Regeringens proposition
1991/92:47

om ändrad instansordning enligt bilavgaslagen
(1986:1386)

Prop.

1991/92:47

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 oktober 1991.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Olof Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att överklagande av beslut om dispensavgift enligt
bilavgaslagen (1986:1386) skall ske till kammarrätten i stället för till rege-
ringen.

Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.

1 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 47

Förslag till

Lag om ändring i bilavgaslagen (1986:1386)

Härigenom föreskrivs att 11 § bilavgaslagen (1986:1386) skall ha följande
lydelse.

Prop. 1991/92:47

Föreslagen lydelse

11 §

Ett beslut av en myndighet om
föreläggande enligt 5 § eller om kon-
trollavgift eller dispensavgift i ett sär-
skilt fall enligt 9 och 10 §§ får över-
klagas hos kammarrätten.

Nuvarande lydelse

Ett beslut av en myndighet om
föreläggande enligt 5 § eller om kon-
trollavgift i ett särskilt fall enligt 9 §
får överklagas hos kammarrätten ge-
nom besvär.

En myndighets beslut i det sär-
skilda fallet om dispensavgift enligt
10 § får överklagas hos regeringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

I fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet
gäller äldre föreskrifter.

Miljödepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1991

Prop. 1991/92:47

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om ändrad instansordning enligt
bilavgaslagen (1986:1386)

1 Inledning

1.1 Bakgrund

I första instans är det statens naturvårdsverk som beslutar om undantag från
föreskrifter i bilavgaslagstiftningen. Beslut om en sådan dispensavgift som
enligt 10 § bilavgaslagen (1986:1386) skall tas ut när undantag medges från
bilavgasbestämmelserna får enligt 11 § andra stycket bilavgaslagen överkla-
gas till regeringen. Samma instansordning gäller enligt 23 § bilavgasförord-
ningen (1987:586) i fråga om beslut om undantag från föreskrifterna i bilav-
gasförordningen.

Utredningen (SOU 1991:32) om naturvårdsverkets organisation föreslår
att överklagande i stället skall ske till koncessionsnämnden för miljöskydd,
vars beslut inte bör kunna överklagas. Innan jag tar upp frågan om en änd-
ring i bilavgaslagens regler om överklagande vill jag lämna en redogörelse
för de föreskrifter som gäller om dispensavgiften och för regeringens praxis
i överklagade ärenden. Eftersom det finns ett nära samband mellan ärenden
om dispensavgift och ärenden om undantag, omfattar redogörelsen även de
senare.

1.2 Dispensavgift och undantag enligt
bilavgaslagstiftningen

De grundläggande bilavgasbestämmelserna finns i bilavgaslagen som trädde
i kraft den 1 juli 1987. Bestämmelser om vilka krav som gäller för olika kate-
gorier av bilar har med stöd av lagen utfärdats i bilavgasförordningen.

För personbilar, lastbilar och bussar gäller krav på s.k. avgasgodkän-
nande. Beslut om avgasgodkännande meddelas av AB Svensk Bilprovning
för en motorfamilj, varmed avses en grupp av bilar eller motorer som är av
samma tekniska konstruktion. För att en bil skall få användas måste det kon-
stateras att bilen tillhör en avgasgodkänd motorfamilj, vilket bl.a. framgår

av 36 och 55 §§ fordonskungörelsen (1972:595). Tillverkaren intygar att så är
fallet.

Enligt 20 § bilavgasförordningen får naturvårdsverket föreskriva om av-
steg eller för det enskilda fallet medge undantag från föreskrifterna, om det
är av ringa betydelse från miljöskyddssynpunkt. Om undantag medges tas
en dispensavgift ut enligt en taxa som fastställs av naturvårdsverket efter
samråd med riksrevisionsverket. Syftet med dispensavgiften bör enligt 10 §
bilavgaslagen vara att utjämna de ekonomiska fördelarna för den avgifts-
skyldige av att fordonet inte uppfyller uppställda krav. Taxan utformas på ett
schablonmässigt sätt. Det är således inte meningen att avgiften skall beräk-
nas med hänsyn till de ekonomiska fördelarna för den avgiftsskyldige i det
enskilda fallet (1986/87:prop. 56, s.22).

Frågan om undantag från bestämmelserna uppkommer främst för bilar
som förs in till landet av någon annan än tillverkaren eller dennes represen-
tant. Enligt naturvårdsverkets kungörelse med föreskrifter om bilavgaskont-
roll (SNFS 1987:2, omtryckt efter ändringar i SNFS 1990:12) gäller avsteg
från kravet på överensstämmelse med en avgasgodkänd motorfamilj bl.a.
för bilar som utgör flyttgods, arvegods eller diplomatgods samt för amatör-
byggda bilar. I fråga om bilar som i övrigt importeras för eget bruk och bilar
som ändras på ett sätt som kan påverka utsläppen gäller enligt föreskrifterna
att det skall visas att bilen i fråga om avgasrelaterad utrustning överensstäm-
mer med en avgasgodkänd motorfamilj.

För bilar som omfattas av föreskrifterna om avsteg tas en dispensavgift ut
med 7 000 kr om bilen inte överensstämmer med en avgasgodkänd motorfa-
milj. För vissa äldre bilar utgör dispensavgiften 2000 kr.

För bilar som inte omfattas av föreskrifterna om avsteg kan naturvårdsver-
ket med stöd av bemyndigandet i 20 § bilavgasförordningen efter ansökan
besluta om undantag i det enskilda fallet. Naturvårdsverket har intagit en
mycket restriktiv hållning när det gäller undantag i enskilda fall.

De ärenden om undantag i enskilda fall som överklagats till regeringen har
främst gällt ansökningar avseende bilar som importerats av privatpersoner
och som inte uppfyllt kravet på överensstämmelse med en avgasgodkänd
motorfamilj. Regeringen har vid prövningen av de överklagade ärendena
delat verkets bedömning att undantag för sådana bilar inte bör medges, även
i de fall bilarna har varit försedda med avgasreningsutrustning i form av t.ex.
katalysator. Regeringen har ansett det viktigt att upprätthålla kravet på att
ett svenskt avgasgodkännande måste finnas för motorfamiljen. Om ett
svenskt godkännande saknas är det svårt att bedöma om de krav i fråga om
utsläpp och utrustningens hållbarhet som gäller enligt de svenska reglerna är
uppfyllda. Kontrollen av att kraven är uppfyllda för fordon i bruk försvåras
också.

Regeringen har medgett undantag endast i två speciella typfall. Det ena
gäller bilar av 1976 - 1988 års modeller som införts i bilregistret före den 1
juli 1990. För sådana bilar gäller enligt bilavgasförordningen endast lindriga
avgaskrav. För bilar i denna kategori som uppfyllde betydligt strängare ut-
ländska krav, exempelvis de krav som tillämpas i Kalifornien, medgavs dis-
pens i ett antal fall. För bilar som införts i bilregistret efter den 1 juli 1990

Prop. 1991/92:47

har något motsvarande undantag inte medgetts. Det andra specialfallet där
regeringen beslutat om undantag avser vissa handikappanpassade bilar.

Några exempel på fall där regeringen inte medgett undantag från kravet
på överensstämmelse med en avgasgodkänd motorfamilj bör nämnas. Det
ena gäller gasdrivna bilar som ägaren velat bygga om till bensindrift, efter-
som tillgången på tankningsställen för motorgas har minskat kraftigt i
landet. Det andra fallet gäller bilägare som velat förbättra bilens avgasrening
genom montering av en speciell tillsats. Regeringens ställningstagande i det
senare fallet grundades bl.a. på att tillräcklig utredning inte förelåg om de
förbättringar som kunde uppnås. Det var inte heller klarlagt om det befint-
liga avgasreningssystemet kunde påverkas negativt av ändringen.

Beträffande ärenden om dipensavgift har regeringen inte i något fall fun-
nit att de faktiska omständigheterna varit sådana att grund för befrielse eller
nedsättning förelegat. Regeringen har dock i vissa fall av formella skäl beslu-
tat om nedsättning av avgiften.

Prop. 1991/92:47

2 En ändrad instansordning

Mitt förslag: Statens naturvårdsverks beslut i det särskilda fallet om
dispensavgift överklagas hos kammarrätten i stället för hos rege-
ringen.

Utredningens förslag: Utredningen om naturvårdsverkets organisation fö-
reslår att överklagande skall ske hos koncessionsnämnden för miljöskydd.

Skälen for mitt förslag: Riksdagen antog år 1984 riktlinjer för en systema-
tisk översyn av möjligheterna att överklaga myndighetsbeslut till regeringen
(1983/84:prop. 120, KU23, rskr. 250), bl.a. i syfte att begränsa antalet över-
klaganden hos regeringen. Genom naturvårdsverkets föreskrifter och rege-
ringens beslut i överklagade ärenden har en enhetlig praxis utbildats i fråga
om de fall då undantag från föreskrifterna om avgasrening bör medges. Det-
samma gäller för ärenden om dispensavgift. Enligt min mening finns det mot
den bakgrunden inte längre skäl att behålla den nuvarande ordningen med
regeringen som sista instans. Utredningen har föreslagit att överklagande
skall ske till koncessionsnämnden för miljöskydd, som handlägger överkla-
ganden i ärenden om förelägganden enligt 7 § bilavgaslagen. Dispensären-
dena är dock av den karaktären att det framstår som lämpligare att överkla-
gande sker till kammarrätten. Redan nu gäller att vissa andra beslut enligt
bilavgaslagstiftningen skall överklagas hos kammarrätten. Detta gäller enligt
11 § första stycket bilavgaslagen beslut om föreläggande enligt 5 § eller beslut
enligt 9 § om kontrollavgift.

Samma regler om överklagande bör gälla såväl för dispensavgift som för
undantag. Om riksdagen beslutar att ändra bilavgaslagen i fråga om dispen-
savgiften, kommer jag att föreslå regeringen att motsvarande ändring görs i
bilavgasförordningen beträffande besluten om undantag i det enskilda fallet.

De nuvarande bilavgasbestämmelserna kan behöva förenklas och ses

över, bl.a. mot bakgrund av den överenskommelse som nu ingåtts om ett Prop. 1991/92:47
EES-avtal. Jag avser att snarast återkomma till regeringen i den frågan.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom miljödepartementet upprättas ett för-
slag till

lag om ändring i bilavgaslagen (1986:1386).

4 Lagrådets hörande

Förslaget är sådant att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om
ändring i bilavgaslagen (1986:1386).

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden
har lagt fram.

gotab 40061, Stockholm 1991