Prop.
1991/92:50
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 31 oktober 1991.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Lundgren
I propositionen föreslås bl.a. att mervärdeskatten på livsmedel, hotell-
och restaurangtjänster samt personbefordran sänks till 18 % från och med
den 1 januari 1992 och att skatten bibehålls på 25 % för övriga varor och
tjänster. Vidare föreslås att vissa tjänster avseende kinematografisk film,
förvaltning av värdepappersfonder samt tillhandahållande av vissa
livräddningsfartyg undantas från skatteplikt.
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 50
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt
Härigenom föreskrivs att 8, 13 och 17 §§ samt anvisningarna till 8 §
lagen (1968:430) om mervärdeskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §
Från skatteplikt undantas
1) sjukvård, tandvård och social omsorg,
2) utbildning,
3) bank- och finansieringstjänster samt värdepappershandel och där-
med jämförlig verksamhet,
4) försäkringstjänster,
5) i punkt 7 av anvisningarna angivna varor och tjänster inom
kulturverksamheten,
6) överlåtelse eller upplåtelse av arrende, hyresrätt, bostadsrätt,
tomträtt, servitutsrätt eller annan rättighet till fastighet eller del av
fastighet om inte annat följer av anvisningarna,
7) postverkets befordran av annat än postpaket, gruppkorsband eller
varor i diligenstrafiken,
8) frimärke, dock inte vid omsättning eller import i särskild för
butiksförsäljning avsedd förpackning, samt sedel och mynt som är eller
har varit gällande betalningsmedel, dock inte guldmynt präglade 1967
eller senare som omsätts efter sitt metallvärde,
9) allmän nyhetstidning,
10) periodiskt medlemsblad eller periodisk personaltidning, när varan
tillhandahålls utan vederlag eller till utgivaren, medlem eller anställd
eller införs till landet under motsvarande förutsättningar, annan periodisk
publikation som väsentligen framstår som oigan för sammanslutning med
huvudsakligt syfte att verka för religiöst, nykterhetsfrämjande, politiskt,
miljövårdande, idrottsligt eller försvarsfrämjande ändamål eller att
företräda handikappade eller arbetshindrade medlemmar samt utländsk
periodisk publikation av annat slag när prenumeration på sådan publika-
tion förmedlas mellan prenumerant och utländsk utgivare eller när sådan
publikation inkommer direkt till prenumerant,
11) införing eller ackvisition av annons i publikation av sådant slag
som anges i 10,
12) framställning av publikation av sådant slag som anges i 10 samt
tjänst som framställaren tillhandahåller i samband därmed,
13) Sveriges Radio-koncernens verksamhet för produktion och
utsändning av radio- och televisionsprogram, i den mån verksamheten
finansieras genom TV-avgiften eller statsanslag,
Prop. 1991/92:50
1 Lagen omtryckt 1990:576.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.
14) lakemedel som utlämnas enligt recept eller säljs till sjukhus eller
införs till landet i anslutning till sådan utlämning eller försäljning,
15) organ, blod eller modersmjölk från människa,
16) flygbensin och flygfotogen,
17) lotterier, däri inräknat vadhållning och andra former av spel,
18) varulager, inventarium och annan tillgång som tillhör verksamhet,
när tillgången överlåts i samband med överlåtelse av verksamheten eller
del därav eller övertas i samband med fusion eller liknande förfarande,
allt under förutsättning att förvärvaren är skattskyldig,
Prop. 1991/92:50
19) tjänst som avser gravöppning
eller gravskötsel när tjänsten till-
handahålls av huvudmannen för
allmän begravningsplats.
19) tjänst som avser gravöppning
eller gravskötsel när tjänsten till-
handahålls av huvudmannen för
allmän begravningsplats,
20) fartyg för livräddning samt
del, tillbehör eller utrustning till
sådant fartyg, under förutsättning
att fartyget ställs till förfogande för
Svenska Sällskapet för Räddning af
Skeppsbrutne.
(Se vidare anvisningarna.)
13
Skatten utgår med 23,46 procent
av beskattningsvärdet.
§
Skatten utgår med 25 procent av
beskattningsvärdet. Skatten utgår
dock med 18 procent av beskatt-
ningsvärdet för
1) serveringstjänster,
2) rumsuthyrning i hotellrörelse
eller liknande verksamhet samt
upplåtelse av campingplats och
motsvarande i campingverksamhet,
3) personbefordran utom sådan
befordran där resemomentet är av
underordnad betydelse,
4) transport i skidliftar samt
5) omsättning och import av
sådana livsmedel och livsmedelstill-
satser som avses i 1 § livsmedelsla-
gen (1971:511) med undantag för
a. vatten från vattenverk,
b. spritdrycker, vin och starköl
som tillhandahålls av det detalj-
handelsbolag som avses i 15 §
andra stycket lagen (1977:293) om
handel med drycker samt
c. tobaksvaror.
17 §
Skattskyldig far med de begränsningar som anges i 18 och 60 §§ vid
redovisning av skatt göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till
förvärv eller import för verksamhet som medför skattskyldighet.
I fråga om rätt att göra avdrag för ingående skatt i statlig och
kommunal verksamhet gäller dock bestämmelserna i 18 a §.
Rätt till avdrag föreligger för den redovisningsperiod då förvärvet eller
importen enligt god redovisningssed borde ha bokförts om inte annat
följer av fjärde eller femte stycket. Har medgivande enligt 5 a § andra
stycket erhållits får avdrag för andra förvärv än sådana som avses i fjärde
eller femte stycket göras först vid beskattningsårets utgång eller när
betalning dessförinnan har erlagts. Avdrag för ingående skatt som hänför
sig till förskotts- eller a conto-likvid får göras under den redovisnings-
period då betalning har erlagts eller, i fråga om byggnads- eller
anläggningsentreprenad, när faktura med uppgift om skattens belopp har
mottagits. Har skattskyldig försatts i konkurs inträder avdragsrätt senast
vid konkursutbrottet i fråga om ingående skatt, som hänför sig till
förvärv, import eller förskotts- eller a conto-likvid före konkursutbrottet.
Har vara förvärvats genom kreditköp med förbehåll från säljaren om
återtaganderätt enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan
näringsidkare m.fl. får avdrag för den ingående skatten, oavsett
principerna för den skattskyldiges bokföring, göras för den redovisnings-
period under vilken faktura eller motsvarande handling har mottagits.
Vid förvärv av avverkningsrätt till skog får avdrag för ingående skatt
göras endast för vad som har betalats under redovisningsperioden. Rätten
till avdrag för ingående mervärdeskatt som tas ut vid införsel till landet
inträder tidigast när en av tullverket utfärdad tullräkning har mottagits av
den skattskyldige. Har skattskyldig övertagit annan skattskyldigs
verksamhet eller del därav äger han rätt till avdrag för ingående skatt
som hänför sig till den tidigare ägarens förvärv för verksamheten, i den
mån denne skulle haft rätt till avdrag om skatten hade betalats av honom.
Delägare i samfällighet för vattenreglering, väghållning eller liknande
ändamål far avdraga ingående skatt som hänför sig till samfällighetens
förvärv med vad som belöper på hans andel i samfälligheten. Vad som
nu har sagts gäller endast i den mån i samfälligheten deltagande fastighet
används i verksamhet som medför skattskyldighet.
Äger ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller en
svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstalt (moderföretag) mer än nio
tiondelar av aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag (helägda
dotterbolag) och tillhandahåller ett av företagen något annat av företagen
en tjänst som inte är skattepliktig får det andra företaget göra avdrag för
den skatt som belöper på det förstnämnda företagets förvärv eller införsel
för tillhandahållande av tjänsten, i den mån avdragsrätt hade förelegat om
förvärvet eller införseln hade gjorts av det skattskyldiga företaget. Vad
nu har sagts gäller även aktiebolag vars aktier till mer än nio tiondelar
ägs av ett eller flera helägda dotterbolag.
Förvärvar skattskyldig mot ve-
derlag skattepliktig vara inom
landet från den som inte är skatt-
skyldig för omsättning av varan,
skall som ingående mervärdeskatt
för den skattskyldige anses 19
Prop. 1991/92:50
Förvärvar skattskyldig mot ve-
derlag skattepliktig vara inom
landet från den som inte är skatt-
skyldig för omsättning av varan,
skall som ingående mervärdeskatt
för den skattskyldige anses 20
procent av vederlaget. Vad nu
sagts gäller även den som är skatt-
skyldig för förmedling som avses i
punkt 3 första stycket av anvis-
ningarna till 2 §.
procent av vederlaget. Om förvär-
vet avser sådan vara för vilken
skatt utgår med 18 procent av
beskattningsvärdet enligt 13 §
andra meningen, skall som ingåen-
de mervärdeskatt dock anses 15,25
procent av vederlaget. Vad nu
sagts gäller även den som är skatt-
skyldig för förmedling som avses i
punkt 3 första stycket av anvis-
ningarna till 2 §.
Prop. 1991/92:50
Redovisar skattskyldig olika verksamheter var för sig får överskjutande
ingående skatt i en verksamhet kvittas mot utgående skatt i annan
verksamhet.
Om återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej kunnat kvittas
föreskrivs i 49 §.
(Se vidare anvisningarna.)
Anvisningar
till 8 §
1. Med sjukvård förstås åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda
och behandla sjukdomar, kroppsfel och skador samt vård vid bamsbörd,
om åtgärderna avser vård vid sjukhus eller annan inrättning som drivs av
det allmänna eller vid inrättning som avses i 1 § stadgan (1970:88) om
enskilda vårdhem m. m. Som sjukvård skall även anses vård av sådan
beskaffenhet som berättigar till sjukvårdsersättning enligt 2 kap. 5 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring samt vård som i övrigt tillhanda-
hålls av någon med särskild legitimation att utöva yrke inom sjukvården.
Även sjuktransporter som utförs med därför särskilt inrättade fordon
hänförs till sjukvård.
Undantaget beträffande sjukvård omfattar, förutom varor och tjänster
som tillhandahålls vårdtagaren direkt av vårdgivaren, även sådana
kontroller och analyser av prov som tillhandahålls vårdgivaren av arman
som ett led i sjukvården. Undantaget avser inte vård av djur.
2. Med tandvård avses åtgärder för att förebygga, utreda och behandla
sjukdomar, kroppsfel och skador i munhålan.
Undantaget beträffande tandvård omfattar, förutom varor och tjänster
som tillhandahålls vårdtagaren direkt av vårdgivaren, även dentaltekniska
produkter och tjänster avseende sådana, när produkten eller tjänsten
tillhandahålls vårdgivaren, dentaltekniker eller den för vars bruk
produkten är avsedd. Undantaget avser inte vård av djur.
3. Med social omsorg avses offentlig eller privat verksamhet för
barnomsorg, äldreomsorg, särskilda omsorger om psykiskt utvecklings-
störda och annan jämförlig social omsorg.
Undantaget beträffande social omsorg omfattar varor och tjänster som
den som bedriver omsorgen direkt tillhandahåller den som åtnjuter denna.
4. Undantaget beträffande utbildning omfattar varor och tjänster som
den som bedriver utbildningen direkt tillhandahåller den som åtnjuter
denna.
1* Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 50
Undantaget omfattar inte sådan utbildning som säljare eller uthyrare
anordnar i samband med tillhandahållande av skattepliktig vara eller
tjänst.
5. Med värdepappershandel och därmed jämförlig verksamhet avses
omsättning och förmedling av aktier, andra andelar och fordringar, vare
sig de representeras av värdepapper eller ej.
Med sådan verksamhet förstås
också ett fondbolags fondverksam-
het enligt 1 § första stycket lagen
(1990:1114) om värdepappers-
fonder.
Undantaget för bank- och finansieringstjänster omfattar inte notariat-
verksamhet, inkassotjänster, uthyrning av förvaringsutrymmen eller
finansieringsföretags omsättning av varor som enligt köpeavtal återtagits
av företaget.
6. Med försäkringstjänster avses även tjänster hänförliga till återförsäk-
ringsverksamhet samt tjänster utförda av försäkringsmäklare eller annan
förmedlare av försäkringar. Undantaget beträffande försäkringstjänster
omfattar inte försäkringsföretags omsättning av varor som övertagits i
samband med skadereglering.
7. Undantaget från skatteplikt enligt 8 § 5 gäller
a) upplåtelse eller överlåtelse av rättighet som omlättas av 1, 4 eller
5 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
dock inte såvitt avser reklamalster eller system och program för
automatisk databehandling och inte heller film, videogram eller annan
jämförlig upptagning som avser information,
b) överlåtelse eller import av sådant alster av bildkonst som avses i 1
§ nämnda lag och som ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo,
c) en utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt
verk samt rättighet i fråga om ljud- eller bildupptagning av sådant
framförande,
Prop. 1991/92:50
d) konserter samt cirkus-, biograf-, teater-, opera-, balett- och därmed
jämförliga föreställningar,
e) biblioteksverksamhet i form av tillhandahållande av böcker,
tidskrifter, tidningar, ljud- och bildupptagningar, reproduktioner av
bildkonst samt bibliografiska upplysningar,
f) arkivverksamhet i form av förvaring och tillhandahållande av
arkivhandlingar och uppgifter därur,
g) museiverksamhet i form av
utställning för allmänheten och
tillhandahållande av föremål för
utställning.
g) museiverksamhet i form av
utställning för allmänheten och
tillhandahållande av föremål för
utställning,
h) tjänst avseende framställning,
kopiering eller annan efterbehand-
ling av kinematografisk film som
avser annat än reklam eller infor-
mation.
8. Undantaget enligt 8 § 6 för fästighetsupplåtelse omfattar också
upplåtarens tillhandahållande av gas, vatten, elektricitet och värme som
sker som ett led i fästighetsupplåtelsen. Detsamma gäller tillhandahållan- Prop. 1991/92:50
de av nätutrustning för mottagning av radio- och televisionssändningar.
Undantaget gäller inte vid
a. sådan upplåtelse för vilken skattskyldighet medgivits enligt 2 §
tredje stycket,
b. upplåtelse eller överlåtelse av rätt till jordbruksarrende, avverk-
ningsrätt och annan jämförlig rättighet, rätt att ta jord, sten eller arman
naturprodukt samt rätt till jakt, fiske eller bete,
c. rumsuthyming i hotellrörelse eller liknande verksamhet samt
upplåtelse av campingplats och motsvarande i campingverksamhet,
d. upplåtelse av parkeringsplats i parkeringsverksamhet,
upplåtelse för lärtyg eller luftfartyg av hamn eller flygplats,
upplåtelse av förvaringsbox,
upplåtelse av utrymme för reklam eller annonsering på fastighet,
upplåtelse av byggnad eller mark för djur.
9. Undantaget för allmän nyhetstidning i 8 § 9 gäller sådan publikation
av dagspresskaraktär som normalt utkommer med minst ett nummer vaije
vecka.
10. Undantaget för periodisk publikation i 8 § 10 gäller svensk och
utländsk publikation, som enligt utgivningsplan utkommer med normalt
minst fyra nummer om året. Till sammanslutning med huvudsakligt syfte
att verka för idrottsligt ändamål hänförs endast sådan som är ansluten till
Sveriges riksidrottsförbund eller Svenska korporationsidrottsförbundet
eller är representerad i Sveriges olympiska kommitté. Som försvarsfräm-
jande sammanslutning räknas endast sådan som anges i 1 § kungörelsen
(1970:301) om frivillig försvarsverksamhet eller som har till uppgift att
stödja hemvärnets verksamhet.
11. Undantagen i 8 § 9—12 omfattar även publikation i form av
radiotidning eller kassettidning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1991
Prop. 1991/92:50
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af
Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,
Könbeig, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Enligt riksdagens beslut (prop. 1989/90:150 (bil.4), FiU40, rskr. 358,
SFS 1990:575) är mervärdeskatten under tiden den 1 juli 1990—den
31 december 1991 höjd och utgår med 25 % i stället för 23,46 %.
Riksdagen har i juni 1991 hemställt hos regeringen om förslag till en
sådan ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt (ML) att mervärde-
skatten på livsmedel och serveringstjänster från den 1 januari 1992 utgår
med 18 % och på övriga skattepliktiga varor och tjänster med 25 %
(1990/9 l:FiU30, rskr 386).
Jag avser nu att ta upp den av riksdagen begärda ändringen. I detta
sammanhang vill jag också aktualisera en breddning av området för lägre
mervärdeskatt för att stärka den svenska turistnäringens konkurrenskraft.
Jag tar också upp vissa andra ändringar i det mervärdeskattepliktiga
området.
Den höjning av mervärdeskatten som genomfördes genom att reduce-
ringsreglema för hotell- och restaurangtjänster slopades och skatteplikt
infördes på personbefordran har inneburit väsentligt ökade kostnader för
att turista i Sverige.
I Europa är det vanligt med differentierade skatter på hotell- och
restaurangtjänster. Skidliftverksamhet, som är av vital betydelse för den
svenska fjällturismen, mervärdebeskattas över huvud taget inte i Norge,
Finland, Frankrike m. fl. länder med vilka Sverige konkurrerar om
vinterturismen. Personbefordran i övrigt beskattas i flera länder i Europa
med en lägre skattesats.
Inom EG har enighet uppnåtts om vilka nivåer för mervärdeskatten
som skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1993. För huvuddelen av varor och
tjänster infors en miniminivå om 15%. Någon övre gräns finns inte. För
ett antal varor och tjänster får länderna en frihet att ha en lägre
skattesats. Till denna grupp hör bl.a. livsmedel, hotellvistelse, upplåtelse
av campingplatser samt persontransporter.
Det av riksdagen angivna området för en sänkning av mervärdeskatten
bör utvidgas till att omfatta också hotell- och campingtjänster samt Prop. 1991/92:50
personbefordran.
Den 18 januari 1990 tillkallades en särskild utredare med uppgift att
göra en teknisk översyn av mervärdeskattelagen. Jag avser att senare
återkomma till riksdagen med de förslag som kan föranledas av denna
översyn. Jag har också uppmärksammat vissa problem som rör
utformningen av undantaget från skatteplikt för sjukvård och även för
sjukvårds- och utbildningstjänster som inte tillhandahålls direkt till
vårdtagare resp. elev. Även utformningen av vissa andra bestämmelser
t.ex. i fråga om undantaget från skatteplikt vid upplåtelse av rätt till
fastighet och dess effekter på vissa upplåtelser inom idrottsområdet
liksom den generella skattepliktens effekter vid utarrendering av t.ex.
tandläkarpraktik har uppmärksammats. Jag har också uppmärksammat
att det inte råder fullständig konkurrensneutralitet mellan enskild bedriven
verksamhet inom sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning och
motsvarande verksamhet bedriven i offentlig regi. Vidare har bestämmel-
serna om när persontransport skall anses som skattefri export kommit att
utnyttjas i skatteundandragande syfte. Jag avser att se över dessa och
även ytterligare frågor och återkomma med de förslag som kan erfordras.
Regeringen kommer senare också att redovisa riktlinjer för en Europa-
anpassning av skatterna. Inför den svenska EG-anslutningen måste bl.a.
en betydande sänkning av den generella mervärdeskatten ske.
Under ärendets beredning har diskussioner om tekniska lösningar forts
med företrädare för riksskatteverket och generaltullstyrelsen.
Lagrådet
Lagrådets yttrande har inhämtats över lagförslaget till den del det avser
sänkningen av mervärdeskatten på livsmedel och serveringstjänster.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Förutom utvidgningen av
området för sänkt skatt så har vissa redaktionella ändringar gjorts i
förhållande till det till lagrådet remitterade förslaget. Det remitterade
lagförslaget och lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 1 och 2.
Mitt förslag: Den nuvarande mervärdeskatten på 25 % bibehålls
även efter den 1 januari 1992. Skatten sänks dock till 18 % för
vissa varor och tjänster.
Skälen för mitt förslag: Enligt riksdagens beslut (prop. 1989/90:150
(bil.4), FiU40, rskr.358, SFS 1990:575) skall den tillfälliga höjningen av
mervärdeskatten upphöra den 31 december 1991. Mervärdeskatten sänks
då, om riksdagen inte beslutar annat, från 25 till 23,46 %.
Som jag framhållit inledningsvis har riksdagen hemställt om ett förslag Prop. 1991/92:50
till ändring av ML innebärande dels ett bibehållande av den tillfälligt
höjda mervärdeskatten, dels en sänkning av skatten på livsmedel och
serveringstj änster.
I enlighet med riksdagens hemställan bör den generella mervärdeskatten
om 25 % tills vidare behållas som normal skattesats. Eftersom nivån
25 % föreslås gälla tills vidare bör skattesatsen regleras direkt i 13 §
ML och inte som tidigare i en särskild lag (SFS 1990:575). Jag tar i det
följande upp de områden som bör omfettas av den sänkta skatten.
Livsmedel
Mitt förslag: Mervärdeskatten för sådana livsmedel och livs-
medelstillsatser som avses i 1 § livsmedelslagen (1971:511) sänks
till 18 %. Sänkningen omfattar dock inte vatten från vattenverk,
spritdrycker, vin och starköl samt tobaksvaror.
Skälen för mitt förslag: Den lägre skatten skall tillämpas på bl.a.
livsmedel. Begreppet livsmedel används i flera olika sammanhang, men
någon entydig allmängiltig definition finns inte. Behovet av en exakt
definition beror på i vilket sammanhang begreppet används. När det
gäller statistiska sammanhang kan tveksamhet beträffande någon enstaka
produkt helt sakna betydelse. I andra sammanhang, exempelvis när det
gäller livsmedelshygien, är det av större betydelse att varan klassificeras
rätt och därmed omfettas av de regler som är önskvärda.
När begreppet livsmedel skall användas som grund för vilken skatt som
skall tas ut vid omsättning av varan är det av mycket stor betydelse att
begreppet är entydigt definierat. Om så inte är fellet kan problem med
hantering och bristande konkurrensneutralitet uppkomma. Risker finns
också för ett omotiverat skattebortfall.
Frångåendet av en enhetlig skatt leder ofrånkomligen till komplikatio-
ner i tillämpningen. Storleken på dessa är beroende av hur väl man
lyckas definiera särområdet. Målet bör vara att göra området så entydigt
som möjligt och att få det att överensstämma med annan tillämpning eller
med vad som i allmänhet förstås med begreppet. Man bör också bl.a. för
att förenkla hanteringen undvika att i skattesystemet bygga in bedömning-
ar av om varan i fråga är bra eller dålig från folkhälsosynpunkt eller dess
karaktär av nödvändighetsvara eller lyxvara.
En mycket vid definition av begreppet livsmedel som uppfyller de
nämnda kraven och som torde ge få tillämpningsproblem finns i
livsmedelslagen (1971:511). Enligt denna lag förstås med livsmedel
matvaror, dryckesvaror (inkl, dricksvatten), njutningsmedel eller andra
varor som är avsedda att förtäras av människor. Varor som omfettas av
läkemedelsfÖrordningen (1962:701) räknas dock inte som livsmedel enligt
10
livsmedelslagen. Denna avgränsning innebär att praktiskt taget alla Prop. 1991/92:50
produkter utom läkemedel som på något sätt förtärs (sväljs, sugs eller
tuggas) av människor behandlas som livsmedel.
Ett av syftena med en vid definition i livsmedelslagen av begreppet
livsmedel är att få denna lag tillämplig i ett tidigt led i beredningsproces-
sen av det som är avsett att bli ett livsmedel och att därmed få de
livsmedelshygieniska aspekterna beaktade. På ett område har det, trots
denna vida definition, uppstått vissa svårigheter. Det gäller frågan om när
en råvara övergår till en vara som är avsedd att förtäras av människor.
Detta gäller exempelvis spannmål. Livsmedelshygieniska skäl kräver inte
att säd omfattas av livsmedelslagen och säd kan därför hållas utanför.
Jag återkommer till ytterligare några sådana avgränsningar men vill
redan nu framhålla att det från mervärdeskattesynpunkt vore en fördel om
också alla råvaror kunde betraktas som livsmedel i ett så tidigt skede som
möjligt i hanteringskedjan. Mot detta skall dock ställas önskemålet om
att inte ge begreppet livsmedel en speciell betydelse i skattesammanhang.
En sådan ordning bör så långt möjligt undvikas. Med hänsyn till att
råvaror som inte direkt kan räknas som livsmedel ofta kräver omfattande
beredning torde försäljning av sådana råvaror nästan uteslutande ske
mellan skattskyldiga. De faktiska skatteproblemen torde därför bli små.
Livsmedelslagen har tillämpats sedan år 1971. Det torde med hänsyn
härtill vara relativt fa fäll där tveksamheter fortforande förekommer. Jag
har därför funnit det mest ändamålsenligt att knyta området för den lägre
mervärdeskatten direkt till livsmedelslagen. Härigenom möjliggörs också
att skattemyndigheterna i tveksamma fäll kan samråda med livsmedels-
verket.
Beträffände importen kan sägas att tullverket sedan lång tid tillbaka har
vana att arbeta med differentierade avgifter vid import inte minst på
livsmedelsområdet. Den nu valda definitionen torde kunna bindas till den
statistiska varuförteckningen. Bortsett från merarbetet i samband med
omställningen bör differentieringen därför inte vålla tullverket några
större besvärligheter.
För att inte få onödiga problem vid tillämpningen av skattelagstiftning-
en bör också livsmedelstillsatser som de definieras i livsmedelslagen
omfattas av den lägre skatten. Det som omfättas är ämnen som tillförs
eller förekommer i eller på livsmedel utan att vara råvaror. För att dessa
skall få användas i livsmedel krävs särskilt godkännande. Det torde
därför inte innebära några större svårigheter att skilja dessa tillsatser från
andra som inte har med livsmedel att göra.
Den avgränsning av området för lägre skatt som jag nu redovisat
innebär dock att problem kan uppkomma med vissa produkter, exempel-
vis vegetabiliska oljor, som kan användas både som livsmedel och som
insatsvara i t.ex. kemisk industri. Det kan i dessa fäll inte vara rimligt
att för importpartier ålägga tullmyndigheterna skyldighet att i efterhand
kontrollera hur ett visst importparti fäktiskt använts. Det torde få
accepteras att vissa varor som i realiteten inte ingår i livsmedelsproduk-
tionen får del av skattesänkningen. Den bestående skatteeffekten torde bli
11
helt negligerbar eftersom den kemiska industrins produkter är mervärde- Prop. 1991/92:50
skattebelagda och inköpen följaktligen avdragsgilla i mervärdeskattehän-
seende.
Beträffande råvarorna kan sammanfattningsvis sägas att en direkt
anknytning till livsmedelslagen innebär att spannmål betraktas som
livsmedel när det kommit till kvamanläggningen och där bedömts
kvamgillt. Kött betraktas som livsmedel när de köttproducerande djuren
kommer till slakteriet och då underkastats veterinärbesiktning. Fisk anses
som livsmedel redan när den rensas och bearbetas ute till havs. Mjölk
blir livsmedel då den ankommer till mejeriet. Från detta görs dock
undantag när varor tillhandahålls av producenten direkt till konsument.
Kött, mjölk, vegetabilier eller andra varor blir livsmedel enligt livsme-
delslagen direkt vid försäljningen eller överlämnandet till konsument.
Livsmedelslagens definition av livsmedel innebär att också alkoholhal-
tiga drycker, snus och tuggtobak räknas som livsmedel. Dessa produkter
är klart definierade i annan lagstiftning nämligen lagen (1977:292) om
tillverkning av drycker och lagen (1961:394) om tobaksskatt. För de
alkoholdrycker som säljs i systembutikerna bör, trots önskemålet om få
avvikelser, någon prissänkning inte ske. Dessa bör således inte omfattas
av den lägre skatten. Av praktiska skäl bör särreglerna för de alkoholhal-
tiga dryckerna inte gälla folkölet. Samtliga drycker som säljs i den
vanliga matvaruhandeln bör mervärdebeskattas efter samma skattesats.
Jag bedömer att den prissänkning som folkölet därmed skulle omfattas av
inte står i konflikt med de alkoholpolitiska målen.
Röktobak räknas inte som livsmedel. Det gör däremot snus och
tuggtobak. Av praktiska skäl bör samtliga tobaksprodukter beskattas efter
samma skattesats. Det innebär att också snus och tuggtobak beskattas
efter den generella skattesatsen som gäller för andra varor än livsmedel.
Ett annat problem som aktualiseras med den valda definitionen på
livsmedel är hur dricksvatten skall beskattas. Dricksvatten är enligt denna
definition ett livsmedel. Enbart en ringa del av det vatten som tillhanda-
hålls från vattenverk används emellertid som livsmedel, dvs. som dryck
eller i matlagning. Det mesta används för bad, diskning, tvätt eller
liknande ändamål. Ersättning för vatten tas ofta ut som en kombination
av en fest avgift och en rörlig avgift. Den lägre skatten skulle vid en
strikt tillämpning endast tillämpas på en mindre del av kostnaden för
vattnet. Några uppgifter om hur stor del av inköpt vattenledningsvatten
som i vaije enskilt hushåll förbrukas som livsmedel (dricksvatten) finns
inte. Det skulle bli nödvändigt att fastställa mycket grova schabloner för
att en sådan ordning över huvud taget skulle bli möjlig. Merparten av det
vatten som köps skulle vara belagt med den högre skatten eftersom det
inte är avsett för förtäring. Framför allt praktiska skäl talar för att det
vatten som tillhandahålls från vattenverk bör beskattas enligt den
generella skattesatsen som gäller för andra varor än livsmedel. För
hushållen är detta ställningstagande av synnerligen ringa ekonomisk
betydelse. Med vattenverk avses vattenanläggning som drivs av kommun
för framställning av dricksvatten eller sådan anläggning som förklarats
12
för allmän av länsstyrelsen. Till vattenverk hänförs också andra
anläggningar från vilka vatten tillhandahålls genom vattenledning till flera
hushåll eller eljest i större omfattning till sjukhus, camping- eller
semesteranläggningar, stugbyar eller liknande. Annat vatten som säljs
t.ex. buteljerat i butiker eller som tillhandahålls på restauranger bör dock
även i mervärdeskattesammanhang räknas som livsmedel på vanligt sätt.
Regler av nu angiven innebörd bör föras in i 13 § ML. De nu
föreslagna reglerna föranleder också ändringar i 17 § åttonde stycket
ML.
Hotell- och restaurangtjänster m.m.
Prop. 1991/92:50
Mitt förslag: Mervärdeskatten för hotell- och restaurangtjänster,
liksom för upplåtelse av campingplats m.m., sänks till 18 %.
Skälen för mitt förslag: Fram till den 1 januari 1990 omfattades hotell-
och restaurangtjänster av särskilda reduceringsregler. Skatten utgick på
60 % av beskattningsvärdet. Genom en lagändring den 1 januari 1990
(prop. 1989/90:50, SkU 10, rskr 96, SFS 1989:1027) slopades reduce-
ringsreglema och dessa tjänster omfattas nu av den generella skatten och
beskattas således med 25 % av det fulla beskattningsvärdet. Den 1
januari 1991 utvidgades det skattepliktiga området till att också omfatta
upplåtelse av campingplats och motsvarande i campingverksamhet (prop.
1990/91:111, SkU 31, rskr 357, SFS 1990:576).
Som jag anfört tidigare har dessa förändringar medfört negativa
effekter för i första hand turistnäringen. Hotell- och restaurangtjänster
liksom campingtjänster bör därför omfattas av den av mig föreslagna
sänkningen av mervärdeskatten.
Upplåtelse av hyresrätt eller andra rättigheter till fastighet undantas i
princip från skatteplikt till mervärdeskatt enligt 8 § 6) ML. Genom
särskilt stadgande i punkt 8) c av anvisningarna till 8 § regleras
skatteplikten för hotell- och campingtjänster. Skatteplikten omfattar -
utöver sådana tillhandahållanden på vilka lagen (1966:742) om hotell- och
pensionatsrörelse är tillämplig - även tillhandahållande av plats för
uppställning av tält eller husvagnar samt upplåtelse av enklare stugor och
liknande på campingområden. För att inte åstadkomma konkurrenssned-
vridningar och för att så långt möjligt undvika gränsdragningsproblem
bör alla skattepliktiga upplåtelser av nu angivet slag omfattas av
sänkningen av mervärdeskatten.
Utöver vad jag tidigare har anfört om restaurangtjänstemas betydelse
för turistnäringen vill jag framhålla följande. Fram till den 1 januari 1990
omfattades som nämnts också serveringstjänster av de s.k. reducerings-
reglema. Detta innebar att mat som köptes från ett serveringsställe för
hemtagning fick en högre mervärdeskatt än den mat som åts upp på
serveringsstället. De praktiska och kontrollmässiga svårigheterna med
denna ordning var påtagliga. Resurser fick tas i anspråk för att se till att
13
denna olikhet i skattebelastning verkligen upprätthölls. Erfarenheterna
från denna tid visar att man bör undvika att serveringsställena hamnar i
samma situation som tidigare. Försäljning av livsmedel på serveringsstäl-
len för hemtagning omfattas av den av mig föreslagna sänkningen av
mervärdeskatten. Också för att undvika gränsdragnings- och kontrollpro-
blem bör därför serveringstjänster beskattas efter den lägre skattesatsen.
Med serveringstjänst bör liksom tidigare förstås tillhandahållande av mat,
dryck eller annan serveringsvara för förtäring på stället inom därför
iordningställd lokal.
Inom restaurangsektom är påslagen vid tillhandahållande av alkoholhal-
tiga drycker oftast mycket höga. En styrning mot en generellt hög
prisnivå på dessa drycker följer också av nuvarande bestämmelser i
alkohollagstiftningen. Detta innebär att det utan alkoholpolitiska
olägenheter är möjligt att tillåta att också alkoholdrycker som tillhanda-
hålls som en del av en serveringstjänst beläggs med den lägre mervärde-
skatten. Genom en sådan ordning underlättas tillämpningen inom
restaurangnäringen högst avsevärt. Restaurangnotomas olika poster utom
tobak behöver inte beläggas med mervärdeskatt efter olika skattesatser.
Hela serveringstjänsten och annan försäljning av livsmedel från ett
serveringsställe får beskattas efter den lägre mervärdeskattesatsen.
Förslaget kräver ändringar i 13 § ML.
Personbefordran
Prop. 1991/92:50
Mitt förslag: Mervärdeskatten på tjänster avseende personbeford-
ran d.v.s resetjänster, sänks till 18 %.
Skälen för mitt förslag: Den generella skatteplikt som infördes den 1
januari 1991 innebär att också resor till skillnad från vad som gällde
tidigare numera omfattas av skatteplikten. Kostnaderna för resor inom
landet har avgörande betydelse för turistnäringen, i synnerhet när det
gäller turismen i fjällvärlden och övrig glesbygd. Mervärdebeskattningen
har också inneburit påtagliga kostnadsökningar för resenärer i kollektiv-
trafiken. Starka skäl talar således som jag tidigare framhållit för att också
personbefordran skall omfattas av sänkningen av mervärdeskatten.
Med personbefordran avses inte bara resor i kollektivtrafik och
taxiresor utan även turist- och charterresor, sightseeing-turer och
liknande, oavsett vilket transportmedel som används. Däremot bör rena
nöjesattraktioner såsom t.ex. karusellturer, turer i berg- och dalbanor,
ponnyridning, rundturer på nöjesanläggningar, bilbanor och liknande inte
anses som personbefordran i detta sammanhang, även om dessa
tillhandahållanden i viss utsträckning kan innefatta ett transportmoment.
Inte heller bör andra tillhandahållanden där transporten är av underordnad
betydelse, t.ex. hissar till utsiktstorn och liknande, räknas som personbe-
fordran eftersom den ersättning som erläggs i sådana fåll närmast har
karaktär av sedvanlig entréavgift och inte ersättning för en resa i vanlig
bemärkelse.
14
Transport i skidliftar torde i de flesta fall kunna inordnas under Prop. 1991/92:50
begreppet personbefordran. Det kan dock finnas fall där tveksamhet kan
råda. Det bör därför särskilt anges att sänkningen av mervärdeskatten
också omfattar transport i skidliftar. Det förhållandet att skidliftar i vissa
fall kan användas för andra ändamål utanför skidsäsongen bör inte
föranleda att verksamheten beskattas på annat sätt.
Regler av nu angiven innebörd bör tas in i 13 § ML.
Mitt förslag: Tjänster avseende framställning, kopiering eller
annan efterbehandling av kinematografisk film undantas från
skatteplikt.
Skälen för mitt förslag: Både kinematografisk film och videogram utgör
skattepliktig vara enligt ML. Försäljning av sådana varor medför
skattskyldighet enligt de allmänna bestämmelserna. Detta gäller också
inspelade filmer som i den allmänna handeln försäljs eller hyrs ut för
privat bruk. För offentlig visning producerade filmer försäljs emellertid
normalt inte utan omsätts i form av överlåtelse eller upplåtelse av
visningsrätten till filmen.
Genom särskilt stadgande i anvisningarna till 8 § undantas från
skatteplikt överlåtelse och upplåtelse av rättigheter som omfattas av 1, 4
eller 5 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk. Undantaget omfattar bl.a. visningsrättigheter till filmer av annat
slag än reklam- eller informationsfilm. Produktion och distribution av
t.ex. spelfilmer för offentlig visning liksom filmvisning på biografer
medför således inte skattskyldighet till mervärdeskatt och det föreligger
inte heller någon avdragsrätt för den mervärdeskatt som belöper på
kostnaderna i sådan verksamhet.
Tekniska och andra tjänster avseende sådana filmer omfattas dock av
skatteplikten till mervärdeskatt. Således är t.ex. framkallning av
filmnegativ liksom kopiering, textsättning och annan efterbearbetning
skattepliktig om tjänsten tillhandahålls i yrkesmässig verksamhet.
Eftersom denna skatt inte är avdragsgill hos filmproducenten eller
distributören stannar den som en kostnad hos denne.
Enligt praxis utgår inte mervärdeskatt vid införsel av filmkopior som
upplåtits i samband med upplåtelse av rätt till offentlig visning. Film-
kopian anses i dessa fäll endast vara bärare av den visningsrätten. Om
den som upplåter en skattefri visningsrätt till en film också tillhandahåller
kopior av filmen är det en odelbar prestation som inte till någon del är
skattepliktig.
Vad gäller undervisningsfilm har Sverige anslutit sig till en UNESCO-
konvention om tullfrihet för bl.a. undervisningsfilm. Konventionen
tillämpas så att även kopior av undervisningsfilmer som producerats i
Sverige kan införas tull- och skattefritt.
15
Inom EG föreligger i allmänhet skatteplikt för såväl biografverksamhet Prop. 1991/92:50
som för upplåtelse och överlåtelse av rätt till film- och videoinspelningar.
Samtliga led i produktion, distribution samt offentlig visning av film
omfattas därför av skattskyldighet. Upplåtelse av visningsrätt till utlandet
jämställs med export. Det innebär att filmkopior som framställts i ett EG-
land och som förs in skattefritt i Sverige inte heller belastas med någon
skatt från exportlandet.
Det förhållandet att tjänster av detta slag i Sverige omfattas av
skatteplikten medan import av kopior i princip kan ske utan skattebelast-
ning, har medfört att importörer och distributörer av i utlandet produce-
rade biograffilmer väljer att låta utföra kopiering och textsättning
utomlands.
Mervärdeskatten skall vara konkurrensneutral. Ett av syftena med den
reformering av mervärdeskatten som genomfördes den 1 januari 1991 var
att genom en generell och enhetlig mervärdebeskattning så långt möjligt
undanröja de konkurrenssnedvridningar som tidigare kunde uppkomma
genom undantag och begränsningar i skatteplikten. Den gällande
ordningen innebär emellertid beträffande kopiering och textsättning av
biograffilm betydande konkurrenssnedvridningar till nackdel för de
svenska laboratorier som tillhandahåller dessa tjänster.
Vid en kommande svensk anslutning till EG och med en harmonisering
av de svenska mervärdeskattebestämmelsema till vad som gäller inom
EG, kommer de nu beskrivna konkurrensproblemen att elimineras. I
avvaktan på en sådan närmare harmonisering bör dock bestämmelserna
ändras för att uppnå neutralitet mellan svenska och utländska filmlabora-
torier. Detta åstadkoms enklast genom att de nu ifrågavarande tjänsterna
undantas från skatteplikt till mervärdeskatt.
Som framgått ovan är det i första hand beträffande tjänster avseende
kopiering och textsättning av for offentlig visning avsedda filmer som de
angivna konkurrensproblemen uppstår. Av praktiska skäl och för att
undgå gränsdragningsproblem bör dock ett sådant undantag omfatta
framställning, dvs. framkallning av filmnegativ, kopiering och annan
efterbehandling som t.ex. synkronisering, klippning, dubbning, effekt-
och musikläggning samt mixning och textsättning, av kinematografisk
film.
Överlåtelse eller upplåtelse av rättigheter till filmer avseende reklam
eller information omfattas inte av undantaget från skatteplikt. För att
undvika kumulativa effekter bör det nu föreslagna undantaget inte omfatta
tjänster på sådana filmer.
Det föreslagna undantaget från skatteplikt föranleder ändringar i punkt
7 av anvisningarna till 8 § ML.
16
Prop. 1991/92:50
Mitt förslag: Förvaltning av värdepappersfonder undantas från
skatteplikt.
Skälen för mitt förslag: Enligt 8 § 3) ML undantas från skatteplikt
bank- och finansieringstjänster samt värdepappershandel och därmed
jämförlig verksamhet. Med värdepappershandel och därmed jämförlig
verksamhet avses enligt anvisningarna till 8 § omsättning och förmedling
av aktier, andra andelar och fordringar, vare sig de representeras av
värdepapper eller ej.
Enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall det för vaije
värdepappersfond finnas ett fondbolag som förvaltar fondens tillgångar.
För denna tjänst erlägger fonden en avgift till fondbolaget.
Mervärdeskattelagens bestämmelser i fråga om bank- och finansierings-
tjänster har tolkats så att dessa förvaltningsavgifter inte skulle omfattas
av undantaget från skatteplikt.
En av utgångspunkterna vid utformningen av undantaget från skatteplikt
i fråga om bank- och finansieringstjänster var att uppnå konformitet med
vad som gäller inom EG. I EGs sjätte mervärdeskattedirektiv undantas
uttryckligen förvaltningstjänster avseende värdepappersfonder (manage-
ment of special investment funds) från skatteplikt. Fr.o.m. den 1 januari
1990 är direktivet i denna del bindande för samtliga medlemsstater.
En mervärdebeskattning av dessa tjänster kan komma att medföra
konkurrensnackdelar för de svenska värdepappersfonderna gentemot EG-
baserade fonder. En bestämmelse motsvarande vad som gäller inom EG
på detta område bör därför införas i anvisningarna till 8 § ML.
Mitt förslag: Omsättning av sådana fartyg för livräddning som
ställs till Sjöräddningssällskapets förfogande undantas från skatte-
plikt.
Skälen för mitt förslag: Fram till den 1 januari 1991 undantogs från
skatteplikt enligt dåvarande lydelse av 8 § ML fartyg för yrkesmässig
sjöfart eller yrkesmässigt fiske, fortyg för bogsering, bärgning eller
livräddning, luftfartyg för yrkesmässig person- och godsbefordran samt
delar, tillbehör och utrustning till sådant fertyg eller luftfartyg. Enligt till
paragrafen hörande anvisningar gällde undantaget i fråga om fartyg för
livräddning endast fertyg som ställdes till förfogande för Svenska
Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne (Sjöräddningssällskapet).
Bestämmelsen innebar att Sjöräddningssällskapet kunde färvärva sina
17
fartyg med utrustning och tillbehör skattefritt, dvs. att säljarens omsätt- Prop. 1991/92:50
ning i denna del undantogs från skatteplikt.
Kommittén för indirekta skatter föreslog med hänsyn till önskvärdheten
av en generell och enhetlig mervärdeskatt att bl.a. undantaget från
skatteplikt i fråga om fertyg m.m. skulle slopas. Departementschefen
delade denna uppfattning och riksdagen beslutade i enlighet härmed.
Sjöräddningssällskapets situation med anledning av det slopade undanta-
get har varit föremål för behandling i skatteutskottet. Utskottet var enigt
om att Sjöräddningssällskapet borde erhålla kompensation för de ökade
kostnader som det slopade undantaget medfört (1990/91: SkU 18).
Jag delar denna uppfettning. Den verksamhet som Sjöräddningssällska-
pet bedriver är av mycket stor betydelse för den svenska sjöfarten. Det
är också av vikt att sällskapet kompenseras för de kostnadsökningar som
det slopade undantaget från skatteplikt medfört. Jag anser att starka skäl
talar för att undantaget från skatteplikt för fertyg som ställs till Sjörädd-
ningssällskapets förfogande liksom för del, tillbehör och utrustning till
sådant fartyg bör återinföras.
Bestämmelser med nu angiven innebörd bör föras in i 8 § ML.
En differentierad mervärdeskatt leder även vid de av mig nu förordade
lösningarna till vissa problem i den praktiska tillämpningen. Livsmedel
tillhandahålls exempelvis av en mängd olika företag i varierande storlek,
från renodlade livsmedelsbutiker till kiosker, bensinstationer och
liknande. I samtliga fell torde varuutbudet omfetta såväl livsmedel som
andra varor. Enligt huvudregeln skall fektura med uppgift om bl.a.
skattens belopp utfärdas för vaije omsättning för vilken mervärdeskatt
utgår. I den mån fektura utfärdas kan denna således ligga till grund för
redovisningen av mervärdeskatt med olika skattesatser.
Skyldigheten att utställa fektura gäller dock inte för detaljhandel eller
därmed jämförlig verksamhet. Normalt utfärdas således inte fektura vid
försäljning till konsument och därmed saknas ett motsvarande underlag
för redovisningen av utgående mervärdeskatt. Dagens försäljningar
bokförs i allmänhet i en enda kassapost utan uppdelning på olika varor.
För sådana butiker som är utrustade med avläsningsapparatur och
butiksdator för det s.k. EAN-systemet eller som i övrigt använder sig av
moderna kassaapparater med flera register torde inga problem uppkomma
i fråga om redovisningen av olika skattesater. För mindre företag där det
av ekonomiska eller andra skäl inte är motiverat att investera i sådan
modem utrustning bör det ankomma på skattemyndigheterna att lämna
rekommendationer om acceptabla rutiner för skatteredovisningen.
På övriga områden som omfettas av den föreslagna sänkningen av
mervärdeskatten torde det inte uppstå några mer betydande svårigheter.
Det är fråga om klart avskiljbara tjänster och differentieringen torde i
normalfallet inte medföra några särskilda gränsdragnings- eller kontroll-
problem. Reduceringsregler har tidigare tillämpats i fråga om hotell- och
18
serveringstjänster. När det gäller servering har den gränsdragning som Prop. 1991/92:50
tidigare förorsakade huvuddelen av problemen, dvs. gränsdragningen
mellan serveringstjänst och fullbeskattad försäljning av livsmedel från
t.ex. gatukök och liknande, eliminerats. Mitt förslag i fråga om
skattesatsen på personbefordran innebär att många transportörer kommer
att få tillämpa två skattesatser. Dels den generella för godstransporter,
dels den lägre för personbefordran. Med hänvisning till att man också
tidigare i mervärdeskattehänseende haft att göra åtskillnad mellan gods-
och persontransporter, bör nyordningen inte föranleda alltför stora
problem.
En differentierad mervärdeskatt kommer att ställa nya krav på
skattemyndigheternas kontrollverksamhet. Inte minst för att främja
konkurrensneutralitet är det viktigt att tillse att rätt skatt redovisas. Detta
är självfallet också viktigt av statsfmansiella skäl.
I likhet med vad som gäller för annan skattekontroll far det överlåtas
åt skattemyndigheterna att bestämma hur kontrollen av den differentiera-
de mervärdeskatten skall ske. Några specialbestämmelser är såvitt nu kan
bedömas inte nödvändiga.
Mitt förslag: De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1
januari 1992.
Skälen för mitt förslag: Det är angeläget att de föreslagna ändringarna
kan genomföras den 1 januari 1992.
En övergång till en differentierad mervärdeskatt innebär emellertid ett
omfattande arbete både hos enskilda näringsidkare och hos skatteförvalt-
ningen. Varor skall prisommärkas och butiksdatorer omprogrammeras,
prislistor och kataloger skall tryckas. Nya rutiner för redovisning skall
tas fram m.m. En hel del av detta förberedelsearbete kan påbörjas redan
när förslaget föreläggs riksdagen. Prisommärkning och dylikt kan dock
självfallet inte ske förrän vid ikraftträdandet.
Ett bibehållande av mervärdeskatten på 25 % kan i förhållande till en
sänkning av skatten till 23,46 % beräknas innebära ökade intäkter med
8,62 miljarder kr. De föreslagna sänkningarna av mervärdeskatten vad
avser livsmedel, servering och hotelltjänster inkl, camping m.m. kan
beräknas medföra minskade intäkter med 7,31, 1,64 resp. 0,29 miljarder
kr. För inrikes personbefordran kan inkomstminskningen beräknas till
0,77 miljarder kr. Det innebär en skattesänkning på totalt 1,39 miljarder
kr.
19
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet
upprättats förslag till
lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.
Lagrådets yttrande har inhämtats över förslaget till den del det avser
sänkningen av mervärdeskatten på livsmedel och serveringstjänster. Jag
anser att förslaget i övrigt är sådant att lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-
den har lagt fram.
Prop. 1991/92:50
20
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.
Prop. 1991/92:50
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs att 13 och 17 §§ lagen (1968:430) om mervärde-
skatt1 skall ha följande lydelse.
13 §
Skatten utgår med 23,46 procent Skatten utgår med 25 procent av
av beskattningsvärdet. beskattningsvärdet. Skatten utgår
dock med 18 procent av beskatt-
ningsvärdet för serveringstjänster
samt vid omsättning och import av
sådana livsmedel och livsmedelstill-
satser som avses i 1 § livsmedelsla-
gen (1971:511) med undantag för
1. vatten från vattenverk,
2. spritdrycker, vin och starköl
som tillhandahålls av Systembola-
get AB samt
3. tobaksvaror.
17 §
Skattskyldig far med de begränsningar som anges i 18 och 60 §§ vid
redovisning av skatt göra avdrag för ingående skatt som hänför sig till
förvärv eller import för verksamhet som medför skattskyldighet.
I fråga om rätt att göra avdrag för ingående skatt i statlig och
kommunal verksamhet gäller dock bestämmelserna i 18 a §.
Rätt till avdrag föreligger för den redovisningsperiod då förvärvet eller
importen enligt god redovisningssed borde ha bokförts om inte annat
följer av fjärde eller femte stycket. Har medgivande enligt 5 a § andra
stycket erhållits får avdrag för andra förvärv än sådana som avses i fjärde
eller femte stycket göras först vid beskattningsårets utgång eller när
betalning dessförinnan har erlagts. Avdrag för ingående skatt som hänför
sig till förskotts- eller a conto-likvid får göras under den redovisnings-
period då betalning har erlagts eller, i fråga om byggnads- eller anlägg-
ningsentreprenad, när faktura med uppgift om skattens belopp har
mottagits. Har skattskyldig försatts i konkurs inträder avdragsrätt senast
vid konkursutbrottet i fråga om ingående skatt, som hänför sig till
förvärv, import eller förskotts- eller a conto-likvid före konkursutbrottet.
Har vara förvärvats genom kreditköp med förbehåll från säljaren om
återtaganderätt enligt lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan
näringsidkare m.fl. får avdrag för den ingående skatten, oavsett
principerna för den skattskyldiges bokföring, göras för den redovisnings-
period under vilken faktura eller motsvarande handling har mottagits.
Vid förvärv av avverkningsrätt till skog får avdrag för ingående skatt
göras endast för vad som har betalats under redovisningsperioden. Rätten
till avdrag för ingående mervärdeskatt som tas ut vid införsel till landet
inträder tidigast när en av tullverket utfärdad tullräkning har mottagits av
den skattskyldige. Har skattskyldig övertagit annan skattskyldigs
1 Lagen omtryckt 1990:576.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.
21
verksamhet eller del därav äger han rätt till avdrag för ingående skatt
som hänför sig till den tidigare ägarens förvärv för verksamheten, i den
mån denne skulle haft rätt till avdrag om skatten hade betalats av honom.
Delägare i samfallighet för vattenreglering, väghållning eller liknande
ändamål får avdraga ingående skatt som hänför sig till samfällighetens
förvärv med vad som belöper på hans andel i samfälligheten. Vad som
nu har sagts gäller endast i den mån i samfälligheten deltagande fastighet
används i verksamhet som medför skattskyldighet.
Äger ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller en
svensk ömsesidig skadeförsäkringsanstalt (moderföretag) mer än nio
tiondelar av aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag (helägda
dotterbolag) och tillhandahåller ett av företagen något annat av företa-
gen en tjänst som inte är skattepliktig får det andra företaget göra avdrag
för den skatt som belöper på det förstnämnda företagets förvärv eller
införsel för tillhandahållande av tjänsten, i den mån avdragsrätt hade
förelegat om förvärvet eller införseln hade gjorts av det skattskyldiga
företaget. Vad nu har sagts gäller även aktiebolag vars aktier till mer än
nio tiondelar ägs av ett eller flera helägda dotterbolag.
Förvärvar skattskyldig mot ve-
derlag skattepliktig vara inom
landet från den som inte är skatt-
skyldig för omsättning av varan,
skall som ingående mervärdeskatt
för den skattskyldige anses 19
procent av vederlaget. Vad nu
sagts gäller även den som är skatt-
skyldig för förmedling som avses i
punkt 3 första stycket av anvis-
ningarna till 2 §.
Prop. 1991/92:50
Bilaga 1
Förvärvar skattskyldig mot ve-
derlag skattepliktig vara inom
landet från den som inte är skatt-
skyldig för omsättning av varan,
skall som ingående mervärdeskatt
för den skattskyldige anses 20
procent av vederlaget. Omförvär-
vet avser sådan vara för vilken
skatt utgår med 18 procent av
beskattningsvärdet enligt 13 §
andra meningen, skall som ingåen-
de mervärdeskatt dock anses 15,25
procent av vederlaget. Vad nu
sagts gäller även den som är skatt-
skyldig för förmedling som avses i
punkt 3 första stycket av anvis-
ningarna till 2 §.
Redovisar skattskyldig olika verksamheter var för sig får överskjutande
ingående skatt i en verksamhet kvittas mot utgående skatt i annan
verksamhet.
Om återbetalning av överskjutande ingående skatt som ej kunnat kvittas
föreskrivs i 49 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
22
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-09-19
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-
Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 20 juni 1991 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Åsbrink beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1968:430) om mer-
värdeskatt.
Förslaget har inför lagrådet föredragits av departementssekreteraren
Torbjörn Boström.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 1991/92:50
Bilaga 2
23
gotab 40094, Stockholm 1991