Prop.
1991/92: 33
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 17 oktober 1991.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Birgit Friggebo
I propositionen föreslås en ändring av av 8 kap. 29 a § plan- och bygglagen
(1987:10), PBL, med innebörden att byggnadsnämnderna även under år
1992 vid bygglovprövning skall vara skyldiga att godta byggprodukter, som
godkänts av behörigt organ i något annat nordiskt land. Detta innebär att
nämnderna under ytterligare ett år blir skyldiga att godta nordiska bygg-
produkter på samma sätt som byggprodukter vilka frivilligt typgodkänts eller
tillverkningskontrollerats i Sverige.
Förslaget bör ses mot bakgrund av de pågående förhandlingarna om
Sveriges, Finlands, Islands och Norges anslutning till den europeiska inre
marknaden den 1 januari 1993.
Lagändringen avses träda i kraft den 1 januari 1992.
1 Riksdagen 799/192. 1 sand. Nr 33
Förslag till
Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)1
Prop. 1991/92:33
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 29 a § plan- och bygglagen (1987:10) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
29 a §2
Intill utgången av år 1991 skall
vid tillämpningen av 29 § andra
stycket andra meningen med där av-
sedda produkter likställas material,
konstruktioner och anordningar som
har godkänts av de organ i annat
nordiskt land som regeringen be-
stämmer.
Intill utgången av år 7992 skall
vid tillämpningen av 29 § andra
stycket andra meningen med där av-
sedda produkter likställas material,
konstruktioner och anordningar som
har godkänts av de organ i annat
nordiskt land som regeringen be-
stämmer.
Första stycket gäller inte material, konstruktioner eller anordningar som
kräver obligatoriskt typgodkännande enligt 16 kap. 2 § andra stycket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om avvikelse från bestämmelserna i första stycket om likställd-
het. Avvikelse får föreskrivas i fråga om sådana produkter som inte kan
antas uppfylla kraven i 3 kap. till skydd för liv, personlig säkerhet eller
hälsa och för en lämplig utformning av byggnader och andra anläggningar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
'Lagen omtryckt §987:246.
2Senaste lydelse 1989:345.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1991
Prop. 1991/92:33
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Dinkelspiel, Thurdin,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel,
P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Friggebo
En förutsättning för att olika material och produkter skall kunna användas i
det svenska byggandet är att de har sådana egenskaper att byggnaderna kom-
mer att uppfylla de grundläggande kraven i 3 kap. plan- och bygglagen
(1987:10), PBL. Vid bygglovpliktiga arbeten prövar byggnadsnämnden om
de tilltänkta åtgärderna kan antas uppfylla bl.a. dessa krav. Enligt 8 kap.
29 § andra stycket PBL skall byggnadsnämnderna emellertid godta
typgodkända eller tillverkningskontrollerade material m.m. i de avseenden
typgodkännandet eller tillverkningskontrollen gäller. Enligt 8 kap. 29 a § som
tillkom år 1989 (prop. 1988/89:139, BoU9, rskr. 267, SFS 1989:345) skall
byggnadsnämnderna intill utgången av år 1991 likställa material, konstruk-
tioner och anordningar, som har godkänts av de organ i annat nordiskt land
som regeringen bestämmer, med av boverket typgodkända eller tillverknings-
kontrollerade material m.m. Sådana organ finns förtecknade i förordningen
(1989:731) om godtagande av byggprodukter som godkänts i annat nordiskt
land.
Föreskriften om likställdhet gäller inte när svenskt typgodkännande är
obligatoriskt, men för närvarande finns inte något krav på obligatoriskt god-
kännande.
Bakgrunden till riksdagens beslut var en önskan att i dåvarande överhet-
tade byggkonjunktur öka tillgången på byggprodukter genom att främja im-
port. På grund av det mångåriga nordiska harmoniseringsarbetet bedömdes
de nordiska länderna ha så likartade krav på byggvaror att några större pro-
blem med hänsyn till hälsa och säkerhet eller annars inte kunde befaras upp-
komma. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyn-
digades dock att meddela föreskrifter om avvikelse från bestämmelsen om
likställdhet Bemyndigandet får ses som en säkerhetsventil, avsedd för bygg-
produkter som inte kan antas uppfylla kraven i 3 kap. PBL till skydd för liv,
personlig säkerhet eller hälsa och för en lämplig utformning av byggnader
och andra anläggningar. Några sådana föreskrifter har emellertid hittills inte Prop. 1991/92:33
ansetts nödvändiga.
Tidsbegränsningen i 29 a § bestämdes med hänsyn bl.a. till den förväntade
utvecklingen av det nordiska samarbetet och de pågående förhandlingarna om
undanröjande av handelshinder på byggområdet mellan EFTA- och EG-län-
dema. Frågan om en eventuell förlängning borde enligt propositionen göras
beroende bl.a. av utgången av fortsatta förhandlingar på olika nivåer samt av
om ömsesidighet kunde uppnås i fråga om giltigheten av nationellt utfärdade
godkännanden i förhållandet mellan de nordiska länderna.
Förhandlingarna om det s.k. EES-avtalet mellan EFTA-ländema och EG är
ännu inte slutförda. Målet är dock att avtalet skall kunna träda i kraft den 1
januari 1993. Ett syfte är att åstadkomma en fri varucirkulation bl.a. när det
gäller byggvaror.
Om EES-avtalet kommer till stånd torde det saknas anledning att gå vidare
med harmonisering av de nordiska byggbestämmelsema i syfte att undanröja
handelshinder i Norden. En fortsatt nordisk harmonisering är inte heller
okomplicerad. För Danmarks del gäller speciella förhållanden på grund av
medlemsskapet i EG. En annan svårighet är administrativa olikheter i regle-
ringen av dessa frågor i de nordiska ländema.
Boverket har i en skrivelse till regeringen den 5 juli 1991 meddelat att verket
inte finner någon anledning att den 31 december 1991 upphöra med godta-
gandet av byggprodukter som godkänts i annat nordiskt land, utan föreslår att
verksamheten fortsätter tills den förutsatta samordnade europeiska godkän-
nandeordningen träder i kraft. Boverket ser inte heller något behov av att göra
någon ändring i förordningen (1989:731) om godtagande av byggprodukter
som godkänts i annat nordiskt land.
En sammanfattning av boverkets skrivelse bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga. Det skall dock påpekas, att vad som sägs i samman-
fattningen om utarbetandet av föreskrifter om att norska godkännanden av
brandavskiljande, glasade väggar inte skall jämställas med svenska godkän-
nanden, inte längre är aktuellt. Efter svenska påpekanden har nämligen de
norska godkännandena numera återkallats.
Vid en s.k. hearing på bostadsdepartementet den 26 augusti 1991 redovisades
och diskuterades boverkets förslag.
Industrins Byggmaterialgrupp och Swedoor AB avstyrkte en förlängning Prop. 1991/92:33
av försöksverksamheten, såvida inte de andra nordiska länderna inför mot-
svarande bestämmelser som de svenska. Man framhöll också att den över-
hettning på byggmarknaden som var ett motiv för försöksverksamheten nu
efterträtts av en lågkonjunktur.
Industrins Kommitté för Byggbestämmelser och Industriförbundet fram-
höll vikten av ömsesidighet i kraven på byggprodukter i de nordiska län-
derna.
Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer framhöll att det saknas en for-
mell möjlighet för byggnadsnämnderna att stoppa konstaterat undermåliga
produkter, som är godkända i ett annat nordiskt land. Mot detta invände bo-
verket - under erinran om byggherreansvaret i PBL och om verkets före-
skriftsrätt - att det uppmanat byggnadsnämnderna att vända sig till boverket,
om de befarar att en godkänd produkt är undermålig, men att verket hittills
endast fått in ett mycket begränsat antal sådana framställningar.
Kontrollrädetför betongvaror ansåg att förteckningen över godkännande-
organen i de andra nordiska länderna måste revideras i vissa avseenden.
Byggentreprenörerna, Riksbyggen, Grossistförbundet - Svensk Handel
samt statens pris- och konkurrensverk tillstyrkte boverkets förslag främst
med motiveringen att ökad konkurrens är värdefull oavsett konjunkturläget.
De båda sistnämnda ansåg dessutom att försöksverksamheten borde utvidgas
till att omfatta godkännanden från flera länder.
Enligt min mening är erfarenheterna positiva av ordningen med att jämställa
vissa nordiska godkännanden av byggprodukter med svenska typgodkännan-
den. Även om det är svårt att säga hur stor betydelse reglerna har haft i
förhållande till andra omständigheter som har påverkat byggandet har utbudet
av byggvaror ökat och priserna kan antas ha dämpats något. 1 ett längre per-
spektiv kommer den internationella konkurrensen att vidgas på detta liksom
på andra områden som en följd främst av en europeisk integration, oavsett
vilka former denna kommer att få. Mot denna bakgrund vore en återgång till
de regler som gällde tidigare olycklig för den svenska byggmaterialindustrins
framtida konkurrenskraft på en internationell marknad.
Jag vill vidare framhålla att det från allmän utgångspunkt finns ett mycket
starkt intresse att konkurrenshämmande regler avvecklas och att kostnaderna
för brukarna hålls nere. Den under lång tid besvärande prisutvecklingen på
den svenska byggmarknaden måste nu varaktigt brytas.
Det huvudsakliga argumentet mot en fortsatt försöksverksamhet är enligt
min mening om denna i ett längre perspektiv skulle medföra konkurrensnack-
delar för svensk byggmaterialindustri genom brist på ömsesidighet i fråga om
nordiska eller vidare europeiska åtaganden. Ett EES-avtal skulle innebära att
sådana farhågor var ogrundade. Jag utgår från att ett sådant avtal inom kort
kommer till stånd. Med hänsyn till detta bör nuvarande regler förlängas. En
förlängning bör dock begränsas till ett år. Skulle det visa sig att EES-för- Prop. 1991/92:33
handlingarna inte kan avslutas på avsett sätt får den då återstående tiden till
utgången av år 1992 användas till att på annat sätt söka uppnå en ömsesidig-
het med övriga nordiska länder i fråga om godkännande av byggvaror.
Ensidiga svenska åtaganden bör inte göras för tid efter år 1992.
En förlängning av tiden för godtagande av nordiska byggprodukter enligt
8 kap. 29 a § PBL i avvaktan på en kommande mer omfattande harmo-
nisering är ett ensidigt svenskt beslut, som inte påverkar våra internationella
förpliktelser. En förlängning är inte heller någon teknisk föreskrift som be-
höver anmälas till andra länder.
Jag anser således övervägande skäl tala för att tiden för godtagande av
nordiska byggprodukter enligt 8 kap. 29 a § PBL förlängs. Förlängningen
bör tidsbegränsas ull den 31 december 1992.
Lagändringen bör träda i kraft den 1 januari 1992.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom bostadsdepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10). Förslaget är
sådant att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen
(1987:10).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att ge-
nom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har
lagt fram.
Prop.l991/92:33
Bilaga 1
Den 21 mars 1991 gav regeringen boverket i uppdrag att förbereda en svensk
harmonisering till EGs regler när det gäller organisationen för certifiering och
tekniska godkännanden på byggområdet. I samband därmed skulle verket
också överväga en fortsättning av den tillfälliga ordningen med godtagande av
inom andra nordiska länder godkända byggprodukter.
2.1 Boverkets hantering av olikheter mellan godkännanden
Boverket har av regeringen bemyndigats (SFS 1989:731) att meddela de
föreskrifter om avvikelse från bestämmelserna om likställdhet av byggpro-
dukter som behövs enligt 8 kap 29a § tredje stycket plan- och bygglagen
(1987:10). Boverket har därför låtit utreda skillnaderna mellan svenska och
andra nordiska länders bestämmelser för mätning och provning samt krav-
nivåer avseende WS-installationer, ljudisolering, värmeisolering, brand-
skydd, styvhet och bärförmåga. Trots att undersökningarna visade att det
föreligger avvikelser mellan svenska och andra nordiska bestämmelser, ansåg
boverket att det inte förelåg skäl att meddela särskilda föreskrifter för att in-
skränka likställdheten. Verket valde att istället söka en praktisk lösning från
fall till fall när problem uppstått på grund av olikheterna, samt uppmanade
byggnadsnämnderna att underrätta boverket om sådana problem.
2.2 Erfarenheter
Erfarenheterna under den tid som bestämmelserna om likställdhet tillämpats,
har visat att problem uppstått endast i ett fåtal fall. Detta har bland annat gällt
några äldre norska godkännanden för brandavskiljande, glasade väggar. Ett
annat problem har varit produkter som är typgodkända i Sverige och som
dessutom är typgodkända i annat nordiskt land men med andra villkor.
Svårigheterna har vanligen kunnat lösas efter överläggningar med tillver-
karen.
Den kritik som framförts mot skillnader i reglerna har i stor utsträckning
varit av principiell natur. Boverkets uppfattning är att pågående samordnings-
strävanden successivt minskar dessa problem. Industrins byggmaterialgrupp
har dock hävdat att ett ensidigt svenskt godkännandesystem ger osunda och
marknadsstyrande effekter och framhållit att övriga nordiska länder till viss
del har kontrollorgan som enbart granskar produkter producerade i det egna
landet. Boverket delar uppfattningen att denna typ av godkännanden utgör
handelshinder för svenska tillverkare, men konstaterar samtidigt att det rör sig
om godkännanden från privata branschorgan som inte likställs med svenskt
typgodkännande.
2.3 Boverkets slutsatser
2.3.1 Fortsatt godtagande
Boverket konstaterar att effekten av den tillfälliga ordningen med godtagande
av inom andra nordiska länder godkända byggprodukter, är svår att särskilja
från effekterna av skillnader i ländernas konjunkturlägen.
Boverket menar dock att den tillfälliga ordningen med likställdhet för
nordiska typgodkännanden markerat betydelsen av en fortsatt regelsamord-
ning, samtidigt som den utgjort en betydelsefull viljeyttring i ett läge med
kraftigt stigande byggkostnader. Dessutom har problemen varit måttliga och
kunnat hanteras utan speciella föreskrifter om avvikelser från likställdhet
mellan godkännanden.
Även om prisutvecklingen blivit lugnare och någon formell ömsesidighet
enligt boverkets bedömning inte kan förutses, finns det enligt boverkets upp-
fattning ingen anledning att upphäva likställdheten. Med hänsyn till EES-för-
handlingarna och den svenska EG-ansökan, är det också angeläget att fort-
sätta driva frågan om en internationell samordning av byggreglerna.
Boverkets uppfattning är därför att nuvarande bestämmelser kan förlängas
i avvaktan på en mera omfattande internationell samordning av produkt-
kraven.
2.3.2 Ömsesidighet
Ömsesidighet mellan de nordiska länderna är önskvärd, men det finns enligt
boverket idag ingen avsikt från våra nordiska grannar att besluta om lik-
ställdhet för nordiska godkännanden, främst på grund av det förväntade EES-
avtalet samt att Danmark redan är bundet av EG-reglema. Med beaktande av
att ett EES-avtal troligen gäller från och med 1 januari 1993 och att EGs
byggvarudirektiv därmed tillämpas även i Sverige, Finland och Norge, finns
det enligt boverkets mening inga skäl att ytterligare driva frågan om ömse-
sidighet under år 1992.
2.3.3 Förteckning över godkännandeorgan
Godkännandeorganisationen i de övriga nordiska länderna har inte förändrats
under försöksperioden på ett sådant sätt att det enligt boverket nu finns skäl
att revidera förteckningen (SFS 1989:731, bilagan) över likställda organ.
Prop.1991/92:33
Bilaga 1
gotab 40046, Stockholm 1991