 2 eller hänförlig till
ränteindex för fordringar i svenska
kronor.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

november året före beskattnings-
året med tillägg av fem procenten-
heter. Som anskaffningskostnad
räknas även arvs- och gåvoskatt
som den skattskyldige har betalat i
anledning av förvärv av aktierna
eller andelarna. Har aktierna eller
andelarna förvärvats på annat sätt
än genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, skall anskaffnings-
kostnaden beräknas med tillämp-
ning av 24 § 1 mom. tredje stycket.

Till realisationsförlust hänförs även valutakursförlust på fordringar och
skulder i utländsk valuta.

Avdrag för realisationsförlust medges med 70 procent av förlusten, i
den mån inte annat anges i 27 § 5 och 6 mom. eller 29 § 2 mom.

Förvaltningskostnader får dras av endast till den del de överstiger
1 000 kronor under beskattningsåret.

Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra
liknande insatser i lotteri.

Från intäkt av kapital får avdrag också göras för avgift för pen-
sionsförsäkring i den omfattning som anges i punkt 6 tredje och sjätte
styckena av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370).

4 m o m. Avdrag såsom för
ränta får göras vid återbetalning av
sådant statligt bidrag som avses i
punkt 3 av anvisningarna till 19 §
kommunalskattelagen (1928:370).
Avdrag får inte göras med större
belopp än som tidigare har avräk-
nats från erlagd ränta.

Vid räntefördelning enligt punkt
16 av anvisningarna till 22 § kom-
munalskattelagen får avdrag göras
som för ränta med samma belopp
som skall tas upp som intäkt i
näringsverksamhet enligt anvis-
ningspunkten. En skattskyldig som
är berättigad till sådant avdrag
får, utöver vad som följer av 2
mom. andra stycket, göra fullt
avdrag för ränteutgifter med högst
ett belopp som motsvarar statslåne-
räntan vid utgången av november
året före beskattningsåret multi-
plicerad med reduceringen av
värdet pä fastigheter och andra
tillgångar enligt 6 § andra stycket
lagen (1990:654) om skatteutjäm-
ningsreserv eller, såvitt gäller
delägare i handelsbolag, punkt 16

⁶Senaste lydelse 1990:1422.

4 m o m. Avdrag som för ränta
far göras vid återbetalning av
statligt räntebidrag för bostads-
ändamål.

Vid räntefördelning enligt punkt
16 av anvisningarna till 22 § kom-
munalskattelagen (1928:370) får
avdrag göras som för ränta med
samma belopp som skall tas upp
som intäkt i näringsverksamhet
enligt anvisningspunkten.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

tredje stycket av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen. Grän-
sen för full avdragsrätt får dock
inte höjas med större belopp än
räntefördelningsbeloppet.

Med ränteutgift jämställs även tomträttsavgäld och vederlag vid
återbetalning av lån i förtid. Motsvarande gäller för sådan ränteförmån
som enligt punkt 10 av anvisningarna till 32 § nyss nämnda lag skall
anses som betald ränta.

12 momf Överstiger utdelningen på aktier i ett fåmansföretag så stor
procent av den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna och
lämnade ovillkorliga kapitaltillskott som svarar mot statslåneräntan vid
utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av fem
procentenheter, skall överskjutande belopp tas upp som intäkt av tjänst.
Har aktierna förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, skall anskaffningskostnaden beräknas med tillämpning av
24 § 1 mom. tredje stycket.

Understiger utdelningen visst år det högsta belopp som på grund av
första stycket får tas upp som intäkt av kapital, ökas det belopp som
senare år får tas upp som intäkt av kapital i motsvarande mån (sparad
utdelning) för den som ägde aktierna vid utdelningstillfället eller, om
utdelning inte förekommit, för den som äger aktierna vid beskatt-
ningsårets utgång. Belopp som svarar mot kvarstående sparad utdelning
läggs för vaije år till anskaffningskostnaden vid beräkning enligt första
stycket.

Uppkommer realisationsvinst vid avyttring av aktier i ett fåmansföretag
skall hälften av den del av vinsten som överstiger kvarstående sparad
utdelning tas upp som intäkt av tjänst. Uppkommer realisationsförlust
genom att aktierna förlorat sitt värde till följd av att företaget upplösts
genom likvidation eller genom fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § ak-
tiebolagslagen (1975:1385) skall vid tillämpning av första stycket det
överskjutande beloppet minskas med förlusten.

I fråga om aktier som förvärvats
före år 1990får vid tillämpningen
av första—tredje styckena anskaff-
ningskostnaden räknas upp med
hänsyn till förändringarna i det
allmänna prisläget från och med
förvärvsåret, dock tidigast från och
med år 1970, till år 1990. Motsva-
rande gäller för ovillkorliga kapi-
taltillskott som gjorts före år 1990.
Bestämmelserna i första—tredje
styckena gäller även för utdelning
och avyttring under tio beskatt-
ningsår efter det år då ett företag

Bestämmelserna i första—tredje
styckena gäller även för utdelning
och avyttring under tio beskatt-
ningsår efter det år då ett företag

⁷Senaste lydelse 1990:1422.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

upphört att vara fåmansföretag i
fråga om utdelning eller realisa-
tionsvinst på aktier som den skatt-
skyldige eller någon honom närstå-
ende ägde när företaget upphörde
att vara fåmansföretag eller har
förvärvat med stöd av sådana
aktier. / fråga om aktier som för-
värvats före år 1990 gäller vid
tillämpningen av första—tredje
styckena följande.

1. Som anskaffningskostnad får
tas upp värdet på aktierna vid
utgången av år 1990 beräknat
enligt punkt 5 av anvisningarna till
3 och 4 §§ lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt i dess då
gällande lydelse. Därvid gäller
dock att värden som enligt punkt 5
första—fjärde styckena tagits upp
till 75 eller 30 procent skall multi-
pliceras med 1,4 respektive 3,5.
Har femte stycket av nämnda an-
visningspunkt tillämpats skall

a) värdet multipliceras med 5 om
någon del av underlaget vid värde-
ringen satts ned till 20 procent,

b) i andra fall än a värdet multi-
pliceras med 3,5 om någon del av
underlaget vid värderingen satts
ned till 30 procent,

c) i andra fall än a och b värdet
multipliceras med 1,4 om någon
del av underlaget vid värderingen
tagits upp till 75 procent.

2. Anskaffningskostnaden får —
om den inte beräknas enligt be-
stämmelserna i 1 — räknas upp
med hänsyn till förändringarna i
det allmänna prisläget från och
med förvärvsåret, dock tidigast
från och med år 1970, till år 1990.
Motsvarande gäller för ovillkorliga
kapitaltillskott som gjorts före år
1990.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

Bestämmelserna i första—tredje styckena tillämpas endast om den
skattskyldige eller någon honom närstående varit verksam i företaget i
betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de tio
beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret. Bestämmelserna
gäller dock även om den skattskyldige eller den honom närstående under
någon del av denna tidsperiod varit verksam i ett annat fåmansföretag,
som bedriver samma eller likartad verksamhet, under förutsättning att
denna verksamhet inte påbörjades senare än under det tionde beskatt-
ningsåret efter det år då verksamheten i det först avsedda företaget
upphörde.

Om den skattskyldige visar att utomstående i betydande omfattning äger
del i företaget och har rätt till utdelning, skall bestämmelserna i
första—tredje styckena inte tillämpas, om inte särskilda skäl föreligger.
Härvid beaktas även förhållandena under de tio beskattningsår som
närmast föregått beskattningsåret. Med utomstående avses sådana
personer på vilka bestämmelserna i första—tredje styckena till följd av
femte stycket inte skall tillämpas. I fråga om realisationsvinst gäller
dessutom att som intäkt av tjänst skall högst tas upp ett sammanlagt
belopp som för den skattskyldige och honom närstående under samma
tidsperiod uppgår till 100 basbelopp för avyttringsåret enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

Om den skattskyldiges make eller — såvitt gäller skattskyldig under 18
år — förälder är eller under någon del av den senaste tioårsperioden har
varit verksam i företaget i betydande omfattning och om den skatt-
skyldiges beskattningsbara förvärvsinkomst, med bortseende från det
belopp som enligt bestämmelserna i första—tredje styckena skall tas upp
som intäkt av tjänst, understiger makens eller förälderns beskattningsbara
förvärvsinkomst, skall vid beräkning enligt 10 § av skatt på tjänsteintäk-
ten den skattskyldiges beskattningsbara förvärvsinkomst, innan tjänstein-
täkten beaktas, anses motsvara makens eller förälderns beskattningsbara
förvärvsinkomst.

Med verksamhet eller innehav av aktier i ett fåmansföretag likställs
verksamhet eller aktieinnehav i ett annat företag inom samma koncern.

Vad som förstås med fåmansföretag och närstående framgår av punkt
14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370). Vid
bedömningen av om ett fåtal personer äger aktierna i ett fåmansföretag
skall dock sådana delägare anses som en person, som själva eller genom
någon närstående är eller under något av de tio beskattningsår som
närmast föregått beskattningsåret
betydande omfattning.

Vad som i detta moment sägs om
aktier i ett fåmansföretag gäller
också andelar i ett sådant företag.
Med aktier och andelar likställs
andra sådana av företaget utgivna

har varit verksamma i företaget i

Vad som i detta moment sägs om
aktier i ett fåmansföretag gäller
också andelar i ett sådant företag.
Med aktier och andelar likställs
andra sådana av företaget utgivna

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

finansiella instrument som avses i
27 § 1 mom. Vid tillämpningen av
bestämmelserna i första—tredje
styckena på sistnämnda finansiella
instrument skall dock tillägget till
statslåneräntan begränsas till en
procentenhet och sådan uppräkning
som avses i fjärde stycket inte med-
ges.

finansiella instrument som avses i
27 § 1 mom. Vid tillämpningen av
bestämmelserna i första—tredje
styckena på sistnämnda finansiella
instrument skall dock tillägget till
statslåneräntan begränsas till en
procentenhet och värdering enligt
fjärde stycket 1 eller uppräkning
enligt fjärde stycket 2 inte medges.

10 §⁸

För fysiska personer och dödsbon beräknas statlig inkomstskatt enligt
följande.

Skatt på förvärvsinkomst utgör 100 kronor samt 20 procent av den del
av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns
på 170 000 kronor vid 1992 års taxering. Vid följande taxeringar uppgår
skiktgränsen till skiktgränsen för föregående taxeringsår multiplicerad
med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan
det allmänna prisläget i oktober andra året före taxeringsåret och
prisläget i oktober tredje året före taxeringsåret med tillägg av två
procentenheter. Skiktgränsen fästställs av regeringen före utgången av
andra året före taxeringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal
kronor.

Skatt på kapitalinkomst utgör 30 Skatt på kapitalinkomst utgör 25
procent av inkomsten av kapital procent av inkomsten av kapital
enligt 3 § 14 mom. enligt 3 § 14 mom.

För andra skattskyldiga än fysis-
ka personer och dödsbon, utgör
statlig inkomstskatt 30 procent av
den beskattningsbara inkomsten.

10 a §’

För andra skattskyldiga än fysis-
ka personer, dödsbon, värdepap-
persfonder och livförsäkringsföre-
tag, utgör statlig inkomstskatt 30
procent av den beskattningsbara
inkomsten. För värdepappersfonder
och livförsäkringsföretag utgör
statlig inkomstskatt 25 procent av
den beskattningsbara inkomsten.

5 m o m.¹⁰ Realisationsförlust
vid avyttring av marknadsnoterad
tillgång som avses i 1 mom. får
dras av från realisationsvinst på
marknadsnoterad sådan tillgång
utan den begränsning av avdrags-
rätten som framgår av 3 § 2 mom.
femte stycket.

Detta gäller dock i fråga om an
värdet av fondens innehav av aktier i

5 m o m. Realisationsförlust vid
avyttring av marknadsnoterad
tillgång som avses i 1 mom. får
dras av från realisationsvinst på
marknadsnoterad sådan tillgång
utan den begränsning av avdrags-
rätten som framgår av 3 § 2 mom.
tredje stycket.

del i värdepappersfond endast om
ite annat än tillfälligtvis understigit

^Senaste lydelse 1990:651.

Senaste lydelse 1990:651.
'”Senaste lydelse 1991:412.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

tre fjärdedelar av fondförmögenheten.

Realisationsförlust som uppkom-
mit genom att aktie förlorat sitt
värde till följd av att bolaget upp-
lösts genom likvidation eller ge-
nom fusion enligt 14 kap. 1 eller
2 § aktiebolagslagen (1975:1385)
eller 11 kap. 1 eller 2 § bankak-
tiebolagslagen (1987:618) är av-
dragsgill utan den begränsning av
avdragsrätten som framgår av 3 §
2 mom. femte stycket till den del
förlusten svarar mot utdelning från
bolaget av annat slag än som avses
i 3 § 7 mom. fjärde stycket under
beskattningsåret och närmast före-
gående beskattningsår.

Realisationsförlust som uppkom-
mit genom att aktie förlorat sitt
värde till följd av att bolaget upp-
lösts genom likvidation eller gen-
om fusion enligt 14 kap. 1 eller
2 § aktiebolagslagen (1975:1385)
eller 11 kap. 1 eller 2 § bankak-
tiebolagslagen (1987:618) är av-
dragsgill utan den begränsning av
avdragsrätten som framgår av 3 §
2 mom. tredje stycket till den del
förlusten svarar mot utdelning från
bolaget av annat slag än som avses
i 3 § 7 mom. fjärde stycket under
beskattningsåret och närmast före-
gående beskattningsår.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången
vid 1993 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 1—5
nedan.

1. Äldre bestämmelser i 3 § 4 mom. första stycket tillämpas alltjämt
om det ursprungliga beslutet om räntebidrag fettas före den 1 januari
1992.

2. Bestämmelserna i 3 § 12 mom. tillämpas första gången vid 1992 års
taxering.

3. Vid 1993 års taxering gäller för fysiska personer och dödsbon
följande. Av realisationsvinst på sådana finansiella instrument som avses
i 27 § 1 mom. skall som skattepliktig intäkt tas upp fem sjättedelar.
Avdrag för realisationsförlust på sådana instrument skall grundas på fem
sjättedelar av förlusten. Vad nu sagts gäller på motsvarande sätt
realisationsvinst och realisationsförlust på andel i handelsbolag.

4. Bestämmelserna i 10 § tredje stycket tillämpas första gången vid
1994 års taxering.

5. Äldre bestämmelser i 10 a § tillämpas för beskattningsår som
påbörjats före ikraftträdandet.

3 Förslag till Prop. 1991/92:60

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 § och 3 kap. 21 och 22 §§ lagen

(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

10 §*

Fysisk person får, om inte annat följer av 11 §, lämna förenklad
självdeklaration om vad som skall redovisas i fråga intäkter och avdrag
avser endast

1. mkomst av tjänst och annat avdrag än som avses i 33 § 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) inte yrkas för fullgörande av tjänsten,

2. inkomst av kapital samt av-
drag för kostnader yrkas endast för
ränta och tomträttsavgäld och
intäkten utgörs av

a) ränta eller

b) utdelning på svenska aktier
och andelar i svenska värdepap-
persfonder eller ekonomisk före-
ning,

c) intäkt vid försäljning av teck-
ningsrätt eller delbevis som grun-
das på aktieinnehav i svenskt bo-
lag,

3. allmänt avdrag för pensionsförsäkring.

2. inkomst av kapital samt avdrag
för kostnader yrkas endast för
ränta och tomträttsavgäld och
intäkten utgörs av

a) ränta eller

b) utdelning på svenska aktier
och andelar i svenska värdepap-
persfonder eller ekonomisk före-
ning,

c) intäkt vid försäljning av teck-
ningsrätt eller delbevis som grun-
das på aktieinnehav i svenskt bo-
lag,

d) statligt räntebidrag för bo-
stadsändamål,

3 kap.

Kontrolluppgift om räntebidrag
eller eftergift på räntelånefordran
skall lämnas av boverket.

Kontrolluppgift skall lämnas för
fysisk person som fått bidrag eller
eftergift. Kontrolluppgiften skall ta
upp debiterad ränta, räntebidrag,
eftergiven ränta eller amortering
samt länenummer.

§²

Kontrolluppgift om statligt ränte-
bidrag för bostadsändamål och
eftergiven återbetalningsskyldighet
skall lämnas av boverket.

Kontrolluppgift skall lämnas för
fysisk person som fått bidrag eller
eftergift.

22 §

Kontrolluppgift om ränta och fordran skall lämnas av

1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkes-

'Senaste lydelse 1990:1136.

²Senaste lydelse 1990:1364.

³Senaste lydelse 1991:1002.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

mässigt ombesöijt att pengar blivit räntebärande,

3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,

4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,

5. riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,

6. valutahandlare och värdepappersinstitut hos vilka utländsk aktie eller
annat utländskt värdepapper förvaras i depå eller kontoförs enligt
bestämmelserna i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet

m. m.

Kontrolluppgift skall lämnas för
den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär)
och den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande värdepapper oavsett om
ränta utgått. Kontrolluppgiften
skall ta upp den ränta som den
uppgiftsskyldige sammanlagt gott-
skrivit eller betalat ut till bor-
genären med uppgift om i vad mån
räntan är att hänföra till sådan
kvittningsgill ränteintäkt som avses
i 3 § 2 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
dennes sammanlagda fordran på
den uppgiftsskyldige vid årets
utgång och avdragen preliminär
skatt. I fall som avses i första
stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gott-
skrivits samt om innehavet i depån
eller den kontoförda fordringen vid
årets utgång.

Innehas ett konto av mer än en p<
lika mellan innehavarna, om inte

Kontrolluppgift skall lämnas för
den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär)
och den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande värdepapper oavsett om
ränta utgått. Kontrolluppgiften
skall ta upp den ränta som den
uppgiftsskyldige sammanlagt gott-
skrivit eller betalat ut till bor-
genären, dennes sammanlagda
fordran på den uppgiftsskyldige vid
årets utgång och avdragen prelimi-
när skatt. I fall som avses i första
stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gott-
skrivits samt om innehavet i depån
eller den kontoförda fordringen vid
årets utgång.

rson skall ränta och fordran fördelas
annat förhållande är känt för den

uppgiftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte
redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala
räntan och fordran redovisas utan fördelning.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige
inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det
sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången
vid 1993 års taxering om inte annat följer av punkterna 1 och 2 nedan.

1. Äldre bestämmelser i 3 kap. 21 § tillämpas i fråga om räntebidrag
som betalats ut före den 1 januari 1992.

2. Vid 1992 års taxering behöver uppgift enligt de äldre be-
stämmelserna i 3 kap. 22 § lämnas endast om i vad mån räntan är att
hänföra till sådan kvittningsgill ränteintäkt som avses i 3 § 2 mom. andra
stycket 1 lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse intill
den 1 januari 1992.

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2 § 4 mom. och 7 § uppbördslagen
(1953:272)’ skall ha följande lydelse.

Prop. 1991/92:60

Nuvarande lydelse

4 mom. Skattereduktion med-
ges skattskyldig för underskott av
kapital enligt 3 § 14 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Skattereduktionen uppgår till 30
procent av underskottet. Har skatt-
skyldig under beskattningsåret varit
skyldig att betala sjömansskatt
enligt lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt och har denna nedsatts
enligt 12 § 4 mom. samma lag på
grund av underskott av kapital
skall skattereduktionen dock mins-
kas med det belopp varmed ned-
sättning har skett.

Föreslagen lydelse

4 m o m. Skattereduktion med-
ges skattskyldig för underskott av
kapital enligt 3 § 14 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Skattereduktionen uppgår till 25
procent av den del av underskottet
som inte överstiger 100 000 kronor
och 18 procent av återstoden. Har
skattskyldig under beskattningsåret
varit skyldig att betala sjömansskatt
enligt lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt och har denna nedsatts
enligt 12 § 4 mom. samma lag på
grund av underskott av kapital
skall skattereduktionen dock mins-
kas med det belopp varmed ned-
sättning har skett.

Skattereduktion sker endast i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt, skogsvårdsavgift och statlig fastighetsskatt.

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig
skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av
preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduk-
tion bortfaller.

7 §

För inkomst av tjänst, som icke avser bestämd tidsperiod eller icke
uppbäres vid regelbundet återkommande tillfällen, skall utgå preliminär
A-skatt med trettio procent av inkomsten.

Uppbäres inkomst som avses i första stycket jämte inkomst, som avses
i 4 § 1 mom. första stycket, skall preliminär A-skatt utgå enligt grunder

som riksskatteverket fastställer.

För inkomst som avses i 3 § 2
mom. 1 tredje stycket skall preli-
minär skatt utgå med trettio pro-
cent av inkomsten. Preliminär skatt
på ränta eller utdelning på utländ-
ska värdepapper skall utgå med så
stort belopp att det tillsammans
med den skatt som innehållits i
utlandet uppgår till trettio procent
av räntan eller utdelningen.

Skatt enligt första eller andra sty<

För inkomst som avses i 3 § 2
mom. 1 tredje stycket skall preli-
minär skatt utgå med tjugofem
procent av inkomsten. Preliminär
skatt på ränta eller utdelning på
utländska värdepapper skall utgå
med så stort belopp att det tillsam-
mans med den skatt som innehållits
i utlandet uppgår till tjugofem
procent av räntan eller utdelningen,
et uttages icke på belopp under tio

kronor.

ILagen omtryckt 1991:97.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

Att särskilda grunder för uttagande av preliminär A-skatt kan föreskri-
vas i vissa fäll framgår av 3 § 2 mom.

Bestämmelserna i denna paragraf gälla icke om annat följer av 40 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången
i fråga om preliminär skatt för 1992 och slutlig skatt på grund av 1993
års taxering om inte annat följer av punkterna 1—2 nedan.

1. I fråga om preliminär skatt för 1992 och slutlig skatt på grund av
1993 års taxering gäller, i stället för vad som sägs i 2 § 4 mom. första
stycket andra meningen, att skattereduktionen uppgår till 30 procent av
den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 21
procent av återstoden.

2. Äldre bestämmelser i 7 § tillämpas i fråga om preliminär skatt för
1992.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

Prop. 1991/92:60

Härigenom föreskrivs att 22 § 3 mom., 23 § B och F, 28 §, samt 43 §
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

3 m o m. Ingår fast egendom
enligt kommunalskattelagen (1928:
370) i en förvärvskälla inom in-
komstslaget näringsverksamhet
tillämpas bestämmelserna i 4 §
och, med undantag av femte styck-
et sista meningen, punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt. Vad nu har sagts gäller
även sådan egendom som enligt
punkt 2 sjunde och åttonde styck-
ena av anvisningarna till 3 och 4
§§ lagen om statlig förmögenhets-
skatt skall anses som en särskild
förvärvskälla inom inkomstslaget
näringsverksamhet.

3 mom. Ingår fest egendom
enligt kommunalskattelagen (1928:
370) i en förvärvskälla inom in-
komstslaget näringsverksamhet
tillämpas bestämmelserna i 4 §
och, med undantag av femte styck-
et sista meningen, punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt i dess lydelse intill ut-
gången av år 1991. Vad nu har
sagts gäller även sådan egendom
som enligt punkt 2 sjunde och
åttonde styckena av anvisningarna
till 3 och 4 §§ lagen om statlig
förmögenhetsskatt i dess lydelse
intill utgången av år 1991 skall
anses som en särskild förvärvskälla
inom inkomstslaget näringsverk-
samhet.

Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall
som taxeringsvärde anses det värde som enligt 1 eller 2 mom. skall ligga
till grund för beräkning av arvsskatt.

23 §

B.³ Aktier som noteras på inländsk eller utländsk börs, andelar i
värdepappersfonder samt andra värdepapper än aktier som omsätts
marknadsmässigt och är av det slag som anges i 27 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt tas upp till 75 procent av det noterade
värdet.

Aktier som, utan att vara börsnoterade, är föremål för marknadsmässig
omsättning med regelbundna noteringar om avslut tas upp till 30 procent
av det noterade värdet.

Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade
eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier
i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade
aktierna. Ar flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas
upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen.

Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:587.

^Senaste lydelse 1991:417.

³Senaste lydelse 1991:417.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en
försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan
försäljning läggas till grund för värderingen.

Aktier som inte omfettas av
bestämmelserna i första—tredje
styckena samt andelar i ekonomis-
ka föreningar och handelsbolag tas
upp till det pris som kan påräknas
vid en försäljning under normala
förhållanden, varvid dock följande
skall iakttas. I den mån uppskatt-
ningen grundas på värdet av till-
gångar som ingår i förvärvskälla
inom inkomstslaget näringsverk-
samhet beräknas — under förutsätt-
ning att egendomen är sådan som
avses i punkt 2 första stycket eller
sjunde och åttonde styckena av
anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt — tillgångarnas värde
med tillämpning av reglerna i F
tredje stycket; vid gåva dock under
den ytterligare förutsättningen att
de i 43 § andra stycket angivna
kraven iakttagits. I den mån upp-
skattningen grundas på värdet av
tillgångar som avses i första—tredje
styckena, skall värdet av dessa
tillgångar anses motsvara vad som
skulle tas upp vid en tillämpning
av bestämmelserna i första—fjärde
styckena.

Värdepapper som inte omfettas av
femte styckena tas upp till det pris s
under normala förhållanden.

Aktier som inte omfettas av
bestämmelserna i första—tredje
styckena samt andelar i ekonomis-
ka föreningar och handelsbolag tas
upp till det pris som kan påräknas
vid en försäljning under normala
förhållanden, varvid dock följande
skall iakttas. I den mån uppskatt-
ningen grundas på värdet av till-
gångar som ingår i förvärvskälla
inom inkomstslaget näringsverk-
samhet beräknas — under förutsätt-
ning att egendomen är sådan som
avses i punkt 2 första stycket eller
sjunde och åttonde styckena av
anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögen-
hetsskatt i dess lydelse intill ut-
gången av år 1991 — tillgångarnas
värde med tillämpning av reglerna
i F tredje stycket; vid gåva dock
under den ytterligare förutsättning-
en att de i 43 § andra stycket
angivna kraven iakttagits. I den
mån uppskattningen grundas på
värdet av tillgångar som avses i
första—tredje styckena, skall värdet
av dessa tillgångar anses motsvara
vad som skulle tas upp vid en
tillämpning av bestämmelserna i
första—fjärde styckena.

bestämmelserna i första—tredje och
om kan påräknas vid en försäljning

F.⁴ Andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag tas upp till ett värde
som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller
bolagets behållna förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det värde
som föreningens eller bolagets festighet skall tas upp till enligt 22 § och
med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder
enligt senaste bokslut.

Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antas
ha betingat vid en med tillbörlig omsorg skedd försäljning, som föranletts
av boets avveckling.

Vid värderingen av förvärvskälla
eller del av förvärvskälla som
enligt kommunal skattelagen (1928:
370) ingår i inkomstslaget närings-

Vid värderingen av förvärvskälla
eller del av förvärvskälla som en-
ligt kommunalskattelagen (1928:
370) ingår i inkomstslaget närings-

⁴Senaste lydelse 1991:417.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

verksamhet tillämpas — under för-
utsättning att egendomen är sådan
som avses i punkt 2 första stycket
eller sjunde och åttonde styckena
av anvisningarna till 3 och 4 §§
lagen (1947:577) om statlig för-
mögenhetsskatt — bestämmelserna
i 4 § och, med undantag av femte
stycket sista meningen, punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
om statlig förmögenhetsskatt.

verksamhet tillämpas — under för-
utsättning att egendomen är sådan
som avses i punkt 2 första stycket
eller sjunde och åttonde styckena
av anvisningarna till 3 och 4 §§
lagen (1947:577) om statlig förmö-
genhetsskatt i dess lydelse intill
utgången av är 1991 — bestämmel-
serna i 4 § och, med undantag av
femte stycket sista meningen,
punkt 2 av anvisningarna till 3 och
4 §§ lagen om statlig förmögen-
hetsskatt i dess lydelse intill ut-
gången av år 1991.

28 §⁵

Till klass I hänföras efterlevande make, sambo, barn, avkomling
till barn, make och sambo till barn och efterlevande make eller sambo till
avlidet barn. Detta gäller även om barnet eller avkomlingen till följd av
adoption förlorat sin arvsrätt efter arvlåtaren.

Som skattefritt avdrages från lott som tillkommer den avlidnes
efterlevande make eller sambo 280 000 kronor, från vad som tillkommer
annan i klass I 70 000 kronor och från lott, som beskattas enligt klass II
eller klass III, 21 000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn
vid skattskyldighetens inträde ej fyllt 18 år, avdrages ytterligare 10 000
kronor förvaije helt år eller del därav, som då återstod till dess sagda
ålder uppnås.

Styvbarns- och fosterbamsförhållande räknas lika med skyldskap. Med
fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den
avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn.

Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som
erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles vid
skilda tillfällen.

Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än
sådan som avses i klass I eller III.

Till klass III hänföras

landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushåll-
ningssällskap med stadgar som festställts av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer;

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande,
sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga
kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;
registrerad understödsförening;

sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet
tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer
ovan angivet ändamål;

⁵Senaste lydelse 1990:1430.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sam-
manslutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla
allmän samlingslokal,

där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes
jämlikt 3 §.

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den
klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet
eller för mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt.

Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket. Skatten beräknas enligt följande skalor.
	Nuvarande lydelse Klass I
Skattepliktig lott, kr. 140 000		Arvsskatt, kr.	10	%	inom	skiktet
140 000-	280 000	14 000 +	20	%	•i	II
280 000-	560 000	42 000 +	30	%	H	II
560 000-	1 120 000	126 000 +	40	%	II	w
1 120 000-	11 200 000	350 000 +	50	%	II	II
11 200 000-		5 390 000 +	60	%	II	w
		Klass II
Skattepliktig lott, kr. 35 000		Arvskatt, kr.	15	%	inom skiktet
35 000 -	70 000	5 250 +	25	%	II	II
70 000-	140 000	14 000 +	35	%	II
140 000-	280 000	38 500 +	45	%	II
280 000-	2 800 000	101 500 +	55	%	w	II
2 800 000-		487 500 +	65	%		w
		Klass III
Skattepliktig lott, kr. 42 000		Arvskatt, kr.	10	%	inom	skiktet
42 000 -	84 000	4 200 +	20	%	H	II
84 000-		12 600 +	30	%	H	II

Föreslagen lydelse

	Klass l
Skattepliktig lott, kr.	Arvskatt, kr.
300 000		10 % inom skiktet:
300 000- 600 000	30 000 +	20 % " " ;
600000-	90 000 +	30 % " " .

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 60

Föreslagen lydelse
Klass 11

Prop. 1991/92:60

Skattepliktig lott, kr.

70 000

70 000 - 140 000

140 000-

Arvskatt, kr.

10 %

7 000 + 20 %

21 000 + 30 %

inom skiktet;

ft W ,

Klass III

Skattepliktig lott, kr.

90 000

90 000- 170 000

170 000 -

Arvskatt, kr.

10 %

9 000 + 20 %

25 000 + 30 %

inom skiktet;
M fl ,

H fl

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

43 §⁶

Vid beskattning av gåva gäller i tillämpliga delar, förutom ovan särskilt
angivna bestämmelser i 6 - 9, 12, 19, 21 och 30 §§, vad i fråga om
arvsskatt vidare är stadgat i 4 § tredje stycket, 13 § 2 mom., 14 och
20 §§, 22 § med undantag av 3 mom., 23 § med undantag av F tredje
stycket, 24 - 27 §§, 28 § med undantag av andra och fjärde styckena
samt 32 §. Därvid skall hänvisningen i 32 § f) till 19 § i stället gälla
41 § samt 28 § första och tredje styckena tillämpas som om gåvan

utgjorde arv efter givaren.

Har gåva lämnats utan förbehåll
till förmån för givaren eller annan
och avser gåvan all givarens rätt
till förvärvskälla eller del av för-
värvskälla inom inkomstslaget
näringsverksamhet enligt kom-
munalskattelagen (1928:280) som
han äger direkt eller genom juri-
disk person, skall, utöver be-
stämmelserna i första stycket —
under förutsättning att egendomen
är sådan som avses i punkt 2 första
stycket eller sjunde och åttonde
styckena av anvisningarna till 3
och 4 §§ lagen (1947:577) om stat-
lig förmögenhetsskatt - även 22 §
3 mom. och 23 § F tredje stycket
tillämpas när gåvoskatten bestäms.
Har gåvotagaren inom fem år efter
det att skattskyldighet för gåvan
inträtt genom köp, byte eller något
därmed jämförligt fång eller genom
gåva eller bodelning av annan
anledning än makes död avhänt sig

Har gåva lämnats utan förbehåll
till förmån för givaren eller annan
och avser gåvan all givarens rätt
till förvärvskälla eller del av för-
värvskälla inom inkomstslaget
näringsverksamhet enligt kom-
munalskattelagen (1928:280) som
han äger direkt eller genom juri-
disk person, skall, utöver be-
stämmelserna i första stycket —
under förutsättning att egendomen
är sådan som avses i punkt 2 första
stycket eller sjunde och åttonde
styckena av anvisningarna till 3
och 4 §§ lagen (1947:577) om stat-
lig förmögenhetsskatt i dess lydelse
intill utgången av år 1991 — även
22 § 3 mom. och 23 § F tredje
stycket tillämpas när gåvoskatten
bestäms. Har gåvotagaren inom
fem år efter det att skattskyldighet
för gåvan inträtt genom köp, byte
eller något därmed jämförligt fång
eller genom gåva eller bodelning

⁶Senaste lydelse 1991:417.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

egendomen eller väsentlig del
därav, skall ny gåva anses förelig-
ga med det värde varmed den
ursprungliga gåvan nedsatts.

av annan anledning än makes död
avhänt sig egendomen eller väsent-
lig del därav, skall ny gåva anses
föreligga med det värde varmed
den ursprungliga gåvan nedsatts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas i de fäll
skattskyldighet inträder efter utgången av år 1991.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömans-
skatt¹ skall ha följande lydelse.

Prop. 1991/92:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §

4 mom.² Sjömansskatt enligt 7 § får genom beslut om jämkning
nedsättas i den mån förutsättningarna för skattereduktion enligt lagen
(1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift är uppfyllda.

Jämkning får vidare ske om förutsättningar för skattereduktion för
underskott av kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt föreligger.

Jämkning enligt detta moment får
dock endast medges i den mån
skattereduktion ej kan antas ha
skett i fråga om statlig inkomst-
skatt, kommunal inkomstskatt,
skogsvårdsavgift eller statlig fes-
tighetsskatt.

Bosättning eller stadigvarande vistelse här i riket krävs dock inte för
jämkning enligt detta moment.

Jämkning enligt detta moment får
dock endast medges i den mån
skattereduktion ej kan antas ha
skett i fråga om statlig inkomst-
skatt, kommunal inkomstskatt eller
statlig festighetsskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

'Lagen omtryckt 1970:933.

²Senaste lydelse 1990:1433.

7 Förslag till ^ProP- 1991/92:60

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

4 §²

Till grund för beräkning av inkomst av anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete under visst år skall läggas den försäkrades taxering
till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Avser taxeringen beskatt-
ningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomst under
beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår, som närmast
föregått taxeringsåret.

Närmare bestämmelser rörande beräkningen av inkomst av anställning

och inkomst av annat förvärvsarbete

Angående beräkningen av in-
komst av anställning, som avses i
2 § första stycket o) eller för vil-
ken den försäkrade inte är skatt-
skyldig här i riket eller för vilken
den försäkrade har att erlägga
sjömansskatt, finns det särskilda
bestämmelser.

beslutas av riksdagen särskilt.

Angående beräkningen av in-
komst av anställning, för vilken
den försäkrade inte är skattskyldig
här i riket eller för vilken den
försäkrade har att betala sjömans-
skatt, finns det särskilda bestäm-
melser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

'Lagen omtryckt 1982:120.

²Senaste lydelse 1987:569.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1040) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring

Prop. 1991/92:60

Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring¹ i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:1040) om ändring i
nämnda lag samt punkterna 1 och 3 av ikraftträdande- och övergångsbe-
stämmelserna till lagen (1991:1040) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

2 §

Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnads-
ersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid
beräkning av preliminär A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte från
en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till
1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller
sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda
skatt. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid beräkning-
en av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas
av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i sys-
selsättningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även

a) sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt denna lag samt
sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller på grund
av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället för
försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenningförmåner,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning
för merkostnader,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,

f) utbildningbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,

g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt
studiestödslagen (1973:349),

'Lagen omtryckt 1982:120.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

k) timersättning vid kommunal
vuxenutbildning (komvux), vid
vuxenutbildning för psykiskt ut-
vecklingsstörda (särvux) och vid
svenskundervisning för invandrare
(sfi),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpen-
sionsförsäkring,

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under
repetitionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning under krigsför-
bandsövning eller särskild övning inom vämpliktsutbildningen, läkare
under försvarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundut-
bildning för vuxna (grundvux), vid
vuxenutbildning för psykiskt ut-
vecklingsstörda (särvux) och vid
grundläggande svenskundervisning
för invandrare,

l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
eller motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i
den mån regeringen så förordnar,

n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försöijning när de
startar egen rörelse,

o) värdet av vad den försäkrade
tillgodoförs som följd av att en
arbetsgivare lämnar sådant bidrag
som likställs med lön enligt 2 kap.
3 § andra stycket lagen (1981:691)
om socialavgifter,

p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård,

q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs
självständigt,

r) ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen
(1991:1047) om sjuklön.

I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form än pension samt i fråga om ersättning till
idrottsutövare från visst slag av ideell förening gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller
annan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som
är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkrade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt
3 kap. 2 a § eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt
handelsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svenska medbotgare, om svenska staten eller, där lönen härrör från
utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger ett
bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av
riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspen-
sionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är
svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är
bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäk-
ringsverket godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgif-
ten.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses som arbetsgivare.

1. Denna lag träder i kraft i
fråga om 2 kap. 14 § och 3 kap.
9 § den 1 juli 1991 och i övrigt
den 1 januari 1992.

1. Denna lag träder i kraft i
fråga om 2 kap. 14 § och 3 kap.
9 § den 1 juli 1991, i fråga om 11
kap. 2 § första stycket k) den 1 juli
1992 och i övrigt den 1 januari
1992.

3. Den nya föreskriften i 11 kap.
2 § tillämpas första gången när
pensionsgrundande inkomst be-
stäms för år 1992.

3. De nya föreskrifterna i 11
kap. 2 § tillämpas första gången
när pensionsgrundande inkomst
bestäms för år 1992.

9 Förslag till Prop. 1991/92:60

Lag om ändring i lagen (1991:588) om ändring i lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring¹ i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:588) om ändring i nämnda
lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

Inkomst av anställning, för vilken den försäkrade inte är skattskyldig
här i riket enligt kommunalskattelagen (1928:370) samt inkomst av
anställning, för vilken den försäkrade är skattskyldig enligt lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, skall
bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan
uppgift skall senast den 31 januari året näst efter det år, som inkomsten
avser, avlämnas till den myndighet, som avses i 3 kap. 58 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. I uppgiften skall
anges den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och adress samt
beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som
denna avser. Vidare skall i uppgiften anges, om den försäkrade fått
skattepliktiga naturaförmåner. Ett exemplar av uppgiften skall inom tid
som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen av denna lag även den som
utgivit bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Inkomst av anställning, som
avses i 11 kap. 2 § första stycket
o) lagen om allmän försäkring,
skall bestämmas med ledning av
uppgift om det värde som den
försäkrade tillgodoförts som följd
av bidraget. Sådan uppgift skall av
arbetsgivaren lämnas

1. för en försäkrad, som inte är
skattskyldig här i riket, i särskild
uppgift enligt första stycket,

2. för en försäkrad, som avses i

1 § första stycket lagen (1958:295)
om sjömansskatt, i redares redovis-
ning enligt 14 § samma lag,

3. för annan försäkrad, i kon-
trolluppgift enligt 3 kap. 4 § lagen
om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.

¹Lagen omtryckt 1976:1015.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Prop. 1991/92:60

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialav-
gifter¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §²

I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den
allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål.

Att denna lag tillämpas även i
fråga om allmän löneavgift, ar-
betsmiljöavgift och särskild löne-
skatt på vissa förvärvsinkomster
framgår av lagen (1982:423) om
allmän löneavgift, lagen (1989:
484) om arbetsmiljöavgift och la-
gen (1990:659) om särskild löne-
skatt på vissa förvärvsinkomster.

Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns

särskilda bestämmelser.

Att denna lag tillämpas även i
fråga om arbetsmiljöavgift och
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster framgår av lagen
(1989:484) om arbetsmiljöavgift
och lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkoms-
ter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre föreskrifter
tillämpas fortfarande i fråga om avgifter som avser tid före utgången av
år 1991.

'Lagen omtryckt 1989:633.
lenaste lydelse 1991:690.

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1050) om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialav-
gifter¹ i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:1050) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Prop. 1991/92:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

3 §

Underlag för beräkning av avgifterna är summan av vad arbetsgivaren
under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört
arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller
andra skattepliktiga förmåner eller, i fäll som avses i 3 kap. 2 § andra
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för
utfört arbete. Bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen om
allmän försäkring likställs med lön. Med lön likställs även kostnads-
ersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid

beräkning av preliminär A-skatt.

Med lön likställs också

7. bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en juridisk person, om
ett väsentligt ändamål för den
juridiska personen är att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem som
är eller har varit anställda hos
arbetsgivaren. Detta gäller dock
inte bidrag som lämnas till en
pensions- eller personalstiftelse
enligt lagen (1967:531) om tryg-
gande av pensionsutfästelse m.m.,

2. ersättning som en arbetsgivare
utger till en allmän försäkrings-
kassa som följd av bestämmelsen i
24 § första stycket lagen (1991:
1047) om sjuklön.

Värdet av vad någon tillgodoförs
som följd av sådant bidrag som
likställs med lön enligt andra styck-
et 1 samt ersättning som avses i
andra stycket 2 skall anses som
ersättning till arbetstagare vid
tillämpning av 4 och 5 §§.

Med lön likställs också ersättning
som en arbetsgivare utger till en
allmän försäkringskassa som följd
av bestämmelsen i 24 § första
stycket lagen (1991:1047) om
sjuklön.

Ersättning som avses i andra
stycket skall anses som ersättning
till arbetstagare vid tillämpning av
4 och 5 §§.

¹Lagen omtryckt 1989:633.

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter och allmän löneavgift

Prop. 1991/92:60

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1990:912) om nedsättning
av socialavgifter och allmän löneavgift samt 1, 7 och 8 §§ lagen skall ha
följande lydelse.

Lag om nedsättning av socialavgifter

Föreslagen lydelse

I denna lag ges föreskrifter om
stöd till näringslivet genom ned-
sättning helt eller delvis av social-
avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter.

Nuvarande lydelse

Aijeplogs, Arvidsjaurs, Gällivare,

I denna lag ges föreskrifter om
stöd till näringslivet genom ned-
sättning helt eller delvis av social-
avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter och allmän löneavgift
enligt lagen (1982:423) om allmän
löneavgift.

Stödet ges till näringslivet i

Haparanda, Jokkmokks, Kalix, Kiruna, Pajala, Överkalix och Övertomeå
kommuner i Norrbottens län, Dorotea, Malå, Sorsele, Storumans,
Vilhelmina och Åsele kommuner i Västerbottens län, Bergs, Härjedalens,
Ragunda och Strömsunds kommuner samt Hotagens, Laxsjö, Föllinge,
Offerdals och Alsens församlingar i Krokoms kommun i Jämtlands län
(stödområde 1).

Stödet ges också i den omfattning som framgår av 5 och 6 §§ till
näringslivet i Bodens, Luleå, Piteå och Älvsbyns kommuner i Norrbot-
tens län.

En arbetsgivare som driver eller
etablerar verksamhet som avses i
2 § vid fest driftställe i Svap-
pavaara samhälle, Kiruna kommun,
har rätt att efter särskilt tillstånd
bli befriad från arbetsgivaravgifter
och allmän löneavgift för denna
verksamhet till och med utgiftsåret
1993. Sådan befrielse medges
endast om en etablering är lämplig
från samhällsekonomisk synpunkt.

Från och med utgiftsåret 1994 gäller samma bestämmelser som för
stödområde 1 i övrigt.

En arbetsgivare som driver eller
etablerar verksamhet som avses i
2 § vid fest driftställe i Svap-
pavaara samhälle, Kiruna kommun,
har rätt att efter särskilt tillstånd
bli befriad från arbetsgivaravgifter
för denna verksamhet till och med
utgiftsåret 1993. Sådan befrielse
medges endast om en etablering är
lämplig från samhällsekonomisk
synpunkt.

8 §

En försäkrad som bedriver eller En försäkrad som bedriver eller
etablerar verksamhet som avses i etablerar verksamhet som avses i

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

2 § vid fest driftställe i Svap-
pavaara samhälle, Kiruna kommun,
har rätt att efter särskilt tillstånd
befrias från egenavgifter och all-
män löneavgift för inkomster från
denna verksamhet till och med in-
komståret 1993. Sådan befrielse
medges endast om en etablering är
lämplig från samhällsekonomisk
synpunkt.

Från och med inkomståret 1994
stödområde 1 i övrigt.

2 § vid fest driftställe i Svap-
pavaara samhälle, Kiruna kommun,
har rätt att efter särskilt tillstånd
befrias från egenavgifter för in-
komster från denna verksamhet till
och med inkomståret 1993. Sådan
befrielse medges endast om en
etablering är lämplig från samhälls-
ekonomisk synpunkt.

iller samma bestämmelser som för

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Lagen tillämpas fortfe-
rande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari
1992.

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande och ungdomsbosparande

Prop. 1991/92:60

Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1988:847) om skattelättnader
för allemanssparande och ungdomsbosparande skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2§*

Av ränta på sparmedel som satts
in i allemanssparandet samt bonus-
ränta enligt 5 § lagen (1983:890) om
allemanssparande utgör endast två
tredjedelar skattepliktig inkomst vid
taxering enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.

Av realisationsvinst och utdelning
på andel i allemansfond tas två tred-
jedelar upp som skattepliktig in-
komst. Avdrag för realisationsför-
lust på sådan andel grundas på två
tredjedelar av förlusten.

För utdelning enligt 18 § sista stycket lagen om allemanssparande skall gå-
voskatt betalas i den mån skattskyldighet föreligger enligt lagen (1941:416)
om arvsskatt och gåvoskatt.

Av ränta på sparmedel som satts
in i allemanssparandet samt bonus-
ränta enligt 5 § lagen (1983:890) om
allemanssparande utgör endast fyra
femtedelar skattepliktig inkomst vid
taxering enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.

Av realisationsvinst och utdelning
på andel i allemansfond tasfyra fem-
tedelar upp som skattepliktig in-
komst. Avdrag för realisationsför-
lust på sådan andel grundas p&fyra
femtedelar av förlusten.

Av bonusränta enligt 11 § lagen
(1988:846) om ungdomsbosparande
utgör endast två tredjedelar skatte-
pliktig inkomst vid taxering enligt la-
gen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt.

Av bonusränta enligt 11 § lagen
(1988:846) om ungdomsbosparande
utgör endast fyra femtedelar skatte-
pliktig inkomst vid taxering enligt la-
gen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid
1994 års taxering.

¹ Senaste lydelse 1990:1316.

² Senaste lydelse 1990:675.

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:654) om
skatteutj ämningsreserv

Prop. 1991/92:60

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:654) om skatteutjämningsre-
serv

dels att 4 och 8 §§ samt punkt 6 av övergångsbestämmelserna skall ha föl-
jande lydelse,

dels att det i övergångsbestämmelserna skall införas en ny punkt, 8, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §*

Kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon är skillnaden vid be-
skattningsårets ingång mellan tillgångar och skulder i förvärvskällan.

Som tillgång räknas inte egendom som avses i 27§ 1 mom., 28 §, 29 § 1
mom., 30 § 1 mom. och 31 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt såvida
inte vederlag eller realisationsvinst vid avyttring utgör intäkt av näringsverk-
samhet.

Som skuld räknas även

1. en skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen medges vid in-
komsttaxeringen,

2. belopp som har avsatts till ersättningsfond.

Som skuld räknas inte

1. lån för anskaffande av tillgångar som enligt andra stycket inte räknas in
i kapitalunderlaget,

2. belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv.

Statlig inkomstskatt, statlig för-
mögenhetsskatt, kommunal in-
komstskatt, egenavgifter enligt la-
gen (1981:691) om socialavgifter,
särskild löneskatt enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster och lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader samt skattetill-
lägg och förseningsavgift enligt taxe-
ringslagen (1990:324) räknas inte
som tillgång eller skuld.

Inkomstunderlaget är den vid tax-
eringen till statlig inkomstskatt be-
räknade inkomsten av förvärvskäl-
lan före avdrag för underskott från
föregående år, avdrag för avgift för
pensionsförsäkring enligt punkt 21
av anvisningarna till 23 § kommunal-
skattelagen (1928:370), avdrag för
särskild löneskatt enligt 3§ lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på

Statlig inkomstskatt, statlig för-
mögenhetsskatt, kommunal in-
komstskatt, egenavgifter enligt la-
gen (1981:691) om socialavgifter,
särskild löneskatt enligt 3§ lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader samt skattetill-
lägg och förseningsavgift enligt taxe-
ringslagen (1990:324) räknas inte
som tillgång eller skuld.

§²

¹ Senaste lydelse 1991:694.

² Senaste lydelse 1991:694.

Nuvarande lydelse

pensionskostnader, avdrag för upp-
skov enligt lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto, avdrag för av-
sättning för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och la-
gen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster samt av-
drag för årets avsättning till skatte-
utjämningsreserv beräknad på in-
komstunderlaget. Intäkt enligt
punkt 16 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen ingår inte i
underlaget.

Föreslagen lydelse

pensionskostnader, avdrag för upp-
skov enligt lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto, avdrag för av-
sättning för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och av-
drag för årets avsättning till skatte-
utjämningsreserv beräknad på in-
komstunderlaget. Intäkt enligt
punkt 16 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen ingår inte i
underlaget.

Prop. 1991/92:60

6. Vid beräkning av kapitalunder-
laget för fysiska personer och döds-
bon gäller följande. Vid 7993-1999
års taxeringar skall som kapital-
underlag anses den skattskyldiges
kapitalunderlag enligt 4 § med till-
lägg för en övergångspost. Över-
gångsposten är ett belopp motsva-
rande den skattskyldiges negativa
kapitalunderlag vid 7993 års taxe-
ring eller, om företaget på grund av
förlängt räkenskapsår inte skall tax-
eras detta år, vid 1994 års taxering,
till den del detta negativa underlag
överstiger fribeloppet enligt punkt
16 fjärde stycket av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen
(1928:370).

6. Vid beräkning av kapitalunder-
laget för fysiska personer och döds-
bon gäller följande. Vid 7992-1999
års taxeringar skall som kapital-
underlag anses den skattskyldiges
kapitalunderlag enligt 4§ med till-
lägg för en övergångspost. Över-
gå ngsposten är ett belopp motsva-
rande den skattskyldiges negativa
kapitalunderlag vid 7992 års taxe-
ring eller, om företaget på grund av
förlängt räkenskapsår inte skall tax-
eras detta år, vid 1993 års taxering,
till den del detta negativa underlag
överstiger fribeloppet enligt punkt
16 fjärde stycket av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen
(1928:370).

Har den skattskyldige flera förvärvskällor skall vid tillämpning av första
stycket overgångsposten bestämmas med ledning av förvärvskällornas sam-
manlagda kapitalunderlag. Är det sammanlagda kapitalunderlaget negativt
skall det fördelas mellan förvärvskällorna med negativt kapitalunderlag i för-
hållande till deras andel av det sammanlagda kapitalunderlaget i dessa för-
värvskällor. Det sålunda beräknade negativa underlaget utgör förvärvskäl-
lans övergångspost till den del beloppet överstiger det till förvärvskällan
hänförliga fribeloppet.

Vid beräkning av kapitalunderla-
get vid 7992 års taxering eller, om
företaget på grund av förlängt rä-
kenskapsår inte skall taxeras detta
år, vid 1993 års taxering, skall fastig-
heter som inte utgör omsättningstill-
gångar tas upp till det högsta av de
värden som följer av 6§ andra
stycket.

Bestämmelserna i första-tredje styckena gäller inte vid tillämpning av
11§.

Vid beräkning av kapitalunderla-
get vid 1993 års taxering eller, om
företaget på grund av förlängt rä-
kenskapsår inte skall taxeras detta
år, vid 1994 års taxering, skall fastig-
heter som inte utgör omsättningstill-
gångar tas upp till det högsta av de
värden som följer av 6§ andra
stycket.

8. Vid beräkning av kapital-
underlaget för skadeförsäkringsföre-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tag skall vid 1992 års taxering säker-
hetsreserv räknas som skuld endast
till den del reserven överstiger 70 pro-
cent av säkerhetsreserven i bokslut
till ledning för 1991 års taxering.

1991/92:60

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 60

15 Förslag till Prop. 1991/92:60

Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på

vissa förvärvsinkomster

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild löneskatt

på vissa förvärvsinkomster¹ skall ha följande lydelse.

3. avgångsersättning som annorle-
des än på grund av kollektivavtals-
grundad avgångsbidragsförsäkring
utbetalas av staten eller kommun
som arbetsgivare,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§²

Särskild löneskatt skall för varje Särskild löneskatt skall för varje
år betalas till staten med 22,2 pro- år betalas till staten med 21,85 pro-
cent på cent på

1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år
eller äldre,

2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbidrags-
försäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,

3. avgångsersättning som annorle-
des än på grund av kollektivavtals-
grundad avgångsbidragsförsäkring
utbetalas av staten eller kommun
som arbetsgivare eller av annan ar-
betsgivare, under förutsättning att ar-
betsgivaren tillämpar kommunalt
pensionsavtal och att borgen tecknats
i enlighet med vad som anges i punkt
20 e första stycket b av anvisningarna
till 23 § kommunalskattelagen
(1928:370),

4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,

5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grun-
der som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisa-
tioner till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller till
sjukbidrag,

6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts en-
ligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-
organisationer till den del ersättningen utgår i form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för mistad inkomst.

Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning som avses i första stycket.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap.
3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket
2 och 13.

2§³

En enskild person eller ett dödsbo
skall för varje år till staten betala
särskild löneskatt med 22,2 procent
på inkomst av passiv näringsverk-
samhet här i riket samt, om den
skattskyldige före årets början fyllt
65 år eller avlidit under året, på in-
komst som avses i 3 kap. 4 § andra

En enskild person eller ett dödsbo
skall för varje år till staten betala
särskild löneskatt med 21,85 procent
på inkomst av passiv näringsverk-
samhet här i riket samt, om den
skattskyldige före årets början fyllt
65 år eller inte fyllt 65 år men under
hela året uppburit hel ålderspension

¹ Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.

² Senaste lydelse 1990:1426.

³ Senaste lydelse 1990:1426.

Nuvarande lydelse

stycket lagen (1981:691) om social-
avgifter samt vidare på ersättning
som utgår enligt sådan avtalsgrupp-
sjukförsäkring som avses i punkt 12
av anvisningarna till 22 § kommunal-
skattelagen (1928:370) eller enligt
sådan trygghetsförsäkring som avses
i nämnda anvisningspunkt till den
del ersättningen utgår i form av en-
gångsbelopp som inte utgör kom-
pensation för mistad inkomst.

Föreslagen lydelse

eller avlidit under året, på inkomst
som avses i 3 kap. 4§ andra stycket
lagen (1981:691) om socialavgifter
samt vidare på ersättning som utgår
enligt sådan avtalsgruppsjukförsäk-
ring som avses i punkt 12 av anvis-
ningarna till 22 § kommunalskattela-
gen (1928:370) eller enligt sådan
trygghetsförsäkring som avses i
nämnda anvisningspunkt till den del
ersättningen utgår i form av en-
gångsbelopp som inte utgör kom-
pensation för mistad inkomst. Skatt
beräknas inte på sådana inkomster
för vilka den skattskyldige skall be-
tala egenavgifter enligt 3 kap. 4§ la-
gen om socialavgifter.

Skatt beräknas inte heller på ersättning för ett uppdrag där avtal har träf-
fats om att ersättningen för uppdraget skall likställas med inkomst av anställ-
ning enligt 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmel-
serna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.

Prop. 1991/92:60

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas på lön eller annan
ersättning som utges efter utgången av år 1991 samt på inkomst enligt 2§
som tas upp till beskattning vid 1993 års taxering eller senare. Omfattar be-
skattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1991, skall - om den
skattskyldige inte visar annat - så stor del av beskattningsårets inkomst anses
hänförlig till tiden efter utgången av år 1991 som svarar mot förhållandet
mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela be-
skattningsåret.

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel skall ha följande lydelse.

Prop. 1991/92:60

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5§

Skatten uppgår till 10 procent av
skatteunderlaget enligt 3§ första -
tredje styckena såvitt underlaget av-
ser tjänstepension och till 15 procent
såvitt underlaget avser annat än tjäns-
tepension.

Skatten uppgår till 1,1 procent av skatteunderlaget enligt 3§ fjärde
stycket. I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall
skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Detsamma skall gälla om pensions-
skuld som avses i nyssnämnda stycke helt upplöses under beskattningsåret.

Skatten uppgår till 10 procent av
skatteunderlaget enligt 3§ första -
tredje styckena.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser tillämpas
dock för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet.

17 Förslag till Prop. 1991/92:60

Lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1991:687) om särskild löneskatt

på pensionskostnader skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§

Den som utfäst en tjänstepension
skall till staten betala särskild löne-
skatt med 21,85 procent på kostna-
den för pensionsutfästelsen, beräk-
nad enligt 2§.

Den som utfäst en tjänstepension
skall till staten betala särskild löne-
skatt med 22,2 procent på kostnaden
för pensionsutfästelsen, beräknad
enligt 2 §.

I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen behand-
las som handelsbolag är dock delägarna skattskyldiga.

En enskild person eller ett dödsbo
som medges avdrag för avgift för
pensionsförsäkring enligt punkt 21
av anvisningarna till 23 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall för det
beskattningsåret till staten betala
särskild löneskatt med 11,1 procent
på avgiften.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser tillämpas
dock för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet.

18 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift skall
upphöra att gälla vid utgången av juni 1992. Lagen tillämpas dock
alltjämt i fråga om avgift som belöper på tiden före dess upphävande i
den mån annat inte anges nedan i fråga om beräkning av skogsvårdsav-
giften.

För beskattningsår som avslutas efter den 31 december 1991 gäller
följande. Skogsvårdsavgiften beräknas på grundval av 1991 års skogs-
bruksvärde och är för helt år räknat

a) 8 promille till den del beskattningsåret omfattar tid före den 1
januari 1992 och

b) 4 promille för tiden därefter. Beskattningsår som avslutas efter den
30 juni 1992 anses ha gått ut denna dag.

Har skogsbruksvärdet inte bestämts för år 1991 uppskattas skogsbruks-
värdet enligt de grunder som då gällde för bestämmande av skogsbruks-
värdet. Om den skattskyldige så yrkar beräknas skogsvårdsavgiften på
grundval av det för år 1992 gällande skogsbruksvärdet.

Prop. 1991/92:60

19 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991. Den upphävda lagen
tillämpas dock alltjämt vid 1994 och tidigare års taxeringar. Vid 1992—
1994 års taxeringar tillämpas den upphävda lagen med de ändringar som
framgår av punkterna 1—4 nedan.

Prop. 1991/92:60

1. Tillgångar är inte skattepliktiga och skulder är inte avdragsgilla i
den mån de är hänförliga till verksamhet som omfattas av de särskilda
reduceringsreglema i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 3 och
4 §§. Sådana tillgångar och skulder skall inte heller medräknas vid
värdering av aktie eller andel enligt punkt 5 femte stycket av anvisningar-
na till 3 och 4 §§.

2. Aktier som avses i punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 3 och
4 §§ är inte skattepliktiga. Detsamma gäller för aktier som vid utgången
av år 1991 omfattades av bestämmelserna i nämnda stycke.

3. Statlig förmögenhetsskatt för skattskyldig som avses i 11 § 1 mom.
är

vid 1992 års taxering 1,5 procent av den del av den beskattningsbara
förmögenheten som överstiger 800 000 kronor men inte 1 600 000 kro-
nor och 2,5 procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten
som överstiger 1 600 000 kronor, samt

vid 1993 och 1994 års taxeringar 1,5 procent av den del av den
beskattningsbara förmögenheten som överstiger 800 000 kronor.

4. Fosterbarn anses vid tillämpningen av 12 § 1 mom. inte som
hemmavarande barn.

20 Förslag till Prop. 1991/92:60

Lag om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av
skatt i vissa fall

Härigenom föreskrivs att lagen (1970:172) om begränsning av skatt i
vissa fall skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991. Den upphävda
lagen tillämpas dock alltjämt vid 1994 och tidigare års taxeringar. Vid
1992—1994 års taxeringar tillämpas den upphävda lagen med den
ändringen i fråga om 3 § tredje stycket att spärrbeloppet skall bestämmas
till 55 procent av summan av den justerade beskattningsbara förvärvsin-
komsten och inkomsten av kapital.

21 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1982:423) om allmän
löneavgift

Härigenom föreskrivs att lagen (1982:423) om allmän löneavgift skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1991. Lagen tillämpas fortfarande
i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1992.

Prop. 1991/92:60

22 Förslag till Prop- 1991/92:60

Lag om upphävande av lagen (1990:1454) om höjning av den
allmänna löneavgiften intill utgången av juni 1991

Härigenom föreskrivs att lagen (1990:1454) om höjning av den
allmänna löneavgiften intill utgången av juni 1991 skall upphöra att gälla
vid utgången av år 1991. Lagen tillämpas fortfarande i fråga om
förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 juli 1991.

23 Förslag till Prop. 1991/92:60

Lag om upphävande av lagen (1991:703) om sänkning av
den allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992

Härigenom föreskrivs att lagen (1991:703) om sänkning av den
allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992 skall upphöra att
gälla vid utgången av år 1991. Lagen tillämpas fortfarande i fråga om
förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1992.

Finansdepartementet ^Pr°P- 1991/92:60

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1991

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af
Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Lundgren

Proposition om skattepolitik för tillväxt

1 Inledning

En av huvuduppgifterna för regeringen är att bryta den ekonomiska
stagnationen och att lägga grunden för en ny period av tillväxt, företagan-
de och utveckling i Sverige. Detta är en förutsättning för att bevara och
utveckla välfärden. Som framhållits i regeringsdeklarationen är det därvid
av största vikt att små- och ny företagandet får en renässans. En sänkning
av kapitalbeskattningen är också nödvändig för att stimulera hushålls-
sparandet. Av grundläggande betydelse för att förverkliga dessa mål är
att snabbt vidta åtgärder som undanröjer eller lindrar verkningarna av de
höga skatterna.

Mot den nu angivna bakgrunden är det väsentligt att i ett första steg
angripa de mest skadliga inslagen i skattesystemet. Hög prioritet måste
därvid ges skattesänkningar som stärker de mindre och medelstora
företagen och den allmänna riskkapitalförsöijningen. De höga kapitalskat-
terna motverkar tillväxt och måste lindras. De åtgärder som sätts in kan
med i det närmaste omedelbar verkan förändra företagsklimatet i Sverige.
Regeringens strävan att närma vår kapitalinkomstbeskattning till
omvärldens måste också ta sig konkreta uttryck i detta första steg.

Regeringen beslutade den 24 oktober 1991 att inhämta lagrådets
yttrande över vissa lagförslag. De till lagrådet remitterade förslagen bör
fogas till protokollet som bilaga 1. Lagrådet har lämnat lagförslagen utan
erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Jag kommer nu att redovisa mina förslag till de inledande åtgärder på
skatteområdet som bidrar till en ny start för Sverige. Vid beredningen av
ärendet har synpunkter inhämtats från bl.a. riksskatteverket, riksförsäk-
ringsverket, finansinspektionen och riksbanken. De synpunkter som har
framförts har huvudsakligen varit av tekniskt slag och har med någon
avvikelse beaktats vid utformningen av förslagen.

2 Allmänna synpunkter

Sveriges ekonomi befinner sig i en allvarlig kris. Utvecklingskraften har

successivt försvagats och resultatet är nu total stagnation. Den mest Prop. 1991/92:60
tydliga effekten är den ökande arbetslösheten.

Den nya regeringens syn på läget i den svenska ekonomin och vilka
åtgärder som nu krävs för att komma till rätta med obalanserna har
redovisats i prop. 1991/92:38. I denna fästslås att en rad strukturella
åtgärder måste vidtagas för att långsiktigt räta upp Sveriges ekonomi. Det
räcker inte med konjunkturpolitik. Bland de viktigaste strukturåtgärderna
i regeringens ekonomisk-politiska strategi är en sänkning av det totala
skattetrycket. Högskattepolitiken har i betydande grad hämmat förutsätt-
ningarna för tillväxt i ekonomin.

De bedömningar som görs i den ekonomisk-politiska propositionen
utgör naturligtvis centrala utgångspunkter för den allmänna diskussion om
behovet av en ny skattepolitik som jag kommer att föra i det följande.
Med hänsyn till den korta tid som stått till buds efter regeringsskiftet vill
jag understryka att de åtgärder vi nu föreslår är resultatet av en
prioritering bland en rad angelägna förändringar av skatterna. Regeringen
bedömer att dessa åtgärder är nödvändiga inslag i en strategi för ökad
tillväxt. Åtgärder på skatteområdet utgör därmed grunden för en politik
som leder till att välfärden bevaras och utvecklas.

Skattereformen innebar väsentliga förbättringar på ett antal punkter.
Marginalskattesänkningen och övergången till en mer likformig beskatt-
ning har förbättrat de ekonomiska förutsättningarna för arbete, sparande
och produktion. De grundläggande principerna bakom skattereformen
ligger fast. Reformen är dock i flera avseenden otillräcklig. Även efter
skattereformen är den sammanlagda beskattningen av en extra arbetsin-
sats för hög i ett internationellt perspektiv. Detta gäller också när man
gör en motsvarande jämförelse på kapitalbeskattningsområdet.

Den höga svenska kapitalbeskattningen får en rad skadliga effekter.
Hushållssparandet motverkas och företagens riskkapitalförsöijning
försämras. Sverige blir mindre lockande för personer med kapital och
entreprenöranda. Kapitalbeskattningen är således skadlig för den svenska
ekonomin och undergräver därmed förutsättningarna för tillväxt och
sysselsättning i hela landet.

Sveriges kapitalskatter kan inte väsentligt avvika från utlandets när
Sverige blir alltmer internationellt integrerat. Det skulle få starka
negativa konsekvenser för Sveriges ekonomi. En alltför hög kapitalbe-
skattning innebär ett fortsatt kapitalutflöde, minskade investeringar och
färre arbetstillfällen.

Förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten ingick inte i skattere-
formen, utan de höga skattesatserna bibehölls. Dessa skatter reducerar
motiven för sparande och har tydliga skadeeffekter på företagsområdet.
En lindring är nödvändig.

Särskilt viktigt är en justering nedåt vad gäller skatten på sparande i
företag. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital i företag bör slopas
med omedelbar verkan.

Tillväxten i den svenska ekonomin är beroende av goda förutsättningar
för små- och ny företagande. Vid sidan av de åtgärder jag nyss nämnt
måste det till ytterligare förändringar av skattepolitiken både på kort och

något längre sikt för att främja företagandet. Jag redovisar mina förslag Prop. 1991/92:60
på företagsskatteområdet och min syn på behoven av ytterligare
förändringar i det följande (avsnitt 6.1).

För att stimulera hushållssparandet och inte äventyra företagens
riskkapitalförsöijning samt för att anpassa kapitalinkomstbeskattningen till
EG-ländemas nivåer bör skattesatsen för kapitalinkomster vara lägre än
nuvarande 30 %. En reducering av skatteuttaget på kapitalinkomster är
dock förenad med vissa problem. Det är nämligen enligt min uppfattning
av värde att vi kan bevara den nuvarande symmetrin i beskattningen. En
sänkning av skattesatsen reducerar då också ränteavdragens skattemässiga
värde. Detta medför, allt annat givet, högre boendekostnader, vilket i
nuvarande läge på bostadsmarknaden kan orsaka vissa övergångsproblem.
Jag förordar därför att kapitalinkomstskattesatsen i ett första steg, med
verkan från år 1993, sänks till 25 %. Med en sådan uppläggning ges
hushållen en rimlig anpassningstid.

I det följande (avsnitt 5.1) utvecklar jag min syn på hur förändringarna
av kapitalinkomstbeskattningen bör genomföras.

Det första steg på en omlagd skattepolitik för här berörda områden som
jag nu skisserat har en tydlig profil. Skattereglerna utformas så att de i
högre utsträckning bidrar till sparande och tillväxt i Sverige. Detta leder
till ekonomisk utveckling som ger sysselsättning och välfärd för hela
Sveriges befolkning. Detta är särskilt nödvändigt med tanke på den
stigande arbetslösheten.

3 Förmögenhetsskatten

3.1 Allmänt

Det är de mindre och medelstora företagen som i hög grad måste svara
för den framtida tillväxten. Villkoren för dessa företag måste vara goda
för att inte konkurrensen med utländska företag skall försvåras.

Förmögenhetsbeskattningen av kapital som har lagts ner i ett familje-
företag kan vara en allvarlig belastning för företaget. Den som äger ett
företag och vill driva det vidare måste vaije år ta en del av företagets
avkastning i anspråk för betalning av förmögenhetsskatt. Denna skatt är
inte avdragsgill vid ägarens inkomsttaxering utan måste normalt betalas
med beskattade medel som tas ur företaget. På grund av inkomstskatten
och de sociala avgifterna krävs relativt stora uttag ur företaget för att
inkomsten efter skatt skall täcka förmögenhetsskatten. Belastningen på
företaget hämmar dess investeringar och tillväxt.

Det är därför inte försvarbart att behålla en förmögenhetsskatt på
kapital som lagts ner i mindre företag. Denna beskattning bör slopas
redan fr.o.m. 1992 års taxering.

Det är emellertid otillräckligt att enbart slopa förmögenhetsbeskattning-
en för familjeföretagen. Behålls förmögenhetsskatten på börsnoterade
aktier uppstår ett hinder för de mindre företagens tillväxt. Förmögenhets-
skatten blir då, i högre grad än tidigare, en faktor som kommer att
avhålla många växande företag från en börsintroduktion och således
försvåra företagens tillgång till riskkapitalmarknaden. Principiellt sett bör
således förmögenhetsbeskattningen slopas på allt företagskapital.

En skillnad i beskattningen mellan företagsförmögenhet och andra
tillgångar kan på sikt påverka investeringarna och snedvrida prisbildning-
en. Starka skäl talar därför för att förmögenhetsbeskattningen avskaffas
helt. Ett slopande av skatten minskar risken för utflyttning från Sverige
av kapital som annars hade kunnat investeras här. Förslaget innebär
också en betydande förenkling för såväl de enskilda som skatteförvalt-
ningen. Den tillväxt som blir följden av skattens avskaffande medför i sin
tur att välståndet kan öka.

Av statsfinansiella skäl bör ändringarna genomföras i flera steg. På sikt
medför reformen dock ökade intäkter till staten bl.a. genom ett minskat
kapitalflöde till utlandet och en positiv påverkan på företagandet.

3.2 Förmögenhetsskattens avveckling

Prop. 1991/92:60

Mitt förslag: Det översta skiktet i förmögenhetsskatteskalan slopas
fr.o.m. 1992 års taxering. Fr.o.m. 1993 års taxering görs skatten
proportionell och utgår med 1,5 % av den del av den beskattnings-
bara förmögenheten som överstiger 800 000 kr. Fr.o.m. 1995 års
taxering avskaffas förmögenhetsskatten helt.

Skälen för mitt förslag: Den statliga förmögenhetsskatten utgår enligt
en progressiv skala på beskattningsbara förmögenheter som överstiger
800 000 kr. På den del av förmögenheten som ligger mellan 800 000 kr.
och 1 600 000 kr. tas 1,5 % ut i skatt. När förmögenheten överstiger
1 600 000 kr. men inte 3 600 000 kr. är förmögenhetsskatten 12 000 kr.
för 1 600 000 kr. och 2,5 % för återstoden. Överstiger förmögenheten
3 600 000 kr. blir skatten 62 000 kr. för 3 600 000 kr. och 3 % av
återstoden.

Förmögenhetsskatt betalas av fysiska personer och dödsbon. Dessutom
beskattas bl.a. vissa föreningar och samfund. För de senare utgår en
proportionell skatt på 1,5 promille på den del av den beskattningsbara
förmögenheten som överstiger 25 000 kr.

För makar beräknas den beskattningsbara förmögenheten gemensamt.
Hemmavarande barn under 18 år sambeskattas med sina föräldrar.

Gällande skatteskala justerades med verkan fr.o.m. 1991 års taxering
med anledning av 1990 års fastighetstaxering (prop. 1989/90:50, SkUlO,
SFS 1989:1026). Förmögenhetsbeskattningen regleras i lagen (1947:577)
om statlig förmögenhetsskatt, SFL.

Enligt särskilda bestämmelser i lagen (1970:172) om begränsning av
skatt i vissa fall får statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt sättas ner
om den sammanlagda skatten överstiger ett spärrbelopp som är 75 % av
summan av beskattningsbar förvärvsinkomst och inkomst av kapital
(begränsningsregeln).

Jag har i det föregående avsnittet konstaterat att en avveckling av den
allmänna förmögenhetsbeskattningen är nödvändig. Av statsfinansiella
skäl bör skatten avvecklas på några års sikt för att helt tas bort fr.o.m.

1995 års taxering. Avvecklingen bör inledas redan vid 1992 års taxering
med ett slopande av skatten på s.k. arbetande kapital. Dessutom bör
förmögenhetsskatteskalan omgående förändras för att lindra de skadliga
effekterna av skatten.

Som en av de inledande åtgärderna bör det översta skiktet på 3 % tas
bort. Fr.o.m. 1993 års taxering slopas även mellanskiktet i skatteskalan.
Skatten blir därigenom proportionell och utgår med 1,5 % av den del
av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 800 000 kr.
Beslut bör tas redan nu om ett upphävande av lagen om statlig förmögen-
hetsskatt. Bestämmelserna bör dock tillämpas övergångsvis t.o.m. 1994
års taxering.

Nuvarande förmögenhetsskatt inbringar ca 2,5 miljarder kr. till staten.
Med de förslag jag redovisar i avsnitt 3.3 och 3.4 om skattefrihet för
arbetande kapital och en justerad begränsningsregel kommer skatteintäk-
terna att uppgå till ca 1,7 miljarder kr. Mitt förslag till förändring av
skatteskalan med en proportionell skattesats kan beräknas minska
skatteintäkterna med ytterligare ca 300 milj.kr. Därav är en sjundedel
hänförlig till borttagandet av 3-procentskiktet. I det här sammanhanget
vill jag åter peka på att avskaffandet av skatten medför på sikt totalt sett
ökade intäkter till staten.

3.3 Slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital

Prop. 1991/92:60

Mitt förslag: Tillgångar och skulder i näringsverksamhet som är
hänförliga till annan verksamhet än kapital- eller fastighetsförvalt-
ning är inte skattepliktiga resp, avdragsgilla. Skatteplikten slopas
även för aktier på OTC- och O-listoma.

Skälen för mitt förslag: Sedan 1971 års taxering har lättnadsregler av
olika slag funnits för värdering av s.k. arbetande kapital i rörelse och
jordbruk. Lättnadsreglema är intagna i punkt 2 av anvisningarna till 3
och 4 §§ SFL. Reglerna innebär i princip att 30 % av substansvärdet av
en förvärvskälla i näringsverksamhet beskattas. Egendom som är
hänförlig till kapital- och fastighetsförvaltning omfattas inte av lättnader-
na. Reglerna tillämpas även vid värdering av onoterade aktier.

Noterade aktier som inte är inregistrerade vid fondbörsen, dvs. aktier
på OTC- resp. O-listan, omfattas också av skattelättnader. Bestäm-
melserna i denna del, som innebär att sådana aktier tas upp till 30% av
det noterade värdet, finns i punkt 5 av anvisningarna till 3 och 4 §§ SFL.

Jag har tidigare konstaterat att det inte är försvarbart att behålla en
förmögenhetsskatt på kapital som lagts ner i mindre företag. Denna
beskattning bör slopas redan fr.o.m. 1992 års taxering. Med hänsyn till
den korta tid som återstår till nästa års deklarationsperiod bör nuvarande
gränsdragning för de s.k. lättnadsreglema utnyttjas vid ändringen.
Förmögenhetsskatt skall således inte betalas för andra tillgångar i
näringsverksamhet än de som är hänförliga till kapital- eller fastighetsför-

valtning. På motsvarande sätt saknas avdragsrätt för skulder som är
hänförliga till den gynnade näringsverksamheten.

I fråga om lättnadsregler för OTC-aktier m.fl. gör jag följande
bedömning. Skattereglerna bör självfallet utformas så att de inte försvårar
för företagen att skaffa riskkapital via aktiemarknaden. Det är därför
principiellt olämpligt att inregistrering av företag på en officiell börslista
medför högre beskattning. I ett längre perspektiv kan bibehållna lättnader
för en viss noteringsform således inte försvaras. Det är samtidigt viktigt
att reglerna får en utformning som inte diskriminerar de familjeföretag
som valt en notering vid sidan av börsens A-listor för att få tillgång till
riskkapital. Mot bakgrund av att förmögenhetsskatten avskaffas helt inom
några få år anser jag att övervägande skäl talar för att undanta de aktuella
aktierna från skatteplikt. Jag har därvid inte funnnit skäl nog att överge
nuvarande likabehandling av aktier på OTC- resp. O-listan. De aktier
som vid utgången av detta år är föremål för de särskilda lättnadsreglema
för OTC-aktier m.fl. bör behålla sin skattefrihet vid en inregistrering på
börsen. Jag lämnar därför förslag till en sådan regel.

Mitt förslag om slopad beskattning av företagsförmögenhet kan
beräknas minska skatteintäkterna med 700 milj.kr. för vart och ett av
åren 1991 och 1992 samt med 550 milj.kr. för år 1993. Det större
skattebortfallet under de två första åren beror på de nya reglernas
påverkan på den avtrappning av det särskilda grundavdraget för
pensionärer som sker övergångsvis för åren 1991 och 1992.

3.4 Begränsningsregeln

Prop. 1991/92:60

Mitt förslag: Procentsatsen för spärrbeloppet som begränsar det
sammanlagda uttaget av inkomstskatt och förmögenhetsskatt sänks
fr.o.m. 1992 års taxering från 75 till 55 %. Begränsningsregeln
avskaffas fr.o.m. 1995 års taxering.

Skälen för mitt förslag: I lagen (1970:172) om begränsning av skatt
i vissa fall finns bestämmelser som syftar till att hindra att det samman-
lagda skatteuttaget blir för högt (begränsningsregeln). Bestämmelserna
innebär i korthet att ett spärrbelopp bestäms med hänsyn till inkomsten.
Spärrbeloppet jämförs sedan med den sammanlagda skatten. Spärrbelop-
pet är 75 % av summan av beskattningsbar förvärvsinkomst och inkomst
av kapital. Den del av det sammanlagda skattebeloppet som överstiger
spärrbeloppet kan falla bort helt eller delvis. Endast förmögenhetsskatten
och den statliga inkomstskatten får sättas ned. Förmögenhetsskatten får
dock inte reduceras så att skatten blir lägre än skatten på halva den
beskattningsbara förmögenheten.

Begränsningsregeln justerades tekniskt våren 1991 för att anpassas till
de nya inkomstskattereglema. Nivån för spärrbeloppet låg dock fäst vid
75 % trots de sänkta marginalskattesatsema för inkomstskatten.
Procentsatsen för spärrbeloppet var även oförändrad när den högsta

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 60

marginal skattesatsen sänktes från 75 till 72 % för år 1989 och från 72 till
65 % för år 1990 (vid en kommunal skattesats på 30 %).

Med nuvarande nivå för spärrbeloppet får endast ett relativt litet antal
personer sin skatt sänkt med stöd av begränsningsregeln. Det beror på att
marginal skattesänkningen gett ett större utrymme för uttag av förmögen-
hetsskatt inom ramen för det 75-procentiga spärrbeloppet. Den höga
nivån för spärrbeloppet innebär således att en grupp inte får del av
skattereformens sänkning av inkomstskatterna. Enligt min mening bör
marginalskattereformen slå igenom på beskattningen utan undantag. Jag
förordar därför en sänkning av procentsatsen for spärrbeloppet till 55 %.
Nivån har valts med hänsyn till högsta uttag av kommunalskatt som
ligger på ca 33,5 %.

Mitt förslag föranleder en ändring i 3 § lagen om begränsning av skatt
i vissa fall. Den nya regeln bör tillämpas fr.o.m. 1992 års taxering. När
förmögenhetsskatten slopas helt vid 1995 års taxering blir begränsnings-
regeln överflödig. Jag föreslår därför att regeln upphävs med verkan
fr.o.m. samma taxering.

Den sänkta nivån för spärrbeloppet kan beräknas minska skatteintäkter-
na med 250 milj.kr.

3.5 Sambeskattning av fosterbarn

Prop. 1991/92:60

Mitt förslag: Fosterbarn skall inte sambeskattas med fosterföräldrar-
na för förmögenhet.

Skälen för mitt förslag: Sambeskattningen av makars inkomster är
numera i sin helhet avskaffad. Vid förmögenhetsbeskattningen sambeskat-
tas emellertid såväl makar som barn under 18 år. Regeln gäller också
styvbarn och fosterbarn. Sambeskattningen regleras i 12 § SFL.
Innebörden av begreppet hemmavarande barn framgår av 65 § kommu-
nalskattelagen (1928:370), KL.

Enligt min mening borde sambeskattningen utmönstras helt av såväl
principiella som administrativa skäl. I och med att förmögenhetsskatten
tas bort fr.o.m. 1995 års taxering försvinner också de kvarvarande
sambeskattningsbestämmelsema. Av statsfinansiella skäl får sambeskatt-
ningen dock leva kvar under skattens avveckling fram till 1995 års
taxering. På en punkt vill jag emellertid nu ändå modifiera bestämmelser-
na. Nuvarande sambeskattning av fämiljehemsplacerade barn med
fosterföräldrarna kan i åtskilliga fäll vara direkt stötande. Denna form av
sambeskattning bör därför tas bort med omedelbar verkan.

4 Arvs- och gåvobeskattningen

Prop. 1991/92:60

Mitt förslag: Arvs- och gåvobeskattningen sänks i alla klasser
genom justeringar i skatteskalan. När det gäller värderingsreglerna
i arvs- och gåvoskattelagen företas vissa tekniska justeringar med
hänsyn till förslaget om slopad förmögenhetsskatt.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelserna om arvs- och gåvobeskatt-
ningen finns i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL.
Skatten är progressiv. Mottagarna delas in i olika klasser, klass I, II eller
III, och för vaije klass gäller skilda skatteskalor.

Till klass I, där skatteuttaget är lägre än i klass II, hänförs bl. a.
efterlevande make, sambo och barn. Vid arvsbeskattningen medges i
klass I skattefria grundavdrag med 280 000 kr. för efterlevande make
eller sambo och 70 000 kr. för annan mottagare. Om barn eller
avkomling till avlidet barn ännu inte fyllt 18 år vid skattskyldighetens
inträde dras — utöver nämnda grundavdrag — av ytterligare 10 000 kr.
för vaije år eller del av år som återstår till denna ålder uppnås. Vid
gåvobeskattningen utgör grundavdraget 10 000 kr. I det lägsta skiktet —
upp till 140 000 kr. — är skatteuttaget 10 %. I skiktet mellan 140 000
kr. och 280 000 kr. är skatteuttaget 20 %. I de två högsta skikten —
mellan 1 120 000 kr. och 11 200 000 kr. resp. 11 200 000 kr. och
däröver — uppgår skatten till 50 resp. 60 %. Det finns sammanlagt sex
skikt.

Till klass II hör bl.a. föräldrar och syskon men också mer avlägsna
släktingar, obesläktade personer och vissa icke allmännyttiga organisatio-
ner. Vid arvsbeskattningen är grundavdraget 21 000 kr. och vid
gåvobeskattningen detsamma som i klass I, dvs. 10 000 kr. Också här
finns det sex skikt. I det lägsta — upp till 35 000 kr. — är skattesatsen
15 %. I vaije skikt ökar skattesatsen med 10 procentenheter. I det högsta
— 2 800 000 kr. och däröver — uppgår skatten till 65 %.

Till klass III hänförs vissa allmännnyttiga stiftelser och ideella
föreningar. Grundavdraget vid arvsbeskattningen är 21 000 kr. Det finns
tre skikt. Det lägsta går upp till 42 000 kr. och det högsta avser 84 000
kr. och däröver. Skattesatsen uppgår i de olika skikten till 10, 20 resp
30 %. Gåvoskatt utgår ej för mottagare i klass III.

Skiktindelningen och grundavdragen ändrades senast genom lagstiftning
hösten 1990 (prop. 1990/91:54, SkUlO, SFS 1990:1430). Ändringarna
trädde i kraft den 1 januari 1991. Skiktindelningen och skattesatserna i
de skatteskalor som då justerades liksom de grundavdrag som vid
arvsbeskattningen gällde för klasserna II och III hade tillkommit genom
lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1987 (prop. 1986/87:54,
SkU12, SFS 1986:1198). Grundavdragen för arvinge och testamentstaga-
re i klass I tillkom i samband med de förändringar i arvs- och gåvo-
skattelagstiftningen som genomfördes med anledning av familjerättsrefor-
men och trädde i kraft den 1 januari 1988 (prop. 1987/88:61, SkU14,

SFS 1987:1206). Grundavdraget vid gåvobeskattningen hade i princip Prop. 1991/92:60
varit oförändrat sedan år 1959. De justeringar avseende skiktgränser och
grundavdrag som företogs inför årsskiftet 1990/91 skedde bl.a. mot
bakgrund av de höjda taxeringsvärdena på fastigheter och med hänsyn till
den allmänna prisutvecklingen.

Arvs- och gåvoskatteuttaget i Sverige befinner sig internationellt sett
på en mycket hög nivå. Med hänsyn till detta och mot bakgrund av vad
jag i det föregående uttalat om behovet av en allmän sänkning av
kapitalbeskattningen föreslår jag, såvitt gäller klasserna I och II, att den
högsta skattesatsen skall sänkas till 30 % och att skiktgränsema i alla tre
klasserna ungefär fördubblas i de lägre skikten. I klass I bör således den
övre gränsen för det lägsta skiktet, där skattesatsen är 10 %, höjas från
140 000 kr. till 300 000 kr. Skiktet där skattesatsen är 20 % — mellan
140 000 kr. och 280 000 kr. — bör på motsvarande sätt innefatta belopp
mellan 300 000 kr. och 600 000 kr. Uppgår det skattepliktiga beloppet
till 600 000 kr. eller däröver bör skatten i skiktet vara 30 % vilket
ersätter skikt med skattesatserna 30, 40, 50 och 60 %. Förslagen innebär
sammantaget att skikten har gjorts bredare och att progressionen har
dämpats. Den närmare utformningen av skatteskalorna framgår av
lagförslaget.

Mitt förslag föranleder justeringar i 28 § AGL.

De föreslagna förändringarna i skatteskalorna kan beräknas ge ett
inkomstbortfall på 420 milj.kr.

Utöver vissa tekniska justeringar till vilka jag återkommer i det
följande är jag nu inte beredd att föreslå ytterligare ändringar av arvs-
och gåvoskattelagstiftningen. I finansdepartementet bereds för närvarande
frågan om arvs- och gåvobeskattningens framtida utformning och jag
avser att senare återkomma till denna fråga.

När det gäller värderingen av s.k. företagsförmögenhet vid arvs- och
gåvobeskattningen hänvisar bestämmelserna i AGL till motsvarande
bestämmelser i SFL. Jag har i det föregående föreslagit att SFL skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1991 men att den med vissa
undantag och justeringar ändå skall tillämpas vid 1992 - 1994 års
taxeringar. Att SFL upphör att gälla innebär att det är nödvändigt att
utforma kopplingen mellan bestämmelserna i AGL och den upphävda
lagens värderingsregler avseende företagsförmögenhet på ett något
annorlunda sätt. Mina förslag i dessa hänseenden — som föranleder vissa
justeringar i 22 § 3 mom. 23 § B och F samt 43 § AGL — berörs
närmare i specialmotiveringen.

5 Kapitalinkomstbeskattningen

5.1 Sänkt skattesats för hushållssektorns kapitalinkomster

Prop. 1991/92:60

Mitt förslag: Skattesatsen för fysiska personers och dödsbons
kapitalinkomster sänks från 30 % till 25 % fr.o.m. år 1993.

Bakgrunden till mitt förslag: Fysiska personers kapitalinkomster
beskattas separat med en proportionell statlig skatt på 30 %. Kapital-
beskattningen är därmed frikopplad från beskattningen av förvärvsinkom-
ster i fråga om både beräkning av skatteunderlag och skattesats. Skatten
på förvärvsinkomster varierar vid 31 % kommunalskatt från 23,25 % i
det inkomstintervall där grundavdraget upptrappas till 51 % i det
inkomstintervall där det även utgår statlig skatt för förvärvsinkomster.
Ytterligare skillnader mellan kapitalinkomstskattesatsen och skattesatserna
för förvärvsinkomster uppkommer genom att kapitalinkomster beskattas
med en enhetlig statlig skatt på 30 % medan beskattningen av förvärvs-
inkomster beror på kommunalskattesatsen i kommunen.

Skälen för mitt förslag: Skattesatsen för fysiska personers kapital-
inkomster på 30 % är förhållandevis hög i ett internationellt perspektiv
med hänsyn till att beskattningen omfattar alla slag av nominellt
beräknade kapitalinkomster och således även reavinster. I andra länder
förekommer både lägre och högre skattesatser men den faktiska
beskattningen är ofta väsentligt lägre genom omfettande undantag från
beskattningen.

En hög beskattning av kapitalinkomster bidrar tillsammans med annan
kapitalbeskattning till att göra Sverige mindre attraktivt för personer med
kapital och entreprenöranda och motverkar därmed en angelägen tillväxt.
En hög sammanlagd kapitalbeskattning kan dessutom bidra till skattefusk
genom att tillgångar och inkomster i utlandet inte redovisas. Detta skapar
orättvisor och missgynnar svenska banker och andra institut som verkar
här jämfört med institut i utlandet. En hög svensk kapitalinkomstbeskatt-
ning kan också skapa snedvridningar genom att gynna sparformer i
utlandet som inte inom överskådlig tid beskattas i Sverige. Det senare
gäller t.ex. långsiktiga placeringar i reinvesterande värdepappersfonder
med säte i lågskatteländer.

Investeringarna måste öka för att bidra till en hög och varaktig tillväxt.
Denna ökning av investeringarna får inte finansieras genom ett högre
offentligt sparande då detta skulle försvåra nödvändiga skattesänkningar.
Finansiering genom lån från utlandet är inte heller lämplig då detta
endast är en kortsiktig lösning som medför ökad belastning för framtida
generationer. Den högre investeringsnivån bör i stället finansieras genom
ett högre hushållssparande. Ett ökat hushållssparande är angeläget även
av andra skäl eftersom det medför ökad trygghet och ökade valmöjlighe-
ter för den enskilde.

Mina förslag om slopad förmögenhetsskatt och sänkt arvs- och
gåvoskatt förbättrar villkoren för sparande i Sverige men är inte

tillräckliga med hänsyn till högt ställda ambitioner om en hög och Prop. 1991/92:60
varaktig tillväxt. För att stimulera sparandet för alla hushåll är det
angeläget att även sänka kapitalinkomstbeskattningen. Även de nyss
nämnda internationella aspekterna talar för en sådan ordning.

En generell sänkning av skattesatsen för hushållens kapitalinkomster till
20 eller 25 % är enligt min mening den viktigaste åtgärden av följande
skäl.

En sänkning av skattesatsen för kapitalinkomster ger en förhållandevis
kraftfull och varaktig effekt på hushållssparandet genom att sparande
generellt blir mera förmånligt samtidigt som låntagande motverkas.
Selektiva sparstimulerande åtgärder är inte lika verkningsfulla eftersom
de kan leda till en omflyttning av sparmedel utan att det totala sparandet
ökar.

Med utgångspunkt från inkomstskatteutredningens (SOU 1989:33)
antaganden om en inflationstakt på 4 % och en realränta på 3 % ger
nuvarande skattesats på 30 % en real ränta efter skatt på 0,9 %. En
sänkning av kapitalinkomstskattesatsen till 20 % ökar den reala räntan
efter skatt till 1,6 % medan en skattesats på 25 % ger en real ränta efter
skatt på 1,25 % vid dessa antaganden. Förbättringen av sparandets
villkor när skattesatsen sänks till 20-25 % belyses också av att realräntan
efter skatt blir positiv vid en inflation på upp till 12 resp. 9 % och inte
bara vid en inflation på upp till 7 % som när nuvarande skatteregler
tillämpas.

En sänkt skattesats medför således att såväl vanligt banksparande som
andra typer av sparande blir mera förmånligt. Låntagande för bl.a.
konsumtionsändamål blir däremot mindre attraktivt om låntagaren själv
får betala 75-80 % i stället för 70 % av ränteutgifterna. Avser låntagan-
det i stället t.ex. investeringar i aktier balanseras den ökade lånekostna-
den av att skattesatsen sänks även för aktieutdelningar och reavinster.
Detta gynnar till väx tbefrämj ande investeringar i näringslivet jämfört med
lånefinansierad konsumtion.

En sänkning av kapitalinkomstskattesatsen är också motiverad vid en
jämförelse med den sammanlagda beskattningen av arbetsinkomster. Vid
inkomstskatteutredningens antaganden uppgår skatten med nuvarande
regler till 30 % av den nominella räntan på 7 % eller till 2,1 %, vilket
utgör 70 % av den reala räntan före skatt. Skattens andel av den reala
räntan överstiger därmed det sammanlagda skatteuttaget för arbetsinkom-
ster inklusive skattedelen av socialavgifterna på 36-64 %. En kapital-
inkomstskattesats på 20-25 % reducerar skattens andel av den reala
räntan till 47-58 %, vilket bättre överensstämmer med det sammanlagda
skatteuttaget på arbetsinkomster.

Enligt nuvarande regler uppgår skattesatserna till 30, 23, 20, 15 och
10 % för hushållens normala kapitalinkomster, sparande i aktiebolag med
hänsynstagande till reserveringsmöjligheter, allemanssparande, privat
pensionsförsäkring resp, tjänstepensionsförsäkring. En sänkning av
skattesatsen för hushållens normala kapitalinkomster till 20-25 %
reducerar det högsta av dessa skatteuttag. Därmed uppnås en mera rättvis
och likformig beskattning av olika typer av sparande, vilket innebär att

skatteeffekter i mindre grad än nu snedvrider hushållens val mellan olika Prop. 1991/92:60
sparformer. Likformigheten och rättvisan ökar också mera allmänt genom
att det blir något mindre betydelsefullt om avkastningen beskattas
löpande, som för banksparande och normala obligationer, eller med
tidsfördröjning, som för s.k. nollkupongobligationer, vissa riksgäldskon-
ton, reinvesterande utländska värdepappersfonder och reavinster.

En annan betydelsefull effekt av en sänkt skattesats är att skatteuttaget
på realiserade kapitalvinster reduceras, vilket minskar de inlåsningar som
uppkommer genom att försäljningar utlöser beskattning. En av många
effekter av denna typ är att det maximala skatteuttaget vid försäljning av
en permanentbostad reduceras från 9 % till 6-7,5 % av försäljningspriset
när skattesatsen sänks till 20-25 %. Därmed ökas flexibiliteten på arbets-
och bostadsmarknaderna, vilket är önskvärt ur ett tillväxtperspektiv.
Inlåsningen reduceras även för bl. a. aktieinnehav.

Ett ytterligare skäl för en sänkt kapitalinkomstskattesats är att en
skattesatssänkning, tillsammans med följdändringar avseende räntebidrag-
en, ger en viss budgetförstärkning. Det ger i sin tur utrymme för
ytterligare skattelättnader. Detta är betydelsefullt då det finns många ur
ett tillväxtperspektiv angelägna skattesänkningar som av statsfinansiella
skäl inte kan genomföras nu. En allmän sänkning av kapitalinkomst-
skattesatsen medför vidare administrativa lättnader i förhållande till
riktade skattesänkningar.

Den sammanlagda skatten på aktieutdelningar uppgår idag till 51 %
genom att bolagsvinster beskattas med 30 % samtidigt som den därefter
återstående delen av vinsten beskattas med 30 % hos aktieägaren. En
sänkning av kapitalinkomstskattesatsen till 20-25 % reducerar den
sammanlagda skatten till 44—47,5 %, vilket är ett väsentligt steg i rätt
riktning. Eftersom eget kapital också gynnas genom Annellavdrag samt
genom kapitalbaserade reserveringsmöjligheter uppnås en i ett internatio-
nellt perspektiv förmånlig beskattning av eget kapital i svenska bolag.
Liksom i många andra länder är dock lånat kapital fortfarande gynnat
jämfört med eget kapital eftersom räntor till skillnad från aktieutdelningar
är generellt avdragsgilla. Detta utgör i och för sig ett argument för
ytterligare lättnader i dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. En sänkt
skattesats för kapitalinkomster medför emellertid att det omedelbara
behovet av ytterligare lättnader av dubbelbeskattningen reduceras. Med
hänsyn till att det finns många andra angelägna skattesänkningar och med
hänsyn till behovet av fortsatta överväganden är jag inte beredd att nu
föreslå ytterligare lättnader i dubbelbeskattningen av aktieutdelningar
utöver den sänkta kapitalinkomstskattesatsen.

Vid en bedömning av nivån på kapitalskattesatsen bör även enskilda
näringsidkares situation beaktas. För närvarande ser en särskild utredare
över beskattningsfrågoma för enskilda näringsidkare och handelsbolag
(dir. 1990:82). Utgångspunkten är att behandla de olika organisationsfor-
merna för näringsverksamhet på ett likformigt sätt. En ur tillväxtsyn-
vinkel central aspekt är att nuvarande högre beskattning av kapitalavkast-
ning inom enskild näringsverksamhet undanröjs. Enligt vad jag erfarit
överväger den särskilde utredaren att föreslå att enskilda näringsidkares

inkomster fördelas mellan en schablonmässigt beräknad kapitalavkastning Prop. 1991/92:60
som beskattas i inkomstslaget kapital, och resterande förvärvsinkomst
som beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Ett liknande system
tillämpas i Danmark och införs i Norge. Om systemet införs också i
Sverige kommer en sänkning av kapitalinkomstskattesatsen att medföra
en väsentlig skattelättnad, vilket också är fördelaktigt ur tillväxtsynvinkel.

Det finns således ett antal tungt vägande skäl för en sänkning av
kapitalinkomstskattesatsen. Flera av dessa skäl, bl.a. målet om ett högt
hushållssparande och målet om internationellt konkurrenskraftiga regler,
talar för en sänkning av skattesatsen till 20 % och kanske t.o.m. till
15 %.

Samtidigt finns det emellertid skäl som talar mot en snabb sänkning av
skattesatsen för kapitalinkomster. Som nämnts tidigare medför en sänkt
skattesats en högre ränta efter skatt, vilket ökar bostadskostnaderna för
belånade egnahem och bostadsrätter. Om låneräntan är 12 % medför en
sänkning av kapitalinkomstskattesatsen från 30 till 20 % en ökning av
räntan efter skatt med 1,2 procentenheter. För ett genomsnittligt belånat
egnahem skulle därmed bostadskostnaden öka med cirka 6 %. Effekten
är likvärdig med en ökning av räntan före skatt med 1,7 procentenheter
och kan således sägas innebära ett återtagande av en del av de sänkningar
av bostadsutgifterna som uppkommit genom sjunkande räntor. En sänkt
kapitalinkomstskattesats tenderar att dämpa prisutvecklingen för egnahem
och kan därmed också dämpa bostadsbyggandet.

Som diskuteras närmare senare bör en sänkt skattesats för kapitalin-
komster också leda till följdändringar i form av reducerade räntebidrag
för hyres- och bostadsrätter, motsvarande en hyreshöjning på cirka 3 %
vid en sänkning av skattesatsen till 20 %.

En omedelbar sänkning av kapitalinkomstskattesatsen till 20 % kan
enligt min mening ge en alltför snabb ökning av bostadskostnaderna med
risk för störningar på fastighetspriser och byggande. Samtidigt bör
givetvis inte bostadspolitiska hänsynstaganden avseende i första hand
övergångseffekter varaktigt förhindra en anpassning av kapitalinkomst-
skattesatsen till en ekonomiskt lämplig och internationellt anpassad nivå.

En lämplig avvägning är att nu fatta beslut om en sänkning av
kapitalinkomstskattesatsen till 25 %. Därmed uppnås inte obetydliga
förbättringar på alla de sätt som diskuterats i det föregående samtidigt
som höjningen av bostadskostnaderna begränsas och möjligheten kvarstår
att sänka skattesatsen ytterligare vid ett senare tillfälle.

För att ytterligare minska risken för oönskade övergångseffekter och
för att ge hushållen bättre möjligheter att anpassa sig till den sänkta
skattesatsen föreslår jag att sänkningen av skattesatsen sker först den 1
januari 1993. Beslut om denna skattesatssänkning bör dock fattas redan
nu. De sparstimulerande effekterna kan därigenom uppnås utan tidsför-
dröjning. De effekter skattesatssänkningen medför för boendekostnaderna
måste beaktas i samband med den omläggning av bostadsfinansieringen
— och med den sammanhängande förändringar av fastighetsskatten — som
kan bli aktuell 1993.

Som framgått av den tidigare diskussionen finns det många skäl som

talar för ytterligare sänkningar av skattesatsen för kapitalinkomster.
Storleken på och tidpunkten för sådana ytterligare förändringar får
emellertid avvägas vid ett senare tillfälle med hänsyn till dels den
allmänna ekonomiska utvecklingen i Sverige, dels förändringar av
skattereglerna i omvärlden.

Skattesatsen för allemanssparandet uppgår redan vid nuvarande regler
till 20 % och bör inte justeras i detta sammanhang.

Räntebidragen för hyres- och bostadsrätter är högre än för egnahem
med hänsyn till att ägare av egnahem utöver räntebidraget får en
skattelättnad på 30 % för sina ränteutgifter. Den garanterade räntan för
nybyggda egnahem uppgår således till 4,9 % motsvarande en ränta efter
30-procentig skattelättnad på 3,4 %, vilket överensstämmer med den
garanterade räntan för ett nybyggt hyreshus.

För att upprätthålla denna balans mellan olika boendeformer bör en
sänkning av kapitalinkomstskattesatsen enligt min mening kombineras
med en motsvarande höjning av de garanterade räntorna för hyres- och
bostadsrätter. Jag avser att i ett annat sammanhang föreslå en sådan
anpassning av de garanterade räntorna för hyres- och bostadsrätter. Som
tidigare nämnts måste detta beaktas i samband med en omläggning av
bostadsfinansieringen 1993.

Mitt förslag föranleder en ändring av 10 § tredje stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, SIL.

En sänkning av skattesatsen för kapitalinkomster till 25 % reducerar
skatten på överskott i inkomstslaget kapital med 3,23 miljarder kr.
Skattereduktionen för underskott i inkomstslaget kapital reduceras med
nästan lika mycket eller med 2,92 miljarder kr. En anpassning av
räntebidragen för hyres- och bostadsrätter motsvarande den sänkta
skattesatsen på kapitalinkomster reducerar de offentliga utgifterna med
1,41 miljarder kr. En sänkning av kapitalinkomstskattesatsen och
följdändringar avseende räntebidragen ger således sammantaget en
budgetförstärkning på 1,10 miljarder kr. fr.o.m. år 1993.

5.2 Sänkt reavinstskatt på aktier m. m.

Prop. 1991/92:60

Mitt förslag: Skatten på reavinster på aktier och andra finansiella
instrument som beskattas enligt aktievinstreglema sänks till 25 %
redan år 1992 för fysiska personer och dödsbon. Detsamma gäller
för reavinst på andelar i handelsbolag.

Skälen för mitt förslag: Den generella sänkningen av skattesatsen för
kapitalinkomster till 25 % sker således först den 1 januari 1993.
Tidsfördröjningen är främst motiverad av bostadspolitiska skäl. Skatte-
sänkningen bör dock uppnås redan år 1992 för reavinster på aktier för att
allmänt reducera inlåsningseffektema så snabbt som möjligt och för att
inte inlåsningar skall uppkomma som en följd av att kapitalinkomstskatte-
satsen sänks fr.o.m. år 1993. Skattesatsen bör således sänkas från 30 till

25 % för reavinster på aktier redan år 1992. Detta uppnås enklast genom
en särskild övergångsregel till SIL om att den skattepliktiga reavinsten år
1992 utgör 5/6 av den faktiska reavinsten för aktier. På motsvarande sätt
bör reaförluster vara avdragsgilla till 5/6. Denna lagstiftningsteknik
används redan för allemanssparandet, där den önskade skattesatsen på
20 % uppnås genom att 2/3 av berörd kapitalavkastning beskattas med
30 %.

Den redan år 1992 sänkta skattesatsen för reavinster bör omfatta inte
bara aktier utan även konvertibla skuldebrev, aktieoptioner och andra
finansiella instrument som är anknutna till företagens vinster, dvs. de
instrument som omfattas av 27 § 1 mom. SIL. Dessutom bör även
andelar i handelsbolag omfattas.

Den sänkta reavinstskatten beräknas medföra en budgetförsvagning på
840 milj.kr. för år 1992.

5.3 Sänkt skattesats för andra privata sparformer

Prop. 1991/92:60

Mitt förslag: Skattesatsen för avkastning på kapitalförsäkringar och
för värdepappersfonder sänks från 30 till 25 % fr.o.m. år 1992.
Skatten på avkastningen av privata pensionsförsäkringar sänks från
15 till 10 % fr.o.m. år 1992.

Bakgrunden till mitt förslag: Sparande i kapitalförsäkring är likställt
med direkt hushållssparande genom att sparandet avser inkomstbeskattade
medel, genom att förmögenhetsskatt utgår och genom att skattesatsen är
30 %. Även värdepappersfonder beskattas med 30 %. Avkastningen på
privat pensionsförsäkring, dvs. pensionsförsäkring som betalas av den
enskilde, beskattas med 15 % medan avkastningen på tjänstepensionsför-
säkring beskattas med 10 %.

Skälen för mitt förslag: Balansen mellan hushållens direkta sparande
och sparande i kapitalförsäkring bör upprätthållas genom att skattesatsen
sänks till 25 % även för kapital försäkringar. En sådan skattesänkning är
också angelägen för att kapital försäkring i svenska bolag skall vara
konkurrenskraftig jämfört med kapitalförsäkring i utländska bolag och för
att stimulera även denna typ av privat sparande. Skattesatsen för
kapi tal försäkring bör sänkas redan fr.o.m. år 1992 eftersom det på detta
område inte finns några särskilda skäl som talar för en tidsfördröjning.

Värdepappersfonder utgör också ett näraliggande alternativ till
hushållens direkta sparande. Fondema beskattas med 30 % för överskott
som inte delas ut till delägarna. En bibehållen skattesats på 30 % för
värdepappersfonder skulle sannolikt medföra ökade avdragsgilla
utdelningar från dessa fonder, varvid beskattning ändå skulle ske hos
hushållen med 25 %. Ytterligare en aspekt är att svenska värdepappers-
fonder i hög grad konkurrerar med utlandsbaserade värdepappersfonder.
Detta talar för en anpassning i riktning mot den beskattning som gäller
i de för värdepappersfonder mest förmånliga länderna. Mot denna

bakgrund och för att även stimulera sparande i värdepappersfonder, Prop. 1991/92:60
förslår jag att skattesatsen utan tidsfördröjning sänks till 25 % även för
värdepappersfonder.

Investmentbolag och andra förvaltningsföretag bör även fortsättningsvis
ha samma skattesats som övriga aktiebolag eftersom skälen för en
anpassning med hänsyn till den sänkta skattesatsen för hushållen är
mindre starka för dessa företagsformer än för värdepappersfonder.
Likheten mellan förvaltningsföretagen och vanliga aktiebolag är också
större än mellan värdepappersfonder och vanliga aktiebolag.

Avkastningen på privat pensionsförsäkring beskattas med 15 % medan
tjänstepensionsförsäkring beskattas med 10 %. Beskattningen sker hos
livförsäkringsföretagen. Jag anser att det inte finns några tungt vägande
skäl för en sådan skillnad i beskattning med hänsyn till att tjänstepen-
sionsförsäkring i allt högre utsträckning liknar privat pensionsförsäkring.
Bl.a. kan även villkoren för tjänstepensionsförsäkring numera anpassas
efter den försäkrades individuella önskemål. Skillnaden i skattesatser
medför komplikationer för skattskyldiga och skattemyndigheter. Den
skapar även snedvridningar och orättvisor till nackdel för privat
pensionsförsäkring.

En sänkning av skattesatsen för privat pensionsförsäkring är också
angelägen för att stimulera det privata sparandet och med hänsyn till att
motsvarande försäkringar ofta är skattefria i andra länder.

Mot denna bakgrund förelår jag att skattesatsen för privat pensionsför-
säkring utan tidsfördröjning sänks från 15 till 10 %. Detta bör ske genom
en justering av 5 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-
medel.

Den sänkta skattesatsen för avkastning på kapital försäkringar föranleder
en ändring av 10 a § SIL i vilken anges att skattesatsen för livförsäk-
ringsföretagen skall vara 25 %. I samma paragraf bör en motsvarande
ändring göras för värdepappersfonderna.

Den föreslagna sänkningen av skattesatserna för kapitalförsäkring,
värdepappersfonder och privat pensionsförsäkring beräknas ge ett
skattebortfall på 510, 390 resp. 320 milj.kr. Det sist nämnda beloppet
är beräknat med hänsyn till att en sänkt skattesats för privat pensionsför-
säkring medför följdändringar avseende den särskilda löneskatten. Jag
återkommer till dessa följdändringar (avsnitt 6.3).

5.4 Slopad ränteavdragsbegränsning

Prop. 1991/92:60

Mitt förslag: Bestämmelserna om ränteavdragsbegränsning slopas.
I stället begränsas skattereduktionen för underskott i inkomstslaget
kapital till 18 % för den del av underskottet som överstiger
100 000 kr. Under år 1992 kommer skattereduktionen för motsvar-
ande underskott att uppgå till 21 %.

Bakgrunden till mitt förslag: I 3 § 2 mom. SIL finns bestämmelser
om begränsningar i avdragsrätten för räntor. De har införts i samband
med skattereformen och utvidgades genom lagstiftning under hösten
1990. Bestämmelserna syftar till att förebygga skatteplanering och
motverka skattekrediter. Avsikten var att skapa approximativ likformighet
vid lånefinansiering av tillgångar där det förekommer skattekrediter
genom att avkastningen beskattas först när den realiseras.

Utgångspunkten för reglerna är att ränteutgifter fritt får kvittas mot
kapitalintäkter avseende tillgångar där det inte förekommer några
skattekrediter. Det finns en särskild bestämmelse som definierar vad som
skall räknas som sådan kvittningsgill ränteintäkt. Som exempel kan
nämnas att definitionen omfattar ränta på banktillgodohavanden i svenska
kronor och likvärdiga fordringar som betalas vaije år med hela det vid
beskattningsårets utgång upplupna beloppet men inte motsvarande
fordringar i utländsk valuta.

Ränteavdragsbegränsningen kan sägas vara uppbyggd i två steg. Dels
får kvittning endast ske mot sådana kapitalintäkter som uppfyller
definitionens krav på ränteintäkt, dels begränsas avdragsrätten till 70 %
om ränteutgifterna överstiger ränteintäkterna med mer än 100 000 kr.
Skattereduktionen för det överskjutande räntebeloppet begränsas alltså till
21 % vid en kapitalskattesats på 30 %. För barn och ungdomar under
18 år är beloppet för full avdragsrätt begränsat till 10 000 kr.

Skälen för mitt förslag: Reglerna om avdragsbegränsning för
utgiftsräntor har sin grund i uppfattningen att en fri kvittningsrätt skulle
kunna leda till en omfattande skatteplanering. Det är för att undanröja
risken för sådan skatteplanering som dessa bestämmelser har införts.

Som jag inledningsvis nämnde är det i dagens ekonomiska situation
utomordentligt viktigt att skattereglerna utformas så att de bidrar till
tillväxt i ekonomin. Skatteregler som hindrar den ekonomiska utveckling-
en måste avskaffas eller lindras i största möjliga utsträckning. Det är
därför nödvändigt att ta upp en diskussion om ränteavdragsreglemas
funktion och berättigande. I den frågan vill jag framhålla följande.

Genom den nuvarande begränsningen förhindras kvittning av ränteutgif-
ter mot utdelningsintäkter. Det är heller inte möjligt att kvitta räntorna
mot reavinster. Dessa inskränkningar i kvittningsrätten försvårar för
investerare att tillskjuta kapital till företagssektorn. Enligt min uppfattning
begränsar reglerna därmed utbudet av riskkapital.

Den nuvarande avdragsbegränsningen har blivit alltför restriktivt

utformad eftersom den ställer upp hinder mot kvittning av utgiftsräntor Prop. 1991/92:60
utan att den medför fördelar i andra hänseenden som uppväger nackdelar-
na med begränsningen. Det framstår därför som angeläget att undersöka
om det är möjligt att förändra eller avvara bestämmelsen om ränteav-
dragsbegränsning utan att regelsystemet utnyttjas på ett inte avsett sätt.

Det finns i det nuvarande regelsystemet flera bestämmelser inom
inkomstslaget kapital som förhindrar och försvårar skatteplanering. Jag
tänker här främst på att skattesatsen i inkomstslaget kapital numera är
betydligt lägre än den var tidigare. Detta har givetvis stor betydelse för
lönsamheten för olika slag av skatteplanering. Till detta kommer
bestämmelsen att reaförluster enligt huvudregeln endast är avdragsgilla
till 70 % och förbudet mot avdrag för förskottsräntor för tiden efter
beskattningsårets utgång. Jag vill slutligen erinra om att möjligheten att
ta upp stora lån för skatteplanering är avsevärt mindre i dag än för bara
några år sedan.

Vad jag nu sagt bör kompletteras på en punkt. Det måste nämligen
konstateras att den nuvarande utformningen av bestämmelserna har blivit
utomordentligt komplicerad. Detta har skett främst genom införandet av
den särskilda definitionen av vad som skall anses utgöra ränteintäkt. En
speciell komplikation är att barn och ungdomar under 18 år samt
handelsbolagstaxerade dödsbon träffas av avdragsbegränsningen redan vid
överskjutande ränteutgifter på 10 000 kr.

Den komplicerade utformningen av regelsystemet gör givetvis att detta
blir svårt att förstå och överblicka. Även en förenkling av reglerna
framstår därför som en angelägen uppgift.

Det är således min uppfattning att reglerna på detta område bör
förbättras och förenklas i betydelsefulla hänseenden.

Flera olika möjligheter står därvid till buds. Ett alternativ är att göra
mindre justeringar av de nuvarande bestämmelserna. Mer än marginella
förenklingar synes emellertid inte vara möjliga att göra med bibehållande
av den nuvarande strukturen på regeln om ränteavdragsbegränsning. Det
är därför nödvändigt att ta ett större grepp for att kunna åstadkomma
bättre skattemässiga villkor för anskaffning av riskkapital till de små och
medelstora företagen.

Ett annat alternativ är att utvidga regeln om avdragsbegränsning så att
också andra slag av kapitalinkomster får kvittas mot ränteutgifter.
Närmast till hands ligger alternativet att tillåta kvittning av ränteutgifter
mot utdelningsinkomster. Även andra slag av kapitalinkomster är givetvis
tänkbara i en sådan utvidgad kvittningsregel.

En utvidgning av kvittningsområdet till att omfatta utdelningsinkomster
kan sägas ligga i linje med den nuvarande utformningen av regeln. Den
särskilda regeln i 3 § 2 mom. tredje stycket SIL om ett förhöjt avdragsut-
rymme för innehavare av fåmansbolagsaktier tillkom nämligen för att
möjliggöra full kvittning mellan ränteutgifter ocb utdelningsinkomster
från bolaget, låt vara att denna kvittning uppnås på ett indirekt sätt.
Bestämmelsen medger att avdragsutrymmet höjs med i princip hela
utrymmet för kapitalbeskattad utdelning och detta även om den faktiska
utdelningen har varit lägre. Det kan således hävdas att avdragsbegräns-

ningens nuvarande utformning i princip tillåter viss kvittning också mot Prop. 1991/92:60
utdelningsinkomster. Den utvidgningen har emellertid kunnat åstadkom-
mas endast med hjälp av en komplicerad lagteknisk utformning av
bestämmelsen.

En avsevärd regelförenkling skulle därför kunna uppnås om alla slag
av utdelning behandlas lika.

Ett förslag om en på detta sätt utvidgad regel om avdragsbegränsning
kan emellertid kritiseras från andra utgångspunkter. Det kan med fog
ifrågasättas om en sådan förändring skulle medföra en tillräcklig
förbättring för försöijningen med riskkapital till de små och medelstora
företagen. Till detta kommer att den förenkling som uppnås med den
angivna utvidgningen av kvittningsområdet blir obetydlig. Mot den
bakgrunden framstår en ytterligare utvidgning av kvittningsrätten till att
omfatta även reavinster som naturlig.

Genom en sådan regeländring kommer full kvittningsrätt att finnas
mellan ränteutgifter och alla slag av kapitalinkomster. Detta innebär
generellt sett en avsevärd förenkling såväl för de skattskyldiga som för
skattemyndigheterna. En annan fördel är att kontrolluppgiftslämnandet
förenklas genom att det inte längre krävs någon fördelning mellan
ränteintäkter som är kvittningsgilla och sådana som inte är det.

Som jag tidigare nämnde har avdragsbegränsningen för utgiftsräntor
tillkommit för att motverka alltför vidlyftig skatteplanering. Jag delar
uppfattningen att skattesystemet bör utformas så att sådan skatteplanering
motverkas. Från den utgångspunkten kan det hävdas att ett fullständigt
slopande av ränteavdragsbegränsningen med bibehållande av övriga regler
innebär att skattesystemet kommer att kunna utnyttjas för att erhålla stora
skattekrediter utan att motsvarande fördelar uppkommer för näringslivet.
Det är därför motiverat att utforma kapitalinkomstreglerna med viss
restriktivitet. Även statsfinansiella skäl talar för att en begränsning bör
införas i detta hänseende. En lämplig avvägning erhålls om den
nuvarande ordningen med full resp, kvoterad avdragsrätt omvandlas och
överförs till beräkning av skattereduktion för underskottet. Den lösningen
skulle alltså innebära att skattereduktion medges med 25 % för under-
skott i inkomstslaget kapital upp till 100 000 kr. För överskjutande
underskott bör skattereduktion medges med 18%.

Under år 1992 gäller fortfarande kapitalskattesatsen på 30 %. Skatte-
reduktionen bör då uppgå till 30 % och 21 % i resp, skikt.

Den nu diskuterade utvidgningen av kvittningsrätten skulle enligt min
uppfattning medföra avsevärda förenklingar och en inte oväsentlig
förbättring för tillgången på riskkapital. Vad jag tidigare anfört om de
anslutande bestämmelsernas utformning och funktion gör det enligt min
mening möjligt att vidta denna förändring med bibehållande av en rimlig
balans mellan kravet att reglerna inte skall motverka utveckling och
tillväxt och önskemålet att de skall vara motståndskraftiga mot otillbörlig
skatteplanering.

Mitt förslag innebär alltså att reglerna om ränteavdragsbegränsning
slopas och att den nuvarande gränsen för fullt avdragsgilla ränteutgifter
omvandlas till en ren skattereduktionsregel. Det återstår då att ta ställning

till om bestämmelsen om nedsatt kvittningsrätt för ungdomar och
handelsbolagstaxerade dödsbon skall förvandlas till en särskild skatte-
reduktionsregel. I den frågan kan konstateras att en specialbestämmelse
för ungdomar skulle sakna praktisk betydelse. En särskild bestämmelse
endast för handelsbolagstaxerade dödsbon skulle komplicera reglerna utan
att medföra någon egentlig fördel. Bestämmelsen om skattereduktion bör
därför gälla utan undantag.

Från lagteknisk synvinkel medför förslaget att andra och tredje
styckena i 3 § 2 mom. SIL kan upphävas. Detsamma gäller regeln i 3 §
4 mom. andra stycket SIL om höjt ränteavdragstak vid räntefördelning
och den särskilda bestämmelsen om uppgiftsskyldighet för vad som är
kvittningsgill ränteintäkt i 3 kap. 22 § andra stycket lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter. I uppbördslagen (1953:272) ändras
den nuvarande bestämmelsen i 2 § 4 mom. om skattereduktion för
underskott i kapital så att full skattereduktion på 25 % medges för
underskott på högst 100 000 kr. medan överskjutande underskott medför
en skattereduktion på 18 %. I en övergångsbestämmelse till uppbörds-
lagen bör anges att skattereduktionen för underskott som uppkommer
under inkomståret 1992 då den högre kapitalskattesatsen gäller medges
med 30 % resp. 21 %.

Effekten av mitt förslag kan beräknas till ett skattebortfall på ca 200
milj. kr.

Prop. 1991/92:60

5.5 Beskattning av delägare i fåmansföretag

Mitt förslag: Vid tillämpning av de särskilda reglerna för beskatt-
ning av utdelning och reavinst som härrör från fåmansföretag får
utrymmet för kapitalbeskattad utdelning och reavinst avseende aktier
som anskaffats före år 1990 alternativt beräknas med utgångspunkt
i aktiernas värde vid utgången av år 1990.

Bakgrunden till mitt förslag: En delägare i ett fåmansföretag som
samtidigt är verksam i företaget har normalt möjlighet att ta ut sina
arbetsinkomster som utdelning eller reavinst. Till följd av skillnaden
mellan den proportionella beskattningen av kapitalinkomster och den
progressiva beskattningen av förvärvsinkomster skulle detta — utan
särskilda regler — leda till att arbetsinkomster beskattas proportionellt
med en skattesats på 30 % i stället för progressivt med en högsta
marginalskatt på ca 50 %.

För att motverka effekten av att arbetsinkomster tas ut som utdelnings-
inkomster och reavinster infördes som ett led i skattereformen särskilda
regler för beskattning av delägare i fåmansföretag. En förutsättning för
att reglerna skall tillämpas är att delägaren — eller någon denne
närstående — varit verksam i bolaget i betydande omfattning.

De särskilda bestämmelserna finns intagna i 3 § 12 mom. SIL. Om
bestämmelserna är tillämpliga skall utdelning och reavinst på aktier i

fåmansföretag beskattas i inkomstslaget kapital till den del inkomsten Prop. 1991/92:60
kan anses utgöra en schablonmässigt beräknad normal kapitalavkastning
medan eventuell överskjutande utdelning och reavinst i princip beskattas
som om det vore fråga om lön. För personer med höga förvärvsinkom-
ster kommer utdelning som överstiger normal kapitalavkastning därmed
att beskattas med ca 50 % och således inkomstbeskattas på samma sätt
som löneinkomster.

Den skattemässiga gränsdragningen mellan vad som egentligen utgör
arbetsinkomst respektive kapitalinkomst bestäms således schablonmässigt.
Utgångspunkten är att en delägare i ett fåmansföretag i största möjliga
utsträckning skall få samma totala skattebelastning som en löntagare som
äger aktier i t.ex. ett börsbolag vid samma faktiska arbetsinkomst och
samma kapitalinkomst. Normal kapitalavkastning — kapitalbeskattat
utrymme — beräknas som summan av anskaffningskostnaden och lämnade
ovillkorliga kapitaltillskott multiplicerad med statslåneräntan med ett
tillägg på fem procentenheter.

Understiger den faktiska utdelningen det belopp som definieras som
normal kapitalavkastning får skillnaden däremellan sparas. Det sparade
utrymmet läggs följande år till underlaget för beräkning av utrymmet för
kapitalbeskattad inkomst och ger därmed, utöver sparande, utrymme för
en högre kapitalbeskattad utdelning senare år. Vid försäljning av aktierna
fördelas reavinsten så att hälften beskattas som kapitalinkomst och andra
hälften i inkomstslaget tjänst. Bestämmelsen innebär emellertid en viss
lättnad genom att endast hälften av den del av reavinsten som överstiger
eventuellt ackumulerat sparat utrymme beskattas i inkomstslaget tjänst.

De bestämmelser som nu beskrivits har kompletterats med två undan-
tagsregler. Den första innehåller en högsta gräns för hur stor del av en
reavinst som kan komma att beskattas i inkomstslaget tjänst. Den andra
undantagsregeln innebär att de särskilda reglerna för beskattning av
delägare i fåmansföretag överhuvudtaget inte skall tillämpas om utom-
stående äger minst 30 % av aktierna i företaget.

Skälen för mitt förslag: Företagandet är av väsentlig betydelse för
tillväxten i ekonomin. Det gäller särskilt småföretagen. Det innebär
givetvis också att fåmansföretag inte bör beskattas hårdare än andra
foretag.

Avkastningen på det kapital som en företagare satsat i sitt bolag skall
givetvis beskattas som kapitalinkomst med den lägre proportionella
skattesatsen. Det gäller även en viss riskersättning. När det är fråga om
inkomst som genererats på grund av att ägaren varit verksam i företaget
bör beskattning ske i inkomstslaget tjänst. Detta innebär att det finns ett
behov av bestämmelser som begränsar den inkomst som kan beskattas
som kapitalinkomst.

I ett hänseende anser jag att nuvarande regler måste göras generösare
och det gäller bestämningen av förmögenhetsmässigt ingångsvärde för
aktier som anskaffats före år 1990.

För aktier som anskaffats före år 1990 finns inte några sparanderegler
för tiden fram till 1990. För att hänsyn skall tas till i företaget sparad
kapitalavkastning och de förändringar av penningvärdet som skett före år

1990 infördes genom lagstiftning hösten 1990 (prop. 1990/91:54, SkUlO, Prop. 1991/92:60
SFS 1990:1422) en särskild övergångsreglering. Vid beräkning av den
del av avkastningen som skall kapitalbeskattas får anskaffningskostnaden
räknas upp med beaktande av den allmänna prisutvecklingen fram till år
1990. Uppräkning medges inte för längre tid tillbaka än 20 år, dvs.
första uppräkningsår är 1970.

Jag anser inte att denna övergångsreglering är tillräcklig. Av praktiska
skäl är det emellertid mindre lämpligt att tillåta uppräkning med längre
än 20 år tillbaka. Mitt förslag är att det kapitalbeskattade utrymmet för
aktier som förvärvats före år 1990 alternativt får bestämmas med
utgångspunkt i värdet på aktierna vid utgången av år 1990. Det är
lämpligt att värdet beräknas enligt de regler som gällde för förmögenhets-
värderingen vid denna tidpunkt.

Vid förmögenhetsvärderingen skall vissa tillgångar tas upp till ett
reducerat värde. Det kapitalbeskattade utrymmet skall emellertid beräknas
på ett underlag som i princip motsvarar det oreducerade värdet.

När det gäller aktier som inte omsätts marknadsmässigt görs regelmäss-
igt en värdering av skattemyndigheten i det län där bolaget har sitt
hemvist. Detta värde bör också vara utgångspunkt för beräkning av det
kapitalbeskattade utrymmet. Till grund för värderingen av aktierna ligger
en substansvärdering av bolagets tillgångar. Har bolagets tillgångar lagts
ned i rörelse eller jordbruk skall substansvärdet sättas ned till 30 %.
Aktierna skall sedan tas upp till detta värde. Vid beräkning av det
kapitalbeskattade utrymmet bör denna reducering kompenseras genom en
uppräkning av värdet med 3,5.

Det värde på aktierna som används vid förmögenhetstaxeringen kan
utgöras av tillgångar av vilka vissa tas upp till ett reducerat värde och
andra till det fulla värdet. Att urskilja hur stor del av aktievärdet som
belöper på de olika tillgångsslagen innebär tillämpningsproblem. Även
om en uppräkning av det totala värdet med 3,5 i sådana blandade fäll
innebär en överkompensation får denna av praktiska skäl godtas.

Effekterna av mitt förslag kan illustreras med ett exempel.

Ett bolag bildas år 1958 och anskaffningskostnaden för aktierna är
50 000 kr. Vid utgången av år 1990 är förmögenhetsvärdet på aktierna
2 milj.kr. Den nuvarande bestämmelsen om uppräkning av anskaffnings-
kostnaden ger ett ingångsvärde på 252 000 kr. Statslåneräntan var vid
utgången av november 1990 12,56 % och det ger för år 1991 ett
kapitalbeskattat utrymme på 44 251 kr. I och med den nu föreslagna
alternativa beräkningsregeln kommer det kapitalbeskattade utrymmet att
beräknas med utgångspunkt i förmögenhetsvärdet vid utgången av år
1990. Till grund för beräkning av detta värde (2 milj.kr.) låg ett till
30 % reducerat värde på tillgångarna i bolaget. Vid beräkning av det
kapitalbeskattade utrymmet skall därför värdet räknas upp tre och en halv
gång vilket ger ett ingångsvärde på 7 milj.kr. Det kapitalbeskattade
utrymmet blir år 1991 1,23 milj.kr. Om det kapitalbeskattade utrymmet
sparas och statslåneräntan fr.o.m. år 1991 antas vara 10 % kan aktierna
säljas efter fem år för 14,4 milj.kr. utan att någon del av reavinsten
kommer att beskattas i inkomstslaget tjänst.

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 60

Den alternativa beräkningsregeln bör endast gälla aktier och andelar i
fåmansföretag. Beträffande andra finansiella instrument som exempelvis
konvertibla skuldebrev är förhållandena normalt sådana att den löpande
avkastning som utbetalats under tidigare år i många fall motsvarar
huvuddelen av den faktiska nominella avkastningen. Av samma skäl
medgavs inte heller att den särskilda bestämmelsen om uppräkning av
anskaffningskostnaden fick tillämpas annat än på aktier och andelar.

Budgeteffekterna av mitt förslag innebär ett inkomstbortfall på ca 110
milj.kr för 1992, 160 milj.kr. för 1993 och 210 milj.kr för 1994.

Mitt förslag föranleder ändring i 3 § 12 mom. SIL. Den alternativa
beräkningsregeln bör få tillämpas redan vid 1992 års taxering.

5.6 Räntebidrag

Prop. 1991/92:60

Mitt förslag: Statliga räntebidrag för bostadsändamål görs skatte-
pliktiga och avdrag medges för hela räntekostnaden även till den del
den täcks av räntebidrag.

Bakgrunden till mitt förslag: I december 1990 beslutade riksdagen att
införa ett nytt system för bostadsfinansiering vid ny- och ombyggnad
(prop. 1990/91:34, BoU4). Beslutet innebar bl.a. att delar av räntebidrag
enligt gällande regler skulle ersättas av s.k. räntelån förenade med
statliga kreditgarantier. I maj 1991 beslutade riksdagen om komplette-
ringar och ändringar av det tidigare beslutet (prop. 1990/91:144,
BoU20).

I finansdepartementet har under våren 1991 utarbetats ett förslag till
ändrade skatteregler för det nya bostadsfinansieringssystemet. Promemo-
rian (Ds 1991:38) Skatteregler för ny bostadsfinansiering m.m., har
remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som yttrat sig
bör fogas som bilaga 3 till protokollet. En remissammanställning finns
tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 2697/91).

I promemorian föreslås att skattereglerna genomgående skall knytas till
de olika komponenterna i bostadsstödet och inte till de faktiska finansi-
eringsförhållandena. Utgående realräntebidrag skall vara skattepliktiga
och bidraget skall höja taket för fullt avdrag för ränteutgifter i inkomst-
slaget kapital.

Skälen för mitt förslag: Enligt regeringsförklaringen den 4 oktober
1991 skall det beslutade systemet om s.k. räntelån inte genomföras.
Förslag om en långsiktig förändring av bostadsfinansieringen kommer att
läggas fram under år 1992. I avvaktan på detta har regeringen i prop.
1991/92:56 redovisat ett förslag i fråga om bostadsbyggandets finansie-
ring för år 1992.

Förslaget i nämnda proposition innebär bl.a. att räntebidrag kan utgå
till en fastighetsägare i samband med ny- eller ombyggnad av bostaden
oavsett hur åtgärden har finansierats. Hittills har endast fastighetsägare
med statliga bostadslån kunnat erhålla räntebidrag. Räntebidraget har inte

varit skattepliktigt samtidigt som den del av räntekostnaden som täckts Prop. 1991/92:60
av bidraget inte varit avdragsgill. I och med att räntebidraget enligt
förslaget skall kunna utgå oavsett hur finansiering skett bör det vara
skattepliktigt samtidigt som erlagda räntekostnader är avdragsgilla även
till den del de täcks av räntebidrag.

Den närmare utformningen av de bestämmelser som reglerar den
skattemässiga behandlingen är beroende av om det är fråga om ett
räntebidrag som skall redovisas i inkomstslaget kapital eller i inkomstsla-
get näringsverksamhet. Jag återkommer senare till den skattemässiga
behandlingen av räntebidrag i näringsverksamhet (avsnitt 6.7).

I fråga om räntebidrag som skall redovisas i inkomstslaget kapital
föranleder mitt förslag ändringar i 3 § 1 och 4 mom. SIL. Jag har
tidigare (avsnitt 5.4) föreslagit att bestämmelserna om ränteavdragsbe-
gränsning skall slopas. I stället begränsas skattereduktionen för under-
skott i inkomstslaget kapital, dvs. efter kvittning mellan räntebidrag och
ränteutgifter, för den del av underskottet som överstiger 100 000 kr.
Några särskilda regler beträffande möjligheten till avdrag för räntekostna-
der erfordras därför inte. I 2 kap. 10 § lagen om självdeklaration och
kontrolluppgifter föreslås en bestämmelse som innebär att fysisk person
som skall redovisa statligt räntebidrag som inkomst av kapital skall kunna
använda sig av förenklad självdeklaration. Vidare föreslås en ändring i
3 kap. 21 § samma lag beträffande skyldigheten att lämna kontrollupp-
gift.

6 Företagsbeskattning

6.1 Allmänt

Som jag tidigare framhållit är den nya regeringens ambition på skatte-
området att i ett första steg lindra eller avskaffa de skatter som leder till
störst skadeverkningar för samhällsekonomin. Åtgärder krävs även på
före tagsskatteområdet.

För alla företag bör skatten på arbetsinkomster sänkas genom att den
allmänna löneavgiften tas bort från årsskiftet. Det föranleder bl.a. att den
särskilda löneskatten också bör justeras. En annan åtgärd som bör vidtas
utan onödig tidsutdräkt är att ta bort arbetsgivaravgifterna på de bidrag
som en arbetsgivare lämnar till en s.k. vinstandelsstiftelse. Vidare bör
skogsbruket ges bättre möjligheter genom att skogsvårdsavgiften halveras
från årsskiftet för att sedan slopas fr.o.m. den 1 juli 1992.

Med hänsyn till den korta tiden sedan regeringsskiftet har som tidigare
nämnts en prioritering i behandlingen av angelägna skattefrågor varit
nödvändig. Tonvikten har lagts på kapitalbeskattningssidan. Jag vill
emellertid i det här sammanhanget också redovisa behov av framtida
förändringar av företagsbeskattningen.

Skattereformen innebär en genomgripande omläggning av den svenska
företagsbeskattningen. Det är min uppfattning att omläggningen är ett
stort steg mot en mer ändamålsenlig och internationellt konkurrenskraftig
företagsbeskattning. Genom den sänkta bolagsskattesatsen i förening med
en breddning av skattebasen är grunden lagd för en samhällsekonomiskt
mindre snedvridande beskattning. De genomförda ändringarna ansluter
till en fortgående internationell utveckling.

Det nuvarande systemet kan emellertid förbättras i flera avseenden.
Allra mest angelägen är frågan om beskattningen av enskilda näringsid-
kare och handelsbolag. En allmän uppfattning är att egenföretagare bör
få möjlighet att arbeta på samma skattemässiga villkor som aktiebolag
utan att behöva använda sig av någon form av bolag. Frågan har utretts
i olika sammanhang. Det senaste förslaget lades fram hösten 1989 (SOU
1989:94). Modellen kallades särskild redovisningsmetod (SRM).
Förslaget togs fram på mycket kort tid för att kunna utgöra ett komple-
ment till betänkandet Reformerad företagsbeskattning (SOU 1989:34).
Det visade sig emellertid att förslaget — trots stora förtjänster i vissa
avseenden — inte hunnit bearbetas tillräckligt för att kunna läggas till
grund för lagstiftning (prop. 1989/90:110 s. 518). För närvarande arbetar
en särskild utredare med att utforma ett system anpassat efter de nya
företagsskattereglerna (dir. 1990:82). Enligt vad jag inhämtat kan ett
förslag väntas till stundande årsskifte.

En fråga som är av stor vikt att få närmare belyst är möjligheterna att
tillskapa nya skattestimulanser för teknik- och innovationsföretag. Det
skulle t.ex. kunna vara fråga om att få avdrag för kapitaltillskott till
riskfylld verksamhet. Ett arbete med en sådan inriktning bör påböijas.

Det finns anledning att vid sidan av dessa frågor mer förutsättningslöst
göra en övergripande bedömning av vilka förändringar av företags-
beskattningen som kan behövas. Utgångspunkten bör vara att utforma
företagsbeskattningen så att onödiga hinder för företagandet undviks.

Prop. 1991/92:60

En utveckling av det nuvarande systemet bör ta sikte på att få ett så
enkelt, begripligt och överskådligt system som möjligt. Som jag berört
tidigare är det av vikt att förutsättningarna för skilda organisationsformer
för näringsverksamhet som aktiebolag, handelsbolag och enskild närings-
verksamhet är så lika som möjligt. Jag kan också erinra om att en
särskild kommitté håller på med en teknisk översyn av inkomstskatte-
lagstiftningen (dir. 1991:39). Den fortgående internationaliseringen
kommer vidare att kräva ytterligare anpassningar av våra interna regler.
Fortsatta överväganden måste också göras mot bakgrund av den nu
föreslagna sänkningen av kapitalskattesatsen. En fråga som får ses i den
belysningen är den ekonomiska dubbelbeskattningen. I sammanhanget får
också ställning tas till förslaget från utredningen om reformerad företags-
beskattning om nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder.

Enligt min bedömning bör det vara möjligt för regering och riksdag att
med början nästa år behandla frågor om fortsatta förändringar av före-
tagsbeskattningen.

Vid sidan av de förslag till skattesänkningar som berördes inledningsvis
avser jag att ta upp några ytterligare frågor som det är angeläget att
riksdagen kan ta ställning till före årsskiftet. Det rör bl.a. tillämpningen
av räntefördelningen vid 1992 års taxering, beskattningen av räntebidrag
och skadeförsäkringsföretagens beskattning.

6.2 Den allmänna löneavgiften avskaffas

Prop. 1991/92:60

Mitt förslag: Den allmänna löneavgiften tas bort vid utgången av år
1991.

Skälen för mitt förslag: Den allmänna löneavgiften infördes år 1982
för att finansiera första steget i 1982 års skattereform (prop.
1981/82:197, SkU 60, SFS 1982:423).

För arbetsgivare beräknas löneavgiften på det underlag som gäller för
arbetsgivaravgift till folkpensioneringen enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter. För enskilda näringsidkare beräknas löneavgiften på det
underlag som gäller för egenavgift till folkpensioneringen enligt nämnda
lag.

Den allmänna löneavgiften utgick först med 2 % av avgiftsunderlaget.
Uttaget av avgiften har därefter ändrats vid ett flertal tillfällen. I samband
med skattereformen höjdes den allmänna löneavgiften under perioden
januari-juni 1991 från 0,34 % till 1,64 % (prop. 1990/91:54, SkUlO,
SFS 1990:1454).

Samtidigt som särskild löneskatt på pensionskostnader infördes sänktes
den allmänna löneavgiften tillfälligt till 0,16 % för tiden juli 1991-
december 1992 (prop. 1990/91:166, SkU29, SFS 1991:703).

Som redovisats tidigare bör den allmänna löneavgiften avskaffas vid
årsskiftet (avsnitt 6.1). Därmed sänks skattebelastningen på arbets-
inkomster.

Förslaget leder till minskade skatteintäkter på omkring 1 miljard kr. för
år 1992. För vart och ett av åren 1993 och 1994 beräknas skattebortfallet
bli omkring 2,3 miljarder kr. Skattebortfallet netto blir lägre om man
beaktar att en slopad allmän löneavgift bl.a. ökar underlaget för
företagens eller hushållens inkomstbeskattning.

Förslaget om avveckling av löneavgiften innebär att lagen (1982:423)
om allmän löneavgift skall upphöra att gälla vid utgången av december
1991. Vidare bör lagen (1990:1454) om höjning av den allmänna
löneavgiften intill utgången av juni 1991 och lagen (1991:703) om
sänkning av den allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992
upphävas.

Förslaget föranleder vidare ändringar i lagen om socialavgifter och
lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift.

I denna fråga har jag samrått med statsrådet Könberg och chefen för
näringsdepartementet.

6.3 Sänkt särskild löneskatt

Prop. 1991/92:60

Mitt förslag: Den särskilda löneskatten på vissa förvärvsin-
komster sänks till 21,85 % med anledning av att den allmänna
löneavgiften slopas. Motsvarande justering görs beträffande den
särskilda löneskatten på pensionskostnader.

Enskilda näringidkares löneskatt på avgift för pen-
sionsförsäkring skall utgå med oreducerad skattesats.

Vissa justeringar görs vidare av underlaget för löneskatten på
förvärvsinkomster.

Skälen för mitt förslag:

Särskild löneskatt på förvärvsinkomster

Särskild löneskatt utgår på vissa förvärvsinkomster. Bestämmelserna
finns i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster.

Skatten är 22,2 % av underlaget. Nivån är baserad på de socialavgifter
som tas ut av enskilda näringsidkare (egenavgifter).

Förslaget att slopa den allmänna löneavgiften (avsnitt 6.2) aktualiserar
en nedsättning av den särskilda löneskatten på vissa förvärvsinkomster
(jfr prop. 1990/91:110 s. 382).

Enligt min mening bör den särskilda löneskatten sänkas med vad som
motsvarar den slopade allmänna löneavgiften. Fr. o. m. år 1992 bör
därför skatten tas ut med 21,85 % av underlaget.

Riksdagen beslutade våren 1991 om en sänkning av arbetsgivaravgiften
till sjukförsäkringen från 10,1 % till 8,2 % (prop. 1990/91:181, SfU18,
SFS 1991:1050). Med anledning av sänkningen fick regeringen i uppdrag
av riksdagen att lägga fram ett förslag om justering av den särskilda
löneskatten.

Vid införandet av den särskilda löneskatten valde man att även för Prop. 1991/92:60
arbetsgivare basera skatten på de lägre egenavgiftema (prop. 1989/90:110
s. 378 f). Om löneskatten baserats på arbetsgivaravgifterna borde
skattesatsen bestämts till 23,9 % i stället för 22,2 %>. Eftersom egenav-
giftema inte påverkas av den beslutade sänkningen av arbetsgivaravgiften
till sjukförsäkringen bör sänkningen enligt min mening inte föranleda
någon ändring av den särskilda löneskatten.

När det gäller noggrannheten på delkomponenterna inom socialavgifts-
systemet uttrycks i dag samtliga med minst två decimaler. Jag anser det
lämpligt och konsekvent att fortsättningsvis ange även särskild löneskatt
med två decimaler.

I detta sammanhang vill jag också ta upp två frågor som rör underlaget
för den särskilda löneskatten på vissa förvärvsinkomster.

Den nuvarande utformningen av reglerna har i ett avseende fått en
utformning som innebär att den som inte fyllt 65 år och för hela året
uppbär hel ålderspension på vissa förvärvsinkomster varken betalar egen-
avgifter eller särskild löneskatt. Denna brist i regelsystemet bör enligt
min mening korrigeras. Jag återkommer till frågan i specialmotiveringen.

Den andra frågan rör avgångsersättningar från kommunala företag.

Särskild löneskatt skall enligt 1 § första stycket 2 lagen om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster betalas på ersättning som utfäller
enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring som tecknats av
arbetsgivare till förmån för arbetstagare. Enligt 1 § första stycket 3
betalas särskild löneskatt på avgångsersättning som annorledes än på
grund av kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av
staten eller kommun som arbetsgivare.

Vissa företag med kommunal anknytning som betalar ut sådan
ersättning som avses i 1 § första stycket 3 omfettas inte av denna
bestämmelse och inte heller av bestämmelserna i 1 § första stycket 2
eftersom ersättningen inte utfäller på grund av någon sådan försäkring
som där avses. På dessa avgångsersättningar erlägger företagen fulla
socialavgifter.

Kommunförbundet har i en skrivelse ställd till finansdepartementet
påtalat att kollektivavtalet AGF-KL gäller även hos kommunala företag
under förutsättning dels, att företaget tillämpar kommunalt pensionsavtal
(PA-KL eller motsvarande), dels att borgen föreligger. Vidare har
påtalats att reglerna i sin nuvarande utformning skapat en oavsedd och
oönskad olikhet i uttag av avgifter mellan olika arbetsgivarkategorier.

För att åstadkomma neutralitet i skattehänseende mellan dessa olika
arbetsgivarkategorier bör enligt min mening även avgångsersättningar
från arbetsgivare som tillämpar kommunalt pensionsavtal och där
kommunal borgen föreligger omfettas av reglerna om särskild löneskatt.

Dessa förslag föranleder ändringar i 1 § första stycket och 2 § första
stycket lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Särskild löneskatt på pensionskostnader

Särskild löneskatt utgår även på pensionskostnader. Bestämmelserna om
löneskatt på pensionskostnader finns i lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader.

Som en följd av att den allmänna löneavgiften slopas bör den särskilda
löneskatten på pensionskostnader sättas ned i motsvarande mån. Det
betyder att särskild löneskatt fr. o. m. år 1992 bör tas ut med 21,85 %
på pensionskostnader.

För enskilda näringsidkare gäller att löneskatt tas ut på den avgift för
pensionsförsäkring som har dragits av som omkostnad i förvärvskällan.
Löneskatten uppgår för närvarande till 11,1 % av underlaget. Anled-
ningen till den lägre skattesatsen är att enskilda näringsidkare inte kan
teckna tjänstepensionsförsäkring utan är hänvisade till vanlig pen-
sionsförsäkring. Avkastningen på tjänstepensionsförsäkring beskattas i
livförsäkringsföretagen med 10 % medan avkastningen på vanliga
pensionsförsäkringar beskattas med 15 %. Eftersom enskilda näringsid-
kare skattemässigt bör jämställas med anställda vad gäller möjligheten till
pensionering kompenseras den först nämnda gruppen för den högre
avkastningsskatten genom ett i motsvarande mån lägre uttag av löneskatt.

Jag har tidigare föreslagit att beskattningen av avkastning på vanliga
pensionsförsäkringar skall sättas ned till 10 %. Sådana försäkringar
kommer alltså med mitt förslag att avkastningsbeskattas efter samma
regler som tjänstepensionsförsäkringar. På grund av detta föreligger inte
längre någon grund för nedsättning av den särskilda löneskatten för
enskilda näringsidkare. Den bör således i fortsättningen utgå med
oreducerad skattesats på 21,85 %.

Förslaget i denna del kan uppfattas som en skärpt beskattning av
enskilda näringsidkares pensionssparande. Jag vill därför framhålla att så
inte är fallet. Beskattningen ligger på samma nivå som tidigare men en
omfördelning har skett mellan avkastningsskatt och särskild löneskatt.

Om en enskild näringsidkare betalar samma pensionsförsäkringsavgifit
som tidigare kommer han visserligen att debiteras en högre löneskatt.
Denna uppvägs emellertid av att avkastningen i livförsäkringsföretaget
endast beskattas med den lägre skattesatsen på 10 %. Värdetillväxten på
försäkringssparandet blir därför i motsvarande mån högre. Om egenföre-
tagaren inte vill satsa mer pengar totalt sett i en pensionsförsäkring än
han nu gör kan detta ske genom att han sänker sin årliga avgift för
försäkringen. Den lägre sparinsatsen uppvägs i ett sådant fall av den
lägre beskattningen av avkastningen på sparbeloppet. I inget av dessa
fäll sker således någon försämring av villkoren för försäkringssparandet.

Förslagen föranleder ändringar i 1 och 3 §§ lagen om särskild löneskatt
på pensionskostnader.

Den sänkta löneskatten på förvärvsinkomster och pensionskostnader
medför ett årligt skattebortfall på netto 90 milj.kr.

Prop. 1991/92:60

6.4 Slopande av socialavgifter på vinstandelsmedel m.m.

Prop. 1991/92:60

Mitt förslag: Socialavgifter tas fr.o.m. den 1 januari 1992 inte
längre ut på arbetsgivares bidrag till vinstandelsstiftelser. Bidragen
skall inte heller vara pensionsgrundande för arbetstagaren.

Samtidigt görs tekniska justeringar i lagen (1962:381) om allmän
försäkring med anledning av ändringar i skollagen.

Skälen för mitt förslag: I ett stort antal företag har åtgärder vidtagits
för att genom vinstandelssystem göra de anställda delaktiga av företagets
resultat, öka produktiviteten, sprida det individuella ägandet i företaget
och öka känslan av samhörighet med företaget.

Överföring av vinstmedel till en företagsanknuten vinstandelsstiftelse
beslutas av företaget i regel i anslutning till att resultatet för det gångna
året fästställs. Överföringen sker till en av de anställda eller personalor-
ganisationerna vid företaget bildad stiftelse. Stiftelsen utgör ett från
företaget fristående rättssubjekt. Enligt praxis får företaget under vissa
förutsättningar göra avdrag vid inkomsttaxeringen för det till stiftelsen
överförda beloppet. Ofta bildar vaije avsättning en särskild fond men
andra konstruktioner förekommer också. Stiftelsen placerar i regel
medlen i värdepapper, ofta i aktier i det företag som lämnat bidraget.

Andelsrätt i stiftelsens förmögenhet grundas på anställning i det
överförande företaget vid en viss tidpunkt eller under viss tidsperiod. De
individuella andelarna bestäms med utgångspunkt i anställningsform,
avlönad tid eller liknande.

Stiftelsen förvaltar de överförda medlen (vinstandelsmedlen), inkl,
avkastning och realiserad värdestegring, för andelsägarnas räkning. Efter
viss tid — ofta efter fem år eller vid pensionering — erhåller den an-
delsberättigade utbetalning av sin andel i form av kontanter eller aktier.
När så sker beskattas mottagaren för sin andel i inkomstslaget tjänst. Den
som slutar sin anställning erhåller i allmänhet ett s.k. fribrev avseende
sin andelsrätt. Med fribrev avses ett bevis om den eller de andelar som
den anställde tillgodoförts i redan överförda medel.

Enligt praxis togs tidigare inte ut några arbetsgivaravgifter när medlen
lämnades till stiftelsen. Avgifter togs inte heller ut när de anställda eller
tidigare anställda erhöll sin andel från stiftelsen.

Fr.o.m. den 1 januari 1988 har avgiftsskyldighet införts (prop.
1986/87:107, SfU20, SFS 1987:567). Socialavgifter tas ut på bidrag som
en arbetsgivare lämnar till stiftelsen. Av praktiska skäl togs inte
sjukförsäkringsavgift eller arbetsskadeavgift ut på bidragen. I samband
med 1990 års skattereform ändrades reglerna. Numera tas fulla social-
avgifter ut på bidragen (prop. 1989/90:110, SkU30, SFS 1990:658).

Samtidigt som socialavgifter infördes på vinstandelsmedel beslutades
att värdet av vad som på grund av arbetsgivarens bidrag till en vinst-
andelsstiftelse tillgodoförs en försäkrad skulle anses som inkomst av
anställning vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Förvärv av

andel i vinstandelsstiftelse har dock inte legat till grund för beräkning av Prop. 1991/92:60
sjukpenninggrundande inkomst.

För egen del vill jag anföra följande. Vinstandelssystem i företag gör
de anställda delaktiga i företagets resultat och sprider ägandet. Systemet
främjar produktivitet och utgör ett långsiktigt sparande. Detta sparande
bör stimuleras ytterligare. Det kan enklast ske genom att återgå till de
förhållanden som gällde före 1987 års lagstiftning. Socialavgifter bör inte
tas ut vare sig när medlen lämnas till stiftelsen eller när de anställda eller
tidigare anställda erhåller sin andel från stiftelsen. En sådan åtgärd skulle
enligt min uppfattning bidra till att vitalisera företagandet i Sverige.

Med hänsyn till vad jag nu anfört bör därför avgiftsskyldigheten för
bidrag till vinstandelsstiftelser tas bort. Förslaget tar sikte på bidrag som
utges den 1 januari 1992 eller senare. En ändring bör göras i 2 kap. 3 §
lagen om socialavgifter.

Eftersom bidrag till en vinstandelsstiftelse inte bör ingå i beräkningen
av underlaget för arbetsgivaravgifter bör inte heller värdet av vad som
tillförs en försäkrad genom avsättning till en sådan stiftelse vara
pensionsgrundande. Det föranleder ändringar i 11 kap. 2 och 4 §§ AFL
samt 3 § lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Någon ändring i 54 §

1 mom. fjärde stycket 4 uppbördslagen när det gäller hänvisningen till

2 kap. 3 § andra stycket lagen om socialavgifter blir inte nödvändig. Det
bör emellertid anmärkas att hänvisningen får en ny innebörd.

Med vinstandelssystemets nuvarande omfattning kommer förslaget
budgetmässigt att leda till ett intäktsbortfall på omkring 100 milj.kr. om
året.

Samtidigt som jag föreslår ändringar i 11 kap. 2 § AFL bör av tekniska
skäl vissa justeringar göras med anledning av ändringar i skollagen
(1985:1100). I prop. 1990/91:85 föreslogs att den kommunala vuxen-
utbildningen skulle få en annan omfattning än tidigare och att svensk-
undervisning för invandrare skulle infogas i det offentliga skolväsendet.
Svenskundervisning för invandrare blir beteckningen på hela den
sammanslagna undervisning som infördes från och med den 1 januari
1991 efter förslag i prop. 1989/90:102 om reformerad svenskundervis-
ning för vuxna invandrare. Riksdagen fattade i juni 1991 beslut med
anledning av prop. 1990/91:85 (UbU16, SFS 1991:1107). Lagändring-
arna i bl.a. skollagen skall i huvudsakliga delar tillämpas i fråga om
utbildning som äger rum efter den 1 juli 1992. En anpassning i ter-
minologiskt hänseende till dessa regler bör därför göras i AFL med
ikraftträdande den 1 juli 1992.

Jag har i de här frågorna samrått med statsrådet Könberg.

6.5 Slopad skogsvårdsavgift

Prop. 1991/92:60

Mitt förslag: Skogsvårdsavgiften avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1992.
För tiden januari-juni 1992 betalas en reducerad avgift grundad på

1991 års skogsbruksvärde. Om skogsägaren så yrkar skall i stället

1992 års skogsbruksvärde få läggas till grund för avgiftsberäk-
ningen.

Skälen för mitt förslag: Skogsvårdsavgift skall betalas årligen med ett
belopp motsvarande 0,8 % av den del av en fastighets taxeringsvärde
som utgörs av skogsbruksvärdet. Avgiften tillkom ursprungligen för att
finansiera skogsvårdsstyrelsema. Medlen betraktas numera som skogs-
ägarnas bidrag i vid mening till det svenska skogsbruket (prop.
1983/84:40, bil. 7). De används för att finansiera skoglig forskning,
kampanjer, inventeringar och andra åtgärder av gemensamt intresse samt
för bidrag av olika slag till skogsbruket.

Systemet med skogsvårdsavgift for att finansiera diverse åtgärder på
skogsbruksområdet har under senare tid utsatts för en allt större kritik
från skogsägarna. Skogsvårdsavgiften anses medföra en omotiverat hög
skattebelastning. Avgiftens starkt negativa effekter för ett långsiktigt och
rationellt skogsbruk har framhållits. I upprepade skrivelser har företräda-
re för det enskilda skogsbruket hemställt att såväl skogsvårdsavgiften som
de därtill kopplade bidragen avskaffas. Detsamma har framhållits i ett
stort antal riksdagsmotioner under de senaste åren. Några har ansett att
de bidrag som är av rent regionalpolitisk karaktär bör finnas kvar, medan
övriga bidragsformer, t. ex. bidraget till byggande av skogsbilvägar, kan
avvecklas.

Den förra regeringen tillsatte i juni 1990 en skogspolitisk kommitté. Av
direktiven framgår att kommittén bl.a. skall lämna förslag till eventuella
förändringar av skogsvårdsavgiften (dir. 1990:47). Arbetet beräknas vara
avslutat nästa år.

För egen del vill jag framföra följande. Jag delar bedömningen om
avgiftens skadeverkningar. Skogsägarna själva är de som bäst kan avgöra
vilka investeringar som behövs. Skogsvårdsavgiften och därmed
sammanhängande bidrag m.m. bör således avskaffas. Åtgärderna som
finansieras med skogsvårdsavgiften bör avvecklas successivt med böijan
budgetåret 1992/93. Samtliga åtaganden bör avvecklas den 1 juli 1994.
Vissa naturvårdande insatser som hittills finansierats inom denna ram kan
komma att inrymmas under andra anslag.

Avgiften bör mot denna bakgrund slopas helt fr.o.m. den 1 juli 1992.
För perioden januari-juni 1992 bör avgiftsuttaget halveras. Skogsbruks-
värdet höjs i allmänhet den 1 januari 1992 till följd av den allmänna
fastighetstaxeringen av jordbruksfastigheter under år 1992. Effekterna av
de nya taxeringsvärdena bör inte slå igenom vid uttaget av skogsvårds-
avgifter. Ifrågavarande avgifter bör i stället grundas på 1991 års
skogsbruksvärden.

Undantagsvis kan 1992 års skogsbruksvärden tänkas bli lägre än 1991
års värden. Det kan exempelvis bli fallet om en skogsägare avverkat sin
skog under år 1991. Den avgiftsskyldige bör i sådana fäll ha rätt att efter
särskilt yrkande i deklarationen få lägga det nya skogsbruksvärdet till
grund för avgiftsberäkningen.

I vissa fäll kan en fastighet sakna skogsbruksvärde för år 1991. Det
kan bero på att den utgör en del av en fastighet som ombildats efter
förvärv eller överlåtelse av viss areal under år 1991. I sådana fäll finns
endast ett skogsbruksvärde för år 1992 åsatt. Skogsvårdsavgiften bör i
sådana fäll få beräknas med ledning av ett uppskattat skogsbruksvärde för
år 1991.

Mina förslag föranleder en lag om upphävande av lagen om skogs-
vårdsavgift samt följdändringar i KL och lagen (1958:295) om sjömans-
skatt. Också i prop. 1991/92:48 om justeringar i beskattningen i
inkomstslaget tjänst, m.m. föreslås ändringar i sistnämnda lag.

Sänkningen respektive slopandet av skogsvårdsavgiften medför ett
skattebortfall för år 1992 på brutto 330 milj.kr. eller 440 milj.kr. på sikt.
Om hänsyn tas till att underlaget för andra skatter ökar beräknas skatte-
bortfället netto uppgå till 180 milj.kr. år 1992 och 240 milj.kr. på sikt.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för jordbruksdepartementet.

6.6 Räntefördelning

Prop. 1991/92:60

Mitt förslag: I avvaktan på resultatet av utredningsarbetet om
beskattningen av enskilda näringsidkare och handelsbolag skjuts
tillämpningen av reglerna om räntefördelning upp.

Skälen för mitt förslag: Reglerna om räntefördelning innebär att om
en förvärvskällas kapitalunderlag, beräknat enligt 4 och 6 §§ lagen
(1990:654) om skatteutjämningsreserv (survlagen), är negativt, skall ett
belopp motsvarande det negativa kapitalunderlaget multiplicerat med
statslåneräntan redovisas som intäkt av näringsverksamhet. Ett motsvar-
ande belopp får dras av i inkomstslaget kapital. Bestämmelserna verkar
så att avdragseffekten för vissa skuldräntor schablonmässigt begränsas till
30 %.

För att lindra övergången infördes vissa lättnadsregler. Negativa
underlag som uppkommit före övergången till det nya skattesystemet
undantas t.o.m. 1999 års taxering genom bestämmelser om en övergångs-
post. Overgångsposten beräknas normalt vid 1992 års taxering på
grundval av kapitalunderlaget per den 1 januari 1991. Vid beräkningen
av kapitalunderlaget får fastigheter som utgör anläggningstillgångar tas
upp till 70 % av det bokförda restvärdet alternativt 70 % av 60-100 %
av det för år 1991 gällande taxeringsvärdet. Overgångsposten motsvarar
det negativa kapitalunderlaget till den del det överstiger ett fribelopp om
50 000 kr.

Det innebär att först vid 1993 års taxering kan räntefördelning bli

aktuell. En förutsättning är att förvärvskällans kapitalunderlag per den 1
januari 1992 är lägre än per den 1 januari 1991.

Jag har tidigare förklarat att det är nödvändigt att ett nytt system för
beskattning av enskilda näringsidkare och handelsbolag införs. Ett förslag
på grundval av det utredningsarbete som kan väntas till årsskiftet bör
kunna leda till lagstiftning under hösten 1992. I det perspektivet ter det
sig mindre väl avvägt att bölja tillämpa systemet för räntefördelning vid
1992 års taxering. Stark kritik har framförts mot räntefördelningen.
Invändningarna har framför allt riktats mot att fastigheter värderas till
endast 70 % vid beräkning av kapitalunderlaget. Det sagda leder till att
tillämpningen av reglerna om räntefördelning bör skjutas upp i avvaktan
på ett ställningstagande till det kommande förslaget om en ny beskattning
av enskilda näringsidkare och handelsbolag. Till bilden hör också att den
socialdemokratiska regeringen förra hösten aviserade en ändring av
räntefördelningsreglema avseende behandlingen av statligt subven-
tionerade lån (prop. 1990/91:54 s. 281).

Ett argument mot att skjuta upp räntefördelningen skulle kunna vara att
det ges tillfälle att ytterligare försvaga kapitalunderlagen genom uttag och
ökad belåning i näringsverksamheten. Jag vill då erinra om att ränteför-
delningen är ett sätt att göra schablonmässiga korrigeringar. I 44 § KL
finns dessutom regler om fördelning av lånat kapital på olika förvärvskäl-
lor. Enligt min bedömning är dessa regler analogt tillämpliga vid
bestämmande av kapitalunderlagen för surv och räntefördelning. Det
innebär att skattemyndigheterna har möjlighet att rätta till eventuella
felaktigheter som kan förekomma.

Mitt förslag innebär att tillämpningen av reglerna om räntefördelning
skjuts upp ett år så att en övergångspost i normalfallet beräknas vid 1993
års taxering. Det föranleder ändringar i övergångsbestämmelserna till KL
och survlagen. I 4 och 8 §§ survlagen bör vidare vissa justeringar göras.
Ändringarna kommenteras i specialmotiveringen.

Prop. 1991/92:60

6.7 Räntebidrag i näringsverksamhet

Mitt förslag: Statliga räntebidrag för bostadsändamål görs
skattepliktiga. Avdrag medges för hela räntekostnaden även till den
del räntekostnaden finansieras med räntebidrag.

Skälen för mitt förslag: För närvarande gäller att räntebidrag som
lämnas vid statligt finansierad ny-, till- och ombyggnad av bostäder inte
utgör skattepliktig intäkt. Å andra sidan medges inte avdrag för den del
av räntekostnaden som täcks av räntebidrag. Jag har tidigare (avsnitt 5.6)
redogjort för regeringens nyligen avlämnade förslag om bostadsbyggan-
dets finansiering år 1992, m.m. (prop. 1991/92:56). Hittills har en
fastighetsägare mte kunnat komma i åtnjutande av räntebidrag om han
inte samtidigt haft statligt bostadslån. Förslaget innebär bl.a. att statligt
räntebidrag utgår oberoende av finansieringen och således även vid

egenfinansiering. Det är en avgörande skillnad jämfört med gällande
regler. Med hänsyn härtill behöver skattereglerna anpassas dels så att
räntebidragen blir skattepliktiga, dels så att avdrag medges för hela
räntekostnaden inkl, den del av räntan som täcks med räntebidrag.

Som tidigare redovisats föreslogs i promemorian Ds 1991:38 att
räntebidragen skulle göras skattepliktiga (avsnitt 5.6). Motsvarande gällde
även i fråga om näringsverksamhet. Förslaget innebar att särskilda regler
togs in i en punkt 17 av anvisningarna till 22 § KL. Det framfördes inga
erinringar mot förslaget vid remissbehandlingen.

De statliga räntebidragen syftar till att minska den årliga (löpande)
kostnaden för bostadsfastighetema. För att neutralitet skall råda mellan
egenfinansierade och lånefinansierade investeringar fordras därför att
räntebidragen i båda fallen är skattepliktiga i sin helhet.

Frågan om skatteplikt för räntebidragen bör regleras särskilt. Samtidigt
bör nuvarande bestämmelser om skattefrihet för räntebidrag resp,
reducering av ränteavdrag slopas. Vad som nu föreslås bör gälla även för
schablonbeskattade näringsfastigheter, dvs. sådana som ägs av bl. a. bo-
stadsrättsföreningar och allmännyttiga bostadsföretag.

De nya reglerna bör tillämpas på alla räntebidrag som utbetalas fr.o.m.
den 1 januari 1992. Detta bör gälla räntebidrag som utbetalas med stöd
av beslut fattade såväl före som efter årsskiftet 1991-1992. Eftersom
sådana räntebidrag som utbetalas enligt beslut som fattats före den 1
januari 1992 med stöd av äldre bidragsförordningar endast utgår vid
lånefinansiering och bidraget alltid understiger räntekostnaden påverkas
inte nettot av inkomstberäkningen om bidraget görs skattepliktigt. Av
förenklingsskäl är det däremot av värde att alla räntebidrag som utbetalas
efter den 1 januari 1992 kan behandlas på ett enhetligt sätt.

Förslagen medför ändringar i 19 och 20 §§ KL samt punkt 4 av
anvisningarna till 23 § KL och 2 § 7 mom. SIL. Vidare bör punkten 3
av anvisningarna till 19 § KL upphävas och en punkt 17 av anvisning-
arna till 22 § KL införas.

Prop. 1991/92:60

6.8 Skadeförsäkringsföretag

Mitt förslag: Särskilda regler skall gälla vid 1992 års taxering.
Säkerhetsreserven räknas som skuld vid beräkning av survunder-
laget endast till den del reserven överstiger 70 % av säkerhetsre-
serven i bokslutet till ledning för 1991 års taxering.

Bakgrunden till mitt förslag: Ställningstagandena till den reformerade
företagsbeskattningen har för skadeförsäkringsföretagens del gjorts i två
lagstiftningsärenden under våren och hösten 1990 (prop. 1989/90:110,
SkU30 och prop. 1990/91:54, SkUlO).

Reserveringsmöjligheter och avskattning av obeskattade reserver samt
frågan om konkurrensneutralitet mellan ömsesidiga bolag och aktiebolag
har inneburit särskilda svårigheter. Vid riksdagsbehandlingen av

propositionen om fortsatt reformering av inkomst- och företagsbeskatt-
ningen (prop. 1990/91:54) förutsatte skatteutskottet att regeringen noga
skulle följa utvecklingen när det gäller de ömsesidiga försäkringsbolagens
konkurrenssituation.

Vid skatteutskottets behandling av ett antal under den allmänna
motionstiden 1991 väckta motioner togs konkurrensfrågan upp på nytt.
Utskottet föreslog ett tillkännagivande till regeringen om att konkur-
rensneutralitet bör föreligga mellan ömsesidiga bolag och aktiebolag i
samband med genomförandet av skattereformen (1990/91:SkU30).
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 1990/91:313).

Folksam och Länsförsäkringsbolagen har i en gemensam skrivelse som
kom in till finansdepartementet den 31 maj 1991 (dnr 2384/91) samt
Folksam i en skrivelse som kom in den 30 augusti 1991 (dnr 3066/91)
redovisat sin syn på hur frågan bör hanteras. Den senare skrivelsen har
remitterats till Försäkringsförbundet som avstått från att yttra sig.

Enligt Folksams och Länsförsäkringsbolagens förslag som överensstäm-
mer med tidigare branschförslag och som företer likheter med ett av
dåvarande försäkringsinspektionens (numera finansinspektionen) förslag
skall 70 % av ömsesidiga bolags obeskattade reserver i bokslut för år
1990 utan avskattning få överföras till fritt eget kapital. Ingående
säkerhetsreserv i bokslutet för 1991 skall anses vara 30 % av utgående
för år 1990. Enligt Folksams ytterligare förslag skall 1990 års utgående
säkerhetsreserv i sin helhet få föras över till utjämningsfond som 1991
års ingående balans.

Försäkringsrörelselagen (1982:713) medger att försäkringsverksamhet
bedrivs i två former, ömsesidiga bolag och försäkringsaktiebolag.

De ömsesidiga bolagen ägs av försäkringstagarna. Försäkringstagarna
är både fordringsägare och ansvariga för bolagets förpliktelser. Ansvaret
begränsas ofta till några årspremier. Eventuella överskott skall i princip
tilldelas försäkringstagarna i form av återbäring eller lägre premier.

Skadeförsäkringsföretag beskattas för överskottet av försäkringsrörelsen
(2 § 6 mom. SIL). Det är alltså fråga om en nettovinstbeskattning.
Försäkringsföretagens placeringstillgångar i form av värdepapper och
fastigheter utgör lager. Skadeförsäkringsföretagens sammanlagda
avsättningar till värderegleringsreserv (skillnaden mellan placeringstill-
gångarnas bokförda värde enligt lägsta värdets princip och utnyttjat lägsta
skattemässiga värde) uppgick vid utgången av år 1989 till ca 5,3
miljarder kr., varav 4,7 miljarder avsåg riksbolag.

Skattereformen innebär att tidigare möjlighet till skattemässig kon-
solidering genom lagemedskrivning slopats. Vid beskattningen får lager
av värdepapper eller fastigheter inte tas upp till lägre värde än det lägsta
av anskaffningsvärdet eller det verkliga värdet, lägsta värdets princip
(punkt 2 av anvisningarna till 24 § KL).

Skadeförsäkringsföretag har i likhet med andra företag i gengäld fått
en ny reserveringsmöjlighet, skatteutjämningsreserv (surv). Underlaget
för surv är företagets eget kapital (tillgångar — skulder) varvid till-
gångarna värderas till sina skattemässiga värden. Som skuld räknas,
förutom vanliga låneskulder, bl. a. skuldreserveringar i den mån avdrag

Prop. 1991/92:60

medgetts vid inkomsttaxeringen. Avdrag medges med högst 30 % på Prop. 1991/92:60
underlaget (K-surv). Företaget kan alternativt beräkna avsättningen på ett
underlag motsvarande lönesumman (L-surv). Avdrag medges då med
högst 15 % av underlaget.

För skadeförsäkringsföretagens del beräknas survunderlaget enligt
generella regler med den skillnaden att utjämningsfond och reglerings-
fond för trafikförsäkring inte räknas som skuld trots att avsättningar till
fondema medfört avdragsrätt.

Vid 1992 års taxering skall lagerreserver och vissa andra obeskattade
reserver skattas av. Bestämmelserna finns i lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver. Det återförda beloppet beskattas med
den nya bolagsskattesatsen på 30 %. Skillnaden mellan det återförda
beloppet och årets survavsättning utgör skattepliktig intäkt med 25 % om
året vid 1992 - 1995 års taxeringar.

Särpräglande för skadeförsäkringsföretagens beskattning är avdragsgilla
avsättningar till vad man brukar kalla försäkringstekniska skulder.
Utgångspunkten för avsättningarna är den av försäkringsinspektionen
fastställda normalplanen. Syftet är att försäkringsföretagen gör tillräckligt
stora avsättningar så att förpliktelserna kan fullgöras.

Mot bakgrund av svårigheter att förutsäga framtida skadeutfall och
kostnaderna för dessa, vilket kan leda till stora oförutsedda variationer
i resultatet, har skadeförsäkringsföretagen fått en särskild resul-
tatreglerande möjlighet i säkerhetsreserven. Maximala avsättningar till
säkerhetsreserven beräknades enligt den t.o.m. verksamhetsåret 1990
gällande normalplanen genom att premieinkomsten för egen räkning inom
de skilda verksamhetsgrenarna multiplicerades med vissa procentsatser.
Enligt den fr.o.m. verksamhetsåret 1991 gällande normalplanen skall
därutöver 15 % av ersättningsreserven (en försäkringsteknisk skuld) för
de flesta försäkringsslag räknas med i underlaget för avsättning till
säkerhetsreserven. Enligt beräkningar inom finansdepartementet ökar den
nya planen utrymmet för avsättningar med ca 9 %.

De sammanlagda avsättningarna till säkerhetsreserv uppgick vid
utgången av år 1989 till ca 21,5 miljarder kr., varav ca 19,3 miljarder
kr. avsåg riksbolag. Vid utgången av år 1988 hade försäkringsföretagen
utnyttjat drygt 60 % av maximalt utrymme för avsättning till säkerhets-
reserv.

Avsättning till utjämningsfond var t.o.m. 1991 års taxering en annan
reservering med skattemässig verkan. Utjämningsfonderna behöver inte
återföras till beskattning vid övergången till det nya skattesystemet men
en upplösning är skattepliktig även i fortsättningen. Utjämningsfonderna
uppgick vid utgången av år 1989 till sammanlagt ca 1,7 miljarder kr.,
varav ca 1,1 miljarder kr. avsåg riksbolag.

Avsättning till regleringsfond för trafilförsäkring var tidigare obligato-
risk. Avsättningsskyldigheten har avskaffats fr.o.m. bokslut för år 1991
(SFS 1991:368) som en konsekvens av att avdragsrätten för nyavsättning
slopats fr.o.m. 1992 års taxering. Inte heller regleringsfonderna behöver
skattas av. En upplösning är även fortsättningsvis skattepliktig. De
svenska försäkringsföretagens regleringsfonder uppgick vid utgången av
år 1989 till ca 0,5 miljarder kr. Hela beloppet avsåg riksbolag.

Frågan om skadeförsäkringsföretagens beskattning behandlades av
utredningen om reformerad företagsbeskattning (URF). Utredningen
ansåg att visst kompletterande arbete behövdes. Det gällde frågan om
eventuella inslag av skattekonsolidering i säkerhetsreserven (SOU
1989:34 s. 293).

Vid beredningen av URFs förslag ansågs ytterligare överväganden
krävas även beträffande avskattningen av obeskattade reserver (jfr prop.
1989/90:110 s. 575 f). Avskattning enligt generella regler skulle innebära
betydande olikheter beroende på de stora skillnaderna i förekomsten av
beskattat eget kapital mellan skilda skadeförsäkringsföretag.

Frågorna utreddes på regeringens uppdrag av försäkringsinspektionen.
Inspektionen redovisade utförligt grunderna för säkerhetsreserven och en
ny normalplan. Inspektionen förslog att skadeförsäkringsföretagen skulle
få rätt till survavsättning och att basen för surv skulle utvidgas till att
omfatta 70 % av säkerhetsreserven, det s.k. huvudalternativet. Avskatt-
ning skulle då ske enligt generella regler. Alternativt förordade inspek-
tionen att de obeskattade reserverna helt eller delvis skulle få upplösas
utan avskattning. Basen för surv skulle vid detta alternativ följa generella
regler.

I propositionen konstaterades att huvudalternativet innebar oförändrade
reserveringsmöjligheter med den då gällande normalplanen och att det
alternativa förslaget innebar t.o.m. utvidgade reserveringsmöjligheter
(prop. 1990/91:54 s. 262 f). Trots att avsättning till säkerhetsreserv kan
ge ett ytterligare konsolideringsutrymme ansågs det likväl befogat att
skadeförsäkringsföretagen skulle få rätt till surv. För att underlätta
övergången ansågs det motiverat att utjämningsfond och regleringsfond
för trafikförsäkring inte skulle återföras till beskattning och inte heller
räknas som skuld vid bestämmande av survunderlaget.

Skälen för mitt förslag: När frågan om skadeförsäkringsföretagens
reserveringsmöjligheter i det nya systemet behandlades av regering och
riksdag togs särskild hänsyn till den speciella verksamhet försäkringsföre-
tagen bedriver (prop. 1990/91:54, SkUlO).

Skattebelastningen för branschen har varit låg. Beräkningar som gjorts
i finansdepartementet för åren 1983—1988 (jfr tabell) visar att den
genomsnittliga skattebelastningen för riksbolag uppgick till 3,69 % av
resultatet före bokslutsdispositioner. För ömsesidiga bolag uppgick den
genomsnittliga skattebelastningen till 1,4 % mot 5,3 % för försäkrings-
aktiebolag. Den högre skattebelastningen för aktiebolagen torde främst
förklaras av att dessa tagit fram vinster till beskattning för att kunna
lämna utdelning.

De skatteförhållanden som rått tidigare får konsekvenser vid över-
gången till den nya företagsbeskattningen. Avskattningen av obeskattade
reserver för ömsesidiga bolag blir typiskt sett större än för försäkrings-
aktiebolag.

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 60

Rättelse: S. 98 rad 6 Står: Skatte- Rättat till: Skattebe-

Prop. 1991/92:60

Tabell. Resultat före dispositioner (RFD), skatt och skattebelastning (skatt i Prop. 1991/92:60
forhållande till RFD) för försäkringsaktiebolag (AB) och ömsesidiga bolag (ÖB).

Inkomstår 1983 - 1988. Milj.kr. och procent (källa: Enskilda försäkringsföretag,
Sveriges officiella statistik, Försäkringsinspektionen).

	AB		ÖB
	RFD Skatt	Skattebe- lastning	RFD Skatt	Skattebe- lastning
1983	1 755,4 236,4	13,5	1 481,2 19,3	1,3
1984	667,8 14,8	2,2	708,1 22,2	3,1
1985	200,5 36,8	18,4	42,6 6,4	15,0
1986	1 636,9 39,9	2,4	1 511,0 14,8	1,0
1987	2 013,5 38,7	1,9	858,6 7,0	0,8
1988	2 353,7 94,4	4,0	1 531,4 13,4	0,9
1983-1988	8 627,8 461,0	5,3	6 132,9 83,1	1,4

Även i det nya skattesystemet torde försäkringsaktiebolagen på grund
av utdelningskravet från aktieägarna få en högre löpande skattebelastning
än ömsesidiga bolag.

Det har emellertid framförts att särskilt de ömsesidiga bolagen i vissa
fall kan komma i en ofördelaktig situation. Det gäller framför allt i
förhållande till ömsesidiga bolag som ombildas till aktiebolag.

Detta synsätt kan redovisas på följande sätt. Genom ombildningen till
försäkringsaktiebolag transformeras det ömsesidiga bolagets obeskattade
reserver till beskattat eget kapital utan att någon beskattning sker i
bolaget. Försäkringsaktiebolaget får därmed ett stort survunderlag och
även outnyttjat utrymme för säkerhetsreserv. Samtidigt motverkas de
skattemässiga effekterna av utdelningskrav på aktiebolag av den möjlighet
till Annellavdrag som uppkommer enligt lagen (1967:94) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. För bolag som ombildats före
skattereformen aktualiseras inte någon avskattning av obeskattade
reserver (bortsett från reserveringar efter ombildningen). Detta balanseras
dock delvis av den beskattning av återbäring som sker hos de försäk-
ringstagare som är näringsidkare.

Effekterna av att få Annellavdrag, ökat survunderlag och avsättnings-
utrymme till säkerhetsreserv innebär att till aktiebolag ombildade
ömsesidiga bolag helt kan undgå att betala inkomstskatt under ett
betydande antal år. För ett bolag som behåller sin ömsesidiga företags-
form kan många gånger en faktisk skattebelastning uppkomma. Avsätt-
ningar till säkerhetsreserv kan öka endast genom tillväxt i premieinkoms-
ten för företag som vid övergången till det nya skattesystemet gjort
maximala avsättningar till säkerhetsreserv i sina bokslut för år 1990 (här
bortses från att avsättningsutrymmet ökar genom den nya normalplanen).

Utrymmet för survavsättningar blir mindre. För ett ömsesidigt bolag med Prop. 1991/92:60
normal tillväxt i premieinkomsten torde skattebelastningen komma att
ligga på ca 10 % om året (lägre om maximal avsättning till säkerhets-
reserv inte gjorts vid övergången). Denna nivå är klart lägre än för
övriga såväl finansiella som icke-finansiella företag men alltså klart högre
än för till försäkringsaktiebolag ombildade ömsesidiga bolag.

De förslag som förts fram från branschhåll innebär krav på långtgående
lättnader och skulle t.o.m. innebära utvidgade reserveringsmöjligheter i
jämförelse med tidigare regler. En ytterligare svaghet med dessa förslag
är att sedan de utvidgade reserveringsmöjlighetema utnyttjats skulle en
ombildning till aktiebolag kunna aktualiseras på nytt. En ombildning
skulle då — vid i övrigt oförändrade regler — te sig än mer förmånlig än
en ombildning i nuläget.

De förslagna åtgärderna skulle alltså inte innebära någon långsiktigt
hållbar lösning. Vidare skulle sådana åtgärder leda till att en betydande
permanent skattekredit tillskapades för redan etablerade bolag. Det skulle
kunna försvåra nyetablering t.ex. i form av dotterbolag till utländska
bolag.

Mycket arbete har lagts ned såväl inom finansdepartementet som av
företrädare för försäkringsbranschen för att inom ramen för den nya
företagsbeskattningen lösa frågan. Något förslag som uppfyller rimliga
krav på rättvisa och långsiktighet föreligger dock inte för närvarande.
Frågan bör därför övervägas ytterligare.

I avvaktan på detta arbete föreslår jag att en temporär lösning görs för
1992 års taxering. Med förebild i förslag från branschen och dåvarande
försäkringsinspektionen bör säkerhetsreserv räknas som skuld vid
beräkning av survunderlaget endast till den del reserven överstiger 70 %
av säkerhetsreserven i bokslutet till ledning för 1991 års taxering.

Mitt förslag innebär att någon avskattning av obeskattade reserver inte
bör uppkomma vid 1992 års taxering.

Förslaget kan beräknas ge ett budgetbortfall — motsvarande ränteförlust
på utebliven avskattning av värderegleringsreservema — på knappt 50
milj. kr.

Tekniskt görs ingreppet som en ny punkt i övergångsbestämmelserna
till lagen om skatteutjämningsreserv. Samtidigt görs en rättelse av en
redaktionell felaktighet i 2 § 6 mom. SIL.

7 Upprättade lagförslag ^Pr°P- 1991/92:60

I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

6. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

8. lag om ändring i lagen (1991:1040) om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring,

9. lag om ändring i lagen (1991:588) om ändring i lagen (1959:551)

om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring,

10. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

11. lag om ändring i lagen (1991:1050) om ändring i lagen (1981:691)

om socialavgifter,

12. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter

och allmän löneavgift,

13. lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemans-

sparande och ungdomsbosparande,

14. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,

15. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,

16. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel,

17. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pen-
sionskostnader,

18. lag om upphävande av lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

19. lag om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhets-
skatt,

20. lag om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av skatt

i vissa fall,

21. lag om upphävande av lagen (1982:423) om allmän löneavgift,

22. lag om upphävande av lagen (1990:1454) om höjning av den all-

männa löneavgiften intill utgången av juni 1991,

23. lag om upphävande av lagen (1991:703) om sänkning av den

allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992.

Förslagen under punkterna 7-11 har upprättats i samråd med statsrådet

Könberg.

Förslaget under punkt 18 har upprättats i samråd med chefen för
jordbruksdepartementet.

Förslaget under punkt 12 har upprättats i samråd med chefen för
näringsdepartementet.

Lagrådets yttrande har i vissa delar inhämtats beträffande förslagen

106

under punkterna 1-4. Övriga lagförslag är av sådan beskaffenhet att Prop. 1991/92:60
lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.

8 Specialmotivering

8.1 Kommunalskattelagen (1928:370)

19 §

Enligt första stycket 29 ledet och punkt 3 av anvisningarna skall statligt
räntebidrag för bostadsändamål samt eftergivet belopp av ränta och
amortering avseende lån enligt det gamla bostadsfinansieringssystemet
inte betraktas som skattepliktig intäkt. Dessa regler upphävs nu.
Räntebidragen görs i stället skattepliktiga. Uttryckliga bestämmelser
införs i punkt 17 anvisningarna till 22 § KL samt i 2 § 7 mom. och 3 §
1 mom. SIL.

20 §

Andra stycket 24 ledet slopas som en följd av ändringarna i 19 §. Hela
räntekostnaden blir därmed avdragsgill inklusive den delen som betalas
med hjälp av räntebidrag. I övrigt görs redaktionella rättelser i 5 och 18
ledet.

Anvisningar

till 22 §

punkt 17

Av den nya anvisningspunkten framgår att statligt räntebidrag för
bostadsändamål skall räknas som skattepliktig intäkt. Någon närmare
definition eller specificering av vad som avses med statligt räntebidrag
har inte ansetts nödvändig. Räntebidrag för sådana bostadsändamål som
anges i den upphävda punkten 3 av anvisningarna till 19 § hör hit.
Räntebidrag för bostadsändamål kan utgå för ny-, om- och tillbyggnad,
ävensom för reparation och underhåll eller annan förbättring av
bostadsfästigheter och bostadslägenheter. Avsikten är att uttrycket
bostadsändamål skall bestämmas i första hand med ledning av bostads-
låneförfattningama. Bidragen kan avse räntekostnader för förvärv,
gatukostnadsersättning eller energibesparande åtgärder samt tomträttsav-
gäld. Även vissa s.k. bostadskomplement som tvättstuga, mindre gemen-
samhetsutrymmen etc. räknas som bostadsändamål.

till 23 §

punkt 4

Anvisningspunkten innehåller bl.a. bestämmelser om rättelser vid ett
senare års taxering än den då räntebidraget beskattades. Tidigare års
taxeringar ändras inte.

Återbetalas ett räntebidrag, som tidigare redovisats enligt punkt 17 av

101

anvisningarna till 22 §, får avdrag göras som för ränta det år räntebidra- Prop. 1991/92:60
get återbetalas. Detta framgår av första stycket. Återbetalningen av
bidraget har i regel föregåtts av ett återkrav därför att villkoren för
bidraget åsidosatts.

Andra stycket innehöll tidigare regler som begränsade avdragsrätten för
kostnader för reparationer och underhåll som finansierats med hjälp av
lån och bidrag. Hänvisning gjordes till vissa angivna författningar, av
vilka flera numera upphävts och ersatts av andra. Med bidrag avsågs då
såväl räntebidrag som olika former av investeringsbidrag. Den ändringen
görs nu att hänvisningen till författningarna slopas. Avdragsbegräns-
ningen skall i stället gälla generellt för reparations- och underhållskostna-
der som finansierats med hjälp av statligt räntebidrag för bostadsändamål.
För investeringsbidragen gäller reglerna om näringsbidrag i punkt 9 av
anvisningarna till 22 §.

Tredje och Jjärde styckena ansluter till andra stycket och innehåller
regler om rättelse vid senare års taxering för det fall ett beslut om ändrat
bidragsunderlag innebär att avdrag för reparations- och under-
hållskostnader tidigare medgivits med ett för lågt resp, för högt belopp.

punkt 23

Första stycket ändras till följd av att skogsvårdsavgiften avskaffas. I
andra stycket görs en redaktionell rättelse.

punkt 33

Ändringen är av redaktionell karaktär.

till 46 §

punkt 6

Ändringen är av redaktionell karaktär.

Övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)

punkt 12

Ändringarna innebär att någon räntefördelning inte skall göras vid 1992
och 1993 års taxeringar. Bestämmelsen gäller såväl fysiska personer,
dödsbon, dödsbon som taxeras som handelsbolag och delägare i
handelsbolag. Skall den skattskyldige på grund av förlängt räkenskapsår
inte taxeras för inkomst från företaget vid 1993 års taxering skall
räntefördelning inte heller ske vid 1994 års taxering.

punkt 13

Lagrummet handlar om beräkning av övergångspost för delägare i
handelsbolag. Enligt första stycket skall overgångsposten beräknas först
vid 1993 års taxering, eller, om delägaren på grund av förlängt räken-

102

skapsår inte skall taxeras för inkomst från handelsbolaget det året, vid Prop. 1991/92:60
1994 års taxering.

Sista meningen i andra stycket har slopats eftersom punkten 12 i dess
nya lydelse anger att räntefördelning inte skall ske vid 1992 års taxering
eller vid den taxering då overgångsposten beräknas.

Övergångsbestämmelser

De nya reglerna träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första
gången vid 1993 års taxering såvida inte annat anges i punkterna 1-3.

punkt 1

Äldre föreskrifter i punkt 4 första stycket av anvisningarna till 23 § skall
alltjämt tillämpas om bidraget uppburits före ikraftträdandet. Äldre
föreskrifter i anvisningspunkten andra — fjärde styckena skall alltjämt
tillämpas om det ursprungliga beslutet fattats före ikraftträdandet.

punkt 2

Äldre föreskrifter i punkt 23 av anvisningarna till 23 § tillämpas alltjämt

1 fråga om skogsvårdsavgift som belöper på tid före den 1 juli 1992.

punkt 3

De nya bestämmelserna om uppskjuten räntefördelning tillämpas redan
vid 1992 års taxering.

8.2 Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

2 § 6 mom.

1 tionde stycket rättas en felaktig lydelse.

2 § 7 mom.

I lagrummet regleras schablonbeskattning av bl.a. bostadsrättsföreningar
och de allmännyttiga bostadsföretagen (definitioner i första resp, fjärde
styckena). Regler för beräkning av intäkten och vilka avdrag som får
göras finns i andra resp, tredje styckena.

Ändringen i andra stycket innebär att bostadsrättsföreningar och
allmännyttiga bostadsföretag skall beskattas också för statligt räntebidrag
för bostadsändamål som uppburits under beskattningsåret.

Genom slopandet av avdragsbegränsningen i 20 § KL får även de
schablonbeskattade subjekten rätt till avdrag för hela räntekostnaden,
inkl, den del som täcks av räntebidrag. I tredje stycket görs nu det
tillägget att avdrag medges även för återbetalning av statligt räntebidrag
för bostadsändamål.

103

3 § 1 mom.

Prop. 1991/92:60

Erhållet statligt räntebidrag för bostadsändamål skall tas upp som
skattepliktig intäkt. Ändringen i första stycket innebär att om bidraget
inte utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet skall det tas upp som
intäkt av kapital. Vad som avses med statligt räntebidrag utvecklas
närmare i specialmotiveringen till punkt 17 av anvisningarna till
22 § KL.

3 § 2 mom.

Bestämmelserna om avdragsbegränsning för utgiftsräntor i andra och
tredje styckena har upphävts.

3 § 4 mom.

Av ändringen i första stycket framgår att vid återbetalning av statligt
räntebidrag för bostadsändamål får avdrag göras såsom för ränteutgifter.

Den särskilda bestämmelsen i andra stycket om förhöjt ränteavdragstak
för enskilda näringsidkare som vid räntefördelning endast har fått ta upp
värdet av fastighet o.d. till 70 % har slopats.

3 § 12 mom.

I fjärde stycket finns bestämmelser om den särskilda uppräkning som
ökar det kapitalbeskattade utrymmet för aktier och andelar som har
anskaffats före år 1990. Ändringen innebär att det kapitalbeskattade
utrymmet för sådana aktier alternativt får beräknas med utgångspunkt i
aktiemas värde vid utgången av år 1990. Av lagtekniska skäl har den
nuvarande bestämmelsen om uppräkning av aktiemas värde jämte den
nya bestämmelsen flyttats till slutet av fjärde stycket.

Vid tillämpning av den alternativa beräkningsregeln skall aktierna enligt
fjärde stycket 1 värderas enligt punkt 5 av anvisningarna till 3 och 4 §§
förmögenhetsskattelagen i dess lydelse vid 1991 års taxering. Särskilda
bestämmelser finns för det fall att värdet på aktierna har reducerats.

Av den tidigare nämnda punkten 5 första - fjärde styckena av
anvisningarna framgår att aktier i svenska och utländska börsnoterade
bolag i princip skall tas upp till 75 % av det noterade värdet och aktier
på de inofficiella noteringslistoma, dvs. OTC- resp. O-listan, till 30 %
av det noterade värdet. De särskilda reglerna om beskattning av delägare
i fåmansbolag kan i vissa fall bli tillämpliga under en period av tio år
efter det att bolaget upphört att vara fåmansföretag. Det gäller dock
endast i fråga om aktier som ägdes när företaget upphörde att vara
fåmansföretag eller som förvärvats med stöd av sådana aktier. I något
enstaka fall kan det alltså bli fråga om att beräkna det kapitalbeskattade
utrymmet för aktierna i ett börsnoterat bolag. Av fjärde stycket 1 framgår
att i sådant fall skall det enligt förmögenhetsskattereglema beräknade
värdet på aktierna räknas upp med 1,4. Aktier i OTC-bolag räknas upp
med 3,5.

104

De särskilda fåmansföretagsreglerna kommer normalt att tillämpas på Prop. 1991/92:60
sådana aktier som inte omsätts marknadsmässigt, dvs. sådana aktier som
värderas enligt punkt 5 femte stycket av nämnda anvisning. Av hänvis-
ningen till anvisningspunkten 2 femte stycket framgår att det då kan bli
fråga om en substansvärdering av bolagets tillgångar. Har tillgångarna
lagts ned i rörelse eller jordbruk skall substansvärdet sättas ned till 30 %
om det inte är fråga om egendom som innehas med fideikommissrätt då
värdet skall sättas ned till 20 %. Det nedsatta värdet anses utgöra
aktiernas förmögenhetsvärde. Tillgångar i form av aktier i börsnoterade
bolag eller i OTC-bolag värderas enligt de regler som gäller för sådana
aktier. Andra tillgångar tas i regel upp till ett oreducerat substansvärde.

Av fjärde stycket 1 sista meningen a - c framgår hur en eventuell
reducering vid förmögenhetsvärderingen skall elimineras. Har substans-
värdet på tillgångar satts ned till 30 % skall värdet på aktierna räknas
upp med 3,5. Består verksamheten exempelvis endast av fastighetsförvalt-
ning har tillgångarna vid den värdering som ligger till grund för
beräkningen av aktiernas värde tagits upp till fulla värdet och någon
uppräkning skall inte göras.

Det kan förekomma att det i ett bolag finns olika slag av verksamheter
för vilka värdet på tillgångar skall beräknas på olika sätt, exempelvis så
att vissa tillgångar skall sättas ned till 30 % medan andra skall värderas
till 100 %. Bestämmelserna om uppräkning i a - c har utformats så att
om någon del av underlaget har satts ned avgör den lägsta procentsatsen
med vilken faktor uppräkning skall göras. Visserligen innebär detta en
överkompensation men av förenklingsskäl bör detta accepteras. Det
innebär också att man kan utgå från det värde som skattemyndigheten i
flertalet fall har åsatt aktierna även när underlaget utgörs av tillgångar
som värderas på olika sätt.

Om det kapitalbeskattade utrymmet beräknas med utgångspunkt från
förmögenhetsvärdet får den skattskyldige inte samtidigt tillämpa den
bestämmelse som innebär att värdet på aktien får räknas upp med hänsyn
till den allmänna prisutvecklingen. Det framgår av fjärde stycket 2 som
i övrigt utgörs av den bestämmelse som förut var placerad i böljan av
stycket.

Av ändringen i tionde stycket framgår att den alternativa beräkningsre-
geln inte får tillämpas vid beräkning av det kapitalbeskattade utrymmet
för andra finansiella instrument än aktier och andelar.

70 §

Ändringen i tredje stycket innebär att kapitalskattesatsen för fysiska
personer och dödsbon sänks till 25 %. Av övergångsbestämmelserna
framgår emellertid att detta gäller först fr.o.m. 1994 års taxering.

10 a §

Skattesatsen för värdepappersfonder och livförsäkringsföretag sänks till
25 %. Den sänkta skattesatsen tillämpas för beskattningsår som påböijas
den 1 januari 1992 eller senare.

105

27 § 5 mom.

Ändringarna är av redaktionell karaktär.

Övergångsbes tämmelser

De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas
första gången vid 1993 års taxering såvida inte annat anges i punkterna
1 - 5.

punkt 1

Vid återbetalning av statligt räntebidrag som utbetalats före den 1 januari
1992 gäller äldre bestämmelser i 3 § 4 mom. första stycket.

punkt 2

Den nya alternativa beräkningsregeln i 3 § 12 mom. avseende beskattning
av delägare i fåmansföretag får tillämpas första gången vid 1992 års
taxering.

punkt 3

Vid 1993 års taxering gäller följande. Fysiska personer och dödsbon skall
ta upp 5/6 av reavinst på aktier och andra finansiella instrument som
avses i 27 § 1 mom. som skattepliktig intäkt. På motsvarande sätt gäller
att avdrag för reaförlust på sådana instrument beräknas på ett underlag
av 5/6 av förlusten. Det är samma teknik som används i lagen
(1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbospar-
ande. Genom bestämmelsen kommer skatte- och avdragseffekten att
sänkas till 25 % för vinster och förluster på de nämnda instrumenten.

Om det är fråga om en förlust som inte är fullt kvittningsgill enligt
27 § 5 mom. första stycket innebär detta att drygt 58 % (5/6 x 70 %) av
förlusten får dras av. Avdragets värde vid underskott i inkomstslaget
kapital bestäms enligt den allmänna regeln om att skattereduktion medges
med 30 % för underskott upp till 100 000 kr. och med 21 % därutöver.

Vad nu sagts gäller även reavinster resp, reaförluster på andelar i
handelsbolag.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 § 12 mom. gäller att av den del
av reavinsten som skall beskattas i inkomstslaget kapital skall 5/6 tas upp
som skattepliktig intäkt.

Bestämmelsen tillämpas endast för beskattningsåret 1992 som en
övergångsregel för vissa reavinster innan skattesatsen för hela inkomstsla-
get sänks till 25 % fr.o.m. beskattningsåret 1993.

punkt 4

Bestämmelsen om att kapitalskattesatsen för fysiska personer och dödsbon
skall sänkas till 25 % tillämpas först fr.o.m. 1994 års taxering.

Prop. 1991/92:60

106

punkt 5

Den sänkta skattesatsen för värdepappersfonder och livförsäkringsföretag
gäller för beskattningsår som påbörjas den 1 januari 1992 och senare.

8.3 Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter

2 kap. 10 §

En bestämmelse har lagts till i andra punkten d som innebär att den som
erhåller statligt räntebidrag skall kunna avge förenklad självdeklaration.

3 kap. 21 §

Boverket skall lämna kontrolluppgift om statligt räntebidrag som betalats
ut till fysisk person. Därigenom kan skattskyldig som lämnar förenklad
självdeklaration beskattas för räntebidraget på grundval av kontrolluppgif-
ter och den skattskyldige behöver inte själv lämna kompletterande
uppgifter.

3 kap. 22 §

Bestämmelsen reglerar bl.a. kontrolluppgiftsskyldigheten för vad som
utgör kvittningsgill ränta enligt reglerna för avdragsbegränsning för
ränteutgifter. Eftersom avdragsbegränsningen slopas upphävs också den
till dessa regler knutna uppgiftsskyldigheten. Vid 1992 års taxering skall
dock ränteavdragsbegränsningen tillämpas. I övergångsbestämmelsen
regleras den kontrolluppgiftsskyldighet som då skall gälla. För att inte
onödigtvis belasta dem som är uppgiftsskyldiga vid den enda taxering
vid vilken uppgiftsskyldigheten kommer att gälla har skyldigheten att
lämna kontrolluppgift inskränkts till att endast avse ränta på banktillgodo-
havanden och liknande fordnngar.

8.4 Uppbördslagen (1953:272)

2 § 4 mom.

I första stycket finns regeln om skattereduktion för underskott i inkomst-
slaget kapital. Den nya lydelsen innebär att skattereduktion medges fullt
ut, dvs. med 25 %, för underskott upp till 100 000 kr. Om underskottet
är större än 100 000 kr. begränsas skattereduktionen för det överskjutan-
de underskottsbeloppet till 18 %.

7§

Ändringen i tredje stycket är en följd av sänkningen av kapitalskattesat-
sen.

Övergångsbestämmelser

De nya bestämmelserna följer av sänkningen av kapitalskattesatsen till
25 %. Eftersom skattesatsen skall sänkas först fr.o.m. 1994 års taxering

Prop. 1991/92:60

107

finns i punkterna 1 och 2 övergångsbestämmelser för skattereduktion vid Prop. 1991/92:60
1993 års taxering och för preliminärskatteuttag år 1992.

8.5. Lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

22 § 3 mom.

Av bestämmelsen framgår följande. Ingår fest egendom i en förvärvskälla
inom inkomstslaget näringsverksamhet skall värderingen vid arvs- och
gåvobeskattningen under vissa förutsättningar ske enligt reglerna i SFL.
SFL är emellertid avsedd att upphöra att gälla i och med utgången av

1991. Hänvisningen kan alltså inte finnas kvar i dess nuvarande skick.

I första stycket har därför ett tillägg gjorts av innebörd att det är
värderingsreglerna i SFL såsom dessa lydde intill utgången av år 1991
som vid arvs- och gåvobeskattningen blir tillämpliga vid värdering av nu
aktuell egendom.

23 § B och F

De tillägg som skett i de två bestämmelsernas femte resp, tredje stycke
har samma orsak och innebörd som motsvarande justering i 22 § 3 mom.

2S§

Ändringarna i skatteskalorna omfettar skattesatserna, antalet skikt och
skiktgränsema.

43 §

Beträffande det tillägg som skett i andra stycket hänvisas till vad som
ovan anförts beträffande motsvarande åtgärd i 22 § 3 mom.

8.6 Lagen (1958:295) om sjömansskatt

12 § 4 mom.

Ändringen är en följd av att skogsvårdsavgiften avskaffes.

8.7 Lagen (1962:381) om allmän försäkring

11 kap. 4 §

Värdet av vad en försäkrad tillgodoförs till följd av att en arbetsgivare
lämnar bidrag till en vinstandelsstiftelse skall enligt ändringen i 11 kap.

2 § (se specialmotiveringen till nämnda paragraf) inte längre utgöra
pensionsgrundande inkomst. Upplysningen angående sättet för beräkning
av inkomst av anställning vad gäller värdet av vinstandel tas genom
ändringen i förevarande paragraf därför bort.

108

8.8 Lagen (1991:1040) om ändring i lagen (1962:381) om allmän Prop.
försäkring

11 kap. 2 §

Genom ändringen upphävs punkten o. Det innebär att värdet av vinst-
andelsmedel inte längre skall utgöra pensionsgrundande inkomst. Sam-
tidigt sker i punkten k en anpassning till de nya reglerna i bl.a. skollagen,
se avsnitt 6.4.

8.9 Lagen (1991:588) om ändring i lagen (1959:551) om beräkning
av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring

3 §

Tredje stycket, som avser bestämmande av inkomst av anställning med
ledning av uppgift om tillgodofört värde av vinstandel, upphävs som en
följd av ändringen i 11 kap. 2 § AFL.

8.10 Lagen (1981:691) om socialavgifter

1 kap. 1 §

Hänvisningen till den allmänna löneavgiften tas bort.

Övergångsbestämmelser

Lagen tillämpas fortfarande i fråga om allmän löneavgift som hänför sig
till tiden före den 1 januari 1992.

8.11 Lagen (1991:1050) om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

2 kap. 3 §

Med anledning av att bidrag till vinstandelsstiftelser inte längre skall
utgöra underlag för socialavgifter upphävs¹ andra stycket 1. Andra och
tredje styckena jämkas samtidigt i redaktionellt hänseende.

8.12 Lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter och allmän
löneavgift

Rubriken

Som en följd av att den allmänna löneavgiften avskaffas ändras rubriken
till lagen.

1 §

Som en följd av att den allmänna löneavgiften avskaffas tas hänvisningen
till lagen (1982:423) om allmän löneavgift bort.

1991/92:60

1C9

7§

Arbetsgivare som driver verksamhet i Svappavaara samhälle i Kiruna
kommun har i vissa fall rätt till befrielse från arbetsgivaravgifter och
allmän löneavgift. Eftersom löneavgiften avskaffas tas hänvisningen till
löneavgiften bort i paragrafen.

S§

Jämför 7 §.

Övergångsbestämmelser

Den allmänna löneavgiften avskaffas vid utgången av år 1991. Äldre
föreskrifter tillämpas i fråga om allmän löneavgift som avser tid före
utgången av år 1991.

8.13 Lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och
ungdomsbosparande

2 §

Allemanssparande och bonusränta på ungdomsbosparande beskattas enligt
nuvarande regler med en skattesats på 20 %. Tekniskt sker detta genom
att två tredjedelar av räntan beskattas med den 30-procentiga skattesatsen
i inkomstslaget kapital. För att uppnå motsvarande resultat när kapital-
skattesatsen sänks till 25 % skall fyra femtedelar av räntan tas upp till
beskattning. Reavinster, utdelningar och reaförluster skall vara skatteplik-
tiga resp, avdragsgilla till fyra femtedelar. Även här blir den effektiva
skattesatsen 20 %.

Ändringarna har införts i första och andra styckena. Den nya lydelsen
skall tillämpas första gången vid 1994 års taxering då kapitalskattesatsen
sänks.

3 §

Ändringen är av samma karaktär som i föregående paragraf.

8.14 Lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv

4 §

1 femte stycket anges bl.a. att särskild löneskatt på vissa förvärvsinkom-
ster inte skall räknas som tillgång eller skuld vid beräkning av kapital-
underlaget för fysiska personer och dödsbon. Undantag görs vidare för
bl.a. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och särskild
löneskatt på pensionskostnader enligt lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader.

Bestämmelsen kan komma att leda till en inte avsedd olikformighet,
nämligen i det fall en enskild näringsidkare har anställda för vilka han
betalar arbetsgivaravgifter jämfört med en enskild näringsidkare som har
anställda för vilka särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster skall
betalas. Arbetsgivaravgifterna kommer enligt gällande lydelse av

Prop. 1991/92:60

110

paragrafen att behandlas som skuld och således reducera kapitalunder- Prop. 1991/92:60
laget medan den särskilda löneskatten på vissa förvärvsinkomster inte
behandlas som skuld. Vidare kommer den särskilda löneskatten på
pensionskostnader för en enskild näringsidkare att utgå både på avgift för
egen pensionsförsäkring och på kostnad för pensionsutfästelse till
anställda.

Genom att ta bort hänvisningen till lagen om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster kommer arbetsgivaravgifterna och den särskilda
löneskatten på vissa förvärvsinkomster att behandlas lika. För att
motsvarande skall gälla för särskild löneskatt på pensionskostnader,
d.v.s. det skall bara vara särskild löneskatt på den egna pensionsförsäk-
ringspremien som inte skall beaktas vid beräkningen av kapitalunderlaget,
bör hänvisningen till lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader
avse endast 3 §.

I 3 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
anges bl.a. att vad som i lagen om skatteutjämningsreserv är föreskrivet
i fråga om socialavgifter även gäller särskild löneskatt på vissa förvärvs-
inkomster. Genom denna bestämmelse kommer den särskilda löneskatten
på vissa förvärvsinkomster för en enskild näringsidkare, som skall betala
särskild löneskatt på den egna inkomsten, inte att behandlas som skuld
eller tillgång, vid beräkning av kapitalunderlaget enligt 4 §, på samma
sätt som gäller för en näringsidkare som betalar egenavgifter.

Den nya lydelsen av 4 § föreslås träda i kraft den 1 januari 1992. Vid
1992 års taxering påverkas dock inte kapitalunderlaget av särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster eller särskild löneskatt på pensions-
kostnader eftersom kapitalunderlaget utgör skillnaden mellan tillgångar
och skulder vid beskattningsårets ingång.

8 §

I paragrafen regleras hur inkomstunderlaget skall beräknas. Av systemati-
ska skäl (jfr den föreslagna lydelsen av 4 §) tas hänvisningen till lagen
om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster bort. Det innebär ingen
saklig ändring. Redan av nuvarande lydelse framgår att det endast är
särskild löneskatt på den egna inkomsten som avses.

Övergångsbestämmelser

punkt 6

Lagrummet handlar om övergångspost vid räntefördelning. Ändringarna
i första stycket innebär att overgångsposten skall beräknas först vid 1993
års taxering eller, för det fall företaget på grund av förlängt räkenskapsår
inte skall taxeras då, vid 1994 års taxering. Har näringsidkaren kalen-
derår som räkenskapsår skall således overgångsposten vid 1993 års
taxering beräknas på grundval av kapitalunderlaget per den 1 januari

1992.

I tredje stycket görs en följdändring.

111

punkt 8

Punkten som är ny har kommenterats i avsnitt 6.8.

Prop. 1991/92:60

8.15 Lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster

1 §

1 punkterna 2-4 anges att löneskatt tas ut på vissa avgångsbidrag.
Punkt 3 omfattar sådan avgångsersättning som annorledes än på grund av
kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten eller
kommun som arbetsgivare. Punkten omfattar i sin nya lydelse även andra
arbetsgivare under förutsättning att dessa tillämpar kommunalt pensions-
avtal och att kommunal borgen föreligger.

2 §

I och med införandet av den särskilda löneskatten på förvärvsinkomster
beiades förvärvsinkomster som inte grundar rätt till socialförsäkringsför-
måner med en särskild löneskatt motsvarande skattedelen av social-
avgifterna (prop. 1989/90:110 s. 378 ff).

På inkomst av näringsverksamhet där den skattskyldige inte själv är
aktiv eller är 65 år eller äldre utgår särskild löneskatt. Sådan skatt tas
också ut för lön och annan arbetsersättning till personer som är 65 år
eller äldre.

Av 3 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter framgår att den som
har hel ålderspension och är under 65 år inte omfattas av reglerna om
egenavgifter även om han är under 65 år. Den som i dag har hel
ålderspension och är under 65 år betalar således på inkomster av aktiv
näringsverksamhet varken särskild löneskatt enligt denna lag eller
egenavgifter enligt 3 kap. 3 § lagen om socialavgifter.

Med hänsyn till principerna för uttag av den särskilda löneskatten bör
i dessa fåll särskild löneskatt tas ut. Lagregleringen har emellertid fått en
sådan utformning att detta inte blir fallet. Reglema om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster bör därför ändras så att de kommer att
omfatta även den som under ett helt år har uppburit hel ålderspension
men inte fyllt 65 år.

8.16 Lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel

5 §

Andringen innebär att samma skattesats skall tillämpas såväl för
tjänstepensionsförsäkringar som för vanliga pensionsförsäkringar. Den
gäller för beskattningsår som påböijas den 1 januari 1992 och senare.

8.17 Lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader

1 §

Den särskilda löneskatten har satts ned till 21,85 % som en följd av att
den allmänna löneavgiften har slopats.

112

3 §

Ändringen innebär att en enskild näringsidkare skall betala särskild
löneskatt med 21,85 %, dvs. med oreducerad skattesats, på sådan avgift
för pensionsförsäkring för vilken avdrag har gjorts i förvärvskällan.
Denna ändring är en följd av att avkastningsskatten på vanliga pensions-
försäkringar har satts ned till 10 %.

Övergångsbestämmelser

Såväl den generellt sänkta skattesatsen enligt 1 § som den oreducerade
skattesatsen på avgift för pensionsförsäkringar enligt 3 § gäller för
beskattningsår som påböijas den 1 januari 1992 och senare.

8.18 Lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift

Lagen skall upphöra att gälla i och med utgången av juni 1992. Den
upphävda lagen skall emellertid alltjämt tillämpas i fråga om avgift som
belöper på tiden före dess upphävande. I fråga om beräkning av
skogsvårdsavgiften gäller särskilda bestämmelser för beskattningsår som
avslutas efter den 31 december 1991.

Enligt andra stycket grundas avgiftsberäkningen på 1991 års skogs-
bruksvärde. Avgiften utgår med 8 promille för helt år räknat för tid som
belöper på år 1991 och med 4 promille för helt år räknat för tid som
belöper på perioden januari - juni 1992. Beskattningsår som avslutas efter
den 30 juni 1992 skall — såvitt gäller skogsvårdsavgiften — anses avslutat
den 30 juni 1992. Det innebär att avgift endast beräknas för sex månader
om beskattningsåret överensstämmer med kalenderåret 1992.

Anta att en enskild skogsbrukare har kalenderår som räkenskapsår och
ett skogsbruksvärde år 1991 på 1 milj.kr. Skogsvårdsavgiften vid 1993
års taxering blir (1 000 000 x 0,004 x 6/12 =) 2 000 kr.

Om beskattningsåret omfattar såväl del av år 1991 som del av år 1992
(brutet räkenskapsår) måste hänsyn även tas till att avgiftssatsen sänks vid
årsskiftet från 8 promille till 4 promille. Anta att ett aktiebolag har
räkenskapsår 1 september 1991 - 31 augusti 1992. Skogsbruksvärdet är
6 milj.kr. Vid 1993 års taxering uppgår skogsbruksavgiften till
(6 000 000 x 0,008 x 4/12) + (6 000 000 x 0,004 x 6/12) = 28 000 kr.

I tredje stycket regleras det fallet att en avgiftspliktig fastighet saknar
skogsbruksvärde för år 1991. Det kan bero på att viss areal på en
fastighet bytt ägare under år 1991. En sådan fastighet åsätts ett skogs-
bruksvärde först vid fastighetstaxeringen för år 1992 eftersom en ny
taxeringsenhet bildas först året efter ett köp av ett visst område. I nu
åsyftade fall får ett skogsbruksvärde uppskattas för år 1991, dvs. efter de
grunder som tillämpades vid 1981 års allmänna fastighetstaxering.

Sista meningen i tredje stycket tar sikte på att det för år 1992 gällande
skogsbruksvärdet undantagsvis kan vara lägre än 1991 års skogsbruksvär-
de. Det gäller exempelvis om stora avverkningar gjorts under år 1991.
I sådana fall har skogsägaren rätt att yrka att 1992 års skogsbruksvärde
skall läggas till grund för beräkningen.

Prop. 1991/92:60

8 Riksdagen 199U92. 1 samt. Nr 60

113

8.19 Lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Lagen upphör att gälla vid årsskiftet 1991-1992 men skall fortfarande
tillämpas t.o.m. 1994 års taxering. Vid 1992-1994 års taxeringar skall
den upphävda lagen tillämpas med ändringar på fyra punkter.

Av punkt 1 framgår att nuvarande gränsdragning för de s.k. lättnads-
reglema har utnyttjats för att ange skattebefriad företagsförmögenhet.
Tillgångar och skulder har därvid fått en symmetrisk behandling.
Tillgångar och skulder i näringsverksamhet som är hänförliga till rörelse
och jordbruksfastighet är således inte skattepliktiga resp, avdragsgilla.
Omfattningen av det skattegynnade området framgår av punkt 2 första
stycket av anvisningarna till 3 och 4 §§ SFL jämförd med 1 § tredje
stycket sista meningen SFL. Tillgångar och skulder som är hänförliga till
kapital- och fastighetsförvaltning omfattas således inte av lättnaderna (viss
egendom hänförs dock till rörelse enligt sjunde och åttonde styckena i
nyss nämnda anvisningspunkt).

I punkt 2 har angetts att skatteplikt inte gäller för aktier som är föremål
för en sådan notering som avses i punkt 5 andra stycket av anvisningarna
till 3 och 4 §§ och således inte är inregistrerade vid fondbörsen. En
särskild regel i övergångsbestämmelsen anger att skattebefrielsen kvarstår
för aktie vid senare börsregistrering om aktien den 31 december 1991
är noterad utanför börsens A-listor på det sätt som anges i andra stycket
av nyss nämnda anvisningspunkt.

Bestämmelsen i punkt 3 reglerar skattesats och fribelopp för fysiska
personer m.fl. Nuvarande fribelopp på 800 000 kr. ligger fast. Vid 1992
års taxering slopas 3-procentskiktet. Vid 1993 och 1994 års taxeringar
är skatten proportionell och utgår med 1,5 % av den del av den
beskattningsbara förmögenheten som överstiger 800 000 kr.

I punkt 4 har införts en ändring som innebär att fosterbarn inte längre
skall sambeskattas med sina fosterföräldrar.

8.20 Lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall

Lagen upphör att att gälla vid utgången av år 1991 men skall fortfarande
tillämpas t.o.m. 1994 års taxering. Vid 1992-1994 års taxeringar skall
den upphävda lagen tillämpas med den ändringen att procentsatsen för
spärrbeloppet enligt 3 § tredje stycket utgör 55 i stället för 75 %.

8.21 Lagen (1982:423) om allmän löneavgift

Lagen upphör att gälla vid utgången av år 1991. Den upphävda lagen
tillämpas förfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
den 1 januari 1992, dvs. för ersättningar som utgetts före utgången av år

1991 enligt 1 § den upphävda lagen samt för enskilda näringsidkares av-
giftsgrundade inkomst som hänför sig till tiden före utgången av år 1991.

Av specialmotiveringen till lagen om upphävande av lagen (1991:703)
om sänkning av den allmänna löneavgiften intill utgången av december

1992 (avsnitt 8.23) framgår hur den allmänna löneavgiften skall redovisas
om en försäkrad har brutet räkenskapsår.

Prop. 1991/92:60

114

8.22 Lagen (1990:1454) om höjning av den allmänna löneavgiften Prop. 1991/92:60
intill utgången av juni 1991

Enligt den tillfälliga lagen var den allmänna löneavgiften tillfälligt höjd
under första halvåret 1991. I samband med att övrig lagstiftning avseende
den allmänna löneavgiften avvecklas upphävs även denna lag. Den
upphävda lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför
sig till tiden före den 1 juli 1991, dvs. för ersättningar som utgetts före
utgången av juni 1991 enligt 1 § av den upphävda lagen samt för en
försäkrads avgiftsgrundade inkomst som hänför sig till tiden före
utgången av juni 1991.

8.23 Lagen (1991:703) om sänkning av den allmänna löneavgiften
intill utgången av december 1992

Enligt lagen är den allmänna löneavgiften sänkt under perioden juli 1991

- december 1992. Som en följd av att den allmänna löneavgiften upphör
från årsskiftet 1991-1992 upphävs även den tillfälliga lagen. Den
upphävda lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför
sig till tiden före den 1 januari 1992, dvs. för ersättningar som utgetts
före utgången av år 1991 enligt 1 § den upphävda lagen samt för enskilda
näringsidkares avgiftsgrundade inkomst som hänför sig till tiden före
utgången av år 1991.

I 2 § den upphävda lagen finns en proportioneringsregel som tar sikte
på att fördela en inkomst som avser tid med den nedsatta löneavgiften
och annan tid. Om en försäkrad har brutet räkenskapsår (t.ex. den 1 juli
1991 - den 30 juni 1992) innebär slopandet av löneavgiften från den 1
januari 1992 att 6/12 av inkomsterna anses belöpa på sista halvåret 1991
då löneavgift utgår och 6/12 på första halvåret 1992 då löneavgift inte
utgår.

115

9 Hemställan

Prop. 1991/92:60

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgi fter,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

6. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,

7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

8. lag om ändring i lagen (1991:1040) om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring,

9. lag om ändring i lagen (1991:588) om ändring i lagen (1959:551)
om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

10. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

11. lag om ändring i lagen (1991:1050) om ändring i lagen (1981:691)
om socialavgifter,

12. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter
och allmän löneavgift,

13. lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemans-
sparande och ungdomsbosparande

14. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,

15. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,

16. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel,

17. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,

18. lag om upphävande av lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

19. lag om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhets-
skatt,

20. lag om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av skatt
i vissa fäll,

21. lag om upphävande av lagen (1982:423) om allmän löneavgift,

22. lag om upphävande av lagen (1990:1454) om höjning av den
allmänna löneavgiften intill utgången av juni 1991,

23. lag om upphävande av lagen (1991:703) om sänkning av den
allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992.

10 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med hemställan.

116

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 33 av anvisningarna till 23 § och punkt
6 av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

33.¹ Avdrag medges för förlust
vid icke yrkesmässig avyttring
(realisationsförlust) av tillgång eller
förpliktelse i fråga om vilken, om
realisationsvinst i stället hade upp-
kommit, vinsten skulle ha utgjort
intäkt av näringsverksamhet. Vid
inkomstberäkningen i ett handels-
bolag begränsas avdraget för reali-
sationsförlust på sätt anges i 3 § 2
mom. femte stycket lagen (1947:
576) om statlig inkomstskatt så-
vida inte innehavet av tillgången
eller förpliktelsen betingas av nä-
ringsverksamhet som bedrivs av
den skattskyldige eller annan som
med hänsyn till äganderättsförhål-
landen eller oiganisatoriska förhål-
landen kan anses stå den skatt-
skyldige nära.

Anvisningar
till 23 §

33. Avdrag medges för förlust
vid icke yrkesmässig avyttring
(realisationsförlust) av tillgång eller
förpliktelse i fråga om vilken, om
realisationsvinst i stället hade upp-
kommit, vinsten skulle ha utgjort
intäkt av näringsverksamhet. Vid
inkomstberäkningen i ett handels-
bolag begränsas avdraget för reali-
sationsförlust på sätt anges i 3 § 2
mom. tredje stycket lagen (1947:
576) om statlig inkomstskatt såvida
inte innehavet av tillgången eller
förpliktelsen betingas av närings-
verksamhet som bedrivs av den
skattskyldige eller annan som med
hänsyn till äganderättsförhållanden
eller organisatoriska förhållanden
kan anses stå den skattskyldige
nära.

Prop. 1991/92:60

Bilaga 1

till 46 §

6.² Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om
försäkringen ägs av den skattskyldige.

Avdraget får inte överstiga summan av

1. den skattskyldiges inkomst av aktiv näringsverksamhet före avdrag
enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild
löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 §
på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och före
avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter,

2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 §
1 mom. första stycket h och i och

3. inkomst ombord enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt samt enligt
1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning för antingen beskatt-
ningsåret eller året närmast dessförinnan och beräknas med hänsyn till
storleken av sådan inkomst. Avdraget får uppgå till högst ett belopp
motsvarande det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring bestämts för året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga
om

a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst 25 procent
av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före

1 .Senaste lydelse 1990:1421.

2.Senaste lydelse 1991:692.

117

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna
anvisningspunkt och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt
lagen om socialavgifter till den del den inte överstiger tjugo gånger
nämnda basbelopp samt högst 20 procent av den del av nyss nämnda
inkomst som överstiger tjugo men inte fyrtio gånger nämnda basbelopp,

b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt
i anställning och inte är anställd i ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening vari han har sådant bestämmande inflytande som avses i punkt
20 e femte stycket av anvisningarna till 23 § till sammanlagt högst 35
procent av inkomsten till den del den inte överstiger tjugo gånger nämnda
basbelopp samt högst 25 procent av den del av inkomsten som överstiger
tjugo men inte trettio gånger nämnda basbelopp eller

c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses
i 32 § 1 mom. första stycket h och i, och inkomst ombord enligt lagen
om sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig
dagpenning till högst 10 procent av den del av inkomsten som överstiger
tio men inte tjugo gånger samma basbelopp. — Avdrag enligt detta stycke
beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskatt-
ning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan.
Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer
än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt detta stycke inte överstiga
det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och
samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda
rätt till avdrag enligt detta stycke både i inkomstslaget näringsverksamhet
och som allmänt avdrag skall den del av avdraget som beräknas på ett
basbelopp fördelas efter respektive avdragsgrundande inkomsts andel av
de sammanlagda avdragsgrundande inkomsterna.

Prop. 1991/92:60

Bilaga 1

118

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift som avses i
46 § 2 mom. första stycket 6. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp
som för vaije år som driften pågått motsvarar tio gånger det basbelopp
som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i
förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under
beskattningsåret redovisats som nettointäkt av förvärvskällan i förekom-
mande fäll före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pen-
sionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan
pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och före avdrag
för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan
inkomst av kapital som är att hänföra till vinst med anledning av
överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje
stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pen-
sionsförsäkring, anger skattemyndigheten det högsta belopp varmed
avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga
delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som
upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndighetens beslut i fråga
som avses i detta stycke får överklagas hos riksskatteverket. Riksskat-
teverkets beslut får inte överklagas.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i 46 § 2 mom. första stycket
6 men har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt
bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid
taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock
inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år
överstiger vad som anges i andra stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för
avgift som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 inte med högre belopp
än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika
förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag, som på grund av
vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår
då avgiften betalades, får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte
beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fäll får
avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 §
gjorts.

Om avdrag medges enligt tredje
stycket sjätte meningen på grund
av att aktier eller andelar i fåmans-
företag avyttrats skall avdraget i
första hand göras som allmänt
avdrag. Avdraget begränsas till ett
belopp motsvarande det lägsta av
den del av vinsten vid avyttringen
som tas upp som intäkt av tjänst
och inkomsten av tjänst före av-
draget. Till den del avdraget inte
kan utnyttjas som allmänt avdrag
får avdrag göras i inkomstslaget
kapital enligt 3 § 2 mom. åttonde
stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. I det fäll avdrag
medges på grund av att andelar i
fåmansägt handelsbolag avyttrats

Prop. 1991/92:60

Bilaga 1

Om avdrag medges enligt tredje
stycket sjätte meningen på grund
av att aktier eller andelar i fåmans-
företag avyttrats skall avdraget i
första hand göras som allmänt
avdrag. Avdraget begränsas till ett
belopp motsvarande det lägsta av
den del av vinsten vid avyttringen
som tas upp som intäkt av tjänst
och inkomsten av tjänst före avdra-
get. Till den del avdraget inte kan
utnyttjas som allmänt avdrag får
avdrag göras i inkomstslaget kapi-
tal enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt. I det fäll avdrag med-
ges på grund av att andelar i
fåmansägt handelsbolag avyttrats

119

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skall avdrag göras i inkomstslaget skall avdrag göras i inkomstslaget
kapital enligt 3 § 2 mom. kapital enligt 3 § 2 mom.

Prop. 1991/92:60

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången
vid 1993 års taxering.

120

2 Förslag till Prop. 1991/92:60

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 3 § 2, 4 och 12 mom. samt 27 § 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

^{3 §}

2 mom.² Från intäkt av kapital får avdrag göras för omkostnader för
intäkternas förvärvande samt, såvitt gäller fysisk person som har varit
bosatt i Sverige under beskattningsåret och svenskt dödsbo, för ränteut-
gift och förlust (realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av
tillgångar och sådana förpliktelser som anges i 1 mom., i den mån inte
annat anges i 31 § femte stycket, allt under förutsättning att avdrag inte
skall göras från intäkt av näringsverksamhet. Avdrag för realisationsför-
lust får dock göras av annan fysisk person om skattskyldighet skulle ha
förelegat för realisationsvinst på den avyttrade egendomen.

Om ränteutgifterna överstiger
ränteintäkterna med mer än
100 000 kronor eller — om den
skattskyldige inte fyllt 18 år eller
fråga är om dödsbo som behandlas
som handelsbolag — 10 000 kronor
medges dock avdrag med endast 70
procent av det överskjutande belop-
pet om inte annat framgår av tred-
je stycket eller 4 mom. andra
stycket. Till ränteintäkter hänförs
därvid endast följande avkastning:

1. Ränta på banktillgodohavan-
den i svenska kronor och likvär-
diga fordringar som betalas varje
år med hela det vid beskattnings-
årets utgång upplupna beloppet.

2. Ränta respektive sådan rea-
lisationsvinst som jämställs med
ränta enligt 29 § 2 mom. på skul-
debrev som avses i 29 § och givits
ut mot ett vederlag som inte under-
stiger 85 procent av skuldebrevets
nominella belopp under förutsätt-
ning att räntan betalas varje år
och beräknas efter samma ränte-
sats under hela löptiden eller efter
en räntesats som följer ändring-
arna i den allmänna räntenivån. I
fråga om obligationslån och lik-
nande lån avses med vederlag kur-
sen för de först utgivna skuldebrev-
en i lånet.

3. Realisationsvinst som jämställs
med ränta enligt 29 § 2 mom. pä

1 .Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2.Senaste lydelse 1991:693.

9 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 60

121

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

finansiellt instrument med en löptid
på högst ett år vars underliggande
egendom är skuldebrev av det slag
som avses i 2 eller hänförlig till
ränteindex för fordringar i svenska
kronor.

Delägare i fåmansföretag, som
avses i 12 mom. nionde stycket, får
göra fullt avdrag för ränteutgifter
utöver vad som följer av föregåen-
de stycke, med högst så stor pro-
cent av den skattskyldiges an-
skaffningskostnadför aktierna eller
andelarna och lämnade ovillkorliga
kapitaltillskott som svarar mot
statslåneräntan vid utgången av
november året före beskatt-
ningsåret med tillägg av fem pro-
centenheter. Som anskaffningskost-
nad räknas även arvs- och gåvo-
skatt som den skattskyldige har
betalat i anledning avförvärv av
aktierna eller andelarna. Har
aktierna eller andelarna förvärvats
på annat sätt än genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång, skall
anskaffningskostnaden beräknas
med tillämpning av 24 § 1 mom.
tredje stycket.

Till realisationsförlust hänförs även valutakursförlust på fordringar och
skulder i utländsk valuta.

Avdrag för realisationsförlust medges med 70 procent av förlusten, i
den mån inte annat anges i 27 § 5 och 6 mom. eller 29 § 2 mom.

Förvaltningskostnader får dras av endast till den del de överstiger
1 000 kronor under beskattningsåret.

Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra
liknande insatser i lotteri.

Prop. 1991/92:60

Bilaga 1

4 mom.³ Avdrag såsom för ränta får göras vid återbetalning av sådant
statligt bidrag som avses i punkt 3 av anvisningarna till 19 § kom-
munalskattelagen (1928:370). Avdrag får inte göras med större belopp
än som tidigare har avräknats från erlagd ränta.

3.Senaste lydelse 1990:1422.

122

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

får, utöver vad som följer av 2
mom. andra stycket, göra fullt
avdrag för ränteutgifter med högst
ett belopp som motsvarar stats-
läneräntan vid utgången av novem-
ber året före beskattningsåret
multiplicerad med reduceringen av
värdet på fastigheter och andra
tillgångar enligt 6 § andra stycket
lagen (1990:654) om skatte-
utjämningsreserv eller, såvitt gäller
delägare i handelsbolag, punkt 16
tredje stycket v anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen. Grän-
sen för full avdragsrätt får dock
inte höjas med större belopp än
räntefördelningsbeloppet.

12 mom* Överstiger utdelningen på aktier i ett fåmansföretag så stor
procent av den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna och
lämnade ovillkorliga kapitaltillskott som svarar mot statslåneräntan vid
utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av fem
procentenheter, skall överskjutande belopp tas upp som intäkt av tjänst.
Har aktierna förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, skall anskaffningskostnaden beräknas med tillämpning av
24 § 1 mom. tredje stycket.

/ fråga om aktier som förvärvats
före år 1990får vid tillämpningen
av första—tredje styckena anskaff-
ningskostnaden räknas upp med
hänsyn till förändringarna i det
allmänna prisläget från och med
förvärvsåret, dock tidigast från och
med år 1970, till år 1990. Motsva-

4.Senaste lydelse 1990:1422.

Prop. 1991/92:60

Bilaga 1

123

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

rande gäller för ovillkorliga kapi-
taltillskott som gjorts före år 1990.
Bestämmelserna i första—tredje
styckena gäller även för utdelning
och avyttring under tio beskatt-
ningsår efter det år då ett företag
upphört att vara fåmansföretag i
fråga om utdelning eller realisa-
tionsvinst på aktier som den
skattskyldige eller någon honom
närstående ägde när företaget upp-
hörde att vara fåmansföretag eller
har förvärvat med stöd av sådana
aktier.

Prop. 1991/92:60

Bilaga 1

Bestämmelserna i första—tredje
styckena gäller även för utdelning
och avyttring under tio beskatt-
ningsår efter det år då ett företag
upphört att vara fåmansföretag i
fråga om utdelning eller realisa-
tionsvinst på aktier som den
skattskyldige eller någon honom
närstående ägde när företaget upp-
hörde att vara fåmansföretag eller
har förvärvat med stöd av sådana
aktier. 1 fråga om aktier som för-
värvats före år 1990 gäller vid till-
lämpningen av första—tredje styck-
ena följande.

1. Som anskaffningskostnad får
tas upp värdet på aktierna vid
utgången av år 1990 beräknat en-
ligt punkt 5 av anvisningarna till 3
och 4 §§ lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt i dess då
gällande lydelse. Därvid gäller
dock att värden som enligt punkt 5
första—fjärde styckena tagits upp
till 75 eller 30 procent skall multi-
pliceras med 1,4 respektive 3,5.
Har femte stycket av nämnda an-
visningspunkt tillämpats skall

a) värdet multipliceras med 5 om
någon del av underlaget vid värde-
ringen satts ned till 20 procent,

b) i andra fall än a värdet multi-
pliceras med 3,5 om någon del av
underlaget vid värderingen satts
ned till 30 procent,

c) i andra fall än a och b värdet
multipliceras med 1,4 om någon
del av underlaget vid värderingen
tagits upp till 75 procent.

2. Anskaffningskostnaden får -
om den inte beräknas enligt be-
stämmelserna i 1 - räknas upp med
hänsyn till förändringarna i det
allmänna prisläget från och med
förvärvsåret, dock tidigast från och
med år 1970, till år 1990. Motsva-
rande gäller för ovillkorliga kapi-
taltillskott som gjorts före år 1990.

styckena tillämpas endast om den

Bestämmelserna i första—tredje
skattskyldige eller någon honom närstående varit verksam i företaget i

124

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de tio
beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret. Bestämmelserna
gäller dock även om den skattskyldige eller den honom närstående under
någon del av denna tidsperiod varit verksam i ett annat fåmansföretag,
som bedriver samma eller likartad verksamhet, under förutsättning att
denna verksamhet inte påböljades senare än under det tionde beskatt-
ningsåret efter det år då verksamheten i det först avsedda företaget
upphörde.

Om den skattskyldiges make eller — såvitt gäller skattskyldig under 18
år — förälder är eller under någon del av den senaste tioårsperioden har
varit verksam i företaget i betydande omfattning och om den
skattskyldiges beskattningsbara förvärvsinkomst, med bortseende från det
belopp som enligt bestämmelserna i första—tredje styckena skall tas upp
som intäkt av tjänst, understiger makens eller förälderns beskattningsbara
förvärvsinkomst, skall vid beräkning enligt 10 § av skatt på tjänsteintäk-
ten den skattskyldiges beskattningsbara förvärvsinkomst, innan tjänstein-
täkten beaktas, anses motsvara makens eller förälderns beskattningsbara
förvärvsinkomst.

Med verksamhet eller innehav av aktier i ett fåmansföretag likställs
verksamhet eller aktieinnehav i ett annat företag inom samma koncern.

Vad som i detta moment sägs om
aktier i ett fåmansföretag gäller
också andelar i ett sådant företag.
Med aktier och andelar likställs
andra sådana av företaget utgivna
finansiella instrument som avses i
27 § 1 mom. Vid tillämpningen av
bestämmelserna i första-tredje
styckena på sistnämnda finansiella
instrument skall dock tillägget till
statslåneräntan begränsas till en
procentenhet och sådan uppräkning
som avses i fjärde stycket inte med-
ges.

Prop. 1991/92:60

Bilaga 1

Vad som i detta moment sägs om
aktier i ett fåmansföretag gäller
också andelar i ett sådant företag.
Med aktier och andelar likställs
andra sådana av företaget utgivna
finansiella instrument som avses i
27 § 1 mom. Vid tillämpningen av
bestämmelserna i första-tredje
styckena på sistnämnda finansiella
instrument skall dock tillägget till
statslåneräntan begränsas till en
procentenhet och värdering enligt
fjärde stycket 1 eller uppräkning
enligt fjärde stycket 2 inte medges.

125

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:60

Bilaga 1

5 m o m. Realisationsförlust vid
avyttring av marknadsnoterad till-
gång som avses i 1 mom. får dras
av från realisationsvinst på mark-
nadsnoterad sådan tillgång utan den
begränsning av avdragsrätten som
framgår av 3 § 2 mom. tredje
stycket.

Realisationsförlust som uppkom-
mit genom att aktie förlorat sitt
värde till följd av att bolaget
upplösts genom likvidation eller
genom fusion enligt 14 kap. 1 eller
2 § aktiebolagslagen (1975:1385)
eller 11 kap. 1 eller 2 § bankak-
tiebolagslagen (1987:618) är av-
dragsgill utan den begränsning av
avdragsrätten som framgår av 3 §
2 mom. tredje stycket till den del
förlusten svarar mot utdelning från
bolaget av annat slag än som avses
i 3 § 7 mom. fjärde stycket under
beskattningsåret och närmast före-
gående beskattningsår.

5 m o m.⁵ Realisationsförlust
vid avyttring av marknadsnoterad
tillgång som avses i 1 mom. får
dras av från realisationsvinst på
marknadsnoterad sådan tillgång
utan den begränsning av avdrags-
rätten som framgår av 3 § 2 mom.
femte stycket.

Detta gäller dock i fråga om andel i värdepappersfond endast om
värdet av fondens innehav av aktier inte annat än tillfälligtvis understigit
tre fjärdedelar av fondförmögenheten.

Realisationsförlust som uppkom-
mit genom att aktie förlorat sitt
värde till följd av att bolaget
upplösts genom likvidation eller
genom fusion enligt 14 kap. 1 eller
2 § aktiebolagslagen (1975:1385)
eller 11 kap. 1 eller 2 § bankak-
tiebolagslagen (1987:618) är av-
dragsgill utan den begränsning av
avdragsrätten som framgår av 3 §
2 mom. femte stycket till den del
förlusten svarar mot utdelning från
bolaget av annat slag än som avses
i 3 § 7 mom. fjärde stycket under
beskattningsåret och närmast före-
gående beskattningsår.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas såvitt gäller
bestämmelserna i 3 § 12 mom. första gången vid 1992 års taxering och
i övrigt vid 1993 års taxering.

5.Senaste lydelse 1991:412.

126

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 22 § lagen (1990:325) om självdekla-
ration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 1991/92:60

Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

22 §’

Kontrolluppgift om ränta och fordran skall lämnas av

1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,

2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmäs-
sigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande,

3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,

4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,

5. riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,

Kontrolluppgift skall lämnas för
den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär)
och den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande värdepapper oavsett om
ränta utgått. Kontrolluppgiften
skall ta upp den ränta som den
uppgiftsskyldige sammanlagt gott-
skrivit eller betalat ut till borgenä-
ren, dennes sammanlagda fordran
på den uppgiftsskyldige vid årets
utgång och avdragen preliminär
skatt. I fäll som avses i första
stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gott-
skrivits samt om innehavet i depån
eller den kontoförda fordringen vid
årets utgång.

m. m.

Kontrolluppgift skall lämnas för
den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär)
och den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande värdepapper oavsett om
ränta utgått. Kontrolluppgiften
skall ta upp den ränta som den
uppgiftsskyldige sammanlagt gott-
skrivit eller betalat ut till borgenä-
ren med uppgift om i vad mån
räntan är att hänföra till sådan
kvittningsgill ränteintäkt som avses
i 3 § 2 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
dennes sammanlagda fordran på
den uppgiftsskyldige vid årets
utgång och avdragen preliminär
skatt. I fäll som avses i första
stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gott-
skrivits samt om innehavet i depån
eller den kontoförda fordringen vid
årets utgång.

Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas
lika mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den
uppgiftsskyldige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte
redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala
räntan och fordran redovisas utan fördelning.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige

1.Senaste lydelse 1991:1002.

127

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det
sammanlagt utbetalda beloppet redovisas.

Prop. 1991/92:60

Bilaga 1

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången
vid 1993 års taxering. Vid 1992 års taxering behöver dock uppgift enligt
de äldre bestämmelserna lämnas endast om i vad mån räntan är att
hänföra till sådan kvittningsgill ränteintäkt som avses i 3 § 2 mom. andra
stycket 1 lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse intill
den 1 januari 1992.

128

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

4 m o m.² Skattereduktion med-
ges skattskyldig för underskott av
kapital enligt 3 § 14 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Skattereduktionen uppgår till 30
procent av underskottet. Har
skattskyldig under beskattningsåret
varit skyldig att betala sjömans-
skatt enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt och har denna ned-
satts enligt 12 § 4 mom. samma
lag på grund av underskott av ka-
pital skall skattereduktionen dock
minskas med det belopp varmed
nedsättning har skett.

Prop. 1991/92:60

Bilaga 1

4 m o m. Skattereduktion med-
ges skattskyldig för underskott av
kapital enligt 3 § 14 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Skattereduktionen uppgår till 30
procent av den del av underskottet
som inte överstiger 100 000 kronor
och 21 procent av återstoden. Har
skattskyldig under beskattningsåret
varit skyldig att betala sjömansskatt
enligt lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt och har denna nedsatts
enligt 12 § 4 mom. samma lag på
grund av underskott av kapital
skall skattereduktionen dock min-
skas med det belopp varmed ned-
sättning har skett.

Skattereduktion sker endast i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt, skogsvårdsavgift och statlig fastighetsskatt.

Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig
skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid festställande av
preliminär A-skatt. Oretal som uppkommer vid beräkning av skattereduk-
tion bortfeller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången
i fråga om preliminär skatt för 1992 och slutlig skatt på grund av 1993
års taxering.

1. Lagen omtryckt 1991:97.

2.Senaste lydelse 1990:1425.

129

LAGRÅDET

Protokoll vid sammanträde 1991-10-28

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-
Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1991 har
regeringen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370), m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementssekreteraren
Peter Kindlund och kammarrättsassessorn Ingrid Melbi.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1991/92:60

Bilaga 2

130

Förteckning över de remissinstanser som avgett yttrande över
finansdepartementets promemoria (Ds 1991:38) Skatteregler för ny
bostadsfinansiering m.m.

Efter remiss har yttranden över promemorian inkommit från riksskatte-
verket, boverket, Svea hovrätt, kammarrätten i Sundsvall, bokförings-
nämnden, riksbanken, riksrevisionsverket, riksgäldskontoret, statskonto-
ret, finansinspektionen, datainspektionen, Byggentreprenörerna,
Finansbolagens Förening, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR
(FAR), HSB:s Riksförbund ek för (HSB), Hyresgästernas Riksförbund,
Stadshypotekskassan, Landsorganisationen i Sverige (LO), Mäklarsam-
fundet, Riksförbundet Vi i Småhus, Statens Bostadsfinansieringsaktie-
bolag (SBAB), Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankförening-
en, Svenska Kommunförbundet, Svenska Revisorsamfundet, Riksbyggen
ek för, Sparbanksgruppen AB, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag
(SABO), Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC),
Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Föreningsbank, Sveriges
Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Redovisningskon-
sulters Förbund, Sveriges Villaägareförbund och Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO).

Yttrande har också inkommit från Stockholms Handelskammare och
Sveriges Trähusfäbrikers Riksförbund.

RSV har till sitt yttrande fogat yttranden som inhämtats från skattemyn-
digheterna i Stockholms, Jönköpings samt Göteborgs och Bohus län. Till
riksbankens yttrande har fogats ett särskilt yttrande av de borgerliga
ledamöterna i fullmäktige.

Svenska Bankföreningen har förutom eget yttrande åberopat yttrande
från näringslivets skattedelegation.

Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Stock-
holms Handelskammare och Sveriges Industriförbund har åberopat
yttrande från näringslivets skattedelegation.

Centralorganisationen SACO/SR, Riksförbundet Vi i Småhus och
SBAB har förklarat sig avstå från att yttra sig över förslagen.

I fråga om yttrandena från kommunförbundet och SABO har m-, c- och
fp-gruppema i de båda organisationernas styrelser förklarat sig avstå från
att avge yttrande med hänvisning till att de inte delar resp, styrelsemajo-
ritets uppfettning i fråga om det nya räntelånesystemet.

Prop. 1991/92:60

Bilaga 3

131

Innehåll Prop. 1991/92:60

Propositionens huvudsakliga innehåll 1

Propositionens lagförslag

1 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) 3

2 Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 15

3 Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration 26

och kontrolluppgifter

4 Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) 28

5 Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och 30

gåvoskatt

6 Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt 36

7 Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 37

8 Lag om ändring i lagen (1991:1040) om ändring i lagen 38

(1962:381) om allmän försäkring

9 Lag om ändring i lagen (1991:588) om ändring i lagen 41

(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

10 Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 42

11 Lag om ändring i lagen (1991:1050) om ändring i lagen 43

(1981:691) om socialavgifter

12 Lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av 44

socialavgifter och allmän löneavgift

13 Lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader 46

för allemanssparande och ungdomsbosparande

14 Lag om ändring i lagen (1990:654) om skatte- 47

utj ämningsreserv

15 Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt 50
på vissa förvärvsinkomster

16 Lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på 52
pensionsmedel

17 Lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt 53

på pensionskostnader

18 Lag om upphävande av lagen (1946:324) om 54

skogsvårdsavgift

19 Lag om upphävande av lagen (1947:577) om statlig 55

förmögenhetsskatt

20 Lag om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning 56
av skatt i vissa fäll

21 Lag om upphävande av lagen (1982:423) om allmän 57

löneavgift

22 Lag om upphävande av lagen (1990:1454) om höjning av 58
den allmänna löneavgiften intill utgången av juni 1991

23 Lag om upphävande av lagen (1991:703) om sänkning av 59

den allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992

132

Utdrag ur regeringsprotokoll den 31 oktober 1991		60 Prop. 1991/92:60
1	Inledning	60
2	Allmänna synpunkter	60
3	Förmögenhetsskatten	62
3.1	Allmänt	62
3.2	Förmögenhetsskattens avveckling	63
3.3	Slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital	64
3.4	Begränsningsregeln	65
3.5	Sambeskattning av fosterbarn	66
4	Arvs- och gåvobeskattningen	67
5	Kapitalinkomstbeskattningen	69
5.1	Sänkt skattesats för hushållssektoms kapitalinkomster	69
5.2	Sänkt reavinstskatt på aktier m.m.	73
5.3	Sänkt skattesats för andra privata sparformer	74
5.4	Slopad ränteavdragsbegränsning	76
5.5	Beskattning av delägare i fåmansföretag	79
5.6	Räntebidrag	82
6	F öre tagsbeskattningen	84
6.1	Allmänt	84
6.2	Den allmänna löneavgiften avskaffes	85
6.3	Sänkt särskild löneskatt	86
6.4	Slopande av socialavgifter på vinstandelsmedel m.m.	89
6.5	Slopad skogsvårdsavgift	91
6.6	Räntefördelning	92
6.7	Räntebidrag i näringsverksamhet	93
6.8	Skadeförsäkringsföretag	94
7	Upprättade lagförslag	100
8	Specialmotivering	101
8.1	Kommunalskattelagen (1928:370)	101
8.2	Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt	103
8.3	Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrollupp- gifter	107
8.4	Uppbördslagen (1953:272)	107
8.5	Lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt	108
8.6	Lagen (1958:295) om sjömansskatt	108
8.7	Lagen (1962:381) om allmän försäkring	108
8.8	Lagen (1991:1040) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring	109
8.9	Lagen (1991:588) om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring	109
8.10	Lagen (1981:691) om socialavgifter	109
8.11	Lagen (1991:1050) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter	109

133

8.12 Lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter och
allmän löneavgift

8.13 Lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande
och ungdomsbosparande

8.14 Lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv

8.15 Lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster

8.16 Lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel

8.17 Lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensions-
kostnader

8.18 Lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift

8.19 Lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

8.20 Lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fäll

8.21 Lagen (1982:423) om allmän löneavgift

8.22 Lagen (1990:1454) om höjning av den allmänna
löneavgiften intill utgången av juni 1991

8.23 Lagen (1991:703) om sänkning av den allmänna
löneavgiften intill utgången av december 1992

109 Prop. 1991/92:60

110

112

113

114

115

9 Hemställan 116

10 Beslut 116

Bilagal De remitterade lagförslagen 117

Bilaga 2 Lagrådets yttrande 130

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser 131

134

gotab 40105, Stockholm 1991

Regeringens proposition1991/92:60

Prop.

1991/92:60

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Anvisningar

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration ochkontrolluppgifter

4 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt ochgåvoskatt

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt

7 Förslag till ProP- 1991/92:60

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1040) om ändring i lagen(1962:381) om allmän försäkring

Lag om ändring i lagen (1991:588) om ändring i lagen(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomstenligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1991:1050) om ändring i lagen(1981:691) om socialavgifter

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning avsocialavgifter och allmän löneavgift

Lag om nedsättning av socialavgifter

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader förallemanssparande och ungdomsbosparande

14 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:654) omskatteutj ämningsreserv

15 Förslag till Prop. 1991/92:60

Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på

vissa förvärvsinkomster

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt påpensionsmedel

17 Förslag till Prop. 1991/92:60

Lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt påpensionskostnader

18 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1946:324) omskogsvårdsavgift

19 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1947:577) om statligförmögenhetsskatt

Lag om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning avskatt i vissa fall

21 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1982:423) om allmänlöneavgift

Lag om upphävande av lagen (1990:1454) om höjning av denallmänna löneavgiften intill utgången av juni 1991

Lag om upphävande av lagen (1991:703) om sänkning avden allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992

1 Inledning

2 Allmänna synpunkter

3 Förmögenhetsskatten

3.1 Allmänt

3.2 Förmögenhetsskattens avveckling

3.3 Slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital

3.4 Begränsningsregeln

3.5 Sambeskattning av fosterbarn

4 Arvs- och gåvobeskattningen

5 Kapitalinkomstbeskattningen

5.1 Sänkt skattesats för hushållssektorns kapitalinkomster

5.2 Sänkt reavinstskatt på aktier m. m.

5.3 Sänkt skattesats för andra privata sparformer

5.4 Slopad ränteavdragsbegränsning

5.5 Beskattning av delägare i fåmansföretag

5.6 Räntebidrag

6 Företagsbeskattning

6.1 Allmänt

6.2 Den allmänna löneavgiften avskaffas

6.3 Sänkt särskild löneskatt

Skälen för mitt förslag:

6.4 Slopande av socialavgifter på vinstandelsmedel m.m.

6.5 Slopad skogsvårdsavgift

6.6 Räntefördelning

6.7 Räntebidrag i näringsverksamhet

6.8 Skadeförsäkringsföretag

7 Upprättade lagförslag Pr°P- 1991/92:60

8 Specialmotivering

8.1 Kommunalskattelagen (1928:370)

Anvisningar

Övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650) om ändring ikommunalskattelagen (1928:370)

Övergångsbestämmelser

8.2 Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Övergångsbes tämmelser

Regeringens proposition
1991/92:60

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt

7 Förslag till ^ProP- 1991/92:60

Lag om ändring i lagen (1991:1040) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring

Lag om ändring i lagen (1991:588) om ändring i lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Lag om ändring i lagen (1991:1050) om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter

Lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av
socialavgifter och allmän löneavgift

Lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande och ungdomsbosparande

Lag om ändring i lagen (1990:654) om
skatteutj ämningsreserv

Lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel

Lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader

Lag om upphävande av lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift

Lag om upphävande av lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt

Lag om upphävande av lagen (1970:172) om begränsning av
skatt i vissa fall

Lag om upphävande av lagen (1982:423) om allmän
löneavgift

Lag om upphävande av lagen (1990:1454) om höjning av den
allmänna löneavgiften intill utgången av juni 1991

Lag om upphävande av lagen (1991:703) om sänkning av
den allmänna löneavgiften intill utgången av december 1992

7 Upprättade lagförslag ^Pr°P- 1991/92:60

Övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)

8.8 Lagen (1991:1040) om ändring i lagen (1962:381) om allmän Prop.
försäkring

8.11 Lagen (1991:1050) om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

8.12 Lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter och allmän
löneavgift

8.13 Lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och
ungdomsbosparande

8.15 Lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster

8.22 Lagen (1990:1454) om höjning av den allmänna löneavgiften Prop. 1991/92:60
intill utgången av juni 1991

8.23 Lagen (1991:703) om sänkning av den allmänna löneavgiften
intill utgången av december 1992

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter