om vissa ändringar
i bestämmelserna
om skattetillägg, preliminär
B-skatt m. m.
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 43
Prop.
1991/92:43
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 31 oktober 1991.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Lundgren
De i propositionen lämnade förslagen berör främst de administrativa
sanktionsbestämmelserna och innebär bl. a. vissa uppmjukningar och an-
passningar av sanktionssystemet till skattereformen.
Skattetillägg föreslås kunna påföras på undandragen statlig fastighets-
skatt, avkastningsskatt på pensionsmedel och särskild löneskatt på pen-
sionskostnader.
Skatte- och avgiftstillägg föreslås utgå efter en lägre procentsats när den
oriktiga uppgiften är att anse som ett periodiseringsfel. En viss utvidgning
av vad som skall förstås med normalt tillgängligt kontrollmaterial vid
taxering och följaktligen medföra en lägre uttagsprocent föreslås också.
Den s. k. nettokvittningen, dvs. kvittningsmöjligheten mellan olika pos-
ter inom en förvärvskälla vid beräkning av underlaget för skattetillägg,
föreslås slopad. Vidare föreslås att skattetillägg skall kunna påföras vid
oriktig uppgift om underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverk-
samhet eller i inkomstslaget tjänst.
Förseningsavgift skall kunna påföras när den skattskyldige visserligen
lämnat en självdeklaration i rätt tid men den är så ofullständig att den
uppenbart inte kan ligga till grund för taxering. Förseningsavgift skall
också kunna påföras om inte en s. k. särskild uppgift kommit in i rätt tid.
En ny eftergiftsgrund införs. Skattetillägg skall efterges om det framstår
som uppenbart oskäligt att ta ut skattetillägget. Detsamma föreslås gälla
för avgiftstillägg, tulltillägg och förseningsavgift.
Eftertaxering och efterprövning föreslås inte få ske om ett beslut skulle
framstå som uppenbart oskäligt.
I propositionen föreslås att en strikt kontantprincip skall tillämpas vid
beskattning av inkomst av tjänst.
Vidare tas i propositionen upp en del förslag på uppbördsområdet.
Beslutsbehörigheten föreslås få överföras mellan skattemyndigheter. Skat-
temyndigheten får möjlighet att efter ansökan besluta att en arbetsgivare
vid beräkning av preliminär A-skatt inte skall ta hänsyn till förmån av fri
hemresa eller ersättning för kostnader för hemresa med allmänna kommu-
nikationer till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger vid
taxeringen avdragsgillt belopp.
I propositionen föreslås också att uttaget av preliminär B-skatt under
uppbördsåret 1992/93 normalt skall vara 110% av den slutliga skatten året
före inkomståret när det gäller såväl juridiska som fysiska personer samt att
fyllnadsinbetalning av preliminär skatt skall kunna göras t. o. m. den 18
februari året efter inkomståret utan att kvarskatteavgift tas ut.
Slutligen föreslås vissa mindre justeringar av uppgiftsplikten och änd-
ringar av skatteregisterlagen bl. a. i anledning av ändrade materiella be-
skattningsregler.
De nya reglerna avses träda i kraft den 1 januari 1992 och i huvudsak
tillämpas fr. o. m. 1992 års taxering.
Prop. 1991/92:43
Prop. 1991/92:43
Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1990:324)
dels att i 7 kap. 6 § ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbok-
förd”,
dels att 1 kap. 3 §, 4 kap. 16 — 18 §§ samt 5 kap. 1, 2, 4 —6, 11 och 13 §§
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 2 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
3§
Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kommu-
nalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Med kommun likställs i denna
lag landsting och annan menighet
som har beskattningsrätt.
4 kap.
16§
Eftertaxering får ske om den skattskyldige
1. i självdeklaration eller på an-
nat sätt lämnat oriktig uppgift till
ledning för taxeringen,
2. lämnat oriktig uppgift i mål om
3. underlåtit att lämna självde-
klaration, uppgift eller infordrad
upplysning trots att han är upp-
giftspliktig enligt lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontroll-
uppgifter
1. i självdeklaration eller på an-
nat sätt under förfarandet lämnat
oriktig uppgift till ledning for taxe-
ringen,
taxering eller
3. underlåtit att lämna självde-
klaration, uppgift eller infordrad
upplysning trots att han är upp-
giftspliktig
och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett tax-
eringsbeslut avseende den skattskyldige eller hans make, eller, i fråga om
förmögenhetsskatt, någon annan person som samtaxeras med honom bli-
vit felaktigt eller inte fattats.
17 §
Eftertaxering får också ske
1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbise-
ende,
2. när kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter saknats eller varit
felaktig,
3. när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av beslut som anges i
13 § andra stycket 1—5.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Eftertaxering enligt första stycket
3 med anledning av beslut som an-
ges i 13 § andra stycket 1 avseende
annan skattskyldig får inte ske om
beslutet skulle framstå som uppen-
bart oskäligt.
18 §
Eftertaxering enligt 16 § samt 17 § första stycket 1 och 2 får ske endast
om den avser belopp av någon betydelse.
Eftertaxering får inte ske om
skattemyndigheten tidigare fattat
beslut om eftertaxering avseende
samma fråga.
Eftertaxering får inte ske om be-
slutet med hänsyn till omständighe-
terna skulle framstå som uppenbart
oskäligt eller om skattemyndighe-
ten tidigare fattat beslut om efter-
taxering avseende samma fråga.
5 kap.
1§‘
Har en skattskyldig i självdekla-
ration eller annat skriftligt medde-
lande, som han avgett till ledning
för taxeringen, lämnat uppgift som
befinns oriktig, skall en särskild av-
gift (skattetillägg) påföras ho-
nom. Detsamma gäller om den
skattskyldige har lämnat en sådan
uppgift i mål om taxering och upp-
giften inte har godtagits efter pröv-
ning i sak eller inte har prövats.
Skattetillägg enligt första stycket
tas ut med tjugo procent av den
mervärdeskatt och med fyrtio pro-
cent av den inkomstskatt eller för-
mögenhetsskatt som, om den orik-
tiga uppgiften hade godtagits, inte
skulle ha påförts den skattskyldige
eller hans make eller, i fråga om
förmögenhetsskatt, någon annan
person som samtaxeras med ho-
nom.
Har en skattskyldig i självdekla-
ration eller annat skriftligt medde-
lande, som han under förfarandet
avgett till ledning för taxeringen,
lämnat uppgift som befinns oriktig,
skall en särskild avgift (skatte-
tillägg) påföras honom. Detsam-
ma gäller om den skattskyldige har
lämnat en sådan uppgift i mål om
taxering och uppgiften inte har god-
tagits efter prövning i sak.
Skattetillägg enligt första stycket
tas ut med tjugo procent av den
mervärdeskatt och med fyrtio pro-
cent av sådan skatt som avses i 1
kap. 1 § första stycket 1 — 4, 6 och 7
som, om den oriktiga uppgiften
hade godtagits, inte skulle ha på-
förts den skattskyldige eller hans
make eller, i fråga om förmögen-
hetsskatt, någon annan person som
samtaxeras med honom, eller, vad
gäller mervärdeskatt, felaktigt skul-
le ha tillgodoräknats honom. Skulle
den oriktiga uppgiften, om den hade
godtagits, ha medfört sådant under-
skott i förvärvskälla i inkomstslaget
näringsverksamhet eller tjänst som
inte utnyttjas taxeringsåret, skall
skattetillägg i stället beräknas på ett
underlag som utgör en fjärdedel av
den minskning av underskottet som
Senaste lydelse 1991:695.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Avgiftsberäkning enligt andra
stycket sker efter tjugo procent i fall
då den oriktiga uppgiften har rät-
tats eller hade kunnat rättas med
ledning av kontrollmaterial som
normalt är tillgängligt vid taxering.
Sådant kontrollmaterial kan vara
taxeringsavi, den skattskyldiges
självdeklaration för det nästföregå-
ende beskattningsåret eller uppgifter
som det enligt lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgif-
ter åligger arbetsgivare eller andra
att utan föreläggande lämna till led-
ning för taxering avseende någon
annan. För annat kontrollmaterial
än taxeringsavi och självdeklaration
för det nästföregående beskattnings-
året gäller vad som sagts nu endast
om materialet varit tillgängligt för
skattemyndigheten före utgången
av november taxeringsåret. Som
normalt tillgängligt kontrollmateri-
al anses inte meddelande från en
annan skattemyndighet.
rättelsen av den oriktiga uppgiften
medfört.
Avgiftsberäkning enligt andra
stycket sker efter tjugo procent el-
ler, vad gäller mervärdeskatt, tio
procent av underlaget när
1. den oriktiga uppgiften har rät-
tats eller hade kunnat rättas med
ledning av kontrollmaterial som
normalt är tillgängligt för skatte-
myndigheten och som varit tillgäng-
ligt för myndigheten före utgången
av november taxeringsåret,
2. den oriktiga uppgiften avser pe-
riodisering eller därmed jämställd
fråga.
Om avvikelse har skett från en
självdeklaration genom skönstax-
ering, påförs den skattskyldige skat-
tetillägg. Tillägget beräknas på den
skatt som till följd av skönstax-
eringen påförs den skattskyldige ut-
över den skatt som annars skulle ha
påförts honom. Vid beräkningen
skall dessutom bestämmelserna i
1 § andra stycket tillämpas. Till den
del skönstaxeringen innefattar rät-
telse av oriktig uppgift från den
skattskyldige skall skattetillägg tas
ut enligt bestämmelserna i 1 §.
§
Om avvikelse har skett från en
självdeklaration genom skönstax-
ering, påförs den skattskyldige skat-
tetillägg. Tillägget beräknas på den
skatt som till följd av skönstax-
eringen påförs den skattskyldige ut-
över den skatt som annars skulle ha
påförts honom. Medför skönstax-
eringen att sådant underskott i
förvärvskälla i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet eller tjänst som
inte utnyttjas taxeringsåret mins-
kar, skall skattetillägget i stället be-
räknas på ett underlag som utgör en
fjärdedel av den minskning av un-
derskottet som skönstaxeringen
medfört. Vid beräkningen skall
dessutom bestämmelserna i 1 §
andra stycket tillämpas. Till den
del skönstaxeringen innefattar rät-
telse av oriktig uppgift från den
skattskyldige skall skattetillägg tas
ut enligt bestämmelserna i 1 §.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på
grund av utebliven självdeklaration
och självdeklaration inte kommit
in trots att föreläggande sänts ut till
den skattskyldige. Tillägget beräk-
nas på den skatt som till följd av
skönstaxeringen påförs den skatt-
skyldige utöver den skatt som skul-
le ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter som den skattskyldige
kan ha lämnat till ledning för taxe-
ringen.
Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på
grund av utebliven självdeklaration
och självdeklaration inte kommit
in trots att föreläggande sänts ut till
den skattskyldige. Tillägget beräk-
nas på den skatt som till följd av
skönstaxeringen påförs den skatt-
skyldige utöver den skatt som skul-
le ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter som den skattskyldige
kan ha lämnat till ledning för taxe-
ringen. Innefattar skönstaxeringen
att ett vid tidigare taxering fastställt
underskott i förvärvskälla i in-
komstslaget näringsverksamhet el-
ler tjänst utnyttjas helt eller delvis,
skall skattetillägg beräknas på ett
underlag som utgör en jjärdedel av
den minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört. Har den
skattskyldige i en skriftlig uppgift
ledning för taxeringen redovisat un-
derskott i förvärvskälla i inkomstsla-
get näringsverksamhet eller tjänst
som inte utnyttjas taxeringsåret och
medför sköntaxeringen att sådant
underskott minskar, skall skattetill-
lägget beräknas på ett underlag som
utgör en jjärdedel av den minskning
av underskottet som skönstaxe-
ringen medfört.
2a§
Underlag för skattetillägg skall
bestämmas utan hänsyn till invänd-
ningar rörande annan fråga än den
som föranlett tillägget.
Skattetillägg tas inte ut i sam-
band med rättelse av en felräkning
eller misskrivning som uppenbart
framgår av självdeklarationen eller
av ett annat skriftligt meddelande
från den skattskyldige. Detsamma
gäller vid rättelse av en oriktig upp-
gift i fråga om inkomst av tjänst
eller kapital, om rättelsen har gjorts
eller hade kunnat göras med led-
ning av kontrolluppgift som skall
lämnas utan föreläggande enligt
Skattetillägg tas inte ut
1. vid rättelse av en felräkning
eller misskrivning som uppenbart
framgår av självdeklarationen eller
av ett annat skriftligt meddelande
från den skattskyldige,
2. vid rättelse av en oriktig upp-
gift i fråga om inkomst av tjänst
eller kapital, om rättelsen har gjorts
eller hade kunnat göras med led-
ning av kontrolluppgift som skall
lämnas utan föreläggande enligt
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter och som
varit tillgänglig för skattemyndig-
heten före november månads ut-
gång taxeringsåret.
Skattetillägg tas inte heller ut i
den mån avvikelsen avser bedöm-
ning av ett skriftligt yrkande, såsom
fråga om yrkat avdrag eller värde
av naturaförmån eller tillgång, och
avvikelsen inte gäller uppgift i sak.
Om den skattskyldige frivilligt har
rättat en oriktig uppgift, skall skat-
tetillägg inte tas ut.
lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter och som
varit tillgänglig för skattemyndig-
heten före november månads ut-
gång taxeringsåret,
3. i den mån avvikelsen avser be-
dömning av ett skriftligt yrkande,
såsom fråga om yrkat avdrag eller
värde av naturaförmån eller till-
gång, och avvikelsen inte gäller
uppgift i sak,
4. om den skattskyldige frivilligt
har rättat en oriktig uppgift.
Första stycket 2 gäller inte i fråga
om kontrolluppgift enligt 3 kap. 44
eller 45 § lagen om självdeklaration
och kontrolluppgifter.
5§2
Om deklarationsskyldig inte har
kommit in med självdeklaration
inom föreskriven tid, skall en sär-
skild avgift (förseningsavgift)
påföras honom. Sådan avgift påförs
aktiebolag med 1 000 kronor och
andra skattskyldiga med 500 kro-
nor.
Har skattskyldig, som utan före-
läggande skall lämna självdeklara-
tion, inte kommit in med deklara-
tion senast den 1 augusti under tax-
eringsåret, bestäms förseningsav-
giften till fyra gånger det belopp
som anges i första stycket.
Om deklarationsskyldig inte har
kommit in med självdeklaration
inom föreskriven tid eller har han
endast lämnat en självdeklaration
med så bristfälligt innehåll att den
uppenbarligen inte är ägnad att lig-
ga till grund för taxering, skall en
särskild avgift (förseningsav-
gift) påföras honom. Sådan avgift
påförs aktiebolag med 1 000 kronor
och andra skattskyldiga med 500
kronor.
Har skattskyldig, som utan före-
läggande skall lämna självdeklara-
tion, inte kommit in med deklara-
tion senast den 1 augusti under tax-
eringsåret eller har han dessförin-
nan endast kommit in med en själv-
deklaration med så bristfälligt inne-
håll att den uppenbarligen inte är
ägnad att ligga till grund för taxe-
ring, bestäms förseningsavgiften till
fyra gånger det belopp som anges i
första stycket.
Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig som har
avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte
följt ett föreläggande att avge en allmän självdeklaration inom den tid som
föreskrivs i föreläggandet.
Har den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshand-
ling, som inte är behörigen undertecknad, tas förseningsavgift ut endast
om handlingen inte undertecknas inom den tid som föreskrivs i ett föreläg-
gande. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket.
2 Senaste lydelse 1990:1138.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vad som sägs om deklarations-
skyldig och skattskyldig i första och
andra styckena gäller också för han-
delsbolag, rederi för registrerings-
pliktigt fartyg och sådant dödsbo
som vid inkomst- och förmögen-
hetstaxering skall anses som han-
delsbolag, om bolaget, rederiet eller
dödsboet inte har lämnat uppgifter
som avses i 2 kap. 19 § lagen
(1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter inom före-
skriven tid.
Vad som sägs om deklarations-
skyldig och skattskyldig i första och
andra styckena gäller också för den
som utan att vara deklarationsskyl-
dig är skyldig att lämna uppgift en-
ligt 2 kap. 25 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontroll-
uppgifter eller särskild uppgift en-
ligt 2 kap. 26 § samma lag. Vad
som sägs om deklaration gäller då
sådan uppgift eller särskild uppgift.
Särskild avgift skall efterges helt,
om felaktigheten eller underlåten-
heten kan antas ha ett sådant sam-
band med den skattskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller
liknande förhållande att den fram-
står som ursäktlig. Detsamma gäl-
ler om felaktigheten eller underlå-
tenheten framstår som ursäktlig
med hänsyn till uppgiftens beskaf-
fenhet eller annan särskild omstän-
dighet.
Särskild avgift skall efterges helt,
om felaktigheten eller underlåten-
heten kan antas ha ett sådant sam-
band med den skattskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller
liknande förhållande att den fram-
står som ursäktlig. Detsamma gäl-
ler om felaktigheten eller underlå-
tenheten framstår som ursäktlig
med hänsyn till uppgiftens beskaf-
fenhet eller annan särskild omstän-
dighet eller om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut den sär-
skilda avgiften.
Skattetillägg får efterges helt när det belopp som kunde ha undandragits
genom felaktigheten eller underlåtenheten är ringa.
U§
Ändras ett taxeringsbeslut skall
skattemyndigheten vidta den änd-
ring av beslut om skattetillägg som
föranleds av taxeringsbeslutet.
Ändras ett taxeringsbeslut i en
fråga som föranlett skattetillägg
skall skattemyndigheten vidta den
ändring av beslutet om skattetillägg
som föranleds av taxeringsbeslutet.
13 §
Särskild avgift påförs som slutlig eller tillkommande skatt enligt upp-
bördslagen (1953:272). Skattetillägg som inte uppgår till 100 kronor, på-
förs inte. Särskild avgift tillfaller staten.
Skall någon vid taxering till stat-
lig inkomstskatt påföras skattetill-
lägg, som skall beräknas efter såväl
fyrtio som tjugo procent uträknas
först skatten på summan av de un-
danhållna beloppen. Skatten förde-
las sedan vid tillämpningen av de
skilda procentsatserna efter den
kvotdel som vart och ett av de un-
Skall någon vid taxering till stat-
lig inkomstskatt på förvärvsinkomst
påföras skattetillägg på undandra-
gen skatt efter skilda procentsatser
uträknas först skatten på summan
av de undanhållna beloppen. Skat-
ten fördelas sedan vid tillämpning-
en av de skilda procentsatserna ef-
ter den kvotdel som vart och ett av
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
danhållna beloppen utgör av de
sammanlagda undanhållna belop-
pen.
Bestämmelserna i andra stycket
tillämpas också när någon i annat
fall än som avses där skall påföras
skattetillägg efter skilda procentsat-
ser.
de undanhållna beloppen utgör av
de sammanlagda undanhållna be-
loppen.
Bestämmelserna i andra stycket
tillämpas också när någon skall på-
föras skattetillägg efter skilda pro-
centsatser på undandragen skatt i
annat fall än som avses i andra styc-
ket. Vid beräkning av skattetillägg
på minskning av underskott i
förvärvskälla skall underlaget vid
tillämpning av de skilda procent-
satserna fördelas efter den kvotdel
som vart och ett av de undanhållna
beloppen utgör av de sammanlagda
undanhållna beloppen.
Skall skattetillägg påföras efter
skilda procentsatser och beräknas
på såväl undandragen skatt som
minskning av underskott i förvärvs-
källa görs beräkningen med till-
lämpning av andra och tredje
styckena på de båda underlagen var
för sig.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Såvitt avser andra bestäm-
melser än 4 kap. 18 § andra stycket och 5 kap. 6 § första stycket tillämpas
lagen första gången vid 1992 års taxering.
Prop. 1991/92:43
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att i 2 kap. 28 § ordet ”landstingskommun” skall bytas ut mot
”landsting”,
dels att 2 kap. 20, 23, 25 och 26 §§, 3 kap. 60 § samt 4 kap. 8 § skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
20 §*
Utländskt skadeförsäkringsföretag som drivit försäkringsrörelse i Sveri-
ge, skall i stället för vad som anges i 19 § i självdeklarationen lämna
uppgift om premieinkomsten i Sverige.
Den som enligt 2 § 7 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall schablonbeskattas för intäkt av
fastighet skall, såvitt gäller fastig-
hetsinnehavet, i stället för vad som
anges i 19 § i självdeklarationen
lämna uppgift om de intäkter och
omkostnader som anges i först-
nämnda lagrum.
23 §2
Den som har inkomst av näringsverksamhet och som för beskattnings-
året enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. i sin
balansräkning redovisar pensionsskuld under rubriken Avsatt till pen-
sioner, skall i självdeklarationen redovisa vad som avser sådana pensions-
åtaganden för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger enligt punkt 20 d
jämfört med punkt 20 e av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen
(1928:370). Sådan redovisning skall avse förhållandena vid såväl beskatt-
ningsårets ingång som dess utgång.
Den som enligt punkt 20 a eller
punkt 20 b av anvisningarna till
23 § kommunalskattelagen gjort av-
drag för medel som avsatts till pen-
sionsstiftelse eller personalstiftelse
skall lämna uppgift om namn och
organisationsnummer på stiftelsen.
25 §3
Handelsbolag och rederi för re-
gistreringspliktigt fartyg skall varje
år till ledning för delägares taxering
lämna uppgifter som avses i 19 §
Handelsbolag och rederi för re-
gistreringspliktigt fartyg skall varje
år till ledning för delägares taxering
lämna uppgifter som avses i 19 §
' Senaste lydelse 1990:1136.
2 Senaste lydelse 1990:1136.
3 Senaste lydelse 1990:1136.
12
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
samt för varje delägare uppgifter
om hans andel av bolagets eller re-
deriets inkomst och värdet av hans
andel eller lott i bolaget eller rederi-
et.
samt för varje delägare uppgifter
om hans andel av bolagets eller re-
deriets inkomst av varje förvärvs-
källa och värdet av hans andel eller
lott i bolaget eller rederiet. Uppgift
skall också lämnas om delägares
andel av skatteunderlag enligt 3 §
lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel och 2§
lagen (1991:687) om särskild löne-
skatt på pensionskostnader.
Uppgifterna skall lämnas enligt bestämmelserna för allmän självdeklara-
tion och på det sätt som anges i 28 och 29 §§.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar
även sådant dödsbo som vid inkomst- och förmögenhetstaxering skall
anses som handelsbolag.
Bestämmelserna i 32 § om anstånd gäller i tillämpliga delar för uppgifts-
skyldighet enligt denna paragraf.
26 §
Stiftelser eller föreningar, som är
helt eller delvis frikallade från
skattskyldighet, skall i fall som an-
ges nedan lämna särskild uppgift
om inkomst och förmögenhet, som
inte uppgetts till beskattning z själv-
deklarationen.
Uppgiftsskyldighet har
1. pensionsstiftelser som avses i
lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m.,
2. personalstiftelser som avses i
lagen om tryggande av pensionsut-
fästelse m. m. med ändamål uteslu-
tande att lämna understöd vid ar-
betslöshet, sjukdom eller olycksfall,
3. stiftelser som har till huvud-
sakligt ändamål att under samver-
kan med militär eller annan myn-
dighet stärka rikets försvar,
4. stiftelse som har till huvudsak-
ligt ändamål att, utan begränsning
till en viss familj, vissa familjer el-
ler bestämda personer, främja vård
och uppfostran av barn eller lämna
understöd till undervisning eller ut-
Stiftelse eller förening, som är
helt eller delvis frikallad från skatt-
skyldighet, skall i fall som anges ne-
dan lämna särskild uppgift om in-
komst och förmögenhet, som inte
skall tas upp till beskattning.
Uppgiftsskyldighet har
1. personalstiftelse som avses i
lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m. med ända-
mål uteslutande att lämna under-
stöd vid arbetslöshet, sjukdom eller
olycksfall samt stiftelse som bildats
enligt avtal mellan organisationer
av arbetsgivare och arbetstagare
med ändamål som anges i 7 § 4
mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,
2. stiftelse som har till huvudsak-
ligt ändamål att under samverkan
med militär eller annan myndighet
stärka rikets försvar,
3. stiftelse som har till huvudsak-
ligt ändamål att, utan begränsning
till en viss familj, vissa familjer el-
ler bestämda personer, främja vård
och uppfostran av barn eller lämna
understöd till undervisning eller ut-
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
bildning eller utöva hjälpverksam-
het bland behövande eller främja
vetenskaplig forskning,
5. föreningar som avses i 7 § 5
mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, samt
bildning eller utöva hjälpverksam-
het bland behövande eller främja
vetenskaplig forskning eller nor-
diskt samarbete,
4. förening som avses i 7 § 5
mom. lagen om statlig inkomst-
skatt.
6. föreningar och stiftelser, som
avses i 7 § 5 mom. nionde stycket
och 6 mom. sjätte stycket lagen om
statlig inkomstskatt.
Särskild uppgift lämnas på blankett enligt fastställt formulär. Blanketten
eller bilaga till denna skall ta upp inkomster och utgifter under räkenskaps-
år som gått till ända närmast före taxeringsåret, samt tillgångar och skulder
vid räkenskapsårets början och slut. Vidare skall upplysning lämnas om de
omständigheter som anses motivera frikallelse från skattskyldighet.
Särskild uppgift lämnas varje år senast den 31 mars i den ordning som
anges i 29 § i fråga om självdeklaration, om inte skattemyndigheten efter
framställning medger befrielse för viss tid från nämnda skyldighet. Sådant
medgivande får återkallas.
Stiftelse eller förening som är
skyldig att lämna självdeklaration
skall foga den särskilda uppgiften
till deklarationen.
Stiftelsen eller föreningen skall efter föreläggande av skattemyndigheten
meddela de ytterligare upplysningar som kan behövas för att bedöma
stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.
3 kap.
60 §4
Vid en kontrolluppgift som läm-
nas enligt 4, 13, 14, 22 eller 27 §
skall fogas särskild uppgift
(sammandrag av kontrolluppgif-
ter). I sådant sammandrag skall an-
ges namn, postadress och person-
nummer eller organisationsnum-
mer för den uppgiftsskyldige, anta-
let lämnade kontrolluppgifter samt
det sammanlagda beloppet av de
skatteavdrag som har verkställts för
preliminär A-skatt under året före
taxeringsåret. Om den uppgiftsskyl-
dige har tilldelats särskilt redovis-
ningsnummer enligt 53 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272), skall
detta anges i stället för personnum-
mer eller organisationsnummer.
Om den uppgiftsskyldige har gjort
avdrag för en arbetstagares kostna-
Vid en kontrolluppgift som läm-
nas enligt 4, 13, 14, 22 eller 27 §
skall fogas särskild uppgift
(sammandrag av kontrolluppgif-
ter). I sådant sammandrag skall an-
ges namn, postadress och person-
nummer eller organisationsnum-
mer för den uppgiftsskyldige, anta-
let lämnade kontrolluppgifter samt
det sammanlagda beloppet av de
skatteavdrag som har verkställts för
preliminär A-skatt under året före
taxeringsåret. Om den uppgiftsskyl-
dige har tilldelats särskilt redovis-
ningsnummer enligt 53 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272), skall
detta, / annat sammandrag än så-
dant som avser kontrolluppgift om
ränta, utdelning eller betalning till
eller från utlandet, anges i stället för
Senaste lydelse 1990:1424.
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
der enligt 2 kap. 4 § första stycket 6
lagen (1981:691) om socialavgifter,
skall denna kostnad också anges i
sammandraget. I sammandraget
skall också anges det sammanlagda
beloppet av semestermedel som har
betalts in till en semesterkassa och
som den uppgiftsskyldige inte skall
redovisa i någon kontrolluppgift
samt det sammanlagda skatteun-
derlag för särskild löneskatt som
har redovisats enligt lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare.
personnummer eller organisations-
nummer. Om den uppgiftsskyldige
har gjort avdrag för en arbetstaga-
res kostnader enligt 2 kap. 4 § för-
sta stycket 6 lagen (1981:691) om
socialavgifter, skall denna kostnad
också anges i sammandraget. I
sammandraget skall också anges
det sammanlagda beloppet av se-
mestermedel som har betalts in till
en semesterkassa och som den upp-
giftsskyldige inte skall redovisa i
någon kontrolluppgift samt det
sammanlagda skatteunderlag för
särskild löneskatt som har redovi-
sats enligt lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från ar-
betsgivare.
Redovisning av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen
skall lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto.
4 kap.
8§5
Till böter eller fängelse i högst
sex månader skall den dömas som
uppsåtligen eller av grov oaktsam-
het underlåter att fullgöra skyldig-
het beträffande
1. uppgifter enligt 2 kap. 25 § eller
2. kontrolluppgift som skall läm-
nas utan föreläggande av skatte-
myndighet.
Till böter eller fängelse i högst
sex månader skall den dömas som
uppsåtligen eller av grov oaktsam-
het underlåter att fullgöra skyldig-
het beträffande kontrolluppgift
som skall lämnas utan föreläggande
av skattemyndighet.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.
Ansvar enligt första stycket inträder inte, om gärningen är belagd med
straff enligt skattebrottslagen (1971:69).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Senaste lydelse 1990:1136.
15
Prop. 1991/92:43
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 9 § lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:315) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
9§
Till penningböter skall den dömas som inte fullgör skyldighet
1. att lämna handlingar och uppgifter enligt 2 kap. 22 eller 30 §,
2. att utan föreläggande lämna
särskild uppgift som avses i 2 kap.
26 § rörande inkomst och förmögen-
het och som inte uppgetts till be-
skattning i självdeklarationen,
3. att enligt 3 kap. 28 och 29 §§,
30 § andra stycket samt 31 § lämna
särskilda uppgifter eller kontroll-
uppgifter om utdelningar och rän-
tor,
4. att utan föreläggande enligt 3
kap. 44 — 46 eller 48 § lämna kon-
trolluppgifter från bostadsförening
eller bostadsaktiebolag eller sådan
juridisk person som förvaltar sam-
fällighet,
5. att enligt 3 kap. 63 § lämna
kontrolluppgift till ledning vid be-
skattning utomlands.
2. att enligt 3 kap. 28 och 29 §§,
30 § andra stycket samt 31 § lämna
särskilda uppgifter eller kontroll-
uppgifter om utdelningar och rän-
tor,
3. att utan föreläggande enligt 3
kap. 44 — 46 eller 48 § lämna kon-
trolluppgifter från bostadsförening
eller bostadsaktiebolag eller sådan
juridisk person som förvaltar sam-
fallighet,
4. att enligt 3 kap. 63 § lämna
kontrolluppgift till ledning vid be-
skattning utomlands.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket.
Ansvar enligt första stycket inträder inte, om gärningen är belagd med
straff enligt skattebrottslagen (1971:69).
16
Prop. 1991/92:43
Härigenom föreskrivs att 38, 64 a, 64 f och 64 h §§ lagen (1968:430) om
mervärdeskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
38 §
Efterbeskattning får ske om den skattskyldige
1. i deklaration eller på annat sätt 1. i deklaration eller på annat sätt
lämnat oriktig uppgift till ledning under förfarandet lämnat oriktig
för beskattningen, uppgift till ledning för beskattning-
en,
2. lämnat oriktig uppgift i mål om skatt eller
3. underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift
och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beskatt-
ningsbeslut blivit felaktigt eller inte fattats.
Efterbeskattning får också ske
1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbise-
ende,
2. när en ändring föranleds av beslut som anges i 35 § andra stycket.
Efterbeskattning som avser annat än omprövning enligt andra stycket 2
får ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Efterbeskattning
får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå
som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten tidigare fattat beslut
om efterbeskattning avseende samma fråga.
64 a §
Har en skattskyldig i deklaration
eller annat skriftligt meddelande,
som han avgett till ledning för be-
skattningen, lämnat uppgift som
befinns oriktig, skall en särskild av-
gift (skattetillägg) påföras ho-
nom med tjugo procent av det skat-
tebelopp, som ej skulle ha påförts
eller som felaktigt skulle ha tillgo-
doräknats honom om den oriktiga
uppgiften godtagits. Detsamma gäl-
ler om den skattskyldige har lämnat
en sådan uppgift i mål om skatt och
uppgiften inte har godtagits efter
prövning i sak eller inte har prövats.
Har deklaration lämnats men av-
vikelse skett från denna med stöd
Har en skattskyldig i deklaration
eller annat skriftligt meddelande,
som han under förfarandet avgett
till ledning för beskattningen, läm-
nat uppgift som befinns oriktig,
skall en särskild avgift (skatte-
tillägg) påföras honom med tjugo
procent av det skattebelopp, som ej
skulle ha påförts eller som felaktigt
skulle ha tillgodoräknats honom
om den oriktiga uppgiften godta-
gits. Detsamma gäller om den
skattskyldige har lämnat en sådan
uppgift i mål om skatt och uppgif-
ten inte har godtagits efter pröv-
ning i sak.
Avgiftsberäkning enligt första
stycket sker efter tio procent när den
oriktiga uppgiften avser periodise-
ring eller därmed jämställd fråga.
Har deklaration lämnats men av-
vikelse skett från denna med stöd
1 Lagen omtryckt 1990:576.
17
2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 43
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
av 30 § andra stycket, påförs den
skattskyldige skattetillägg med tju-
go procent av den skatt som till
följd av uppskattning påförs den
skattskyldige utöver vad som an-
nars skulle ha påförts eller ej tillgo-
doräknats honom. Till den del upp-
skattningen innefattar rättelse av
oriktig uppgift från den skattskyldi-
ge skall dock skattetillägg utgå en-
ligt första stycket.
Har uppskattning skett med stöd
av 30 § andra stycket på grund av
utebliven deklaration, påförs den
skattskyldige skattetillägg med tju-
go procent av den skatt som påförs
honom till följd av uppskattningen
utöver den skatt som skulle ha på-
förts enligt de skriftliga uppgifter
han kan ha lämnat till ledning för
beskattningen. Till den del upp-
skattningen innefattar rättelse av
oriktig uppgift från den skattskyldi-
ge skall dock skattetillägg utgå en-
ligt första stycket.
av 30 § andra stycket, påförs den
skattskyldige skattetillägg med tju-
go procent av den skatt som till
följd av uppskattning påförs den
skattskyldige utöver vad som an-
nars skulle ha påförts eller ej tillgo-
doräknats honom. Till den del upp-
skattningen innefattar rättelse av
oriktig uppgift från den skattskyldi-
ge skall dock skattetillägg utgå en-
ligt första eller andra stycket.
Har uppskattning skett med stöd
av 30 § andra stycket på grund av
utebliven deklaration, påförs den
skattskyldige skattetillägg med tju-
go procent av den skatt som påförs
honom till följd av uppskattningen
utöver den skatt som skulle ha på-
förts enligt de skriftliga uppgifter
han kan ha lämnat till ledning för
beskattningen. Till den del upp-
skattningen innefattar rättelse av
oriktig uppgift från den skattskyldi-
ge skall dock skattetillägg utgå en-
ligt första eller andra stycket.
Underlag för skattetillägg skall
bestämmas utan hänsyn till invänd-
ningar rörande annan fråga än den
som föranlett tillägget.
64 f§
Särskild avgift får helt eftergivas,
om felaktigheten eller underlåten-
heten kan antagas ha sådant sam-
band med den skattskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller
därmed jämförligt förhållande att
den kan anses ursäktlig. Detsamma
gäller om felaktigheten eller under-
låtenheten framstår som ursäktlig
med hänsyn till den oriktiga uppgif-
tens beskaffenhet eller annan sär-
skild omständighet, som rör annat
än vad som sägs i första meningen.
Avser skattetillägg oriktig uppgift
som beror på felräkning, misskriv-
ning eller annat uppenbart förbise-
ende i ej avslutad bokföring, får til-
lägget helt eftergivas, om det fram-
står som uppenbart obilligt att påfö-
ra tillägget.
Särskild avgift får helt eftergivas,
om felaktigheten eller underlåten-
heten kan antagas ha sådant sam-
band med den skattskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller
därmed jämförligt förhållande att
den kan anses ursäktlig. Detsamma
gäller om felaktigheten eller under-
låtenheten framstår som ursäktlig
med hänsyn till den oriktiga uppgif-
tens beskaffenhet eller annan sär-
skild omständighet eller om det
framstår som uppenbart oskäligt att
ta ut den särskilda avgiften.
18
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Skattetillägget får helt eftergivas även i det fall då det belopp som kunde
ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som
ringa.
Särskild avgift får icke påföras sedan skattskyldig har avlidit.
64 h§
Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande härom ej
har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i ärendet
eller målet om särskild avgift.
Ändras ett beskattningsbeslut
skall skattemyndigheten vidta den
ändring av beslut om skattetillägg
som föranleds av beskattningsbe-
slutet.
Ändras ett beskattningsbeslut i
en fråga som föranlett skattetillägg
skall skattemyndigheten vidta den
ändring av beslutet om skattetillägg
som föranleds av beskattningsbe-
slutet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Utom såvitt avser 64 f§
skall dock äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om mervärdeskatt
som skolat redovisas före ikraftträdandet.
19
Prop.1991/92:43
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 § och 7 kap. 1, 6 och 8 §§ lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
7§‘
Efterbeskattning får ske om den skattskyldige
1. i deklaration eller på annat sätt 1. i deklaration eller på annat sätt
lämnat oriktig uppgift till ledning under förfarandet lämnat oriktig
för beskattningen, uppgift till ledning för beslut röran-
de beskattningen,
2. lämnat oriktig uppgift i mål om skatt,
3. underlåtit att lämna deklaration eller infordrad uppgift, eller,
4. underlåtit att tillhandahålla begärt varuprov,
och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beskatt-
ningsbeslut blivit felaktigt eller inte fattats.
Efterbeskattning får också ske
1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbise-
ende,
2. när en ändring föranleds av beslut som anges i 5 § andra stycket.
7 kap.
1§2
Har den skattskyldige i deklara-
tion eller annat skriftligt meddelan-
de som han avgett till ledning för
beskattningen, lämnat uppgift som
befinns oriktig, skall en särskild av-
gift (skattetillägg) påföras ho-
nom. Skattetillägget är tjugo pro-
cent av det skattebelopp som inte
skulle ha påförts om den oriktiga
uppgiften hade godtagits. Detsam-
ma gäller om den skattskyldige har
lämnat en sådan uppgift i mål om
skatt och uppgiften inte har godta-
gits efter prövning i sak eller inte
har prövats.
Har avvikelse från deklaration
Har den skattskyldige i deklara-
tion eller annat skriftligt meddelan-
de som han under förfarandet av-
gett till ledning för beslut rörande
beskattningen, lämnat uppgift som
befinns oriktig, skall en särskild av-
gift (skattetillägg) påföras ho-
nom. Skattetillägget är tjugo pro-
cent av det skattebelopp som inte
skulle ha påförts om den oriktiga
uppgiften hade godtagits. Detsam-
ma gäller om den skattskyldige har
lämnat en sådan uppgift i mål om
skatt och uppgiften inte har godta-
gits efter prövning i sak.
Avgiftsberäkning enligt första
stycket sker efter tio procent när den
oriktiga uppgiften avser periodise-
ring eller därmed jämställd fråga.
Har avvikelse från deklaration
Senaste lydelse 1990:331.
Senaste lydelse 1990:331.
20
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skett med stöd av 4 kap. 13 §, på-
förs den skattskyldige skattetillägg.
Skattetillägget är tjugo procent av
den skatt som till följd av uppskatt-
ningen påförs den skattskyldige ut-
över vad som annars skulle ha på-
förts honom. Till den del uppskatt-
ningen innefattar rättelse av en
oriktig uppgift från den skattskyldi-
ge påförs dock skattetillägg enligt
första stycket.
Har den skattskyldige inte läm-
nat deklaration och har skatt beslu-
tats genom uppskattning enligt 4
kap. 13 §, påförs den skattskyldige
skattetillägg. Skattetillägget är tjugo
procent av den skatt som till följd
av uppskattningen påförs den skatt-
skyldige utöver den skatt som skul-
le ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter han kan ha lämnat till
ledning för beskattningen. Till den
del uppskattningen innefattar rät-
telse av en oriktig uppgift från den
skattskyldige påförs dock skattetill-
lägget enligt första stycket.
skett med stöd av 4 kap. 13 §, på-
förs den skattskyldige skattetillägg.
Skattetillägget är tjugo procent
av den skatt som till följd av upp-
skattningen påförs den skattskyldi-
ge utöver vad som annars skulle ha
påförts honom. Till den del upp-
skattningen innefattar rättelse av
en oriktig uppgift från den skatt-
skyldige påförs dock skattetillägg
enligt första eller andra stycket.
Har den skattskyldige inte läm-
nat deklaration och har skatt beslu-
tats genom uppskattning enligt 4
kap. 13 §, påförs den skattskyldige
skattetillägg. Skattetillägget är tjugo
procent av den skatt som till följd
av uppskattningen påförs den skatt-
skyldige utöver den skatt som skul-
le ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter han kan ha lämnat till
ledning för beskattningen. Till den
del uppskattningen innefattar rät-
telse av en oriktig uppgift från den
skattskyldige påförs dock skattetill-
lägget enligt första eller andra styc-
ket.
Underlag för skattetillägg skall
bestämmas utan hänsyn till invänd-
ningar rörande annan fråga än den
som föranlett tillägget.
Skattetillägg och förseningsavgift
får helt efterges om felaktigheten el-
ler underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den skattskyl-
diges ålder, sjukdom, bristande er-
farenhet eller därmed jämförligt
förhållande att den kan anses ur-
säktlig. Detsamma gäller om felak-
tigheten eller underlåtenheten
framstår som ursäktlig med hänsyn
till den oriktiga uppgiftens beskaf-
fenhet eller annan särskild omstän-
dighet som rör annat än vad som
sägs i första meningen.
Skattetillägg och förseningsavgift
får helt efterges om felaktigheten el-
ler underlåtenheten kan antas ha ett
sådant samband med den skattskyl-
diges ålder, sjukdom, bristande er-
farenhet eller därmed jämförligt
förhållande att den kan anses ur-
säktlig. Detsamma gäller om felak-
tigheten eller underlåtenheten
framstår som ursäktlig med hänsyn
till den oriktiga uppgiftens beskaf-
fenhet eller annan särskild omstän-
dighet eller om det framstår som
uppenbart oskäligt att ta ut tillägget
eller avgiften.
Skattetillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undan-
dragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.
Särskild avgift får inte påföras sedan den skattskyldige avlidit.
21
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8§3
Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande om detta
inte har framställts, i den mån det föranleds av vad som har förekommit i
ärendet eller målet om särskild avgift.
Ändras ett beskattningsbeslut
skall beskattningsmyndigheten vid-
ta den ändring av beslut om skatte-
tillägg som föranleds av beskatt-
ningsbeslutet.
Ändras ett beskattningsbeslut i
en fråga som föranlett skattetillägg
skall beskattningsmyndigheten vid-
ta den ändring av beslutet om skat-
tetillägg som föranleds av beskatt-
ningsbeslutet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Utom såvitt avser 7 kap. 6 §
skall dock äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om skatt som skolat
redovisas före ikraftträdandet.
3 Senaste lydelse 1990:331.
22
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare'
dels att i 9 § ordet ”landstingskommun” skall bytas ut mot ”landsting”,
dels att 3, 38, 43, 47 och 60 — 62 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 40 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
Beslut enligt denna lag meddelas av den skattemyndighet hos vilken
arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstaga-
res skatt, om inte annat följer av 32 §. Är arbetsgivaren inte registrerad
meddelas beslut av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren är bo-
satt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är juridisk
person, fast driftställe här i riket, meddelas beslutet av skattemyndigheten
i Stockholms län.
Vad som i första stycket sägs om arbetsgivare skall i fråga om beslut
enligt 22 a § gälla uppdragsgivaren.
En skattemyndighet får uppdra åt
en annan skattemyndighet att fatta
beslut i dess ställe i ett visst ärende
eller en viss grupp av ärenden. Så-
dant uppdrag får ges endast om den
andra myndigheten medger det och
om det kan ske utan avsevärd olä-
genhet för arbetsgivaren.
38 §
En arbetsgivare, som i uppbörds-
deklaration eller annat skriftligt
meddelande om sin skyldighet att
betala arbetsgivaravgifter har läm-
nat en uppgift som befinns vara
oriktig, påförs avgiftstillägg med 20
procent av det avgiftsbelopp som
ytterligare rätteligen skall utgå.
En arbetsgivare, som i uppbörds-
deklaration eller annat skriftligt
meddelande som han under förfa-
randet avgett till ledning för beslut
rörande arbetsgivaravgifter har
lämnat en uppgift som befinns vara
oriktig, påförs avgiftstillägg med 20
procent av det avgiftsbelopp som
ytterligare rätteligen skall utgå. Det-
samma gäller om arbetsgivaren har
lämnat en sådan uppgift i mål om
avgift och uppgiften inte har godta-
gits efter prövning i sak.
Beräkning av avgiftstillägg enligt
första stycket sker efter 10 procent
när
1. den oriktiga uppgiften har rät-
Lagen omtryckt 1991:98.
23
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
43
Avgiftstillägg får helt efterges,
om felaktigheten eller underlåten-
heten kan antas ha sådant samband
med arbetsgivarens ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller därmed
jämförligt förhållande att den kan
anses ursäktlig. Detsamma gäller,
om felaktigheten eller underlåten-
heten framstår som ursäktlig med
hänsyn till den oriktiga uppgiftens
beskaffenhet eller annan särskild
omständighet, som rör annat än
vad som sägs i första meningen.
tats eller hade kunnat rättas med
ledning av kontrollmaterial som
normalt är tillgängligt för skatte-
myndigheten och som varit tillgäng-
ligt för myndigheten före utgången
av året efter utgiftsåret,
2. den oriktiga uppgiften avser pe-
riodisering eller därmed jämställd
fråga.
40 a §
Underlag för avgiftstillägg skall
bestämmas utan hänsyn till invänd-
ningar rörande annan fråga än den
som föranlett tillägget.
§
Avgiftstillägg får helt efterges,
om felaktigheten eller underlåten-
heten kan antas ha sådant samband
med arbetsgivarens ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller därmed
jämförligt förhållande att den kan
anses ursäktlig. Detsamma gäller,
om felaktigheten eller underlåten-
heten framstår som ursäktlig med
hänsyn till den oriktiga uppgiftens
beskaffenhet eller annan särskild
omständighet eller det framstår
som uppenbart oskäligt att ta ut av-
giftstillägget.
Avgiftstillägg får helt efterges också om det belopp som kunde ha undan-
dragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.
47 §
Bestämmelserna i 43 § om eftergift av avgiftstillägg skall beaktas även
om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds av vad
som förekommit i ärendet.
Om arbetsgivaravgifterna sätts
ned, skall också vidtas den ändring i
beslutet om avgiftstillägg som ned-
sättningen kan föranleda.
Ändras ett beslut om arbetsgivar-
avgift i en fråga som föranlett av-
giftstillägg skall skattemyndigheten
vidta den ändring i beslutet om av-
giftstillägg som föranleds av beslutet
rörande arbetsgivaravgift.
60 §
Efterprövning får ske om arbetsgivaren
1. i uppbördsdeklaration eller på 1. i uppbördsdeklaration eller på
annat sätt lämnat oriktig uppgift, annat sätt under förfarandet lämnat
oriktig uppgift till ledning för beslut
rörande arbetsgivaravgifter,
24
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2. lämnat oriktig uppgift i mål om arbetsgivaravgifter,
3. underlåtit att lämna uppbördsdeklaration eller infordrad upplysning
och den oriktiga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett avgifts-
beslut blivit felaktigt eller inte fattats.
61 §
Efterprövning får också ske
1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbise-
ende,
2. om ett belopp som inte har inräknats i avgiftsunderlaget har ansetts
utgöra inkomst av anställning vid beräkningen av pensionsgrundande
inkomst.
Efterprövning enligt första stycket
2 får inte ske om beslutet skulle
framstå som uppenbart oskäligt.
62 §
Efterprövning enligt 60 § och 61 § första stycket 1 får ske endast om den
avser belopp av någon betydelse.
Om arbetsgivaren saknat skälig anledning anta att uppgift som han har
lämnat om värde av naturaförmån har varit oriktig får skattemyndigheten
inte på grund av det felaktiga värdet besluta om höjd avgift.
Efterprövning får inte ske om
skattemyndigheten tidigare fattat
beslut om efterprövning avseende
samma fråga.
Efterprövning får inte ske om be-
slutet med hänsyn till omständighe-
terna skulle framstå som uppenbart
oskäligt eller om skattemyndighe-
ten tidigare fattat beslut om efter-
prövning avseende samma fråga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Utom såvitt avser 43 och
62 §§ skall dock äldre bestämmelser fortfarande gälla i fråga om arbetsgi-
varavgifter som belöper på tid före ikraftträdandet.
25
Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)’
dels att i 5 § ordet ” landstingsmedel” skall bytas ut mot ”landstings-
skatt”,
delsaXX 11 och22 §§,27 §3 mom, 27a §,43 § 1 mom., 44 §,46 § 1 mom. 49 §
4 mom., 50 och 52 §§, 53 § 1 mom., 54 § 1 mom., 68 § 2 och 3 mom., 69 § 1
mom. samt 75, 77, 77 b, 86, 93 och 98 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
11
Preliminär A-skatt skall beräknas
inkomsten avräknats dels avgifter,
Föreslagen lydelse
2a§
Beslut enligt denna lag rörande
skattskyldig fattas, om inte annat
föreskrivs, av skattemyndigheten i
det län där den skattskyldiges hem-
ortskommun för inkomståret är be-
lägen. Om den skattskyldige saknar
hemortskommun i landet fattas be-
slutet av skattemyndigheten i Stock-
holms län.
Beslut enligt denna lag rörande
arbetsgivare fattas, om inte annat
föreskrivs, av skattemyndigheten i
det län där arbetsgivaren för upp-
bördsmånaden är registrerad för in-
betalning och redovisning av arbets-
tagares skatt. Är arbetsgivaren inte
registrerad fattas beslutet av skatte-
myndigheten i det län där arbetsgi-
varen är bosatt. Saknar en arbetsgi-
vare, som är bosatt utomlands eller
är juridisk person, fast driftställe
här i landet, fattas beslutet av skat-
temyndigheten i Stockholms län.
En skattemyndighet får uppdra åt
en annan skattemyndighet att fatta
beslut i dess ställe i ett visst ärende
eller en viss grupp av ärenden. Så-
dant uppdrag får ges endast om den
andra myndigheten medger det och
om det kan ske utan avsevärd olä-
genhet för den skattskyldige eller ar-
betsgivaren.
§
i det belopp, som återstår sedan från
som den skattskyldige erlägger för
1 Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
26
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i
samband med tjänst, dels ock avgifter, som den skattskyldige i samband
med tjänsten erlägger för egen eller efterlevandes pensionering annorledes
än genom försäkring.
Till andra vid taxering medgivna
avdrag för kostnader för fullgöran-
de av tjänst än ovan sagts må hän-
syn tagas vid beräkning av prelimi-
när A-skatt endast om riksskattever-
ket förklarat att så må ske.
Till andra vid taxering medgivna
avdrag för kostnader för fullgöran-
de av tjänst än ovan sagts får hän-
syn inte tas vid beräkning av preli-
minär A-skatt.
Utan hinder av andra stycket får
skattemyndigheten på ansökan av
arbetsgivaren besluta att vid beräk-
ningen av preliminär A-skatt hän-
syn inte skall tas till förmån av fri
hemresa eller ersättning för kostnad
för hemresa med allmänna kommu-
nikationer till den del förmånen el-
ler ersättningen inte överstiger av-
dragsgillt belopp enligt punkt 3 b av
anvisningarna till 33 § kommunal-
skattelagen (1928:370).
22 §
Skattemyndighet beslutar i fråga om beräkning av preliminär A-skatt
samt debitering av preliminär B-skatt och slutlig, kvarstående och tillkom-
mande skatt. Skattemyndighet fastställer också avgiftsunderlag för egenav-
gifter. Skatt, avgift och ränta enligt denna lag utgår i helt krontal, varvid
öretal bortfaller.
Beslut som avses i första stycket
meddelas av skattemyndigheten i
det län där den skattskyldiges hem-
ortskommun är belägen. Om den
skattskyldige saknar hemortskom-
mun beslutar skattemyndigheten i
Stockholms län.
27 §
3 m o m. Överstiger skattskyldigs
slutliga skatt, efter avdrag för
överskjutande ingående mervärde-
skatt, den preliminära skatt som
han har betalat senast den 18 janu-
ari året efter inkomståret och den
preliminära skatt som skall gott-
skrivas honom enligt 2 mom. 1 eller
2, skall den skattskyldige betala en
avgift (kvarskatteavgift) på
det överskjutande beloppet. Kvar-
skatteavgift utgår med två procent
på det överskjutande beloppet till
den del det har täckts av preliminär
3 m o m. Överstiger skattskyldigs
slutliga skatt, efter avdrag för
överskjutande ingående mervärde-
skatt, den preliminära skatt som
han har betalat senast den 18 febru-
ari året efter inkomståret och den
preliminära skatt som skall gott-
skrivas honom enligt 2 mom. 1 eller
2, skall den skattskyldige betala en
avgift (kvarskatteavgift) på
det överskjutande beloppet. Kvar-
skatteavgift utgår med två procent
på det överskjutande beloppet till
den del det har täckts av preliminär
27
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skatt som har betalats senast den 30
april året efter inkomståret och
med tio procent på resterande del.
Om särskild beräkning i vissa fall
föreskrivs i 4 mom.
skatt som har betalats senast den 30
april året efter inkomståret och
med tio procent på resterande del.
Om särskild beräkning i vissa fall
föreskrivs i 4 mom.
Avgift, i förekommande fall efter avdrag för ö-skatteränta, påförs inte
om beloppet understiger femtio kronor. Vid beräkningen av avgiften gäller
att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1990:324);
att avgift inte skall beräknas på överskjutande belopp till den del det
uppgår till högst den mervärdeskatt som avses i 1 § första stycket jämte
20000 kronor och har betalats senast den 30 april året efter inkomståret;
att belopp, som avgiften skall beräknas på, avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.
Ändras debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller över-
skjutande ingående mervärdeskatt eller debiteras tillkommande skatt, görs
ny beräkning av kvarskatteavgift. Avgiften bestäms därvid till belopp som
skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av
motsvarande slutliga skatt.
Bestämmelserna i denna lag om kvarstående skatt och tillkommande
skatt skall tillämpas på kvarskatteavgift om inte annat anges.
27 a §
Har skattskyldig påförts kvar-
skatteavgift och beror skillnaden
mellan den slutliga och den preli-
minära skatten på förhållande, som
den skattskyldige inte har kunnat
råda över, får skattemyndigheten z
det län, där avgiften har påförts, ef-
ter ansökan av den skattskyldige
besluta att avgiften skall utgå med
endast fem procent.
Har skattskyldig påförts kvar-
skatteavgift och beror skillnaden
mellan den slutliga och den preli-
minära skatten på förhållande, som
den skattskyldige inte har kunnat
råda över, får skattemyndigheten
efter ansökan av den skattskyldige
besluta att avgiften skall utgå med
endast fem procent.
Vid beslut om nedsättning enligt första stycket skall bortses från den del
av avgiften som har beräknats efter två eller fyra procent enligt 27 § 3 eller
4 mom.
Ansökan skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av året
efter det då avgiften påfördes.
43 §
1 mom. Arbetsgivare skall vid
varje avlöningstillfalle genom sär-
skilt kvitto eller på annat lämpligt
sätt lämna arbetstagare uppgift om
det belopp, som genom skatteav-
drag har innehållits på lönen. Skyl-
dighet att lämna sådan uppgift före-
ligger dock inte, om lönen kvitteras
på avlöningslista, där skatteavdra-
get har angivits.
1 mom. Arbetsgivare skall vid
varje avlöningstillfalle genom sär-
skilt kvitto eller på annat lämpligt
sätt lämna arbetstagare uppgift om
det belopp, som genom skatteav-
drag har innehållits på lönen. Skyl-
dighet att lämna sådan uppgift före-
ligger dock inte, om lönen kvitteras
på avlöningslista, där skatteavdra-
get har angivits. I fråga om folkpen-
sion och tilläggspension enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
28
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
delpension enligt lagen (1979:84)
om delpensionsförsäkring, livränta
enligt lagen (1954:243) om yrkes-
skadeförsäkring, lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring, lagen
(1977:265) om statligt personskade-
skydd eller lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän el-
ler annan jämförbar ersättning en-
ligt äldre lagstiftning behöver upp-
gift om skatteavdragets belopp dock
inte lämnas om avdraget är lika
stort som vid det närmast föregåen-
de utbetalningstillfället.
Har skatteavdrag för kvarstående skatt inte kunnat göras med så stort
belopp, som motsvarar den kvarstående skatten, skall arbetsgivaren vid
det avlöningstillfälle, som närmast föregår uppbördsmånaden april, un-
derrätta arbetstagaren om storleken av felande belopp.
Efter den 18 i den sista uppbördsmånad, under vilken skatt enligt
skattsedel skall erläggas, eller, om arbetstagare tidigare har slutat sin
anställning, vid dennas slut skall arbetsgivaren återlämna skattsedeln till
arbetstagaren. Har arbetstagaren slutat sin anställning under tid då avdrag
för kvarstående skatt skall göras, skall arbetsgivaren lämna arbetstagaren
skriftlig uppgift om summan av gjorda skatteavdrag för sådan skatt och
den tid som avdragen avser. Sådan uppgift, som skall vara undertecknad
eller signerad av arbetsgivaren eller någon hos honom anställd, skall också
omfatta arbetsgivarens namn och adress.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer for-
mulär till blanketter för uppgifter enligt detta moment. Blanketterna skall
kostnadsfritt tillhandahållas arbetsgivare.
44 §
Skattemyndigheten skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör
sina skyldigheter enligt bestämmelserna i 39 —43 §§.
På begäran av arbetsgivare eller
arbetstagare skall skattemyndighe-
ten lämna besked i frågor, som an-
går skyldigheten att verkställa skat-
teavdrag, beräknandet av sådant
avdrag eller tillämpningen i övrigt
av bestämmelserna i 39 — 43 §§. Så-
dana besked skall meddelas av den
skattemyndighet hos vilken arbets-
givaren är registrerad för inbetal-
ning och redovisning av arbetstaga-
res skatt. Är arbetsgivaren inte re-
gistrerad, meddelas besked av skat-
temyndigheten i det län där arbets-
givaren är bosatt. Saknar en arbets-
givare, som är bosatt utomlands el-
ler är utländsk juridisk person, fast
driftställe här i riket, meddelas be-
På begäran av arbetsgivare eller
arbetstagare skall skattemyndighe-
ten lämna besked i frågor, som an-
går skyldigheten att verkställa skat-
teavdrag, beräknandet av sådant
avdrag eller tillämpningen i övrigt
av bestämmelserna i 39 — 43 §§. Så-
dana besked skall meddelas av den
skattemyndighet som enligt 2 a§
andra stycket har att fatta beslut rö-
rande arbetsgivare.
29
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skedet av skattemyndigheten i
Stockholms län.
Skattemyndigheten får på begäran av arbetsgivare lämna besked beträf-
fande arbetstagares skatteavdrag.
46 §
1 m o m. Beslut om jämkning av
preliminär skatt meddelas av den
skattemyndighet, som för inkomst-
året skall utfärda skattsedel avseen-
de sådan skatt för den skattskyldige.
Skattskyldig får ge in ansökan om
jämkning av preliminär skatt till
skattemyndigheten på den ort där
han är bosatt, även om myndighe-
ten inte är behörig att meddela be-
slut enligt första stycket. Myndighe-
ten skall göra den utredning som
behövs i ärendet och därefter sända
ansökningen till den myndighet
som skall meddela beslutet.
1 m o m. Skattskyldig får ge in
ansökan om jämkning av prelimi-
när skatt till skattemyndigheten på
den ort där han är bosatt, även om
myndigheten inte är behörig att
meddela beslut om jämkningen.
Myndigheten skall göra den utred-
ning som behövs i ärendet och där-
efter sända ansökningen till den
myndighet som skall meddela be-
slutet.
49 §
4 mom. Den som har fått anstånd enligt 1 eller 2 a mom. skall betala
ränta (anståndsränta) för den del av anståndsbeloppet som skall betalas
senast vid anståndstidens utgång. Vid ränteberäkningen gäller i tillämpliga
delar bestämmelserna i 32 § första stycket.
Anståndsränta utgår från utgången av den månad, då beloppet skulle ha
betalats om anstånd inte medgetts, till och med den månad, då anståndsti-
den gått ut eller, om beloppet betalats dessförinnan, till och med den
månad betalning skett.
Bifalls den skattskyldiges yrkan-
de i omprövningsärendet av skatte-
myndigheten skall erlagd ränta
återbetalas. Bifaller domstol ett
överklagande skall erlagd ränta
återbetalas sedan domen vunnit
laga kraft. På återbetalat belopp be-
räknas restitutionsränta. I fråga om
ränteberäkningen gäller i tillämpli-
ga delar bestämmelserna i 69 § 2
mom.
Bifalls den skattskyldiges yrkan-
de i omprövningsärendet av skatte-
myndigheten eller bifaller domstol
ett överklagande skall betald ränta
återbetalas. På återbetalat belopp
beräknas restitutionsränta. I fråga
om ränteberäkningen gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i
69 § 2 mom.
Bestämmelserna i 58 § gäller i fråga om anståndsränta.
50 §
Beslut om anstånd meddelas av
den skattemyndighet, som har ut-
färdat skattsedel på den skatt som
anståndet avser.
Ansökan om anstånd enligt 48 § Ansökan om anstånd enligt 48 §
2 mom. skall ställas till den skatte- 2 mom. skall ges in till skattemyn-
30
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
myndighet, som avses i första styc-
ket, samt inges eller insändas till
familjebidragsnämnden i den kom-
mun, som har att utge familjebidrag
enligt familjebidragslagen (1978:
520). Sådan ansökan bör av den
värnpliktige göras snarast möjligt
och senast inom en månad efter ut-
gången av först infallande upp-
bördsmånad, som anståndet skall
avse. Har ansökan inte inkommit
till familjebidragsnämnden inom
tre månader efter militärtjänstgö-
ringens slut, får ansökningen inte
upptagas till prövning.
digheten eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Sådan ansö-
kan bör av den värnpliktige göras
snarast möjligt och senast inom en
månad efter utgången av först infal-
lande uppbördsmånad, som an-
ståndet skall avse. Har ansökan
inte inkommit inom tre månader
efter militärtjänstgöringens slut, får
ansökningen inte prövas.
Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan
kostnad för denne.
I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i
46 § 3 mom. andra och tredje styckena samt 47 § tillämpas.
52 §
Skatt, som har innehållits genom
skatteavdrag, skall betalas genom
insättning på skattepostgirokonto
hos skattemyndigheten i det län där
den som har innehållit skatten är
registrerad för inbetalning och redo-
visning av sådan skatt. År han inte
registrerad, skall skatten betalas till
skattemyndigheten i det län där han
är bosatt. Inbetalning från lands-
tingskommun och kommun skall
dock, såvitt gäller preliminär A-
skatt, ske genom avräkning mot
fordran enligt 4§ lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets ut-
debitering av skatt, m. m.
Skatt, som har innehållits genom
skatteavdrag, skall betalas genom
insättning på skattepostgirokonto
hos den skattemyndighet som avses
i 2 a§ andra stycket. Inbetalning
från landsting och kommun skall
dock, såvitt gäller preliminär A-
skatt, ske genom avräkning mot
fordran enligt 4§ lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets ut-
debitering av skatt, m. m.
Sådan preliminär A-skatt eller kvarstående skatt, som ej har innehållits
genom skatteavdrag, preliminär B-skatt samt tillkommande skatt skall
betalas genom insättning på skattepostgirokonto hos den skattemyndighet
till vilken skatten skall betalas enligt skattsedel.
Insättning enligt första eller andra stycket kan göras också genom inbe-
talning hos de banker, med vilka regeringen har träffat avtal därom.
Om den som har innehållit skatt eller skattskyldig inte vet till vilken
skattemyndighet inbetalning skall göras, skall skatten sättas in på skatte-
postgirokonto hos skattemyndigheten i det län där den som har innehållit
skatten respektive den skattskyldige är bosatt.
Betalas skatt genom girering från postgirokonto, skall skatten anses vara
inbetald den dag då gireringshandlingarna kom in till postanstalt. Statlig
myndighet, som använder det centrala redovisningssystemet (system S) för
31
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
betalning av skatt, skall anses ha betalt den dag då uppdrag att betala
skatten sändes till redovisningscentral i systemet.
Inbetalning av skatt sker kostnadsfritt.
53 §
1 mom. Vid inbetalning av skatt, som har innehållits genom skatteav-
drag, skall namn på och postadress till den som har innehållit skatten
anges på inbetalningshandlingen.
Skattemyndigheten får på ansö-
kan av arbetsgivare eller när sär-
skilda skäl föreligger besluta att
skatt, som innehålls genom skatte-
avdrag, och arbetsgivaravgifter
som uppbärs enligt lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare skall re-
dovisas till skattemyndigheten un-
der särskilt redovisningsnummer.
Beslutet meddelas av den skatte-
myndighet till vilken redovisning
skall lämnas under det särskilda re-
dovisningsnumret.
Skattemyndigheten får på ansö-
kan av arbetsgivare eller när sär-
skilda skäl föreligger besluta att
skatt, som innehålls genom skatte-
avdrag, och arbetsgivaravgifter
som uppbärs enligt lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare skall re-
dovisas till skattemyndigheten un-
der särskilt redovisningsnummer.
Vid inbetalning av skatt som avses i 52 § andra stycket, skall på inbetal-
ningshandlingen anges den skattskyldiges namn och postadress, person-
eller organisationsnummer, skattens beteckning samt det år som skatten
avser.
54 §
1 m o m. En arbetsgivare, som
har gjort skatteavdrag för prelimi-
när A-skatt eller utgett lön för vil-
ken månadsavgift skall redovisas
enligt lagen (1984:668) om upp-
börd av socialavgifter från arbetsgi-
vare skall utan anmaning lämna
uppgift (uppbördsdeklara-
tion) om detta till den skattemyn-
dighet som avses i 52 § första styc-
ket. Arbetsgivare som avses i 3§
andra stycket sista meningen lagen
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare skall dock lämna de-
klarationen till skattemyndigheten i
Stockholms län. Deklaration skall
lämnas av landstingskommun och
kommun senast den 12 och av an-
nan arbetsgivare senast den 18 i
uppbördsmånaden efter den må-
nad då skatteavdraget gjordes eller
lönen utgavs.
1 m o m. En arbetsgivare, som
har gjort skatteavdrag för prelimi-
när A-skatt eller utgett lön för vil-
ken månadsavgift skall redovisas
enligt lagen (1984:668) om upp-
börd av socialavgifter från arbetsgi-
vare skall utan anmaning lämna
uppgift (uppbördsdeklara-
tion) om detta till den skattemyn-
dighet som avses i 2 a § andra styc-
ket. Deklaration skall lämnas av
landsting och kommun senast den
12 och av annan arbetsgivare senast
den 18 i uppbördsmånaden efter
den månad då skatteavdraget gjor-
des eller lönen utgavs.
Efter anmaning av skattemyndigheten är också den, som inte är deklara-
tionsskyldig enligt första stycket, skyldig att avge uppbördsdeklaration.
32
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Uppbördsdeklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på
blankett enligt fastställt formulär.
Uppbördsdeklaration skall upptaga
1) arbetsgivarens personnummer, organisationsnummer eller särskilda
redovisningsnummer;
2) uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas;
3) det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt från lön;
4) sådan utgiven avgiftspliktig lön eller ersättning som avses i 2 kap. 3 §
första och andra styckena lagen (1981:691) om socialavgifter, dock inräk-
nat det belopp som avses i punkt 5;
5) det belopp med vilket avdrag görs enligt 6 § lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare;
6) den lön eller ersättning på vilken månadsavgiften beräknas;
7) månadsavgiftens belopp;
8) summan av skatt enligt punkt 3 och avgift enligt punkt 7.
En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för kvarstående skatt, skall
lämna uppgift (uppbördsdeklaration för kvarstående skatt) om detta. Sådan
deklaration-skall lämnas senast den 18 i uppbördsmånaden april och
upptaga, förutom uppgift som avses i fjärde stycket 1, det belopp som
dragits av för kvarstående skatt. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som
sägs i första — tredje styckena.
Den som har gjort skatteavdrag för preliminär A-skatt på ränta eller
utdelning skall lämna uppgift (uppbördsdeklaration för ränta och utdel-
ning) om detta. Sådan deklaration skall lämnas senast den 18 i uppbörds-
månaden efter den månad då skatteavdraget gjordes och ta upp
1) den deklarationsskyldiges namn och person- eller organisationsnum-
mer;
2) uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas;
3) det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt.
I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i första — tredje styckena.
68 §
2 m o m. Den som vinner ned-
sättning i eller befrielse från honom
påförd slutlig, kvarstående eller till-
kommande skatt eller berättigas
återfå ytterligare överskjutande
skatt äger att genom skattemyndig-
heten z det län, där debiteringen
skett, återfå vad han betalat för
mycket.
2 m o m. Den som vinner ned-
sättning i eller befrielse från honom
påförd slutlig, kvarstående eller till-
kommande skatt eller berättigas
återfå ytterligare överskjutande
skatt äger att genom skattemyndig-
heten återfå vad han betalat för
mycket.
Återbetalning enligt första stycket sker, såvitt avser överskjutande skatt
och ö-skatteränta, endast om beloppet skulle ha återbetalats vid motsva-
rande tillämpning av 1 mom. första stycket. Belopp under 25 kronor
återbetalas inte.
3 m o m. Skall den, som jämlikt
stadgandet i 2 mom. är berättigad
återbekomma skatt, som debiteras
å en ort för visst år, i stället utgöra
skatt, som debiterats eller bör debi-
teras å samma ort men i annan ord-
ning eller å annan ort eller för annat
3 m o m. Skall den, som enligt 2
mom. är berättigad att återfå skatt,
som debiterats av en skattemyndig-
het, i stället betala skatt, som debi-
terats eller bör debiteras av samma
skattemyndighet men i annan ord-
ning eller av annan skattemyndig-
33
3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 43
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
år, och är sistnämnda skatt vid
meddelandet av beslut i restitu-
tionsärendet ej gulden, äger den
skattskyldige utfå allenast den del
av det för mycket erlagda beloppet,
som överstiger det belopp vilket
han sålunda rätteligen har att utgö-
ra. Återstoden av det erlagda be-
loppet skall gottskrivas den skatt-
skyldige till gäldande av sistnämn-
da skatt och i förekommande fall
skyndsamt tillställas skattemyndig-
heten i det län, inom vilken den ort
är belägen, där skatten debiterats
eller bör debiteras.
het, och är sistnämnda skatt vid
meddelandet av beslut i restitu-
tionsärendet inte betald, har den
skattskyldige rätt att få ut endast
den del av det för mycket betalda
beloppet, som överstiger det belopp
vilket han sålunda rätteligen har att
betala. Återstoden av det betalda
beloppet skall gottskrivas den skatt-
skyldige för betalning av sistnämn-
da skatt och i förekommande fall
skyndsamt föras över till den skatte-
myndighet som debiterat skatten el-
ler skall debitera den.
69 §
1 m o m. Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så
har skett, skall gottskrivas skattskyldig på grund av att arbetsgivaren gjort
skatteavdrag, och överskjutande ingående mervärdeskatt överstiger den
slutliga skatten skall ränta (ö-skatteränta) beräknas på det överskjutande
beloppet.
Vid ränteberäkningen gäller
att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1990:324);
att i den preliminära skatten inte inräknas sådan preliminär skatt som
avses i 27 § 2 mom. 3 och som har betalats efter den 30 april året efter
inkomståret;
att det belopp som räntan skall beräknas på, avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.
Ränta utgår för en beräknad tid
av tolv månader. Har preliminär
skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3,
betalats efter den 18 januari året
efter inkomståret men senast den
30 april samma år, skall dock ränta
på sådan skatt utgå för en tid av sex
månader.
Ränta utgår för en beräknad tid
av tolv månader. Har preliminär
skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3,
betalats efter den 18 februari året
efter inkomståret men senast den
30 april samma år, skall dock ränta
på sådan skatt utgå för en tid av sex
månader.
Ränta beräknas på den del av överskjutande belopp som inte överstiger
20000 kronor enligt den räntesats som motsvarar halva det av riksbanken
fastställda diskonto som gällde vid utgången av året före taxeringsåret och
på övrig del enligt en räntesats som motsvarar fjärdedelen av diskontot.
Räntesatserna bestäms till procenttal med högst en decimal, som i
förekommande fall avrundas uppåt.
Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas
inte ut om beloppet understiger 50 kronor.
Ändras debitering eller tillgodoräkning av preliminär skatt eller över-
skjutande ingående mervärdeskatt eller debiteras tillkommande skatt, görs
ny beräkning av ränta. Räntan bestäms därvid till belopp som skulle ha
utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande
slutliga skatt.
Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på ö-
skatteränta.
34
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
75 §
Om arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag for
preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt, som skatte-
avdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har underlåtit
att avdraga. Gäller arbetsgivarens ansvarighet på grund av underlåtenhet
att göra avdrag för preliminär skatt arbetstagare, som ej är känd, skall vad
arbetsgivaren har underlåtit att avdraga anses utgöra 40 procent av den lön
på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts.
Fråga om arbetsgivares betal- Beslut enligt första stycket skall
ningsskyldighet enligt första stycket fattas av skattemyndigheten.
skall prövas av den skattemyndighet
som avses i 44 § andra stycket.
Åläggs betalningsskyldighet arbetsgivare på grund av underlåtenhet att
göra avdrag för preliminär skatt, innan slutlig skatt har debiterats för det
inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall betalnings-
skyldighet för skattebeloppet åläggas också arbetstagaren, om han är känd.
Beloppet får indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för
restförd skatt.
Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts
arbetsgivaren, men före debiteringen av slutlig skatt som avses i tredje
stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas arbetstaga-
ren. Blir arbetstagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut
meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller tillkomman-
de skatt som omfattas av arbetsgivarens betalningsskyldighet.
Betalningsskyldighet får i fall som avses i tredje eller fjärde stycket
åläggas arbetstagaren också efter det att slutlig skatt har debiterats, om det
med fog kan antagas att tillkommande skatt kommer att påföras honom.
77 §
En arbetsgivare som har gjort skatteavdrag men inte betalat in det
innehållna beloppet i den tid och ordning, som föreskrivs i 24 § 2 mom.,
52 och 53 §§, är ansvarig för beloppet. Sedan beslut om beloppets storlek
har fattats får beloppet drivas in hos arbetsgivaren i den ordning som gäller
för indrivning av skatt.
Har arbetsgivaren lämnat uppbördsdeklaration inom den tid som anges
i 54 § 1 mom. första stycket eller inom den tid som anges i ett beslut om
anstånd med att lämna deklaration, anses beslut om skattens storlek ha
fattats i enlighet med deklarationen.
Kommer deklarationen in till skattemyndigheten vid en senare tidpunkt
anses beslut om skattens storlek också ha fattats i enlighet med deklaratio-
nen, om inte ett omprövningsbeslut har meddelats dessförinnan.
Beslut enligt första stycket skall Beslut enligt första stycket skall
meddelas av den skattemyndighet fattas av skattemyndigheten,
som avses i 44 § andra stycket.
Arbetstagaren är fri från betalningsansvar för skattebelopp som enligt
denna paragraf får drivas in hos arbetsgivaren.
77 b §
Har gift skattskyldig icke i föreskriven tid och ordning inbetalat skatt
som påförts på grund av sådan inkomst som avses i tredje stycket av
35
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370), är maken jämte
den skattskyldige betalningsskyldig för skattebeloppet jämte restavgift.
Beloppet får uttagas hos maken i den ordning som gäller för indrivning av
skatt som påförts honom.
Makes ansvarighet enligt första stycket avser det belopp som utgör
skillnaden mellan den skattskyldige debiterad skatt på grund av inkomst
och den skatt på grund av inkomst som skulle ha påförts den skattskyldige
om denne icke haft att erlägga skatt för inkomst som avses i första stycket.
Skatt, som har erlagts på annat sätt än genom indrivning hos den skattskyl-
diges make, anses i första hand avse annat än inkomst enligt första stycket.
I fråga om betalning av skatt enligt detta stycke äger bestämmelserna i 29 §
första stycket motsvarande tillämpning.
Beslut om makes betalningsskyl-
dighet enligt första och andra
styckena skall fattas av skattemyn-
digheten.
86 §
Vill den skattskyldige eller arbetsgivaren begära omprövning av ett
beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall, om inte annat före-
skrivs i tredje stycket, ha kommit in till skattemyndigheten före utgången
av det femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått
ut.
Om den skattskyldige eller arbetsgivaren gör sannolikt att han inte inom
två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått
kännedom om ett beslut enligt denna lag som är till hans nackdel eller
skattsedel eller annan handling med uppgift om vad han ålagts att betala,
får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två
månader från den dag han fick sådan kännedom.
En begäran om omprövning av
beslut om preliminär taxering, sät-
tet för uttagande av preliminär
skatt, debitering eller jämkning av
sådan skatt, verkställande av skat-
teavdrag och anstånd enligt 48 §
med inbetalning av skatt skall ha
kommit in till skattemyndigheten
inom två månader från den dag då
sökanden fick del av beslutet.
En begäran om omprövning av
beslut om preliminär taxering, sät-
tet för uttagande av preliminär
skatt, debitering eller jämkning av
sådan skatt, verkställande av skat-
teavdrag, anstånd enligt 48 § med
inbetalning av skatt och betalning
och redovisning av skatt som inne-
hållits genom skatteavdrag skall ha
kommit in till skattemyndigheten
inom två månader från den dag då
sökanden fick del av beslutet.
Har den skattskyldige eller arbetsgivaren inom den tid som anges i första
eller andra stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en
annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän
förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedel-
bart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift
om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen.
93 §
Efterprövning enligt 92 § 1 och 3
får ske endast om den avser belopp
av någon betydelse. Efterprövning
Efterprövning enligt 92 § 1 och 3
får ske endast om den avser belopp
av någon betydelse.
36
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
får inte ske om skattemyndigheten Efterprövning får inte ske om be-
tidigare fattat beslut om efterpröv- slutet med hänsyn till omständighe-
ning avseende samma fråga. terna skulle framstå som uppenbart
oskäligt eller om skattemyndighe-
ten tidigare fattat beslut om efter-
prövning avseende samma fråga.
98 §
Den skattskyldiges och arbetsgivarens överklagande skall ha kommit in
fore utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket uppbörds-
året har gått ut. Om det överklagade beslutet har meddelats efter den 30
juni femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut
och klaganden har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år,
får överklagandet dock komma in
klaganden fick del av beslutet.
Överklagande av beslut om preli-
minär taxering, sättet för uttagande
av preliminär skatt, debitering eller
jämkning av sådan skatt, verkstäl-
lande av skatteavdrag och anstånd
enligt 48 § med inbetalning av skatt
skall ha kommit in inom två måna-
der från den dag då klaganden fick
del av beslutet.
inom två månader från den dag då
Överklagande av beslut om preli-
minär taxering, sättet för uttagande
av preliminär skatt, debitering eller
jämkning av sådan skatt, verkstäl-
lande av skatteavdrag, anstånd en-
ligt 48 § med inbetalning av skatt
och betalning och redovisning av
skatt som innehållits genom skatte-
avdrag skall ha kommit in inom två
månader från den dag då klaganden
fick del av beslutet.
Vid överklagande av beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut
gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen (1990:324).
Den skattskyldige och arbetsgivaren får överklaga ett beslut enligt denna
lag även om det inte gått honom emot.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
37
Härigenom föreskrivs att 20 § tullagen (1987:1065) i paragrafens lydelse
enligt lagen (1991:157) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §
Har den som är tullskyldig enligt 10 § första stycket
1. i tulldeklaration eller på annat 1. i tulldeklaration eller på annat
sätt lämnat oriktig uppgift till led- sätt under förfarandet lämnat orik-
ning för tulltaxeringen, eller tig uppgift till ledning för tulltax-
eringen, eller
2. underlåtit att lämna uppgift som det ålegat honom att lämna,
skall en tullmyndighet besluta om eftertulltaxering, om den oriktiga upp-
giften eller underlåtenheten har medfört att tull eller annan skatt inte fast-
ställts eller fastställts till för lågt belopp. Eftertulltaxering får inte ske, om det
belopp som avses är ringa eller det med hänsyn till omständigheterna är
uppenbart oskäligt att sådan taxering sker.
38
Prop. 1991/92:43
Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1987:1065)
dels att 83 och 87 §§ skall ha följande lydelse,
dels att rubriken närmast före 13 § skall flyttas till närmast före 12 §.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
83 §
Har den som är tullskyldig och
skyldig att lämna tulldeklaration, i
en tulldeklaration eller ett annat
dokument som avgetts till ledning
för fastställande av tull eller annan
skatt, lämnat en uppgift som be-
finns vara oriktig, skall han påföras
en särskild avgift (tulltillägg). Tull-
tillägget är tjugo procent av den tull
och annan skatt som inte skulle ha
påförts, om den oriktiga uppgiften
godtagits. Detsamma gäller, om
den tullskyldige skriftligen har läm-
nat en sådan uppgift i ett omtulltax-
eringsärende eller ett överklagat
ärende som avser fastställande av
tull eller annan skatt.
Har den som är tullskyldig och
skyldig att lämna tulldeklaration, i
en tulldeklaration eller ett annat
dokument som under förfarandet
avgetts till ledning för fastställande
av tull eller annan skatt, lämnat en
uppgift som befinns vara oriktig,
skall han påföras en särskild avgift
(tulltillägg). Tulltillägget är tjugo
procent av den tull och annan skatt
som inte skulle ha påförts, om den
oriktiga uppgiften godtagits. Det-
samma gäller, om den tullskyldige
skriftligen har lämnat en sådan
uppgift i ett omtulltaxeringsärende
eller ett överklagat ärende som av-
ser fastställande av tull eller annan
skatt.
Om avvikelse från tulldeklaration har skett vid skönstulltaxering skall
den tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tuil
och annan skatt som vid taxeringen påförs den tullskyldige utöver vad som
annars skulle ha påförts honom. Till den del taxeringen innefattar rättelse
av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt
första stycket.
Om den som är tullskyldig enligt 82 § rätteligen skulle ha lämnat tullde-
klaration till ledning för fastställande av tull eller annan skatt, skall han
påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt
som påförs eller, vid förfogande enligt 82 § andra stycket andra meningen,
tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om.
87 §
Tulltillägg och förseningsavgift
får helt eller delvis efterges, om fel-
aktigheten eller underlåtenheten
kan antas ha ett sådant samband
med den tullskyldiges ålder, sjuk-
dom, bristande erfarenhet eller där-
med jämförligt förhållande att den
kan anses ursäktlig. Detsamma gäl-
ler, om felaktigheten eller underlå-
tenheten framstår som ursäktlig
med hänsyn till den oriktiga uppgif-
tens beskaffenhet eller annan sär-
Tulltillägg och förseningsavgift
får helt eller delvis efterges, om fel-
aktigheten eller underlåtenheten
kan antas ha ett sådant samband
med den tullskyldiges ålder, sjuk-
dom, bristande erfarenhet eller där-
med jämförligt förhållande att den
kan anses ursäktlig. Detsamma gäl-
ler, om felaktigheten eller underlå-
tenheten framstår som ursäktlig
med hänsyn till den oriktiga uppgif-
tens beskaffenhet eller annan sär-
39
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skild omständighet som rör annat skild omständighet eller om det
än vad som sägs i första meningen. framstår som uppenbart oskäligt att
ta ut tillägget eller avgiften.
Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undandra-
gits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.
Förseningsavgift får helt eller delvis efterges också när underlåtenheten
är att anse som ringa.
Tulltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan den tullskyldige
har avlidit.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
40
Prop.1991/92:43
Härigenom föreskrivs att 42 § vägtrafikskattelagen (1988:327) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
42 §
Beskattningsmyndigheten skall genom beslut om efterbeskattning fast-
ställa den ytterligare vägtrafikskatt som skall betalas i de fall skatt har
undandragits genom att
1. ett fordon har brukats i strid mot vad som är föreskrivet om registre-
ring och avställning av fordon,
2. föreskriven anmälan till registreringsmyndigheten inte har gjorts,
3. oriktig uppgift har lämnats i
anmälan eller ansökan till registre-
rings- eller beskattningsmyndighe-
ten eller annars till ledning för be-
skattningen,
3. oriktig uppgift har lämnats i
anmälan eller ansökan till registre-
rings- eller beskattningsmyndighe-
ten eller annars under förfarandet
till ledning för beskattningen,
4. fordonet inte har undergått föreskriven registreringsbesiktning efter
ändring som avses i 15 § eller 32 §,
5. uppgift om körsträcka för kilometerskattepliktigt fordon inte har
lämnats i vederbörlig ordning eller oriktig uppgift har lämnats om kör-
sträckan,
6. ett kilometerskattepliktigt fordon har brukats i strid mot 26 § andra
stycket, eller
7. oriktig uppgift har lämnats i mål om skatt.
Vid efterbeskattning får 41 § tillämpas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
41
Prop. 1991/92:43
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)
dels att punkt 1 av anvisningarna till 24 § och punkt 4 av anvisningarna
till 41 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en bestämmelse, punkt 7 av anvisningar-
na till 46 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 24 §
1.‘ För skattskyldig som har haft ordnad bokföring skall beräkningen av
inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av bestäm-
melserna i denna anvisningspunkt. Vid inkomstberäkningen tas hänsyn
till in- och utgående lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel-
och halvfabrikat m.m., till pågående arbeten samt till fordrings- och
skuldposter. Värdet av utgående lager, pågående arbeten samt fordrings-
och skuldposter bestäms med hänsyn till förhållandena vid beskattnings-
årets utgång. Som värde av ingående lager, pågående arbeten samt ford-
rings- och skuldposter tas upp värdet
års utgående lager, pågående arbeten
Har det bokförda resultatet på-
verkats av att bland intäkterna har
tagits upp belopp, som inte skall
beskattas som inkomst, eller uteslu-
tits belopp, som borde ha medräk-
nats, eller bland kostnaderna har
tagits upp belopp, som inte är av-
dragsgilla vid inkomstberäkningen,
skall resultatet justeras så att det
kan läggas till grund för inkomstbe-
räkningen enligt denna lag. I de fall
resultatet har påverkats av att lager,
pågående arbeten eller fordrings-
post har tagits upp med för lågt be-
lopp eller skuldpost med för högt
belopp skall dock på yrkande av
den skattskyldige justering av det
bokförda resultatet underlåtas i den
mån det är uppenbart att denne — i
överensstämmelse med reglerna för
inkomstberäkning i denna lag —
genom större avskrivningar på an-
läggningstillgångar än som skett el-
ler större avsättning enligt lagen
(1990:654) om skatteutjämningsre-
serv än som gjorts skulle ha kunnat
redovisa ett lägre resultat än det
som skulle framkomma efter juste-
ringen. Om särskilda omständighe-
av närmast föregående beskattnings-
samt fordrings- och skuldposter.
Har det bokförda resultatet på-
verkats av att bland intäkterna har
tagits upp belopp, som inte skall
beskattas som inkomst, eller uteslu-
tits belopp, som borde ha medräk-
nats, eller bland kostnaderna har
tagits upp belopp, som inte är av-
dragsgilla vid inkomstberäkningen,
skall resultatet justeras så att det
kan läggas till grund för inkomstbe-
räkningen enligt denna lag. I de fall
resultatet har påverkats av att lager,
pågående arbeten eller fordrings-
post har tagits upp med för lågt be-
lopp eller skuldpost med för högt
belopp skall dock på yrkande av
den skattskyldige justering av det
bokförda resultatet underlåtas i den
mån det är uppenbart att denne — i
överensstämmelse med reglerna för
inkomstberäkning i denna lag —
genom större avskrivningar på an-
läggningstillgångar än som skett el-
ler större avsättning enligt lagen
(1990:654) om skatteutjämningsre-
serv än som gjorts skulle ha kunnat
redovisa ett lägre resultat än det
som skulle framkomma efter juste-
ringen.
Senaste lydelse 1990:1421.
42
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
ter föranleder det skall dock resulta-
tet justeras även i sådant fall.
Vid beräkning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder skall iakt-
tas, att en inkomst skall anses ha åtnjutits under det år, då den enligt god
redovisningssed eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt bruk-
ligt bör tas upp som intäkt i räkenskaperna, även om inkomsten ännu inte
har uppburits kontant eller eljest kommit den skattskyldige tillhanda t. ex.
i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed
jämförligt sätt. Vad som gäller i fråga om inkomstposterna tillämpas också
i fråga om utgiftsposterna. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters
upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det
förfaringssättet, att fordringar tas upp som inkomst under det år, då de
uppkommer, och att räntor hänförs till inkomsten för det år, på vilket de
belöper i bägge fallen oberoende av om de verkligen har influtit under
nämnda år eller inte. Å andra sidan bör förskottsvis influtna räntor, som
till större eller mindre del belöper på ett kommande år, till denna del
bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst. Avdrag för
ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten ränta åtnjuts för
det år då räntan har betalats.
Vid tillämpning av föregående stycke skall iakttas bl. a. att värdet av
avyttrade varor skall — även om fakturering inte skett — redovisas som
fordran, såvida varorna levererats till den nye ägaren före årets utgång.
Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas
under loppet av flera år, får som intäkt för varje år tas upp den del av
köpeskillingen som influtit under samma år.
I fråga om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av fastighet
gäller även punkt 4 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 23 §.
Om beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på
hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, som inkomst för ett år
beskattat vinst, som i bokföringen framkommer som vinst först ett senare
år, skall vid inkomstberäkningen för det följande år, då vinsten redovisas i
bokföringen, det sistnämnda årets bokförda resultat justeras på sådant sätt
att den redan beskattade vinsten inte beskattas en gång till.
Motsvarande gäller för det fall, att beskattningsmyndighet ansett att en
förlust, som är i och för sig avdragsgill, inte får beaktas vid inkomstberäk-
ningen för det år då den redovisats i räkenskaperna eller beskattningsmyn-
dighet i annat fall visst år frångått den skattskyldiges bokföring på sådant
sätt att det påverkar följande års inkomstberäkning.
Har intäkter eller utgifter avseende viss egendom vid den närmast
föregående taxeringen till statlig inkomstskatt hänförts till inkomstslaget
kapital och sker beskattning vid den aktuella taxeringen i inkomstslaget
näringsverksamhet skall den skattskyldige ta upp sådana ingående till-
gångs- och skuldposter som erfordras för att någon intäkt eller utgift inte
skall beskattas två gånger eller lämnas obeskattad på grund av skiftet av
tillämpligt inkomstslag.
3 § 7 — 11 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har motsva-
rande tillämpning vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet. Vid
beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust som är hänförlig till
näringsverksamhet tillämpas 24 § 1 — 5 mom., 27 § 1 — 4 mom., 28 §,
29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § nämnda lag.
43
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
till 41 §
4.2 I fråga om inkomst av tjänst
gäller såsom allmän regel, att in-
komst skall anses hava åtnjutits un-
der det år, då densamma från den
skattskyldiges synpunkt är att anse
såsom verkligen förvärvad och till
sitt belopp känd. Detta är framfor
allt förhållandet, då inkomsten av
den skattskyldige uppburits eller
blivit för honom tillgänglig för lyft-
ning eller, såsom i fråga om bo-
stadsförmån och andra förmåner in
natura, då den på annat sätt kom-
mit den skattskyldige till godo, det-
ta oberoende av huruvida inkoms-
ten intjänats under året eller tidiga-
re. Har den skattskyldige på grund
av sin tjänst fått förvärva värde-
papper på förmånliga villkor, tas
förmånen upp till beskattning det
år förvärvet skedde. Vissa intäkter
skall dock hänföras till beskatt-
ningsåret, ehuru de icke uppburits
eller varit tillgängliga för lyftning
förrän efter nämnda års utgång.
Förutsättningen härför är emeller-
tid, att de intjänats senast under be-
skattningsåret och uppburits eller
blivit tillgängliga for lyftning före
den 15 januari påföljande år. Lika-
så skall intäkter som uppburits eller
blivit tillgängliga för lyftning efter
den 15 december året före beskatt-
ningsåret hänföras till beskattnings-
året om de i sin helhet belöper tidi-
gast på beskattningsåret.
Å andra sidan skall utgifterna
och omkostnaderna för inkomst-
förvärvet avdragas från intäkten
under det år, då de verkligen blivit
av den skattskyldige bestridda,
även om de avser inkomst, som ti-
digare förvärvats eller först under
ett senare år beräknas inflyta. På
motsvarande sätt som i fråga om
intäkter gäller dock även här, att en
utgift, som betalats efter den 15 de-
cemberåret före beskattningsåret el-
ler före den 15 januari året efter be-
4. I fråga om inkomst av tjänst
gäller såsom allmän regel, att in-
komst skall anses hava åtnjutits un-
der det år, då densamma från den
skattskyldiges synpunkt är att anse
såsom verkligen förvärvad och till
sitt belopp känd. Detta är framför
allt förhållandet, då inkomsten av
den skattskyldige uppburits eller
blivit för honom tillgänglig för lyft-
ning eller, såsom i fråga om bo-
stadsförmån och andra förmåner in
natura, då den på annat sätt kom-
mit den skattskyldige till godo, det-
ta oberoende av huruvida inkoms-
ten intjänats under året eller tidiga-
re. Har den skattskyldige på grund
av sin tjänst fått förvärva värde-
papper på förmånliga villkor, tas
förmånen upp till beskattning det
år förvärvet skedde. Vad gäller rätt
beskattningsår för inkomster som
tas upp som intäkt av tjänst enligt
bestämmelserna i 32 § 1 mom. för-
sta stycket h gäller dock bestämmel-
serna i 3§ 5 mom. lagen (1947:
5 76) om statlig inkomstskatt.
Å andra sidan skall utgifterna
och omkostnaderna för inkomst-
förvärvet avdragas från intäkten
under det år, då de verkligen blivit
av den skattskyldige bestridda,
även om de avser inkomst, som ti-
digare förvärvats eller först under
ett senare år beräknas inflyta.
Senaste lydelse 1990:650.
44
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
skattningsåret, kan vara att hänfö-
ra till utgift under beskattningsåret.
till 46 §
7. I fråga om rätt beskattningsår
för allmänna avdrag gäller bestäm-
melserna i 3§ 5 mom. lagen
(194 7:576) om statlig inkomstskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas från och med
1992 års taxering. I fråga om intäkter som uppburits och utgifter som
erlagts i anslutning till årsskiftet 1990—1991 gäller punkt 4 av anvisning-
arna till 41 § i dess lydelse den 30 juni 1990.
45
Härigenom föreskrivs att 3 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
5 m o m.1 I fråga om till vilket
beskattningsår en inkomst eller ut-
gift skall hänföras tillämpas be-
stämmelserna i 41 § andra stycket
och punkt 4 av anvisningarna till
41 § kommunalskattelagen
(1928:370), om inte annat före-
skrivs i denna lag. Ränta på sådan
bankräkning där räntan gottskrivs
insättaren den 31 december anses
som tillgänglig för lyftning denna
dag.
5 m o m. I fråga om till vilket
beskattningsår en inkomst eller ut-
gift skall hänföras tillämpas be-
stämmelserna i 41 § andra stycket
och punkt 4 av anvisningarna till
41 § kommunalskattelagen
(1928:370), om inte annat före-
skrivs i denna lag. Ränta på sådan
bankräkning där räntan gottskrivs
insättaren den 31 december anses
som tillgänglig för lyftning denna
dag. Intäkter skall hänföras till be-
skattningsåret, trots att de inte upp-
burits eller varit tillgängliga för lyft-
ning förrän efter beskattningsårets
utgång under förutsättning att de in-
tjänats senast under beskattnings-
året och uppburits eller blivit till-
gängliga för lyftning före den 15 ja-
nuari påföljande år. Likaså skall in-
täkter som uppburits eller blivit till-
gängliga för lyftning efter den 15
december året före beskattningsåret
hänföras till beskattningsåret om de
i sin helhet belöper tidigast på be-
skattningsåret. På motsvarande sätt
som i fråga om intäkter skall en ut-
gift, som betalats efter den 15 de-
cember året före beskattningsåret el-
ler före den 15 januari året efter be-
skattningsåret, hänföras till beskatt-
ningsåret.
Bestämmelserna i 9 mom. andra och tredje styckena tillämpas också i
fråga om förvärv av rätt till ränta.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas från och med
1992 års taxering. I fråga om intäkter som uppburits och utgifter som
erlagts i anslutning till årsskiftet 1990—1991 gäller punkt 4 av anvisning-
arna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse den 30 juni
1990.
Senaste lydelse 1990:651.
46
Härigenom föreskrivs att 6§ lagen (1984:1052) om statlig fastighets-
skatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I fråga om förfarandet för att be-
stämma underlaget för fastighets-
skatt gäller taxeringslagens
(1990:324) bestämmelser.
I fråga om förfarandet vid taxe-
ring till fastighetsskatt gäller be-
stämmelserna i taxeringslagen
(1990:324).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas från och med
1992 års taxering.
Senaste lydelse 1990:394.
47
Härigenom föreskrivs att 2 och 8 §§ lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse här i
riket,
3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verk-
samhet,
4. pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsut-
fästelse m. m.,
5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken
Avsatt till pensioner enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m. m.
I fråga om handelsbolag och
dödsbon som vid inkomsttaxeringen
behandlas som handelsbolag är
dock delägarna skattskyldiga.
8§
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) om taxering för inkomst
skall tillämpas när skatteunderlaget
bestäms. I fråga om debitering och
uppbörd av avkastningsskatt gäller
bestämmelserna i uppbördslagen
(1953:272).
Bestämmelserna i taxeringslagen
(1990:324) gäller vid taxering till
avkastningsskatt. I fråga om debite-
ring och uppbörd av avkastnings-
skatt gäller bestämmelserna i upp-
bördslagen (1953:272).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas från och med
1992 års taxering.
48
Prop. 1991/92:43
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
1§
Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av
skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för
bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomis-
ka förhållanden. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet
som avser förande av eller uttag ur register som avses i skatteregisterlagen
(1980:343) för uppgift som har tillförts sådant register. Uppgift hos tull-
verket får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att
den enskilde lider skada eller men. För uppgift i mål hos domstol gäller
sekretessen endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men
om uppgiften röjs. Detsamma gäller uppgift som med anledning av över-
klagande hos domstol registreras hos annan myndighet enligt 15 kap. 2 §
första stycket 3 eller 4. Har uppgift i mål hos domstol erhållits från annan
myndighet och är den sekretessbelagd där, gäller dock denna sekretess hos
domstolen, om uppgiften saknar betydelse i målet.
Med skatt avses i detta kapitel
skatt på inkomst eller förmögenhet
samt omsättningsskatt, tull och an-
nan indirekt skatt. Med skatt jäm-
ställs arbetsgivaravgift, prisregle-
ringsavgift och liknande avgift
samt skatte- och avgiftstillägg och
förseningsavgift. Med verksamhet
som avser bestämmande av skatt
jämställs verksamhet som avser be-
stämmande av pensionsgrundande
inkomst.
Med skatt avses i detta kapitel
skatt på inkomst och, med undan-
tag för arvsskatt och gåvoskatt, an-
nan direkt skatt samt omsättnings-
skatt, tull och annan indirekt skatt.
Med skatt jämställs arbetsgivarav-
gift, prisregleringsavgift och liknan-
de avgift samt skatte- och avgiftstill-
lägg och förseningsavgift. Med
verksamhet som avser bestämman-
de av skatt jämställs verksamhet
som avser bestämmande av pen-
sionsgrundande inkomst.
Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande
inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, såvida
inte beslutet meddelas i ärende om
1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga,
2. befrielse från tillämpning av
bestämmelserna om beräkning av
skattepliktig realisationsvinst vid
avyttring av aktier och liknande
egendom i samband med struktur-
rationalisering,
3. rätt att erhålla avdrag vid taxe-
ringen för avsättning till särskild ny-
anskajfningsfond,
2. medgivande att skattepliktig
intäkt enligt reglerna om statlig in-
komstskatt inte skall anses uppkom-
ma vid avyttring av aktier i få-
mansföretag,
1 Lagen omtryckt 1989:713.
49
4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 43
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4. rätt att erhålla avdrag vid taxe-
ringen för kostnad för exportkredit,
5. beskattning av utländska fors-
kare vid tillfälligt arbete i Sverige
när beslutet har fattats av forskar-
skattenämnden.
3. beskattning av utländska fors-
kare vid tillfälligt arbete i Sverige
när beslutet har fattats av forskar-
skattenämnden.
Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild enligt vad som
föreskrivs i lag om förfarandet vid beskattning eller om skatteregister.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser gäller
dock fortfarande i fråga om beslut i ärende som avses i 9 kap. 1 § tredje
stycket punkterna 2 —4 i den äldre lydelsen.
50
Prop. 1991/92:43
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:850) om undantag från vissa
bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m. m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
En sådan småhusägare eller lä-
genhetsinnehavare som avses i 1 §
skall inte betala arbetsgivaravgifter
eller allmän löneavgift på ersätt-
ningen och är inte skyldig att göra
skatteavdrag enligt uppbördslagen
(1953:272) på ersättningen, om
denna betalats mot en faktura som
innehåller uppgift om uppdragsta-
garens namn och postadress, ersätt-
ningens storlek samt
1. mervärdeskattens belopp och
uppdragstagarens registrerings-
nummer till mervärdeskatt eller or-
ganisationsnummer eller
2. uppgift om att uppdragstagaren
I fall som avses i första stycket är
uppdragstagaren skyldig att betala
egenavgifter på ersättningen enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter
samt avgift enligt 2§ lagen
(1982:423) om allmän löneavgift.
Vid tillämpningen av bestämmel-
serna om sjukpenninggrundande
inkomst och pensionsgrundande
inkomst i lagen (1962:381) om all-
män försäkring skall ersättningen
anses som inkomst av annat för-
värvsarbete.
En sådan småhusägare eller lä-
genhetsinnehavare som avses i 1 §
skall inte betala arbetsgivaravgifter
på ersättningen och är inte skyldig
att göra skatteavdrag enligt upp-
bördslagen (1953:272) på ersätt-
ningen, om denna betalats mot en
faktura som innehåller uppgift om
uppdragstagarens namn och post-
adress, ersättningens storlek samt
1. mervärdeskattens belopp och
uppdragstagarens registrerings-
nummer till mervärdeskatt eller,
om han inte skall vara registrerad,
uppdragstagarens personnummer
eller organisationsnummer eller
är skyldig att betala B-skatt.
I fall som avses i första stycket är
uppdragstagaren skyldig att betala
egenavgifter på ersättningen enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter.
Vid tillämpningen av bestämmel-
serna om sjukpenninggrundande
inkomst och pensionsgrundande
inkomst i lagen (1962:381) om all-
män försäkring skall ersättningen
anses som inkomst av annat för-
värvsarbete.
Vad som har sagts i första och andra styckena om arbetsgivaravgifter
och andra avgifter gäller inte om parterna har träffat avtal om att ersätt-
ningen skall anses som inkomst av anställning och ersättningen uppgår till
minst 1 000 kronor. I ett sådant fall skall uppdragstagaren anses som
arbetstagare och småhusägaren eller lägenhetsinnehavaren som arbetsgiva-
re.
Senaste lydelse 1990:1326.
51
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas i fråga om
ersättning som betalats mot faktura som utställts efter ikraftträdandet.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om allmän löneavgift som avser
tid före utgången av år 1991.
52
Prop.1991/92:43
Härigenom föreskrivs att 12 och 21 §§ lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
12
1 fråga om skyldighet att lämna
uppgift till den skattskyldige om
det belopp som innehållits genom
skatteavdrag gäller vad som i fråga
om arbetsgivare sägs i 43 § 1 mom.
första stycket första meningen upp-
bördslagen (1953:272).
21
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om anstånd med inbetalning
av skatt i 49 och 51 §§, om indriv-
ning m. m. i 57 a —59 och 61 —
64 §§, om avkortning och avskriv-
ning av skatt i 65 — 67 §§, om cen-
tral tillsyn m. m. i 72 §, om rätt att
taga del av preliminär självdeklara-
tion m.m. i 73 §, om arbetsgivares
ansvarighet för arbetstagares skatt,
m.m. i 77, 77 a och 78 §§, om
straffbestämmelser m.m. i 79 — 81
och 83 §§, om omprövning m. m. i
84 — 94 §§, om beslut om särskilda
debiteringsåtgärder i 95 § samt om
överklagande m.m. i 96 —103§§
uppbördslagen (1953:272). Beslut
om anstånd som avses i 49 § nämn-
da lag meddelas av beskattnings-
myndigheten enligt denna lag. Be-
slut om anstånd skall skyndsamt
meddelas den skattskyldige utan
kostnad för denne.
Föreslagen lydelse
§
I fråga om skyldighet att lämna
uppgift till den skattskyldige om
det belopp som innehållits genom
skatteavdrag gäller vad som i fråga
om arbetsgivare sägs i 43 § 1 mom.
första stycket första och tredje me-
ningarna uppbördslagen (1953:
272).
§
I fråga om särskild inkomstskatt
gäller i tillämpliga delar vad som
sägs om överflyttning av beslutsbe-
hörighet i 2 a §, om anstånd med
inbetalning av skatt i 49 och 51 §§,
om indrivning m. m. i 57 a— 59 och
61— 64 §§, om avkortning och av-
skrivning av skatt i 65 — 67 §§, om
central tillsyn m. m. i 72 §, om rätt
att taga del av preliminär självde-
klaration m. m. i 73 §, om arbetsgi-
vares ansvarighet för arbetstagares
skatt, m. m. i 77, 77 a och 78 §§, om
straffbestämmelser m.m. i 79 — 81
och 83 §§, om omprövning m. m. i
84 — 94 §§, om beslut om särskilda
debiteringsåtgärder i 95 § samt om
överklagande m.m. i 96—103 §§
uppbördslagen (1953:272). Beslut
om anstånd som avses i 49 § nämn-
da lag meddelas av beskattnings-
myndigheten enligt denna lag. Be-
slut om anstånd skall skyndsamt
meddelas den skattskyldige utan
kostnad för denne.
53
Härigenom föreskrivs följande.
Under uppbördsåret den 1 februari 1992 — den 31 januari 1993 skall, i
stället för vad som sägs i 13 § 1 mom. första stycket uppbördslagen
(1953:272), preliminär B-skatt tas ut med belopp motsvarande 110 procent
av den slutliga skatt som har påförts den skatteskyldige året före inkomst-
året.
Prop. 1991/92:43
54
Prop. 1991/92:43
Härigenom föreskrivs i fråga om skatteregisterlagen (1980:343)' att 1, 3,
5 — 7 och 10 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automa-
tisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett
regionalt skatteregister för varje län.
Registren skall användas vid beskattning för
1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande fy-
siska och juridiska personer,
2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan kon-
trollverksamhet,
3. inkomst- och förmögenhetstax-
ering samt bestämmande av pen-
sionsgrundande inkomst,
4. bestämmande och uppbörd av
skatt enligt uppbördslagen
(1953:272) och lagen (1968:430)
om mervärdeskatt samt avgift en-
ligt lagen (1982:423) om allmän lö-
neavgift och lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från ar-
betsgivare.
3. taxering enligt taxeringslagen
(1990:324) samt bestämmande av
pensionsgrundande inkomst,
4. bestämmande och uppbörd av
skatt enligt uppbördslagen (1953:
272), lagen (1968:430) om mervär-
deskatt, lagen (1984:668) om upp-
börd av socialavgifter från arbetsgi-
vare, lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkoms-
ter, lagen (1991:556) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta,
lagen (1990:912) om nedsättning
av socialavgifter samt lagen (1951:
763) om beräkning av statlig in-
komstskatt för ackumulerad in-
komst.
Registren skall dessutom användas för avräkning enligt lagen
(1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.
Det centrala skatteregistret skall också användas för utredningar i kro-
nofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet och för riksskatteverkets
tillsyn enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska per-
soner m. fl.
3§3
Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges
1. skatt enligt uppbördslagen (1953:272) och sjömansskatt,
2. mervärdeskatt, annan indirekt skatt eller avgift för vilken riksskatte-
verket är beskattningsmyndighet och vägtrafikskatt,
3. arbetsgivaravgift och allmän 3. arbetsgivaravgift, särskild lö-
löneavgift, neskatt på vissa förvärvsinkomster
1 Lagen omtryckt 1983:143.
2 Senaste lydelse 1985:155.
3 Senaste lydelse 1984:860.
55
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
och särskild inkomstskatt för utom-
lands bosatta,
4. skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgift,
5. ränta och avgift som utgår i samband med uppbörd eller indrivning av
skatt eller avgift enligt 1—4.
Med skatt enligt uppbördslagen avses, förutom skatt och avgift enligt 1 §
nämnda lag, även annan avgift och ränta som utgår enligt bestämmelserna
i lagen.
5§4
För fysisk person som är folkbokförd i riket skall i det centrala skatte-
registret anges
1. personnummer, namn, adress, civilstånd, datum för civilståndsänd-
ring och folkbokföringsförhållanden,
2. registrering enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, särskilt regist-
rerings- och redovisningsnummer, organisationsnummer och firma,
3. förhållanden som enligt lag el-
ler förordning skall antecknas i
skattelängd,
4. registrering i sjömansregistret, tillhörighet till icke territoriell försam-
ling, tillhörighet till svenska kyrkan,
5. nationalitet, personnummer för hos personen folkbokförda barn un-
der 18 år, antal hemmavarande barn som inte har uppnått 16 eller 18 års
ålder, personnummer för make och, om samtaxering sker med annan
person, personnummer för denne,
6. slag av pensionsförmån som personen är berättigad till enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, i den mån det behövs för att debitera
socialförsäkringsavgift,
7. slag av preliminär skatt som personen skall betala.
För person som inte har uppnått 18 års ålder skall också anges person-
nummer för den hos vilken personen är folkbokförd.
För person som inte har uppnått 15 års ålder skall införas endast uppgift
om personnummer, namn och adress samt personnummer för den hos
vilken personen är folkbokförd, om inte ytterligare uppgift som avses i
första stycket behövs för beskattning.
För person som ej är folkbokförd här i riket skall uppgifter enligt första,
andra eller tredje stycket införas i den mån det behövs för beskattning här i
riket.
6§
För juridisk person och för enkelt bolag, partrederi och utländskt före-
tags filial i Sverige skall i det centrala skatteregistret anges
1. organisationsnummer med tidpunkt för registrering och avregistre-
ring i registret, namn, firma, adress, hemortskommun, säte och juridisk
form,
2. registrering enligt lagen (1968:
430) om mervärdeskatt, särskilt re-
gistrerings- och redovisningsnum-
mer,
2. registrering enligt lagen (1968:
430) om mervärdeskatt, särskilt re-
gistrerings- och redovisningsnum-
mer.
Senaste lydelse 1991:525.
56
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3. förhållanden som enligt lag el-
ler förordning skall antecknas i
skattelängd.
För dödsbo skall även den avlidnes personnummer och dagen för döds-
fallet anges.
7§5
För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och
6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter.
1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag, företag som
enligt 3 § 12 mom. nionde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt skall behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag och
dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter.
2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt taxerings- eller
mervärdeskattebesök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 § tax-
eringslagen (1990:324) eller 26 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt.
För varje sådan åtgärd får anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag,
myndighets beslut om beloppsmässiga ändringar av skatt eller underlag för
skatt med anledning av åtgärden samt
het har fullgjorts.
3. Uppgift om registrering av
skyldighet att betala skatt, uppgif-
ter som behövs för att bestämma
skatt enligt uppbördslagen
(1953:272) och lagen om mervärde-
skatt eller avgift enligt lagen
(1982:423) om allmän löneavgift
och lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare
samt uppgifter om redovisning, in-
betalning och återbetalning av så-
dana skatter eller avgifter.
4. Uppgift om maskinellt fram-
ställt förslag till sådant beslut som
enligt lag eller förordning skall an-
tecknas i skattelängd.
uppgift huruvida bokföringsskyldig-
3. Uppgift om registrering av
skyldighet att betala skatt, uppgif-
ter som behövs för att bestämma
skatt enligt uppbördslagen
(1953:272), lagen om mervärde-
skatt, lagen (1984:668) om upp-
börd av socialavgifter från arbetsgi-
vare, lagen (1991:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvs-
inkomster, lagen (1991:556) om
särskild löneskatt för utomlands bo-
satta, lagen (1990:912) om nedsätt-
ning av socialavgifter och lagen
(1951:763) om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad in-
komst samt upp gifter om redovis-
ning, inbetalning och återbetalning
av sådana skatter eller avgifter.
4. Uppgift om maskinellt fram-
ställt förslag till beslut om beskatt-
ning.
5. Uppgift om beslut om anstånd med avgivande av deklaration och
med betalning av skatt, dock ej skälen för besluten, samt uppgift om att
laga förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.
6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.
7. Uppgifter som skall lämnas i 7. Uppgifter som skall lämnas i
allmän självdeklaration i samman- allmän självdeklaration enligt 2
Senaste lydelse 1990:1139.
57
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
ställningarna för statlig och kom-
munal inkomstskatt, i förmögen-
hetsredovisningen om skattepliktig
förmögenhet samt uppgifter som
skall lämnas i förenklad självdekla-
ration.
8. Uppgift om beslut om beskatt-
ning, dock ej skälen för beslutet,
samt uppgift om utmätning enligt
68 § 6 mom. uppbördslagen.
kap. 13 § första stycket punkterna
2—4 och andra stycket lagen om
självdeklaration och kontrolluppgif-
ter samt uppgifter som skall lämnas
i förenklad självdeklaration.
8. Uppgift om beslut om beskatt-
ning, dock ej skälen för beslutet,
uppgift om utmätning enligt 68 § 6
mom. uppbördslagen samt uppgift
om anledning till att överskjutande
skatt inte helt betalas ut med återbe-
talningskort.
9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogde-
myndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift om beslut om ackord,
likvidation eller konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.
10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer.
11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsförsändel-
se samt namn, adress och telefonnummer för ombud.
12. Uppgift från kontrolluppgift som enligt 3 kap. lagen om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall lämnas utan föreläggande samt från
sådan särskild uppgift som avses i 3 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, taxeringsvärde, del värde, be-
skattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget för fastighet som ägs
eller innehas av personen, andelens storlek om fastigheten har flera ägare
och övriga uppgifter som behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt
samt uppgifter som behövs för värdering av bostad på fastighet.
14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt
beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om tid för
planerat taxerings- eller mervärdeskattebesök eller annat sammanträffan-
de enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen eller 26 a § lagen om mervärdeskatt.
15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är närings-
idkare.
16. Uppgift om bruttointäkt av
tjänst och dennas fördelning på oli-
ka kategorier av tjänst samt sum-
man av avdrag från intäkten och
dennas fördelning på kostnader för
resor mellan bostad och arbetsplats
å ena sidan och övriga kostnader å
andra sidan.
16. Uppgift om antal perioder om
trettio dagar för vilka den skattskyl-
dige uppburit inkomst som beskat-
tas enligt lagen (1958:295) om sjö-
mansskatt.
17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.
18. Uppgifter som skall lämnas
enligt 2 kap. 19 § lagen om självde-
klaration och kontrolluppgifter,
samt uppgifter angående resultat av
bruttovinstberäkning, annan beräk-
ning av relationstal eller liknande,
skönsmässig beräkning och belopp
som under beskattningsåret stått
18. Uppgifter angående resultat
av bruttovinstberäkning, annan be-
räkning av relationstal eller liknan-
de, skönsmässig beräkning och be-
lopp som under beskattningsåret
stått till förfogande for levnads-
kostnader.
58
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
till förfogande for levnadskostna-
der.
19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt om
fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell.
20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för fackföreningsavgift.
21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av bosättnings-
land.
22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall som avses i 2 kap.
16 § sista stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, totalt
respektive i Sverige, koncernomsättning och koncernbalansomslutning för
koncernmoderföretag.
10 §6
Terminalåtkomst till uppgifter i register enligt denna lag får finnas
endast för de ändamål som anges i 1 § och i den utsträckning i övrigt som
anges i andra—femte styckena.
Skattemyndigheten i länet får ha
terminalåtkomst till uppgifter som
avses i 5 och 6 §§, 7§ 1—6, 9,
13, 15, 17 och 22 samt de uppgifter
därutöver som behövs for utfärdan-
de av skattsedel och dubblettskatt-
sedel.
Skattemyndigheten får vidare ha
terminalåtkomst till uppgifter som
avses i 7 § 7, 8, 10—12, 14, 18, 20
och 21 och som hänför sig till länet
eller gäller skattskyldig som taxeras
i länet.
Riksskatteverket får ha terminal-
åtkomst till uppgifter som avses i 5
och 6 §§ samt 7 § 1 — 75, 17, 18 och
20-22.
Skattemyndigheten i länet får ha
terminalåtkomst till uppgifter som
avses i 5 och 6 §§, 7§ 1—6, 8,
9, 13, 15, 17 och 22 samt de uppgif-
ter därutöver som behövs för utfär-
dande av skattsedel och dubblett-
skattsedel.
Skattemyndigheten får vidare ha
terminalåtkomst till uppgifter som
avses i 7 § 7, 10—12, 14, 16, 18,
20 och 21 och som hänför sig till
länet eller gäller skattskyldig som
taxeras i länet.
Riksskatteverket får ha terminal-
åtkomst till uppgifter som avses i 5
och 6 §§ samt 7 § 1 —18 och 20—22.
Kronofogdemyndighet får ha terminalåtkomst till det centrala skatte-
registret i fråga om uppgifter enligt 5 och 6 §§ samt 7 § 1, 3 och 4.
Kronofogdemyndighet i det län där ett mål är registrerat för exekutiva
åtgärder får vidare ha sådan terminalåtkomst i fråga om uppgifter enligt
7 § 7, 8,12 och 13. Terminalåtkomsten får avse den som är registrerad som
gäldenär hos kronofogdemyndighet eller make till gäldenären eller annan
som sambeskattas med gäldenären. I fråga om uppgifter enligt 7 § 1 får
terminalåtkomsten avse också den som är delägare i fåmansföretag där
någon som avses i tredje meningen är delägare.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången
vid 1992 års taxering. Vid 1992 och 1993 års taxeringar gäller förutom vad
som föreskrivs i 7 § 7 att skatteregistret får innehålla uppgifter som skall
lämnas enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1990:1136)
om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om allmän löneavgift som avser
tid före utgången av år 1991.
6 Senaste lydelse 1990:1139.
59
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1991
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugg-
las, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Skattetilläggsutredningen lade år 1982 fram sitt slutbetänkande (SOU
1982:54) Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 2 Nyan-
sering av skattetillägg m. m. (ledamöter var regeringsrådet Sverker Wid-
mark, ordförande, samt riksdagsledamöterna Tage Sundkvist och Hans-
Olov Westberg). Med betänkandet slutfördes utredningens uppdrag att
göra en allmän översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet.
I betänkandet har utredningen lagt fram omfattande och genomgripande
förslag med tonvikt på en långt driven nyansering av sanktionsavgifterna.
Målsättningen har därvid varit att systemet skall uppfattas som rättvist,
men samtidigt har utredningen strävat efter att tillgodose önskemålet att
sanktionssystemet skall vara enkelt, schabloniserat och likformigt i till-
lämpningen.
Betänkandet har remissbehandlats. Remissinstanserna har ställt sig ne-
gativa till utredningens förslag. Utgångspunkten i kritiken har varit att
förslaget är präglat av en alltför långtgående detaljreglering som får till
följd att reglerna skulle bli mycket svåra och resurskrävande att tillämpa.
Krav på förenklingar har förts fram av i stort sett alla remissinstanser.
Många har emellertid ansett att enstaka punkter i utredningens förslag bör
kunna genomföras inom ramen för det nuvarande sanktionssystemet.
Skatteförenklingskommittén föreslog i sitt slutbetänkande (SOU
1988:21 —22) Ny taxeringslag — reformerad skatteprocess vissa ändringar
i skattetilläggsreglerna. I prop. 1989/90:74 om ny taxeringslag m.m., där
skatteförenklingskommitténs förslag togs upp till behandling, lämnades
emellertid förslagen vad gäller materiella ändringar av skattetilläggsregler-
na åt sidan för att tas upp i ett senare sammanhang.
Den reformering av inkomst- och förmögenhetsbeskattningen som skett
och som tillämpas fr. o. m. 1992 års taxering har föranlett en mängd
anpassningar på andra områden. Riksdagen beslutade redan hösten 1990
om åtskilliga följdändringar på taxerings- och uppbördsområdena. Skatte-
Prop. 1991/92:43
60
reformen aktualiserar förändringar också på sanktionsområdet, bl. a. ge-
nom den ändrade behandlingen av underskott och den nya förvärvskälle-
indelningen.
I en promemoria som utarbetats inom finansdepartementet (Ds
1991:16) Några frågor om skattetillägg m.m. har några av de förslag som
skattetilläggsutredningen och skatteförenklingskommittén lagt fram vida-
rebehandlats. I promemorian lämnas också förslag om bl. a. skattetillägg
när en förvärvskälla visar underskott. Jag avser att i det följande behandla
promemorians förslag. Sammanfattningen av promemorian bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1. Efter remiss har yttranden avgetts
av hovrätten över Skåne och Blekinge, kammarrätten i Sundsvall, länsrät-
ten i Södermanlands län, länsrätten i Kalmar län, domstolsverket, riksför-
säkringsverket, riksskatteverket, Föreningen Auktoriserade revisorer
FAR, Företagarnas riksorganisation, Svenska revisorsamfundet SRS, Sve-
riges advokatsamfund och Sveriges industriförbund. En sammanställning
av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns
tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 1355/91).
I det här sammanhanget avser jag även att ta upp en framställning från
riksskatteverket (RSV) som gäller vissa andra frågor bl. a. på uppbördsom-
rådet som delvis också har anknytning till skattereformen. Framställning-
en har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av kammarrätten i Jönkö-
ping, länsrätten i Västernorrlands län, Centralorganisationen SACO/SR,
Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, Företagarnas riksorganisation,
Företagens uppgiftslämnardelegation, Svenska revisorsamfundet SRS och
Sveriges industriförbund. En sammanställning av remissyttrandena har
upprättats inom finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftnings-
ärendet (Dnr 2732/91).
Regeringen beslutade den 24 oktober 1991 att inhämta lagrådets yttran-
de över de lagförslag som upprättats inom finansdepartementet med an-
ledning av vad jag nu redogjort för. Förslagen — i de delar som avviker
från propositionens lagförslag — bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 2. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets ytt-
rande bör bifogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.
Jag kommer nu också att redovisa ett förslag till lag om uttag av prelimi-
när B-skatt under uppbördsåret 1992/93 och ett förslag om ändring i
uppbördslagen (1953:272) som rör bestämmelserna om kvarskatteavgift.
Förslagen gäller ett ämne som tillhör lagrådets granskningsområde. De är
dock av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Lagrådets yttrande över förslagen har därför inte inhämtats.
RSV har i en framställning till regeringen den 3 oktober 1991 lagt fram
förslag om ändringar i skatteregisterlagen (1980:343) med anledning av
skattereformen m. m. Jag avser att nu även ta upp denna framställning till
behandling. Datainspektionen har avgett yttrande enligt 2 a § datalagen
(1973:289) över RSVs förslag.
Prop. 1991/92:43
61
Uppgiftsskyldigheten är en väsentlig beståndsdel i skattesystemet. Att
uppgiftsskyldigheten fullgörs är en nödvändig förutsättning för att skatte-
systemet skall kunna verka på avsett sätt. Skattemyndigheterna är beroen-
de av att effektiva sanktioner finns mot uppgiftspliktiga som inte medver-
kar genom att lämna självdeklaration, kontrolluppgifter, m. m. Syftet med
sanktionssystemet är att det skall verka för att korrekta uppgifter lämnas i
rätt tid. De sanktioner som kan komma i fråga vid ett bristfälligt fullgöran-
de av uppgiftsskyldigheten är skatte- och avgiftstillägg och förseningsav-
gift, vite samt böter enligt lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter (LSK). Härtill kommer i vissa fall påföljder enligt skatte-
brottslagen (1971:69).
Administrativa sanktioner finns förutom på taxeringsområdet och den
indirekta beskattningens område även i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare (USAL), vägtrafikskattelagen (1988:327)
och tullagen (1987:1065). Erfarenheterna av det administrativa sanktions-
systemet har i allt väsentligt varit positiva. Justeringar av lagstiftningen
har skett för att komma tillrätta med problem som uppmärksammats vid
tillämpningen och för att anpassa sanktionssystemet till förändringar i
annan lagstiftning. Den ursprungliga konstruktionen av sanktionerna
kvarstår emellertid oförändrad.
Den grundläggande utgångspunkten vid utformningen av sanktionssy-
stemet bör enligt min mening vara att det skall vara uppbyggt så att det
uppfattas som rättvist av de skattskyldiga. En påförd sanktion måste stå i
rimlig proportion till den försummelse som den skattskyldige gjort sig
skyldig till. Systemet måste därför tillåta att hänsyn kan tas till omständig-
heterna i det enskilda fallet. Vidare bör likartade försummelser medföra
likartade påföljder. Samtidigt måste emellertid beaktas att sanktionssyste-
met skall vara enkelt att tillämpa.
De förslag jag lägger fram i det följande skall ses mot denna bakgrund.
Den nya eftergiftsgrund som föreslås gör att det blir möjligt att väga in
samtliga omständigheter och därmed få en mer flexibel ordning. Utvidg-
ningen av vad som skall anses vara normalt tillgängligt kontrollmaterial
vid taxeringen och slopandet av nettokvittningen är förslag som medför att
sanktionsavgifter tas ut likformigt vid likartade försummelser.
Mina förslag innebär således vissa uppmjukningar och tillrättaläggan-
den i sanktionssystemet och är ett steg på vägen mot ökad rättssäkerhet vid
beskattningen. Mer återstår emellertid att göra för att stärka den enskildes
ställning och få en bättre balans mellan myndigheter och enskilda. De
förändringar som jag har i åtanke kräver emellertid ytterligare utredning.
Jag avser därför att tillsätta en utredning som skall föreslå åtgärder som
leder till att den enskildes rättssäkerhet vid beskattningen förbättras. Den-
na utredning bör bl. a. ta upp bevissäkringslagen (1975:1027) som länge
har kritiserats från rättssäkerhetssynpunkt.
Prop. 1991/92:43
62
Prop. 1991/92:43
Mitt förslag: Skattetilläggsbestämmelserna i taxeringslagen skall
vara tillämpliga på — förutom inkomst- och förmögenhetsskatt och
mervärdeskatt som tas ut enligt taxeringslagen — fastighetsskatt,
avkastningsskatt på pensionsmedel och särskild löneskatt på pen-
sionskostnader.
Promemorieforslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: De remissinstanser som har uttalat sig i frågan till-
styrker förslaget. En remissinstans har dock synpunkter på den föreslagna
lagregleringen.
Skälen för mitt förslag: Taxeringslagens (1990:324), TL, bestämmelser
om skattetillägg är för närvarande tillämpliga enbart på inkomst- och
förmögenhetsskatt samt den mervärdeskatt som tas ut enligt TL. Skattetill-
lägg kan inte komma i fråga beträffande fastighetsskatt, skogsvårdsavgift,
avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensions-
kostnader.
Oriktiga uppgifter som föranleder för lågt skatteuttag bör behandlas på
ett likartat sätt. Det kan inte anses motiverat att undanta vissa skatteslag
från sanktionssystemet. Jag ställer mig därför bakom det förslag som förs
fram i promemorian att bestämmelserna i 5 kap. TL om skattetillägg skall
vara tillämpliga på i princip alla de skatter som anges i 1 kap. 1 § TL. Vad
gäller skogsvårdsavgift är avsikten att den skall slopas inom en nära
framtid. Något skäl att låta bestämmelserna om särskild avgift nu avse
även skogsvårdsavgift föreligger därför inte.
Mitt förslag föranleder ändringar i lagen (1984:1052) om statlig fastig-
hetsskatt, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel och
lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader. Genom en
generell hänvisning till förfarandereglerna i TL i var och en av dessa lagar
framgår enligt min mening tillräckligt tydligt att sanktionsreglerna är
tillämpliga.
63
2.3.1 Normalt tillgängligt kontrollmaterial
Mitt förslag: En viss uppmjukning sker i regleringen av vad som är
normalt tillgängligt kontrollmaterial vid taxering. Den exemplifie-
rande uppräkningen i taxeringslagen av vad som utgör normalt
tillgängligt kontrollmaterial och undantaget för meddelande från
annan skattemyndighet slopas.
En bestämmelse om att oriktig uppgift som rättats eller hade
kunnat rättas med ledning av normalt tillgängligt kontrollmaterial
skall medföra lägre avgiftstillägg — 10% i stället för 20% — förs in i
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt. I prome-
morian föreslås dock inte någon bestämmelse om lägre avgiftstillägg enligt
USAL när rättelse kunnat ske med ledning av normalt tillgängligt kontroll-
material.
Remissinstanserna: Länsrätterna i Södermanlands län och Kalmar län
anser att det är olämpligt att ytterligare tumma på huvudsyftet med skatte-
tillägget, nämligen att inskärpa betydelsen av att det lämnas korrekta
uppgifter till ledning vid taxeringen, och avstyrker förslaget. Ett flertal
remissinstanser föreslår att kravet på att kontrollmaterialet skall vara
tillgängligt före november månads utgång skall slopas. RSV anser att en
bestämmelse om lägre avgiftstillägg när en oriktig uppgift kunnat rättas
med ledning av normalt tillgängligt kontrollmaterial bör föras in i USAL. I
övrigt lämnas förslaget utan erinran av remissinstanserna.
Skälen för mitt förslag: Enligt 5 kap. 1 § tredje stycket TL skall skattetill-
lägg påföras med 20 i stället för 40% om den oriktiga uppgiften kunnat
rättas med ledning av kontrollmaterial, som normalt är tillgängligt vid
taxeringen. Som exempel på sådant material nämns taxeringsavi, den
skattskyldiges självdeklaration för det nästföregående beskattningsåret el-
ler uppgift som det åligger arbetsgivare eller annan att lämna utan föreläg-
gande till ledning för annans taxering. Annat kontrollmaterial än taxe-
ringsavi och självdeklaration måste ha varit tillgängligt för skattemyndig-
heten under taxeringsperioden för att den lägre procentsatsen skall tilläm-
pas. Meddelanden från en annan skattemyndighet anses inte som normalt
tillgängligt kontrollmaterial.
I fråga om sådant kontrollmaterial som inte tillhör det i lagtexten sär-
skilt angivna blir tillämpningen av bestämmelsen beroende av om materi-
alet kan anses vara normalt tillgängligt vid taxering. Enligt uttalanden i
förarbetena (prop. 1977/78:136 s. 151) bör rätt höga krav ställas upp för
att kontrollmaterial skall anses normalt tillgängligt. I princip bör man
kräva att materialet tas fram årligen för deklarationskontrollen. Vidare bör
materialet vara generellt i den meningen att det omfattar alla eller så gott
som alla skattskyldiga i landet eller i visst län som haft intäkt, kostnad etc.
av det slag som kontrollmaterialet avser att ge upplysning om. Slutligen
Prop. 1991/92:43
64
bör man kräva att det genom administrativa rutiner är sörjt för att de som Prop. 1991/92:43
granskar deklarationerna regelmässigt får tillgång till materialet. Något
krav på att materialet skall ha varit direkt tillgängligt finns dock inte. Även
sådant kontrollmaterial i form av t. ex. ADB-register som finns hos skatte-
myndigheterna bör beaktas under förutsättning att det vid taxeringen
rutinmässigt sker en kontroll av deklarationsuppgifterna mot detta. Där-
emot omfattas inte material som hämtats in genom särskilda förfrågning-
ar, utredningar eller kontrollaktioner av bestämmelsen.
Frågan om vad som skall anses vara sådant kontrollmaterial som avses i
bestämmelsen har varit uppe i några regeringsrättsavgöranden. Det har
därvid klargjorts att skogsliggare, upplysningar om danskt banktillgodo-
havande som lämnats enligt 1972 års nordiska avtal om handräckning och
anteckningar av taxeringsnämndens ordförande på föregående års deklara-
tion inte utgör normalt tillgängligt kontrollmaterial (RÅ 1987 ref 95, RÅ
1988 ref 36 och RÅ 1989 ref 30).
Rutinerna vid granskning av olika typer av deklarationer skiljer sig åt.
Vid granskning av självdeklarationer avseende enskilda näringsidkare och
fåmansbolag finns t. ex. regelmässigt utdrag ur bilregistret tillgängligt.
Sådant utdrag finns däremot normalt inte vid kontrollen av löntagardekla-
rationer. Någon rutinmässig avstämning av de deklarerade uppgifterna
mot bilregistret sker inte heller. De nuvarande reglerna innebär således att
en löntagare som lämnat en oriktig uppgift som kunnat rättas med ledning
av ett utdrag ur bilregistret får ett högre skattetillägg än t. ex. en enskild
näringsidkare som lämnat en liknande oriktig uppgift. Den strikta anknyt-
ningen till de faktiska kontrollrutinerna innebär således att den sanktion
en viss typ av oriktig uppgift kan medföra varierar de skattskyldiga emel-
lan. Jag anser detta otillfredsställande. En utgångspunkt bör enligt min
mening vara att likartade försummelser föranleder likartade sanktioner.
Jag föreslår därför att en oriktig uppgift som upptäckts eller kunnat upp-
täckas vid en avstämning mot ett register som skattemyndigheten har
tillgång till skall medföra att en lägre procentsats tillämpas oavsett om
någon rutinmässig kontroll mot uppgifterna i registret görs.
Det kontrollmaterial som för närvarande föranleder en lägre uttagsnivå
avser material som har anknytning till den skattskyldige. Kontrollmaterial
av mer allmän karaktär som t. ex. aktievärderingslistor, beaktas inte. Vid
deklarationsgranskningen sker ingen rutinmässig avstämning av uppgifter-
na i deklarationen mot aktievärderingslista. Granskaren har dock tillgång
till materialet vid deklarationsgranskningen och kan lätt kontrollera läm-
nade uppgifter i detta avseende. Risken för upptäckt av den oriktiga
uppgiften är således betydligt större än annars. Även kontrollmaterial som
inte tar sikte på den enskilde deklaranten utan är av mer allmän karaktär
bör därför enligt min mening omfattas av bestämmelsen. För att det skall
vara fråga om sådant kontrollmaterial som medför en lägre uttagsnivå bör
dels materialet innehålla uppgifter som kan användas vid kontroll av ett
större antal skattskyldiga som haft viss tillgång, intäkt etc., dels granskarna
generellt sett ha tillgång till materialet.
Enligt nuvarande regler krävs att annat kontrollmaterial än självdeklara-
tion och taxeringsavi faktiskt har varit tillgängligt före utgången av novem- 65
5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 43
ber taxeringsåret för att den lägre procentsatsen skall tillämpas. Flera Prop. 1991/92:43
remissinstanser framför i sina yttranden över promemorian att kravet på
tillgänglighet före utgången av november bör slopas. Kammarrätten i
Sundsvall anför att det erfarenhetsmässigt ofta föreligger svårigheter att
avgöra huruvida visst material varit tillgängligt eller inte. Sveriges indu-
striförbund och Företagarnas riksorganisation pekar på de bevissvårighe-
ter som uppstår genom att inkommande kontrollmaterial normalt inte
diarieförs eller datumstämplas.
Ett slopande av kravet att materialet skall vara tillgängligt före utgången
av november taxeringsåret skulle enligt min mening ge alltför stort utrym-
me för missbruk. För att minska de bevissvårigheter som remissinstanser-
na pekar på anser jag att det i förordningen (1990:1237) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter bör föras in en bestämmelse om att kontrollma-
terial som inkommer efter utgången av november året efter taxeringsåret
skall inkomststämplas. Jag avser att senare förelägga regeringen ett sådant
förslag.
Den exemplifierande uppräkning som finns i 5 kap. 1 § tredje stycket TL
bör slopas i enlighet med vad som föreslås i promemorian. Vad som är
normalt tillgängligt kontrollmaterial är föränderligt över tiden och en
exemplifiering blir lätt föråldrad. Som exempel kan nämnas att taxerings-
avin fr. o. m. 1992 års taxering kommer att ersättas av andra handlingar
som stöd i kontrollarbetet.
Jag ställer mig också bakom förslaget att undantag inte bör göras för
meddelanden från annan skattemyndighet. När undantaget för meddelan-
den mellan taxeringsnämnder infördes var förhållandena — inte minst i
organisatoriskt avseende — väsentligt annorlunda än i dag. Något skäl att
behålla undantaget kan knappast anses föreligga längre.
RSV anför i sitt remissyttrande att en bestämmelse om lägre avgiftstill-
lägg då en oriktig uppgift kan rättas med hjälp av kontrollmaterial som
normalt är tillgängligt bör föras in i USAL efter förebild från TL.
Vid den månadsvisa granskningen av uppbördsdeklarationer som sker
under uppbördsåret finns det knappast något material hos skattemyndig-
heterna som motsvarar det som åsyftas i 5 kap. 1 § TL. En betydande del
av kontrollen av uppbördsredovisningen sker dock på årsbasis efter upp-
bördsårets utgång, bl. a. genom en maskinell avstämning mellan kontroll-
uppgifter och uppbördsdeklarationer. Jag delar RSVs uppfattning att en
lägre uttagsprocent är motiverad i dessa fall. Jag föreslår därför att i 38 §
USAL förs in en bestämmelse om att avgiftstillägg skall utgå med 10% när
den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av
kontrollmaterial som normalt är tillgängligt vid kontroll av uppbördsdek-
larationer. I likhet med vad som föreskrivs i TL bör även i USAL gälla som
förutsättning att materialet faktiskt varit tillgängligt för skattemyndighe-
ten före utgången av året efter utgiftsåret.
66
2.3.2 Periodiseringsfel
Mitt förslag: Skattetillägg enligt taxeringslagen skall utgå med 20%
när den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jäm-
ställd fråga. Skattetillägg enligt lagen om mervärdeskatt och lagen
om punktskatter och prisregleringsavgifter samt avgiftstillägg enligt
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall i sådana
fall utgå med 10%.
Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan är
positiva till att skatte- och avgiftstillägg vid periodiseringsfel tas ut efter en
lägre uttagsnivå. Sveriges advokatsamfund, Företagarnas riksorganisation
och Sveriges industriförbund anser dock att de föreslagna procentsatserna
bör halveras och bestämmas till 10 resp. 5. Föreningen Auktoriserade
revisorer (FAR) påpekar att fördelningen av inkomster och utgifter på rätt
redovisningsperiod så att ett rättvisande resultat kan bestämmas för varje
period i betydande grad måste ske genom uppskattningar och approxima-
tioner. Häri ligger att man kan tala om ”fel” endast om en avvikelse är
väsentlig. Inte heller är det berättigat att tala om ”fel” t. ex. när det
verkliga kostnadsutfallet avviker från tidigare skuldförda upplupna kost-
nader, om tillgängligt underlag vid bokföringstillfället inte gav anledning
att förvänta en sådan avvikelse. Eftersom bedömningen av dessa frågor
kan variera starkt föreslår föreningen att bestämmelsen kompletteras med
en uttrycklig referens till god redovisningssed. Svenska Revisorsamfundet
(SRS) anser att det finns skäl att såvitt avser indirekta skatter och socialav-
gifter särbehandla räkenskapsfel av den karaktären att de bör upptäckas
senast i samband med årsbokslut.
Skälen för mitt förslag: Skattetillägg enligt TL utgår enligt huvudregeln
med 40% av den skatt som, om den oriktiga uppgiften hade följts, inte
skulle ha tagits ut. Har uppgiften rättats eller hade kunnat rättas med
ledning av visst kontrollmaterial utgår skattetillägg med 20%. Tillägg
enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt (ML), lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter (LPP) och USAL uppgår till 20%
av det undandragna skatte- eller avgiftsbeloppet, eller vad gäller ML, det
skattebelopp som felaktigt skulle ha tillgodoräknats den skattskyldige.
Den skattemässiga och bokföringsmässiga inkomstberäkningen sker för
varje år för sig. De konsekvenser denna tidsavgränsning får vid beskatt-
ningen brukar kallas principen om beskattningsårets slutenhet. Av princi-
pen följer att intäkter som utelämnats ett beskattningsår inte utan vidare
kan beskattas ett annat år och att kostnader måste dras av rätt år. Princi-
pen gäller för alla skattskyldiga, inte bara näringsidkare. Vilket år som är
rätt beskattningsår är beroende av om redovisningen skall ske enligt kon-
tantmässiga eller enligt bokföringsmässiga grunder.
Inkomst av näringsverksamhet skall enligt 24 § kommunalskattelagen
(1928:370), KL, redovisas enligt bokföringsmässiga grunder i den mån
dessa inte strider mot bestämmelserna i lagen. Inkomster och utgifter skall
67
fördelas på redovisningsperioder så att ett rättvisande resultat kan bestäm-
mas för varje period (periodisering).
Av 41 § KL framgår att i andra fall än vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet intäkt skall anses ha åtnjutits det beskattningsår, under
vilket den blivit tillgänglig för lyftning och utgift belöpa på det beskatt-
ningsår under vilket den betalats. Genom skattereformen har reglerna om
årsskiftesbetalningar gjorts tvingande. De innebär att intäkter och kostna-
der skall redovisas för det år de belöper på även om betalningen skett ett
annat år, under förutsättning att betalningen skett i nära anslutning till
årsskiftet, närmare bestämt undertiden den 15 december — den 15 janua-
ri. Jag återkommer senare till frågan om årsskiftesbetalningar (avsnitt 5).
Frågan om lägre skattetillägg vid periodiseringsfel har diskuterats under
lång tid. Uppfattningen att det kan vara motiverat med en lägre sanktions-
nivå vid periodiseringsfel har sin grund i att det ofta i dessa fall inte är
fråga om ett egentligt skatteundandragande utan om en förskjutning av
beskattningen mellan beskattningsperioder.
Samtliga remissinstanser har ställt sig bakom det förslag som läggs fram
i promemorian även om delade meningar råder om uttagsprocenten. Ock-
så jag ansluter mig till uppfattningen att skattetillägg bör utgå efter en lägre
uttagsnivå vid periodiseringsfel. Det är emellertid inte helt problemfritt att
avgränsa de situationer som bör omfattas av en lägre sanktion.
Till periodiseringsfel i skattetilläggshänseende bör man först och främst
räkna de fall då den oriktiga uppgiften avser ett belopp som hänförts till fel
beskattningsår och som i redovisningsteknisk mening utgör ett periodise-
ringsfel. Periodiseringsfel innefattar inte bara fel i fråga om rätt beskatt-
ningsår vid redovisning av inkomst eller avdrag utan också t. ex. fel som
uppstår vid värdering av pågående arbeten, kundfordringar m. fl. tillgångs-
eller skuldposter.
Fel som avser utgående balansposter är regelmässigt periodiseringsfel.
Om ingående balans tas upp till ett värde som avviker från föregående års
utgående balans är det inte fråga om något periodiseringsfel. Skattetillägg
tas ofta ändå ut efter endast 20% i sådana situationer eftersom den
oriktiga uppgiften kunnat rättas med hjälp av föregående års deklaration.
Den lägre uttagsnivån bör enligt min mening vara tillämplig också i fall
som visserligen i bokföringssammanhang inte skulle anses vara ett periodi-
seringsfel men som i sanktionshänseende bör jämställas med periodise-
ringsfel, eftersom den oriktiga uppgiften inte skulle ha lett till ett skatteun-
dandragande utarn till en förskjutning av skatteuttaget mellan beskatt-
ningsperioderna. Har skattemyndigheten upptäckt den oriktiga uppgiften
så sent att det kan konstateras att felet har rättats, t. ex. en utelämnad
intäkt har tagits upp till beskattning i senare års deklaration, bör man
enligt min mening i avgiftssammanhang anse att det är fråga om ett
periodiseringsfel och ett lägre skattetillägg — om inte eftergift kan komma
i fråga — påföras. Att särskilja de fall där felet är oavsiktligt från sådana
där avsikten varit att åstadkomma en temporär skattelättnad torde inte
vara möjligt. Samtliga fall där det kan konstateras att rättelse företagits bör
därför omfattas av den lägre procentsatsen.
När felaktigheten upptäcks på ett så tidigt stadium att den skattskyldige
Prop. 1991/92:43
68
ännu inte lämnat självdeklaration för det följande beskattningsåret kan det Prop. 1991 /92:43
bli problematiskt att avgöra om en oriktig uppgift avseende en kostnads-
eller intäktspost utgör ett sådant fel som motiverar en lägre uttagsnivå. Det
kan naturligtvis inte komma i fråga att låta samtliga de fall när en intäkt
utelämnats eller en kostnad dragits av för tidigt omfattas av en lägre
procentsats. Att helt undanta sådana situationer från regelns tillämpning
enbart för att man inte vet hur den skattskyldige kommer att behandla
intäkts- eller avdragsposten följande beskattningsår är emellertid inte hel-
ler någon bra lösning. Vid vilken tidpunkt den oriktiga uppgiften upptäcks
bör inte vara avgörande för uttagsnivån.
En första förutsättning för att anse att det är fråga om ett periodiserings-
fel i skattetilläggshänseende bör — när man inte vet hur felet skulle
komma att behandlas nästa år — vara att det är fråga om en intäkts- eller
kostnadspost i anslutning till beskattningsårets utgång eller den oriktiga
uppgiften av annan anledning är av sådant slag att en felaktig bedömning
av vilket som är rätt beskattningsår kan ha gjorts. Är det fråga om en sådan
post får en bedömning göras av sannolikheten för att en utelämnad intäkt
skulle ha tagits upp till beskattning följande år eller för att en kostnad inte
skulle ha blivit föremål för dubbelavdrag. En omständighet som i sig bör
vara tillräcklig för antagandet att t. ex. en utelämnad intäktspost kommer
att redovisas ett kommande beskattningsår är att beloppet redan innan
skattemyndigheten aktualiserat frågan är bokfört i räkenskaperna. Gene-
rellt sett torde det vara en skillnad mellan intäkts- och kostnadsposter på
så sätt att risken för att en utelämnad intäkt över huvud taget inte tas upp
är större än risken för att dubbelavdrag sker.
Bedömningen bör i möjligaste mån grunda sig på yttre objektivt konsta-
terbara fakta. Det skick den skattskyldiges bokföring befinner sig i och
tillförlitligheten av hans bokföringsrutiner är därvid betydelsefulla fakto-
rer. Det är emellertid oundvikligt att bedömningen får ett subjektivt inslag
som innebär att de tillämpande myndigheterna måste värdera sannolikhe-
ten för att den skattskyldige, om felaktigheten inte hade upptäckts, ändå
hade rättat felet kommande år. Detta kan i någon mån sägas bryta struktu-
ren i sanktionsbestämmelserna där för närvarande förutsättningarna för
att påföra skattetillägg och uttagsnivån för detta bestäms av objektiva
kriterier. Det är dock enligt min mening inte någon avgörande invändning
mot den utformning av reglerna som föreslås i promemorian.
På den indirekta beskattningens område är periodiseringsfel tämligen
frekventa, bl. a. beroende på de korta redovisningsperioderna som innebär
att deklaration ofta lämnas på grundval av löpande bokföring. Även vad
gäller indirekt beskattning bör en lägre uttagsnivå vid uttag av skattetillägg
tillämpas vid periodiseringsfel. Införandet av en lägre uttagsnivå vid pe-
riodiseringsfel påverkar inte möjligheterna till hel eftergift av skattetilläg-
get i dessa fall. Som jag återkommer till senare (avsnitt 2.9) kan periodise-
ringsfel som grundar sig på löpande bokföring i vissa fall vara sådant att
hel eftergift bör medges.
Vid bedömningen av om det är fråga om ett periodiseringsfel som bör
föranleda en lägre uttagsnivå bör samma omständigheter beaktas som vid
motsvarande bedömning på taxeringsområdet. Det faktum att ett periodi-
69
seringsfel kvarstår efter bokslut bör inte tillmätas avgörande betydelse for Prop. 1991/92:43
om den lägre uttagsnivån skall tillämpas. Vid bedömningen får hänsyn tas
till om räkenskaperna är i sådant skick och kontrollrutinerna så effektiva
att det får anses sannolikt att beloppet skulle komma att redovisas.
Periodiseringsfel kan även uppkomma vid uppbörd av sociala avgifter.
Detta gäller inte minst sedan det nya uppbördsförfarandet inforts som
innebär att uppbördsdeklaration skall lämnas varje månad. Bedömningen
om ett periodiseringsfel föreligger eller inte får göras på samma sätt som
vid beskattningen.
Jag föreslår därför att i TL, ML, LPP och USAL infors bestämmelser om
lägre skatte- och avgiftstillägg när den oriktiga uppgiften avser periodise-
ring eller därmed jämställd fråga.
I promemorian föreslås att uttagsnivån skall halveras vid periodiserings-
fel och således vid taxeringen uppgå till 20% och till 10% i övriga fall.
Några remissinstanser anser att dessa nivåer är för höga. Jag kan ha viss
förståelse för denna uppfattning. Det är i dessa fall ofta inte fråga om något
egentligt skatteundandragande utan om en förskjutning av beskattningen
framåt i tiden. Det allmännas förlust kan i stort jämställas med en ränte-
förlust. Mot detta kan anföras att den uppgiftspliktige inte fullgjort sina
skyldigheter på ett riktigt sätt och att därför en sanktion skall förekomma.
Sammantaget anser jag därför att en halvering av uttagsprocenten får anses
rimlig i dessa fall.
Det ligger i sakens natur att det i många fall måste vara den skattskyldige
som gör skattemyndigheten uppmärksam på att det finns förutsättningar
att tillämpa den lägre procentsatsen. En skyldighet för skattemyndigheten
att utreda om det är fråga om ett periodiseringsfel bör inträda först när det
av handlingarna eller andra omständigheter kan förmodas att så kan vara
fallet.
FAR anser i sitt remissyttrande att en uttrycklig referens till god redovis-
ningssed bör införas i lagtexten. Med hänsyn till att mitt förslag inte
innebär någon fullständig överensstämmelse mellan vad som i bokförings-
sammanhang kan anses utgöra periodiseringsfel och vad som skall anses
vara periodiseringsfel i skattetilläggshänseende anser jag inte att en hänvis-
ning till god redovisningssed är lämplig.
I promemorian föreslås att den särskilda regeln om eftergift vid s. k.
räkenskapsfel enligt 64 f § ML skall slopas. Jag återkommer längre fram till
detta förslag (avsnitt 2.9).
Mitt förslag: Nettokvittningen slopas.
Undantagen från kvittningsrätten vid fel i bokslut i punkt 1 av
anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen slopas.
Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt. I prome-
morian föreslås dock inte att undantaget från rätten till kvittning mellan
balansposter skall slopas.
70
Remissinstanserna: Förslaget är föremål för delade meningar. Kammar-
rätten i Sundsvall, länsrätterna i Södermanlands län och Kalmar län, RSV,
Företagarnas riksorganisation och Sveriges industriförbund tillstyrker för-
slaget eller lämnar det utan erinran. Kammarrätten i Sundsvall anser dock
vad gäller lagregleringen att en bestämmelse som syftar till att avskaffa
nettokvittningen varken har sin rätta plats i 5 kap. 11 § TL eller att den
föreslagna bestämmelsen har den innebörd som åsyftas. Hovrätten över
Skåne och Blekinge, domstolsverket, FAR, SRS och Sveriges advokatsam-
fund avstyrker förslaget. Flera remissinstanser anser att det finns skäl att
tillåta kvittning mellan balansposter enligt bestämmelserna i KL vid taxe-
ringen även om skattetillägg skall utgå.
Skälen för mitt förslag: När de särskilda avgifterna infördes gällde att en
invändning, som en skattskyldig kvittningsvis framförde mot en ifrågasatt
höjning av nettointäkten av en förvärvskälla, reducerade det sanktions-
grundande beloppet endast om kvittningsbeloppet var direkt hänförligt till
den oriktiga uppgiften. S. k. oäkta kvittningar godtogs alltså i skattetill-
läggshänseende. Var det fråga om en s. k. äkta kvittningsinvändning, dvs.
en invändning som hänförde sig till en annan fråga än den oriktiga uppgif-
ten, kunde den om den godtogs inverka på taxeringen men inte på det
sanktionsgrundande beloppet. Numera — efter uttalanden av skatteut-
skottet 1978 (jfr prop. 1977/78:136 s. 165, SkU 1977/78:50 s. 52) - gäller
att såväl äkta som oäkta kvittningar inom en förvärvskälla godtas i skatte-
tilläggshänseende, s. k. nettokvittning. Däremot finns inte någon kvitt-
ningsrätt mellan olika förvärvskällor eller mellan t. ex. olika belopp som
redovisas vid beräkning av summan av allmänna avdrag eller den skatte-
pliktiga förmögenheten. När jag fortsättningsvis talar om kvittning avser
jag, om inte annat uttryckligen sägs, äkta kvittning.
Kvittningsrätten har inte kommit till uttryck i lagtext. Skattetilläggsut-
redningen föreslog dock i sitt slutbetänkande (SOU 1982:54) att möjlighe-
ten till kvittning inom en förvärvskälla skulle lagfästas. Vidare föreslogs en
regel om att underlaget för skattetillägg skulle bestämmas utan hänsyn till
ett medgivet avdragsyrkande, som den skattskyldige framställt sedan han
fått kännedom om att höjningen av taxeringen beslutats eller ifrågasatts,
om avdraget var sådant som den skattskyldige hade kunnat förfoga över.
Utredningen föreslog motsvarande kvittningsregler vid beräkningen av
undandragen skatt enligt skattebrottslagen.
Kvittningsrätten har också tagits upp av skatteförenklingskommittén i
dess slutbetänkande (SOU 1988:21). Kommittén föreslog att kvittnings-
rätten skulle slopas främst mot bakgrund av att den inte kunde inordnas i
domstolsprocessen. Den nya processformen, sakprocessen, innebär nämli-
gen att endast s. k. oäkta kvittningsinvändningar, dvs. invändningar som
är direkt hänförliga till den fråga som är föremål för prövning, blir tillåtna.
Nettokvittningen innebär en kvittningsrätt inom förvärvskällan. Skälet
till denna avgränsning var att man ansåg att transaktioner inom en för-
värvskälla hade någon form av anknytning till varandra. Genom att ha
kvittningsrätt inom förvärvskällan slapp man reda ut om en kvittning var
äkta eller oäkta. Det räckte att konstatera om den fanns i samma förvärvs-
källa. Vid sidan av detta praktiska motiv för kvittningsrätten fanns också
Prop. 1991/92:43
71
ett rättvisemotiv. Sanktionens storlek ansågs böra bestämmas utifrån den Prop. 1991/92:43
skatt som det allmänna faktiskt hade riskerat att förlora i det enskilda
fallet.
Genom skattereformen har förvärvskälleindelningen ändrats väsentligt.
Aktiebolag har endast en förvärvskälla även om bolaget driver olika verk-
samheter som inte har något inbördes samband. Om en enskild näringsid-
kare har flera aktiva näringsverksamheter så utgör de, oavsett om de har
någon anknytning till varandra eller inte, en förvärvskälla. Har en verk-
samhet tidigare utgjort passiv näringsverksamhet och finns i verksamhe-
ten ackumulerade underskott från den passiva tiden utgör den verksamhe-
ten dock alltid en särskild förvärvskälla. Aktiv litterär, konstnärlig eller
därmed jämförlig verksamhet bildar en särskild förvärvskälla om den
skattskyldige begär det. Är det fråga om verksamheter som drivs i handels-
bolagsform utgör varje aktiv näringsverksamhet en förvärvskälla för sig,
om inte verksamheterna har en naturlig anknytning till varandra. Bedrivs
däremot bara den ena av två verksamheter i handelsbolagsform utgör varje
aktiv näringsverksamhet en förvärvskälla för sig, även om verksamheterna
skulle ha en naturlig anknytning till varandra. Varje passiv näringsverk-
samhet utgör en förvärvskälla för sig. Självständig näringsverksamhet i
utlandet utgör alltid passiv näringsverksamhet. För löntagare innebär skat-
tereformen på den här punkten däremot inte någon större skillnad. Varje
hobbyverksamhet behandlas för sig vid inkomstberäkningen inom in-
komstslaget tjänst.
Man kan mot bakgrund av det anförda inte längre påstå att just transak-
tioner inom en förvärvskälla generellt sett skulle ha särskild anknytning till
varandra. Enligt min mening utgör därför inte längre förvärvskällebegrep-
pet en naturlig ram inom vilken kvittning bör få ske. Begreppet är ju en
lagteknisk konstruktion som kan ändras från tid till annan och som fått sin
utformning för att tjäna helt andra syften än utgöra en avgränsning vid
beräkning av underlaget för skattetillägg. En fortsatt anknytning av kvitt-
ningsrätten till förvärvskälleindelningen skulle medföra att den för olika
skattskyldiga får olika omfattning. För t. ex. aktiebolag utökas kvittnings-
rätten genom skattereformen till i princip hela inkomsttaxeringen. E>et är
enligt min mening inte rimligt att bestämningen av begreppet förvärvskäl-
la på detta sätt skall styra vad som kan bli föremål för kvittning och
därigenom sanktionens belopp. En utgångspunkt måste vara att likartade
förseelser också medför likartade påföljder. En annan lösning måste därför
enligt min mening sökas som från fall till fall ger en mer likartad påföljd.
Förutom den ändrade förvärvskälleindelningen talar även andra skäl för
att en förändring måste komma till stånd. Rätten till nettokvittning kan
som skatteförenklingskommittén påpekade i sitt slutbetänkande inte in-
ordnas i den nya domstolsprocessen. I det nya förfarandet med en femårig
omprövningsperiod skulle en bibehållen kvittningsrätt innebära en bety-
dande missbruksrisk. Den långa omprövningsperioden aktualiserar vidare
frågan om en kvittningsinvändning måste prövas samtidigt med den skat-
tetilläggsgrundande höjningen för att påverka skattetillägget. Det finns
knappast några rationella skäl för att låta tidpunkten för nedsättningsyr-
kandet vara avgörande för om skattetillägget skall påverkas av en sänkt
72
taxering. I princip borde även en nedsättning av taxeringarna som skett
tidigare påverka ett senare påfört skattetillägg.
De alternativ som i olika situationer ger en likartad påföljd är antingen
en slopad kvittningsrätt eller en kvittningsrätt inom hela taxeringen.
Starka argument talar emellertid mot en vid kvittningsrätt. Missbruks-
risken, som enligt min mening är beaktansvärd redan i en ordning med
nettokvittning kombinerad med en femårig omprövningsperiod, blir ännu
större med en kvittningsrätt inom hela taxeringen. Vidare innebär ett
taxeringsbeslut ofta att underlag fastställs för olika skatter. Underlaget för
att ta ut kommunal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst
resp, på kapitalinkomst, fastighetsskatt, förmögenhetsskatt m. fl. skatter
fastställs genom taxeringen. Skatt tas ut efter olika procentsatser. Vidare
räknas 30% av underskott i inkomstslaget kapital av från statlig och
kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift och fastighetsskatt. En kvitt-
ning mellan olika underlag, t. ex. mellan en utelämnad kapitalinkomst och
ett avdrag under inkomst av tjänst, skulle förutsätta att hänsyn vid kvitt-
ningen togs till att skatteuttaget är olika. Kvittningsrätten skulle följaktli-
gen behöva ske inte mellan taxerade belopp utan mellan skattebelopp resp,
mellan skattebelopp och skattereduktion. Till detta kommer att för att få
en principiellt invändningsfri kvittningsrätt inom taxeringen borde samtli-
ga nedsättningar av taxeringen som genomförs efter deklarationsinläm-
nandet — oavsett när de kommer i tiden — medföra kvittningsrätt. Detta
skulle påfordra en mycket komplicerad lagstiftning och kräva omfattande
administrativa rutiner. En kvittningsrätt överensstämmer inte heller med
de principer kring vilka den nya processformen på skatteområdet är upp-
byggd.
Det finns också synpunkter av mer grundläggande slag på det admini-
strativa sanktionssystemet som bör beaktas. Syftet med skatte- och avgifts-
tilläggen är att ge eftertryck åt den skattskyldiges uppgiftsskyldighet. Prak-
tiskt taget varje enskild uppgift som skall lämnas måste vara riktig. Läm-
nas en oriktig uppgift är det därför enligt min mening naturligt att det är
den förseelsen och dess effekt på skatteuttaget som skall vara styrande i
fråga om en ekonomisk sanktion skall tas ut eller inte. Att den skattskyldi-
ge även gjort andra fel — men då till sin nackdel — vad gäller frågor som
inte har något direkt samband med den oriktiga uppgiften, bör med ett
sådant synsätt inte påverka det sanktionsgrundande beloppet. En sådan
ordning stämmer vidare väl överens med de nya förfarandereglerna på
skatteområdet och innebär också att inte andra faktorer som i sig är
ovidkommande, t. ex. förvärvskälleindelningen, påverkar underlaget.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anför i sitt remissyttrande att den
avgörande invändningen mot att avskaffa kvittningsrätten hänger sam-
man med hur det skatteadministrativa sanktionssystemet förhåller sig till
det judiciella påföljdssystemet. Tillämpas olika kvittningsregler i fråga om
skatte- och avgiftstillägg, å ena sidan, och skattebrott, å den andra, får
enligt hovrätten gärningsmannen dubbla budskap om hur samhället ser på
hans förfarande. Den administrativa lagföringen skulle grunda sig på ett
större beloppsunderlag än den judiciella och därför framstå som strängare.
Hovrätten anser därför att kvittningsrätten vid beräkning av underlaget
Prop. 1991/92:43
73
för skatte- och avgiftstillägg bör avse hela taxeringen/beskattningen, men Prop. 1991/92:43
med vissa inskränkningar i fråga om vissa typer av avdrag och att samma
kvittningsregler bör gälla vid beräkning av undandraget skattebelopp en-
ligt skattebrottslagen.
Jag har i och för sig förståelse för hovrättens uppfattning och vill inte
utesluta att det kan finnas anledning att se över kvittningsreglerna även
vid skattebrott. Jag vill emellertid framhålla att kvittningsreglerna redan i
dag är olika på sanktionsavgifts- och skattebrottsområdena. I brottmål är
kvittningsrätten mera långtgående. Enligt uttalanden i förarbetena (prop.
1971:10) bör sålunda i princip en invändning i brottmålet beaktas om den
kan godtas i beskattningsprocessen under förutsättning att gärningsman-
nen inte kan misstänkas för att ha haft ett skattebedrägligt syfte genom att
först efter brottsupptäckten göra invändning av det slaget. Den bakomlig-
gande tanken är att kvittning i skattebrottmål bör behandlas efter i stort
sett samma principer som gäller för de allmänstraffrättsliga förmögenhets-
brotten. I rättspraxis har denna kvittningsrätt getts en vid tolkning (jfr
NJA 1980 s. 359 II).
Att nu avskaffa kvittningsrätten på skattetilläggsområdet medför således
inte att det skapas en skillnad av något nytt slag mellan det skatteadmini-
strativa sanktionssystemet och det judiciella systemet. Men skillnaderna
mellan de olika systemen blir något större. De blir desamma som de var
när det administrativa sanktionssystemet infördes.
Förekomsten av olika kvittningsregler är en följd av att de båda syste-
men för närvarande är utformade på olika sätt och har delvis olika syften.
Det centrala skattebrottet, skattebedrägeri, är ett s. k. effektbrott, i princip
uppbyggt efter mönster från de allmänna förmögenhetsbrotten. Straffbe-
stämmelserna tar i första hand sikte på den förmögenhetsskada som kan
uppstå om skatt eller avgift blivit för lågt beräknad i ett beslut genom att
oriktig uppgift lämnats till ledning för beslutet. Det skatteadministrativa
sanktionssystemets huvudsyfte är däremot att understryka vikten av att
korrekta uppgifter lämnas till ledning för beslut och riktar sig mot förseel-
ser mot uppgiftsplikten. Mitt förslag i avsnitt 2.5 om att skattetillägg skall
kunna påföras vid oriktig uppgift om underskott utan att den oriktiga
uppgiften haft någon effekt på skatteuttaget, understryker ytterligare den-
na funktion.
Med hänsyn till vad jag nu sagt föreslår jag att nettokvittningen slopas
på taxeringsområdet. Enbart invändningar direkt hänförliga till den orikti-
ga uppgiften bör beaktas vid bestämmandet av underlag för skattetillägg.
Sedan 1978 tillämpas en utökad kvittningsrätt även på mervärdeskatte-,
punktskatte- och socialavgiftsområdena. Även på dessa områden bör en-
bart s. k. oäkta kvittningar påverka beräkningen av det undandragna skat-
tebeloppet.
Rätten till nettokvittning har inte kommit till uttryck i lagtext. Hur
underlaget för skattetillägg skall beräknas är dock enligt min mening så
grundläggande och har en så direkt betydelse för sanktionens storlek att
det bör kunna utläsas av lagstiftningen. Jag föreslår därför att det i TL,
ML, LPP och USAL införs regler varav framgår att vid beräkning av
74
underlaget för skatte- och avgiftstillägg hänsyn endast skall tas till invänd- Prop. 1991/92:43
ningar rörande den fråga som föranlett tillägget.
Flera remissinstanser berör frågan om sambandet mellan slopandet av
nettokvittningen och kvittningen mellan balansposter enligt punkt 1 andra
stycket av anvisningarna till 24 § KL. En tillgång eller skuld som har blivit
upptagen till för lågt resp, för högt belopp får under vissa omständigheter
kvittas mot annan balanspost eller genom större avskrivningar på anlägg-
ningstillgångar utan att nytt bokslut behöver upprättas. Om särskilda
omständigheter föranleder det skall dock resultatet justeras även i dessa
fall. En sådan särskild omständighet kan enligt uttalande i förarbetena
(prop. 1980/81:68 s. 188) vara att felet har sådan karaktär att det utgör
skattebrott eller medför skattetillägg. Det bör vidare inte godtas att samma
typ av fel kommer igen sedan uppmärksammande skett. För tillämpning
av bestämmelsen fordras det också enligt förarbetena att anledning saknas
till antagande att den skattskyldige med avsikt söker skaffa sig skattekredit
genom undervärdering av en tillgångspost eller övervärdering av en skuld-
post.
Jag delar åsikten att det är mindre lämpligt att — såsom nu är fallet —
sanktionsregler styr tillämpningen av de materiella reglerna. Den nuvaran-
de regleringen har också den nackdelen att det föreligger en skillnad mellan
en skattskyldig som avslutar sina räkenskaper med årsbokslut och den som
inte gör det. Regleringen i punkt 1 av anvisningarna till 24 § KL riktar sig
nämligen endast till den som avslutar sina räkenskaper med årsbokslut.
Avslutas inte räkenskaperna med årsbokslut utgör inte det förhållandet att
skattetillägg skall utgå hinder mot kvittning. Mitt förslag att nettokvitt-
ningen vid beräkningen av underlaget för skattetillägg slopas innebär att
det inte längre finns skäl att behålla den nuvarande begränsningen av
möjligheten till kvittning mellan balansposter. Balanspostkvittningar, som
regelmässigt är äkta kvittningar, påverkar ju i en sådan ordning inte
underlaget för beräkning av skattetillägg utan enbart taxeringen. Visserli-
gen sker vid en balanspostkvittning inte någon kvittning i verklig mening.
De olika balansposterna ändras ju inte. Till grund för balanspostkvittning-
en ligger dock ett beslut där det konstateras att ett fel föreligger och att
förutsättningar finns för kvittning utan ändring av bokslutet. Jag anser
därför att den omständigheten att skattetillägg skall utgå inte längre bör
utgöra en begränsning i rätten att tillämpa reglerna om balanspostkvitt-
ning vid taxeringen. Ett eventuellt skattetillägg skall beräknas på den skatt
som skulle ha påförts om kvittningen inte ägt rum. Därigenom uppnås
också en likabehandling av de skattskyldiga som avslutar sina räkenskaper
med årsbokslut och de som inte gör det.
Vad gäller inskränkningen i kvittningsrätten i det fall felet har sådan
karaktär att det utgör skattebrott är en sådan bedömning av felet som
förutsätts vansklig att göra för skattemyndigheterna. En felbedömning kan
få stötande resultat. Dessutom är det tveksamt med hänsyn till den vida
tolkning som kvittningsrätten getts på skattebrottsområdet om inskränk-
ningen skulle få någon effekt på det straffrättsliga ansvaret. Jag föreslår
därför att den nuvarande inskränkningen i kvittningsrätten i punkt 1 av
anvisningarna till 24 § KL slopas.
75
Mitt förslag: Vid oriktig uppgift om underskott i förvärvskälla i
inkomstslaget näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst skall
skattetillägg påföras. Underlaget för beräkningen av skattetillägg
skall i dessa fall utgöras av en fjärdedel av den minskning av under-
skottet som rättelsen av den oriktiga uppgiften medfört. Motsvaran-
de skall gälla när underskott minskats genom skönstaxering.
Promemorieförslaget: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget har lämnats utan erinran av flertalet re-
missinstanser. Domstolsverket och .SÄ.S' menar dock att skattetillägg liksom
tidigare bör bestämmas det beskattningsår underskottet utnyttjas. Sam-
bandet med den undandragna skatten skulle därmed inte brytas. Företa-
garnas riksorganisation och Sveriges industriförbund föreslår att i de fall
skattetillägg kan beräknas till högre eller lägre belopp beroende på i vilken
ordning man hanterar de oriktiga uppgifterna så skall beräkningen göras så
förmånlig som möjligt för den skattskyldige.
Skälen till mitt förslag: Lagen (1960:63) om förlustavdrag har upphört
att gälla vid utgången av juni 1990. Den skall dock fortfarande gälla vid
1991 och tidigare års taxeringar. En förlust som var hänförlig till ett
tidigare beskattningsår fick enligt denna lag dras av i form av förlustavdrag
senast det sjätte eller, vad gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar, det
tionde året efter det år då taxering för förluståret ägt rum. Avdraget
bestämdes som ett led i inkomsttaxeringen det taxeringsår det utnyttjades.
Genom att avdraget bestämdes först det år det utnyttjades ansågs en
oriktig uppgift i en förlustdeklaration vara lämnad vid utnyttjandeårets
taxering, inte förlustårets. Skattetillägg kunde därför påföras det taxerings-
år förlusten utnyttjades.
Skattereformen innebär att underskott i en förvärvskälla i inkomstslaget
näringsverksamhet får dras av vid beräkningen av inkomst av förvärvs-
källan närmast följande beskattningsår. Kvittning av överskott och under-
skott mellan olika förvärvskällor är inte tillåten. Visar förvärvskällan
underskott under flera beskattningsår i följd ackumuleras underskotten. I
enskild näringsverksamhet behandlas underskott vid en förvärvskällas
upphörande som reaförlust, vilket innebär att 70% av underskottet får
dras av från intäkt av kapital. Underskott i en förvärvskälla i näringsverk-
samhet får dras av mot vinst som uppkommit vid avyttring av en närings-
fastighet eller en bostadsrätt som inte är privatbostad och som under det
löpande innehavet redovisats i förvärvskällan. Är underskottet större än
vinsten skall återstoden vara kvar som ett underskott i inkomstslaget
näringsverksamhet. I fråga om underskott av aktiv litterär eller konstnärlig
verksamhet gäller att underskott under vissa förutsättningar får dras av vid
beräkningen av inkomst av tjänst.
Underskott i en förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet kom-
mer normalt att ingå som en post vid beräkningen av inkomsten i förvärvs-
källan närmast följande beskattningsår. Underskottets storlek beslutas
Prop. 1991/92:43
76
som en del av inkomsttaxeringen för det beskattningsår förvärvskällan Prop. 1991/92:43
resulterade i ett underskott. Har underskott fastställts till ett felaktigt
belopp får rättelse ske genom de vanliga reglerna om omprövning av
taxeringsbeslut. De nya reglerna kommer att innebära att nuvarande sank-
tionsmöjligheter försvinner om inte några ändringar av skattetilläggsbe-
stämmelserna görs.
I en del situationer kommer dock de nuvarande sanktionsbestämmelser-
na att kunna tillämpas även i fråga om underskott i inkomstslaget närings-
verksamhet. Detta gäller när underskott dras av direkt samma taxeringsår
enligt reglerna i 33 § 3 mom. KL och när ett underskott dras av mot vinst
som uppkommit vid avyttring av näringsfastighet eller bostadsrätt enligt
reglerna i 25 § 11 mom. och 26 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt (SIL). I dessa fall påverkas ju skatten samma år som en
eventuell oriktig uppgift lämnas och de bör naturligtvis omfattas av de
hittillsvarande skattetilläggsreglerna.
Hobbyverksamhet beskattas enligt skattereformens regler i inkomstsla-
get tjänst. Från sådan verksamhet får avdrag göras för utgifter som betalats
under beskattningsåret och, om överskott därefter föreligger, även för
underskott som hänför sig till året före beskattningsåret. Avdraget får inte
överstiga beskattningsårets intäkt av verksamheten och får inte heller
kvittas mot andra tjänsteinkomster. I fråga om hobbyverksamhet fastställs
aldrig ett underskott. Avdraget bestäms först det beskattningsår det utnytt-
jas. Några problem i sanktionshänseende uppkommer därför inte.
Beträffande inkomst av tjänst i övrigt gäller däremot att i de, förmodli-
gen mycket sällsynta, fall då underskott uppkommer, avdrag för under-
skott får medges från intäkt av tjänst följande år (34 § andra stycket KL).
Ett sådant underskott skall bestämmas underskottsåret. I dessa fall upp-
kommer således samma problem som vid underskott i näringsverksamhet.
Inkomst av kapital beskattas efter skattereformen separat. Ett under-
skott i inkomstslaget kapital får dras av i form av skattereduktion på 30%
av underskottsbeloppet men får inte sparas. En oriktig uppgift som föran-
leder ett för högt underskott får således antingen omedelbar effekt på
skatteuttaget eller ingen effekt alls.
Enligt min mening är det inte acceptabelt att de ändrade materiella
reglerna medför att nuvarande sanktionsmöjligheter försvinner vid orikti-
ga uppgifter om underskott i näringsverksamhet och i tjänst med undantag
för hobbyverksamhet.
Redan mot de hittillsvarande sanktionsmöjligheterna vid underskott
har kritik riktats eftersom de innehåller betydande svagheter. Så är t. ex. en
oriktig uppgift som uppmärksammats det år underskottet uppkom osank-
tionerad med undantag för de fall den oriktiga uppgiften avser ett så stort
belopp att skatt påförs. Endast en del av den oriktiga uppgiften har i
sådana fall träffats av sanktion.
I promemorian föreslås att i TL införs en ny grund för beräkning av
skattetillägg när den oriktiga uppgiften avser underskott i förvärvskälla i
inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst. Skattetillägget skall i sådana
fall beräknas på 25% av den minskning av underskottet som rättelsen av
den oriktiga uppgiften medför.
77
Ett par remissinstanser uttalar sig for en lösning som innebär att den Prop. 1991/92:43
oriktiga uppgiften, trots att den har lämnats till ledning för ett taxeringsbe-
slut ett tidigare taxeringsår, anses vara lämnad det år förlusten utnyttjas.
Därigenom skulle — enligt dessa remissinstanser — den nuvarande an-
knytningen till undandragen skatt finnas kvar. Med en sådan ordning
skulle emellertid även svagheterna i nuvarande system bibehållas. En
sådan ordning skulle också innebära att det måste införas ett bevaknings-
system inom skattemyndigheterna för att påföljden skulle komma att
påföras det eller de år underskottet utnyttjas. Förmodligen skulle det även
krävas regler för att närmare bestämma när ett underskott skulle anses
vara utnyttjat. Redan det förhållandet att sanktionen inte träffar de fall
när oriktig uppgift lämnats anser jag emellertid oacceptabelt och bör
utesluta en lösning med diskuterat innehåll.
Det förslag som läggs fram i promemorian har godtagits av det stora
flertalet remissinstanser. Även jag ställer mig bakom förslaget. Skattetill-
lägg bör således påföras det år den oriktiga uppgiften lämnas och underla-
get för påföljden bör vara en viss del av den minskning av underskottet
som rättelsen av den oriktiga uppgiften medfört. Därigenom påförs påfölj-
den det år den oriktiga uppgiften lämnas, vilket enligt min mening är
betydelsefullt inte bara från administrativ synpunkt, utan också från den
synpunkten att påföljden bör komma i så nära anslutning som möjligt till
att den skattskyldige gjort sig skyldig till en försummelse.
Den valda konstruktionen innebär att skattetillägget i dessa fall inte får
någon direkt anknytning till undandragen skatt utan mer till den risk för
kommande skatteundandragande som den oriktiga uppgiften inneburit.
Det finns enligt min mening skäl att — i likhet med vad som föreslås i
promemorian — vid bestämmandet av uttagsprocenten ta hänsyn till
detta. Om underlaget för skattetillägget bestäms till 30% av den oriktiga
uppgiftens belopp motsvarar detta — i fråga om skattskyldiga som omfat-
tas av en trettioprocentig skatt — ett ”vanligt” skattetillägg. För enskilda
näringsidkare, som påförs även statlig inkomstskatt, skulle det innebära en
betydligt lindrigare sanktion än ett vanligt skattetillägg, däremot inte för
juridiska personer eller för enskilda näringsidkare som enbart påförs kom-
munal inkomstskatt understigande 30%. Jag anser att det underlag som
föreslås i promemorian, 25 %, som generellt sett ger en lägre sanktion, är
väl avvägt. Beroende på om den oriktiga uppgiften träffas av ett skattetill-
lägg på 40 eller 20% innebär förslaget ett skattetillägg på 10 resp. 5% av
den oriktiga uppgiftens effekt på taxeringen.
Jag föreslår därför att i 5 kap. 1 § TL införs en ny grund för beräkning av
skattetillägg i det fall den oriktiga uppgiften avser underskott i förvärvskäl-
la i inkomstslaget näringsverksamhet eller i inkomstslaget tjänst. Skattetill-
lägget skall i sådana fall beräknas på en fjärdedel av den minskning av
underskottet som rättelsen av den oriktiga uppgiften medför. Om rättelsen
av den oriktiga uppgiften medför att förvärvskällan visar överskott skall
skattetillägg på den delen beräknas med den undandragna skatten som
underlag. Detta innebär att för enskilda näringsidkare och löntagare kom-
mer sådant skattetillägg i fråga först om intäkten överstiger grundavdraget.
78
I de fall skattetillägg skall tas ut efter skilda procentsatser gäller redan i Prop. 1991/92:43
dag att en proportionering skall ske. Det totala skattetilläggets storlek
skulle i annat fall, t. ex. när skatt i olika inkomstskikt tas ut efter olika
procentsatser, påverkas av vilket skattetillägg som vid beräkningen lades
”i botten”. Jag anser att detta förfaringssätt skall tillämpas även när
skattetillägg skall utgå efter skilda procentsatser såväl på ett underlag som
utgörs av minskning av underskott som på undandragen skatt. En regel
med sådant innehåll bör föras in i 5 kap. 13 § TL.
Skattetillägg bör också kunna utgå när skattemyndigheten med tillämp-
ning av bestämmelserna i 4 kap. 3 § TL genom ett skönstaxeringsbeslut
minskar ett i självdeklarationen redovisat underskott och när ett skönstax-
eringsbeslut i avsaknad av självdeklaration medför att ett tidigare fastställt
underskott minskar. Jag föreslår att 5 kap. 2 § TL ändras i enlighet här-
med.
Slutligen vill jag nämna något om övergången från den tidigare ordning-
en till ett system med rullande underskottsavdrag. Lagen om förlustavdrag
tillämpas t. o. m. 1991 års taxering. Juridiska personer utom dödsbon får
dra av outnyttjade förluster vid beräkning av inkomst av näringsverk-
samhet vid den första taxeringen i det nya systemet. Uppkommer under-
skott får detta föras vidare enligt de nya reglerna. Oriktig uppgift avseende
en sådan outnyttjad förlust, som ju inte omfattats av något taxeringsbeslut
tidigare, bör anses lämnad vid den första taxeringen efter övergången.
Skattetillägg bör således kunna komma ifråga vid oriktig uppgift beträffan-
de tidigare outnyttjade förluster som dras av vid 1992 års taxering.
Fysiska personer får göra motsvarande avdrag för tidigare förluster
inom tid som anges i lagen om förlustavdrag, antingen från sin taxerade
förvärvsinkomst eller från inkomst av kapital. I sådana fall bör en eventu-
ell oriktig uppgift anses lämnad det år förlusten utnyttjas i enlighet med
vad som hittills gällt. För underskott som uppkommer vid 1992 och senare
års taxering skall de nya reglerna tillämpas.
Mitt förslag: Eftertaxering, efterbeskattning, efterprövning och
eftertulltaxering samt skatte-, avgifts- och tulltillägg kan komma i
fråga även i de fall oriktig uppgift lämnas i samband med utredning
rörande skatt, avgift eller tull.
Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Den helt övervägande delen av remissinstanserna är
positiva till förslaget. SRS anser att det fortfarande finns skäl att särbe-
handla uppgifter som lämnas till skattemyndigheten i dess utrednings-
eller motpartsfunktion, då den skattskyldige ofta företräds av ombud.
Samfundet ifrågasätter om en oriktig uppgift som lämnas av ombud eller
biträde skall kunna leda till skattetillägg, särskilt om denne inte varit
medveten om den oriktiga uppgiften. Företagarnas riksorganisation och
79
Sveriges industriförbund menar att det bör klarläggas att avsikten med den Prop. 1991/92:43
föreslagna regleringen inte är att utvidga uppgiftsskyldigheten utöver att
tillhandahålla räkenskapsmaterial och besvara de frågor som ställs vid
revision. Hovrätten över Skåne och Blekinge samt kammarrätten i Sunds-
vall anser att de föreslagna författningsändringarna inte tillräckligt tydligt
klargör vilka situationer som avses.
Skälen for mitt förslag: Skattetilläggsutredningen ifrågasatte i sitt slutbe-
tänkande (SOU 1982:54) Översyn av det skatteadministrativa sanktions-
systemet 2 om skattetillägg kan påföras när en oriktig uppgift lämnats
endast till den som företräder det allmänna i en skatteprocess. Utredning-
en ansåg det också tveksamt om skattetillägg kan påföras när oriktig
uppgift lämnas i samband med taxeringsrevision eller annan kontroll- eller
granskningsåtgärd.
I promemorian föreslås att de nuvarande bestämmelserna förtydligas så
att det klart framgår att oriktiga uppgifter som lämnats till en skattemyn-
dighet och där legat till grund för beslut rörande uppgiftslämnarens taxe-
ring, beskattning eller avgift kan föranleda eftertaxering, efterbeskattning
eller efterprövning samt skatte- eller avgiftstillägg.
Fr. o. m. 1991 års taxering fattas taxeringsbeslut inte längre av taxerings-
nämnd utan av skattemyndighet. Beslut om eftertaxering fattas av skatte-
myndigheten som första instans i stället för länsrätt. Det är normalt
samma myndighet — och ofta samma person — som utreder, fattar beslut
och för talan i domstol. Det är i en sådan ordning svårt att upprätthålla en
gräns mellan sådana uppgifter som lämnas till skattemyndigheten i egen-
skap av beslutsfattare och sådana som lämnas till skattemyndigheten i dess
utrednings- eller motpartsfunktion.
De flesta remissinstanser har ställt sig bakom förslaget. Även jag är
positiv till det. Skyldigheten att lämna sanningsenliga uppgifter till be-
skattningsmyndigheten rörande omständigheter som har betydelse för tax-
ering, skatt eller avgift bör gälla oavsett när under förfarandets gång
uppgifterna lämnats. Någon utvidgning av uppgiftsplikten i sig innebär
inte detta.
I promemorian föreslås inte några förändringar av reglerna i tullagen
och vägtrafikskattelagen. Jag anser att det föreligger ett intresse av att ha
likartade regler på hela skatteområdet och föreslår därför motsvarande
justeringar även i dessa lagar.
Mitt förslag föranleder ändringar i 4 kap. 16 § och 5 kap. 1 § TL, 38 och
64 a §§ ML, 4 kap. 7 § och 7 kap. 1 § LPP, 38 och 60 §§ USAL, 20 och 83 §§
tullagen samt 42 § vägtrafikskattelagen.
80
Prop. 1991/92:43
Mitt förslag: Skattetillägg vid oriktig uppgift i domstol skall kom-
ma i fråga endast när den oriktiga uppgiften prövats i sak.
Avgiftstillägg enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från ar-
betsgivare skall kunna tas ut när en oriktig uppgift lämnats i ett mål
om särskild avgift och uppgiften inte godtagits efter prövning i sak.
Skälen för mitt förslag: Bestämmelserna om skattetillägg vid oriktig
uppgift i domstol gäller enligt TL, ML och LPP även i det fall den oriktiga
uppgiften inte prövats i målet. Det finns givetvis ett intresse av att skatt-
skyldiga lämnar riktiga uppgifter oavsett om uppgiftslämnandet sker till
skattemyndighet eller till domstol i mål om skatt.
Förfarandena på taxerings-, mervärdeskatte- och punktskatteområdena
har numera ändrats. Det är beskattningsmyndigheten som bedömer om ett
överklagande kommit in i rätt tid. Den extraordinära besvärsrätten har
slopats. En övergång från s. k. beloppsprocess till sakprocess har skett.
Bestämmelsen om skattetillägg vid oriktig uppgift i domstol är tillämplig
inte bara i de fall den oriktiga uppgiften inte prövas på grund av att den
skattskyldige återkallar sin talan utan också t. ex. när domstolen avvisat ett
överklagande på grund av res judicata eller inte tagit upp en ny fråga till
prövning för att den skattskyldige på ett otillåtet sätt ändrat sin talan. Det
finns enligt min mening inte något intresse av att kunna påföra skattetill-
lägg i sådana mycket speciella situationer. Jag föreslår därför att den
nuvarande möjligheten att ta ut skattetillägg vid oriktig uppgift i domstol
när uppgiften inte prövats i sak slopas.
Oriktiga uppgifter i domstol i mål om taxering eller skatt är sanktionera-
de på hela skatteområdet. Någon bestämmelse om avgiftstillägg vid oriktig
uppgift i mål om avgift finns dock inte i USAL. Vid införandet av påföljd
vid oriktig uppgift i taxerings- och skatteprocess övervägdes även att
införa en påföljd vid oriktig uppgift i avgiftsprocess. Med hänsyn till de
organisations- och förfarandeförändringar som då förestod ansågs emeller-
tid att frågan borde övervägas i ett senare sammanhang (prop.
1977/78:136 s. 190).
Jag anser det vara en fördel om likartade bestämmelser gäller på hela
skatte- och avgiftsområdet. Något skäl att undanta oriktig uppgift som
lämnas i mål om avgift från avgiftstillägg finns knappast. Jag föreslår
därför en justering av 38 § USAL i detta avseende.
6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 43
81
Mitt förslag: Förseningsavgift skall kunna tas ut när den skattskyldi-
ge visserligen lämnat en självdeklaration men den har så bristfälligt
innehåll att den inte kan läggas till grund för taxering.
Förseningsavgift skall vidare kunna påföras när stiftelse eller för-
ening inte i rätt tid lämnat särskild uppgift om inkomst och förmö-
genhet enligt 2 kap. 26 § lagen om självdeklaration och kontrollupp-
gifter.
Den som är skyldig att lämna såväl allmän självdeklaration som
särskild uppgift skall till självdeklarationen foga den särskilda upp-
giften.
De judiciella påföljderna vid försummelser av stiftelser och för-
eningar mot uppgiftsplikten i 2 kap. 26 § lagen om självdeklaration
och kontrolluppgifter slopas. Samma sak gäller när handelsbolag
m. fl. inte fullgjort sin skyldighet enligt 2 kap. 25 § lagen om självde-
klaration och kontrolluppgifter.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt vad gäller försenings-
avgift vid bristfälliga självdeklarationer. Promemorian innehåller inte nå-
got förslag om förseningsavgift när stiftelse eller förening inte lämnat
särskild uppgift i rätt tid.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser, med undantag för SRS, är
positiva till promemorieförslaget eller lämnar det utan erinran. SRS anser
att förslaget är alltför långtgående och att det leder till tillämpningspro-
blem. RSV ifrågasätter om det inte bör införas möjlighet att påföra förse-
ningsavgift när uppgiftsskyldighet enligt 2 kap. 26 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter (LSK) föreligger. Behovet av upp-
gifter i dessa fall är lika stort som beträffande deklarationer och försening
av den särskilda uppgiften medför därför samma administrativa problem
som försening av självdeklaration.
Skälen för mitt förslag: Självdeklaration skall enligt 2 kap. 28 § LSK
normalt lämnas senast den 15 februari taxeringsåret. Vissa skattskyldiga,
bl. a. de som är bokföringsskyldiga eller skyldiga att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen (1979:141) och har ett räkenskapsår som slutar
senare än den 31 augusti året före taxeringsåret, får dock lämna självdekla-
ration senast den 31 mars taxeringsåret.
Den som av särskilda omständigheter är förhindrad att lämna självde-
klaration inom föreskriven tid kan få anstånd av skattemyndigheten. An-
stånd får inte utan att det finns synnerliga skäl medges längre än till
utgången av maj månad under taxeringsåret (2 kap. 32 § LSK). Bokförings-
byråer och andra som yrkesmässigt biträder skattskyldiga med att upprätta
självdeklarationer, kan efter ansökan få anstånd med att enligt tidsplan
lämna självdeklarationer under tiden den 1 april — den 15 juni taxerings-
året (2 kap. 33 § LSK).
Kommer den deklarationsskyldige inte in med självdeklaration inom
föreskriven tid skall enligt 5 kap. 1 § TL en särskild avgift, förseningsav-
Prop. 1991/92:43
82
gift, påföras honom. Förseningsavgiften uppgår till 1 OOO kr. för aktiebolag Prop. 1991 /92: 43
och till 500 kr. för andra skattskyldiga. Har skattskyldig, som skall lämna
självdeklaration utan föreläggande, inte kommit in med självdeklaration
senast den 1 augusti taxeringsåret bestäms förseninsgavgiften till ett fyra
gånger så stort belopp; alltså 4000 kr. för aktiebolag och 2000 kr. för
övriga skattskyldiga.
Förseningsavgift på 500 kr. påförs en skattskyldig som lämnat en förenk-
lad självdeklaration inom föreskriven tid men som inte följt ett föreläggan-
de att lämna en allmän självdeklaration inom den tid som anges i föreläg-
gandet. Lämnar den skattskyldige en deklarationshandling som inte är
behörigen undertecknad, tas förseningsavgift ut endast om handlingen inte
undertecknas inom den tid som anges i föreläggandet. Förseningsavgiften
uppgår då till 500 resp. 1 000 kr.
Genom lagstiftning som med vissa övergångsbestämmelser börjar
tillämpas fr. o. m. 1992 års taxering (SFS 1990:1136) har företagens upp-
giftslämnande reformerats. Företag skall i sin självdeklaration lämna stan-
dardiserade utdrag ur räkenskaperna. Har makar tillsammans deltagit i
näringsverksamhet behöver räkenskapsutdrag endast lämnas av en av
makarna.
Handelsbolag, rederi för registreringspliktigt fartyg och dödsbo som vid
inkomst- och förmögenhetstaxering skall anses som handelsbolag, skall
lämna räkenskapsutdrag till ledning för delägares taxering. Sådana räken-
skapsutdrag skall lämnas enligt bestämmelserna för allmän självdeklara-
tion (2 kap. 25 § LSK).
Resultat- och balansräkning m. fl. handlingar, som tidigare skulle bifo-
gas deklarationen i bestyrkt kopia, behöver i den nya ordningen inte längre
bifogas. Kopia av revisionsberättelse behöver bifogas endast i vissa fall.
De handlingar som skall bifogas skall enligt 2 kap. 30 § LSK lämnas
samtidigt med och fogas vid den deklaration som den skattskyldige läm-
nar. Om detta möter något hinder skall handlingarna lämnas inom två
veckor efter det de upprättats.
Om inte handelsbolag, rederi eller dödsbo lämnar räkenskapsutdrag
inom föreskriven tid kan förseningsavgift tas ut. Även dagsböter eller
fängelse i högst sex månader kan komma ifråga (4 kap. 8 § LSK). Den som
inte fullgör sin skyldighet att bifoga revisionsberättelse till självdeklara-
tionen kan dömas till penningböter (4 kap. 9 § LSK).
Det är vid skattemyndigheterna ett stort och växande problem att skatt-
skyldiga — främst näringsidkare — lämnar in ofullständiga deklarationer.
Ofullständigheterna kan bestå i att vissa smärre uppgifter saknas. Ofta är
det emellertid så att t. ex. balansräkning och vinst- och förlusträkning
saknas eller att deklarationen inte består i annat än en undertecknad
blankett med någon enstaka beloppsuppgift och en upplysning om att
deklarationen kommer att kompletteras med övriga uppgifter och årsrä-
kenskapshandlingar senare. Enligt praxis är kraven för att en självdeklara-
tion skall anses föreligga låga. Har den skattskyldige på en fastställd
blankett lämnat åtminstone någon beloppsmässig uppgift till ledning för
taxeringen och undertecknat blanketten torde en självdeklaration föreligga
(jfr RÅ 1951 Fi 1436 och RÅ 1955 ref 32).
83
De ofullständiga deklarationerna innebär ett betydande merarbete för Prop. 1991/92:43
skattemyndigheterna och en försämrad kontrollverksamhet. En menings-
full granskning av en självdeklaration kan inte påbörjas innan den är
komplett. Någon fullständig granskning kan därför i dessa fall ofta inte
hinnas med under taxeringsperioden.
Skattemyndigheterna har naturligtvis möjligheter att förmå den skatt-
skyldige att lämna in de uppgifter som saknas. Om deklarationen inte är
upprättad så som föreskrivs i LSK får skattemyndigheten enligt 2 kap. 34 §
LSK förelägga den deklarationsskyldige att komma in med de uppgifter
som saknas eller, om deklarationen är bristfällig i väsentliga avseenden,
med en ny deklaration som är upprättad på riktigt sätt. Ett sådant föreläg-
gande får förenas med vite (4 kap. 5 § LSK). Vitesförfarandet är emellertid
omständligt och utgör inte någon påtryckning på de skattskyldiga att
lämna kompletta handlingar i rätt tid. Ett föreläggande kommer naturligt-
vis i fråga först när det konstaterats att den skattskyldige inte kommit in
med en fullständig deklaration. Har förfarandet väl fortskridit så långt att
den skattskyldige föreläggs vid vite att komplettera deklarationen har
skattemyndigheten redan förorsakats merarbete och tid som skulle ha
använts för granskning har förflutit. Den skattskyldiges förfarande blir helt
osanktionerat eftersom han lätt kan undgå att påföras något vite genom att
fullgöra föreläggandet inom den föreskrivna tiden.
Innan förseningsavgiften infördes genom lagstiftning 1971, fanns en
sanktion i form av penningböter vid deklarationsförsummelse i 120 §
dåvarande taxeringsförordningen (1956:623), TF. Böter kunde utgå inte
bara i de fall självdeklaration eller årsräkenskapshandlingar inte lämnats
inom föreskriven tid, utan också när en självdeklaration lämnats med så
bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte var ägnad att ligga till grund
för taxering. När förseningsavgiften infördes lämnades bötesstraffet för
försummelse att till deklarationen foga årsräkenskapshandlingar oföränd-
rat i 120 § TF. Bestämmelsen överfördes sedermera till 4 kap. 9 § LSK.
Som tidigare nämnts innebär lagstiftningen om standardiserade räken-
skapsutdrag att balansräkning och resultaträkning inte längre behöver
bifogas deklarationen och att revisionsberättelse skall bifogas endast i
vissa fall.
Den nya sanktionsformen förseningsavgift knöts inte an till annat än
den omständigheten att deklaration inte lämnats eller lämnats för sent.
Det fall där den deklarationsskyldige lämnat en gravt ofullständig deklara-
tion lämnades helt osanktionerat. I förarbetena till lagstiftningen kom-
menterades inte denna skillnad i förhållande till tidigare gällande rätt
närmare.
Har en självdeklaration kommit in i rätt tid till skattemyndigheten kan
förseningsavgift alltså inte påföras oavsett hur ofullständig självdeklara-
tionen är. Detta trots att den skattskyldige knappast kan sägas ha fullgjort
sin uppgiftsskyldighet.
För skattemyndigheterna saknar det i praktiken betydelse om man över
huvud taget inte får in någon självdeklaration eller om man får in en
självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den inte kan läggas till
grund för ett taxeringsbeslut. I båda fallen förorsakas skattemyndigheterna
84
väsentligt merarbete. En förutsättning för ett effektivt granskningsarbete Prop. 1991/92:43
är att behövligt material finns till hands i rätt tid. Varje skriftväxling med
en uppgiftsskyldig för att få in de uppgifter han enligt gällande regler är
skyldig att lämna utan föreläggande förorsakar merarbete — och därmed
kostnader — och fördröjningar i granskningsarbetet.
I LSK finns detaljerade bestämmelser om vilka uppgifter en deklaration
skall innehålla, när deklarationen skall lämnas samt inom vilka tidsramar
anstånd med att lämna deklaration kan ges. Det är enligt min mening inte
acceptabelt att skattskyldiga på det sätt som sker kan sätta gällande regler
om uppgiftskyldighet ur spel utan påföljd. Det är uppenbart att någon
form av sanktion behövs för att komma tillrätta med de beskrivna pro-
blemen.
I promemorian föreslås att det införs en möjlighet att påföra försenings-
avgift när en självdeklaration visserligen lämnats i tid men är så gravt
ofullständig att den uppenbart inte kan läggas till grund för taxering.
Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av så gott som samtliga
remissinstanser. Även jag ställer ställer mig bakom förslaget.
Förseningsavgift bör komma i fråga när en avlämnad självdeklaration är
gravt ofullständig. Har en ofullständig deklaration inte kompletterats före
den 1 augusti taxeringsåret bör — i likhet med vad som gäller om en
självdeklaration inte lämnats före detta datum — förhöjd förseningsavgift
utgå. Bestämmelserna i 5 kap. 5 § TL bör ändras i enlighet härmed.
En remissinstans har uttalat farhågor för att den föreslagna bestämmel-
sen kan komma att medföra tillämpningsproblem. För att belysa vilka
brister en självdeklaration måste vara behäftad med för att vara så ofull-
ständig att den inte kan ligga till grund för ett taxeringsbeslut vill jag
anföra följande.
Det är uppenbart att bestämmelsen måste vara tillämplig i de fall den
skattskyldige lämnar en s. k. skaldeklaration. Någon granskning kan inte
heller ske om utdrag ur räkenskaperna saknas. Även då bör förseningsav-
gift kunna komma ifråga. Däremot utgör inte avsaknad av revisionsberät-
telse en sådan omständighet som bör föranleda förseningsavgift. Inte hel-
ler utgör ett sådant förhållande att den skattskyldige inte lämnat tillräckli-
ga uppgifter för bedömningen av ett yrkande skäl för förseningsavgift. För
att förseningavgift skall kunna påföras måste väsentliga uppgifter saknas i
deklarationen och den vara så bristfällig att en meningsfull granskning inte
kan påbörjas.
RSV ifrågasätter i sitt remissyttrande om det inte bör införas en möjlig-
het att påföra förseningsavgift när uppgiftsskyldighet enligt 2 kap. 26 §
LSK inte har fullgjorts inom föreskriven tid. Enligt denna paragraf skall
stiftelse eller förening, som är helt eller delvis frikallad från skattskyldig-
het, lämna särskild uppgift om inkomst och förmögenhet, som inte upp-
getts till beskattning i självdeklaration. Uppgiftsskyldighet åligger bl. a.
pensionsstiftelse och vissa personalstiftelser enligt lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m. m. samt stiftelser och föreningar som
främjar vissa allmännyttiga ändamål. Bestämmelsen bör ses mot bakgrund
av bestämmelserna i 7 § SIL och 6 § lagen (1967:577) om statlig förmögen-
hetsskatt där det föreskrivs att vissa juridiska personer är skattskyldiga
85
enbart för vissa slag av inkomster eller helt frikallade från skattskyldighet.
Någon deklarationsskyldighet föreligger inte för föreningar och stiftelser
till den del de är frikallade från skattskyldighet. För att möjliggöra för
skattemyndigheterna att pröva om skattefrihet föreligger är det emellertid
nödvändigt att myndigheterna får tillgång till vissa uppgifter om karaktä-
ren och omfattningen av den verksamhet som bedrivits. Uppgiftsskyldig-
het enligt 2 kap. 26 § tredje stycket LSK föreligger därför i fråga om
inkomster och utgifter under räkenskapsåret samt tillgångar och skulder
vid räkenskapsårets början och slut. Vidare skall upplysning lämnas om de
omständigheter som anses motivera frikallelse från skattskyldighet.
Särskild uppgift skall lämnas senast den 31 mars på blankett enligt
fastställt formulär. Fullgörs inte uppgiftsskyldigheten kan penningböter
ådömas (4 kap. 9 § LSK).
Stiftelsen eller föreningen kan också föreläggas av skattemyndigheten att
meddela de ytterligare upplysningar som kan behövas för att bedöma
skattskyldigheten. Ett sådant föreläggande kan förenas med vite.
RSV påpekar i sitt remissyttrande att behovet av uppgifter i dessa fall är
lika stort som beträffande deklarationsskyldiga och att försening av den
särskilda uppgiften medför samma administrativa problem som försening
av självdeklaration.
Det finns enligt min mening ett intresse av att utforma sanktioner vid
brister i uppgiftslämnadet på ett enhetligt sätt. Försening av en särskild
uppgift medför problem motsvarande dem vid försening av en självdekla-
ration. Jag föreslår därför att förseningsavgift skall utgå även när särskild
uppgift inte lämnas i rätt tid eller en sådan uppgift är gravt ofullständig.
Något motiv till att ha kvar det nuvarande bötesstraffet vid bristande
fullgörelse av uppgiftsskyldigheten enligt 2 kap. 26 § LSK finns inte om
förseningsavgift kan tas ut i dessa fall. Även intresset av avkriminalisering
av mindre förseelser talar för att bötessanktionen slopas i dessa fall och
ersätts av förseningsavgift.
Som jag tidigare nämnt träffas handelsbolag, rederi och dödsbo, som vid
inkomsttaxeringen är jämställt med handelsbolag, av dubbla sanktioner,
dels förseningsavgift enligt 5 kap. 5 § TL, dels böter eller fängelse enligt 4
kap. 8 § första stycket LSK. Jag anser detta dubbla påfölj dssy st em omo-
tiverat för denna typ av förseelser och föreslår därför att de judiciella
påföljderna i LSK slopas.
Mina förslag i den här delen föranleder ändringar i 5 kap. 5 § TL och 4
kap. 8 och 9 §§ LSK.
Jag vill i det här sammanhanget också ta upp en annan fråga som rör den
särskilda uppgiften. Enligt nuvarande regler skall särskild uppgift lämnas
senast den 31 mars taxeringsåret (2 kap. 26 § tredje stycket LSK). Som
framgått av min tidigare redogörelse är juridiska personer som lämnar
särskild uppgift ibland också deklarationsskyldiga. Självdeklaration skall
enligt 2 kap. 28 § LSK lämnas senast den 15 februari eller, vad gäller bl. a.
den som varit bokföringsskyldig och för vilken räkenskapsåret slutar sena-
re än den 31 augusti året före taxeringsåret, senast den 31 mars taxerings-
året. Samtliga de uppgifter det är fråga om lämnas till ledning för taxering-
en. Det är knappast ändamålsenligt att dela upp den enskildes uppgifts-
Prop. 1991/92:43
86
skyldighet på det sätt som sker. Jag föreslår därför att i de fall enligt Prop. 1991/92:43
nuvarande regler såväl självdeklaration som särskild uppgift skall lämnas
den särskilda uppgiften skall fogas till självdeklaration och således lämnas
vid samma tillfälle som deklarationen.
Mitt förslag: Skatte-, avgifts- och tulltillägg samt förseningsavgift
kan efterges om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut
tillägget eller avgiften.
Den särskilda eftergiftsgrunden i lagen om mervärdeskatt vid s. k.
räkenskapsfel slopas.
Skälen för mitt förslag: Eftergiftsreglerna har utformats for att förhindra
att ursäktliga fel vid fullgörandet av uppgiftsskyldigheten skall medföra att
en administrativ sanktion påförs. Bestämmelser om eftergift med likartat
innehåll finns i samtliga de författningar som reglerar sanktionsavgifter på
skatteområdet. En vidgning av eftergiftsmöjligheterna skedde genom lag-
stiftning år 1978 sedan det konstaterats att befrielsegrunderna hade tilläm-
pats med större återhållsamhet än vad som hade avsetts i förarbetena.
Eftergiftsgrunderna regleras på taxeringsområdet i 5 kap. 6 § TL. Där
sägs att särskild avgift skall efterges helt om felaktigheten eller underlåten-
heten kan antas ha ett sådant samband med den skattskyldiges ålder,
sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår
som ursäktlig. Dessa eftergiftsgrunder tar således sikte på den skattskyldi-
ges person. Eftergift är också möjlig om felaktigheten framstår som ursäkt-
lig med hänsyn till uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständig-
het. Eftergiftsgrunden ”den oriktiga uppgiftens beskaffenhet” är främst
avsedd att möjliggöra eftergift i de fall den skattskyldige haft att bedöma
en svår skatterättslig fråga. Vad gäller befrielsegrunden ”annan särskild
omständighet” bör denna enligt förarbetena bl. a. kunna tillämpas när det
visserligen föreligger en oriktig uppgift men denna särskilt markerats av
den skattskyldige (prop. 1977/78:136 s. 157).
Det finns således tämligen vida möjligheter att medge befrielse från
sanktionsavgift om den felaktighet eller underlåtenhet som den skattskyl-
dige gjort sig skyldig till framstår som ursäktlig. Det kan emellertid upp-
komma situationer när den oriktiga uppgiften visserligen inte kan anses
vara ursäktlig, men där avgiften ändå på grund av omständigheterna i det
enskilda fallet framstår som orimlig. De situationer jag har i åtanke är
ingalunda vanliga men måste, med hänsyn till att de administrativa avgif-
terna är en sanktion, ändå kunna beaktas inom ramen för sanktionssyste-
met. De nuvarande befrielsegrunderna medger enligt min mening inte i
tillräckligt hög grad en bedömning på grundval av omständigheterna i det
enskilda ärendet. Jag anser därför att det i 5 kap. 6 § TL bör införas en ny
eftergiftsgrund som medger befrielse från särskild avgift om det framstår
som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.
87
Det är inte möjligt att med konkreta exempel belysa vad som i en given Prop. 1991/92:43
situation bör medföra att skattetillägget efterges. Jag vill emellertid poäng-
tera att den nu föreslagna eftergiftsgrunden skall ses som en ”ventil” för
fall när eftergift inte kunnat medges enligt de hittillsvarande eftergiftsgrun-
derna. Påföljden skall inte stå i rimlig proportion till den försummelse som
den uppgiftsskyldige gjort sig skyldig till eller det skall av annan anledning
framstå som stötande att ta ut tillägget. Oskäligheten kan ha sin grund i
den föreliggande situationen vid uppgiftslämnandet men också i omstän-
digheter som inträffat efter det att den oriktiga uppgiften lämnades.
Jag kommer här in på delvis samma bedömningar som de som ligger till
grund för ett annat förslag som jag strax skall ta upp, nämligen att eftertax-
ering inte skall få ske om ett beslut skulle framstå som uppenbart oskäligt.
En väsentlig skillnad föreligger emellertid. Ett eftertaxeringsbeslut är en
rättelse av ett tidigare felaktigt beslut som medför att den skattskyldige i
efterhand påförs den skatt han skulle ha påförts tidigare. Sanktionsavgif-
terna är däremot påföljder efter bristande fullgörelse av uppgiftsplikten.
En bedömning av omständigheterna i ärendet kan därför mycket väl
innebära att den skattskyldige eftertaxeras men att skattetillägget efterges
för att det skulle framstå som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget.
En motsvarande eftergiftsgrund bör föras in även i ML, LPP, USAL och
tullagen. Genom hänvisningar i lagen om vägtrafikskatt till LPP blir den
nya eftergiftsgrunden tillämplig även på vägtrafikskatt.
I 64 f§ andra stycket ML finns en särskild eftergiftsgrund vid s. k.
räkenskapsfel. Skattetillägg på grund av oriktig uppgift som beror på
uppenbart förbiseende i ej avslutad bokföring får helt efterges om det
framstår som uppenbart obilligt att påföra skattetillägget. Av förarbetena
till bestämmelsen framgår (prop. 1977/78:136 s. 122) att den avser orikti-
ga uppgifter som beror på felaktigheter i den skattskyldiges löpande bokfö-
ring. Det skall vara fråga om fel av sådant slag att de kan uppstå även i en
välordnad bokföring. Felen bör också karakteriseras av att de med stor
sannolikhet skulle ha upptäckts av den skattskyldige senast i samband med
bokslut. Räkenskapsfelen kan bestå av konteringsfel, felaktig avläsning av
datalistor, fel vid omräkning eller överföring av poster o. d. Har felaktighe-
ten inte upptäckts och rättats senast i samband med bokslutet är bestäm-
melsen inte tillämplig. En ytterligare förutsättning för att eftergift skall
kunna medges enligt bestämmelsen är att tillägget skulle framstå som
uppenbart obilligt.
De situationer som avses med bestämmelsen om eftergift vid räken-
skapsfel omfattas av den generella befrielsegrunden, att det skulle framstå
som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget, som jag nu föreslår. Bestämmel-
sen i 64 f § ML bör därför slopas.
Jag vill i det här sammanhanget något beröra eftergift av avgiftstillägg
enligt USAL. Vid tillämpningen av USAL kan det uppkomma situationer
som i någon mån kan sägas motsvara de s. k. räkenskapsfelen. Vid upp-
börd av socialavgifter skall arbetsgivarna göra relativt kvalificerade be-
dömningar om avgiftsplikt och värdering av olika förmåner. Den korta tid
inom vilken uppbördsdeklaration skall lämnas och frågornas komplexitet
kan medföra att olika problem inte hinner uppmärksammas och åtgärdas
88
under inkomståret. I sådana fall kan med hänsyn till omständigheterna i Prop. 1991/92:43
det enskilda fallet ett uttag av avgiftstillägg framstå som uppenbart oskä-
ligt.
Mitt förslag: Eftertaxering, efterbeskattning och efterprövning får
inte ske om ett sådant beslut skulle framstå som uppenbart oskäligt.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av alla
remissinstanser, med undantag för länsrätterna i Södermanlands län och
Kalmar län. Länsrätten i Kalmar län anser att frågan om att införa ett
subjektivt rekvisit på eftertaxeringens område bör övervägas ytterligare.
Det kan redan från synpunkten att skatt skall fastställas så likformigt och
riktigt som möjligt diskuteras om införandet av ett skälighetsrekvisit är
lämpligt. På sikt kan den föreslagna regeln ge fel signaler till de skattskyldi-
ga och minska den preventiva betydelsen av risken att råka ut för eftertax-
ering. En uppmjukning av reglerna om eftertaxering kräver en förlängning
av ettårsfristen för omprövning till nackdel för skattskyldig. Skulle lagstift-
ningen ändå genomföras bör man enligt länsrätten undvika skälighetsbe-
greppet och i stället använda ett ursäktsrekvisit av den typ som redan finns
i bestämmelserna om skattetillägg och förseningsavgift.
Skälen för mitt förslag: Genom taxeringsreformen fick skattemyndighe-
terna behörighet att fatta beslut om eftertaxering. Eftertaxeringsbegreppet
fick också ett vidare innehåll genom att i princip samtliga ändringar till
den skattskyldiges nackdel efter utgången av året efter taxeringsåret skall
ske genom eftertaxeringsbeslut. Den centrala bestämmelsen om eftertaxe-
ring står dock kvar i princip oförändrad. Eftertaxering får ske om den
skattskyldige i självdeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift
till ledning för sin taxering, lämnat oriktig uppgift i mål om taxering eller
underlåtit att lämna självdeklaration, uppgift eller infordrad upplysning
trots att han är uppgiftspliktig och den oriktiga uppgiften eller underlåten-
heten medfört att taxeringsbeslutet blivit felaktigt eller inte fattats (4 kap.
16§TL).
Möjlighet att eftertaxeringsvis rätta felaktiga taxeringsbeslut finns också
i tre andra situationer där rättelse till den skattskyldige nackdel kan ske
utan att den skattskyldige lämnat någon oriktig uppgift. Enligt 4 kap. 17 §
får rättelse ske av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbise-
ende (punkt 1), när kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande
saknats eller varit felaktig (punkt 2) samt vid följdändring i taxeringsbeslut
som föranleds av beslut som anges i 13 § andra stycket 1 — 5 TL (punkt 3).
Eftertaxering får inte ske om skattemyndigheten tidigare fattat eftertaxe-
ringsbeslut avseende samma fråga. Eftertaxering enligt 4 kap. 16 § och 17 §
1 och 2 TL får ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Som
förutsättning för följdändring genom eftertaxering i taxeringsbeslut avse-
89
ende annan skattskyldig i anledning av taxeringsbeslut eller domstolsbe- Prop. 1991/92:43
slut i mål om taxering gäller dessutom att beslutet inte får framstå som
uppenbart oskäligt (4 kap. 17 § andra stycket TL).
Motsvarigheter till eftertaxeringsinstitutet finns även i annan förfaran-
delagstiftning på skatteområdet. Enligt ML och LPP gäller som generell
förutsättning för efterbeskattning att beslutet inte skulle framstå som up-
penbart oskäligt (38 § tredje stycket ML, 4 kap. 8 § LPP). Även i 44 §
vägtrafikskattelagen och i 20 § tullagen finns motsvarande regler.
På uppbördsområdet motsvaras eftertaxeringsinstitutet av reglerna om
efterprövning i 61 § USAL och 93 § UBL. Något generellt krav att beslutet
inte skulle framstå som oskäligt finns inte där.
För att eftertaxering enligt 4 kap. 16 § TL skall kunna ske krävs att den
skattskyldige inte fullgjort sin uppgiftsskyldighet på ett riktigt sätt. Upp-
giftsplikten regleras av bestämmelserna i 2 kap. LSK. Förutom de detalje-
rade reglerna om vilka uppgifter en självdeklaration skall innehålla finns i
2 kap. 3 § LSK en regel om att var och en bör, utöver vad som framgår av
deklarationsformulären, meddela de ytterligare upplysningar som kan
vara av betydelse för egen taxering.
De fall där den skattskyldige inte lämnat någon uppgift alls i sin självde-
klaration, t. ex. helt utelämnat en intäkt han erhållit, eller lämnat direkt
osanna uppgifter genom att t. ex. yrka avdrag för en högre kostnad än vad
han haft, föranleder inte några större svårigheter vid tillämpningen av
eftertaxeringsbestämmelserna. I dessa fall framstår det ofta som klart att
förutsättningar för eftertaxering föreligger och den skattskyldige är nor-
malt också medveten om att han lämnat oriktiga uppgifter.
När de lämnade uppgifterna i och för sig inte är osanna utan är ofullstän-
diga kan bedömningen om förutsättningar för eftertaxering föreligger bli
mer komplicerad. Det kan t. ex. vara så att den skattskyldige lämnat riktiga
beloppsmässiga uppgifter om ett yrkat avdrag men inte lämnat ett tillräck-
ligt underlag för en rättslig bedömning av avdraget. I princip torde förut-
sättningar för eftertaxering alltid föreligga om det felaktiga avdragets rub-
ricering direkt hänför sig till ett skatterättsligt begrepp och den skattskyldi-
ge inte upplyser om att han inte uppfyller de rättsliga villkoren för avdra-
get.
Det ställs således tämligen stora krav på den skattskyldige vid uppgifts-
lämnandet. Den skattskyldige måste för att kunna fullgöra sin uppgifts-
skyldighet ha vissa kunskaper om skattelagstiftningen, t. ex. vilka faktiska
omständigheter som är relevanta för ett visst avdrag. Den omfattande
uppgiftsskyldigheten är nödvändig med hänsyn till skattelagstiftningens
komplexitet och det faktum att det är den skattskyldige själv som har
kännedom om de faktiska omständigheterna. Att minska kraven på de
skattskyldiga och lägga ett större utredningsansvar på skattemyndigheter-
na skulle säkerligen resultera i ett ökat antal oriktiga taxeringsbeslut.
Jag anser därför inte att för höga krav ställs på de skattskyldiga i fråga
om uppgiftslämnande eller att de nuvarande möjligheterna till eftertaxe-
ring generellt sett bör minska. Det vore enligt min mening stötande om
rättelse genom eftertaxering inte kunde ske i de fall som enligt nuvarande
regler omfattas av eftertaxeringsbestämmelserna. Det är viktigt att under-
90
stryka att eftertaxering inte är en sanktion utan en rättelse av ett felaktigt Prop. 1991/92:43
beslut som innebär att den skattskyldige i efterhand påförs den skatt han
borde ha påförts vid ett tidigare tillfälle. Det kan regelmässigt inte anses på
något sätt anmärkningsvärt eller oskäligt — utan tvärtom som ett rättvi-
sekrav de skattskyldiga emellan — att ett riktigt taxeringsbeslut fattas
beträffande den skattskyldige.
Med nuvarande regler är skattemyndigheten normalt skyldig att fatta
beslut om eftertaxering om förutsättningar föreligger. Det kan förekomma
situationer då ett i och för sig riktigt eftertaxeringsbeslut kan förefalla
stötande för den allmänna rättskänslan. I promemorian föreslås en ”ven-
til” för sådana mycket speciella fall som i väsentlig mån avviker från den
vanliga eftertaxeringssituationen. Eftertaxering skall enligt förslaget inte få
ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som
uppenbart oskäligt. Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
det stora flertalet remissinstanser. Även jag ställer mig bakom det. En regel
med det föreslagna innehållet bör därför införas. Regeln bör i enlighet med
vad som föreslås i promemorian avse samtliga eftertaxeringssituationer
och föras in i 4 kap. 18 § TL.
En remissinstans anför att i stället för ett skälighetsrekvisit bör man
använda ett ursäktsrekvisit av den typ som finns i bestämmelserna om
sanktionsavgifter. Jag delar inte den uppfattningen. Som jag kommer att
senare beröra tar den nu diskuterade bestämmelsen sikte på i vart fall
delvis andra situationer än bestämmelserna om eftergift av sanktionsavgif-
ter. En väsentlig skillnad är enligt min mening att eftergiftsbestämmelser-
na enbart avser förhållandena när den oriktiga uppgiften lämnades. Den
bestämmelse jag föreslår innefattar också en bedömning av den föreliggan-
de situationen när eftertaxeringsbeslutet skall fattas. Givetvis skall om-
ständigheterna vid uppgiftslämnandet också vägas in i sammanhanget.
Det är en självklarhet att det för att det i ett enskilt fall skall kunna anses
vara uppenbart oskäligt att fatta ett riktigt taxeringsbeslut måste föreligga
exceptionella omständigheter. Regeln bör förstås som en ”ventil” för
mycket speciella fall. En annan tillämpning skulle innebära ett avsteg från
principen att taxeringsbesluten skall bli så likformiga och riktiga som
möjligt. Den restriktiva tillämpning som är avsedd kommer till uttryck
genom att oskäligheten skall vara ”uppenbar” för att eftertaxering skall
kunna underlåtas.
Det är inte möjligt att entydigt bestämma de omständigheter som kan
medföra att ett eftertaxeringsbeslut skulle te sig uppenbart oskäligt. Till
ledning för bedömningen vill jag emellertid anföra följande.
Vid bedömandet av om ett eftertaxeringsbeslut skulle framstå som oskä-
ligt spelar tidsaspekten en väsentlig roll. En eftertaxering är naturligtvis
inte oskälig enbart därför att beslut meddelas sent under det femte året
efter taxeringsåret. Har den skattskyldige på goda grunder trott sig ha
lämnat tillräckliga uppgifter, haft anledning att tro att skattemyndighetens
beslut varit riktigt och kanske företagit andra dispositioner i anledning av
beslutet kan ett eftertaxeringsbeslut sent under eftertaxeringsperioden
emellertid te sig oskäligt i vissa situationer. I de fall den skattskyldige
91
lämnat direkt osanna uppgifter får en tillämpning av bestämmelsen dock Prop. 1991/92:43
anses vara utesluten.
De omständigheter som gör att ett eftertaxeringsbeslut skulle framstå
som oskäligt kan exempelvis vara hänförliga till den oriktiga uppgiften i sig
genom att den rör en komplicerad eller ovanlig frågeställning. Skattemyn-
digheten har kanske fått och bedömt uppgifterna på ett visst sätt föregåen-
de år och den skattskyldige har haft anledning att tro att han lämnat
tillräckliga uppgifter. Ett exempel på när ett beslut om eftertaxering kan
framstå som uppenbart oskäligt är när en intäkt som tidigare allmänt
ansetts vara ej skattepliktig efter avgörande av regeringsrätten bedömts
vara skattepliktig. Har den skattskyldige vid deklarationstillfallet inte
brustit i sin uppgiftsplikt bör i sådana fall en tillämpning av bestämmelsen
kunna komma i fråga.
Någon gång kan också omständigheter som hänför sig till den skattskyl-
dige själv, t. ex. sjukdom, utgöra en omständighet som bidrar till att
eftertaxeringen kan anses oskälig. På samma sätt kan omständigheter som
hänförs till t. ex. en oredovisad intäkt eller tillgång undantagsvis bidra till
att ett beslut skulle framstå som oskäligt, t. ex. i de fall intäkten inte
kommit den skattskyldige till godo eller tillgången har gått förlorad.
I UBL och USAL finns numera bestämmelser om efterprövning i stort
sett efter mönster från TLs eftertaxeringsbestämmelser. Jag anser att det
även på upppbörds- och socialavgiftsområdena bör som ytterligare förut-
sättning for efterprövning gälla att ett beslut inte skulle framstå som
uppenbart oskäligt. Reglerna i 93 § USAL och 62 § UBL bör ändras i
enlighet härmed. Även på dessa områden bör samma restriktiva tillämp-
ning som på taxeringsområdet gälla.
Mitt förslag: Kontantprincipen tillämpas fullt ut vad gäller inkomst
av tjänst så att en inkomst eller utgift anses belöpa på det beskatt-
ningsår under vilken den blivit tillgänglig för lyftning resp, betalats.
RSVs förslag: RSV föreslår att punkt 4 av anvisningarna till 41 § KL
ändras så att inkomster som uppburits före den 10 januari och hänför sig
till föregående beskattningsår skall beskattas detta år. Vidare föreslås att
årsskiftesinkomster undantas från den i UBL och USAL stadgade kon-
tantprincipen.
Remissinstanserna: Den helt övervägande delen av de remissinstanser
som yttrat sig i frågan är negativa till RSVs förslag. Flera påpekar att
förslaget inte löser avstämningsproblemen. Sveriges industriförbund anser
att förslaget innebär fördyringar och merarbete för arbetsgivaren men
pekar på att det finns andra metoder för att komma tillrätta med skatteför-
valtningens avstämningssvårigheter. Det mest självklara tillvägagångssät-
tet är enligt industriförbundet att tillämpa kontantmetoden fullt ut när det
gäller årsskiftesbetalningar av arbetsinkomster.
92
Skälen för mitt förslag: För inkomst av tjänst och kapital gäller i kon- Prop. 1991/92:43
tantprincipen, dvs. inkomster och utgifter skall redovisas för det beskatt-
ningsår under vilket de uppburits resp, betalats. Principen är emellertid
inte undantagslös. För betalningar som sker kring årsskiftet har sedan
gammalt tillämpats en belöpandeprincip. Före skattereformen gällde be-
träffande årsskiftesbetalningar att inkomster och utgifter kunde deklareras
för det år de belöpte på även om betalningen skett ett annat år. Som
förutsättning gällde att betalningen skett i nära anslutning till årsskiftet.
Genom skattereformen gjordes reglerna om årsskiftesbetalningar tvingan-
de. Enligt punkt 4 av anvisningarna till 41 § KL skall intäkter hänföras till
beskattningsåret under förutsättning att de intjänats senast under beskatt-
ningsåret och blivit tillgängliga för lyftning före den 15 januari påföljande
år. Intäkter som uppburits eller blivit tillgängliga för lyftning efter den 15
december året före beskattningsåret skall hänföras till beskattningsåret om
de i sin helhet belöper tidigast på beskattningsåret. Motsvarande gäller för
utgifter som betalats kring årsskiftet.
Kontrolluppgiftsskyldigheten överensstämmer med de materiella be-
skattningsreglerna. Belopp som betalas ut mellan den 15 december och den
15 januari skall redovisas på kontrolluppgift för det år på vilket de belöper.
På uppbörds- och avgiftsområdena gäller emellertid en strikt kontantprin-
cip. Arbetsgivare skall redovisa och betala källskatt och arbetsgivaravgifter
senast den 18 i månaden efter den då ersättningen betalades ut och
skatteavdrag verkställdes. Källskatt och arbetsgivaravgifter på belopp som
betalats ut i januari skall således redovisas på den uppbördsdeklaration
som skall lämnas senast den 18 februari även när beloppet enligt reglerna i
KL skall beskattas ett år tidigare. Detta innebär att inkomsten och prelimi-
närskatten i taxerings- och debiteringshänseende hänförs till visst år, me-
dan den avdragna skatten och de på inkomsten belöpande avgifterna i
uppbördshänseende hänförs till det därefter följande uppbördsåret. Här-
igenom försvåras den årliga avstämningen mellan kontrolluppgifts- och
uppbördsredovisningen. Skattemyndigheterna får kontrollsignaler avseen-
de ett stort antal differenser som hänför sig till dessa årsskiftesinkomster
eftersom antalet arbetsgivare som regelmässigt betalar ut en del av decem-
berlönen i början av januari påföljande år är betydande. På motsvarande
sätt kan misstämningar uppstå om den skattskyldige i slutet av december
får förskottslön.
Även tidigare innebar årsskiftesinkomsterna problem. Dessa problem
har man i någon mån försökt att avhjälpa genom att ålägga arbetsgivaren
att redovisa på ett sådant sätt att överensstämmelse mellan kontrolluppgif-
ter och uppbördsdeklarationer uppnås. Genom de nuvarande tvingande
reglerna är detta inte längre möjligt.
Den samordnade uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter som
infördes 1985 innebar att det skapades förutsättningar för en avstämning
mellan uppbörds- och kontrolluppgiftsredovisning. Ett maskinellt avstäm-
ningssystem som ligger till grund för årsavstämningen av arbetsgivarre-
dovisningen har byggts upp av RSV. Systemet har visat sig vara i huvudsak
väl fungerande och resursbesparande. Den bristande överensstämmelsen
mellan beskattnings- och uppbördsbestämmelserna har emellertid minskat
93
effektiviteten i avstämningssystemet. Differenssignalerna innebär att en
betydande del av kontrollresurserna måste användas för utredning av
skenbara differensposter utan motsvarande kontrollresultat. Arbetsgivare
som har redovisat helt korrekt tillställs förfrågningar med anledning av
den uppkomna differensen.
Jag delar RSVs uppfattning att det är angeläget att bestämmelserna om
till vilket beskattningsår viss inkomst skall hänföras överensstämmer med
bestämmelserna om till vilken redovisningsperiod och vilket uppbördsår
de på inkomsterna belöpande preliminärskatterna och arbetsgivaravgifter-
na skall hänföras.
De problem RSV tar upp hänför sig till inkomstslaget tjänst. Även om en
gemensam reglering av rätt beskattningsår för såväl inkomst av tjänst som
inkomst av kapital är att föredra är en särlösning för inkomst av tjänst
enligt min mening en framkomlig väg. Den lösning RSV föreslår — en
ändring av tidpunkten vad gäller efterskottsbetalningar avseende inkomst
av tjänst till den 10 januari kombinerad med en ändring av den i UBL och
USAL stadgade kontantprincipen — har fått stark kritik av remissinstan-
serna. Jag anser att en strikt kontantprincip för inkomstslaget tjänst är att
föredra framför den av RSV förordade ordningen. Därigenom får man en
fullständig överenstämmelse mellan de materiella beskattningsreglerna
och bestämmelserna på uppbördsområdet. För de skattskyldiga bör en
strikt kontantprincip vara enkel och inte innebära några problem. Det
vanliga är att tjänsteintäkter uppbärs i efterskott. Beskattningen förskjuts
därmed ett år framåt vad gäller intäkter som uppbärs efter årsskiftet men
före den 15 januari i den mån intäkterna belöper på det föregående året.
Preliminärskatteuppbörden påverkas dock inte av förslaget.
Mitt förslag medför att den nuvarande lagstiftningen om årsskiftesbetal-
ningar inte längre har sin rätta plats i KL eftersom den tar sikte på
inkomstslaget kapital. Jag föreslår därför att reglerna i stället tas in i 3 § 5
mom. SIL. Reglerna om årsskiftesbetalningar gäller i dag och bör fortsätta
att gälla även allmänna avdrag.
Dessutom bör de nu gällande reglerna om årsskiftesbetalningar tilläm-
pas på sådan utdelning och reavinst som skall beskattas som inkomst av
tjänst hos fåmansföretagare. Annars skulle den del av avkastningen som
beskattas som inkomst av kapital ibland behövas tas upp vid en annan
taxering än den del som beskattas som inkomst av tjänst.
Mitt förslag: I lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel införs
ett förtydligande om att i fråga om handelsbolag och dödsbon som
vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag är det delägar-
na som är skattskyldiga.
RSVs förslag: Överensstämmer med mitt.
Prop. 1991/92:43
94
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte något att erinra mot Prop. 1991/92:43
förslaget.
Skälen för mitt förslag: I fråga om bl. a. statlig fastighetsskatt och sär-
skild löneskatt på pensionskostnader gäller i fråga om handelsbolag och
dödsbon som i beskattningshänseende behandlas som handelsbolag att
skattskyldigheten åvilar delägarna. Någon motsvarande regel finns inte i
lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Avsikten har
emellertid inte varit att handelsbolag och dödsbon som skall behandlas
som handelsbolag skall vara skattskyldiga för sådan skatt utan att, i enlig-
het med vad som gäller för övriga direkta skatter, delägarna skall vara
skattskyldiga.
Jag föreslår därför att i 2 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel
förs in en bestämmelse om att i fråga om handelsbolag och dödsbon som
vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag delägarna är skattskyl-
diga.
Mitt förslag: Skattemyndigheten får efter ansökan besluta att en
arbetsgivare vid beräkningen av preliminär A-skatt inte skall ta
hänsyn till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnader för
hemresa med allmänna kommunikationer till den del förmånen
eller ersättningen inte överstiger vid taxeringen avdragsgillt belopp
enligt bestämmelserna i punkt 3 b av anvisningarna till 33 § kom-
munalskattelagen.
RSVs förslag: RSV föreslår att i en ny 10 a § i UBL skall föreskrivas att
avdrag för preliminär skatt inte skall göras på ersättning för hemresa eller
på förmån av fri hemresa med allmänna kommunikationer till den del
ersättningen eller förmånen inte överstiger avdragsgillt belopp enligt punkt
3 b av anvisningarna till 33 § KL.
Remissinstanserna: Den helt övervägande delen av remissinstanserna är
negativa till förslaget.
Skälen för mitt förslag: Preliminär A-skatt skall förutom på lön och
ersättningar beräknas även på de andra förmåner den skattskyldige fått
(8 § UBL). Vad gäller ersättning för ökade levnadskostnader vid tjänstere-
sa finns i 10 § UBL särskilda regler. Preliminär A-skatt skall inte beräknas
på belopp som enligt bestämmelserna i KL är avdragsgilla vid taxeringen.
För ersättning för hemresekostnader finns däremot inte någon särreglering
i UBL.
Skattskyldig, som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin eller
sin familjs hemort, har enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § KL rätt
till skäligt avdrag för kostnad för en hemresa varje vecka om avståndet
mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer. Avdraget, som
95
endast gäller kostnad för resa inom riket, skall i regel beräknas efter Prop. 1991/92:43
kostnad för billigaste färdsätt. Om avståndet mellan hemorten och arbets-
orten överstiger sjuhundra kilometer eller resan företagits till eller från
Gotland medges dock avdrag för kostnad för flygresa. Om godtagbara
allmänna kommunikationer saknas får avdrag medges för kostnader för
resa med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4 av anvisningar-
na till 33 § KL.
Skattemyndigheterna belastas för närvarande med en mängd ansökning-
ar om jämkning av preliminär skatt på ersättning för kostnader för hemre-
sor eller förmån av fria hemresor. Den skattskyldige har ofta mycket svårt
att beräkna hur stort belopp han skall söka jämkning för eftersom belop-
pets storlek är beroende av en mängd faktorer som kan vara svåra att på
förhand överblicka.
RSV anför i sin framställning att de uppgifter som behövs för en bedöm-
ning av hur stort skatteavdraget bör vara oftast finns hos arbetsgivaren.
Det torde, menar verket, inte innebära några större svårigheter för arbets-
givaren att bedöma om den anställde är berättigad till avdrag för hemresor
och med vilket belopp avdrag kommer att medges. När det gäller statliga
myndigheter åtnjuter de anställda ofta förmån av fria hemresor vars värde
motsvarar det avdrag som förväntas medges vid taxeringen. Uppbördsre-
sultatet kan förmodas bli bättre om arbetsgivaren gör bedömningen om
preliminärskatteavdrag.
Den kritik som från remissinstansernas sida riktats mot RSVs förslag
går ut på att förslaget innebär att myndighetsuppgifter förs över från
skattemyndigheterna till arbetsgivarna genom att arbetsgivaren skall bedö-
ma om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen föreligger för arbetstagaren.
Bedömningen avser en fråga som inte har direkt med arbetsgivaren att
göra.
Mot bakgrund av den kritik som framförts anser jag inte RSVs förslag
bör ligga till grund för lagstiftning. Med hänsyn till intresset av att prelimi-
när skatt i möjligaste mån skall överensstämma med den slutliga skatten
och till att nuvarande ordning bereder ett stort antal skattskyldiga bekym-
mer, anser jag emellertid att det för arbetsgivare som vill medverka bör
tillskapas möjligheter att justera preliminärskatteavdraget. Efter ansökan
av arbetsgivaren bör skattemyndigheten få besluta att han vid beräkningen
av preliminär A-skatt inte skall ta hänsyn till förmån av fri hemresa eller
ersättning för hemresekostnad med allmänna kommunikationer till den
del ersättningen eller förmånen inte överstiger avdragsgillt belopp enligt
punkt 3 b av anvisningarna till 33 § KL.
Mitt förslag omfattar, i likhet med RSVs, inte andra färdmedel än
allmänna kommunikationer och inte heller avdrag enligt punkt 3 a av
anvisningarna till 33 § KL vid tillfällig anställning eller dubbel bosättning.
För att undvika missförstånd vill jag påpeka att den omständigheten att
preliminär skatt inte skall dras på förmånen eller ersättningen inte påver-
kar uttaget av socialavgifter.
Mitt förslag föranleder ett nytt tredje stycke i 11 § UBL.
96
Mitt förslag: Möjlighet att överföra beslutsbehörigheten mellan oli-
ka skattemyndigheter motsvarande den som gäller på taxeringsom-
rådet införs även i uppbördslagen och lagen om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare.
En fråga om betalningsskyldighet enligt bestämmelserna i upp-
bördslagen om makes ansvar för den andre makens skatt och restav-
gift skall prövas av skattemyndigheten.
RSVs förslag: Motsvarar mitt vad gäller överflyttning av beslutsbehörig-
heten mellan skattemyndigheter. RSV föreslår dock en annan lagteknisk
lösning. Verket har inte tagit upp frågan om vilken myndighet som skall
vara behörig att besluta om en makes ansvar för den andre makens skatt.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte något att erinra mot
förslaget om överföring av beslutsbehörigheten.
Skälen för mitt förslag: Enligt 2 kap. 2 § tredje stycket TL får en skatte-
myndighet uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe
i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. Sådant uppdrag får ges
endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske utan
avsevärd olägenhet för den skattskyldige. Även enligt ML finns en möjlig-
het att överföra beslutskompetensen mellan olika skattemyndigheter (41 §
ML). På uppbördsområdet finns däremot inte någon motsvarande möjlig-
het.
RSV tar i sin framställning upp olika situationer där det föreligger behov
av att kunna överflytta beslutsbehörigheten. Har t. ex. behörigheten att
fatta taxeringsbeslut beträffande en grupp företag för ett visst års taxering
överförts till en skattemyndighet som utför taxeringsrevision och fattar
taxeringsbeslut är denna skattemyndighet inte behörig att fatta de debite-
ringsbeslut som följer av taxeringen och inte heller de beslut om arbets-
givaransvar som revisionen eventuellt kan föranleda.
En möjlighet att överflytta beslutsbehörigheten även på uppbördsområ-
det innebär att beslutsbehörigheten kan hållas samman. Detta underlättar
för såväl skattemyndigheterna som de skattskyldiga och minskar risken för
att taxeringsbeslut inte blir verkställda. Jag ställer mig därför bakom RSVs
förslag.
I UBL finns stadganden om behörig skattemyndighet i ett flertal para-
grafer. RSV föreslår därför att en generell bestämmelse om överflyttning
av beslutsbehörigheten till annan skattemyndighet tas in i slutet av UBL.
Jag anser emellertid att en bättre lösning är att i början av lagen i en ny
paragraf, 2 a §, ta in bestämmelser om beslutsbehörighet. Därigenom kan
bestämmelser om behörig skattemyndighet slopas i ett flertal paragrafer.
Mitt förslag föranleder också ändringar i 3 § USAL. Dessutom aktualiseras
en justering av bestämmelserna om makeansvar i 77 b § UBL.
I paragrafen i dess nuvarande lydelse finns — i motsats till vad som
annars gäller när en annan person än den skattskyldige görs ansvarig för
skatten — inga bestämmelser vare sig om att betalningsskyldigheten måste
Prop. 1991/92:43
97
7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 43
fastställas innan indrivning får ske eller om vilken myndighet som har att Prop. 1991/92: 43
fatta beslut om detta. I den aktuella paragrafen sägs endast att skattebelop-
pet får tas ut hos maken i den ordning som gäller for indrivning av skatt
som påförts honom.
Skattemyndigheterna har tolkat bestämmelserna om makeansvar på
skilda sätt. Frågan har prövats av olika domstolar och har nu lösts i
rättspraxis. Högsta domstolen har i dom den 24 november 1988 (målnr Ö
530/88) anfört bl. a. att det inte förutsätts beslut i särskild ordning angå-
ende betalningsskyldigheten för att indrivning skall få ske. Domstolen
anser att kronofogdemyndigheten själv har att pröva frågan om betalnings-
skyldighet enligt 77 b § UBL såsom ett led i den indrivning av skatten som
det åligger myndigheten att göra.
I det nyss nämnda målet fastslog högsta domstolen att för att verkställig-
het skulle få ske hos en make med hänvisning till betalningsskyldighet
enligt 77 b § UBL måste utredningen i utsökningsmålet ge vid handen att
skatten har påförts den skattskyldige på grund av sådan inkomst som avses
i tredje stycket av anvisningarna till 52 § KL.
Den utredning som fordras för att indrivning skall få ske kräver alltså
skattemyndighetens medverkan. Med hänsyn härtill anser jag att man får
ett mer ändamålsenligt förfarande om man redan från början låter skatte-
myndigheten tillämpa bestämmelserna om makeansvar. Jag föreslår där-
för att det i den aktuella paragrafen tas in en bestämmelse om att beslut
enligt paragrafen fattas av skattemyndigheten. Ett sådant beslut skall kun-
na överklagas hos länsrätt, kammarrätt och, efter prövningstillstånd, hos
regeringsrätten.
Mitt förslag: Tiden för att begära omprövning av eller överklaga
beslut enligt 53 § 2 mom. uppbördslagen angående s. k. redovis-
ningsanstånd inskränks till två månader från det att arbetsgivaren
fick del av beslutet.
RSVs förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte något att erinra mot
förslaget.
Skälen för mitt förslag: I 53 och 70 §§ USAL stadgas att begäran om
omprövning av beslut angående redovisningsanstånd enligt 7 § USAL skall
ha kommit in inom två månader från den dag arbetsgivaren fick del av
beslutet. Samma frist gäller för överklagande. I UBL finns emellertid inte
någon motsvarande inskänkning av den femåriga omprövningsperioden
vad gäller beslut enligt 53 § 2 mom. UBL om redovisningsanstånd.
Jag föreslår att omprövnings- och överklagandefristen i UBL samordnas
med vad som gäller enligt USAL. Förslaget föranleder ändringar i 86 och
98 §§ UBL.
98
Mitt förslag: Lagen om undantag från vissa bestämmelser i upp-
bördslagen (1953:272) m.m. justeras med anledning av att fysiska
personer som bedriver verksamhet med en skattepliktig omsättning
på högst 200 000 kr. i regel inte skall vara registrerade till mervärde-
skatt.
Skälen för mitt förslag: Fr. o. m. 1991 gäller nya regler för betalning av
och registrering till mervärdeskatt. Den som är skattskyldig skall betala
mervärdeskatt oberoende av den skattepliktiga omsättningens storlek.
Däremot är endast den som bedriver verksamhet med en skattepliktig
omsättning överstigande 200 000 kr. skyldig att registrera sig till mervärde-
skatt. Skattemyndigheten kan emellertid, om det föreligger särskilda skäl,
besluta om registrering även om den skattepliktiga omsättningen inte
överstiger 200000 kr.
Bestämmelserna i 2 § lagen (1983:850) om undantag från vissa bestäm-
melser i uppbördslagen (1953:272) m.m., den s.k. undantagslagen, har
redan justerats med hänsyn till att juridiska personer i vissa fall inte skall
vara registrerade till mervärdeskatt trots att de är skattskyldiga (prop.
1990/91:46, SkU7, rskr. 81, SFS 1990:1326). När det gäller uppdragstaga-
re som är fysiska personer är bestämmelserna i undantagslagen tillämpliga
om uppdragstagaren är registrerad till mervärdeskatt eller är skyldig att
betala preliminär B-skatt. Det förekommer dock att en uppdragstagare
som har att betala mervärdeskatt varken är skyldig att registrera sig till
mervärdeskatt eller att betala B-skatt. Jag föreslår därför nu, att en juste-
ring motsvarande den som redan har gjorts när det gäller juridiska perso-
ner skall göras i fråga om fysiska personer som bedriver skattepliktig
verksamhet.
I detta sammanhang vill jag nämna att det inom regeringskansliet pågå-
ende arbetet med s. k. F-skattebevis avses leda fram till att bl. a. undan-
tagslagen skall kunna slopas. Jag räknar med att förslag i detta avseende
skall kunna föreläggas riksdagen under detta riksmöte.
Mitt förslag: När sådan pension eller livränta som avses i 1 § lagen
(1990:326) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m. m. beta-
las ut av riksförsäkringsverket behöver uppgift om skatteavdragets
storlek lämnas till den skattskyldige endast när det har förändrats.
Skälen för mitt förslag: I uppbördslagen (1953:272), UBL, föreskrivs att
en arbetsgivare vid varje avlöningstillfälle skall genom särskilt kvitto eller
på annat lämpligt sätt lämna arbetstagare uppgift om det belopp som
Prop. 1991/92:43
99
genom skatteavdrag har innehållits på lönen. Bestämmelsen gäller även
vid utbetalning av pensioner och livräntor (3 § 2 mom. 1 andra stycket
UBL).
Riksförsäkringsverket betalar i dag ut ca 1,6 milj, pensioner. På ca 1,1
milj, av dessa verkställer verket skatteavdrag för betalning av preliminär
skatt.
I årets budgetproposition och i kompletteringspropositionen har rege-
ringen lämnat förslag till riktlinjer för omställning och minskning av
administrationen inom socialförsäkringsområdet. Det har bl. a. föreslagits
att pensionsmottagare som har utbetalning till ett konto skall få underrät-
telse om utbetald pension endast vid första utbetalningen och vid ändring
av beloppets storlek samt vid årsskifte och inte som i dag varje månad.
Förändringen avses genomföras den 1 januari 1992 och beräknas medföra
en kostnadsminskning på 24 milj. kr. per år (prop. 1990/91:150 Bilaga
11:4, s 42). Motsvarande system har genomförts för barnbidragsutbetal-
ningar. Detta har dock inte krävt några lagändringar eftersom skatteavd-
rag inte kommer i fråga på barnbidrag. Riksdagen har godkänt de av
regeringen föreslagna riktlinjerna (1990/91 :FiU37, rskr. 390).
Jag lägger nu fram förslag till de ändringar i UBL och lagen (1991:586)
om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta som behövs för att den
nyss angivna ordningen skall kunna tillämpas. Förslaget innebär att när
sådan pension eller livränta som avses i 1 § lagen (1990:326) om skatte-
avdrag i vissa fall från folkpension m. m. betalas ut av riksförsäkringsver-
ket behöver uppgift lämnas om skatteavdraget endast när avdragsbeloppet
har ändrats. Med hänsyn till att de nu aktuella ersättningarna är knutna till
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring kommer storle-
ken av en utbetalning i januari i regel att ändras i förhållande till motsva-
rande utbetalning i december. Detta medför att uppgift om skatteavdra-
gets storlek kommer att lämnas minst en gång varje år. Pensionsmottagar-
na är dessutom tillförsäkrade årlig information om utbetalda pensioner
och gjorda skatteavdrag genom att utbetalarna är skyldiga att före utgång-
en av januari lämna upplysningar om det gångna årets förhållanden.
Mitt förslag: Fyllnadsinbetalning av preliminär skatt skall kunna
göras t.o. m. den 18 februari året efter inkomståret utan att kvar-
skatteavgift tas ut.
Skälen for mitt förslag: Enligt nuvarande bestämmelser i UBL (27 § 3
mom.) skall normalt kvarskatteavgift tas ut om den skattskyldiges slutliga
skatt, efter avdrag för överskjutande ingående mervärdeskatt, överstiger
den preliminära skatt som han har betalat senast den 18 januari året efter
inkomståret och den preliminära skatt som skall gottskrivas honom enligt
särskilda bestämmelser (27 § 2 mom. 1 och 2). Kvarskatteavgiften tas ut
med två procent på det överskjutande beloppet till den del det har täckts
Prop. 1991/92:43
100
av preliminär skatt som har betalats senast den 30 april året efter inkomst- Prop. 1991/92:43
året och med tio procent på resterande del. Kvarskatteavgift skall dock
inte betalas på överskjutande belopp till den del det avser sådan mervärde-
skatt som skall redovisas i allmän självdeklaration jämte 20000 kr. om det
överskjutande beloppet har betalats senast den 30 april året efter inkomst-
året.
En fysisk person skall normalt lämna sin självdeklaration senast den 15
februari året efter inkomståret. I särskilda fall, bl. a. om den skattskyldige
har bedrivit näringsverksamhet och räkenskapsåret slutat senare än den 31
augusti året före taxeringsåret, får deklarationen dock avlämnas senast den
31 mars.
En riktig beräkning av den slutliga skatten kräver i allmänhet att självde-
klaration först har upprättats.
De för deklarerandet nödvändiga blanketterna och det sammanhängan-
de informationsmaterialet från skattemyndigheterna finns i många fall att
tillgå först efter den 18 januari. Nuvarande regler innebär då att man
måste göra en överslagsberäkning av sin slutliga skatt och jämföra den med
den preliminära skatten för att veta om man skall göra en fyllnadsinbetal-
ning senast den 18 januari för att undgå kvarskatteavgift.
Från RSV har jag inhämtat att det inte är möjligt att sända ut informa-
tionsmaterial om självdeklarationen till de skattskyldiga i sådan tid att det
är tillgängligt för alla före den 18 januari taxeringsåret. Enligt min mening
bör man inte ha en ordning där en stor del av de skattskyldiga måste
beräkna sin slutliga skatt för att få veta om en fyllnadsinbetalning behövs
innan de fått tillgång till skatteförvaltningens informationsmaterial. Jag
tänker då närmast på broschyren Dags att deklarera. Jag föreslår därför att
den tidpunkt från vilken den tvåprocentiga kvarskatteavgiften skall tas ut
flyttas fram från den 18 januari till den 18 februari året efter inkomståret.
Om den skattskyldige gör ett fel vid beräkningen av sin slutliga skatt och
på grund av detta gör en för stor fyllnadsinbetalning kommer det för
mycket inbetalda beloppet att återbetalas i form av överskjutande skatt,
s. k. ö-skatt, jämte ö-skatteränta. I dessa fall bör ö-skatteräntan beräknas
på samma sätt som om den preliminära skatten hade betalats i föreskriven
ordning under uppbördsåret, dvs. för en tid av tolv månader.
Mina förslag föranleder ändringar i 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. UBL.
Mitt förslag: Uttaget av preliminär B-skatt under uppbördsåret
1992/93 skall normalt vara 110% av den slutliga skatten året före
inkomståret när det gäller såväl juridiska som fysiska personer.
Bakgrunden till mitt förslag: Bestämmelserna om hur den preliminära B-
skatten skall beräknas finns i 13 § UBL. Enligt huvudregeln skall den
preliminära skatten tas ut med ett belopp motsvarande 120% av den
101
slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret. Prop. 1991/92:43
Understiger den slutliga skatten den ursprungligen debiterade B-skatten
skall dock B-skatt tas ut med 110% av den slutliga skatten. Vid beräkning-
en av den preliminära skatten skall vissa skatter räknas bort från den
slutliga skatten. Detta gäller t. ex. sådan mervärdeskatt som den skattskyl-
dige skall redovisa i sin allmänna självdeklaration och som debiteras som
slutlig skatt. Reglerna gäller för såväl juridiska som fysiska personer.
I samband med skattereformen justerades reglerna om beräkning av den
preliminära B-skatten för fysiska personer. Det berodde bl. a. på lagen
(1990:655) om återföring av obeskattade reserver enligt vilken ett upp-
skovsbelopp skall beslutas vid 1992 års taxering. Fysiska personer som
bedriver näringsverksamhet har dock en ovillkorlig rätt att skjuta upp
första årets återföring till 1993 års taxering. Det kunde förväntas att det
stora flertalet skulle välja att utnyttja denna möjlighet. Detta innebar att
det skulle bli fråga om ett extra skatteuttag först för inkomståret 1992.
Med hänsyn härtill och till att skattereformen i övrigt medförde en inte
obetydlig sänkning av skatteuttaget för den genomsnittlige enskilde nä-
ringsidkaren bedömdes det att den preliminära skatten under uppbörds-
året 1991/92 bättre skulle komma att ansluta till den slutliga skatten om
uttaget av den preliminära skatten begränsades till 110% av den slutliga
skatten. Därvid vägdes också in att preliminär skatt normalt skulle komma
att betalas genom skatteavdrag på räntor och utdelningar. Eftersom den
bedömning som gjordes under lagstiftningsarbetet var förenad med ett
visst mått av osäkerhet begränsades de nya reglerna till ett uppbördsår. De
nya reglerna togs in i en särskild lag, lagen om uttag av preliminär B-skatt
från en fysisk person under uppbördsåret 1991/92 (prop. 1990/91:5,
SkU3, rskr. 57, SFS 1990:1141).
Skälen for mitt förslag: Bestämmelserna om beräkning av preliminär B-
skatt i UBL innebär att den preliminära skatten för uppbördsåret 1992/93,
dvs. för inkomståret 1992, kommmer att beräknas med utgångspunkt i den
slutliga skatten för inkomståret 1990.
Med hänsyn till senare tids svaga inkomstutveckling inom näringslivet
och de antaganden som kan göras i fråga om 1992 är en uppräkning av den
preliminära skatten för inkomståret 1992 till 120% av den slutliga skatten
för 1990 för stor för såväl juridiska som fysiska personer. En sänkning bör
alltså ske. Eftersom inkomstutvecklingen på sikt kan förväntas bli mer
positiv bör sänkningen nu gälla endast i fråga om den preliminära skatten
för inkomståret 1992. För efterföljande inkomstår kan det finnas skäl att
återkomma när det finns bättre förutsättningar för att bedöma den framti-
da inkomstutvecklingen.
Om man beaktar den avskattning av gamla reserver som kan förväntas
ske under inkomståret 1992 och att lagen (1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader skall tillämpas första gången vid 1992 års taxering
torde man, för att den preliminära skatten så nära som möjligt skall
motsvara den slutliga skatten, behöva sänka uttaget av den preliminära B-
skatten för juridiska personer till 110% av den slutliga skatt som debiterats
för inkomståret 1990.
Även när det gäller fysiska personer leder en helhetsbedömning till att
102
den preliminära skatten för inkomståret 1992 bör tas ut med 110 % av den Prop. 1991/92: 43
slutliga skatten för inkomståret 1990. Jag väger då också in att den prelimi-
nära skatten på räntor och utdelningar som uppbärs av fysiska personer i
regel skall betalas genom skatteavdrag.
Mitt förslag: Den som gör avdrag för medel som avsatts till pen-
sionsstiftelse eller personalstiftelse skall i självdeklarationen ange
namn och organisationsnummer på stiftelsen.
RSVs förslag: RSV föreslår att pensionsstiftelser och personalstiftelser
skall lämna uppgift om den arbetsgivare som gjort avdrag för medel som
avsatts till stiftelsen. Med hänsyn till bestämmelserna i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pensionskostnader föreligger det ett behov av att
samordna granskningen av arbetsgivare och till denne knuten pensions-
och personalstiftelse.
Remissinstanserna: Företagens uppgiftslämnardelegation anser att lag-
texten skall ändras så att endast identiteten på den arbetsgivare som avsatt
medel till stiftelsen behöver anges, inte om arbetsgivaren gjort avdrag för
beloppet. Sveriges industriförbund avstyrker förslaget vad gäller uppgifts-
skyldighet för personalstiftelse eftersom bestämmelserna i lagen om sär-
skild löneskatt på pensionskostnader inte motiverar samordnad gransk-
ning av arbetsgivare och stiftelse. Övriga remissinstanser har inte något att
erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Pensionsstiftelser är skattskyldiga till bl. a. av-
kastningsskatt på pensionsmedel och skall lämna självdeklaration. Perso-
nalstiftelser — med undantag för dem med ändamål uteslutande att lämna
understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall — är i princip skatt-
skyldiga även till inkomstskatt och lämnar således självdeklaration. Stiftel-
ser som är helt eller delvis frikallade från skattskyldighet skall lämna
särskild uppgift enligt 2 kap. 26 § LSK om inkomst och förmögenhet som
inte uppgetts till beskattning i självdeklaration.
Det föreligger ett behov av att samordna granskningen av stiftelsernas
deklarationer och särskilda uppgifter med arbetsgivarnas deklarationer.
Främst vad gäller särskild löneskatt på pensionskostnader, men även i de
fall avsättning gjorts till personalstiftelse. Jag delar därför RSVs uppfatt-
ning att skattemyndigheterna bör få uppgift om samhörigheten. RSV
föreslår att det är stiftelsen som skall lämna uppgift om namn och person-
nummer eller organisationsnummer på den arbetsgivare som gjort avdrag
för avsättning till stiftelsen. Jag anser emellertid att en mer ändamålsenlig
lösning är att de arbetsgivare som i sin självdeklaration yrkar avdrag för
103
avsättning till stiftelsen också lämnar uppgift om till vilken stiftelse avsätt- Prop. 1991 /92:43
ning gjorts. Mitt förslag föranleder en ändring i 2 kap. 23 § LSK.
Mitt förslag: Bostadsföreningar m. fl. som enligt 2 § 7 mom. lagen
om statlig inkomstskatt schablonbeskattas för intäkt av fastighet
skall inte vara skyldiga att lämna standardiserade räkenskapsutdrag.
RSVs förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte något att erinra mot
förslaget.
Skälen for mitt förslag: Bostadsföreningar och bostadsaktiebolag vars
verksamhet består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare
bereda bostäder i hus, som ägs av föreningen eller bolaget, schablonbeskat-
tas enligt 2 § 7 mom. SIL för intäkt av fastighet med 3% av fastighetens
taxeringsvärde. Avdrag får inte göras för andra omkostnader än för ränta
på lånat i fastigheten nedlagt kapital samt tomträttsavgäld eller liknande
avgäld. Det är därför inte nödvändigt att de lämnar sådana uppgifter som
avses i 2 kap. 19 § LSK (standardiserade räkenskapsutdrag) vad gäller
fastighetsinnehavet. Jag föreslår ett tillägg i 2 kap. 20 § LSK varav framgår
att den som enligt 2 § 7 mom. SIL skall schablonbeskattas av intäkt av
fastighet inte skall, såvitt gäller fastighetsinnehavet, lämna uppgifter enligt
2 kap. 19 § LSK utan i stället uppgift om de intäkter och omkostnader som
anges i 2 § 7 mom. SIL.
Mitt förslag: Handelsbolag skall till ledning för delägares taxering
lämna uppgift om delägarens andel av bolagets inkomst från varje
förvärvskälla. Bolaget skall vidare lämna uppgift om delägarens
andel av skatteunderlag enligt lagen om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel och lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader.
Uppgifter skall även lämnas av rederi för registreringspliktigt fartyg
och sådant dödsbo som vid inkomsttaxeringen skall anses som
handelsbolag.
RSVs förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av remissinstanserna. Sveriges
industriförbund anser dock att den föreslagna uppgiftsskyldigheten vad
gäller uppdelning på förvärvskällor går långt utöver vad som är motiverat
av KLs bestämmelser. Det är enligt förbundet angeläget att den begränsas
till att täcka endast de fall som kan vara av intresse.
Skälen för mitt förslag: Enligt 2 kap. 19 § LSK skall den som har inkomst
104
av näringsverksamhet i sin självdeklaration lämna uppgifter hämtade från Prop. 1991/92:43
bokföringen om bl. a. intäkter och kostnader i verksamheten. RSV har i
verkställighetsföreskrifter (RSFS 1990:27) specificerat de uppgifter som
skall lämnas. Uppgifterna skall lämnas för varje förvärvskälla. Den som
skall redovisa mer än en förvärvskälla måste således lämna separata upp-
gifter för var och en av dem. För den som driver en verksamhet som
handelsbolag gäller att uppgifterna skall lämnas av bolaget i stället för av
delägarna (2 kap. 25 § LSK). Handelsbolaget skall för varje delägare lämna
uppgifter om hans andel av bolagets inkomst och värdet av hans andel i
bolaget. Uppdelningen mellan olika förvärvskällor är betydelsefull bl. a. på
grund av att kvittning inte får ske mellan olika förvärvskällor.
Det kan enligt min mening ifrågasättas om det inte redan av nuvarande
regler framgår att handelsbolag är skyldigt att lämna uppgift om delägares
andel av inkomsten av varje förvärvskälla. För att inte någon oklarhet
skall råda i detta avseende föreslår jag emellertid en justering av 2 kap.
25 § LSK så att det klart framgår att handelsbolag inte bara skall redovisa
de totala inkomsterna i skilda förvärvskällor utan också att en uppdelning
på olika förvärvskällor skall göras av varje delägares andel av bolagets
inkomster. Vad jag nu sagt om handelsbolag gäller också rederi för regi-
streringspliktigt fartyg och dödsbo som vid inkomst- och förmögenhets-
taxeringen skall anses som handelsbolag.
Skyldigheten att, om fler än en förvärvskälla föreligger, lämna uppgifter
separat för var och en av dem innebär enligt min mening inte att uppgifts-
skyldigheten görs mera omfattande än vad som behövs för tillämpningen
av de materiella beskattningsreglerna.
Delägare i handelsbolag är skattskyldig för avkastningsskatt på pen-
sionsmedel och särskild löneskatt på pensionskostnader. Bolaget måste
därför lämna delägare uppgift om hans andel av underlaget för sådan skatt.
Jag föreslår att 2 kap. 25 § LSK ändras i enlighet härmed.
Mitt förslag: De nya uppgifter som skall lämnas i självdeklaration
och kontrolluppgifter i anledning av ändrade materiella beskatt-
ningsregler samt de uppgifter som behövs för omprövningsförfaran-
det skall få registreras i skatteregistret.
RSVs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Datainspektionen har i yttrande över RSVs framställning anfört att de
delar som innehåller förslag om ändringar i registreringen av personuppgif-
ter i skatteregistren är betingande av motsvarande förändringar av de
materiella skattereglerna. Inspektionen har mot denna bakgrund ingen
erinran mot RSVs förslag.
Bakgrunden till mitt förslag: Genomgripande reformer har genomförts
på skatteområdet under senare tid. Förutom att de materiella reglerna
105
ändrats i betydande omfattning har genom TL nya arbetsuppgifter lagts på Prop. 1991/92:43
skattemyndigheterna. Taxeringsförfarandet har förskjutits mot första in-
stans. Skattemyndigheterna har fått behörighet att fatta beslut i nya typer
av ärenden och ett utökat omprövningsförfarande har införts. De nya
förfarandereglerna innebär vidare att förvaltningsdomstolarna i sina do-
mar endast skall uttala sig i den fråga som är föremål för prövning.
Domstolsbeslutens konsekvenser för taxerad och beskattningsbar inkomst
m. m. skall räknas ut av skattemyndigheterna genom beslut om taxerings-
åtgärder. Detta utfördes tidigare av domstolarna.
De redovisade förändringarna väntas medföra en betydligt ökad ärende-
mängd hos skattemyndigheterna. Samtidigt som ärendemängden ökar
ställs krav på att varje ärende behandlas snabbt. I prop. 1989/90:74 om ny
taxeringslag förutsattes att taxeringsbeslut i form av omprövningsbeslut,
beslut om taxeringsåtgärder och omdebiteringsbeslut, skall redovisas i
en och samma handling. För att möjliggöra en sådan samordning av
taxerings- och debiteringsbeslut krävs tillgång till alla de uppgifter som
ligger till grund för skatte- och avgiftsberäkningen samt debiteringsuppgif-
ter.
Även de organisationsförändringar som skett inom skatteförvaltningen
innebär nya krav på skattemyndigheternas arbetssätt. Utgångspunkten i
den nya organisationen har varit att beskattningsverksamheten skall inte-
greras och att varje skattskyldig i princip bara skall ha en kontaktpunkt
inom skatteförvaltningen.
De nya förfarandereglerna och organisationsförändringarna innebär så-
ledes stora förändringar av sättet att arbeta inom skattemyndigheterna.
Den satsning som görs på utökad kontroll inom företagsbeskattningsområ-
det kräver att resurser frigörs genom att den manuella hanteringen vid
granskning av deklarationer reduceras betydligt. Detta mål uppnås enligt
RSV endast med utökat ADB-stöd i verksamheten.
Det nya arbetssättet innebär i princip att information från huvudformu-
lären för allmän och förenklad självdeklaration liksom bilagorna med
standardiserade utdrag ur räkenskaperna (SRU) tas in i ADB-systemen.
Omvänt gäller att information som inte kan tas in i ADB-systemen i
princip inte skall finnas i deklarationerna. Manuell hantering av deklara-
tionerna ersätts således med ADB-stöd. Härigenom kan ärendehantering-
en snabbas upp. Vad gäller SRU har riksdagen redan under hösten 1990
fattat beslut om att uppgifter om näringsverksamhet skall registreras i
skatteregistret.
Maskinellt stöd vid granskningen av deklarationer skall i högre grad än
vad hittills skett användas t. ex. vid summeringskontroller och beräkning
av pensionsgrundande inkomst.
Skatteregisterlagen är för närvarande i vissa hänseenden uppbyggd efter
hur deklarationsformulären är utformade. Enligt 7 § 7 skatteregisterlagen
får uppgifter som skall lämnas i allmän självdeklaration i sammanställ-
ningarna för statlig och kommunal inkomstskatt, i förmögenhetsredovis-
ningen om skattepliktig förmögenhet samt uppgifter som skall lämnas i
förenklad självdeklaration registreras i skatteregistret. Fr. o. m. 1992 års
taxering är deklarationsformulären till följd av den ändrade materiella
106
lagstiftningen helt omarbetade. Den sammanställning som fanns på första Prop. 1991/92:43
sidan i den tidigare allmänna självdeklarationen har slopats. Den allmän-
na deklarationen har anpassats till den förenklade såtillvida att uppgifter
som skall lämnas och registreras i den förenklade självdeklarationen även
skall lämnas och registreras i den allmänna. Detta skapar förutsättningar
för en likformig behandling vid registrering och beslut samt vid ompröv-
ning efter taxeringsperioden.
Skälen för mitt förslag: Stora krav ställs på skattemyndigheterna. De nya
förfarandereglerna innebär att skattemyndigheten får en betydligt större
ärendemängd än hittills. Ett motiv till förskjutningen mot första instans
var att felaktiga taxeringsbeslut därigenom skulle kunna rättas snabbare.
Omtaxering och omdebitering måste kunna ske snabbt. Den servicefilosofi
som genomsyrar skatteförvaltningen kräver att arbetet organiseras på an-
nat sätt än tidigare. En nödvändig förutsättning i detta arbete är ett väl
fungerande ADB-stöd. De begränsade resurser som står till skattemyndig-
heternas förfogande måste utnyttjas maximalt. Att minimera den manu-
ella hanteringen av det stora antalet deklarationer som varje år skall
behandlas av skattemyndigheterna är en förutsättning för att verksamhe-
ten skall kunna bedrivas på ett effektivt och rationellt sätt. Jag ställer mig
därför bakom de förslag som RSV lägger fram.
Huvuddelen av de i detta sammanhang framlagda förslagen är av sådan
natur att de inte kan antas ge annat än obetydliga budgeteffekter. Förslaget
om ändrade regler för uttag av kvarskatteavgift skiljer sig dock i detta hän-
seende från de övriga förslagen.
Förslaget att fyllnadsinbetalning av preliminär skatt skall få ske en
månad senare än nu utan att kvarskatteavgift tas ut kan beräknas medföra
en årlig ränteförlust för statsverket på drygt 50 milj. kr.
Förslaget om en särskild schablonregel för uttag av preliminär B-skatt
under uppbördsåret 1992/93 baseras på vad motsvarande slutliga skatt vid
1993 års taxering kan förväntas komma att uppgå till. Statsbudgeten för de
olika budgetår som berörs, 1991/92—1993/94, påverkas av i vilken grad
reglerna om debitering av B-skatt leder till avvikelse mellan preliminär och
slutlig skatt. Den dominerande effekten för statsbudgeten av en ändrad
reglering är således att skatteintäkterna delvis kan komma att omperiodi-
seras. Av betydande intresse är därvid att den B-skatt som skall betalas i det
enskilda fallet många gånger grundas på en preliminär självdeklaration eller
ansökan om jämkning. I sådana fall är det utan betydelse vilken procentsats
som anges i schablonregeln om B-skatt. Man kan utgå från att en schablon-
regel, av vilken skulle följa ett inte oväsäntligt högre skatteuttag än den
enskilde har anledning att räkna med, i åtskilliga fall skulle leda till preli-
minära självdeklarationer eller ansökningar om jämkning med lägre skat-
tedebiteringar som följd. Det kan på goda grunder hävdas att ett bibehål-
lande av en schablonregel om 120% i själva verket inte skulle ha medfört ett
högre sammanlagt uttag av B-skatt än vad än sänkning till 110% leder till.
107
För min del är jag också närmast av uppfattningen att den föreslagna scha- Prop. 1991/92: 43
blonregeln om 110% endast leder till obetydliga budgetkonsekvenser jäm-
fört med de generellt gällande reglerna.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter,
3. lag om ändring i lagen (1991:315) om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter,
4. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
5. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter,
6. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,
7. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
8. lag om ändring i lagen (1991:157) om ändring i tullagen (1987:1065),
9. lag om ändring i tullagen (1987:1065),
10. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),
11. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
12. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
13. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
14. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-
medel,
15. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
16. lag om ändring i lagen (1983:850) om undantag från vissa bestäm-
melser i uppbördslagen (1953:272) m.m.,
17. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta,
18. lag om uttag av preliminär B-skatt under uppbördsåret 1992/93,
19. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343).
Förslaget under 6 har upprättats i samråd med statsrådet Könberg och
förslaget under 15 i samråd med chefen för justitiedepartementet.
De under 1 — 17 upptagna förslagen har, med undantag för förslaget till
ändring av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. UBL, granskats av lagrådet.
I förhållande till de av lagrådet granskade förslagen har justeringar av
främst redaktionell art gjorts i vissa av förslagen.
108
1 kap.
3§
Genom den nya kommunallagen (1991:900) mönstras begreppet lands-
tingskommun ut och ersätts av ordet landsting. I TL talas enbart om
kommun. Avsikten har dock inte varit att göra någon ändring i t. ex.
landstings rätt att överklaga beslut. Genom det nya andra stycket framgår
att med kommun avses i TL även landsting och annan menighet som har
beskattningsrätt.
4 kap.
16 §
Motiven till ändringen i första stycket 1 har utvecklats i avsnitt 2.6. En
oriktig uppgift som medfört att ett taxeringsbeslut blivit felaktigt skall
kunna föranleda eftertaxering även om uppgiften lämnats till t. ex. en
taxeringsrevisor och inte i direkt anslutning till ett taxeringsbeslut.
Första stycket 3 har justerats med hänsyn till att regler om uppgiftsplikt
inte enbart finns i LSK utan även i andra lagar, t. ex. lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv och lagen (1990:663) om ersättningsfonder.
17 och 18 §§
I 18 § andra stycket har införts som ett generellt villkor för eftertaxering
att beslutet med hänsyn till omständigheterna inte framstår som uppen-
bart oskäligt. Bestämmelsen i 17 § andra stycket, som enbart tog sikte på
följdändring i taxeringsbeslut avseende annan skattskyldig genom eftertax-
ering, har därför slopats. Motiven till förslaget framgår av avsnitt 2.10.
5 kap.
1 §
I första stycket har en ändring motsvarande den i 4 kap. 16 § första
stycket 1 gjorts. Skattetillägg kan således komma i fråga även när en oriktig
uppgift lämnats till t. ex. en taxeringsrevisor i samband med taxeringsrevi-
sion. En förutsättning är att den oriktiga uppgiften lämnats skriftligen och
att den, om den följts, medfört att skatt påförts med för lågt belopp eller att
underskott i förvärvskällan bestäms för högt. Vidare har det sista ledet i
andra meningen tagits bort. För att en oriktig uppgift i mål om taxering
skall medföra skattetillägg krävs att uppgiften prövats i sak (se avsnitt 2.7).
Skattetillägg skall kunna tas ut vid brister i uppgiftslämnadet, inte bara
vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen, utan vid taxering avseende de
skatter som räknas upp i 1 kap. 1 § med undantag för skogsvårdsavgift.
Andra stycket har ändrats i enlighet härmed.
Skattetillägg vad gäller mervärdeskatt enligt ML kan komma ifråga om
den oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, skulle ha medfört att skatt
inte skulle ha påförts den skattskyldige eller om uppgiften hade medfört att
skatt felaktigt tillgodoräknats honom (jfr 64 a § ML). Den senare situatio-
nen har inte kommit till uttryck i TL, trots att samma förutsättningar för
skattetillägg bör gälla oavsett på vilket sätt den skattskyldige redovisar sin
mervärdeskatt. Stycket har därför justerats så att skattetillägg kan komma
i fråga när mervärdeskatt felaktigt tillgodoräknats den skattskyldige.
Prop. 1991/92:43
109
I andra stycket har också ett tillägg gjorts som reglerar på vilket underlag
skattetillägg skall utgå när oriktig uppgift lämnats till ledning för beslut om
underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller i in-
komstslaget tjänst (se avsnitt 2.5). Vad gäller hobbyverksamhet, som i och
för sig beskattas i inkomstslaget tjänst, skall aldrig något underskott fast-
ställas eftersom avdrag för kostnader inte får göras med högre belopp än
intäkterna. Avdrag medges i sådan verksamhet endast for kostnader under
beskattningsåret och kostnader under året före beskattningsåret i den mån
de överstiger det årets intäkter (33 § 1 mom. KL). Underlaget för skattetill-
lägg beräknas i sådana fall enligt första meningen på den undandragna
skatten.
Utnyttjas ett underskott samma år det uppstått enligt reglerna i 33 § 3
mom. KL, 25 § 11 mom. eller 26 § 9 mom. SIL beräknas också underlaget
för skattetillägg i anledning av oriktig uppgift som lämnats angående
underskottet enligt första meningen.
Skulle den oriktiga uppgiften, om den hade godtagits, ha medfört sådant
underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst
som inte utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägget beräknas på ett under-
lag som utgör en fjärdedel av den minskning av underskottet som rättelsen
av den oriktiga uppgiften medfört. Till den del rättelsen av den oriktiga
uppgiften medfört att skatt påförts skall skattetillägg beräknas på ett un-
derlag som utgörs av undandragen skatt.
Antag exempelvis att den skattskyldige i sin självdeklaration redovisat
ett underskott i förvärvskällan på 100000 kr. Den skattskyldige har under-
låtit att redovisa betydande intäkter. Skattemyndigheten fastställer, efter
rättelse av de oriktiga uppgifterna, inkomsten av förvärvskällan till 30000
kr. Skattetillägg skall då utgå på två underlag; dels på grund av rättelsen av
underskottet på ett underlag om 25% av 100000, dvs. 25000, dels på ett
underlag som utgörs av den skatt som påförs på 30000 kr. efter avdrag för
grundavdrag.
Bestämmelsen reglerar således endast hur underlaget för skattetillägg
skall beräknas i underskottsfallen. I övrigt gäller de vanliga reglerna. Så
skall t. ex. avgiftsberäkning ske efter 20% om de förutsättningar som anges
i tredje stycket föreligger. Självfallet är eftergiftsreglerna tillämpliga också
när en oriktig uppgift lämnats i en förvärvskälla som visar underskott.
Tredje stycket reglerar de fall när skattetillägg utgår med 20 eller, vad
gäller mervärdeskatt, 10%.
En viss utvidgning av vad som skall anses utgöra normalt tillgängligt
kontrollmaterial har skett. Meddelanden från annan skattemyndighet un-
dantas inte längre från vad som kan anses vara normalt tillgängligt kon-
trollmaterial. Ändringen innebär inte att ett meddelande från annan skat-
temyndighet avseende t. ex. en kontrollaktion skall innefattas i vad som
anses vara normalt tillgängligt kontrollmaterial (se avsnitt 2.3.1).
Den lägre uttagsnivån skall också tillämpas när den oriktiga uppgiften
avser periodisering eller därmed jämställd fråga (se avsnitt 2.3.2). Genom
uttryckssättet ”periodisering eller därmed jämställd fråga” understryks att
bestämmelsen är tillämplig inte enbart när det är fråga om fel som i
redovisningsteknisk mening anses vara periodiseringsfel utan också i and-
ra fall som i avgiftshänseende bör jämställas med periodiseringsfel.
Till periodiseringsfel hänförs först och främst fel som i redovisningstek-
nisk mening är periodiseringsfel, t. ex. oriktiga uppgifter avseende utgåen-
de balansposter. Till periodiseringsfel i bestämmelsens mening hänförs
också de fall där ett enstaka intäkts- eller kostnadsbelopp hänförts till fel
beskattningsår men där rättelse skett ett senare beskattningsår. Den lägre
uttagsnivån bör i princip tillämpas i alla de fall felaktigheten upptäcks på
Prop. 1991/92:43
110
så sent stadium att man kan kontrollera att en utelämnad intäkt har
deklarerats följande beskattningsår eller att dubbelavdrag inte skett.
En oriktig uppgift bör kunna anses vara ett periodiseringsfel också i
vissa fall när felaktigheten upptäcks så tidigt att man inte vet hur den
skulle ha behandlats av den skattskyldige nästa år. En förutsättning måste
då vara att en felbedömning av rätt beskattningsår kan ha gjorts därför att
det är fråga om en utgifts- eller inkomstpost som ligger i anslutning till
beskattningsårets utgång e. d. Vidare måste det med hänsyn till omständig-
heterna i ärendet vara sannolikt att rättelse skulle ha skett följande beskatt-
ningsår. En sådan bedömning kan många gånger grunda sig på objektivt
konstaterbara fakta, t. ex. tillförlitligheten av den skattskyldiges bokföring.
Särskild vikt bör därvid fästas vid om de rutiner som tillämpas vid bokfö-
ringen utgör en rimlig garanti för en korrekt redovisning. En omständighet
som i sig bör vara tillräcklig för antagandet att en utelämnad intäktspost
kommer att redovisas ett följande beskattningsår är att beloppet redan
innan skattemyndigheten aktualiserade frågan är bokfört i räkenskaperna.
I fråga om en skattskyldig som har att redovisa enligt kontantprincipen
bör bedömningen av om den lägre uttagsprocenten är tillämplig delvis
kunna göras på motsvarande sätt. Kan man inte konstatera att en uteläm-
nad intäkt har tagits upp till beskattning nästkommande år eller att en
utgift inte blivit föremål för dubbelavdrag måste en grundläggande förut-
sättning vara att det är fråga om utgifter eller inkomster i anslutning till
årssskiftet eller att omständigheterna av annan anledning är sådana att den
skattskyldige kan ha misstagit sig angående rätt beskattningsår. En sådan
bedömning får främst baseras på vad som kommer fram vid skriftväxling
med den skatt skyld ige. Den skattskyldige måste kunna ge någon rimlig
förklaring till sin försummelse, t. ex. att det beträffande en utelämnad
inkomst rör sig om förskottsbetalning för arbete som skall utföras följande
år och att han därför trodde att beloppet skulle redovisas vid taxeringen
för det senare året. Det bör betonas att vad som sagts nu gäller endast den
som redovisar enligt kontantprincipen.
Avsikten är inte att de nya bestämmelserna skall medföra någon ändring
av praxis i fråga om eftergift i ursäktliga fall av periodiseringsfel.
Huruvida det är fråga om ett periodiseringsfel eller inte framgår inte
alltid av handlingarna i ärendet. Skattemyndigheten bör inte vara skyldig
att undersöka om förutsättningar föreligger för att tillämpa den lägre
procentsatsen om inte något i ärendet antyder att så kan vara fallet.
2§
Avviker skattemyndigheten från en självdeklaration genom att
skönstaxera en förvärvskälla med ett deklarerat underskott skall skattetill-
lägg enligt första stycket beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av
den skönsmässiga minskningen av underskottet. Innebär skönstaxeringen
att den skattskyldige påförs en positiv inkomst av förvärvskällan beräknas
skattetillägg på den delen på ett annat underlag, nämligen på den undan-
dragna skatten.
I andra stycket regleras när den skattskyldige sköntaxeras i avsaknad av
självdeklaration. Underskott i förvärvskälla i näringsverksamhet eller
tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret ”rullas” framåt. Har för föregående
taxeringsår ett underskott fastställts för den skattskyldige har skattemyn-
digheten att utgå från detta vid sköntaxeringen när inkomsten av förvärvs-
källan skall beräknas om den skattskyldige inte lämnat något ytterligare
skriftligt material till ledning för taxeringen. Sköntaxeringen kommer då
att innebära att det vid det tidigare taxeringsåret fastställda underskottet
Prop. 1991/92:43
111
”konsumeras” helt eller delvis. Skattetillägget skall då utgå på en fjärdedel Prop. 1991/92:43
av minskningen av underskottet som sköntaxeringen medfört. Har den
skattskyldige lämnat skriftliga uppgifter till ledning för taxeringen av
förvärvskällan — t. ex. i form av en ej undertecknad självdeklaration —
och medför sköntaxeringen att det redovisade underskottet minskar, skall
skattetillägget beräknas på en fjärdedel av den minskning av det redovisa-
de underskottet som sköntaxeringen medfört.
2a§
Paragrafen reglerar hur underlaget för skattetillägg skall bestämmas i
kvittningssituationer. Den s. k. nettokvittningen föreslås slopad (avsnitt
2.4). Vid bestämmandet av underlaget för skattetillägg skall enbart s. k.
oäkta kvittningar, dvs. invändningar som har ett direkt samband med den
fråga som föranlett skattetilllägget, beaktas. Bedömningen av vad som är
en oäkta kvittning i skattetilläggshänseende följer de allmänna principerna
inom skatteprocessen.
4§
Första och andra styckena har redigerats om och bildar ett nytt första
stycke. Enligt första stycket 2 skall skattetillägg inte tas ut vid rättelse av en
oriktig uppgift i fråga om inkomst av tjänst eller kapital som rättats eller
hade kunnat rättas med ledning av kontrolluppgift som skall lämnas utan
föreläggande och som varit tillgänglig för skattemyndigheten före novem-
ber månads utgång taxeringsåret. Bestämmelsen infördes i samband med
den förenklade självdeklarationen. Motivet var att en taxering grundad på
en förenklad självdeklaration kunde bli felaktig utan att den skattskyldige
eller den som lämnat kontrolluppgift varit försumlig till den del den skatt-
skyldige enbart intygar att de kontrolluppgifter han fått är riktiga. Bestäm-
melsen har genom den ändrade indelning i inkomstslag som skett genom
skattereformen fått ett vidare och ej avsett innehåll. Avsikten med bestäm-
melsen är inte att från sanktion undanta uppgifter som i och för sig
framgår av kontrolluppgifter som lämnas utan föreläggande men där också
den skattskyldige själv har att redovisa uppgifterna. Oriktig uppgift som
kan rättas med ledning av kontrolluppgift enligt 3 kap. 44 eller 45 § LSK
bör inte helt undgå skattetillägg. Genom det nya andra stycket gäller inte
undantaget från påförande av skattetillägg när rättelse gjorts eller kunnat
göras med ledning av sådan kontrolluppgift. Skattetillägg skall då enligt 1 §
tredje stycket tas ut med 20% när kontrolluppgiften varit tillgänglig för
skattemyndigheten före november månads utgång.
5§
Enligt första stycket skall förseningsavgift påföras inte bara i det fall den
deklarationsskyldige inte har kommit in med självdeklaration inom före-
skriven tid, utan också när han visserligen har lämnat en självdeklaration
men den har så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att
ligga till grund för taxering. Bristfälligheterna skall vara grava och uppen-
bara för att förseningsavgift skall komma i fråga. Så kan t. ex. vara fallet
när en deklaration avseende näringsverksamhet saknar utdrag ur räken-
skaperna eller när deklarationen bara innehåller någon enstaka belopps-
mässig uppgift och en upplysning om att deklarationen skall kompletteras
senare. Däremot kan inte den omständigheten att revisionsberättelse sak-
112
nas eller att den skattskyldige inte lämnat tillräckliga uppgifter för att
skattemyndigheten skall kunna bedöma det berättigade i ett yrkat avdrag
anses vara sådana brister som medför att förseningsavgift skall utgå.
Motiven till förslaget har utvecklats i avsnitt 2.8.
Andra stycket har justerats så att förhöjd förseningsavgift kan tas ut om
bristerna består den 1 augusti taxeringsåret.
Ändringen i femte stycket motiveras av förslaget att förseningsavgift
skall kunna utgå när särskild uppgift enligt 2 kap. 26 § LSK inte kommit in
inom föreskriven tid (se avsnitt 2.8). Stycket har också justerats i redaktio-
nellt avseende.
6§
En ny eftergiftsgrund har införts. Särskild avgift skall efterges om det
framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften (se avsnitt 2.9).
H§
Genom slopandet av nettokvittningen kan enbart en ändring i ett tax-
eringsbeslut avseende en fråga som föranlett skattetillägg påverka beslutet
om skattetillägg (se avsnitt 2.4). Paragrafen har justerats i anledning därav.
13 §
Paragrafen har ändrats bl. a. i anledning av förslaget att skattetillägg
skall kunna utgå även i det fall en förvärvskälla visar underskott. Andra
stycket reglerar hur underlaget för skattetillägg på undandragen skatt vid
taxering till statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst skall räknas ut när
tillägg skall påföras på mer än ett sanktionsgrundande belopp och efter
olika uttagsprocent.
Av tredje stycket framgår att andra stycket skall tillämpas även i andra
fall när skattetillägg på undandragen skatt skall påföras efter skilda pro-
centsatser. En sådan beräkning har betydelse för storleken av ett skattetill-
lägg på undandragen skatt t. ex. när det är fråga om en skatt som i olika
skikt utgår med skilda procentsatser och när reglerna om begränsning av
skatt träder in. Vid beräkning av skattetillägg på minskning av underskott i
förvärvskälla skall underlaget vid tillämpning av de skilda procentsatserna
fördelas efter den kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen
utgör av de sammanlagda undanhållna beloppen.
I det nya fjärde stycket regleras de fall där skattetillägg skall tas ut såväl
på ett underlag som utgörs av undandragen skatt som på ett underlag som
utgörs av minskning av underskott. Beräkningen görs då på underlagen var
för sig.
Övergångsbestämmelserna
Lagen tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Bestämmelsen i 4
kap. 18 § andra stycket, som innebär att eftertaxering inte skall ske om ett
beslut skulle framstå som uppenbart oskäligt, och den nya eftergiftsgrun-
den i 5 kap. 6 § tillämpas dock redan vid 1991 års taxering.
Prop. 1991/92:43
113
8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 43
2 kap.
20 §
Den som har inkomst av näringsverksamhet skall enligt 19 § i sin själv-
deklaration för varje förvärvskälla från bokföringen lämna uppgifter om
bl. a. intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner m. m. Bostadsföreningar,
bostadsaktiebolag, allmännyttiga bostadsföretag m. fl. skall enligt 2 § 7
mom. SIL schablonbeskattas genom att som intäkt av fastigheten tas upp
3% av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Avdrag får
endast göras för ränta på lånat i fastigheten nedlagt kapital, tomträttsav-
gäld och liknande. Det är därför inte nödvändigt att alla de uppgifter som
avses i 19 § lämnas utan det räcker med de uppgifter som behövs för att
beräkna schabloninkomsten. Den som skall schablonbeskattas enligt 2 § 7
mom. SIL skall därför inte vara skyldig att lämna standardiserade räken-
skapsutdrag vad gäller fastighetsinnehavet (se avsnitt 6.2).
23 §
En arbetsgivare som har avsatt medel till pensionsstiftelse eller perso-
nalstiftelse blir enligt det nya andra stycket skyldig att lämna uppgift om
namn och organisationsnummer på stiftelsen (se avsnitt 6.1).
25 §
Handelsbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg skall enligt nuva-
rande regler till ledning för delägares taxering för varje förvärvskälla
lämna standardiserade räkenskapsutdrag enligt 19 § samt uppgift om del-
ägares andel av bolagets eller rederiets inkomst och värdet av hans andel
eller lott i bolaget eller rederiet. Delägare är dessutom skattskyldig för
avkastningsskatt och särskild löneskatt på pensionskostnader. Uppgift
skall därför också lämnas om delägares andel av skatteunderlag enligt
lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel och lagen om särskild löne-
skatt på pensionskostnader. Dödsbo, som vid inkomst- och förmögen-
hetstaxeringen skall behandlas som handelsbolag, skall lämna motsvaran-
de uppgifter.
26 §
I första stycket har redaktionella ändringar gjorts.
Andra stycket har fått en annorlunda utformning än förslaget i lagrådsre-
missen. I punkt 1 har uppgiftsskyldigheten för pensionsstiftelser slopats.
Pensionsstiftelser är skattskyldiga till avkastningsskatt och skall lämna
allmän självdeklaration. Förutom personalstiftelser som avses i 7 § 4
mom. SIL bör även stiftelse som bildats enligt avtal mellan organisationer
av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål som anges i 7 § 4 mom. SIL
vara skyldig att lämna särskild uppgift. Uppgifter enligt 26 § är nödvändi-
ga för att kunna bedöma om skattskyldighet föreligger.
I nya punkt 3 har ett tillägg gjorts i anledning av en ändring av 7 § 6
mom. SIL (SFS 1991:181). Även stiftelse.som främjar nordiskt samarbete
skall lämna särskild uppgift. Punkt 6 har slopats på grund av den ändrade
lagstiftningen i SIL.
Av det nya femte stycket framgår att stiftelse eller förening som är
Prop. 1991/92:43
114
skyldig att lämna självdeklaration skall foga den särskilda uppgiften till Prop. 1991/92:43
deklarationen (se avsnitt 2.8).
3 kap
60 §
Enligt 54 § 1 mom. sista stycket UBL skall avdragen preliminär skatt på
räntor och utdelningar redovisas under utbetalarens person- eller organisa-
tionsnummer. S. k. särskilt redovisningsnummer enligt 53 § 1 mom. andra
stycket UBL får inte användas i sådana fall. Det är nödvändigt att kon-
trolluppgifter och sammandrag av kontrolluppgifter registreras under sam-
ma identitet. I förevarande paragraf har därför tagits in ett undantag från
skyldigheten att använda det särskilda redovisningsnumret vad gäller
sammandrag av kontrolluppgifter avseende räntor, utdelningar och betal-
ningar till och från utlandet. Därmed uppnås samstämmighet mellan de
olika reglerna.
4 kap.
8§
Ändringen i första stycket innebär att bötessanktionen slopas när han-
delsbolag, rederi eller dödsbo som taxeras som handelsbolag underlåter att
fullgöra sina skyldigheter enligt 2 kap. 25 § LSK.
4 kap.
9§
Första stycket punkt 2 slopas eftersom förseningsavgift skall kunna tas ut
om inte särskild uppgift kommer in i rätt tid (se avsnitt 2.8). Skattetill-
lägg kan komma i fråga om oriktig uppgift lämnas.
38 §
Se kommentaren till 4 kap. 16 § TL.
64 a §
I första stycket har en ändring gjorts motsvarande den i 38 §. Skattetill-
lägg kan komma i fråga även i det fall en oriktig uppgift inte lämnas i
direkt anslutning till ett beskattningsbeslut utan under utredningen (se
avsnitt 2.6). Vidare har möjligheten att påföra skattetillägg vid oriktig
uppgift i domstol slopats i de fall den oriktiga uppgiften inte prövats i sak
(avsnitt 2.7).
Enligt det nya andra stycket skall skattetillägg tas ut med 10% när den
oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämförlig fråga. Vad
som bör omfattas av bestämmelsen har vad gäller taxering utvecklats i
avsnitt 2.3.2 och i kommentaren till 5 kap. 1 § TL. Motsvarande synpunk-
ter kan anläggas på oriktiga uppgifter som rör periodisering eller motsva-
rande vid redovisning av mervärdeskatt.
115
Tredje och fjärde styckena har justerats i anledning av det nya andra Prop. 1991/92:43
stycket. Sker skönsuppskattning skall, till den del uppskattningen innefat-
tar rättelse av oriktig uppgift från den skattskyldige, skattetillägg utgå
enligt första eller andra stycket, dvs. den lägre procentsatsen kan bli
tillämplig i ett sådant fall.
Det nya femte stycket reglerar hur underlaget för skattetillägg skall
bestämmas sedan nettokvittningen avskaffats (se avsnitt 2.4).
64 f §
I första stycket har en ny eftergiftsgrund införts. Eftergift får medges om
det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den särskilda avgiften (se
avsnitt 2.9).
Den särskilda eftergiftsregeln för s. k. räkenskapsfel i andra stycket har
slopats. Detta innebär inte någon förändring i sak eftersom de allmänna
eftergiftsreglerna i första stycket är tillämpliga på de situationer som avses
(se prop. 1977/78:136 s. 222).
64 h§
Ändringen föranleds av att nettokvittningen föreslås slopad (se avsnitt
2.4).
4 kap.
7§
Se kommentaren till 4 kap. 16 § TL.
7 kap.
!§
I första stycket har ändrats i två avseenden. Ändringen i första meningen
innebär att en oriktig uppgift som lämnas t. ex. vid en skatterevision och
som, om den godtagits, skulle ha medfört för låg skatt kan föranleda
skattetillägg (se avsnitt 2.6). Ändringen i andra meningen innebär att en
oriktig uppgift i domstol måste ha tagits upp till prövning för att skattetill-
lägg skall utgå (se avsnitt 2.7).
I det nya andra stycket har införts en bestämmelse om en lägre uttags-
procent i de fall den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed
jämställd fråga. Vilka situationer som bör omfattas av bestämmelsen har
utvecklats i avsnitt 2.3.2 och i författningskommentaren till 5 kap. 1 § TL.
Tredje och fjärde styckena har justerats i anledning av det nyinförda
andra stycket.
Av det nya femte stycket framgår hur underlaget för beräkning av skatte-
tillägg skall bestämmas sedan nettokvittningen slopats (se avsnitt 2.4).
Hänsyn skall endast tas till invändningar rörande den fråga som föranlett
skattetilllägget.
6§
I första stycket har en ny grund för eftergift av skattetillägg och förse-
ningsavgift införts. Skattetillägg och förseningsavgift skall efterges om det 116
framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget eller avgiften (se avsnitt Prop. 1991 /92:43
2.9).
8§
Ändringen föranleds av att nettokvittningen slopas (se avsnitt 2.4).
3§
Av det nya tredje stycket framgår att beslutsbehörigheten kan flyttas
mellan skattemyndigheterna. En motsvarighet till bestämmelsen har in-
förts i 2 a § tredje stycket UBL. En förutsättning för överflyttning är — i
likhet med vad som gäller överflyttning av behörigheten att fatta beslut i
taxeringsärende — att den myndighet dit beslutsbehörigheten flyttas med-
ger det och att det kan ske utan avsevärd olägenhet för arbetsgivaren. En
överflyttning som sker i syfte att samordna beslut avseende olika upp-
bördsperioder kan normalt inte anses innebära avsevärd olägenhet för
arbetsgivaren.
?§
Ändringen har gjorts för att få överensstämmelse med terminologin i
den nya kommunallagen (1991:900).
38 §
Ändringen i första stycket första meningen har kommenterats i avsnitt
2.6. I stycket har också ett tillägg gjorts för att göra det möjligt att påföra
avgiftstillägg vid oriktig uppgift i mål om avgift (se avsnitt 2.7). För att en
oriktig uppgift skall kunna föranleda avgiftstillägg krävs att den lämnats
skriftligen. Detta gäller även oriktig uppgift som lämnas i ett mål om
avgift.
Av det nya andra stycket framgår de fall i vilka avgiftstillägg skall tas ut
efter en lägre uttagsprocent. I punkt 1 har efter mönster från TL införts en
regel om lägre tillägg när den oriktiga uppgiften kunnat rättas med ledning
av normalt tillgängligt kontrollmaterial (se avsnitt 2.3.1).
Enligt punkt 2 skall skattetillägg tas ut efter en lägre uttagsnivå när den
oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jämställd fråga. Moti-
ven till regeln har utvecklats i avsnitt 2.3.2.
40 a §
Paragrafen, som är ny, motiveras av att nettokvittningen slopas (se
avsnitt 2.4). Underlaget för avgiftstillägg skall beräknas med hänsyn tagen
endast till invändningar rörande den fråga som föranlett tillägget.
43 §
I första stycket har en ny eftergiftsgrund införts. Eftergift av avgiftstill-
lägg skall ske om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget (se
avsnitt 2.9).
117
47 §
Nettokvittningen har slopats även på avgiftsområdet (avsnitt 2.4). För
att ett ändrat beslut om arbetsgivaravgift skall påverka avgiftstilläggsbeslut
krävs att ändringen avser den fråga som föranlett tillägget. Vidare har en
ändring gjorts så att det framgår att det är skattemyndigheten som skall
besluta om ändringen.
60 §
Ändringen har kommenterats i avsnitt 2.6.
61 och 62 §§
Bestämmelsen i 61 § andra stycket har slopats och ersatts av ett generellt
stadgande i 62 § tredje stycket att efterprövning inte får ske om beslutet
med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt
(se avsnitt 2.10).
2a§
I paragrafens två första stycken har bestämmelserna om beslutsbehörig-
het, som varit spridda över ett stort antal stadganden, förts samman för att
ge en enklare och mer överskådlig reglering.
I tredje stycket har införts en bestämmelse som möjliggör överflyttning
av beslutsbehörigheten mellan skattemyndigheter (se avsnitt 5.2). Bestäm-
melsen har motsvarigheter i 2 kap. 2 § tredje stycket TL och 41 § andra
stycket ML. När behörigheten att fatta taxeringsbeslut avseende en viss
skattskyldig överförts till en annan skattemyndighet finns det i regel skäl
att också överföra beslutsbehörigheten i de uppbördsärenden som har
samband med taxeringsärendeF(jfr prop. 1989/90:74 s. 282). En överfö-
ring av beslutsbehörigheten kan ske endast om den mottagande myndighe-
ten medger det och det kan ske.utan avsevärd olägenhet för den skattskyl-
dige. En överflyttning av beslutsbehörigheten för att samordna beslut
avseende flera år torde regelmässigt underlätta för den skattskyldige som
därigenom endast behöver ha kontakter med en skattemyndighet i stället
för flera. En avsevärd olägenhet för den skattskyldige kan däremot tänkas
uppkomma om beslutsbehörigheten flyttas över till en skattemyndighet
som den skattskyldige inte har eller har haft någon anknytning till. En regel
om överflyttning av beslutsbehörighet föreslås också i 3 § USAL.
Ändringen har gjorts- för att få överensstämmelse med terminologin i
den nya kommunallagen (1991:900).
H§
Nuvarande bemyndigande i andra stycket för RSV att besluta om kost-
nadsavdrag vid beräkning av den preliminära skatten har slopats eftersom
det strider mot nu gällande grundlagsbestämmelser.
Enligt tredje stycket, som är nytt, får skattemyndigheten efter ansökan
besluta att arbetsgivare vid beräkning av preliminär A-skatt inte skall ta
hänsyn till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa
Prop. 1991/92:43
118
med allmänna kommunikationer, under förutsättning att beloppet inte Prop. 1991/92:43
överstiger avdragsgillt belopp enligt bestämmelserna i KL (se avsnitt 5.1).
22 §
Andra stycket har slopats i anledning av att en generell bestämmelse om
beslutsbehörighet införts i 2 a §.
27 § 3 mom.
Ändringen i första stycket innebär att fyllnadsinbetalning av preliminär
skatt kan ske t. o. m. den 18 februari året efter inkomståret utan att någon
kvarskatteavgift tas ut.
27 a §
I nya 2 a § regleras generellt vilken skattemyndighet som är behörig att
fatta beslut enligt UBL. Bestämmelserna gäller även beslut om nedsättning
av kvarskatteavgift. Regleringen av behörig skattemyndighet i första styc-
ket är därför onödig och har slopats.
43 § 1 mom.
I första stycket har lagts till en bestämmelse som befriar den som betalar
ut sådana pensioner och livräntor som avses i 1 § lagen (1990:326) om
skatteavdrag i vissa fall från folkpension m. m., dvs. riksförsäkringsverket,
att lämna uppgift om skatteavdragets storlek vid varje utbetalning. Upp-
gift skall lämnas endast om skatteavdragets storlek har förändrats i förhål-
lande till det avdrag som gjordes vid närmast föregående utbetalning.
44 §
Behörig myndighet att fatta beslut om förhandsbesked är den som anges
i 2 a § andra stycket oavsett vem som begär förhandsbeskedet. En bestäm-
melse om detta har tagits in i andra stycket av förevarande paragraf.
46 § 1 mom.
Första stycket har slopats till följd av nya 2 a § som generellt reglerar
beslutsbehörigheten. I andra stycket har enbart en redaktionell ändring
gjorts i anledning av att första stycket slopats.
49 § 4 mom.
Enligt tidigare regler skall erlagd ränta återbetalas först sedan domen
vunnit laga kraft när domstol bifaller ett överklagande. Skattebeloppet
restitueras däremot utan krav på lagakraftvunnen dom. Kravet att domen
först skall ha vunnit laga kraft innan anståndsräntan betalas tillbaka med-
för att särskilda rutiner för bevakning av att detta sker måste upprättas.
Andra stycket har därför ändrats så att anståndsräntan kan betalas tillbaka
tillsammans med det restituerade skattebeloppet.
119
50 §
Första stycket har slopats till följd av att en generell regel om beslutsbe-
hörighet införts i 2 a §.
Enligt andra stycket skall ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. ges in
till skattemyndigheten eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Bakgrunden till förslaget är att fr. o. m. den 1 januari 1992 skall riksförsäk-
ringsverket och de allmänna försäkringskassorna handha administratio-
nen av familjebidragen till värnpliktiga och andra som tjänstgör inom
totalförsvaret (se prop. 1991/92:22). I propositionen föreslås att handlägg-
ningen av dessa bidrag regleras i en ny lag, lagen om handläggning av vissa
ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret. Frågan om i vilken
utsträckning kommunerna och civilförvaltningen övergångsvis skall hand-
lägga ansökningar om familjebidrag efter utgången av år 1991 avses bli
reglerad i en förordning om familjebidrag. Till vilken myndighet en ansö-
kan om anstånd skall ges in efter utgången av år 1991 bör regleras i
uppbördsförordningen (1967:626).
52 §
I första stycket har behörighetsreglerna ersatts med en hänvisning till
2a §. Dessutom har ordet landstingskommun bytts ut mot landsting i över-
ensstämmelse med terminologin i den nya kommunallagen (1991:900).
53 § 1 mom.
I andra stycket har stadgandet om behörig beslutsmyndighet tagits bort
till följd av införandet av den generella beslutsbehörighetsregeln i 2 a §.
54 § 1 mom.
1 första stycket har införts en hänvisning till 2 a §, i stället för till 52 § och
3 § USAL. Ändringen innebär inte någon ändring i sak. Dessutom har
ordet landstingskommun ersatts med landsting i överensstämmelse med
terminologin i den nya kommunallagen (1991:900).
68 §
2 mom.
Bestämmelsen om vilken skattemyndighet som beslutar om restitution
blir med den nya regeln i 2 a § överflödig och har slopats.
3 mom.
Ändringarna är av redaktionell natur.
69 § 1 mom.
Ändringen i tredje stycket innebär att den ö-skatteränta som avser sådan
överskjutande skatt, som uppkommit på grund av en för stor fyllnadsinbe-
talning som gjorts senast den 18 februari, kommer att beräknas för samma
tid som gäller för sådan preliminär skatt som betalats i föreskriven ordning
under uppbördsåret, dvs. för en tid av tolv månader.
Prop. 1991/92:43
120
75 och 77 §§
Bestämmelserna om behörig myndighet har justerats till följd av att en
generell regel om beslutsbehörighet införts i 2 a §.
77 b §
I ett nytt tredje stycke har tagits in en behörighetsregel. Den innebär att
beslut om en makes ansvar för den andre makens skatt och restavgift enligt
bestämmelserna i första och andra styckena skall fattas av skattemyndig-
heten (se avsnitt 5.2). Vilken skattemyndighet det blir fråga om framgår av
bestämmelserna i 2 a §.
86 §
Ändringen innebär att tiden för begäran om omprövning av beslut om
s. k. redovisningsanstånd enligt 53 § 2 mom. är två månader från den dag
sökanden fick del av beslutet (se avsnitt 5.3). Jfr 98 § UBL samt 53 och
70 §§ USAL.
93 §
I paragrafen föreskrivs som förutsättning för efterprövning att ett beslut
med hänsyn till omständigheterna inte får framstå som uppenbart oskäligt
(se avsnitt 2.10).
98 §
Överklagande av beslut om s. k. redovisningsanstånd enligt 53 § 2 mom.
skall ha kommit in inom två månader från det klaganden fick del av
beslutet. Motsvarande begränsning av tidsfristen har införts i 86 § vad
gäller omprövning (se avsnitt 5.3).
20 §
Ändringen innebär en justering så att det skall framgå att eftertulltaxe-
ring kan komma i fråga om oriktig uppgift lämnats i samband med utred-
ning i tullärende (se avsnitt 2.6).
83 §
Ändringen innebär att tulltillägg kan komma i fråga när oriktig uppgift
lämnats i samband med utredning i tullärende (se avsnitt 2.6).
87 §
I första stycket har en ny grund för eftergift införts. Eftergift skall medges
om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget eller avgiften (se
avsnitt 2.9).
Prop. 1991/92:43
121
42 §
Ändringen har kommenterats i avsnitt 2.6.
Anvisningarna till 24 §
punkt 1
Ändringen innebär att balanspostkvittning inte längre skall vara uteslu-
ten om skattetillägg kan komma i fråga. Se avsnitt 2.4.
Anvisningarna till 41 §
punkt 4
En strikt kontantprincip föreslås gälla vid beräkning av inkomst av
tjänst (se avsnitt 3). I anledning därav har de tvingande reglerna om s. k.
årsskiftesbetalningar slopats i förevarande anvisningspunkt. Reglerna skall
däremot även fortsättningsvis gälla vid beräkning av inkomst av kapital
och har därför införts i 3 § 5 mom. SIL. De skall dessutom gälla sådan del
av utdelning från förmansföretag och reavinst vid försäljning av aktier i
fåmansföretag som skall beskattas som inkomst av tjänst.
Annvisningarna till 46 §
punkt 7
Vid beräkning av inkomst av tjänst har en strikt kontantprincip införts
(avsnitt 3). Tidigare regler om rätt beskattningsår skall fortfarande gälla
för inkomst av kapital och allmänna avdrag. I anvisningspunkten har
därför en hänvisning till bestämmelserna om rätt beskattningsår i SIL
införts.
3 § 5 mom.
Se kommentaren till förslaget om ändring i punkt 4 av anvisningarna till
41 § KL.
6§
Ändringen föranleds av att även bestämmelserna om särskilda avgifter i
5 kap. TL skall kunna tillämpas på fastighetsskatt (se avsnitt 2.2).
2§
Motiven till ändringen framgår av avsnitt 4.
Prop. 1991/92:43
122
8§
Genom ändringen blir TLs regler generellt tillämpliga, även bestämmel-
serna om särskilda avgifter i 5 kap. (se avsnitt 2.2).
9 kap.
1§
I andra stycket har en justering gjorts med anledning av att det finns
skatter, som avses täckas av bestämmelsen, men som knappast omfattas
av lydelsen ”skatt på inkomst och förmögenhet”, t. ex. särskild löneskatt
på pensionskostnader. Vidare har räckvidden när det gäller skatter förtyd-
ligats genom att arvsskatt och gåvoskatt, som inte omfattas av skattesekre-
tessen enligt 9 kap., uttryckligen undantagits.
Den lagstiftning som avses i tredje stycket punkt 2, 35 § 3 mom. tredje
stycket KL, har genom skattereformen ersatts med en regel i 27 § 4 mom.
SIL om att uppskov med beskattningen erhålls då aktier avyttras mot
vederlag som uteslutande utgår i form av nyemitterade aktier i det köpan-
de bolaget. För fåmansbolag finns särskilda regler för att säkerställa att
arbetsinkomster som sparas i bolaget beskattas likformigt med andra ar-
betsinkomster. Delägare i fåmansbolag som kan visa att förhållandena är
sådana att beskattning inte skall ske i inkomstslaget tjänst kan efter ansö-
kan och särskilt medgivande av skattemyndigheten få uppskov med be-
skattningen. Sådana beslut bör — i likhet med vad som gällt beslut enligt
35 § 3 mom. KL — omfattas av sekretess. Punkt 2 har därför utformats så
att beslut i ärende om medgivande om tillämpning av 27 § 4 mom. SIL är
sekretesskyddat. Beslut som meddelats enligt bestämmelserna i 35 § 3
mom. KL skall enligt övergångsbestämmelserna fortfarande vara sekretess-
skyddade.
Lagen (1967:96) om särskild nyanskaffningsfond har upphävts genom
skattereformen (SFS 1990:688). Nuvarande punkt 3 i tredje stycket har
därför slopats. Den upphävda lagen skall dock alltjämt tillämpas vid 1991
och tidigare års taxeringar och i fråga om avsättningar som skett enligt den
upphävda lagen även vid senare års taxeringar. Av övergångsbestämmel-
serna framgår att beslut som meddelats och kan komma att meddelas
enligt den upphävda lagen omfattas av sekretess.
Enligt lagen (1978:401) om exportkreditstöd medgavs under vissa förut-
sättningar avdrag vid taxeringen för kostnad för exportkredit beträffande
exportkreditavtal som ingåtts under tiden den 13 april 1978 — den 31
december 1981. Genom lagen upphävdes den tidigare lagen (1973:423)
om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit. Den
upphävda lagen skall dock alltjämt tillämpas i fråga om tidigare ingångna
exportkreditavtal. Beslut i ärende som avses i nuvarande punkt 4 kommer
numera ifråga endast undantagsvis. Punkten har därför slopats. Av över-
gångsbestämmelserna framgår att beslut i ifrågavarande ärenden även
fortsättningsvis är sekretesskyddade.
2§
Första och andra styckena har justerats i anledning av förslaget att den
allmänna löneavgiften skall slopas (prop. 1991/92:60).
Prop. 1991/92:43
123
Bestämmmelserna i första stycket punkt 1 har ändrats på det sättet att
paragrafens bestämmelser blir tillämpliga även om en uppdragstagare som
är fysisk person bedriver skattepliktig verksamhet med så låg omsättning
att verksamheten inte skall föranleda registrering till mervärdeskatt. På
fakturan skall då i stället för uppdragstagarens registreringsnummer till
mervärdeskatt anges hans personnummer.
12 §
De nya reglerna i 43 § 1 mom. UBL avses gälla även i fråga om ersätt-
ningar som betalas ut till utomlands bosatta. Ändringen i den nu aktuella
paragrafen medför en sådan ordning.
21 §
Ändringen föranleds av att de nya reglerna om överflyttning av besluts-
behörighet i 2 a § UBL bör gälla även i fråga om beslut om särskild
inkomstskatt.
I lagen, som avses gälla uppbördsåret 1992/93, görs undantag från
nuvarande bestämmelser i 13 § 1 mom. första stycket UBL. De där angiv-
na procentsatserna för uttag av preliminär B-skatt skall ersättas med den
som anges i den nu föreslagna lagen. Däremot avses bestämmelserna i
momentets övriga stycken gälla även i fråga om den B-skatt som skall tas
ut under uppbördsåret 1992/93.
1§
Paragrafen har justerats främst i anledning av ändrad lagstiftning. Den
allmänna löneavgiften föreslås slopad vid utgången av år 1991 (prop.
1991/92:60).
3§
Definitionen av vad som förstås med skatt utökas med särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster och särskild inkomstskatt för utomlands bosat-
ta.
5 och 6 §§
Vad som skall tas in i skattelängd regleras i 12 § taxeringsförordningen
(1990:1236). Skattelängden kan sägas vara ett utdrag ur skatteregistret.
Vilka uppgifter som skall tas in skatteregistret bör lämpligen regleras i
skatteregisterlagen. Den nuvarande bestämmelsen att i skatteregistret skall
anges förhållanden som enligt lag eller förordning skall antecknas i skatte-
längd har därför slopats.
De flesta av de uppgifter som antecknas i skattelängd ingår i skatteregi-
stret med stöd av andra bestämmelser i skatteregisterlagen. Enligt 7 § 8
skatteregisterlagen får skatteregistret innehålla beslut om beskattning.
Prop. 1991/92:43
124
Däri inbegrips enligt den bestämning som görs av begreppet skatt i 2 och Prop. 1991/92:43
3 §§ skatteregisterlagen taxerings- och debiteringsbeslut och beslut om
särskild avgift. Med beslut om beskattning måste också förstås beslut som
innebär ändring av tidigare beslut. Skatteregisterlagen bör kompletteras
med de uppgifter som skall antecknas i skattelängd och som inte registreras
med stöd av andra bestämmelser.
7§
Första stycket punkt 3 har ändrats i anledning av ny lagstiftning.
Punkt 4 har justerats för att undvika hänvisningar till vad som skall
antecknas i skattelängd. Vad som i skatteregisterlagen förstås med beskatt-
ning definieras i 2 §.
Ändringen av punkt 7 föranleds av att den allmänna deklarationsblan-
ketten har omarbetats fr. o. m. 1992 års taxering. Sammanställningarna
som tidigare funnits på blankettens första sida har slopats.
Genom hänvisningarna till 2 kap. 13 § första stycket 2 — 4 och andra
stycket möjliggörs maskinella summeringskontroller. Under inkomstsidan
av inkomst av tjänst innebär inte den föreslagna lagändringen någon
utvidgning av möjligheterna att registrera uppgifter i skatteregistret.
Hänvisningen till 2 kap. 13 § andra stycket LSK innebär bl. a. att pen-
sionsgrundande inkomst i större utsträckning än tidigare kan beräknas
maskinellt utifrån deklarerade uppgifter. Avdrag under inkomst av tjänst
specificeras i högre grad i det nya deklarationsformuläret än vad som
gjorts tidigare, vilket underlättar maskinell beräkning av pensionsgrun-
dande inkomst.
Vidare ger hänvisningen till 2 kap. 13 § andra stycket LSK möjlighet att
registrera justerat ingångsvärde för andel som delägare i ett handelsbolag
har. Uppgiften är nödvändig vid framtida realisationsvinstberäkning vid
försäljning av andelen. Hänvisningen ger också möjlighet att registrera
uppgift avseende kvarstående utdelningsutrymme enligt 3 § 12 mom. SIL
för delägare i fåmansföretag. Uppgiften är nödvändig eftersom kvarståen-
de sparad utdelning skall minska sådan utdelning eller realisationsvinst
som annars skulle ha tagits upp som intäkt av tjänst. Bestämmelserna om
avräkning av sparad utdelning mot utdelning eller realisationsvinst skall
tillämpas ex officio av skattemyndigheten.
Punkt 8 har kompletterats i anledning av att hänvisningen till uppgift i
skattelängd i punkt 4 har slopats. Uppgift om anledning till att överskju-
tande skatt inte helt skall betalas ut med återbetalningskort skall enligt 46 §
uppbördsförordningen antecknas i skattelängd.
De uppgifter som enligt nuvarande punkt 16 skall registeras omfattas av
den nya lydelsen av punkt 7 och kan därför slopas. Uppgift om antal
perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige uppburit inkomst
som beskattats enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt registreras enligt
nuvarande regler med stöd av regeln att uppgifter som antecknas i skatte-
längd registreras. Eftersom hänvisningen till skattelängd föreslås slopad
krävs en uttrycklig bestämmelse.
Punkt 18 har justerats i anledning av att det redan av punkt 7 framgår att
uppgifter som skall lämnas enligt 2 kap. 19 § LSK får registreras.
10§
Paragrafen har justerats med anledning av dels att uppgifter som för
närvarande omfattas av 5 § första stycket 3 och 6 § första stycket 3 i stället
skall framgå av 7 § 8, dels att 7 § 16 getts en ny lydelse.
125
Prop. 1991/92:43
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
2. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
3. lag om ändring i lagen (1991:315) om ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
4. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
5. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreg-
leringsavgifter,
6. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare,
7. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
8. lag om ändring i lagen (1991:157) om ändring i tullagen
(1987:1065),
9. lag om ändring i tullagen (1987:1065),
10. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),
11. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
12. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
13. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
14. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel,
15. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
16. lag om ändring i lagen (1983:850) om undantag från vissa
bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m. m.,
17. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta,
18. lag om uttag av preliminär B-skatt under uppbördsåret
1992/93,
19. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
lagt fram.
126
Prop. 1991/92:43
Bilaga 1
Förslagen i promemorian berör de skatteadministrativa sanktionsbestäm-
melserna samt reglerna om eftertaxering, efterbeskattning och efterpröv-
ning.
Bestämmelserna om skattetillägg i taxeringslagen föreslås bli tillämpliga
på alla de skatter for vilka underlaget fastställs enligt taxeringslagen.
Skatte- och avgiftstillägg föreslås utgå efter en lägre procentsats om den
oriktiga uppgiften är att anse som ett periodiseringsfel. På taxeringsområ-
det föreslås uttagsnivån i sådana fall vara 20 i stället för 40 °/o. På mervär-
deskatte-, punktskatte- och socialavgiftsområdena föreslås att tilläggsutta-
get i dessa fall skall begränsas till 10%, vilket också innebär en halvering av
den nuvarande procentsatsen.
En viss uppmjukning föreslås av regeln om att skattetillägg skall utgå
efter en lägre procentsats när felaktigheten har rättats eller hade kunnat
rättas med hjälp av kontrollmaterial som normalt är tillgängligt vid taxe-
ringen.
Den s. k. nettokvittningen, dvs. kvittningsmöjligheten mellan olika pos-
ter inom en förvärvskälla vid beräkning av underlaget för skattetillägg,
föreslås slopad. Fortsättningsvis skall enbart s.k. oäkta kvittning, dvs.
kvittning mellan poster som har ett direkt samband med varandra, tillåtas.
Det råder för närvarande osäkerhet om oriktiga uppgifter som t. ex.
lämnats till revisor i samband med taxeringsrevision kan medföra eftertax-
ering och skattetillägg. Denna osäkerhet undanröjs genom att det föreslås
att lagtexten skall kompletteras med en uttrycklig regel om att eftertaxering
skall kunna ske och skattetillägg påföras när en oriktig uppgift lämnats till
ledning för beslut rörande taxeringen. Motsvarande klargörande föreslås
även i fråga om mervärdeskatt, punktskatter och sociala avgifter.
I promemorian föreslås också att skattetillägg skall kunna påföras vid
oriktiga uppgifter om underskott i förvärvskälla i inkomstslaget närings-
verksamhet och i inkomstslaget tjänst. Underlaget för beräkning av skatte-
tillägg föreslås i dessa fall vara 25% av den oriktiga uppgiftens belopp,
vilket med ett skattetillägg på 40% medför en sanktion på (40% av 25% =)
10% av den oriktiga uppgiftens belopp. Om rättelsen av den oriktiga
uppgiften medför att förvärvskällan visar överskott skall ”vanligt” skatte-
tillägg påföras på den del av rättelsen som medför att skatt utgår.
Förseningsavgift skall kunna påföras när den skattskyldige visserligen
lämnat en självdeklaration i rätt tid men den är så ofullständig att den
uppenbart inte kan ligga till grund för taxering. Kompletteras inte deklara-
tionen före den 1 augusti taxeringsåret skall förhöjd förseningsavgift kun-
na tas ut.
127
Slutligen föreslås att eftertaxering och efterprövning inte får ske om
detta skulle framstå som uppenbart oskäligt.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992 och
skall, såvitt gäller ändringarna i taxeringslagen, tillämpas fr. o. m. 1992 års
taxering.
Prop. 1991/92:43
Bilaga 1
128
Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1990:324)
dels att i 7 kap. 6 § ordet ”kyrkobokförd” skall bytas ut mot ”folkbok-
förd”,
dels att 1 kap. 3 §, 4 kap. 16—18 §§ samt 5 kap. 1,2, 4 — 6, 11 och 13 §§
skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 2 a §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
Prop. 1991/92:43
Bilaga 2
Lagrådsremissens
lagförslag
(delar av)*
Om avvikelse har skett från en
självdeklaration genom skönstaxe-
ring, påförs den skattskyldige skat-
tetillägg. Tillägget beräknas på den
skatt som till följd av skönstaxe-
ringen påförs den skattskyldige ut-
över den skatt som annars skulle ha
påförts honom. Vid beräkningen
skall dessutom bestämmelserna i
1 § andra stycket tillämpas. Till den
del skönstaxeringen innefattar rät-
telse av oriktig uppgift från den
skattskyldige skall skattetillägg tas
ut enligt bestämmelserna i 1 §.
Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på
grund av utebliven självdeklaration
och självdeklaration inte kommit
in trots att föreläggande sänts ut till
den skattskyldige. Tillägget beräk-
nas på den skatt som till följd av
skönstaxeringen påförs den skatt-
skyldige utöver den skatt som skul-
Om avvikelse har skett från en
självdeklaration genom skönstaxe-
ring, påförs den skattskyldige skat-
tetillägg. Tillägget beräknas på den
skatt som till följd av skönstaxe-
ringen påförs den skattskyldige ut-
över den skatt som annars skulle ha
påförts honom. Medför skönstaxe-
ringen att sådant underskott i
förvärvskälla i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet eller tjänst som
inte utnyttjas taxeringsåret mins-
kar, skall skattetillägget i stället be-
räknas på ett underlag som utgör en
jjärdedel av den minskning av un-
derskottet som skönstaxeringen
medfört. Vid beräkningen skall
dessutom bestämmelserna i 1 §
andra stycket tillämpas. Till den
del skönstaxeringen innefattar rät-
telse av oriktig uppgift från den
skattskyldige skall skattetillägg tas
ut enligt bestämmelserna i 1 §.
Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på
grund av utebliven självdeklaration
och självdeklaration inte kommit
in trots att föreläggande sänts ut till
den skattskyldige. Tillägget beräk-
nas på den skatt som till följd av
skönstaxeringen påförs den skatt-
skyldige utöver den skatt som skul-
* De här utlämnade delarna av lagrådsremissen är, frånsett några redaktionella
ändringar, likalydande med de till propositionen fogade lagförslagen.
129
9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 43
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
le ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter som den skattskyldige
kan ha lämnat till ledning för taxe-
ringen.
le ha påförts enligt de skriftliga
uppgifter som den skattskyldige
kan ha lämnat till ledning för taxe-
ringen. Innefattar skönstaxeringen
att ett vid tidigare taxering fastställt
underskott i förvärvskälla i in-
komstslaget näringsverksamhet el-
ler tjänst utnyttjas helt eller delvis,
skall skattetillägg i stället beräknas
på ett underlag som utgör en fjärde-
del av den minskning av underskot-
tet som skönstaxeringen medfört ut-
över den minskning som skulle ha
beslutats enligt de skriftliga uppgif-
ter som den skattskyldige kan ha
lämnat till ledning för taxeringen.
130
Prop. 1991/92:43
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter
dels att i 2 kap. 28 § ordet ”landstingskommun” skall bytas ut mot
”landsting”,
dels att 2 kap. 20, 23, 25 och 26 §§, 3 kap. 60 § samt 4 kap. 8 § skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
26 §
Stiftelser eller föreningar, som är
helt eller delvis frikallade från
skattskyldighet, skall i fall som an-
ges nedan lämna särskild uppgift
om inkomst och förmögenhet, som
inte uppgetts till beskattning i själv-
deklarationen.
Uppgiftsskyldighet har
1. pensionsstiftelser som avses i
lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.,
2. personalstiftelser som avses i
lagen om tryggande av pensionsut-
fästelse m.m. med ändamål uteslu-
tande att lämna understöd vid ar-
betslöshet, sjukdom eller olycksfall,
3. stiftelser som har till huvud-
sakligt ändamål att under samver-
kan med militär eller annan myn-
dighet stärka rikets försvar,
Stiftelse eller förening, som är
helt eller delvis frikallad från skatt-
skyldighet, skall i fall som anges ne-
dan lämna särskild uppgift om in-
komst och förmögenhet, som inte
skall tas upp till beskattning.
Uppgiftsskyldighet har
1. pensionsstiftelse som avses i
lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m.,
2. personalstiftelse som avses i
lagen om tryggande av pensionsut-
fästelse m.m. med ändamål uteslu-
tande att lämna understöd vid ar-
betslöshet, sjukdom eller olycksfall,
3. stiftelse som har till huvudsak-
ligt ändamål att under samverkan
med militär eller annan myndighet
stärka rikets försvar,
4. stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till
en viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och
uppfostran av barn eller lämna understöd till undervisning eller utbildning
eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig
forskning,
5. föreningar som avses i 7 § 5
mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, samt
6. föreningar och stiftelser, som
avses i 7 § 5 mom. nionde stycket
och 6 mom. sjätte stycket lagen om
statlig inkomstskatt.
5. förening som avses i 7 § 5
mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, samt
6. förening och stiftelse, som av-
ses i 7 § 5 mom. nionde stycket och
6 mom. sjätte stycket lagen om stat-
lig inkomstskatt.
Särskild uppgift lämnas på blankett enligt fastställt formulär. Blanketten
eller bilaga till denna skall ta upp inkomster och utgifter under räkenskaps-
år som gått till ända närmast före taxeringsåret, samt tillgångar och skulder
131
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
vid räkenskapsårets början och slut. Vidare skall upplysning lämnas om de
omständigheter som anses motivera frikallelse från skattskyldighet.
Särskild uppgift lämnas varje år senast den 31 mars i den ordning som
anges i 29 § i fråga om självdeklaration, om inte skattemyndigheten efter
framställning medger befrielse för viss tid från nämnda skyldighet. Sådant
medgivande får återkallas.
Stiftelse eller förening som är
skyldig att lämna självdeklaration
skall lämna den särskilda uppgiften
i deklarationen.
Stiftelsen eller föreningen skall efter föreläggande av skattemyndigheten
meddela de ytterligare upplysningar som kan behövas för att bedöma
stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.
Prop. 1991/92:43
Bilaga 2
132
Prop. 1991/92:43
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)
dels att punkt 1 av anvisningarna till 24 § och punkt 4 av anvisningarna
till 41 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en bestämmelse, punkt 7 av anvisningar-
na till 46 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 41 §
4. I fråga om inkomst av tjänst
gäller såsom allmän regel, att in-
komst skall anses hava åtnjutits un-
der det år, då densamma från den
skattskyldiges synpunkt är att anse
såsom verkligen förvärvad och till
sitt belopp känd. Detta är framför
allt förhållandet, då inkomsten av
den skattskyldige uppburits eller
blivit för honom tillgänglig för lyft-
ning eller, såsom i fråga om bo-
stadsförmån och andra förmåner in
natura, då den på annat sätt kommit
den skattskyldige till godo, detta
oberoende av huruvida inkomsten
intjänats under året eller tidigare.
Har den skattskyldige på grund av
sin tjänst fått förvärva värdepapper
på förmånliga villkor, tas förmånen
upp till beskattning det år förvärvet
skedde. Vissa intäkter skall dock
hänföras till beskattningsåret, ehuru
de icke uppburits eller varit tillgäng-
liga för lyftning förrän efter nämnda
års utgång. Förutsättningen härför
är emellertid, att de intjänats senast
under beskattningsåret och uppbu-
rits eller blivit tillgängliga för lyft-
ning före den 15 januari påföljandår.
Likaså skall intäkter som uppburits
eller blivit tillgängliga för lyftning ef-
ter den 15 december året före beskatt-
ningsåret hänföras till beskattnings-
året om de i sin helhet belöper tidig-
ast på beskattningsåret.
Å andra sidan skall utgifterna
och omkostnaderna för inkomst-
förvärvet avdragas från intäkten
under det år, då de verkligen blivit
4.1 fråga om inkomst av tjänst gäl-
ler såsom allmän regel, att inkomst
skall anses hava åtnjutits under det
år, då densamma från den skatt-
skyldiges synpunkt är att anse så-
som verkligen förvärvad och till sitt
belopp känd. Detta är framför allt
förhållandet, då inkomsten av den
skattskyldige uppburits eller blivit
för honom tillgänglig för lyftning
eller, såsom i fråga om bostadsför-
mån och andra förmåner in natura,
då den på annat sätt kommit den
skattskyldige till godo, detta obero-
ende av huruvida inkomsten intjä-
nats under året eller tidigare. Har
den skattskyldige på grund av sin
tjänst fått förvärva värdepapper på
förmånliga villkor, tas förmånen
upp till beskattning det år förvärvet
skedde.
Å andra sidan skall utgifterna
och omkostnaderna för inkomst-
förvärvet avdragas från intäkten
under det år, då de verkligen blivit
133
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
av den skattskyldige bestridda,
även om de avser inkomst, som ti-
digare förvärvats eller först under
ett senare år beräknas inflyta. På
motsvarande sätt som i fråga om
intäkter gäller dock även här, att en
utgift, som betalats efter den 15 de-
cember året före beskattningsåret el-
ler före den 15 januari året efter be-
skattningsåret, kan vara att hänföra
till utgift under beskattningsåret.
av den skattskyldige bestridda,
även om de avser inkomst, som ti-
digare förvärvats eller först under
ett senare år beräknas inflyta.
134
Prop. 1991/92:43
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:850) om undantag från vissa
bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§
En sådan småhusägare eller lägenhetsinnehavare som avses i 1 § skall
inte betala arbetsgivaravgifter eller allmän löneavgift på ersättningen och
är inte skyldig att göra skatteavdrag enligt uppbördslagen (1953:272) på
ersättningen, om denna betalats mot en faktura som innehåller uppgift om
uppdragstagarens namn och postadress, ersättningens storlek samt
1. mervärdeskattens belopp och
uppdragstagarens registrerings-
nummer till mervärdeskatt eller or-
ganisationsnummer eller
1. mervärdeskattens belopp och
uppdragstagarens registrerings-
nummer till mervärdeskatt eller,
om han inte skall vara registrerad,
uppdragstagarens personnummer
eller organisationsnummer eller
2. uppgift om att uppdragstagaren är skyldig att betala B-skatt.
I fall som avses i första stycket är uppdragstagaren skyldig att betala
egenavgifter på ersättningen enligt lagen (1981:691) om socialavgifter
samt avgift enligt 2 § lagen (1982:423) om allmän löneavgift. Vid tillämp-
ningen av bestämmelserna om sjukpenninggrundande inkomst och pen-
sionsgrundande inkomst i lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
ersättningen anses som inkomst av annat förvärvsarbete.
Vad som har sagts i första och andra styckena om arbetsgivaravgifter
och andra avgifter gäller inte om parterna har träffat avtal om att ersätt-
ningen skall anses som inkomst av anställning och ersättningen uppgår till
minst 1000 kronor. I ett sådant fall skall uppdragstagaren anses som
arbetstagare och småhusägaren eller lägenhetsinnehavaren som arbetsgiva-
re.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas i fråga om
ersättning som betalats mot faktura som utställts efter ikraftträdandet.
135
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-10-25
Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gun-
nar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1991 har
regeringen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämta lagrå-
dets yttrande över förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
m. m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Karin
Almgren.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1991/92:43
Bilaga 3
136
Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 3
Propositionens lagförslag...................................... 5
1 Lag om ändring i taxeringslagen (1990:324).................... 5
2 Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter........................................... 12
3 Lag om ändring i lagen (1991:315) om ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter........... 16
4 Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt ........... 17
5 Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter ....................................... 20
6 Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare ........................................... 23
7 Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) ................... 26
8 Lag om ändring i lagen (1991:157) om ändring i
tullagen (1987:1065)........................................ 38
9 Lag om ändring i tullagen (1987:1065) ........................ 39
10 Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327).............. 41
11 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)............ 42
12 Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt...... 46
13 Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt ... 47
14 Lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel............................................. 48
15 Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)................... 49
16 Lag om ändring i lagen (1983:850) om undantag från vissa
bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m. m................. 51
17 Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt
för utomlands bosatta....................................... 53
18 Lag om uttag av preliminär B-skatt under uppbördsåret 1992/93 . 54
19 Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)............... 55
Utdrag ut protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1991 . 60
1 Inledning.................................................. 60
2 Särskilda avgifter m. m...................................... 62
2.1 Allmänna utgångspunkter .............................. 62
2.2 Tillämpligheten av skattetilläggsbestämmelserna i taxerings-
lagen ................................................. 63
2.3 Lägre skatte-och avgiftstillägg i vissa fall ................. 64
2.3.1 Normalt tillgängligt kontrollmaterial................ 64
2.3.2 Periodiseringsfel................................. 67
2.4 Nettokvittning........................................ 70
2.5 Skattetillägg vid underskott............................. 76
2.6 Oriktig uppgift vid revision m. m........................ 79
2.7 Oriktig uppgift i domstol ............................... 81
2.8 Förseningsavgift vid ofullständig deklaration m. m......... 82
2.9 Eftergift av skattetillägg m. m............................ 87
2.10 Eftertaxering m. m..................................... 89
3 Årsskiftesbetalningar ....................................... 92
4 Skattskyldighet för avkastningsskatt .......................... 94
5 Uppbördsfrågor............................................ 95
5.1 Skatteavdrag på ersättning för hemresor m. m............. 95
5.2 Överflyttning av beslutsbehörighet m. m.................. 97
137
5.3 Överklagande av beslut angående redovisningsanstånd ..... 98 Prop. 1991/92. 43
5.4 Undantagslagen....................................... 99
5.5 Uppgift om skatteavdrag från vissa pensioner och livräntor . 99
5.6 Kvarskatteavgift ...................................... 100
5.7 Preliminär B-skatt for uppbördsåret 1992/93 .............. 101
6 Vissa justeringar av uppgiftsskyldigheten...................... 103
6.1 Uppgift om avsättning till pensions- eller personalstiftelse .. 103
6.2 Undantag från skyldigheten att lämna standardiserade räken-
skapsutdrag ........................................... 104
6.3 Uppgiftsskyldighetforhandelsbolagm.fi.................. 104
7 Skatteregisterlagen ......................................... 105
8 Budgeteffekter ............................................. 107
9 Upprättade lagförslag....................................... 108
10 Författningskommentarer.................................. 108
10.1 Taxeringslagen...................................... 109
10.2 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter ........ 114
10.3 Lagen om ändring i lagen om självdeklaration och kontroll-
uppgifter ........................................... 115
10.4 Lagen om mervärdeskatt ............................. 115
10.5 Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter........ 116
10.6 Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare .... 117
10.7 Uppbördslagen ..................................... 118
10.8 Lagen om ändring i tullagen .......................... 121
10.9 Tullagen ........................................... 121
10.10 Vägtrafikskattelagen................................. 122
10.11 Kommunalskattelagen ............................... 122
10.12 Lagen om statlig inkomstskatt......................... 122
10.13 Lagen om statlig fastighetsskatt ....................... 122
10.14 Lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel ........... 122
10.15 Sekretesslagen ...................................... 123
10.16 Lagen om undantag från vissa bestämmelser i
uppbördslagen m. m.................................. 123
10.17 Lagen om särskild inkomstskatt för utomlandsbosatta .... 124
10.18 Lagen om uttag av preliminär B-skatt under uppbördsåret
1992/93 ............................................ 124
10.19 Skatteregisterlagen .................................. 124
11 Hemställan............................................... 126
12 Beslut ................................................... 126
Bilagal Sammanfattning av promemorian Ds 1991:16 ........... 127
Bilaga 2 Lagförslag........................................... 129
Bilaga 3 Lagrådets yttrande ................................... 136
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991
138