Prop.
1991/92:37
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 oktober 1991.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Lundgren
I propositionen föreslås att reglerna i bankrörelselagen (1987:617) om rätt
att inrätta filial i utlandet, rätt att förvärva aktier i bl.a. utländska bankföre-
tag och rätt att ge krediter med efterställd betalningsrätt blir desamma för
bankaktiebolag, sparbanker och föreningsbanker.
Med hänsyn till effekterna av den pågående omstruktureringen av spar-
banks- och föreningsbanksrörelserna har undantagen om rätt för sådana
banker att utan tillstånd förvärva aktier i Sparbankernas Bank resp. Före-
ningsbankernas Bank samt rätten att lämna vinstandelslån till företag som
tillgodoser för sparbanker eller föreningsbanker gemensamma intressen för-
lorat i aktualitet. Det föreslås därför att bestämmelserna upphävs.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 37
Härigenom föreskrivs i fråga om bankrörelselagen (1987:617)’
dels att i 1 kap. 3 och 5 §§, 2 kap. 1, 5, 6 a, 8-12, 15 a, 17 och 22 §§, 3 kap.
1-3, 6-8 och 15 §§, 4 kap. 1, 3-5, 8, 11 och 12 §§, 6 kap. 2 §, 7 kap. 1-18 §§,
8 kap. 1, 2, 4, 5, och 8 §§ samt 9 kap. 2 och 3 §§ ordet ”bankinspektionen” i
olika böjningsformer skall bytas ut mot ”finansinspektionen” i motsvarande
form,
dels att 1 kap. 4§ samt 2 kap. 6, 14 och 15 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:37
1 kap.
4 §2
Ett utländskt bankföretag får
1. efter tillstånd av regeringen driva bankrörelse från avdelningskontor
med självständig förvaltning (filial) eller
2. efter anmälan till bankinspek-
tionen driva verksamhet, som hu-
vudsakligen avser representation
och förmedling av banktjänster, från
kontor eller annat fast driftställe (re-
presentationskontor).
Ett bankaktiebolag får efter till-
stånd av regeringen eller, efter rege-
ringens bemyndigande, bankinspek-
tionen inrätta filial i utlandet.
Tillstånd till filialetablering enligt
första stycket 1 och andra stycket
skall lämnas om den planerade rö-
relsen kan antas komma att uppfylla
kraven på en sund bankverksamhet.
Bestämmelser om bankaktiebolags
förvärv av aktier eller andelar i ut-
2. efter anmälan till finansinspek-
tionen driva verksamhet, som hu-
vudsakligen avser representation
och förmedling av banktjänster, från
kontor eller annat fast driftställe (re-
presentationskontor).
En bank får efter tillstånd av rege-
ringen eller, efter regeringens be-
myndigande, finansinspektionen in-
rätta filial i utlandet.
Tillstånd till filialetablering enligt
första stycket 1 och andra stycket
skall lämnas om den planerade rö-
relsen kan antas komma att uppfylla
kraven på en sund bankverksamhet.
Bestämmelser om en banks förvärv
av aktier eller andelar i utländska
ländska bankföretag finns i 2 kap.
6 § första stycket 1.
bankföretag finns i 2 kap. 6 § första
stycket.
För utländska bankers verksamhet genom filial i Sverige gäller bestäm-
melserna i denna lag i tillämpliga delar. I övrigt gäller för sådana företag la-
gen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring
här i riket.
1 Senaste lydelse av
lkap. 5 §1991:1018
2 kap. 1 § -”-
2 kap. 5 § 1990:821
2 kap. 6a§ 1991:1018
2 kap. 9 § 1989:1086
2 kap. 9a§ 1991:1018
2 kap. 10 §
2 kap. 11 §
2 kap. 12 §
2 kap. 15a§
3 kap. 3 § 1990:1301
2 Senaste lydelse 1990:821.
4 kap. 4 § 1989:1086
6 kap. 2 § 1991:372
7 kap. 7 § 1989:1086
7 kap. 9 a § 1990:821
7 kap. 14 § 1991:1018
7 kap. 15 § 1990:821
7 kap. 18 § 1991:1018
8 kap. 5 § 1991:372
8 kap. 8 § -”-
9 kap. 2 § 1990:1306.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:37
2 kap.
3
Efter tillstånd av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, fi-
nansinspektionen får en bank för-
värva aktie i bankaktiebolag samt
aktie eller andel i utländskt bank-
företag och i svenskt eller utländskt
företag, vars ändamål kan anses
vara till nytta för bankväsendet eller
det allmänna.
6§
Efter tillstånd av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen får
1. ett bankaktiebolag förvärva aktie i
annat bankaktiebolag samt aktie el-
ler andel i utländskt bankföretag och
i svenskt eller utländskt företag, vars
ändamål kan anses vara till nytta för
bankväsendet eller det allmänna,
2. en sparbank förvärva aktie eller
andel i svenskt företag, vars ändamål
kan anses vara till nytta för bankvä-
sendet eller det allmänna eller som
tillgodoser för sparbanker gemen-
samma intressen, samt
3. en central föreningsbank för-
värva aktie eller andel i svenskt före-
tag, vars ändamål kan anses vara till
nytta för bankväsendet eller det all-
männa eller som tillgodoser för före-
ningsbanker gemensamma intressen.
Vad som sägs i första stycket gäller även i fråga om garantifondsbevis, för-
lagsbevis eller förlagsandelsbevis som har utfärdats av företag som avses i
första stycket. Med banks förvärv av garantifondsbevis jämställs utfärdande
av garantifondsförbindelse.
För sparbanks förvärv av aktier i
Sparbankernas Bank och central
föreningsbanks förvärv av aktier i
Föreningsbankemas Bank krävs
inget tillstånd.
Beträffande förvärv av aktier eller andelar i försäkringsföretag gäller 6 a §.
14 §4
När en bank beviljar kredit far den inte avtala att bankens fordran skall
medföra rätt till betalning först efter
Efter tillstånd av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande,
bankinspektionen får dock en spar-
bank och en central föreningsbank
avtala om sådant villkor vid bevil-
jande av kredit till svenskt företag,
vars ändamål kan anses vara till nytta
för bankväsendet eller det allmänna.
Under samma förutsättningar får ett
bankaktiebolag avtala om sådant
villkor vid beviljande av kredit till
annat bankaktiebolag, till utländskt
bankföretag eller till sådant svenskt
låntagarens övriga borgenärer.
Efter tillstånd av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, fi-
nansinspektionen får dock en bank
avtala om sådant villkor som avses i
första stycket vid beviljande av kre-
dit till annan bank, till utländskt
bankföretag eller till sådant svenskt
eller utländskt företag, vars ändamål
kan anses vara till nytta för bankvä-
sendet eller det allmänna.
3 Senaste lydelse 1991:1018.
4 Senaste lydelse 1991:1018.
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
eller utländskt företag, vars ändamål
kan anses vara till nytta för bankvä-
sendet eller det allmänna.
Angående rätt att bevilja kredit med villkor som avses i första stycket finns
ytterligare bestämmelser i 15a§.
Prop. 1991/92:37
2 kap.
15 §5
En bank får inte vid avtal om kre-
dit eller i sin rörelse i övrigt förbe-
hålla sig andel i vinst på affär, som
banken inte själv får avsluta.
En bank får inte, utöver vad som
anges i 15 a §, vid avtal om kredit el-
ler i sin rörelse i övrigt förbehålla sig
andel i vinst på affär, som banken
inte själv får avsluta.
En bank får inte heller på annat sätt beredas andel i vinst på verksamhet,
som banken inte själv får bedriva. Vad nu sagts gäller dock inte utdelning på
aktier eller vad banken som ägare av aktier i övrigt har rätt till.
Utan hinder av första och andra
styckena får, efter tillstånd av bankin-
spektionen, en sparbank och en cen-
tral föreningsbank lämna vinstan-
de Is lån till ett företag som tillgodoser
för sparbanker eller föreningsbanker
gemensamma intressen.
Angående rätt att lämna vinstan-
delslån finns ytterligare bestämmel-
ser i 15 a §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
5 Senaste lydelse 1991:1018.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1991
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Dinkclspiel, Thur-
din, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unc-
kel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
I en framställning till finansdepartementet den 11 januari 1991 från Sveriges
Föreningsbankers Förbund (SFF) framfördes önskemål om vissa ändringar
i banklagstiftningen. Framställningen har i en första omgång föranlett änd-
ringar i föreningsbankslagen (1987:620), som skulle underlätta bildandet av
Sveriges Föreningsbank, central föreningsbank (prop. 1990/91:154 s. 86-89,
NU41, rskr. 367).
I framställningen begärdes också ändringar i bankrörelselagen som skulle
innebära att en central föreningsbank skulle få samma rörelseregler som ett
bankaktiebolag. Följande frågor berördes.
- Ändring i 1 kap. 4 § så att central föreningsbank får inrätta filial i ut-
landet,
- ändring i 2 kap. 6 § så att central föreningsbank får förvärva aktier även i
bankaktiebolag, utländskt bankföretag och i annat utländskt företag vars
ändamål kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna,
- ändring i 2kap. 7 § så att tillstånd av finansinspektionen inte längre krävs
då central föreningsbank skall medverka vid emission av aktier på den
allmänna marknaden,
- ändring i 2 kap. 14 § så att central föreningsbank får möjlighet att avtala
om efterställd betalningsrätt även vid beviljande av kredit till bankaktie-
bolag, utländskt bankföretag eller annat utländskt företag vars ändamål
kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna.
Framställningen har remissbehandlats.
Till protokollet i detta ärende bör fogas framställningen från Sveriges
Föreningsbankers Förbund samt en förteckning över remissinstanserna och
en sammanställning av remissyttrandena i nu aktuella delar som bilagorna 1
och 2.
1* Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 37
Prop. 1991/92:37
Kreditmarknadskommittén har i sitt slutbetänkande Förnyelse av kredit-
marknaden (SOU 1988:29, Del 1, s. 230 ff) något berört de nu aktuella skill-
naderna i rörelsereglerna för de olika formerna för bedrivande av bankverk-
samhet:
Sparbank och föreningsbank saknar idag möjlighet att etablera sig i någon
form i utlandet. De för rörelserna gemensamma affärsbankerna Sparbanker-
nas Bank och Föreningsbankernas Bank har denna möjlighet, vilken båda
bankerna också utnyttjat.
En genomgång av förarbeten och litteratur ger inget direkt svar på frågan
varför sparbanker och föreningsbanker saknar möjlighet att förvärva aktier
i utländska företag. Det är emellertid sannolikt att skälen är historiska. De
syften som ursprungligen bar upp de båda rörelserna var sådana att det mer
eller mindre var uteslutet att engagemang i utländska företag kunde gagna
verksamheten. Fram till år 1969, då den samordnade lagstiftningen infördes,
är det därför inte svårt att förstå att denna skillnad mellan affärsbankerna å
ena sidan och sparbankerna och föreningsbankerna å andra sidan upprätt-
hölls. Emellertid finns inte heller i förarbetena till 1968 års samordnade
banklagstiftning något nämnt om skälen till denna skillnad. Inte heller syns
det ha varit aktuellt att vidta några förändringar för dessa banker i detta hän-
seende. En orsak kan ha varit den bestämmelse för sparbankerna som anger
att sparbanks rörelse skall avse företrädesvis sparbankens verksamhetsom-
råde.
Syftet med den samordnade banklagstiftningen var bl.a. att genom undan-
röjande av skillnaderna i de olika banklagarnas rörelsekapitel möjliggöra för
de olika bankgrupperna att på lika villkor konkurrera med varandra. För
sparbankernas och föreningsbankernas del innebar detta en satsning på de
områden där affärsbankerna tidigare dominerat helt, främst företagsfinan-
sieringen. Sparbankernas och föreningsbankernas verksamhet har också un-
der senare år kommit att likna affärsbankernas, även om de sistnämnda allt-
jämt har en starkare ställning på företagssidan.
I och med att näringslivet och nu på senare tid även bankverksamheten
alltmer internationaliserats har spar-och föreningsbankernas behov av att
kunna medverka till finansiella lösningar som inbegriper krediter i utländska
valutor ökat. Som exempel kan nämnas att flera av dessa banker har valuta-
handelstillstånd. Inom sparbanksrörclsen finns redan större sparbanker och
genom omfattande fusioner har bildats sparbanker som till storlek väl kan
mätas med en medelstor affärsbank. För föreningsbankerna är behovet av
att få etablera sig i utlandet idag inte stort. Ingen av de regionala förenings-
bankerna har en sådan storlek att en etablering i utlandet ter sig meningfull.
Möjligheten att utnyttja Föreningsbankernas Bank för detta ändamål är så-
ledes för närvarande tillräcklig. Emellertid är det inte osannolikt att före-
ningsbanksrörelsen inom en inte allför avlägsen framtid organiserar sig på så
sätt att en central föreningsbank för hela riket upprättas. En sådan före-
ningsbank saknar enligt den nuvarande ordningen möjlighet att etablera sig
i utlandet. Enligt kommitténs mening bör utgångspunkten vara att de olika
banklagarna skall så långt det är möjligt lämna utrymme för konkurrens mel-
lan de olika bankgrupperna på lika villkor. Det framstår numera mot bak-
grund av bankvärldens ökande internationalisering som angeläget att för-
söka undanröja den skillnad som, såvitt gäller möjligheten att etablera sig
utomlands, alltjämt finns i bankrörclselagen. Häremot kan naturligtvis in-
vändas att åtskilliga av de enheter som ingår i sparbanksgruppen och i före-
ningsbanksrörelsen är mycket små och att en utlandsetablering för dessa
framstår som helt orealistisk. De har ju dessutom möjlighet att genom Spar- Prop. 1991/92:37
bankernas Bank och Föreningsbankernas Bank ge sina kunder den utlands-
service som efterfrågas. Samtidigt kan emellertid vissa av de större enhe-
terna inom de båda bankgrupperna komma att få ett behov av att själva
kunna ge service på utlandssidan. Därtill kommer att det för de spar- och
föreningsbanker som önskar etablera sig utomlands skall krävas att bankin-
spektionen lämnat tillstånd till etableringen. Det finns således en möjlighet
att bevaka att endast större spar- och föreningsbanker kommer att etablera
sig utomlands.
Kommittén finner inte skäl att i lag förbjuda spar- och föreningsbanker
att förvärva aktier i bankaktiebolag, svenskt eller utländskt. I förslaget görs
således inte skillnad mellan de olika bankinstitutgruppernas möjlighet att
förvärva aktier eller andelar. För sparbanks och central föreningsbanks för-
värv av aktier i Sparbankernas Bank resp. Föreningsbankernas Bank bör
dock i likhet med gällande lag inte krävas tillstånd.
Genom beslut den 29 augusti 1991 har regeringen gett de tolv centrala före-
ningsbankerna tillstånd att verkställa ett mellan bankerna träffat fusionsav-
tal. Samtidigt har regeringen beviljat oktroj för den nybildade banken Sveri-
ges Föreningsbank, central föreningsbank, och stadfäst bankens stadgar. Fu-
sionen har verkställts och registrerats hos finansinspektionen den 2 septem-
ber 1991. Enligt uppgift är avsikten att Föreningsbankernas Bank inom kort
skall upplösas och dess rörelse övertas av den nya centrala föreningsbanken.
Även för sparbankernas del pågår en omfattande omstrukturering. Ge-
nom de ändringar i bl.a. sparbankslagen (1987:619) som trädde i kraft den
1 juli 1991 har sparbanker fått möjlighet att ombildas till bankaktiebolag.
Avsikten är att elva av de största sparbankerna och Sparbankernas Bank
skall ingå som dotterföretag i en ny bankkoncern benämnd Sparbanksgrup-
pen. Regeringen har den 12 september 1991 bl.a. gett tillstånd till ombild-
ningarna och medgett att holdingbolaget Sparbanksgruppen AB får vara
moderbolag i koncernen.
Den 1 augusti 1991 trädde lagen (1991:981) om värdepappersrörelse i kraft
(prop. 1990/91:142, NU37, rskr. 349). I 1 kap. 3 § regleras bl.a. frågan om
tillståndskrav för värdepappersrörelse och medverkan vid emissioner av
fondpapper eller erbjudanden om köp eller försäljning av finansiella instru-
ment som är riktade till en öppen krets. Någon skillnad görs inte mellan olika
typer av bankinstitut. Som en konsekvens av att de nya reglerna om medver-
kan vid emission ersatte 2 kap. 7 § bankrörelselagen upphävdes den paragra-
fen. Någon lagändring av det slag som SFF begärt på denna punkt är därför
inte längre aktuell.
Prop. 1991/92:37
Mitt förslag: Någon skillnad mellan de olika bankformerna skall inte
längre göras beträffande följande regler i bankrörclselagen: rätt att
inrätta filial i utlandet (1 kap. 4 §), rätt att förvärva aktier i bankaktie-
bolag, utländskt bankföretag och i annat utländskt företag vars ända-
mål kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna (2
kap. 6 §) samt rätt att avtala om s.k. eftcrställd betalningsrätt vid be-
viljande av kredit till bankaktiebolag, utländskt bankföretag eller an-
nat utländskt företag vars ändamål kan anses vara till nytta för bank-
väsendet eller det allmänna (2 kap. 14 §).
Med hänsyn till den pågående omstruktureringen av sparbanks- och
förcningsbanksrörclscrna tas de bestämmelser bort som gäller rätt att
utan tillstånd förvärva aktier i Sparbankernas Bank och Förenings-
bankernas Bank samt rätt att lämna vinstandelslån till företag som till-
godoser för sparbanker och föreningsbanker gemensamma intressen.
Sveriges Föreningsbankers Förbunds förslag: Övcrcnstämmcr i allt vä-
sentligt med mitt förslag.
Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra mot att de föreslagna
ändringarna genomförs. Flera remissinstanser har framhållit vikten av att rö-
relsereglerna för banker blir så lika som möjligt för de olika associationsfor-
merna. Finansinspektionen har anfört att kreditmarknaden generellt bör
omfattas av enhetliga och därmed så långt möjligt konkurrensneutrala regel-
system. Mot denna bakgrund samt med hänsyn till att tillståndsplikt förelig-
ger för bankaktiebolagen enligt de aktuella rörelsercglerna tillstyrker finans-
inspektionen framställningen. En ändring av rörelsercglerna bör av samma
skäl även innefatta cn motsvarande ändring av rörelsercglerna för sparban-
ker. Näringsfri/ietsombudsmannen har anfört att det från konkurrenssyn-
punkt är angeläget att föreningsbanker och sparbanker inte hindras i sitt age-
rande på marknaden av kvarstående diskriminerande inslag i lagstiftningen.
Sparbanksgmppen AB har anfört bl.a. följande. Genom bildandet av den
finansiella koncernen Sparbanksgruppen kommer de större sparbankerna
och totalt ca 80 % av den samlade balansomslutningen inom sparbankssek-
torn att regleras av den lagstiftning som gäller för bankaktiebolag. Koncer-
nen Sparbanksgruppen torde komma att för de återstående sparbankernas
räkning tillhandahålla sådana tjänster att en förändring av de aktuella rörel-
sereglerna även för sparbankerna knappast kommer att ha någon praktisk
betydelse för i vart fall de mindre av dessa. För de på den svenska kredit-
marknaden verksamma bankinstituten bör dock gälla enhetliga och därmed
konkurrensneutrala regler.
Skälen för mitt förslag: I bankrörelselagen finns ett antal bestämmelser i
vilka skillnad görs mellan de olika associationsrättsliga formerna för bedri-
vande av bankverksamhet. De flesta av dessa bestämmelser hänför sig just
till skillnaderna i associationsformen och syftar således inte i första hand på
själva bankrörelsen.
Utvecklingen har under senare år gått mot att göra rörelsereglerna enhet-
liga för bankerna. De förslag som framgår av SFFs framställning överens-
stämmer i allt väsentligt med den grundinställning som kreditmarknadskom-
mittén gav uttryck för i sitt slutbetänkande (se avsnitt 1.2). Banklagstift-
ningen bör så långt som det är möjligt ge utrymme för konkurrens på lika
villkor mellan de olika bankgrupperna. Tiden har nu enligt min mening kom-
mit att undanröja de sista skillnaderna i detta avseende. Kvar står då bestäm-
melserna i 2 kap. 5 § bankrörelselagen om möjligheterna att förvärva ett
bankaktiebolags eller en sparbanks rörelse. Av förarbetena (prop.
1986/87:12, Band 1, s. 219) till bestämmelsen framgår bl.a. att det bedömdes
som ytterst osannolikt att en föreningsbanks rörelse skulle överlåtas till an-
nan bank än föreningsbank. Efter förslag från lagrådet ändrades bestämmel-
sen så att den kom att röra förvärv endast av bankaktiebolags och sparbanks
rörelse. Möjligheterna att förvärva en föreningsbanks rörelse är uttöm-
mande reglerade i 10 kap. 8 och 8 a §§ föreningsbankslagen (1987:620).
Dessutom kvarstår viss skillnad i bestämmelsen i 2 kap. 10 § bankrörelsela-
gen om bestämmande av kapitalkravet i banker.
Efter omstruktureringen av sparbanks- och förcningsbanksrörelserna
kommer bankväsendet i Sverige att domineras av affärsbanker och samlade
sparbanks- resp, föreningsbanksgrupper. Även effekterna av omstrukture-
ringen talar för enhetliga rörelseregler. De bestämmelser jag nu föreslår
kommer att vara tillämpliga även för kvarvarande sparbanker och lokala
föreningsbanker. Eftersom förfaranden enligt bestämmelserna kräver till-
stånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, finansinspektio-
nen utgör det inte något problem att kretsen banker som berörs av bestäm-
melserna vidgas. Jag utgår från att tillstånd även i fortsättningen kommer att
ges först efter en omsorgsfull prövning av förutsättningarna i varje enskilt
fall.
Ytterligare några frågor bör tas upp.
Enligt 2 kap. 6 § tredje stycket bankrörelselagen krävs inte tillstånd för
sparbanks förvärv av aktier i Sparbankernas Bank eller för central förenings-
banks förvärv av aktier i Föreningsbankernas Bank. Efter den pågående om-
struktureringen av sparbanksrörelsen skall Sparbankernas Bank ingå som
dotterbank i koncernen Sparbanksgruppen. Av aktiekapitalet i Sparbanker-
nas Bank utgörs för närvarande 44 % av preferensaktier som ägs av andra
än sparbanker. Sparbankernas aktieinnehav motsvarar emellertid 92 % av
röstetalet. Kvarvarande sparbanker skall, som ett led i omstruktureringen,
överlåta sina aktier i Sparbankernas Bank till holdingbolaget Sparbanks-
gruppen AB och som ersättning erhålla aktier i det bolaget. Något skäl att
bibehålla undantaget avseende sparbankers förvärv av aktier i Sparbanker-
nas Bank föreligger således inte längre.
Beträffande förvärv av aktier i Föreningsbankernas Bank har i SFFs fram-
ställning (se bilaga 1) anförts att de centrala föreningsbankerna och SFF till-
sammans äger 93,4 % av röstetalet och 80 % av aktiekapitalet samt att avsik-
ten är att Föreningsbankernas Bank skall helt integreras i den nya centrala
föreningsbanken. Arbetet med att verkställa detta pågår och skall vara slut-
Prop. 1991/92:37
fört före årskiftet 1991/1992. Förutsatt att omstruktureringen av förenings-
bankerna sker på sätt som angetts kommer kravet på tillstånd för central
föreningsbanks förvärv av aktier i Föreningsbankernas Bank inte att vålla
några praktiska problem. Skulle Föreningsbankernas Bank finnas kvar efter
årskiftet erfordras endast ett tillståndsbeslut för att den nya centrala före-
ningsbanken skall kunna förvärva återstående aktier. Inte heller undantaget
avseende förvärv av aktier i Föreningsbankernas Bank bör därför bestå, till
följd varav 2 kap. 6 § tredje stycket bankrörelselagen kan upphävas.
I 2 kap. 10 § bankrörelselagen om bestämmande av kapitalkravet i banker
anges i andra stycket bl.a. att fordringar mellan en sparbank och Sparban-
kernas Bank resp, fordringar mellan en föreningsbank och Föreningsban-
kernas Bank skall undantas vid bestämmande av kapitalkravet. Av förarbe-
tena (prop. 1989/90:43 s. 113) framgår att skälet för detta är att det inte an-
setts rimligt att nämnda affärsbankers förvaltning av sparbankers resp, före-
ningsbankers överskottslikvider skall föranleda krav på kapital täckning. Om
inte dessa fordringar undantogs från krav på kapitaltäckning skulle de lokala
bankernas upplåningskostnader öka. I avvaktan på resultaten av det på-
gående arbetet med omstrukturering av spar- och föreningsbankerna förelig-
ger det för närvarande enligt min mening inte skäl för att nu närmare över-
väga någon ändring i den angivna bestämmelsen. Den pågående anpass-
ningen av svensk lagstiftning till EGs regelsystem medför emellertid att frå-
gan måste tas upp på nytt vid ett senare tillfälle.
Enligt 2 kap. 15 § tredje stycket bankrörelselagen får en sparbank och en
central föreningsbank, efter tillstånd av finansinspektionen, lämna vinstan-
delslån till ett företag som tillgodoser för sparbanker eller föreningsbanker
gemensamma intressen. Bestämmelsen, som motiverades med att de syften
som bär upp förbudet mot vinstandelslån inte gör sig gällande på samma sätt
när det är fråga om att lämna vinstandelslån till företag som tillgodoser för
sparbanker eller föreningsbanker gemensamma intressen, utgör således ett
undantag från huvudregeln i första stycket. Där sägs att en bank inte vid av-
tal om kredit eller i sin rörelse i övrigt får förbehålla sig andel i vinst på affär
som banken inte själv får avsluta. I fjärde stycket finns en hänvisning till be-
stämmelserna i 15 a§ om rätt att lämna vinstandelslån.
I förarbetena till 2 kap. 15 § bankrörelselagen (prop. 1986/87:12, Band 1,
s. 243 f) angavs bl.a. att vissa av de bolag som tillgodosåg för sparbanker
gemensamma intressen ingick i en koncern med Svenska sparbanksföre-
ningen som moderföretag och att alltför stora aktieförvärv i dessa bolag från
de enskilda sparbankerna skulle bryta ut bolagen ur föreningskoncernen.
Vinstandelslån ansågs vara ett lämpligt alternativ till aktieförvärv i dessa fall.
Den pågående omstruktureringen av sparbanks- och föreningsbanksrörel-
serna innebär bl.a. att branschfunktionerna tagits över av Sparbanksgrup-
pen AB resp, den nybildade Sveriges Föreningsbank, central föreningsbank.
Svenska sparbanksföreningen befinner sig under avveckling och Sveriges
Föreningsbankers Förbund har trätt i likvidation. Omstruktureringen med-
för att det inte längre finns behov av att ha kvar undantagsregeln i 2 kap.
15 § tredje stycket bankrörelselagen. Genom en redaktionell ändring kan
hänvisningen i fjärde stycket flyttas till första stycket.
Prop. 1991/92:37
10
Riksdagen beslutade i juni 1991 att per den 1 juli samma år slå samman bank-
inspektionen och försäkringsinspektionen till en myndighet, finansinspek-
tionen (prop. 1990/91:177, NU44, rskr. 383). I det sammanhanget antogs en
särskild lag som generellt föreskriver att författningsbestämmelser om bank-
inspektionen eller försäkringsinspektionen skall avse finansinspektionen
(SFS 1991:936). Däremot gjordes inga ändringar i de författningar som inne-
håller bestämmelser om bankinspektionen eller försäkringsinspektionen.
Tanken är att detta skall göras i det löpande författningsarbetet. I enlighet
härmed bör bankrörelselagens bestämmelser om bankinspektionen nu änd-
ras så att de i stället avser finansinspektionen.
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats ett för-
slag till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617).
Förslaget är sådant att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden
har lagt fram.
11
Framställning om ändring av 10 kap 8 § Föreningsbankslagcn (FBL) m m
För att åstadkomma en rationell organisationsstruktur har inom före-
ningsbanksrörelsen principbeslut fattats om att sammanföra de nuvarande
tolv centrala föreningsbankerna till en riksomfattande central föreningsbank
med namnet Sveriges Föreningsbank, central föreningsbank. Sammanlägg-
ningen förutses ske i form av fusion genom kombination enligt 10 kap 2 §
FBL. I den nya banken kommer jämväl Sveriges Föreningsbankers För-
bunds verksamhet att integreras.
1. 10 kap 8 § FBL
Av de tolv centrala föreningsbankerna har elva en enhetlig organisations-
form bestående av central föreningsbank med anslutna lokala föreningsban-
ker. Till de senare är de enskilda medlemmarna anslutna. I en av de centrala
bankerna, Mälarprovinsernas Föreningsbank (MÄL), tillämpas med stöd av
lagstiftningen sedan 1960-talet en annan organisationsmodell, s k tvåledsor-
ganisation. Denna organisationsform kännetecknas av att lokala förenings-
banker saknas, vilket innebär att medlemmarna är anslutna direkt till den
centrala banken.
En förutsättning för att den nya banken skall bli rationell är att den får en
enhetlig medlemsstruktur. Detta blir inte fallet om MÄL i oförändrat skick
skulle ingå i fusionen. Man skulle då få en medlemskader bestående av ca
350 lokala banker, härrörande från de elva centrala bankerna som har en
likartad organisation samt ca 58 000 enskilda medlemmar som nu är direk-
tanslutna till MÄL, ett förhållande som givetvis inte är tillfredsställande.
För att uppnå formell likställighet med övriga centrala banker krävs att
man inom MÄLs verksamhetsområde bildar en eller flera lokala förenings-
banker. Till denna eller dessa överföres de tillgångar, skulder och delar av
fonderna som skall eller bör tillkomma lokal föreningsbank. Likaledes skall
givetvis även de enskilda medlemmarna i MÄLs centrala föreningsbank
överföras till vederbörlig lokal bank.
Det lagrum som i detta sammanhang är akutellt är 10 kap 8 § FBL, Överta-
gande av del av annan föreningsbanks rörelse. Tillkomsten av däri intagna
bestämmelser får ses som en konsekvens av banklagsutredningens uppfatt-
ning att föreningsbanksrörelsen skulle själv få bestämma över sin interna or-
ganisation och att lagstiftningen skulle dels underlätta önskvärda struktur-
förändringar, dels undanröja eventuella legala hinder härför. Som ett led i
detta strävande infördes ett nytt fusionsförfarande, fusion genom kombina-
tion (FBL 10:2), som i många fall är enklare än den tidigare enda möjliga
absorptionsmetoden.
Man var emellertid på det klara med att behov kunde föreligga att över-
föra del av lokal föreningsbanks rörelse till annan lokal föreningsbanks rö-
relse, liksom att skäl kunde föreligga för central föreningsbank att förvärva
del av annan föreningsbanks (central eller lokal) rörelse. Första stycket i
FBL 10:8 utformades också så att dessa förutsebara behov tillgodosågs. Där-
emot förutsåg man inte det motsatta förhållandet som nu är akutellt, nämli-
gen att lokal föreningsbank övertar del av central föreningsbanks rörelse.
Prop. 1991/92:37
Bilaga 1
12
Bestämmelsen bör därför ändras så att överlåtelse av del av annan förenings-
banks rörelse skall kunna ske fritt oavsett vilken typ av föreningsbank den
förvärvande eller överlåtande banken tillhör.
Den ifrågavarande paragrafen är emellertid behäftad med ännu en brist
som bör rättas till för att paragrafen skall fylla sin tänkta funktion. I motsats
till vad som gäller vid fusion enligt 1 och 2 §§ reglerar inte 8 § frågan om
överförande av medlemskapen till den övertagande banken. Detta får när-
mast ses som ett förbiseende vid lagens tillkomst. Kravet på medlemskap
för person som önskar erhålla kredit har alltid varit en central princip inom
jordbrukskasse-föreningsbanksrörelsen. Lagstadgandet härom är visserli-
gen numera avskaffat men kravet kvarstår ändå fullt ut genom stadgebe-
stämmelse.
I det aktuella fallet gäller det alltså att överföra ca 58 000 medlemmmar i
central föreningsbank till en eller flera lokala banker. Att införskaffa nya
inträdesansökningar från alla dessa medlemmar är i praktiken omöjligt. För-
bundet hemställer därför om ett sådant tillägg till 10 kap 8 § FBL att ett över-
tagande av del av annan föreningsbanks rörelse även innefattar medlemska-
pet för berörda. Det bör påpekas att lagändringen är nödvändig inte bara för
den nu aktuella situationen utan har betydelse vid varje framtida förändring
av rörelsens struktur i de fall fusionsinstitutet inte kommer till användning.
Föreningsbankerna arbetar med likalydande stadgar över hela fältet.
Medlemmarnas rättigheter är därför desamma oavsett vilken föreningsbank
vederbörande tillhör. Inte desto mindre bör medlem genom uttryckligt stad-
gande i paragrafen tillförsäkras en liknande rätt till utträde som tillkommer
medlem som inte samtyckt till fusion enligt 10 kap 3 § andra stycket FBL.
Sammanfattningsvis hemställer förbundet att 10 kap 8 § FBL ändras så
att övertagande av del av annan föreningsbanks rörelse får ske fritt mellan
föreningsbanker oavsett vilken typ av föreningsbank övertagandet av-
ser,
att övertagande av del av annan föreningsbanks rörelse skall avse även be-
rörda medlemmar samt
att dessa medlemmar tillförsäkras en liknande rätt till utträde som tillkom-
mer medlem vid fusion enligt 10 kap 3 § andra stycket FBL.
Ändringen av Mälarprovinsernas Föreningsbanks organisation ingår som ett
förberedande och grundläggande moment för den riksomfattande fusion
som är avsedd att genomföras under 1991 och med avsett formellt ikraftträ-
dande 1992-01-01. Förbundet hemställer därför om skyndsammast möjliga
behandling av ärendet.
2 Andra lagändringar
De centrala föreningsbankerna och förbundet äger tillsammans aktiemajori-
teten (ca 93,4 % av rösterna och 80 % av kapitalet) i Föreningsbankernas
Bank, som är rörelsens affärsbank. Föreningsbankernas Bank är förenings-
bankernas clearingbank, förvaltar föreningsbankernas likviditetsreserv, skö-
ter utlands- och fondkommissionsrörelsen m m. Föreningsbankernas Bank
kommer i inledningsskedet att vara dotterbolag till Sveriges Föreningsbank
Prop. 1991/92:37
Bilaga 1
13
för att - troligen - så småningom helt integreras i Sveriges Föreningsbank
sedan utestående aktier köpts upp.
För närvarande finns enligt bankrörelselagen (BRL) vissa skillnader i rö-
relseregler mellan bankaktiebolag, å ena sidan, och sparbanker och före-
ningsbanker, å andra sidan. Dessa skillnader har sin historiska bakgrund i
tidigare skillnader i verksamhetsinriktning, men även andra skäl såsom stor-
lek m m torde ha haft betydelse.
SFF anser att det inte längre finns anledning att bibehålla dessa olikartade
rörelseregler. SFF avser närmare bestämt följande bestämmelser.
1 kap 4 § BRL
Bankaktiebolag får enligt paragrafens andra stycke efter tillstånd av rege-
ringen eller, efter regeringens bemyndigande bankinspektionen, inrätta filial
1 utlandet. Sådant tillstånd skall lämnas om den planerade rörelsen kan antas
komma att uppfylla kraven på en sund bankverksamhet.
Motsatsvis gäller således att central föreningsbank inte kan inrätta filial i
utlandet.
2 kap 6 § BRL
Efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande bankin-
spektionen, får ett bankaktiebolag förvärva aktie i annat bankaktiebolag
samt aktie eller andel i utländskt bankföretag och i svenkt eller utländskt
företag, vars ändamål kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det
allmänna.
Enligt samma paragraf får en central föreningsbank förvärva aktie eller
andel i svenskt företag vars ändamål kan anses vara till nytta för bankväsen-
det eller det allmänna eller som tillgodoser för föreningsbanker gemen-
samma intressen.
Härvid föreligger således en skillnad i så måtto att bankaktiebolag får för-
värva aktie i annat bankaktiebolag, vilket central föreningsbank inte får
(med undantag för FB Banken). Vidare får bankaktiebolag förvärva aktie
eller andel i utländskt bankföretag och i annat utländskt företag vilket inte
central föreningsbank får.
2 kap 7 § BRL
Enligt paragrafen gäller att sparbank och central föreningsbank endast efter
tillstånd av bankinspektionen får medverka vid emission av aktier mm på
den allmänna marknaden. Motsatsvis gäller således att bankaktiebolags
medverkan i denna typ av verksamhet inte kräver tillstånd av bankinspektio-
nen.
2 kap 14 § BRL
Som en huvudregel gäller enligt denna paragraf att när en bank beviljar kre-
dit får den inte avtala att bankens fordran skall medföra rätt till betalning
först efter låntagarens övriga borgenärer.
Efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, bank-
inspektionen får dock en central föreningsbank avtala om sådant villkor vid
Prop. 1991/92:37
Bilaga 1
14
beviljande av kredit till svenskt företag, vars ändamål kan anses vara till
nytta för bankväsendet eller det allmänna. Bankaktiebolag får efter tillstånd
avtala om sådant villkor vid beviljande av kredit till annat bankaktiebolag,
till utländskt bankföretag eller till sådant svenskt eller utländskt företag vars
ändamål kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna.
Detta innebär att central föreningsbank inte får avtala om sådant villkor
vid beviljande av kredit till annat bankaktiebolag, utländskt företag eller ut-
ländskt bankföretag.
SFF anser att ovan angivna bestämmelser bör ändras på sådant sätt att
central föreningsbank jämställs med bankaktiebolag. Det framstår som
märkligt om det blivande moderbolaget för Föreningsbankernas Bank får
operera under mer restriktiva bestämmelser i angivna avseenden än dotter-
bolaget. Under alla förhållanden framstår en ändring av angivna regler som
helt nödvändig för att på sikt möjliggöra den tänkta integrationen mellan
Sveriges Föreningsbank och Föreningsbankernas Bank.
SFF hemställer att bankrörelselagen ändras i angivna hänseenden, om
möjligt redan med verkan från 1992Ä01Å01. Det bör rimligen inte föreligga
några problem att ändra lagreglerna vad avser tillämpningen på central före-
ningsbank. Den planerade sammanslagningen av de tolv centrala förenings-
bankerna leder till en rikstäckande central föreningsbank med en koncern-
balansomslutning överstigande 120 mdr kr.
3 övriga frågor
SFF har f n ännu inte full överblick över alla frågor som på olika sätt måste
lösas under fusionsprocessen. Det är därför inte uteslutet att behov av ytter-
ligare lagändringar kan visa sig föreligga.
En viktig fråga som ännu inte slutligt lösts är SFFs integrering i den plane-
rade nya centrala föreningsbanken. Föreningsbankslagen reglerar endast fu-
sioner mellan föreningsbanker. SFF är en ekonomisk förening vars enda
medlemmar är de tolv centrala föreningsbankerna. Formella legala möjlig-
heter för att SFF skall kunna delta i fusionen saknas således. Alternativet
till fusion är att SFF likvideras - en naturlig följd av att SFFs medlemmar
fusionerar - och att SFFs tillgångar utskiftas till medlemmarna.
Oavsett vilken integrationslösning som slutligen väljs, varvid fusionsal-
terntivet förutsätter lagändring, utgår SFF från att integrationen kan genom-
föras utan skattekonsekvenser i enlighet med den praxis som etablerats vid
bankfusioner.
Sedan SFF fått full överblick över de frågor som måste lösas under fu-
sionsprocessen - sannolikt inom de närmaste månaderna - kan SFF således
få anledning att återkomma med begäran om ytterligare lagändringar.
Den för närvarande mest akuta frågan gäller den under 1 ovan berörda
ändringen av 10 kap 8 § FBL.
SVERIGES FÖRENINGSBANKERS FÖRBUND
Bertil Svenson
Torbjörn Kyhlstedt
Prop. 1991/92:37
Bilaga 1
15
Sammanställning av remissyttrandena över framställning den 11 januari
1991 från Sveriges Föreningsbankers Förbund om ändringar i hankrörelsela-
gen.
Remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över framställningen från Sveriges Föreningsban-
kers Förbund om ändringar i bankrörelselagen avgetts av fullmäktige i Sveri-
ges riksbank, finansinspektionen, näringsfrihetsombudsmannen, Svenska
Bankföreningen och Sparbanksgruppen AB.
Konsumentverket har förklarat att det avstår från att avge yttrande över
framställningen.
Remissinstanserna har anfört:
Fullmäktige tillstyrker Sveriges Föreningsbankers Förbunds framställning
om ändringar i bankrörelselagen. Det är en strävan att de legala rörelsereg-
lerna för banker blir så lika som möjligt för olika associationsformer. Bevak-
ning av att bank inte bedriver rörelse för vilken kompetens ej finns bör i
första hand göras i samband med i förekommande fall regeringens och finan-
sinspektionens tillståndsprövning och i övrigt ske inom finansinspektionens
löpande tillsyn.
Fullmäktige har beretts tillfälle avge yttrande över en framställning från
Sveriges Föreningsbankers Förbund om ändringar i bankrörelselagen
(BRL).
Bakgrunden till framställningen är följande. Bankrörelselagen gör på
några punkter skillnad mellan vad som gäller för bankaktiebolag och för cen-
tral föreningsbank. De centrala föreningsbankerna och förbundet äger idag
aktiemajoriteten i Föreningsbankernas Bank, som är rörelsens bankaktiebo-
lag. De verksamheter som endast får bedrivas av bankaktiebolag kan således
för föreningsbanksrörelsens del idag bedrivas i Föreningsbankernas Bank.
De centrala föreningsbankerna planerar att gå samman till Sveriges Före-
ningsbank. Därefter avses på sikt även Föreningsbankernas Bank bli inte-
grerad i Sveriges Föreningsbank.
I framställningen anförs att det inte längre finns anledning att behålla
dessa skillnader i rörelseregler och att en ändring är nödvändig för att möjlig-
göra den framtida fusionen mellan Sveriges Föreningsbank och Förenings-
bankernas Bank, eftersom därefter inget bankaktiebolag skulle ingå i före-
ningsbanksrörelsen.
De punkter på vilka avvikelser i rörelsereglerna mellan bankaktiebolag
och föreningsbank anförs och som nu begärs ändrade är följande.
- Bankaktiebolag men inte föreningsbank får, efter regeringens eller finan-
sinspektionens tillstånd, inrätta filial i utlandet (1 kap 4 § BRL).
- Bankaktiebolag men inte föreningsbank får, efter regeringens eller fi-
nansinspektionens tillstånd, förvärva aktier i annat bankaktiebolag eller
andel i utländskt bankföretag eller annat utländskt företag (2 kap 6 §
BRL).
Prop. 1991/92:37
Bilaga 2
16
- Bankaktiebolag får utan tillstånd av finansinspektionen medverka vid
emission av aktier m m på den allmänna marknaden, medan förenings-
bank måste ha sådant tillstånd (2 kap 7 § BRL).
- Bankaktiebolag får, efter regeringens eller finansinspektionens tillstånd,
vid beviljande av kredit till annat bankaktiebolag, till utländskt bankföre-
tag eller till sådant svenskt eller utländskt företag vars ändamål kan anses
vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna avtala att bankens
fordran skall medföra rätt till betalning först efter låntagarens övriga bor-
genärer. Föreningsbank får, efter tillstånd, avtala om sådant villkor en-
dast vid beviljande av kredit till svenskt företag vars ändamål kan anses
vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna (2 kap 14 § BRL).
Beträffande medverkan vid emission av aktier har numera den ändringen
gjorts, att den angivna paragrafen i BRL upphävts (SFS 1991:1018). Samti-
digt har i lagen om värdepappersrörelse (1991:981) införts krav på tillstånd
för värdepappersrörelse, vari ingår medverkan vid emission, utan skillnader
mellan olika slag av institut. Av de fyra framlagda förslagen om lagändring
återstår således tre.
Enligt fullmäktiges mening bör de rörelseregler som gäller för banker så
långt möjligt vara lika, oberoende av bankens associationsform. Lagen har
dock på vissa punkter uppställt begränsningar för centrala föreningsbanker
som inte gäller för bankaktiebolag.
När nu de tolv centrala föreningsbankerna avser att gå samman till en
bank och på sikt även planerar ett samgående med Föreningsbankernas
Bank, som idag har de friare rörelsereglerna, bör enligt fullmäktiges mening
inga betänkligheter föreligga mot att central föreningsbank på de angivna
punkterna i bankrörelselagen ges samma rörelseregler som bankaktiebolag.
1 de föreslagna lagändringarna är det dessutom fråga om verksamhet som
ändock inte får bedrivas utan tillstånd från regeringen eller finansinspektio-
nen. Den restriktivitet som eventuellt kunde visa sig motiverad kan därför i
förekommande fall ta sig uttryck i ett vägrat tillstånd, snarare än i ett gene-
rellt lagförbud. I övrigt bör det få ankomma på finansinspektionen att i den
löpande tillsynen bevaka att en bank har tillbörlig kompetens att sköta den
rörelse som bedrivs.
Fullmäktige kan därför tillstyrka den begäran om ändringar i bankrörelse-
lagen som framförts av Sveriges Föreningsbankers Förbund.
Sveriges Föreningsbankers Förbund anser att ett antal olikheter mellan
bankinstitutens rörelseregler bör ändras på så sätt att en central förenings-
bank jämställs med ett bankaktiebolag. Finansinspektionen noterar därvid
att 2 kap 7 § bankrörelselagen upphört att gälla och ersatts av bestämmelser
som inte gör skillnad mellan olika bankinstitut. Kreditmarknadskommittén
har i sitt betänkande, SOU 1988:29, funnit det angeläget att undanröja den
skillnad mellan de olika bankgrupperna som, såvitt gäller möjligheten att
etablera sig utomlands, alltjämt finns i bankrörelselagen. Finansinspektio-
nen anser att kreditmarknaden generellt bör omfattas av enhetliga och där-
med så långt möjligt konkurrensneutrala regelsystem. Mot denna bakgrund
Prop. 1991/92:37
Bilaga 2
17
samt med hänsyn till att tillståndsplikt föreligger för bankaktiebolagen enligt
de aktuella rörelsereglerna tillstyrker finansinspektionen den aktuella fram-
ställningen. En förändring av de aktuella rörelsereglerna bör av samma skäl
även innefatta en motsvarande förändring av rörelsereglerna för sparban-
kerna.
För bankaktiebolagen gäller i ett antal fall mindre restriktiva rörelseregler
enligt bankrörelselagen, nedan benämnd BRL, än de som gäller för de cen-
trala föreningsbankerna och sparbankerna. Sveriges Föreningsbankers För-
bund anser att följande bestämmelser bör ändras på sådant sätt att en central
föreningsbank jämställs med ett bankaktiebolag.
Central föreningsbank eller sparbank får enligt 1 kap 4 § BRL inte inrätta
filial i utlandet. Föredragande statsråd har i prop 1986/87:12, sid 202, fram-
hållit att ”Möjligheten för sparbanker och föreningsbanker att förvärva ak-
tier i utländska bankföretag övervägs av kreditmarknadskommittén. Jag fin-
ner det naturligt att filialetablering utomlands för dessa banker prövas i sam-
band med frågan om aktieförvärv i sådana företag.”
Ett bankaktiebolag får enligt 2 kap 6 § BRL efter tillstånd bl.a. förvärva
aktie i annat bankaktiebolag samt aktie eller andel i utländskt bankföretag
och i utländskt företag, vars ändamål kan anses vara till nytta för bankväsen-
det eller det allmänna. Detta gäller även i fråga om garantifondbevis, för-
lagsbevis eller förlagsandelsbevis som har utfärdats av sådana företag. Med
banks förvärv av garantifondbevis jämställs utfärdande av garantifondför-
bindelsc.
Central föreningsbank eller sparbank har inte denna förvärvsrätt. Av
prop. 1986/87:12, sid 221, framgår att ”Till skillnad mot bankaktiebolagen
får sparbanker och centala föreningsbanker inte rätt att förvärva aktier i an-
nat bankaktiebolag än sådant som tillgodoser för resp, bankkategori gemen-
samma intressen nämligen Sparbankernas Bank och Föreningsbankernas
Bank. Inte heller får sådana banker rätt att förvärva aktier eller andelar i
utländska företag. Detta överensstämmer med vad som gälller enligt SpL
och JkL. Sparbanksväsendets och jordbrukskasserörelsens förvärv av aktier
i sådana företag kan dock redan nu ske genom Sparbankernas Bank resp.
Föreningsbankernas Bank. Frågan om sparbanks och föreningsbanks rätt till
etablering utomlands skall övervägas av kreditmarknadskommittén.”
Genom 2 kap 15 a § BRL vilken träder ikraft 1991-08-01 ges en bank, dvs.
samtliga bankinstitut, utvidgad rätt att förvärva aktier.
2 kap 7 § BRL upphör att gälla 1991-08-01. Den ersätts av bestämmelser i
lagen om värdepappersrörelse (1991:981) vilka inte gör skillnad mellan olika
bankinstitut.
Bankaktiebolag får enligt 2 kap 14 § BRL efter tillstånd avtala om villkor
att bankens fordran skall medföra rätt till betalning först efter låntagarens
övriga borgenärer vid beviljande av kredit till annat bankaktiebolag, till
uländskt bankföretag eller till sådant svenskt eller utländskt företag, vars än-
damål kan anses vara till nytta för bankväsendet eller det allmänna. Central
föreningsbank eller sparbank har endast motsvarande möjlighet avseende
kredit till svenskt företag. Av prop 1980/81:36, sid 24, framgår att banklags-
utredningen (Fi 1976:04) anser ”det rimligt och riktigt att bankerna skall
kunna skjuta till kapital i företag med bankfrämjande ändamål i form av så-
Prop. 1991/92:37
Bilaga 2
18
väl aktiekapital och förlagslån som lån med tillbakaskjuten förmånsrätt......
Villkoren bör emellertid vara desamma som i fråga om aktier och förlagsbe-
vis.”
Genom ovan nämnda reglering i 2 kap 15 a § BRL ges emellertid även
samtliga bankinstitut rätt att inom en viss ram bevilja s.k. lån med efterställd
betalningsrätt.
Av kreditmarknadskommitténs betänkande, SOU 1988:29, sid 231, fram-
går, angående bankernas förvärv av aktier och andelar i organisationsföre-
tag, att enligt kommitténs mening bör ”utgångspunkten vara att de olika
banklagarna skall så långt det är möjligt lämna utrymme för konkurrens mel-
lan de olika bankgrupperna på lika villkor. Det framstår numera mot bak-
grund av bankvärldens ökade internationalisering som angeläget att försöka
undanröja den skillnad som, såvitt gäller möjligheten att etablera sig utom-
lands, alltjämt finns i bankrörelselagen.......Därtill kommer att det för de
spar- och föreningsbanker som önskar etablera sig utomlands skall krävas
att bankinspektionen lämnat tillstånd till etableringen. Det finns således en
möjlighet att bevaka att endast större spar- och föreningsbanker kommer att
etablera sig utomlands.”
Finansinspektionen anser att kreditmarknaden generellt bör omfattas av
enhetliga och därmed så långt möjligt konkurrensneutrala regelsystem. Mot
denna bakgrund samt med hänsyn till att tillståndsplikt föreligger för bank-
aktiebolagen enligt de aktulla rörelsereglerna tillstyrker finansinspektionen
framställningen. En förändring av de aktuella rörelsereglerna bör av samma
skäl även innefatta en motsvarande förändring av rörelsereglerna för spar-
bankerna.
Som NO anförde då frågan om ändring av 10 kap. 8 § föreningsbankslagen
nyligen var aktuell ser NO från konkurrenssynpunkt positivt på förenings-
banksrörelsens strävan att skapa en rationell organisationsstruktur. Den om-
strukturering som både landets föreningsbanker och sparbanker är på väg
att genomföra eller har genomfört har till ett syfte att storleksmässigt uppnå
slagkraftiga enheter i konkurrensen med affärsbankerna.
De övriga frågor som Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF) tar upp i
sin framställning, och som är aktuella i denna remiss, kan sägas gälla vissa
kvarstående skillander i rörelseregler mellan å ena sidan bankaktiebolag och
å andra sidan föreningsbanker och sparbanker.
Ett övergripande syfte med den reformering av banklagstiftningen som i
flera omgångar gjorts sedan 1960-talet har varit att skapa konkurrensneutra-
litet mellan de olika bankkategorierna. I den mån som kvarstående skillna-
der i rörelseregler i de olika banklagarna får till följd ojämlikhet i konkur-
rensförutsättningar mellan bankinstituten uppstår en diskriminering på
grund av den offentliga regleringen av bankerna. Det är från konkurrenssyn-
punkt angeläget att föreningsbanker och sparbanker inte hindras i sitt age-
rande på marknaden av kvarstående diskriminerande inslag i lagstiftningen.
De frågor som SFF tar upp i sin framställning utgör såvitt NO kan bedöma
exempel på sådan kvarstående diskriminering som berörts ovan. Ändringar
Prop. 1991/92:37
Bilaga 2
19
i den av SFF föreslagna riktningen synes därför angelägna från de utgångs-
punkter som NO har att beakta. NO tillstyrker således att ändringar i be-
rörda lagar i huvudsaklig överensstämmelse med SFF:s förslag genomförs.
Svenska Bankföreningen har av finansdepartementet beretts tillfälle att
yttra sig över en framställning från Sveriges Föreningsbankers Förbund om
ändringar i bankrörelselagen. Föreningen har ingen erinran mot att bestäm-
melserna i bankrörelselagen ändras så att verksamhetsbetingelserna för cen-
tral föreningsbank likställs med dem som gäller för bankaktiebolag.
Sparbanksgruppen AB, som numera övertagit Svenska sparbanksförening-
ens funktion som branschorgan och företrädare för sparbankssektorn, har
beretts tillfälle att avge yttrande i rubricerade ärende. Sparbanksgruppen får
i anledning härav anföra följande.
Sveriges Föreningsbankers Förbund (nedan benämnt förbundet) har hem-
ställt om att vissa av bankrörelselagens rörelseregler ändras så att en central
föreningsbank jämställs med ett bankaktiebolag. De bestämmelser i bankrö-
relselagen som avses och som ger bankaktiebolag möjligheter som inte före-
ningsbanker och sparbanker har, är 1 kap 4 § (möjlighet att efter tillstånd
inrätta filial i utlandet), 2 kap 6 § (möjlighet att efter tillstånd förvärva bl a
aktier i bankaktiebolag, utländska bankföretag och andra utländska före-
tag), 2 kap 7 § (möjlighet att utan särskilt tillstånd medverka vid emission av
aktier m m) och 2 kap 14 § (möjlighet att efter tillstånd träffa avtal om efter-
ställd betalningsrätt vid beviljande av kredit till bankaktiebolag, utländskt
bankföretag eller andra utländska företag). Förbundets hemställan skall ses
mot bakgrund av den omstrukturering som f.n. pågår inom föreningsbanks-
rörelsen av innebörd att nuvarande centrala föreningsbanker sammanslås till
en central riksomfattande föreningsbank och att bankaktiebolaget Före-
ningsbankernas Bank avses komma att integreras i den nya centrala före-
ningsbanken.
Sparbanksgruppen konstaterar att en av de bestämmelser som avses i för-
bundets hemställan, 2 kap 7 § bankrörelselagen, upphört att gälla och att
det i det hänseendet numera inte föreligger någon skillnad mellan de olika
bankinstituten. Vidare noterar Sparbanksgruppen att det numera införts
möjligheter för samtliga bankinstitut att inom vissa ramar förvärva place-
ringsaktier och bevilja lån med efterställd betalningsrätt.
Sparbanksgruppen anser rent allmänt att det för de på den svenska kredit-
marknaden verksamma bankinstituten bör gälla enhetliga och därmed kon-
kurrensneutrala regler. Ett sådant synsätt torde ligga i linje med den utveck-
ling som skett på banklagstiftningsområdet under senare år. Mot denna bak-
grund borde ett bifall till ifrågavarande hemställan leda till att motsvarande
förändringar görs för sparbankernas vidkommande.
Genom bildandet av den finansiella koncernen Sparbanksgruppen kom-
mer emellertid de större sparbankerna och totalt ca 80% av den samlade ba-
Prop. 1991/92:37
Bilaga 2
20
lansomslutningcn inom sparbanksscktorn att regleras av den lagstiftning
som gäller för bankaktiebolag. Koncernen Sparbanksgruppen torde komma
att för de återstående sparbankernas räkning tillhandahålla sådana tjänster
att en förändring av de aktuella rörelsercglerna även för sparbankerna knap-
past kommer att ha någon praktisk betydelse för i vart fall de mindre av
dessa.
Sparbanksgruppen har sammanfattningsvis i och för sig inget att invända
mot ett bifall till förbundets hemställan. Sparbanksgruppen anser emellertid
principiellt sett att banklagstiftningen bör vara enhetlig och konkurrens-
neutral. Mot denna bakgrund bör ett bifall till förbundets hemställan inne-
fatta motsvarande lagändringar för sparbankerna, trots att behovet av så-
dana förändringar bedöms vara begränsat efter koncernen Sparbanks-
gruppens bildande.
I förbundets framställning berörs avslutningsvis i allmänna ordalag even-
tuella skattekonsekvenser av det planerade samgåendet mellan förbundet
och den nya centrala föreningsbanken. Förbundet utgår därvid ifrån att
denna integration kan genomföras utan skattekonsekvenser i enlighet med
den praxis som etablerats vid bankfusioner.
Sparbanksgruppen vill här framhålla följande. Den strukturomvandling
som pågår inom sparbanksscktorn kommer i viss utsträckning att kunna ge-
nomföras utan skattebelastning. Skattekonsekvenser av icke obetydlig om-
fattning kommer dock att uppkomma. Någon lättnad i detta avseende har
lagstiftaren inte velat medverka till. Om det skulle visa sig att föreningsban-
kernas strukturomvandling får skatteeffekter enligt gällande rätt, förutsätter
Sparbanksgruppen att föreningsbankerna inte får gynnsammare behandling
i detta avseende än vad som kommit sparbankerna till del.
Prop. 1991/92:37
Bilaga 2
21
gotab 40044, Stockholm 1991