Regeringens proposition
1991/92:51
om en ny småföretagspolitik
Prop.
1991/92:51
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Föredragande vid regeringssammanträdet har varit chefen för närings-
departementet och chefen för arbetsmarknadsdepartementet samt statsråden
Laurén, Könberg och Thurdin
Stockholm den 31 oktober 1991
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Per Westerberg
Det är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling under
1990-talet att små- och nyföretagandet får en renässans. Det är i småföre-
tagen som de nya möjligheterna och de nya jobben finns. Det är nyföretag-
andet som måste bli ekonomins spjutspets mot framtiden.
I denna proposition läggs ett samlat program för en ny småföretagspolitik
fram.
Den nya småföretagspolitiken har följande huvudsakliga innehåll:
- förbättrad rättssäkerhet bl.a. genom att äganderätten och näringsfriheten
skrivs in i grundlagen
- en effektiv konkurrens skapas i privat och offentlig verksamhet
- skattetrycket sänks
- en effektiv riskkapitalmarknad för småföretag skapas
- lagar och andra regler på olika områden förenklas och tas om möjligt bort
- nyetablering och Europakontakter underlättas
1
1 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 51
Prop. 1991/92:51
Den låga tillväxttakten i den svenska ekonomin fordrar en omprövning av
den långsiktiga ekonomiska politiken. Nya och mer framgångsrika vägar
måste nu prövas. Detta gäller även för småföretagspolitiken som nu läggs
om.
För att ta vara på utvecklingskraften och mångfalden hos småföretagen
samt underlätta nyetableringar fordras att politiken inriktas på att skapa
goda generella förutsättningar. Det innebär att en rad olika politiområden,
som t.ex. lagstiftningsfrågor samt konkurrens-, skatte- och arbetsmarknads-
politik, kommer att utgöra viktiga komponenter i en ny, sammanhållen små-
företagspolitik. De näringspolitiska branschstöden avvecklas och övriga
selektiva åtgärder skall begränsas till de mest strategiska områdena.
Omläggningen av småföretagspolitiken innefattar i huvudsak följande.
- En parlamentarisk kommitté skall utreda frågan om grundlagsskydd för
äganderätten, näringsfriheten och den s.k. negativa föreningsrätten. Ut-
redningsarbetet skall vara färdigt i sådan tid att ett förslag till grundlags-
ändringar kan föreläggas riksdagen under december månad 1993.
- Förslag om en skärpt konkurrenslag läggs fram våren 1992. Den skall slå
vakt om mångfalden på marknaden och småföretagens möjligheter att kon-
kurrera. Offentlig verksamhet, som inte är av myndighetskaraktär, bör
utsättas för konkurrens. Produktionen av sådana tjänster bör baseras på
upphandling i konkurrens.
- I denna proposition läggs fram förslag till ändring av plan- och bygg-
lagen. Kommunerna skall i sin planering främja näringsfrihet och en effek-
tiv konkurrens.
Prop. 1991/92:51
- I prop. 1991/92:60 om skattepolitik for tillväxt föreslår regeringen
betydande skattesänkningar. Skatten på företagsförmögenhet tas bort redan
vid 1992 års taxering. Då slopas också skatteplikten för aktier på de s.k.
O- och OTC-listoma. Förmögenhetsskatten avvecklas för att helt avskaffas
fr.o.m. 1995 års taxering. Spärrbeloppet som begränsar det sammanlagda
uttaget av inkomstskatt och förmögenhetsskatt sänks fr.o.m. 1992 års
taxering. Procentsatsen sänks från 75 till 55 %.
- Arvs- och gåvoskatten sänks kraftigt. Högsta skattesatsen blir 30 %.
- För att stimulera hushållssparandet och därigenom uppnå en högre
investeringsnivå föreslår regeringen att skattesatsen för hushållens
kapitalinkomster ändras i riktning mot en internationellt sett mer normal
nivå. Skattesatsen för inkomster av kapital sänks från 30 till 25 %. Den nya
skattesatsen tillämpas på inkomster fr.o.m. år 1993.
- Reglerna om beskattning av utdelning och reavinst som härrör från få-
mansföretag ändras. En möjlighet ges att beräkna utrymmet för kapitalbe-
skattad utdelning och reavinst på aktier som förvärvats före år 1990 med
utgångspunkt i aktiernas värde vid årsskiftet 1990/91.
- Den allmänna löneavgiften avskaffas vid utgången av detta år.
- För att stimulera sparandet föreslås att de bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en vinstandelsstiftelse inte skall ingå i underlaget för beräkning
av arbetsgivaravgifter.
- I avvaktan på pågående utredningsarbete om den framtida beskattningen
av enskilda näringsidkare uppskjuts tillämpningen av reglerna om s.k. rän-
tefördelning.
- Skogsvårdsavgiften föreslås avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1992.
- En utredning med uppgift att föreslå åtgärder i syfte att förbättra den en-
skildes rättssäkerhet vid beskattningen tillsätts.
- En effektiv riskkapitalmarknad för småföretag utan statlig inblandning bör
byggas upp successivt. Ett arbete påbörjas för att belysa möjligheterna att
tillskapa nya skattestimulanser för teknik- och innovationsföretag.
- Förslag som kan förbättra möjligheterna till en allmän handel med små-
företagsaktier - som komplement till den s.k. OTC-marknaden - förbereds.
- Småföretagsfonden avvecklas. Företagskapital AB, som ägs gemensamt
av staten och bankerna, tar över förvaltningen av fondens medel och av
fondens ägande i de sex riskkapitalbolag som etablerats.
- Långivning på särskilda villkor till eget kapital i nya företag bör
övervägas.
Prop. 1991/92:51
- Särskild bevakning införs för att se till att regelgivningen gentemot nä-
ringslivet tar hänsyn till småföretagens situation. En hög kvalitet på regler
är viktig.
- Informationen om EG-rättens och standardiseringsarbetets konsekvenser
för små och medelstora företag förstärks.
- Möjligheterna att ytterligare begränsa småföretagens uppgiftslämnande
utreds.
Följande, för småföretagen viktiga delar av arbetsrätten utreds med förtur:
- vidgad möjlighet till provanställning
- blockad mot företag utan anställda
- facklig vetorätt mot entreprenader
Förslagen skall föreligga hösten 1992. I utredningsarbetet skall bl.a.
också ingå frågor om turordning vid uppsägning och arbetsrättsliga skade-
stånd.
- Arbetsförmedlingsmonopolet avskaffas senast den 1 juli 1993
- En obligatorisk arbetslöshetsförsäkring utreds. Förslag beräknas före-
ligga vid årsskiftet 1992/93
- Sjuklönereformens slutliga utformning övervägs
- Inom småföretagspolitiken skall samhällets näringslivsorgan främst inrikta
sig på att underlätta nyetablering, erbjuda rådgivning i företagsutveckling
och underlätta småföretagens Europakontakter. Vad gäller nyetablering vilar
detta ansvar i första hand på de regionala utvecklingsfonderna som i nära
samverkan med företagens organisationer, banker, kommuner, konsultföre-
tag och statliga länsorgan skall genomföra informations-, rådgivnings- och
finansieringsinsatser för nyetablerare.
- Utvecklingsfonderna vidareutvecklar sin service avseende småföretagens
Europakontakter, i samverkan med bl.a. handelskamrama och Sveriges ex-
portråd.
- Småföretagens möjligheter att delta i europeisk FoU-samverkan förstärks.
- Firmaregistreringen effektiviseras så att servicen till småföretagen
förbättras.
Sveriges ekonomi befinner sig i en allvarlig kris. Utvecklingskraften har
successivt försvagats och resultatet är nu total stagnation. Huvudproblemet
är de strukturella brister som har blivit allt tydligare och vars effekter på
ekonomins funktionssätt blivit allt mer negativa.
Långsiktigt är produktiviteten av avgörande betydelse. Sverige har under
de senaste decennierna halkat efter i produktivitetsutveckling i förhållan-
de till andra länder.
Lågkonjunkturen innebär bl.a. fallande vinster i näringslivet, fallande
industriinvesteringar och växande arbetslöshet. Bruttonationalprodukten
väntas i år falla med 1 % och industriproduktionen med 5 %.
Under de senaste decennierna har lönekostnaderna i Sverige stigit långt
snabbare än produktiviteten - och snabbare än i konkurrentländerna. Under
den senare delen av 1980-talet har produktionen per arbetad timme ökat
med 1 % om året, medan de nominella timlönerna ökat med 10 % per år.
Det har lett till inflation och försämrad konkurrenskraft.
Den relativt andra länder svagare produktivitetstillväxten har gjort att
Sverige sedan år 1970 sjunkit från en position med ungefär 10 % högre
materiell standard per capita än genomsnittet för OECD-ländema ned till
en position som ungefär motsvarar det nuvarande genomsnittet. Sveriges
rörelse mot mitten har inte varit jämn eller rätlinjig. Tillbakagången har
skett i etapper. Den stora nedgången kom vid mitten av 1970-talet. En
annan nedgång befinner vi oss i nu. De senaste åren har produktivitetstill-
växten i industrin nästan upphört.
Produktivitetsproblemen har, som bl.a. produktivitetsdelegationen redo-
visat i sitt slutbetänkande (SOU 1991:82) Drivkrafter för produktivitet och
välstånd, en rad olika orsaker. Det finns inte någon enda övergripande fak-
tor som kan pekas ut som den viktigaste. Det finns därför inte heller några
möjligheter att genom en enkel formel eller en enda stor åtgärd komma till
rätta med produktivitetsproblemen. I stället krävs en rad olika åtgärder,
stora som små, för att tålmodigt och i olika sammanhang förstärka driv-
krafterna för produktivt sparande, förbättra produktionsfaktorernas kvalitet,
öka effektiviteten i resursutnyttjandet och därigenom skapa underlag för
tillväxt.
För att öka produktiviteten krävs insatser såväl från statsmakterna som
från företagen och organisationerna. Statsmakternas uppgift är att utforma
regelverket och bidra till att skapa allmänt goda betingelser för långsiktig
tillväxt. Via skatter, lagstiftning, infrastruktur, utbildning, etc. kan
statsmakterna lägga en grund för en god tillväxt. Det är de enskilda före-
tagens, entreprenörernas och individernas uppgift att utnyttja förutsättning-
ama till att producera, investera, skapa en modem arbetsorganisation, Prop. 1991/92:51
utveckla ny teknik, etc. Det är bara genom enskilda individers konkreta
beslut på dessa områden som strävandena att öka produktiviteten kan för-
verkligas.
De enskilda individerna som startar nya företag har en stor strategisk be-
tydelse för tillväxten. De förmedlar och förverkligar nya kommersiella och
tekniska idéer. De skapar nya förutsättningar för produktion av varor och
tjänster. De träder in på nya marknader och utmanar etablerade företag
och produktionsmönster. De blir pådrivare och aktörer i en omvandling
som leder fram till en effektivare näringslivsstruktur.
En rad förutsättningar måste uppfyllas för att en positiv utveckling skall
uppnås inom småföretagssektom. För det första måste de ekonomiska inci-
tamenten vara tillräckligt stora för att individerna skall finna det intressant
att satsa på eget företagande med hänsyn till de risker som detta är förenat
med. Det måste också finnas en effektiv marknad för riskkapital. En annan
viktig förutsättning är att den tekniska forskningen och utvecklingen i landet
är på sådan nivå att den tillför ett stort antal nya tekniska idéer och upp-
slag.
Den svenska ekonomin befinner sig i en djup lågkonjunktur. Den internatio-
nella utvecklingen har hittills i år varit svag. Uppsvinget i Förenta staterna
och Storbritannien har fördröjts. En återhämtning inom OECD-området är
dock på väg. Även den inhemska efterfrågan har varit svag, vad gäller så-
väl privat konsumtion som i fråga om investeringar och lager. Den låga
aktivitetsnivån har bidragit till en nedväxling av löne- och prissteg-
ringstakten.
Bruttonationalprodukten beräknas minska med ca 1 % i år. Industriduktio-
nen väntas falla med så pass mycket som 5 %.
Enligt de bedömningar som regeringen redovisat i propositionen om den
ekonomiska politikens inriktning (prop. 1991/92:38) kommer lågkonjunktu-
ren att dominera även under år 1992 med fallande kapacitetsutnyttjande i
ekonomin och stigande arbetslöshet som följd. Först ett gott stycke in på
1993 kan en stabilisering av arbetsmarknaden förutses. Under förutsättning
att den internationella ekonomin vänder uppåt finns emellertid utsikter för
gradvis återhämtning under de kommande åren.
Kreditmarknaden kännetecknas för närvarande av stigande kreditförluster
och befinner sig i en besvärlig anpassningsprocess. Orsaken till de nuva-
rande problemen kan tillskrivas två delvis samverkande faktorer, den all-
männa lågkonjunkturen och en betydande prisnedgång för kommersiella fas-
tigheter. Utvecklingen medför att kreditinstituten har en mer försiktig
attityd och en grundligare prövning vid kreditgivning. Större tonvikt läggs
vid säkerheter och låntagarens betalningsförmåga. För vissa kreditinstitut
utgör de stigande kreditförlusterna i kombination med de kapitaltäcknings-
béhov på 8 %, som enligt internationella överenskommelser måste vara
upp vid utgången av år 1992, en begränsning för utlåningskapaciteten.
Prop. 1991/92:51
I Sverige finns drygt en halv miljon företag inkl, jord- och skogsbruk. Av
dem har 99,5 % färre än 200 anställda och räknas därmed till de små och
medelstora företagen. Det totala antalet småföretag utanför jordbrukssektorn
uppgår till 390 000. Bland dem dominerar tjänstenäringama och ca 70 %
av företagen är verksamma inom handel, restaurang, hotell, transport och
övriga tjänster. Återstående 30 % fördelas ungefär lika mellan tillverkning
och byggnadsindustri.
Sysselsättningsmässigt är de flesta svenska företag små. Ett småföretag
har i genomsnitt mellan två och tre anställda, siffran är dock något högre
för de tillverkande företagen som har drygt 6 anställda i genomsnitt. Av det
totala antalet anställda arbetar 37 % inom industrisektorn och 63 % inom
tjänstesektorn. Tjänsteföretagens betydelse för sysselsättningen har ökat
markant under 1980-talet.
Av de nya arbetstillfällen som skapats under den senaste femårsperioden
återfinns den större delen i småföretag. Företag med färre än 200 anställda
ökade antalet sysselsatta med 177 000, eller 18 %. Storföretagens syssel-
sättningsökning var långsammare, ca 7 %.
Antalet nystartade företag har ökat i Sverige under senare delen av 1980-
talet. År 1985 startades det i Sverige 18 000 nya företag och år 1990 drygt
25 000. Detta ger en nyetableringsfrekvens - andelen företag av det totala
företagsbeståndet - på 7,0 % under år 1990. I mitten av 1980-talet låg ny-
etableringsfrekvensen på 5,7 %. Denna utveckling har Sverige gemensam
med många andra länder. Nyföretagandet har haft en uppgång i nästan
samt industriländer under det senaste decenniet. Sverige ligger dock på en
väsentligt lägre nivå än t.ex. Tyskland som har en nyetableringsfrekvens på
ca 11 % och Frankrike som har ca 10 %.
Ökningen av nyföretagandet i Sverige har varit kraftigare i vissa
näringsgrenar än i andra. Det är främst tjänstenäringama som ökat. Det
startas i dag 63 % fler företag inom denna näring än det gjordes år 1985.
Även antalet nya företag inom byggbranschen har ökat kraftigt, med 80 %
sedan år 1985, alltmedan nyetableringen av tillverkande företag gått framåt
med endast 4 %.
Nyetablerade företag är i regel mycket små. Hälften av företagen som
startades under år 1989 hade under det första verksamhetsåret en omsätt-
ning på mindre än 300 000 kronor. Endast 20 % av nyetableringarna kom-
mer upp i en omsättning över 1 miljon kronor.
45 % av de företag som startades under år 1990 var aktiebolag och en
tredjedel enskilda näringsidkare. Nyföretagama väljer i allt högre grad ak-
tiebolagsformen.
Kvinnor leder ungefär 12 % av Sveriges företag men andelen kvinnor
som leder nya företag är något högre, 19 %. Det är vanligare att kvinnor
startar sina företag inom tjänstenäringama än inom industrin.
De 25 000 företag som skapades under år 1990 sysselsatte 47 000 per-
soner, varav 28 000 på heltid. Det kan dock konstateras att de svenska
nystartade företagen inte växer lika fort som de nystartade företagen i andra
länder i Europa. Om denna trend kan brytas och de minsta svenska företa-
gen böijar växa, skulle det få mycket positiva effekter för landet. Prop. 1991/92:51
Nyföretagandet har således uppvisat en positiv trend för Sverige. Men
antalet konkurser har också ökat. Detta är till väsentlig del en naturlig
konsekvens av det ökade nyföretagandet och konjunkturläget. En given del
av en effektiv, konkurrensinriktad ekonomi är att många nya företag
etableras, men också att ett antal får avvecklas på grund av att de är
ineffektiva eller att deras produkter och tjänster inte är efterfrågade.
Prop. 1991/92:51
Regeringens bedömning
Av största vikt för Sveriges ekonomiska utveckling under 1990-talet
blir att små- och nyföretagandet får en renässans. Det är i dessa
företag som de nya möjligheterna och de nya jobben finns. Det är
nyföretagandet som måste bli ekonomins spjutspets mot framtiden.
En ekonomisk politik som främjar företagande främjar hela landets
utveckling. Goda förutsättningar för småföretagen är avgörande för att
motverka arbetslöshet och säkra välfärden.
Den nya småföretagspolitiken skall ha följande huvudsakliga
innehåll:
- förbättrad rättssäkerhet bl.a. genom att äganderätten och näringsfri-
heten skrivs in i grundlagen
- en effektiv konkurrens skapas i privat och offentlig verksamhet
- skattetrycket sänks
- en effektiv riskkapitalmarknad för småföretag skapas
- lagar och andra regler på olika områden förenklas och tas om
möjligt bort
- nyetablering och Europakontakter underlättas
Skälen för regeringens bedömning
Den låga tillväxttakten i den svenska ekonomin fordrar en omprövning av
den långsiktiga ekonomiska politiken. Nya och mer framgångsrika vägar
måste nu prövas. Därför läggs nu bl.a. småföretagspolitiken om.
Den hittillsvarande politiken har försummat utvecklingsmöjligheterna hos
de mindre och medelstora företagen. Därigenom har tillväxtkraften försva-
gats och möjligheterna att öka sysselsättningen inom den privata sektorn har
successivt blivit allt sämre.
Det är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling under
1990-talet att små- och ny företagandet får en renässans. Det måste skapas
en ökad förståelse för och en positiv grundsyn på företagandet. Det är i
småföretagen som de nya möjligheterna och de nya jobben finns. Det är
nyföretagandet som måste bli ekonomins spjutspets mot framtiden.
För att marknadsekonomin skall fungera krävs livskraftiga små och
medelstora företag. Utvecklingskraften och mångfalden hos småföretag är
oerhört viktig för att bl.a. skapa och vidmakthålla en sund konkurrens i
svensk ekonomi.
Privat företagsamhet är en förutsättning för marknadsekonomi. Privat
ägande och därmed privat sparande är omistliga förutsättningar för ett fritt
näringsliv och därmed för framgångsrika företag. Därför måste den ekono-
miska politiken inriktas på att göra enskilt sparande lönsamt och attraktivt.
Stora grupper uppfattar det som klart positivt att kunna driva ett eget Prop. 1991/92:51
företag. Strukturella förändringar inom näringslivet med bl.a. en växande
tjänsteproduktion och teknologiska framsteg inom det administrativa om-
rådet har möjliggjort en positiv utveckling av småföretagssektom. Poten-
tialen i denna utveckling har dock inte utnyttjats till fullo i Sverige.
Den hittillsvarande politiken med en hög beskattning, en dåligt funge-
rande riskkapitalmarknad, ett komplicerat regelverk och statlig branschpo-
litik måste brytas.
Det grundläggande i småföretagspolitiken bör i stället vara att skapa goda
generella förutsättningarna för nyetableringar och tillväxt i småföretag. De
generella förutsättningarna bör vara så utformade att de ger medborgarna
goda möjligheter att skapa och bygga upp företag. Men samhället skall
däremot i princip inte försöka påverka de enskilda företagens eller
branschernas utveckling.
För företagarna är skyddet av äganderätten och näringsfriheten av
fundamental betydelse. Skyddet bör därför skrivas in i grundlagen.
Verksamhet i liten skala - i form av småföretag - kan ofta vara en lämplig
form för vissa av de tjänster som i dag faller inom den offentliga sektorns
ram. Uppgifter som inte är av myndighetskaraktär bör i större utsträckning
utföras av fristående entreprenörer och upphandlas i fri konkurrens. En
vidgning av företagens verksamhetsfält på detta sätt inom sektorer där drift
i mindre skala är den mest lämpliga, ökar den totala effektiviteten i
ekonomin.
Av största vikt är också att skärpa konkurrenslagstiftningen för att minska
tendenserna till konkurrensbegränsningar och marknadsdominans och där-
med skapa utrymme för flera aktörer på resp, marknad i form av nyetable-
ringar av mindre företag.
Regelgivningen skall beakta de små företagens situation och reglerna
måste utformas på ett sådant sätt att de lätt kan hanteras av småföretagen.
En fortsatt avreglering och regelförenkling för de mindre företagen är
nödvändig.
Skatter som i stor utsträckning påverkar småföretagandet sänks för att sti-
mulera till ökad tillväxt och en utveckling av sunda familjeföretag. Således
tas bl.a. förmögenhetsskatten på arbetande kapital bort och arvsskatten
lindras.
Riskkapitaltillförseln för småföretag måste utvecklas. En effektiv
riskkapitalmarknad för småföretag bör successivt byggas upp genom
generellt inriktade åtgärder.
Medel avsätts också i fortsättningen för utbildning och rådgivning till ny-
företagare samt för att utveckla småföretagens Europakontakter. Särskild
uppmärksamhet ägnas kvinnliga företagare. Vissa riktade insatser reduceras
och branschanknutna stöd avvecklas.
10
Prop. 1991/92:51
Staten skall inte styra utvecklingen i enskilda företag eller branscher.
Uppgiften för staten är att ange de ramar och regler som behövs för att fä
till stånd en effektiv marknadsekonomi. En väl utformad lagstiftning stärker
marknadsekonomin och ger reella möjligheter för företagen att utvecklas så
fritt som möjligt.
I grundlagen har inskrivits vissa fundamentala rättigheter. Skyddet för
äganderätten och näringsfriheten i den svenska regeringsformen är emeller-
tid relativt svagt jämfört med andra länder i Västeuropa. Detta förhållande
bör ändras.
Friheten att starta och driva företag är en nödvändig förutsättning för en
fungerande marknadsekonomi. Därför måste näringfrihet råda och olika for-
mer av etableringskontroll avvisas.
De inskränkningar som kan tolereras i rätten att starta och driva ett
företag måste grundas på mycket tungt vägande skäl, såsom hänsyn till
andra människors liv, hälsa och egendom.
En marknadsekonomi förutsätter fria marknader. Ingrepp i prissättningen
förstör marknadernas funktion. Effektiv konkurrens måste råda inom
näringslivet. Konkurrensbegränsningar måste motverkas. Även inom den
offentliga sektorn finns det möjligheter att öka konkurrensen och låta delar
av tjänsteproduktionen utföras av enskilda företag. Det är viktigt att inom
den offentliga sektorn i största möjliga utsträckning skilja mellan beställar-
och utförarfunktion.
För att skärpa konkurrensen inom handeln och därigenom främja en lämp-
lig samhällsutveckling är fri etableringsrätt för butiker nödvändig. Med stöd
av motivuttalanden till plan- och bygglagen (PBL) och genom sin markpo-
litik kan kommunerna styra handelns etableringar. Sådana inslag i den
kommunala planeringen och tillståndsgivningen verkar hämmande på
konkurrensen. Enligt regeringens uppfattning måste kommunernas detalj-
styrning av handeln upphöra. PBL bör därför ändras så att det uttryckligen
framgår att näringsfrihet och en effektiv konkurrens skall främjas vid
prövning av frågor enligt PBL. Med denna ändring vill regeringen göra
klart att intresset av effektiv konkurrens väger avsevärt tyngre än de
intressen som kan föranleda olika former av kommunal etableringskontroll.
Statens ägande bör begränsas till områden och funktioner där marknaden
inte själv förmår skapa de bästa förutsättningarna for en fungerande
samhällsekonomi. Detta innebär att staten endast i undantagsfall och då med
bestämda motiv bör uppträda som ägare av verksamheter som har kom-
mersiella förutsättningar. Kommunerna bör inte subventionera lokala kris-
företag eller ha affärsdrivande verksamhet utanför det egna ansvarsområ-
det.
Löntagarfondernas verksamhet leder till en ökad statlig inblandning i nä-
ringslivet och kan därför inte accepteras. Regeringen har nyligen lagt fram
förslag (prop. 1991/92:36) om att löntagarfonderna skall avvecklas.
Småföretagens uppgiftslämnande för statistik och andra ändamål bör be-
gränsas.
11
Prop. 1991/92:51
Skattetrycket är högt i Sverige. Det gäller inte minst småföretagen. Det är
av grundläggande betydelse att minska kapitalbeskattningen. Sverige har för
närvarande den högsta förmögenhetsbeskattningen bland OECD-ländema.
För många mindre företag är förmögenhetsskatten ett stort problem, efter-
som de dräneras på pengar som tas ut för att ägaren skall kunna betala den
icke avdragsgilla förmögenhetsskatten.
Sveriges internationellt sett mycket höga arvs- och gåvobeskattning skapar
problem i samband med generationsskiften och leder ofta till utförsäljning
av familjeföretag. Skatten har därför mycket skadliga effekter, eftersom en
av de mest betydelsefulla drivkrafterna för många småföretagare är att kun-
na överlämna ett företag till nästa generation. De utförsäljningar som skat-
ten leder till innebär i många fall att tillväxtkraften avtar. I vissa fall blir
utvecklingen i företaget negativ efter ett övertagande.
Skattesänkningar bör genomföras för att stimulera sparande och förbättra
riskkapitalförsöijningen till småföretag.
De sociala avgifterna är relativt sett mer betungande för småföretagen ef-
tersom dessa är arbetsintensiva. Avgifterna motverkar syssättningsexpan-
sion. Förslag om en sänkning av socialavgifterna till större delar av Norr-
lands inland och till fler verksamheter än i dag kommer senare att föreläg-
gas riksdagen.
Regelverket som styr relationen mellan å ena sidan enskilda företagare
och å andra sidan myndigheter i skattefrågor bör reformeras.
Ett borttagande av förmögenhetskatten på arbetande kapital leder till att
många småföretag inte längre dräneras på vinstmedel som kan användas för
att bygga upp det egna kapitalet i företaget. Därvid minskar behovet av
externt riskkapital för många etablerade vinstgenererande företag. För
företag i stark tillväxt kommer dock behovet av externt kapital ofta att
finnas kvar. Vidare är externt riskkapital helt avgörande för nyetablerade
företag som ännu inte har några överskott. För vissa typer av nyetablerade
företag, som t.ex. de forskningsbaserade är kapitalbehovet ofta mycket
omfattande.
De mindre företagen är således beroende av att det finns en god tillgång
på riskkapital. Villkoren för investeringar i svenskt nyföretagande bör inte
vara sämre än de som gäller i andra länder. I vissa länder gynnas nyföre-
tagandet genom olika former av förmånliga skatteregler. Det finns nu an-
ledning att överväga likartade villkor i Sverige. Samtidigt bör de statliga
instrument, som tidigare införts, nu ges en annan utformning eller avveck-
las. Långivning på särskilda villkor till nystartade företag bör övervägas.
Möjligheterna till en allmän handel med småföretagsaktier bör förbätt-
ras.
12
Prop. 1991/92:51
I de flesta småföretag finns det mycket goda relationer mellan företagaren
och de anställda. Det är naturligt att alla som arbetar i ett litet företag
strävar efter att företaget skall fungera så bra som möjligt. Företagaren och
de anställda kan ofta på ett enkelt och informellt sätt lösa olika problem.
Detta förhållande bör beaktas för utformningen av den arbetsrättsliga lag-
stiftningen.
Provanställningar bör i ökad omfattning få tillämpas i småföretagen, vilka
är starkt beroende av att varje nyrekrytering blir bra både för den nyanställ-
de och tidigare anställd personal. En ökad möjlighet till provanställning är
således till fördel för såväl företaget som den anställde. Andra frågor som
nu bör bli föremål för omprövning är bl.a. reglerna om facklig vetorätt och
tillämpningen av turordningsregler vid uppsägning.
Nuvarande arbetsförmedlingsmonopol bör avskaffas för att få till stånd
en effektivare arbetsförmedlingsfunktion genom ökad konkurrens.
Den beslutade sjuklönereformen är generellt sett till fördel för småföreta-
gen som ofta har lägre frånvaro än större företag. Det har dock hävdats att
anpassningen av arbetsgivaravgifterna som beslutats är otillräcklig.
Sverige är i mycket stor utsträckning beroende av internationell handel. Det
är därför ett svenskt intresse att i största möjliga utsträckning värna om fri-
handeln.
Sveriges närmare samverkan med de Europeiska Gemenskaperna (EG),
först genom avtalet om det Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet
(EES) och senare genom ett eventuellt medlemskap, är av utomordentligt
stor betydelse för näringslivet. Det gäller inte minst de små och medelstora
företagen som inte alls är intemationaliserade i den utsträckning som de
stora företagen är. EES-avtalet och ett medlemskap kommer att underlätta
för de små företagen att expandera på den europeiska marknaden, som ock-
så är mångdubbelt större än den svenska. En viktig aspekt är också att
samverkan med företag och med forsknings- och utbildningsinstitutioner i
EG kommer att ske på lika villkor.
Vi kan också förvänta oss en ökad konkurrens inom vissa segment på den
svenska marknaden. De konkurrensbegränsningar som en liten hemmamark-
nad ofta ger möjlighet till, kommer att bli svårare att upprätthålla. Detta är
i grunden en positiv effekt, som kommer konsumenterna till godo.
Den ökade konkurrensen kommer också att öka omvandlingstrycket i
många delar av det svenska näringslivet. Detta leder till strukturella
förändringar som kommer att resultera i effektivare produktion.
Många växande småföretag kommer att ställas inför en delvis ny situation
när den svenska ekonomin blir allt mer integrerad med EGs, eftersom de
hittills arbetat främst på hemmamarknaden. Det är därför angeläget att
småföretagen på olika sätt förbereder sig på kommande förändringar.
Därvid kan samhällets serviceorgan i samverkan med företagens organisa-
13
tioner erbjuda småföretagen olika analys-, rådgivnings- och utbildnings- Prop. 1991/92:51
tjänster.
Det är också angeläget att underlätta för småföretagen att bygga upp
nätverk för samarbete med andra företag ute i Europa. Det kan bl.a. ske
genom de instrument för samverkan som byggts upp av EG centralt.
Regeringens politik syftar till att utveckla alla delar av landet. Den ekono-
miska tillväxten bör komma hela landet till godo, samtidigt som produk-
tionsförmågan i olika regioner måste tillvaratas och utvecklas. Bättre
regional balans minskar också risken för överhettningssituationer i tider av
högkonjunktur och kan därvid också bidra till att hålla nere inflationen.
Utvecklingskraften i de mindre företagen är avgörande även för den
regionalt spridda sysselsättningen. Ett lokalt näringsliv med många små-
företag i olika branscher ger stabilitet och tillväxt. En politik inriktad på att
stärka småföretagen kommer också att bidra till en balanserad regional ut-
veckling.
De insatser som görs för forskning och utveckling bildar basen för den
långsiktiga utvecklingen av svenskt näringsliv. Endast långsiktig kun-
skapsutveckling kommer att kunna ge förutsättningar för förnyelse av
produktionsteknik och produkter. Det är även viktigt med kunskapsutveck-
ling avseende kompetens inom administration och marknadsföring.
Mycket av teknikfömyelsen sker i småföretag. Vissa av dessa är direkta
resultat av forsknings- och utvecklingsverksamhet vid dels universitet, hög-
skolor och forskningsinstitut, dels i storföretag. På basis av FoU-resultat
bildas därvid nya företag som på sikt kan växa. Det är angeläget att på
olika sätt underlätta bildandet och utvecklingen av denna typ av företag.
För näringslivet är det väsentligt att det finns goda kommunikationer i hela
landet. Väg- och järnvägsnätet bör rustas upp och utvecklas. Flygtrafiken
bör avregleras.
Många småföretag är starkt beroende av ett väl fungerande transportsys-
tem. Det gäller framför allt vägnätet. Underleverantörer måste kunna leve-
rera punktligt enligt vissa scheman till köparföretagen. Det är därför av
avgörande betydelse för deras konkurrensförmåga att transporterna är på-
litliga. En väl utbyggd infrastruktur och modem kommunikationsteknik
minskar nackdelen av långa avstånd. Ett väl utbyggt utbildnings- och
forskningssystem tryggar kompetensförsöij ningen i alla regioner. En
effektiv energiförsöijning är också av avgörande betydelse.
14
Regeringens bedömning
En parlamentarisk kommitté bör ges i uppdrag att utreda frågan om
grundlagsskydd för äganderätten och näringsfriheten samt den s.k.
negativa föreningsrätten. Utredningsarbetet skall vara färdigt i sådan
tid att ett förslag till grundlagsändringar kan föreläggas riksdagen
under december månad 1993.
Skälen för regeringens bedömning
Rätten till enskilt ägande har grundläggande betydelse för det svenska sam-
hällssystemet. Den är en av grundstenarna för rättsordningen. Både vår
privaträtt och vår straffrätt utgår från den enskilda äganderättens princip.
Dessutom är den enskilda äganderätten en oundgänglig förutsättning för en
fungerande marknadsekonomi, och den är av stor betydelse både för enskil-
das ekonomiska välfärd och den nationella ekonomin. Äganderätten gör
nämligen att de enskilda vårdar sina tillgångar till egen nytta och därigenom
skapar ökade resurser för oss alla. Äganderätten är således ytterst en av de
mera väsentliga samhällsfrågorna.
Trots dess avgörande betydelse för samhällslivet har emellertid den
enskilda äganderätten ännu inte fått något starkare skydd i regeringsfor-
men. Äganderätten kommer visserligen till uttryck genom en regel om er-
sättning vid egendomsberövande i 2 kap. 18 §. Den föreskriver emeller-
tid bara att ersättning vid expropriation eller annat sådant förfogande skall
utgå för förlusten enligt grunder som bestäms i lag. Utöver den regeln finns
i regeringsformens s.k. målsättningsstadganden i 1 kap. 2 § en allmänt
hållen regel om att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella
välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Vår
regeringsform ger därmed ett avsevärt sämre uttryck för den enskilda
äganderättens princip än grundlagarna i många andra länder. Den enskilda
äganderätten skyddas i den europeiska konventionen om de mänskliga rät-
tigheterna och de grundläggande friheterna (artikel 1 i första tilläggs-
protokollet till konventionen). Konventionen slår fast att envar fysisk eller
juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt och att ingen får
berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förut-
sättningar som anges i lag och av folkrättens allmänna grundsatser. Sverige
har anslutit sig till konventionen men fällts av den europeiska domstolen för
mänskliga rättigheter för bl.a. brott på denna punkt.
Det är mot denna bakgrund man skall se att regeringen i regeringsförkla-
ringen slår fast att skyddet för äganderätten skall skrivas in i grundlagen.
Frågan kräver sedvanlig beredning, vilken bör ske i form av en parlamenta-
riskt sammansatt kommitté. Regeringen kommer att snarast tillkalla en
sådan kommitté.
Kommittén bör också få i uppgift att utreda andra närliggande frågor. En
Prop. 1991/92:51
15
sådan gäller grundlagsskydd för näringsfriheten. Prop. 1991/92:51
Friheten att starta ett företag och vara verksam i den näring eller det yrke
man önskar är ett omistligt inslag i ett marknadsekonomiskt system. Den
är också en förutsättning för mångfald i näringslivet och för utvecklingen
av nya företag och produkter. Det har dock blivit allt svårare för den en-
skilde att utöva näring. Näringsfriheten är i dag i olika avseenden kring-
skuren av monopol, auktorisationskrav, etableringskontroll, särskilda
bidragsbestämmelser och andra regleringsåtgärder. Ett avgörande steg för
att öka blivande företagares och övriga investerares tilltro till statsmakternas
vilja att även fortsättningsvis slå vakt om ett marknadsekonomiskt system
vore att i grundlag skydda rätten att starta och driva företag.
Rätten att stå utanför en förening är ingen självklarhet i Sverige. Det fö-
rekommer exempelvis att svårigheter uppstår för arbetsgivare som önskar
anställa någon som inte är fackligt ansluten. Ett tredje område som kommit-
tén bör behandla gäller därför frågan om ett förstärkt skydd för vad som
brukar kallas den negativa föreningsrätten.
En förstärkning av grundlagsskyddet på de tre nämnda punkterna bedö-
mer regeringen vara av stor betydelse för att underlätta utvecklingen mot
ett ökat antal små och medelstora företag i vårt land.
16
Prop. 1991/92:51
Regeringens bedömning
Konkurrensförhållandena har en avgörande betydelse för möjligheterna
att stärka den svenska ekonomin.
Genom EES-avtalet kommer Sverige att ingå i ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde med enhetliga konkurrensregler för den
gränsöverskridande handeln. Det innebär i praktiken att EGs konkur-
rensregler kommer att bli gällande i svensk rätt.
Regeringen avser att under våren 1992 lägga fram förslag om en
ny förstärkt konkurrenspolitik. Förslagen kommer att vara inriktade
på konkurrensfrämjande insatser som ger effektivitet och dynamik i
såväl den privata som den offentliga sektorn. Regleringar som är
starkt konkurrensbegränsande skall avskaffas eller förändras. Det
gäller särskilt regler som försvårar nyetablering och småföretagsam-
het.
Förslag om en ny central konkurrensmyndighet kommer att
redovisas i 1992 års budgetproposition.
Regeringens förslag
Den lokala konkurrensen bör stimuleras genom friare etablerings-
möjligheter för handeln, i synnerhet livsmedelshandeln. Näringsfrihet
och en effektiv konkurrens skall främjas i kommunernas planering.
Plan- och bygglagen (1978: 10) kompletteras därför med en bestäm-
melse med denna innebörd.
Skälen för regeringens bedömning och förslag
En grundförutsättning för en dynamisk tillväxt i ekonomin och ett småföre-
tagsvänligt klimat är att konkurrensen fungerar tillfredsställande. Häm-
mande regleringar och marknadsdominans måste motverkas. Inom viktiga
delar av den svenska ekonomin är konkurrensen otillräcklig och en serie av
åtgärder krävs för att förbättra den. En fri utrikeshandel är det effektivaste
sättet att öka konkurrensen på marknaden och förhindra att företag får
dominerande ställning eller monopol. Sveriges närmande till EG är i detta
avseende centralt.
Konkurrenskommittén (C 1989:03) har i uppdrag att utreda hur konkur-
renspolitiken kan förstärkas i såväl privat som offentlig sektor. Arbetet har
delats in i olika faser och ett flertal betänkanden har lagts fram.
Kommittén böljade med att granska några reglerade sektorer, nämligen
livsmedels-, bygg- och transportsektorerna och har lagt fram förslag om hur
de olika marknadernas funktionssätt kan förbättras. Med utgångspunkt i
kommitténs förslag har riksdagen beslutat om en lag (1991:921) om för-
17
2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 51
bud mot konkurrensbegränsningar i fråga om jordbruksprodukter. Lagen Prop. 1991/92:51
trädde i kraft den 1 juli 1991. En avreglering av inrikesflyget påbörjas vid
årsskiftet 1991/92. På luftfartsområdet är avsikten att EGs konkurrensregler
skall införas redan fr.o.m. den 1 januari 1992 genom ett luftfartsavtal
mellan Sverige, Norge och EG. Regeringen kommer under hösten att ge-
nom proposition inhämta riksdagens godkännande av avtalet.
Konkurrenskommittén överlämnade i juli 1991 sitt huvudbetänkande (SOU
1991:59) Konkurrens för ökad välfärd, till regeringen. Kommittén redovi-
sar där en analys av hur konkurrensförhållandena förändrats på den sven-
ska marknaden. Av en studie av konkurrensförhållandena i 61 branscher,
som statens pris- och konkurrensverk (SPK) genomfört för kommitténs
räkning, framgår att konkurrensen inom flertalet av de studerade bran-
scherna är otillfredsställande. Kommitténs slutsats av genomgången av
konkurrensförhållandena i det svenska näringslivet är att konkurrens-
politiken behöver förstärkas. Kommittén lägger i sitt betänkande fram
förslag till en ny konkurrenspolitik. En skärpt lagstiftning föreslås där
förbud mot prissamverkan och marknadsdelning samt långtgående sanktio-
ner är väsentliga nyheter. Ytterligare avreglering förordas. Kommittén
berör kommunikations-, bygg- och livsmedelsområdena, samt etablerings-
frågor, importhinder och prisregleringar. Kommittén föreslår organi-
sationsförändringar som innebär att verksamheter hos näringsfrihets-
ombudmannen (NO) och statens pris- och konkurrensverk (SPK) integreras
i en ny myndighet - konkurrensverket. Utredningsförslaget har remissbe-
h andlats.
Kommittén har vidare i uppdrag att föreslå ytterligare åtgärder för ökad
konkurrens i kommunal verksamhet. Kommitténs förslag i denna del kom-
mer att överlämnas till regeringen före utgången av år 1991.
Genom EES-avtalet kommer Sverige att ingå i ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde med enhetliga konkurrensregler för förfaranden som kan
påverka den gränsöverskridande handeln. Det innebär i praktiken att EGs
konkurrensregler kommer att bli gällande i svensk rätt vid sidan av den
nationella konkurrenslagstiftningen. EGs regler bygger på grundsynen om
en fri konkurrens och på att olika typer av konkurrensbegränsningar bör
motverkas. EGs nuvarande konkurrensregler innebär förbud mot vissa typer
av överenskommelser mellan företag. Vidare får missbruk av dominerande
ställning inte förekomma. Särskilda regler för företagsförvärv och fusioner
mellan företag finns också. Till följd av EES-avtalet kommer den svenska
konkurrenslagstiftningen att byggas på med en lagstiftning som innehåller
övemationella konkurrensregler. EFTA kommer att inrätta ett särskilt
kontrollorgan som parallellt med EG-kommissionen skall övervaka att
konkurrensreglerna inom EES-området följs. I den proposition om EES-
avtalet som regeringen avser att lägga fram under våren 1992 kommer
EES-reglema på konkurrensområdet att behandlas.
Förutom fri utrikeshandel har åtgärder som främjar en väl fungerande
hemmamarknad stor betydelse för effektiviteten i den svenska ekonomin.
Konkurrensbegränsande samarbete, marknadsdominans och monopol måste
ständigt uppmärksammas och motverkas genom en effektiv nationell
konkurrenslag. De erfarenheter som har dokumenterats av konkurrenskom-
18
mittén visar på behovet av skärpt konkurrenslagstiftning för att upprätthålla Prop. 1991/92:51
en effektiv konkurrens på den svenska marknaden.
Kunskaperna om olika konkurrensbegränsningar och deras effekter på
resurshushållningen, ekonomiska tillväxten, prisbildningen och välfärden är
bristfälliga. En ökad satsning på forskning om konkurrensfrågor är därför
ett viktigt inslag i den framtida konkurrenspolitiken.
Regeringen avser att under våren 1992 lägga fram en proposition med
förslag till en ny förstärkt konkurrenspolitik. Förslagen kommer att vara
inriktade på konkurrensfrämjande insatser som ger effektivitet och dyna-
mik i såväl den privata som den offentliga sektorn. Förslagen kommer att
omfatta bl.a. skärpt konkurrenslagstiftning med sikte på ett ikraftträdande
den 1 juli 1992, ytterligare avreglering samt lagändringar som öppnar
möjligheterna för konkurrens i den offentliga sektorn.
En viktig del i arbetet med att främja konkurrensen är en effektiv myndig-
hetsorganisation. Konkurrenskommittén har som tidigare nämnts föreslagit
att en ny myndighet bildas på konkurrensområdet. Syftet med förändringen
anges vara att genom integration effektivisera den verksamhet som i dag
bedrivs av SPK och NO samt att höja den professionella kompetensen. Näst
intill samtliga remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker kommitténs
organisa tionsförslag.
Regeringens bedömning är att en ny central konkurrensmyndighet bör
inrättas genom att uppgifter från nuvarande SPK och NO förs samman i en
ny organisation. Denna ordning svarar också väl mot de krav ett EES-
avtal och sedermera ett EG-medlemskap kommer att ställa på den or-
ganisation som har att på nationell nivå fullgöra uppgifter inom avtalets
och medlemskapets ram. Regeringen anser att det är angeläget att omorga-
nisationen genomförs i god tid före EES-avtalets ikraftträdande och i
anslutning till att en ny konkurrenslag avses börja gälla, dvs. den 1 juli
1992. Regeringen avser att före årsskiftet tillsätta en organisationskommitté
med uppgift att förbereda inrättandet av den nya myndigheten samt att
återkomma till riksdagen i frågan i 1992 års budgetproposition.
Som ett viktigt led i att skärpa konkurrenspolitiken måste ingå en fort-
löpande prövning av konkurrensbegränsande inslag, vare sig dessa be-
gränsningar beror på samhällets regler i form av lagstiftning på olika
områden eller på ofullkomligheter i marknadernas funktionssätt.
På senare tid har uppmärksamheten alltmer riktats mot de hinder som den
kommunala planeringen kan utgöra för nyetablering av företag, framför allt
i detaljhandeln. I regeringsförklaringen har regeringen därför bl.a. gett
uttryck för behovet av etableringsfrihet för butiker. Ökade möjligheter att
etablera sig fritt gagnar konsumentintressen genom en vitaliserad handel,
effektivare konkurrens och lägre priser.
I en proposition våren 1991 (prop. 1990/91:146) om ändringar i plan-
oeh bygglagen (1987:10), m.m. redovisade dåvarande chefen för bostads-
departementet sin syn på konkurrensfrågor och handelsetableringar i sam-
19
band med kommunal planering. Bakgrunden var bl.a. att konkurrenskom- Prop. 1991/92:51
mittén i betänkandet (SOU 1990:25) Konkurrensen inom livsmedelssektorn,
konstaterat att den prövning av handelns etableringar som kommunerna gör
inom ramen för det kommunala planmonopolet och vid bygglovgivningen
har konkurrensaspekter. Kommittén föreslog i detta sammanhang att kon-
kurrens borde ingå i den avvägning mellan olika allmänna intressen som
skall göras enligt PBL.
I propositionen betonade departementschefen vikten av att kommunerna
vid tillämpningen av PBL verkar för att begränsningar av konkurrensen i
de aktuella avseendena så långt som möjligt undviks. Han ansåg dock att
PBL och uttalandena i förarbetena till lagen ger goda förutsättningar för
att pröva lämpligheten av markens användning för olika ändamål utan att
konkurrensen i något väsentligt avseende sätts ur spel. Planerna borde inte
göras så detaljerade att en vitaliserande nyetablering av handeln försvåras.
Möjligheten till reglering av olika former av handel borde finnas även i
framtiden men begränsningar av t.ex. livsmedelsförsäljning borde användas
mycket restriktivt. Mot den bakgrunden ansågs det inte heller behövligt att
föra in konkurrens som ett allmänt intresse i 2 kap. PBL.
Vid bostadsutskottets behandling av propositionen behandlades frågan om
handelsetableringar i sju motioner (se 1990/9l:BoU 17). Bl.a. förordades i
flera motioner att PBL skulle ändras så att kommuner i detaljplan inte
skulle kunna styra detaljhandelns lokalisering. Riksdagen anslöt sig dock i
likhet med utskottet till de uttalanden som gjorts i propositionen och beslöt
lägga propositionen i denna del till handlingarna (rskr. 296).
Regeringen anser emellertid att en ökad konkurrens inom handeln måste
utgöra ett naturligt inslag i vad som allmänt avses med en lämplig sam-
hällsutveckling. Möjligheterna att etablera sig fritt har utan tvekan en
central betydelse för konkurrensen inom handeln. Kommunerna har bl.a.
genom PBL getts vissa möjligheter att styra och kontrollera handelns
etableringar. Enligt regeringens uppfattning är motivuttalandena i prop.
1990/91:146 inte tillräckligt klarläggande. Därför behövs nu ytterligare
förtydliganden och tillägg vad gäller konkurrens och handelsetableringar i
den kommunala planeringen.
I detaljplan får meddelas bestämmelser om bl.a. byggnaders användning
(5 kap. 7 § 3 PBL). Den möjligheten skall självfallet vara öppen också i
fortsättningen. I fråga om byggnaders användning för handel, bör emellertid
möjligheterna till reglering begränsas ytterligare, så att en effektiv
konkurrens främjas och nyetableringar underlättas. Skillnaderna i omgiv-
ningspåverkan mellan de olika former av handel som här är i fråga - parti-
handel, detaljhandel med skrymmande varor och detaljhandel med livsmedel
- torde i praktiken sakna betydelse, eftersom olika verksamheter naturligt
kan antas söka sig till för verksamheten ändamålsenliga platser. Av detta
följer naturligtvis också att det i fråga om handel med livsmedel inte finns
några skäl som motiverar en särskild reglering. De i förarbetena till PBL
angivna möjligheterna till reglering genom en precisering av handelsända-
målet (se prop. 1985/86:1, s. 576 ff) bör alltså inte längre stå till buds.
I syfte att stärka konkurrensfrågorna i kommunal planering och prövning
av bygglov har som tidigare framgått framförts önskemål om att införa kon-
20
kurrens som ett allmänt intresse i 2 kap. PBL. Regeringen delar uppfatt- Prop. 1991/92:51
ningen att det finns starkt vägande skäl som talar för att konkurrens ses
som ett intresse som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering av
bebyggelse. Som vi tidigare har framhållit är en väl fungerande konkurrens
ett starkt samhällsintresse. Mycket talar därför för att en bestämmelse med
den innebörden nu förs in i PBL. Den omständigheten att konkurrens kan
vara såväl ett allmänt intresse som ett beaktansvärt enskilt intresse talar för
att en sådan bestämmelse förs in i 1 kap., där det bl.a. föreskrivs att både
allmänna och enskilda intressen skall beaktas vid prövning av frågor enligt
PBL. Regeringen förordar därför att 1 kap. 5 § kompletteras med en be-
stämmelse som uttryckligen föreskriver att näringsfrihet och en effektiv
konkurrens skall främjas. Bestämmelsen innebär att olika önskemål om att
begränsa utbudet på marknaden, att förhindra nya verksamhetsformer eller
om särskilda hänsynstaganden till befintliga företag inte bör ges utrymme
i planöverväganden eller i samband med bygglov. Det ankommer på bover-
ket att inom ramen för sin allmänna uppsikt över planväsendet följa
utvecklingen och uppmärksamma regeringen på sådana inslag i den kommu-
nala fysiska planeringen som kan hindra en effektiv konkurrens.
Med anledning av detta har inom bostadsdepartementet upprättats förslag
till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10). Förslaget har sådan
beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
21
Prop. 1991/92:51
Utformningen av beskattningen är av stor betydelse för småföretagens
möjligheter att etablera sig och att utvecklas. I en särskild proposition om
skattepolitik för tillväxt (prop. 1991/92:60) förslår regeringen en rad
åtgärder för att få till stånd gynnsammare förutsättningar för små och
medelstora företag. Åtgärderna utgör inledningen på ett arbete för att sänka
skattetrycket. Skattesänkningen utgör en anpassning till förhållandena i
Sveriges omvärld och syftar till att stärka det svenska näringslivets
konkurrenskraft. Sänkningen främjar sparande och förbättrar företagens
riskkapitalförsöijning. I flera stycken innebär förslagen väsentliga
förenklingar i regelverket. Förslagen har i huvudsak följande innehåll.
Förmögenhetsbeskattningen av kapital som har lagts ner i familjeföretag
hämmar företagens utveckling. Förmögenhetsskatten är även i övrigt ogynn-
sam för företagandet. Regeringen föreslår därför att förmögenhetsskatten
avvecklas för att helt avskaffas fr.o.m. 1995 års taxering. Avvecklingen
inleds omgående. Skatten på företagsförmögenhet tas således bort redan vid
1992 års taxering. Då slopas också skatteplikten för aktier på de s.k. O-
och OTC-listoma. Samtidigt slopas det översta skiktet i förmögenhets-
skatteskalan. Fr.o.m. 1993 års taxering faller även mellanskiktet i
skatteskalan bort. Skatten blir således proportionell med en skattesats på
1,5 % under de sista två åren av aweck-lingsperioden. Som en ytterligare
åtgärd sänks fr.o.m. 1992 års taxering procentsatsen för spärrbeloppet som
begränsar det sammanlagda uttaget av inkomst och förmögenhetsskatt.
Procentsatsen sänks från 75 till 55 %.
En arvinge eller gåvomottagare som vill driva ett övertaget familjeföretag
vidare måste i många fall ta ut betydande belopp från företaget för att täcka
arvs- eller gåvoskatten. Arvs- och gåvoskatteuttaget ligger på en interna-
tionellt sett hög nivå. Regeringen föreslår därför att arvs- och gåvoskatten
sänks kraftigt för att därigenom åstadkomma med andra länder likvärdiga
förhållanden. Högsta skattesatsen blir 30 % redan fr.o.m. nästa år.
För att stimulera hushållssparandet och därigenom uppnå en högre
investeringsnivå föreslår regeringen att skattesatsen för hushållens
kapitalinkomster ändras i riktning mot en internationellt sett mer normal
nivå. Skattesatsen på kapitalinkomster sänks från 30 till 25 %. Även skatten
för aktiefonder sänks till denna nivå. Avkastningen på privata pensions-
försäkringar föreslås bli beskattad med 10 % i stället för nuvarande 15 %.
För att stimulera sparandet och företagandet föreslås ytterligare ändringar
i beskattningen av kapitalinkomster. De nuvarande begränsningarna i av-
dragsrätten för ränteutgifter i inkomstslaget kapital tas bort. I stället
begränsas skattereduktionen för underskott för den del av underskottet som
överstiger 100 000 kr. Vidare föreslås en ändring i de särskilda reglerna
om beskattning av utdelning och reavinst som härrör från fåmansföretag.
En möjlighet ges att beräkna utrymmet för kapitalbeskattad utdelning och
reavinst på aktier, som förvärvats före år 1990, med utgångspunkt i ak-
tiernas värde vid årsskiftet 1990/91.
22
För att stärka näringslivets konkurrenskraft, förbättra de små arbets- Prop. 1991/92:51
kraftsintensiva företagens situation samt allmänt stärka sysselsättningsläget
är det angeläget att uppnå sänkta löneskatter. En sådan sänkning stimulerar
små-och nyföretagande. Regeringen föreslår därför som ett led i åtgärderna
för att minska skattebelastningen på företagens arbetskostnad att den
allmänna löneavgiften avskaffas vid utgången av detta år. Som en följd av
denna åtgärd föreslås en sänkning av den särskilda löneskatten.
Vinstandelssystem i företag gör de anställda delaktiga i företagets resultat
och sprider ägandet. Systemet främjar produktivitet och utgör ett långsiktigt
sparande. För att stimulera detta sparande föreslås att de bidrag som en
arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse inte skall ingå i underlaget
för beräkning av arbetsgivaravgifter.
I avvaktan på det pågående utredningsarbetet om den framtida beskatt-
ningen av enskilda näringsidkare uppskjuts tillämpningen av reglerna om
s.k. räntefördelning.
Skogsvårdsavgiften hämmar en ekonomiskt positiv utveckling av skogs-
bruket. Genom skogsvårdsavgiften ökar skogsbrukets totala skattebelastning
på ett sätt som inte är motiverat. Regeringen föreslår därför att avgiften
avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1992. Övergångsvis betalas en reducerad
avgift.
Regeringen har vidare för avsikt att tillsätta en utredning med uppgift att
föreslå åtgärder i syfte att förbättra den enskildes rättssäkerhet vid beskatt-
ningen.
23
Regeringens bedömning
Tillgången på riskkapital för små och medelstora företag behöver öka
väsentligt. En effektiv riskkapitalmarknad för småföretag utan statlig
inblandning bör successivt byggas upp. En fråga som är av stor vikt
att få närmare belyst är möjligheterna att skapa nya skattestimulanser
för teknik- och innovationsföretag. Ett arbete med en sådan inriktning
påböijas.
Regeringens förslag
Stiftelsen Småföretagsfonden bör senare avvecklas. Fonden bör tills
vidare förvaltas av Företagskapital AB. De sex riskkapitalbolag som
etablerats bör tills vidare drivas med den huvudinriktning som tidigare
fastlagts. De regionala utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens
ägarandelar i riskkapitalbolagen avvecklas så snart som möjligt.
Utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens finansieringsverk-
samhet begränsas och medel dras in till staten. Regeringen har för
avsikt att senare återkomma återkomma med förslag om småföreta-
gens riskkapitalförsöijning, t.ex. i form av villkorslån liknande de
tyska EKH-lånen. Samtidigt kommer förslag om avveckling av de
nuvarande formerna för riskkapitaltillförsel t.ex. genom utveck-
lingsfonderna att läggas fram.
Skälen för regeringens bedömning och förslag
Behovet av en ökning av utbudet av riskkapital till småföretagssektom är
allmänt omvittnat. Mot bakgrund av den höga risknivån och nuvarande
skatteregler m.m. har privata investerare satsat begränsade belopp på denna
marknad. Förutom den höga risknivån får minoritetsägare ofta vänta länge
på någon form av utdelning från småföretag eller på en andel av värdetill-
växten när aktieposten säljs. Även de institutionella placerarna har visat ett
relativt svagt intresse för placeringar i småföretag.
Under början av 1980-talet växte utbudet av riskkapital till småföretag
men under den andra hälften av decenniet avtog tillflödet. Det mest ut-
talade behovet av externt riskkapital föreligger hos de nystartade företa-
gen. Ägarna har ofta inte egna resurser i tillräcklig omfattning och det kan
dröja 4-5 år innan ett nystartat företag kan generera tillräckliga vinster i
den egna rörelsen så att ett eget kapital kan byggas upp. Härutöver kan
konstateras att de flesta små och medelstora företag har en alltför låg andel
eget kapital, dvs. soliditet. Det leder ofta till mycket besvärliga situationer
i lågkonjunkturer eller när kraven på kreditmarknaden skärps.
Prop. 1991/92:51
24
Det bör understrykas att s.k. venture-capitalföretag eller riskkapitalföretag Prop. 1991/92:51
också fyller en viktig funktion som kvalificerade rådgivare till sina kund-
företag.
Den förra regeringen var inte beredd att med skatteincitament stimulera
riskkapitalmarknaden utan valde i stället en modell med bl.a. samhällsägda
riskkapitalbolag. Pengarna till dessa skulle komma dels från utvecklings-
fonderna och Norrlandsfonden, dels från allmänna pensionsfonden via Små-
företagsfonden.
Politiken bör nu ändras och en effektiv riskkapitalmarknad bör successivt
byggas upp genom generellt inriktade åtgärder. Det är därvid av stor vikt
att få närmare belyst möjligheterna att tillskapa nya skattestimulanser för
teknik- och innovationsföretag.
För att en riskkapitalmarknad för små och medelstora företag skall
fungera väl är det viktigt att det finns möjligheter för riskkapitalbolag och
andra att kunna sälja ut sina innehav vid en lämplig tidpunkt. Det bör helst
finnas en marknad av börskaraktär, där sådana aktieposter kan placeras.
Den s.k. OTC-marknaden som etablerades i Sverige under början av 1980-
talet efter utländsk förebild har i princip fungerat som en sådan marknad.
OTC-handeln har emellertid kommit att domineras av relativt stora företag.
Ett komplement till OTC bör därför övervägas. I finansdepartementet be-
reds för närvarande frågan om den framtida börshandeln med aktier m.m.
Regeringen har för avsikt att i samband därmed pröva frågan om förbätt-
rade möjligheter till en allmän handel med småföretagsaktier.
En annan möjlighet som kan vara ett komplement till marknadsförsälj-
ning är att låta det företag som ett riskkapitalbolag har aktier i köpa till-
baka de aktier som riskkapitalbolaget har. Ett sådant förfarande står dock
i strid med nuvarande aktiebolagslag. Men aktiebolagskommittén (Ju
1990:08) har fått i uppdrag att studera bl.a. möjligheterna att tillåta förvärv
av egna aktier.
På grundval av riksdagens beslut våren 1990 (prop. 1989/90:88, NU:30,
rskr. 326) har under innevarande år bildats sex regionala riskkapitalbolag.
Ägare till vaije bolag är dels stiftelsen Småföretagsfonden, dels ett antal
regionala utvecklingsfonder. I det nordligaste bolaget är dessutom stiftelsen
Norrlandsfonden delägare.
Riskkapitalbolagen har fått små styrelser med i huvudsak aktiva företa-
gare som ledamöter.
Ett av riskkapitalbolagen - MIAB i Malmö - bygger på ett bolag som
startades år 1979 i enlighet med statsmakternas beslut i samband med
nedläggningar inom varvsindustrin. MIAB har under åren gjort ett stort
antal placeringar i småföretag i regionen.
Den långsiktiga finansieringen av riskkapitalbolagen är tänkt att ske
genom dels en överföring medelst aktieemissioner eller på annat sätt av 600
niilj. kr. från de medel som utvecklingsfonderna disponerar för utlåning
m.m., dels en överföring av huvuddelen av de 1 000 milj. kr. Småföre-
25
tagsfonden enligt riksdagsbeslut får från allmänna pensionsfonden för detta Prop. 1991/92:51
ändamål.
När det gäller utvecklingsfondernas insatser i bolagen har fondema skrift-
ligen förbundit sig att under en sjuårsperiod satsa sammanlagt 600 milj. kr.
i bolagen. Samtidigt förband sig fondema - i enlighet med riktlinjer i den
nämnda propositionen - att under en femårsperiod med början i december
1991 betala in ytterligare 1 000 milj. kr. av sina lånemedel till statskassan.
Riskkapitalbolagens ägare har enligt konsortialavtal dem emellan till
bolagen betalat ut sammanlagt ca 150 milj. kr. i september 1991.
Utvecklingsfondernas verksamhet grundar sig på avtal mellan staten och
landstingen jämte vissa kommuner. Nuvarande avtal, som reglerar bl.a.
fondernas ägande av riskkapitalbolag, gäller till utgången av år 1994 och
förlängs därefter i sexårsperioder om de inte sägs upp ett år i förväg.
Småföretagsfonden är en stiftelse som inrättades år 1984 i samband med
skapandet av löntagarfonderna. Syftet med verksamheten är att med risk-
kapital finansiera små och medelstora företag. Fondens stadgar fastställs av
regeringen, som också utser dess styrelse.
Överföringen av medel till Småföretagsfonden regleras i lagen
(1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden. Enligt de nu
gällande övergångsbestämmelserna till lagen skall till Småföretagsfonden -
utöver de 200 milj. kr. som överfördes för åren 1984 och 1987 - överfö-
ras sammanlagt 1 000 milj, kr., fördelade med 200 milj. kr. för vartdera
åren 1990-1994. Hittills har 400 milj. kr. förts över för åren 1990-1991.
Per den 31 oktober 1991 beräknas fonden preliminärt ha placerat sina
sammanlagt 600 milj, kr., jämte ränteintäkter och minskat med förluster,
på följande sätt.
Engagemang i riskkapitalbolagen, utbetalat 90 milj.kr.
beslutat 70
Ägarengagemang i andra företag 80
Andra engagemang i företag 60
Beslutade, ej genomförda engagemang 15
Fasta placeringar i likvida medel 55
Likvida medel för satsningar i nya projekt och
i nuvarande kundföretag 280
Summa 650
Regeringen anser att satsningen på samhällsägda bolag och stiftelser inte
långsiktigt löser problemen när det gäller att öka tillförseln av riskkapital
i småföretagssektom. En självständig, effektiv riskkapitalmarknad för små-
företag utan statlig inblandning bör byggas upp successivt. I detta syfte är
det angeläget att få belyst möjligheterna att tillskapa nya skattestimulanser
för teknik- och innovationsföretag. Ett arbete med denna inriktning påbör-
jas.
26
Regeringen har i propositionen om avveckling av löntagarfonderna (prop. Prop. 1991/92:51
1991/92:36) angett att Småföretagsfonden tills vidare bör kunna finnas kvar
och att de aviserade återstående 600 milj. kr. överförs till stiftelsen under
år 1992.
Småföretagsfonden bör dock senare avvecklas.
Stiftelsens medel bör tills vidare förvaltas av Företagskapital AB som
bedriver riskkapitalverksamhet och ägs gemensamt av staten och ett flertal
banker. Förvaltningsuppdraget innefattar även stiftelsens ägarandelar i de
sex riskkapitalbolagen. Dessa bolag bör tills vidare drivas med den huvud-
inriktning som tidigare fastlagts. Regeringen avser att ta upp överläggningar
med Företagskapital AB i denna fråga. Det ankommer på regeringen att be-
sluta om erforderliga ändringar i stiftelsens stadgar.
Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen om statens engage-
mang i riskkapitalbolagen m.m.
Utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens ägarandelar i riskkapital-
bolagen bör så snart som möjligt avyttras till andra intressenter. Rege-
ringen avser att senare ta upp överläggningar med utvecklingsfonderna och
Norrlandsfonden i syfte att åstadkomma sådana förändringar.
Utan hinder av att riskkapitalbolagens ägarförhållanden kommer att
ändras bör, som nämnts, bolagen drivas vidare enligt hittillsvarande
riktlinjer. De utgör en komplettering till det ökade utbud av privat
riskkapital på marknaden som kan väntas på sikt. Bolagen bör kunna arbeta
såväl med rent ägande, i form av minoritetsandelar, som med vinstandels-
lån, konvertibla skuldebrev, villkorslån etc.
Efter införandet av nya skatteregler är det också nödvändigt att skapa en
marknad för det privata kapital som kommer fram. På denna marknad mås-
te det finnas aktörer som kan länka samman efterfrågan och utbud på risk-
kapital i småföretagssektom. Riskkapitalbolagen liksom andra företag på
marknaden skulle kunna tjäna syftet som "förmedlare" mellan investerare
och kundföretag. Regeringen räknar med att det privata ägandet i bolagen
på sikt kan komma att öka väsentligt.
De regionala utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet enligt
föreskrifter i förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom
regional utvecklingsfond. De kan lämna lån, garantier och s.k. utveck-
lingskapital. Lån kan i vissa fall vara förenade med villkorlig åter-
betalningsskyldighet.
Utvecklingskapital kan lämnas i form av medel till skott med förbehåll att
mottagaren förbinder sig att ge ersättning till fonden i form av royalty eller
annan typ av ersättning. För samtliga finansieringsformer gäller att risk-
nivån är så hög att banker och andra privata kreditinstitut inte är beredda
att medverka.
Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål uppgick
den 1 januari 1991 till ca 2 800 milj, kr., varav en betydande del bestod
27
av utestående eller utlovade engagemang i småföretag. Prop. 1991/92:51
Som tidigare nämnts har utvecklingsfonderna förbundit sig att under en
femårsperiod betala in totalt 1 000 milj. kr. till staten. Dessa förbindelser
gäller fortfarande. Med hänsyn till bl.a. kommande förändringar på riskka-
pitalmarknaden bör, som redovisats i propositionen om den ekonomiska
politikens inriktning (prop. 1991/92:38), de medel som utvecklingsfonderna
skulle ha placerat i de regionala riskkapitalbolagen - dvs. 600 milj. kr. - på
sikt dras in till statskassan. Regeringen har för avsikt att ta upp
överläggningar med utvecklingsfonderna samt med landstingen och berörda
kommuner i den fråga.
Stiftelsen Norrlandsfonden bedriver sedan böljan av 1960-talet finansie-
ringsverksamhet i främst de fyra nordligaste länen. Verksamheten är
inriktad på små och medelstora företag. Regeringen fastställer fondens
stadgar och utser dess styrelse.
Norrlandsfonden har en balansomslutning på ca 500 milj. kr. varav ca
200 milj. kr. utgör likvida medel. Efter beslut våren 1990 har Norrlands-
fonden i september 1991 placerat 11 milj. kr. i det nordligaste riskkapital-
bolaget.
Regeringen anser att Norrlandsfonden tills vidare bör kunna fortsätta
med sin finansieringsverksamhet, dock på en lägre nivå än hittills. Som
regeringen redovisat i propositionen om den ekonomiska politikens inrikt-
ning (prop. 1991/92:38) bör 200 milj. kr. av Norrlandsfondens medel
inbetalas till staten. Regeringen kommer därför att ta upp överläggningar
med Norrlandsfondens styrelse i denna fråga.
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har i rapporten
(B 1991:4) Att skapa livskraft - förslag för ett starkt nyföretagande, som
överlämnats till regeringen, föreslagit en rad åtgärder för att stärka
ny företagandet. Bl.a. redovisas efter tysk förebild ett förslag till försöks-
verksamhet med lån till eget kapital i småföretag. Denna låneform innebär
bl.a. att låneräntan sätts lägre än marknadsräntan. Samtidigt ställs krav på
att låntagaren har en väl utvecklad affärsplan. Låntagaren erbjuds också
kvalificerad rådgivning.
Enligt NUTEKs förslag förutsätts utvecklingsfonderna delta i bedöm-
ningen av projekten. Bankerna ges en aktiv finansieringsroll. De formella
besluten om stöd skulle fattas av en lokal affärsbedömningsgrupp med före-
trädare för bl.a. dessa båda organ.
Regeringen anser att någon form av lån till eget kapital eller liknande
bör kunna prövas för att stimulera utvecklingen av nya, bärkraftiga företag
i Sverige. Regeringen har för avsikt att återkomma med förslag om småfö-
retagens riskkapitalförsöijning, t.ex. i form av villkorslån av liknande slag
som de tyska EKH-lånen. Samtidigt kommer förslag om avveckling av de
nuvarande formerna för riskkapitaltillförsel t.ex. genom utvecklingsfon-
derna att läggas fram.
28
Regeringens bedömning
Regelgivningen skall vara restriktiv. Regelkvaliteten skall hållas hög
och regelgivningen gentemot näringslivet skall beakta de små före-
tagens situation och administrativa kapacitet.
Särskilda resurser avsätts inom näringsdepartementet för att bevaka
den samlade regelgivningen mot näringslivet. Konsekvensanalyser,
som skall särskilt belysa effekterna för småföretag, blir därvid ett
normalt inslag. Information om EG-rättens konsekvenser för svenska
småföretag förstärks.
Småföretagens uppgiftslämnande ses över i syfte att så långt som
möjligt begränsa detta.
Skälen för regeringens bedömning
Företagen styrs i sin verksamhet av många slags regler, vars innehåll kan
ha stor ekonomisk betydelse. Vissa tvingande regler (rättsregler) beslutas
av staten (riksdagen, regeringen eller myndighet) eller kommunen. Det
finns också andra, inte formellt tvingande, regler som kan ha stor betydel-
se, t.ex. standarder.
Att vissa regler är nödvändiga är självklart. Det gäller bl.a. fundamen-
tala bestämmelser till skydd för liv, miljö, hälsa och egendom. Ett effektivt
regelsystem är också en förutsättning för en marknadsekonomi. Det är
emellertid också klart att komplicerade regelsystem, vars konsekvenser inte
alltid är tillräckligt utredda, kan medföra stora kostnader och effektivi-
tetsförluster. Redan den nuvarande mängden av regler att hålla reda på är
ett problem. Att reglerna dessutom ofta ändras förvärrar saken. Alltför
många regler och regler av dålig kvalitet skapar osäkerhet och dämpar
investeringsviljan. Företagen har behov av fasta spelregler för sin
planering.
Små och medelstora företag är särskilt utsatta när regelfloran växer och
blir svåröverskådlig. De har inte samma förutsättningar som de större före-
tagen att hantera regler utan tvingas sätta av oproportionerligt stora delar
av sina resurser för att hålla reda på och tolka regler. Därför är det viktigt
för dessa företag att åtgärder nu vidtas.
En växande insikt om problemen i samband med regler och regelgiv-
ning har lett till att man i många länder arbetar med att begränsa regelflo-
ran och höja kvaliteten på de regler som behövs. En sammanfattande
benämning på detta arbete inom OECD-ländema är regelreformering. Målet
är att begränsa reglerna till sådana som verkligen behövs och ge dessa en
utformning så att de är i vid mening uppfyller sitt syfte. Ett begrepp som
ibland används i sammanhanget är avreglering. Med det brukar man mena
att sammanhängande regler avskaffas eller ändras från grunden (t.ex.
Prop. 1991/92:51
29
valutaregleringen i Sverige). Prop.
Även i Sverige pågår ett sådant arbete. En speciell insats i fråga om
regler riktade mot näringslivet gjordes under några år på 1980-talet genom
den s.k. normgruppen (I 1983:H), som hade ett särskilt sekretariat i dåva-
rande industridepartementet. Sekretariatet är numera inordnat i näringsde-
partementets ordinarie organisation.
I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 2,s.47 ff) presen-
terades för riksdagen ett program för god regelkvalitet. Där pekas bl.a. på
att konsekvensutredningar alltid skall göras vid regelgivning. Detta framgår
för myndigheternas del av bestämmelser i begränsningsförordningen
(1987:1347). Ett allmänt krav ställs på utredningar (dir. 1984:5) att lämna
väl genomarbetade kostnadsberäkningar som tar hänsyn till alla kostnader
för olika intressenter. Kravet på konsekvensutredningar gäller också inom
regeringskansliet. Vaije departement har ett ansvar för att konsekvens-
utredningar görs i de författningsärenden som handläggs inom departemen-
tet. Frågan om konsekvensanalyser i propositioner har tagits upp av riks-
dagen, se KUs senaste granskningsbetänkande (1990/91:KU30 s.23 ff).
Regeringen kommer framöver att öka omfattningen av konsekvensanalyser.
Programmet pekar också på behovet av regeluppföljning. Många för
företagen betydelsefulla regler beslutas på myndighetsnivå. Av betydelse för
en förbättrad regelkvalitet är den integrering av regelarbetet i budget-
processen som nu har skett. Myndigheterna skall utvärdera hela sin verk-
samhet inklusive ändamålsenligheten av de regler som berör myndighetens
verksamhetsområde. Möjlighet finns också för regeringen att i de särskilda
myndighetsspecifika budgetdirektiven begära särskild utvärdering av vissa
regler.
En särskild aspekt av regelarbetet bör framhållas, nämligen internationali-
seringen. Ett EES-avtal och i förlängningen EG-medlemskap betyder grund-
läggande förändringar i våra svenska regler och delvis nya krav i samband
med regelgivning. Redan ett EES-avtal innebär att Sverige i princip skall
ansluta sig till EGs regelsystem. En följd av detta är bl.a. att svenska
reglers förenlighet med våra åtaganden kommer att kunna prövas i särskild
juridisk ordning. EG är en sammanslutning på rättslig grund där tvister i
sista hand löses av EG-domstolen. På många områden kommer myndighets-
föreskrifter att i praktiken ersättas med privaträttsliga standarder (jfr prop.
1989/90:88 s. 113).
Vad gäller reglernas innehåll pågår redan ett anpassningsarbete beträf-
fande många svenska regler som är av betydelse för företagen. Det är
emellertid klart att en ny situation inträder när Sverige blir bundet i en helt
ny omfattning av regler som tillkommer utanför landet.
För företagens del innebär detta att regelfloran växer och att det blir
svårare både att följa reglernas framväxt och att få dem ändrade. För små-
företagen kan detta betyda särskilda svårigheter som måste uppmärk-
sammas. Å andra sidan betyder enhetliga regler och en öppen västeuro-
1991/92:51
30
peisk marknad stora möjligheter för småföretag att växa.
Prop. 1991/92:51
Regler som styr företag skall bygga på principen om marknadsekonomi.
Till grund för denna ligger vissa principer om etableringsfrihet, konkurrens-
frihet och avtalsfrihet. För regler som begränsar dessa principer fordras
starka skäl.
Regeringens mål är att med utgångspunkt i de nämnda principerna åstad-
komma god kvalitet på de regler som berör företagen. Denna allmänna
strävan kommer även småföretagen till del. Men det är regeringens mening
att småföretagen måste ytterligare uppmärksammas genom att deras situa-
tion tas till utgångspunkt när regler ändras och eventuellt nya utformas.
Småföretagen speciella behov har tidigare inte i tillräcklig utsträckning
beaktats. Till en del beror detta på att konsekvenserna för småföretagens
del av olika regler som berör dem inte tillräckligt utretts. En åtgärd som
därför omedelbart vidtas är att när regler berör småföretag konsekvenserna
för dessa särskilt utreds. EGs modeller för detta bör därvid vara utgångs-
punkt.
Särskilda resurser kommer att avsättas inom näringsdepartementet för att
följa upp de riktlinjer för regelgivningen gentemot näringslivet som här
angivits och för att informera om bl.a. hur EG-rätten påverkar vår regel-
givning om småföretagens situation. Arbetet bör bedrivas i samverkan med
näringslivets organisationer.
En ytterligare åtgärd som nu bör vidtas gäller uppgiftslämnandet till stat-
liga myndigheter för deras tillsynsverksamhet enligt särskilda författningar.
Myndigheterna är skyldiga att samråda med Företagens Uppgiftslämnardele-
gation (FUD) innan företag krävs på uppgifter. Uppgiftslämnandet är för-
hållandevis omfattande och särskilt betungande för småföretagen. En över-
syn bör göras om möjligheterna att ytterligare begränsa detta. I arbetet bör
bl.a. övervägas hur frekvensen, tidpunkten och formen för insamlandet
skulle kunna begränsas och förändras för att underlätta för de små och
medelstora företagen.
Statistikregelutredningen har i betänkandet (SOU 1990:43) Förenklade
statistikreglering, lagt fram bl.a. förslag till lag om den statliga statistik-
framställningen. Förslaget har remissbehandlats och bereds för närvarande
i regeringskansliet. I anslutning härtill avser regeringen att närmare
undersöka möjligheterna att ytterligare begränsa och förenkla småföreta-
gens uppgiftslämnande till statlig statistikproduktion. Därvid bör, genom ett
uppdrag till statistiska centralbyrån, belysas vilka konsekvenserna blir av
att i större utsträckning använda urvalsundersökningar i datainsamlingen för
bl.a. industristatistik och annan företagsstatistik.
31
Prop. 1991/92:51
Regeringens bedömning
I syfte att få en väl fungerande arbetsmarknad finns det anledning att
se över vissa frågor inom den arbetsrättsliga lagstiftningen. Vissa
delar av arbetsrätten är av särskild vikt för småföretagen.
Direktiv ges om att i utredningsarbetet avseende den arbetsrättsliga
lagstiftningen skall
- vidgad möjlighet till provanställning
- frågor avseende blockad mot företag utan anställd
- den fackliga vetorätten vid entreprenad
behandlas med förtur och avslutas hösten 1992. I utredningsarbetet
skall också frågor om turordning vid uppsägning och arbetsrättsliga
skadestånd ingå.
I det här sammanhanget redovisar regeringen även sina bedöm-
ningar avseende arbetsförmedlingsmonopolet och arbetslöshets-
försäkringen.
Ett förslag om avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet senast
den 1 juli 1993 förbereds.
En utredning om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring genomförs.
Arbetet skall vara avslutat vid årsskiftet 1992/93.
Sjuklönereformens slutliga utformning övervägs.
Skälen för regeringens bedömning
Enligt 6 § anställningsskyddslagen (1982:80) får avtal om tidsbegränsad
provanställning träffas om prövotiden är högst sex månader. Syftet med
denna regel är att den skall underlätta möjligheterna för arbetssökande att
få anställning. Man kan genom provanställning hjälpa svaga grupper på
arbetsmarknaden att få en anställning. Regeln gör det också möjligt för
såväl arbetsgivaren som arbetstagarna att avgöra om en arbetstagare är
lämplig för arbetet.
Parterna på arbetsmarknaden kan genom kollektivavtal som slutits eller
godkänts av central arbetstagarorganisation överenskomma om kortare tid
för provanställning eller annan begränsning av möjligheten till provanställ-
ning. När bestämmelsen i anställningsskyddslagen om provanställning under
sex månader infördes fanns redan kollektivavtal på ett antal avtalsområden.
Dessa innehöll ofta mera begränsande regler om provanställning. Därför är
möjligheterna att utnyttja provanställning fortfarande begränsade på delar
av arbetsmarknaden.
En förutsättning för att en provanställning verkligen skall kunna fylla en
funktion är att den kan pågå under så lång tid att arbetstagaren verkligen
får möjlighet att visa sin duglighet. Regeringen kommer därför att uppdra
åt den arbetsrättsliga utredningen att med förtur utreda lagändringar som på
32
olika sätt vidgar möjligheten till provanställningar.
Prop. 1991/92:51
En arbetsrättslig fråga som enbart rör de mindre företagen är tillåtligheten
av blockader mot enskilda företag utan anställda samt mot företag där
endast familjemedlemmar arbetar. Under årens lopp har det i olika
sammanhang rests krav på förbud mot den typen av stridsåtgärder.
Rätten att med hot om stridsåtgärd förhandla fram kollektivavtal om
anställningsvillkor för arbetstagare hör till de grundläggande rättigheterna
inom arbetsrätten. Den är också garanterad i ett antal internationella
konventioner som Sverige ratificerat. Det kan ibland råda delade meningar
i frågan om ett företag har anställda eller inte.
Med den frihet parterna på arbetsmarknaden har att bestämma vilka
stridsåtgärder som i olika lägen skall tillgripas följer emellertid ett ansvar
för att det ingrepp stridsåtgärden innebär står i rimlig proportion till de
resultat man vill uppnå. Regeringen anser mot denna bakgrund att blockad
av enmansföretag och företag i vilka endast familjemedlemmar arbetar är
en orimlig åtgärd. I direktiven för den arbetsrättsliga utredningen skall ingå
ett uppdrag att med förtur komma med förslag till ett förbud mot sådana
blockader.
Enligt 39-40 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet har
arbetstagarorganisationerna möjlighet att hindra arbetsgivaren att anlita
entreprenör i vissa fall.
För att eventuellt kunna utnyttja sin vetorätt gör de fackliga or-
ganisationerna i dag en bedömning av om entreprenören kan förväntas bryta
mot lag eller avtal. Denna prövning får, enligt rättspraxis, enbart avse
sådana brott som i sin tur kan påverka entreprenörernas egna anställda,
t.ex. brott mot MBL, kollektivavtal och reglerna om arbetsgivaravgifter.
Nuvarande regler och den tillämpning som dessa ger möjlighet till är
enligt regeringens uppfattning inte rimliga. Entreprenörens eventuella
överträdelser mot den egna personalen skall bevakas av dess egna fackliga
organisationer och eventuella brott mot skatteregler m.m. skall självfallet
beivras genom normalt rättsligt förfarande.
Regeringen anser att lagstiftningens tillämpning fått orimliga konse-
kvenser för många mindre företag och även kommit att utgöra en begräns-
ning av etableringsfriheten.
Regeringen kommer att ge den arbetsrättsliga kommittén i uppdrag att
utreda förutsättningarna för ett avskaffande av vetorättsreglema i med-
bestäm mandelagen.
33
3 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 51
Enligt 22 § anställningsskyddslagen (1982:80) skall en arbetsgivare iaktta
vissa turordningsregler vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Dessa regler
kan vålla problem, särskilt i små och medelstora företag.
Vid driftsinskränkningar är det angeläget både för företaget och dess an-
ställda att den arbetsstyrka som blir kvar får en sammansättning som gör
en fortsatt effektiv verksamhet möjlig. Lagens regler innebär att det är
anställningstidens längd som fäller utslaget när arbetsgivaren skall besluta
om vem som skall sägas upp. Reglerna är emellertid dispositiva så att
arbetsgivare och arbetstagarorganisation genom kollektivavtal kan avtala om
avsteg. Inom ramen för den arbetsrättsliga utredningen bör en kartläggning
av praxis för avsteg från turordningsreglema ske. Särskilt förhållandena för
de mindre företagen och deras personal måste uppmärksammas. Utredning-
en kan därefter lägga förslag om eventuellt erforderliga förändringar utifrån
det allmänna syftet att främja väl fungerande företag som kan ge anställ-
ningstrygghet.
Den arbetsrättsliga lagstiftningen är numera ett omfattande regelverk, vartill
kommer den reglering som sker genom kollektivavtalen. Det är svårt att
överblicka ett så omfattande regelsystem och efterleva det i alla dess
detaljer. Inte minst gäller det mindre företag, som av naturliga skäl inte kan
ha tillgång till en egen arbetsrättslig expertis. Skadestånd utkrävs ibland
även för tämligen bagatellartade förseelser.
Skadestånd till de fackliga organisationerna vid bagatellartade brott mot
vissa varsel- och underrättelseskyldigheter, som i realiteten saknar betydelse
för en enskild person, kan sättas ifråga. För mindre företag kan skadestån-
den vara mycket stora i förhållande till företagets omsättning. Konsekven-
serna av skadeståndsreglerna kommer också att bli föremål för en översyn
med sikte på behövliga förändringar i lagstiftningen.
I detta sammanhang bör också nämnas att regeringen avser att i särskild
ordning återkomma med förslag till en väsentligt höjning av skadeståndet
för deltagande i olovlig stridsåtgärd (den s.k. tvåhundrakronorsregeln).
I arbetsmarknadsdepartementet förbereds ett förslag som syftar till att
avskaffa det s.k. arbetsförmedlingsmonopolet senast fr.o.m. den 1 juli
1993. Privata eller andra fristående arbetsförmedlingar som komplement till
den offentliga arbetförmedlingen innebär flera fördelar. Med en större
mångfald inom arbetsförmedlingsområdet skulle man åstadkomma en ökad
flexibilitet och anpassningsförmåga som utgör en förutsättning för en väl
fungerande arbetsmarknad.
Prop. 1991/92:51
34
Till grund för den svenska lagstiftningen på området ligger en ILO- Prop. 1991/92:51
konvention som i princip förbjuder privat arbetsförmedling i förvärvssyfte.
Så länge Sverige är bundet till denna konvention kan inte privat arbets-
förmedling tillåtas i landet. Regeringen avser därför att inom kort ta
initiativ till att Sverige säger upp konventionen. En uppsägning av konven-
tionen träder i kraft ett år efter det att uppsägningen registrerats hos ILO.
Regeringen avser vidare att snarast utarbeta direktiv till en utredning
som får till uppgift att lämna förslag till en avreglering. Denna utredning
skall också få till uppgift att behandla frågan om uthyrning av arbetskraft.
Regeringen vill i detta sammanhang understryka att den offentliga
arbetsförmedlingen även i framtiden kommer att ha en mycket viktig roll.
Trots att arbetslöshetsförsäkringen i huvudsak finansieras av allmänna
medel saknar en relativt stor del av arbetskraften rätt till arbetslös-
hetsersättning. Regeringen avser att tillsätta en utredning med uppgift att
undersöka förutsättningarna för införande av en obligatorisk arbetslös-
hetsförsäkring som medför att en större andel av arbetstagarna och före-
tagarna än för närvarande bereds försäkringsskydd vid arbetslöshet. I
dagsläget står ca 20 % av arbetskraften utanför arbetslöshetsförsäkringen.
Därav är en stor andel småföretagare eller anställda i små företag. En ökad
anslutning till försäkringen skulle förbättra tryggheten för dessa grupper.
Den 1 januari 1992 träder lagen (1991:1047) om sjuklön i kraft. De nya
reglerna innebär att arbetsgivaren skall svara för utbetalning av sjuklön till
sina anställda under de första 14 dagarna av en sjukperiod. För att kom-
pensera arbetsgivarna för kostnaderna för sjuklönen har arbetsgivaravgiften
till sjukförsäkringen sänkts med 1,9 procentenheter. Små företag ges
möjligheter att teckna en försäkring mot onormalt höga sjuklönekostnader.
De allmänna försäkringskassorna kommer att tillhandahålla en försäkring
för detta ändamål.
Företagens organisationer har hävdat att den kompensation som den
sänkta socialavgiften ger är alldeles för liten i förhållande till företagens
ökade kostnader i samband med införandet av sjuklön. Även andra problem
i samband med reformen har påtalats av småföretagen.
Sänkningen av socialavgiften till sjukförsäkringen med anledning av sjuk-
lönereformen fastställdes av riksdagen efter förslag av regeringen (prop.
1990/91:181, SfU18, rskr. 372). I propositionen angavs att procentsatsen
fastställts mot bakgrund av de dittillsvarande kostnaderna för de första 14
dagarna av en sjukperiod, sjuktalsutvecklingen och de förändrade kompen-
sationsnivåema inom sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 mars 1991 -
dvs. då kända förhållanden. I regeringskansliet övervägs för närvarande en
ytterligare sänkning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen. Regeringen
35
avser att noga följa kostnadsutvecklingen vad gäller arbetsgivarnas utgifter Prop. 1991/92.51
för sjuklönen.
36
Prop. 1991/92:51
Regeringens bedömning
Ett EES-avtal och senare medlemskap i EG ger helt nya förutsätt-
ningar för små och medelstora företag som har möjlighet att ex-
pandera internationellt.
EGs småföretagsprogram ger småföretagen möjlighet till samverkan
med andra småföretag inom EG.
De regionala utvecklingsfondernas EG-insatser bör vidareutvecklas
bl.a. i samverkan med NUTEK och Sveriges Exportråd.
Små teknikbaserade företag bör ges bättre möjligheter att delta i det
s.k. EUREKA-samarbetet. STATT bör i ökad utsträckning arbeta med
teknikuppdrag från småföretagare.
Skälen till regeringens bedömning
EGs betydelse för den svenska näringslivet - och därmed också för små-
företagen - blir allt större ju närmare en EG-integration Sverige kommer.
EG är den största exportmarknaden för de små familjeföretagen. Drygt
40 % av dessa företags export går till EG-ländema.
I december 1989 fattade EG-kommissionen och EFTA-ländema beslut
om att inleda förhandlingar om skapandet av ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) byggt kring visst gemensamt beslutsfattande och
gemensamma institutioner. Ett EES-avtal är träffat och träder i kraft den
1 januari 1993. EES-avtalet omfattar den fria rörligheten för varor, tjänster,
kapital och personer, samt angränsande politikområden, bl.a. forskning,
utbildning, miljö, sociala frågor och småföretagsfrågor. Detta innebär bl.a.
att Sverige skall medverka i EGs ramprogram för forskning och utveckling,
i vilket småföretagen är en särskilt gynnad grupp. Vidare innebär det att
svenska småföretag kommer att få del av EGs småföretagsprogram i princip
på likartade villkor som EG-ländemas.
Romfördraget ger EGs beslutsfattande organ stor frihet att utforma sin
politik på småföretagsområdet. Främst eftersträvas att stärka de små och
medelstora företagen genom att främja de allmänna förutsättningarna för
företagande. Men mot bakgrund av de ökade kraven, som skapandet av den
inre marknaden skulle komma att medföra, beslutades år 1986 att utarbeta
ett särskilt småföretagsprogram.
Programmet kan övergripande indelas i följande fyra områden:
- finansiering, bl.a. genom att initiera projekt och program för att påverka
de finansiella aktörerna, stödja företag som har finansiella aktiviteter riktade
mot småföretag samt uppmuntra kunskapsutbyte på det finansiella området
- åtgärder för att förbättra informationsflödet till företagen om de föränd-
ringarna som sker inom EG, bl.a. genom Euro Info Centre network,
37
4 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 51
utgivandet av olika publikationer, tillhandahållande av olika databaser Prop.
- åtgärder för att förebygga att nya regler uppkommer som verkar hind-
rande för småföretag
- åtgärder för att höja kompetens- och tekniknivån, bl.a. genom program
som COMETT (Programme on cooperation between universities and
industry regarding training in the field of technology) och SPRINT (Stra-
tegic Programme for Innovation and Technology Transfer).
Vidare har EG program som syftar till att öka samarbetet mellan
företagen i olika länder och regioner, exempelvis BC-NET (Business
Cooperation Network) och BCC, Business Cooperation Centres.
En rad olika svenska myndigheter och andra organ genomför särskilda
aktiviteter med inriktning på EG-frågor. Det kan röra sig om att tillhan-
dahålla information, främja samarbete med företag inom EG-ländema eller
på annat sätt underlätta för och förbereda företagen på den integra-
tionsprocess som pågår. I flera fall rör det sig om samarbete i någon form
med olika EG-institutioner. Bland dessa organ bör särskilt nämnas de
regionala utvecklingsfonderna. Utvecklingsfonderna genomför i samråd med
NUTEK och Exportrådet informationsinsatser riktade till småföretagen rö-
rande EG och dess verksamhet samt marknadsutvecklingen i EG-ländema.
Rådgivningsinsatsema sker bl.a. i form av s.k. EG-konsekvensanalyser.
Utvecklingsfondernas konsulter går igenom företagets verksamhet för att
finna de hot och möjligheter som företaget står inför. Dessutom kan ut-
vecklingsfonderna delfinansiera ytterligare konsultinsatser inom EG-områ-
det.
Regeringen bedömer det som värdefullt att denna verksamhet hos utveck-
lingsfonderna fortsätter och att den vidareutvecklas. Det bör ske i nära
samverkan med bl.a. NUTEK och Sveriges exportråd.
Kommerskollegium har en informationstjänst för Europafrågor dit intres-
serade företag eller allmänheten kan vända sig för att få information om
EG. De har bl.a. tillgång till EG-databaser och har egna experter inom
olika områden.
BC-NET startades av EG-kommissionen år 1988 som en del av EGs
småföretagsprogram och är ett databaserat system som gör det möjligt för
företag att snabbt hitta affärskontakter inom EG-länder för olika typer av
samarbete, tekniskt, kommersiellt eller finansiellt. I mars 1991 underteck-
nades en överenskommelse som innebär att BC-NET-systemet utvidgas till
att omfatta även EFTA-ländema. Även länder som exempelvis Brasilien,
Mexico, Polen och Tunisien är anslutna. NUTEK är avtalsmässigt s.k.
nationell kontaktpunkt i Sverige. Fjorton regionala utvecklingsfonder, sex
handelskamrar, Exportrådet och Grossistförbundet är regionala kon-
taktpunkter för BC-NET dit företagen kan vända sig. Dessa organ hjälper
företagen mot en mindre avgift att sammanställa en s.k. matchningsprofil
avseende lämplig samarbetspartner. Förfrågningarna behandlas konfiden-
tiellt.
BC-NET är ett led i strävan att föra ut småföretagen på den europeiska
marknaden, att öka konkurrenskraften genom samarbete med europeiska
företag och att stärka samverkan mellan svenska och utländska rådgiv-
ningsorgan.
1991/92:51
38
Euro Info Centre network (EIC) etablerades år 1987 för att ge främst Prop. 1991/92:51
små och medelstora företag tillgång till information om EG. Nätverket
omfattar ungefär 200 centra. Syftet är att företagen snabbt skall kunna få
aktuell information om bl.a. lagstiftning, finansieringsmöjligheter, program
riktade till småföretag eller produktstandarder. EIC fungerar som ett
nätverk med dels det centrala informationskontoret i Bryssel och dels de
regionala EIC med speciella kunskaper om sin region. EIC är integrerade
i befintliga lokala eller regionala organ som har verksamhet inriktad på att
främja småföretag, exempelvis handelskamrar.
EICs uppgifter har på senare år utvidgats och de spelar idag en aktiv roll
för att motivera företagen till att orientera sig i Europafrågor.
EFTA-ländema kommer inom kort att inleda särskilda förhandlingar med
EG om ett deltagande i EIC.
Sverige deltar sedan år 1986 tillsammans med 18 andra europeiska länder
och EG-kommissionen i forsknings- och utvecklingssamarbetet EUREKA.
Samarbetet, som huvudsakligen är inriktat på konkurrensneutralt men ändå
marknadsorienterat utvecklingsarbete, syftar till att höja Europas teknologis-
ka nivå och öka industrins internationella konkurrenskraft.
EUREKAs bärande idé är att på ett flexibelt och decentraliserat sätt få
till stånd europeiskt samarbete när det gäller utveckling, spridning och
implementering av marknadsorienterade projekt främst inom det högtekno-
logiska området.
I EUREKA-programmet deltar nu ca 3000 industrier och organisationer
i nära 500 projekt. Den totala omsättningen för utvecklingsprojekten uppgår
till ungefär 50 miljarder kronor. 120 svenska företag deltar för närvarande
i 93 projekt. Det finns 30 presumtiva nya projekt som ansökt om
EUREKA-status varav 10 avser småföretag.
Stöd för deltagande i EUREKA-projekt kan svenska företag erhålla från
industrifonden under vissa förhållanden. Närings- och teknikutveck-
lingsverket, NUTEK, kan ge förstudiebidrag och visst projektstöd.
De befintliga stödformerna har visat sig otillräckliga. Flera intressanta
projekt har fallit på bristande finansiering från svensk sida. Övriga euro-
peiska länder har vanligen avsatt särskilda medel för finansiering av denna
typ av samarbetsprojekt. Finansieringen är dock vanligen maximerad till
50 % av ett företags projektandel.
Småföretagen kommer att svara för en väsentlig del av tillväxten fram-
över. Särskilt intressanta är i detta sammanhang de teknikbaserade småfö-
retagen. Det är därför mycket viktigt att dessa företag ges tillräckliga
möjligheter att delta i den tekniska utvecklingen.
Det kan vidare konstateras att den ökande internationaliseringen skärper
konkurrensen samtidigt som marknaderna vidgas. Kraven på kunskap och
kompetens ökar liksom kostnaderna för FoU-samarbete.
De stora företagen kan ofta finansiera sina andelar i ett EUREKA-
samarbete. Ofta kan man också använda sig av ett befintligt internationellt
39
kontaktnät. De små och medelstora företagen har vanligen små resurser och Prop. 1991/92:51
möjligheterna att erhålla stöd för utvecklingsprojekt är i regel helt avgö-
rande för om deltagande sker eller ej.
För deltagande i utvecklingsprojekt inom ramen för EUREKA bör sär-
skilda medel avsättas. Den närmare inriktningen av denna verksamhet
kommer regeringen att redovisa i 1992 års budgetproposition.
Med utlandskontor på tolv platser i världen har Stiftelsen Sveriges teknisk-
vetenskapliga attachéverksamhet (STATT) till uppgift att främja Sveriges
tekniskt industriella och därmed samhälleliga utveckling, dels genom att
rapportera om tekniska nyheter och trender, dels genom att utföra uppdrag.
STATTs uppdragsverksamhet har på senare år kommit att alltmer inrik-
tas mot stora uppdrag för de stora företagen. Orsaken är ofta bristande lön-
samhet vid små uppdrag för små och medelstora företag.
STATT har ej haft som uttalat delmål att verka för att utveckla de små
och medelstora företagen. Många andra statligt finansierade organ har
däremot haft just dessa företags utveckling som uttalat delmål.
STATT har bl.a. av dessa skäl saknat naturlig delaktighet i olika åt-
gärder som staten tidigare kunnat rikta mot denna målgrupp. STATTs
resurser och kompetens har i den meningen ej varit tillräckligt lättillgängli-
ga-
Regeringen har för avsikt att genom omprioriteringar avsätta särskilda
resurser så att STATT försöksvis kan utveckla sin verksamhet i Sverige på
sådant sätt att småföretagen kan dra bättre nytta av STATTs befintliga
resurser utomlands, främst i Västeuropa.
Utvecklingen av näringslivet i Central- och Östeuropa kännetecknas av den
snabba utvecklingen av småföretag i olika former och deras betydelse i om-
vandlingsprocessen. Svenska företag har en framträdande plats som inve-
sterare i såväl Polen som Ungern. Antalet joint-ventures med företag i
dessa länder har ökat snabbt under senare år. I framför allt Polen noteras
ett stort antal gemensamägda småföretag.
När det gäller småföretagsutvecklingen i Estland, Lettland och Litauen
innebär självständigheten att en helt ny fas inleds i dessa länder. Fram till
självständigheten har möjligheterna att bilda privata småföretag varit be-
gränsade. För att kunna genomföra en genomgripande förändring i industri-
strukturen krävs att det starka beroendet av sovjetisk industri upphör.
Regeringen har ställt sammanlagt 3,5 milj. kr. till NUTEKs förfogande
(dåvarande SIND) för budgetåren 1990/91 och 1991/92 för att främja
småföretagsutveckling och kunskaper om marknadsekonomins förutsätt-
ningar i de baltiska staterna, framför allt Estland. Verket har översatt och
40
anpassat utbildningspaket, arrangerat kurser och konferenser, genomfört Prop. 1991/92:51
delegationsresor samt finansierat experthjälp. Vidare har beredningen för
internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) anlitat NUTEK för
vissa aktiviteter. Även andra organ som exempelvis de regionala utveck-
lingsfonderna, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd och Ingenjörsveten-
skapsakademien har aktiviteter riktade mot de baltiska staterna.
Regeringen menar att Sverige även i fortsättningen bör verka för en så
snabb omställning och utveckling av näringslivet i de baltiska staterna som
möjligt. Samarbetet och det ekonomiska utbytet bör fördjupas. Härvid bör
även småföretagen utveckla vissa kontakter med Östeuropa, främst Bal-
tikum.
41
Regeringens bedömning
Näringspolitiska organ på central och regional nivå bör i samverkan
med bl.a. kommunerna, företagens organisationer, banker m.fl.
bedriva ett intensivt arbete med rådgivning och utbildning riktat till
företagsetablerare.
Patent- och registreringsverket (PRV) bör utses till huvudman och
ges totalt ansvar för verksamheten med registrering av handelsbolag
och ekonomiska föreningar. Ett rikstäckande, enhetligt och med PRVs
aktiebolagsregister samordnat register över handelsbolag och ekono-
miska föreningar införs successivt från mitten av år 1993 till slutet av
år 1995.
PRVs verksamhet med handels- och föreningsregistren skall
finansieras via avgifter, som PRV uppbär. Avgifterna skall täcka
kostnaderna för verksamheten.
PRV skall ansvara för att nyföretagare fortsättningsvis får god
information och service vid kontakter med handelsbolags- och
föreningsregistren.
Skälen för regeringens bedömning
NUTEK har i en rapport (B1991:4) Att skapa livskraft - förslag för ett
starkt nyföretagande, bl.a. redogjort för de insatser som görs för nyföreta-
gande i Sverige och i vissa europeiska länder samt kommit med vissa för-
slag. I Sverige finns ungefär 530 offentliga och privata organ på central,
regional eller lokal nivå som har verksamhet riktad mot nyföretagare. Ca
80 % av dessa ger rådgivning i någon form. Rådgivningen sker på olika
sätt och kompletteras med skriftlig information. De viktigaste bland dessa
organ är utvecklingsfonder, kommunernas näringslivssekretariat, Jobs &
Society och högskolornas kontaktsekretariat. Även banker deltar i denna
verksamhet. För kooperativ verksamhet finns särskilda kooperativa utveck-
lingscentra. Rådgivningen är kostnadfri i de flesta fall. NUTEK uppskattar
att ungefär 20 % av ny företagarna har anlitat något av dessa organ.
Utvecklingsfonderna har en betydelsefull uppgift som förmedlare av
rådgivning och utbildning till nya företag. Enligt regeringens mening bör
de näringspolitiska organen på central och regional nivå i samverkan med
bl.a. kommunerna, företagens organisationer, banker m.fl. bedriva ett
intensivt arbete med rådgivning och utbildning riktad till personer som
avser att starta ett eget företag.
Många av de organ som arbetar med nyföretaganderådgivning verkar
inom samma geografiska område. Samverkan mellan dessa organ är ofta
bristfällig. Samtidigt är de enskilda organens resurser små och deras
Prop. 1991/92:51
42
funktion blir därför otydlig för målgruppen. En ökad samverkan skulle Prop. 1991/92:51
innebära att resurserna används mer effektivt och insatserna når ut bättre.
Sådan samverkan bör initieras på regional och lokal nivå.
Intresset bland kvinnor i alla åldrar för att starta och driva företag har
ökat de senaste åren. Enligt statistik från SCB drevs 19 % av företagen som
startades år 1990 av kvinnor. 1989 var motsvarande andel 15 %. Intresset
hos kvinnliga gymnasiestuderande är större än hos manliga studerande,
visar försök på ekonomisk linje som gjorts i samarbete med Ung Företag-
samhet. De studerande har fått driva företag i ett år. 60 % av dessa företag
har drivits av kvinnliga studerande. Den offentliga sektorn står inför en
omfattande reformering som kommer att innebära att bl.a. verksamheter
med serviceinriktning kommer att kunna drivas i privat regi. Den offentliga
sektorn har till övervägande del kvinnliga anställda. En viktig målgrupp för
information och rådgivning blir därför de kvinnor inom offentlig sektor som
vill starta eget företag.
Särskilda insatser för att främja kvinnliga företagare görs av de regio-
nala utvecklingsfonderna. På initiativ av riksdagen (NU 1984/85:23 rskr.
242) har regeringen tillsammans med Landstingsförbundet verkat för att
vaije fond skall utse en person, en s.k. jämställdhetsansvarig, som skall
arbeta med frågor som rör kvinnliga företagare. Flera utvecklingsfonder har
aktiviteter som riktar sig till kvinnor. Verksamheten har inriktat sig på
utbildning, bl.a. starta-eget-kurser, rådgivning, bildandet av nätverk samt
gemensamma marknadsföringsaktiviteter. Erfarenheter visar att behovet
och intresset för dessa aktiviteter är stort.
Regeringen har beviljat särskilda medel till ett treårigt projekt på NU-
TEK som syftar till att öka kunskapen om kvinnliga företagare. Projektet
upphör i och med budgetåret 1991/92. Det är regeringens mening att arbe-
tet med kvinnliga företagare i fortsättningen skall ingå som en naturlig del
av NUTEKs nyföretagarverksamhet. Regeringen avser att inom kort ge
NUTEK i uppdrag att utreda kvinnliga företagares situation, främst i de
regionalpolitiskt prioriterade områdena. Vidare anser regeringen att det är
av stor vikt att utvecklingsfonderna och andra organ som tillhandahåller
information till nyföretagare uppmärksammar kvinnliga företagares särskilda
behov samt de grupper av potentiella kvinnliga företagare som finns främst
inom offentlig sektor.
I handelsregistret registreras handelsbolag, enkla bolag, enskilda näringsid-
kare samt ideella föreningar och stiftelser som idkar näring. I föreningsre-
gistret registreras ekonomiska föreningar, bostadsrättsföreningar, sambruks-
föreningar och bostadsföreningar enligt äldre lag. Registren, som är läns-
visa, förs av länsstyrelsen i respektive län. Trots en kraftig produktivi-
tetsökning under 1980-talet har flera länsstyrelser i dag svårt att tillfreds-
ställa företagens och föreningarnas behov av service i samband med regist-
rering av företag m.m. På några länsstyrelser drivs verksamheten med han-
delsbolags- och föreningsregistren med otillräckliga resurser i förhållande
43
till ärendevolymen. Nyföretagare som vill registrera sin firma kan få vänta
så länge som fyra månader hos vissa länsstyrelser.
Med nuvarande regler får registren inte föras i ADB-form. Ett fåtal av
länsstyrelserna har arbetsregister i ett ADB-system, men från detta måste
man sedan ta ut ett rättsbärande pappersregister. Att registren inte förs i
ADB-form medför problem med registerhanteringen och svårigheter att sö-
ka information. Behovet av information kan inte alltid tillgodoses bl.a. just
på grund av att registrens uppbyggnad gör det omöjligt att söka all den
information som företagare vill ha.
I april 1990 gav regeringen statskontoret i uppdrag att överväga och
föreslå förändringar av länsstyrelsernas verksamhet med registrering av
handelsbolag och ekonomiska föreningar.
I uppdraget ingick att statskontoret även skulle lämna förslag till åt-
gärder i fråga om informationsinsatser till nyföretagare.
I 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150, bil. 11:12)
anmäldes att effektivitetsförbättringar i registerverksamheten kan påräknas
med anledning av förslag från statskontoret.
Statskontorets förslag
Statskontoret föreslår att verksamheten med registrering av handelsbolag
och föreningar på längre sikt utvecklas så att en samlad och samordnad
firmaaregistrering kan uppnås. Förutsättningar för detta är, enligt statskon-
toret, att PRV utses som ny huvudman i stället för länsstyrelsernas
organisationsnämnd och att ett enhetligt rikstäckande ADB-stöd införs.
Enligt statskontoret bör PRV tillträda sitt huvudmannaskap den 1 juli 1992.
Nuvarande handels- och föreningsregister skall föras i form av register-
blanketter. Statskontoret föreslår att berörda förordningar ändras så att
registret får föras med hjälp av automatisk databehandling.
Statskontoret föreslår att ansvaret för den länsvisa verksamheten bibe-
hålls på länsstyrelserna. Nuvarande ärendebalanser bör arbetas bort, vilket
i flera av fallen, enligt statskontoret, endast kan ske genom att anställa
extra personal.
Statskontoret föreslår vidare att verksamheten från den 1 juli 1992 finan-
sieras direkt via de avgifter som de registrerade betalar. PRV föreslås få
ett 1000-kronorsanslag och rätt att uppbära samtliga avgifter för verksam-
heten. PRV föreslås sedan ersätta länsstyrelserna för deras kostnader enligt
en överenskommen taxa.
Statskontoret räknar med att de föreslagna investeringarna i ett rikstäc-
kande, enhetligt och med aktiebolagsregistret samordnat ADB-register skall
leda till sådana effektivitetsvinster att investeringarna blir självfinan-
sierande.
Vad gäller informationen till nyföretagare föreslår statskontoret att SIND
(numera NUTEK) utarbetar ett häfte om vart man skall vända sig som ny-
företagare. Statskontoret föreslår vidare att NUTEKs projekt med en
samarbetsmodell mellan berörda länsorganisationer kompletteras med en
särskild delstudie om informationsfrågor. NUTEK skulle därvid särskilt
Prop. 1991/92:51
44
beakta den information som riktar sig till nyföretagargruppen. Prop.
Statskontorets förslag har remissbehandlats.
Remissinstanserna
Flertalet remissinstanser, däribland PRV, tillstyrker förslaget att PRV blir
huvudman för verksamheten. Däremot anser flera av instanserna att an-
svarsfördelningen mellan PRV och länsstyrelserna blir oklar med utred-
ningens förslag. I stället bör PRV ges ett samlat myndighetsansvar för
verksamheten.
En majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget att ett enhetligt och
rikstäckande ADB-system baserat på PRVs system för aktiebolagsregist-
reringen införs. Företagens Uppgiftslämnardelegation framhåller att
insynsfrågoma måste klargöras och registrets ändamål, innehåll och krav
på uppgiftslämnama noga måste avvägas. Ett antal av remissinstanserna
avstyrker förslaget och förordar i stället det ADB-system som LänsData AB
utvecklat.
De remissinstanser som yttrat sig över frågan om avgifter tillstyrker att
verksamheten finansieras via avgifter enligt självkostnadsprincipen. Alla
länsstyrelser som yttrat sig anser att avgifterna skall betalas dirket till
länsstyrelserna och inte till PRV.
Flera av remissinstanserna instämmer i utredningens förslag att en enda
myndighet, t.ex. NUTEK, har det övergripande samordningsansvaret för
all information till företagarna. Riksskatteverket och Företagens Upp-
giftslämnardelegation menar däremot att ansvaret för information angående
handelsbolagsregistret bör ligga på den myndighet som ansvarar för re-
gistret.
Regeringen
Handelsregistren fungerar i dag mycket olika och på många håll är förhål-
landena otillfredsställande. Detta gäller rutiner, personella resurser, ser-
vicegrad, ärendebalanser, arbetsorganisation, information och ADB-hante-
ring. Vid vissa handelsregister är handläggningstidema så långa att inak-
tuella uppgifter lämnas ut exempelvis om vem som är delägare i ett han-
delsbolag. Den uppgiftslämnande myndighetens servicegrad är viktig. Stor
vikt måste läggas vid att åstadkomma en rationell handläggningsordning och
därigenom nedbringa ärendebalansema.
Statskontorets förslag att utveckla verksamheten till en samlad och sam-
ordnad firmaregistrering tillgodoser enligt regeringens mening i huvudsak
de krav på en rationell handläggningsordning som allmänheten kan ställa.
Vid PRVs bolagsavdelning finns idag ett modernt och väl utvecklat data-
system för registrering av och information om de svenska aktiebolagen. Ett
ändamålsenligt datasystem är en förutsättning för en samordnad företags-
registrering i Sverige. PRVs datasystem kan enkelt anpassas till regist-
rering av handelsbolag och föreningar. PRV är därför tekniskt väl rustat att
1991/92:51
45
som ny huvudman svara för också handels- och föreningsregistren. Även Prop. 1991/92:51
när det gäller juridisk kompetens och administrativ effektivitet har PRV
goda förutsättningar att ombesörja denna uppgift. Bolagsavdelningens
handläggningstider har väsentligt förkortats under senare år och motsvarar
i dag näringslivets krav.
Statskontoret föreslår att PRV blir ny huvudman, medan det operativa
ansvaret och arbetet ligger kvar på länsstyrelserna. Om utredningförslaget
genomförs finns det risk att ansvarsfördelningen mellan PRV och länsstyrel-
serna blir oklar. Därmed kan, enligt regeringens mening, driften i det nya
systemet bli orationell och de förbättringar kring registreringen av
handelsbolag som krävs, utebli. Det finns inte heller enligt regeringens
mening sådana kopplingar mellan handelsregisterverksamheten och
länsstyrelsernas huvudsakliga verksamhet, att en fortsatt anknytning till
länsstyrelserna är befogad. PRV bör därför utses till huvudman och ges det
totala ansvaret för verksamheten med registrering av handelsbolag och
ekonomiska föreningar. Statskontoret har med ekonomiska kalkyler visat att
dess organisationsförslag innebär en rationalisering av verksamheten. Enligt
regeringens mening bör förslaget att PRV utses både till huvudman och
samtidigt ges det totala ansvaret för verksamheten innebära ytterligare
effektiviseringsvinster. Länsstyrelsernas ansvar för verksamheten kommer
därmed att upphöra.
Tidpunkten för övergången av huvudmannaskapet bör sättas till den 1
januari 1993 för att ge länsstyrelserna tillräckligt med tid att gallra sina
register och att överföra uppgifterna till sådana databärare, att konverte-
ring till det enhetliga ADB-registret hos PRV kan ske maskinellt. Det bör
vara möjligt för PRV att utveckla datarutinema fram till den 1 juli 1993
och därefter starta inläggningen av registerinnehållet län för län.
Statskontorets förslag att ändra finansieringssättet så att PRV får sina
kostnader täckta direkt av avgifter tillfredsställer enligt regeringens me-
ning kravet på ett ändamålsenligt system för en kundstyrd verksamhet.
PRVs övriga verksamhet är efterfrågestyrd på samma sätt och helt av-
giftsfinansierad. Avgifterna beslutas till vissa delar av regeringen och skall
täcka kostnaderna för verksamheten. Det förhållandet har tvingat PRV att
effektivisera sin verksamhet, så att kostnadstäckning verkligen kan uppnås.
Samma förhållande bör gälla även för verksamheten med registrering av
handelsbolag.
Enligt statskontoret är nuvarande avgifter för länsstyrelsernas registre-
ring, som varit oförändrad i tio år, så lågt satta att verksamheten går med
förlust. Regeringen kommer att överväga om avgifterna skall höjas, när
PRV har gjort en ekonomisk kalkyl för verksamheten.
En aspekt att ta särskild hänsyn till är den roll som de nuvarande
handelsregistren spelar som förmedlare av information till personer som
avser att starta företag. Det är ett samhälleligt intresse att den som vill
starta ett företag eller ändra associationsform får tillräcklig information om
de förpliktelser som företagandet innebär och om de rättsverkningar som
är knutna till valet av en viss associationsform. Detta kan i förlängningen
bidra till samhällsekonomiska vinster på så sätt att antalet misslyckade
företagsstarter kan minska. Enligt regeringens mening är det därför av stor
46
vikt att nyföretagare har fortsatt tillgång till information och service även Prop. 1991/92:51
på regional nivå. PRV får huvudansvaret för att nyföretagare på ett enkelt
sätt får tillgång till relevant och aktuell information om registreringsförfa-
randet vid kontakter med handelsbolagsregistret. NUTEK och de näringspo-
litiska organen på regional nivå bör däremot stå för den mer utförliga
informationen och rådgivningen i samband med etablering av företag, i
enlighet med vad som tidigare anförts.
Det nyss redovisade anger den principiella inriktningen av ett system för
en samlad registrering av handelsbolag och ekonomiska föreningar. Det är
angeläget att i det nya systemet ta till vara alla möjligheter att förbättra
tillgängligheten till registren för företag och allmänhet. Regeringen avser
därför att ge PRV i uppdrag att mot bakgrund av statskontorets rapport
(1991:11) genomföra visst kompletterande utredningsarbete avseende bl.a.
möjligheterna att låta t.ex. banker, revisionsbolag, utvecklingsfonder och
andra, som är naturliga lokala kontaktpunkter för nyföretagama, via egna
terminaler överföra registreringsunderlag till PRV och som där läggs till
grund för en registreringsprövning.
47
Prop. 1991/92:51
Regeringen föreslår
dels 1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i plan- och
bygglagen (1987:10),
dels att riksdagen godkänner
2. de ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas och
Stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet som regeringen
förordar (avsnitt 7),
3. de ändrade riktlinjer för ägandet av de regionala riskkapitalbolagen
som regeringen förordar (avsnitt 7).
48
Prop. 1991/92:51
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5
ha följande lydelse
Nuvarande lydelse
1 kap.
5 §
Vid prövning av frågor enligt
denna lag skall både allmänna
och enskilda intressen beaktas,
om inte annat är föreskrivet.
§ plan- och bygglagen (1987:10) skall
Föreslagen lydelse
Vid prövning av frågor enligt
denna lag skall både allmänna
och enskilda intressen beaktas,
om inte annat är föreskrivet.
Näringsfrihet och en effektiv
konkurrens skall främjas.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1992.
Lagen omtryckt 1987:246.
49
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1991
Prop. 1991/92:51
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Statsråden P. Westerberg, Laurén, Hörnlund, Thurdin och Könberg
anmäler frågor om en ny småföretagspolitik.
Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om
en ny småföretagspolitik i enlighet med bilagan till detta protokoll.
Propositionen har i huvudsak utarbetats inom näringsdepartementet.
Nedanstående avsnitt har dock utarbetats inom regeringskansliet enligt
följande:
Avsnitt 4
Avsnitt 5.2
Avsnitt 9.1-9.7
Avsnitt 9.8
Justitiedepartementet
Bostadsdepartementet
Arbetsmarknadsdepartementet
Socialdepartementet
Ur protokollet:
Eva Dybeck
50
Prop. 1991/92:51
Innehåll
Propositionens huvudsakliga innehåll.................. 1
1 Sammanfattning..............................2
1.1 Inledning................................2
1.2 Förbättrad rättssäkerhet.....................2
1.3 Effektivare konkurrens...................... 2
1.4 Sänkt skattetryck......................... 3
1.5 Effektivare riskkapitalmarknad................. 3
1.6 Regelreformering.........................4
1.7 Arbetsrätt och arbetsmarknad.................. 4
1.8 Nyetablering och Europakontakter............... 4
2 Ekonomisk-politiska förutsättningar m.m............... 5
2.1 Inledning..............................5
2.2 Tillväxtpolitiken..........................5
2.3 Stabiliseringspolitiken...................... 6
2.4 Småföretagssektoms betydelse................. 7
3 En ny småföretagspolitik........................9
3.1 Inledning..............................9
3.2 En fri ekonomi..........................11
3.3 Sänkt skattetryck.........................12
3.4 Riskkapitalförsöijning......................12
3.5 Arbetsmarknad..........................13
3.6 Europafrågor............................13
3.7 Regional utveckling........................14
3.8 Forskning och utveckling....................14
3.9 Infrastruktur............................14
4 Äganderätt och näringsfrihet......................15
5 Effektivare konkurrens.........................17
5.1 Skärpt konkurrenspolitik. . ...................17
5.2 Plan- och bygglagen.......................19
6 Skattefrågor................................22
51
7 Effektivare riskkapitalmarknad
....................24 Prop. 1991/92:51
7.1 Behovet av förändring......................24
7.2 De regionala riskkapitalbolagen och Småföretagsfonden . . 25
7.3 Utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens
finansieringsverksamhet.....................27
8 Regelreformering............................29
8.1 Behov av god regelkvalitet...................29
8.2 Internationaliseringen och de svenska reglerna........30
8.3 Småföretagens behov.......................31
9 Arbetsmarknadsfrågor..........................32
9.1 Vidgad möjlighet till provanställning.............32
9.2 Blockad mot företag utan anställda...............33
9.3 Facklig vetorätt vid entreprenad m.m..............33
9.4 Turordning vid uppsägning...................34
9.5 Arbetsrättsliga skadestånd....................34
9.6 Arbetsförmedlingsmonopolets avskaffande..........34
9.7 Arbetslöshetsförsäkring.....................35
9.8 Sjuklönereformen.........................35
10 Europafrågor
..............................37
10.1 De Europeiska Gemenskaperna (EG).............37
10.2 Europeiskt utvecklingssamarbete................39
10.3 Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet.........................40
10.4 Östeuropa.............................40
11 Främjande av nyetableringar.....................42
11.1 Information och rådgivning...................42
11.2 Effektivare system för firmaregistrering............43
12 Ärendet till riksdagen
.........................48
Propositionens lagförslag..........................
49
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde.............
50
gotab 40109, Stockholm 1991
52