Prop.
1991/92:29
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 oktober 1991.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Mats Odell
Under våren 1991 träffades ett preliminärt avtal mellan Sverige, Norge och
den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) om civil luftfart. Avtalet,
som ännu inte har godkänts av EEGs beslutande organ, jämställer Sverige
och Norge med EEGs medlemsstater såvitt gäller rättigheter och skyldighe-
ter på den civila luftfartens område. Avtalet är avsett att träda i kraft i nära
anslutning till årsskiftet 1991/1992.
Ett införlivande av avtalet med svensk rätt kräver i betydande delar lag-
stiftning. I propositionen föreslås att riksdagen dels godkänner avtalet, dels
antar en ny lag om tillämpning av det aktuella avtalet och en lag om ändring
i lagen (1970:417) om marknadsdomstol. Den nya lagstiftningen föreslås
träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Riksdagen 1991192. 1 samt. Nr 29
Härigenom föreskrivs följande
Tillämpningsområde
1 § Denna lag tillämpas i fråga om lufttransporter och sådan därmed sam-
manhängande verksamhet som avses i avtal mellan Sverige, Norge och
Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) om civil luftfart.
Med avtalspart avses i denna lag Sverige, Norge och EEG. Med Fördraget
avses det i Rom den 25 mars 1957 undertecknade fördraget om upprättande
av EEG. Med rådet och kommissionen avses ministerrådet och kommissio-
nen hos EEG.
2§ Följande bestämmelser i de i bilagan till avtalet upptagna rättsakterna
nr 4, 5, 11, 12 och 17 skall gälla som lag här i landet.
1. Artiklarna 1 -4, 8, 9, 11, 12, 14, 15 utom punkt 3, 16 utom punkt 3 samt
17-20 i rådets första förordning 62/17/EEG om tillämpning av fördragets
artiklar 85 och 86, med vidtagna ändringar (nr 4).
2. Artiklarna 1-7, 9, 11, 12 utom punkt 3, 13 utom punkt 3 samt 14-17 i
rådets förordning 87/3975/EEG om proceduren för tillämpning av konkur-
rensreglerna på företag inom luftfartssektorn (nr 5).
3. Artiklarna 1-9 i rådets förordning 91/295/EEG om införande av ge-
mensamma regler om kompensation till passagerare som nekas ombordstig-
ning på flygplan i regelbunden lufttrafik (nr 11).
4. Artiklarna 1 -19 och 22 i rådets förordning 89/2299/EEG om en uppför-
andekod för datoriserade bokningssystem (nr 12).
5. Artiklarna 1-8, 11, 13, 14-18 och 21 i rådets förordning 89/4064/EEG
om kontroll av förctagskonccntrationer (nr 17).
De angivna bestämmelserna i bilagan till avtalet finns intagna som bilaga
till denna lag.
I fråga om fullgörande i Sverige av skyldigheter enligt denna paragraf till-
lämpas 13 samt 15 —19 §§.
3 § Beteckningarna ”medlemsstat” och ”gemenskapen” i de i 2 § angivna
rättsakterna skall anses inbegripa Sverige och Norge. Hänvisningar i rättsak-
terna till artiklarna 85 och 86 i fördraget skall i stället avse 4-7§§ denna lag.
Konkuirensbegränsande avtal
4§ Följande är oförenligt med denna lag och förbjudet, om inte annat följer
av 6§:Överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslut-
ningaroch samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan avtals-
parterna och som har till syfte eller följd att konkurrensen hindras, begrän-
sas eller snedvrids inom det geografiska område som omfattas av det i 1 §
angivna avtalet. Detta gäller särskilt dem som innebär att
a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indi-
rekt fastställs,
b) produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar begränsas
eller kontrolleras,
c) marknader eller inköpskällor delas upp,
d) olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer gentemot handels-
partner, varigenom dessa får konkurrensnackdel,
Prop. 1991/92:29
e) det ställs som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare Prop. 1991/92:29
förpliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband
med föremålet för avtalet.
5§ Överenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt 4§ är ogiltiga.
6§ Bestämmelserna i 4§ får av kommissionen förklaras inte gälla för
- varje överenskommelse eller grupp av överenskommelser mellan företag,
- varje beslut eller grupp av beslut av företagssammanslutningar och
- varje samordnat förfarande eller grupp av samordnade förfaranden,
som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor el-
ler till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som
konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därvid uppnås
och som inte
a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för
att uppnå dessa mål,
b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsent-
lig del av varorna i fråga.
Missbruk av dominerande ställning på marknaden
7 § Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning
inom det geografiska område som omfattas av det i 1 § angivna avtalet eller
inom en väsentlig del av detta område är, i den utsträckning det kan påverka
handeln mellan avtalsparterna, oförenligt med avtalet och förbjudet.
Sådant missbruk kan särskilt bestå i att
a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings-
priser eller andra oskäliga affärsvillkor,
b) begränsa produktion, avsättning eller teknisk utveckling till nackdel för
konsumenterna,
c) tillämpa olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspart-
ner, varigenom dessa får konkurrensnackdel,
d) ställa som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare för-
pliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband
med föremålet för avtalet.
Statliga stödåtgärder m.m.
8 § Om inte annat följer av 9 eller 10 §§ är stöd som ges med hjälp av statliga
eller andra allmänna medel otillåtna, om de snedvrider eller hotar att sned-
vrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, i
den utsträckning det påverkar handeln mellan avtalsparterna.
9 § Sådana stöd av social natur som ges till enskilda konsumenter, under för-
utsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varornas ur-
sprung, eller som ges för att avhjälpa skador som förorsakats av naturkata-
strofer eller andra exceptionella händelser är dock tillåtna.
10 § Som tillåtna kan anses stöd
a) för att främja den ekonomiska utvecklingen i områden där levnadsstan-
darden är onormalt låg eller där allvarlig sysselsättningsbrist råder,
b) för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt euro-
peiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en avtalsparts eko-
nomi,
c) för att underlätta utvecklingen av viss näringsverksamhet eller vissa re-
gioner, i den mån stödet inte ändrar villkoren för handeln i en omfattning
som strider mot det gemensamma intresset.
11 § När cn stödåtgärd som avses i 8 —10 §§ har anmälts till kommissionen, Prop. 1991/92:29
får svensk myndighet inte pröva tillåtligheten av stödet innan kommissionen
har meddelat beslut i saken.
12 § En kommun är skyldig att upplysa regeringen om stöd som planeras och
som kan bli föremål för kommissionens prövning.
Uppgiftsskyldighet m.m.
13 § Den myndighet som regeringen bestämmer får
1. förelägga den som är uppgiftsskyldigenligt bestämmelserna i 2§ att full-
göra sådan skyldighet till myndigheten, samt
2. förelägga den hos vilken cn undersökning får företas enligt dessa be-
stämmelser att låta myndigheten dels granska böcker och andra affärshand-
lingar, dels göra kopior av eller utdrag ur böcker och andra affärshandlingar,
dels begära muntliga förklaringar på ort och ställe, dels få tillträde till den
uppgiftsskyldiges samtliga lokaler, markområden och transportmedel.
Myndigheten får meddela beslut enligt första stycket endast
om kommissionen begärt att åtgärden skall vidtas av myndigheten i stället
för av kommissionen och underlåtenhet att följa föreläggandet inte på grund
av beslut meddelat av kommissionen kan medföra skyldighet att betala viten
eller böter enligt bestämmelserna i 2§, eller
om myndigheten, inom ramen för den egna behörigheten med den be-
gränsning som framgår av 20 § andra stycket och i övrigt i enlighet med till-
lämpliga bestämmelser i 2§, meddelar beslutet helt på eget initiativ.
Beslut som avses i första stycket 1. får förenas med vite om den uppgifts-
skyldige inte följt ett tidigare föreläggande av myndigheten eller en tidigare
anmaning av kommissionen. Beslut som avses i första stycket 2. och som
myndigheten meddelar helt på eget initiativ får förenas med vite. Beslut som
är förenat med vite får överklagas till kammarrätten. Beslutet gäller omedel-
bart, om inte annat bestäms. Talan om utdömande av vite förs av myndighe-
ten hos marknadsdomstolen.
Giltigheten av vissa beslut av kommissionen
14 § Om kommissionen i ett enskilt fall har funnit att det inte finns grund för
tillämpning av 4§ eller 7§ eller om kommissionen enligt 6 § i ett enskilt fall
har medgett undantag från tillämpningen av 4§, gäller beslutet här i landet.
Verkställighet av kommissionens beslut i övrigt
15 § Ett beslut av kommissionen som riktar sig mot cn enskild fysisk eller
juridisk person skall prövas av svenska myndigheter, om kommissionen be-
gärt verkställighet av beslutet. Prövningen skall avse frågan om beslutet är
förenligt med det i 1 § angivna avtalet och med föreskrifter som grundas på
avtalet.
Svenska myndigheter får inte pröva frågan om ett beslut av kommissionen
är ogiltigt på grund av att kommissionen saknat behörighet, att väsentliga
processuella föreskrifter åsidosatts, att beslutet strider mot fördraget eller
någon annan rättsregel som hänför sig till fördragets tillämpning eller att
fråga är om maktmissbruk eller illojal maktanvändning från kommissionens
sida.
16 § I de fall som avses 15 § skall beslutet prövas av konsumentombudsman-
nen, om saken gäller marknadsföring eller avtalsvillkor i konsumentförhål-
landen, och annars av näringsfrihetsombudsmannen.
Om konsumentombudsmannen eller näringsfrihetsombudsmannen finner
att kommissionens beslut är uppenbart oförenligt med avtalet eller med före- Prop. 1991/92:29
skrifter som grundas på avtalet, skall han anmäla saken för regeringen. I an-
nat fall skall han väcka talan hos marknadsdomstolen.
17 § Om marknadsdomstolen finner att kommissionens beslut inte är fören-
ligt med avtalet eller med föreskrifter som grundas på avtalet, skall domsto-
len anmäla sitt beslut för regeringen. I annat fall skall domstolen förklara att
kommissionens beslut skall gälla.
Om domstolen förklarar att kommissionens beslut skall gälla, får det verk-
ställas som svensk lagakraftägande dom.
18 § Böter och viten som beslutats av kommissionen skall vid prövning enligt
15 § bestämmas i svenskt mynt.
19 § Om kommissionen har funnit att cn kommun lämnat stöd som står i strid
med 8§, skall regeringen, om den finner att kommissionens beslut är fören-
ligt med avtalet och med föreskrifter som grundas på avtalet, upphäva det
kommunala beslutet.
Domstolsprövning i andra fall
20 § Frågor om överträdelse av föreskrifterna i 4§ eller 7 § prövas av mark-
nadsdomstolen. Frågor om överträdelse av de föreskrifter som anges i 2§
prövas också av marknadsdomstolen, om saken rör en konkurrensfråga eller
fråga om kontroll av företagsförvärv, och annars av tingsrätt.
Att svenska domstolars och andra myndigheters behörighet att pröva frå-
gor som avses i denna lag kan vara inskränkt framgår av föreskrifter som
anges i 2§.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket får en allmän domstol pröva
en invändning om att ett avtal är ogiltigt på grund av 4 § eller strider mot 7 §
eller någon föreskrift som anges i 2§.
21 § För marknadsdomstolens prövning i fall som avses i 20 § gäller, i den
mån särskilda föreskrifter inte har meddelats i denna lag, konkurrenslagen
(1982:729) i tillämpliga delar.
Handläggningen hos marknadsdomstolen
22 § För marknadsdomstolens handläggning av ärenden som avses i denna
lag gäller 3-10 och 14 §§, 15 § första stycket samt 16 — 22 §§ lagen (1970:417)
om marknadsdomstol m.m. i tillämpliga delar.
Vid prövning enligt 15 § denna lag av beslut av kommissionen om att un-
dersökning skall företas hos den som är skyldig att underkasta sig en sådan
får marknadsdomstolen meddela beslut utan att den mot vilken verkställig-
het begärts har fått tillfälle att yttra sig.
Överklagande
23 § Marknadsdomstolens beslut enligt 15 § får överklagas till högsta dom-
stolen genom besvär. Andra beslut av marknadsdomstolen enligt denna lag
får inte överklagas.
Om marknadsdomstolens beslut enligt 15 § överklagas, får högsta domsto-
len förordna att verkställighet tills vidare inte får äga rum.
24 § I fråga om överklagande och om prövningen av besvär i högsta domsto-
len gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 54 och 56 kap. rättegångs-
balken om talan mot hovrätts slutliga beslut i mål eller ärende i vilket talan
väckts vid tingsrätt. Vad som där sägs om hovrätt skall i stället avse mark- Prop. 1991/92:29
nadsdomstolen.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 13 §§ lagen (1970:417) om marknads-
domstol m.m.1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:29
Nuvarande lydelse
Marknadsdomstolen handlägger
ärenden enligt konkurrenslagen
(1982:729), marknadsföringslagen
(1975:1418), lagen (1971:112) om
avtalsvillkor i konsumentförhållan-
den, lagen (1984:292) om avtalsvill-
kor mellan näringsidkare, produkt-
säkerhetslagen (1988:1604).
Mot marknadsdomstolens beslut i
ärenden som avses i 1 § får talan inte
föras. Detsamma gäller domstolens
beslut i övrigt enligt denna lag.
Ansökan som avses i 17 § konkur-
renslagen (1982:729) görs skriftli-
gen. Detsamma gäller ansökan om
förbud eller åläggande enligt 2-4 §§
marknadsföringslagen (1975:1418),
1§ lagen (1971:112) om avtalsvillkor
i konsumentförhållanden, 1 § lagen
(1984:292) om avtalsvillkor mellan
näringsidkare eller 5-9§§ eller 12§
tredje stycket produktsäkerhetsla-
gen (1988:1604). Av ansökningen
skall framgå de skäl på vilka ansök-
ningen grundas och den utredning
sökanden åberopar.
Föreslagen lydelse
2
Marknadsdomstolen handlägger
ärenden enligt
1. konkurrenslagen (1982:729),
2. marknadsföringslagen
(1975:1418),
3. lagen (1971:112) om avtalsvill-
kor i konsumentförhållanden,
4. lagen (1984:292) om avtalsvill-
kor mellan näringsidkare,
5. produktsäkerhetslagen
(1988:1604),
6. lagen (1991:000) om tillämp-
ning av avtal mellan Sverige, Norge
och EEG om civil luftfart, om inte
annat följer av 20 § nämnda lag.
2§3
Mot marknadsdomstolens beslut i
ärenden enligt denna lag får talan
inte föras i annat fall än som följer av
23 § lagen (1991:000) om tillämpning
av avtal mellan Sverige, Norge och
EEG om civil luftfart. Detsamma
gäller domstolens beslut i övrigt en-
ligt denna lag.
Ansökan som avses i 17 § konkur-
renslagen (1982:729) görs skriftli-
gen. Detsamma gäller ansökan om
förbud eller åläggande enligt 2-4 §§
marknadsföringslagen (1975:1418),
1§ lagen (1971:112) om avtalsvillkor
i konsumentförhållanden, 1 § lagen
(1984:292) om avtalsvillkor mellan
näringsidkare eller 5 — 9 §§ eller 12 §
tredje stycket produktsäkerhetsla-
gen (1988:1604) samt ansökan enligt
16 § lagen (1991:000) om tillämpning
av avtal mellan Sverige, Norge och
EEG om civil luftfart. Av ansök-
ningen skall framgå de skäl på vilka
1 Lagen omtryckt 1984:294. Senaste lydelse av lagens rubrik 1972:732.
2 Senaste lydelse 1988:1606.
3 Senaste lydelse 1972:732.
4 Senaste lydelse 1988:1606.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:29
ansökningen grundas och den utred-
ning sökanden åberopar.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1991
Prop. 1991/92:29
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Dinkelspiel, Thur-
din, Hcllsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Könberg, Odell, Lundgren, Unc-
kcl, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Odell
Efter förhandlingar mellan representanter för de svenska och norska rege-
ringarna samt EEG träffade parterna i slutet av mars 1991 ett preliminärt
avtal på den civila luftfartens område. Avtalet bör i svensk översättning fo-
gas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
För att Sverige skall kunna tillträda avtalet krävs lagstiftning. Inom kom-
munikationsdepartementet har upprättats departementspromemorian (Ds
1991:28) Luftfartsavtal Sverige - Norge - EG. Promemorians lagförslag bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttran-
dena, som också innehåller en förteckning över remissinstanserna, bör fogas
till protokollet som bilaga 3.
Den förra regeringen beslöt den 12 september 1991 att inhämta lagrådets
yttrande över inom kommunikationsdepartementet upprättade förslag till
lag om tillämpning av avtalet den 00 (månad) 1991 mellan Sverige, Norge
och EEG om civil luftfart samt lag om ändring i lagen (1970:417) om mark-
nadsdomstol. De sålunda remitterade förslagen bör fogas till protokollet
som bilaga 4.
Lagrådet har yttrat sig över lagförslagen den 10 oktober 1991. Yttrandet
fogas till protokollet som bilaga 5.
Enligt lagrådet innefattar det remitterade lagförslaget om tillämpning av
avtalet en i det stora hela godtagbar lösning av de författningstekniska frågor
som avtalet aktualiserar, även om enligt lagrådet förslaget ger anledning till
vissa erinringar från systematiska och principiella synpunkter. Lagrådets
erinringar rör främst avgränsningen av de beslut av kommissionen som för
att kunna verkställas i Sverige skall prövas av svensk domstol eller annan
myndighet samt befogenheterna för den myndighet som i Sverige skall bi-
träda kommissionen. Lagrådet har också föreslagit vissa redaktionella änd-
ringar av den föreslagna lagen om tillämpning av avtalet.
Som kommer att framgå av det följande kan jag i huvudsak ansluta mig
till lagrådets synpunkter och förslag. Den av lagrådet föreslagna lagtexten Prop. 1991/92:29
har jämkats redaktionellt på några punkter.
Avtalet är fortfarande preliminärt i det att det ännu inte slutligt godkänts
av EEGs beslutande organ. EEGs transportministrar har vid rådsmöte den
7 oktober 1991 funnit att den rättsliga grunden för avtalet för EEGs del är
Romfördragets artikel 84 och inte, som EG-kommissionen tidigare utgått
från, artikel 113. Detta innebär bl.a. krav på hörande av EG-parlamentet.
Den proceduren beräknas vara avslutad först i december 1991, då slutligt
godkännande kan väntas.
Jag vill i detta sammanhang också nämna att det har uppkommit fråga om
justering av avtalet på en punkt, nämligen när det gäller frågan vad som skall
hända om någon av avtalsparterna anser att Sverige eller Norge inte tilläm-
par avtalet på det sätt som förutsatts. Några särskilda bestämmelser för den
situationen finns inte i avtalet. I praktiken torde emellertid detta vara en
fråga som bör tas upp av den blandade kommitté som upprättas genom avta-
let. Parternas förhandlingsdelegationer är överens om att detta uttryckligen
bör framgå. En sådan ändring påverkar inte den lagstiftning som behövs med
anledning av avtalet. Det är heller inte fråga om något väsentligt moment i
avtalet utan från såväl svensk som norsk sida är även den text som tidigare
överenskommits godtagbar.
Enligt vad kommissionen har upplyst avser man att inom EG ta upp frågan
om den nyss berörda ändringen i samband med parlamentsbehandlingen av
avtalet. Med tanke på att frågan om avtalets slutliga lydelse på den aktuella
punkten fortfarande får anses öppen och att detta kan vara fallet även vid
tiden för riksdagsbehandlingen, bör riksdagens godkännande av avtalet in-
hämtas även såvitt avser den alternativa lydelse som avtalet kan komma att
få. Jag återkommer till denna fråga i det följande (avsnitt 3.2 i anslutning till
artikel 9). Av samma skäl bör ett svenskt undertecknande av avtalet anstå
till dess det klarlagts vilken av de alternativa lydelserna som blir den slutliga.
I terminologiskt hänseende kan anmärkas att ordet ”fines” i rättsakterna
1 regel har översatts med ”böter”. Det är emellertid inte fråga om böter i
svensk mening utan närmast om sanktionsavgifter. När det gäller översätt-
ningen av ”periodic penalty payments” med ”viten” kan vidare anmärkas att
EGs viten inte helt motsvarar det svenska begreppet. Av sammanhanget
torde emellertid framgå vad som avses.
Sverige är genom sin omfattande utrikeshandel och perifera geografiska läge
i förhållande till viktiga handelspartner i hög grad beroende av ett välutveck-
lat flyglinjenät. Genom det skandinaviska luftfartssamarbetet, som bl.a. in-
nebär att den samlade kapaciteten i internationell linjefart koncentrerats till
det gemensamma flygföretaget Scandinavian Airlines System (SAS), har det
varit möjligt för de tre skandinaviska länderna att trots var för sig begränsade
marknader etablera en flygtrafikförsörjning av hög klass. Luftfartssamarbe-
10
tet har byggt pä en identisk koncessionspolitik i de tre länderna, särskilt i Prop. 1991/92:29
fråga om den internationella luftfarten.
Danmark är medlem av EEG och måste alltså följa den luftfartspolitik
som gäller inom gemenskapen. SAS har erkänts som ett EG-företag och är,
såvitt gäller trafiken mellan Danmark och andra EG-länder, underkastat
EEGs regelverk. En stor del av trafiken mellan Danmark och andra länder
inom gemenskapen härrör från Sverige och Norge. De möjligheter som den
allt öppnare marknaden ger danska flygföretag gäller inte för norska och
svenska flygföretag eller för SAS trafik direkt från Sverige eller Norge till
EG. Detta kan komma att medföra att trafiken i ökad grad kanaliseras via
Danmark och att det blir färre direkta linjer och charterflygningar från Sve-
rige och Norge till kontinenten.
Genom att Danmark har att följa EEGs regler på luftfartsområdet har vi-
dare förutsättningarna för den gemensamma skandinaviska luftfartspoliti-
ken ändrats på ett avgörande sätt. Det är tveksamt om denna i längden skulle
kunna upprätthållas utan att Sverige och Norge likställs med Danmark såvitt
gäller förhållandet till EEG på luftfartsområdet.
Luftfarten har av tradition varit starkt reglerad, både nationellt och interna-
tionellt. Betydande delar av trafiken har reserverats för de nationella flyg-
företagen, som i många fall helt eller delvis är statsägda.
Arbetet inom EEG på en gemensam transportpolitik har först under de
senaste åren kommit att omfatta luftfarten. En försiktig liberalisering inled-
des den 1 januari 1988 med det s.k. luftfartspaket nr 1. Det fastslogs bl.a. att
EEGs konkurrensregler skulle tillämpas på luftfartsområdet och riktlinjer
drogs upp för hur detta skulle ske. Genom omfattande undantag från kon-
kurrensreglerna tilläts dock flygföretagen att fortsätta med en rad samar-
betsformer som annars var att anse som konkurrensbegränsande. Vidare in-
fördes möjligheter till en friare prisfastställelse. Den traditionella kapacitets-
delningen 50/50 mellan resp, lands flygföretag luckrades upp. Under de
första två åren kunde denna vara 55/45 och under det tredje året 60/40. Även
marknadstillträdet blev friare.
Luftfartspaket nr 1 har varit av begränsad betydelse för den skandinaviska
luftfarten. I juni 1990 antog emellertid ministerrådet luftfartspaket nr 2, som
trädde i kraft den 1 november 1990. Detta luftfartspaket är betydligt mer
långtgående än det första, bl.a. när det gäller rätt till marknadstillträde och
kapacitetsdelning. Det är med detta nya regelverk tydligt att det inte i läng-
den går att upprätthålla det skandinaviska luftfartssamarbetet, om inte Sve-
rige och Norge får samma villkor för luftfarten på EG-länderna som Dan-
mark. Det är att märka att avregleringen inom EEG kommer att fortsätta.
Luftfartspaket nr 2 kommer redan från den 1 januari 1993 att ändras i rikt-
ning mot ytterligare liberaliseringar på flera punkter. Bl.a. kommer prissätt-
ningen att bli i det närmaste fri.
11
Sverige och Norge begärde i juni 1988, med stöd av Danmark, förhandlingar
med EEG i syfte att på luftfartsområdet få samma ställning i förhållande till
EEG som Danmark. I december samma år begärde också övriga EFTA-län-
der motsvarande förhandlingar. Från svensk och norsk sida angavs därvid att
en gemensam lösning för alla EFTA-länderna skulle vara att föredra.
Kommissionen begärde därefter mandat att föra förhandlingar med alla
EFTA-länderna. Ministerrådet beslöt emellertid i juni 1990, med hänvisning
till det skandinaviska luftfartssamarbetet, att begränsa förhandlingsmanda-
tet till att gälla Sverige och Norge. Mandatet omfattade all civil luftfart mel-
lan Sverige resp. Norge och EG som utfördes av flygföretag i Skandinavien
och inom EG.
Förhandlingarna inleddes den 30 juni 1990. Sverige och Norge förhand-
lade gemensamt, varvid ordförandeskapet växlade mellan de båda länderna.
Förhandlingarna avslutades den 20 mars 1991, då enighet om ett avtal upp-
nåddes. Avtalet paraferades den 5 april 1991. Sammanlagt hölls fem for-
mella möten och ett antal expertgruppsmöten.
I det följande behandlas luftfartsavtalet och den lagstiftning som krävs.
Översättningen från engelska till svenska av de i avtalet ingående rättsak-
terna har skett enligt vad som gäller för ett kommande EES-avtal. Det inne-
bär bl.a. att översättningarna, sedan de godkänts i Sverige, också skall grans-
kas av EEG. Översättningarna är därför formellt att anse som preliminära.
Det kan alltså bli aktuellt med smärre jämkningar av den svenska översätt-
ningen. När emellertid översättningarna godkänts av EEG är den svenska
texten att anse som autentisk med samma vitsord som övriga avtalsspråk.
Avtalet består av en huvuddel, en bilaga och tre protokoll. Huvuddelen in-
nehåller de formella och institutionella reglerna liksom materiella konkur-
rensregler och regler om statsstöd m.m. I bilagan förtecknas de av EEGs
rättsakter på området som Sverige förbundit sig att följa. Dessa rör inte en-
bart Juftfartspolitiska frågor. Även konkurrensregler och regler som inte i
första hand berör luftfarten men som ändå har betydelse för denna har tagits
med.
I protokoll nr 1 förtecknas s.k. pipe-line acquis och annan lagstiftning på
EEG-sidan som kan förväntas inom de närmaste åren. Protokoll nr 2 inne-
håller uttalanden om tolkningen av vissa bestämmelser i rättsakterna och
protokoll nr 3 en avsiktsförklaring om anslutning till det nya flygledningssys-
temet Eurocontrol.
Prop. 1991/92:29
12
Prop. 1991/92:29
Preambeln
Av den första meningen framgår att syftet med avtalet är att skapa samma
regler inom hela det geografiska område som utgörs av Sverige, Norge och
EEG. Avtalet gäller alltså även mellan Sverige och Norge däremot inte mel-
lan de olika EEG-länderna. Det anges uttryckligen att EEG behåller sin
kompetens på konkurrensområdet, se också art. 1:1.
Enligt sista meningen skall avtalet inte föregripa utgången av EES-för-
handlingarna. Det upphör att gälla senast när ett EES-avtal träder i kraft, se
art. 19:3.
Art. 1
Första stycket motsvarar i huvudsak preambelns första mening.
Andra stycket hänvisar till de bestämmelser i bilagan som gäller vid varje
tidpunkt. Nya rättsakter införlivas med avtalet i enlighet med den procedur
som föreskrivs i art. 12 (den blandade kommittén). De blir alltså inte auto-
matiskt gällande.
Tolkningen av rättsakterna skall stå i överensstämmelse med den som görs
av EG-domstolen och kommissionen. För det ändamålet får Sverige och
Norge del av nya prejudikat, som på begäran av en part kan diskuteras i den
blandade kommittén. De tolkningar som redan finns när avtalet underteck-
nas anses utgöra en integrerad del av acquin. Dessa är Sverige/Norge därför
bundna av utan särskild bestämmelse.
Tredje stycket innehåller en allmän förpliktelse till lojalitet mellan avtals-
parterna när det gäller att uppfylla avtalet.
Art. 2
Artikeln har att göra med luftfartens s.k. friheter, vilka grundas på Chicago-
konventionen om internationell civil luftfart. Tredje och fjärde friheterna är
rätten att med passagerare, frakt och post flyga från flygföretagets registre-
ringsland till ett annat land resp, att flyga tillbaka därifrån. Femte friheten
är rätten att flyga mellan två andra länder än registreringslandet.
SAS är ett konsortium bildat av tre nationella bolag som primärt innehar
flygrättigheterna. Dessa har överlåtits på SAS, som flyger med maskiner till-
höriga eller leasade av alla tre bolagen oavsett vilken linje det gäller. Genom
art. 2, som har sin motsvarighet i andra överenskommelser på luftfartssek-
torn, klargörs att denna konstruktion accepteras även i detta samman-
hang.Ett flygplan registrerat hos norska DNL kan alltså flyga mellan Stock-
holm och Bryssel utan att det är fråga om en femte frihetsrättighet.
Art. 3
Artiklarna 4-6 är generellt utformade. Detsamma gäller några av de i bila-
gan förtecknade rättsakterna, som inom EEG är tillämpliga även på annat
än luftfartsförhållanden. Som exempel kan nämnas nr 16 om sällskapsresor
och nr 17 om kontroll av företagskoncentrationer. I artikeln klargörs att i
sådana fall avtalsbestämmelsen resp, rättsakten endast gäller på luftfartsom-
13
rådet eller, enligt vad som framgår av bilagan, områden som har samband Prop. 1991/92:29
därmed.
Art. 4-6
Dessa artiklar, som innehåller regler om konkurrens och statsstöd, motsva-
rar med smärre jämkningar artiklarna 85, 86 och 92 i Romfördraget. Sålunda
ersätts ”medlemsstaterna” med ”de avtalsslutande parterna”. Det kan i sam-
manhanget anmärkas att art. 92 anses omfatta inte bara statligt stöd utan
även stöd via andra offentliga organ, t.ex. kommuner. Detsamma gäller då
även art. 6. Bestämmelsen i art. 92:3 d) i Romfördraget om hur gruppundan-
tag beslutas har inte någon motsvarighet i art. 6. Om gruppundantag enligt
art. 4:3 beslutas, kan de införlivas med avtalet enligt art. 12. Beslut om un-
dantag i enskilda fall enligt art. 4:3 behandlas i anslutning till art. 11.
Art. 7
Artikeln, som handlar om tillämpningen av art. 6, reglerar motsvarande frå-
gor som art. 93 i Romfördraget men på ett delvis annat sätt såvitt gäller Sve-
rige och Norge.
I första stycket slås sålunda fast att Sverige och Norge i fråga om offentliga
stödåtgärder skall följa bestämmelserna i andra - sjätte styckena medan
Romfördraget skall tillämpas inom EEG. Sverige och Norge erkänner kom-
missionens utredningskompetens på området såvitt gäller offentliga stödåt-
gärder, däremot inte kommissionens rätt att fatta beslut med bindande ver-
kan för Sverige och Norge. Detta har nödvändiggjort vissa ändringar i för-
hållande till art. 93.
Andra stycket motsvarar art. 93:1. Praktiskt medför bestämmelserna en
skyldighet för Sverige och Norge att upplysa om de stöd som finns vid avta-
lets ikraftträdande, förändringar i dessa och nytillkommande åtgärder.
Tredje stycket motsvarar art. 93:2 första stycket. Om kommissionen fin-
ner att ett stöd inte är förenlig med avtalet eller att det missbrukas, skall
kommissionen anmäla detta för Sverige resp. Norge och begära att åtgärden
upphör inom viss tid. Den tid en stat får på sig varierar, men brukar i praxis
vara från någon månad upp till ett halvår. I allmänhet har då frågan redan
diskuterats informellt med kommissionen. Staten har också formellt fått till-
fälle att yttra sig.
Fjärde och femte styckena anvisar hur staten skall göra framför allt om
den inte godtar kommissionens bedömning. Staten skall i det fallet meddela
de båda andra avtalsparterna detta, varefter saken inom 21 dagar hänskjuts
till den blandade kommittén. Denna skall sammanträda senast 14 dagar efter
hänskjutandet. I fråga om det fortsatta förfarandet gäller bl.a. art. 14:5, vil-
ket innebär att den blandade kommittén måste fatta beslut inom sex måna-
der. Annars upphör avtalet att gälla. Alla beslut av den blandade kommittén
förutsätter enighet, art. 13:1.
Sjätte stycket överensstämmer i sak med art. 93:3 i Romfördraget. Den
innebär bl.a. att planerade stödåtgärder inte får sättas i verket förrän kom-
missionen har uttalat sig om åtgärdens tillåtlighet.
14
Art. 8
Prop. 1991/92:29
Utredning av brott mot Romfördragets konkurrensbestämmelser företas av
kommissionen på eget initiativ eller efter anmälan av en stat eller någon en-
skild. För sin utredning behöver kommissionen upplysningar från både sta-
ter och företag och möjlighet att skaffa in upplysningar från företag tvångsvis
genom vitesföreläggande eller husrannsakan om de inte lämnas frivilligt. Be-
stämmelser härom finns i rättsakterna nr 4, 5, 12 och 17.
Avtalsregleringen innebär att Sverige och Norge erkänner kommissionens
utredningskompetens på konkurrensområdet. Kommissionens kompetens
är i en del fall exklusiv. Om kommissionen beslutar att granska om ett visst
förfarande innebär konkurrensbegränsning, är de nationella myndigheterna
förhindrade att utreda samma sak. Beträffande företagsfusioner av gemen-
skapsdimension är enbart kommissionen behörig att utreda. När kommissio-
nen inte har denna exklusiva kompetens, är svenska och norska konkurrens-
myndigheter oförhindrade att på vanligt sätt utreda brott mot avtalets kon-
kurrensregler.
Regleringen innebär inte att Sverige och Norge erkänner kommissionens
kompetens att fatta beslut med bindande verkan för svenska resp, norska
rättssubjekt. Sådana beslut blir inte automatiskt gällande i Sverige eller
Norge, se vidare i anslutning till art. 9. Angående beslut om icke-ingripande-
besked (negativattest) och undantag i enskilda fall, se vid art. 11.
Enligt första stycket i förevarande art. 8 skall Sverige och Norge se till att
kommissionen får de upplysningar den har rätt till enligt bestämmelserna i
de nämnda rättsakterna. Förpliktelsen är folkrättslig och innebär inget annat
åtagande än att Sverige resp. Norge skall se till att tvångsmedel vid behov
står till buds.
I andra stycket preciseras Sveriges resp. Norges åtagande för den situatio-
nen att företagen enligt de i avtalet ingående rättsakterna har direkt upplys-
ningsskyldighet gentemot kommissionen. Man kan utgå från att företagen i
allmänhet lämnar upplysningarna frivilligt. Om tvångsmedel behöver använ-
das, skall de genomföras av nationella myndigheter och enligt nationell lag.
Kommissionen har rätt att delta i en husrannsakan. Den nationella myndig-
heten och kommissionen får komma överens om en lämplig dag. Det har
förutsatts att dagen skall kunna hållas hemlig för företaget så att man före-
bygger att handlingar undanskaffas.
Art. 9
Artikelns första stycke ålägger Sverige och Norge att se till att avtalets be-
stämmelser om konkurrens och offentligt stöd tillämpas och verkställs med
samma effekt som inom EEG. Det är Sveriges och Norges sak att bestämma
hur detta skall gå till så länge effekten blir densamma.
När det gäller regler om offentligt stöd finns, som redan nämnts, särskilda
tillämpningsregler i avtalets art. 7. Motsvarande föreskrifter saknas för kon-
kurrensreglerna. När det gäller tillämpningen av dessa erkänner, såsom re-
dovisats vid art. 8, Sverige och Norge kommissionens utredningskompetens.
Att kommissionen har denna kompetens kan inte anses innebära att myndig-
hetsutövning har överlåtits till kommissionen. För Sveriges del förutsätts att
15
kommissionens beslut, vare sig det gäller användningen av tvångsmedel un- Prop. 1991/92:29
der utredningen eller vid verkställighet av dess slutliga beslut, prövas av
domstol eller annan myndighet och omvandlas till ett nationellt beslut som
kan verkställas enligt svenska regler. Har kommissionen ålagt böter eller vi-
ten, skall dessa bestämmas i svenskt mynt men beloppet måste nära ansluta
till vad som tillämpas inom EEG. Den nationella myndigheten och rege-
ringen kan vid sin prövning komma fram till att kommissionens beslut inte
skall godtas, varvid frågan förs till den blandade kommittén, se vidare art.
11.
De rättigheter som härrör från avtalet skall enligt andra stycket kunna gö-
ras gällande inför nationell domstol. Detta överensstämmer med vad som
gäller inom EEG.
Som jag nämnde inledningsvis har fråga uppkommit om ändring av det
prelimiärt överenskomna avtalet. Den ändringen berör främst art. 9. Vad
saken gäller är hur den situationen skall lösas att det uppstår oenighet mellan
parterna om avtalets rätta tillämpning eller genomförande i Sverige eller
Norge. I den preliminärt överenskomna texten finns inte någon bestämmelse
om detta. Förhandlingsdelegationerna är emellertid ense om att en sådan
fråga bör hänskjutas till den blandade kommittén och att detta bör framgå
av avtalet.
Delegationerna är vidare överens om att frågan bör regleras på det sättet
att i förevarande art. 9 en ny punkt 2 tillfogas med följande lydelse i svensk
översättning:
2. Om de avtalsslutande partenia är oense i frågan om artiklarna 4, 5 eller
6 eller de andra bestämmelser som anges i punkt 1 tillämpas eller genomförs
på rätt sätt i Norge eller Sverige, skall ärendet föreläggas den blandade kom-
mitté som behandlas i artikel 13 och som skall sammanträda inom 14 dagar
från den dag då ärendet förelagts den.
Nuvarande punkt 2 blir i stället punkt 3. Vidare läggs art. 9 till i uppräk-
ningen i 13.7 och art. 9.2 i uppräkningen i art. 14.5.
Som jag också nämnde inledningsvis är det möjligt att ett godkännande av
denna ändring för EEGs del ännu inte föreligger när avtalet behandlas av
riksdagen. Detta innebär att riksdagens godkännande av avtalet bör inhäm-
tas såväl i fråga om den ursprungliga lydelsen som i fråga om den nyss be-
rörda ändringen
Art. 10
Artikeln ger uttryck för principen att svenska resp, norska domstolar och
andra myndigheter inte får pröva giltigheten av ett beslut som fattats av nå-
gon av EEGs institutioner, dvs. främst kommissionen. Prövningen av den
frågan får göras endast av EG-domstolen. Ett beslut kan förklaras ogiltigt på
grund av institutionens bristande behörighet eller på grund av att väsentliga
processuella föreskrifter åsidosatts, att beslutet strider mot Romfördraget
eller någon annan regel rörande fördragets tillämpning eller att det är fråga
om maktmissbruk eller illojal maktanvändning från institutionens sida, se
vidare art. 173 i Romfördraget.
I den mån ett beslut av kommissionen riktar sig till ett svenskt eller norskt
16
rättssubjekt har dessa rätt att föra talan i EG-domstolen under samma förut- Prop. 1991/92:29
sättningar som gäller för rättssubjekt inom gemenskapen. Även om kommis-
sionens beslut inte omedelbart gäller i Sverige (se vid art. 9) kan ju dessa
ha intresse av att beslutets giltighet inom gemenskapen blir prövad av EG-
domstolen.
Art. 11
Avtalet bygger, som tidigare nämnts, på att kommissionens behörighet att
genomföra utredningar erkänns. Kommissionens beslut grundade på sådana
utredningar gäller dock inte i Sverige eller Norge utan måste prövas av
svenska resp, norska myndigheter. Den prövningen kan mynna ut i antingen
ett accepterande av kommissionens beslut eller ett konstaterande av att be-
slutet inte kan godtas. I sistnämnda fall blir följden att saken skall hänskjutas
till den blandade kommittén.
Art. 11 innehåller bestämmelser om detta. De beslut som avses där är en-
dast sådana som innehåller en begäran att Sverige eller Norge skall vidta nå-
gon åtgärd. I botten kan emellertid ligga ett beslut som riktar sig direkt till ett
företag. I sådana fall blir bestämmelserna aktuella om företaget inte frivilligt
uppfyller kommissionsbeslutet. Kommissionen kan då begära verkställighet
av beslutet. Om beslutet rör konkurrensfrågor, t.ex. brott mot art. 4 i avta-
let, otillåtna avtalsvillkor c.d. bör saken prövas av i första hand näringsfri-
hetsombudsmannen (NO) eller konsumentombudsmannen (KO). Anser nå-
gon av dessa att beslutet är uppenbart oriktigt, bör han anmäla saken för
regeringen som hänskjuter frågan till den blandade kommittén. I annat fall
bör han föra talan hos marknadsdomstolen. Godtas beslutet av domstolen,
verkställs det på samma sätt som vanliga civilrättsliga domar. Gör domstolen
en annan bedömning än NO resp. KO och finner att beslutet inte skall god-
tas, måste domstolen på motsvarande sätt anmäla saken till regeringen. Frå-
gan förs då till den blandade kommittén.
Kommissionsbeslut i rent luftfartpolitiska frågor torde knappast vålla pro-
blem. I allmänhet är det nämligen regeringen som beslutar i sådana frågor.
Det kan också vara aktuellt att luftfartsverket skall företa någon åtgärd.
Av art. 2 i rättsakten nr 4 i bilagan följer att kommissionen kan på ansökan
eller eget initiativ meddela beslut om att ett avtal inte strider mot art. 4:1
eller 5 i förevarande avtal, s.k. negativattest. Kommissionen kan också enligt
art. 4:3 i luftfartsavtalet bl.a. i särskilda fall besluta om undantag från till-
lämpningen av 4:1. Särskilt sistnämnda beslut kan tänkas påverka rättigheter
för enskilda i Sverige. Om någon väcker talan vid en svensk domstol enligt
art. 9:2 under påstående att ett visst avtal eller förfarande strider mot art. 4
eller därpå grundad lagstiftning, kan kommissionsbeslut av nyssnämnda slag
tänkas få betydelse i rättegången. Det kan därför ifrågasättas om inte beslu-
ten innebär att förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning över-
låts på kommissionen. Frågan torde ha större teoretisk än praktisk bety-
delse.
Förevarande art. 11 jämförd med art. 9:2 ger utrymme för att kommissio-
nens beslut omprövas av svenska domstolar och andra myndigheter på det
sätt som tidigare redogjorts för. Trots att kommissionen är ensam behörig att
2 Riksdagen 1991192. 1 samt. Nr 29
meddela beslut om negativattest eller undantag i enskilda fall följer av avta- Prop. 1991/92:29
let att sådana beslut likväl skall kunna prövas här för att få verkan i Sverige.
Om den svenska domstol där beslutet åberopas får pröva vilken verkan be-
slutet skall anses ha i den svenska rättegången, torde beslutet vara att jäm-
ställa med andra omständigheter som åberopas av svarandesidan och som
värderas av domstolen. Med det synsättet är det inte fråga om överlåtelse av
myndighet. Skulle den svenska domstolen inte godta kommissionens beslut,
måste frågan hänskjutas till den blandade kommittén genom analog tillämp-
ning av art. 11:2.
Svenska rättssubjekt har emellertid ett starkt intresse av att kunna förlita
sig på att ett beslut om undantag som kommissionen har meddelat gäller inte
bara inom EEG utan även i Sverige. Mot den bakgrunden kan ifrågasättas
om inte kommissionens beslut bör gälla direkt i Sverige utan någon mellan-
kommandc prövning. En sådan lösning kräver en särskild regel i svensk lag
om att nämnda kommissionsbeslut gäller här i landet. I så fall blir det ak-
tuellt att tillämpa reglerna i 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen (RF).
Förslaget till lagtext är utformat i enlighet med den sist skisserade lösningen.
Art. 12
Avtalet förutsätts komma att utvecklas successivt genom ändring av de i av-
talet ingående rättsakterna eller genom att dessa ersätts eller nya tillkom-
mer. Bestämmelsen i första stycket tar sikte på detta och ger avtalsparterna
rätt att ensidigt ändra sin lagstiftning på ett område som täcks av avtalet.
Denna rätt tillkommer alla tre avtalsparterna, men torde bli aktuell endast
såvitt gäller EEG.
En ändring får inte vara diskriminerande utan skall gälla lika för alla.
Dessutom skall en part som vill genomföra en ändring i förväg informera de
andra avtalsparterna via den blandade kommittén och vid behov samråda i
frågan. Detta framgår av hänvisningen till art. 13:2.
Enligt andra stycket skall cn part så snart denne har antagit cn ändring och
senast åtta dagar därefter informera de andra avtalsparterna via den blan-
dade kommittén. Kommittén skall sammanträda senast 14 dagar därefter
och diskutera ändringens inverkan på avtalet.
Enligt tredje stycket kan kommittén antingen besluta om ändring av avta-
let eller att ändringen är av den karaktären att den inte strider mot avtalet.
Den kan också besluta om någon annan åtgärd i syfte att säkerställa avtalets
fortsatta tillämpning.
Är parterna överens om att den nya lagstiftningen skal! införlivas med av-
talet, beslutas om detta. Beslutet följer proceduren i art. 14, vilket bl.a. inne-
bär att beslutet skall publiceras i Official Journal, dvs. EGs officiella tidning.
Avtalsparterna har högst tolv månader på sig att genomföra ändringen natio-
nellt, vilken tid kan behöva utnyttjas om det gäller en fråga vari beslut skall
fattas av riksdagen.
Om parterna inte blir eniga och alltså inte kan fatta något beslut, gäller
art. 14:5 och 6. Det innebär att avtalet efter viss angiven tid upphör att gälla.
18
Art. 13
Prop. 1991/92:29
Artikeln innehåller närmare bestämmelser om den blandade kommittén.
Kommittén är ansvarig för administrationen av avtalet och för att det tilläm-
pas på rätt sätt. Alla beslut av kommittén kräver enighet. Sverige, Norge och
EEG har var sin representant (röst) i kommittén. Ordförandeskapet cirkule-
rar mellan avtalsparterna. Kommittén fastställer själv sina procedurregler,
vilket skall ske senast 21 dagar efter det att avtalet trätt i kraft. Den skall
sammanträda minst en gång om året och dessemellan på begäran av en part.
Den skall även sammanträda när en fråga har hänskjutits dit enligt särskilda
bestämmelser i avtalet.
Art. 14
Ett beslut av den blandade kommittén binder staterna folkrättsligt (14:1).
Dessa måste se till att beslutet genomförs. Om någon part anser att en annan
part inte har genomfört beslutet på rätt sätt, kan parten begära att den frågan
tas upp i kommittén. Om den tvisten inte kan lösas inom två månader, upp-
hör avtalet att gälla (14:2).
Beslut av kommittén skall publiceras i Official Journal. Det kan vara
lämpligt att besluten, åtminstone vissa av dem, dessutom publiceras i någon
nationell eller internationell publikation i Sverige och Norge med inriktning
på luftfartskretsen. Om genomförandet av beslutet kräver godkännande av
riksdagen, regeringen eller någon annan myndighet skall detta givetvis in-
hämtas (14:3). Parterna har som tidigare nämnts tolv månader på sig för
detta (14:4).
Om kommittén inte lyckas nå enighet om ett beslut som hänskjutits dit
enligt artiklarna 1:2 (tolkningsfrågor), 7:5 (offentligt stöd), 11:2 (beslut som
kommissionen meddelat med stöd av de i avtalet ingående rättsakterna) och
12:3 (ny lagstiftning) upphör avtalet att gälla (14:5).
I art. 14:6 finns en särskild bestämmelse om hur tiden för hänskjutande
skall räknas när ny lagstiftning tillkommit i tiden mellan undertecknandet av
avtalet och dess ikraftträdande.
Art. 15-18
Bestämmelserna i dessa artiklar innebär att avtalsparterna skall i den blan-
dade kommittén samråda med varandra i luftfartsfrågor dels när dessa be-
handlas i internationella organisationer, dels när de rör förhållandet till
tredje land. Såvitt gäller internationella organisationer kan frågan gälla ge-
mensamt uppträdande i organisationen. Även när det gäller avtal med tredje
land kan det vara av värde med konsultationer, inte minst för att få stöd från
EEG. Bestämmelserna innebär även en skyldighet för parterna att hålla var-
andra underrättade om luftfartspolitiska frågor av gemensamt intresse som
kan uppkomma. Bestämmelserna motsvarar vad som redan gäller mellan
EEGs medlemsländer.
Art. 19 och 20
Avtalet gäller för obestämd tid med en ettårig uppsägningstid. Sägs det upp
av en av parterna, upphör det att gälla även mellan de andra. Det upphör
19
också att gälla när ett EES-avtal träder i kraft oavsett om detta avtal omfat- Prop. 1991/92:29
tar luftfartssektorn eller inte (art. 19).
Avtalet skall omförhandlas på begäran av en part. Det skall under alla
händelser omförhandlas när det varit i kraft ett år (art. 20).
Art. 21
Artikeln anger det i och för sig självklara att den interna lagstiftningen måste
ha anpassats vid avtalets ikraftträdande.
Art. 22
Sverige och Norge har bilaterala luftfartsavtal med de flesta av EGs med-
lemsländer. Det nu aktuella avtalet tar över bestämmelserna i de bilaterala
avtalen i den mån de reglerar samma sak. De bilaterala avtalen innehåller i
allmänhet också bestämmelser om tullfrihet, valutor, agenter m.m. som inte
regleras i avtalet med EEG och i den delen gäller de bilaterala avtalen fortfa-
rande. Upphör luftfartsavtalet att gälla, kommer de bilaterala avtalen att
träda i full tillämpning igen.
Art. 23 och 24
Artiklarna innehåller bestämmelser om ratifikation m.m. Avtalet förutsätter
riksdagsgodkännade.
I bilagan förtecknas 20 olika rättsakter som ingår i avtalet. Generellt gäller
enligt cn uttrycklig föreskrift i bilagans inledning att beteckningarna ”med-
lemsstat” och ”gemenskapen” som förekommer i dessa rättsakter skall för
de ändamål som avses med avtalet anses innefatta Sverige och Norge.
Vissa av bestämmelserna i rättsakterna har betydelse endast för EEG in-
ternt. Den tekniken har därför använts att det under varje rättsakt anges
vilka bestämmelser i den som ingår i avtalet. Vidare anges under varje rätts-
akt där det är aktuellt att hänvisningar till artiklar i Romfördraget i stället
avser motsvarande bestämmelser i avtalet.
1. 90/2343IEEG (marknadstillträde och kapacitetsdelning)
Denna förordning innehåller luftfartspolitiska bestämmelser om marknads-
tillträde och delning av passagerarkapacitet mellan EEGs medlemsstater,
Sverige och Norge (avtalsstaterna). Förordningen reglerar inte förhållandet
mellan en avtalsstat och dess flygföretag (art. 3:1). Det innebär bl.a. att ett
svenskt eller norskt företag inte har andra rättigheter än som tilldelas dem
av Sverige resp. Norge. Har emellertid ett sådant företag i Sverige eller
Norge fått rätt att flyga på en viss linje till en annan stat, har företaget i all-
mänhet gentemot den staten rätt att kräva att tillstånd till trafiken beviljas,
se art. 5.
Marknadstillträde
Ett flygföretag som är EG-lufttrafikföretag (Community air carrier) enligt 2(
definitionen i art. 2 e) har rätt att utföra tredje och fjärde frihetstrafik mellan
flygplatser i avtalsstaterna (art. 4). Tredje friheten är rätt för ett företag som
är registrerat i ett land att flyga från detta land till ett annat land och där
sätta av passagerare och gods. Fjärde friheten är rätten att flyga hem med
passagerare och gods.
Om registreringsstaten har gett ett flygföretag rätt till tredje och fjärde
frihetstrafik skall den andra staten också medge trafiken. Registreringssta-
ten å sin sida får inte vägra ett flygföretag från den andra staten att flyga på
samma linje. Undantag kan dock gälla för linjer med en årskapacitet av
högst 30 000 säten som inte är tillräckligt lönsamma men viktiga från regio-
nalpolitisk synpunkt och för linjer mellan regionala flygplatser som trafike-
ras med flygplan med högst 80 säten. Om emellertid ett flygföretag i den
andra staten också vill flyga med högst 80 säten, får tillstånd inte vägras (art.
5)-
Avtalsstaterna skall också acceptera att en annan avtalsstat utpekar två
eller flera flygföretag att utföra trafik mellan den staten och en annan avtals-
stat (multiple designation). De skall också, från den 1 januari 1992, accep-
tera att registreringsstaten utpekar två eller flera flygförctag på samma linje,
om passagerarantalet på den linjen översteg 100 000 under år 1991 eller om
det då var mer än 600 returflygningar på linjen (art. 6).
Ett flygföretag har vidare rätt att, på vissa villkor, utföra femte frihetstra-
fik, dvs. att flyga passagerare och gods mellan flygplatser i andra stater än
registreringsstaten. Villkoren är att femte frihetstrafiken utgör en förläng-
ning av eller början på en linje från eller till registreringsstaten (tredje eller
fjärde frihetstrafik), att för femte frihetstrafiken utnyttjas endast 50% av
den normala säsongkapaciteten räknad i antalet säten och att, om ett annat
flygplan användsför femte frihetstrafiken än för tredje och fjärde frihetstrafi-
ken, detta flygplan inte är större än det andra (art. 7 och 8).
De rättigheter som nämnts i det föregående är inte absoluta utan kan in-
skränkas av säkerhets- eller miljöskäl eller tillgången på start- och landnings-
tider (slots). Vissa ytterligare regler finns. Någon diskriminering med hänsyn
till nationalitet får inte förekomma. Kommissionen har en övervakande och
beslutande funktion (art. 9 och 10).
Enligt protokoll 2 punkt 2 till avtalet får den avtalsstat, som har fördel av
en inskränkning enligt art. 10:3 av en annan avtalsstats rätt att öppna en ny
linje eller öka kapaciteten, inte själv tillåta nya rättigheter som skulle sätta
avtalsstaternas flygföretag i ett sämre läge jämfört med flygföretag från
tredje land. Den stat som gör det, riskerar att mista den fördel som art. 10:3
ger.
Kapacitetsdelning
När ett flygföretag får rätt att flyga till ett annat land har även det landets
flygföretag i allmänhet haft rätt att beflyga samma linje. Staterna har brukat
bevaka att kapaciten är lika, dvs. i princip 50/50.
Från den 1 november 1990 gäller att en EG-stat måste tillåta en kapacitets-
skillnad på 60/40 och att kapacitetsskillnaden ökar med 7,5 % för varje ny
säsong jämfört med föregående motsvarande säsong. Frivilliga kapacitets-
minskningar räknas inte in. Bestämmelserna om begränsningarna i fråga om
Prop. 1991/92:29
21
rätten till kapacitetsdelning gäller inte linjer mellan regionala flygplatser Prop. 1991/92:29
(art. 11).
Har tillämpningen av kapacitetsdelningsreglerna lett till allvarlig ekono-
misk skada för ett lands flygföretag, kan det landet begära att kommissionen
gör en undersökning och, med avvikelse från bestämmelserna, beslutar om
en tillfällig annan kapacitetsdelning. Motsvarande gäller när ett lands flyg-
företag är utsatt för betydande konkurrens från chartertrafik (art. 12). I pro-
tokoll 2 till avtalet finns under punkt 3 vissa riktlinjer för hur denna situation
skall behandlas av kommissionen.
2. 90/2342/EEG (biljettpriser)
I denna förordning finns bestämmelser om biljettpriser. Dessa godkänns av
staterna, som regel av luftfartsmyndigheterna (i Sverige luftfartsverket). Be-
stämmelserna gäller i princip endast för avtalsstaternas lufttrafikföretag.
Huvudregeln är att avtalsstaterna skall godkänna biljettpriser som står i
rimlig relation till det ansökande flygbolagets långsiktiga kostnader, inbegri-
pet tillfredsställande avkastning på kapital och en tillräcklig marginal så att
en tillfredsställande säkerhetsstandard kan hållas. Staterna skall också ta
hänsyn till andra omständigheter, såsom konsumenternas behov och mark-
nadssituationen, bl.a. priserna hos andra flygföretag som trafikerar samma
linje, och vikten av att förhindra dumping. Den omständigheten att ett före-
slaget biljettpris är lägre än det som ett annat företag på samma linje erbju-
der skall inte vara tillräckligt skäl för att inte godkänna priset (art. 3:1-4).
Ett flygföretag som redan fått ett visst pris godkänt har rätt att få detta
ändrat så att företaget kan anpassa sig till ett lägre pris hos ett annat företag
som flyger mellan samma punkter. Detta gäller dock inte indirekta flyg-
ningar vars längd överstiger 20 procent av den direkta linjen. Ett flygföretag
får även anpassa sig till chartertrafik, som kan anses jämförbar med linjetra-
fik (art. 3:5-6). Hur den jämförelsen skall gå till framgår av punkt 1 i det
till avtalet fogade protokoll nr 2.
Fram till den 31 december 1992 skall avtalsstaterna tillåta flygföretag att,
inom ramen för tre olika priszoner och på vissa andra villkor, själva välja
vilket pris de vill ta ut. Priszonerna bygger på ett referenspris, som är det
normala pris i ekonomiklass som tas ut av flygbolag med tredje- eller fjärde
frihetsrättigheter på linjen i fråga. Finns flera olika priser, är genomsnittspri-
set referenspris. Med ekonomiklass förstås i detta sammanhang t.ex. Buis-
ness Class eller Euro Class, dvs. biljetten medger ändrade resdagar eller av-
gångar.
Normalpriszonen är från 95 till 105 % av referenspriset, rabattzonen 94 till
80% av referenspriset och lågpriszonen från 79 till 30% av referenspriset.
Särskilda villkor för rabattzon resp, lågpriszon har föreskrivits i bilaga 2 till
rättsakten.
Om biljettpriset för en fullt utbytbar biljett överstiger 105 % av referens-
priset skall det anses godkänt, om inte båda avtalsstaterna inom 30 dagar
skriftligen meddelar flygföretaget och varandra sina invändningar.Om i
andra fall det föreslagna priset ligger utanför zonerna, skall det godkännas
av båda staterna. Det skall likväl anses godkänt, om inte någon stat gör in-
vändningar inom 21 dagar (art. 4).
22
En avtalsstat som har intresse i flyglinjen i fråga kan begära att kommissio- Prop. 1991/92:29
nen undersöker om någon annan stat inte iakttagit bestämmelserna. Kom-
missionens beslut kan överklagas till ministerrådet (art. 5). Vid oenighet
mellan berörda stater i frågan om ett biljettpris skall godkännas eller inte
skall konsultationer hållas och, om dessa blir rcsultatlösa, saken avgöras av
skiljenämnd (art. 6). Kommissionen har rätt att få de upplysningar av stater
och flygföretag som behövs för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter
enligt den aktuella rättsakten (art. 9).
En avtalsstat som har gett ett tredje land femte frihetsrättigheter mellan
avtalsstater och det avtalet är oförenligt med bestämmelserna i förevarandc
rättsakt skall se till att skillnaderna så snart som möjligt undanröjs (art. 11).
3. 91I294IEEG (flygfrakt)
Förordningen innehåller bestämmelser om marknadstillträde för flygfrakt-
förare och om fraktpriser. Bestämmelserna om marknadstillträde ansluter
ganska nära till vad som gäller om passagerartrafik. Det räcker sålunda i
princip att registreringsstaten medger tredje och fjärde frihetsrättigheter.
Femte frihetsrättigheter får medges som en början på eller förlängning av en
linje från eller till registreringsstaten. Någon begränsning av frakten på den
sträcka som utgör femte frihetsrättigheten har dock inte föreskrivits (art. 4
och 5). Det finns över huvud taget inga begränsningar i fråga om turtäthet
eller godsmängd (art. 6). Prissättningen är en angelägenhet enbart mellan
parterna i fraktavtalet (art. 9).
4. 62/17/EEG (tillämpning av Romfördragets art. 85 och 86)
Förordningen med senare ändringsförordningar innehåller regler för till-
lämpningen av art. 85 och 86 i Romfördraget. Bestämmelserna i förord-
ningen är inte tillämpliga på lufttransportsektorn (jfr preambeln till rättsakt
nr 5) men har betydelse vid tillämpningen av konkurrensreglerna i fråga om
rättsakterna nr 12 (uppförandekod för datoriserade bokningssystem), 16
(sällskapsresor) och 17 (företagskoncentrationer). Förordningen innebär
bl.a. följande.
Alla överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden som beskrivs
i art. 4:1 samt missbruk av en dominerande marknadsställning enligt art. 5
är, med de undantag som framgår av förordningen, förbjudna utan särskilt
beslut (art. 1). Beslut om icke-ingripandebeskcd och undantag i enskilda fall
enligt enligt nämnda artiklar meddelas av kommissionen (art. 2 och 9). Fin-
ner kommissionen efter ansökan av en avtalsstat eller ett företag eller sam-
manslutning med befogat intresse i saken eller på eget initiativ att det förelig-
ger ett brott mot art. 4 eller 5, kan den besluta att det förbjudna förfarandet
skall upphöra (art. 3).
Kommissionen skall notifieras om såväl nya som gamla överenskommelser
m.m. beträffande vilka tillämpning söks av art. 4:3 i avtalet. Detta gäller
dock inte i fråga om överenskommelser m.m. av det slag som särskilt nämns
(art. 4 och 5). Notifieringen har betydelse bl.a. för frågan från vilken dag ett
beslut om undantag enligt art. 4:3 skall anses gälla (art. 6). Den har också
betydelse bl.a. såtillvida att kommissionen inte kan döma ut böter för förfa-
23
randen som äger rum efter notifieringen men innan kommissionen har fattat Prop. 1991/92:29
beslut.
Kommissionen kan i fall då överenskommelser upphör att tillämpas eller
ändras så att de inte längre skall anses förbjudna bestämma att förbudet i
art. 4:1 skall gälla endast för en begränsad tid (art. 7). Bestämmelser ges
vidare för giltighetstid, villkor och ålägganden för beslut enligt art. 4:3 i 1 uft-
fartsavtalet och under vilka förutsättningar beslut om gruppundantag kan
ändras eller upphävas (art. 8).
Kommissionen skall samarbeta med avtalsstaterna myndigheter (art. 10:1
och 2). Avtalsstaterna och företag har upplysningsskyldighct (art. 11 och 12)
och avtalsstaternas behöriga myndigheter skall på begäran lämna kommis-
sionen biträde med undersökningar (art. 13).Kommissionen har rätt att
granska räkenskaper och andra handelsböcker och att göra husrannsakan
(art. 14). Kommissionen kan utdöma böter och förelägga och utdöma viten
(art. 15-16). Kommissionen och avtalsstatens myndigheter har rätt och i
vissa fall skyldighet att höra parter och tredje män (art. 19). Uppgifter som
inhämtats i samband med undersökningar får användas bara för det avsedda
ändamålet och skall vara skyddade av sekretess (art. 20). Kommissionens
beslut om tillämpning av art. 4 och 5 skall publiceras (art. 21).
5. 87/3975/EEG (tillämpning av Romfördragets art. 85 och 86 inom
luftfartssektorn)
Förordningen gäller i fråga om internationell flygtrafik mellan flygplatser
inom avtalsstaternas område (art. 1). Den är alltså inte tillämplig i fråga om
rättsakterna nr 12, 16 och 17 utan här gäller i stället bestämmelserna i rätts-
akt nr 4. Rättsakt nr 4 och nr 5 är emellertid tämligen lika till uppbyggnad
och innehåll.
Art. 4:1 i avtalet gäller inte överenskommelser, beslut och samordnade
förfaranden vars enda syfte och verkan är att åstadkomma tekniska förbätt-
ringar eller tekniskt samarbete (art. 2). Vilka överenskommelser m.m. som
avses framgår av en bifogad lista, som dock inte är uttömmande. Förord-
ningen innehåller vidare procedur- och beslutsregler för tillämpningen av
art. 4:1, 4:3 eller 5. Ansökan från företag om undantag enligt art. 4:3 skall
publiceras med anmaning för intresserade tredje män eller stater att inom 30
dagar sända in sina synpunkter till kommissionen med anledning av ansök-
ningen. Meddelar inte kommissionen företaget inom 90 dagar efter publice-
ringen att det föreligger allvarliga tvivel om överenskommelsen m.m. faller
under art. 4:3, skall ansökningen anses bifallen för en period av högst sex år.
Beslut kan återkallas eller ändras bl.a. om det framkommer nya omstän-
digheter eller parterna har lämnat oriktig information (art. 3-6). Kommis-
sionen har ensam kompetens när det gäller tillämpningen av art. 4:3, frånsett
att besluten kan överklagas till EG-domstolen.
Kommissionen skall fullgöra sina uppgifter enligt förordningen i nära sam-
arbete med behöriga nationella myndigheter (art. 8). Stater, behöriga natio-
nella myndigheter, företag och företagssammanslutningar har upplysnings-
plikt gentemot kommissionen (art. 9). Kommissionen har samma undersök-
ningsbefogenheter som enligt rättsakt nr 4 (art. 11) och kan utdöma böter
24
samt förelägga och utdöma viten (art. 12-13). Kommissionen får uppdra åt
medlemsstat att utföra undersökning enligt art. 11 (art. 10). Parter och tredje
män kan och i vissa fall skall höras (art. 16) och uppgifter som inhämtas får
användas endast för den aktuella undersökningen och är sekretesskyddade
(art. 17). Beslut som kommissionen meddelar angående tillämpning av art.
4 och 5 skall publiceras (art. 18).
6. 87/3976/EEG (bemyndigande för kommissionen att föreskriva om
gruppundantag)
Denna rättsakt innebär inte att Sverige och Norge på förhand accepterat
kommande beslut om gruppundantag. Nya sådana skall för att gälla i förhål-
lande till Sverige och Norge införlivas med avtalet på samma sätt som andra
rättsakter (se art. 12 i avtalet). Detta bör för svensk del kunna ske genom
verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 § första stycket 1 RF, se vidare
kommentaren till denna rättsakt i avsnitt 4.
Förordningen gäller enbart i fråga om internationella lufttransporter mel-
lan flygplatser inom avtalsstaternas område (art. 1). De gruppundantag som
avses gäller framför allt (art. 2)
- gemensam planläggning och koordinering av kapacitet som hjälper till att
fördela transporter till mindre eftersökta tider, förutsatt att en avtalspart
kan dra sig ur överenskommelsen utan att riskera skadestånd och uppsäg-
ningstiden är högst tre månader,
- delad vinst från linjefart (pooling), förutsatt att det belopp som överförs
från ett företag till ett annat inte överstiger 1 % av vinsten, att inga kost-
nader delas och att vinstöverföringen görs som kompensation för den för-
lust som det mottagande företaget gör genom att lägga flygningar på
mindre attraktiva tider,
- samråd för att förbereda ansökan om prisfastställelse, om samråden är
frivilliga och oförbindande och kommissionen och avtalsstaterna kan
delta som observatörer,
- fördelning av start- och landningstider m.m., under förutsättning att alla
berörda flygföretag kan delta och att systemet för fördelning går att ge-
nomskåda och beaktar nationella och internationella regler på området
och de rättigheter somn flygföretag kan ha av historiska skäl (”grandfat-
hers rights”),
- gemensamma inköp, utveckling och drift av datoriserade bokningssystem
(CRS-system), om alla avtalsländernas flygföretag har tillgång till syste-
men på lika villkor och de deltagande företagens flygningar visas på ett
icke-diskriminerande sätt och att varje deltagare kan dra sig ur efter skä-
lig uppsägningstid,
- teknisk och operationell marktjänst på flygplatser, såsom bogsering,
tankning, städning och säkerhet,
- betjäning av passagerare, hantering av resgods m.m.,
- catering,
- samråd om fraktpriser (jfr rättsakt nr 7).
I samband med beslut om gruppundantag kan kommissionen föreskriva vill-
kor.
Prop. 1991/92:29
25
Med stöd av bemyndigandet har kommissionen utfärdat tillämpningsföre- Prop. 1991/92:29
skrifter, se rättsakterna nr 8-10.
Om kommissionen finner att ett beslutat gruppundantag i ett bestämt fall
har följder som är oförenliga med art. 4:3 eller förbjudet enligt art. 5 kan
den besluta att gruppundantaget inte skall gälla i det fallet (art. 7).
Gruppundantag som kommissionen beslutat enligt bemyndigandet skall
upphöra att gälla den 31 december 1992 (art. 3 i lydelse enligt nr 7).
7. 90/2344/EEG (ändring av nr 6)
Förordningen ändrar rättsakt nr 6 på några punkter som redan redovisats.
8. 91/82/EEG (gruppundantag om marktjänster)
Kommissionen har beslutat denna förordning med stöd av bemyndigandet i
rättsakt nr 6. Gruppundantag gäller för
1. tekniska och operationella tjänster som allmänt erbjuds på flygplatser,
såsom tillhandahållande av flygdokument och information till besättningen,
rampservice inräknat lastning och lossning, säkerhet, flygplansservice, tank-
ning och åtgärder före start,
2. tjänster i förbindelse med betjäning av passagerare samt hantering av
post, frakt och resgods, såsom information till passagerare och besökande,
betjäning av passagerare och hantering av deras bagage före avresa och efter
ankomst, hantering och förvaring av fraktgods och post i förbindelse med
postbefordran,
3. tjänster rörande catering, inräknat tillagning, förvaring och leverans av
måltider och andra förråd till flygplan samt skötsel av cateringutrustning
(art. 2).
Föreskrivna undantag skall tillämpas bara om
1. överenskommelserna m.m. inte innebär tvång att anlita en enda leve-
rantör,
2. utnyttjandet av tjänsterna inte innebär avtal om att samtidigt acceptera
tjänster som inte har samband med de tidigare nämnda eller av ett liknande
avtal om tjänster på en annan flygplats,
3. överenskommelserna m.m. inte hindrar flygföretag att ta vissa tjänster
från en leverantör och andra från en annan eller att själv ombesörja dem,
4. leverantören inte sätter priser eller villkor som är oskäliga och som inte
har rimligt samband med kostnaderna,
5. leveratören inte tillämpar olika villkor för liknande tjänster åt olika
kunder,
6. flygföretaget kan dra sig ur avtalet utan påföljd med en uppsägningstid
av högst tre månader (art. 3).
9. 91/83/EEG (gruppundantag i fråga om datoriserade bokningssystem)
Undantagen har beslutats med stöd av bemyndigandet i rättsakt nr 6. De gäl-
ler överenskommelser mellan företag som har ett eller flera av följande syf-
ten, nämligen
a) att gemensamt köpa och utveckla av datoriserade bokningssystem
(CRS-system),
26
b) att etablera en systemleverantör för marknadsföring och drift av syste- Prop. 1991/92:29
met, eller
c) att reglera hur systemleverantören eller dennes distributörer skall till-
handahålla distributionstjänster, dvs. den information som skall visas i syste-
met och de bokningsmöjligheter m.m. som skall finnas.Undantaget gäller
bara i fråga om följande förpliktelser, nämligen
- skyldighet att inte delta, direkt eller indirekt, i utveckling, marknadsfö-
ring eller drift av ett annat CRS-system,
- skyldighet för systemleveratören att utse flygföretag till distributör att
förse alla eller vissa resebyråer o.I. inom ett visst område med informa-
tion för visning i systemet,
- skyldighet för systemleverantören att bevilja en distributör ensamrätt så-
vitt gäller alla eller vissa resebyråer o.I. inom ett angivet område,
- skyldighet för systemleverantören att inte tillåta återförsäljare att sälja
andra systemleverantörers distributionstjänster.
I övrigt motsvarar rättsakten i huvudsak vad som föreskrivs i rättsakt nr 12.
10. 91/84/EEG (gruppundantag i fråga om kapacitetsplanering,
priskonsultationer och fördelning av slots)
Undantagen har beslutats med stöd av bemyndigandet i rättsakt nr 6. De av-
ser
- gemensam planering och samordning av kapacitet i internationell linje-
trafik,
- samråd om taxor för passagerare och frakt i internationell linjetrafik,
- fördelning av avgångs- och ankomsttider (slots) i internationell flygtrafik.
Kapacitetsplanering m.m.
Såvitt gäller kapacitetsplanering och samordning skall undantagen gälla en-
dast om
a) överenskommelserna m.m. inte binder flygföretagen såvitt avser resul-
tatet av planeringen eller samordningen,
b) planeringen och samordningen syftar till att tillförsäkra tillfredsstäl-
lande utbud av flygförbindelser under lågtrafiktid eller på anslutningsflyg,
c) överenskommelserna m.m. inte innefattar någon uppgörelse som direkt
eller indirekt begränsar den kapacitet som deltagarna sätter in eller fördelar
kapaciteten,
d) överenskommelserna m.m. inte hindrar flygföretag som deltagit i pla-
neringen eller samordningen från att ändra kapacitet eller tidtabeller utan
påföljd och utan att behöva godkännande av övriga deltagare,
e) överenskommelsen m.m. inte hindrar flygföretag från att utan påföljd
avstå från att delta i planering och samordning inför nästa säsong, med en
uppsägningstid av högst tre månader,
f) överenskommelserna m.m. inte syftar till att påverka kapacitet eller tid-
tabell hos utomstående flygföretag.
Priskonsultationer
I fråga om priskonsultationer gäller bl.a. att dessa inte får avse den kapacitet 27
för vilken priserna skall gälla, att de syftar till att underlätta utfärdandet av
genomgående transportdokument, att de priser som samråden avser tilläm- Prop. 1991/92:29
pas utan diskriminering, att deltagande i samråden är frivilligt och öppet för
alla som beflyger linjen i fråga, att samråden inte binder deltagarna, att sam-
råden inte innebär överenskommelser om agentprovision m.m., att varje
deltagare utan dröjsmål informerar kommissionen om ansökan om godkän-
nande av de priser som samrådet gällde.
Såväl avtalsstaterna som kommissionen har rätt att sända observatörer till
priskonsultationerna. Flygföretagen skall därför i viss ordning underrätta av-
talsstaterna och kommissionen om samråden.
Slot allocation m.m
Undantagen såvitt gäller fördelningen av avgångs- och ankomsttider m.m.
(slots) gäller endast om
a) samråden är öppna för alla flygföretag som uttryckt intresse,
b) företrädesregler har fastställts vilka varken direkt eller indirekt kan
hänföras till ett visst flygföretag, nationalitet eller art av flygning, och som
tar hänsyn till begränsningar genom myndighetsregler och till den resande
allmänhetens och flygplatsens behov; företrädesreglerna får beakta de rät-
tigheter som flygföretag förvärvat genom användningen av vissa slots före-
gående motsvarande säsong,
c) företrädesreglerna är tillgängliga på begäran,
d) reglerna tillämpas utan diskriminering,
e) nytillkomna användare har rätt till minst 50 % av nytillkomna eller out-
nyttjade slots; denna företrädesrätt kan begränsas till ett maximum av minst
fyra slots per dag och användare,
f) flygföretag som deltar i samrådet har tillgång till information om
- vilka slots flygföretag haft sedan tidigare i kronologisk ordning för alla
företag,
- önskade slots,
- tilldelade slots och obehandlade ansökningar,
- vilka slots som kvarstår tillgängliga,
- jämförelse mellan begärda och tilldelade slots,
- samtliga restriktioner som tillämpats vid fördelningen.
11. 91/295/EEG (ersättning vid vägrad ombordstigning)
Förordningen innehåller gemensamma minimiregler för hur ersättningen
skall bestämmas när någon på grund av överbokning vägras transport. För
reglernas tillämpning förutsätts att den som vägras transporten har en giltig
färdbiljett, en bekräftad platsreservation samt har checkat in i rätt tid och på
föreskrivet sätt (art. 1 och 2).
Flygföretagen måste anta prioritetsregler som de skall tillämpa i fall av
överbokning. Dessa regler och ändringar däri skall meddelas avtalsstaten i
fråga och kommissionen, som skall hålla dem tillgängliga för andra avtalssta-
ter. De skall också hållas tillgängliga för allmänheten hos flygföretagets för-
säljningskontor och vid incheckningsdiskarna. Reglerna skall förutse möjlig-
heten av uppmaning till frivilligt avstående av plats samt regler om prioritet
för dem som har fullgoda skäl att få borda, t.ex. rörelsehindrade eller barn
som reser ensamma (art. 3).
28
Den som nekas ombordstigning, skall ha rätt att välja mellan
- återbetalning av biljettpriset utan avdrag för kostnader,
- ombokning till första tillgängliga flyglägenhet till bestämmelseorten,
- ombokning till den senare dag som passageraren finner lämplig.
Oavsett vilket alternativ som passageraren väljer skall flygföretaget betala
minimiersättning med 150 ECU för flygningar upp till 3 500 km och 300
ECU för längre flygningar. Denna ersättning kan dock reduceras till hälften,
om passageraren ombokats till en annan flygning med tidtabellsenlig an-
komst, vid högst 3 500 km högst två timmar och på längre sträckor högst
fyra timmar efter den ursprungliga flygningen. Högsta ersättning är lika med
biljettpriset. Ersättningen skall betalas kontant eller, om passageraren med-
ger det, i form av voucher eller annan biljett. Medger passageren att sitta i
lägre klass än vad han har betalt för, skall prisskillnaden betalas tillbaka (art.
4)-
Om flygningen ingår i en sällskapsresa, är researrangören berättigad till
ersättning av flygföretaget för vad han svarar för gentemot passageraren en-
ligt sällskapsresedirektivet (nr 16 i bilagan) (art. 5).
Utöver minimiersättningen enligt art. 4 har passageraren rätt till ett gratis
telefonsamtal, telex eller telefax till bestämmelseorten, måltider och för-
friskningar i skälig proportion till väntetiden, hotellrum när detta behövs
samt fri transport till eller från en alternativ flygplats på avrese- eller bestäm-
melseorten (art. 6). Flygföretaget är inte skyldigt att betala ersättning i fall
då passageraren reser gratis eller till ett reducerat pris som inte är tillgängligt
för allmänheten (art. 7). Varje passagerare som nekats ombordstigning skall
få ett exemplar av ersättningsreglerna (art. 8).
Bestämmelserna i förordningen påverkar inte rätten till ersättning efter
stämning vid domstol, såvida inte passageraren frivilligt avstått plats i utbyte
mot ersättning (art. 9).
72. 89/2299/EEG (uppförandekod för datoriserade bokningssystem)
Datoriserade bokningssystem (CRS-system) används av praktiskt taget alla
flygföretag för platsreservationer men också för att visa hur man på bästa sätt
kan ta sig från en ort till en annan. Systemen innehåller sålunda uppgifter om
tidtabeller, tillgänglighet, priser och liknande. Systemen kan missbrukas så
att de bara visar ett visst eller vissa flygföretags linjer eller visar resemöjlig-
heten med andra flygföretag på ett diskriminerande sätt. Förordningen har
tillkommit för att förebygga sådant missbruk.
Förordningen är tillämplig på CRS-system som används eller erbjuds
inom avtalsstaternas territorium oavsett
- status eller nationalitet hos den som svarar för drift eller marknadsföring
av systemet,
- från vem informationen i systemet härrör eller var centraldatorn finns,
- var den aktuella flygtransporten skall utföras (art. 1).
Förordningen lägger vissa förpliktelser på systemleverantören, dvs. den som
ansvarar för drift och marknadsföring av systemet, på flygföretag som själva
är systemleverantörer eller som ensamma eller tillsammans med andra äger
Prop. 1991/92:29
29
eller kontrollerar systemleverantören och på flygföretag som har avtal med Prop. 1991/92:29
en systemleveratör om distribution av dennes produkter.
Systemleverantören skall tillåta alla flygföretag att inom ramen för syste-
mets kapacitet ingå i systemet på lika villkor och på ett icke-diskriminerande
sätt. Han får inte ställa oskäliga villkor för avtal med något flygföretag eller
fordra tilläggsvillkor som saknar samband med CRS-systemet. Han skall
också ha samma avtalsvillkor för samma servicenivå. De tjänster för ladd-
ning och databehandling som systemleverantören tillhandahåller skall erbju-
das alla deltagande flygföretag utan 'diskriminering. Detsamma gäller för-
bättringar av systemet (art. 3).
Den som tillhandahåller material för laddning av systemet skall se till att
materialet är tillräckligt omfattande, korrekt, inte vilseledande samt att det
tillåter full insyn. Systemleverantören får inte behandla materialet på sådant
sätt att den information som systemet ger blir felaktig, vilseledande eller dis-
kriminerande. Laddning och databehandling av uppgifter från flygföretag
skall ske med samma omsorg och skyndsamhet (art. 4).
Systemleverantören skall tillhandahålla en primär textbild, där de data om
tidtabeller, priser och för försäljning tillgängliga säten som de deltagande
flygföretagen har tillhandahållit presenteras på ett klart och tillräckligt om-
fattande sätt och utan diskriminering, i synnerhet såvitt gäller den ordning i
vilken informationen presenteras.
När det gäller information om bästa flygförbindelse får denna inte direkt
eller indirekt hänföras till ett bestämt flygföretag.
Om en stad betjänas av flera flygplatser, får ingen av dem diskrimineras
när det gäller att visa förbindelser mellan två städer. Närmare bestämmelser
om i vilken ordning flygförbindelser normalt skall visas har meddelats i ett
annex.
Regler ges också för systemleverantörens skyldighet att tillhandahålla in-
formation som genereras i ett CRS-system (art. 6).
De skyldigheter som systemleverantören har enligt art. 3-6 gäller inte i
förhållande till flygföretag i tredje land som själva är systemleverantörer el-
ler som äger eller kontrollerar ett system, om detta system inte överensstäm-
mer med vad som föreskrivs i den nu aktuella förordningen eller om flygföre-
tag i avtalsstaterna inte erbjuds samma villkor som de har rätt till enligt för-
ordningen. Även föreskrifterna i art. 8 (se nedan) förutsätter ömsesidighet
för tillämpning på system som ägs eller kontrolleras av flygföretag från tredje
land. Om en systemleverantör vill åberopa sig på de nyssnämnda bestäm-
melserna måste han anmäla detta till kommissionen. Denna utreder om det
föreligger någon diskriminering från tredje landets sida. Är detta fallet, skall
kommissionen informera avtalsstaterna samt alla systemleverantörer eller
berörda flygföretag inom avtalstaternas område (art. 7).
Ett flygföretag som äger, kontrollerar eller deltar i ett CRS-system får inte
i sitt avtal med en abonnent knyta provision eller andra förmåner vid försälj-
ning av den egna flygtransportprodukten till användningen av ett visst CRS-
system och får inte heller kräva att ett visst system används vid försäljning
av produkter som flygföretaget själv direkt eller indirekt tillhandahåller. Så-
dana villkor kan emellertid ställas upp i anslutning till att en resebyrå antas
som återförsäljare (art. 8).
30
Systemleverantören skall ställa sina tjänster till alla abonnenters förfo- Prop. 1991/92:29
gande utan diskriminering. Han får inte kräva att endast hans system an-
vänds. Om systemleverantören erbjuder en abonnent en förbättring av den
tjänst han tillhandahåller, skall alla abonnenter få samma erbjudande utan
diskriminering. Systemleverantören får inte ställa upp oskäliga avtalsvillkor
i förhållande till abonnenten. Denne har rätt att frånträda avtalet utan er-
sättningsskyldighet om han säger upp det med tre månaders varsel, dock tidi-
gast efter ett år. Systemleverantören svarar, antingen på teknisk väg eller ge-
nom avtal med abonnenten för att denne inte kan manipulera det material
som tillhandahålls i systemet så att kunden får oriktig, vilseledande eller dis-
kriminerande information (art. 9).
Avgifter som systemleverantören tar ut får inte vara diskriminerande och
skall stå i rimlig relation till kostnaderna. Avgiften skall vara densamma för
samma servicenivå. På begäran skall systemleverantören tillhandahålla de
intresserade uppgifter om aktuella metoder, avgifter, de tjänster som erbjuds
och principerna för hur uppgifterna i systemet redigeras och presenteras.
Alla förändringar av priser, villkor och tjänster skall meddelas alla delta-
gande flygföretag och abonnenter utan diskriminering (art. 10).
Resten av förordningen innehåller i huvudsak bestämmelser om övervak-
ningen av bestämmelsernas efterlevnad. Dessa bestämmelser motsvarar i
stort sett bestämmelserna i rättsakterna nr 4 och 5. Det är sålunda kommis-
sionen som i första hand sköter övervakningen (art. 11). Avtalsstaterna,
företag och företagssammanslutningar har upplysningsskyldighet (art. 12).
Kommissionen har rätt att granska bokföring m.m. och att få tillträde till
lokaler m.m.. Avtalsstaterna skall lämna biträde (art. 13). Användningen av
information som inhämtats har reglerats (art. 14). Böter och viten kan bli
aktuella och parter och i viss utsträckning tredje män skall eller kan höras
(art. 15, 16 och 19). Vissa beslut av kommissionen skall publiceras (art. 20).
13. 80/1266/EEG (samarbete i fråga om olycksutredningar)
Detta direktiv ålägger avtalsstaterna att på begäran lämna varandra biträde
vid olycksutredningar, bl.a. genom att ställa material och, vid allvarligare
olyckor, även experter till förfogande. Staterna skall också regelbundet in-
formera varandra om olyckstillbud.
14. 80/51/EEG med ändringar 83/206/EEG
15. 89I629IEEG
Dessa direktiv om begränsning av flygplansbuller gör föreskrifterna i Chica-
gokonventionens Annex 16, del II, kap. 2, 3, 5 och 6 tvingande för avtalssta-
terna. Staterna kan i viss utsträckning medge undantag.
16. 90I314IEEG (sällskapsresor m.m.)
Direktivet, som inte behöver ha genomförts förrän 31 december 1992, inne-
håller gemensamma regler om paketresor (sällskapsresor). Med en paket-
resa förstås en i förväg arrangerad kombination av minst två av följande be-
ståndsdelar, nämligen 1) transport, 2) inkvartering, 3) andra turistarrang-
emang som inte är hänförliga till transport eller inkvartering men som utgör
en betydande del av paketet.
Direktivet innebär skyldigheter för såväl arrangörer som återförsäljare av Prop. 1991/92:29
resor, inte minst när det gäller informationen till kunden. Den information
om en resas detaljer som lämnas t.ex. i en broschyr är i princip bindande för
arrangören och återförsäljaren (art. 3).Viss information skall alltid lämnas
kunden innan avtalet sluts och viss annan information i god tid före resan.
Avtalet skall upprättas skriftligen och innehålla åtminstone de uppgifter som
anges i en bilaga.
Av särskilt intresse i luftfartssammanhang är möjligheten för kunden att,
om han inte kan fullfölja sin beställning, sätta annan person som uppfyller
villkoren för paketresan i sitt ställe. Det innebär beträffande charterresor
med flyg att restriktioner i fråga om byte av passagerare inte är tillåtna i så-
dana fall (art. 4).
Därutöver regleras relativt detaljerat vad som händer vid bristande upp-
fyllelse, bl.a. ersättningsskyldigheten (art. 4 och 5). Garanti för återbetal-
ning och återresa i händelse av insolvens skall ställas (art. 7).
77. 89I4064IEEG (kontroll av förctagskoncentrationer)
Denna förordning gäller sammanslagningar av gemenskapsdimension (com-
munity dimension) av företag. Därmed förstås en sammanlagd total omsätt-
ning i hela världen hos de företag som berörs som överstiger 5 000 miljoner
ECU samt en sammanlagd omsättning inom gemenskapen i dess helhet hos
ettvart av minst två av de företag som berörs som överstiger 250 miljoner
ECU, allt såvida inte vart och ett av företagen har två tredjedelar av sin sam-
manlagda omsättning inom EG inom samma stat (art. 1).
En koncentration anses föreligga när två eller fler tidigare självständiga
företag slås samman. En koncentration anses också föreligga när
1. personer som kontrollerar minst ett företag
2. ett eller flera företag
övertar kontroll, direkt eller indirekt, av hela eller delar av andra företag.
Ett konsortium av företag som förblir självständiga är i allmänhet inte att
anse som koncentration, såvida inte konsortiet på ett varaktigt sätt utför alla
funktioner som kännetecknar en självständig ekonomisk enhet. Därutöver
finns detaljerade regler om när en koncentration skall anses föreligga (art.
3).
Om en koncentration faller inom förordningens tillämpningsområde, skall
kommissionen granska om koncentrationen är förenlig med den gemen-
samma marknaden enligt vissa särskilt angivna principer (art. 2). Kommis-
sionen skall underrättas om koncentrationen senast en vecka efter avtalets
ingående, tillkännagivandet av att ett bud har lagts eller förvärvet av kon-
troll. Veckan räknas från den första av dessa händelser. I vissa fall skall par-
terna i koncentrationen underrätta gemensamt. Finner kommissionen att
koncentrationen faller under tillämpningsområdet, skall underrättelsen pub-
liceras (art. 4).
Förordningen innehåller dessutom detaljerade regler om hur omsätt-
ningen skall beräknas (art. 5), granskning av notifieringen m.m. (art. 6),
uppskjutande av verkställighet av koncentrationen (art. 7), kommissionens
beslut (art. 8), hänskjutande av frågan till nationella myndigheter (art. 9),
32
vissa frister (art. 10), upplysningsskyldighet gentemot kommissionen för sta- Prop. 1991/92:29
ter och företag (art. 11), nationella myndigheters undersökningar (art. 12),
kommissionens undersökningsbefogenheter (art. 13), böter och viten (art.
14 och 15), sekretessregler (art. 17), förhör (art. 18), medverkan av natio-
nella myndigheter (art. 19) och publiceringen av beslut (art. 20). Bestäm-
melserna i art. 11-20 är snarlika dem som förekommer i andra rättsakter,
t.ex. nr 4, 5 och 12.
Kommissionen har, med några undantag, ensam kompetens att fatta be-
slut som avses i förordningen. Nationell konkurrenslagstiftning får inte till-
lämpas på koncentrationer med en ”community dimension” (art. 21). Kom-
missionen har bemyndigats att meddela tillämpningsföreskrifter (art. 23), se
rättsakt nr 19. Avtalsstaterna skall rapportera till kommissionen om svårig-
heter som deras företag möter i fråga om koncentrationer i tredje land, sär-
skilt om avtalsstaternas företag där inte behandlas på samma sätt som EEG
behandlar företag i tredje land (art. 24).
18. 80/723/EEG (öppenhet i redovisning av de ekonomiska
förbindelserna mellan staten resp, kommun samt offentliga
företag)
Detta direktiv syftar till att förhindra att stater (eller kommuner) ger offent-
liga företag stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden. Di-
rektivet har ändrats genom 85/413/EEG.
Med offentliga företag menas varje företag över vilket det allmänna direkt
eller indirekt har ett dominerande inflytande på grund av ägarskap, ekono-
miska intressen eller de regler som styr företaget (art. 2).
Direktivet gäller inte ekonomiska mcllanhavanden mellan myndigheter
och
a) offentliga företag såvitt gäller tjänster som inte är ägnade att påverka
handeln mellan avtalsländerna i nämnvärd utsträckning,
b) centralbanker och Institut Monétaire Luxembourgoise,
c) allmänna kreditföretag, såvitt gäller depositioner av allmänna medel
som placerats hos dem på normala kommersiella villkor,
d) företag vars omsättning exklusive skatter inte uppgått till sammmanlagt
40 miljoner ECU för de två budgetår som föregått det år då de allmänna
medlen gjordes tillgängliga eller förbrukades; såvitt gäller allmänna kredit-
institutioner utgör motsvarande tröskel 800 miljoner ECU (art. 4).
De ekonomiska förbindelserna mellan det allmänna och de offentliga
företag som omfattas av direktivet skall redovisas öppet. Av redovisningen
skall framgå
a) allmänna medel som av myndigheterna görs tillgängliga direkt för före-
taget,
b) allmänna medel som av myndigheterna görs tillgängliga indirekt via
andra offentliga företag eller finansiella institutioner,
c) hur de allmänna medlen används (art. 1).
Dessa bestämmelser om öppen redovisning gäller särskilt följande frågor,
nämligen
1) hur förluster täcks,
2) hur företaget förses med kapital, 33
3 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 29
3) utställda garantier som inte kan återkrävas eller lån på fördelaktiga vill- Prop. 1991/92:29
kor,
4) ekonomiska fördelar genom avstående från vinst eller från återbetal-
ningsskyldighet för lån,
5) avstående från normal avkastning på de allmänna medel som använts,
6) kompensation för finansiella åtaganden som lagts på företaget av myn-
digheterna (art. 3).
Den öppna redovisning som sålunda föreskrivs skall hållas tillgänglig för
kommissionen under fem år från det budgetår då de allmänna medlen gjor-
des tillgängliga för företaget eller då de användes. Staterna skall på begäran
förse kommissionen ned den redovisning som avses i art. 1 (art. 5).
19. 90/2367/EEG (tillämpningsföreskrifter till nr 17)
Denna kommissionsförordning innehåller tillämpningsföreskrifter till för-
ordningen om kontroll av förctagskonccntrationer. Där föreskrivs om ord-
ningen för underrättelse enligt art. 4 i förordningen och vilka uppgifter som
skall lämnas (art. 1 -3), vad kommissionen skall göra med anledning av en
underrättelse (art. 4 och 5), hur tidsfrister beräknas och förlängning av fris-
ter (art. 6-10), beslut (art. 11 och 12), förhör (art. 13-15), översändande av
handlingar (art. 16), bestämmande av frister (art. 17), hur handlingar skall
överlämnas till kommissionen (art. 18) samt cn definition av kommissionens
arbetsdagar (art. 19).
20. 88/4261/EEG (tillämpningsföreskrifter till nr 5)
Denna kommissionsförordning innehåller bestämmelser om hur klagomål
angående brott mot konkurrensreglerna skall anhängiggöras och vem som
har rätt att klaga (art. 1), vem som kan ansöka om undantag enligt art. 4:3 i
luftfartsavtalet och hur ansökningen skall utformas och inges (art. 2 och 3),
vad kommissionen skall göra när klagomål anförts och vad som skall stå i
svaromål (art. 4-6), beslut (art. 7), påminnelser (art. 8 och 9), förhör (art.
10-12), delgivning (art. 13) samt tidsfrister (art. 14).
I protokollet förtecknas den s.k. pipe-line acquis som Sverige och Norge
skall överväga för införlivande med avtalet när det blir aktuellt.
Protokollet återger uttalanden som gjorts i samband med att de aktuella
rättsakterna antagits av ministerrådet.Punkt 1 rör den i bilagan under 2 an-
givna rättsakten medan punkterna 2 och 3 rör rättsakten nr 1.
Protokollet är en avsiktsförklaring angående vikten av att inom Eurocontrol-
samarbetet lösa frågorna om den tilltagande trängseln i luftrummet i
Europa.
34
Vissa av bestämmelserna i avtalet, inräknat de i bilagan förtecknade rättsak-
terna, måste införlivas med svensk rätt genom lag. Beträffande andra be-
stämmelser räcker det med förordning eller myndighetsföreskrifter, even-
tuellt efter bemyndigande i lag. En del bestämmelser är redan införlivade
med svensk rätt. Hela avtalet måste godkännas av riksdagen.
Med hänsyn till den formella lagkraftens princip (8 kap. 17 § RF) bör pre-
ciseras vilka bestämmelser som kräver lagform och vilka som kan införlivas
genom föreskrifter av lägre dignitet. I lagen kan naturligtvis ändå tas upp
föreskrifter som inte kräver lagform, om sammanhanget gör det önskvärt
och man inte förutser någon snar ändring av dessa föreskrifter.
Avtalet gäller endast under cn begränsad tid fram till dess att ett EES-avtal
träder i kraft. Detta talar för att man undviker ändringar i gällande lagar och
i stället tar upp behövliga lagbestämmelser i en särskild lag om tillämpning
av avtalet. Denna bedömning, som överensstämmer med den som gjorts i
promemorian, delas av de remissinstanser som berört frågan.
Den särskilda lagen kompletteras med en förordning, varigenom de be-
stämmelser som inte kräver lagform införlivas. I luftfartslagen (1957:297,
omtryckt 1986:166) finns redan nu tillräckliga bemyndiganden enligt 8 kap.
7§RF.
När det gäller författningsregleringen bör huvudprincipen vara inkorpore-
ring. Artiklarna 4-6 i avtalet bör dock transformeras.
I det följande berörs i huvudsak endast sådana bestämmelser i avtalet som
i en eller annan form måste införlivas med svensk rätt eller där den frågan
kan föranleda tvekan.
I art. 1:2 finns en bestämmelse om enhetlig tolkning. I promemorian angavs
att en uttrycklig föreskrift med det innehållet knappast är lämplig. Det borde
räcka att saken behandlades i motiven till den särskilda lagen. Ingen remiss-
instans har motsatt sig detta. Även jag ansluter mig till detta synsätt.
Art. 3 anger den primära och sekundära EEG-lagstiftning som avtalet om-
fattar. Denna måste för att gälla som svensk rätt inkorporeras. Hur detta
skall ske berörs i det följande.
Art. 4 och 5 måste tas in i den särskilda lagen. Detta följer av 8 kap. 2 § RF.
Art. 6 anses gälla även stöd som lämnas av kommuner. Även den artikeln bör
därför ha en motsvarighet i lagen (8 kap. 5 § RF). Art. 7 är av folkrättslig
karaktär och behöver inte tas med. Artikeln torde för sin tillämpning förut-
sätta att staten skall kunna få upplysningar av kommunerna angående stöd
som de lämnar. I det remitterade förslaget angavs att någon uttrycklig före-
skrift om upplysningsskyldighet för kommunerna inte torde behövas efter-
som det fick förutsättas att kommunerna utan vidare lämnar regeringen be-
hövliga upplysningar. Lagrådet har emellertid förordat en uttrycklig bestäm-
melse om upplysningsskyldighet. Jag har inte någon erinran mot det försla-
get.
Prop. 1991/92:29
35
I promemorian diskuterades hur s.k. gruppundantag som har meddelats Prop. 1991/92:29
enligt art. 4:3 i avtalet, i förekommande fall med stöd av bemyndigandet i
rättsakten nr 6, skall införlivas med svensk rätt, dvs. om dessa behöver tas
upp i lag eller inte. Därvid angavs att villkoren för undantag var tämligen
utförligt beskrivna i art. 4:3 och att gruppundantagen borde kunna ses som
en utfyllnad av föreskrifterna där. Enligt promemorian borde gruppundanta-
gen därför kunna anses som verkställighetsföreskrifter som kan meddelas i
förordning med stöd av 8 kap. 13 § första stycket 1 RF, se i anslutning till
rättsakterna nr 6 samt 8- 10.
Ingen remissinstans har invänt mot det nyss redovisade resonemanget.
Även jag ansluter mig till detta. Framtida gruppundantag kan då på ett en-
kelt sätt införlivas med svensk rätt allteftersom dc införlivas med avtalet.
Art. 8 hänvisar till kommissionens rätt till upplysningar enligt vad som
föreskrivs i de i bilagan upptagna rättsakterna. Såvitt gäller nr 1 och 2 kan
upplysningar från enskilda flygföretag förmedlas av luftfartsverket med stöd
av 92§ luftfartsförordningen (1986:171). Verkets föreskrifter om upplys-
ningsskyldighet torde dock böra kompletteras så att det framgår att skyldig-
heten även gäller uppgifter som kommissionen behöver. I fråga om rättsak-
ten nr 3 gäller upplysningsskyldighet endast för avtalsstaterna (art. 8:2), men
dessa kan naturligtvis först behöva inhämta uppgifter från flygföretagen.
När det gäller konkurrensövervakningen finns bestämmelser om företags
skyldighet att lämna uppgifter till kommissionen och att underkasta sig un-
dersökningar av kommissionen i rättsakterna nr 4 (art. 11, 12 och 14), nr 5
(art. 9 och 11), nr 12 (art. 12, 13 och 15) samt nr 17 (art. 11 och 13).
Om någon inte fullgör upplysningsskyldigheten, kan enligt rättsakterna
kommissionen förelägga och utdöma vite (periodie pcnalty payments). Den
kan också utdöma böter (fincs) bl.a. när någon lämnat oriktig eller ofullstän-
dig information. Böter och viten riktar sig mot företag eller förctagssamman-
slutningar och har inte straffrättslig karaktär. Kommissionen har understru-
kit vikten av att svenska och norska företag behandlas på samma sätt som
företag inom gemenskapen i dessa hänseenden och att beloppen därför bör
vara ungefär desamma (jfr art. 9:1 i avtalet).
Av art. 9 och 11 följer att beslut som kommissionen fattar under utred-
ningen och som innefattar någon form av tvångsmedel inte utan vidare verk-
ställs i Sverige eller Norge. För att det skall kunna ske måste beslutet prövas
av domstol eller annan myndighet i Sverige resp. Norge och omvandlas till
ett beslut som kan verkställas på nationell nivå.
Föreskrifter om upplysningsskyldighet kräver i princip lagform men kan
också meddelas efter bemyndigande i lag enligt 8 kap. 7 § första stycket 3
RF. Regleringen av de tvångsmedel som står till buds för att framtvinga upp-
lysningar som inte lämnas frivilligt, dvs. i första hand viten, torde böra ske i
lag (8 kap. 7 § andra stycket andra meningen RF).
I svensk rätt finns föreskrifter om uppgiftsskyldighet bl.a. i lagen
(1956:245) om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållan-
den. Enligt 3 § är en näringsidkare skyldig att till myndighet som regeringen
bestämmer efter anmaning lämna uppgifter om i lagen preciserad och i an-
maningen närmare angiven konkurrensbegränsning och om priser, intäkter,
kostnader, vinster och andra förhållanden av beskaffenhet att inverka på
36
prisbildningen. Enligt en till lagen anslutande förordning (1988:1404) är sta- Prop. 1991/92:29
tens pris- och konkurrensverk (SPK) den myndighet som får inhämta uppgif-
ter i nu avsedda fall. Myndigheten kan förelägga vite. Den som inte fullgör
sin uppgiftsskyldighet kan straffas med dagsböter eller, om brottet är grovt,
fängelse i högst ett år.
Föreskrifterna i 1956 års lag kan i och för sig anses tillräckliga för att tillgo-
dose avtalets bestämmelser om uppgiftsskyldighet i konkurrensförhållan-
den. I fråga om viten finns numera enligt lagen (1985:206) om viten möjlig-
het att förelägga juridiska personer vite och att bestämma vitet som löpande
vite. Däremot motsvarar inte straffbestämmelserna de böter som avses i de
tidigare nämnda rättsakterna. Bl.a. skall dessa kunna drabba juridiska per-
soner. De bötesbelopp som följer av 1956 års lag och brottsbalkens bestäm-
melser är dessutom helt otillräckliga.
Övervägande skäl talar därför för att skyldigheten att lämna upplysningar
och att underkasta sig undersökningar regleras i den särskilda lagen. Detta
bör ske genom att aktuella bestämmelser i rättsakterna inkorporeras.
Den upplysningsskyldighet eller annan förpliktelse som föreskrivs i en
rättsakt och som inom gemenskapen gäller direkt gentemot kommissionen
bör göra det också i Sverige. Detta blir fallet vid inkorporering av rättsakten.
Kommissionen har dock inte någon rättslig grund för att med tvång förmå
någon att fullgöra skyldigheten. Skall det kunna ske, måste svenska myndig-
heter hjälpa till. Skyldigheten gentemot kommissionen är alltså i sig osank-
tionerad. Man kan utgå från att skyldigheten i de flesta fall kommer att full-
göras frivilligt.
Om upplysningar inte lämnas frivilligt till kommissionen, bör det alltså
vara svenska myndigheter som vidtar tvångsåtgärder. Om upplysningsskyl-
digheten i sådana fall skall fullgöras till en svensk myndighet eller direkt till
kommissionen får avgöras efter omständigheterna. Fullgörs skyldigheten till
en svensk myndighet, skall denna lämnar uppgifterna vidare till kommissio-
nen.
Kommissionen har enligt de nyssnämnda rättsakterna också rätt att vid
undersökningar bl.a. få tillträde till lokaler, fordon m.m. och att få tillgång
till bokföringsmaterial och andra affärshandlingar. Enligt avtalet är det de
nationella myndigheterna som på begäran beslutar om tvångsmedelsanvänd-
ning. De kan därvid vägra att efterkomma kommissionens beslut, i vilket fall
saken förs till den blandade kommittén.
I promemorian föreslogs att SPK skall vara den myndighet som biträder
kommissionen i samband med utredningar i Sverige. Några remissinstanser
har kritiserat det förslaget och förordat att näringsfrihetsombudsmannen
(NO) eller i vissa fall luftfartsverket, i förekommande fall i samverkan med
SPK, skall biträda kommissionen. Bl.a. åberopas att det är smidigare om det
är samma myndighet som biträder kommissionen och för talan hos mark-
nadsdomstolen (jfr i anslutning till art. 11).
För egen del vill jag betona vikten av att systemet blir så enkelt som möj-
ligt. Skulle flera myndigheter utses att hålla kontakten med kommissionen,
finns risk för komplikationer och gränsdragningsproblem såvitt gäller kom-
petensen. Jag ansluter mig därför till promemorians förslag att SPK bör vara
den myndighet som skall biträda kommissionen i nu avsedda fall. Det är
37
emellertid självklart att SPK vid fullgörande av denna uppgift samråder med Prop. 1991/92:29
de myndigheter som har sakansvaret på området. Närmare bestämmelser
om detta kan meddelas i förordning.
Föreskrifter om husrannsakan och liknande intrång kräver enligt 2 kap. 6
och 12 §§ RF lagform. Därvid är att beakta att det skydd som den först-
nämnda paragrafen ger mot bl.a. husrannsakan får begränsas endast för att
tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och att be-
gränsningen aldrig får gå utöver det ändamål som har föranlett den.
Frågan om det första ledet är uppfyllt torde inte föranleda någon tvekan,
bl.a. därför att regler av samma slag är i kraft inom hela EG. I övrigt bör
naturligtvis tillämpning och verkställighet ske med omsorg så att näringsid-
karen inte utsätts för större intrång än nödvändigt. Det bör dock observeras
att det emellanåt kan finnas skäl att anta att näringsidkaren undanskaffar
material om han i förväg får kännedom om ett besök. I sådana fall måste
saken avgöras utan att näringsidkaren hörs under det förfarandet.
Lagrådet har påpekat att det remitterade förslaget föranledde osäkerhet
om vilka möjligheter som stod till buds vid en begäran från kommissionens
sida om handräckning för genomförande av en undersökning. Jag instämmer
i den kritiken. Enligt förslaget i propositionen skall alla beslut av kommissio-
nen som skall verkställas här i en eller annan form prövas av marknadsdom-
stolen eller, om det är uppenbart att beslutet inte kan godtas, av KO resp.
NO. Detta gäller således även beslut om tillträde till lokaler.
Vid genomförandet av ett beslut om husrannsakan kan biträde av polis-
myndighet eller kronofogdemyndighet behöva anlitas. Eftersom utred-
ningen åtminstone inte primärt har föranletts av någon brottsmisstanke, lig-
ger kronofogdemyndigheten närmast till hands.
Art. 9:1 innebär en folkrättslig förpliktelse att se till att konkurrensreg-
lerna i avtalet och bestämmelserna i de i bilagan upptagna rättsakterna till-
lämpas och verkställs med samma effekt som inom EG. Framför allt är det
fråga om beslut som kommissionen har meddelat och som riktar sig till före-
tag här. Sådana beslut av kommissionens måste först prövas av en svensk
myndighet och, om beslutet godtas, förvandlas till ett svenskt myndighetsbe-
slut. Som redan nämnts och som ytterligare kommer att beröras i anslutning
till artikel 11, bör denna myndighet vara marknadsdomstolen.
Enligt art. 9:2 skall de rättigheter som tillkommer någon enligt art. 4-7
samt bestämmelserna i de i bilagan förtecknade rättsakterna kunna åberopas
inför svenska domstolar. I fråga om domstolarnas kompetens bör gälla
samma principer som i dag, nämligen att marknadsdomstolen skall vara be-
hörig i frågor som faller under dess nuvarande kompetensområde medan
tingsrätterna är behöriga i övriga frågor.
Det kan anmärkas att art. 9:2 inbegriper möjligheten för någon att göra
gällande sin rätt gentemot svenska staten. Om t.ex. en EG-stat enligt art. 5
i rättsakten nr 1 har gett ett flygföretag rätt att flyga på Sverige, måste Sve-
rige som regel godkänna trafiken. Gör Sverige inte det, kan man åtminstone
teoretiskt tänka sig att det utländska flygföretaget för talan mot Sverige i
saken. Man kan dock i allmänhet utgå från att saken klaras ut genom infor-
mella kontakter mellan resp, regeringar eller luftfartsmyndigheter och kom-
missionen. 38
Art. 10 bör föranleda en lagbestämmelse om att svenska myndigheter inte Prop. 1991/92:29
får pröva sådana frågor som avses i artikeln.
Av art. 11 följer att Sverige, om kommissionens beslut inte kan godtas,
inom 21 dagar skall hänskjuta frågan till den blandade kommittén. Riktar
sig beslutet mot Sverige som stat torde detta inte vålla problem. Om beslutet
riktar sig mot ett företag förutsätts att kommissionen underrättar Sverige på
diplomatisk väg eller direkt via en svensk myndighet om beslutet så att den
prövning som skall ske kan genomföras. Detta framgår av art. 11:1, som ju
förutsätter att kommissionens beslut i detta fall innehåller en begäran om att
en åtgärd skall vidtas av Sverige resp. Norge. Tidsfristen torde böra räknas
från den dag en svensk domstol eller annan myndighet konstaterar att beslu-
tet inte godtas. Närmare bestämmelser om tidsfrister kan meddelas i förord-
ning.
I allmänhet kan man utgå från att svenska företag frivilligt rättar sig efter
kommissionens beslut. Redan i dag får svenska företag som gör affärer inom
gemenskapen räkna med att följa de spelregler som gäller där. Har företaget
tillgångar inom gemenskapen, är kommissionens beslut i den mån de inne-
bär ekonomiska förpliktelser utan vidare verkställbara i den EG-stat där
företaget har tillgångar.
Om emellertid företaget inte frivilligt rättar sig efter beslutet, måste
svenska myndigheter kopplas in.Man kan utgå från att saken i de flesta fall
rör en fråga som enligt nuvarande lagstiftning skulle falla under marknads-
domstolens behörighet. Marknadsdomstolen bör därför vara den myndighet
som ytterst'prövar kommissionens beslut som riktar sig till enskilda.
Talan i marknadsdomstolen förs av NO såvitt gäller konkurrensfrågor och
av konsumentombudsmannen (KO) bl.a. när det gäller marknadsföring samt
avtalsvillkor i konsumentförhållanden. När prövning av ett kommissionsbe-
slut skall ske, bör prövningen därför i första hand göras av NO och KO inom
deras resp, områden. Faller frågan inte inom någonderas område enligt nu-
varande avgränsning, bör behörighet tilläggas en av dem, lämpligen NO.
Marknadsdomstolens behörighet enligt lagen (1970:417) om marknadsdom-
stol m.m. bör utvidgas på motsvarande sätt.
Om NO eller KO finner att kommissionens beslut var uppenbart oriktigt,
bör de meddela regeringen detta så att frågan enligt vad som sägs i art. 11:2
kan föras upp i den blandade kommittén. I andra fall bör de föra talan hos
marknadsdomstolen med kommissionens beslut som underlag. Domstolen
kan meddela beslut som innebär antingen att kommissionens beslut godtas
eller att det underkänns. Någon ändring av beslutet får inte ske, men ev.
böter eller viten skall bestämmas i svenska kronor i stället för i ECU.
Även när det gäller tillämpningen av de rättsakter som rör luftfartspoli-
tiska frågor om tillståndsgivning, marknadstillträde, prisfastställelse m.m.
(rättsakterna nr 1-3), kan en omprövning av ett kommissionsbeslut undan-
tagsvis bli aktuell. Om ett svenskt flygföretag inte följer gällande regler, lig-
ger det i luftfartsverkets tillsynsfunktion att se till att rättelse sker. Man kan
utgå från att kommissionen i sådana frågor underrättar luftfartsverket direkt
om ett misstänkt regelbrott och att saken klaras ut innan det har gått så långt
att kommissionen har meddelat ett slutligt beslut i saken. Om emellertid
kommissionen har meddelat ett beslut som kan föranleda verkställighet, bör
39
omprövningen av det beslutet ske på samma sätt som när det gäller andra Prop. 1991/92:29
beslut. Kommissionsbeslutet torde då ha grundats på bestämmelserna i rätts-
akten nr 5 om tillämpningen av konkurrensreglerna på luftfartssektorn. Om-
prövningen bör alltså göras av marknadsdomstolen på talan av NO. Det lig-
ger i sakens natur att NO i ärendet samråder med luftfartsverket.
En särskild fråga är om regeringen när saken tas upp i den blandade kom-
mittén skall anses bunden av beslut som NO, KO eller marknadsdomstolen
har fattat. Såvitt gäller domstolens beslut talar övervägande skäl för att rege-
ringen inte skall kunna frångå beslutet. Sverige kan då i den blandade kom-
mittén försöka övertyga kommissionen att den bör ändra sitt beslut. Vidare
kan i kommittén diskuteras hur man skall se på liknande fall i framtiden.
När det gäller beslut av NO resp. KO bör regeringen ha en friare ställning
och bör, om den finner att NOs eller KOs ståndpunkt inte är hållbar, kunna
uppdra åt dem att föra talan vid marknadsdomstolen. Någon konflikt med
11 kap. 7 § RF torde inte uppstå därigenom.
Beslut av marknadsdomstolen som innebär en överprövning av kommis-
sionens beslut bör kunna överklagas. 1 promemorian föreslogs regeringsrät-
ten för denna uppgift. Flera remissinstanser, bl.a. regeringsrätten, har ansett
att i stället högsta domstolen bör väljas. Jag ansluter mig till denna uppfatt-
ning.
I den särskilda lagen bör tas upp en bestämmelse om att beslut enligt den
gäller även om det överklagas, såvida inte högsta domstolen beslutar om in-
hibition (jfr 3 kap. 9§ utsökningsbalken).
Återstoden av bestämmelserna i själva avtalet är av rent folkrättslig ka-
raktär och föranleder inte någon lagstiftning.
I allmänhet är det kommissionen söm i första hand tillämpar bestämmel-
serna i de olika rättsakterna. Som tidigare nämnts måste emellertid svenska
myndigheter vid behov kunna ompröva kommissionens beslut enligt samma
regler. Dessa måste alltså införlivas, helt eller delvis.
Svårigheten består närmast i att avgöra vilka bestämmelser som bör inför-
livas genom lag och vilka som kan införlivas genom författning av lägre digni-
tet. I båda fallen bör inkorporeringsmetoden väljas.
Utgångspunkten bör vara reglernas tillämpning av svenska domstolar och
andra myndigheter. Om reglerna vid den tillämpningen kan hänföras till 8
kap. 2§ eller 11 kap. 4§ RF bör de inkorporeras genom lag. Övriga regler
skulle då kunna inkorporeras genom förordning efter bemyndigande av riks-
dagen enligt 8 kap. 7 § RF eller vara att anse som verkställighetsföreskrifter
eller falla under restkompetensen enligt 8 kap. 13 § första stycket RF.
Nackdelen med en alltför noggrann uppdelning är att regelverket blir svår-
överskådligt och rättsakterna sönderstyckade på ett sätt som gör att sam-
manhanget går förlorat. Man får därför acceptera att en hel del bestämmel-
ser inkorporeras genom den särskilda lagen, trots att detta egentligen inte
behövs. Visserligen införlivas då även bestämmelser som det inte blir ak-
tuellt för svenska myndigheter att tillämpa, men något hinder mot att an-
vända en sådan modell kan inte anses föreligga. Vid inkorporeringsmetoden
40
räcker det med en enda paragraf vari aktuella bestämmelser i de olika rätts- Prop. 1991/92:29
akterna räknas upp och förklaras utgöra svensk rätt.
De sålunda uppräknade bestämmelserna i rättsakterna bör fogas som bi-
laga till den särskilda lagen.
Rättsakterna nr 1 -3
Dessa rör förhållandet mellan stater inbördes. Den upplysningsskyldighet
för enskilda som är föreskriven täcks, som tidigare nämnts, redan nu av be-
stämmelser i luftfartslagen och luftfartsförordningen.
Det kan kanske ifrågasättas med hänsyn till rättsakternas folkrättsliga ka-
raktär om de över huvud taget behöver införlivas. För ett införlivande talar
emellertid att vissa frågor om rätt för utländska företag till luftfart som nu
prövas av regeringen lämpligen bör, såvitt gäller avtalet, prövas av luftfarts-
verket. Vidare berör rättigheterna indirekt enskilda flygföretag. Om ändå
vissa av bestämmelserna bör införlivas, är det lika bra att rättsakterna i enlig-
het med det tidigare sagda införlivas i sin helhet. Detta kan ske genom för-
ordning och med tillämpning av inkorporeringsmetoden. Sannolikt behövs
därutöver vissa ändringar i luftfartsförordningen såvitt gäller delegation till
luftfartsverket.
Rättsakterna nr 4 och 5
Dessa rättsakter innehåller grundläggande bestämmelser om tillämpningen
av art. 4 och 5 i avtalet. Dessa artiklar överförs till svensk rätt genom att tas
upp i den särskilda lagen. Nr 4 gäller inte på luftfartssektorn men har bety-
delse för vissa andra rättsakter.
En genomgång av rättsakt nr 4 ger vid handen följande.
Art. 1-4 torde i huvudsak vara av den karaktären att de inte kräver lagstift-
ning. Om inte dessa artiklar tas med i lagen, går emellertid sammanhanget
förlorat. De bör alltså tas med.
Art. 5-7 rör bl.a. frister för notifiering av överenskommelser och torde
vara överspelade. Art. 6 innehåller handlingsregler för kommissionen och
behöver inte tas med.
Art. 8 rör bl.a. rätten för kommissionen att knyta villkor till beslut enligt
art. 4:3 i avtalet och att återkalla eller ändra ett beslut. Möjligheten att knyta
villkor till och att återkalla beslutet kan knappast sägas följa av art. 4:3. Be-
stämmelsen bör i sin helhet tas med i lagen.
Art. 9 gäller bl.a. kommissionens rätt att ensam besluta enligt art 4:3 i av-
talet och fördelningen i övrigt mellan avtalsstaternas myndigheter och kom-
missionen av beslutanderätten i konkurrensfrågor. Avtalsstaternas behörig-
het upphör när kommissionen har inlett en undersökning i saken. Bestäm-
melserna bör tas med i lagen. Något uttryckligt förbehåll för den möjlighet
till omprövning av kommissionens beslut som följer av avtalet behöver knap-
past göras eftersom denna följer av lagen.
Art. 10:1 och 2 får anses utgöra föreskrifter som faller under restkompe-
tensen och behöver i alla händelser inte tas med.
Art. 11 innehåller bestämmelser om upplysningsskyldighet för enskilda
41
men även handlingsregler för kommissionen. Även art. 12 innehåller be- Prop. 1991/92:29
stämmelser om upplysningsskyldighet. Artiklarna bör tas med i sin helhet i
lagen.
Art. 13 är närmast av folkrättslig karaktär. Bestämmelser kan meddelas i
förordning.
Art. 14-16 kräver i sina väsentliga delar lagform. Bestämmelser tas upp i
den särskilda lagen.
Art. 17 gäller EG-domstolens kompetens att ompröva beslut om böter och
viten som kommissionen har meddelat. En motsvarande bestämmelse om
svenska domstolar hade krävt lagform. Det är emellertid här fråga om till-
lämpning av EG-rätten (vilken även kommer svenska rättssubjekt till godo).
Lagform krävs därför inte. Från principiell synpunkt kan naturligtvis ifråga-
sättas om svensk rätt bör innehålla en föreskrift om att kommissionsbeslut
kan överklagas till EG-domstolen. Bestämmelsen bör emellertid ändå tas
med eftersom den innehåller viktiga upplysningar.
Art. 18 behöver knappast införlivas men kan tjäna som upplysning.
Art. 19 kräver sannolikt lagform såvitt gäller 19:2.
Art. 20 kräver knappast lagform men bör ändå tas med. Sekretess får anses
gälla enligt 2 kap. 1 § och/eller 8 kap. 6 § sekretesslagen jämförd med 2§ sek-
retessförordningen.
Slutsatsen av genomgången är att de flesta av artiklarna i rättsakten bör i
sin helhet införlivas genom inkorporering, dvs. de räknas upp i den särskilda
lagen och bifogas i översättning i en bilaga till denna.
Beträffande rättsakt nr 5 kan samma resonemang föras. Art. 1-7, 9,
11-17 (utom tredje punkterna i art. 12 och 13) skall alltså inkorporeras.
Rättsakterna nr 6 och 7
Rättsakten nr 6 innehåller bestämmelser om tillämpningsområde (art. 1),
bemyndigande för kommissionen att föreskriva gruppundantag (art. 2) och
giltighetstiden för sådana (art. 3), vissa föreskrifter om hur gruppundanta-
gen skall utformas m.m. (art. 4-6) och bestämmelser om återkallelse i en-
skilda fall av den förmån som gruppundantaget ger (art. 7). Art. 8 är en före-
skrift om revision av rättsakten.
Genom nr 7 har nr 6 ändrats i art. 2, 3 och 8.
Art. 1, 3 och 7 i nr 6 bör inkorporeras, såvitt möjligt i den lydelse som
följer av ändringarna i nr 7. Som lagrådet har påpekat behöver bemyndigan-
det för kommissionen att föreskriva om gruppundantag inte inkorporeras ge-
nom lag.
Som nämnts i det föregående innebär inte den omständigheten att rättsak-
terna inkorporeras att Sverige har på förhand godtagit framtida gruppundan-
tag. För att dessa skall gälla i Sverige måste de införlivas såväl med avtalet
som med svensk rätt.
Rättsakterna nr 8-10
Nr8-10 innehåller föreskrifter om de gruppundantag som kommissionen
har föreskrivit enligt bemyndigandet i rättsakt nr 6. Bestämmelserna är av
den karaktären att de kan ses som utfyllnad av bestämmelsen i art. 4:3 i avta-
42
let, dvs. som föreskrifter om verkställighet av lag enligt 8 kap. 13 § första Prop. 1991/92:29
stycket 1 RF. De kan införlivas genom förordning med användning av inkor-
poreringsmetoden .
Rättsakt nr 11
Här ges regler om ersättning vid nekad ombordstigning till följd av överbok-
ning. Bestämmelserna gäller ett ämne som avses i 8 kap. 2§ RF och måste i
sin helhet införlivas genom lag. Ikraftträdandebestämmelsen i art. 10 behö-
ver inte tas med.
Rättsakt nr 12
Uppförandekoden för CRS-system innehåller åtskilliga bestämmelser som
faller under 8 kap. 2 eller 3 §§ RF. Dit hör art. 3-19. Art. 1, 2 och 22 har
betydelse för tillämpningen. Samtliga dessa bestämmelser bör tas med.
Art. 20 och 21 rör kommissionen enbart resp, ikraftträdandet och behöver
inte tas med.
Rättsakt nr 13 om samarbete vid haveriutredningar bör införlivas genom för-
ordningsbestämmelser, sannolikt i instruktionen för statens haverikommis-
sion.
Rättsakterna nr 14 och 15 är redan införlivade med svensk rätt genom före-
skrifter av luftfartsverket.
Rättsakt nr 16
Detta direktiv om sällskapsresor behöver inte införas förrän till årsskiftet
1992/93. Det kräver lagstiftning. Arbetet med detta pågår inom justitiede-
partementet. Direktivet bör alltså inte tas med i detta sammanhang.
Rättsakt nr 17
Denna s.k. fusionsförordning torde, med hänsyn till de tröskelbelopp som
gäller, knappast bli aktuell för tillämpning på luftfartens område. Den måste
emellertid ändå införlivas med svensk rätt. De problem som kan tänkas upp-
komma är i huvudsak desamma som redovisats i anslutning till nr 12.
Rättsakterna nr 18-20 bör ses som verkställighetsföreskrifter och kan i till-
lämpliga delar införlivas genom förordning.
I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom kommunikations-
departementet upprättats förslag till
1. lag om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil
luftfart,
2. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.
Förslagen har granskats av lagrådet.
43
Tillämpningsområde
1 § Denna lag tillämpas i fråga om lufttransporter och sådan därmed sam-
manhängande verksamhet som avses i avtal mellan Sverige, Norge och den
Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) om civil luftfart.
Med avtalspart avses i denna lag Sverige, Norge och EEG. Med Fördraget
avses det i Rom den 25 mars 1957 undertecknade fördraget om upprättandet
av EEG. Med rådet och kommissionen avses ministerrådet och kommissio-
nen hos EEG.
Tillämpningsområdet anges i första stycket, som närmast motsvarar art. 3.
Flera rättsakter, liksom konkurrensbestämmelserna i avtalet, rör enligt sin
ordalydelse också annat än civil luftfart. Dit hör t.ex. datoriserade boknings-
system för flygbiljetter, sällskapsresor med flyg och fusioner mellan flygföre-
tag. Det finns därför behov av att klargöra att tillämpningsområdet är be-
gränsat, närmare bestämt till lufttransporter och sådan därmed samman-
hängande verksamhet som anges i bilagan till avtalet.
1 andra stycket ges definitioner av vissa begrepp som förekommer i lagen.
2§ Följande bestämmelser i de i bilagan till avtalet upptagna rättsakterna
nr 4, 5, 11, 12 och 17 skall gälla som lag här i landet.
1. Artiklarna 1 -4, 8, 9,11,12,14,15 utom punkt 3, 16 utom punkt 3 samt
17-20 i rådets första förordning 62/17/EEG om tillämpning av fördragets
artiklar 85 och 86, med vidtagna ändringar (nr 4).
2. Artiklarna 1 - 7, 9, 11, 12 utom punkt 3, 13 utom punkt 3 samt 14 -17 i
rådets förordning 87/3975/EEG om proceduren för tillämpning av konkur-
rensreglerna på företag inom luftfartssektorn (nr 5).
3. Artiklarna 1-9 i rådets förordning 91/295/EEG om införande av ge-
mensamma regler om kompensation till passagerare som nekas ombordstig-
ning på flygplan i regelbunden lufttrafik (nr 11).
4. Artiklarna 1-19 och 22 i rådets förordning 89/2299/EEG om en uppför-
andekod för datoriserade bokningssystem (nr 12).
5. Artiklarna 1-8, 11, 13, 14-18 och 21 i rådets förordning 89/4064/EEG
om kontroll av företagskoncentrationer (nr 17).
De angivna bestämmelserna i bilagan till avtalet finns intagna som bilaga
till denna lag.
I fråga om fullgörande i Sverige av skyldigheter enligt denna paragraf till-
lämpas 13 samt 15 —19 §§.
I första stycket räknas upp alla de bestämmelser i bilagan till avtalet som
skall gälla i Sverige och inkorporeras genom lag. Som tidigare nämnts kräver
en del av bestämmelserna inte lagform men bör ändå tas med för samman-
hangets skull. På inrådan av lagrådet har, till skillnad mot vad som föreslogs
i det remitterade förslaget, de rättsakter som i huvudsak innefattar bemyndi-
gande för kommissionen att föreskriva om gruppundantag (rättsakterna nr 6
och 7) inte tagits med. Att det är kommissionen som beslutar om gruppun-
dantag har i stället angetts uttryckligen i 6§ förevarande lag.
I andra stycket anges att de angivna bestämmelserna finns intagna som
Prop. 1991/92:29
44
bilaga till lagen. Den svenska översättningen, som enligt vad jag tidigare Prop. 1991/92:29
nämnt ännu inte slutligt granskats av EG, kommer att när så skett ha lika
vitsord som texten på de officiella EG-språken.
På förslag av lagrådet har lagts till ett tredje stycke med hänvisning till de
bestämmelser i lagen som reglerar hur skyldigheterna enligt de olika rättsak-
terna skall fullgöras i Sverige.
Meningen är att rättsakterna nr 1-3, delar av 6 och 7, samt 8-10, 13-15
och 18 samt vissa delar av 19 och 20 skall inkorporeras genom förordning.
3 § Beteckningarna ”medlemsstat” och ”gemenskapen” i de i 2 § angivna
rättsakterna skall anses inbegripa Sverige och Norge. Hänvisningar i rättsak-
terna till artiklarna 85 och 86 i fördraget skall i stället avse 4 och 7 §§ denna
lag.
I de olika rättsakterna förekommer uttrycken ”medlemsstat” och ”gemen-
skapen” på många ställen. En del rättsakter innehåller vidare hänvisningar
till Romfördragets art. 85 och 86, dvs. vissa grundläggande konkurrensre-
gler. I bilagan anges därför att uttrycken ”medlemsstat” och ”gemenskapen”
skall för de ändamål som avses med avtalet anses inbegripa även Sverige och
Norge. Vidare anges i förekommande fall att hänvisningar till art. 85 och 86
skall anses som hänvisningar till art. 4 och 5 i avtalet. Motsvarande förvand-
lingsregler har tagits upp i förevarande paragraf.
Det kan anmärkas att det i en del av de bestämmelser som anges i 2 § också
förekommer hänvisningar till andra artiklar i Romfördraget eller till rättsak-
ter som inte omfattas av avtalet. Dessa hänvisningar har emellertid inte nå-
gon betydelse för tillämpningen av avtalet eller av den nya lagen.
Konkurrensbegränsande avtal
4 § Följande är oförenligt med denna lag och förbjudet, om inte annat följer
av 6§: Överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslut-
ningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan avtals-
parterna och som har till syfte eller följd att konkurrensen hindras, begrän-
sas eller snedvrids inom det geografiska område som omfattas av det i 1 §
angivna avtalet. Detta gäller särskilt dem som innebär att
a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indi-
rekt fastställs,
b) produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar begränsas
eller kontrolleras,
c) marknader eller inköpskällor delas upp,
d) olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer gentemot handels-
partner, varigenom dessa får konkurrensnackdel,
e) det ställs som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare
förpliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband
med föremålet för avtalet.
5§ Överenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt 4§ är ogiltiga.
6§ Bestämmelserna i 4§ får av kommissionen förklaras inte gälla för
- varje överenskommelse eller grupp av överenskommelser mellan företag,
- varje beslut eller grupp av beslut av företagssammanslutningar och
- varje samordnat förfarande eller grupp av samordnade förfaranden,
som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor el-
ler till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som
45
konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därvid uppnås Prop. 1991/92:29
och som inte
a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för
att uppnå dessa mål,
b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsent-
lig del av varorna i fråga.
Missbruk av dominerande ställning på marknaden
7§ Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning
inom det geografiska område som omfattas av det i 1 § angivna avtalet eller
inom en väsentlig del av detta område är, i den utsträckning det kan påverka
handeln mellan avtalsparterna, oförenligt med avtalet och förbjudet.
Sådant missbruk kan särskilt bestå i att
a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings-
priser eller andra oskäliga affärsvillkor,
b) begränsa produktion, avsättning eller teknisk utveckling till nackdel för
konsumenterna,
c) tillämpa olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspart-
ner, varigenom dessa får konkurrensnackdel,
d) ställa som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare för-
pliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband
med föremålet för avtalet.
Statliga stödåtgärder m. m.
8§ Om inte annat följer av 9 eller 10 §§ är stöd som ges med hjälp av statliga
eller andra allmänna medel otillåtna, om de snedvrider eller hotar att sned-
vrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, i
den utsträckning det påverkar handeln mellan avtalsparterna.
9 § Sådana stöd av social natur som ges till enskilda konsumenter, under för-
utsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varornas ur-
sprung, eller som ges för att avhjälpa skador som förorsakats av naturkata-
strofer eller andra exceptionella händelser är dock tillåtna.
10 § Som tillåtna kan anses stöd
a) för att främja den ekonomiska utvecklingen i områden där levnadsstan-
darden är onormalt låg eller där allvarlig sysselsättningsbrist råder,
b) för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt euro-
peiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en avtalsparts eko-
nomi,
c) för att underlätta utvecklingen av viss näringsverksamhet eller vissa re-
gioner, i den mån stödet inte ändrar villkoren för handeln i en omfattning
som strider mot det gemensamma intresset.
11 § När en stödåtgärd som avses i 8 och 9 §§ har anmälts till kommissionen,
får svensk myndighet inte pröva tillåtligheten av stödet innan kommissionen
har meddelat beslut i saken.
12 § En kommun är skyldig att upplysa regeringen om stöd som planeras och
som kan bli föremål för kommissionens prövning.
Paragraferna 4-12 motsvarar, med vissa tillägg och redaktionella jämk-
ningar, art. 4-6 i avtalet. Dessa bygger i sin tur på Romfördragets art. 85,
86 och 92. På förslag av lagrådet har lagtexten jämkats språkligt samt, såvitt
gäller statliga stödåtgärder, att två ytterligare paragrafer lagts till.
46
Art. 92 i Romfördraget anses innefatta inte bara statliga stödåtgärder utan Prop. 1991/92:29
också sådana som lämnas av t.ex. en kommun. I 8§ har detta beaktats ge-
nom uttrycket ”allmänna medel”.
Som lagrådet har påpekat får av artikel 7 i avtalet anses framgå att frågan
om tillåtligheten av statliga och kommunala stödåtgärder är underkastad
kontroll av kommissionen. Denna kontroll utgörs av en efterhandsgransk-
ning när det gäller stödåtgärder som finns vid avtalets ikraftträdande och av
en förhandsprövning när det gäller åtgärder som vidtas efter ikraftträdandet.
Härav torde enligt lagrådet följa att utrymmet för svensk domstolsprövning -
närmast laglighetsprövning av kommunala beslut efter kommunalbesvär - är
begränsat innan den av kommissionen initierade kontrollen fullföljts enligt
artikel 7. En erinran om den betydelse som kommissionen har vid tillämp-
ningen av reglerna i 8 § bör därför enligt lagrådet tas upp i paragrafen.
För egen del anser jag att artikel 7 inte hindrar en svensk domstolspröv-
ning efter kommunalbesvär annat än om grunden för överklagandet är den
som anges i 10 kap. 8 § första stycket 4 kommunallagen (1991:900), nämligen
att beslutet strider mot lag eller annan författning och att förevarande para-
graf därvid åberopas. Är detta fallet, måste domstolen avvakta kommissio-
nens prövning. Har stödet inte anmälts till kommissionen, torde dock dom-
stolen kunna konstatera att stödet är otillåtet, eftersom reglerna om anmä-
lan inte har iakttagits (jfr EF-Karnow, 1990, s. 620 avsnitt 7.2). Den av lagrå-
det föreslagna bestämmelsen i 4 mom. har jämkats i enlighet härmed.
Lagrådet har också, som tidigare nämnts (avsnitt 4:2), förordat en uttryck-
lig regel om skyldighet för kommunerna att upplysa regeringen om stöd som
planeras och som kan bli föremål för kommissionens prövning. Jag ansluter
mig till det förslaget.
Uppgiftsskyldighet m. m.
13 § Den myndighet som regeringen bestämmer får
1. förelägga den som är uppgiftsskyldig enligt bestämmelserna i 2§ att full-
göra sådan skyldighet till myndigheten, samt
2. förelägga den hos vilken en undersökning får företas enligt dessa bestäm-
melser att låta myndigheten dels granska böcker och andra affärshandlingar,
dels göra kopior av eller utdrag ur böcker och andra affärshandlingar, dels
begära muntliga förklaringar på ort och ställe, dels få tillträde till den upp-
giftsskyldiges samtliga lokaler, markområden och transportmedel.
Myndigheten får meddela beslut enligt första stycket endast
om kommissionen begärt att åtgärden skall vidtas av myndigheten i stället
för av kommissionen och underlåtenhet att följa föreläggandet inte på grund
av beslut meddelat av kommissionen kan medföra skyldighet att betala viten
eller böter enligt bestämmelserna i 2§, eller
om myndigheten, inom ramen för den egna behörigheten med den be-
gränsning som framgår av 20 § andra stycket och i övrigt i enlighet med till-
lämpliga bestämmelser i 2§, meddelar beslutet helt på eget initiativ.
Beslut som avses i första stycket 1. får förenas med vite om den uppgifts-
skyldige inte följt ett tidigare föreläggande av myndigheten eller en tidigare
anmaning av kommissionen. Beslut som avses i första stycket 2. och som
myndigheten meddelar helt på eget initiativ får förenas med vite. Beslut som
är förenat med vite får överklagas till kammarrätten. Beslutet gäller omedel-
47
bart, om inte annat bestäms. Talan om utdömande av vite förs av myndighe- Prop. 1991/92:29
ten hos marknadsdomstolen.
Paragrafen bygger på art. 8 i avtalet. Enligt bestämmelser i flera av rättsak-
terna är medlemsstater, behöriga myndigheter i dessa samt företag och före-
tagssammanslutningar m.fl. uppgiftsskyldiga gentemot kommissionen, inte
minst när det gäller kommissionens konkurrensövervakande roll enligt art.
89 i Romfördraget. Dessutom är de skyldiga att underkasta sig undersök-
ningar av kommissionen. Dessa skyldigheter är såvitt gäller företag och före-
tagssammanslutningar sanktionerade genom böter och viten. Om detta gäl-
ler i huvudsak följande.
När kommissionen begär upplysningar från ett företag eller en företags-
sammanslutning skall den samtidigt sända en kopia av sin begäran till behö-
rig myndighet i den medlemsstat där företaget eller sammanslutningen har
sitt säte. Kommissionen skall också ange den lagliga grunden för sin begäran,
tidsfrister samt de påföljder som kan inträda om oriktiga upplysningar läm-
nas. Om upplysningarna inte lämnas i rätt tid eller om de är ofullständiga
skall kommissionen i beslut förelägga vederbörande att komma in med upp-
lysningarna inom viss tid. Samtidigt erinras om den sanktion som kan följa
och om rätten att klaga till EG-domstolen. En kopia av detta beslut skall
sändas till medlemsstaten.
Företag och företagssammanslutningar har även skyldighet att underkasta
sig de undersökningar kommissionen beslutar om och att därvid låta kom-
missionens behöriga tjänstemän få tillgång till bokföring och andra affärs-
handlingar, att ta kopior eller utdrag av dessa, att få muntliga upplysningar
på platsen samt att få tillträde till företagets eller sammanslutningens lokaler,
mark och fordon. Kommissionen skall i god tid underrätta behörig myndig-
het i medlemsstaten om en sådan undersökning. I beslutet om undersökning
skall kommissionen ange bl.a. syftet med och datum för undersökningen
samt påföljden om eftersökt material inte tillhandahålls. Beslutet skall fattas
efter samråd med behörig myndighet i medlemsstaten.
Det finns från svensk synpunkt ingen anledning att hindra att den som är
uppgiftsskyldig gentemot kommissionen eller skyldig att underkasta sig en
undersökning frivilligt fullgör sin skyldighet direkt till kommissionen. Om
emellertid tvångsmedel måste tillgripas, t.ex. i form av vitesföreläggande el-
ler fysiska åtgärder för tillträde till lokaler eller tillhandahållande av affärs-
handlingar, måste svenska myndigheter kopplas in. Sverige har enligt art. 8
i avtalet skyldighet att på begäran hjälpa till. Detta överensstämmer med vad
som gäller inom EG.
Bestämmelser om detta har tagits upp i förevarande paragraf. Bestämmel-
serna var i det till lagrådet remitterade förslaget relativt allmänt hållna och
gav den myndighet som regeringen utser vidsträckta befogenheter när det
gäller att framtvinga ett fullgörande av de skyldigheter som följer av de ak-
tuella rättsakterna.
Lagrådet har haft invändningar mot utformningen av det remitterade för-
slaget i denna del. Sammanfattningsvis har lagrådet anfört att förslaget inne-
bär att Sverige skulle tillhandahålla tvångsmedel i större utsträckning än som
följer av EEGs regler eftersom dessa förutsätter att kommissionen har fattat
48
ett beslut om sådana, som regel i ett tvåstegsförfarande, att sådana beslut bör Prop. 1991/92:29
prövas enligt 8§ och inte enligt 7§ i det remitterade förslaget i följd varav
bestämmelsen om handräckning blir onödig, att svenska myndigheter som av
eget initiativ inhämtar information eller utför undersökningar bör ha samma
möjligheter som kommissionen men att de begränsningar som ligger i EEGs
regelsystem inte skall kunna kringgås genom att initiativet tas av svenska
myndigheter, att bestämmelser om rätt att framtvinga förhör utöver den möj-
lighet som enligt rättsakterna finns att i samband med undersökningar in-
hämta förklaringar på stället inte bör finnas samt att beslut av svenska myn-
digheter som förenats med vite bör kunna överklagas till kammarrätten.
Jag håller med lagrådet om att svenska myndigheter i samband med in-
hämtande av information eller utförande av undersökningar på begäran av
kommissionen inte bör ha vidsträcktare befogenheter än dem kommissionen
har. Denna begränsning bör som lagrådet föreslagit komma till uttryck i lag-
texten. Jag godtar också lagrådets ståndpunkt att beslut av kommissionen i
avsedda fall först skall prövas av marknadsdomstolen enligt 8 § i det remitte-
rade förslaget (9 § i lagrådets förslag). Eftersom en undersökningar av loka-
ler m.m. skall kunna ske utan förvarning behövs därvid en bestämmelse om
att marknadsdomstolen skall kunna meddela beslut utan att den mot vilken
verkställighet begärts har fått tillfälle att yttra sig. Marknadsdomstolens be-
slut är verkställbara enligt 3 kap. 1 § första stycket 1 utsökningsbalken, var-
för någon särskild föreskrift om möjlighet att påkalla biträde av kronofogde-
myndigheten inte behövs.
Det är mer tveksamt om det skall vara möjligt att som lagrådet föreslagit
föra särskild talan mot ett beslut om föreläggande som förenats med vite. En
rätt att överklaga sådana beslut särskilt fyller knappast någon funktion om
beslutet ändå kan prövas i samband med att talan förs om utdömande av
vitet (jfr 49 kap. 4§ första stycket 4 rättegångsbalken och 18 kap. 6§ första
stycket utsökningsbalken). Jag vill emellertid inte motsätta mig lagrådets för-
slag på denna punkt, som onekligen har förebilder inom konkurrensrätten.
I enlighet med det sagda anges i första stycket första punkten att den myn-
dighet som regeringen bestämmer får förelägga den som är uppgiftsskyldig
enligt de i 2§ angivna bestämmelserna att fullgöra sin skyldighet till denna
myndighet. När uppgifterna har kommit in, skall myndigheten givetvis
lämna dem vidare till kommissionen. Myndigheten får även enligt andra
punkten förelägga den hos vilken en undersökning får företas att låta myn-
digheten granska böcker och andra affärshandlingar, att på ort och ställe be-
gära muntlig förklaring och att få tillträde till lokaler m.m. Som tidigare
nämnts är avsikten att SPK skall vara den myndighet som svarar för nu ak-
tuella uppgifter. SPK bör också vara den myndighet som i övrigt biträder
kommissionen och som kommissionen skall underrätta om behovet av bi-
träde. Bestämmelser härom kan meddelas i förordning.
f andra stycket anges, i enlighet med lagrådets förslag, de fall när den
svenska myndigheten kan besluta enligt första stycket. Detta kan ske an-
tingen om kommissionen överlåter till den svenska myndigheten att vidta
åtgärder utan att själv fatta beslut som kan medföra skyldighet att betala bö-
ter eller viten, eller om den svenska myndigheten på eget initiativ meddelar
ett sådant beslut inom ramen för den egna behörigheten. 49
4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 29
Enligt tredje stycket kan myndighetens beslut enligt första stycket förenas Prop. 1991/92:29
med vite. Detta kan ske i fall som avses i första stycket första punkten endast
om den uppgiftsskyldige inte har efterkommit en tidigare anmaning antingen
av kommissionen eller av den svenska myndigheten. I fall som avses i andra
punkten kan vitesföreläggande användas endast om myndigheten handlar på
eget initiativ, dvs. utan någon framställning från kommissionen.
Beslut som förenas med vite får överklagas till kammarrrätten. Beslutet
får emellertid giltighet omedelbart även om det överklagas. Vitct får inte
dömas ut av den föreläggande myndigheten. Talan om utdömande av vite
förs hos marknadsdomstolen av den myndighet som förelagt vitct.
Giltigheten av vissa beslut av kommissionen
14 § Om kommissionen i ett enskilt fall har funnit att det inte finns grund för
tillämpning av 4§ eller 7 § eller om kommissionen enligt 6§ i ett enskilt fall
har medgett undantag från tillämpningen av 4 §, gäller beslutet här i landet.
Som anförts i avsnitt 3.2 vid art. 11 bör vissa kommissionsbeslut, nämligen
beslut om ickc-ingripandebeskcd och om undantag från konkurrensreglerna
i enskilda fall, vara bindande i Sverige utan ytterligare prövning av svenska
myndigheter. Detta får anses innebära att cn förvaltningsuppgift innefat-
tande myndighetsutövning överlåts till kommissionen. Av 10 kap. 5 § tredje
stycket RF följer att riksdagens beslut om detta kräver tre fjärdedels majori-
tet av dc röstande.
Verkställighet av kommissionens beslut i övrigt
15 § Ett beslut av kommissionen som riktar sig mot cn enskild fysisk eller
juridisk person skall prövas av svenska myndigheter, om kommissionen be-
gärt verkställighet av beslutet. Prövningen skall avse frågan om beslutet är
förenligt med det i 1 § angivna avtalet och med föreskrifter som grundas på
avtalet.
Svenska myndigheter får inte pröva frågan om ett beslut av kommissionen
är ogiltigt på grund av att kommissionen saknat behörighet, att väsentliga
processuclla föreskrifter åsidosatts, att beslutet strider mot fördraget eller
någon annan rättsregel som hänför sig till fördragets tillämpning eller att
fråga är om maktmissbruk eller illojal maktanvändning från kommissionens
sida.
Kommissionens beslut kan vara av olika slag. Beslut om föreskrifter, t.ex.
gruppundantag, måste för att bli bindande för Sverige införlivas genom sär-
skilt regeringsbeslut och med tillämpning av proceduren i art. 12.
Beslut som riktar sig till enskilda fysiska eller juridiska personer måste för
att bli verkställbara i Sverige först prövas av svenska myndigheter. Beslutet
kan - med svensk terminologi - vara ett slutligt beslut, t.ex. beslut om böter
därför att företaget brutit mot konkurrensregler, eller ett beslut under förfa-
randet, t.ex. begäran om tillträde till lokaler. Ett kommissionsbeslut behö-
ver inte alltid verkställas. Företaget kan rätta sig efter beslutet frivilligt eller
beslutet kan vara gynnande så att någon verkställighet över huvud taget inte
är aktuell.
Om emellertid företaget inte frivilligt rättar sig efter ett betungande beslut
eller kommissionen annars anser att det behövs, begär den att Sverige skall
50
genomföra beslutet (art. 11). Svenska myndigheter måste då pröva beslutet. Prop. 1991/92:29
Prövningen avser enbart frågan om beslutet är förenligt med avtalet eller
med föreskrifter som grundas på avtalet. Beslutet får alltså inte ändras i sak.
Godtas inte beslutet, skall detta inom 21 dagar efter detta ställningstagande
anmälas till den blandade kommittén, se vidare vid 16 och 17 §§. Den ytter-
sta konsekvensen av att ett beslut inte godtas är att avtalet upphör att gälla.
Första stycket innehåller bestämmelser om detta. I det remitterade försla-
get angavs att det är rimligt att ett beslut skall prövas inte bara då kommissio-
nen begärt verkställighet utan också då prövning påkallats av den som beslu-
tet riktar sig mot. En prövning på begäran av den som beslutet riktar sig mot
torde dock knappast bli meningsfull. För denne är det i allmänhet bättre att
begära omprövning av beslutet hos EG-domstolen. Då prövas ju även beslu-
tets giltighet inom EEG. Om inte kommissionen begär verkställighet i Sve-
rige av beslutet kommer detta f.ö. över huvud taget inte att gälla i Sverige.
Möjligheten till prövning på begäran av den som beslutet riktar sig mot har
därför tagits bort.
Ett beslut av kommissionen kan även rikta sig mot Sverige som stat, t.ex.
beslut om att Sverige skall upphöra med en statlig stödåtgärd eller bevilja en
flygkoncession. Prövningen av ett sådant beslut görs i första hand av rege-
ringen, som avgör om beslutet skall godtas eller saken hänskjutas till den
blandade kommittén. Någon lagreglering om detta torde inte behövas.
I andra stycket har tagits upp en bestämmelse som anknyter till art. 10.
Prövningen hos svenska myndigheter får inte avse frågor om kommissionens
kompetens och andra liknande frågor. Prövningen av dessa frågor är förbe-
hållen EG-domstolen, se härom närmare kommentaren till art. 10 i avsnitt
3.2.
16 § I de fall som avses 15 § skall beslutet prövas av konsumentombudsman-
nen, om saken gäller marknadsföring eller avtalsvillkor i konsumentförhål-
landen, och annars av näringsfrihetsombudsmannen.
Om konsumentombudsmannen eller näringsfrihetsombudsmannen finner
att kommissionens beslut är uppenbart oförenligt med avtalet eller med före-
skrifter som grundas på avtalet, skall han anmäla saken för regeringen. I an-
nat fall skall han väcka talan hos marknadsdomstolen.
Paragrafen motsvarar i sak 9 § och 10 § andra stycket i det remitterade försla-
get.
Som tidigare nämnts är det i princip marknadsdomstolen som skall pröva
beslut av kommissionen på talan av KO eller NO. Detta förutsätter att KO
och NO på resp, område prövar kommissionens beslut innan talan väcks.
Finner KO eller NO vid den prövningen uppenbart att beslutet är oförenligt
med avtalet eller med föreskrifter som grundas på avtalet, finns inte någon
anledning att saken också prövas av marknadsdomstolen. I sådana fall skall
KO resp. NO själva anmäla saken till regeringen för hänskjutande till den
blandade kommittén.
Enligt förslaget i promemorian skulle KO vara behörig att föra talan om
saken rör bl.a. avtalsvillkor mellan näringsidkare. Med anledning av påpe-
kanden från några remissinstanser, bl.a. KO och NO, har behörighet på det
området i stället tillagts NO.
51
Luftfartsverket har ifrågasatt om inte marknadsdomstolens prövning Prop. 1991/92:29
borde begränsas till samma frågor som avses i 20 §, dvs. konkurrensbegräns-
ningsfrågor. Med anledning härav vill jag framhålla att marknadsdomstolens
prövning i fall som avses i 15 § avser att kontrollera om kommissionens beslut
kan godtas i Sverige eller inte. Det är viktigt att den prövningen koncentre-
ras till en enda kvalificerad instans. Som nämnts tidigare (avsnitt 4.2 i anslut-
ning till art. 11) torde i de flesta fall frågan röra ett förhållande som med
nuvarande lagstiftning faller under marknadsdomstolens behörighet. Av
dessa skäl bör marknadsdomstolen väljas även för situationer då frågan rör
något annat än vad som normalt hör till domstolens område, t.ex. luftfarts-
politiska frågor. Det är naturligtvis viktigt att i sådana frågor verkets syn-
punkter kommer fram. Detta kan ske genom att KO resp. NO samråder med
luftfartsverket innan de beslutar om talan skall föras i domstolen eller inte.
Har kommissionen begärt verkställighet, bör den som beslutet rör få till-
fälle att yttra sig innan KO eller NO fattar beslut såvida inte på grund av
sakens beskaffenhet denne inte i förväg bör underrättas, se 22 §. KO resp.
NO bör i förekommande fall samråda med den myndighet under vilken frå-
gan normalt hör.
17 § Om marknadsdomstolen finner att kommissionens beslut inte är fören-
ligt med avtalet eller med föreskrifter som grundas på avtalet, skall domsto-
len anmäla sitt beslut för regeringen. I annat fall skall domstolen förklara att
kommissionens beslut skall gälla.
Om domstolen förklarar att kommissionens beslut skall gälla, får det verk-
ställas som svensk lagakraftägande dom.
Paragrafen motsvarar närmast fl § andra stycket i det remitterade försla-
get.
Prövning av sådana beslut som avses i 15 § skall göras av marknadsdomsto-
len på talan av av KO, om saken rör dennes område, och annars på talan av
NO, se 16 §. Av 16 § första stycket följer emellertid att KO resp. NO själva
skall göra cn prövning av beslutet.
Marknadsdomstolens prövning avser frågan om kommissionens beslut är
förenligt med avtalet eller föreskrifter som grundas på avtalet. Finner dom-
stolen vid den prövningen att beslutet inte skall godtas, skall den genast an-
mäla sitt beslut för regeringen för hänskjutande till den blandade kommit-
tén. I annat fall beslutar domstolen att kommissionens beslut skall gälla.
Verkställighet av beslutet sker vid behov enligt utsökningsbalken i enlig-
het med vad som gäller om verkställighet av lagakraftägande dom. Närmare
föreskrifter om vem som skall begära verkställighet kan meddelas i förord-
ning.
Har marknadsdomstolen funnit att ett beslut inte kan godtas, får rege-
ringen anses bunden av den bedömningen.
18 § Böter och viten som beslutats av kommissionen skall vid prövning enligt
15 § bestämmas i svenskt mynt.
När kommissionen beslutar om böter eller viten torde beloppet fastställas
i den europeiska valutaenheten ECU. Godtas beslutet, skall enligt föreva- 52
rande paragraf beloppet bestämmas i svenskt mynt, något som underlättar Prop. 1991/92:29
verkställighet.
Böter och viten tillfaller svenska staten.
Enligt RSV bör övervägas om sanktionsavgifter som har dömts ut enligt
lagen skall få dras av vid inkomsttaxeringen. För egen del menar jag att det
för närvarande inte finns tillräckligt underlag för att ta ställning till den frå-
gan. Det går inte utan vidare att dra några paralleller med vad som gäller om
vanliga svenska böter, viten eller sanktionsavgifter. Frågan bör lämpligen
övervägas i samband med en svensk anslutning till ett EES-avtal.
19 § Om kommissionen har funnit att en kommun lämnat stöd som står i strid
med 8 §, skall regeringen, om den finner att kommissionens beslut är fören-
ligt med avtalet och med föreskrifter som grundas på avtalet, upphäva det
kommunala beslutet.
Om kommissionen har funnit att en statlig stödåtgärd är i strid med avtalet
och följaktligen begär att den skall upphöra, skall frågan prövas av rege-
ringen. Något lagstöd behövs inte för det ändamålet. Har emellertid stödet
prövats av en domstol eller annan myndighet efter överklagande följer av 11
kap. 2 resp. 7 §§ RF att regeringen får anses bunden av den prövningen. Av
11 § framgår emellertid att en svensk domstol eller annan myndighet inte får
pröva om en stödåtgärd som anmälts till kommissionen är förenligt med
8 —10 §§ förrän kommissionen har meddelat beslut i saken.
Har stödet bestämts av riksdagen, kan beslutet inte ändras utan ett nytt
riksdagsbeslut.
När det gäller kommunala stödåtgärder bör i motsvarande fall regeringen
kunna pröva om stödet skall upphöra eller om frågan skall hänskjutas till
den blandade kommittén. 11 kap. 7§ RF torde inte hindra att regeringen
omprövar ett beslut av kommunfullmäktige. En bestämmelse som ger rege-
ringen rätt att pröva en kommunal stödåtgärd har tagits upp i förevarande
paragraf.
Domstolsprövning i andra fall
20 § Frågor om överträdelse av föreskrifterna i 4§ eller 7 § prövas av mark-
nadsdomstolen. Frågor om överträdelse av de föreskrifter som anges i 2§
prövas också av marknadsdomstolen, om saken rör en konkurrensfråga eller
fråga om kontroll av företagsförvärv, och annars av tingsrätt.
Att svenska domstolars och andra myndigheters behörighet att pröva frå-
gor som avses i denna lag kan vara inskränkt framgår av föreskrifter som
anges i 2 §.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket får en allmän domstol pröva
en invändning om att ett avtal är ogiltigt på grund av 4 § eller strider mot 7 §
eller någon föreskrift som anges i 2§.
Första stycket. Av art. 9:2 i avtalet följer att Sverige skall se till att de rättig-
heter som följer av art. 4-7 och bestämmelser i de olika rättsakterna kan
åberopas direkt inför svenska domstolar.
Såvitt gäller konkurrensfrågor och kontroll av företagsförvärv, vilka frå-
gor redan nu faller under marknadsdomstolens kompetens, bör marknads-
domstolen vara behörig medan tingsrätterna bör vara behöriga att pröva öv-
riga frågor. Eftersom marknadsdomstolens behörighet är begränsad till de
53
frågor som nämns i 1 § lagen om marknadsdomstol m.m. behövs en särskild Prop. 1991/92:29
bestämmelse i förevarande lag som ersätter den paragrafen. Av lagen bör
också framgå att tingsrätterna är behöriga i övriga fall.
Första stycket i förevarande paragraf innehåller en bestämmelse enligt det
sagda. Förslaget innebär att en svensk allmän domstol inte på samma sätt
som domstolarna inom EG kan tillämpa gemenskapsrätten när det gäller
konkurrensfrågor. En sådan ordning strider emellertid inte mot avtalet. Frå-
gan vilka svenska domstolar som skall vara behöriga att pröva olika frågor
är en intern svensk fråga.
Andra stycket. Av bestämmelser i rättsakterna nr 4 (art. 9) och nr 5 (art.
7) följer att det i princip är kommissionen som beslutar om tillämpning av
art. 4:1 och 5 i avtalet. De nationella myndigheterna har emellertid som
framgått också behörighet att pröva sådana frågor, dock endast fram till dess
att kommissionen har inlett en undersökning i saken. Liknande bestämmel-
ser finns också i andra rättsakter, t.ex. nr 17 (art. 21) om kontroll av företags-
koncentrationer.
Förevarande andra stycke innehåller en erinran om att det i de bestämmel-
ser som anges i 2 § kan finnas föreskrifter som inskränker svenska domstolars
och andra myndigheters behörighet när kommissionen har inlett en under-
sökning.
Av avtalet följer vidare att sanktionerna skall vara i huvudsak desamma
som de som förekommer inom EEG i motsvarande fall. Domstolen skall
alltså tillämpa de föreskrifter om böter och viten som finns i den tillämpliga
rättsakten och som enligt 2§ i den nu aktuella lagen gäller i Sverige.
Tredje stycket. Som NO har påpekat innebär promemorieförslaget att det
åtminstone teoretiskt blir möjligt för en part i ett civilrättsligt avtal att vid
allmän domstol framtvinga fullgörelse av avtalet trots att det strider mot luft-
fartsavtalet. Det bör enligt min mening vara möjligt för allmän domstol att
pröva en invändning om att avtalet är ogiltigt eller annars strider mot avtalet,
trots att den frågan annars skulle vara förbehållen marknadsdomstolens
prövning. Jag föreslår därför en i förhållande till promemorieförslaget ny be-
stämmelse enligt vilken en allmän domstol, trots vad som sägs i första
stycket, är behörig att pröva en invändning om att ett avtal är ogiltigt enligt
4§ eller strider mot 7 § eller någon föreskrift som anges i 2§.
21 § För marknadsdomstolens prövning i fall som avses i 20 § gäller, i den
mån särskilda föreskrifter inte har meddelats i denna lag, konkurrenslagen
(1982:729) i tillämpliga delar.
Ansökan om prövning hos marknadsdomstolen bör göras på samma sätt som
när det gäller andra konkurrensfrågor, dvs. ansökan kan göras av NO. Om
denne inte vill göra ansökan bör även sammanslutningar av konsumenter,
löntagare eller näringsidkare samt enskilda näringsidkare kunna ansöka om
prövning (jfr 17 § andra stycket konkurrenslagen 1982:729). Vid prövningen
skall konkurrenslagen i princip tillämpas, men de materiella bestämmel-
serna i bl.a. 4§ och 7 § i lagen tar över konkurrenslagens bestämmelser, om
dessa avviker från den särskilda lagen. I själva verket torde utrymmet för
tillämpning av konkurrenslagen i nu aktuella fall vara begränsat.
Som tidigare nämnts gäller enligt avtalet att bestämmelserna i de olika
54
rättsakterna skall tolkas enhetligt av avtalsparterna. Tolkningen skall för Prop. 1991/92:29
svensk och norsk del överensstämma med den som görs av EG-domstolen
resp, av kommissionen. Detta gäller även de bestämmelser i huvudavtalet
som har sin motsvarighet i Romfördraget, dvs. art. 4-6. De tolkningar som
redan har gjorts när avtalet undertecknas får anses utgöra en integrerad del
av rättsakterna. EG-sidan har åtagit sig att tillhandahålla oss de domar och
beslut av prejudikatvärde som meddelas därefter (art. 1:2).
Principen om fördragskonform tolkning får anses fast etablerad i svensk
rätt, se NJA 1988 s. 572 och RÅ 1990 ref. 84. Någon särskild lagbestämmelse
om skyldighet för domstolar och andra myndigheter att beakta tolkningar av
EGs olika organ av bestämmelser som har sin motsvarighet i avtalet torde
inte behövas. Det bör framhållas att alla tre avtalsparterna ansett frågan om
enhetlig tolkning viktig; meningen med avtalet är ju att vi skall ha samma
regler i Sverige och Norge som inom EG.
Med anledning av vad luftfartsverket anfört i sitt remissyttrande vill jag
framhålla att avtalet inte är uppbyggt på sådant sätt att det är möjligt att
inhämta tolkningsbesked från t.ex. EG-domstolen. Eventuella problem får
i stället lösas i den blandade kommittén.
Handläggningen hos marknadsdomstolen
22 § För marknadsdomstolens handläggning av ärenden som avses i denna
lag gäller 3-10 och 14 §§, 15 § första stycket samt 16 — 22 §§ lagen (1970:417)
om marknadsdomstol m.m. i tillämpliga delar.
Vid prövning enligt 15 § denna lag av beslut av kommissionen om att un-
dersökning skall företas hos den som är skyldig att underkasta sig en sådan
får marknadsdomstolen meddela beslut utan att den mot vilken verkställig-
het begärts har fått tillfälle att yttra sig.
Paragrafens första stycke innehåller bestämmelser om marknadsdomstolens
handläggning av ärenden enligt den nya lagen. Vid den handläggningen skall
i huvudsak gälla bestämmelserna i lagen om marknadsdomstol m.m.
Som nämts i anslutning till 20 § första stycket ersätter den bestämmelsen
1 § lagen om marknadsdomstol m.m. 2§ i den lagen ersätts av 23 § första
stycket förevarande lag. När det gäller sammansättningen av domstolen
m.m. bör 3-10§§ tillämpas.
11 -13 a §§ lagen om marknadsdomstol m.m. torde sakna aktualitet i ären-
den enligt förevarande lag. De flesta bestämmelserna i 14 § bör kunna tilläm-
pas liksom 15 § första stycket. 15 a § kan knappast bli aktuell. 16-22§§ där-
emot bör gälla i tillämpliga delar.
Av 13 § tredje stycket förevarande lag framgår att marknadsdomstolen
prövar frågor om utdömande av vite som förelagts enligt den bestämmelsen.
På förslag av lagrådet har i ett nytt andra stycke tillagts att marknadsdom-
stolen vid prövning enligt 15 § förevarande lag av ett beslut av kommissionen
om att undersökning skall företas hos t.ex. ett företag får meddela beslut
utan att den hos vilken undersökningen skall företas har fått tillfälle att yttra
sig.
55
Överklagande Prop. 1991/92:29
23 § Marknadsdomstolens beslut enligt 15 § får överklagas till högsta dom-
stolen genom besvär. Andra beslut av marknadsdomstolen enligt denna lag
får inte överklagas.
Om marknadsdomstolens beslut enligt 15 § överklagas, får högsta domsto-
len förordna att verkställighet tills vidare inte får äga rum.
I promemorian föreslogs att marknadsdomstolens beslut enligt 8§ i prome-
morians lagförslag, dvs. prövning av kommissionens beslut, skulle få över-
klagas till regeringsrätten. Flera remissinstanser, bl.a. regeringsrätten, har i
stället förordat att högsta domstolen blir överprövningsinstans. Som jag tidi-
gare nämnt biträder jag denna ståndpunkt.
Andra beslut av marknadsdomstolen enligt förevarandc lag, t.ex. beslut
om utdömande av vite eller beslut med anledning av prövning enligt 20 §, får
inte överklagas.
Andra stycket har formulerats efter lagrådets förslag, se vidare 17 §.
24 § I fråga om överklagande och om prövningen av besvär i högsta domsto-
len gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 54 och 56 kap. rättegångs-
balken om talan mot hovrätts slutliga beslut i mål eller ärende i vilket talan
väckts vid tingsrätt. Vad som där sägs om hovrätt skall i stället avse mark-
nadsdomstolen.
I fråga om överklagande av marknadsdomstolens beslut och om prövningen
av besvär i högsta domstolen skall vad som i 54 och 56 kap. rättegångsbalken
sägs om talan mot hovrätts slutliga beslut i mål eller ärenden som väckts vid
tingsrätt gälla i tillämpliga delar. Det innebär bl.a. att prövningstillstånd er-
fordras. Vidare skall vad som i nämnda kapitel sägs om hovrätt i stället avse
marknadsdomstolen.
Övergångsbestämmelser m. m.
Avtalet utgår från att några särskilda ikraftträdande-eller övergångsbestäm-
melser inte skall meddelas.
Lagrådet har framhållit att lagen kan komma att avse avtal som träffats
före ikraftträdandet av lagen och att avtalparter därför kan komma att drab-
bas av sanktionsavgifter på vilka retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § första
stycket RF anses tillämpliga. Lagrådet anser att verkställighet av ett beslut
av kommissionen inte bör ske till den del det avser en gärning som begåtts
före ikraftträdandet och att detta bör beaktas av svenska myndigheter utan
att det särskilt angetts i lagen. Jag delar lagrådets uppfattning i denna fråga.
Som tidigare angetts bör lagen träda i kraft den dag regeringen bestäm-
mer.
1 § I paragrafen har uppräkningen av de ärenden som marknadsdomstolen
handlägger kompletterats med den nya lagen om tillämpning av luftfartsav-
talet. Därvid har förbehåll gjorts för vad som kan följa av 20 § i den nya la-
gen, nämligen att prövningen i vissa fall skall ske hos tingsrätt.
56
2 § Enligt 23 § lagen om tillämpning av luftfartsavtalet får beslut varigenom Prop. 1991/92:29
marknadsdomstolen prövat ett beslut av kommissionen överklagas till
högsta domstolen. Andra marknadsdomstolens beslut enligt den nya lagen
får inte överklagas. Paragrafen har anpassats till detta system. I paragrafen
har redaktionella ändringar gjorts.
13 § Ansökan hos marknadsdomstolen görs skriftligen i de fall som räknas
upp i paragrafen. Denna har kompletterats med den nya lagen om tillämp-
ning av luftfartsavtalet. Skriftlig ansökan gäller såväl i fråga om omprövning
av kommissionsbeslut som när det gäller andra ärenden hänförliga till den
nya lagen.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen
dels att anta förslagen till
1. lag om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil
luftfart,
2. lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m.
dels att
3. godkänna avtalet mellan Sverige, Norge och den Europeiska ekono-
miska gemenskapen om civil luftfart,
4. godkänna att, om parterna kommer överens därom, artiklarna 9,13 och
14 ges den ändrade lydelse som jag redovisat i avsnitt 3.2 under artikel 9,
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
lagt fram.
57
De avtalsslutande parterna har ingått detta avtal med beaktande av följande:
Parterna önskar fastställa bestämmelser för civil luftfart inom ett område
som omfattar den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG), konunga-
riket Norge och konungariket Sverige, vilka inte inskränker tillämpningen
av bestämmelserna i Rom-fördraget, och särskilt inte gemenskapens behö-
righet enligt artiklarna 85 och 86 i Rom-fördraget och enligt de konkurrens-
regler som är härledda från dessa artiklar.
Parterna är eniga om att det är lämpligt att grunda dessa regler på gällande
lagstiftning inom Europeiska ekonomiska gemenskapen.
Parterna önskar med all respekt för domstolarnas oavhängighet, förhindra
skiljaktiga tolkningar och komma fram till en så enhetlig tolkning som möj-
ligt av bestämmelserna i denna överenskommelse och de bestämmelser i ge-
menskapens lagstiftning som i allt väsentligt återges i denna överenskom-
melse.
Parterna beaktar att detta avtal inte skall föregripa utgången av förhand-
lingarna mellan EEG- och EFTA-länderna om ett Europeiskt ekonomiskt
samarbetområde, i synnerhet med avseende på regler om konkurrens och
statligt stöd och skall upphöra att gälla den dag då en överenskommelse mel-
lan EEG- och EFTA-länderna om det nämnda Europeiska ekonomiska sam-
arbetsområdet träder i kraft.
Artikel 1
1. Detta avtal fastställer bestämmelser för de avtalsslutande parterna på
luftfartens område. Dessa bestämmelser inskränker inte tillämpligheten av
bestämmelserna i Rom-fördraget och särskilt inte gemenskapens behörighet
enligt artiklarna 85 och 86 i Rom-fördraget och enligt de konkurrensregler
som är härledda från dessa artiklar.
2. De bestämmelser som fastställts i de förordningar och direktiv som
vid varje tidpunkt anges i bilagan skall gälla enligt de villkor som uppställs i
det följande. Tolkningarna av de nämnda bestämmelserna skall överens-
stämma med av Europeiska gemenskapernas domstol eller EEG-kommis-
sionen (i det följande kallad kommissionen) meddelade tolkningar som är
tillämpliga på artiklarna 4-6, på motsvarande artiklar i Rom-fördraget och
på nämnda förordningar och direktiv. Tolkningar som meddelas efter det att
överenskommelsen undertecknats skall överlämnas till Norge och Sverige.
På begäran av en avtalsslutande part skall den blandade kommittén utbyta
åsikter enligt artikel 13 om vilka konsekvenser dessa tolkningar kan ha för
avtalets rätta fullgörande.
3. Avtalsparterna skall vidta alla åtgärder, av allmän eller särskild natur,
som kan vara lämpliga för att säkerställa att de förpliktelser som uppstår som
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
58
en följd av detta avtal fullgörs, och skall avstå från varje åtgärd som skulle
äventyra förverkligandet av målen för detta avtal.
Artikel 2
Varje flyglinje för vilken detta avtal gäller och som trafikeras av Scandina-
vian Airlines System (SAS) mellan en av de stater där moderbolagen är regi-
strerade och en annan stat inom gemenskapen betraktas som en flyglinje
med tredje eller fjärde frihetsrättighet.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
Artikel 3
Bestämmelserna i artiklarna4-6 och i bilagan skall gälla i den utsträckning
som de berör lufttransport eller en fråga med anknytning till lufttransport
som omnämns i bilagan.
Artikel 4
1. Följande är oförenligt med detta avtal och förbjudet: Överenskommelser
mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfa-
randen som kan påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna och som
har till syfte eller följd att konkurrensen hindras, begränsas eller snedvrids
inom det område som omfattas av detta avtal. Detta gäller särskilt dem som
innebär att
a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indi-
rekt fastställs,
b) produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar begränsas
eller kontrolleras,
c) marknader eller inköpskällor delas upp,
d) olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer gentemot handels-
partner, varigenom dessa får konkurrensnackdel,
e) det ställs som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare
förpliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband
med föremålet för avtalet.
2. Överenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är
ogiltiga.
3. Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras inte tillämpliga på
- varje överenskommelse eller grupp av överenskommelser mellan före-
tag,
- varje beslut eller grupp av beslut av företagssammanslutningar och
- varje samordnat förfarande eller grupp av samordnade förfaranden,
som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor el-
ler till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som
konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom
uppkommer och som inte
a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för
att uppnå dessa mål,
b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsent-
lig del av varorna i fråga.
Artikel 5
Varje missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning
inom det område som omfattas av detta avtal eller inom en väsentlig del av
detta område är, i den utsträckning det kan påverka handeln mellan de av-
talsslutande parterna, oförenligt med avtalet och förbjudet.
Sådant missbruk kan särskilt bestå i att
a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings-
priser eller andra oskäliga affärsvillkor,
b) begränsa produktion, avsättning eller teknisk utveckling till nackdel för
konsumenterna,
c) tillämpa olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspart-
ner, varigenom dessa får konkurrensnackdel,
d) ställa som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare för-
pliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband
med föremålet för avtalet.
Artikel 6
Om inte annat föreskrivs i detta avtal är varje stöd som ges av Sverige eller
Norge eller någon medlemsstat i gemenskapen eller med hjälp av allmänna
medel av vilket slag det än är och som snedvrider eller hotar att snedvrida
konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion oförenligt
med detta avtal i den utsträckning det påverkar handeln mellan avtalspar-
terna.
Tillåtna är
a) stöd av social natur som ges till enskilda konsumenter, under förutsätt-
ning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varornas ursprung,
b) stöd för att avhjälpa skador som förorsakats av naturkatastrofer eller
andra exceptionella händelser.
Som tillåtna kan anses
a) stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i områden där levnads-
standarden är onormalt låg eller där allvarlig sysselsättningsbrist råder,
b) stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt
europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en avtalsparts
ekonomi,
c) stöd för underlätta utvecklingen av viss näringsverksamhet eller vissa
regioner, i den mån stödet inte ändrar villkoren för handeln i en omfattning
som strider mot det gemensamma intresset.
Artikel 7
1. Efterlevnaden av de bestämmelser som fastställts i artikel 6 skall säker-
ställas:
- i fråga om Norge och Sverige genom tillämpning av bestämmelserna i
punkt 2-6 samt tillämpliga nationella regler och förordningar i dessa sta-
ter,
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
60
- i fråga om EEG i enlighet med Rom-fördraget.
2. Med avseende på stöd som beviljas av Norge och Sverige skall kommissio-
nen, i samarbete med Norge och Sverige, underkasta alla stödsystem som
förekommer i dessa stater en ständig granskning. Den skall föreslå dem alla
lämpliga åtgärder som är nödvändiga för att detta avtal fortlöpande skall ut-
vecklas eller för att det skall fylla sin funktion.
3. Om kommissionen efter att ha anmodat de berörda parterna att in-
komma med sina förklaringar finner att stöd som ges av en av dessa stater
eller med hjälp av allmänna medel inte är förenligt med detta avtal i betrak-
tande av artikel 6 eller att sådant stöd missbrukas, skall den meddela den
berörda staten detta och begära att sådant stöd avskaffas eller ändras inom
en tidsfrist som fastställs av kommissionen.
4. Om den berörda staten inte anmäler till de andra avtalsslutande par-
terna att den inte samtycker till den begärda åtgärden, skall den vidta nöd-
vändiga åtgärder och underrätta kommissionen om detta.
5. Om den berörda staten inte samtycker till den åtgärd som kommissio-
nen begärt, skall ärendet inom 21 dagar föreläggas den blandade kommittén
som skall sammanträda inom 14 dagar efter den dag då ärendet förelagts
den.
6. Kommissionen skall underrättas, i tillräckligt god tid för att den skall ha
möjlighet att avge sina kommentarer, om alla planer på att bevilja eller
ändra stöd. Om kommissionen anser att en sådan plan inte är förenlig med
detta avtal med betraktande av artikel 6, skall den genast inleda den proce-
dur som föreskrivs i punkt 3. Den berörda staten skall inte genomföra sina
föreslagna åtgärder förrän denna procedur har lett till ett definitivt beslut.
Artikel 8
1. Norge och Sverige skall se till att kommissionen får den information som
förutses i bilagan med avseende på tillämpningen av bestämmelserna i
artiklarna4-5 och bilagan.
2. I sådana fall när kommissionen kan inhämta information direkt från
företag enligt föreskrifterna i bilagan till detta avtal, skall Norge och Sverige
på begäran lämna kommissionen denna information och/eller på begäran an-
ordna ett personligt besök ett visst datum och inbjuda kommissionen att
delta under hänsyn tagen till tillämpliga procedurmässiga garantier som är
fastställda i den nationella lagstiftningen.
A/1 ikel 9
1. Norge och Sverige skall se till att artiklarna 4, 5 och 6 samt bestämmel-
serna i de förordningar och direktiv som anges i bilagan tillämpas inom deras
territorier och genomförs med samma verkan som inom EEG.
2. De avtalsslutande parterna skall säkerställa att de rättigheter som följer
av artiklarna 4, 5, 6 och 7 samt av ovannämnda förordningar och direktiv
kan åberopas inför de nationella domstolarna.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
61
Artikel 10
Alla frågor som rör giltigheten av beslut meddelade av gemenskapens insti-
tutioner enligt artiklarna 4, 5, 6, 7 och de förordningar och direktiv som an-
ges i bilagan till detta avtal skall uteslutande falla under EG-domstolens be-
hörighet.
Artikel 11
1. Närhelst ett beslut innehåller en begäran om att Norge och/eller Sverige
skall vidta åtgärder enligt de förordningar och direktiv som anges i bilagan,
skall den berörda staten, om den inte anmäler till de andra avtalsslutande
parterna att den inte samtycker till den begärda åtgärden, vidta de nödvän-
diga åtgärderna och underrätta kommissionen om det.
2. Om den berörda staten inte samtycker till den åtgärd som kommissio-
nen begärt, skall ärendet inom 21 dagar föreläggas den blandade kommitté
som behandlas i artikel 13 och som skall sammanträda inom 14 dagar från
den dag då ärendet förelagts den.
An ikel 12
1. Avtalet inskränker inte någon avtalsslutande parts rätt att ensidigt ändra
sin interna lagstiftning på en punkt som regleras av detta avtal, under förut-
sättning att principen om ickc-diskriminering samt bestämmelserna i denna
artikel och artikel 13 punkt 2 följs.
2. Så snart som en avtalsslutande part har antagit en ändring av sin interna
lagstiftning, skall den genom den blandade kommitté som behandlas i artikel
13 underrätta de andra avtalsslutande parterna senast 8 dagar efter att änd-
ringen antagits. Den blandade kommittén skall inom 14 dagar därefter sam-
manträda för att utbyta åsikter om vilka konsekvenser en sådan ändring har
på det rätta fullgörandet av avtalet.
3. Den blandade kommittén skall antingen
- anta ett beslut som reviderar bestämmelserna i avtalet så att de ändringar
som gjorts i lagstiftningen i fråga integreras i avtalet, om nödvändigt på
grundval av ömsesidighet, eller
- anta ett beslut med den innebörden att ändringarna i lagstiftningen i fråga
skall anses vara i överensstämmelse med avtalet, eller
- besluta sig för någon annan åtgärd för att säkra det rätta fullgörandet av
avtalet.
A nikel 13
1. En blandad kommitté upprättas härmed, vilken skall ha det administra-
tiva ansvaret för avtalet och se till att det tillämpas på ett riktigt sätt. För
detta ändamål skall den utfärda rekommendationer och fatta beslut i enhäl-
lighet. Den blandade kommitténs beslut skall verkställas av de avtalsslu-
tande parterna i enlighet med deras egna bestämmelser.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
62
2. För att detta avtal skall tillämpas på ett riktigt sätt skall de avtalsslu-
tande parterna utbyta information och, på begäran av någondera parten,
hålla konsultationer inom den blandade kommittén.
3. Den blandade kommittén skall anta sina egna procedurregler senast
21 dagar efter detta avtals ikraftträdande.
4. Den blandade kommittén skall bestå av en representant vardera för
Norge och Sverige å ena sidan och EEG å den andra.
5. Norge eller Sverige och EEG skall i tur och ordning inneha ordföran-
deskapet i den blandade kommittén enligt den ordning som skall fastställas
i kommitténs procedurregler.
6. Ordföranden skall sammankalla sammanträden med den blandade
kommittén minst en gång om året för en allmän genomgång av hur avtalet
fungerar samt, på begäran av någon av de avtalsslutande parterna, närhelst
särskilda omständigheter föranleder att den sammankallas.
7. Den blandade kommittén skall dessutom sammanträda i enlighet med
artiklarna 1,7,11 och 12.1 händelse av meningsskiljaktigheter skall beslutet
hänskjutas till ett senare sammanträde med den blandade kommittén, vilket
skall hållas inom två månader från den dag då beslutet hänsköts enligt villkor
som skall fastställas i kommitténs procedurregler.
8. Den blandade kommittén kan besluta om att tillsätta nödvändiga ar-
betsgrupper för att biträda den i dess arbete.
Artikel 14
1. Den blandade kommitténs beslut är bindande för de avtalsslutande par-
terna.
2. Om ett beslut som meddelats av den blandade kommittén enligt en av
de avtalsslutande parternas uppfattning inte är rätt genomfört av en annan
berörd avtalsslutande part, kan den förra begära att frågan skall diskuteras
av den blandade kommittén. Om den blandade kommittén inte kan lösa frå-
gan inom två månader efter det att den hänskjutits till kommittén, upphör
avtalet att gälla.
3. Den blandade kommitténs beslut skall offentliggöras i Europeiska ge-
menskapernas officiella tidning. I varje beslut skall dagen för dess genomfö-
rande av de tre avtalsslutande parterna anges och all annan information läm-
nas som kan antas beröra ekonomiska operatörer/näringsidkare. Besluten
skall om så är nödvändigt framläggas för ratifikation eller godkännande av
de avtalsslutande parterna i enlighet med deras egna procedurer.
4. De avtalsslutande parterna skall underrätta varandra när denna for-
malitet fullgjorts. Om en sådan anmälan inte gjorts vid utgången av en pe-
riod på tolv månader efter det att den blandade kommittén antagit ett beslut,
skall punkt 5 gälla.
5. Om den blandade kommittén inte fattar beslut enligt artiklarna 1.2,
7.5, 11.2 och 12.3 inom sex månader från den dag ett ärende hänskjutits till
den, upphör detta avtal att gälla.
6. I fråga om lagstiftning som avses i artikel 12 och som äger rum mellan
undertecknandet av avtalet och dess ikraftträdande och om vilken de andra
avtalsslutande parterna har informerats, skall dagen för hänskjutande enligt
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
63
punkt 4 anses som den dag då informationen mottogs. Den dag då den blan-
dade kommittén skall ha fattat ett beslut kan inte vara tidigare än två måna-
der efter avtalets ikraftträdande.
Artikel 15
De avtalsslutande parterna skall på begäran av någon av parterna konsultera
varandra i enlighet med de procedurer som fastställs i artiklarna 16, 17 och
18
a) om lufttransportfrågor som behandlas i internationella organisationer,
och
b) om olika aspekter på den utveckling som har ägt rum i förbindelserna
mellan de avtalsslutande parterna och tredje land på lufttransportområ-
det och om hur de på detta område ingångna bilaterala eller multilate-
rala överenskommelserna fungerar på de viktigaste punkterna.
Konsultationerna skall hållas inom en månad efter det att framställning
härom gjorts eller så snart som möjligt i brådskande fall.
Artikel 16
1. Huvudsyftena med de konsultationerna som föreskrivs i artikel 15 a) är
a) att gemensamt avgöra om frågorna innebär problem av gemensamt in-
tresse, och
b) beroende på dessa problems karaktär:
- att gemensamt överväga om de avtalsslutande parternas aktioner
inom de berörda internationella organisationerna bör samordnas, el-
ler
- att gemensamt överväga varje annan lämplig hållning.
2. De avtalsslutande parterna skall så snart som möjligt utväxla all infor-
mation av betydelse för de syften som anges i punkt 1.
Artikel 17
1. Huvudsyftena med de konsultationer som föreskrivs i artikel 15 b) är att
undersöka relevanta frågor och att överväga varje lämpligt ställningstagande
till dem.
2. För att uppnå syftena med konsultationerna som omnämns i punkt 1
skall varje avtalsslutande part informera de andra parterna om den utveck-
ling som har ägt rum på lufttransportområdet och om hur de bilaterala eller
multilaterala överenskommelser som ingåtts på detta område fungerar, om
den anser det troligt att det kan bidra till att identifiera problem av gemen-
samt intresse.
Artikel 18
1. De konsultationer som föreskrivs i artiklarna 15, 16 och 17 skall ske
inom ramen för den blandade kommitténs verksamhet.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
2. Tystnadsplikt gäller för den information och de konsultationer som
föreskrivs i artiklarna 15, 16 och 17.
Artikel 19
1. Detta avtal skall fortsätta att gälla om det inte sägs upp av cn av de av-
talsslutande parterna.
2. Varje avtalsslutande part kan säga upp avtalet genom anmälan till de
andra avtalsslutande parterna. Avtalet skall upphöra att gälla 1 år efter da-
gen för anmälan.
3. Detta avtal skall upphöra att gälla från den dag då en överenskom-
melse mellan EEG- och EFTA-länderna om det Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet träder i kraft.
Artikel 20
Detta avtal skall ses över på begäran av en avtalsslutande part och i alla hän-
delser när ett år förflutit efter dess ikraftträdande.
Artikel 21
Norge och Sverige skall bringa sin lagstiftning och sina administrativa be-
stämmelser i överensstämmelse med detta avtal före dess ikraftträdande.
Artikel 22
Detta avtal ersätter tillämpliga bestämmelser i gällande bilaterala avtal mel-
lan Norge och/eller Sverige å ena sidan och medlemsstater i gemenskapen å
den andra.
Artikel 23
1. Detta avtal skall godkännas eller ratificeras i enlighet med de avtalsslu-
tande parternas egna procedurer, och parterna skall underrätta varandra om
fullgörandet av de procedurer som är nödvändiga för detta ändamål.
2. Detta avtal träder i kraft den dag då det sista ratifikationsinstrumentet
har deponerats.
3. Detta avtal och ratifikationsinstrumenten skall deponeras i arkiven på
Ministerrådets sekretariat, vilket skall överlämna en bestyrkt kopia till var
och en av de avtalsslutande parterna.
Artikel 24
Detta avtal är upprättat på alla gemenskapens officiella språk (danska, eng-
elska, franska, grekiska, nederländska, italienska, portugisiska, spanska,
tyska) samt på de norska och svenska språken. Alla dessa texter äger lika
giltighet.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 29
I detta avtal anses Norge och Sverige omfattas av termerna ”medlemsstater”
och ”gemenskapen”, till vilka hänvisningar görs i följande EEG-direktiv och
förordningar.
Rådets förordning av den 24 juli 1990 om lufttrafikföretags tillträde till flyg-
linjer i regelbunden lufttrafik inom gemenskapen och om delning av passa-
gerarkapacitetcn mellan lufttrafikföretag i regelbunden lufttrafik mellan
medlemsstaterna.
Artikel 1, 2, 3.1, 4- 10, 11 med undantag av punkt 2, 12- 14, 17
Rådets förordning av den 24 juli 1990 om biljettpriser för regelbunden luft-
fart.
Artikel 1-11, 14
Rådets förordning av den 4 februari 1991 om bedrivande av flygfrakttrafik
mellan medlemsstater.
Artikel 1,2,3.1,4-11
Rådets första förordning av den 6 februari 1962 om tillämpning av fördragets
artiklar 85 och 86 i deras lydelse enligt förordning 59, förordning
118/63/EEG och förordning 2822/71/EEG.
Artikel 1-9, 10.1 och 10.2, 11-14, 15 med undantag av punkt 3, 16.1 och
16.2, 17-24
Alla hänvisningar till artiklarna 85 eller 86 i denna förordning anses hänföra
sig till artikel 4 respektive 5 i detta avtal.
Rådets förordning av den 14 december 1987 som fastställer proceduren för
tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn.
Artikel 1-7, 8.1 och 8.2, 9, 10, 11, 12 med undantag av punkt 3, 13 med
undantag av punkt 3, 14-20
Alla hänvisningar till artikel 85 eller 86 i denna förordning skall anses hän-
föra sig till artikel 4 respektive 5 i detta avtal.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
66
Rådets förordning av den 14 december 1987 om tillämpningen av artikel 85.3
i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser och samordnade förfa-
randen inom luftfartssektorn.
Artikel 1-5, 7, 9
Alla hänvisningar till artikel 85 eller 86 i denna förordning skall anses hän-
föra sig till artikel4 respektive 5 i detta avtal.
Rådets förordning av den 24juli 1990 om ändring av förordning (EEG)
nr 3976/87 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av
överenskommelser och samordnade förfaranden inom luftfartssektorn.
Artikel 1,2
Alla hänvisningar till artikel 85 eller 86 i denna förordning skall anses hän-
föra sig till artikel 4 respektive 5 i detta avtal.
Kommissionens förordning av den 5 december 1990 om tillämpningen av
artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser, beslut och
samordnade förfaranden som rör marktjänster.
Artikel 1-5
Alla hänvisningar till artikel 85 eller 86 i denna förordning skall anses hän-
föra sig till artikel 4 respektive 5 i detta avtal.
Kommissionens förordning av den 5 december 1990 om tillämpningen av
artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser mellan före-
tag med avseende på datoriserade bokningssystem för lufttransporttjänster.
Artikel 1-13
Alla hänvisningar till artikel 85 eller 86 i denna förordning skall anses hän-
föra sig till artikel 4 respektive 5 i detta avtal.
Kommissionens förordning av den 5 december 1990 om tillämpningen av
artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser, beslut och
samordnade förfaranden med avseende på gemensam planering och samord-
ning av kapacitet, samråd om passagerar- och frakttaxor i regelbunden luft-
fart samt fördelning av avgångs- och ankomsttider på flygplatser.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
Artikel 1-6
67
Alla hänvisningar till artikel 85 eller 86 i denna förordning skall anses hän- Prop. 1991/92:29
föra sig till artikel 4 respektive 5 i detta avtal. Bilaga 1
Rådets förordning av den 4 februari 1991 om införande av gemensamma reg-
ler om kompensation till passagerare som nekas ombordstigning på flygplan
i regelbunden luftfart.
Artikel 1-10
Rådets förordning av den 24 juli 1989 om en uppförandekod för datoriserade
bokningssystem.
Artikel 1 -22
Rådets direktiv av den 16 december 1980 om framtida samarbete och ömse-
sidig hjälp mellan medlemsstater vid undersökningar av luftfartsolyckor.
Artikel 1-2
Rådets direktiv av den 20 december 1979 om begränsning av buller från un-
dcrljudsluftfartyg i dess lydelse enligt rådets direktiv 83/206/EEG av den 21
april 1983.
Artikel 1-8
Rådets direktiv av den 4 december 1989 om begränsning av buller från civila
jetmotordrivna underljudsflygplan.
Artikel 1-7
Rådets direktiv av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra
paketarrangemang.
Artikel 1-9
Rådets förordning av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncent-
rationer.
Artikel 1-8, 9.1-8, 10-18, 19.1 och 19.2, 20-23, 25
Alla hänvisningar till artikel 85 eller 86 i denna förordning skall anses hän-
föra sig till artikel 4 respektive 5 i detta avtal.
68
Kommissionens direktiv av den 25 juni 1980 om insyn i de finansiella förbin-
delserna mellan medlemsstater och offentliga företag i dess lydelse enligt
kommissionens direktiv 85/413/EEG av den 24 juli 1985.
Artikel 1-8
Kommissionens förordning av den 25 juli 1990 om de anmälningar, tidsfrister
och förhör som avses i rådets förordning 4064/89.
Artikel 1-20
Kommissionens förordning av den 16 december 1988 om de klagomål, an-
sökningar och förhör som avses i rådets förordning 3975/87.
Artikel 1-15
som beaktar att
eftersom avtalet förutser att framtida lagstiftning inom civil luftfart skall
införlivas med avtalet,
eftersom EEG redan har tillkännagett lagstiftningsåtgärder inom en rad
områden,
eftersom sådana åtgärder inte bör leda till framtida svårigheter,
har kommit överens om att åtgärder inom bland annat följande områden:
- konsultation mellan flygplatser och användare
- ömsesidigt godtagande av tillståndsbevis och harmonisering
- fördelning av avgångs- och ankomsttider
- utfärdande av tillståndsbevis för lufttrafikföretag och tilldelning av rättig-
heter att trafikera flyglinjer
- gemensamma specifikationer för ATC-utrustning
- cabotage
- mervärdesskatt
- avskaffande av skattefri försäljning mellan de avtalsslutande parterna
- förhållande till tredje land
skall bli föremål för behandling enligt artikel 12 om införlivande med avta-
let.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
69
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
som beaktar att avtalen måste tillämpas på samma sätt lör samtliga avtalsslu-
tandc parter,
är
eftersom EEGs råd och kommission redan gjort uttalanden i vissa riktningar
som har betydelse för tillämpningen av speciella artiklar
överens om följande:
1. I fråga om tillämpning av bestämmelserna om anpassning i artikel 3.5 i
bilagans punkt 2 på biljettpriser för charterflygning är det den produkt som
befinner sig på marknaden som måste vara likvärdig i fråga om kvalitet och
villkor. Viktiga faktorer vid bedömningen torde vara om ytterligare tjänster
i form av inkvartering inkluderas samt om charterprodukten lagligen befin-
ner sig på marknaden i enlighet med definitionen av regelbunden luftfart i
artikel 2.b.iii.2, samtidigt som kommissionen kan behöva bedöma anpass-
ning av biljettpriser med hänsyn till reglerna om piratbctccndc.
2. Medlemsstater som utnyttjar förmånen av de särskilda villkoren enligt
artikel 10.3 i punkt 1 i bilagan får inte, med risk att fråntagas förmånen av
dessa särskilda villkor, bevilja nya rättigheter med avseende på de berörda
flygplatserna enligt bestämmelser som skulle försätta deras partners i ge-
menskapen i ett ofördelaktigt läge i jämförelse med lufttrafikföretag från
tredje land utanför gemenskapen.
och att
3. kommissionen i en situation då artikel 12.2 i punkt 1 i bilagan åberopas
skall, utöver kapacitetsutnyttjande, undersöka ansträngningarna i fråga om
marknadsföring samt produkterna med avseende på de lufttrafikföretag från
medlemsstaterna som har den lägre marknadsandelen, och överväga om en
högre marknadsandel normalt borde förväntas. Om så är fallet, skall kom-
missionen också ta under övervägande om det berörda lufttrafikföretagets
möjligheter att konkurrera på marknaden minskas i huvudsak på grund av
svårigheter orsakade av överbelastning på flygplatserna, marknadsstruktur
och/eller det direkta inflytandet av en stor förekomst av chartertrafik.
När kommissionen kommer fram till ett beslut om att reducera de
7,5 procentenheterna, skall nedanstående förhållande mellan marknadsan-
del och tillväxttakt tjäna som vägledning:
Marknadsandel
mellan 30 och 25 procent
mindre än 25 procent
Minskad tillväxttakt
5
4
70
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
- bekräftar behovet av cn fortsättning och intensifiering av arbetet inom
Eurocontrol för att ta itu med och lösa problemen med lufttrafikstock-
ningar i Europa,
- beaktar att anslutning till Eurocontrol-konvcntionen allvarligt bör över-
vägas för alla medlemsstater,
- uppmanar medlemsstaterna att samarbeta för att se till att ytterligare luft-
rum görs tillgängligt för civil trafik och att det utnyttjas på ett flexiblare
och rationellare sätt,
- välkomnar de ansträngningar som görs vid relevanta fora för att utveckla
och införa kompatibla specifikationer för teknik och prestanda i fråga om
kontrollsystem och utrustningar för lufttrafik.
71
Rådets förordning (EEG) Nr 2343/90
av den 24 juli 1990
om lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer i
regelbunden lufttrafik inom gemenskapen och om
delning av passagerarkapaciteten mellan
lufttrafikföretag i regelbunden lufttrafik mellan
medlemsstaterna
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
72
om lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer i regelbunden lufttrafik inom ge-
menskapen och om delning av passagerarkapaciteten mellan lufttrafikföre-
tag i regelbunden lufttrafik mellan medlemsstaterna
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och
med beaktande av följande:
Det är viktigt att åtgärder beslutas för att gradvis upprätta den inre mark-
naden under perioden fram till den 31 december 1992 i enlighet med
artikel 8 a i fördraget. Den inre marknaden innebär ett område utan inre
gränser med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital.
Beslut 87/602/EEG4 utgjorde ett första steg i riktning mot den liberalise-
ring med avseende på delning av passagerarkapacitet och tillträde till mark-
naden som var nödvändig för att upprätta den inre marknaden när det gäller
lufttransport. Rådet enades om att vidta ytterligare liberaliseringsåtgärder
vid slutet av en inledande treårsperiod.
Före den 1 juli 1992 är det nödvändigt att på grundval av gemensamma
bestämmelser och kriterier införa principer som reglerar förhållandet mellan
registreringsstaterna och lufttrafikföretag som har tillstånd att utöva luftfart
inom dessa staters territorier.
Den 2 december 1987 i London enades Spanien och Storbritannien om en
ordning för utvidgat samarbete i fråga om utnyttjandet av flygplatsen i Gi-
braltar i form av en gemensam deklaration av de båda ländernas utrikesmi-
nistrar. Denna ordning har ännu inte genomförts.
Lufttrafiksystemet på de grekiska öarna och på de öar i Atlanten som ut-
gör den autonoma regionen Azorerna är för närvarande inte tillräckligt ut-
vecklat, och flygplatser belägna på dessa öar bör därför temporärt undantas
från tillämpningen av denna förordning.
Infrastrukturen på Oporto-flygplatsen är fortfarande under utbyggnad för
att kunna möta ökningen av den regelbundna lufttrafiken och flygplatsen
bör därför temporärt undantas från tillämpningen av denna förordning till
dess utbyggnaden av infrastrukturen avslutats.
Det är nödvändigt att under vissa omständigheter införa särskilda bestäm-
melser för luftfartsförbindelser på nya linjer mellan regionala flygplatser
samt för allmän trafikplikt, som är nödvändig för att upprätthålla förbindel-
ser till vissa regionala flygplatser.
1 EGTnrC258, 11.10.1989, s.6, och EGT nrC 164, 5.7.1990, s. 11.
2 EGT nr C 96, 17.4.1990, s. 65.
3 EGT nr C 112, 7.5.1990, s. 17.
4 EGT nrL374, 31.12.1987, s. 19.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
73
Ökad tillgäng till marknaden kommer att stimulera utvecklingen av ge-
menskapens lufttransportsektor och leda till bättre förbindelser för avnä-
marna. Det är därför nödvändigt att införa liberalare bestämmelser om utse-
ende av flera lufttrafikföretag och om tredje, fjärde och femte frihetsrättig-
heter.
Med hänsyn till problem i samband med flygplatsernas infrastruktur, navi-
gationshjälpmedel och fördelning av avgångs- och ankomsttider är det nöd-
vändigt med vissa begränsningar i utövandet av trafikrättigheterna.
Utövandet av trafikrättigheter skall ske i överensstämmelse med bestäm-
melserna om säkerhet, miljöskydd, fördelning av avgångs- och ankomsttider
samt villkoren för tillgång till flygplatser och skall vidare hanteras utan sär-
behandling på grundval av nationalitet.
Bilaterala bestämmelser om kapacitetsdelning är oförenliga med princi-
perna om den inre marknaden, som skall vara genomförd till 1993 inom luft-
transportsektorn, och de bilaterala begränsningarna måste därför gradvis
trappas ned.
Det är särskilt viktigt att främja utvecklingen av interregionala flygförbin-
delser för att bygga ut flyglinjenätet inom gemenskapen och att bidra till att
lösa problemet med överbelastning på vissa stora flygplatser. Det är därför
lämpligt med liberalare regler för kapacitetsdelning när det gäller dessa för-
bindelser.
Med tanke på den relativa betydelse icke regelbunden trafik har för vissa
medlemsstater i jämförelse med regelbunden trafik är det nödvändigt att
vidta åtgärder för att mildra effekterna härav på möjligheterna för lufttrafik-
företag i medlemsstater att ta emot denna trafik. De åtgärder som vidtas bör
inte ha till syfte att begränsa den icke regelbundna trafiken eller till att re-
glera den.
Med hänsyn till konkurrenssituationen på marknaden bör åtgärder vidtas
för att förhindra otillbörliga ekonomiska verkningar för lufttrafikföretagen.
Denna förordning ersätter direktiv 83/416/EEG1 i dess senaste lydelse en-
ligt direktiv 89/463/EEG2, och beslut 87/602/EEG, vilka därför bör upphä-
vas.
Rådet bör besluta om ytterligare liberaliseringsåtgärder, som även skall
omfatta cabotage, med avseende på tillträde till marknaden och kapacitets-
delning senast den 30 juni 1992.
Artikel 1
1. Denna förordning gäller
a) EG-lufttrafikföretags tillträde till marknaden,
b) delning av passagerarkapacitet mellan ett eller flera lufttrafikföretag med
tillstånd att utöva luftfart i en medlemsstat och ett eller flera lufttrafik-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
1 EGT nrL 237, 26.8.1983, s. 19.
2 EGT nrL 226, 3.8.1989, s. 14.
74
företag med motsvarande tillstånd i en annan medlemsstat med avseende
på regelbunden lufttrafik mellan dessa stater.
2. Denna förordnings tillämpning på flygplatsen i Gibraltar inverkar inte på
Spaniens respektive Storbritanniens rättsliga ställning med avseende på tvis-
ten om överhöghet över det territorium där flygplatsen är belägen.
3. Tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning på flygplatsen i Gi-
braltar skall uppskjutas tills ordningen i den gemensamma förklaring som
avgavs av Spaniens och Storbritanniens utrikesministrar den 2 december
1987 har genomförts. När så sker, underrättar Spaniens och Storbritanniens
regeringar samma dag rådet om detta.
4. Flygplatserna på de grekiska öarna och på de öar i Atlanten som utgör
den autonoma regionen Azorerna undantas från tillämpningen av denna för-
ordning till och med den 30juni 1993. Såvida inte annat beslutats av rådet
efter förslag från kommissionen, skall detta undantag gälla under ytterligare
fem år och kan därefter förlängas med ytterligare en femårsperiod.
Flygplatsen i Oporto undantas från tillämpningen av denna förordning till
och med den 31 december 1992. Undantaget återkallas så snart som Portugal
bedömer att flygplatsens ekonomiska förhållanden har förbättrats. Portugal
skall underrätta kommissionen i detta avseende. Kommissionen skall under-
rätta de andra medlemsstaterna.
Artikel 2
I denna förordning avses med
a) lufttrafikföretag: ett lufttransportföretag med giltigt tillstånd från en med-
lemsstat att utöva regelbunden luftfart,
b) tredje frihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag med tillstånd att
utöva luftfart i en stat har att inom en annan stats territorium låta passa-
gerare stiga av samt att lossa frakt och post som det har tagit ombord i
den stat där det beviljats tillstånd att utöva luftfart,
fjärde frihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag med tillstånd att
utöva luftfart i en stat har att inom en annan stats territorium ta ombord
passagerare, frakt och post för avstigning respektive lossning i den stat
där det beviljats tillstånd att utöva luftfart,
femte frihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag har att utföra
lufttransport av passagerare, frakt och post mellan två andra stater än
den stat där det beviljats tillstånd att utöva luftfart,
c) berörda stater: de medlemsstater mellan vilka regelbunden lufttrafik be-
drivs,
d) registreringsstat: den medlemsstat i vilken det i punkt a nämnda tillstån-
det är utfärdat,
e) EG-lufttrafikföretag:
i) ett lufttrafikföretag som har och fortsatt kommer att ha sin centrala admi-
nistration och sitt huvudkontor inom gemenskapen, och i vilket aktiema-
joriteten ägs och fortsatt kommer att ägas av medlemsstater och/eller
medborgare i medlemsstater och som kontrolleras och fortsatt kommer
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
75
att kontrolleras av sådana stater eller personer, eller
ii) ett lufttrafikföretag som även om det inte motsvarar definitionen enligt i)
då denna förordning antas
1. antingen har sin centrala administration och sitt huvudkontor inom ge-
menskapen och har bedrivit regelbunden lufttrafik eller utfört icke regel-
bundna flygningar inom gemenskapen under de närmaste tolv månaderna
före antagande av denna förordning,
2. eller har bedrivit regelbunden lufttrafik mellan medlemsstater på grund-
val av tredje och fjärde frihetsrättigheter under de närmaste tolv månaderna
före antagande av denna förordning.
Lufttrafikföretag som motsvarar de kriterier som anges i punkt ii) ovan är
förtecknade i bilaga 1.
f) regelbunden lufttrafik: en serie flygningar där vatj e flygning uppfyller föl-
jande kriterier:
i) den passerar genom luftrummet över mer än en medlemsstats territo-
rium,
ii) den utförs med luftfartyg för befordran av passagerare eller passagerare
och gods och/eller post mot vederlag på ett sådant sätt att det på varje
flygning finns platser att köpa för enskilda personer (antingen direkt av
lufttrafikföretaget eller av dess auktoriserade agenter),
iii) den bedrivs så att den betjänar trafiken mellan samma orter, två eller
flera, antingen
1. enligt cn utgiven tidtabell eller
2. med flygningar som är så regelbundna eller täta att de utgör en igen-
kännlig planmässig serie.
g) flygning: en avgång från en angiven flygplats till en angiven destinations-
flygplats,
h) utseende av flera lufttrafikföretag på flyglinjer mellan två länder: en regi-
streringsstats utseende av två eller flera av de lufttrafikföretag, för vilka
den utfärdat tillstånd, att bedriva regelbunden lufttrafik mellan dess eget
och en annan stats territorium,
i) utseende av flera lufttrafikföretag att trafikera flyglinjer mellan två orter:
en registreringsstats utseende av två eller flera av de lufttrafikföretag, för
vilka den utfärdat tillstånd, att trafikera en flyglinje mellan en flygplats
eller ett flygplatssystem inom dess eget territorium och en flygplats eller
ett flygplatssystem inom en annan medlemsstats territorium,
j) regional flygplats: varje flygplats som inte är upptagen i bilaga 2 som en
kategori-l-flygplats,
k) flygplatssystem: två eller fler flygplatser som förts samman eftersom de
betjänar samma ort, såsom framgår av bilaga 2,
l) kapacitet: det antal platser som utbjuds till enskilda personer på en flyg-
linje under en given tidsperiod,
m) kapacitetsandel: den i enlighet med artikel 11 beräknade procentandel
som en medlemsstat har av den totala kapaciteten på en bilateral förbin-
delse till en annan medlemsstat med undantag av den kapacitet som ut-
bjuds på linjer med femte frihetsrättigheter,
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
76
n) allmän trafikplikt: varje åläggande för ett lufttrafikföretag att på de flyg-
linjer som det trafikerar med tillstånd från en medlemsstat vidta alla nöd-
vändiga åtgärder för att säkerställa att driften uppfyller de fastställda nor-
mer för kontinuitet, regelbundenhet och kapacitet som lufttrafikföreta-
get inte skulle uppfylla om det endast skulle ta hänsyn till sina kommer-
siella intressen.
Artikel 3
1. Denna förordning påverkar inte förhållandet mellan en medlemsstat och
de lufttrafikföretag, som den utfärdat tillstånd för, med avseende på tillträde
till marknaden och kapacitetsdelning.
2. På grundval av ett förslag från kommissionen om gemensamma bestäm-
melser och kriterier, som skall lämnas in senast den 31 maj 1991, skall rådet
anta regler för genomförande senast den 1 juli 1992, om utfärdande av till-
stånd för lufttrafikföretag att utöva luftfart i regelbunden trafik och för till-
stånd att trafikera flyglinjer.
Artikel 4
Om inte annat följer av denna förordning har ett EG-lufttrafikföretag tillå-
telse att bedriva lufttrafik på grundval av tredje och fjärde frihetsrättighe-
terna mellan flygplatser eller flygplatssystem i en medlemsstat och flygplat-
ser eller flygplatssystem i en annan medlemsstat, när dessa flygplatser eller
flygplatssystem är öppna för trafik mellan medlemsstater eller för internatio-
nell trafik.
Artikel 5
1. Om inte annat följer av artikel 6 skall en medlemsstat ge lufttrafikföretag,
för vilka tillstånd att utöva luftfart utfärdats i en annan medlemsstat, tillå-
telse att
- utöva tredje och fjärde frihetsrättigheter enligt artikel 4,
- inom gemenskapen använda samma linjebeteckning för kombinerade
flygförbindelser med tredje och fjärde frihetsrättigheter.
2. När ett lufttrafikföretag i en medlemsstat har beviljats tillstånd att trafi-
kera en flyglinje enligt denna artikel, får den stat där detta lufttrafikföretag
är registrerat inte göra invändningar mot en ansökan från ett lufttrafikföre-
tag i den andra berörda staten om att upprätta en regelbunden flygförbin-
delse på samma linje.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
3. a) En medlemsstat får, efter samråd med andra berörda stater, införa all-
77
män trafikplikt med avseende på luftfartsförbindelser med en regional
flygplats inom medlemsstatens territorium på en flyglinje som anses
vital för den ekonomiska utvecklingen i den region i vilken flygplatsen
är belägen, i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa ett
adekvat utbud av luftfartsförbindelser på denna flyglinje som uppfyl-
ler fastställda normer för kontinuitet, regelbundenhet och prissätt-
ning, normer som lufttrafikföretagen inte skulle uppfylla om de en-
dast skulle ta hänsyn till sina kommersiella intressen.
b) Ett adekvat utbud av luftfartsförbindelser skall bedömas med beak-
tande av
i) allmänhetens intresse,
ii) möjligheten att anlita andra transportmedel samt dessas ändamålsen-
lighet när det gäller att tillgodose de transportbehov som föreligger,
iii) de biljettpriser och villkor som kan erbjudas avnämarna.
c) Utan hinder av betämmelsen i punkt 2 är en medlemsstat inte skyldig
att ge tillåtelse åt mer än ett lufttrafikföretag att trafikera en flyglinje
som är förenad med allmän trafikplikt under förutsättning att rätten
att upprätthålla denna flygförbindelse bjuds ut genom offentligt an-
budsförfarande för en period på upp till tre år till alla lufttrafikföretag
med tillstånd att utöva luftfart utfärdade i de berörda staterna och till
alla EG-lufttrafikföretag som enligt artikel 8 är berättigade att utöva
femte frihetsrättigheter på flyglinjer.
Lufttrafikföretagens anbud skall delges med övriga berörda stater och
kommissionen.
d) Artikel 5.3 c är inte tillämplig i de fall då den andra medlemsstaten före-
slår ett tillfredsställande alternativt sätt att fullgöra den allmänna trafik-
plikten.
e) Artikel 5.3 är inte tillämplig på flyglinjer med en kapacitet överstigande
30 000 platser per år.
4. Utan hinder av bestämmelsen i punkt 2 är en medlemsstat, som har gett
ett av de lufttrafikföretag, för vilka den utfärdat tillstånd att utöva luftfart,
tillåtelse att utöva passagerartrafik på en ny flyglinje mellan regionala flyg-
platser med luftfartyg med högst 80 säten, under en tid av två år inte skyldig
att godkänna en ömsesidig flygförbindelse, såvida den inte bedrivs med luft-
fartyg med högst 80 säten eller ingår i en flygförbindelse som bedrivs enligt
bestämmelserna i artikel 7, på vilken högst 80 säten finns till salu för varje
flygning mellan de två regionala flygplatserna.
5. Kommissionen skall på begäran av en medlemsstat, som anser att utveck-
lingen av en flyglinje hindras orimligt genom bestämmelserna i punkt 3 eller
4, eller på eget initiativ eller då oenighet uppstår om tillämpligheten av punkt
3, göra en utredning och på grundval av alla relevanta faktorer fatta ett be-
slut inom två månader efter det att den inlett sin utredning om huruvida
punkt 3 eller 4 bör fortsätta att tillämpas på flyglinjen i fråga.
6. Kommissionen skall underrätta rådet och medlemsstaterna om sitt avgö-
rande. Varje medlemsstat får hänskjuta kommissionens beslut till rådet
inom en tidsfrist på en månad. Rådet kan med kvalificerad majoritet fatta
ett annat avgörande inom en månad.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
78
Artikel 6
1. En medlemsstat skall acceptera att en annan medlemsstat utser flera luft-
trafikföretag att trafikera flyglinjer mellan två länder.
2. En medlemsstat skall också acceptera att flera lufttrafikföretag utses att
trafikera flyglinjer mellan två orter:
- från den 1 januari 1991 på flyglinjer där det föregående år befordrades
över 140 000 passagerare eller där antalet tur och retur-flygningar översti-
ger 800 per år,
- från den 1 januari 1992 på flyglinjer där det föregående år befordrades
över 100 000 passagerare eller där antalet tur och retur-flygningar översti-
ger 600 per år.
Artikel 7
Vid regelbunden lufttrafik till eller från två eller flera orter i en annan med-
lemsstat eller andra stater än registreringsstaten skall de berörda staterna ge
ett EG-lufttrafikföretag tillåtelse att kombinera flygförbindelser i regelbun-
den lufttrafik och använda samma linjebeteckning. Trafikrättigheter mellan
de kombinerade orterna får utövas enligt artikel 8.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
Artikel 8
1. I överensstämmelse med denna artikel skall ett EG-lufttrafikföretag tillå-
tas utöva trafikrättigheter på grundval av femte frihetsrättigheter mellan
kombinerade orter i två skilda medlemsstater på följande villkor:
a) trafikrättigheterna utövas på en flygförbindelse som enligt tidtabellen an-
tingen utgör en förlängning av en förbindelse från eller den första del-
sträckan av en förbindelse till registreringsstaten,
b) lufttrafikföretaget får för flygförbindelsen med femte frihetsrättigheter
använda högst 50 procent av sin säteskapacitet per säsong på den flygför-
bindelse med tredje eller fjärde frihetsrättigheter, som förbindelsen med
femte frihetsrättigheter utgör en förlängning eller en första delsträcka av.
2. a) För en flygförbindelse med femte frihetsrättigheter får lufttrafikföre-
taget använda ett annat, men inte större, luftfartyg än det som utnytt-
jas för flygförbindelsen med tredje och fjärde frihetsrättigheter, som
förbindelsen med femte frihetsrättigheter är en förlängning eller en
första delsträcka av.
b) När mer än en flygförbindelse med femte frihetsrättigheter trafikeras
som en förlängning eller en första delsträcka av en förbindelse med
tredje eller fjärde frihetsrättigheter, skall den i punkt 1 b angivna ka-
paciteten utgöra den sammanlagda säteskapacitet som står till förfo-
gande för passagerarbefordran på grundval av femte frihetsrättigheter
79
pä dessa förbindelser med femte frihetsrättigheter.
3. Ett lufttrafikföretag som trafikerar en flygförbindelse med femte frihets-
rättigheter enligt denna artikel skall på begäran tillhandahålla berörda med-
lemsstater alla relevanta upplysningar om
a) säteskapaciteten per säsong på den flygförbindelse med tredje och fjärde
frihetsrättigheter, som flygförbindelsen med femte frihetsrättigheter ut-
gör förlängningen eller den första delsträckan av, och
b) den kapacitet per säsong som utnyttjats för var och en av de flygförbin-
delser med femte frihetsrättigheter, på vilka artikel 8.2 b är tillämplig.
Artikel 9
Denna förordning inskränker inte en medlemsstats rätt att utan diskrimine-
ring på grundval av nationalitet bestämma trafikfördelningen mellan flyg-
platser inom ett flygplatssystem.
Artikel 10
1. Utan hinder av artikel 5.2, regleras utövandet av trafikrättigheter av of-
fentliggjorda gemenskapsbestämmelser och offentliggjorda nationella, re-
gionala eller lokala bestämmelser om säkerhet, miljöskydd och fördelning
av ankomst- och avgångstider samt av följande villkor:
a) flygplatsen eller flygplatssystemet i fråga måste ha tillräcklig utrustning
för att betjäna flygförbindelsen,
b) navigationshjälpmedlen måste vara tillräckliga för att betjäna flygförbin-
delsen.
2. När villkoren i punkt 1 inte är uppfyllda, får en medlemsstat utan diskri-
minering på grundval av nationalitet införa villkor för, begränsa eller vägra
tillstånd för utövandet av dessa trafikrättigheter. Innan en medlemsstat vid-
tar en sådan åtgärd, skall den underrätta kommissionen och ge den alla nöd-
vändiga upplysningar.
3. Såvida inte annat följer av artikel 9 får en medlemsstat inte utan andra
berörda medlemsstaters samtycke ge ett lufttrafikföretag tillåtelse
a) att upprätta en ny flygförbindelse, eller
b) att öka turtätheten på en befintlig flygförbindelse
mellan en bestämd flygplats inom dess territorium och en annan medlems-
stat, så länge ett lufttrafikföretag, för vilket tillstånd att utöva luftfart bevil-
jats av denna andra medlemsstat, inte har tillåtits att med stöd av
punkterna 1 och 2 upprätta en ny flygförbindelse eller att öka turtätheten på
en befintlig förbindelse med den aktuella flygplatsen, till dess rådet har anta-
git en förordning om en uppförandekod för fördelning av ankomst- och av-
gångstider med utgångspunkt från den allmänna principen om icke-diskrimi-
nering på grundval av nationalitet, och till dess denna förordning har trätt i
kraft.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
80
4. På begäran av en medlemsstat skall kommissionen pröva tillämpningen
av punkt 2 och/eller punkt 3 på varje enskilt fall och inom en månad besluta
huruvida medlemsstaten får fortsätta denna tillämpning.
5. Kommissionen skall underrätta rådet och medlemsstaterna om sitt beslut.
Varje medlemsstat kan hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom en
tidsfrist på en månad. Rådet kan med kvalificerad majoritet fatta ett annat
beslut inom en månad.
Artikel 11
1. Från den 1 november 1990 skall en medlemsstat tillåta en annan med-
lemsstat att öka sin kapacitetsandel med 7,5 procentenheter för vilken sä-
song som helst i jämförelse med situationen under motsvarande föregående
säsong, vilket innebär att varje medlemsstat under alla förhållanden kan
kräva en kapacitetsandel på 60 procent.
2. Rådet skall på grundval av ett förslag från kommissionen som skall läm-
nas in senast den 31 december 1991, anta bestämmelser för genomförande
senast den 1 januari 1993 för upphävande av restriktionerna beträffande ka-
pacitetsdelning mellan medlemsstaterna.
3. Begränsningar som avser kapacitetsdelning skall inte tillämpas på lufttra-
fik mellan regionala flygplatser, oavsett luftfartygets kapacitet.
4. Vid tillämpningen av punkt 1 skall hänsyn inte tas till ensidiga nedskär-
ningar av kapaciteten. I sådana fall skall underlaget för beräkningen av ka-
pacitetsandelarna vara den kapacitet som det lufttrafikföretag som skurit
ned kapaciteten erbjöd under motsvarande föregående säsonger.
Artikel 12
1. På begäran av en medlemsstat, i vilken tillämpningen av artikel 11 har
medfört allvarlig ekonomisk skada för de lufttrafikföretag som erhållit till-
stånd att utöva luftfart av denna stat, skall kommissionen företa en gransk-
ning och på grundval av alla relevanta faktorer, innefattande marknadsläget,
den ekonomiska ställningen för det eller de berörda lufttrafikföretagen och
det faktiska kapacitetsutnyttjandet, besluta huruvida kapacitetsdelningen på
flyglinjerna till eller från denna stat skall stabiliseras under en begränsad tid.
2. På begäran av en medlemsstat, vars regelbundna lufttrafik är utsatt för
väsentlig konkurrens från icke regelbunden trafik, och där förhållandena är
sådana att möjligheterna för medlemsstatens lufttrafikföretag att konkur-
rera effektivt på marknaden är orimligt påverkade, skall kommissionen, ef-
ter granskning av alla relevanta faktorer innefattande marknadsläget och det
faktiska kapacitetsutnyttjandet och efter samråd med övriga berörda med-
lemsstater, inom två månader efter att ha mottagit begäran besluta huruvida
de 7,5 procentenheter som avses i artikel 11.1 skall sättas ned för denna bila-
terala förbindelse.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
6 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 29
3. Kommissionen skall underrätta rådet och medlemsstaterna om sitt beslut.
Varje medlemsstat kan hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom en
tidsfrist på en månad. Rådet kan med kvalificerad majoritet fatta ett annat
beslut inom en månad.
Artikel 13
1. Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att ingå inbördes
överenskommelser, som är mer flexibla än bestämmelserna i artikel 6, 8 och
11, eller från att upprätthålla redan träffade överenskommelser som är mera
flexibla.
2. Bestämmelserna i denna förordning får inte användas för att införa be-
gränsningar i existerande överenskommelser om kapacitet och tillträde till
marknaden.
Artikel 14
1. Kommissionen skall vartannat år, och första gången senast den 31 maj
1992, offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning.
2. Medlemsstaterna och kommissionen skall samarbeta vid tillämpningen av
denna förordning, särskilt när det gäller införskaffande av information för
den rapport som avses i punkt 1.
3. Hemliga uppgifter som erhålls vid tillämpningen av denna förordning om-
fattas av tystnadsplikt.
Artikel 15
Rådet skall besluta om ändring av denna förordning senast den 30juni 1992
på grundval av ett förslag från kommissionen, vilket skall lämnas in senast
den 31 maj 1991.
Artikel 16
Beslut 87/602/EEG och direktiv 83/416/EEG upphävs härmed.
Artikel 17
Denna förordning träder i kraft den 1 november 1990.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 24 juli 1990.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
På rådets vägnar
C. Mannino
Ordförande
82
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
Följande lufttrafikföretag uppfyller kriterierna i artikel 2 e ii så länge de er-
känns som nationella lufttrafikföretag av den medlemsstat som tillerkänner
dem denna status då denna förordning antas:
- Scandinavian Airlines System,
- Britannia Airways,
- Monarch Airlines.
BELGIEN
DANMARK
FÖRBUNDSREPUBLIKEN
TYSKLAND
SPANIEN
GREKLAND
FRANKRIKE
IRLAND
ITALIEN
NEDERLÄNDERNA
PORTUGAL
STORBRITANNIEN
Bryssel - Zaventem
Köpenhamn - Kastrup/Roskilde
Frankfurt - Rhen - Main,
Diisseldorf- Lohausen
Munchen- Riem
Palma-Mallorca,
Madrid-Barajas,
Malaga,
Las Palmas
Aten - Hellinikon,
Saloniki-Micra
Paris-Charles de Gaulle/Orly
Dublin
Rom-Fiumicino/Ciampino,
Milano - Linate/Malpensa
Amsterdam - Schiphol
Lissabon,
Faro
London - Heathrow/Gatwick/Stansted,
Luton
83
Rådets förordning (EEG) Nr 2342/90
av den 24 juli 1990
om biljettpriser för regelbunden luftfart
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
84
med beaktande av fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska ge-
menskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3,
och med beaktande av följande:
Det är viktigt att åtgärder beslutas för att gradvis upprätta den inre mark-
naden under perioden fram till den 31 december 1992 i enlighet med
artikel 8 a i fördraget. Den inre marknaden innebär ett område utan inre
gränser med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital.
Genom rådets direktiv 87/601/EEG av den 14 december 1987 om biljett-
priser för regelbunden luftfart mellan medlemsstaterna4 har ett första steg
tagits i riktning mot den liberalisering av biljettpriserna som är nödvändig
för att upprätta den inre marknaden inom lufttransportsektorn. Rådet ena-
des om att vidta ytterligare liberaliseringsåtgärder.
Det är lämpligt att uppställa klara kriterier, enligt vilka medlemsstaternas
myndigheter skall bedöma föreslagna flygbiljettpriser.
Målet är fortfarande att förverkliga ett system med dubbelt underkän-
nande av flygbiljettpriser senast den 1 januari 1993, och en viktig del i den
fortsatta liberaliseringen är att under mellantiden vinna erfarenheter av
detta system.
Det är önskvärt att införa ett flexiblare, enklare och effektivare system
med zoner, inom vilka flygbiljettpriser, vilka uppfyller särskilda villkor, au-
tomatiskt godkänns av luftfartsmyndigheterna i de berörda staterna.
När det gäller dubbelt godkännande och dubbelt underkännande av flyg-
biljettpriser, är det lämpligt att införa en procedur enligt vilken medlemssta-
terna kan anmoda kommissionen att undersöka och avgöra om ett föreslaget
flygbiljettpris överensstämmer med de uppställda kriterierna. I fråga om
orimligt höga eller orimligt låga biljettpriser måste kommissionen ha möjlig-
het att skj uta upp tillämpningen av ett bilj ettpris medan undersökning pågår.
I fråga om dubbelt godkännande av flygbiljettpriser bör åtgärder beslutas
som medger snabbt samråd medlemsstater emellan i händelse av oenighet
samt procedurer för biläggande av sådana fall av oenighet som inte kunnat
lösas genom samråd.
Denna förordning ersätter direktiv 87/601/EEG, som därför bör upphä-
vas.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
'EGT nrC258, 11.10.1989, s.3 och EGT nrC164, 5.7. 1990, s.7.
2EGT nrC96, 17.4.1990, s. 59.
3EGT nrC112, 7.5.1990, s. 17.
4EGT nrL374, 31.12.1987, s. 12.
85
Det är önskvärt att rådet beslutar om ytterligare liberaliseringsåtgärder
med avseende på flygbiljettpriser senast den 30 juni 1992.
Artikel 1
I denna förordning finns bestämmelser om kriterier och procedurer som gäl-
ler fastställande av biljettpriser för regelbunden luftfart på flyglinjer mellan
medlemsstater.
Artikel 2
I denna förordning avses med
a) biljettpriser för regelbunden luftfart: de priser som skall betalas i tillämplig
nationell valuta för befordran av passagerare och bagage i regelbunden
lufttrafik samt de villkor som hänför sig till dessa inberäknat ersättning
och villkor som erbjuds agenturer och andra mellanhänder,
b) regelbunden luftfart: en serie flygningar där varje flygning uppfyller föl-
jande kriterier:
i) den passerar genom luftrummet över mer än en medlemsstats territo-
rium,
ii) den utförs med luftfartyg för befordran av passagerare eller passage-
rare och gods och/eller post mot vederlag på ett sådant sätt att det på
varje flygning finns platser att köpa för enskilda personer (antingen
direkt av lufttrafikföretaget eller av dess auktoriserade agenter),
iii) den bedrivs så att den betjänar trafiken mellan samma orter, två eller
flera, antingen
1. enligt en utgiven tidtabell eller
2. med flygningar som är så regelbundna eller täta att de utgör en
igenkännlig planmässig serie,
c) flygning: en avgång från en angiven flygplats till en angiven destinations-
flygplats,
d) lufttrafikföretag: ett lufttransportföretag med giltigt tillstånd från en med-
lemsstat att utöva regelbunden luftfart,
e) EG-lufttrafikföretag:
i) ett lufttrafikföretag som har och fortsatt kommer att ha sin centrala
administration och sitt huvudkontor inom gemenskapen, och i vilket
aktiemajoriteten innehas och fortsatt kommer att innehas av med-
lemsstater och/eller medborgare i medlemsstater, och som kontrol-
leras och fortsatt kommer att kontrolleras av sådana stater eller perso-
ner, eller
ii) ett lufttrafikföretag som även om det inte motsvarar definitionen en-
ligt i) då denna förordning antas
1. antingen har sin centrala adminstration och sitt huvudkontor inom
gemenskapen och har bedrivit regelbunden luftfart eller utfört icke
regelbundna flygningar inom gemenskapen under de närmaste tolv
månaderna före antagande av denna förordning,
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
86
2. eller har bedrivit regelbunden luftfart mellan medlemsstater pä
grundval av tredje och fjärde frihetsrättigheterna under de när-
maste tolv månaderna före antagande av denna förordning. Luft-
trafikföretag som uppfyller de kriterier som anges i punkt ii) ovan
är förtecknade i bilaga 1.
f) tredje frihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag med tillstånd att
utöva luftfart i en stat har att inom en annan stats territorium låta passa-
gerare stiga av samt att lossa frakt och post som det tagit ombord i den
stat där den beviljats tillstånd att utöva luftfart,
fjärde frihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag med tillstånd att
utöva luftfart i en stat har att på en annan stats territorium ta ombord
passagerare, frakt och post för avstigning respektive lossning i den stat
där den beviljats tillstånd att utöva luftfart,
femte frihetsrättigheter, den rätt som ett lufttrafikföretag har att utföra
lufttransport av passagerare, frakt och post mellan två andra stater än
den stat där den beviljats tillstånd att utöva luftfart,
g) berörda stater: de medlemsstater mellan vilka regelbunden luftfart be-
drivs,
h) flexibilitetszon: en priszon enligt bestämmelserna i artikel 4, inom vilken
biljettpriser som uppfyller villkoren i bilaga 2 automatiskt skall godkän-
nas av luftfartsmyndigheterna i de berörda staterna. En zons gränser ut-
trycks i procent av referenspriset,
i) referenspris: det normala biljettpriset för enkel resa respektive tur och
returresa i ekonomiklass som tillämpas av lufttrafikföretag med tredje el-
ler fjärde frihetsrättigheter på flyglinjen i fråga. Finns flera än ett sådant
biljettpris skall ett pris som motsvarar genomsnittet av alla sådana biljett-
priser användas, såvida inte en bilateral överenskommelse träffats om nå-
got annat. Finns inte något normalpris för ekonomiklass, skall det lägsta
fullständigt flexibla biljettpriset användas.
Artikel 3
1. Medlemsstaterna skall godkänna EG-lufttrafikföretagens biljettpriser för
regelbunden luftfart om de står i ett rimligt förhållande till det ansökande
lufttrafikföretagets långsiktiga, fullständigt fördelade, relevanta kostnader
med hänsynstagande till behovet av en tillfredsställande kapitalavkastning
och en tillräcklig kostnadsmarginal så att en tillfredsställande säkerhetsstan-
dard kan upprätthållas.
2. Vid godkännande av flygbiljettpriser enligt punkt 1, skall medlemssta-
terna också ta hänsyn till andra relevanta faktorer, konsumenternas behov
och konkurrenssituationen på marknaden, inbegripet de biljettpriser som
tillämpas av andra lufttrafikföretag som trafikerar samma flyglinje, samt vik-
ten av att förhindra dumping.
3. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 4, punkterna 4 och 5, skall med-
lemsstaterna vägra att godkänna ett biljettpris som inte uppfyller villkoren i
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
artikel 4.3 och som i förhållande till de kriterier som anges i artikel 3.1 är
orimligt högt till nackdel för konsumenterna eller orimligt lågt i betraktande
av konkurrenssituationen på marknaden.
4. Den omständigheten att ett föreslaget biljettpris är lägre än det pris som
erbjuds av ett annat lufttrafikföretag, som trafikerar samma flyglinje, skall
inte utgöra tillräckligt skäl för att underkänna priset.
5. En medlemsstat skall, efter att vederbörligen ha underrättat berörda sta-
ter, tillåta ett EG-lufttrafikföretag från en annan medlemsstat som bedriver
regelbunden luftfart på en direkt eller indirekt flyglinje inom gemenskapen,
att anpassa ett redan godkänt flygpris för regelbunden luftfart mellan samma
två orter, dock under förutsättning att denna bestämmelse inte tillämpas på
indirekta flyglinjer som är 20 procent längre än den kortaste direkta flyglin-
jen. Medlemsstaterna kan också tillåta ett EG-lufttrafikföretag från en an-
nan medlemsstat, som bedriver regelbunden luftfart på en direkt flyglinje,
att anpassa biljettpriser som redan är godkända eller offentliggjorda för icke
regelbunden trafik på samma flyglinje, förutsatt att de båda produkterna är
likvärdiga i fråga om kvalitet och villkor.
6. Endast EG-lufttrafikföretag har rätt att införa biljettpriser som är lägre
än gällande priser då de trafikerar flyglinjer där de har tredje eller fjärde
frihetsrättigheter och vad gäller trafik med femte frihetsrättigheter, får de
införa sådana lägre biljettpriser förutsatt att de uppfyller villkoren i
artikel 4.3.
Artikel 4
1. Biljettpriser för regelbunden luftfart skall godkännas av berörda med-
lemsstater. För detta ändamål skall lufttrafikföretagen lämna in sina förslag
till biljettpriser i den ordning som föreskrivs av luftfartsmyndigheterna i be-
rörda medlemsstater.
2. Luftfartsmyndigheterna kan inte kräva att lufttrafikföretagen skall lämna
in sina biljettpriser för flyglinjer inom gemenskapen tidigare än 45 dagar in-
nan de träder i kraft.
3. a) Till och med den 31 december 1992 skall medlemsstat ge lufttrafik-
företag, som utövar tredje och/eller fjärde frihetsrättigheter och/eller
femte frihetsrättigheter, tillstånd att själva bestämma flygbiljettpriser
inom flexibilitetszonerna på de villkor som uppställs i bilaga 2 för
varje zon och under förutsättning att biljettpriserna anmäls till be-
rörda stater minst 21 dagar före den dag då de föreslås träda i kraft.
b) För regelbunden luftfart införs följande tre flexibilitetszoner:
- en normalpriszon för ekonomiklass mellan 95 och 105 procent av
referenspriset,
- en rabattzon mellan 94 och 80 procent av referenspriset,
- en lågpriszon mellan 79 och 30 procent av referenspriset.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
4. Ett fullständigt flexibelt biljettpris på över 105 procent av referenspriset
på en flyglinje inom gemenskapen, skall anses godkänt om inte båda med-
lemsstaterna inom 30 dagar från den dag då priset framlades för dem, skriftli-
gen meddelar det berörda lufttrafikföretaget om sitt underkännande med
angivande av skälen. Medlemsstaterna skall också underrätta varandra. På
begäran av endera medlemsstaten skall samråd mellan de berörda staterna
hållas inom 30-dagarsperioden.
5. Till och med den 31 december 1992 krävs godkännande från båda de be-
rörda staterna av biljettpriser som inte uppfyller villkoren i punkterna 3 och
4. Om ingendera medlemsstaten har meddelat underkännande inom
21 dagar från den dag då biljettpriset framlades för dem, skall det anses god-
känt.
6. Ett godkänt biljettpris på en flyglinje inom gemenskapen gäller till dess
det upphör eller ett nytt pris införs. Giltighetstiden kan emellertid förlängas
med en period på högst 12 månader från den ursprungliga dagen för upphö-
rande.
Artikel 5
1. En medlemsstat som gör gällande ett rättmätigt intresse i flyglinjen i fråga
kan anmoda kommissionen att undersöka om ett biljettpris, som inte uppfyl-
ler villkoren i artikel 4.3, står i överensstämmelse med artikel 3.1 eller om en
medlemsstat har uppfyllt sina förpliktelser enligt artikel 3.3. Kommissionen
skall genast underrätta den (de) andra berörda medlemsstaten(erna) och
lufttrafikföretaget i fråga och bereda dem tillfälle att yttra sig.
2. Kommissionen skall inom 14 dagar efter det att den mottagit en anmodan
enligt punkt 1 besluta om biljettpriset skall fortsätta att gälla medan under-
sökningen pågår.
3. Kommissionen skall snarast möjligt och under alla förhållanden senast
två månader efter det att den mottagit anmodan, avgöra om biljettpriset står
i överensstämmelse med artikel 3.1. Denna tidsfrist kan förlängas i den mån
det är nödvändigt för att inhämta ytterligare information från den berörda
medlemsstaten.
4. Kommissionen skall meddela medlemsstaterna och det berörda lufttrafik-
företaget sitt beslut.
5. Varje medlemsstat kan hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom
en tidsfrist på en månad. Rådet kan med kvalificerad majoritet fatta ett an-
nat beslut inom en månad.
Artikel 6
1. När en berörd stat (den första staten) enligt artikel 4.5 beslutar att inte
godkänna ett biljettpris för regelbunden luftfart, skall den skriftligen och
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
89
med angivande av sina skäl meddela den andra berörda staten (den andra
staten) om detta inom 21 dagar från det att anmälan om priset lämnats in.
2. Om den andra staten inte är införstådd med den första statens beslut,
skall den anmäla detta till den första staten inom sju dagar från det att den
själv underrättats och ange skälen för sitt beslut samt begära samråd. Båda
staterna skall lämna all relevant information som den andra begär. Endera
av de berörda staterna kan begära att kommissionen skall vara represente-
rad vid samråden.
3. Om den första staten saknar tillräcklig information för att fatta ett beslut
om biljettpriset, kan den före utgången av den i punkt 1 föreskrivna 21-da-
garsfristen anmoda den andra staten att delta i samråd.
4. Samråden skall avslutas inom 21 dagar från det att de begärts. Om me-
ningsskiljaktigheterna fortfarande består vid slutet av denna tidsperiod,
skall ärendet hänskjutas till skiljedom på begäran av endera av de berörda
staterna. De två berörda staterna kan komma överens om att antingen för-
länga tiden för samråden eller att övergå direkt till skiljedom utan samråd.
5. Skiljedomsförfarandet ombesörjs av en nämnd på tre skiljemän om inte
de berörda staterna kommer överens om att använda sig av endast en skilje-
man. De berörda staterna skall vardera utse en ledamot av skiljenämnden
och försöka att komma överens om den tredje ledamoten (som skall vara
medborgare i en tredje medlemsstat och vara nämndens ordförande). Alter-
nativt kan de utse en enda skiljeman. Valet av skiljemän skall ske inom sju
dagar. En skiljenämnds avgöranden utgörs av den mening som erhåller ma-
joriteten av skiljemännens röster.
6. Om en av de berörda staterna inte utser en ledamot av en skiljenämnd
eller om de berörda staterna inte kan enas om utseendet av en tredje leda-
mot, skall rådet omedelbart underrättas och dess ordförande föranstalta om
att nämnden blir fulltalig inom tre dagar. I händelse att ordförandeskapet
innehas av en medlemsstat som är part i tvisten, skall rådets ordförande an-
moda regeringen i den medlemsstat som står närmast i tur att överta ordfö-
randeskapet och som inte är part i tvisten att föranstalta om att nämnden blir
fulltalig.
7. Skiljeförfarandet skall vara avslutat inom 21 dagar från den dag då hela
skiljenämnden eller den ende skiljedomaren är utsedd. De berörda staterna
kan emellertid komma överens om att förlänga denna tid. Kommissionen
skall ha rätt att närvara som observatör. Skiljemännen skall klargöra i vilken
utsträckning skiljedomen grundas på kriterierna i artikel 3.
8. Skiljedomen skall omedelbart anmälas till kommissionen.
Kommissionen skall inom 10 dagar bekräfta skiljedomen såvida inte skil-
jemännen underlåtit att beakta kriterierna i artikel 3 eller den procedur som
anges i denna förordning eller om skiljedomen i andra hänseenden inte står
i överensstämmelse med gemenskapens lagstiftning.
Föreligger inte något beslut inom denna tid skall skiljedomen anses be-
kräftad av kommissionen. En skiljedom som bekräftats av kommissionen är
bindande för de berörda staterna.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
9. Under samråds- och skiljedomsförfarandet skall de gällande flygbiljett-
priserna fortsätta att tillämpas till dess att proceduren avslutats och ett nytt
pris har trätt i kraft.
Artikel 7
Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att ingå överenskom-
melser som medger större flexibilitet än bestämmelserna i artikel 4 eller från
att upprätthålla redan träffade överenskommelser som är mera flexibla.
Artikel 8
Minst en gång om året skall kommissionen samråda med representanter för
konsumentorganisationerna på luftfartsområdet inom gemenskapen om bil-
jettpriser för regelbunden luftfart och dithörande frågor och skall kommis-
sionen för detta ändamål förse deltagarna med relevant information.
Artikel 9
Kommissionen får, när den fullgör de uppdrag som tilldelats den enligt
denna förordning, inhämta all nödvändig information från berörda med-
lemsstater och lufttrafikföretag.
Artikel 10
1. Kommissionen skall offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna
förordning senast den 31 maj 1992 och därefter vartannat år.
2. Medlemsstaterna och kommissionen skall samarbeta vid tillämpningen av
denna förordning, särskilt när det gäller insamling av information för den
rapport som omnämns i punkt 1.
3. Hemlig information som kommer fram vid tillämpningen av denna för-
ordning omfattas av tystnadsplikt.
Artikel 11
Då en medlemsstat har ingått en överenskommelse med ett eller flera tredje
land, som ger ett lufttrafikföretag i ett tredje land femte frihetsrättigheter på
en flyglinje mellan medlemsstater och överenskommelsen i detta avseende
innehåller bestämmelser som är oförenliga med denna förordning, skall
medlemsstaten så snart tillfälle ges vidta alla lämpliga åtgärder för att undan-
röja sådana skillnader. Rättigheter och förpliktelser gentemot tredje land
enligt en sådan överenkommelse påverkas inte av denna förordning intill
dess att skillnaderna har undanröjts.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
Artikel 12
I syfte att senast den 1 januari 1993 genomföra ett system med dubbelt un-
derkännande för biljettpriser skall rådet besluta om ändring av denna för-
91
ordning senast den 30 juni 1992 på grundval av ett förslag från kommissionen
vilket skall framläggas senast den 31 maj 1991.
Artikel 13
Direktiv 87/601/EEG upphävs härmed.
Artikel 14
Denna förordning träder i kraft den 1 november 1990.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 24 juli 1990.
På rådets vägnar
C. MANNINO
Ordförande
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
92
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
Följande lufttrafikföretag uppfyller kriterierna i artikel 2 e ii så länge de er-
känns som nationella lufttrafikföretag av den medlemsstat som tillerkänner
dem denna status då denna förordning antas:
- Scandinavian Airlines System,
- Britannia Airways,
- Monarch Airlines.
93
Villkor för rabattpriser och lågpriser
Rabattpriszon
1. Ett biljettpris är hänförligt till rabattzonen när följande två villkor är upp-
fyllda:
- tur och retur- eller rundresa och
- bokning av hela resan, biljettutställelse och betalning skall ske samtidigt,
dock att bokning av returresan kan göras vid en senare tidpunkt. Avbe-
ställning är endast tillåten före avgång på avresan och mot en avgift på
minst 20 procent av biljettpriset. Ombokning är endast tillåten mot en av-
gift som motsvarar skillnaden mellan det biljettpris som betalats och när-
mast högre tillämpliga biljettpris.
Lågpriszon
2. Ett biljettpris är hänförligt till lågpriszonen när följande villkor är upp-
fyllda:
1. tur och returresa eller rundresa och
2. två av följande villkor
a) bortovaro minst enligt ”söndagsregeln” eller sex dagar
b) i) bokning av hela resan, biljettutställelse och betalning skall ske
samtidigt; avbeställning eller ändring av bokning är endast tillåten
före avgång på avresan och mot en avgift på minst 20 procent av
biljettpriset,
eller
ii) obligatoriskt förköp på minst 14 dagar; bokning av hela resan, bil-
jettutställelse och betalning skall ske samtidigt; avbeställning eller
ombokning är endast tillåten före avgång på avresan och mot en
avgift på minst 20 procent av biljettpriset,
eller
iii) köp av biljett är endast tillåtet dagen före avresan; bokning skall
göras separat för av- och återresan och endast i avreselandet dagen
före respektive resa,
c) passagerarna är inte över 25 år eller under 60 år eller är en far och/eller
en mor som reser tillsammans med barn som är högst 25 år (minst tre
personer),
d) lågtrafik förutsatt att
1. villkoret under c inte får kombineras enbart med villkoret under d,
och
2. då villkoret under b i) kombineras enbart med villkoren under c el-
ler d, den nedre gränsen för flexibilitetszonen inte får sättas lägre än
vid 40 procent av referenspriset.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
1. Anmärkningar till den zonindelning som omnämns i artikel 4,
punkterna 3 b och 4
94
i) Referenspris för 1990/91
det referenspris som åsyftas i artikel 2 i och som tillämpas den
1 september 1990.
ii) Referenspris för 1991/92
det referenspris som åsyftas i artikel 2 i och som tillämpas den
1 september 1991.
2. Definition av ”lågtrafik”
Ett lufttrafikföretag får med hänsyn till kommersiella intressen beteckna
vissa flygningar som ”flygningar under lågtrafik”.
Då ett lufttrafikföretag vill utnyttja villkor 2.2 d, skall luftfartsmyndighe-
terna i de berörda medlemsstaterna gemensamt, och på grundval av ett för-
slag framlagt av lufttrafikföretaget i fråga, bestämma vilka flygningar på
varje flyglinje som skall betecknas som flygningar under lågtrafik.
På varje flyglinje, där den sammanlagda verksamhet som utövas av luft-
trafikföretag med tredje och fjärde frihetsrättigheter uppnår ett genomsnitt
av 18 tur- och returflygningar i veckan, har det berörda lufttrafikföretaget
rätt att som ett minimum tillämpa villkor 2.2 d i bilaga 2 på upp till 50 procent
av sitt totala antal flygningar per dag, förutsatt att avgångarna för de flyg-
ningar på vilka dessa villkor tillämpas äger rum mellan kl. 10.00 och 16.00
eller mellan kl. 21.00 och 06.00.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
95
Rådets förordning (EEG) Nr 294/91
av den 4 februari 1991
om bedrivande av flygfrakttrafik mellan
medlemsstaterna
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
96
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och
med beaktande av följande:
Det är viktigt att åtgärder beslutas för att gradvis upprätta den inre mark-
naden under perioden fram till den 31 december 1992 i enlighet med
artikel 8 a i fördraget. Den inre marknaden innebär ett område utan inre
gränser med fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital.
Den 2 december 1987 i London enades Spanien och Storbritannien om en
ordning för utvidgat samarbete i fråga om utnyttjandet av flygplatsen i Gi-
braltar i form av en gemensam deklaration av de båda ländernas utrikesmi-
nistrar. Denna ordning har ännu inte genomförts.
Förordning (EEG) nr2343/904 innehåller bestämmelser om liberalisering
av flygfrakttrafik i kombination med passagerartrafik.
Flygfrakttrafik, som inte är kombinerad med annan transport, bör också
liberaliseras.
Denna förordning inskränker inte tillämpningen av artiklarna 85 och 86 i
fördraget.
Inom flygfraktsnäringen finns fortfarande nationella hinder som hämmar
den fria rörligheten förvaror som fraktas med flyg. Ökade möjligheter att få
tillträde till marknaden främjar utvecklingen av gemenskapens lufttran-
sportsektor och medför en förbättrad service åt avnämarna.
Vissa medlemsstater är starkt beroende av flygfrakttrafiken för sina för-
bindelser med övriga delar av gemenskapen. Flygfrakttrafiken utgör ett vä-
sentligt led i handelsutbytet.
Det är således viktigt att avlägsna de nuvarande hindren för tillträde till
marknaden för flygfrakttrafik.
Som ett första steg bör förutsättningarna på marknaden för flygfrakttrafik
mellan medlemsstaterna förbättras.
Gemensamma bestämmelser för tillståndsgivning avseende bedrivande av
denna trafik bör utarbetas och antas av rådet senast den 1 juli 1992.
Med hänsyn till infrastruktur och navigationshjälpmedel på flygplatserna
är det nödvändigt att införa vissa begränsningar i utövandet av trafikrättig-
heterna.
1 EGT nrC 88, 6.4.1990, s.7 och EGT nr C 9, 15.1.1991, s.4.
2 EGT nr C 295, 26.11.1990, s. 694.
3 EGT nr C 182, 23.7.1990, s. 8.
4EGTnrL217, 11.8.1990, s.8.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
7 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 29
Offentliggörandet av alla standardfrakttaxor skapar förbättrade möjlighe-
ter till insyn på marknaden.
För att öka sin konkurrenskraft behöver flygfraktföretagen flexibilitet vid
bestämmande av frakttaxor.
Artikel 1
1. Denna förordning gäller:
a) EG-flygfraktföretags tillträde till marknaden för flygfrakttrafik mellan
medlemsstater,
b) flygfrakttaxor mellan medlemsstater
2. Tillämpningen av denna förordning på flygplatsen i Gibraltar inverkar
inte på Spaniens respektive Storbritanniens rättsliga ställning med avseende
på tvisten om överhöghet över det territorium där flygplatsen är belägen.
3. Tillämpningen av denna förordning på flygplatsen i Gibraltar skall upp-
skjutas tills ordningen i den gemensamma förklaring som avgavs av Spaniens
och Storbritanniens utrikesministrar den 2 december 1987 har genomförts.
När så sker, underrättar Spaniens och Storbritanniens regeringar samma dag
rådet om detta.
Artikel 2
I denna förordning avses med:
a) flygfraktföretag: ett lufttransportföretag med ett av en medlemsstat utfär-
dat, giltigt tillstånd att utöva åtminstone flygfrakttrafik,
b) EG-flygfraktföretag:
i) ett flygfraktföretag som har och fortsatt kommer att ha sin centrala
administration och sitt huvudkontor inom gemenskapen, och i vilket
aktiemajoriteten innehas och fortsatt kommer att innehas av med-
lemsstater och/eller medborgare i medlemsstaterna, och som kontrol-
leras och fortsatt kommer att kontrolleras av sådana stater eller perso-
ner, eller
ii) ett flygfraktföretag som motsvarar definitionen i artikel 2 e ii) i förord-
ning (EEG) nr 2343/90 och som är upptaget i bilagan till denna förord-
ning,
c) frakttaxor: de priser som skall betalas i den nationella valutan för beford-
ran av gods och villkoren för dessa taxors tillämpning, inbegripet ersätt-
ning och villkor som erbjuds speditörer och andra mellanhänder,
d) standardfrakttaxor: de priser som ett lufttrafikföretag normalt noterar för
befordran av gods och villkoren för dessa taxors tillämpning utan hänsyn
till särskilda rabatter,
e) flygfrakttrafik: lufttrafik för befordran av enbart gods och post,
f) tredje frihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag med tillstånd att
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
98
utöva luftfart i en stat har att inom en annan stats territorium låta passa-
gerare stiga av samt att lossa gods och post som det har tagit ombord i
den stat där det beviljats tillstånd att utöva luftfart,
fjärde frihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag med tillstånd att
utöva luftfart i en stat har att på en annan stats territorium ta ombord
passagerare, gods och post för avstigning respektive lossning i den stat
där det beviljats tillstånd att utöva luftfart,
femte frihetsrättigheter: den rätt som ett lufttrafikföretag har att utföra
lufttransporter av passagerare, gods och post mellan två andra stater än
den stat där det beviljats tillstånd att utöva luftfart,
g) flygplatssystem: två eller fler flygplatser som förts samman eftersom de
betjänar samma ort,
h) berörda stater: de medlemsstater mellan vilka flygfrakttrafik bedrivs,
i) registreringsstat: den medlemsstat i vilken det i punkt a) nämnda tillstån-
det är utfärdat.
Artikel 3
1. Denna förordning påverkar inte förhållandet mellan en medlemsstat och
flygfraktföretag, som den utfärdat tillstånd för, när det gäller tillträde till
marknaden och vilken kapacitet som skall sättas in.
2. På grundval av ett förslag från kommissionen om gemensamma bestäm-
melser och kriterier, som skall lämnas in senast den 31 maj 1991, skall rådet
anta regler för genomförande senaste den 1 juli 1992 om utfärdande av till-
stånd för flygfraktföretag att utöva flygfrakttrafik samt om tillstånd att trafi-
kera flyglinjer.
Artikel 4
Om inte annat följer av denna förordning har EG-flygfraktföretag tillåtelse
att bedriva flygfrakttrafik på grundval av tredje och fjärde frihetsrättighe-
terna mellan flygplatser eller flygplatssystem i en medlemsstat och flygplat-
ser eller flygplatssystem i en annan medlemsstat, när dessa flygplatser eller
flygplatssystem är öppna för flygfrakttrafik mellan medlemsstater eller för
internationell trafik.
Artikel 5
1. En medlemsstat skall tillåta flygfraktföretag att utöva tredje, fjärde och
femte frihetsrättigheter när tillstånd att bedriva luftfart för dessa flygfrakt-
företag har utfärdats i en annan medlemsstat och när denna stat har gett dem
tillåtelse att utöva dessa rättigheter. Trafikrättigheter på grundval av femte
friheten får utövas på en flygförbindelse som utgör antingen en förlängning
av en förbindelse från eller en första delsträcka av en förbindelse till registre-
ringsstaten.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
2. Vid flygfrakttrafik till eller från två eller flera orter i en annan eller andra
medlemsstater än registreringsstaten skall de berörda staterna ge ett EG-
flygfraktföretag tillåtelse att kombinera flygförbindelser och använda
samma linjebeteckning.
Artikel 6
1. Ett EG-flygfraktföretag får på varje ort på en flyglinje företa omlastning
om detta innebär endast ett byte av luftfartyg vid varje omlastning.
2. Om inte annat följer av artikel 8, föreligger inga begränsningar med av-
seende på turtäthet, typ av luftfartyg och/eller den mängd gods och post som
får transporteras.
Artikel 7
Denna förordning inskränker inte en medlemsstats rätt att utan diskrimine-
ring på grundval av nationalitet bestämma trafikfördelningen mellan flyg-
platser inom ett flygplatssystem.
Artikel 8
Utövandet av trafikrättigheter regleras av offentliggjorda gemenskapsbe-
stämmelser och offentliggjorda nationella, regionala eller lokala bestämmel-
ser om säkerhet, miljöskydd och fördelning av ankomst- och avgångstider
samt av följande villkor:
a) flygplatsen eller flygplatssystemet i fråga måste ha tillräcklig utrustning
för att betjäna flygförbindelsen,
b) navigationshjälpmedlen måste vara tillräckliga för att betjäna flygförbin-
delsen.
2. När villkoren i punkt 1 inte är uppfyllda, får en medlemsstat utan diskri-
minering på grundval av nationalitet införa villkor för, begränsa eller vägra
tillstånd för utövandet av dessa trafikrättigheter. Innan en medlemsstat vid-
tar en sådan åtgärd, skall den underrätta kommissionen och ge den alla nöd-
vändiga upplysningar.
3. På begäran av en medlemsstat skall kommissionen pröva tillämpningen
av punkt 2 på varje enskilt fall och inom en månad besluta huruvida med-
lemsstaten får fortsätta denna tillämpning.
4. Kommissionen skall underrätta rådet och medlemsstaterna om sitt beslut.
Varje medlemsstat kan hänskjuta kommissionens beslut till rådet inom en
tidsfrist på en månad. Rådet kan med kvalificerad majoritet fatta ett annat
beslut inom en månad.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
100
Artikel 9
1. EG-lufttrafikföretagens prisssättning för flygfrakt avtalas fritt mellan par-
terna i transportavtalen.
2. Lufttrafikföretag som utövar luftfart inom gemenskapen skall på begäran
ställa alla standardfrakttaxor till allmänhetens förfogande.
Artikel 10
1. Denna förordning hindrar inte medlemsstaterna från att ingå inbördes
överenskommelser, som är mer flexibla än bestämmelserna i artiklarna 4, 5
och 6 eller från att upprätthålla redan träffade överenskommelser som är
mer flexibla.
2. Bestämmelserna i denna förordning får inte användas för att införa be-
gränsningar i existerande rättigheter och överenskommelser om tillträde till
marknaden, kapacitet som skall sättas in och driftsmässig flexibilitet.
Artikel 11
Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offent-
liggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 4 februari 1991
På rådets vägnar
J.E Poos
Ordförande
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
101
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
- Scandinavian Airlines System,
- Britannia Airways,
- Monarch Airlines.
102
Rådets förordning Nr 17 Prop. 1991/92:29
Första förordningen om tillämpning av fördragets Bllaga 1
artiklar 85 och 86
103
Första förordningen om tillämpning av fördragets artiklar 85 och 86
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
EUROPEISKA
EKONOMISKA
GEMENSKAPENS RÅD
HAR ANTAGIT DENNA
FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om
upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen, särskilt artikel
87 i detta,
med beaktande av kommissionens
förslag,
med beaktande av Ekonomiska
och sociala kommitténs yttrande,
med beaktande av Europaparla-
mentets yttrande, och
med beaktande av följande.
För att upprätta ett system som sä-
kerställer att konkurrensen inom
den gemensamma marknaden inte
snedvrids krävs att förutsättningar
skapas för en väl avvägd och enhet-
lig tillämpning av artiklarna 85 och
86 i medlemsstaterna.
Vid utformningen av bestämmel-
serna om tillämpning av artikel 85.3
skall hänsyn tas till behovet av att sä-
kerställa en effektiv övervakning
samtidigt som den administrativa
kontrollen förenklas så långt som
möjligt.
Det är därför nödvändigt att de
företag som önskar åberopa artikel
85.3 i princip åläggs skyldighet att
anmäla sina avtal, beslut och sam-
ordnade förfaranden till kommissio-
nen.
Dels är sådana avtal, beslut och
samordnade förfaranden sannolikt
mycket talrika och alla kan därför
inte undersökas samtidigt, dels upp-
visar vissa av dem särskilda drag som
kan göra dem mindre skadliga för
den gemensamma marknadens ut-
veckling.
Därför finns det anledning att tills
vidare tillämpa en smidigare proce-
dur i fråga om vissa grupper av avtal,
beslut och samordnade förfaranden
utan att föregripa frågan om deras
giltighet enligt artikel 85.
Företagen kan ha intresse av att
veta om några avtal, beslut eller för-
faranden i vilka de deltar eller avser
att delta kan föranleda ett ingri-
pande av kommissionen med stöd av
artikel 85.1 eller artikel 86.
För att säkerställa en enhetlig till-
lämpning av bestämmelserna i artik-
larna 85 och 86 inom den gemen-
samma marknaden är det nödvän-
digt att införa regler som gör det
möjligt för kommissionen att i nära
och ständig samverkan med med-
lemsstaternas behöriga myndigheter
vidta de åtgärder som behövs för till-
lämpning av dessa artiklar.
För detta ändamål skall kommis-
sionen erhålla medverkan från med-
lemsstaternas behöriga myndigheter
och ha befogenhet inom hela den ge-
mensamma marknaden att begära
de upplysningar och genomföra de
undersökningar som behövs för att
få kännedom om sådana avtal, be-
slut och samordnade förfaranden
som är förbjudna enligt artikel 85.1
samt sådant missbruk av en domine-
rande ställning som är förbjudet en-
ligt artikel 86.
För att kunna fullgöra sin uppgift
att övervaka tillämpningen av för-
dragets bestämmelser skall kommis-
sionen ha befogenhet att rikta re-
kommendationer och beslut till före-
tag eller företagssammanslutningar
104
för att få dem att upphöra med över-
trädelser av artiklarna 85 och 86.
För att säkerställa att bestämmel-
serna i artiklarna 85 och 86 iakttas
och att de skyldigheter som genom
denna förordning har ålagts företag
och företagssammanslutningar upp-
fylls, skall böter och viten kunna
åläggas.
De berörda företagen bör medges
rätt att yttra sig inför kommissionen.
Tredje man vars intressen kan berö-
ras av ett beslut bör ges tillfälle att i
förväg framföra sina synpunkter och
det bör tillses att fattade beslut ges
vidsträckt publicitet.
Alla beslut som fattas av kommis-
sionen med stöd av denna förord-
ning är underkastade domstolens
prövning enligt de villkor som anges
i fördraget. Dessutom bör i enlighet
med artikel 172 domstolen ges oin-
skränkt rätt att pröva kommissio-
nens beslut att ålägga böter eller vi-
ten.
Denna förordning kan träda i
kraft oberoende av andra bestäm-
melser som senare kan komma att
utfärdas med stöd av artikel 87.
Artikel 1
Om inte annat följer av bestämmel-
serna i artiklarna 6,7 eller 23 i denna
förordning, är sådana avtal, beslut
och samordnade förfaranden som
avses i fördragets artikel 85.1 samt
sådant missbruk av en dominerande
ställning på marknaden som avses i
fördragets artikel 86 förbjudna utan
att det krävs föregående beslut om
detta.
Artikel 2
Kommissionen kan efter ansökan av
berörda företag eller företagssam-
manslutningar fastslå att det på
grundval av de omständigheter som
kommit till dess kännedom inte
finns anledning för den att ingripa
med stöd av fördragets artikel 85.1
eller artikel 86 mot ett avtal, beslut
eller förfarande.
Artikel 3
1. Konstaterar kommissionen, efter
ansökan eller på eget initiativ, en
överträdelse av bestämmelserna i
fördragets artikel 85 eller artikel 86,
kan den ålägga de berörda företagen
eller företagssammanslutningarna
att upphöra med överträdelsen.
2. Rätt att framställa ansökan om
detta har
a) medlemsstaterna,
b) fysiska eller juridiska personer
som åberopar ett berättigat in-
tresse i saken.
3. Om inte annat följer av andra be-
stämmelser i denna förordning kan
kommissionen, innan den fattar be-
slut enligt punkt 1, rikta rekommen-
dationer till de berörda företagen el-
ler företagssammanslutningarna för
att få dem att upphöra med överträ-
delsen.
Artikel 4
1. Sådana avtal, beslut och samord-
nade förfaranden som avses i fördra-
gets artikel 85.1, som har tillkommit
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
105
efter det att denna förordning har
trätt i kraft och beträffande vilka
parterna önskar åberopa bestäm-
melserna i artikel 85.3 skall anmälas
till kommissionen. Så länge en sådan
anmälan inte har gjorts, kan beslut
om tillämpning av artikel 85.3 inte
fattas.
2. Punkt 1 gäller inte avtal, beslut
och samordnade förfaranden om
1) endast företag från en och
samma medlemsstat är parter
och avtalen, besluten eller förfa-
randena inte berör import eller
export mellan medlemsstater,
2) högst två företag är parter och
avtalen endast innebär
a) att ena partens frihet att be-
stämma priser eller affärsvillkor
begränsas vid återförsäljning av
varor som denne förvärvat av
den andra parten, eller
b) att den som förvärvar eller ut-
nyttjar rättigheter som åtnjuter
industriellt rättsskydd - särskilt
patent, bruksmönster, mönster
eller varumärken - eller den som
enligt avtal om överlåtelse eller
upplåtelse har rätt att använda
en tillverkningsmetod eller kun-
skaper om användning och till-
lämpning av industriella proces-
ser åläggs begränsningar i utnytt-
jandet av dessa rättigheter,
3) de endast syftar till
a) utarbetande eller enhetlig till-
lämpning av normer eller typer,
eller
b) gemensam forskning av-
seende tekniska förbättringar,
under förutsättning att resultaten
görs tillgängliga för samtliga par-
ter och kan utnyttjas av var och
en av dem.
Dessa avtal, beslut och förfaranden
kan anmälas till kommissionen.
Artikel 5
1. Sådana avtal, beslut och samord-
nade förfaranden som avses i fördra-
gets artikel 85.1, som föreligger när
denna förordning träder i kraft och
beträffande vilka parterna önskar
åberopa bestämmelserna i artikel
85.3 skall anmälas till kommissionen
före den 1 augusti 1962.
2. Punkt 1 gäller inte sådana avtal,
beslut och samordnade förfaranden
som avses i artikel 4.2. Dessa kan
anmälas till kommissionen.
Artikel 6
1. När kommissionen meddelar be-
slut enligt fördragets artikel 85.3
skall den ange den dag då beslutet
träder i kraft. Denna dag skall inte
sättas tidigare än dagen för anmä-
lan.
2. Andra meningen i punkt 1 gäller
inte sådana avtal, beslut och sam-
ordnade förfaranden som avses i ar-
tiklarna 4.2 och 5.2 och inte heller
sådana som avses i artikel 5.1 och
som har anmälts inom den tidsfrist
som anges där.
Artikel 7
Särskilda bestämmelser om
befintliga avtal, beslut och
förfaranden
1. Om avtal, beslut och samordnade
förfaranden som föreligger när
denna förordning träder i kraft och
som har anmälts före den 1 augusti
1962 inte uppfyller villkoren i för-
dragets artikel 85.3 och de berörda
företagen eller företagssammanslut-
ningarna upphör att tillämpa dem el-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
106
ler ändrar dem på sådant sätt att de
inte längre faller under förbudet i ar-
tikel 85.1 eller så att de uppfyller
villkoren i artikel 85.3, skall förbu-
det i artikel 85.1 endast gälla för den
tidsfrist som kommissionen faststäl-
ler. Beslut av kommissionen i enlig-
het med föregående mening gäller
inte företag och företagssamman-
slutningar som inte uttryckligen har
samtyckt till anmälan.
2. Punkt 1 gäller sådana avtal, beslut
och samordnade förfaranden som
avses i artikel 4.2 och som föreligger
när denna förordning träder i kraft,
om de har anmälts före den 1 januari
1964.
Artikel 8
1. Beslut enligt fördragets artikel
85.3 ges för en bestämd period och
kan förenas med villkor och åläg-
ganden.
2. Beslut kan på ansökan förnyas,
om villkoren i fördragets artikel 85.3
fortfarande är uppfyllda.
3. Kommissionen kan återkalla eller
ändra sitt beslut eller förbjuda par-
terna att vidta vissa åtgärder
a) om de förhållanden som låg till
grund för beslutet ändras i något
avseende,
b) om parterna åsidosätter ett åläg-
gande som har förenats med be-
slutet,
c) om beslutet grundar sig på orik-
tiga uppgifter eller har utverkats
på ett bedrägligt sätt, eller
d) om parterna missbrukar undan-
tag från bestämmelsen i fördra-
gets artikel 85.1 som har beviljats
dem genom beslutet.
I fall enligt b, c och d kan beslutet
återkallas med retroaktiv verkan.
Artikel 9
1. Med förbehåll för domstolens
prövning av beslutet är kommissio-
nen ensam behörig att i enlighet med
artikel 85.3 förklara att bestämmel-
serna i fördragets artikel 85.1 inte är
tillämpliga.
2. Kommissionen är behörig att till-
lämpa fördragets artiklar 85.1 och
86, även om de tidsfrister för anmä-
lan som anges i artiklarna 5.1 och 7.2
inte har löpt ut.
3. Så länge kommissionen inte har
inlett ett förfarande enligt artiklarna
2, 3 eller 6, är myndigheterna i de
berörda medlemsstaterna alltjämt
behöriga att tillämpa fördragets ar-
tiklar 85.1 och 86 enligt artikel 88,
även om de tidsfrister för anmälan
som anges i artiklarna 5.1 och 7.2
inte har löpt ut.
Artikel 10
1. Kommissionen skall utan dröjs-
mål till medlemsstaternas behöriga
myndigheter översända kopior av
ansökningar och anmälningar samt
även av de viktigaste handlingarna
som tillställs kommissionen för att
överträdelser av fördragets artikel
85 eller artikel 86 skall kunna kon-
stateras eller för att negativattest el-
ler beslut om tillämpning av artikel
85.3 skall kunna erhållas.
2. Kommissionen skall vidta åtgär-
der enligt punkt 1 i nära och ständig
samverkan med medlemsstaternas
behöriga myndigheter, som har rätt
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
107
att framföra sina synpunkter på
dessa åtgärder.
3. Samråd skall ske med en rådgi-
vande kommitté för kartell- och mo-
nopolfrågor före beslut som följer
på åtgärder enligt punkt 1 samt be-
slut om att förnya, ändra eller åter-
kalla beslut enligt fördragets artikel
85.3.
4. Den rådgivande kommittén skall
vara sammansatt av tjänstemän som
är sakkunniga i kartell- och mono-
polfrågor. Varje medlemsstat skall
utse en tjänsteman som represen-
tant, som vid förhinder kan ersättas
av en annan tjänsteman.
5. Samrådet skall äga rum vid ett ge-
mensamt sammanträde som sam-
mankallas av kommissionen och
som hålls tidigast fjorton dagar efter
det att kallelse har skett. Till kallel-
sen skall fogas en redogörelse för
varje ärende som skall behandlas,
med uppgift om de viktigaste hand-
lingarna samt ett preliminärt utkast
till beslut.
6. Den rådgivande kommittén kan
avge ett yttrande även om några le-
damöter eller deras ersättare inte är
närvarande. En redogörelse för re-
sultatet av överläggningarna skall bi-
fogas utkastet till beslut. Redogörel-
sen skall inte offentliggöras.
Artikel 11
1. Vid fullgörandet av de uppgifter
som kommissionen har tilldelats ge-
nom fördragets artikel 89 och genom
bestämmelser utfärdade enligt arti-
kel 87 får kommissionen inhämta
alla nödvändiga upplysningar hos
medlemsstaternas regeringar och
behöriga myndigheter samt hos
företag och företagssammanslut-
ningar.
2. När kommissionen riktar en begä-
ran om upplysningar till ett företag
eller en företagssammanslutning,
skall den samtidigt sända en kopia
av denna begäran till den behöriga
myndigheten i den medlemsstat
inom vars territorium företaget eller
företagssammanslutningen har sitt
säte.
3. I sin begäran skall kommissionen
ange den rättsliga grunden för och
syftet med begäran samt de påfölj-
der som avses i artikel 15.1b om
oriktiga uppgifter lämnas.
4. Skyldiga att lämna de begärda
upplysningarna är företagens ägare
eller deras företrädare och, när det
gäller juridiska personer och bolag
eller sammanslutningar som inte är
juridiska personer, de som är ut-
sedda att företräda dem enligt lag el-
ler stadgar.
5. Om ett företag eller en företags-
sammanslutning inte lämnar de be-
gärda upplysningarna inom den tids-
frist som har fastställts av kommis-
sionen eller lämnar ofullständiga
uppgifter, skall kommissionen be-
gära upplysningarna genom beslut. I
beslutet skall anges vilka upplys-
ningar som begärs, fastställas en
lämplig tidsfrist inom vilken upplys-
ningarna skall lämnas och anges de
påföljder som avses i artiklarna
15.1b och 16.1c samt upplysas om
rätten att föra talan mot beslutet vid
domstolen.
6. Kommissionen skall samtidigt
sända en kopia av sitt beslut till den
behöriga myndigheten i den med-
lemsstat inom vars territorium före-
taget eller företagssammanslut-
ningen har sitt säte.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
108
Artikel 12
1. Om inom en bransch utvecklingen
av handeln mellan medlemsstater,
prisrörelser, prisstelhet eller andra
omständigheter tyder på att konkur-
rensen inom den gemensamma
marknaden är begränsad eller sned-
vriden i branschen i fråga, kan kom-
missionen besluta att företa en all-
män utredning och i samband där-
med begära att företagen i denna
bransch lämnar de upplysningar som
är nödvändiga för att förverkliga de
principer som är uppställda i fördra-
gets artiklar 85 och 86 och för att
fullgöra de uppgifter som har anför-
trotts kommissionen.
2. Kommissionen kan särskilt begära
att alla företag och företagsgrupper
inom den berörda branschen infor-
merar den om samtliga avtal, beslut
och samordnade förfaranden som i
enlighet med artiklarna 4.2 och 5.2
är undantagna från anmälningsskyl-
dighet.
3. När kommissionen företar utred-
ningar enligt punkt 2, skall den även
begära att företag eller företags-
grupper, vars storlek tyder på att de
har en dominerande ställning på den
gemensamma marknaden eller på en
väsentlig del av den, lämnar de upp-
gifter om företagens struktur och be-
teende som är nödvändiga för att be-
döma deras ställning mot bakgrund
av bestämmelserna i fördragets arti-
kel 86.
4. Bestämmelserna i artiklarna
10.3-6, 11, 13 och 14 äger motsva-
rande tillämpning.
Artikel 13
1. På begäran av kommissionen skall
medlemsstaternas behöriga myndig-
heter genomföra de undersökningar
som kommissionen anser påkallade
enligt artikel 14.1 eller som den har
beslutat om enligt artikel 14.3. De
tjänstemän hos medlemsstaternas
behöriga myndigheter som har till
uppgift att genomföra undersök-
ningarna skall utöva sina befogenhe-
ter efter företeende av en skriftlig
fullmakt utfärdad av den behöriga
myndigheten i den medlemsstat
inom vars territorium undersök-
ningen skall genomföras. Fullmak-
ten skall ange föremålet för och syf-
tet med undersökningen.
2. På begäran av kommissionen eller
den behöriga myndigheten i med-
lemsstaten inom vars territorium un-
dersökningen skall genomföras kan
kommissionens tjänstemän biträda
myndighetens tjänstemän vid fullgö-
randet av deras uppgifter.
Artikel 14
1. Vid fullgörandet av de uppgifter
som kommissionen har tilldelats ge-
nom fördragets artikel 89 och genom
bestämmelser utfärdade enligt arti-
kel 87 får den genomföra alla nöd-
vändiga undersökningar hos företag
och företagssammanslutningar. För
detta ändamål har de av kommissio-
nen bemyndigade tjänstemännen
befogenhet
a) att granska böcker och andra af-
färshandlingar,
b) att göra kopior av eller utdrag ur
böcker och affärshandlingar,
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
109
c) att begära muntliga förklaringar
på ort och ställe,
d) att få tillträde till företagens
samtliga lokaler, markområden
och transportmedel.
2. De tjänstemän som av kommis-
sionen har fått i uppdrag att genom-
föra undersökningarna skall utöva
sina befogenheter efter företeende
av en skriftlig fullmakt, som anger
föremålet för och syftet med under-
sökningen samt de påföljder som av-
ses i artikel 15.1 c för det fall att be-
gärda böcker eller andra affärshand-
lingar inte framläggs på ett fullstän-
digt sätt. Kommissionen skall i god
tid före undersökningen underrätta
den behöriga myndigheten i den
medlemsstat inom vars territorium
undersökningen skall genomföras
om undersökningsuppdraget samt
om de bemyndigade tjänstemännens
identitet.
3. Företag och företagssammanslut-
ningar är skyldiga att underkasta sig
de undersökningar som kommissio-
nen har beslutat om. I beslutet skall
anges föremålet för och syftet med
undersökningen, fastställas när den
skall börja och anges de påföljder
som avses i artiklarna 15.1 c och 16.1
d samt upplysas om rätten att föra
talan mot beslutet vid domstolen.
4. Kommissionen skall fatta beslut
enligt punkt 3 efter att ha samrått
med den behöriga myndigheten i
den medlemsstat inom vars territo-
rium undersökningen skall genom-
föras.
5. Tjänstemännen hos den behöriga
myndigheten i den medlemsstat
inom vars territorium undersök-
ningen skall genomföras kan, på be-
gäran av myndigheten eller kommis-
sionen, biträda kommissionens
tjänstemän vid fullgörandet av deras
uppgifter.
6. Om ett företag motsätter sig en
undersökning som har beslutats med
stöd av denna artikel, skall den be-
rörda medlemsstaten lämna de av
kommissionen bemyndigade tjäns-
temännen den hjälp som behövs för
att de skall kunna utföra sitt under-
sökningsuppdrag. För detta ända-
mål skall medlemsstaterna, före den
1 oktober 1962 och efter samråd
med kommissionen, vidta nödvän-
diga åtgärder.
Artikel 15
1. Kommissionen kan ålägga företag
eller företagssammanslutningar bö-
ter om lägst etthundra och högst
femtusen beräkningsenheter, om de
uppsåtligen eller av oaktsamhet
a) lämnar oriktiga eller vilsele-
dande uppgifter i en ansökan en-
ligt artikel 2 eller i en anmälan
enligt artikel 4 eller 5,
b) lämnar oriktiga uppgifter till svar
på en begäran enligt artiklarna
11.3, 11.5 eller 12 eller inte läm-
nar en uppgift inom den tidsfrist
som har fastställts genom beslut
enligt artikel 11.5, eller
c) vid undersökningar som genom-
förs enligt artikel 13 eller 14
framlägger begärda böcker eller
andra affärshandlingar på ett
ofullständigt sätt eller inte under-
kastar sig en undersökning som
har beslutats enligt artikel 14.3.
2. Kommissionen kan ålägga företag
och företagssammanslutningar bö-
ter om lägst ettusen och högst en
miljon beräkningsenheter, eller ett
högre belopp som dock inte får över-
stiga tio procent av föregående rä-
kenskapsårs omsättning för varje
företag som har deltagit i överträdel-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
110
sen, om de uppsåtligen eller av oakt-
samhet
a) överträder bestämmelserna i för-
dragets artikel 85.1 eller artikel
86, eller
b) åsidosätter ett åläggande som har
beslutats med stöd av artikel 8.1.
När bötesbeloppet fastställs skall
hänsyn tas både till överträdelsens
svårighetsgrad och till dess varaktig-
het.
3. Bestämmelserna i artikel 10.3-6
är tillämpliga.
4. Beslut fattade med stöd av punk-
terna 1 och 2 har inte straffrättslig
karaktär.
5. Böter enligt punkt 2 a kan inte
åläggas för åtgärder
a) som har vidtagits efter anmälan
till kommissionen och före dess
beslut om tillämpning av fördra-
gets artikel 85.3, förutsatt att åt-
gärderna ligger inom ramen för
den verksamhet som har beskri-
vits i anmälan,
b) som har vidtagits före anmälan
av sådana avtal, beslut och sam-
ordnade förfaranden som före-
ligger när denna förordning trä-
der i kraft, förutsatt att denna an-
mälan har gjorts inom de tidsfris-
ter som anges i artikel 5.1 och ar-
tikel 7.2.
6. Bestämmelserna i punkt 5 är inte
tillämpliga när kommissionen har
meddelat de berörda företagen att
den efter preliminär undersökning
anser att fördragets artikel 85.1 är
tillämplig och att det inte finns skäl
att tillämpa fördragets artikel 85.3.
Artikel 16
1. Kommissionen kan förelägga
företag eller företagssammanslut-
ningar viten om lägst femtio och
högst ettusen beräkningsenheter om
dagen, räknat från den dag som an-
ges i beslutet, för att förmå dessa
a) att upphöra med en överträdelse
av fördragets artikel 85 eller 86 i
överensstämmelse med kommis-
sionens beslut enligt artikel 3 i
denna förordning,
b) att upphöra med varje åtgärd
som har förbjudits enligt artikel
8.3,
c) att på ett fullständigt och riktigt
sätt lämna upplysningar som
kommissionen har begärt genom
beslut enligt artikel 11.5,
d) att underkasta sig en sådan un-
dersökning som kommissionen
har beslutat om enligt artikel
14.3.
2. Om företag eller företagssam-
manslutningar har fullgjort skyldig-
heten för vars uppfyllande vitet har
förelagts, kan kommissionen fast-
ställa det slutliga vitet till ett belopp
som är lägre än det som skulle ha
följt av det ursprungliga beslutet.
3. Bestämmelserna i artikel 10.3-6
är tillämpliga.
Artikel 17
Domstolen har oinskränkt pröv-
ningsrätt enligt fördragets artikel
172 att avgöra besvär över beslut ge-
nom vilka kommissionen har fast-
ställt böter eller viten. Domstolen
kan upphäva, sätta ned eller höja
ålagda böter eller viten.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
111
Artikel 18
Vid tillämpning av artikel 15-17
skall beräkningsenheten vara den
som har fastställts för upprättandet
av gemenskapens budget enligt för-
dragets artiklar 207 och 209.
Artikel 19
1. Innan kommissionen fattar beslut
enligt artiklarna 2, 3, 6, 7, 8, 15 och
16, skall den lämna de berörda före-
tagen och företagssammanslutning-
arna tillfälle att yttra sig över dess
anmärkningar.
2. Om kommissionen eller medlems-
staternas behöriga myndigheter an-
ser det nödvändigt, kan de även
höra andra fysiska eller juridiska
personer. Begäran från sådana per-
soner att få yttra sig skall bifallas,
om de kan påvisa ett tillräckligt in-
tresse i saken.
3. Om kommissionen avser att ut-
färda negativattest med stöd av arti-
kel 2 eller meddela beslut enligt för-
dragets artikel 85.3, skall den offent-
liggöra ansökan eller anmälan i sam-
mandrag och lämna berörd tredje
man tillfälle att framföra sina syn-
punkter inom den tidsfrist som kom-
missionen fastställer och som inte
skall understiga en månad. Vid of-
fentliggörandet skall hänsyn tas till
företagens berättigade intresse av
att deras affärshemligheter skyddas.
Artikel 20
1. Upplysningar som har inhämtats
med stöd av artiklarna 11-14 får en-
dast användas för det med begäran
eller undersökningen avsedda ända-
målet.
2. Om inte annat följer av artiklarna
19 och 21 får kommissionen och
medlemsstaternas behöriga myndig-
heter samt dessas tjänstemän och
övriga anställda inte röja upplys-
ningar som de har inhämtat med
stöd av denna förordning och som är
av sådant slag att de omfattas av sek-
retess.
3. Bestämmelserna i punkterna 1
och 2 skall inte utgöra hinder för of-
fentliggörande av allmän informa-
tion eller undersökningar som inte
innehåller uppgifter om enskilda
företag eller företagssammanslut-
ningar.
Artikel 21
1. Kommissionen skall offentliggöra
de beslut den fattar enligt artiklarna
2, 3, 6, 7 och 8.
2. I offentliggörandet skall anges de
berörda parternas namn och huvud-
dragen av beslutet. Därvid skall
hänsyn tas till företagens berättigade
intresse av att deras affärshemlighe-
ter skyddas.
Artikel 22
1. Kommissionen skall förelägga rå-
det förslag om att vissa grupper av
avtal, beslut och samordnade förfa-
randen som avses i artiklarna 4.2 och
5.2 skall vara underkastade anmäl-
ningsskyldighet enligt artiklarna 4
och 5.
2. Inom ett år efter det att denna för-
ordning har trätt i kraft skall rådet
på förslag av kommissionen under-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
112
söka vilka särskilda bestämmelser
som skulle kunna utfärdas för att un-
danta sådana avtal, beslut och sam-
ordnade förfaranden som avses i ar-
tiklarna 4.2 och 5.2 från bestämmel-
serna i denna förordning.
Artikel 23
Övergångsbestämmelser för beslut
av medlemsstaternas
myndigheter
1. Sådana avtal, beslut och samord-
nade förfaranden som avses i fördra-
gets artikel 85.1, beträffande vilka
den behöriga myndigheten i en med-
lemsstat före denna förordnings
ikraftträdande med stöd av artikel
85.3 har förklarat bestämmelserna i
artikel 85.1 inte tillämpliga, omfat-
tas inte av anmälningsskyldighet en-
ligt artikel 5. Beslut av medlemssta-
tens behöriga myndighet gäller som
beslut enligt artikel 6. Dess giltig-
hetstid skall utlöpa senast vid den
tidpunkt som har fastställts av myn-
digheten, dock högst tre år efter det
att denna förordning har trätt i kraft.
Bestämmelserna i artikel 8.3 är till-
lämpliga.
2.1 fråga om ansökningar om att för-
nya sådana beslut som avses i punkt
1 skall kommissionen fatta beslut
enligt artikel 8.2.
Artikel 24
Kommissionen har rätt att utfärda
tillämpningsföreskrifter om form,
innehåll och övriga detaljer i ansök-
ningar enligt artiklarna 2 och 3, an-
mälningar enligt artiklarna 4 och 5
samt förhör enligt artikel 19.1 och 2.
Denna förordning är till alla delar
bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 6 februari
1962.
På rådets vägnar
M. COUVE DE MURVILLE
Ordförande
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
113
Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 29
Rådets förordning (EEG) Nr3975/87
av den 14 december 1987
som fastställer proceduren för tillämpning av
konkurrensreglerna
på företag inom luftfartssektorn
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
114
som fastställer proceduren för tillämpning av konkurrensreglerna på företag
inom luftfartssektorn
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 87 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
med beaktande av Europaparlamentets yttranden2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3,
och med beaktande av följande:
Konkurrensreglerna utgör en del av fördragets allmänna bestämmelser
som också gäller för luftfarten. Antingen finns tillämpningsföreskrifter för
dessa bestämmelser i kapitlet om konkurrens eller också skall sådana före-
skrifter fastställas enligt de förfaranden som anges där.
Enligt rådets förordning nr 1414 gäller dess förordning nr 175 inte för trans-
porttjänster. Rådets förordning (EEG) nr 1017/686 gäller endast för inlands-
transporter, medan dess förordning (EEG) nr4056/867 endast gäller sjö-
transporter. Kommissionen har följaktligen för närvarande inga möjligheter
att direkt undersöka fall av misstänkt överträdelse av artikel 85 och 86 i för-
draget inom luftfartsområdet. Kommissionen saknar vidare nödvändiga be-
fogenheter att fatta beslut eller införa sanktioner för att få de överträdelser
som den har konstaterat att upphöra.
Luftfarten har vissa kännetecken som är utmärkande. Den internationella
luftfarten regleras dessutom av ett nätverk av bilaterala överenskommelser
mellan staterna. Dessa anger villkor enligt vilka de utsedda lufttrafikföreta-
gen får trafikera flyglinjer mellan staternas territorier.
Förfaranden som påverkar konkurrensen inom luftfarten mellan med-
lemsstaterna kan ha avgörande effekt på handeln mellan dem. Det är därför
önskvärt att regler fastställs enligt vilka kommissionen i nära och ständig
kontakt med behöriga myndigheter i medlemsstaterna kan vidta nödvändiga
åtgärder för att tillämpa artikel 85 och 86 i fördraget på internationell luftfart
mellan flygplatser inom gemenskapen.
I en sådan förordning bör föreskrifter ges om lämpliga förfaranden och
befogenheter att fatta beslut samt påföljder för att säkerställa efterlevnaden
av förbuden i artikel 85.1 och 86 i fördraget. Därvid bör hänsyn tas till sådana
bestämmelser om förfaranden i förordning (EEG) nr 1017/68 som är tillämp-
liga på inlandstransporter och som är avfattade med tanke på vissa särdrag
för transportverksamhet i allmänhet.
'EGT nr C 182, 9.7.1984, s.2.
2 EGT nrC 182, 19.7.1982, s. 120 och EGT nrC345, 21.12. 1987.
3 EGT nr C 77, 21.3.1983, s. 20.
4 EGT nr 124, 28.11.1962, s. 2751/62.
5 EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.
6EGT nrL 175, 23.7.1968, s. 1.
7EGT nrL378, 31.12.1986, s.4.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
115
Företag som berörs bör beviljas rätt att bli hörda av kommissionen. Tredje
man vars intressen kan beröras av ett beslut bör ges tillfälle att i förväg
komma in med sina synpunkter. Det är även nödvändigt att se till att de be-
slut som fattas offentliggörs på ett tillfredsställande sätt.
Alla beslut som fattas av kommissionen med stöd av denna förordning kan
hänskjutas till domstolen för prövning enligt de villkor som anges i fördra-
get. Dessutom bör i enlighet med artikel 172 i fördraget domstolen ges oin-
skränkt rätt att pröva de beslut genom vilka kommissionen ålägger böter el-
ler förelägger viten.
Det är lämpligt att undanta vissa överenskommelser, beslut och samord-
nade förfaranden från förbudet i artikel 85.1 i fördraget i den mån dessas
enda syfte och följd är förbättringar eller samarbete på det tekniska områ-
det.
Med hänsyn till de speciella förhållandena på luftfartens område åligger
det i första hand företagen själva att se till att deras överenskommelser, be-
slut och samordnade förfaranden står i överensstämmelse med konkurrens-
reglerna. Någon anmälan till kommissionen behöver därför inte vara obliga-
torisk.
Företag kan i vissa fall vilja vända sig till kommissionen för att få bekräftat
att deras överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden är fören-
liga med gällande rätt. Ett förenklat förfarande bör därför fastställas för så-
dana fall.
Denna förordning inskränker inte tillämpningen av artikel 90 i fördraget.
Artikel 1
1. Denna förordning fastställer utförliga regler för tillämpningen av artikel
85 och 86 i fördraget på lufttransporttjänster.
2. Den skall endast gälla för internationella lufttransporter mellan flygplat-
ser inom gemenskapen.
Artikel 2
1. Förbudet i artikel 85.1 i fördraget gäller inte för överenskommelser, be-
slut och samordnade förfaranden som är förtecknade i bilagan, i den mån
deras enda syfte och följd är förbättringar eller samarbete på det tekniska
området. Denna förteckning är inte uttömmande.
2. Om det är nödvändigt skall kommissionen lämna in förslag till rådet för
ändring av förteckningen i bilagan.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
116
Artikel 3
1. Kommissionen skall, efter mottagande av klagomål eller på eget initiativ,
inleda förfaranden för att få överträdelser av bestämmelserna i artikel 85.1
eller 86 i fördraget att upphöra.
Klagomål kan lämnas in av
a) medlemsstater
b) fysiska eller juridiska personer som gör gällande ett rättmätigt intresse.
2. Efter framställning från berörda företag eller företagssammanslutningar
kan kommissionen lämna besked om att det, på grundval av de fakta den har
tillgång till, enligt artikel 85.1 eller 86 i fördraget inte föreligger några skäl
för kommissionen att ingripa med avseende på en överenskommelse, ett be-
slut eller ett samordnat förfarande.
Artikel 4
1. Då kommissionen konstaterar att en överträdelse av artikel 85.1 eller 86
i fördraget skett, kan den genom beslut kräva att berörda företag eller före-
tagssammanslutningar upphör med överträdelsen.
Utan att inskränka tillämpningen av andra bestämmelser i denna förord-
ning kan kommissionen rikta rekommendationer till berörda företag eller
företagssammanslutningar att upphöra med överträdelsen innan den fattar
ett beslut enligt föregående stycke.
2. Om kommissionen vid handläggningen av ett inkommet klagomål finner
att det på grundval av de uppgifter som lagts fram inte finns några skäl att
ingripa mot en överenskommelse, ett beslut eller ett samordnat förfarande
enligt artikel 85.1 eller 86 i fördraget, skall den i ett beslut avslå klagomålet
som ogrundat.
3. Om kommissionen, oavsett om den handlägger ett klagomål eller handlar
på eget initiativ, finner att en överenskommelse, ett beslut eller ett samord-
nat förfarande uppfyller villkoren i såväl artikel 85.1 som 85.3 i fördraget,
skall den fatta ett beslut enligt punkt 3 i nämnda artikel. I beslutet skall anges
från vilken dag det skall gälla. Denna får vara tidigare än dagen för beslutet.
Artikel 5
Invändningar
1. Företag eller företagssammanslutningar som önskar åberopa artikel 85.3
i fördraget med avseende på överenskommelser, beslut och samordnade för-
faranden som de är part i och på vilka bestämmelserna i punkt 1 i nämnda
artikel är tillämpliga, skall inkomma med en ansökan till kommissionen.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
117
2. Om kommissionen finner att en ansökan kan godkännas och om kommis-
sionen har all tillgänglig utredning och ingen åtgärd enligt artikel 3 vidtagits
mot överenskommelsen, beslutet eller det samordnade förfarandet, skall
den så snart som möjligt offentliggöra ett sammandrag av ansökan i Euro-
peiska gemenskapernas officiella tidning och anmoda varje intresserad
tredje man samt medlemsstaterna att inkomma med sina synpunkter till
kommissionen inom 30dagar. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till före-
tagens berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.
3. Såvida kommissionen inte inom en tidsfrist på 90 dagar från dagen för
offentliggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning meddelar
de sökande att det föreligger allvarliga tvivel om tillämpligheten av
artikel 85.3 i fördraget, anses överenskommelsen, beslutet eller det samord-
nade förfarandet, i den mån de står i överensstämmelse med den beskrivning
som lämnats i ansökan, undantagna från förbudet under den tid som redan
förflutit och under högst sex år från dagen för offentliggörandet i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning.
Om kommissionen efter utgången av tidsfristen på 90 dagar men före ut-
gången av sexårsperioden finner att förutsättningarna för att tillämpa
artikel 85.3 i fördraget inte är uppfyllda, skall den i ett beslut förklara att
förbudet i artikel 85.1 är tillämpligt. Ett sådant beslut kan ges retroaktiv ver-
kan i fall då en berörd part har lämnat oriktiga uppgifter, missbrukar ett un-
dantag från bestämmelserna i artikel 85.1 eller har överträtt artikel 86.
4. Kommissionen kan meddela de sökande i enlighet med punkt 3, stycke 1.
Den skall göra detta om en medlemsstat begär det inom 45 dagar från det att
ansökan sänts till medlemsstaten i enlighet med artikel 8.2. Denna begäran
måste grundas på överväganden som hänför sig till fördragets konkurrensre-
gler.
Om kommissionen finner att förutsättningarna i punkterna 1 och 3 i artikel
85 i fördraget är uppfyllda, skall den meddela ett beslut enligt artikel 85.3.
Beslutet skall ange från vilken dag det skall gälla. Denna får vara tidigare än
dagen för ansökan.
Artikel 6
1. I varje beslut meddelat enligt artikel 85.3 i fördraget och som är hänförligt
till artikel 4 eller 5 i denna förordning skall dess giltighetstid anges, vilken
normalt inte skall understiga sex år. Villkor och förpliktelser kan knytas till
beslutet.
2. Beslutet kan förnyas om förutsättningarna för tillämpningen av
artikel 85.3 i fördraget fortfarande är uppfyllda.
3. Kommissionen kan återkalla eller ändra ett beslut eller förbjuda särskilda
åtgärder från parternas sida
a) när något av de sakförhållanden som legat till grund för beslutet har änd-
rats, eller
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
118
b) när parterna bryter mot någon förpliktelse som knutits till beslutet, eller
c) när beslutet är grundat på oriktig information eller har föranletts av svek,
eller
d) när parterna missbrukar det genom beslutet medgivna undantaget från
bestämmelserna i artikel 85.1 i fördraget.
I de fall som nämns under b), c) eller d) ovan kan beslutet återkallas med
retroaktiv verkan.
Artikel 7
Med förbehåll för domstolens rätt till omprövning av kommissionens beslut
har endast kommissionen befogenhet att fatta beslut i enlighet med
artikel 85.3 i fördraget.
Myndigheterna i medlemsstaterna behåller sin befogenhet att avgöra om
bestämmelserna i artikel 85.1 eller 86 i fördraget är tillämpliga på varje en-
skilt fall till dess att kommissionen inleder en procedur för att utarbeta ett
beslut i det enskilda fallet eller har sänt ett meddelande i enlighet med vad
som föreskrivs i artikel 5.3, första stycket, i denna förordning.
Artikel 8
1. Kommissionen skall genomföra de procedurer som föreskrivs i denna för-
ordning i nära och ständig förbindelse med medlemsstaternas behöriga myn-
digheter. Dessa skall ha rätt att framföra synpunkter på sådana procedurer.
2. Kommissionen skall omgående till medlemsstaternas behöriga myndighe-
ter vidarebefordra kopior av klagomål, ansökningar och de viktigaste hand-
lingar som den mottar eller skickar ut som ett led i sådana procedurer.
3. Samråd skall alltid ske med en rådgivande kommitté för kartell- och mo-
nopolfrågor på luftfartens område innan ett beslut fattas efter en procedur i
enlighet med artikel 3, samt innan beslut fattas enligt artikel5.3, andra
stycket, artikel5.4, andra stycket eller artikel 6. Samråd skall också ske med
den rådgivande kommittén innan tillämpningsföreskrifter antas enligt
artikel 19.
4. Den rådgivande kommittén skall bestå av tjänstemän med sakkunskap i
luftfartsfrågor samt i kartell- och monopolfrågor. Varje medlemsstat utser
två tjänstemän som sina representanter. Var och en av dessa kan vid förfall
ersättas av annan tjänsteman.
5. Samråd skall ske vid ett gemensamt möte som kommissionen sammankal-
lar. Detta möte skall hållas tidigast 14 dagar efter det att kallelse avsänts.
Till kallelsen skall fogas en sammanfattning av varje fall som skall behandlas
tillsammans med en hänvisning till de viktigaste handlingarna och ett preli-
minärt förslag till beslut.
6. Den rådgivande kommittén får avge sitt utlåtande utan hinder av att nå-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
119
gon av dess ledamöter eller dennes ersättare inte är närvarande. En redogö-
relse för resultatet av samrådet skall bifogas förslaget till beslut. Den får inte
offentliggöras.
Artikel 9
1. Kommissionen får när den fullgör de uppdrag som tilldelats den genom
denna förordning, inhämta all nödvändig information från medlemsstater-
nas regeringar och behöriga myndigheter samt från företag och företagssam-
manslutningar.
2. När kommissionen sänder en begäran om information till ett företag eller
en företagssammanslutning, skall den samtidigt sända en kopia av denna be-
gäran till behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium företa-
get eller företagssammanslutningen har sitt huvudkontor.
3. I sin begäran skall kommissionen ange den rättsliga grunden för och syftet
med sin begäran samt de påföljder som stadgas i artikel 12.1b för den som
lämnar oriktig information.
4. Det åvilar ägarna till företagen eller deras representanter, och i fråga om
juridiska personer eller företag, firmor eller sammanslutningar som inte är
juridiska personer, den person som är bemyndigad att företräda dem enligt
lag eller enligt deras bestämmelser, att lämna den begärda informationen.
5. Om ett företag eller en företagssammanslutning inte tillhandahåller den
begärda informationen inom den tidsram som fastställts av kommissionen
eller tillhandahåller ofullständig information, skall kommissionen genom be-
slut kräva att informationen överlämnas. I beslutet skall anges vilken infor-
mation som begärs samt en lämplig tidsfrist inom vilken den skall överläm-
nas och upplysning lämnas om de påföljder som föreskrivs i artikel 12.1b
och 13.1 c liksom om rätten att få beslutet omprövat av domstolen.
6. Kommissionen skall samtidigt sända en kopia av sitt beslut till behörig
myndighet i den medlemsstat inom vars territorium företaget eller företags-
sammanslutningen har sitt huvudkontor.
Artikel 10
1. På begäran av kommissionen skall behöriga myndigheter i medlemssta-
terna utföra de undersökningar som kommissionen anser nödvändiga enligt
artikel 11.1 eller som den fattat beslut om enligt artikel 11.3. De tjänstemän
hos medlemsstaternas behöriga myndigheter som har ansvar för genomför-
andet av dessa undersökningar utövar sina befogenheter efter uppvisande av
ett skriftligt bemyndigande utfärdat av behörig myndighet i den medlemsstat
inom vars område undersökningen skall utföras. Ett sådant bemyndigande
skall ange ämnet för och syftet med undersökningen.
2. På begäran av kommissionen eller behörig myndighet i den medlemsstat
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
120
inom vars område undersökningen skall utföras, kan tjänstemän från kom-
missionen lämna tjänstemän vid den behöriga myndigheten den hjälp som
behövs för att genomföra uppgiften.
Artikel 11
1. Kommissionen får, när den fullgör de uppdrag som tilldelas den enligt
denna förordning, utföra alla erforderliga undersökningar hos företag och
företagssammanslutningar. För detta ändamål skall tjänstemän befullmäkti-
gade av kommissionen ha befogenhet att
a) granska räkenskaperna och andra affärshandlingar,
b) ta kopior av eller göra utdrag ur räkenskaper och affärshandlingar,
c) kräva muntliga förklaringar på stället,
d) gå in i vilka lokaler, på vilken mark och i vilka fordon som helst som an-
vänds av företag eller företagssammanslutningar.
2. De av kommissionen bemyndigade tjänstemännen utövar sina befogen-
heter efter uppvisande av skriftligt bemyndigande, i vilket ämnet för och syf-
tet med undersökningen anges liksom de påföljder som föreskrivs i artikel
12.1 c för de fall då de begärda räkenskaperna eller andra affärshandlingar
företes i ett ofullständigt skick. I god tid före undersökningen skall kommis-
sionen underrätta behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territo-
rium undersökningen skall utföras om undersökningen och om de bemyndi-
gade tjänstemännens identitet.
3. Företag och företagssammanslutningar skall underkasta sig de undersök-
ningar som kommissionen fattat beslut om. I beslutet skall anges ämnet för
och syftet med undersökningen samt datum då den skall inledas och upplys-
ning lämnas om de påföljder som föreskrivs i artikel 12.1 c och 13.1 d och om
rätten att få beslutet omprövat av domstolen.
4. Kommissionen fattar de i punkt 3 nämnda besluten efter samråd med be-
hörig myndighet i den medlemsstat inom vars territorium undersökningen
skall utföras.
5. Tjänstemän hos behörig myndighet i den medlemsstat inom vars territo-
rium undersökningen skall utföras kan på begäran av denna myndighet eller
kommissionen lämna kommissionens tjänstemän den hjälp som behövs för
att genomföra uppgiften.
6. I de fall då ett företag motsätter sig en undersökning som beordrats enligt
denna artikel skall den berörda medlemsstaten lämna de av kommissionen
bemyndigade tjänstemännen den hjälp som behövs för att göra det möjligt
för dem att utföra sin undersökning. Medlemsstaterna skall efter samråd
med kommissionen vidta nödvändiga åtgärder för detta ändamål senast den
31 juli 1989.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
121
Artikel 12
1. Kommissionen kan genom beslut ålägga företag eller företagssamman-
slutningar böter på 100-5 000 ecu om de uppsåtligen eller av oaktsamhet
a) lämnar oriktiga eller vilseledande upplysningar i samband med en ansö-
kan enligt artikel 3.2 eller 5, eller
b) i ett svar på en begäran enligt artikel 9.3 eller 9.5 lämnar oriktiga upplys-
ningar eller inte lämnar upplysningarna inom den tidsram som fastställts
genom beslut enligt artikel 9.5, eller
c) under en pågående undersökning enligt artikel 10 eller 11 företer de be-
gärda räkenskaperna eller andra affärshandlingar i ofullständigt skick el-
ler vägrar att underkasta sig en undersökning enligt artikel 11.3.
2. Kommissionen kan genom beslut ålägga företag eller företagssamman-
slutningar böter på 1000 -1000 000 ecu eller ett större belopp, vilket dock
inte får överstiga 10 procent av omsättningen under det föregående räken-
skapsåret hos företag som medverkat i överträdelsen genom att antingen
uppsåtligen eller av oaktsamhet
a) överträda artikel 85.1 eller 86 i fördraget, eller
b) handla i strid med en ålagd förpliktelse enligt artikel 6.1 i denna förord-
ning.
Då bötesbeloppets storlek bestäms skall hänsyn tas såväl till hur allvarlig
överträdelsen är som till hur länge den pågått.
3. Artikel 8 skall tillämpas.
4. Beslut som fattas enligt punkterna 1 och 2 är inte av straffrättslig karak-
tär.
5. Böter enligt punkt 2 a skall inte åläggas för handlingar som företagits se-
dan anmälan gjorts till kommissionen och innan denna fattat beslut om till-
lämpning av artikel 85.3 i fördraget, allt under förutsättning att handlingarna
omfattas av den verksamhet som beskrivits i anmälan.
Denna bestämmelse skall emellertid inte tillämpas då kommissionen har
meddelat de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att den ef-
ter en preliminär granskning är av den uppfattningen att artikel 85.1 i fördra-
get är tillämplig och att artikel 85.3 i fördraget inte är tillämplig.
Artikel 13
1. Kommissionen kan genom beslut förelägga företag eller företagssamman-
slutningar vite på 50-1000 ecu per dag, räknat från den i beslutet fastställda
dagen, för att tvinga dem till
a) att upphöra med en överträdelse av artikel 85.1 eller 86 i fördraget i enlig-
het med föreläggande i artikel 4 i denna förordning,
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
122
b) att avstå från handlingar som förbjuds i artikel 6.3,
c) att lämna fullständiga och riktiga uppgifter som begärts i beslut enligt
artikel 9.5,
d) att underkasta sig en undersökning som kommissionen beslutat enligt
artikel 11.3.
2. När ett företag eller en företagssammanslutning har efterkommit ett vi-
tesföreläggande, kan kommissionen besluta om nedsättning av det förelagda
vitet.
3. Artikel 8 skall tillämpas.
Artikel 14
Domstolen har, i den mening som avses i artikel 172 i fördraget, oinskränkt
rätt att pröva beslut varigenom kommissionen har fastställt böter eller viten.
Den kan undanröja, nedsätta eller höja fastställda böter eller viten.
Artikel 15
Vid tillämpningen av artikel 12-14 skall ecun ha det värde som den åsatts för
upprättandet av gemenskapens budget enligt artikel 207 och 209 i fördraget.
Artikel 16
1. Innan kommissionen vägrar utfärda det intyg som nämns i artikel 3.2 eller
innan den fattar beslut enligt artikel 4 och 5.3 andra stycket samt 5.4, 6.3,12
och 13 skall den ge berörda företag eller företagssammanslutningar tillfälle
att bli hörda om de förhållanden som kommissionen har eller har haft in-
vändningar mot.
2. Om kommissionen eller medlemsstaternas behöriga myndigheter anser
det nödvändigt, kan de också höra andra fysiska eller juridiska personer.
Framställningar från sådana personer om att bli hörda skall bifallas när de
visar att de har tillräckligt intresse i saken.
3. Då kommissionen avser att fatta ett beslut enligt artikel 85.3 i fördraget
skall den offentliggöra ett sammandrag av överenskommelsen, beslutet eller
det samordnade förfarandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
och anmoda var och en som anser sig berörd att inkomma med yttrande inom
en av kommissionen fastställd tidsperiod som inte får vara kortare än en må-
nad. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens berättigade in-
tresse av att skydda sina affärshemligheter.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
123
Artikel 17
1. Den information som kommer fram till följd av tillämpning av
artiklarna 9-11 får användas endast för de syften som anges i där aktuell
begäran eller undersökning.
2. Med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 16 och 18 får kommissio-
nen och medlemsstaternas behöriga myndigheter med tjänstemän och andra
anställda inte röja uppgifter som utgör affärshemligheter och som de har fått
vid tillämpning av denna förordning.
3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 hindrar inte offentliggörande av all-
män information eller undersökningar som inte innehåller uppgifter om en-
skilda företag eller företagssammanslutningar.
Artikel 18
1. Kommissionen skall offentliggöra de beslut som den fattar enligt
artiklarna 3.2, 4, 5.3 andra stycket, 5.4 och 6.3.
2. Offentliggörandet skall ge upplysning om parternas namn och beslutets
huvudsakliga innehåll. Vid offentliggörandet skall hänsyn tas till företagens
berättigade intresse av att skydda sina affärshemligheter.
Artikel 19
Kommissionen har befogenhet att utfärda tillämpningsföreskrifter med av-
seende på form, innehåll och detaljer i övrigt för klagomål enligt artikel 3,
ansökningar enligt artiklarna 3.2 och 5 samt sådana förhör som anges i
artiklarna 16.1 och 16.2.
Artikel 20
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tilllämplig i alla
medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 14 december 1987
På rådets vägnar
U. Ellemann-Jensen
Ordförande
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
124
Förteckning som avses i artikel 2
a) Införande eller enhetlig tillämpning av obligatoriska eller rekommende-
rade tekniska normer för luftfartyg, delar och utrustning därtill samt förnö-
denheter till luftfartyg, då sådana normer bestäms av en internationellt er-
känd organisation eller av en tillverkare av luftfartyg eller utrustning,
b) införande eller enhetlig tillämpning av tekniska normer för fasta instal-
lationer avsedda för luftfartyg, då sådana normer bestäms av en internatio-
nellt erkänd organisation,
c) utbyte, leasing och underhåll av samt gemensam lagerhållning för luft-
fartyg, delar och utrustning därtill samt fasta installationer för luftfartsända-
mål och gemensamma inköp av delar till luftfartyg, förutsatt att sådana upp-
görelser sker på icke-diskriminerande grunder,
d) införande, drift och underhåll av tekniska nätverk avsedda för kommu-
nikationer, förutsatt att sådana överenskommelser sker på icke-diskrimine-
rande grunder,
e) utbyte, gemensamt utnyttjande och utbildning av personal för tekniska
och driftsmässiga uppgifter,
f) organisation och genomförande av alternativ befordran av passagerare,
post och bagage i händelse av maskinhaveri eller luftfartygs försening, an-
tingen på charterbasis eller genom utbyte till ett annat luftfartyg på kon-
traktsenliga villkor,
g) organisation och genomförande av anslutnings- eller tilläggstransporter
med luftfartyg samt fastställelse och tillämpning av totalpriser och villkor för
sådana transporter,
h) uppsamling av enstaka försändelser,
i) fastställelse och tillämpning av enhetliga regler för transportprisernas
struktur och villkor för dessas tillämpning, förutsatt att reglerna inte direkt
eller indirekt bestämmer biljettpriser och villkor,
j) överenskommelser beträffande försäljning, påskrift och godtagande av
biljetter mellan lufttrafikföretag (”interlining”) liksom återbetalnings-, pro
rata- och redovisningssystem som upprättas för sådana ändamål,
k) avräkning och utjämning av konton mellan lufttrafikföretag genom en
clearingcentral inklusive sådana tjänster som kan vara nödvändiga eller för-
knippade med detta; avräkning och utjämning av konton mellan lufttrafik-
företag och de agenter de utnämnt genom ett centraliserat och automatiserat
betalningssystem inklusive sådana tjänster som kan vara nödvändiga eller
förknippade med detta.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
125
Rådets förordning (EEG) Nr 3976/87
av den 14 december 1987
om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på
vissa kategorier av överenskommelser och
samordnade förfaranden inom luftfartssektorn
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
126
om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överens-
kommelser och samordnade förfaranden inom luftfartssektorn
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 87 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
med beaktande av Europaparlamentets yttranden2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttranden3, och
med beaktande av följande:
I rådets förordning (EEG) nr3975/874 fastställs proceduren för tillämp-
ning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn. I rådets förord-
ning nrl75 fastställs proceduren för tillämpning av dessa regler på andra
överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden än de som direkt an-
går lufttransporttjänster.
Artikel 85.1 i fördraget kan förklaras vara icke tillämplig på vissa katego-
rier av överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden som uppfyl-
ler de villkor som anges i artikel 85.3.
Gemensamma tillämpningsföreskrifter för artikel 85.3 antas genom en
förordning i enlighet med artikel 87. Enligt artikel 87.2b måste en sådan för-
ordning fastställa den närmare utformningen för tillämpning av artikel 85.3
och under hänsynstagande till nödvändigheten av att å ena sidan trygga en
effektiv övervakning och att å andra sidan i största möjliga utsträckning för-
enkla den administrativa kontrollen. Enligt artikel 87.2 d skall en sådan för-
ordning fastställa fördelningen av uppgifter mellan kommissionen och dom-
stolen.
Luftfartssektorn har hittills reglerats genom ett nätverk av internationella
överenskommelser, bilaterala avtal mellan stater samt bilaterala och multila-
terala avtal mellan lufttrafikföretag. De ändringar i detta internationella re-
gelverk som är nödvändiga för att öka konkurrensen bör införas gradvis för
att ge luftfartssektorn tid att anpassa sig.
Kommissionen bör därför bemyndigas att genom en förordning förklara
att vissa kategorier av överenskommelser mellan företag, vissa beslut av fö-
retagssammanslutningar samt vissa samordnade förfaranden skall undantas
från bestämmelserna i artikel 85.1.
Det bör fastställas på vilka särskilda villkor och under vilka omständighe-
ter kommissionen får utöva sådana befogenheter i nära och ständigt samar-
bete med medlemsstaternas behöriga myndigheter.
1 EGT nr C 182, 9.7.1984, s.3.
2 EGT nr C 262, 14.10.1985, s. 44, EGT nr C190, 20.7.1987, s. 182 och EGT nr C 345,
21.12.1987.
3 EGT nr C 303, 25.11.1985, s.31 och EGT nr C 333, 29.12.1986, s.27.
4 Se sid. 1 denna tidning.
5 EGT nr 13, 21.2,1962, s. 204/62.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
127
Det är särskilt önskvärt att gruppundantag medges för vissa kategorier av
överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden och att dessa undan-
tag medges för en begränsad tidsperiod under vilken lufttrafikföretagen kan
anpassa sig till en marknadssituation med ökad konkurrens. Kommissionen
bör i nära samarbete med medlemsstaterna exakt ange dessa undantags om-
fattning och de villkor som är knutna till dem.
Undantag kan inte medges om de i artikel 85.3 uppställda villkoren inte
är uppfyllda. Kommissionen bör därför ha befogenhet att vidta lämpliga åt-
gärder då en överenskommelse visar sig ha följder som är oförenliga med
artikel 85.3. Kommissionen bör följaktligen först ha möjlighet att rikta re-
kommendationer till parterna och därefter fatta beslut.
Denna förordning inskränker inte tillämpningen av artikel 90 i fördraget.
Stats- och regeringscheferna enades vid sitt möte i juni 1986 om att den
inre marknaden inom luftfartssektorn skall vara genomförd 1992 i enlighet
med gemenskapens åtgärder i syfte att stärka sin ekonomiska och sociala
samhörighet. Bestämmelserna i denna förordning tillsammans med bestäm-
melserna i rådets direktiv 87/601/EEG av den 14 december 1987 om biljett-
priser för regelbunden lufttrafik mellan medlemsstaterna6 och bestämmel-
serna i rådets beslut 87/602/EEG av den 14 december 1987 om delning av
passagerarkapaciteten mellan lufttrafikföretag i regelbunden lufttrafik mel-
lan medlemsstaterna och om lufttrafikföretags tillgång till regelbunden luft-
trafik mellan medlemsstaterna1 utgör ett första steg i denna riktning. För att
förverkliga det av stats- och regeringscheferna uppställda målet kommer rå-
det därför att besluta om ytterligare liberaliseringsåtgärder vid slutet av en
inledande treårsperiod.
Artikel 1
Denna förordning gäller för internationella lufttransporter mellan flygplat-
ser inom gemenskapen.
Artikel 2
1. Kommissionen får med beaktande av förordning (EEG) nr 3975/87 och i
enlighet med artikel 85.3 i fördraget genom en förordning förklara att
artikel 85.1 inte skall tillämpas på vissa kategorier av överenskommelser
mellan företag, vissa beslut av företagssammanslutningar och vissa samord-
nade förfaranden.
2. Kommissionen bör särskilt anta sådana förordningar med avseende på
överenskommelser, beslut eller samordnade förfaranden som rör
- gemensam planering och samordning av den kapacitet som skall erbjudas
inom regelbunden lufttrafik, i den mån detta bidrar till att åstadkomma en
spridning av flygningarna till tider på dygnet och under tidsperioder då
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
6 Se s. 12 i denna tidning.
1 Se s. 19 i denna tidning.
128
trafikintensiteten är lägre eller till flyglinjer med lägre beläggning, så
länge parterna utan påföljd kan säga upp sådana överenskommelser, be-
slut eller samordnade förfaranden genom att endast med tre månaders
varsel meddela att de inte avser att delta i en sådan gemensam planering
och samordning under kommande säsonger,
- fördelning av intäkter från regelbunden lufttrafik så länge överföringen
inte överstiger i procent av den poolintäkt som den överförande parten
haft på en viss flyglinje och den överförande parten inte delar eller god-
känner några kostnader samt överföringen sker som ersättning för den
förlust som den mottagande parten åsamkats genom att förlägga flyg-
ningar till tider på dygnet eller till tidsperioder då trafikbelastningen inte
är så stor,
- samråd för gemensamt utarbetande av förslag till taxor, biljettpriser och
villkor för befordran av passagerare och bagage i regelbunden lufttrafik
under förutsättning att sådana samråd är frivilliga, att utgången av dem
inte är bindande för lufttrafikföretagen, och att kommissionen och de
medlemsstater vars lufttrafikföretag är berörda får delta som observatörer
vid alla sådana samråd,
- fördelning av avgångs- och ankomsttider på flygplatser och planering av
trafiken på flygplatser under förutsättning att de berörda lufttrafikföreta-
gen har rätt att delta i dessa överenskommelser, att full insyn är möjlig i
de nationella och multilaterala åtgärderna med anledning av dessa över-
enskommelser och att de tar hänsyn till alla restriktioner och fördelnings-
bestämmelser som införts av nationella eller internationella myndigheter
och till varje rättighet som trafikföretagen tidigare har förvärvat,
- gemensamma inköp samt gemensam utveckling och drift av datoriserade
bokningssystem som lufttrafikföretagen använder för att upprätta tidta-
beller, göra reservationer och ställa ut biljetter, under förutsättning att
medlemsstaternas lufttrafikföretag har tillträde till dessa system på samma
villkor, att deltagande lufttrafikföretags flygningar förtecknas enligt grun-
der som inte är diskriminerande samt att en deltagare får utträda ur syste-
met efter skälig uppsägningstid,
- teknisk och driftsmässig marktjänst på flygplatserna såsom förflyttning av
flygplan från parkeringsplatsen till manövrerbar position (aircraft push
back), bränslepåfyllning, städning och säkerhetsåtgärder,
- betjäning av passagerare samt post-, frakt- och bagagehantering på flyg-
platserna, eller
- tjänster i samband med tillhandahållande av in-flight catering.
3. Med beaktande av punkt 2 skall i kommissionens förordningar klart an-
ges vilka kategorier av överenskommelser, beslut och samordnade förfaran-
den som de är tillämpliga på och skall de särskilt ange
a) de restriktioner eller klausuler som får och som inte får förekomma i
överenskommelserna, besluten och de samordnade förfarandena,
b) de klausuler som måste förekomma i överenskommelserna, besluten och
de samordnade förfarandena eller andra villkor som måste uppfyllas.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
129
9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 29
Artikel 3
Förordningar som kommissionen antar enligt artikel 2 skall upphöra att gälla
den 31 januari 1991.
Artikel 4
Förordningar som antas enligt artikel 2 skall innefatta en bestämmelse om
att de skall tillämpas med retroaktiv verkan på överenskommelser, beslut
och samordnade förfaranden som föreligger vid tidpunkten för en sådan för-
ordnings ikraftträdande.
Artikel 5
Innan en förordning antas, skall kommissionen offentliggöra ett förslag till
denna och anmoda alla berörda personer och organisationer att komma in
med sina yttranden inom en av kommissionen fastställd skälig tidsfrist, som
inte får vara kortare än en månad.
Artikel 6
Innan kommissionen offentliggör ett förslag till förordning och innan den
antar en förordning, skall den samråda med den rådgivande kommittén för
kartell- och monopolfrågor på luftfartens område, som tillsatts genom arti-
kel 8.3 i förordning (EEG) nr3975/87.
Artikel 7
1. Om berörda personer åsidosätter ett villkor eller en förpliktelse som är
knutet eller knuten till ett undantag, vilket medgetts i en förordning antagen
enligt artikel 2, får kommissionen för att få en sådan överträdelse att upp-
höra
- rikta rekommendationer till berörda personer och
- i händelse av underlåtenhet från dessa personer att följa dessa rekommen-
dationer och beroende på hur allvarlig överträdelsen är, fatta ett beslut
varigenom de antingen förbjuds att genomföra eller förpliktas att vidta
vissa åtgärder eller varigenom de med samtidig återkallelse av det med-
givna gruppundantaget, medges ett individuellt undantag enligt artikel 4.2
i förordning (EEG) nr 3975/87 eller varigenom det medgivna gruppundan-
taget återkallas.
2. Om kommissionen antingen på eget initiativ eller på begäran av en med-
lemsstat eller en fysisk eller juridisk person, som åberopar ett rättmätigt in-
tresse, finner att en överenskommelse, ett beslut eller ett samordnat förfa-
rande, för vilken eller vilket ett gruppundantag medgetts genom en förord-
ning antagen enligt artikel 2.2, i ett enskilt fall ändå har följder som är oför-
enliga med artikel 85.3 eller är förbjudna i artikel 86, kan kommissionen
återkalla gruppundantaget för dessa överenskommelser, beslut och samord-
nade förfaranden och enligt artikel 13 i förordning (EEG) nr 3975/87 vidta
alla lämpliga åtgärder i syfte att få dessa överträdelser att upphöra.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
130
3. Innan kommissionen fattar ett beslut enligt punkt 2, kan den rikta rekom-
mendationer till de berörda personerna att upphöra med överträdelsen.
Artikel 8
Rådet skall besluta om ändring i denna förordning senast den 30 juni 1990
på grundval av ett förslag från kommissionen, vilket skall läggas fram senast
den 1 november 1989.
Artikel 9
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1988.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla med-
lemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 14 december 1987.
På rådets vägnar
U. Ellemann-Jensen
Ordförande
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
131
Rådets förordning (EEG) Nr 2344/90
av den 24 juli 1990
om ändring av förordning (EEG) nr 3976/87
angående tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget
på vissa kategorier av överenskommelser och
samordnade förfaranden inom luftfartssektorn
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
132
om ändring av förordning (EEG) nr 3976/87 angående tillämpningen av
artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser och
samordnade förfaranden inom luftfartssektorn
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 87 i detta
med beaktande av kommissionens förslag1,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3,
och med beaktande av följande:
Rådets förordning (EEG) nr3976/874 bemyndigar kommissionen att ge-
nom en förordning förklara att bestämmelserna i artikel 85.1 inte är tillämp-
liga på vissa kategorier av överenskommelser mellan företag, vissa beslut av
företagssammanslutningar och vissa samordnade förfaranden.
Dessa gruppundantag medgavs för en begränsad tidsperiod, som löper ut
den 31 januari 1991, för att ge lufttrafikföretag möjlighet att anpassa sig till
en marknadssituation med ökad konkurrens föranledd av förändringar i det
regelverk som är tillämpligt på internationell luftfart inom gemenskapen.
Efter detta datum kommer det fortfarande att finnas behov av gruppun-
dantag under ytterligare en övergångsperiod.
Artikel 1
Förordning (EEG) nr3976/87 ändras härigenom på följande sätt:
1. i artikel 2.2 tillkommer en ny strecksats med följande lydelse:”-
samråd om fraktsatser,”
2. i artikel 3 ersätts ”den 31 januari 1991” med ”den 31 december 1992”,
3. i artikel 8 ersätts ”den 30 juni 1990” och ”den 1 november 1989” med ”den
31 december 1992” och ”den 1 juli 1992”.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
>EGTnrC258, 11.10.1989, s.3.
2 EGT nr C 149, 18.6.1990.
3 EGT nrC 112, 7.5.1990, s. 17.
4 EGT nrL 374, 31.12.1987, s.9.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
133
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla Prop. 1991/92:29
medlemsstater. Bilaga 1
Utfärdad i Bryssel den 24 juli 1990.
På rådets vägnar
C. Mannino
Ordförande
134
Kommissionens förordning (EEG) Nr 82/91
av den 5 december 1990
om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa
kategorier av överenskommelser, beslut och
samordnade förfaranden som rör marktjänster
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
135
om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av
överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden som rör
marktjänster
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen,
med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 3976/87 av den
14 december 1987 om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kate-
gorier av överenskommelser och samordnade förfaranden på luftfartens
område1 i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr2344/902, särskilt artikel 2
i denna,
efter att ha offentliggjort ett förslag till denna förordning3,
efter samråd med den rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrå-
gor på luftfartens område,
och med beaktande av följande:
1. Förordning (EEG) nr3976/87 bemyndigar kommissionen att genom en
förordning tillämpa artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överens-
kommelser, beslut och samordnade förfaranden, som direkt eller indirekt
angår lufttransporttjänster.
2. Överenskommelser, beslut eller samordnade förfaranden som avser mark-
tjänster som ombesörjs antingen av lufttrafikföretag eller företag specialise-
rade på dessa tjänster, till exempel teknisk och driftsmässig marktjänst, be-
tjäning av passagerare, post, frakt- och bagagehantering samt tjänster i sam-
band med tillhandahållande av in-flight catering kan under vissa omständig-
heter begränsa konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstater.
Av hänsyn till de berörda företagens rättssäkerhet bör en kategori av över-
enskommelser anges, som även om de i allmänhet inte är konkurrensbegrän-
sande, kan undantas såvida de på grund av särskilda ekonomiska eller rätts-
liga förhållanden skulle kunna omfattas av artikel 85.1.
3. Sådana överenskommelser, beslut eller samordnade förfaranden kan leda
till ekonomiska fördelar i den mån de bidrar till att säkerställa kontinuerlig
tillgång till tjänster av hög standard till skälig kostnad, något som såväl luft-
trafikföretagen som deras kunder är betjänta av.
4. Undantag för sådana överenskommelser, beslut och samordnade förfaran-
den bör dock förenas med villkor för att undvika att de medför begräns-
ningar som inte är nödvändiga för att åstadkomma tjänster av bästa möjliga
1 EGT nr L 374, 31.12.1987, s. 9.
2EGT NrL 217, 11.8.1990, s. 15.
3 EGT nr C 211, 24.8.1990, s. 12.
136
kvalitet och för att de inte skall leda till att konkurrensen när det gäller så-
dana tjänster sätts ur spel.
5. Villkoren för att undantag skall medges enligt denna förordning måste
därför vara att överenskommelserna inte förpliktar lufttrafikföretagen att
utnyttja tjänster från endast en viss leverantör, att tillhandahållandet av
tjänsterna inte görs beroende av att avtal skall ingås om andra varor eller
tjänster, att det står varje lufttrafikföretag fritt att välja de tjänster som bäst
svarar mot dess behov från det urval av tjänster som en bestämd leverantör
erbjuder, att begärda priser är skäliga för de tjänster som faktiskt tillhanda-
hålls och att det står lufttrafikföretagen fritt att utan påföljd frånträda över-
enskommelserna efter uppsägning tre månader i förväg.
6. I överensstämmelse med artikel 4 i förordning (EEG) nr 3976/87 skall
förevarande förordning tillämpas med retroaktiv verkan på överenskommel-
ser, beslut och samordnade förfaranden som föreligger vid dess ikraftträ-
dande, förutsatt att de uppfyller de villkor för undantag som uppställs i
denna förordning.
7. Enligt artikel 7 i förordning (EEG) nr 3976/87 skall förevarande förord-
ning också ange de omständigheter under vilka kommissionen i enskilda fall
kan återkalla förmånen av gruppundantaget.
8. Överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden som automatiskt
undantas genom denna förordning behöver inte anmälas enligt rådets för-
ordning nr 174. I verkligt tveksamma fall kan företag emellertid begära att
kommissionen förklarar huruvida deras överenskommelser står i överens-
stämmelse med denna förordning eller inte.
9. Denna förordning inskränker inte tillämpningen av artiklarna 86 och 90,
särskilt då det på en flygplats inte förekommer någon konkurrens beträf-
fande vissa marktjänster.
Artikel 1
Med stöd av artikel 85.3 i fördraget och under förutsättning att de villkor
som anges i artikel 3 i denna förordning är uppfyllda, förklaras härmed att
artikel 85.1 i fördraget inte skall gälla för överenskommelser, beslut eller
samordnade förfaranden i vilka endast två företag är parter, och vilka gäller
endast den ena partens tillhandahållande av de i artikel 2 nämnda tjänsterna
till ett lufttrafikföretag vid en flygplats inom gemenskapen som är öppen för
internationell lufttrafik.
Artikel 2
Det undantag som medges enligt artikel 1 är tillämpligt på följande tjänster:
1. alla tekniska och driftsmässiga marktjänster som vanligtvis tillhandahålls
4 EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
137
vid flygplatser, såsom utlämning av alla för en flygning nödvändiga doku-
ment och upplysningar till besättningen, service på plattan inklusive lastning
och lossning, säkerhetsåtgärder, service på flygplanet och bränslepåfyllning
samt förberedelser för start,
2. alla tjänster i samband med betjäning av passagerare samt post-, frakt-
och bagagehantering, till exempel information till passagerare och allmän-
het, betjäning av passagerare och hantering av deras bagage före avgång och
efter ankomst samt hantering och förvaring av frakt och post i samband med
postbefordran,
3. alla tjänster i samband med in-flight catering såsom tillagning, förvaring
och leverans av måltider och förråd till flygplan och skötsel av cateringutrust-
ning.
Artikel 3
Undantaget är endast tillämpligt om
1. överenskommelserna, besluten eller de samordnade förfarandena inte
tvingar ett lufttrafikföretag att genom endast en viss leverantör utnyttja alla
eller några av de marktjänster som nämns i artikel 2,
2. tillhandahållandet av de i artikel 2 nämnda tjänsterna inte förenas med
krav på avtal om eller köp av andra varor eller tjänster som genom sin karak-
tär eller enligt affärssed inte har samband med de i artikel 2 nämnda tjäns-
terna, och inte heller med krav på liknande avtal om tillhandahållande av
tjänster på en annan flygplats,
3. överenskommelserna, besluten eller de samordnade förfarandena inte
hindrar ett lufttrafikföretag från att bland det urval av marktjänster som er-
bjuds av en viss leverantör välja de tjänster som det önskar beställa från
denne leverantör och inte vägrar lufttrafikföretaget rätt att beställa liknande
eller andra tjänster från en annan leverantör eller att självt anskaffa dem,
4. leverantören av marktjänster inte direkt eller indirekt inför priser eller
andra villkor som är oskäliga, särskilt när de inte står i ett rimligt förhållande
till anskaffningskostnaden för de tjänster som tillhandahålls,
5. leverantören av marktjänster inte tillämpar olika villkor för likvärdiga
tjänster gentemot sina kunder,
6. lufttrafikföretaget utan påföljd och efter uppsägning tre månader i förväg
kan frånträda överenskommelsen med leverantören av marktjänster.
Artikel 4
Enligt artikel 7 i Rådets förordning (EEG) nr 3976/87 kan kommissionen
återkalla undantaget enligt förevarande förordning då den i ett enskilt fall
finner att en överenskommelse, ett beslut eller ett samordnat förfarande, för
vilken eller vilket undantag medgetts enligt denna förordning, ändå har vissa
följder som är oförenliga med de villkor som uppställs i artikel 85.3 i fördra-
get eller är förbjudna i artikel 86.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
138
Artikel 5
Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1991 och upphör att gälla den
31 december 1992.
Den gäller med retroaktiv verkan på överenskommelser, beslut och sam-
ordnade förfaranden som föreligger vid dess ikraftträdande från den tid-
punkt då förutsättningarna för tillämpning av denna förordning har upp-
fyllts.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 5 december 1990
På kommissionens vägnar
Leon Brittan
Vice ordförande
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
139
Kommissionens förordning (EEG) Nr 83/91
av den 5 december 1990
om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa
kategorier av överenskommelser mellan företag
med avseende på datoriserade bokningssystem för
lufttransporttjänster
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
140
om tillämpning av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av
överenskommelser mellan foretag med avseende på datoriserade
bokningssystem för lufttransporttjänster
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen,
med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 3976/87 av den
14 december 1987 om tillämpning av artikel 85.3 i fördraget på vissa katego-
rier av överenskommelser och samordnade förfaranden1 inom luftfartssek-
torn i dess lydelse enligt förordning 2344/902, särskilt artikel 2 i denna,
efter att ha offentliggjort ett förslag till denna förordning3,
efter samråd med den rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrå-
gor på luftfartens område,
och med beaktande av följande:
1. Rådets förordning (EEG) nr 3976/87 bemyndigar kommissionen att ge-
nom en förordning tillämpa artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av
överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden som direkt eller in-
direkt rör tillhandahållandet av lufttransporttjänster.
2. Överenskommelser om gemensamma inköp, gemensam utveckling och
gemensam drift av datoriserade bokningssystem när det gäller att lägga upp
tidtabeller, göra reservationer och ställa ut biljetter kan begränsa konkur-
rensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna.
3. Datoriserade bokningssystem kan lämna lufttrafikföretag, resebyråer och
flygresenärer värdefull service genom att erbjuda lättillgänglig, aktuell och
detaljerad information, särskilt om flyglägenheter, prisalternativ och plats-
tillgång. De kan också användas för bokningar och i vissa fall för att ställa ut
biljetter och embarkeringskort. Härigenom ges flygresenären möjlighet att
träffa ett val grundat på utförligare information och tillgodoser därigenom
hans resebehov på bästa möjliga sätt. För att dessa fördelar skall kunna upp-
nås måste emellertid presentationen av tidtabeller och biljettpriser vara så
komplett och opartisk som möjligt.
4. Marknaden för datoriserade bokningssystem är sådan att få enskilda euro-
peiska företag på egen hand kan göra de investeringar och uppnå de stor-
driftsfördelar som krävs för att konkurrera med de mer avancerade existe-
rande systemen. Samarbete bör därför tillåtas på detta område. Ett grupp-
undantag bör därför medges för sådant samarbete.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
1 EGT nrL374, 31.12.1987, s.9.
2EGT nrL217, 11.8.1990, s. 15.
3 EGT nrC211, 24.8.1990, s.7.
141
5. Enligt rådets förordning (EEG) nr2299/894 om en uppförandekod för da-
toriserade bokningssystem bör samarbetet inte tillåta moderföretagen att
skapa otillbörliga fördelar för sig själva och därigenom snedvrida konkurren-
sen. Det är därför nödvändigt att säkerställa att ingen diskriminering före-
kommer mellan moderföretag och deltagande lufttrafikföretag, i synnerhet
vad gäller tillträde till och opartiskhet vid presentationen. Gruppundantaget
bör vara förbundet med villkor som säkerställer att alla lufttrafikföretag kan
delta i systemen utan att diskrimineras med avseende på tillträde, presenta-
tion, inmatning av information och avgifter. Vidare måste abonnenterna, för
att konkurrensen skall upprätthållas på en oligopolistisk marknad, kunna
byta från ett system till ett annat med kort varsel och utan påföljd. Systemle-
verantörer och lufttrafikföretag bör inte tillåtas agera på ett sätt som begrän-
sar konkurrensen mellan systemen.
6. Enligt artikel 4 i förordning (EEG) nr 3976/87 bör förevarande förordning
tillämpas med retroaktiv verkan på överenskommelser som gäller vid denna
förordnings ikraftträdande, förutsatt att de uppfyller de villkor för undantag
som uppställs i denna förordning.
7. Enligt artikel 7 i förordning (EEG) nr 3976/87 bör förevarande förordning
också ange de omständigheter under vilka kommissionen i enskilda fall kan
återkalla gruppundantaget.
8. De överenskommelser som automatiskt undantas genom denna förord-
ning behöver inte anmälas enligt rådets förordning nr 175. I verkligt tvek-
samma fall kan företag emellertid begära att kommissionen förklarar huru-
vida deras överenskommelser överensstämmer med denna förordning eller
inte.
9. Denna förordning inskränker inte tillämpningen av fördragets artikel 86.
Artikel 1
Med stöd av artikel 85.3 i fördraget och under förutsättning att villkoren i
artikel 3-11 i denna förordning är uppfyllda, förklaras härmed att
artikel 85.1 i fördraget inte skall gälla för överenskommelser mellan företag
då överenskommelserna har till syfte
a) att gemensamt köpa eller utveckla ett datoriserat bokningssystem, eller
b) att etablera en systemleverantör för marknadsföring och drift av det dato-
riserade bokningssystemet, eller
c) att reglera hur distributionstjänster skall tillhandahållas av systemleve-
rantören eller av återförsäljare.
Undantaget skall endast vara tillämpligt på följande förpliktelser:
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
4 EGT nrL220, 29.7.1989, s. 1.
5 EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.
142
i) en förpliktelse att inte engagera sig direkt eller indirekt i utvecklingen,
marknadsföringen eller driften av ett annat datoriserat bokningssystem,
ii) en förpliktelse för systemleverantören att utse moderföretag eller delta-
gande lufttrafikföretag till återförsäljare med avseende på alla eller vissa
abonnenter inom ett angivet område inom den gemensamma markna-
den,
iii) en förpliktelse för systemleverantören att bevilja en återförsäljare en-
samrätt att värva alla eller vissa abonnenter inom ett angivet område
inom den gemensamma marknaden, eller
iv) en förpliktelse för systemleverantören att inte tillåta återförsäljare att
sälja distributionstjänster som tillhandahålls av andra systemleverantö-
rer.
Artikel 2
I denna förordning avses med
datoriserat bokningssystem: ett datoriserat system som innehåller informa-
tion om bl.a. lufttrafikföretags tidtabeller, biljettpriser, platstillgång och
tjänster i samband med flygbefordran, och med vars hjälp bokningar kan
göras eller biljetter ställas ut eller bådadera, och som är av sådan omfattning
att samtliga eller några av dessa tjänster ställs till abonnenternas förfogande,
distributionstjänster: tjänster som en systemleverantör ställer till förfo-
gande för att presentera information till abonnenter om lufttrafikföretags
tidtabeller, biljettpriser och platstillgång samt för att reservera platser eller
ställa ut biljetter eller bådadera och för att tillhandahålla vatje annan tjänst
i samband med flygbefordran,
återförsäljare: ett företag som systemleverantören godkänt för försäljning
av distributionstjänster till abonnenter,
moderföretag: ett lufttrafikföretag som är systemleverantör eller som di-
rekt eller indirekt, ensamt eller tillsammans med andra, äger eller kontrolle-
rar en systemleverantör,
deltagande lufttrafikföretag: ett lufttrafikföretag som har en överenskom-
melse med en systemleverantör om försäljning av sina tjänster genom ett da-
toriserat bokningssystem. I den utsträckning som ett moderföretag använder
distributionstjänsterna i sitt eget bokningssystem betraktas det som ett delta-
gande lufttrafikföretag,
abonnent: ett annat företag än ett deltagande lufttrafikföretag som enligt
avtal eller annan uppgörelse med en systemleverantör eller återförsäljare an-
vänder ett datoriserat bokningssystem inom gemenskapen för försäljning av
lufttransporttjänster till enskilda personer,
systemleverantör: varje företag som ansvarar för driften av ett datoriserat
bokningssystem.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
143
Artikel 3
1. En systemleverantör som erbjuder distributionstjänster skall ge varje
lufttrafikföretag möjlighet att få del av dessa tjänster på lika och icke-diskri-
minerande villkor inom ramen för varje systems tillgängliga kapacitet om
inte annat följer av tekniska begränsningar som ligger utanför systemleve-
rantörens kontroll.
2. a) En systemleverantör får inte
- knyta oskäliga villkor till ett avtal med ett deltagande lufttrafikföre-
tag,
- kräva att tilläggsvillkor godtas som genom sin karaktär eller enligt
affärssed inte har något samband med deltagandet i dess datoriserade
bokningssystem och skall i övrigt tillämpa samma villkor för samma
servicenivå.
b) En systemleverantör får inte ställa som villkor för att få delta i dess da-
toriserade bokningssystem att ett deltagande lufttrafikföretag inte sam-
tidigt deltar i ett annat system.
c) Ett deltagande lufttrafikföretag skall ha rätt att säga upp sitt avtal med
en systemleverantör utan påföljd med en uppsägningstid som inte behö-
ver överstiga sex månader.
Uppsägningstiden får dock tidigast löpa ut vid utgången av det första avtals-
året.
3. Systemleverantören skall utan diskriminering erbjuda alla deltagande
lufttrafikföretag de inmatnings- och databehandlingstjänster som han till-
handahåller.
4. Om systemleverantören förbättrar de distributionstjänster han erbjuder
eller den utrustning som används i samband med att dessa tjänster erbjuds,
skall han erbjuda samtliga deltagande lufttrafikföretag dessa förbättringar
på samma villkor och under samma förutsättningar med undantag för all-
mänt vedertagna tekniska begränsningar.
Artikel 4
1. En systemleverantör skall tillhandhålla en primär textbild som visar data
som inlevererats av deltagande lufttrafikföretag om tidtabeller, biljettpriser
och tillgången på platser till salu för enskilda köpare på ett klart och uttöm-
mande sätt som inte är diskriminerande eller partiskt, särskilt vad gäller den
ordning i vilken informationen presenteras.
2. En systemleverantör får inte avsiktligt eller av försumlighet visa oriktig
eller vilseledande information, och särskilt om inte annat följer av artikel
9.5, får
- de normer som används för att rangordna informationen inte baseras på
någon faktor som direkt eller indirekt har samband med lufttrafikföreta-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
144
gets identitet, och de skall tillämpas på ett för alla deltagande lufttrafik-
företag icke-diskriminerande sätt,
- ingen diskriminering utövas vid sammanställning och val av två orter (ci-
ty-pairs) för en flygning på grund av att olika flygplatser betjänar samma
ort.
Artikel 5
1. Deltagande lufttrafikföretag och andra som lämnar material till ett datori-
serat bokningssystem skall tillse att den information som lämnas är uttöm-
mande, riktig och inte vilseledande samt att den ger möjlighet till full insyn.
2. En systemleverantör skall inte behandla det material som nämns i punkt 1
på ett sätt som kan leda till att felaktig, vilseledande eller diskriminerande
information lämnas.
3. En systemleverantör skall mata in och behandla data som lämnats av del-
tagande lufttrafikföretag med samma omsorg och skyndsamhet om inte an-
nat följer av begränsningar i den inmatningsmetod som valts av de enskilda
deltagande lufttrafikföretagen och de standardformat som används av varje
leverantör.
Artikel 6
1. De avgifter som begärs av en systemleverantör får inte vara diskrimine-
rande och skall stå i ett rimligt förhållande till anskaffningskostnaden för den
tjänst som tillhandahålls och utnyttjas och särskilt skall avgifterna vara de-
samma för samma servicenivå.
2. En systemleverantör skall på begäran lämna intresserade parter uppgifter
om tillämpade metoder, avgifter och systemtjänster samt om de kriterier för
redigering och textbildspresentation som används. Denna bestämmelse för-
pliktar emellertid inte en systemleverantör att lämna information som är
rättsligt skyddad, till exempel programvara.
3. Alla deltagande lufttrafikföretag och abonnenter skall utan diskrimine-
ring underrättas om alla ändringar avseende avgiftsnivåer, villkor eller tjäns-
ter som erbjuds och grunden för dessa ändringar.
Artikel 7
En systemleverantör får tillhandahålla statistik eller annan information från
sitt datoriserade bokningssystem utöver den som erbjuds som en integrerad
del av distributionstjänsterna endast enligt följande:
a) information om enskilda bokningar skall ställas till förfogande under
samma förutsättningar för det eller de lufttrafikföretag som deltar i utför-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
145
10 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 29
andet av den tjänst som bokningen avser,
b) information i samlad eller anonym form skall, när den på begäran ställs
till ett lufttrafikföretags förfogande, erbjudas alla deltagande lufttrafik-
företag utan diskriminering,
c) annan information från det datoriserade bokningssystemet skall ställas
till förfogande efter samtycke från det berörda lufttrafikföretaget såvida
inte annat följer av en överenskommelse mellan en systemleverantör och
deltagande lufttrafikföretag,
d) personlig information om en konsument härrörande från en resebyrå får
bara med konsumentens medgivande göras tillgänglig för andra som inte
är berörda av transaktionen.
Artikel 8
1. Förpliktelserna för en systemleverantör enligt artikel 3-7 gäller inte mot
ett moderföretag i ett tredje land i den mån dess datoriserade bokningssys-
tem inte står i överensstämmelse med denna förordning eller inte erbjuder
gemenskapens lufttrafikföretag en behandling som är likvärdig med den som
tillämpas enligt denna förordning.
2. Förpliktelserna enligt artikel 10 för moderföretag och deltagande lufttra-
fikföretag gäller inte för ett datoriserat bokningssystem som kontrolleras av
lufttrafikföretag i ett tredje land i den mån detta moderföretag eller delta-
gande lufttrafikföretag inte beviljas en behandling i landet i fråga som är lik-
värdig med den som tillämpas enligt denna förordning.
3. En systemleverantör eller ett lufttrafikföretag som ämnar åberopa be-
stämmelserna i punkt 1 eller 2 måste underrätta kommissionen om sina av-
sikter och skälen för dessa senast 14 dagar före en sådan åtgärd. I undantags-
fall kan kommissionen på begäran av den berörda leverantören eller det be-
rörda lufttrafikföretaget ge dispens från 14-dagarsregeln.
4. När kommissionen mottar en underrättelse, skall den utan dröjsmål fast-
ställa huruvida diskriminering i den mening som avses i punkt 1 eller 2 före-
ligger. I sådana fall skall kommissionen informera alla systemleverantörer
eller berörda lufttrafikföretag i gemenskapen samt medlemsstaterna om
detta. Om diskriminering i den mening som avses i punkt 1 eller 2 inte före-
ligger, skall kommissionen informera systemleverantören eller de berörda
lufttrafikföretagen om det.
Artikel 9
1. En systemleverantör skall utan diskriminering ställa samtliga distribu-
tionstjänster i ett datoriserat bokningssystem till förfogande för alla abon-
nenter.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
2. En systemleverantör får inte kräva att en abonnent ingår ett exklusivavtal
146
och får heller inte, varken direkt eller indirekt, hindra en abonnent från att
abonnera på eller använda något annat eller några andra system.
3. En systemleverantör som erbjuder någon abonnent en serviceförbättring
skall erbjuda alla abonnenter denna förbättring utan diskriminering.
4. En systemleverantör får inte uppställa oskäliga villkor i ett avtal med en
abonnent, och en abonnent får alltid säga upp sitt avtal med en systemleve-
rantör utan påföljd med en uppsägningstid som inte behöver överstiga tre
månader. Uppsägningstiden får dock tidigast löpa ut vid utgången av det
första avtalsåret.
5. En systemleverantör skall säkerställa, antingen på teknisk väg eller genom
avtalet med abonnenten, att den primära textbilden tillhandahålls för varje
enskild transaktion och att abonnenten inte behandlar det material som leve-
reras av de datoriserade bokningssystemen på ett sätt som skulle leda till att
konsumenterna får oriktig, vilseledande eller diskriminerande information.
Abonnenten får emellertid för en enskild transaktion omgruppera data eller
använda alternativa textbilder för att tillmötesgå en kunds önskan.
6. En systemleverantör får inte ålägga en abonnent skyldighet att acceptera
ett erbjudande om teknisk utrustning, men kan kräva att en utrustning som
är kompatibel med hans eget system används.
Artikel 10
1. Ett moderföretag eller ett deltagande lufttrafikföretag får inte till en abon-
nents användning av deras datoriserade bokningssystem knyta provision el-
ler annan förmån för att sälja eller utställa biljetter för deras lufttransport-
produkter.
2. Ett moderföretag eller ett deltagande lufttrafikföretag får inte kräva att
en abonnent använder dess datoriserade bokningssystem för att sälja eller
utställa biljetter för lufttransportprodukter som företaget självt direkt eller
indirekt levererar.
3. Punkterna 1 och 2 hindrar inte att ett lufttrafikföretag uppställer särskilda
villkor för att godkänna en resebyrå som sin agent med rätt att sälja och ut-
ställa biljetter för företagets lufttransportprodukter.
Artikel 11
En systemleverantör får inte med andra systemleverantörer ingå överens-
kommelser eller delta i samordnade förfaranden vars syfte eller följd är en
uppdelning av marknaden.
Artikel 12
Enligt artikel 7 i förordning (EEG) nr 3976/87 kan kommissionen återkalla
undantaget enligt förevarande förordning då den i ett enskilt fall finner att
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
147
en överenskommelse som är undantagen ändå har vissa följder som är oför-
enliga med de villkor som uppställs i artikel 85.3 i fördraget eller som är för-
bjudna i artikel 86, särskilt då
i) överenskommelsen hindrar att en effektiv konkurrens upprätthålls på
marknaden för datoriserade bokningssystem,
ii) överenskommelsen har konkurrensbegränsande effekter på lufttrans-
portmarknaden eller på andra marknader med anknytning till resebran-
schen,
iii) en systemleverantör direkt eller indirekt inför oskäliga priser, avgifter el-
ler taxor för abonnenter eller deltagande lufttrafikföretag,
iv) en systemleverantör eller en återförsäljare utan sakliga och objektiva
skäl av teknisk eller kommersiell art vägrar ingå avtal med en abonnent
om användning av ett datoriserat bokningssystem,
v) ett moderföretag som har en dominerande ställning inom den gemen-
samma marknaden, eller inom en väsentlig del av denna, vägrar att an-
sluta sig till de distributionstjänster som erbjuds av ett konkurrerande da-
toriserat bokningssystem utan sakliga och objektiva skäl av teknisk eller
kommersiell art,
vi) en systemleverantör vägrar att låta deltagande lufttrafikföretag få tillgång
till andra tjänster än distributionstjänster utan sakliga och objektiva skäl
av teknisk eller kommersiell art.
Artikel 13
Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1991 och upphör att gälla den
31 december 1992.
Den gäller med retroaktiv verkan på överenskommelser som föreligger
vid dess ikraftträdande, från den tidpunkt då förutsättningarna för tillämp-
ning av denna förordning har uppfyllts.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 5 december 1990
På kommissionens vägnar
Leon Brittan
Vice ordförande
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
148
Kommissionens förordning (EEG) Nr 84/91
av den 5 december 1990
om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på
vissa kategorier av överenskommelser, beslut och
samordnade förfaranden med avseende på
gemensam planering och samordning av kapacitet,
samråd om passagerar- och frakttaxor i
regelbunden luftfart samt fördelningav avgångs- och
ankomsttider på flygplatser
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
149
om tillämpningen av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av
överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden med avseende på
gemensam planering och samordning av kapacitet, samråd om
passagerar- och frakttaxor i regelbunden luftfart samt fördelning av avgångs-
och ankomsttider på flygplatser
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen,
med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 3976/87 av den
14 december 1987 om tillämpningen av artikel 85.3 på vissa kategorier av
överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden på luftfartens
område1 i dess lydelse enligt förordning (EEG) nr2344/902, särskilt artikel 2
i denna,
efter att ha offentliggjort ett förslag till denna förordning3,
efter samråd med den rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrå-
gor på luftfartens område, och
med beaktande av följande:
1. Förordning (EEG) nr 3976/87 bemyndigar kommissionen att genom en
förordning tillämpa artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överens-
kommelser, beslut eller samordnade förfaranden som direkt eller indirekt
har avseende på tillhandahållandet av lufttransporttjänster.
2. Överenskommelser, beslut eller samordnade förfaranden som avser ge-
mensam planering och samordning av kapaciteten, samråd om taxor samt
fördelning av avgångs- och ankomsttider på flygplatser kan begränsa kon-
kurrensen och påverka handeln mellan medlemsstater.
3. Gemensam planering och samordning av kapaciteten kan bidra till att för-
dela lufttransporter till tider på dygnet och tidsperioder då trafikintensiteten
är lägre eller till flyglinjer med lägre beläggning samt till utvecklingen av an-
slutande flygförbindelser och därigenom vara till nytta för avnämare av luft-
transporttjänster. En sådan planering och samordning får emellertid inte
vara bindande för lufttrafikföretagen utan måste de ha frihet att ensidigt
ändra sina planerade flygningar. Inte heller får planeringen och samord-
ningen hindra lufttrafikföretagen från att sätta in extra kapacitet. Bestäm-
melserna om extra flygningar får inte innehålla krav på godkännande av öv-
riga parter eller medföra ekonomiska påföljder. Parterna måste också tillåtas
frånträda dessa överenskommelser med en skälig uppsägningstid.
1 EGT nrL 374, 31.12.1987, s. 9.
2EGT nrL 217, 11.8.1990, s. 15.
3 EGT nr C 211, 24.8.1990, s. 2.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
150
4. Samråd om passagerar- och frakttaxor kan bidra till ett allmänt godta-
gande av interlinetaxor till nytta för både lufttrafikföretag och avnämare av
lufttransporttjänster. Samråden får emellertid inte gå utöver det tillåtna syf-
tet att främja interlining. Rådets förordning (EEG) nr 2342/90 av den 24 juli
1990 om biljettpriser för regelbunden luftfart mellan medlemsstater4 och den
föreslagna rådsförordningen om regelbunden luftfart för befordran av gods
mellan medlemsstater5 är steg i riktning mot en ökad priskonkurrens på luft-
fartens område och begränsar möjligheterna att förhindra nya och konkur-
renskraftiga passagerar- och frakttaxor. Dessa överenskommelser behöver
alltså inte utesluta konkurrens. Samråd om passagerar- och frakttaxor mel-
lan lufttrafikföretag kan därför för närvarande tillåtas, under förutsättning
att sådana samråd sker frivilligt, att de inte leder till en överenskommelse
med avseende på passagerar- och frakttaxor eller dithörande villkor, att
kommissionen och de berörda medlemsstaterna med hänsyn till behovet av
insyn kan sända observatörer till samråden, och att de lufttrafikföretag som
deltar i samrådsförfarandet är förpliktade att delta i interlining med övriga
berörda lufttrafikföretag enligt deras egna taxor inom den kategori av taxa
som diskuteras.
När det lufttrafikföretag som önskar utnyttja interlineförpliktelsen tilläm-
par andra taxor än det lufttrafikföretag som utför transporten, kan det an-
söka om tillstånd att anpassa sina priser i enlighet med artikel 3.5 i förord-
ning (EEG) nr2342/90.
5. Överenskommelser om fördelning av avgångs- och ankomsttider på flyg-
platser och planering av trafiken på flygplatser kan leda till att dessas kapaci-
tet och luftrummet utnyttjas bättre, att trafikövervakningen underlättas och
att behovet av en spridning av lufttransporttjänsterna tillgodoses. För att
konkurrens inte skall förhindras måste emellertid möjligheten till tillträde
till hårt belastade flygplatser säkerställas. För att tillgodose en tillfredsstäl-
lande grad av säkerhet och insyn i systemet kan sådana överenskommelser
endast godtas om alla berörda lufttrafikföretag kan delta i förhandlingarna
och om tilldelningen sker på ett icke-diskriminerande sätt som medger full
insyn.
6. Enligt artikel 4 i förordning (EEG) nr3976/87 bör denna förordning till-
lämpas med retroaktiv verkan på överenskommelser, beslut och samordnade
förfaranden som föreligger vid denna förordnings ikraftträdande, förutsatt
att de uppfyller de villkor för undantag som uppställs i denna förordning.
7. I enlighet med artikel 7 i förordning (EEG) nr 3976/87 bör denna förord-
ning också ange de omständigheter under vilka kommissionen i enskilda fall
kan återkalla gruppundantaget.
8. De överenskommelser som automatiskt undantas genom denna förord-
ning behöver inte anmälas enligt artikel 3 eller 5 i rådets förordning (EEG)
nr 3975/871.1 verkligt tveksamma fall kan företag emellertid begära att kom-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
4EGT nrL217, 11.8.1990, s. 1.
5 EGT nr C 88, 6.4.1990, s. 7.
‘EGT nrL 374, 31.12.1987, s. 1.
151
missionen förklarar huruvida deras överenskommelser överensstämmer
med denna förordning eller inte.
9. Denna förordning inskränker inte tillämpningen av fördragets artikel 86.
Artikel 1
Med stöd av artikel 85.3 i fördraget och under förutsättning att villkoren i
denna förordning är uppfyllda, förklaras härmed att artikel 85.1 i fördraget
inte skall gälla för överenskommelser mellan företag inom lufttransportsek-
torn, beslut av sammanslutningar av sådana företag och samordnade förfa-
randen mellan sådana företag då dessa överenskommelser, beslut och sam-
ordnade förfaranden syftar till
- gemensam planering och samordning av den kapacitet som skall sättas in
i regelbunden internationell luftfart mellan flygplatser inom gemenska-
pen,
- samråd om taxor för befordran av passagerare med bagage och av frakt i
regelbunden internationell luftfart mellan flygplatser inom gemenska-
pen, eller
- fördelning av avgångs- och ankomsttider och planering av trafiken på
flygplatser i den mån de berör internationell luftfart mellan flygplatser
inom gemenskapen.
Artikel 2
Undantaget för gemensam planering och samordning av den kapacitet som
skall sättas in i regelbunden luftfart gäller endast om
a) överenskommelserna, besluten och de samordnade förfarandena inte
binder lufttrafikföretagen såvitt avser resultaten av planeringen och sam-
ordningen,
b) planeringen och samordningen syftar till att säkerställa ett tillfredsstäl-
lande utbud av tjänster vid tider på dygnet och under tidsperioder då tra-
fikintensiteten är lägre och på flyglinjer med lägre beläggning eller till att
upprätta tidtabeller som underlättar anslutningarna för passagerare eller
frakt på de flygförbindelser som upprätthålls av deltagarna,
c) överenskommelserna, besluten och de samordnade förfarandena inte in-
nefattar någon uppgörelse ägnad att direkt eller indirekt begränsa den
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
152
kapacitet som skall sättas in av deltagarna eller fördelningen av kapacite-
ten,
d) överenskommelserna, besluten och de samordnade förfarandena inte
hindrar de lufttrafikföretag som deltar i planeringen och samordningen
frän att ändra sina planerade flygningar såväl i fråga om kapacitet som
tidtabeller utan påföljd och utan att behöva inhämta övriga deltagares
godkännande,
e) överenskommelserna, besluten och de samordnade förfarandena inte
hindrar lufttrafikföretagen från att utan påföljd frånträda planeringen
och samordningen för kommande säsonger efter uppsägning tre månader
i förväg,
f) överenskommelserna, besluten och de samordnade förfarandena inte
syftar till att påverka utomstående lufttrafikföretags kapacitet eller tidta-
beller.
Artikel 3
1. Undantaget för samråd om passagerar- och frakttaxor gäller endast om
a) deltagarna avhandlar endast passagerar- eller frakttaxor vilka avnämare
av lufttransporttjänster skall betala direkt till ett deltagande lufttrafik-
företag eller dess godkända agenter för befordran som passagerare eller
för befordran av gods från flygplats till flygplats i regelbunden lufttrafik.
Samråden får inte utsträckas till att omfatta den kapacitet för vilken så-
dana taxor skall tillämpas,
b) avsikten med samråden är att åstadkomma interlining, det vill säga att
varje lufttrafikföretag som deltar i samråden - med hänsyn till typ av
taxa och till de säsonger som omfattas av samråden - ger andra lufttrafik-
företag, vilka enligt punkt d är berättigade att delta i samråden, befogen-
het
i) att utfärda eller komplettera transportdokument för befordran på sina
linjer inom gemenskapen enligt sina egna taxor och enligt andra till-
lämpliga bestämmelser, samt
ii) att ändra sina transportdokument för befordran på sina linjer inom ge-
menskapen enligt allmänt tillämpliga procedurer, förutsatt att ett luft-
trafikföretag kan vägra att ge angiven befogenhet till ett annat lufttra-
fikföretag på sakliga och objektiva grunder av teknisk eller ekonomisk
art, särskilt när det gäller det förvägrade lufttrafikföretagets kreditvär-
dighet, vilket företag i sådant fall skall meddelas om detta skriftligt.
c) de passagerar- eller frakttaxor som samråden avser tillämpas av de delta-
gande iufttrafikföretagen utan diskriminering med hänsyn till passagerar-
nas nationalitet och hemvist eller med hänsyn till godsets ursprung inom
gemenskapen,
d) deltagande i samråden är frivilligt och tillgängligt för alla lufttrafikföretag
som upprätthåller eller har ansökt om att få upprätthålla direkta eller in-
direkta flygförbindelser på den aktuella linjen, inklusive för lufttrafik-
företag med tillåtelse att utnyttja trafikrättigheter på grundval av femte
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
153
friheten enligt artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr2343/90’,
e) samråden inte är bindande för deltagare, det vill säga att deltagarna efter
samråden behåller sin rätt att handla självständigt med avseende på pas-
sagerar- och frakttaxor,
f) samråden inte leder till överenskommelser om ersättning till agenter eller
om andra delar av aktuella taxor,
g) varje deltagare utan dröjsmål underrättar kommissionen då varje sär-
skild passagerartaxa som varit föremål för samråd har överlämnats till de
berörda medlemsstaternas luftfartsmyndigheter.
2. a) Kommissionen och berörda medlemsstater skall ha rätt att sända ob-
servatörer till samråden om taxor, vare sig de är bilaterala eller multi-
laterala. Lufttrafikföretagen skall därför meddela berörda medlems-
stater och kommissionen samtidigt som deltagarna, dock med minst
10 dagars varsel, om dag, plats och ämne för samråden.
b) Sådana meddelanden skall lämnas till:
i) berörda medlemsstater enligt procedurer som fastställs av behöriga
myndigheter i varje medlemsstat,
ii) kommissionen enligt procedurer som periodiskt offentliggörs i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
c) En fullständig redogörelse för dessa samråd skall överlämnas till kom-
missionen av lufttrafikföretagen, eller på dessas vägnar, samtidigt som
den överlämnas till deltagarna, dock senast sex veckor från det att
samråden avslutats.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
Artikel 4
1. Undantaget för fördelning av avgångs- och ankomsttider och planering av
trafiken på flygplatser gäller endast om
a) samråden om fördelning av avgångs- och ankomsttider och planering av
trafiken på flygplatser är tillgängliga för alla lufttrafikföretag som har ut-
tryckt intresse för de avgångs- och ankomsttider som samråden avser,
b) företrädesregler fastställs som varken direkt eller indirekt hänför sig till
lufttrafikföretagens identitet eller nationalitet eller till kategori av flyg-
förbindelse, och som tar hänsyn till restriktioner och regler om fördel-
ningen av lufttrafik som fastställts av behöriga nationella eller internatio-
nella myndigheter och som visar skälig hänsyn till den resande allmänhe-
tens och den berörda flygplatsens behov. Sådana regler får även ta hän-
syn till rättigheter som ett lufttrafikföretag har skaffat sig genom att an-
vända vissa avgångs- och ankomsttider under motsvarande föregående
säsong,
c) de fastställda företrädesreglerna på begäran tillhandahålls intresserade
'EGTnrL217, 11.8.1990, s.8.
2 Artikel 4 kommer att omprövas av kommissionen mot bakgrund av rådets fortgående
arbete med gemensamma regler för fördelning av avgångs- och ankomsttider.
154
parter,
d) reglerna tillämpas utan diskriminering, vilket innebär att alla lufttrafik-
företag skall ha samma rättigheter till avgångs- och ankomsttider för sina
flygförbindelser, dock med beaktande av dessa regler;
e) Nytillkomna deltagare har företräde vid tilldelningen av minst 50 procent
av nytillkomna eller outnyttjade avgångs- och ankomsttider. Denna prio-
ritering får begränsas till ett maximum på minst fyra avgångs- och an-
komsttider per lufttrafikföretag och dag.
I denna punkt avses med 'nytillkommen deltagare’ ett lufttrafikföretag som
i) inte har mer än tre avgångs- och ankomsttider på en flygplats en viss
dag och som begär ytterligare avgångs- och ankomsttider på denna flyg-
plats för förbindelser på flyglinjer inom gemenskapen under denna
dag, eller
ii) inte har mer än 30 procent av samtliga lufttrafikföretags avgångs- och
ankomsttider under en viss dag på en flygplats eller på andra flygplat-
ser inom samma flygplatssystem, och som begär ytterligare avgångs-
och ankomsttider på denna flygplats under denna dag för att upprätta
en flygförbindelse enligt förordning (EEG) nr 2343/90 på en flyglinje
inom gemenskapen, där högst två andra lufttrafikföretag utnyttjar
tredje eller fjärde frihetsrättigheter mellan flygplatserna under den ak-
tuella dagen och som inte kan erhålla dessa avgångs- och ankomsttider
inom loppet av tre timmar från den tid som begärs enligt det normala
fördelningsförfarandet,
f) lufttrafikföretag som deltar i samråden senast vid tidpunkten för dessa
får tillgång till information om
- de avgångs- och ankomsttider som varje lufttrafikföretag tidigare tillde-
lats, förtecknade i kronologisk ordning,
- de avgångs- och ankomsttider som ursprungligen begärts av varje lufttra-
fikföretag, förtecknade i kronologisk ordning för samtliga lufttrafikföre-
tag,
- de avgångs- och ankomsttider som varje lufttrafikföretag tilldelats, i före-
kommande fall med uppgift om avgångs- och ankomsttider som begärts
men inte erhållits, förtecknade i kronologisk ordning för samtliga lufttra-
fikföretag,
- de återstående avgångs- och ankomsttider som är tillgängliga,
- jämförelser mellan begärda och tilldelade avgångs- och ankomsttider för
varje lufttrafikföretag, förtecknade efter tidsskillnad,
- samtliga restriktioner som tillämpats vid fördelningen.
Om en begäran om avgångs- eller ankomsttider inte godtas, har lufttrafik-
företaget rätt till en redovisning av skälen för detta.
2. a) Kommissionen och berörda medlemsstater skall ha rätt att sända ob-
servatörer till samråden om fördelning av avgångs- och ankomsttider
och planering av trafiken på flygplatser, som hålls i samband med ett
multilateralt möte före varje säsong. Lufttrafikföretagen skall därför
meddela berörda medlemsstater och kommissionen samtidigt som
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
155
deltagarna, dock med minst 10 dagars varsel om dag, plats och ämne
för samråden.
b) Sådana meddelanden skall lämnas till
i) berörda medlemsstater enligt procedurer som fastställs av behöriga
myndigheter i varje medlemsstat,
ii) kommissionen enligt procedurer som periodiskt offentliggörs i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Artikel 5
Kommissionen kan enligt artikel 7 i förordning (EEG) nr 3976/87 återkalla
ett undantag som medgetts enligt förevarande förordning då den i ett enskilt
fall finner att en överenskommelse, ett beslut eller ett samordnat förfarande
som undantagits enligt denna förordning ändå har vissa följder som är oför-
enliga med de villkor som uppställs i artikel 85.3 i fördraget eller som för-
bjuds genom artikel 86, särskilt då
i) samråden om taxor leder till frånvaro av priskonkurrens på en särskild
linje eller grupp av linjer,
ii) tillämpningen av artikel 4 inte har gjort det möjligt för nytillkomna delta-
gare att erhålla de avgångs- och ankomsttider som kan vara nödvändiga
på en hårt belastad flygplats för att upprätta tidtabeller som gör det möj-
ligt för dessa lufttrafikföretag att konkurrera effektivt med de etablerade
lufttrafikföretagen på varje linje till och från denna flygplats, varigenom
konkurrensen på dessa linjer allvarligt försvagas. I sådana fall skall grupp-
undantaget återkallas såvitt avser fördelningen av avgångs- och ankomst-
tider på flygplatsen i fråga.
Artikel 6
Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1991 och upphör att gälla den
31 december 1992.
Den gäller med retroaktiv verkan på överenskommelser, beslut och sam-
ordnade förfaranden som föreligger vid dess ikraftträdande, från den tid-
punkt då förutsättningarna för tillämpning av denna förordning har upp-
fyllts.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 5 december 1990.
På kommissionens vägnar
Leon Brittan
Vice ordförande
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
156
Rådets förordning (EEG) Nr 295/91
av den 4 februari 1991
om införande av gemensamma regler om
kompensation till passagerare som nekas
ombordstigning på flygplan i regelbunden
lufttrafik
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
157
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 84.2 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och
med beaktande av följande:
De liberaliseringsåtgärder som rådet antog i juli 1990 utgör ytterligare ett
steg i riktning mot en fullt utvecklad gemensam luftfartspolitik.
För att säkerställa en harmonisk utveckling inom luftfartssektorn, som är
under snabb utveckling, är det nödvändigt med gemensamma åtgärder för
att skydda flygpassagerarnas intressen.
Den praxis som för närvarande tillämpas med avseende på kompensation
till passagerare som nekas ombordstigning på grund av överbokning varierar
avsevärt mellan lufttrafikföretagen.
Införande av vissa gemensamma minimiregler för kompensation till passa-
gerare som nekas ombordstigning på grund av överbokning bör säkerställa
att kvaliteten på lufttrafikföretagens tjänster bibehålls i en omgivning där
konkurrensen ökar.
Ett lufttrafikföretag bör vara förpliktat att införa regler för ombordstig-
ning i händelse av överbokning.
Passagerarnas rättigheter i händelse av nekad ombordstigning bör faststäl-
las.
Lufttrafikföretagen bör förpliktas att betala ersättning till de passagerare
som nekas ombordstigning och att ge dem extra service.
Passagerarna bör få tydlig information om vilka regler som gäller.
Artikel 1
De i denna förordning fastställda gemensamma minimireglerna är tillämp-
liga då passagerare på grund av överbokning nekas tillgång till en flygning i
regelbunden lufttrafik, till vilken de har giltig färdbiljett och bekräftad plats-
reservation, och som avgår från en flygplats som är belägen inom en med-
lemsstats territorium och på vilken fördragets bestämmelser är tillämpliga,
oberoende av i vilken stat lufttrafikföretaget har sitt säte samt oberoende av
passagerarens nationalitet och bestämmelseorten.
1 EGTnrC129, 24.5.1990, s. 15.
2EGTnrC 19, 28.1.1991.
3EGTnrC31, 6.2.1991.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
158
Artikel 2
I denna förordning avses med
a) nekad ombordstigning: vägran att ta ombord passagerare på en flygning
trots att de har
-giltig färdbiljett,
- bekräftad platsreservation på flygningen och
-checkat in i rätt tid och på föreskrivet sätt,
b) bekräftad platsreservation: att en färdbiljett som sålts av lufttrafikföreta-
get eller dess auktoriserade resebyrå innehåller:
- uppgift om numret på flygningen samt datum och tidpunkten för denna,
-anteckningen ’OK’ eller annan notering i det tillämpliga utrymmet på
biljetten som bevis på lufttrafikföretagets registrering och uttryckliga
bekräftelse av reservationen,
c) flygning i regelbunden lufttrafik: en flygning som uppfyller samtliga föl-
jande kriterier:
- den utförs med luftfartyg för befordran av passagerare eller passagerare
och frakt och/eller post mot vederlag på ett sådant sätt att det på varje
flygning finns platser att köpa för enskilda personer (antingen direkt av
lufttrafikföretaget eller av dess auktoriserade agenter),
-den bedrivs så att den betjänar trafiken mellan samma orter, två eller
flera, antingen
i) enligt en utgiven tidtabell eller
ii) med flygningar som är så regelbundna eller täta att de utgör en igen-
kännlig planmässig serie,
d) överbokad flygning: en flygning där antalet passagerare med bekräftad
platsreservation som har checkat in i rätt tid och på föreskrivet sätt över-
stiger antalet tillgängliga platser på denna flygning,
e) frivillig: en person som har
-en giltig färdbiljett,
- bekräftad platsreservation, och
- checkat in i rätt tid och på föreskrivet sätt och som på lufttrafikföreta-
gets förfrågan förklarar sig beredd att mot kompensation avstå från sin
bekräftade platsreservation,
f) slutlig bestämmelseort: den bestämmelseort som anges på den färdbiljett
som visas fram vid incheckningsdisken eller, i händelse av flera på var-
andra följande flygningar, på den sista biljettkupongen. Anslutande flyg-
förbindelser som utan svårighet kan nås trots en försening på grund av
nekad ombordstigning beaktas härvid inte.
Artikel 3
1. Lufttrafikföretaget skall fastställa regler som det skall tillämpa vid om-
bordstigning när en flygning är överbokad. Företaget skall anmäla dessa reg-
ler och varje ändring av dem till den berörda medlemsstaten och till kommis-
sionen, som skall hålla dem tillgängliga för övriga medlemsstater. Varje änd-
ring av reglerna träder i kraft en månad efter det att den har anmälts.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
159
2. De regler som avses i punkt 1 skall hållas tillgängliga för allmänheten
vid lufttrafikföretagets försäljningskontor och incheckningsdiskar.
3. De regler som avses i punkt 1 bör omfatta möjlighet till förfrågan efter
frivilliga som är beredda att avstå från att gå ombord.
4. Under alla omständigheter bör lufttrafikföretaget ta i beaktande de pas-
sagerare som har berättigade skäl till ombordstigning före andra, såsom rö-
relsehindrade personer och barn som reser ensamma.
Artikel 4
1. Vid nekad ombordstigning skall en passagerare ha rätt att välja mellan
- ersättning motsvarande biljettpriset för den del av resan som inte kommit
till stånd utan straffavgift, eller
- ombokning till den slutliga bestämmelseorten med första tillgängliga flyg-
ning, eller
- ombokning till den senare dag som passageraren finner lämplig.
2. Oavsett vilket alternativ passageraren väljer enligt punkt 1, och med
beaktande av punkterna 3 och 4, skall lufttrafikföretaget omedelbart efter
nekad ombordstigning betala en minimiersättning uppgående till
- 150 ecu för flygningar på upp till 3 500 km
- 300 ecu för flygningar som överstiger 3 500 km
med hänsyn till den slutliga bestämmelseort som anges i färdbiljetten.
3. När lufttrafikföretaget erbjuder ombokning till den slutliga bestämmel-
seorten med en annan flygning och ankomsttiden för denna är högst två tim-
mar senare än den tidtabellsenliga ankomsttiden för den ursprungligen bo-
kade flygningen vid flygningar på upp till 3 500 km och högst fyra timmar
senare vid flygningar längre än 3 500 km, får den ersättning som föreskrivs i
punkt 2 nedsättas med 50procent.
4. Ersättningsbeloppen får begränsas till priset för en färdbiljett till den
slutliga bestämmelseorten.
5. Ersättningen skall betalas kontant eller, med passagerarens samtycke,
med resevouchers och/eller andra tjänster.
6. Om en passagerare på en överbokad flygning samtycker till att resa i en
lägre klass än den han betalat biljett för, är han berättigad till återbetalning
av prisskillnaden.
7. De avstånd som anges i punkterna 2 och 3 skall mätas efter storcirkelme-
toden (ortodromisk linje).
Artikel 5
1. När ombordstigning nekas vid en flygning som sålts som del av en paket-
resa (paketarrangemang), skall lufttrafikföretaget förpliktas ersätta den re-
searrangör som har slutit avtal med passageraren och som i förhållande till
denne är ansvarig för att avtalet om paketresan fullgörs på rätt sätt enligt
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
160
rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpa-
ket och andra paketarrangemang.1
2. Med beaktande av de rättigheter och förpliktelser som följer av direktiv
90/314/EEG skall researrangören till passageraren överlämna de belopp som
uppburits enligt punkt 1.
Artikel 6
1. Utöver den minimikompensation som anges i artikel 4 skall lufttrafik-
företaget utan kostnad erbjuda passagerare som nekas ombordstigning
a) kostnaden för ett telefonsamtal och/eller telex- eller telefaxmeddelande
till bestämmelseorten,
b) måltider och förfriskningar i skälig proportion till väntetiden,
c) hotellrum i sådana fall då övernattning under ytterligare en eller flera
nätter är nödvändig.
2. När en stad eller region betjänas av flera flygplatser och ett lufttrafik-
företag erbjuder en passagerare, som har nekats ombordstigning, en flyg-
ning till en annan flygplats än den som bokningen avsåg, skall kostnaderna
för förflyttningen mellan flygplatserna eller, efter överenskommelse med
passageraren, till en närliggande alternativ bestämmelseort bäras av lufttra-
fikföretaget.
Artikel 7
Lufttrafikföretaget är inte skyldigt att betala ersättning för nekad ombord-
stigning i fall då passageraren reser gratis eller till ett reducerat biljettpris
som varken direkt eller indirekt är tillgängligt för allmänheten.
Artikel 8
Lufttrafikföretagen skall till varje passagerare som nekas ombordstigning
lämna ut ett exemplar av de regler som gäller för ersättning vid nekad om-
bordstigning.
Artikel 9
1. Bestämmelserna i denna förordning inskränker inte möjligheten att hos
behörig domstol framställa krav på ytterligare ersättning.
2. Punkt 1 är inte tillämplig på frivilliga enligt definitionen i artikel 2 e, som
har godkänt kompensation enligt reglerna i artikel 3.
Artikel 10
Denna förordning träder i kraft två månader efter det att den har offentlig-
gjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.
1 EGT nr L158, 23.6.1990, s. 59.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
161
11 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 29
Utfärdad i Bryssel den 4 februari 1991
På rådets vägnar
J.F. Poos
Ordförande
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
162
Rådets förordning (EEG) Nr 2299/89
av den 24 juli 1989
om en uppförandekod för datoriserade
bokningssystem
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
163
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
EUROPEISKA
GEMENSKAPERNAS
RÅD HAR ANTAGIT
DENNA FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om
upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen, särskilt artikel
84.2 i detta,
med beaktande av kommissionens
förslag1,
med beaktande av Europaparla-
mentets yttrande2,
med beaktande av Ekonomiska
och sociala kommitténs yttrande3,
och
med beaktande av följande:
Huvuddelen av lufttrafikföreta-
gens bokningar görs genom datori-
serade bokningssystem.
Sådana system kan, om de an-
vänds rätt, vara till stor nytta för
lufttrafikföretag, resebyråer och den
resande allmänheten genom att er-
bjuda lättillgänglig, aktuell och rik-
tig information om flygningar, bil-
jettpriser och platstil Igång och ge-
nom att de används för bokningar
och i vissa fall för att ställa ut biljet-
ter och embarkeringskort.
Missbruk som tar sig uttryck i väg-
ran att ge tillträde till systemen eller
diskriminering när det gäller att till-
handahålla, ladda eller presentera
data på skärm eller i att man inför
oskäliga villkor för deltagande luft-
trafikföretag eller abonnenter kan
allvarligt missgynna lufttrafikföre-
tag, resebyråer och i sista hand kon-
sumenterna.
1 EGT nr C 294, 18.11.1988, s. 12
2 EGT nrC158, 26.6.1989
3 EGT nr C 56, 6.3.1989, s. 32
Denna förordning inskränker inte
tillämpningen av artiklarna 85 och
86 i fördraget.
Enligt kommissionens förordning
(EEG) nr 2672/8S4 är fördragets arti-
kel 85.1 inte tillämplig på överens-
kommelser om gemensamma inköp,
gemensam utveckling och drift av
datoriserade bokningssystem.
En tvingande uppförandekod som
är tillämplig på alla datoriserade
bokningssystem som erbjuds för att
utnyttjas och/eller utnyttjas i gemen-
skapen, kan säkerställa att sådana
system används på ett icke diskrimi-
nerande och genomlysande sätt med
förbehåll för vad vissa säkerhetskrav
kan föranleda, så att missbruk und-
viks samtidigt som konkurrens på
lika villkor mellan lufttrafikföretag
och mellan datoriserade boknings-
system stärks och konsumenternas
intressen därigenom skyddas.
Det skulle vara opåkallat att in-
föra förpliktelser för en leverantör
av datoriserade bokningssystem el-
ler för ett moderföretag eller ett del-
tagande lufttrafikföretag i dess rela-
tioner med ett lufttrafikföretag i
tredje land, som ensamt eller till-
sammans med andra äger och/eller
kontrollerar ett annat sådant sy-
stem, vilket inte står i överensstäm-
melse med denna kod eller erbjuder
likvärdig behandling.
En ordning för att utreda klago-
mål och för att framtvinga efterlev-
nad av kodens bestämmelser vid
bristande överensstämmelse med
denna är önskvärd.
4 EGT nrL 239, 30.8.1988, s. 13
164
Artikel 1
Denna förordning skall gälla för da-
toriserade bokningssystem som er-
bjuds för att användas och/eller an-
vänds inom gemenskapens område
för distribution och försäljning av
lufttransportprodukter oavsett
- systemleverantörens status eller
nationalitet,
- varifrån den utnyttjade informa-
tionen kommer eller var den cen-
trala databehandlingsanläggning-
en i fråga är belägen,
- vilket geografiskt område den ak-
tuella lufttransportprodukten kan
hänföras till.
Artikel 2
I denna förordning avses med
a) 'lufttransportprodukt’ regelbun-
den lufttrafik för befordran av
passagerare inklusive bitjänster
och ytterligare förmåner som er-
bjuds till försäljning och/eller
säljs som en integrerad del av
lufttransporttjänsten,
b) 'datoriserat bokningssystem’ ett
datoriserat system som innehål-
ler information om bland annat
lufttrafikföretags
- tidtabeller,
- platstillgång,
- biljettpriser och
- tjänster i samband med flygbe-
fordran,
med eller utan möjligheter till
- att reservera platser eller
- att utställa biljetter
av sådan omfattning att några av
eller samtliga dessa tjänster ställs
till förfogande för abonnenterna,
c) 'distributionstjänster’ tjänster
som en systemleverantör ställer
till en abonnents eller konsu-
ments förfogande för att för-
medla information om lufttrafik-
företags tidtabeller, platstillgång,
biljettpriser och tjänster i sam-
band med flygbefordran samt för
att reservera platser och/eller ut-
ställa biljetter och för att reser-
vera andra tjänster i samband
härmed,
d) 'systemleverantör' varje företag
och dess filialer som har ansvaret
för driften eller marknadsfö-
ringen av ett datoriserat bok-
ningssystem,
e) 'moderföretag' ett lufttrafikföre-
tag som är systemleverantör eller
som direkt eller indirekt, ensamt
eller tillsammans med andra,
äger eller kontrollerar en system-
leverantör,
f) 'deltagande lufttrafikföretag’ ett
lufttrafikföretag som har ett avtal
med en systemleverantör om för-
medling av sina lufttransportpro-
dukter genom ett datoriserat
bokningssystem. I den utsträck-
ning som ett moderföretag an-
vänder distributionstjänsterna i
sitt eget datoriserade boknings-
system, betraktas det som ett
deltagande lufttrafikföretag,
e) 'abonnent' cn person eller ett
företag som inte är ett delta-
gande lufttrafikföretag och som
enligt kontrakt eller annan över-
enskommelse med en systemle-
verantör använder ett datoriserat
bokningssystem för försäljning
av lufttransportprodukter direkt
till enskilda personer,
h) 'konsument' varje person som
önskar upplysning om och/eller
har för avsikt att köpa en luft-
transportprodukt,
i) 'primär textbild’ en textbild som
ger omfattande och opartisk in-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
165
formation om flygförbindelser
mellan två orter inom en angiven
tidsperiod, och som bland annat
upptar alla direktflygningar som
utförs av deltagande lufttrafik-
företag,
j) 'restid’ skillnaden mellan tidta-
bellsenlig avgångs- och ankomst-
tid,
k) 'serviceförbättring’ varje pro-
dukt eller tjänst som inte är en
distributionstjänst som en sy-
stemleverantör på egna vägnar
erbjuder abonnenter eller konsu-
menter i anslutning till ett datori-
serat bokningssystem,
l) 'regelbunden lufttrafik’ en serie
flygningar, där varje flygning
uppfyller följande kriterier:
- den utförs med luftfartyg för
befordran av passagerare eller
passagerare och gods och/eller
post mot vederlag på ett så-
dant sätt att det på varje flyg-
ning finns platser att köpa för
enskilda personer (antingen
direkt av lufttrafikföretaget el-
ler av dess auktoriserade agen-
ter),
- den bedrivs så att den betjänar
trafiken mellan samma, två el-
ler flera, orter antingen:
1. enligt en utgiven tidtabell
eller
2. med flygningar som är så
regelbundna eller täta att de
utgör en igenkännlig planmäs-
sig serie.
Artikel 3
1. En systemleverantör som erbju-
der distributionstjänster avseende
regelbunden lufttrafik för befordran
av passagerare skall ge varje lufttra-
fikföretag möjlighet att få del av
dessa tjänster på lika och icke-dis-
kriminerande villkor inom ramen
för det berörda systemets tillgäng-
liga kapacitet med förbehåll för tek-
niska begränsningar som ligger utan-
för systemleverantörens kontroll.
2. a) En systemleverantör får inte
- knyta oskäliga villkor till
ett avtal med ett delta-
gande lufttrafikföretag,
- fordra att tilläggsvillkor
godtas, som genom sin ka-
raktär eller enligt affärssed
inte har något samband
med deltagandet i leveran-
törens datoriserade bok-
ningssystem, och skall till-
lämpa samma villkor för
samma servicenivå.
b) En systemleverantör får inte
ställa som villkor för att få
delta i leverantörens datorise-
rade bokningssystem att ett
deltagande lufttrafikföretag
inte samtidigt deltar i ett an-
nat system.
c) Ett deltagande lufttrafikföre-
tag skall ha rätt att säga upp
sitt avtal med en systemleve-
rantör utan påföljd med en
uppsägningstid som inte be-
höver överstiga sex månader,
dock att den tidigast får löpa
ut vid utgången av det första
avtalsåret.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
3. Systemleverantören skall utan
diskriminering erbjuda alla delta-
gande lufttrafikföretag de ladd-
nings- och databehandlingstjänster
som han tillhandahåller.
4. Om systemleverantören förbätt-
rar de distributionstjänster han er-
bjuder eller den utrustning som an-
vänds i samband med att dessa tjäns-
ter erbjuds, skall han erbjuda samt-
liga deltagande lufttrafikföretag
166
dessa förbättringar på samma villkor
och under samma förutsättningar
med förbehåll för gällande tekniska
begränsningar.
Artikel 4
1. Deltagande lufttrafikföretag och
andra som lämnar material till ett
datoriserat bokningssystem skall
tillse att den information som läm-
nas är tillräckligt omfattande, riktig,
inte vilseledande och genomly-
sande.
2. En systemleverantör skall inte
behandla det material som om-
nämns under punkt 1 på ett sätt som
kan leda till att felaktig, vilsele-
dande eller diskriminerande infor-
mation lämnas.
3. En systemleverantör skall ladda
och behandla data som lämnats av
deltagande lufttrafikföretag med
samma omsorg och skyndsamhet
med förbehåll för begränsningarna i
den laddningsmetod som valts av de
enskilda deltagande lufttrafikföreta-
gen och de standardformat som an-
vänds av leverantören i fråga.
Artikel 5
1. En systemleverantör skall till-
handahålla en primär textbild som
visar data, som inlevererats av delta-
gande lufttrafikföretag, om tidtabel-
ler, biljettpriser och tillgången på
platser för enskilda köpare på ett
klart och tillräckligt omfattande sätt
som inte är diskriminerande eller
partiskt, i synnerhet vad gäller den
ordning i vilken informationen pre-
senteras.
2. En systemleverantör skall inte
avsiktligt eller av oaktsamhet visa
oriktig eller vilseledande informa-
tion och i synnerhet får, med förbe-
håll för artikel 9.5,
- de normer som används för att
rangordna informationen inte ba-
seras på någon faktor som direkt
eller indirekt har samband med
lufttrafikföretagets identitet och
inte tillämpas på ett för något del-
tagande lufttrafikföretag diskri-
minerande sätt,
- ingen diskriminering utövas vid
sammanställning och val av två or-
ter för en flygning på grund av att
olika flygplatser betjänar samma
ort.
3. Ordningsföljden mellan olika
flygmöjligheter på den primära text-
bilden för den eller de dagar som be-
gärs skall vara den som framgår av
bilagan, såvida inte en konsument
begär att få den på ett annat sätt för
en särskild transaktion.
Artikel 6
En systemleverantör skall endast
tillhandahålla information, från sitt
datoriserade bokningssystem i form
av statistik eller av annat slag, ut-
över den som erbjuds som en inte-
grerad del av distributionstjänsterna
enligt följande:
a) information om enskilda bok-
ningar skall ställas till förfogande
på lika villkor för det eller de
lufttrafikföretag som deltar i ut-
förandet av den tjänst som bok-
ningen avser;
b) information i samlad eller ano-
nym form skall, när den ställs till
förfogande på begäran av ett
lufttrafikföretag, erbjudas alla
deltagande lufttrafikföretag utan
diskriminering;
c) annan information från det dato-
riserade bokningssystemet skall
ställas till förfogande efter sam-
tycke från det berörda lufttrafik-
företaget och under förutsättning
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
167
att en överenskommelse träffats
mellan en systemleverantör och
deltagande lufttrafikföretag;
d) personlig information om en
konsument härrörande från en
resebyrå får bara med konsu-
mentens medgivande göras till-
gänglig för andra som inte är be-
rörda av transaktionen.
Artikel 7
1. Förpliktelserna för en systemle-
verantör enligt artikel 3-6 gäller
inte mot ett moderföretag i ett tredje
land, i den mån företagets datorise-
rade bokningssystem inte står i över-
ensstämmelse med denna förord-
ning eller inte erbjuder gemenska-
pens lufttrafikföretag en behandling
som är likvärdig med den som till-
lämpas enligt denna förordning.
2. Förpliktelserna enligt artikel 8
för moderföretag och deltagande
lufttrafikföretag gäller inte mot ett
datoriserat bokningssystem som
kontrolleras av lufttrafikföretag i ett
tredje land, i den mån ett moder-
företag eller ett deltagande lufttra-
fikföretag inte beviljas en behand-
ling i detta land som är likvärdig
med den som tilllämpas enligt denna
förordning och enligt kommissio-
nens förordning (EEG) nr 2672/88.
3. En systemleverantör eller ett
lufttrafikföretag som ämnar åberopa
bestämmelserna i punkt 1 eller 2
måste underrätta kommissionen om
sina avsikter och skälen för dessa se-
nast 14 dagar före en sådan åtgärd. I
undantagsfall kan kommissionen på
begäran av den berörda leverantö-
ren eller det berörda lufttrafikföre-
taget dispensera från 14-dagarsre-
geln.
4. När kommissionen mottar en un-
derrättelse, skall den utan dröjsmål
fastställa huruvida diskriminering i
den mening som avses i punkterna 1
och 2 föreligger. Om så befinns vara
fallet, skall kommissionen infor-
mera alla systemleverantörer eller
de berörda lufttrafikföretagen i ge-
menskapen liksom medlemsstaterna
om detta. Om diskriminering i den
mening som avses i punkt 1 eller 2
inte föreligger, skall kommissionen
informera systemleverantören eller
de berörda lufttrafikföretagen om
det.
Artikel 8
1. Ett moderföretag eller delta-
gande lufttrafikföretag får inte till en
abonnents användning av något visst
datoriserat bokningssystem knyta
någon provision eller annan förmån
för att sälja eller utställa biljetter för
företagets lufttransportprodukter.
2. Ett moderföretag eller delta-
gande lufttrafikföretag får inte kräva
att en abonnent använder ett visst
datoriserat bokningssystem för att
sälja eller utställa biljetter för en
lufttransportprodukt som företaget
självt direkt eller indirekt levererar.
3. Punkterna 1 och 2 hindrar inte att
ett lufttrafikföretag kan ställa sär-
skilda villkor för att godkänna en re-
sebyrå som sin agent med rätt att
sälja och utställa biljetter för företa-
gets lufttransportprodukter.
Artikel 9
1. En systemleverantör skall utan
diskriminering ställa samtliga distri-
butionstjänster i ett datoriserat bok-
ningssystem till förfogande för alla
abonnenter.
2. En systemleverantör får inte
kräva att en abonnent ingår ett ex-
klusivavtal och får heller inte varken
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
168
direkt eller indirekt hindra en abon-
nent från att abonnera på eller an-
vända andra system.
3. En systemleverantör som erbju-
der någon av abonnenterna en servi-
ceförbättring skall erbjuda alla
abonnenterna denna förbättring
utan diskriminering.
4. En systemleverantör får inte
ställa upp oskäliga villkor i ett avtal
med en abonnent, och en abonnent
får alltid säga upp sitt avtal med en
systemleverantör utan påföljd med
en uppsägningstid som inte behöver
överstiga tre månader, dock att den
tidigast får löpa ut vid utgången av
det första avtalsåret.
5. En systemleverantör skall säker-
ställa antingen på teknisk väg eller
genom avtalet med abonnenten att
en primär textbild tillhandahålls för
varje enskild transaktion och att
abonnenten inte behandlar det ma-
terial som levereras av de datorise-
rade bokningssystemen på ett sätt
som skulle leda till att konsumen-
terna får oriktig, vilseledande eller
diskriminerande information.
Abonnenten får emellertid för en
enskild transaktion omgruppera
data eller använda alternativa text-
bilder för att tillmötesgå en kunds
önskan.
6. En systemleverantör får inte
ålägga en abonnent någon skyldig-
het att acceptera ett erbjudande om
teknisk utrustning men kan kräva att
en utrustning som är kompatibel
med hans eget system används.
Artikel 10
1. De avgifter som begärs av en sy-
stemleverantör får inte vara diskri-
minerande och skall stå i ett rimligt
förhållande till anskaffningskostna-
den för den tjänst som tillhandahålls
och utnyttjas och skall i synnerhet
vara desamma för samma service-
nivå.
2. En systemleverantör skall på be-
gäran lämna intresserade parter
uppgifter om tillämpade metoder
och avgifter, om erbjudna system-
tjänster samt om de kriterier för re-
digering och textbildspresentation
som används. Denna bestämmelse
förpliktar emellertid inte en system-
leverantör att lämna information
som är äganderättsligt skyddad, till
exempel programvara.
3. Alla deltagande lufttrafikföretag
och abonnenter skall utan diskrimi-
nering underrättas om alla föränd-
ringar av avgiftsnivåer, villkor eller
tjänster som erbjuds och grunden
för dessa förändringar.
Artikel 11
1. Kommissionen skall, efter motta-
gande av klagomål eller på eget ini-
tiativ, inleda förfaranden för att få
överträdelser av bestämmelserna i
denna förordning att upphöra.
2. Klagomål kan lämnas in av
a) medlemsstater,
b) fysiska eller juridiska personer
som gör gällande ett rättmätigt
intresse.
3. Kommissionen skall omedelbart
sända medlemsstaterna kopior av
klagomålen och framställningarna
och av alla relevanta dokument som
sänts till den eller som den sänder ut
under förfarandenas gång.
Artikel 12
1. Kommissionen får när den fullgör
de uppdrag som tilldelas den genom
denna förordning inhämta all nöd-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
169
vändig information från medlems-
staterna och från företag och sam-
manslutningar av företag.
2. Kommissionen får fastställa en
tidsgräns, som inte får understiga en
månad, för när den begärda infor-
mationen skall vara inlämnad.
3. När kommissionen sänder en be-
gäran om information till ett företag
eller en sammanslutning av företag,
skall den samtidigt sända en kopia
av denna begäran till den medlems-
stat inom vars territorium företaget
eller sammanslutningen av företag
har sitt huvudkontor.
4. I sin begäran skall kommissionen
ange den rättsliga grunden för och
syftet med sin begäran samt de på-
följder som stadgas i artikel 16.1 för
den som lämnar oriktig information.
5. Det åvilar ägarna till företagen
eller deras representanter och i fråga
om juridiska personer eller företag,
firmor eller sammanslutningar, som
inte är juridiska personer, den per-
son som är bemyndigad att företräda
dem enligt lag eller enligt deras be-
stämmelser att lämna den begärda
informationen.
Artikel 13
1. Kommissionen får när den fullgör
de uppdrag som tilldelas den enligt
denna förordning företa alla erfor-
derliga undersökningar hos företag
och sammanslutningar av företag.
För detta ändamål skall tjänstemän
befullmäktigade av kommissionen
ha befogenhet att:
a) granska räkenskaperna och
andra affärshandlingar;
b) ta kopior av eller göra utdrag ur
räkenskaper och andra affärs-
handlingar;
c) kräva muntliga förklaringar på
stället;
d) gå in i vilka lokaler, på vilken
mark och i vilka fordon som helst
som används av företag eller
sammanslutningar av företag.
2. De av kommissionen bemyndi-
gade tjänstemännen skall utöva sina
befogenheter efter uppvisandet av
ett skriftligt bemyndigande, i vilket
ämnet för och syftet med undersök-
ningen anges liksom de påföljder
som stadgas i artikel 16.1 för de fall
då begärda räkenskaper eller andra
affärshandlingar företes i ett ofull-
ständigt skick. I god tid före under-
sökningen skall kommissionen un-
derrätta den medlemsstat inom vars
territorium undersökningen skall
företas om undersökningen och om
de bemyndigade tjänstemännens
identitet.
3. Företag och sammanslutningar
av företag skall underkasta sig un-
dersökningar som kommissionen
fattat beslut om. I beslutet skall an-
ges ämnet för och syftet med under-
sökningen samt datum då den skall
inledas och upplysning lämnas om
de påföljder som stadgas i artikel
16.1 och om rätten att få beslutet
omprövat av domstolen.
4. Kommissionen fattar de i punkt 3
nämnda besluten efter konsultation
med den medlemsstat inom vars ter-
ritorium undersökningen skall före-
tas.
5. Tjänstemän i den medlemsstat
inom vars territorium undersök-
ningen skall företas kan på begäran
av denna medlemsstat eller kommis-
sionen lämna kommissionens tjäns-
temän den hjälp de behöver för att
utföra sitt uppdrag.
6. I de fall då ett företag motsätter
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
170
sig en undersökning som beordrats
enligt denna artikel, skall den be-
rörda medlemsstaten lämna de av
kommissionen bemyndigade tjäns-
temännen den hjälp som behövs för
att göra det möjligt för dem att ut-
föra sin undersökning.
Artikel 14
1. Den information som kommer
fram som ett resultat av tillämp-
ningen av artiklarna 12 och 13 får
endast användas för de syften som
anges i den aktuella begäran eller
undersökningen.
2. Utan att det inskränker tillämp-
ligheten av artiklarna 11 och 20 får
kommissionen och behöriga myn-
digheter inom medlemsstaterna
samt deras tjänstemän och övriga
anställda inte röja information som
omfattas av tystnadsplikt och som de
har fått vid tillämpning av denna för-
ordning.
3. Punkterna 1 och 2 hindrar inte att
allmän information eller redogörel-
ser som inte innehåller upplysningar
om enskilda företag eller samman-
slutningar av företag offentliggörs.
Artikel 15
1. Om ett företag eller en samman-
slutning av företag inte tillhandahål-
ler den begärda informationen inom
den tidsram som fastställts av kom-
missionen eller tillhandahåller ofull-
ständig information, skall kommis-
sionen genom beslut kräva att infor-
mationen överlämnas. I beslutet
skall anges vilken information som
begärs samt fastställas en lämplig
tidsgräns inom vilken den skall över-
lämnas och lämnas upplysning om
de påföljder som stadgas i artikel
16.1 liksom om rätten att få beslutet
omprövat av domstolen.
2. Kommissionen skall samtidigt
sända en kopia av sitt beslut till be-
hörig myndighet i den medlemsstat
inom vars territorium företaget eller
sammanslutningen av företag har
sitt huvudkontor.
Artikel 16
1. Kommissionen kan genom beslut
ålägga företag eller sammanslut-
ningar av företag sanktionsavgifter
på 1000 till 50000 ecu om de uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet
a) i ett svar på en begäran enligt ar-
tikel 12 lämnar oriktiga upplys-
ningar eller inte lämnar upplys-
ningarna inom den fastställda
tidsramen;
b) under pågående undersökningar
företer de begärda räkenska-
perna eller andra affärshand-
lingar i ofullständigt skick eller
vägrar att underkasta sig en un-
dersökning enligt artikel 13.1.
2. Kommissionen kan genom beslut
ålägga systemleverantörer, moder-
företag, deltagande lufttrafikföretag
och/eller abonnenter sanktionsav-
gifter för överträdelser av denna för-
ordning på högst 10 procent av den
årliga omsättningen i den relevanta
verksamheten vid det berörda före-
taget.
Då sanktionsavgiftens storlek
fastställs, skall hänsyn tas till både
hur allvarlig överträdelsen är och
hur länge den pågått.
3. Beslut som fattas enligt punk-
terna 1 och 2 är inte av straffrättslig
karaktär.
Artikel 17
Domstolen har oinskränkt domsrätt
i den mening som avses i fördragets
artikel 172 att ompröva beslut var-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
171
igenom kommissionen har ålagt en
sanktionsavgift; den kan undanröja,
reducera eller höja sanktionsavgif-
ten.
Artikel 18
Vid tillämpning av artikel 16 skall
ecun ha det värde som har fastställts
för utarbetandet av Europeiska ge-
menskapernas allmänna budget en-
ligt artiklarna 207 och 209 i fördra-
get.
Artikel 19
1. Innan kommissionen fattar be-
slut enligt artikel 16, skall den ge de
berörda företagen eller sammanslut-
ningarna av företag tillfälle att bli
hörda om de förhållanden som kom-
missionen har eller har haft invänd-
ningar mot.
2. Om kommissionen eller med-
lemsstaternas behöriga myndigheter
anser det nödvändigt, kan de också
höra andra fysiska eller juridiska
personer. Framställningar från så-
dana personer om att bli hörda skall
bifallas, när de visar att de har till-
räckliga intressen i saken.
Artikel 20
1. Kommissionen skall offentlig-
göra de beslut som den fattar enligt
artikel 16.
2. Offentliggörandet skall ge upp-
lysning om parternas namn och be-
slutets huvudsakliga innehåll; vid of-
fentliggörandet skall hänsyn tas till
företagens rättmätiga intresse av att
skydda sina affärshemligheter.
Artikel 21
1. Denna förordning skall tillämpas
från den 1 augusti 1989 på alla dato-
riserade bokningssystem för regel-
bunden lufttrafik för befordran av
passagerare.
2. Utan hinder av punkt 1 skall ar-
tiklarna 5.3 och 9.5 inte tilllämpas
förrän den 1 januari 1990 på datori-
serade bokningssystem som har eta-
blerat sina centrala administrationer
och huvudkontor i gemenskapen
före den 1 augusti 1989. Kommissio-
nen kan bevilja ytterligare 12 måna-
ders uppskov för datoriserade bok-
ningssystem som av tekniska skäl
inte kan uppfylla dessa villkor den
1 januari 1990.
Artikel 22
Denna förordning inskränker inte
tillämpningen av nationell lagstift-
ning om säkerhet, allmän ordning
eller dataskydd.
Artikel 23
Rådet skall besluta om revidering av
denna förordning senast den 31 de-
cember 1992 på grundval av ett för-
slag från kommissionen vilket skall
överlämnas senast den 31 mars 1992
tillsammans med en redogörelse för
tillämpningen av denna förordning.
Denna förordning är till alla delar
bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 24 juli 1989.
På rådets vägnar
H. NALLET
Ordförande
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
172
BILAGA
KRITERIER FÖR ATT
FASTSTÄLLA
ORDNINGSFÖLJDEN
antalet direkta flygförbindelser och Prop. 1991/92:29
de berörda lufttrafikföretagens Bilaga 1
identitet inte är fullständig, skall
detta tydligt anges på den aktuella
textbilden.
1. En primär textbild skall, då det är
praktiskt möjligt, omfatta delta-
gande lufttrafikföretags indirekta
flygningar genom att det visar minst
nio anslutningsorter. Ett deltagande
lufttrafikföretag kan begära att en
indirekt flygning tas med om linjen
inte överstiger storcirkelavståndet
mellan de två flygplatserna med 130
procent. Anslutningsorter med lin-
jer som överstiger 130 procent behö-
ver inte visas.
2. En systemleverantör får inte an-
vända skärmutrymmet i sina pri-
mära textbilder på ett sådant sätt att
exponeringen av en särskild rese-
möjlighet överdrivs eller så att orea-
listiska resemöjligheter presenteras.
3. I de fall då en systemleverantör
väljer att presentera information om
tidtabeller och biljettpriser för flyg-
förbindelser mellan två orter för
lufttrafikföretag, som inte är delta-
gande lufttrafikföretag, skall denna
information vara riktig och inte vil-
seledande eller diskriminerande och
presenteras på samma sätt som in-
formationen om de övriga lufttrafik-
företagen.
1. Flygmöjligheterna i regelbunden
lufttrafik den dag eller de dagar som
efterfrågas skall presenteras i föl-
jande ordning på primära textbilder
såvida inte en konsument begär en
annan ordning för en enskild trans-
aktion:
i) alla non-stop direktflygningar
mellan de två orter som berörs,
ii) andra direktflygningar, som inte
innebär byte av flygplan, mellan
de två orter som berörs,
iii) indirekta flygningar.
En konsument skall minst kunna
kräva att ordningsföljden på den pri-
mära textbilden är fastställd efter
avgångs- eller ankomsttid och/eller
efter restiden. Om konsumenten
inte uttrycker något önskemål, skall
ordningsföljden på en primär text-
bild vara fastställd efter avgångstid
för grupp i) och efter restiden för
grupperna ii) och iii).
2. Det skall klart framgå vilka flyg-
ningar som innebär mellanland-
ningar, flygplansbyte, byte av flyg-
plats och/eller har gemensam linje-
beteckning. Flygningar med gemen-
sam linjebeteckning skall behandlas
som indirekta flygningar.
4. Om informationen beträffande
173
Rådets direktiv
av den 16 december 1980
om framtida samarbete och ömsesidig hjälp mellan
medlemsstater vid undersökningar av
luftfartsolyckor
(80/1266/EG)
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
174
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
om framtida samarbete och ömsesidig hjälp mellan medlemsstater vid
undersökningar av luftfartsolyckor
(80/1266/EG)
EUROPEISKA
GEMENSKAPERNAS
RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om
upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen, särskilt artikel
84.2 i detta och
med beaktande av följande:
Moderna tunga luftfartyg blir
ständigt mer tekniskt komplicerade;
enligt kapitel 5 i bilaga 13 till kon-
ventionen angående internationell
civil luftfart åligger det de fördrags-
slutande staterna att på begäran av
behörig medlemsstat omedelbart
låta oberoende experter från många
olika tekniska och operativa områ-
den undersöka olyckor där sådana
luftfartyg är inblandade.
Alla medlemsstater kan inte stän-
digt eller i full utsträckning hålla till-
gänglig den specialiststab eller den
lämpliga tekniska utrustning som
fordras för att undersöka större
olyckor.
Den enhetliga tekniska utveck-
lingen och prestationsnivån på luft-
fartens område inom medlemssta-
terna gör det möjligt för dem att
samarbeta när det gäller att under-
söka och förebygga luftfartsolyckor.
I över 90 procent av olyckorna är
luftfartyg med en tillåten startvikt på
högst 5700 kg inblandade; för säker-
heten inom luftfarten och för att
förebygga olyckor är det tillrådligt
att också utbyta information om
dessa olyckor.
HÄRIGENOM
FÖRESKRIVS
FÖLJANDE:
Artikel 1
1. Om ett civilt luftfartyg är inblan-
dat i en olycka, skall varje medlems-
stat för att lämna ömsesidig hjälp på
begäran av den medlemsstat som le-
der undersökningen bemöda sig om
att inom gränserna för sina möjlig-
heter och i den mån det är lämpligt
ställa till förfogande
a) installationer, resurser och ut-
rustning som tillhör statens myn-
digheter för:
-den tekniska undersökningen
av vrakdelar, luftfartygsutrust-
ning och andra föremål som är av
betydelse för undersökningen,
- utvärdering av information
från färdskrivare och annan ap-
paratur för registrering av flygpa-
rametrar, kommunikation och
ljudvarning i förarkabinen och
-elektronisk lagring och utvär-
dering av data om luftfarts-
olyckor.
b) experter på undersökningar av
luftfartsolyckor som kan påtaga
sig speciella uppgifter men dock
endast då en undersökning in-
letts till följd av en större olycka.
2. Denna ömsesidiga hjälp bör så
långt möjligt lämnas kostnadsfritt.
Artikel 2
Medlemsstaterna skall regelbundet
underrätta varandra om olyckstill-
175
bud som inte lett till någon olycka
och om resultaten av undersök-
ningar av olyckor som luftfartyg
med en tillåten startvikt på högst
5700 kg varit inblandade i, förutsatt
att sådana resultat är tillgängliga i en
form som motsvarar det formulär
för rapportering av olycks-/olycks-
tillbudsdata som utarbetats av Inter-
nationella civila luftfartsorganisatio-
nen.
Sådan information och sådana re-
sultat skall utväxlas i den mån de bi-
drar till att förbättra säkerheten
inom luftfarten och till att förebygga
olyckor.
Artikel 3
Efter samråd med kommissionen
skall medlemsstaterna vidta de åt-
gärder som är nödvändiga för att ge-
nomföra detta direktiv från den 1
juli 1981.
Artikel 4
Detta direktiv riktar sig till med-
lemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 16 decem-
ber 1980.
På rådets vägnar
Colctte FLESCH
Ordförande
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
176
|
Rådets direktiv |
Prop. 1991/92:29 Bilaga 1 |
om begränsning av buller från underljudsluftfartyg
(80/51/EEG)
12 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 29
om begränsning av buller från underljudsluftfartyg
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
(80/51 EEG)
EUROPEISKA
GEMENSKAPERNAS
RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om
upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen, särskilt artikel
84.2 i detta,
med beaktande av det utkast till
direktiv som överlämnats av kom-
missionen,
med beaktande av Europaparla-
mentets yttrande1,
med beaktande av Ekonomiska
och sociala kommitténs yttrande2,
och
med beaktande av följande:
Av Europeiska gemenskapernas
handlingsprogram på miljöområdet3
framgår tydligt bullerproblemets be-
tydelse och i synnerhet behovet av
att vidta åtgärder mot buller orsakat
av lufttrafik.
Rådets program för prioriteringar
vid undersökning av lufttransport-
frågor omnämner emissioner från
luftfartyg inklusive buller.
Buller från luftfartyg bör minskas
under hänsynstagande till miljöfak-
torer, tekniska möjligheter och eko-
nomiska konsekvenser.
Ett lämpligt sätt att minska denna
olägenhet skulle vara att fastställa
en gräns för bulleremissioner från
källan baserad på de normer som
uppställts av Internationella civila
luftfartsorganisationen.
1 EGT nr C 178, 2.8.1976, s. 61.
2 EGT nr C 299, 18.12.1976, s. 61.
3 EGT nr C 112, 20.11.1973, s. 1.
HÄRIGENOM
FÖRESKRIVS
FÖLJANDE:
Artikel 1
Varje medlemsstat skall säkerställa
att civila luftfartyg som hör till nå-
gon av de kategorier som anges i bi-
laga 16 till konventionen angående
internationell civil luftfart, tredje ut-
gåvan (juli 1978) och som är regi-
strerade inom medlemsstatens terri-
torium inte får användas där om inte
medlemsstaten har utfärdat miljö-
värdighetsbevis efter tillfredsstäl-
lande utredning om att luftfartyget
uppfyller krav som minst motsvarar
tillämpliga normer i del II, kapitel 2,
3, 5 eller 6 i ovannämnda bilaga.
Artikel 2
1. De dokument som utgör bevis om
miljövärdighet enligt artiklarna 1, 3,
4 och 5 kan ha formen av separata
miljövärdighetsbevis eller en lämp-
lig förklaring i en annan handling
som godkänts av registreringsstaten
och som enligt denna stats bestäm-
melser skall medföras i luftfartyget.
Dokumenten skall minst innehålla
följande upplysningar:
a) registreringsstat och luftfartygets
registreringsbeteckning,
b) tillverkarens serienummer,
c) tillverkarens typ- och modellbe-
teckning,
d) uppgift om alla ytterligare änd-
ringar som gjorts för att uppfylla
de normer som gäller för miljö-
värdighetsbeviset,
e) de högsta vikter vid vilka det är
178
visat att normerna för miljövär-
dighetsbeviset uppfylls,
f) för flygplan för vilka ansökan om
utfärdande av bevis har inläm-
nats den 6 oktober 1977 eller se-
nare: den (de) bullernivå(er) och
dess (deras) 90-procentiga konfi-
densintervall(er) på den (de) re-
ferenspunkter) för vilken
(vilka) det har visats att nor-
merna för miljövärdighetsbeviset
uppfylls.
2. Medlemsstaterna skall erkänna
giltigheten av de dokument som om-
nämns i punkt 1 och som har utfär-
dats av behöriga myndigheter i en
registreringsstat som samtidigt är en
medlemsstat.
Artikel 3
1. Medlemsstaterna skall säkerställa
att civila, propellerdrivna flygplan
med en godkänd startvikt på högst
5700 kg och civila jetmotordrivna
underljudsflygplan, som inte tillhör
någon av de kategorier som anges i
bilaga 16 till konventionen angående
internationell civil luftfart, tredje ut-
gåvan (juli 1978) och som använder
flygplatser belägna i någon med-
lemsstat, för att bli godkända upp-
fyller krav som minst motsvarar till-
lämpliga normer i del II, kapitel 2 el-
ler 6 i ovannämnda bilaga då de
första gången registreras inom deras
territorier.
2. Punkt 1 skall tillämpas från föl-
jande datum:
- propellerdrivna flygplan: senast
sex månader efter dagen för an-
mälan av detta direktiv,
- jetmotordrivna underljudsflyg-
plan: senast en månad efter da-
gen för anmälan av detta direk-
tiv.
i punkt 1 kan medlemsstaterna be-
sluta att medge registrering av så-
dana i punkt 1 omnämnda propel-
lerdrivna flygplan från en annan
medlemsstat efter det datum som
anges i punkt 2 om de försäkrar sig
om att sådana flygplan endast an-
vänds inom deras egna territorier el-
ler inom territorier tillhöriga stater
som samtycker till det.
Artikel 4
1. Från föreskrifterna i artikel 3 un-
dantas:
i) luftfartyg som inte uppfyller de
gällande normerna för miljövär-
dighetsbevis när de kan utrustas
så att de uppfyller dessa normer,
förutsatt att
a) lämplig utrustning finns för
ombyggnad av luftfartygs-
typen i fråga,
b) luftfartyg, som förses med så-
dan utrustning, kan uppfylla
de normer som krävs för mil-
jövärdighetsbevis,
c) sådan utrustning faktiskt finns
tillgänglig, och
d) utrustningen har beställts;
den ifrågavarande utrustningen
skall anbringas inom två år från
registreringsdatum;
ii) luftfartyg, som före den 1 juli
1979 har använts i en medlems-
stat till följd av avbetalnings- el-
ler hyresavtal som har ingåtts se-
nast detta datum och som därför
har varit registrerade i en annan
stat än den i vilken de används.
2. Medlemsstaterna kan undanta
luftfartyg som inte uppfyller gäl-
lande krav för miljövärdighetsbevis
från bestämmelserna i artikel 3 i föl-
jande fall:
a) luftfartyg som ersätter ett mot-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
3. Utan hinder av vad som föreskrivs
179
svarande antal luftfartyg om
dessa har förstörts genom olycks-
händelse och inte kan ersättas
med likvärdiga luftfartyg med
miljövärdighetsbevis då sådana
inte finns tillgängliga på markna-
den, förutsatt att ersättningsluft-
fartygen registreras inom ett år
efter olyckan i fråga.
b) luftfartyg av historiskt intresse,
c) luftfartyg beträffande vilka ifrå-
gavarande lufttrafikföretag visar
att deras fortsatta verksamhet
annars skulle skadas i en orimlig
omfattning, dock att luftfartygen
skall avföras ur registret senast
den 31 december 1984.
En medlemsstat kan emellertid
kräva att ett luftfartyg som avses i b
eller c i denna punkt skall uppfylla
bestämmelserna i artikel 3 om det
använder flygplatser i denna med-
lemsstat. De medlemsstater som
kräver att sådana luftfartyg uppfyl-
ler bestämmelserna i artikel 3 skall
underrätta de övriga medlemssta-
terna och kommissionen om detta.
Artikel 5
1. Med förbehåll för artikel 1 skall
varje medlemsstat säkerställa att ci-
vila jetmotordrivna underljudsflyg-
plan med en maximal godkänd start-
vikt på över 20 ton som är registre-
rade inom medlemsstatens territo-
rium inte får användas inom denna
stats territorium efter den 31 decem-
ber 1986 om inte medlemsstaten har
utfärdat miljövärdighetsbevis efter
tillfredsställande utredning om att
flygplanet uppfyller krav som minst
motsvarar normerna i del II, kapitel
2 i bilaga 16 till konventionen an-
gende internationell civil luftfart,
tredje utgåvan (juli 1978).
2. Medlemsstaternas behöriga myn-
digheter kan medge tillfälliga un-
dantag från bestämmelserna i punkt
1 om ifrågavarande lufttrafikföretag
åtar sig att ersätta de berörda flyg-
planen senast den 31 december 1988
med andra på marknaden tillgäng-
liga flygplan som uppfyller krav som
minst motsvarar bullernormerna i
del II, kapitel 3 i bilaga 16 till kon-
ventionen angående internationell
civil luftfart, tredje utgåvan (juli
1978).
Artikel 6
I särskilda enskilda fall kan med-
lemsstater tillåta tillfällig använd-
ning inom sina territorier av luftfar-
tyg som inte kan sättas i trafik på
grund av de övriga bestämmelserna
i detta direktiv.
Artikel 7
Medlemsstaterna skall bemöda sig
om att vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa att luftfartyg som inte är
registrerade i en medlemsstat men
som använder flygplatser inom deras
territorier uppfyller krav som är
minst lika stränga som de krav med-
lemsstaternas luftfartyg skall upp-
fylla enligt artikel 1-6.
Artikel 8
1. Med förbehåll för artikel 3.1 skall
medlemsstaterna sätta i kraft de be-
stämmelser som är nödvändiga för
att följa detta direktiv senast sex må-
nader efter dagen för anmälan och
skall genast underrätta kommissio-
nen om detta.
2. Medlemsstaterna skall se till att
texterna till centrala bestämmelser i
nationell lagstiftning som de antar
inom det område som omfattas av
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
180
detta direktiv överlämnas till kom-
missionen.
Artikel 9
Detta direktiv riktar sig till med-
lemsstaterna.Utfärdat i Bryssel den
20 december 1979.
På rådets vägnar
J. TUNNEY
Ordförande
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
181
Rådets direktiv
av den 4 december 1989
om begränsning av buller från civila jetmotordrivna
underljudsflygplan
(89/629/EEG)
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
182
om begränsning av buller från civila jetmotordrivna underljudsflygplan
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
(89/629/EEG)
EUROPEISKA
GEMENSKAPERNAS
RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om
upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen, särskilt artikel
84.2 i detta,
med beaktande av kommissionens
förslag1,
med beaktande av Europaparla-
mentets yttrande2,
med beaktande av Ekonomiska
och sociala kommitténs yttrande3,
och
med beaktande av följande:
Tillämpningen av bulleremis-
sionsnormer på civila jetmotor-
drivna underljudsflygplan har bety-
dande följder för lufttransporter, i
synnerhet då dessa normer medför
begränsningar beträffande vilken
typ av flygplan som lufttrafikföreta-
gen får använda, främjar investe-
ringar i de modernaste och minst
bullrande flygplan som finns till-
gängliga och underlättar att befintlig
kapacitet, inklusive flygplatsernas
kapacitet, utnyttjas bättre; i direktiv
80/51/EEG4, i dess lydelse enligt di-
rektiv 83/206/EEG5, fastställs grän-
ser för emission av buller av sådant
slag.
Rådets program för prioriteringar
vid undersökning av lufttransport-
frågor omnämner emissioner från
flygplan inklusive buller.
*EGTnrC37, 14.2.1989, s.6.
2 EGT nr C 158, 26.6.1989, s.492.
3 EGT nrC 221, 28.8.1989, s. 1.
4 EGT nrL 18, 24.1.1980, s.26.
5 EGT nrL 117, 4.5.1983, s. 15.
Av europeiska gemenskapernas
handlingsprogram på miljöområdet6
framgår tydligt bullcrproblemcts be-
tydelse och i synnerhet behovet av
att vidta åtgärder mot buller orsakat
av lufttrafik.
Buller från flygplan bör minskas
ytterligare under hänsynstagande till
miljöfaktorer, tekniska möjligheter
och ekonomiska konsekvenser.
Det är därför lämpligt att be-
gränsa rätten att registrera civila jet-
motordrivna underljudsflygplan i
medlemsstaterna till sådana som
uppfyller normerna i del II, kapitel
3, volym I i bilaga 16 till konventio-
nen angående internationell civil
luftfart, andra utgåvan, 1988; i för-
bindelse med att ett område utan
inre gränser upprättas är det rimligt
att från denna regel om begränsad
rätt till registrering undanta flygplan
som är registrerade i medlemssta-
terna den 1 november 1990; på
grund av den rörelsefrihet en sådan
regel medför är det viktigt att un-
dantagen begränsas och att de som
medges noggrant följs och tidsbe-
gränsas.
För att uppnå detta syfte bör det
som en komplettering av de befint-
liga reglerna införas gemensamma
regler inom rimlig tid för att säker-
ställa att det används ett samordnat
tillvägagångssätt inom hela gemen-
skapen; detta är särskilt betydelse-
fullt med hänsyn till de steg som ny-
ligen tagits för att liberalisera den
europeiska lufttrafiken.
Det arbete som gemenskapen har
genomfört i samarbete med andra
6 EGT nrC328, 17.12.1987, s. 1.
183
internationella organisationer har
visat att en begränsning i rätten att i
medlemsstaterna registrera flyg-
plan, som inte uppfyller normerna
för miljövärdighetsbevis i kapitel 3 i
ovannämnda bilaga 16, sedd isole-
rad har en begränsad påverkan på
miljön och därför endast bör ses som
ett första steg,som skall följas av åt-
gärder för att begränsa rätten att an-
vända flygplan som inte uppfyller
normerna i kapitel 3 i ovannämnda
bilaga 16.
Artikel 1
1. Avsikten med detta direktiv är att
fastställa strängare regler för be-
gränsning av buller från civila jetmo-
tordrivna underljudsflygplan.
2. Direktivet gäller inte för flygplan
med en startmassa på högst
34 000 kg och med en kapacitet på
högst 19 säten.
Artikel 2
1. Medlemsstaterna skall säkerställa
att från den 1 november 1990 civila
jetmotordrivna underljudsflygplan
som registrerats inom deras territo-
rier efter detta datum inte får använ-
das inom deras territorier eller inom
en annan medlemsstats territorium
om de inte beviljats miljövärdighets-
bevis enligt normer som minst mot-
svarar normerna i del II, kapitel 3 i
volym I i bilaga 16 till konventionen
angående internationell civil luft-
fart, andra utgåvan 1988.
2. Punkt 1 gäller inte för flygplan
som införts i medlemsstaters natio-
nella register den 1 november 1990.
3. Det territorium som nämns i
punkt 1 omfattar inte de utomeuro-
peiska departement som omnämns i
fördragets artikel 227.2.
Artikel 3
Medlemsstaterna skall vidta nöd-
vändiga åtgärder för att säkerställa
att den avsikt som anges i artikel 1.1
inte kringgås, till exempel genom
någon form av hyresavtal.
Artikel 4
Medlemsstaterna får medge undan-
tag från bestämmelserna i artikel 2
för
a) flygplan av historiskt intresse,
b) flygplan som ett lufttrafikföretag
i en medlemsstat har använt före
den 1 november 1989 enligt ännu
gällande avbetalnings- eller hy-
resavtal och som i detta samman-
hang har registrerats i ett tredje
land,
c) flygplan som hyrts ut till ett luft-
trafikföretag i ett tredje land och
vilka av den anledningen tillfäl-
ligt har avförts ur en medlems-
stats register,
d) ett flygplan som ersätter ett an-
nat flygplan, vilket förstörts ge-
nom olyckshändelse och vilket
lufttrafikföretaget inte kan er-
sätta med ett likvärdigt flygplan
med miljövärdighetsbevis enligt
artikel 2.1, som finns tillgängligt
på marknaden, förutsatt att er-
sättningsflygplanet registreras
inom ett år efter olyckan,
e) flygplan med motorer med ett
genomströmningsförhållande
(by-pass ratio) på 2 eller däröver.
Artikel 5
Medlemsstaterna får medge undan-
tag från bestämmelserna i artikel 2
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
184
under en inledande period på högst
tre år, vilken kan förnyas för högst
två år åt gången, förutsatt att sådana
undantag upphör att gälla senast den
31 december 1995, för
- flygplan som är korttidshyrda
från ett tredje land, förutsatt att
lufttrafikföretaget visar att detta
är allmän praxis inom verksam-
hetsområdet och att den fortsatta
verksamheten annars skulle ska-
das,
- flygplan beträffande vilka ett
lufttrafikföretag visar att den
fortsatta verksamheten skulle
skadas orimligt om inte flygpla-
net fick användas.
Artikel 6
1. En medlemsstat som medger un-
dantag skall underrätta behöriga
myndigheter i medlemsstaterna och
kommissionen om detta.
2. Medlemsstaterna skall erkänna de
undantag som medgetts av andra
medlemsstater enligt artiklarna 4
och 5.
Artikel 7
1. Medlemsstaterna skall sätta i
kraft de lagar och andra författ-
ningar som är nödvändiga för att
följa detta direktiv före den 30 sep-
tember 1990.
2. Medlemsstaterna skall till kom-
missionen överlämna texterna till de
bestämmelser som de antar inom det
område som omfattas av detta direk-
tiv.
Artikel 8
Detta direktiv riktar sig till med-
lemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 4 december
1989.
På rådets vägnar
M. DELEBARRE
Ordförande
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
Förklaring från
Förbundsrepubliken Tysklands
regering
Rådet har mottagit följande medde-
lande från Förbundsrepubliken
Tysklands regering:
Förbundsrepubliken Tysklands re-
gering förklarade i samband med att
den deponerade sina ratifikations-
instrument avseende Fördragen om
upprättande av Europeiska gemen-
skaperna att dessa fördrag likaledes
gällde för Land Berlin. Den förkla-
rade samtidigt att de rättigheter och
det ansvar som tillagts Frankrike,
Storbritannien och Förenta staterna
med avseende på Berlin inte påver-
kades. Med hänsyn till att civil luft-
fart är ett av de områden där de
nämnda staterna uttryckligen har
förbehållit sig befogenheter med av-
seende på Berlin uttalar Förbunds-
republiken Tysklands regering efter
att ha konsulterat dessa staters rege-
ringar att rådets direktiv
89/629/EEG om begränsning av bul-
ler från civila jetmotordrivna under-
ljudsflygplan inte omfattar Land
Berlin.
185
Rådets direktiv
av den 13 juni 1990
om paketresor, semesterpaket och andra
paketarrangemang
(90/314/EEG)
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
186
med beaktande av Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska ge-
menskapen, särskilt artikel 100a i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
i samarbete med Europaparlamentet2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3,
och med beaktande av följande:
Ett av gemenskapens huvudmål är att förverkliga den inre marknaden där
turistsektorn är en väsentlig del.
Den nationella lagstiftningen i de olika medlemsstaterna om paketresor,
semesterpaket och andra paketarrangemang, nedan kallade 'resepaket’,
uppvisar stora skillnader, och nationell praxis på detta område är mycket va-
rierande. Detta får till följd att researrangörer hindras att fritt tillhandahålla
sina tjänster avseende resepaket och leder till en snedvridning av konkurren-
sen mellan näringsidkare som är etablerade i olika medlemsländer.
Gemensamma regler för resepaket bidrar till att hindren undanröjs och
möjliggör på så sätt en gemensam marknad för tjänster. De näringsidkare
som är etablerade i en medlemsstat får då möjlighet att tillhandahålla sina
tjänster i andra medlemsstater. Konsumenter inom gemenskapen kan på så
sätt dra nytta av jämförbara villkor när de köper ett resepaket i en medlems-
stat.
Punkt 36 b i bilagan till rådets resolution av den 19 maj 1981 om Euro-
peiska ekonomiska gemenskapernas andra konsumentpolitiska program4
anmodar kommissionen att studera bl a turism och, om så bedöms lämpligt,
lägga fram lämpliga förslag. Hänsyn skall därvid tas till förslagens betydelse
för konsumentskyddet och till hur skillnaderna i medlemsstaternas lagstift-
ning inverkar på den gemensamma marknadens funktion.
I en resolution av den 10 april 19845 rörande ett gemenskapsprogram för
turism välkomnade rådet kommissionens initiativ att fästa uppmärksamhe-
ten på turismens betydelse och uppmärksammade kommissionens första
riktlinjer för ett gemenskapsprogram för turism.
Kommissionens skrivelse till rådet med titeln ”Nya impulser för konsu-
mentskyddsprogrammet” som godkändes genom en resolution av rådet den
6 maj 19866 nämner, bland de åtgärder som kommissionen föreslår, i punkt
37 en harmonisering av lagstiftningen om resepaket.
’EGTnrC96, 12.4.1988, s.5.
2 EGT nrC69, 20.3.1989, s. 102 och EGT nr C149, 18.6.1990.
3 EGT nr C102, 24.4.1989, s.27.
4 EGT nr C165, 23.6.1981, s.24.
5 EGT nrC 115, 30.4.1984, s. 1.
6 EGT nrC118, 7.3.1986, s. 28.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
187
Turistnäringen spelar en allt större och viktigare roll för ekonomierna i
medlemsstaterna. Systemet med resepaket utgör en väsentlig del av denna
näring. Paketresebranschen i medlemsstaterna skulle stimuleras till en snab-
bare tillväxt och en högre produktivitet om åtminstone några gemensamma
regler antogs för att ge den en gemenskapsdignitet. Detta skulle inte bara
gynna medborgarna i gemenskapen när de köper resepaket arrangerade en-
ligt dessa regler, utan även locka turister från länder utanför gemenskapen
som söker fördelarna med en garanterad standard på resepaket.
Skillnaderna mellan de regler som skyddar konsumenterna i olika med-
lemsstater avhåller konsumenterna från att köpa resepaket i ett annat med-
lemsland.
Denna avhållande faktor är särskilt effektiv för att motverka att konsu-
menterna köper resepaket utanför sitt eget land. Den är mer effektiv än den
skulle vara när det gäller andra tjänster, eftersom de tjänster som ingår i ett
resepaket är av speciell karaktär. De kräver i allmänhet betydande förskotts-
betalningar och innefattar tjänster i ett annat land än där konsumenten bor.
Konsumenten bör åtnjuta fördelarna av det skydd som detta direktiv med-
för oavsett om han är en direkt avtalspart, om ett resepaket har överlåtits på
honom eller om han är medlem av en grupp på vars vägnar en annan person
har ingått ett avtal om ett resepaket.
Arrangören av ett resepaket och/eller återförsäljaren bör vara skyldig(a)
att se till att informationen i det material som beskriver resan inte är vilsele-
dande, och att tillgängliga broschyrer lämnar begriplig och korrekt informa-
tion.
Konsumenten behöver få en redovisning av de avtalsvillkor som gäller för
resepaketet. Detta kan lämpligen ske genom att alla avtalsvillkor anges i
skrift eller dokumenteras på annat liknande sätt som är begripligt och till-
gängligt för konsumenten, samt genom att han får en kopia av villkoren.
Det bör stå konsumenten fritt att under vissa omständigheter överlåta en
bokning av ett resepaket till en annan person.
Det avtalade priset bör i princip inte kunna ändras utom i de fall då det
uttryckligen sägs i avtalet att priset får ändras uppåt eller nedåt. En sådan
rätt att ändra priset bör alltid vara beroende av vissa villkor.
Det bör stå konsumenten fritt att under vissa förhållanden häva ett avtal
om ett resepaket före avresan.
De rättigheter som konsumenten har i de fall arrangören ställer in arran-
gemanget före överenskommet avgångsdatum bör definieras tydligt.
Om de avtalade tjänsterna i betydande omfattning inte utförs, eller ar-
rangören, efter det att konsumenten har avrest, inser att en betydande del
av de avtalade tjänsterna inte kommer att kunna tillhandahållas, bör arrang-
ören ha vissa skyldigheter gentemot konsumenten.
Arrangören och/eller återförsäljaren bör inför konsumenten svara för att
åtagandena fullgörs enligt avtalet. Dessutom bör arrangören och/eller åter-
försäljaren vara ansvariga för skada för konsumenten vid avtalsbrott såvida
detta inte orsakas av fel som varken begåtts av dem själva eller någon annan
leverantör av tjänster.
I de fall arrangören och/eller återförsäljaren är ansvarig för brister vid full-
görande av avtalet, bör detta ansvar begränsas enligt de internationella kon-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
188
ventioner som gäller för sådana tjänster, särskilt Warszawakonventionen av
1929 om internationella lufttransporter, Bernkonventionen av 1961 om järn-
vägstransporter, Atenkonventionen av 1974 om sjötransporter och Pariskon-
ventionen av 1962 om hotellvärdars ansvar. I fråga om annan skada än per-
sonskada bör det dessutom vara möjligt att begränsa ansvaret i det enskilda
avtalet, dock förutsatt att sådana begränsningar inte är oskäliga. Vissa åtgär-
der bör vidtas för att informera konsumenterna och för att hantera klagomål.
Det skulle vara till fördel både för konsumenten och för arrangörer av re-
sepaket om arrangörerna och/eller återförsäljarna var skyldiga att visa att de
har tillförlitlig säkerhet i händelse av obestånd.
Det bör stå medlemsstaterna fritt att anta eller behålla strängare bestäm-
melser för paketresor i syfte att skydda konsumenten.
Artikel 1
Avsikten med detta direktiv är att inbördes närma medlemsstaternas lagar
och andra författningar om resepaket som säljs eller bjuds ut till försäljning
inom gemenskapens territorium.
Artikel 2
I detta direktiv avses med
1. resepaket: en i förväg ordnad kombination av minst två av nedanstående
komponenter som säljs eller bjuds ut till försäljning till ett totalpris, om
tjänsten varar längre än ett dygn eller inkluderar övernattning;
a) transport;
b) inkvartering;
c) andra turisttjänster som inte är direkt knutna till transport eller inkvarte-
ring och som utgör en väsentlig del av resepaketet.
Att olika delar i samma resepaket debiteras separat befriar inte arrangören
eller återförsäljaren från skyldigheterna enligt detta direktiv;
2. arrangör av resepaket: en person som inte enbart i enstaka fall anordnar
resepaket och som direkt eller genom en återförsäljare säljer eller bjuder ut
dem till försäljning;
3. återförsäljare: en person som säljer eller bjuder ut till försäljning ett rese-
paket som satts samman av en arrangör;
4. konsument: en person som köper eller överenskommer om köp av ett re-
sepaket (”köparen”), eller varje person för vars räkning köparen överens-
kommer om köp av ett resepaket (”annan kontrahent”), eller en person till
vilken köparen eller annan kontrahent överlåter resepaketet;
5. avtal: en överenskommelse mellan konsumenten och arrangören respek-
tive återförsäljaren.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
189
Artikel 3
1. De beskrivningar av ett resepaket som arrangören eller återförsäljaren
lämnar konsumenten, priset på resepaketet och eventuella andra villkor för
avtalet får inte innehålla någon vilseledande information.
2. Om en broschyr tillhandahålls konsumenten skall den på ett läsligt, be-
gripligt och korrekt sätt innehålla såväl uppgift om priset som adekvat infor-
mation om:
a) resmål och transportmedel som används samt transportmedlets typ och
standard;
b) typ av inkvartering, var inkvarteringen är belägen, kategori eller stan-
dard och utmärkande drag samt dess klassificering enligt det berörda
värdmedlemslandets regler;
c) vilka måltider som ingår;
d) resrutt;
e) allmän information om pass- och visumkrav för medborgare i den eller de
medlemsstater som berörs och om hälsoformaliteter för resan och under
vistelsen på resmålet;
f) antingen det belopp eller den procentandel av priset som skall betalas vid
anmälan samt tidpunkten/tidpunkterna då resterande del av priset skall
betalas;
g) det krävs att ett visst minsta antal personer anmäler sig för att resepaketet
skall genomföras och när konsumenten i så fall senast skall informeras
om att det ställts in.
Uppgifterna i broschyren är bindande för arrangören eller återförsäljaren
såvida inte:
- konsumenten, innan avtal träffas, tydligt och klart informeras om änd-
ringar i uppgifterna i broschyren. I detta fall skall broschyren innehålla
uppgift om att ändringar kan komma att ske,
- ändringar genomförs senare som följd av en överenskommelse mellan par-
terna.
Artikel 4
1. a) Arrangören och/eller återförsäljaren skall, innan avtalet ingås, skrift-
ligen eller i annan lämplig form lämna konsumenten allmän informa-
tion om pass- och viseringsbestämmelser för medborgare i den eller
de medlemsstater som berörs. Särskilt gäller detta upplysning om hur
lång tid det tar att erhålla pass och visering. Information skall även
lämnas om de hälsoformaliteter som krävs för resan och vistelsen på
resmålet.
b) Likaså skall arrangören och/eller återförsäljaren i god tid före avresan
skriftligen eller i annan lämplig form informera konsumenten om föl-
jande:
i) tid och plats för uppehåll under resan samt anslutande transporter
liksom om platsreservation etc., t.ex. hytt eller sovplats på båt el-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
190
ler tåg,
ii) namn, adress och telefonnummer till arrangörens och/eller åter-
försäljarens lokala representant eller om sådan inte finns till lokala
organ som en konsument kan kontakta om han behöver hjälp.
Om det inte finns några sådana lokala representanter eller organ
måste konsumenten i varje fall få ett telefonnummer att användas
i en nödsituation eller någon annan form av information som gör
det möjligt för honom att kontakta arrangören och/eller återförsäl-
jaren,
iii) när det gäller minderårigas resor eller utlandsvistelser, informa-
tion som möjliggör direktkontakt med barnet eller med ansvarig
person där barnet vistas,
iv) information om frivillig försäkring som täcker kostnaden för kon-
sumentens avbeställning eller för assistans, inklusive hemtrans-
port, i händelse av olycks- eller sjukdomsfall.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
2. Medlemsstaterna skall se till att följande principer gäller för avtalet:
a) Avtalet skall i tillämpliga delar uppfylla minimikraven i bilagan.
b) Samtliga avtalsvillkor skall vara skriftliga eller utformade på något annat
för konsumenten begripligt och lättillgängligt sätt, och han skall få del av
dem innan avtalet ingås. Konsumenten skall få en kopia av avtalsvillko-
ren.
c) Bestämmelsen enligt b får inte hindra sena beställningar eller avtal.
3. Om konsumenten blir förhindrad att delta i resepaketet får han överlåta
sin bokning till en person som uppfyller alla de villkor som gäller för detta
på villkor att han i rimlig tid före avresan underrättat arrangören eller åter-
försäljaren om sin avsikt. Den part som överlåter resepaketet och den som
tar över det skall solidariskt inför arrangören eller återförsäljaren ansvara
för resterande betalning och för eventuella extra kostnader med anledning
av överlåtelsen.
4. a) Det avtalade priset får inte ändras såvida inte avtalet uttryckligen
medger en ändring uppåt eller nedåt och exakt anger hur prisänd-
ringen skall beräknas och då endast när det gäller variationer i:
- transportkostnader, inklusive bränslekostnader,
- skatter och avgifter för vissa tjänster, t.ex. landningsskatter eller
start- och landningsavgifter i hamnar eller på flygplatser,
- de växlingskurser som används i samband med det resepaket det
gäller.
b) Prishöjning får inte ske senare än 21 dagar före avresan.
5. Om arrangören före avresan finner att han måste göra betydande änd-
ringar i något/några av de väsentliga avtalsvillkoren, t.ex. priset, skall han
underrätta konsumenten så snart som möjligt så att denne kan besluta fram-
för allt om han på grund av ändringen väljer:
191
- att endera utan ersättningsskyldighet häva avtalet, eller
- att acceptera ett tilläggsavtal som specificerar ändringarna och hur dessa
påverkar priset.
Konsumenten skall så snart som möjligt informera arrangören eller återför-
säljaren om sitt beslut.
6. Om konsumenten häver avtalet enligt punkt 5 eller om arrangören ställer
in resepaketet före avtalat avresedatum av någon orsak som inte kan tillskri-
vas konsumenten skall konsumenten ha rätt att:
a) antingen delta i ett annat resepaket av motsvarande eller högre kvalitet
om arrangören och/eller återförsäljaren kan erbjuda honom ett sådant.
Om det erbjudna paketet är av lägre kvalitet skall arrangören återbetala
konsumenten mellanskillnaden, eller
b) så snart som möjligt få tillbaka hela det belopp han betalat enligt avtalet.
I sådant fall skall han, om det är skäligt, ha rätt till gottgörelse från an-
tingen arrangören eller återförsäljaren beroende på vad som krävs enligt
ifrågavarande medlemsstats lagstiftning, utom om:
i) resepaketet har ställts in på grund av för få anmälningar, och konsumen-
ten inom den tid som anges i beskrivningen av resepaketet fått skriftligt
medddelande om att det är inställt, eller
ii) resepaketet ställs in på grund av force majeure (dock inte överbokning),
dvs. extraordinära händelser som inte kan förutses och som den part som
åberopar dem inte kan påverka och vars följder inte kan undvikas även
med vederbörlig aktsamhet.
7. Om det efter avresan visar sig att en väsentlig del av de avtalade tjäns-
terna inte tillhandahålls, eller om arrangören inser att han inte kan tillhanda-
hålla en väsentlig del av de avtalade tjänsterna, skall arrangören vidta alter-
nativa åtgärder för fortsättningen av resepaketet utan ytterligare kostnader
för konsumenten och om så är skäligt betala konsumenten mellanskillnaden
mellan de avtalade tjänsterna och de som faktiskt tillhandahållits.
Om det är omöjligt att vidta sådana åtgärder eller om dessa på goda grun-
der inte accepteras av konsumenten, skall arrangören om så är lämpligt utan
kostnad för konsumenten tillhandahålla likvärdig transport till platsen för
avresan eller till någon annan plats som konsumenten godtar och skall där
så är lämpligt gottgöra konsumenten för detta.
Artikel 5
1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den ar-
rangör och/eller återförsäljare som är part i avtalet är ansvarig för att åtagan-
dena enligt avtalet fullgörs på ett korrekt sätt, oavsett om dessa skall fullgö-
ras av arrangören och/eller återförsäljaren eller av andra leverantörer av
tjänster. Detta ansvar skall inte inverka på arrangörens och/eller återförsäl-
jarens rätt att kräva ersättning av dessa övriga leverantörer av tjänster.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
2. Vad gäller den skada som åsamkas konsumenten på grund av att avtalet
192
inte fullgörs, skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till
att arrangören och/eller återförsäljaren är ansvariga såvida avtalsbrottet inte
orsakas av fel som varken begåtts av dem själva eller av någon annan leve-
rantör av tjänster därför att
- avtalsbrottet är orsakat av konsumenten,
- avtalsbrottet är orsakat av tredje man utan anknytning till de avtalade
tjänsterna och har inte kunnat förutses eller undvikas,
- avtalsbrottet beror på force majeure enligt definitionen i artikel 4.6 b ii
eller på en händelse som arrangören och/eller återförsäljaren eller leve-
rantören av tjänsten inte kunnat förutse eller undvika även om de hade
iakttagit vederbörlig aktsamhet.
I de fall som anges i andra och tredje strecksatsen ovan skall arrangören och-
/eller återförsäljaren omedelbart bistå en konsument i svårigheter.
I fråga om skada som uppkommer till följd av att de tjänster som ingår i
resepaketet inte utförs eller utförs felaktigt, får medlemsstaterna tillåta att
ersättningen begränsas i enlighet med internationella konventioner på detta
område.
I fråga om andra skador än personskador som uppkommer till följd av att
de tjänster som ingår i resepaketet inte utförs eller utförs felaktigt, får med-
lemsstaterna tillåta att ersättningen begränsas i avtalet. Sådan begränsning
får inte vara oskälig.
3. Förutom vad som sägs i punkt 2 fjärde stycket får ingen undantagsklausul
från bestämmelserna i punkt 1 och 2 förekomma i avtalet.
4. Konsumenten måste genast och på platsen underrätta den som levererat
tjänsten om varje försummelse att fullgöra åtagandena enligt avtalet som
han upptäcker. Vidare skall han underrätta arrangören och/eller återförsäl-
jaren skriftligt eller på något annat lämpligt sätt så snart som möjligt.
Denna skyldighet måste klart och uttryckligt anges i avtalet.
Artikel 6
Vid reklamation måste arrangören och/eller återförsäljaren eller hans even-
tuelle representant på platsen omedelbart försöka lösa problemet på lämp-
ligt sätt.
Artikel 7
Den arrangör och/eller återförsäljare som är part i avtalet skall visa att han,
i händelse av obestånd, har tillräcklig säkerhet för återbetalning av erlagda
belopp och för hemtransport av konsumenten.
Artikel 8
Medlemsstaterna får för att skydda konsumenten anta eller upprätthålla
strängare bestämmelser på det område som omfattas av detta direktiv.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
193
13 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 29
Artikel 9
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga
för att följa detta direktiv före den 31 december 1992 och skall genast under-
rätta kommissionen om detta.
2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala
bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som om-
fattas av detta direktiv.
Artikel 10
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Luxemburg den 13 juni 1990.
På rådets vägnar
D.J. O MALLEY
Ordförande
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
194
BILAGA
Avtalet skall innehålla följande grundläggande villkor, om de är relevanta
för det resepaket det gäller:
a) resmål och, om vistelse under viss tid ingår, datum för denna,
b) transportmedel, dess typ och standard samt datum, tid och plats för av-
resa och återkomst,
c) om resepaketet även omfattar inkvartering, dennas belägenhet, kategori
eller standard samt utmärkande kännetecken, att inkvarteringen är god-
känd enligt medlemslandets officiella regler samt vilka måltider som in-
går,
d) om det krävs att ett visst minsta antal personer anmäler sig för att resepa-
ketet skall genomföras och, om så är fallet, senaste dag för meddelande
till konsumenten att resepaketet inställts,
e) resrutt,
f) besök, utflykter eller andra tjänster som ingår i det avtalade totalpriset
för resepaketet,
g) namn och adress till arrangören, återförsäljaren och i förekommande fall
till försäkringsbolaget,
h) priset för resepaketet, uppgift om möjligheten av prisändringar enligt ar-
tikel 4.4 och uppgift om skatter och avgifter för vissa tjänster ( start- och
landningsavgifter i hamnar och på flygplatser, turistskatter) om sådana
kostnader inte ingår i priset,
i) betalningsplan och betaisätt;
j) speciella önskemål som konsumenten har meddelat arrangören eller åter-
försäljaren när han gjorde bokningen och som båda parter har godtagit,
k) den tidsperiod inom vilken konsumenten måste framställa klagomål över
bristande fullgörande av avtalet.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
195
Rådets förordning (EEG) Nr4064/89
av den 21 december 1989
om kontroll av företagskoncentrationer
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
196
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
EUROPEISKA
GEMENSKAPERNAS
RÅD HAR ANTAGIT
DENNA FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om
upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen, särskilt artik-
larna 87 och 235 i detta,
med beaktande av kommissionens
förslag ’,
med beaktande av Europaparla-
mentets yttrande2,
med beaktande av Ekonomiska
och sociala kommitténs yttrande3,
och
med beaktande av följande.
För att förverkliga målen för för-
draget om upprättandet av Euro-
peiska ekonomiska gemenskapen
ges gemenskapen enligt artikel 3f
uppgiften att upprätta ”en ordning
som säkerställer att konkurrensen
inom den gemensamma marknaden
inte snedvrids”.
Denna ordning är nödvändig för
att den inre marknaden skall genom-
föras till år 1992 och för dess vida-
reutveckling.
Avskaffandet av gränserna inom
gemenskapen medför och kommer
även i fortsättningen att medföra be-
tydande strukturförändringar inom
gemenskapens näringsliv, särskilt i
form av koncentrationer.
En sådan utveckling måste hälsas
med tillfredsställelse eftersom den
tillgodoser kraven på en dynamisk
konkurrens och kan öka den euro-
1 EGT nr C 130, 19.5.1988, s.4.
2 EGT nrC 309, 5.12.1988, s.55.
3 EGT nr C 208, 8.8.1988, s. 11.
peiska industrins konkurrenskraft,
förbättra förutsättningarna för till-
växt och höja levnadsstandarden
inom gemenskapen.
Åtgärder måste dock vidtas för att
säkerställa att omstruktureringspro-
cessen inte på längre sikt skadar
konkurrensen. Gemenskapsrätten
skall därför innehålla bestämmelser
om sådana koncentrationer som på-
tagligt kan hämma en effektiv kon-
kurrens inom den gemensamma
marknaden eller en väsentlig del av
den.
Även om artiklarna 85 och 86 en-
ligt domstolens rättspraxis är till-
lämpliga på vissa koncentrationer
har de inte tillräcklig räckvidd för att
omfatta alla de transaktioner som
kan visa sig vara oförenliga med den
ordning utan snedvridning av kon-
kurrensen som förutses i fördraget.
En ny rättsakt bör därför skapas i
form av en förordning som möjlig-
gör en effektiv kontroll av alla kon-
centrationer med avseende på deras
verkningar på konkurrensstruktu-
ren inom gemenskapen. Den skall
vara den enda förordning som är till-
lämplig på sådana koncentrationer.
Denna förordning bör därför inte
baseras endast på fördragets artikel
87 utan framför allt på artikel 235,
enligt vilken gemenskapen kan ge
sig själv de ytterligare befogenheter
som behövs för att uppnå sina mål,
även när det gäller koncentrationer
på marknaderna för de jordbruksva-
ror som upptas i bilaga II till fördra-
get.
De bestämmelser som skal) antas
i denna förordning bör gälla bety-
197
dande strukturförändringar vars
verkningar på marknaden sträcker
sig utöver en enskild medlemsstats
nationsgränser.
Tillämpningsområdet för denna
förordning bör därför definieras ut-
ifrån de berörda företagens geogra-
fiska verksamhetsområden och av-
gränsas av kvantitativa tröskelvär-
den för att omfatta de koncentratio-
ner som har en gemenskapsdimen-
sion. Efter en inledande tillämp-
ningsfas bör de tröskelvärden som
anges i förordningen tas upp till för-
nyad prövning mot bakgrund av de
vunna erfarenheterna.
En koncentration med en gemen-
skapsdimension föreligger om de be-
rörda företagens sammanlagda om-
sättning globalt och inom hela ge-
menskapen överstiger vissa angivna
nivåer och minst två av dessa företag
har sin enda eller huvudsakliga verk-
samhet i olika medlemsstater eller,
även om företagen i fråga huvudsak-
ligen verkar i en enda medlemsstat,
åtminstone ett av dem har en bety-
dande verksamhet inom minst en
annan medlemsstat. Detta gäller
även om koncentrationerna genom-
förs av företag vars huvudsakliga
verksamhet inte är förlagd till ge-
menskapen, men som har en bety-
dande verksamhet där.
Den ordning som skall införas för
kontroll av koncentrationer bör, om
inte annat följer av fördragets arti-
kel 90.2, iaktta principen om icke-
diskriminering mellan den offentliga
och den privata sektorn. Inom den
offentliga sektorn skall därför be-
räkningen av omsättningen i ett
företag som deltar i en koncentra-
tion utgå från sådana företag som ut-
gör en ekonomisk enhet med själv-
ständig beslutanderätt oavsett på vil-
ket sätt deras kapital ägs eller vilka
administrativa tillsynsregler som
gäller för dem.
Det är nödvändigt med hänsyn till
behovet av att upprätthålla och ut-
veckla en effektiv konkurrens inom
den gemensamma marknaden att
fastställa om koncentrationer med
en gemenskapsdimension är för-
enliga med den gemensamma mark-
naden. Därvid skall kommissionen
vid sin bedömning ta fasta på för-
verkligandet av de grundläggande
mål som anges i fördragets artikel 2,
däri inbegripet stärkandet av ge-
menskapens ekonomiska och sociala
samhörighet enligt artikel 130 a.
I förordningen bör fastslås princi-
pen att om en koncentration med en
gemenskapsdimension skapar eller
förstärker en ställning som medför
att en effektiv konkurrens inom den
gemensamma marknaden eller en
väsentlig del av den påtagligt skulle
hämmas, skall den förklaras ofören-
lig med den gemensamma markna-
den.
Koncentrationer som på grund av
de berörda företagens begränsade
marknadsandel inte riskerar att
hämma en effektiv konkurrens kan
antas vara förenliga med den ge-
mensamma marknaden. Om inte an-
nat följer av fördragets artiklar 85
och 86, torde detta vara fallet bl. a.
när de berörda företagens mark-
nadsandel varken inom den gemen-
samma marknaden eller en väsentlig
del av den överstiger 25 procent.
Kommissionen bör ges uppgiften
att fatta alla nödvändiga beslut för
att fastställa om koncentrationer
med en gemenskapsdimension är
förenliga med den gemensamma
marknaden samt beslut som kan bi-
dra till att återupprätta en effektiv
konkurrens.
För att säkerställa en effektiv kon-
troll bör företagen åläggas att för-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
198
handsanmäla koncentrationer med
en gemenskapsdimension samt att
uppskjuta genomförandet av kon-
centrationer under en begränsad pe-
riod, samtidigt som det bör finnas
möjlighet att vid behov förlänga
denna period eller avstå från upp-
skjutandet. Av hänsyn till rättssä-
kerheten skall dock transaktioner-
nas giltighet skyddas i den omfatt-
ning som behövs.
Det bör fastställas en tidsfrist
inom vilken kommissionen skall in-
leda ett förfarande avseende en kon-
centration som har anmälts och en
tidsfrist inom vilken den skall med-
dela ett slutligt beslut om huruvida
en koncentration som har anmälts är
förenlig eller oförenlig med den ge-
mensamma marknaden.
De berörda företagen skall ges
rätt att yttra sig inför kommissionen
så snart ett förfarande har inletts.
Medlemmar av ledningen eller sty-
relsen för de berörda företagen och
företagens erkända arbetstagarrep-
resentanter samt tredje man som
kan påvisa ett berättigat intresse i sa-
ken skall också ges tillfälle att yttra
sig.
Kommissionen bör handla i nära
och ständig samverkan med med-
lemsstaternas behöriga myndigheter
från vilka den inhämtar synpunkter
och upplysningar.
För tillämpningen av bestämmel-
serna i denna förordning och i över-
ensstämmelse med domstolens rätts-
praxis skall kommissionen erhålla
medverkan från medlemsstaterna
och även ha befogenhet att begära
de upplysningar och genomföra de
undersökningar som behövs för att
bedöma koncentrationer.
För att säkerställa att bestämmel-
serna i denna förordning iakttas
skall böter och viten kunna åläggas.
Domstolen bör i detta hänseende
ges oinskränkt prövningsrätt i enlig-
het med fördragets artikel 172.
Begreppet koncentration bör de-
finieras på så sätt att det endast om-
fattar transaktioner som medför en
varaktig förändring i de berörda
företagens struktur. Det är följaktli-
gen nödvändigt att från förordning-
ens tillämpningsområde utesluta så-
dana transaktioner som har till syfte
eller resultat att samordna självstän-
diga företags konkurrensbeteende,
eftersom sådana transaktioner skall
bedömas på grundval av de tillämp-
liga bestämmelserna i förordningar
om tillämpning av fördragets artikel
85 eller 86. Denna distinktion bör
uttryckligen göras i fråga om bildan-
det av gemensamma företag.
Ingen sådan samordning av kon-
kurrensbeteende som avses i denna
förordning föreligger om två eller
flera företag kommer överens om att
gemensamt förvärva kontrollen över
ett eller flera andra företag, om syf-
tet och resultatet är att sinsemellan
fördela dessa företag eller deras till-
gångar.
Det är inte uteslutet att denna för-
ordning kan tillämpas om de be-
rörda företagen godtar begräns-
ningar som har direkt samband med
och är nödvändiga för genomföran-
det av koncentrationen.
Med förbehåll för domstolens
prövningsrätt bör kommissionen en-
sam ges behörighet att tillämpa
denna förordning.
Medlemsstaterna får inte tillämpa
sin nationella konkurrenslagstift-
ning på koncentrationer med en ge-
menskapsdimension, såvida inte
detta är tillåtet enligt denna förord-
ning. De nationella myndigheternas
befogenheter bör begränsas till så-
dana fall där, i brist på kommissio-
nens ingripande, den effektiva kon-
kurrensen kan komma att hämmas
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
199
betydligt inom en medlemsstats ter-
ritorium och där denna medlems-
stats konkurrensintressen inte an-
nars kan skyddas i tillräcklig ut-
sträckning genom denna förordning.
I sådana fall skall de berörda med-
lemsstaterna handla snabbt. På
grund av skillnaderna i nationella la-
gar är det inte möjligt att genom
denna förordning bestämma en en-
hetlig tidsfrist inom vilken nödvän-
diga åtgärder bör vidtas.
Det förhållandet att denna förord-
ning är den enda som skall vara till-
lämplig på koncentrationer med en
gemenskapsdimension inverkar inte
på tillämpning av fördragets artikel
223 och hindrar inte medlemssta-
terna från att vidta lämpliga åtgär-
der för att skydda andra legitima in-
tressen än de som omfattas av för-
ordningen, förutsatt att sådana åt-
gärder är förenliga med gemen-
skapsrättens allmänna principer och
övriga bestämmelser.
De koncentrationer som inte om-
fattas av denna förordning faller i
princip inom medlemsstaternas be-
hörighet. Kommissionen bör dock
ha möjlighet att på begäran av en
berörd medlemsstat ingripa om den
effektiva konkurrensen påtagligt
skulle hämmas inom denna med-
lemsstats territorium.
De villkor som gäller för genom-
förandet av koncentrationer som be-
rör gemenskapsföretag i länder som
inte är medlemmar bör uppmärk-
sammas och åtgärder skall vidtas för
att rådet skall kunna ge kommissio-
nen ett lämpligt förhandlingsmandat
i syfte att uppnå icke-diskrimine-
rande behandling för gemenskaps-
företag.
Denna förordning påverkar på
inget sätt arbetstagarnas kollektiva
rättigheter som är erkända av de be-
rörda företagen.
Artikel 1
1. Om inte annat följer av artikel 22,
gäller denna förordning alla kon-
centrationer med en gemenskapsdi-
mension enligt definitionen i punkt
2.
2. Med avseende på denna förord-
ning har en koncentration en ge-
menskapsdimension om
a) den sammanlagda omsättningen
i hela världen för samtliga de be-
rörda företagen överstiger 5 000
miljoner ecu, och
b) den sammanlagda omsättningen
inom gemenskapen i dess helhet
för minst två av de berörda före-
tagen överstiger 250 miljoner
ecu, om inte vart och ett av de
berörda företagen uppnår mer än
två tredjedelar av sin samman-
lagda omsättning inom gemen-
skapen som helhet inom en och
samma medlemsstat.
3. De tröskelvärden som anges i
punkt 2 skall före utgången av det
fjärde året efter det att denna för-
ordning har antagits tas upp till för-
nyad prövning av rådet, som fattar
beslut med kvalificerad majoritet på
förslag av kommissionen.
Artikel 2
1. Koncentrationer som omfattas av
denna förordning skall bedömas på
grundval av följande bestämmelser
för att fastställa om de är förenliga
med den gemensamma marknaden.
När kommissionen gör sin bedöm-
ning skall den ta hänsyn till
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
200
a) behovet av att bevara och ut-
veckla en effektiv konkurrens
inom den gemensamma markna-
den mot bakgrund av bl. a. struk-
turen på alla de berörda markna-
derna och den faktiska eller po-
tentiella konkurrensen från före-
tag som är belägna antingen
inom eller utanför gemenskapen,
b) de berörda företagens marknads-
ställning och deras ekonomiska
och finansiella styrka, leverantö-
rernas och konsumenternas val-
möjligheter, deras tillgång till le-
veranser eller marknader, rätts-
liga eller andra hinder för inträde
på marknaden, utvecklingen av
tillgång och efterfrågan på de ak-
tuella varorna och tjänsterna, av-
nämarintressen i mellanliggande
och slutliga distributionsled samt
utvecklingen av tekniskt och
ekonomiskt framåtskridande,
förutsatt att detta är till gagn för
konsumenterna och inte utgör ett
hinder för konkurrensen.
2. En koncentration som inte skapar
eller förstärker en sådan domine-
rande ställning som medför att den
effektiva konkurrensen inom den
gemensamma marknaden eller en
väsentlig del av den påtagligt skulle
hämmas skall förklaras förenlig med
den gemensamma marknaden.
3. En koncentration som skapar el-
ler förstärker en sådan dominerande
ställning som medför att den effek-
tiva konkurrensen inom den gemen-
samma marknaden eller en väsentlig
del av den påtagligt skulle hämmas
skall förklaras oförenlig med den ge-
mensamma marknaden.
Artikel 3
1. En koncentration skall anses före-
ligga om
a) två eller flera tidigare självstän-
diga företag slås samman, eller
b) en eller flera personer som redan
kontrollerar minst ett företag, el-
ler
- ett eller flera företag
antingen genom förvärv av vär-
depapper eller tillgångar, genom
avtal eller på annat sätt direkt el-
ler indirekt får kontroll helt eller
delvis över ett eller flera andra
företag.
2. En transaktion, inklusive bildan-
det av ett gemensamt företag, som
har till syfte eller resultat att sam-
ordna konkurrensbeteendet hos
företag som förblir självständiga ut-
gör inte en koncentration enligt
punkt 1 b.
Bildandet av ett gemensamt före-
tag som på varaktig basis fyller en
autonom ekonomisk enhets samtliga
funktioner och som inte medför en
samordning av konkurrensbeteen-
det mellan parterna inbördes eller
mellan dessa och det gemensamma
företaget utgör en koncentration en-
ligt punkt 1 b.
3. Enligt denna förordning uppnås
kontroll genom rättigheter, avtal el-
ler andra medel som, antingen var
för sig eller tillsammans och med
hänsyn till alla faktiska eller rättsliga
förhållanden, ger möjlighet att ut-
öva ett avgörande inflytande på ett
företag, särskilt genom
a) ägande- eller nyttjanderätt till ett
företags samtliga tillgångar eller
en del av dessa,
b) rättigheter eller avtal som ger ett
avgörande inflytande på sam-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
201
mansättningen av företagets or-
gan och dessas voteringar eller
beslut.
4. Kontroll förvärvas av personer el-
ler företag som
a) är innehavare av rättigheterna el-
ler berättigade till rättigheter en-
ligt de berörda avtalen, eller
b) utan att vara innehavare av rät-
tigheterna eller berättigade till
rättigheter enligt sådana avtal
har befogenhet att utöva de rät-
tigheter som grundar sig på
dessa.
5. En koncentration skall inte anses
föreligga om
a) kreditinstitut eller andra finans-
institut eller försäkringsbolag,
vilkas normala verksamhet om-
fattar transaktioner och handel
med värdepapper för egen eller
andras räkning, tillfälligt innehar
värdepapper som de har förvär-
vat i ett företag i avsikt att vidare-
försälja dem, förutsatt att de inte
utövar rösträttigheter som följer
med dessa värdepapper i syfte att
bestämma företagets konkur-
rensbeteende eller att de utövar
dessa rösträttigheter endast i
syfte att förbereda försäljningen
av företaget, helt eller delvis, el-
ler av dess tillgångar eller försälj-
ningen av värdepapperen och att
en sådan försäljning äger rum
inom ett år efter tidpunkten för
förvärvet; denna tidsfrist kan på
begäran förlängas av kommissio-
nen om sådana institut eller bo-
lag styrker att det inte fanns nå-
gon rimlig möjlighet att genom-
föra försäljningen inom tidsfris-
ten,
b) kontroll förvärvas av en tjänste-
man som är utsedd enligt en
medlemsstats lagar om likvida-
tion, konkurs, obestånd, betal-
ningsinställelse, ackord eller lik-
nande förfaranden,
c) de transaktioner som avses i
punkt lb genomförs av sådana
finansiella holdingbolag som av-
ses i artikel 5.3 i fjärde rådsdirek-
tivet 78/660/EEG av den 25 juli
1978 om årsredovisningar för
olika slags bolag1, i dess lydelse
enligt direktiv 84/569/EEG2, för-
utsatt dock att de rösträttigheter
som följer med de innehavda
värdepapperen utövas, särskilt
beträffande utnämningen av le-
damöter i ledningen och styrel-
sen för de företag som innehavet
gäller, endast för att upprätthålla
det fulla värdet av dessa investe-
ringar och inte för att direkt eller
indirekt bestämma företagens
konkurrensbeteende.
Artikel 4
1. Sådana koncentrationer med en
gemenskapsdimension som avses i
denna förordning skall anmälas till
kommissionen senast en vecka efter
avtalets ingående eller offentliggö-
randet av budet om övertagande el-
ler förvärvet av ett kontrollerande
inflytande. Fristen skall löpa från
den tidpunkt när den första av dessa
händelser inträffar.
2. En koncentration som består av
en företagssammanslagning enligt
artikel 3.1a eller förvärvet av ge-
mensam kontroll enligt artikel 3.1b
skall anmälas gemensamt av par-
terna i företagssammanslagningen
respektive av dem som förvärvar
den gemensamma kontrollen. I öv-
1 EGT nrL 222, 14.8.1978, s. 11.
2 EGT nrL 314, 4.12.1984, s.28.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
202
riga fall skall anmälan göras av den
person eller det företag som helt el-
ler delvis förvärvar kontroll över ett
eller flera företag.
3. Om kommissionen konstaterar att
en koncentration som har anmälts
omfattas av denna förordning, skall
den offentliggöra att anmälan har
skett, varvid den skall ange parter-
nas namn, koncentrationens karak-
tär och de branscher som berörs.
Kommissionen skall ta hänsyn till
företagens berättigade intresse av
att deras affärshemligheter skyddas.
Artikel 5
1. Den sammanlagda omsättningen
enligt artikel 1.2 skall omfatta de be-
rörda företagens intäkter under
föregående räkenskapsår från för-
säljning av varor och tjänster inom
ramen för företagens ordinarie verk-
samhet efter avdrag för försäljnings-
rabatter samt mervärdesskatt och
andra skatter som direkt hänför sig
till omsättningen. I ett berört före-
tags sammanlagda omsättning skall
inte inräknas försäljning av varor el-
ler tjänster mellan de företag som
avses i punkt 4.
Omsättning inom gemenskapen
eller inom en medlemsstat skall om-
fatta intäkter från försäljning av va-
ror och tjänster till företag eller kon-
sumenter inom gemenskapen re-
spektive medlemsstaten.
2. Med avvikelse från punkt 1 gäller
att om koncentrationen består av
förvärv av delar, oavsett om dessa
utgör rättsliga enheter, av ett eller
flera företag skall i fråga om säljaren
eller säljarna endast den omsättning
som härrör från de delar som är
föremål för transaktionen tas med i
beräkningen.
Två eller flera transaktioner enligt
första stycket som äger rum inom en
tvåårsperiod mellan samma perso-
ner eller företag skall dock betraktas
som endast en koncentration, som
uppkommer vid tidpunkten för den
sista transaktionen.
3. I stället för omsättning används
följande:
a) för kreditinstitut och andra fi-
nansinstitut, med avseende på
artikel 1.2 a: en tiondel av deras
totala tillgångar.
Vad beträffar artikel 1.2 b och
sista ledet i artikel 1.2 skall
den sammanlagda omsättningen
inom gemenskapen i dess helhet
ersättas med en tiondel av de to-
tala tillgångarna multiplicerad
med förhållandet mellan utlå-
ning till kreditinstitut och kunder
vid transaktioner med gemen-
skapsinvånare och den totala
summan av denna utlåning.
Vad beträffar sista ledet i arti-
kel 1.2 skall den sammanlagda
omsättningen inom en medlems-
stat ersättas med en tiondel av de
totala tillgångarna multiplicerad
med förhållandet mellan utlå-
ning till kreditinstitut och kunder
vid transaktioner med invånare i
denna medlemsstat och den to-
tala summan av denna utlåning,
b) för försäkringsbolag: värdet av
de tecknade bruttopremierna,
som skall omfatta samtliga mot-
tagna och utestående belopp en-
ligt försäkringsavtal som har
tecknats av försäkringsbolagen
eller för deras räkning, inklusive
utgående återförsäkrings-
premier, efter avdrag för skatter
och skatteliknande avgifter som
debiteras på grundval av de indi-
viduella premiebeloppen eller
den totala premievolymen. Vad
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
203
beträffar artikel 1.2 b och sista le-
det i artikel 1.2, skall hänsyn tas
till de bruttopremier som betalas
av gemenskapsinvånare respek-
tive en medlemsstats invånare.
4. Om inte annat följer av punkt 2,
skall omsättningen för ett berört
företag enligt artikel 1.2 beräknas
genom att summera omsättningen
a) för det berörda företaget,
b) för de företag i vilka det berörda
företaget direkt eller indirekt
- äger mer än hälften av kapital-
eller rörelsetillgångarna, eller
-kan utöva mer än hälften av
rösträttigheterna, eller
- kan utse mer än hälften av leda-
möterna i styrelsen, direktio-
nen eller organ som rättsligt fö-
reträder företagen, eller
- har rätt att leda företagens
verksamhet,
c) för de företag som i ett berört
företag har de rättigheter eller
befogenheter som anges i b,
d) för de företag i vilka ett företag
som avses i c har de rättigheter
eller befogenheter som anges i b,
e) för de företag i vilka två eller
flera företag som avses i a-d ge-
mensamt har de rättigheter eller
befogenheter som anges i b.
5. Om de företag som berörs av kon-
centrationen gemensamt har de rät-
tigheter eller befogenheter som an-
ges i punkt 4 b, skall vid beräk-
ningen av de berörda företagens om-
sättning enligt artikel 1.2
a) ingen hänsyn tas till den omsätt-
ning som härrör från försäljning
av varor eller tjänster mellan det
gemensamma företaget och vart
och ett av de berörda företagen
eller något annat företag som har
anknytning till något av dem en-
ligt punkt 4 b-e,
b) hänsyn tas till den omsättning
som härrör från försäljning av
varor och tjänster mellan det ge-
mensamma företaget och något
tredje företag. Denna omsätt-
ning skall fördelas lika mellan de
berörda företagen.
Artikel 6
1. Kommissionen skall pröva anmä-
lan så snart den har mottagits.
a) Om kommissionen finner att den
anmälda koncentrationen inte
omfattas av denna förordning
skall den fastslå detta genom be-
slut.
b) Om kommissionen finner att den
anmälda koncentrationen, fastän
den omfattas av denna förord-
ning, inte ger anledning till all-
varliga tvivel beträffande dess
förenlighet med den gemen-
samma marknaden, skall den be-
sluta att inte göra invändning
mot den och skall förklara att
den är förenlig med den gemen-
samma marknaden.
c) Om kommissionen däremot fin-
ner att den anmälda koncentra-
tionen omfattas av denna förord-
ning och ger anledning till allvar-
liga tvivel beträffande dess för-
enlighet med den gemensamma
marknaden, skall den besluta att
inleda ett förfarande.
2. Kommissionen skall snarast un-
derrätta de berörda företagen och
medlemsstaternas behöriga myndig-
heter om sitt beslut.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
204
Artikel 7
1. Vid tillämpningen av punkt 2 skall
en koncentration enligt artikel 1 var-
ken genomföras före anmälan eller
inom de första tre veckorna efter an-
mälan.
2. Om kommissionen efter en preli-
minär prövning av anmälan inom
den tidsfrist som anges i punkt 1 be-
dömer det nödvändigt för att säker-
ställa den fulla verkan av ett senare
beslut som fattas med stöd av artikel
8.3 och 4, kan den på eget initiativ
besluta att en koncentration inte får
genomföras, helt eller delvis, till
dess att kommissionen fattar ett slut-
ligt beslut eller att vidta andra interi-
mistiska åtgärder med samma inne-
börd.
3. Punkterna 1 och 2 skall inte ut-
göra hinder för genomförandet av
ett offentligt bud om övertagande
som har anmälts till kommissionen
enligt artikel 4.1 före den tidpunkt
när det offentliggörs, förutsatt att
förvärvaren inte utövar de rösträt-
tigheter som följer med värdepappe-
ren i fråga eller gör det endast för att
upprätthålla det fulla värdet av
dessa investeringar och på grundval
av en dispens som har lämnats av
kommissionen enligt punkt 4.
4. Kommissionen kan på begäran
medge dispens från de skyldigheter
som åläggs enligt punkt 1, 2 eller 3
för att förhindra att ett eller flera
företag som berörs av en koncentra-
tion eller tredje man åsamkas allvar-
lig skada. En sådan dispens kan för-
enas med villkor och ålägganden för
att säkerställa förutsättningarna för
en effektiv konkurrens. En dispens
kan begäras och medges när som
helst, även före anmälan eller efter
transaktionen.
5. Giltigheten av en transaktion som
genomförs i strid mot punkt 1 eller 2
skall vara beroende av ett beslut en-
ligt artikel 6.1 b eller 8.2 eller 3 eller
det antagande som avses i artikel
10.6.
Denna artikel skall dock inte på-
verka giltigheten av transaktioner
med värdepapper, inklusive sådana
som kan konverteras till andra vär-
depapper, som kan vara föremål för
handel på en marknad som står un-
der offentligt erkända myndigheters
kontroll och tillsyn, som fungerar re-
gelmässigt och som direkt eller indi-
rekt är tillgänglig för allmänheten,
såvida inte köparen och säljaren
visste eller borde ha vetat att trans-
aktionen genomfördes i strid mot
punkt 1 eller 2.
Artikel 8
1. Om inte annat följer av artikel 9,
skäll varje förfarande som inleds
med stöd av artikel 6.1 c avslutas ge-
nom beslut enligt punkt 2-5.
2. Om kommissionen finner att en
koncentration som har anmälts upp-
fyller det kriterium som anges i arti-
kel 2.2, eventuellt sedan de berörda
företagen har vidtagit ändringar,
skall den meddela ett beslut enligt
vilket koncentrationen förklaras för-
enlig med den gemensamma mark-
naden.
Kommissionen kan förena beslu-
tet med villkor och ålägganden i
syfte att säkerställa att de berörda
företagen fullgör sina åtaganden
gentemot kommissionen när det gäl-
ler att ändra den ursprungliga kon-
centrationsplanen. Beslutet om att
koncentrationen är förenlig med den
gemensamma marknaden skall även
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
205
omfatta sådana begränsningar som
har direkt samband med och är nöd-
vändiga för genomförandet av kon-
centrationen.
3. Om kommissionen finner att en
koncentration uppfyller det krite-
rium som anges i artikel 2.3, skall
den meddela ett beslut enligt vilket
koncentrationen förklaras oförenlig
med den gemensamma marknaden.
4. Om en koncentration redan har
genomförts kan kommissionen ge-
nom ett beslut enligt punkt 3 eller
genom ett särskilt beslut kräva att de
sammanförda företagen eller till-
gångarna delas upp eller att den ge-
mensamma kontrollen upphör eller
att andra åtgärder som är nödvän-
diga för att återupprätta förutsätt-
ningarna för en effektiv konkurrens
vidtas.
5. Kommissionen kan återkalla det
beslut som den har fattat enligt
punkt 2, om
a) förklaringen om förenlighet med
den gemensamma marknaden
grundar sig på oriktiga uppgifter
för vilka ett av de berörda företa-
gen är ansvarigt eller om den har
utverkats på ett bedrägligt sätt,
eller
b) de berörda företagen åsidosätter
ett åläggande som var förenat
med beslutet.
6. I sådana fall som avses i punkt 5
kan kommissionen fatta ett beslut
enligt punkt 3 utan att vara bunden
av den tidsfrist som avses i artikel
10.3.
Artikel 9
Hänskjutande till
medlemsstaternas behöriga
myndigheter
1. Kommissionen kan genom ett be-
slut som snarast meddelas de be-
rörda företagen och de övriga med-
lemsstaternas behöriga myndigheter
hänskjuta en anmäld koncentration
till den berörda medlemsstatens be-
höriga myndigheter under följande
omständigheter.
2. Inom tre veckor från det att den
har mottagit en kopia av anmälan
kan en medlemsstat underrätta
kommissionen, som skall underrätta
de berörda företagen, om att en
koncentration hotar att skapa eller
förstärka en sådan dominerande
ställning som medför att den effek-
tiva konkurrensen påtagligt skulle
hämmas på en marknad inom med-
lemsstaten som uppvisar alla känne-
tecken på en avgränsad marknad,
oavsett om det rör sig om en väsent-
lig del av den gemensamma markna-
den.
3. Om kommissionen med hänsyn
till marknaden för ifrågavarande va-
ror och tjänster och den geografiska
referensmarknaden enligt definitio-
nen i punkt 7 anser att det föreligger
en sådan avgränsad marknad och ett
sådant hot, skall den antingen
a) själv behandla fallet för att upp-
rätthålla eller återupprätta en ef-
fektiv konkurrens på marknaden
i fråga, eller
b) hänskjuta fallet till den berörda
medlemsstatens behöriga myn-
digheter för att denna stats
nationella konkurrenslagstift-
ning skall tillämpas.
Om kommissionen däremot
anser att en sådan avgränsad
marknad eller ett sådant hot inte
föreligger, skall den fatta ett be-
slut med den innebörden som
den skall rikta till den berörda
medlemsstaten.
4. Ett beslut om hänskjutande enligt
punkt 3 skall fattas
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
206
a) som huvudregel inom den sex-
veckorsfrist som anges i artikel
10.1, andra stycket, om kommis-
sionen inte har inlett ett förfa-
rande enligt artikel 6.1 b, eller
b) senast inom tre månader efter
det att den berörda koncentratio-
nen har anmälts, om kommissio-
nen har inlett ett förfarande en-
ligt artikel 6.1 c utan att ha gjort
förberedelser i syfte att vidta
nödvändiga åtgärder enligt arti-
kel 8.2, andra stycket, 3 eller 4
för att upprätthålla eller återupp-
rätta en effektiv konkurrens på
marknaden i fråga.
5. Om kommissionen trots påmin-
nelse från den berörda medlemssta-
ten inte inom den tremånadersfrist
som avses i punkt 4 b har fattat något
beslut om hänskjutande enligt punkt
3 eller gjort de förberedelser som av-
ses i punkt 4 b, skall den anses ha be-
slutat att hänskjuta fallet till den be-
rörda medlemsstaten enligt punkt
3b.
6. Rapporter om eller tillkännagi-
vanden av resultatet av den berörda
medlemsstatens behöriga myndig-
hets undersökning av koncentratio-
nen skall offentliggöras senast fyra
månader efter kommissionens hän-
skjutande.
7. Med geografisk referensmarknad
skall förstås det område inom vilket
de berörda företagen medverkar i
utbudet av varor eller tjänster, där
konkurrensförhållandena är till-
räckligt likartade och som kan skil-
jas från angränsande områden fram-
för allt därför att konkurrensvillko-
ren är väsentligt annorlunda inom
de områdena. Vid denna bedömning
skall hänsyn tas bl. a. till de berörda
varornas eller tjänsternas beskaffen-
het och egenskaper, eventuella hin-
der för inträde på marknaden, kon-
sumentpreferenser, väsentliga skill-
nader i företagens marknadsandelar
inom angränsande områden eller be-
tydande prisskillnader.
8. Vid tillämpningen av denna arti-
kel får den berörda medlemsstaten
endast vidta sådana åtgärder som är
absolut nödvändiga för att säker-
ställa eller återupprätta en effektiv
konkurrens på marknaden i fråga.
9. Enligt de tillämpliga bestämmel-
serna i fördraget kan varje medlems-
stat anföra besvär till domstolen,
och särskilt begära tillämpning av
artikel 186, för att få tillämpa sin na-
tionella konkurrenslagstiftning.
10. Denna artikel kommer att tas
upp till förnyad prövning före ut-
gången av fjärde året efter det att
denna förordning har antagits.
Artikel 10
1. De beslut som avses i artikel 6.1
skall fattas senast inom en månad.
Denna frist skall löpa från dagen ef-
ter det att en anmälan har mottagits
eller, om de upplysningar som skall
lämnas med anmälan är ofullstän-
diga, från dagen efter det att de full-
ständiga uppgifterna har mottagits.
Denna frist skall förlängas till sex
veckor om kommissionen mottar en
begäran från en medlemsstat enligt
artikel 9.2.
2. Beslut enligt artikel 8.2 om an-
mälda koncentrationer skall fattas så
snart det visar sig att de allvarliga
tvivel som avses i artikel 6.1 c har av-
lägsnats, särskilt till följd av änd-
ringar som har vidtagits av de be-
rörda företagen, och senast före ut-
gången av den frist som anges i
punkt 3.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
207
3. Om inte annat följer av artikel
8.6, skall beslut enligt artikel 8.3 om
anmälda koncentrationer fattas
inom högst fyra månader efter den
tidpunkt när förfarandet har inletts.
4. Den tidsfrist som anges i punkt 3
skall i undantagsfall tillfälligt avbry-
tas om kommissionen på grund av
omständigheter för vilka ett av de
företag som deltar i koncentrationen
är ansvarigt har varit tvungen att be-
gära upplysningar genom beslut en-
ligt artikel 11 eller beordra en under-
sökning genom beslut enligt artikel
13.
5. Om domstolen avkunnar en dom
som helt eller delvis upphäver ett be-
slut av kommissionen enligt denna
förordning, skall de tidsfrister som
anges i förordningen börja löpa på
nytt från dagen när domen avkunna-
des.
6. Om kommissionen inte har fattat
något beslut enligt artikel 6.1 b eller
c eller artikel 8.2 eller 3 inom de tids-
frister som anges i punkt 1 respek-
tive punkt 3, skall koncentrationen
anses ha förklarats förenlig med den
gemensamma marknaden, om inte
annat följer av artikel 9.
Artikel 11
1. Vid fullgörandet av de uppgifter
som kommissionen har tilldelats ge-
nom denna förordning får kommis-
sionen inhämta alla nödvändiga
upplysningar från medlemsstaternas
regeringar och behöriga myndighe-
ter, från de personer som avses i arti-
kel 3.1 b samt från företag och före-
tagssammanslutningar.
2. När kommissionen riktar en begä-
ran om upplysningar till en person,
ett företag eller en företagssamman-
slutning, skall den samtidigt sända
en kopia av denna begäran till den
behöriga myndigheten i den med-
lemsstat inom vars territorium per-
sonen är bosatt eller företaget eller
företagssammanslutningen har sitt
säte.
3. I sin begäran skall kommissionen
ange den rättsliga grunden för och
syftet med begäran samt de påfölj-
der som avses i artikel 14.1 b för det
fall att oriktiga uppgifter lämnas.
4. Skyldiga att lämna de begärda
upplysningarna är, när det gäller
företag, företagens ägare eller deras
företrädare och, när det gäller juri-
diska personer, bolag eller företag,
eller sammanslutningar som inte är
juridiska personer, de som är ut-
sedda att företräda dem enligt lag el-
ler stadgar.
5. Om en person, ett företag eller en
företagssammanslutning inte lämnar
de begärda upplysningarna inom
den tidsfrist som har fastställts av
kommissionen eller lämnar ofull-
ständiga upplysningar, skall kom-
missionen begära upplysningarna
genom beslut. I beslutet skall anges
vilka upplysningar som begärs, fast-
ställas en lämplig tidsfrist inom vil-
ken upplysningarna skall lämnas och
anges de påföljder som avses i artik-
larna 14.1 b och 15.1 a samt upplysas
om rätten att föra talan mot beslutet
vid domstolen.
6. Kommissionen skall samtidigt
sända en kopia av sitt beslut till den
behöriga myndigheten i den med-
lemsstat inom vars territorium per-
sonen är bosatt eller företaget eller
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
208
företagssammanslutningen har sitt
säte.
Artikel 12
1. På begäran av kommissionen skall
medlemsstaternas behöriga myndig-
heter genomföra de undersökningar
som kommissionen anser nödvän-
diga enligt artikel 13.1 eller som den
har beslutat om enligt artikel 13.3.
De tjänstemän hos medlemsstater-
nas behöriga myndigheter som har
till uppgift att genomföra undersök-
ningarna skall utöva sina befogenhe-
ter efter företeende av en skriftlig
fullmakt utfärdad av den behöriga
myndigheten i den medlemsstat
inom vars territorium undersök-
ningen skall genomföras. Fullmak-
ten skall ange föremålet för och syf-
tet med undersökningen.
2. På begäran av kommissionen eller
den behöriga myndigheten i den
medlemsstat inom vars territorium
undersökningen skall genomföras
kan kommissionens tjänstemän bi-
träda myndighetens tjänstemän vid
fullgörandet av deras uppgifter.
Artikel 13
1. Vid fullgörandet av de uppgifter
som kommissionen har tilldelats ge-
nom denna förordning får den ge-
nomföra alla nödvändiga undersök-
ningar hos företag och företagssam-
manslutningar.
För detta ändamål har de av kom-
missionen bemyndigade tjänste-
männen befogenhet
a) att granska böcker och andra af-
färshandlingar,
b) att göra eller begära kopior av el-
ler utdrag ur böcker och affärs-
handlingar,
c) att begära muntliga förklaringar
på ort och ställe,
d) att få tillträde till företagens lo-
kaler, markområden och tran-
sportmedel.
2. De tjänstemän som av kommis-
sionen har fått i uppdrag att genom-
föra undersökningarna skall utöva
sina befogenheter efter företeende
av en skriftlig fullmakt, som anger
föremålet för och syftet med under-
sökningen samt de påföljder som av-
ses i artikel 14.1 c för det fall att be-
gärda böcker eller andra affärshand-
lingar inte framläggs på ett fullstän-
digt sätt. Kommissionen skall i god
tid före undersökningen skriftligt
underrätta den behöriga myndighe-
ten i den medlemsstat inom vars ter-
ritorium undersökningen skall ge-
nomföras om undersökningen samt
om de bemyndigade tjänstemännens
identitet.
3. Företag och företagssammanslut-
ningar är skyldiga att underkasta sig
de undersökningar som kommissio-
nen har beslutat om. I beslutet skall
anges föremålet för och syftet med
undersökningen, fastställas när den
skall börja och anges de påföljder
som avses i artiklarna 14.1 d och
15.1b samt upplysas om rätten att
föra talan mot beslutet vid domsto-
len.
4. Kommissionen skall i god tid
skriftligt underrätta den behöriga
myndigheten i den medlemsstat
inom vars territorium undersök-
ningen skall genomföras om sin av-
sikt att fatta beslut enligt punkt 3.
Den skall samråda med den behö-
riga myndigheten innan den fattar
sitt beslut.
14 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 29
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
209
5. Tjänstemännen hos den behöriga
myndigheten i den medlemsstat
inom vars territorium undersök-
ningen skall genomföras kan, på be-
gäran av myndigheten eller kommis-
sionen, biträda kommissionens
tjänstemän vid fullgörandet av deras
uppgifter.
6. Om ett företag eller en företags-
sammanslutning motsätter sig en un-
dersökning som har beslutats med
stöd av denna artikel, skall den be-
rörda medlemsstaten lämna de av
kommissionen bemyndigade tjäns-
temännen den hjälp som behövs för
att de skall kunna utföra sitt under-
sökningsuppdrag. För detta ända-
mål skall medlemsstaterna efter
samråd med kommissionen vidta
nödvändiga åtgärder inom ett år ef-
ter det att denna förordning har trätt
i kraft.
Artikel 14
1. Kommissionen kan genom beslut
ålägga sådana personer som avses i
artikel 3.1 b, företag eller företags-
sammanslutningar böter om lägst
1 000 och högst 50 000 ecu, om de
uppsåtligen eller av oaktsamhet
a) underlåter att anmäla en koncen-
tration enligt artikel 4,
b) lämnar oriktiga eller vilsele-
dande uppgifter i en anmälan en-
ligt artikel 4,
c) lämnar oriktiga uppgifter till svar
på en begäran enligt artikel 11 el-
ler inte lämnar en uppgift inom
den tidsfrist som har fastställts
genom beslut enligt artikel 11,
d) vid undersökningar som genom-
förs enligt artikel 12 eller 13
framlägger begärda böcker eller
andra affärshandlingar på ett
ofullständigt sätt eller inte under-
kastar sig en undersökning som
har beslutats enligt artikel 13.
2. Kommissionen kan genom beslut
ålägga de berörda personerna eller
företagen böter som inte överstiger
tio procent av de berörda företagens
sammanlagda omsättning enligt arti-
kel 5, om de uppsåtligen eller av
oaktsamhet
a) åsidosätter ett åläggande som har
beslutats med stöd av artikel 7.4
eller 8.2, andra stycket,
b) genomför en koncentration i
strid mot artikel 7.1 eller åsido-
sätter ett beslut enligt artikel 7.2,
c) genomför en koncentration som
genom beslut enligt artikel 8.3
har förklarats oförenlig med den
gemensamma marknaden eller
underlåter att vidta de åtgärder
som har beslutats enligt artikel
8.4.
3. När bötesbeloppet fastställs skall
hänsyn tas både till överträdelsens
art och svårighetsgrad.
4. Beslut fattade med stöd av punk-
terna 1 och 2 har inte straffrättslig
karaktär.
Artikel 15
1. Kommissionen kan genom beslut
förelägga sådana personer som avses
i artikel 3.1b eller berörda företag
eller företagssammanslutningar vi-
ten om högst 25 000 ecu för varje
dag som dröjsmålet varar, räknat
från den dag som anges i beslutet,
för att förmå dem
a) att på ett fullständigt och riktigt
sätt lämna de upplysningar som
kommissionen har begärt genom
beslut enligt artikel 11, eller
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
210
b) att underkasta sig en sådan un-
dersökning som kommissionen
har beslutat om enligt artikel 13.
2. Kommissionen kan genom beslut
förelägga sådana personer som avses
i artikel 3.1 b eller företag viten om
högst 100 000 ecu för varje dag som
dröjsmålet varar, räknat från den
dag som anges i beslutet, för att
förmå dem
a) att iaktta ett åläggande som har
beslutats med stöd av artikel 7.4
eller 8.2, andra stycket, eller
b) att vidta de åtgärder som har be-
slutats enligt artikel 8.4.
3. Om de personer som avses i arti-
kel 3.1b eller företag eller företags-
sammanslutningar har fullgjort skyl-
digheten för vars uppfyllande vitet
har förelagts, kan kommissionen
fastställa det slutliga vitct till ett be-
lopp som är lägre än det som skulle
ha följt av det ursprungliga beslutet.
Artikel 16
Domstolen har oinskränkt pröv-
ningsrätt enligt fördragets artikel
172 att avgöra besvär över beslut ge-
nom vilka kommissionen fastställer
böter eller viten. Domstolen kan
upphäva, sätta ned eller höja ålagda
böter eller viten.
Artikel 17
1. Upplysningar som har inhämtats
med stöd av artiklarna 11,12,13 och
18 får endast användas för det med
begäran, undersökningen eller för-
höret avsedda ändamålet.
2. Om inte annat följer av artiklarna
4.3, 18 och 20 får kommissionen och
medlemsstaternas behöriga myndig-
heter samt dessas tjänstemän och
övriga anställda inte röja upplys-
ningar som de har inhämtat med
stöd av denna förordning och som är
av sådant slag att de omfattas av sek-
retess.
3. Punkterna 1 och 2 skall inte ut-
göra hinder för offentliggörande av
allmän information eller undersök-
ningar som inte innehåller uppgifter
om enskilda företag eller företags-
sammanslutningar.
Artikel 18
1. Innan kommissionen fattar beslut
enligt artiklarna 7.2 och 4, 8.2,
andra stycket, och 3-5, 14 och 15,
skall den lämna de berörda perso-
nerna, företagen och företagssam-
manslutningarna tillfälle att i varje
skede av förfarandet fram till samrå-
det med den rådgivande kommittén
yttra sig över de anmärkningar som
framförs mot dem.
2. Med avvikelse från punkt 1 kan
ett interimistiskt beslut om att för-
länga tidsfristen under vilken en
koncentration uppskjuts eller med-
ge dispens enligt artikel 7.2 respek-
tive 4 fattas utan att de berörda per-
sonerna, företagen eller företags-
sammanslutningarna lämnas tillfälle
att på förhand framföra sina syn-
punkter, förutsatt att kommissionen
lämnar dem tillfälle att göra detta så
snart som möjligt efter det att den
har fattat sitt beslut.
3. Kommissionen skall fatta sitt be-
slut endast på grundval av de an-
märkningar beträffande vilka par-
terna har haft möjlighet att framföra
synpunkter. Vid förfarandet skall
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
211
parternas rätt att gå i svaromål re-
spekteras till fullo. Åtminstone de
direkt berörda parterna skall få ta
del av akten, varvid hänsyn skall tas
till företagens berättigade intresse
av att deras affärshemligheter skyd-
das.
4. I den mån kommissionen och
medlemsstaternas behöriga myndig-
heter anser det nödvändigt kan de
inhämta yttranden även från andra
fysiska eller juridiska personer. Fy-
siska eller juridiska personer som
kan påvisa ett berättigat intresse i sa-
ken, särskilt ledamöter av de be-
rörda företagens administrativa eller
styrande organ eller erkända arbets-
tagarrepresentanter från dessa före-
tag, skall efter ansökan ha rätt att
yttra sig.
Artikel 19
1. Kommissionen skall inom tre ar-
betsdagar till medlemsstaternas be-
höriga myndigheter översända ko-
pior av anmälningar samt, så snart
som möjligt, även av de viktigaste
handlingar som tillställs eller utfär-
das av kommissionen enligt denna
förordning.
2. Kommissionen skall vidta åtgär-
der enligt denna förordning i nära
och ständig samverkan med med-
lemsstaternas behöriga myndighe-
ter, som har rätt att framföra sina
synpunkter på dessa åtgärder. För
tillämpningen av artikel 9 skall den
inhämta upplysningar från med-
lemsstatens behöriga myndighet en-
ligt punkt 2 i samma artikel och
lämna den tillfälle att yttra sig i varje
skede av förfarandet fram till det att
ett beslut fattas i enlighet med punkt
3 i samma artikel. För detta ändamål
skall kommissionen låta den ta del
av akten.
3. Samråd skall ske med en rådgi-
vande kommitté för koncentrationer
innan beslut fattas enligt artikel
8.2-5, 14 eller 15 eller bestämmel-
ser antas enligt artikel 23.
4. Den rådgivande kommittén skall
vara sammansatt av representanter
för medlemsstaternas myndigheter.
Varje medlemsstat skall utse en eller
två representanter, som vid förhin-
der kan ersättas av andra represen-
tanter. Minst en av dessa represen-
tanter skall vara sakkunnig i frågor
som rör konkurrensbegränsningar
och dominerande ställningar.
5. Samråd skall äga rum vid ett ge-
mensamt sammanträde som sam-
mankallas av kommissionen och
med kommissionen som ordfö-
rande. Till kallelsen skall fogas en
redogörelse för varje ärende som
skall behandlas, med de viktigaste
handlingarna samt ett preliminärt
utkast till beslut. Sammanträdet
skall hållas tidigast fjorton dagar ef-
ter det att kallelse har skett. I un-
dantagsfall kan kommissionen för-
korta denna frist där så är påkallat
för att förhindra att ett eller flera av
de företag som berörs av en koncen-
tration åsamkas allvarlig skada.
6. Den rådgivande kommittén skall
avge ett yttrande om kommissionens
utkast till beslut, efter omröstning
om så behövs. Den rådgivande kom-
mittén kan avge ett yttrande även
om några ledamöter är frånvarande
och orepresenterade. Yttrandet
skall vara skriftligt och skall bifogas
utkastet till beslut. Kommissionen
skall ta största möjliga hänsyn till
kommitténs yttrande. Den skall un-
derrätta kommittén om i vilken ut-
sträckning dess yttrande har beak-
tats.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
212
7. Den rådgivande kommittén kan
förorda att dess yttrande offentlig-
görs. Kommissionen kan företa ett
sådant offentliggörande. I beslutet
att offentliggöra yttrandet skall ve-
derbörlig hänsyn tas till företagens
berättigade intresse av att deras af-
färshemligheter skyddas och till de
berörda företagens intresse av att ett
sådant offentliggörande sker.
Artikel 20
1. Kommissionen skall offentliggöra
de beslut som den fattar enligt arti-
kel 8.2, om de förenas med villkor
och ålägganden, och enligt artikel
8.2-5 i Europeiska gemenskaper-
nas officiella tidning.
2. I offentliggörandet skall anges
parternas namn och huvuddragen av
beslutet. Därvid skall hänsyn tas till
företagens berättigade intresse av
att deras affärshemligheter skyddas.
Artikel 21
1. Med förbehåll för domstolens
prövningsrätt är kommissionen en-
sam behörig att fatta beslut enligt
denna förordning.
2. Medlemsstaterna skall inte till-
lämpa sin nationella konkurrenslag-
stiftning på en koncentration med en
gemenskapsdimension.
Bestämmelsen i första stycket
skall inte utgöra hinder för en med-
lemsstats befogenhet att företa de
undersökningar som behövs för till-
lämpning av artikel 9.2 eller att efter
hänskjutande enligt artikel 9.3 b el-
ler 5 vidta de åtgärder som absolut
är nödvändiga för tillämpning av ar-
tikel 9.8.
3. Utan hinder av punkterna 1 och 2
kan medlemsstaterna vidta nödvän-
diga åtgärder för att skydda andra
legitima intressen än de som omfat-
tas av denna förordning och som är
förenliga med gemenskapsrättens
allmänna principer och övriga be-
stämmelser.
Med legitima intressen enligt
första stycket avses allmän säkerhet,
mediernas mångfald och tillsynsreg-
ler.
Alla andra allmänna intressen
skall meddelas kommissionen av
den berörda medlemsstaten och
skall erkännas av kommissionen ef-
ter en bedömning av deras förenlig-
het med gemenskapsrättens all-
männa principer och övriga bestäm-
melser innan ovannämnda åtgärder
kan vidtas. Kommissionen skall un-
derrätta den berörda medlemsstaten
om sitt beslut inom en månad efter
meddelandet.
Artikel 22
1. Endast denna förordning är till-
lämplig på koncentrationer enligt
definitionen i artikel 3.
2. Förordningarna nr 171,
nr 1017/68/EEG2, nr 4056/86/EEG3
och nr 3975/87/EEG4 gäller inte kon-
centrationer enligt definitionen i ar-
tikel 3.
3. Om på begäran av en medlemsstat
kommissionen konstaterar att en
koncentration enligt definitionen i
artikel 3 som inte har någon gemen-
skapsdimension enligt artikel 1 ska-
par eller förstärker en sådan domi-
nerande ställning som medför att
1 EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.
2EGT nrL 175, 23.7.1968, s. 1.
3 EGT nrL 378, 31.12.1986, s.4.
4 EGT nrL 374, 31.12.1987, s. 1.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
213
den effektiva konkurrensen inom
den berörda medlemsstatens territo-
rium påtagligt skulle hämmas, kan
den, i den mån koncentrationen på-
verkar handeln mellan medlemssta-
ter, fatta beslut enligt artikel 8.2,
andra stycket, 3 och 4.
4. Artiklarna 2.1 a och b, 5, 6, 8 och
10-20 är tillämpliga. Den frist inom
vilken ett förfarande enligt artikel
10.1 kan inledas skall löpa från da-
gen när begäran från medlemsstaten
inkommer. En sådan begäran skall
framställas senast en månad efter
det att koncentrationen har anmälts
till medlemsstaten eller genomförts.
Denna frist skall löpa från den tid-
punkt när den första av dessa hän-
delser inträffar.
5. Enligt punkt 3 skall kommissio-
nen endast vidta de åtgärder som ab-
solut är nödvändiga för att upprätt-
hålla eller återupprätta en effektiv
konkurrens inom territoriet i den
medlemsstat på vars begäran den in-
griper.
6. Punkt 3-5 skall gälla till dess att
de tröskelvärden som anges i artikel
1.2 har tagits upp till förnyad pröv-
ning.
Artikel 23
Kommissionen har rätt att utfärda
tillämpningsföreskrifter om form,
innehåll och övriga detaljer i anmäl-
ningar enligt artikel 4, tidsfrister en-
ligt artikel 10 samt förhör enligt arti-
kel 18.
Artikel 24
1. Medlemsstaterna skall underrätta
kommissionen om allmänna svårig-
heter som deras företag möter när
det gäller koncentrationer enligt de-
finitionen i artikel 3 i länder som inte
är medlemmar.
2. Kommissionen skall, första
gången senast ett år efter det att
denna förordning har trätt i kraft
och därefter med jämna mellanrum,
utarbeta en rapport om behand-
lingen av gemenskapsföretag ur de
synpunkter som avses i punkt 3-4
när det gäller koncentrationer i län-
der som inte är medlemmar. Kom-
missionen skall lägga fram dessa
rapporter, tillsammans med even-
tuella rekommendationer, för rådet.
3. Om kommissionen, antingen på
grundval av de rapporter som avses
i punkt 2 eller andra upplysningar,
konstaterar att ett tredje land inte
behandlar gemenskapsföretag på ett
sätt som motsvarar gemenskapens
behandling av företag från landet i
fråga, kan den lägga fram förslag för
rådet om ett lämpligt förhandlings-
mandat i syfte att uppnå motsva-
rande behandling för gemenskaps-
företag.
4. Åtgärder som vidtas med stöd av
denna artikel skall, utan hinder för
fördragets artikel 234, vara i över-
ensstämmelse med gemenskapens
eller medlemsstaternas förpliktelser
enligt internationella överenskom-
melser, vare sig dessa är bilaterala
eller multilaterala.
Artikel 25
1. Denna förordning träder i kraft
den 21 september 1990.
2. Förordningen gäller inte koncent-
rationer som var föremål för ett av-
tal eller tillkännagivande eller om
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
214
kontroll förvärvades enligt artikel
4.1 före tidpunkten för denna för-
ordnings ikraftträdande och den gäl-
ler inte under några omständigheter
koncentrationer beträffande vilka
en medlemsstats myndighet med an-
svar för konkurrens har inlett ett för-
farande före den tidpunkten.
Denna förordning är till alla delar
bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 21 decem-
ber 1989.
På rådets vägnar
E. CRESSON
Ordförande
Anmärkning: Yttrandena i rådets
protokoll om denna förordning of-
fentliggörs senare i Europeiska ge-
menskapernas officiella tidning.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
215
Kommissionens direktiv
av den 25 juni 1980
om insyn i de finansiella förbindelserna mellan
medlemsstater och offentliga företag
(80/723/EEG)
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
216
om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och
offentliga företag
(80/723/EEG)
med beaktande av Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska ge-
menskapen, särskilt artikel 90.3 i detta, och med beaktande av följande:
Offentliga företag spelar en viktig roll i medlemsstaternas ekonomi.
Medlemsstaternas regler för ägande får tillämpas utan hinder av bestäm-
melserna i detta fördrag. Lika behandling av privat och offentligt företagan-
de måste därför garanteras.
Fördraget ålägger kommisssionen att se till att medlemsstaterna inte ger
stöd till offentliga eller privata företag i strid mot den gemensamma markna-
dens regler.
Emellertid kan de finansiella förbindelserna mellan myndigheter och of-
fentliga företag vara så komplicerade, att de försvårar uppgiften.
Rättvis och effektiv tillämpning av reglerna i fördraget om stöd till offent-
liga och privata företag förutsätter en öppen redovisning av dessa förbindel-
ser.
Redovisningen skall syfta till att klargöra skillnaden mellan statens roll
som myndighet och dess egenskap av ägare.
Artikel 90.1 ålägger medlemsstaterna vissa skyldigheter då det gäller of-
fentliga företag. Artikel 90.3 ålägger vidare kommissionen att se till att skyl-
digheterna respekteras och ger kommissionen hjälpmedel för ändamålet,
som innefattar rätten att ange villkoren för hur insyn skall uppnås.
Innebörden av offentliga myndigheter respektive offentliga företag måste
sålunda klargöras.
Offentliga myndigheter kan utöva ett avgörande inflytande på hur offent-
liga företag agerar, inte bara som ägare eller majoritets delägare, utan också
i kraft av sin ställning som företagsledare eller styrelse eller annan tillsynsbe-
hörig, som följd antingen av bestämmelser för verksamheten eller av sättet
för aktiefördelningen.
Anslag av allmänna medel för offentliga företag kan ges antingen direkt
eller indirekt. Den öppna redovisningen får ej bero på vilket sätt medel an-
slås. Det torde också vara nödvändigt att redovisa skälen för att anslå offent-
liga medel liksom för deras användning.
Medlemsstaterna kan ha andra än ekonomiska mål för den offentliga före-
tagsamheten. I vissa fall lämnas ersättning för kostnader som företaget tar
på sig. Öppen redovisning måste lämnas även för denna ersättning.
Vissa företag skall undantas från tillämpningen av detta direktiv, antingen
på grund av verksamhetens art eller på grund av omsättningens storlek. Det
gäller vissa verksamheter utanför konkurrensområdet eller sådana, som re-
dan täcks av speciella gemenskapsregler, vilka garanterar tillräcklig insyn.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
217
Vidare avses offentlig företagsamhet inom sektorer, där speciella bestäm-
melser råder och sådan med alltför liten omfattning för att motivera den ad-
ministrativa kontrollapparaten.
Detta direktiv upphäver ej andra bestämmelser i gemenskapsfördraget, se
särskilt artiklarna 90.2, 93 och 223.
Med hänsyn till att berörda företag är konkurrensutsatta, måste given in-
formation vara underkastad sekretessen.
Tillämpning av detta direktiv skall ske i samverkan med medlemsstaterna,
och om så krävs revideras enligt vunna erfarenheter.
Artikel 1
Medlemsstaterna skall se till att ekonomiska relationer mellan offentliga
myndigheter och offentliga företag öppet redovisas enligt detta direktiv, så
att det klart framgår
a) vilka allmänna medel som genom myndighetsbeslut överförts direkt till
offentliga företag;
b) vilka allmänna medel som tillförts offentliga företag via andra offentliga
företag eller finansiella institutioner;
c) på vilket sätt sålunda tillförda medel använts.
Artikel 2
I detta direktiv avses med
- offentliga myndigheter: statliga, regionala eller lokala (kommunala)
myndigheter;
- offentliga företag: varje företag, där offentlig myndighet direkt eller indi-
rekt utövar ett dominerande inflytande såsom ägare eller delägare, till
följd av annan finansiell medverkan eller på grund av bestämmelser för
verksamheten.
Ett dominerande inflytande skall anses föreligga, när dessa
myndigheter direkt eller indirekt i företaget
a) äger majoriteten av bolagskapitalet, eller
b) kontrollerar röstmajoriteten i bolaget, eller
c) äger tillsätta mer än hälften av företagets administrativa eller verkstäl-
lande ledning eller dess styrelse.
Artikel 3
Den öppna redovisningen enligt artikel 1 gäller i synnerhet för finansiella
beroenden mellan myndigheter och offentliga företag av följande slag:
a) täckande av driftunderskott;
b) tillskott av ägarkapital;
c) amorteringsfria tillskott eller lån på förmånliga villkor;
d) gynnande genom avstående från vinst eller fordringar;
e) gynnande genom avstående från normal avkastning på allmänna medel;
f) kompensation för ekonomiska ålägganden från myndigheter.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
218
Artikel 4
Direktivet skall inte tillämpas ifråga om förhållanden mellan offentliga myn-
digheter och:
a) offentliga företag, ifråga om tjänster utan nämnvärd inverkan på handeln
mellan medlemsstaterna;
b) offentliga företag ifråga om verksamhet inom något av följande områ-
den:
-vatten och energi, varvid beträffande atomenergi innefattas framställ-
ning och anrikning av uran, återanvändning av kärnbränsle och bered-
ning av material innehållande plutonium
- post och telekommunikationer
- transporter
c) offentliga kreditinstitut;
d) offentliga företag med omsättning exklusive skatt som ej uppgår till sam-
manlagt 40 miljoner ECU under de två räkenskapsåren före det år under
vilket de medel som avses i artikel 1 tillförts eller använts.
Artikel 5
1. Medlemsstaterna skall se till, att information om ekonomiska relationer
enligt artikel 1 hålls tillgänglig för kommissionen fem år efter utgången av
det räkenskapsår, då de allmänna medlen ställdes till det offentliga företa-
gets förfogande. Dock skall de fem åren räknas från året för ianspråktagan-
det av medlen, om det sker efter nämnda räkenskapsår.
2. Medlemsstaterna skall när kommissionen finner det nödvändigt på begä-
ran lämna information enligt punkt 1, jämte övrig nödvändig information,
särskilt angående ändamålet med verksamheten.
Artikel 6
1. Kommissionen skall ej föra vidare inhämtad information
enligt artikel 5.2, som täcks av sekretessen.
2. Punkt 1 utgör inget hinder mot publicering av allmän information eller
översikter, som inte behandlar enskilda offentliga företag, vilka omfattas av
detta direktiv.
Artikel 7
Kommissionen skall regelbundet informera medlemsstaterna om resultatet
av detta direktivs tillämpning.
Artikel 8
Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att följa detta direktiv
från och med den 31 december 1981. De skall informera kommissionen om
detta.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
219
Artikel 9
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 25 juni 1980.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
På kommissionens vägnar
Raymond VOUEL
Medlem av kommissionen
220
Kommissionens förordning (EEG) Nr 2367/90
av den 25 juli 1990
om de anmälningar, tidsfrister och förhör som
avses i rådets förordning nr 4064/89/EEG om kontroll
av företagskoncentrationer
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
221
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
EUROPEISKA
GEMENSKAPERNAS
KOMMISSION HAR
UTFÄRDAT DENNA
FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om
upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen,
med beaktande av rådets förord-
ning (EEG) nr 4064/89 av den 21 de-
cember 1989 om kontroll av
företagskoncentrationer1, särskilt
artikel 23 i denna,
med beaktande av rådets förord-
ning nr 17 av den 6 februari 1962,
första förordningen om tillämpning
av fördragets artiklar 85 och 862, i
dess lydelse enligt Spaniens och Por-
tugals anslutningsakt, särskilt artikel
24 i denna,
med beaktande av rådets förord-
ning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli
1968 om tillämpning av konkurrens-
regler på transporter på järnväg,
landsväg och inre vattenvägar3, i
dess lydelse enligt Spaniens och Por-
tugals anslutningsakt, särskilt artikel
29 i denna,
med beaktande av rådets förord-
ning (EEG) nr 4056/86 av den 22 de-
cember 1986 om fastställande av de-
taljerade regler för tillämpning av
fördragets artiklar 85 och 86 inom
sjötransportsektorn4, särskilt artikel
26 i denna,
'EGTnrL395, 30.12.1989, s. 1.
2 EGT nr 13, 21.2.1962, s. 204/62.
3EGT nrL 175, 23.7.1968, s. 1.
4EGT nrL 378, 31.12.1986, s.4.
med beaktande av rådets förord-
ning (EEG) nr 3975/87 av den 14 de-
cember 1987 om fastställande av de-
taljerade regler för tillämpning av
konkurrensreglerna på företag inom
luftfartssektorn5, särskilt artikel 19 i
denna, efter att ha samrått med så-
väl den rådgivande kommittén för
koncentrationer som de rådgivande
kommittéerna för kartell- och mo-
nopolfrågor inom transportsektorn,
inom sjötransportsektorn och inom
luftfartssektorn, och
med beaktande av följande.
1. Enligt artikel 23 i förordning
(EEG) nr 4064/89 har kommissio-
nen befogenhet att utfärda tillämp-
ningsföreskrifter om form, innehåll
och övriga detaljer i anmälningar
enligt artikel 4, tidsfrister enligt arti-
kel 10 samt förhör enligt artikel 18.
2. Förordning (EEG) nr 4064/89 är
baserad på principen om obligato-
risk anmälan av koncentrationer in-
nan de äger rum. Å ena sidan har en
anmälan viktiga rättsliga verkningar
som är till fördel för parterna, å
andra sidan medför åsidosättande av
anmälningsskyldigheten att par-
terna åläggs böter och det kan även
medföra civilrättsliga nackdelar för
dem. Det är därför nödvändigt med
hänsyn till rättssäkerheten att noga
ange innehållet i de uppgifter som
skall lämnas i anmälan.
3. De berörda parterna är skyldiga
att lämna kommissionen fullstän-
diga och korrekta uppgifter om de
5 EGT nrL 374, 31.12.1987, s. 1.
222
förhållanden och omständigheter
som är av betydelse för beslut om
den anmälda koncentrationen.
4. För att förenkla och påskynda
behandlingen av anmälan bör det
föreskrivas att ett formulär skall an-
vändas.
5. Eftersom anmälan medför att de
rättsliga tidsfristerna för inledande
av förfaranden och för beslut börjar
löpa, skall det också fastställas be-
stämmelser om dessa tidsfrister och
den tidpunkt från vilken de löper.
6. Med hänsyn till rättssäkerheten
är det nödvändigt att fastställa regler
för beräkning av de tidsfrister som
avses i förordning (EEG)
nr 4064/89. Det är framför allt nöd-
vändigt att fastställa när fristerna
skall börja respektive löpa ut och
vilka omständigheter som kan leda
till att tidsfristen avbryts. Dessa be-
stämmelser skall vara baserade på
principerna i förordning (EEG)
nr 1182/71, Euratom av den 3 juni
1971 om fastställande av regler för
tidsfrister, datum och tidsgränser6,
även om vissa justeringar är nödvän-
diga med hänsyn till de ytterst korta
rättsliga frister som avses ovan.
7. Bestämmelserna om kommissio-
nens procedur skall utformas på så
sätt att de till fullo tillgodoser rätten
för parter att yttra sig och att gå i
svaromål.
8. Kommissionen skall lämna de be-
rörda parterna, om de så begär, till-
fälle att före anmälan diskutera den
avsedda koncentrationen informellt
och strängt konfidentiellt. Den skall
dessutom efter anmälan upprätt-
hålla nära kontakter med de berörda
parterna i den utsträckning som är
nödvändig för att diskutera sådana
6 EGT nrL 124, 8.6.1971, s. 1.
praktiska eller rättsliga problem
med dem som den uppmärksammar
vid en första prövning av ärendet
och om möjligt undanröja sådana
problem i samförstånd.
9. I överensstämmelse med princi-
pen om rätten att yttra sig skall de
berörda parterna lämnas tillfälle att
framföra sina synpunkter på alla in-
vändningar som kommissionen av-
ser att beakta i sina beslut.
10. Tredje man med tillräckligt in-
tresse i saken skall också ges tillfälle
att framföra sina synpunkter om
denne har inlämnat en skriftlig ansö-
kan.
11. De olika personer som har rätt
att framföra sina synpunkter skall
göra detta skriftligt, såväl i eget in-
tresse som av administrativa hänsyn,
utan att detta utesluter rätten att be-
gära ett muntligt förhör där så är
lämpligt för att komplettera det
skriftliga förfarandet. I brådskande
fall skall kommissionen dock ha
möjlighet att omgående hålla munt-
liga förhör med de berörda parterna
eller tredje man. I sådana fall skall
de personer som skall höras ha rätt
att skriftligt bekräfta sina muntliga
yttranden.
12. Det är nödvändigt att ange vilka
rättigheter som tillkommer personer
som skall yttra sig, i vilken utsträck-
ning de skall få ta del av kommissio-
nens akt och under vilka betingelser
de får låta sig företrädas eller biträ-
das.
13. Det är också nödvändigt att
ange regler för fastställande och be-
räkning av de tidsfrister som kom-
missionen bestämmer för inläm-
nande av svar.
14. Den rådgivande kommittén för
koncentrationer skall avge sitt ytt-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
223
rande på grundval av ett preliminärt
utkast till beslut. Samråd med kom-
mittén angående ett ärende skall
därför ske efter att undersökningen
i detta ärende har avslutats, men ett
sådant samråd hindrar inte kommis-
sionen från att återuppta undersök-
ningen om så behövs.
Artikel 1
1. Anmälningar skall inlämnas av
de personer eller företag som avses i
artikel 4.2 i förordning (EEG)
nr 4064/89.
2. Om anmälningar undertecknas
av ställföreträdare för personer eller
företag, skall dessa ställföreträdare
förete en skriftlig fullmakt.
3. Gemensamma anmälningar bör
inlämnas av en gemensam ställföre-
trädare som har fullmakt att över-
lämna och ta emot handlingar för
alla anmälarnas räkning.
Artikel 2
1. Anmälningar skall inlämnas på
det sätt som föreskrivs i formulär
CO, som återges i bilaga I. Gemen-
samma anmälningar skall inlämnas
på ett enda formulär.
2. Tjugo exemplar av varje anmälan
och femton exemplar av de bifogade
handlingarna skall inlämnas till
kommissionen under den adress som
anges i formulär CO.
3. De bifogade handlingarna skall
vara antingen original eller kopior. I
det senare fallet skall anmälarna be-
styrka att kopiorna överensstämmer
med originalen och att de är fullstän-
diga.
4. Anmälningar skall vara avfattade
på ett av gemenskapens officiella
språk. Detta språk skall också vara
det språk som används vid förfaran-
det. Bifogade handlingar skall läm-
nas in på originalspråket. Om origi-
nalspråket inte är något av de offi-
ciella språken, skall en översättning
till språket för förfarandet bifogas.
Artikel 3
1. Anmälningar skall innehålla de
upplysningar som begärs i formulär
CO. Uppgifterna skall vara korrekta
och fullständiga.
2. Väsentliga förändringar i de i an-
mälan redovisade förhållanden som
anmälarna känner till eller borde
känna till skall meddelas kommissio-
nen utan anmodan och så snart som
möjligt.
3. Oriktiga eller vilseledande upp-
gifter skall anses vara ofullständiga
uppgifter.
Artikel 4
1. Om inte annat följer av punkt 2,
skall anmälningar gälla från den dag
när de inkommer till kommissionen.
2. Om uppgifter i anmälan är ofull-
ständiga i något väsentligt avseende,
skall kommissionen, om inte annat
följer av punkt 3, snarast skriftligt
underrätta anmälarna eller den ge-
mensamma ställföreträdaren om
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
224
detta och bestämma en lämplig tids-
frist inom vilken uppgifterna skall
kompletteras. I sådana fall skall an-
mälan gälla från den dag när de full-
ständiga uppgifterna har inkommit
till kommissionen.
3. Kommissionen kan ge dispens
från skyldigheten att lämna vissa
upplysningar som begärs i formulär
CO, om den anser att dessa uppgif-
ter inte behövs för ärendets pröv-
ning.
4. Kommissionen skall snarast
lämna anmälarna eller den gemen-
samma ställföreträdaren skriftlig be-
kräftelse om att den har mottagit an-
mälan och svar på ett brev som den
har skickat enligt punkt 2 ovan.
Artikel 5
1. Om kommissionen konstaterar
att den anmälda transaktionen inte
utgör en koncentration enligt artikel
3 i förordning (EEG) nr 4064/89,
skall den skriftligt underrätta anmä-
larna eller den gemensamma ställfö-
reträdaren om detta. Om anmälarna
begär det, kan kommissionen i så-
dana fall, där så är lämpligt och om
inte annat följer av punkt 2 nedan,
behandla anmälan som en ansökan
enligt artikel 2 eller en anmälan en-
ligt artikel 4 i förordning nr 17, som
en ansökan enligt artikel 12 eller en
anmälan enligt artikel 14 i förord-
ning (EEG) nr 1017/68, som en an-
sökan enligt artikel 12 i förordning
(EEG) nr 4056/86 eller som en ansö-
kan enligt artikel 3.2 eller artikel 5 i
förordning (EEG) nr 3975/87.
2. I sådana fall som avses i punkt 1,
andra meningen, kan kommissionen
kräva att de uppgifter som lämnas i
anmälan kompletteras inom en
lämplig tidsfrist som den bestäm-
mer, i den mån detta behövs för att
bedöma transaktionen på grundval
av ovannämnda förordningar. Ansö-
kan eller anmälan skall anses upp-
fylla kraven i dessa förordningar
från tidpunkten för den ursprungliga
anmälan, förutsatt att kommissio-
nen mottar de kompletterande upp-
gifterna inom den bestämda tidsfris-
ten.
TIDSFRISTER FÖR
INLEDANDE AV
FÖRFARANDEN OCH FÖR
BESLUT
Artikel 6
1. De tidsfrister som anges i artikel
10.1 i förordning nr 4064/89/EEG
skall börja löpa från dagen efter gil-
tighetsdatum för anmälan enligt arti-
kel 4.1 och 2 i denna förordning.
2. Den tidsfrist som anges i artikel
10.3 i förordning nr 4064/89/EEG
skall börja löpa från dagen efter den
dag när förfarandet inleddes.
3. Om den första dagen i en frist
inte är en arbetsdag enligt artikel 19,
skall fristen löpa från följande ar-
betsdag.
Artikel 7
1. Den frist som avses i artikel 10.1,
första stycket, i förordning
nr 4064/89/EEG skall löpa ut vid ut-
gången av den dag i månaden efter
den månad i vilken fristen började
att löpa, som har samma datum som
dagen från vilken fristen löper. Om
en sådan dag inte förekommer i den
15 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 29
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
225
månaden, skall fristen löpa ut vid ut-
gången av månadens sista dag.
2. Den frist som avses i artikel 10.1,
andra stycket, i förordning (EEG)
nr 4064/89 skall löpa ut vid utgången
av den dag i sjätte veckan efter den
vecka i vilken fristen började att
löpa, som är samma veckodag som
dagen från vilken fristen löper.
3. Den frist som avses i artikel 10.3
i förordning (EEG) nr 4064/89 skali
löpa ut vid utgången av den dag i
fjärde månaden efter den månad i
vilken fristen började att löpa, som
har samma datum som dagen från
vilken fristen löper. Om en sådan
dag inte förekommer i den måna-
den, skall fristen löpa ut vid ut-
gången av månadens sista dag.
4. Om sista dagen i fristen inte är en
arbetsdag enligt artikel 19, skall fris-
ten löpa ut vid utgången av följande
arbetsdag.
5. Punkt 2-4 ovan gäller om inte an-
nat följer av bestämmelserna i arti-
kel 8.
Artikel 8
Om helgdagar eller andra fridagar
fastställda av kommissionen enligt
artikel 19 infaller inom de frister
som avses i artikel 10.1 och 3 i för-
ordning (EEG) nr 4064/89, skall
dessa frister förlängas med motsva-
rande antal dagar.
Artikel 9
1. Den frist som avses i artikel 10.3
i förordning (EEG) nr 4064/89 skall
tillfälligt avbrytas om kommissionen
måste fatta beslut enligt artikel 11.5
eller 13.3 i samma förordning därför
att
a) upplysningar som kommissionen
med stöd av artikel 11.2 i förord-
ning (EEG) nr 4064/89 har be-
gärt från ett företag som deltar i
en koncentration inte lämnas, el-
ler inte lämnas på ett fullständigt
sätt, inom den tidsfrist som har
bestämts av kommissionen,
b) ett företag som deltar i koncen-
trationen har vägrat att under-
kasta sig en undersökning som
kommissionen anser nödvändig
med stöd av artikel 13.1 i förord-
ning (EEG) nr 4064/89 eller att
samarbeta vid genomförandet av
en sådan undersökning enligt
ovannämnda bestämmelse,
c) anmälarna har underlåtit att un-
derrätta kommissionen om vä-
sentliga förändringar i de förhål-
landen som redovisas i anmälan.
2. Den frist som avses i artikel 10.3
i förordning (EEG) nr 4064/89 skall
tillfälligt avbrytas,
a) i sådana fall som avses i punkt 1 a
ovan, under tiden mellan utlö-
pandet av den tidsfrist som har
bestämts i begäran om uppgifter
och mottagandet av de fullstän-
diga och korrekta uppgifter som
krävs genom beslut,
b) i sådana fall som avses i punkt 1 b
ovan, under tiden mellan det
misslyckade försöket att genom-
föra undersökningen och avslu-
tandet av den genom beslut
beordrade undersökningen,
c) i sådana fall som avses i punkt 1 c
ovan, under tiden mellan det att
den förändring i förhållandena
som omtalas där inträffar och
mottagandet av de fullständiga
och korrekta uppgifter som krävs
genom beslut eller avslutandet av
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
226
den genom beslut beordrade un-
dersökningen.
3. Avbrottet i tidsfristen skall löpa
från dagen efter den dag när händel-
sen som föranledde avbrytandet in-
träffade. Avbrottet skall upphöra
vid utgången av den dag när anled-
ningen därtill undanröjs. Om denna
dag inte är en arbetsdag enligt arti-
kel 19, skall avbrottet i tidsfristen
upphöra vid utgången av följande
arbetsdag.
Artikel 10
De tidsfrister som avses i artikel 10.1
och 3 i förordning nr 4064/89/EEG
skall iakttas om kommissionen har
fattat beslutet i fråga före utgången
av fristen. De berörda företagen
skall meddelas beslutet utan dröjs-
mål.
Artikel 11
1. Om kommissionen avser att fatta
ett beslut enligt artikel 7.2 i förord-
ning nr 4064/89/EEG eller enligt ar-
tikel 7.4 i samma förordning som är
till nackdel för parterna, skall den
enligt artikel 18.1 i samma förord-
ning skriftligt meddela de berörda
parterna sina anmärkningar och be-
stämma en tidsfrist inom vilken de
får yttra sig.
2. Om kommissionen enligt artikel
18.2 i förordning nr 4064/89/EEG
interimistiskt har fattat ett sådant
beslut som avses i punkt 1 utan att ha
lämnat de berörda parterna tillfälle
att yttra sig, skall den snarast och i
varje fall före utgången av den pe-
riod under vilken koncentrationen
uppskjuts skicka dem texten till det
interimistiska beslutet samt be-
stämma en tidsfrist inom vilken de
får yttra sig.
När de berörda parterna har yttrat
sig skall kommissionen fatta ett slut-
ligt beslut om att upphäva, ändra el-
ler bekräfta det interimistiska beslu-
tet. Om de berörda parterna inte har
yttrat sig inom tidsfristen blir kom-
missionens interimistiska beslut slut-
ligt vid utgången av denna frist.
3. De berörda parterna skall yttra
sig skriftligt eller muntligt inom den
bestämda tidsfristen. De kan skrift-
ligt bekräfta sina muntliga yttran-
den.
Artikel 12
1. Om kommissionen avser att fatta
ett beslut enligt artikel 8.2, andra
stycket, artikel 8.3, 4 och 5, artikel
14 eller artikel 15 i förordning
nr 4064/89/EEG, skall den innan
den samråder med den rådgivande
kommittén för koncentrationer in-
hämta yttranden från de berörda
parterna enligt artikel 18 i nämnda
förordning.
2. Kommissionen skall skriftligt
meddela de berörda parterna sina
anmärkningar. Meddelandena skall
riktas till anmälarna eller den ge-
mensamma ställföreträdaren. När
kommissionen meddelar sina an-
märkningar skall den bestämma en
tidsfrist inom vilken de berörda par-
terna får framföra sina synpunkter
till kommissionen.
3. När kommissionen har meddelat
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
227
parterna sina anmärkningar skall
den på begäran låta de berörda par-
terna ta del av akten för att kunna
förbereda sina yttranden. De skall
dock inte ges tillgång till handlingar
som innehåller andra berörda par-
ters eller tredje mans affärshemlig-
heter eller andra konfidentiella upp-
gifter, inklusive känslig kommersiell
information vars avslöjande skulle
kunna vara till betydande skada för
den som har lämnat den, eller till
myndigheternas interna handlingar.
4. De berörda parterna skall inom
den bestämda tidsfristen skriftligt
yttra sig om kommissionens anmärk-
ningar. De får i sina skriftliga yttran-
den redogöra för alla förhållanden
som är av betydelse för ärendet och
får bifoga alla handlingar som kan
styrka de förhållanden som redovi-
sas. De kan även föreslå att kommis-
sionen hör personer som kan styrka
dessa förhållanden.
Artikel 13
1. Kommissionen skall lämna de be-
rörda parter som i sina skriftliga ytt-
randen har begärt detta tillfälle att
framföra sina synpunkter muntligt,
om dessa personer visar ett tillräck-
ligt intresse eller om kommissionen
avser att ålägga dem böter eller vi-
ten. Den kan även i andra fall ge de
berörda parterna tillfälle att fram-
föra sina synpunkter muntligt.
2. Kommissionen skall kalla de per-
soner som skall höras att infinna sig
vid den tidpunkt som den bestäm-
mer.
3. Den skall genast översända en
kopia av kallelsen till medlemssta-
ternas behöriga myndigheter, som
kan utse en tjänsteman att delta i
förhöret.
Artikel 14
1. Förhören skall ledas åv de perso-
ner som kommissionen utser för
detta ändamål.
2. Personer som kallas att närvara
skall infinna sig personligen eller ge-
nom sina juridiska ombud eller stad-
geenliga ställföreträdare. Företag
och företagssammanslutningar kan
företrädas av ett vederbörligen be-
fullmäktigat ombud som har utsetts
bland deras ordinarie personal.
3. Personer som hörs av kommissio-
nen kan biträdas av advokater eller
akademiska lärare som enligt artikel
17 i protokollet till domstolens
stadga (EEG) har rätt att föra talan
vid Europeiska gemenskapernas
domstol eller av andra kvalificerade
personer.
4. Förhören skall inte vara offent-
liga. Personerna skall höras enskilt
eller i närvaro av andra personer
som har kallats. I det senare fallet
skall hänsyn tas till företagens berät-
tigade intresse av att deras affärs-
hemligheter skyddas.
5. De yttranden som avges av varje
person som hörs skall protokoll-
föras.
Artikel 15
1. Om fysiska eller juridiska perso-
ner som kan påvisa ett tillräckligt in-
tresse i saken, särskilt medlemmar
av de berörda företagens administ-
rativa eller styrande organ eller
erkända arbetstagarrepresentanter
från dessa företag, skriftligt begär
att få yttra sig enligt artikel 18.4,
andra meningen, i förordning
nr 4064/89/EEG, skall kommissio-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
228
nen skriftligt underrätta dem om
förfarandets karaktär och innehåll
och fastställa en tidsfrist inom vilken
de kan framföra sina synpunkter.
2. De personer som avses i punkt 1
ovan skall yttra sig skriftligt eller
muntligt inom den fastställda tids-
fristen. De kan skriftligt bekräfta
sina muntliga yttranden.
3. Kommissionen kan på samma
sätt lämna varje annan person till-
fälle att framföra sina synpunkter.
Artikel 16
Överlämnande av handlingar
1. Handlingar och kallelser från
kommissionen kan överlämnas till
adressaterna på något av följande
sätt:
a) med bud mot kvitto,
b) i rekommenderat brev med mot-
tagningsbevis,
c) med telefax med begäran om
mottagningserkännande,
d) med telex.
2. Om inte annat följer av artikel
18.1, gäller punkt 1 ovan även över-
lämnande av handlingar från de be-
rörda parterna eller tredje man till
kommissionen.
3. Om en handling skickas med te-
lex eller telefax skall den anses ha
kommit adressaten tillhanda samma
dag som den har avsänts.
Artikel 17
1. När kommissionen fastställer de
tidsfrister som anges i artiklarna 4.2,
5.2, 11.1 och 2, 12.2 och 15.1 skall
den ta hänsyn till den tid som behövs
för att förbereda yttranden och till
om ärendet är av brådskande natur.
Den skall också ta hänsyn till helg-
dagar i mottagarlandet.
2. Vid fastställande av tidsfrister
skall bortses från dagen när adressa-
ten mottar ett meddelande.
Artikel 18
1. Om inte annat följer av artikel
4.1, skall meddelanden överläm-
nas till kommissionen under den
adress som anges i formulär CO
eller skickas i rekommenderat brev
före utgången av den frist som an-
ges i artikel 4.1 i förordning
nr4064/89/EEG. Ytterligare uppgif-
ter som begärs för att göra anmäl-
ningar fullständiga enligt artikel 4.2
eller för att komplettera anmäl-
ningar enligt artikel 5.2 i förelig-
gande förordning skall vara kommis-
sionen tillhanda under ovannämnda
adress eller skickas i rekommende-
rat brev före utgången av den tids-
frist som har bestämts i varje särskilt
fall. Skriftliga yttranden över kom-
missionens meddelanden enligt ar-
tiklarna 11.1 och 2, 12.2 och 15.1
skall överlämnas till kommissionen
under ovannämnda adress före ut-
gången av den tidsfrist som har be-
stämts i varje särskilt fall.
2. Om sista dagen i en frist som av-
ses i punkt 1 är sista inlämningsdag
för handlingar och inte är en arbets-
dag enligt definitionen i artikel 19,
skall fristen löpa ut vid utgången av
följande arbetsdag.
3. Om sista dagen i en frist som av-
ses i punkt 1 är sista avsändningsdag
för handlingar och är en lördag, sön-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
229
|
dag eller helgdag i avsändningslan- |
Artikel 20 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den |
Prop. 1991/92:29 Bilaga 1 |
|
Artikel 19 |
Denna förordning är till alla delar | |
|
Definition av kommissionens |
bindande och direkt tillämplig i alla | |
|
arbetsdagar |
medlemsstater. | |
|
Med arbetsdagar i artiklarna 6.3, 7.4, 9.3 och 18.2 avses alla andra da- |
Utfärdad i Bryssel den 25 juli 1990. | |
|
gar än lördagar, söndagar, helgdagar |
På kommissionens vägnar | |
|
som fastställs av kommissionen och |
Leon BRITTAN | |
|
offentliggörs i Europeiska gemen- |
Vice ordförande |
skapemcis officiella tidning före böl -
jan av varje år.
230
Av detta formulär framgår vilka uppgifter som skall lämnas av ett eller flera
företag vid anmälan till kommissionen av en koncentration med en gemen-
skapsdimension. Begreppet koncentration definieras i artikel 3 och gemen-
skapsdimension i artikel 1 i förordning nr 4064/89/EEG.
Ni skall fästa särskild uppmärksamhet vid förordning nr 4064/89/EEG och
kommissionens förordning nr 2367/90/EEG. Observera särskilt att
a) Ni skall lämna alla uppgifter som begärs i detta formulär. Om Ni emeller-
tid på grundval av tillgänglig information inte kan besvara en viss fråga
eller endast kan svara i begränsad omfattning, ange detta samt skälen
därtill. Om Ni anser att vissa uppgifter som begärs i detta formulär inte
behövs för kommissionens prövning av ärendet, kan Ni begära att kom-
missionen enligt artikel 4.3 i förordning nr 2367/90/EEG ger dispens från
skyldigheten att lämna dessa uppgifter,
b) om Ni inte besvarar alla frågor i samtliga avsnitt eller inte ger en tillfreds-
ställande förklaring till att det inte har varit möjligt att besvara vissa frå-
gor (t. ex. på grund av bristande information om ett företag som motsät-
ter sig ett bud om övertagande), blir anmälan ofullständig och gäller först
från den dag när alla uppgifter har inkommit. Anmälan kommer att anses
ofullständig om oriktiga eller vilseledande uppgifter har lämnats,
c) om oriktiga eller vilseledande uppgifter har lämnats uppsåtligen eller av
oaktsamhet, kan detta medföra bötesansvar.
Vid en företagssammanslagning enligt artikel 3.1a i förordning
nr 4064/89/EEG eller förvärv av gemensam kontroll över ett företag enligt
artikel 3.1b i förordning nr 4064/89/EEG skall anmälan fyllas i gemensamt
av parterna i sammanslagningen respektive av dem som förvärvar gemensam
kontroll.
När det gäller ett företags förvärv av ett kontrollerande inflytande i ett
annat företag skall förvärvaren fylla i anmälan.
När det gäller ett offentligt bud om övertagande skall anmälan fyllas i av
den som lämnar budet.
Varje part som fyller i anmälan ansvarar för riktigheten av de uppgifter
som lämnas.
Med parterna i koncentrationen (parterna) avses i detta formulär även det
företag i vilket ett kontrollerande inflytande förvärvas eller som är föremål
för ett offentligt bud om övertagande.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
231
Till den ifyllda anmälan skall fogas följande handlingar:
a) kopior av de slutliga eller senaste versionerna av alla handlingar som rör
koncentrationen, oavsett om denna genomförs till följd av en överens-
kommelse mellan de berörda parterna, förvärv av ett kontrollerande in-
flytande eller ett offentligt bud om övertagande,
b) när det gäller ett offentligt bud om övertagande, ett exemplar av den
handling som innehåller budet. Om denna handling saknas vid tidpunk-
ten för anmälan, bör den inlämnas så snart som möjligt och senast när
den skickas till aktieägarna,
c) kopior av de senaste årsredovisningarna och boksluten för alla parter i
koncentrationen,
d) kopior av rapporter eller analyser som har tagits fram för koncentratio-
nen och som utgör underlag för de uppgifter som begärs i avsnitt 5 och 6,
e) en lista över och kortfattad beskrivning av innehållet i alla andra analyser,
rapporter, studier och undersökningar som har gjorts av eller för någon
av anmälarna i syfte att bedöma eller analysera den planerade koncentra-
tionen med hänsyn till konkurrensvillkor, konkurrenter (faktiska och po-
tentiella) och marknadsförhållanden. För varje punkt på denna lista skall
upphovsmannens namn och ställning anges.
Anmälningar skall vara avfattade på ett av Europeiska gemenskapens offi-
ciella språk. Detta språk skall i fortsättningen vara det språk som används
av alla anmälarna vid förfarandet.
När Ni lämnar de uppgifter som begärs i detta formulär skall Ni följa for-
mulärets indelning i avsnitt och punkter.
Bifogade handlingar skall inlämnas på originalspråket. Om detta inte är
något av gemenskapens officiella språk, skall handlingarna översättas till
det språk som används vid förfarandet (artikel 2.4 i förordning
nr 2367/90/EEG).
De bifogade handlingarna kan vara antingen original eller kopior. I det
senare fallet skall anmälaren bestyrka att kopiorna överensstämmer med ori-
ginalen och att de är fullständiga.
De finansiella uppgifter som begärs i avsnitt 2.4 nedan skall uttryckas i ecu
omräknat efter de genomsnittliga kurserna för ifrågavarande år eller annan
period.
Tjugo exemplar av varje anmälan och femton exemplar av alla bifogade
handlingar skall inlämnas.
Anmälan skall skickas till
Europeiska gemenskapernas kommission
Generaldirektoratet för konkurrensfrågor (GD IV)
Arbetsgruppen för företagssammanslagningar (Cort. 150)
200 rue de la Loi
B-1049 Bryssel,
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
232
eller överlämnas personligen under kommissionens normala kontorstid på Prop. 1991/92:29
följande adress: Bilaga 1
Europeiska gemenskapernas kommission
Generaldirektoratet för konkurrensfrågor (GD IV)
Arbetsgruppen för företagssammanslagningar
150 avenue de Cortenberg
B-1040 Bryssel.
Enligt fördragets artikel 214 och artikel 17.2 i förordning nr 4064/89/EEG
får kommissionen och medlemsstaterna samt deras tjänstemän och andra an-
ställda inte röja upplysningar som de har inhämtat med stöd av förordningen
och som är av sådant slag att de omfattas av sekretess. Samma princip skall
också gälla för att skydda konfidentiella uppgifter i förhållandet mellan an-
mälarna.
Om Ni anser att det skulle skada Era intressen om några av de uppgifter
som Ni har uppmanats att lämna offentliggjordes eller på annat sätt spreds
till andra, lämna dessa uppgifter separat och märk varje sida klart och tydligt
'Affärshemligheter’. Ange också skälen till att dessa uppgifter inte bör spri-
das eller offentliggöras.
När det gäller företagssammanslagningar, gemensamma förvärv eller
andra fall där anmälan ifylls av mer än en av parterna kan affärshemligheter
översändas i särskilt kuvert och i anmälan kan hänvisas till dessa som bilaga.
I sådana fall anses anmälan vara fullständig när alla bilagor har inkommit.
Alla hänvisningar i detta formulär avser tillämpliga artiklar och punkter i
rådets förordning nr 4064/89/EEG.
|
1.1 |
Uppgifter om anmälaren (eller anmälarna) Ange |
|
1.1.1 1.1.2 1.1.3 |
företagets namn och adress, arten av företagets verksamhet, kontaktpersonens namn, adress, telefonnummer, telefax- och/el- |
|
1.2 |
Uppgifter om övriga parter i koncentrationen'’2 Ange för varje part i koncentrationen (förutom anmälaren) |
|
1.2.1 1.2.2 1.2.3 |
företagets namn och adress, arten av företagets verksamhet, kontaktpersonens namn, adress, telefonnummer, telefax- och/el- |
1 Begreppet koncentration definieras i artikel 3.
2 Detta inkluderar det företag som är föremål för ett bud om övertagande men som
motsätter sig detta; i så fall skall uppgifterna vara så fullständiga som möjligt.
233
1.3 Postadress i Bryssel
Ange i förekommande fall en adress i Bryssel till vilken alla med-
delanden och handlingar kan sändas enligt artikel 1.4 i kommissio-
nens förordning nr 2367/90/EEG.
1.4 Förordnande av ställföreträdare
I artikel 1.2 i kommissionens förordning nr 2367/90/EEG anges att
om anmälningar undertecknas av ställföreträdare för företag, skall
dessa ställföreträdare förete en skriftlig fullmakt. Sådana skriftliga
fullmakter skall bifogas anmälan och följande uppgifter om ställfö-
reträdare för anmälaren eller anmälarna och andra parter i kon-
centrationen skall lämnas nedan:
1.4.1 är det fråga om en gemensam anmälan?
1.4.2 om svaret är ’ja’, har en gemensam ställföreträdare utsetts?
Om svaret är ’ja’, lämna de uppgifter som begärs i punkt
1.4.3-1.4.6 nedan.
Om svaret är ’nej’, lämna uppgifter om de ställföreträdare
som har fullmakt att företräda var och en av parterna i kon-
centrationen och ange vem de företräder.
1.4.3 ställföreträdarens namn,
1.4.4 ställföreträdarens adress,
1.4.5 kontaktpersonens namn (och adress om den inte är samma som i
1.4.4),
1.4.6 telefonnummer, telefax- och/eller telexnummer.
2.1 Redogör kortfattat för den koncentration som är föremål för an-
mälan. Ange bl. a.
- om den planerade koncentrationen är en fullständig företags-
sammanslagning i rättslig mening, ett förvärv, ett gemensamt
företag eller ett avtal eller om den kommer till stånd på något
annat sätt som leder till direkt eller indirekt kontroll enligt arti-
kel 3.3,
- om parterna helt eller endast delvis deltar i koncentrationen,
- om en parts offentliga bud på en annan parts värdepapper stöds
av den senare partens styrelse eller andra organ som rättsligt fö-
reträder denne.
2.2 Ange vilka branscher som berörs av koncentrationen.
2.3 Redogör kortfattat för koncentrationens ekonomiska och finan-
siella detaljer, med uppgift i förekommande fall om följande:
- ekonomiskt eller annat stöd som någon part har erhållit från nå-
got håll (inklusive från offentliga myndigheter), samt arten och
storleken av detta stöd,
- den planerade eller väntade tidpunkten för viktiga händelser
som är avsedda att leda till koncentrationens fullbordan,
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
234
|
- den ägande- och kontrollstruktur som åsyftas sedan koncentra- |
Prop. 1991/92:29 Bilaga 1 | |
|
2.4 |
Anmälaren skall lämna följande uppgifter om varje part för de se- | |
|
2.4.1 |
omsättning i hela världen1, | |
|
2.4.2 |
omsättning inom gemenskapen som helhet1,2, | |
|
2.4.3 |
omsättning i varje medlemsstat1,2, | |
|
2.4.4 |
om mer än två tredjedelar av omsättningen i gemenskapen som | |
|
2.4.5 |
vinst före skatt i hela världen3, | |
|
2.4.6 |
antalet anställda i hela världen4. |
Ägande och kontroll5
Lämna för varje part en lista på alla företag som tillhör samma grupp av före-
tag. Listan skall inkludera
3.1 alla företag som direkt eller indirekt kontrolleras av parterna en-
ligt artikel 3.3,
3.2 alla företag eller personer som direkt eller indirekt kontrollerar
parterna enligt artikel 3.3,
3.3 för varje företag eller person som anges i punkt 3.2 ovan, alla före-
tag som direkt eller indirekt kontrolleras av dem enligt artikel 3.3.
För varje person eller företag ovan skall anges i vilken form kontrollen ut-
övas.
3.4 Lämna uppgifter om de förvärv som ovan angivna grupper under
de senaste tre åren har gjort av företag som är verksamma på be-
rörda marknader enligt definitionen i avsnitt 5 nedan.
Svaren till frågorna i detta avsnitt kan illustreras med tabeller eller diagram
om detta bidrar till förståelsen av företagens ägande- och kontrollstruktur
före koncentrationen.
1 Se artikel 5 för en definition av begreppet omsättning och observera de särskilda be-
stämmelser som gäller för kreditinstitut, försäkringsbolag, finansinstitut samt gemen-
samma företag.
Med gemenskapsinvånare och invånare i en medlemsstat avses, när det gäller för-
säkringsbolag, kredit- och andra finansinstitut, fysiska eller juridiska personer med
hemvist i en medlemsstat, som följaktligen är underkastade den statens nationella lag-
stiftning. Kunder som är företag anses ha sin hemvist i det land där de är registrerade.
Vid beräkning av omsättning hänvisas anmälaren även till exemplen i Vägledning I
beträffande kredit- och andra finansinstitut, Vägledning II beträffande försäkringsbo-
lag och Vägledning III beträffande gemensamma företag.
2 Se Vägledning IV för beräkning av omsättning i en medlemsstat i förhållande till om-
sättning inom gemenskapen som helhet.
3 Med vinst före skatt avses vinst på den ordinarie verksamheten före vinstskatt.
4 Med anställda avses alla personer som har fast anställning i företaget och erhåller
lön.
5 Se artikel 3.3-5.
235
Ange för varje företag eller person som omnämns i svaren till avsnitt 3
4.1 alla andra företag som är verksamma på berörda marknader (en-
ligt definitionen i avsnitt 5) i vilka företagen i gruppen individuellt
eller kollektivt innehar 10 procent eller mer av rösträttigheterna
eller aktiekapitalet. Ange den procentuella andel som innehas i
varje särskilt fall,
4.2 alla andra företag som är verksamma på berörda marknader i vilka
de personer som anges i svaren till avsnitt 3 innehar 10 procent el-
ler mer av rösträttigheterna eller aktiekapitalet. Ange den procen-
tuella andel som innehas i varje särskilt fall,
4.3 de medlemmar i varje företags direktion som också är medlemmar
av direktionen eller styrelsen för ett annat företag som är verksamt
på berörda marknader och ange (i förekommande fall) för varje
företag de medlemmar av dess styrelse som också är medlemmar
av direktionen för ett annat företag som är verksamt på berörda
marknader.
Ange i varje särskilt fall det andra företagets namn och de an-
givna personernas ställning i företaget.
De uppgifter som lämnas här kan illustreras med tabeller eller diagram om
detta bidrar till förståelsen.
Anmälaren skall lämna de begärda uppgifterna med beaktande av följande
definitioner.
En relevant produktmarknad omfattar alla varor och/eller tjänster som på
grund av sina egenskaper, pris och tilltänkta användning av konsumenterna
betraktas som utbytbara.
En relevant produktmarknad kan i vissa fall bestå av ett antal individuella
produktgrupper. En individuell produktgrupp är en produkt eller en liten
grupp av produkter med i stort sett identiska fysiska eller tekniska egenska-
per och som är fullständigt utbytbara. Skillnaden mellan produkterna inom
gruppen är obetydlig och är i regel endast en fråga om märket och/eller pro-
duktens image. Produktmarknaden svarar normalt mot den klassificering
som används av företaget i sin marknadsföring.
Den relevanta geografiska marknaden omfattar det område inom vilket de
berörda företagen tillhandahåller varor eller tjänster, inom vilket konkur-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
236
rensvillkoren är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angränsande
områden framför allt på grund av väsentliga skillnader i konkurrensvillko-
ren.
Faktorer som är av betydelse för en bedömning av den relevanta geogra-
fiska marknaden är bl. a. ifrågavarande varors eller tjänsters beskaffenhet
och egenskaper, förekomsten av hinder för marknadsinträde, konsument-
preferenser, väsentliga skillnader i företagens marknadsandelar mellan an-
gränsande områden och betydande prisskillnader.
Berörda marknader består av relevanta produktmarknader eller individuella
produktgrupper inom den gemensamma marknaden eller en medlemsstat el-
ler inom någon annan relevant geografisk marknad,
a) om två eller flera av parterna (inklusive företag tillhörande samma
grupp enligt definitionen i avsnitt 3) är verksamma inom samma pro-
duktmarknad eller individuella produktgrupp och om koncentratio-
nen kommer att medföra att de tillsammans får en marknadsandel på
10 procent eller mer. Det är här fråga om horisontella samband;
eller
b) om någon av parterna (inklusive företag tillhörande samma grupp en-
ligt definitionen i avsnitt 3) är verksam inom en produktmarknad som
utgör ett tidigare eller senare led i förhållande till en produktmarknad
eller individuell produktgrupp inom vilken en annan part är verksam
och någon av parternas marknadsandelar är 10 procent eller mer, oav-
sett om det föreligger ett leverantörs/kundförhållande mellan de be-
rörda parterna. Det är här fråga om vertikala samband.
I. Beskrivning av de berörda relevanta produktmarknadema
5.1 Beskriv varje berörd relevant produktmarknad och förklara var-
för varorna och/eller tjänsterna på dessa marknader på grund av
sina egenskaper, priser och tilltänkta användning ingår (och var-
för andra varor eller tjänster inte ingår).
5.2 Ange de individuella produktgrupper som Ert företag använder
internt för marknadsföringsändamål och som ingår i varje rele-
vant produktmarknad som beskrivs under punkt 5.1 ovan.
II. Uppgifter om berörda marknader
För vart och ett av de senaste tre räkenskapsåren skall beträffande varje be-
rörd relevant produktmarknad och, om de skiljer sig härifrån, varje indivi-
duell produktgrupp
a) för gemenskapen i dess helhet,
b) individuellt för varje medlemsstat där parterna (inklusive företag till-
hörande samma grupp enligt definitionen i avsnitt 3) är verksamma,
c) och, om de skiljer sig härifrån, för varje relevant geografisk marknad,
följande uppgifter lämnas:
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
237
III.
5.3 en uppskattning av marknadens värde samt i förekommande fall
av dess volym (t. ex. antalet expedierade eller levererade
enheter)1. Svaren kan illustreras med statistik från andra källor,
om sådan finns tillgänglig. Ta även med en prognos över efterfrå-
geutvecklingen inom de berörda marknaderna,
5.4 omsättningen för var och en av de grupper som parterna tillhör
(enligt definitionen i avsnitt 3),
5.5 den beräknade marknadsandelen för var och en av de grupper
som parterna tillhör,
5.6 den beräknade marknadsandelen (uttryckt som värde och even-
tuellt som volym) för alla konkurrenter som har minst 10 procent
av ifrågavarande geografisk marknad. Ange dessa företags
namn, adress och telefonnummer,
5.7 en jämförelse mellan de priser som tas ut av de grupper som par-
terna tillhör i varje medlemsstat och en liknande jämförelse be-
träffande dessa prisnivåer mellan gemenskapen och dess vikti-
gaste handelspartners (t. ex. USA, Japan och EFTA-länderna),
5.8 det beräknade värdet (och eventuellt volymen) av importen till
den relevanta geografiska marknaden, med uppgift om ur-
sprungsland,
5.9 den andel av denna import som härrör från de grupper som par-
terna tillhör,
5.10 en uppskattning av i vilken omfattning denna import är föremål
för tariffära eller icke-tariffära handelshinder.
Uppgifter om konglomerat
Om någon av parterna (inklusive företag som tillhör samma grupp
som anges i avsnitt 3) har en marknadsandel på 25 procent eller mer
på en produktmarknad eller inom en individuell produktgrupp, utan
att det föreligger horisontella eller vertikala samband, lämna följande
uppgifter:
5.11 en beskrivning av varje relevant produktmarknad och en förkla-
ring till varför varorna och/eller tjänsterna på dessa marknader
på grund av sina egenskaper, priser och sin tilltänkta användning
ingår (och varför andra inte ingår),
5.12 en förteckning över de individuella produktgrupper som an-
vänds internt av Ert företag för marknadsföringsändamål och
som ingår i varje relevant produktmarknad som beskrivs,
5.13 en uppskattning av marknadens värde och marknadsandelen un-
der det senaste räkenskapsåret för varje grupp som parterna till-
hör i fråga om varje berörd relevant produktmarknad och, om
de skiljer sig härifrån, varje individuell produktgrupp
a) för gemenskapen i dess helhet,
b) individuellt för varje medlemsstat där de grupper som par-
terna tillhör är verksamma,
1 En marknads värde och volym skall vara ett uttryck för produktionen minus export
plus import på ifrågavarande geografiska marknad.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
238
c) och, om de skiljer sig härifrån, för varje relevant geografisk
marknad.
I alla svar på frågorna i avsnitt 5 skall anmälaren ange vad uppskattningarna
eller antagandena baseras på.
Följande uppgifter skall lämnas beträffande de berörda relevanta produkt-
marknaderna och, om de skiljer sig härifrån, de berörda individuella pro-
duktgrupperna.
6.1 Har det skett något betydande inträde på dessa marknader inom ge-
menskapen under de senaste fem åren (eller en längre period om detta
är motiverat)? Om svaret är ’ja’, lämna uppgifter om de företag som
har inträtt på marknaden och beräkna deras nuvarande marknadsan-
delar.
6.2 Finns det enligt anmälarens uppfattning företag (inklusive sådana som
för närvarande endast är verksamma på marknader utanför gemen-
skapen) som skulle kunna inträda på gemenskapens marknader? Om
svaret är ’ja’, lämna upplysningar om dessa potentiella konkurrenter.
6.3 Hur stor är enligt anmälarens uppfattning sannolikheten för inträde
på dessa marknader i betydande omfattning under de närmaste fem
åren?
6.4 Beskriv de olika faktorer som i det aktuella fallet är av betydelse för
inträde på de berörda marknaderna, såväl geografiska marknader
som produktmarknader. Beakta därvid i förekommande fall följande
aspekter.
- De totala kostnaderna för marknadsinträde (kapital, säljfrämjande
åtgärder, reklam, nödvändiga distributionssystem, service mm.) i en
omfattning motsvarande en betydande, konkurrenskraftig konkur-
rent och ange en sådan konkurrents marknadsandel.
-1 vilken omfattning påverkas marknadsinträde av att det krävs rege-
ringstillstånd eller att vissa normer/standarder måste uppfyllas? Är
marknadsinträde beroende av några rättsliga kontroller eller andra
regleringar?
- I vilken omfattning påverkas marknadsinträde av tillgången på råva-
ror?
-1 vilken omfattning påverkas marknadsinträde av avtalstiden för
kontrakt mellan ett företag och dess leverantörer och/eller kunder?
- Ange betydelsen av patent- och knowhowlicenser samt andra rättig-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
239
heter på dessa marknader.
6.5 Ange karaktären och omfattningen av vertikal integration för var och
en av parterna.
6.6 Vilken roll spelar forskning och utveckling för ett företags förmåga att
på lång sikt konkurrera på den relevanta marknaden? Beskriv karak-
tären av den forskning och utveckling som utförs på berörda markna-
der av de företag som deltar i koncentrationen. Beakta därvid i före-
kommande fall följande aspekter.
- Forsknings- och utvecklingsinsatsen1 på dessa marknader samt de
berörda parternas andel av denna forsknings- och utvecklingsinsats.
- Den tekniska utvecklingen på dessa marknader (inklusive utveck-
ling av produkter och/eller tjänster, produktionsmetoder, distribu-
tionssystem mm.) under en lämplig tidsperiod.
- Viktiga innovationer som har gjorts på dessa marknader under ifrå-
gavarande period och de företag som har svarat för dessa innovatio-
ner.
- Innovationscykcln på dessa marknader och var parterna befinner sig
i denna innovationscykel.
- Beskriv i vilken omfattning de berörda parterna är licensgivare eller
licenstagare när det gäller patent- och knowhowlicenser samt andra
rättigheter på berörda marknader.
6.7 Redogör för de befintliga distributions- och servicesystemen på de be-
rörda marknaderna. Beakta därvid i förekommande fall följande
aspekter.
- De mest utbredda distributionssystemen på marknaden och dessas
betydelse. I vilken omfattning svarar tredje man och/eller företag
tillhörande samma grupp som parterna enligt avsnitt 3 för distribu-
tionen?
-De mest utbredda servicenäten (t. ex. för underhåll och reparatio-
ner) och deras betydelse för dessa marknader. I vilken omfattning
svarar tredje man och/eller företag tillhörande samma grupp som
parterna enligt avsnitt 3 för sådan service?
6.8 Ange anmälarnas fem största leverantörer (namn, adress och kon-
taktperson) och deras individuella andel av anmälarnas inköp.
1 Med forsknings- och utvecklingsinsats avses forsknings- och utvecklingskostnadernas
andel av företagets omsättning.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
240
6.9 Ange anmälarnas fem största kunder (namn, adress och kontaktper-
son) och deras individuella andel av anmälarnas försäljning.
6.10 Redogör för utbuds- och efterfrågestrukturen på berörda marknader.
Denna redogörelse skall bidra till att öka kommissionens förståelse
för de konkurrensvillkor under vilka parterna verkar. Beakta därvid i
förekommande fall följande aspekter.
- Marknadernas utvecklingsfaser, t. ex. introduktion, tillväxt, mog-
nad och avtagande. I vilken av dessa faser anser anmälaren att de
berörda produkterna befinner sig?
- Utbudsstrukturen. Ange de olika kategorier som finns på utbudssi-
dan och beskriv den 'typiska leverantören’ inom varje kategori.
- Efterfrågestrukturen. Ange de olika grupper som finns på efterfrå-
gesidan och beskriv den 'typiska kunden’ inom varje grupp.
- Spelar offentliga myndigheter, statliga verk eller statsägda företag
eller liknande organ en betydande roll för utbud eller efterfrågan?
Lämna närmare upplysningar om sådana fall.
- Den totala kapaciteten inom gemenskapen som helhet under de se-
naste tre åren. Vilken andel av denna kapacitet har parterna svarat
för under perioden och hur stort har deras kapacitetsutnyttjande va-
rit?
6.11 I vilken omfattning finns det samarbetsavtal (horisontella och/eller
vertikala) på de berörda marknaderna?
6.12 Redogör för de viktigaste samarbetsavtal som parterna har ingått på
de berörda marknaderna, t. ex. licensavtal, avtal om forskning och
utveckling, specialisering, distribution, långtidsleveranser och infor-
mationsutbyte.
6.13 Ange namn och adress på de viktigaste branschorganisationerna på
de berörda marknaderna.
6.14 Beskriv världsmarknaden för den planerade koncentrationen och
ange parternas ställning på denna marknad.
7.1 Beskriv hur den planerade koncentrationen väntas påverka avnämar-
intressena i mellanliggande och slutliga distributionsled samt det tek-
niska framåtskridandet.
7.2 Om kommissionen konstaterar att den anmälda transaktionen inte ut-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
241
16 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 29
gör en koncentration enligt artikel 3 i förordning nr 4064/89/EEG, be-
gär Ni då att anmälan behandlas som en ansökan enligt artikel 2 eller
en anmälan enligt artikel 4 i förordning nr 17, som en ansökan enligt
artikel 12 eller en anmälan enligt artikel 14 i förordning
nr 1017/68/EEG, som en ansökan enligt artikel 12 i förordning
nr 4056/86/EEG eller som en ansökan enligt artikel 3.2 eller artikel 5
i förordning nr3975/87/EEG?
Anmälan skall avslutas med följande försäkran, som skall undertecknas av
eller för alla anmälarna.
Undertecknade försäkrar härmed att de uppgifter som har lämnats i denna
anmälan oss veterligen är korrekta, att alla uppskattningar är angivna som
sådana och är gjorda på grundval av faktaunderlaget samt att alla omdömen
har uttalats i god tro.
Undertecknade har tagit del av bestämmelserna i artikel 14.1 b i förordning
nr 4064/89/EEG.
Ort och datum:
Namnteckningar:
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
242
(Artikel 5.3 a)
Följande exempel (en planerad sammanslagning mellan bank A och bank B)
ges för att belysa hur man beräknar kredit- och andra finansinstituts omsätt-
ning.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
(i milj, ecu)
|
Tillgångar |
Bank A |
Bank B |
|
Utlåning till kreditinstitut |
20 000 |
1 000 |
|
-varav till kreditinstitut inom EG |
(10 000) |
(500) |
|
- varav till kreditinstitut i en (och samma) |
(5 000) |
(500) |
|
medlemsstat X | ||
|
Utlåning till kunder |
60 000 |
4 000 |
|
-varav till gemenskapsinvånare |
(30 000) |
(2 000) |
|
-vara till invånare i en (och samma) |
(15 000) |
(500) |
|
medlemsstat X | ||
|
Andra tillgångar |
20 000 |
1 000 |
|
Summa tillgångar |
100 000 |
6 000 |
I stället för omsättning skall följande siffror användas:
Bank A Bank B
1. Den totala omsättningen i hela världen
ersätts med en tiondel av de totala tillgångarna: 10 000 600
vilket tillsammans blir mer än 5 000 milj, ecu
2. Omsättning inom gemenskapen som helhet
ersätts för varje bank med en tiondel av de totala tillgångarna multiplice-
rad med förhållandet mellan utlåning till kreditinstitut och kunder inom
gemenskapen och den totala summan av utlåning till kreditinstitut och
kunder.
|
Bank A |
Bank B | |
|
Detta beräknas på följande sätt: | ||
|
en tiondel av de totala tillgångarna: |
10 000 |
600 |
|
vilket för varje bank multipliceras med | ||
|
förhållandet mellan: | ||
|
utlåning till kreditinstitut och kunder |
10 000 |
500 |
|
inom gemenskapen |
30 000 |
2 000 |
|
40 000 |
2 500 |
och
* Begreppen institut respektive företag används i följande vägledningar under förut-
sättning att de definieras närmare i varje särskilt fall.
243
den totala summan av utlåning till kreditinstitut
och kunder
20 000 1 000 Prop. 1991/92:29
60 000 4 000 Bilaga 1
80 000 5 000
För
Bank A: 10 000 multiplicerat med (40 000:80 000) = 5 000
Bank B: 600 multiplicerat med ( 2 500: 5 000) = 300
vilket blir mer än 250 milj, ecu för varje bank.
3. Den totala omsättningen i en (och samma) medlemsstat X
Bank A Bank B
ersätts med en tiondel av de totala tillgångarna: 10 000 600
vilket för varje bank multipliceras med förhållandet mellan utlåning till kre-
ditinstitut och kunder i en och samma medlemsstat X och den totala summan
av utlåning till kreditinstitut och kunder.
|
Bank A |
Bank B | |
|
Detta beräknas på följande sätt: | ||
|
utlåning till kreditinstitut och kunder |
5 000 |
500 |
|
i en (och samma) medlemsstat X |
15 000 |
500 |
|
20 000 |
1 000 | |
|
och | ||
|
den totala summan av utlåning till | ||
|
kreditinstitut och kunder |
80 000 |
5 000 |
För
Bank A: 10 000 multiplicerat med (20 000:80 000) = 2 500
Bank B: 600 multiplicerat med ( 1 000: 5 000) = 120
Resultatet blir att 50 % av omsättningen inom gemenskapen som helhet för
bank A och 40 % av motsvarande omsättning för bank B uppnås i en (och
samma) medlemsstat X.
Eftersom
a) den totala omsättningen i hela världen för bank A och bank B tillsam-
mans överstiger 5 000milj, ecu,
b) omsättningen inom gemenskapen som helhet förvar och en av bankerna
överstiger 250milj, ecu, och
c) mindre än två tredjedelar av var och en av bankernas omsättning inom
gemenskapen som helhet uppnås i cn (och samma) medlemsstat,
skulle den planerade sammanslagningen omfattas av förordningen.
244
(Artikel 5.3 a)
Följande exempel (en planerad koncentration mellan försäkringsbolag A
och försäkringsbolag B) ges för att belysa hur man beräknar försäkringsbo-
lags omsättning.
I. Koncernresultaträkning
(i milj, ecu)
|
Intäkter |
Försäkringsbolag A |
Försäkringsbolag |
|
Tecknade bruttopremier |
5 000 |
300 |
|
-varav bruttopremier erhålllna från ge- |
(4 500) |
(300) |
|
menskapsinvånare | ||
|
-varav bruttopremier erhållna från invå- |
(3 600) |
(270) |
|
nare i en (och samma) medlemsstat X | ||
|
Andra intäkter |
500 |
50 |
|
Summa tillgångar |
5 500 |
350 |
1. Den totala omsättningen i hela världen
ersätts med värdet av tecknade bruttopremier i hela världen, vilket
uppgår till totalt 5 300 milj. ecu.
2. Omsättning inom gemenskapen som helhet
ersätts för vart och ett av försäkringsbolagen med värdet av bruttopre-
mier tecknade av gemenskapsinvånare. Detta belopp överstiger 250 milj,
ecu för vart och ett av försäkringsbolagen.
3. Omsättning i en (och samma) medlemsstat X
ersätts för försäkringsbolag med värdet av bruttopremier tecknade av
invånare i en (och samma) medlemsstat X.
80% av försäkringsbolag As bruttopremieintäkter kommer från ge-
menskapsinvånare i medlemsstat X, medan 90 % av försäkringsbolag Bs
bruttopremieintäkter kommer från gemenskapsinvånare i samma med-
lemsstat X.
Eftersom
a) den totala omsättningen i hela världen för försäkringsbolagen A och B,
ersatt med värdet av tecknade bruttopremier i hela världen, överstiger
5000milj, ecu,
b) värdet av bruttopremier tecknade av gemenskapsinvånare överstiger
250milj, ecu för vart och ett av försäkringsbolagen, men
c) mer än två tredjedelar av vart och ett av försäkringsbolagens bruttopre-
mieintäkter från gemenskapsinvånare kommer från en (och samma)
medlemsstat X,
skulle den planerade koncentrationen inte omfattas av förordningen.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
245
A. BILDANDE AV ETT GEMENSAMT FÖRETAG (Artikel 3.2)
Om tvä (eller flera) företag bildar ett gemensamt företag som utgör en kon-
centration, är det de deltagande företagens omsättning som räknas.
B. ETT BEFINTLIGT GEMENSAMT FÖRETAG (Artikel 5.5)
Följande exempel belyser hur man beräknar omsättningen när det finns ett
gemensamt företag C mellan två företag A och B som deltar i en koncentra-
tion.
I. Resultaträkning
(Z mZ/j. ecu)
|
Omsättning |
Företag A |
Företag B | |
|
Försäljningsintäkter - varav inom gemenskapen - varav i medlemsstat Y |
10 000 (8 000) (4 000) |
2 000 |
(1 500) (900) |
(i milj, ecu)
|
Omsättning |
Gemensamt företag C |
|
Föräljningsintäkter i hela världen |
100 |
|
- varav från transaktioner med företag A |
(20) |
|
- varav från transaktioner med företag B |
(W) |
|
Omsättning från transaktioner med andra företag |
70 |
|
- varav inom gemenskapen |
(60) |
|
- varav i medlemsstat Y |
(50) |
a) Företag C kontrolleras gemensamt (enligt artikel 3.3 och 4) av de i kon-
centrationen deltagande företagen A och B, oavsett om andra företag är
delägare i företag C.
b) Företag C är inte medtaget i As och Bs resultaträkningar.
c) Omsättningen från Cs transaktioner med A och B skall inte medräknas.
d) Omsättningen från Cs transaktioner med andra företag skall fördelas lika
mellan företagen A och B, oavsett dessas individuella aktieinnehav i C.
e) Ett gemensamt företag som har bildats av något av de deltagande företa-
gen och ett annat företag skall inte medräknas (såvida det inte redan har
konsoliderats).
a) Företag As totala omsättning i hela världen skall beräknas på följande
sätt: 10 000 milj. ecu plus 50 % av Cs omsättning i hela världen från trans-
aktioner med andra företag än A och B (35 milj, ecu), vilket ger summan
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
246
10035 milj. ecu.
Företag Bs totala omsättning i hela världen skall beräknas på följande
sätt: 2000milj. ecu plus 50 % av Cs omsättning i hela världen från trans-
aktioner med andra företag än A och B (35 milj, ecu), vilket ger summan
2035milj. ecu.
b) Den totala omsättningen i hela världen för de deltagande företagen är
12070milj. ecu.
c) Företag As omsättning i medlemsstat Y uppgår till 4025 milj, ecu (inbe-
räknat 50% av Cs omsättning i denna medlemsstat) och dess omsättning
inom gemenskapen som helhet till 8030milj, ecu (inkl. 50% av Cs om-
sättning inom gemenskapen).
Företag Bs omsättning i medlemsstat Y uppgår till 925 milj, ecu (inbe-
räknat 50 % av Cs omsättning i denna medlemsstat) och dess omsättning
inom gemenskapen som helhet till 1530 milj, ecu (inkl. 50% av Cs om-
sättning inom gemenskapen).
Eftersom
a) den totala omsättningen i hela världen för företagen A och B överstiger
5000milj, ecu,
b) omsättningen inom gemenskapen för vart och ett av de företag som deltar
i koncentrationen överstiger 250milj, ecu,
c) vart och ett av de deltagande företagen uppnår mindre än två tredjedelar
(företag A 50,1 % och företag B 60,5 %) av sin omsättning inom gemen-
skapen i en (och samma) medlemsstat Y,
skulle den planerade koncentrationen omfattas av förordningen.
(Artikel 1)
Följande exempel belyser tillämpningen av tvåtredjedelsregeln på företag
(en planerad koncentration mellan företagen A och B).
EXEMPEL 1
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
(i milj, ecu)
|
Omsättning |
Företag A |
Företag B |
|
Försäljningsintäkter i hela världen |
10 000 |
500 |
|
- varav inom gemenskapen |
(8 000) |
(400) |
|
- varav i medlemsstat X |
(6 000) |
(200) |
247
EXEMPEL 2 a
(i milj, ecu)
|
Omsättning |
Företag A |
Företag B |
|
Försäljningsintäkter i hela världen |
4 800 |
500 |
|
- varav inom gemenskapen |
(2 400) |
(400) |
|
- varav i medlemsstat X |
(2 100) |
(300) |
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
EXEMPEL 2 b
samma siffror som i exempel 2 a, men företag B uppnår en omsättning på
300 milj, ecu i medlemsstat Y.
EXEMPEL 1
1. Omsättningen inom gemenskapen som helhet
uppgår för företag A till 8000milj, ecu och för företag B till 400milj.
ecu.
2. Omsättningen i en (och samma) medlemsstat X
uppgår för företag A (6 000 milj, ecu) till 75% av dess omsättning
inom gemenskapen och för företag B (200 milj. ecu) till 50 % av dess om-
sättning inom gemenskapen.
3. Slutsats
I detta fall skulle, trots att företag A uppnår mer än två tredjedelar av
sin omsättning inom gemenskapen i medlemsstat X, den planerade kon-
centrationen omfattas av förordningen eftersom företag B uppnår mindre
än två tredjedelar av sin omsättning inom gemenskapen i medlemsstat X.
EXEMPEL 2 a
1. Omsättningen inom gemenskapen som helhet
uppgår för företag A till 2400 milj, ecu och för företag B till 400milj.
ecu.
2. Omsättningen i en (och samma) medlemsstat X
uppgår för företag A till 2100 milj. ecu (dvs. 87,5 % av dess omsättning
inom gemenskapen) och för företag B till 300 milj. ecu (dvs. 75 % av dess
omsättning inom gemenskapen).
3. Slutsats
I detta fall uppnår vart och ett av de deltagande företagen mer än två
tredjedelar av sin omsättning inom gemenskapen i en (och samma)
medlemsstat X. Den planerade koncentrationen skulle därför inte omfat-
tas av förordningen.
EXEMPEL 2 b
Slutsats
I detta fall skulle inte tvåtredjedelsregeln gälla eftersom företagen A och B
uppnår mer än två tredjedelar av sin omsättning inom gemenskapen i olika
248
medlemsstater X och Y. Den planerade koncentrationen skulle därför om- Prop. 1991/92:29
fattas av förordningen. Bilaga 1
249
BILAGA 2
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
Helgdagar Ar 1990
BDKDGRE FIRLI LNLPUK
|
Nyårsdagen: |
1. 1. |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X | |
|
Dagen efter nyårsdagen: |
2. |
1. |
X* | |||||||||||
|
Första måndagen i fastan: |
26. |
2. |
X | |||||||||||
|
S:l Patrick: |
19. |
3. |
X |
X2 | ||||||||||
|
Skärtorsdagen: |
12. |
4. |
X |
X | ||||||||||
|
Långfredagen: |
13. |
4. |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X | ||||
|
Annandag påsk: |
16. |
4. |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X | ||
|
Befrieiaedagen: |
25. |
4. |
X | |||||||||||
|
Frihetsdagcn: |
25. |
4. |
X | |||||||||||
|
Drottningens födelsedag: |
30. |
4. |
X | |||||||||||
|
Första maj: |
1. |
5. |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X | ||||
|
Maj fridag: |
7. |
5. |
X | |||||||||||
|
Vapenstillestånd adag en 1945: |
8. |
5. |
X | |||||||||||
|
Allmänna böndagen: |
11. |
5. |
X | |||||||||||
|
Kristi himmelsfärdsdag: |
24. |
5. |
X |
X |
X |
X |
X |
X | ||||||
|
Vårfridag: |
28. |
5. |
X | |||||||||||
|
Annandag pingst: |
4. |
6. |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X | ||||
|
Grund lag sdag en: |
5. |
6. |
X | |||||||||||
|
Kristi lekamens fest: |
14. |
6. |
X* |
X | ||||||||||
|
Orangeman’s Day: |
12. |
7. |
X2 | |||||||||||
|
S:t Jakob: |
24. |
7. |
X | |||||||||||
|
Första måndagen i augusti: |
6. |
8. |
X |
X' | ||||||||||
|
Friedensfest: |
8. |
8. |
X* | |||||||||||
|
Marie himmelsfärdsdag: |
15. |
8. |
X |
X5 |
X |
X |
X |
X |
X |
X | ||||
|
Sommarbankfridag: |
27. |
8. |
X | |||||||||||
|
Republikens dag: |
5. |
10. |
X | |||||||||||
|
Nationaldagen: |
12. |
10. |
X | |||||||||||
|
Bankfridag: |
29. |
10. |
X | |||||||||||
|
Allhelgonadagen: |
1. |
11. |
X |
X* |
X |
X |
X |
X |
X | |||||
|
Alla själars dag: |
2. |
11. |
X | |||||||||||
|
Dynastidagen: |
15. |
11. |
X | |||||||||||
|
Botdagen: |
21. |
11. |
X | |||||||||||
|
Konsti tu tionsdagen: |
6. |
12. |
X | |||||||||||
|
Juldagen: |
25. |
12. |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
|
Annandag jul: |
26. |
12. |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X |
X | |||
1 Skottland.
2 Nordirland.
* Badcn-Wurttemberg, Bayern, Hessen, Nordrhein-Westfalen, Rheinland-Pfalz, Saarland.
4 Staden Augsburg (Bayern).
5 Saarland och Bayern. Bayern, helgdag i kommuner med övervägande katolsk befolkning.
4 Baden-Wurttemberg, Bayern, Nordrhein-Westfalen. Rheinland-Pfalz, Saarland.
250
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
|
Nyårsdagen |
1 |
januari |
|
Dagen efter nyårsdagen |
2 |
januari |
|
Skärtorsdagen |
12 |
april |
|
Långfredagen |
13 |
april |
|
Annandag påsk |
16 |
april |
|
Första maj |
1 |
maj |
|
Schumanplanens dag |
9 |
maj |
|
Kristi himmelsfärdsdag |
24 |
maj |
|
Dagen efter Kristi himmelsfärdsdag |
25 |
maj |
|
Annandag pingst |
4 |
juni |
|
Marie himmelsfärdsdag |
15 |
augusti |
|
Allhelgonadagen |
1 |
november |
|
Alla själars dag |
2 |
november |
|
Jul |
24 |
december |
|
25 |
december | |
|
26 |
december | |
|
27 |
december | |
|
28 |
december | |
|
29 |
december | |
|
30 |
december | |
|
31 |
december |
251
Kommissionens förordning (EEG) Nr 4261/88
av den 16 december 1988
om de klagomål, ansökningar och förhör som avses i
rådets förordning (EEG) nr 3975/87 som fastställer
proceduren för tillämpning av konkurrensregler på
företag inom luftfartssektorn
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
252
om de klagomål, ansökningar och förhör som avses i rådets förordning
(EEG) nr 3975/87 som fastställer proceduren för tillämpning av
konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
EUROPEISKA
GEMENSKAPERNAS
KOMMISSION HAR
ANTAGIT DENNA
FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om
upprättandet av Europeiska ekono-
miska gemenskapen,
med beaktande av rådets förord-
ning (EEG) nr 3975/87 av den
14 december 1987 som fastställer
proceduren för tillämpning av kon-
kurrensreglerna på företag inom
luftfartssektorn1, särskilt artikel 19 i
denna,
med beaktande av den rådgivande
kommitténs för kartell- och mono-
polfrågor på luftfartens område ytt-
rande, och med beaktande av föl-
jande:
Enligt artikel 19 i förordning
(EEG) nr 3975/87 har kommission-
en befogenhet att utfärda tillämp-
ningsföreskrifter med avseende på
form, innehåll och detaljer i övrigt
för klagomål enligt artikel3.1, an-
sökningar enligt artiklarna3.2 och 5
samt sådana förhör som anges i
artikel 16.1 och 16.2 i nämnda för-
ordning.
Klagomål enligt artikel 3.1 i för-
ordning (EEG) nr 3975/87 kan göra
det lättare för kommissionen att
vidta åtgärder mot överträdelser på
1 EGT nrL374, 31.12.1987, s. 1.
luftfartsområdet av artiklarna 85 och
86 i Romfördraget. Proceduren för
inlämnande av klagomål bör därför
göras så enkel som möjligt. Det bör
föreskrivas att klagomål skall inges
skriftligen i ett exemplar, medan det
överlämnas åt klaganden att be-
stämma om klagomålets form, inne-
håll och detaljer i övrigt.
Ansökningar enligt artiklarna 3.2
och 5 i förordning (EEG) nr 3975/87
kan få betydelsefulla rättsliga konse-
kvenser för varje företag som är part
i en överenskommelse, ett beslut el-
ler ett samordnat förfarande. Före-
tagen bör därför ha rätt att var för
sig lämna in sådana ansökningar till
kommissionen. Å andra sidan är det
nödvändigt att ett företag, som ut-
nyttjar denna rätt, underrättar öv-
riga företag som är parter i överens-
kommelsen, beslutet eller det sam-
ordnade förfarandet om detta så att
de kan skydda sina intressen.
Det åligger företagen och före-
tagssammanslutningar att under-
rätta kommissionen om de omstän-
digheter på vilka de grundar sina an-
sökningar enligt artiklarna 3.2 och 5
i förordning (EEG) nr 3975/87.
Det bör föreskrivas att ansök-
ningar skall inges på fastställda for-
mulär så att behöriga myndigheters
prövning av dem förenklas och på-
skyndas, vilket är i alla berörda par-
ters intresse.
I de flesta fall kommer kommis-
sionen redan under den procedur för
förhör som anges i artikel 16.1 och
253
16.2 i rådets förordning (EEG)
nr 3975/87 att stå i nära kontakt med
de delaktiga företagen eller före-
tagssammanslutningar. Dessa kom-
mer således att ha tillfälle att yttra
sig över de invändningar som fram-
förs mot dem.
Enligt artikel 16.1 och 16.2 i för-
ordning (EEG) nr 3975/87 och med
beaktande av rätten till försvar skall
berörda företag och företagssam-
manslutningar vid procedurens av-
slutning ha rätt att yttra sig över
samtliga de invändningar mot dem
som kommissionen avser att lägga
till grund för sina beslut.
Förutom de företag eller företags-
sammanslutningar som är parter i
proceduren kan även andra fysiska
eller juridiska personer ha intresse
av att bli hörda. Enligt artikel 16.2,
andra meningen i förordning (EEG)
nr 3975/87 skall sådana personer ges
möjlighet att bli hörda om de gör
framställning härom och därvid visar
att de har tillräckligt intresse i saken.
Personer som har lämnat in klago-
mål enligt artikel 3.1 i förordning
(EEG) nr 3975/87 bör ges möjlighet
att yttra sig när kommissionen finner
att de fakta som den har tillgång till
inte utgör tillräcklig grund för att in-
gripa.
De personer som har rätt att yttra
sig skall, både i eget intresse och av
administrativa skäl, framställa sina
synpunkter skriftligen utan att detta
inskränker deras möjlighet att kom-
plettera den skriftliga proceduren
med en muntlig.
Det är nödvändigt att fastställa
rättigheterna för de personer som
skall höras, särskilt bestämmelser
om hur de får företrädas eller biträ-
das samt bestämmelser om faststäl-
lelse och beräkning av tidsfrister.
Den rådgivande kommittén för
kartell- och monopolfrågor på luft-
fartssområdet avger sitt yttrande på
grundval av ett preliminärt förslag
till beslut. Samråd med kommittén
om ett fall bör därför ske efter det
att undersökningen av fallet avslu-
tats. Detta samråd hindrar inte kom-
missionen att vid behov ta upp fallet
till förnyad prövning.
Artikel 1
1. Klagomål enligt artikel 3.1 i för-
ordning (EEG) nr 3975/87 skall läm-
nas in skriftligen och vara avfattade
på ett av gemenskapens officiella
språk, medan det överlämnas åt kla-
gandena att bestämma om klagomå-
lens form, innehåll och övriga detal-
jer.
2. Klagomål får lämnas in av
a) medlemsstater
b) fysiska eller juridiska personer
som gör gällande ett rättmätigt
intresse.
3. När företrädare för företag, före-
tagssammanslutningar eller för fy-
siska eller juridiska personer under-
tecknar klagomål, skall de skriftli-
gen bestyrka sin behörighet att före-
träda företaget.
Artikel 2
1. Varje företag som deltar i över-
enskommelser, beslut eller samord-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
254
nande förfaranden av den art som
beskrivs i artikel 85.1 eller 86 i för-
draget får lämna in en ansökan en-
ligt artiklarna 3.2 och 5 i förordning
(EEG) nr3975/87. Om ansökningen
lämnas in av endast några av de del-
tagande företagen, skall de under-
rätta de övriga om detta.
2. Då företrädare för företag, före-
tagssammanslutningar eller för fy-
siska eller juridiska personer under-
tecknar ansökningar enligt
artiklarna 3.2 och 5 i förordning
(EEG) nr 3975/87, skall de skriftli-
gen bestyrka sin behörighet.
3. Vid gemensamma ansökningar
skall en gemensam företrädare vara
utsedd.
Artikel 3
1. En ansökan enligt artiklarna 3.2
och 5 i förordning (EEG) nr 3975/87
skall göras på blankett motsvarande
fastställt formulär AER i bilaga 1.
2. Flera deltagande företag kan an-
vända en blankett för ansökningen.
3. En ansökan skall innehålla de på
blanketten begärda upplysningarna.
4. En ansökan med bilagor skall
lämnas in till kommissionen i fjorton
exemplar.
5. De handlingar som bifogas en an-
sökan skall vara i original eller be-
styrkta kopior.
6. En ansökan skall vara avfattade
på ett av gemenskapens officiella
språk. Handlingar som bifogas en
ansökan skall lämnas in på original-
språket. Om originalspråket inte är
ett av gemenskapens officiella språk
skall en översättning till ett av dessa
språk bifogas.
7. En ansökan får verkan från den
dag då den kom in till kommissio-
nen. När en ansökan sänds i rekom-
menderat brev, skall den anses ha
kommit in den dag som framgår av
det avsändande postkontorets post-
stämpel.
8. Om en ansökan, som lämnas in
enligt artiklarna 3.2 och 5 i förord-
ning (EEG) nr3975/87, inte faller
inom nämnda förordnings tillämp-
ningsområde, skall kommissionen
snarast möjligt underrätta sökanden
om att den avser att pröva ansökan
enligt bestämmelser i en annan för-
ordning som är tillämplig på fallet,
varvid ansökan dock skall få verkan
enligt bestämmelserna i punkt 7.
Kommissionen skall underrätta sö-
kanden om orsaken och fastställa en
tidsfrist inom vilken denne skriftli-
gen skall franställa sina eventuella
synpunkter innan kommissionen be-
handlar ansökningen enligt bestäm-
melserna i denna andra förordning.
Artikel 4
Innan kommissionen samråder med
den rådgivande kommittén för kar-
tell- och monopolfrågor på luftfar-
tens område skall den hålla förhör
enligt artikel 16.1 i förordning
(EEG) nr 3975/87.
Artikel 5
1. Kommissionen skall skriftligen
meddela företag och företagssam-
manslutningar de invändningar som
framförs mot dem. Meddelandena
skall sändas till vart och ett av dem
eller till en av dem utsedd gemensam
företrädare.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
255
2. Kommissionen får dock meddela
parterna genom underrättelser i
Europeiska gemenskapernas offici-
ella tidning om detta med hänsyn till
omständigheterna framstår som
ändamålsenligt, särskilt då flera
företag skall meddelas och ingen ge-
mensam företrädare har utsetts. Vid
offentliggörandet skall hänsyn tas
till företagens berättigade intresse
av att skydda sina affärshemligheter.
3. Ett företag eller en företagssam-
manslutning kan åläggas böter eller
föreläggas vite endast om invänd-
ningarna meddelats på det sätt som
föreskrivs i punkt 1.
4. I meddelandet om invändningar
skall kommissionen fastställa en
tidsfrist inom vilken företagen och
företagssammanslutningarna kan
framföra sina synpunkter till kom-
missionen.
Artikel 6
1. Företag och företagssammanslut-
ningar skall inom den fastställda
tidsfristen skriftligen framföra sina
synpunkter över de invändningar
som framförts mot dem.
2. De får i sina skriftliga yttranden
anföra samtliga omständigheter som
har betydelse för deras försvar.
3. De kan bifoga varje handling av
betydelse som bevis för åberopade
omständigheter. De kan också före-
slå kommissionen att höra personer
som kan bestyrka deras uppgifter.
Artikel 7
Kommissionen skall i sitt beslut be-
handla endast de invändningar mot
företag och företagssammanslut-
ningar som dessa har beretts tillfälle
att yttra sig över.
Artikel 8
Om fysiska eller juridiska personer
gör framställning om att bli hörda
enligt artikel 16.2 i förordning
(EEG) nr 3975/87 och visar att de
har tillräckligt intresse i saken, skall
kommissionen bereda dem tillfälle
att skriftligen meddela sina syn-
punkter inom en av kommissionen
fastställd tidsfrist.
Artikel 9
När kommissionen efter att ha mot-
tagit ett klagomål enligt artikel 3.1 i
förordning (EEG) nr 3975/87 finner
att det, på grundval av de fakta den
har tillgång till, inte föreligger till-
räcklig grund för den att ingripa,
skall den meddela de personer som
lämnat in klagomålet skälen för
detta och fastställa en tidsfrist inom
vilken de skriftligen kan lämna in yt-
terligare synpunkter.
Artikel 10
1. Kommissionen skall bereda de
personer som i sina skriftliga yttran-
den har begärt att få framföra sina
synpunkter muntligen, tillfälle att
göra detta, om det visas att de har
tillräckligt intresse i saken eller om
kommissionen avser att ålägga dem
böter eller förelägga dem vite.
2. Kommissionen kan på samma
sätt bereda andra personer möjlig-
het att muntligen framföra sina syn-
punkter.
Artikel 11
1. Kommissionen kallar de perso-
ner som skall höras för inställelse på
dag som fastställs av kommissionen.
2. Den skall genast sända en kopia
av kallelsen till medlemsstaternas
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
256
behöriga myndigheter, som kan utse
en tjänsteman att delta vid förhöret.
Artikel 12
1. Ett förhör skall ledas av de per-
soner som kommissionen utser.
2. Personer som kallats att inställa
sig skall infinna sig personligen, ge-
nom ombud eller genom behörig
ställföreträdare. Företag och före-
tagssammanslutningar får dessutom
företrädas av en behörigen befull-
mäktigad representant utsedd bland
fast anställda personal.
Personer som hörs av kommissio-
nen får biträdas av advokater eller
universitetslärare med rätt att föra
talan inför Europeiska gemenska-
pernas domstol i enlighet med
artikel 17 i protokollet med domstol-
ens stadga, eller av andra kvalifice-
rade personer.
3. Förhören är inte offentliga. Per-
soner skall höras var för sig eller i
närvaro av andra personer som är
kallade att inställa sig. I det senare
fallet skall hänsyn tas till företagens
berättigade intresse av att skydda
sina affärshemligheter.
4. Huvudinnehållet av de uttalan-
den som görs av varje person under
förhöret skall nedtecknas i protokoll
som skall läsas upp för och godkän-
nas av den som hörts.
Artikel 13
Utan inskränkning i tillämpningen
av artikel 5.2 skall kommissionens
meddelanden och kallelser sändas
till mottagarna i rekommenderat
brev med mottagningsbevis eller
skall de överlämnas personligen mot
kvittens.
Artikel 14
1. När kommissionen fastställer de
tidsfrister som anges i artiklarna 3.8,
5, 8 och 9, skall den ta hänsyn till
både den tid som behövs för förbere-
delse av ett yttrande och till hur
brådskande ärendet är. Tidsfristen
skall vara minst två veckor. Den kan
förlängas.
2. Fristerna skall löpa från dagen ef-
ter det att ett meddelande kvitterats
eller överlämnats personligen.
3. Skriftliga yttranden skall ha kom-
mit in till kommissionen eller ha av-
sänts i rekommenderat brev före
tidsfristens utgång. Infaller tidsfris-
tens sista dag på en söndag eller all-
män helgdag, förlängs den till ut-
gången av påföljande vardag. Vid
förlängning av fristen används de i
bilaga 2 till denna förordning an-
givna allmänna helgdagarna när det
är dagen för mottagande av ett
skriftligt yttrande som är avgörande,
medan de i avsändningslandet i lag
fastställda helgdagarna används när
dagen för avsändande är avgörande.
Artikel 15
Denna förordning träder i kraft da-
gen efter det att den har offentlig-
gjorts i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 16 december 1988. På kommissionens vägnar
Peter Sutherland
Ledamot av kommissionen
17 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 29
257
BILAGA 1
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
Med detta formulär följer en bilaga som inne-
håller de upplysningar som anges vid vidlagda
Vägledning.
Formuläret och bilagan skall inges i fjorton
exemplar (två för kommissionen och ett för
varje medlemsstat). Alla relevanta överens-
kommelser inges i tre exemplar och andra
handlingar som åberopas i ett exemplar.
Var vänlig och glöm ej att fylla i bifogade
mottagningsbevis.
Om utrymmet i formuläret inte är tillräck-
ligt ombedes Ni att använda extra blad och
ange till vilken punkt i formuläret upplysning-
arna hänför sig.
FORMULÄR AER
TILL EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION
Generaldirektionen för konkurrens
200, rue de la Loi
B-1049 Bryssel
A. Ansökan om icke-ingripande besked enligt artikel 3.2 i Rådets förord-
ning (EEG) nr3975/87 av den 14 december 1987 om tillämpning av
artikel 85.1 eller artikel 86 i Fördraget om upprättandet av den Euro-
peiska ekonomiska gemenskapen.
B. Ansökan enligt artikel 5 i Rådets förordning (EEG) nr3975/87 av den
14 december 1987 om ett beslut enligt artikel 85.3 i Fördraget om upprät-
tandet av den Europeiska ekonomiska gemenskapen.
1. Sökanden
Fullständigt namn och adress samt telefon-,
telex- och telefaxnummer samt en kortfattad
beskrivning av det (de) företag eller den (de)
företagssammanslutning(ar) som ger in ansö-
kan.
I fråga om enkla bolag, enskilda firmor eller
andra icke juridiska personer som driver rö-
relse under annat namn än innehavarnas (inne-
havarens) skall även anges dessas (dennes)
fullständiga namn och adress eller bolagsmän-
258
nens.
När en ansökan ges in på en annan persons
vägnar (eller ges in av flera än en person), skall
företrädarens (eller den gemensamma företrä-
darens) namn, adress och ställning anges och
behörighetshandlingar bifogas. Om en ansö-
kan ges in av flera än en person eller på flera än
en persons vägnar, bör de utse en gemensam
företrädare (jämför artikel 2.2 och 2.3 i kom-
missionens förordning nr 4261/88).
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
259
2. Andra parter
Fullständigt namn och adress samt kortfattad
redogörelse för andra deltagande i överens-
kommelsen, beslutet eller det samordnade
förfarandet (i det följande kallade ”överens-
kommelserna”).
Ange vilka åtgärder som vidtagits för att
underrätta dessa andra parter om denna an-
sökan.
(Sådana upplysningar är inte nödvändiga
med avseende på standardavtal som sökan-
den har ingått eller ämnar att ingå med ett
flertal skilda parter.)
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
(Se Vägledningen)
Ansöker Ni endast om ett icke-ingripandc
besked? (Se Vägledningen - avsnitt IV,
slutet av första stycket, vad angår innebör-
den av en sådan ansökan.)
Ansöker Ni om ett icke-ingripandc besked
och samtidigt om ett beslut enligt
artikel 85.3 om kommissionen inte lämnar
ett icke-ingripandc besked?
Ansöker Ni endast om ett beslut enligt
artikel 85.3?
Skulle Ni vara nöjd med ett skriftligt be-
sked om att ingen åtgärd är påkallad i ären-
det (”comfort letter”)? (Se slutet av
avsnitt VII i Vägledningen.)
(Var vänlig besvara frågorna
med "ja" eller "nej")
c
ju
a
’S)
CQ
E
Undertecknade försäkrar på heder och samvete att de upplysningar som
lämnats ovan och på bifogade sidor är sanningsenliga, att alla uppskattningar
har angetts vara uppskattningar och är gjorda efter bästa förmåga på grund-
val av faktiska omständigheter samt att alla uttalanden är lämnade med ärligt
uppsåt.
Undertecknade är medvetna om bestämmelserna i artikel 12.1 a i förord-
ning (EEG) nr 3975/87 (se vidlagda Vägledningen).
260
Prop. 1991/92:29
Ort och datum............... Bilaga 1
Underskrifter .............................., den ...........
..............................,den ...........
.............................., den ...........
261
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS
KOMMISSION
Bryssel........
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
Generaldirektoratet för konkurrens
MOTTAGNINGSBEVIS
(Detta formulär återsänds till ovan angiven adress om den övre halvan har
ifyllts i ett exemplar av den person som lämnar in ansökan.)
Er ansökan av den........................................
beträffande ..............................................
Er referens: .............................................
Parter:
1.......................................................
2............................................. och andra
(Det är inte nödvändigt att uppge ytterligare deltagande företag.)
(Ifylls av kommissionen)
Mottagen den............................................
och registrerad under nrIV/AER/ ..........................
Tillfällig adress:
200, rue de la Loi
B-1049 Bryssel
Tel.: Telex: Telegramadress:
Direkt linje: 235 .... COMEU B 21877 COMEUR Bryssel
Växel:23511 11
262
INNEHÅLL
I. Ändamålet med gemenskapens konkurrensregler
II. Icke-ingripandc besked
III. Beslut enligt artikel85.3
IV. Ändamålet med formulären
V. Formulärens beskaffenhet
VI. Behovet av fullständiga och riktiga upplysningar
VII. Den efterföljande proceduren
VIII. Sekretess
IX. Ytterligare upplysningar som skall lämnas i bilagan till formu-
lären under tillämpliga rubriker
Bilaga 1: Text till artiklarna 85 och 86 i Romfördraget
Bilaga 2: Förteckning över relevanta rättsakter
Bilaga 3: Förteckning över medlemsstater samt kommissionens press-
och informationskontor inom gemenskapen
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
Tillägg till eller ändringar i dessa bilagor offentliggöres av kommissionen.
Anmärkning: Vid tveksamhet hur ansökan skall fyllas i eller om ytterligare
upplysningar önskas kan förfrågan ske hos Generaldirektoratet för konkur-
rens (DG IV) i Bryssel. Det är också möjligt att vända sig till ett av kommis-
sionens informationskontor (informationskontoren inom gemenskapen är
förtecknade i bilaga 3), som kan lämna upplysningar eller hänvisa till cn
tjänsteman i Bryssel som talar det officiellt EG-språk som önskas.
Ändamålet med dessa regler är att förhindra snedvridning av konkurrensen
inom den gemensamma marknaden genom monopol eller karteller. De gäl-
ler för alla företag som direkt eller indirekt driver handel inom den gemen-
samma marknaden, oavsett var de är etablerade. Artikel 85.1 i Fördraget om
upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (texten till artiklarna
85 och 86 återges i bilagal till denna vägledning) förbjuder konkurrensbe-
gränsande överenskommelser, beslut och samordnade förfaranden som kan
påverka handeln mellan medlemsstater. I artikel 85.2 fastslås att överens-
kommelser eller andra rättsligt bindande beslut, som innehåller sådana be-
gränsningar, är ogiltiga (EG-domstolen har dock förklarat att i den mån kon-
kurrensbegränsande avtalsbestämmelser kan brytas ut ur avtalen endast
dessa bestämmelser ogiltiga). Artikel 85.3 ger emellertid kommissionen be-
fogenhet att undanta förfaranden som har gynnsamma följder. Artikel 86
förbjuder missbruk av en dominerande ställning. De ursprungliga tillämp-
ningsföreskrifterna för dessa artiklar, vilka innehåller bestämmelser om
’icke-ingripande besked’ och beslut enligt artikel 85.3, fastställdes för sjö-
263
fartssektorn i förordning (EEG) nr 4056/86 och för luftfartssektorn i förord-
ning (EEG) nr 3975/87 (dessa och alla övriga förordningar och meddelanden
som nämns i denna vägledning eller som är relevanta för ansökningar som
görs på formulären är förtecknade i bilaga 2).
Bestämmelser om en procedur för icke-ingripande besked har införts endast
för luftfartssektorn. Syftet med denna proceduren är att ge företag möjlighet
att förvissa sig om kommissionen anser att någon av deras överenskommel-
ser är förbjuden eller något förfarande förbjudet enligt artikel 85.1 eller 86 i
fördraget. (Bestämmelserna härom finns i artikel 3 i förordning (EEG)
nr 3975/87.) Beskedet lämnas genom ett beslut i vilket kommissionen fastslår
att det inte, på grundval av de fakta den har tillgång till, enligt artikel 85.1
eller 86 i fördraget föreligger några skäl för kommissionen att ingripa med
avseende på överenskommelsen eller förfarandet.
Varje part kan ansöka om ett icke-ingripande besked, även utan de övriga
parternas medgivande (men inte utan deras vetskap). Det är emellertid inte
meningsfullt att ge in en sådan ansökan när överenskommelsen eller förfa-
randet uppenbarligen inte omfattas av artikel 85.1 eller 86. Kommissionen
har heller ingen skyldighet att lämna ett icke-ingripande besked - i artikel
3.2 i förordning (EEG) nr 3975/87 anges att... kommissionen kan lämna be-
sked .... Kommissionen meddelar normalt inte beslut med icke-ingripande
besked i fall som enligt dess mening uppenbarligen inte omfattas av förbudet
i artikel 85.1 och där det således inte finns något rimligt tvivel för kommissio-
nen att undanröja genom ett sådant beslut,
Ansökan om beslut enligt artikel 85.3 gör det möjligt för företag att ingå
överenskommelser som innebär ekonomiska fördelar trots att de är konkur-
rensbegränsande. (Bestämmelserna härom finns i artiklarna 12 och 13 i för-
ordning (EEG) nr 4056/86 och i artiklarna 4, 5 och 6 i förordning (EEG)
nr 3975/87.) Efter en sådan ansökan kan kommissionen meddela ett beslut
varigenom den fastställer att artikel 85.1 inte är tillämplig på de överenskom-
melser som anges i beslutet. Kommissionen skall ange giltighetstiden för
varje sådant beslut. Den kan förena ett beslut med villkor och förpliktelser
samt under vissa omständigheter ändra eller återkalla det eller förbjuda sär-
skilda åtgärder från parternas sida, framför allt om beslutet är grundat på
oriktig information eller om sakförhållandena har ändrats.
Varje part kan ge in en ansökan, även utan andra parters samtycke (men
inte utan deras vetskap).
Förordningarna (EEG) nr 4056/86 och (EEG) nr 3975/87 innehåller be-
stämmelser om en ”invändningsprocedur” som möjliggör en snabbare hand-
läggning av ansökningarna. Om en ansökan kan godkännas enligt tillämplig
förordning, om den är fullständig och om den överenskommelse som ansö-
kan avser inte föranlett klagomål eller eget initiativ-förfarande, offentliggör
kommissionen ett sammandrag av ansökan i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning och anmodar varje intresserad tredje man och medlemssta-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
264
terna att komma in med sina synpunkter. Såvida kommissionen inte inom
90 dagar från dagen för offentliggörandet meddelar sökandena att det före-
ligger allvarliga tvivel om tillämpligheten av artikel 85.3 i fördraget, anses
överenskommelsen undantagen från förbudet under den tid som redan för-
flutit och under högst sex år från dagen för offentliggörandet. När kommis-
sionen meddelar sökandena att det föreligger allvarliga tvivel om tillämplig-
heten av artikel 85.3, tillämpas den procedur som beskrivs i punkt VII i
denna vägledning.
Inom luftfartssektorn avser kommissionen att införa ett antal förordningar
vari anges att artikel 85.1 inte är tillämplig på grupper av överenskommelser.
Ett beslut enligt artikel 85.3 kan ges retroaktiv verkan. Om kommissionen
finner att en överenskommelse som är föremål för ansökan redan är förbju-
den enligt artikel 85.1 och att artikel 85.3 inte är tillämplig och kommissio-
nen därför meddelas ett beslut om att förbjuda den, kan parterna trots detta,
räknat från dagen för ansökan, inte åläggas böter för en handling som beskri-
vits i ansökan (artikel 19.4 i förordning (EEG) nr 4056/86 och artikel 12.5 i
förordning (EEG) nr 3975/87).
Ändamålet med formulär AER är att göra det möjligt för företag eller före-
tagssammanslutningar, oavsett var de är belägna, att ansöka hos kommissio-
nen om ett icke-ingripande besked med avseende på överenskommelser eller
förfaranden eller att med stöd av artikel 85.3 ansöka om undantag från för-
budet i artikel 85.1. Formuläret gör det möjligt för företag som ansöker om
ett icke-ingripande besked att samtidigt ansöka om ett beslut enligt artikel
85.3. Det bör anmärkas att endast en ansökan om ett beslut enligt
artikel 85.3 ger befrielse från böter. Formulär MAR är endast avsett för en
ansökan om ett beslut enligt artikel 85.3.
För att vara giltiga skall ansökningar avseende sjöfart göras på formulär
MAR (i enlighet med bestämmelserna i artikel 4 i förordning nr 4260/88),
medan ansökningar avseende luftfart skall göras på formulär AER (i enlig-
het med bestämmelserna i artikel 3 i förordning nr 4261/88).
Formulären består av ett blad med begäran om upplysningar om sökanden
och varje annan part. Dessa upplysningar skall kompletteras med ytterligare
upplysningar som lämnas under de rubriker och de frågor som anges nedan
(se avsnittIX). De blad som används bör ha A4-format (21x29,7cm -
samma format som formuläret) och får inte vara större. Lämna en marginal
på minst 25 mm eller en tum i vänster kant på bladet och, om Ni använder
båda sidorna, i höger kant på baksidan.
Det är viktigt att sökanden lämnar alla relevanta uppgifter. Även om kom-
missionen har rätt att begära ytterligare upplysningar från sökanden eller
tredje man och har skyldighet att offentliggöra ett sammandrag av ansökan
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
265
innan den lämnar ett icke-ingripande besked eller meddelar beslut enligt ar-
tikel 85.3, grundar den normalt sitt beslut på de upplysningar som sökanden
lämnat. Ett beslut som fattas på grundval av ofullständiga upplysningar kan
i fråga om ett icke-ingripande besked bli verkningslöst och i fråga om ett be-
slut enligt artikel 85.3 bli återkallat. Av samma anledning är det viktigt att
kommissionen underrättas om alla väsentliga ändringar som görs i överens-
kommelserna efter det att ansökan har lämnats in.
Fullständiga upplysningar är särskilt viktiga för att artikel 85.3 skall kunna
tillämpas med användning av invändningsproceduren. Denna procedur kan
endast tillämpas när kommissionen ”har all tillgänglig utredning”.
Ni bör vidare känna till innehållet i artiklarna 19.1 a i förordning (EEG)
nr 4056/86 och 12.1 a i förordning (EEG) nr 3975/87, vilka bestämmelser gör
det möjligt för kommissionen att ålägga företag eller företagssammanslut-
ningar böter på 100-5 000ecu1 när de uppsåtligen eller av oaktsamhet läm-
nar oriktiga eller vilseledande upplysningar i samband med en ansökan.
Nyckelorden här är ”oriktiga eller vilseledande upplysningar”. Det är
emellertid ofta en bedömningsfråga hur detaljerade upplysningarna skall
vara innan de upphör att vara relevanta. För att underlätta ansökningarna
godtar kommissionen uppskattningar i sådana fall då exakta upplysningar är
svårtillgängliga, och kommissionen begär omdömen likaväl som fakta.
Det bör därför framhållas att kommissionen endast gör bruk av dessa be-
fogenheter när en sökande uppsåtligen eller av oaktsamhet har lämnat orik-
tiga upplysningar eller grovt felaktiga uppskattningar eller utelämnat lättill-
gängliga upplysningar eller uppskattningar eller avsiktligt har avgett felak-
tiga omdömen för att erhålla ett icke-ingripande besked eller ett beslut enligt
artikel 85.3.
Ansökningar registreras på generaldirektoratets för konkurrens (DG IV) re-
gistreringskontor. En ansökan anses som ingiven den dag kommissionen
mottar den (eller den dag som den avsänts i rekommenderad försändelse.)
En ansökan kan bedömas som ogiltig om den är uppenbart ofullständig eller
inte inges på det obligatoriska formuläret.
Kommissionen kan begära ytterligare upplysningar från sökanden eller
från tredje man och lämna förslag till ändringar i överenskommelserna som
skulle kunna göra dem godtagbara.
Kommissionen kan göra invändningar mot en ansökan om ett beslut enligt
artikel 85.3 antingen därför att den inte anser att en överenskommelse bör
undantas enligt artikel 85.3 eller för att göra det möjligt att begära ytterligare
upplysningar.
Om kommissionen efter sin undersökning avser att meddela ett beslut en-
ligt artikel 85.3, är den skyldig att offentliggöra ett sammandrag av ansökan
i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och anmoda tredje man att
komma in med synpunkter. Därefter skall ett preliminärt utkast till beslut
lämnas till och diskuteras med den rådgivande kommittén för kartell- och
1 Ecuns värde offentliggörs dagligen i den Europeiska gemenskapens officiella tid-
ning, C-utgåvan.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
266
monopolfrågor på luftfartens eller sjöfartens område - som redan har motta-
git ett exemplar av ansökan. Först därefter, och under förutsättning att ing-
enting har hänt som förändrar kommissionens avsikt, kan den meddela ett
beslut.
Ibland avslutas ett ärende utan att något formellt beslut fattas, till exempel
därför att det konstateras att överenskommelsen redan täcks av ett gruppun-
dantag, eller därför att sökanden är nöjd med ett mindre formellt skriftligt
besked från någon avdelning vid kommissionen (ibland kallat ”comfort let-
ter”) som tillkännager att överenskommelsen inte påkallar någon åtgärd från
kommissionens sida, åtminstone inte under rådande förhållanden. Även om
detta inte är ett beslut av kommissionen, visar ett sådant skriftligt besked
hur kommissionens tjänstemän bedömer saken på grundval av föreliggande
upplysningar. Detta innebär att kommissionen senare, om det är nödvän-
digt, kan meddela ett formellt beslut - till exempel om det skulle hävdas att
ett avtal är ogiltigt enligt artikel 85.2.
Kommissionen och medlemsstaterna får inte röja uppgifter som omfattas av
sekretess. Å andra sidan skall kommissionen, om den avser att bevilja Er
ansökan, offentliggöra ett sammandrag av den innan den fattar sitt beslut.
Vid offentliggörandet ”skall hänsyn tas till företagens berättigade intresse av
att skydda sina affärshemligheter”. Om Ni anser att Era intressen skulle ska-
das om några av de uppgifter, som Ni anmodas lämna, offentliggörs eller på
annat sätt röjs för andra parter, ombeds Ni att lämna alla sådana uppgifter i
en särskild bilaga och att tydligt märka varje sida med ”Affärshemligheter”.
Ange i huvudbilagan under varje tillämplig rubrik ”se särskild bilaga” eller
”se även särskild bilaga”. Upprepa tillämplig(a) rubrik(er) och punkt(er) i
den särskilda bilagan och lämna de uppgifter som Ni inte vill ha offentlig-
gjorda samt ange skälen för detta. Tänk på att kommissionen kan vara
tvingad att offentliggöra ett sammandrag av Er ansökan.
Innan kommissionen offentliggör ett sammandrag av en ansökan, låter
den de berörda företagen ta del av utkastet till texten.
Ytterligare upplysningar skall lämnas under nedanstående rubriker och med
hänvisning till följande punkter. Lämna exakta upplysningar överallt där det
är möjligt. Om detta är svårt att åstadkomma, gör Ni en uppskattning efter
bästa förmåga och anger att det rör sig om en uppskattning. Om Ni anser att
en upplysning som efterfrågas är omöjlig att lämna eller irrelevant, ber vi Er
förklara varför. Detta kan särskilt vara fallet när en part ensam anmäler en
överenskommelse utan övriga parters medverkan. Förbise inte att kommis-
sionens tjänstemän är beredda att diskuterar vilka upplysningar som är rele-
vanta (jämför Anmärkningen i inledningen av denna vägledning).
1. Kortfattad, beskrivning
Lämna en kortfattad beskrivning av överenskommelsen eller förfa-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
267
randet (typ, syfte, datum och varaktighet) - (närmare upplysningar
skall lämnas nedan).
2. Marknad
Ange typ av transporttjänster som berörs av överenskommelsen eller
förfarandet. Lämna en kortfattad beskrivning av strukturen på mark-
naden (eller marknaderna) för dessa tjänster, till exempel vem som
säljer på den, vem som köper på den, dess geografiska utsträckning,
omsättningen på den, hur hård konkurrensen är, om det är lätt för nya
leverantörer att komma in på marknaden och om det finns alternativa
tjänster. Om Ni lämnar in ett standardavtal, ber vi Er ange hur många
avtal Ni räknar med att träffa. Om Ni känner till några undersök-
ningar av marknaden, ber vi Er hänvisa till dem.
3. Närmare upplysningar om parterna
3.1 Ange om någon av parterna ingår i en koncern. Ett koncernförhål-
lande anses föreligga då ett företag
- äger mer än hälften av ett annat företags kapital eller rörelsetill-
gångar, eller
- förfogar över mer än hälften av rösterna i ett annat företag, eller
- har befogenhet att utse mer än hälften av ledamöterna i ett annat
företags bolagsstyrelse, direktion eller andra organ som företräder
företaget i rättsliga sammanhang, eller
- har rätt att leda ett annat företags verksamhet.
Om svaret är jakande, ber vi Er lämna
- namn och adress på koncernens moderbolag,
- en kortfattad beskrivning av koncernens verksamhet (och om möj-
ligt bifoga ett exemplar av den senaste koncernredovisningen),
- namn och adress på vart och ett av övriga företag inom koncernen
som konkurrerar på en marknad som berörs av överenskommelsen
eller på en närstående marknad, dvs. varje annat företag som direkt
eller indirekt konkurrerar med parterna (”relevant närstående bo-
lag”).
3.2 Ange senast tillgängliga uppgift om den totala omsättningen för var
och en av parterna och i förekommande fall för den koncern de in-
går i (det skulle vara till hjälp om Ni även bifogar ett exemplar av
de senaste räkenskaperna).
3.3 Ange varje parts avsättning eller omsättning avseende de tjänster
som berörs av överenskommelsen, inom gemenskapen och i hela
världen. Om omsättningen inom gemenskapen är betydande (en
marknadsandel överstigande 5 procent), ber vi Er också ange upp-
gifterna för varje medlemsstat1 och för de föregående räkenskaps-
åren (för att visa förekomsten av betydelsefulla trender) samt varje
parts förväntade avsättning. Lämna motsvarande uppgifter för
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
1 Se förteckning i bilaga 3.
268
varje relevant närstående företag. (Särskilt under den här rubriken
är en god uppskattning den enda uppgift Ni kan lämna.)
3.4 Ange för varje uppgift om avsättning eller omsättning som angetts
under punkt 3.3 Er uppskattning av hur stor del denna utgör av den
eller de marknader som nämns under punkt 2.
3.5 Om Ni, utan att kontrollera ett annat företag har betydande intres-
sen i det (mer än 25 men mindre än 50 procent) och detta företag
konkurrerar på en marknad som berörs av en överenskommelse,
eller om ett annat företag har betydande intressen i Ert, lämnas
namn och adress på företaget ifråga samt kortfattad redogörelse för
det.
4. Närmare upplysningar om överenskommelserna
4.1 Om en överenskommelse föreligger i skriftlig form, lämnas en kort
redogörelse för dess ändamål, till vilken tre exemplar av texten bi-
fogas (rent tekniska beskrivningar kan dock utelämnas med uppgift
om vilka delar som utelämnats).
Om överenskommelserna inte eller bara delvis föreligger i skrift,
lämnas en utförlig beskrivning av innehållet.
4.2 Redogör i detalj för de bestämmelser i överenskommelserna som kan
inskränka parternas frihet att fatta självständiga beslut om till exem-
pel
- inköps- eller försäljningspriser, rabatter eller andra affärsvillkor,
- typ, tätheten och kapacitet med avseende på de tjänster som skall
erbjudas,
- teknisk utveckling eller investeringar,
- val av marknader eller inköpskällor,
- köp från eller försäljningar till tredje man,
- tillämpning av lika villkor för likvärdiga tjänster,
- utbud av olika tjänster var för sig eller tillsammans.
4.3 Ange mellan vilka medlemsstater1 handeln kan komma att påverkas
av en överenskommelse och om handeln mellan gemenskapen och ett
eller flera tredje land påverkas.
5. Grunderna för ett icke-ingripande besked
Om Ni ansöker om ett icke-ingripande besked ange med hänvisning
till följande punkter
5.1 varför Ni ansöker - lämna cn redogörelse för vilka bestämmelser i el-
ler följder av överenskommelserna eller förfarandena som enligt Er
uppfattning kan ge anledning att ifrågasätta deras förenlighet med ge-
menskapens konkurrensregler. Syftet med dessa upplysningar är att
ge kommissionen bästa möjliga uppfattning om de tvivel beträffande
Era överenskommelser eller förfaranden som Ni önskar få undan-
röjda genom ett icke-ingripande besked.
Se förteckning i bilaga 3.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
269
|
Lämna under följande två punkter en redogörelse för de relevanta |
Prop. 1991/92:29 Bilaga 1 | |
|
5.2 |
varför överenskommelserna inte har till syfte eller följd att konkur- | |
|
och/eller | ||
|
5.3 |
varför överenskommelserna eller förfarandena inte är av sådan be- | |
|
6. |
Grunderna för ett beslut enligt artikel 85.3 | |
|
Om Ni ansöker om ett beslut enligt artikel 85.3, även om det endast | ||
|
6.1 |
hur överenskommelserna bidrar till att förbättra produktion eller dis- | |
|
6.2 |
hur konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av de förmåner som | |
|
6.3 |
varför alla begränsande bestämmelser i överenskommelserna är nöd- | |
|
6.4 |
varför överenskommelserna inte utesluter konkurrens för en väsentlig | |
|
7. |
Övriga upplysningar | |
|
7.1 |
Om Ni känner till att kommissionen eller någon nationella myndighet | |
|
7.2 |
Lämna de övriga upplysningar som enligt Er uppfattning kan vara till | |
|
7.3 |
Ange om Ni till stöd för Er ansökan avser att åberopa ytterligare upp- | |
|
7.4 |
Ange hur brådskande behandlingen av Er ansökan är samt grunderna |
270
Bilaga 1
ARTIKEL85
1. Överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar
och samordnade förfaranden, som kan påverka handeln mellan med-
lemsstaterna och som har till syfte eller följd att konkurrensen inom den
gemensamma marknaden hindras, begränsas eller snedvrids, är ofören-
liga med den gemensamma marknaden och förbjudna, särskilt de som
innebär att
a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indi-
rekt fastställs,
b) produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar begränsas
eller kontrolleras,
c) marknader eller inköpskällor delas upp,
d) olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer gentemot handelspart-
ners, varigenom dessa får konkurrensnackdel,
e) det ställs som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare
förpliktelser, som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något
samband med föremålet för avtalet.
2. Överenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt denna artikel är
ogiltiga.
3. Bestämmelserna i punkt 1 får dock förklaras vara inte tillämpliga på
- varje överenskommelse eller grupp av överenskommelser mellan före-
tag,
- varje beslut eller grupp av beslut av företagssammanslutningar och
- varje samordnat förfarande eller grupp av samordnade förfaranden
som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller
till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som kon-
sumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås
och som inte
a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för
att uppnå dessa mål,
b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig
del av varorna ifråga.
ARTIKEL 86
Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på den
gemensamma marknaden eller inom en väsentlig del av denna är, i den ut-
sträckning det kan påverka handeln mellan medlemsstaterna, oförenligt
med den gemensamma marknaden och förbjudet.
Missbruk kan särskilt bestå i att
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
271
a) direkt eller indirekt påtvinga oskäliga inköps- eller försäljningspriser el-
ler andra oskäliga affärsvillkor,
b) begränsa produktion, avsättning eller teknisk utveckling till nackdel för
konsumenterna,
c) tillämpa olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspart-
ners, varigenom dessa får en konkurrensnackdel,
d) ställa som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förplik-
telser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något sam-
band med föremålet för avtalet.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
272
Bilaga 2
(per den 1 september 1988)
(Vid tveksamhet om en överenskommelse behöver anmälas jämlikt en för-
ordning eller ett meddelande i denna förteckning, bör Ni skaffa ett exemplar
av förordningen eller meddelandet.)
TILLÄMPNINGSFÖRORDNINGAR
Rådets förordning (EEG) nr 4056/86 av den 22 december 1986 om faststäl-
lande av detaljerade regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget
på sjöfarten (EGT nrL378, 31.12.1986, s. 4).
Kommissionens förordning (EEG) nr 4260/88 av den 16 december 1988
om de amälningar, klagomål, ansökningar och de muntliga förhandlingar
som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 4056/86 med detaljerade regler
för hur artiklarna 85 och 86 i fördraget skall tillämpas på sjöfarten (EGT
nr L376, 31.12.1988, s. 1).
Rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december 1987 som faststäl-
ler proceduren för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luft-
fartssektorn (EGT nr 374, 31.12.1987, s. 1).
Kommissionens förordning (EEG) nr 4261/88 av den 16 december 1988
om form, innehåll och andra detaljer med avseende på de klagomål, ansök-
ningar och förhör som avses i rådets förordning (EEG) nr yilS/HI som fast-
ställer proceduren för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom
luftfartssektorn (EGT nr L376, 31.12.1988, s. 10).
FÖRORDNINGAR OM GRUPPUNDANTAG FÖR
ÖVERENSKOMMELSER INOM ETT FLERTAL OMRÅDEN
Kommissionens förordning (EEG) nr 2671/88 av den 26 juli 1988 om tillämp-
ning av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser, be-
slut och samordnade förfaranden med avseende på gemensam planering och
samordning av kapacitet, samråd om passagerar- och frakttaxor i regelbun-
den luftfart samt fördelning av avgångs- och ankomsttider på flygplatser
(EGT nr L239, 30.8.1988, s. 9).
Kommissionens förordning (EEG) nr 2672/88 av den 26 juli 1988 om till-
lämpning av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser
mellan företag med avseende på datoriserade bokningssystem för lufttran-
sporttjänster (EGT nr L239, 30.8.1988, s. 13).
Kommissionens förordning (EEG) nr 2673/88 av den 26 juli 1988 om till-
lämpning av artikel 85.3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommel-
ser, beslut och samordnade förfaranden som rör marktjänster (EGT
nr L239, 30.8.1988, s. 17).
KOMMISSIONSMEDDELANDEN AV ALLMÄN ART
Kommissionens meddelanden om överenskommelser, beslut och samord-
nade förfaranden av mindre betydelse, vilka inte omfattas av artikel 85.1 i
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
273
18 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 29
fördraget (EGT nrC231, 2.9.1986, s.2) - i huvudsak sådana överenskom- Prop. 1991/92:29
melser där parterna tillsammans har mindre än 5 procent av marknaden och Bilaga 1
en sammanlagd årlig omsättning på mindre än 200miljoner ecu.
274
Bilaga 3
FÖRTECKNING ÖVER MEDLEMSSTATERNA SAMT
KOMMISSIONENS PRESS- OCH INFORMATIONSKONTOR
INOM GEMENSKAPEN
(per den ljanuari 1986)
Vid tidpunkten för utarbetandet av denna bilaga finns följande medlemssta-
ter: Belgien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Italien,
Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien och Storbritannien.
Adresserna till kommissionens press- och informationskontor inom gemen-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
skapen är:
BELGIEN
Rue Archiméde 73
B-1040 Bryssel
Tel. 235 11 11
DANMARK
Höjbrohus
Östergade 61
Postbox 144
DK-1004 Köpenhamn K
Tel. 14 41 40
FRANKRIKE
61, rue des Belles-Feuilles
F-75782 Paris, Cedexlö
Tel. (1) 45 01 58 85
CMCI/Bureau 320
2, rue Henri Barbusse
F-13241 Marseille, Cedex 01
Tel. 91 08 62 02
FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND
Zitelmannstrasse 22
D-5300 Bonn
Tel. 23 80 41
Kurfurstendamm 102
D-1000 Berlin 31
Tel. 8 92 40 28
Erhardtstrasse 27
D-8000 Miinchen
Tel. 23 99 29 00
GREKLAND
2 Vassilissis Sofias
TK 1602
GR-Athén 134
Tel. 724 39 82/724 39 83/724 39 84
IRLAND
39 Molesworth Street
IRL-Dublin2
Tel. 71 22 44
ITALIEN
Via Poli 29
1-00187 Rom
Tel. 678 97 22
Corso Magenta 61
1-20123 Milano
Tel. 80 15 05/6/7/8
LUXEMBURG
Batiment Jean Monnet
Rue Alcide de Gasperi
L-2920 Luxemburg
Tel. 430 11
NEDERLÄNDERNA
Korte Vijverberg 5
NL-2513 AB Haag
Tel. 46 93 26
PORTUGAL
Rue do Sacramento ä Lapa 35
P-1200 Lissabon
Tel. 60 21 99
SPANIEN
Calle de Serrano 41
5a Planta
E-l Madrid
Tel. 435 17 00
STORBRITANNIEN
8 Storey’s Gate
UK-London SW1P3AT
Tel. 222 81 22
Windsor House
9/15 Bedfort Street
UK-Belfast BT2 7EG
Tel. 407 08
4 Cathedral Road
UK-Cardiff CF1 9SG
Tel. 37 16 31
7 Alva Street
UK-Edinburgh EH2 4PH
Tel. 225 20 58
275
BILAGA II
(Förteckning över allmänna helgdagar och hclgaftnar)
Prop. 1991/92:29
Bilaga 1
|
Nyårsdagen |
1 januari |
|
Långfredagen | |
|
Påskafton | |
|
Annandag påsk | |
|
Första maj |
1 maj |
|
Schumannplancns dag |
9 maj |
|
Kristi Himmelsfärdsdag | |
|
Annandag pingst | |
|
Belgiens nationaldag |
21 juli |
|
Marie himmelsfärdsdag |
15 augusti |
|
Allhelgonadagen |
1 november |
|
Alla Helgons dag |
2 november |
|
Julafton |
24 december |
|
Juldagen |
25 december |
|
Annandag jul |
26 december |
|
Nyårsafton |
31 december |
276
Prop. 1991/92:29
Bilaga 2
Tillämpningsområde
1§ Denna lag gäller tillämpningen av avtalet den 00 (månad) 1991 mellan
Sverige, Norge och den Europeiska Ekonomiska Gemenskapen (EG) om
civil luftfart. Lagen gäller endast i fråga om lufttransporter och sådan där-
med sammanhängande verksamhet som anges i bilaga till avtalet.
Med konventionsstat avses i denna lag Sverige, Norge och stat som är
medlem i EG. Med Fördraget avses det i Rom den 25 mars 1957 underteck-
nade fördraget om bildandet av EG. Med kommissionen avses kommissio-
nen hos de Europeiska Gemenskaperna.
2 § Nedan angivna bestämmelser i de i bilagan till avtalet upptagna rättsak-
terna nr 4-7, 11, 12 och 17 skall gälla som lag här i landet, nämligen
1. artiklarna 1-4, 8, 9, 11, 12, 14, 15 utom tredje stycket, 16 utom tredje
stycket samt 17-20 i rådsförordningen 62/17/EEC om tillämpningen av ar-
tiklarna 84 och 85 i Fördraget, med vidtagna ändringar (nr 4),
2. artiklarna 1-7, 9, 11, 12 utom tredje stycket, 13 utom tredje stycket
samt 14 - 17 i rådsförordningen 3975/87/EEC om proceduren för tillämpning
av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn (nr 5),
3. artiklarna 1-3 och 7 i rådsförordningen 3976/87/EEC om tillämpningen
av artikel 85:3 i Fördraget på vissa kategorier av överenskommelser och sam-
ordnade förfaranden inom luftfartssektorn (nr 6), med de ändringar som an-
ges i artikel 1 första och andra styckena i rådsförordningen 2344/90/EEC om
ändring i förstnämnda förordning (nr 7),
4. artiklarna 1-9 i rådsförordningen 295/91/EEC om gemensamma ersätt-
ningsregler vid nekad ombordstigning (nr 11),
5. artiklarna 1-19 och 22 i rådsförordningen 2299/89/EEC om en uppför-
andekod för datoriserade bokningssystem (nr 12),
6. artiklarna 1-8, 11, 13, 14-18 och 21 i rådsförordningen 4064/89/EEC
om kontroll av företagskoncentrationer (nr 17).
Avtalet i tillämpliga delar finns i engelsk originaltext tillsammans med en
svensk översättning intaget som bilaga till denna lag.
3§ Beteckningarna ”medlemsstat” och ”gemenskapen” i de i 2§ angivna
rättsakterna skall anses inbegripa Sverige och Norge. Hänvisningar i rättsak-
terna till artiklarna 85 respektive 86 i Fördraget skall i stället avse 4 respek-
tive 5 §§ denna lag.
Konkurrensregler
4§ Överenskommelser mellan företag, beslut av företagssammanslutningar
och samordnade förfaranden, som är ägnade att påverka handeln mellan
277
konventionsstaterna och har till syfte eller följd att konkurrensen inom det
geografiska område som täcks av avtalet förhindras, begränsas eller sned-
vrids, är oförenliga med avtalet och förbjudna, särskilt de som innebär att
a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indi-
rekt fastställs,
b) produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar begränsas
eller kontrolleras,
c) marknader eller försörjningskällor delas upp,
d) olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer gentemot handels-
partners, varigenom dessa får konkurrensnackdel,
e) såsom villkor för avtal uppställs att avtalspartners godkänner tillägg-
sprestationer, som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något
samband med föremålet för avtalet.
Överenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt denna paragraf är
ogiltiga.
Bestämmelserna i första stycket får dock förklaras vara icke tillämpliga på
- varje överenskommelse eller kategori av överenskommelser mellan före-
tag,
- varje beslut eller kategori av beslut av företagssammanslutningar och
- varje samordnat förfarande eller kategori av samordnade förfaranden
som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller
till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som kon-
sumenterna tillförsäkras en skälig andel av den därigenom uppkommande
vinsten och som inte
a) ålägger berörda företag restriktioner som inte är oundgängliga för att
uppnå dessa syften,
b) ger dessa företag möjlighet att för en väsentlig del av ifrågavarande va-
ror eliminera konkurrensen.
Missbruk av dominerande ställning på marknaden
5 § Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning
inom det geografiska område som omfattas av avtalet eller inom en väsentlig
del av detta område är, i den utsträckning det är ägnat att påverka handeln
mellan konventionsstaterna, oförenligt med avtalet och förbjudet.
Missbruk kan särskilt bestå i att
a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings-
priser eller andra oskäliga affärsvillkor,
b) begränsa produktion, avsättning eller teknisk utveckling till nackdel för
konsumenterna,
c) tillämpa olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspart-
ners, varigenom dessa får konkurrensnackdel,
d) uppställa som villkor för avtal att avtalspartnersgodkänner tilläggspres-
tationer som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband
med föremålet för avtalet.
Statliga stödåtgärder m. m.
6§ Om inte annat stadgas i detta avtal är sådana statliga stödåtgärder eller
stödåtgärder som vidtagits med allmänna medel, av vad slag det vara må,
Prop. 1991/92:29
Bilaga 2
278
som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa
företag eller viss produktion oförenliga med avtalet i den utsträckning de på-
verkar handeln mellan avtalsstaterna.
Förenliga med avtalet är
a) stödåtgärder av social natur som beviljas enskilda konsumenter, under
förutsättning att stödåtgärderna beviljas utan diskriminering med avseende
på varornas ursprung,
b) stödåtgärder avsedda att avhjälpa skador förorsakade av naturkatastro-
fer eller andra utomordentliga händelser.
Som förenliga med avtalet kan anses
a) stödåtgärder som är avsedda att främja den ekonomiska utvecklingen i
områden i vilka levnadsstandarden är onormalt låg eller i vilka allvarlig sys-
selsättningsbrist råder,
b) stödåtgärder som är avsedda att främja genomförandet av viktiga pro-
jekt av gemensamt europeiskt intresse eller att avhjälpa en allvarlig störning
i en avtalsstats ekonomi,
c) stödåtgärder som är avsedda att underlätta utvecklingen av viss närings-
verksamhet eller vissa områden, i den mån stödåtgärderna inte ändrar vill-
koren för handelsutbytet i en omfattning som strider mot det gemensamma
intresset.
Uppgiftsskyldighet och förhör
7§ Den som är uppgiftsskyldig enligt de i 2§ angivna bestämmelserna skall
fullgöra sin skyldighet till den myndighet som regeringen bestämmer. Denna
myndighet får förelägga den som enligt dessa bestämmelser är skyldig att
underkasta sig en undersökning att tillhandahålla bokföring och andra af-
färshandlingar och kopior och utdrag av sådana handlingar samt att lämna
myndigheten tillträde till den uppgiftsskyldiges lokaler, mark och fordon.
Myndigheten får hålla förhör med den uppgiftsskyldige och med tredje
man som förväntas kunna lämna upplysningar i saken.
Myndigheten får vid behov förelägga vite och hos marknadsdomstolen
föra talan om utdömande av vitet. Myndigheten får också hos kronofogde-
myndigheten påkalla handräckning för verkställighet av beslut om åtgärder
enligt första stycket.
Verkställighet av kommissionens beslut
8 § Ett beslut av kommissionen som riktar sig mot en enskild fysisk eller juri-
disk person skall prövas av svenska myndigheter, om kommissionen begärt
verkställighet av beslutet eller den som beslutet rör begär att beslutet skall
prövas. Prövningen skall avse frågan huruvida beslutet skall godtas eller
inte.
Svenska myndigheter får inte pröva frågan huruvida ett beslut av kommis-
sionen är ogiltigt på grund av att kommissionen saknat behörighet, att vä-
sentliga processuella föreskrifter åsidosatts, att beslutet strider mot Fördra-
get eller någon annan rättsregel eller att fråga är om maktmissbruk eller illo-
jal maktanvändning från kommissionens sida.
9§ Marknadsdomstolen prövar beslut i fall som avses i 8§, om inte annat
Prop. 1991/92:29
Bilaga 2
279
följer av 10 § första stycket. Talan hos marknadsdomstolen förs av konsu-
mentombudsmannen, om saken gäller marknadsföring eller avtalsvillkor
mellan näringsidkare eller i konsumentförhållanden, och annars av närings-
frihetsombudsmannen.
10 § Finner konsumentombudsmannen eller näringsfrihetsombudsmannen
att kommissionens beslut är uppenbart ogrundat, skall han anmäla saken för
regeringen. I annat fall skali han väcka talan hos marknadsdomstolen.
Finner marknadsdomstolen att kommissionens beslut inte är förenligt
med avtalet eller föreskrifter som grundas på avtalet, skall domstolen genast
anmäla sitt beslut för regeringen. I annat fall skall domstolen förklara att
kommissionens beslut skall gälla.
11 § Sanktionsavgifter och viten som beslutats av kommissionen skall vid
prövning enligt 8§ bestämmas i svenskt mynt.
12 § Har kommissionen funnit att en kommun lämnat stöd som inte är fören-
ligt med 6§, skall frågan prövas av regeringen.
Giltigheten av vissa beslut av kommissionen
13 § Har kommissionen i ett enskilt fall funnit att det inte finns grund för
tillämpning av 4 § första stycket eller 5 § beträffande ett visst avtal, beslut
eller samordnat förfarande eller har kommissionen enligt 4§ tredje stycket i
ett enskilt fall medgett undantag från tillämpningen av 4 § första stycket, gäl-
ler beslutet här i landet.
Domstolsprövning
14 § Marknadsdomstolen prövar frågor om överträdelse av föreskrifterna i
4 § första stycket eller 5 § eller av de föreskrifter som anges i 2 § och som rör
konkurrensfrågor eller frågor om kontroll av företagsförvärv. Ansökan om
prövning får göras av näringsfrihetsombudsmannen eller en näringsidkare.
Beträffande marknadsdomstolens prövning gäller, i den mån särskilda
föreskrifter inte har meddelats i denna lag, konkurrenslagen (1982:729) i till-
lämpliga delar.
15 § Att svenska domstolars och andra myndigheters behörighet att pröva
frågor som avses i denna lag kan vara inskränkt när kommissionen har inlett
en undersökning framgår av föreskrifter som anges i 2§.
Handläggningen hos marknadsdomstolen
16 § I fråga om handläggningen hos marknadsdomstolen av ärenden som av-
ses i denna lag gäller 3-10 och 14 §§, 15 § första stycket samt 16 - 22 §§ lagen
(1970:417) om marknadsdomstol m.m. i tillämpliga delar.
Överklagande
17 § Marknadsdomstolens beslut enligt 8 § får överklagas till regeringsrätten
genom besvär. Andra beslut av marknadsdomstolen enligt denna lag får inte
överklagas.
Marknadsdomstolens beslut enligt 8 § skall gälla även om beslutet överkla-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 2
280
gas, såvida inte regeringsrätten förordnar att verkställighet tills vidare inte
får äga rum.
18 § I fråga om prövningen av besvär i regeringsrätten gäller förvaltningspro-
cesslagen (1971:291) i tillämpliga delar. Vad som i 35 -37 §§ sägs om kam-
marrätt skall i stället avse marknadsdomstolen.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
281
Yttrande över promemorian har avgetts av regeringsrätten, kommerskolle-
gium, luftfartsverket, riksskatteverket (RSV), marknadsdomstolen, nä-
ringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och konkurrensverk (SPK),
konsumentombudsmannen (KO), Sveriges industriförbund samt Aktiebola-
get Aerotransport.
Remissinstanserna har tillstyrkt att Sverige ansluter sig till avtalet och har
också i huvudsak godtagit promemorians lagförslag. Kommerskollegium,
luftfartsverket, industriförbundet samt AB Aerotransport framhåller det vär-
defulla i att Sverige snabbt ges samma övergripande regler på luftfartens om-
råde som de som gäller inom EG.
Flera remissinstanser anser att den i avtalet valda lösningen kan godtas
mot bakgrund av att avtalet är avsett att gälla endast fram till dess att ett
EES-avtal träder i kraft. Sålunda framhåller kommerskollegium och luft-
fartsverket att avtalets karaktär av övergångslösning gör att man får accep-
tera vissa avtalsbestämmelser som annars skulle te sig svåra att acceptera vid
ett mera långsiktigt avtal. Bl.a. hade en övervakningsmodell enligt EES-av-
talets tänkta lösning varit att föredra. KO framhåller att avtalet ställer krav
på en omarbetning och anpassning av de svenska regelsystemen och att de
bestämmelser som föreslås bör i avvaktan på ett EES-avtal kunna fungera
som en sådan anpassning.
Kommerskollegium, luftfartsverket och industriförbundet anser att avtalet
skulle kunna ligga till grund för en fortsatt överenskommelse med EG, om
EES-förhandlingarna inte skulle leda fram till ett avtal eller till ett avtal som
inte omfattar transportsektorn. Enligt industriförbudet bör dock vid en ev.
fortsatt giltighet av luftfartsavtalet reglerna för tvistlösning ändras. Kom-
merskollegium anser att den tolkning av art. 19:3 som görs i promemorian
inte är acceptabel och att avtalet i vart fall måste få fortsatt giltighet om ett
EES-avtal inte kommer att omfatta transportsektorn.
Med anledning av vad som i promemorian uttalats angående avtalets inne-
börd framhåller luftfartsverket att den s.k. SAS-klausulen (art. 2) även torde
omfatta fall där SAS opererar med ett flygplan som är registrerat utanför
Skandinavien men ett skandinaviskt land utövar den tekniskt-operativa till-
synen över flygplanet.
Luftfartsverket efterlyser närmare information från kommissionen om vad
som med hänvisning till regionalpolitiska skäl är normalt accepterat i fråga
282
om stöd till flygplatser och flyglinjer (art. 6). Enligt industriförbundet kan
det finnas skäl att klarlägga vilka rättsakter som omfattar både luftfartspoli-
tiska frågor och konkurrensfrågor.
Kommerskollegium förtydligar (art. 8) att kommissionens exklusiva kom-
petens att göra utredningar enligt Romfördragets bestämmelser kan ses sna-
rare som en regel än undantag. Negativattester enligt förordning 17/62 (nr
4) och individuella undantag enligt art. 85:3 i Romfördraget samt förhands-
godkännande enligt fusionsförordningen kan endast beslutas av kommissio-
nen.
SPK anser att det är oklart hur art. 9 bör tolkas. Tanken att luftfartsavta-
let, på ett liknade sätt som inom EG, skulle medge en nationell tillämpning
av de gemensamma konkurrensreglerna är inte orimlig. I promemorians
kommentar till art. 9 och i lagförslaget återspeglas inte denna möjlighet.
Däremot anges i kommentaren till art. 8 att svenska konkurrensmyndigheter
är oförhindrade att på vanligt sätt utreda brott mot avtalets konkurrensre-
gler. SPK finner att det råder en oklarhet i fråga om möjligheten eller skyl-
digheten att på eget initiativ tillämpa avtalets konkurrensregler.
Även NO framför synpunkter på gränsdragningen mellan gemenskapsrät-
ten såsom den bestämts genom luftfartsavtalet och nationell rätt. Enligt art.
9 skall Sverige se till att avtalet bestämmelser om konkurrens tillämpas och
verkställs med samma effekt som inom EG. Enligt sin ordalydelse innebär
inte 14 § en obligatorisk exklusiv tillämpning av avtalets konkurrensbestäm-
melser i fall då dessa i och för sig är tillämpliga. Kommentaren till 14 § ger
dock intrycket av att avsikten är en anvisning till domstolen om exklusiv till-
lämpning av avtalets regler. Konstruktionen överensstämmer inte med vad
som princip gäller inom EG för tillämpning av Romfördragets art. 85 och 86
i förhållande till nationell lagstiftning. Myndigheter torde ha kompetens att
tillämpa sina nationella regler parallellt med fördragets regler förutsatt att
det inte inverkar menligt på tillämpningen av gemenskapsrätten. Enligt NOs
uppfattning är svenska myndigheter, med undantag av företagsförvärv som
omfattas av fusionsförordningen, oförhindrade att tillämpa konkurrenslagen
(KL) på en viss konkurrensbegränsnings effekter inom Sverige. Särskilda
undantag gäller dock enligt 13 § (enskilda undantag, negativattester). Av-
gränsningsfrågorna bör få en utförligare behandling än i promemorian.
När det gäller arbetet i den blandade kommittén (art. 13) är det enligt luft-
fartsverket viktigt att verket och andra svenska myndigheter nära samråder
och samarbetar. Rollfördelningen i EG-arbetet mellan verket och departe-
mentet behöver övervägas och klargöras så att luftfartsverket och andra
svenska myndigheter kan delta i arbetet och företräda Sverige inom ramen
för svensk förvaltningspraxis. Verket bör ges möjligheter till nära kontakt
och löpande information rörande arbetet på de frågor som är av stor bety-
delse för luftfarten och luftfartsverkets affärsdrift inom EG.
Verket betonar vidare vikten av att svenska domstolar iaktar principen om
föredragskonform tolkning och förutsätter att vid osäkerhet om EG-sidans
tolkning yttrande kan inhämtas via den blandade kommittén från behörig
EG-instans. Vid olika tolkning kan avtalet nämligen äventyras (art. 14:5).
Prop. 1991/92:29
Bilaga 3
283
Remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget om att
avtalet skall införlivas med svensk rätt genom en särskild lag.
Luftfartsverket påpekar att avtalet formellt ingås med den ekonomiska ge-
menskapen inom EG och inte med EG som angetts både i förslaget till till-
lämpningslag och den svenska avtalsöversättningen.
Vid utarbetande av tillämpningsförordningen bör enligt verket en utvid-
gad delegering till verket ske vad gäller tillämpningen av avtalets bestämmel-
ser och de ingående rättsakterna. Verket instämmer sålunda i promemorians
uppfattning att vissa frågor om rätt för utländska företag till luftfart i Sverige
som nu prövas av regeringen så vitt gäller avtalet i stället prövas av verket.
Luftfartsverket föreslår vidare att mål vid domstol som berör verkets myn-
dighetsområde och i vilket verket inte är part inte skall få avgöras utan att
verket beretts tillfälle att avge yttrande. Även inför övervägande av om talan
skall väckas hos marknadsdomstolen bör yttrande inhämtas från verket.
NO föreslår att NO får rätt att avge yttrande då kommissionsbeslut i så-
dana luftfartpolitiska frågor som har konkurrensrättsliga implikationer till-
ställs regeringen eller luftfartsverket för verkställighet.
Kommerskollegium delar promemorians ståndpunkt att ett erkännade av
kommisionens utredningskompetens inte innebär att myndighetsutövning
överlåts på kommissionen eftersom kommissions beslut saknar direkt rätts-
verkan i Sverige. Annorlunda med t.ex. negativattesters och enskilda undan-
tags införlivande, vilka kan ske med stöd av 10 kap. 5 § tredje stycket rege-
ringsformen. Kollegiet delar vidare uppfattningen i promemorian att grupp-
undantag torde kunna betraktas som utfyllnad till art. 4:3 i avtalet och därför
kunna införlivas med svensk rätt i form av förordning.
Marknadsdomstolen tillstyrker promemorians förslag till arbetsuppgifter
för domstolen. Luftfartsverket instämmer i bedömningen att marknadsdom-
stolen bör vara behörig när det gäller konkurrensfrågor och företagsförvärv
medan tingsrätterna är behöriga att pröva övriga frågor.
Regeringsrätten ifrågasätter slutsatsen i promemorian att ett beslut av
marknadsdomstolen ofrånkomligen måste kunna överklagas när det avser
verkställighet av ett kommissionsbeslut mot enskilda.
NO framhåller att med föreliggande förslag kan svensk allmän domstol,
på det sätt som gäller nationella domstolar inom EG, inte tillämpa gemen-
skapsrätten när det gäller konkurrensfrågor. Enligt avtalets art. 9:2 skall av-
talsslutande parter säkerställa att rättigheter enligt art. 4 och 5 samt bilagda
rättsakter kan åberopas inför nationella domstolar. I 14 § lagförslaget ges
marknadsdomstolen exklusiv behörighet såvitt gäller prövning av konkur-
rensfrågor och kontroll av företagsförvärv. Från konkurrensrättslig syn-
punkt kan frågan visa sig ha stor betydelse. Teoretiskt blir det nämligen möj-
ligt för en part i ett civilrättsligt avtal som i och för sig står i strid med luft-
fartsavtalet att framtvinga fullgörelse vid allmän domstol i Sverige, trots att
en sådan fullgörelse strider mot luftfartsavtalet (art. 9).
Några remissinstanser har haft synpunkter på promemorians förslag om
arbetsfördelningen i övrigt mellan myndigheterna. När det gäller uppgifts-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 3
284
fördelningen mellan NO och SPK påpekar NO att i SPKs uppgifter ingår
prövning av vissa av kommissionens beslut, nämligen beslut om uppgiftsin-
samiing under utredning som kommissionen fattat enligt de i 2§ angivna
rättsakterna, något som inte framgår av lagförslaget men väl av kommenta-
ren. Vad som inte framgår är hur saken skall hanteras om SPK finner att
kommissionens beslut inte kan godtas. NO anser de av stor vikt att det klart
och tydligt framgår vem som ansvarar för en viss uppgift.
Den valda konstruktionen att SPK skall var mottagare av information från
kommissionen i allmänhet kan få effekter som enligt NOs mening inte är
tillräckligt belysta i förslaget. Frågan hänger samman med ansvarsfördel-
ningen mellan de svenska myndigheterna. Det är t.ex. lämpligt att NO direkt
får uppgifter om utredningar som igångsatts av kommissionen. Det är tvek-
samt om informationen i fall av tillämpning av konkurrenslagen, bör gå vä-
gen över SPK. Det är nämligen nödvändigt att tydligt klargöra om en viss
konkurrensbegränsning som kommissionen utreder är samma sak som NO
vill angripa enligt nämnda lag.
Även bestämmelser i de rättsakter som skall inkorporeras aktualiserar en-
ligt NO frågor om ansvarsfördelning och informationsöverföring mellan
SPK och NO. I promemorian har inte övervägts vilken myndighet som skall
närvara vid de priskonsultationer som flygbolagen tillåts göra med varandra
enligt rättsakt nr 10. NO borde ligga närmast till hands. Det är vidare tänk-
bart att SPK får information som påvisar att ett ingripande med stöd av kon-
kurrenslagen är aktuellt. Enligt sekretesslagen skall SPK pröva om upplys-
ningar som verket har bör överlämnas till annan myndighet. Art. 17 resp. 20
i rättsakterna 4 och 5 synes enligt sin ordalydelse begränsa möjligheterna för
SPK att lämna upplysningarna vidare för annan utredning än den kommis-
sionen i det enskilda fallet håller på med. En besläktad fråga är om SPK vid
husrannskan får säkra bevis för annat än det direkta syftet med aktuell hus-
rannsakan. Problemen har inte belysts i promemorian.
NO anser vidare att det inte framgår hur NO skall få nödvändig informa-
tion för att lösa de uppgifter som ålagts NO i lagförslaget. Direktkontakt
mellan NO och kommissionen borde i sådant fall var det mest effektiva. Om
SPK blir den enda officiella informationskanalen inom avtalets ram bör före-
trädare för NO i vart fall ha rätt att följa utredningar som SPK gör åt kom-
missionen och även få närvara vid t.ex. husrannsakan. Det blir då naturligt
att att de båda myndigheterna samråder när SPK skall pröva ett kommis-
sionsbeslut under förfarandet. NO föreslår att lagstiftningen kompletteras i
detta avseende. Även om ett klarläggande sker av uppgiftsfördelningen och
informationsöverföringen mellan SPK och NO kan praktiska problem upp-
komma i tillämpningen. Med hänsyn till den begränsade giltigheten för lagen
och att ingripanden sannolikt endast kommer att aktualiseras i ett fåtal fall
vill NO inte motsätta sig den föreslagna ordningen i stort.
Marknadsdomstolen tror för sin del inte att arbetsfördelningen mellan
SPK och NO kommer att medföra några problem, eftersom det föreslagits
att dessa myndigheter skall slås ihop.
KO har inget att invända mot att EGs regler om kompensation vid nekad
ombordsstigning (rättsakt 11) görs till en del av svensk rätt. Det s.k. säll-
skapsresedirektivet (rättsakt 16) innehåller i flera avseenden regler som är
Prop. 1991/92:29
Bilaga 3
285
sämre än de nya allmänna resevillkor som förhandlats fram med resebran-
schens organisationer och som börjar gälla fr.o.m. november i år. Eftersom
direktivet är ett minimidirektiv finns det utrymme att tillämpa för resenären
förmånligare regler varför verket utgår från att de rättigheter som de nya
svenska reglerna tillförsäkrar resenärerna inte kommer att försämras i en
kommande lag. Sällskapsdirektivet gäller inte enbart charterflygningar utan
även i förväg arrangerade kombinationer av t.ex. resor med reguljärflyg och
hotell varför direktivets regler kan i viss utsträckning bli tillämpliga vid re-
guljära flygresor. Direktivets bestämmelser kommer inte att gälla enbart för
flygföretag utan även researrangörer kan komma att bli berörda.
4—6§§
Luftfartsverket anser att en enhetlig svensk text bör användas och hänvisar
till den officiella översättningen av Romfördraget.
KO efterlyser ett förtydligande av 5 § så att paragrafen inte kan tolkas som
varande tillämplig på transportvillkor eller liknande.
Industriförbundet anser att rubriksättningen vid 4 § i lagförslaget även bör
omfatta 5 och 6 §§ samt att rubriken ”Domstolsprövning” bör preciseras ef-
tersom även 10 § handlar om domstolsprövning.
Kommerskollegium och marknadsdomstolen anser att i 6 § första stycket
orden ”i detta avtal” bör bytas ut mot ”i denna lag”. Kollegiet anför att hän-
visningen till ”avtalet” som görs på en del andra ställen inte är så lämplig här,
eftersom detta är en viktig begränsning i regelns tillämplighet och sådana bör
kunna läsas ut direkt av lagen.
7§
Marknadsdomstolen anser att förslaget i fråga om giltighet och verkställighet
i Sverige av kommissionens beslut och åtgärder riktade mot enskilda är
oklart. Detta gäller i första hand förhållandet mellan 7 § och 8 —10 §§. Den
upplysningsskyldighet som åläggs enligt 7 § skall fullgöras till svensk myndig-
het medan uppgiftskyldigheten enligt de i 2§ angivna rättsakterna skall full-
göras till kommissionen. Dessa tolkningsfrågor omfattar även beslut som har
karaktären av husrannsakan. Frågor rörande denna typ av tvångsmedel bör
belysas ytterligare.
SPK anför liknande synpunkter. Enligt verket är det oklart hur det
svenska lagförslagets och avtalets bestämmelser om uppgiftsskyldighet för
enskilda och de svenska myndigheternas roll härvidlag skall tolkas, exempel-
vis mot vem uppgiftsskyldighet föreligger. Avtalets bestämmelser och lagför-
slaget står i strid med varandra.
Luftfartsverket ifrågasätter om SPK, som anges i specialmotivieringen,
skall vara den enda myndighet som regeringen utser enligt bestämmelsen.
Luftfartsverket bör, eftersom vissa frågor som berörs av 7 § är luftfartspoli-
tiska ärenden, även kunna vara en myndighet enligt den paragrafen och den
sakliga ärendefördelningen dem emellan avgöras i förordningen.
Verket delar promemorians uppfattning att verkets föreskrifter om upp-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 3
286
lysningsskyldighet behöver kompletteras så att skyldigheten även gäller de
uppgifter från enskilda som kommissionen behöver enligt rättsakterna 1-3.
Detta sker lämpligen genom ett tillägg till 92 § luftfartsförordningen.
Industriförbundet menar att NO, med hänsyn till sin erfarenhet av aktuella
frågor, i stället för SPK bör vara vara den myndighet som biträder kommis-
sionen vid utredningar i Sverige. Det är smidigare om den myndighet som
biträder kommissionen även för talan i marknadsdomstolen med avseende
på kommissionens beslut. Slås NO och SPK samman, som förslagits av kon-
kurrenskommittén, bör detta gälla den nya myndigheten.
Industriförbundet tar vidare upp frågan om inte bestämmelserna om upp-
giftsskyldighet i nuvarande konkurrenslag bör kompletteras då NO utreder
t.ex. en ifrågasatt överträdelse av bestämmelserna i 4 § första stycket lagför-
slaget.
RSV tillstyrker förslaget att SPK får begära handräckning hos kronofogde-
myndigheten för genomförande av husrannsakan. Några ändringar eller till-
lägg till utsökningsbalken torde inte behövas. SPK:s beslut om husrannsakan
torde kunna verkställas enligt nuvarande regler i 16 kap. utsökningsbalken.
9§
Luftfartsverket finner, mot bakgrund av kompetensuppdelningen mellan
marknadsdomstolen och tingsrätterna enligt specialmotiveringen till 14 §
lagförslaget, att det är oklart om marknadsdomstolen enligt 8§ skall pröva
verkställighet av kommissionens beslut riktade mot enskilda även om beslu-
tet inte rör en fråga som omfattas av marknadsdomstolens vanliga kompe-
tensområde. Verket ifrågasätter konsekvensen och lämpligheten av en sådan
ordning, i vart fall när det gäller prövning på den enskildes begäran. Mark-
nadsdomstolens prövning av kommissionens beslut borde begränsas till
samma frågor som anges i 14 §
Enligt KO har de uppgifter KO föreslås få med ett undantag anknytning
till områden där KO redan nu agerar. Undantaget gäller avtalsvillkor mellan
näringsidkare. KO kan inte enligt tillämplig lag ansöka om ingripande hos
marknadsdomstolen. KO har i och för sig ingen invändning mot att i detta
sammanhang tilläggas uppgifter inom detta område men ifrågasätter om inte
dessa frågor har större anknytning till konkurrensområdet.
NO anför att kompetensfördelningen mellan NO och KO sådan den ut-
trycks i 9 § ser ut att utesluta NO från allt som gäller marknadsföring och
avtalsvilkor mellan näringsidkare inom aktuella områden. KOs kompetens
gäller dock bara vissa speciella situationer som motsvararav de lagar som KO
tillämpar. Den föreslagna formuleringen kan tolkas så att NO utestängs från
att agera beträffande t.ex priskarteller mellan flygbolag eller tillämpning av
konkurrensbegränsande CRS-system. Detta kan inte vara avsikten. Lagtex-
ten bör preciseras.
SPK föreslår att skrivningen i 9 och 10 §§ anpassas till den av konkurrens-
kommittén föreslagna sammanläggningen av SPK och NO, varför ordet nä-
ringsfrihetsombudsmannen ersätts med ett mer neutralt uttryck.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 3
287
13 §
Enligt kommerskollegium har 13 § fått en olycklig formulering eftersom 5 §
inte omfattar någon av de i 13 § uppräknade situationerna utan missbruk av
dominerade ställning.
17-18 §§
Regeringsrätten anser att de beslut av marknadsdomstolens som enligt försla-
get skall kunna överklagas bör överklagas till högsta domstolen i stället för
till regeringsrätten. En följd av promemorians förslag är att i fall av begäran
om resning regeringsrätten blir behörig instans enligt förslaget medan högsta
domstolen är behörig i alla övriga fall av resning.
NO menar att man i denna fråga bör följa samma modell som konkurrens-
kommittén har föreslagit.
Marknadsdomstolen godtar förslaget att överklagandet av dess beslut skall
ske hos regeringsrätten.
Marknadsdomstolen påpekar att rättsakt nr 4 inte gäller på företagsförvärv
enligt rättsakt nr 17 i bilagan. I övrigt har flera remissinstanser påpekat en
del översättnings- och citeringsfel.
RSV fäster uppmärksamheten vid den skatterättsliga frågan om avdrags-
rätt för sanktionsavgift som beslutas av kommissionen.
Luftfartsverket erinrar om att även frågor som inte särskilt nämns i proto-
koll nr 1 kan vara av sådan betydelse att de måste övervägas för inkorpore-
ring i avtalet. Som exempel nämns planerna på att i möjligaste mån eliminera
gränskontrollen inom EG.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 3
288
Prop. 1991/92:29
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1§ Denna lag gäller tillämpningen av avtalet den 00 (månad) 1991 mellan
Sverige, Norge och den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) om
civil luftfart. Lagen gäller endast i fråga om lufttransporter och sådan där-
med sammanhängande verksamhet som anges i bilagan till avtalet.
Med konventionsstat avses i denna lag Sverige, Norge och stat som är
medlem i EEG. Med fördraget avses det i Rom den 25 mars 1957 underteck-
nade fördraget om bildandet av EEG. Med kommissionen avses kommissio-
nen hos de Europeiska gemenskaperna. Med rådet avses EEGs ministerråd.
2§ Följande bestämmelser i de i bilagan till avtalet upptagna rättsakterna
nr 4-7, 11, 12 och 17 skall gälla som lag här i landet.
1. Artiklarna 1-4, 8, 9, 11, 12,14, 15 utom tredje stycket, 16 utom tredje
stycket samt 17-20 i rådets första förordning 62/17/EEG om tillämpning av
fördragets artiklar 85 och 86, med vidtagna ändringar (nr 4).
2. Artiklarna 1-7, 9, 11, 12 utom tredje stycket, 13 utom tredje stycket
samt 14- 17 i rådets förordning 87/3975/EEG om proceduren för tillämpning
av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn (nr 5).
3. Artiklarna 1-3 och 7 i rådets förordning 87/3976/EEG om tillämp-
ningen av artikel 85:3 i fördraget på vissa kategorier av överenskommelser
och samordnade förfaranden inom luftfartssektorn (nr 6), med de ändringar
som anges i artikel 1 första och andra styckena i rådets förordning
90/2344/EEG om ändring i förstnämnda förordning (nr 7).
4. Artiklarna 1-9 i rådets förordning 91/295/EEG om införande av ge-
mensamma regler om kompensation till passagerare som nekas ombordstig-
ning på flygplan i regelbunden luftfart (nr 11).
5. Artiklarna 1 -19 och 22 i rådets förordning 89/2299/EEG om en uppför-
andekod för datoriserade bokningssystem (nr 12).
6. Artiklarna 1-8, 11, 13, 14-18 och 21 i rådets förordning 89/4064/EEG
om kontroll av företagskoncentrationer (nr 17).
Tillämpliga delar av avtalet finns intagna som bilaga till denna lag.
3§ Beteckningarna ”medlemsstat” och ”gemenskapen” i de i 2§ angivna
rättsakterna skall anses inbegripa Sverige och Norge. Hänvisningar i rättsak-
terna till artiklarna 85 respektive 86 i fördraget skall i stället avse 4 respektive
5 §§ denna lag.
Konkurrensbegränsande avtal
4§ Följande är oförenligt med denna lag och förbjudet: Överenskommelser
mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfa-
randen som kan medföra att handeln påverkas mellan konventionsstaterna
289
19 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 29
och som har till syfte eller följd att konkurrensen förhindras, begränsas eller
snedvrids inom det geografiska område som täcks av det i 1 § angivna avtalet.
Detta gäller särskilt de som innebär att
a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indi-
rekt fastställs,
b) produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar begränsas
eller kontrolleras,
c) marknader eller leveranskällor delas upp,
d) olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer gentemot handels-
partner, varigenom dessa får konkurrensnackdel,
e) såsom villkor för avtal uppställs att avtalspartner åtar sig ytterligare för-
pliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något sam-
band med föremålet för avtalet.
Överenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt denna paragraf är
ogiltiga.
Bestämmelserna i första stycket får dock förklaras inte vara tillämpliga på
-varje överenskommelse eller kategori av överenskommelser mellan
företag,
-varje beslut eller kategori av beslut av företagssammanslutningar och
-varje samordnat förfarande eller kategori av samordnade förfaranden,
som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor el-
ler till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som
konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den därigenom uppkom-
mande vinsten och som inte
a) ålägger de berörda företagen restriktioner som inte är nödvändiga för
att uppnå dessa syften,
b) ger dessa företag möjlighet att för en väsentlig del av ifrågavarande va-
ror eliminera konkurrensen.
Missbruk av dominerande ställning på marknaden
5§ Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning
inom det geografiska område som omfattas av avtalet eller inom en väsentlig
del av detta område är, i den utsträckning det kan påverka handeln mellan
konventionsstaterna, oförenligt med avtalet och förbjudet.
Missbruk kan särskilt bestå i att
a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings-
priser eller andra oskäliga affärsvillkor,
b) begränsa produktion, avsättning eller teknisk utveckling till nackdel för
konsumenterna,
c) tillämpa olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspart-
ner, varigenom dessa får konkurrensnackdel,
d) uppställa som villkor för avtal att avtalspartneråtar sig ytterligare för-
pliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något sam-
band med föremålet för avtalet.
Statliga stödåtgärder m.m.
6 § Om inte annat föreskrivs i denna lag är sådana statliga stödåtgärder eller
stödåtgärder som vidtagits med allmänna medel, av vilket slag det än är, som
Prop. 1991/92:29
Bilaga 4
290
snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa
företag eller viss produktion otillåtna i den utsträckning de påverkar han-
delsutbytet mellan avtalsstaterna.
Tillåtna är
a) stödåtgärder av social natur som beviljats enskilda konsumenter, under
förutsättning att stödåtgärderna beviljas utan diskriminering med avseende
på varornas ursprung,
b) stödåtgärder avsedda att avhjälpa skador som förorsakats av naturkata-
strofer eller andra utomordentliga händelser.
Som tillåtna kan anses
a) stödåtgärder som är avsedda att främja den ekonomiska utvecklingen i
områden i vilka levnadsstandarden är onormalt låg eller i vilka allvarlig sys-
selsättningsbrist råder,
b) stödåtgärder som är avsedda att främja genomförandet avviktiga pro-
jekt av gemensamt europeiskt intresse eller att avhjälpa en allvarlig störning
i en avtalsstats ekonomi,
c) stödåtgärder som är avsedda att underlätta utvecklingen av viss närings-
verksamhet eller vissa regioner, i den mån stödåtgärderna inte ändrar villko-
ren för handelsutbytet i en omfattning som strider mot det gemensamma in-
tresset.
Uppgiftsskyldighet och förhör
7 § Den myndighet som regeringen bestämmer får förelägga den som är upp-
giftsskyldig enligt bestämmelserna i 2§ att fullgöra skyldigheten till denna
myndighet. Myndigheten får också förelägga den som enligt dessa bestäm-
melser är skyldig att underkasta sig en undersökning att
1. tillhandahålla bokföring och andra affärshandlingar samt kopior och ut-
drag av sådana handlingar, och
2. lämna myndigheten tillträde till den uppgiftsskyldiges lokaler, mark och
fordon.
Myndigheten får hålla förhör med den uppgiftsskyldige och med tredje
man som förväntas kunna lämna upplysningar i saken.
Myndigheten får vid behov förelägga vite och hos marknadsdomstolen
föra talan om utdömande av vitet. Myndigheten får också hos kronofogde-
myndigheten påkalla handräckning för verkställighet av beslut om åtgärder
enligt första stycket.
Verkställighet av kommissionens beslut
8 § Ett beslut av kommissionen som riktar sig mot en enskild fysisk eller juri-
disk person skall prövas av svenska myndigheter, om kommissionen begärt
verkställighet av beslutet eller den som beslutet rör begär att beslutet skall
prövas. Prövningen skall avse frågan om beslutet skall godtas eller inte.
Svenska myndigheter får inte pröva frågan om ett beslut av kommissionen
är ogiltigt på grund av att kommissionen saknat behörighet, att väsentliga
processuella föreskrifter åsidosatts, att beslutet strider mot fördraget eller
någon annan rättsregel eller att fråga är om maktmissbruk eller illojal mak-
tanvändning från kommissionens sida.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 4
291
Giltigheten av vissa beslut av kommissionen
9§ Om kommissionen i ett enskilt fall har funnit att det inte finns grund för
tillämpning av 4 § första stycket eller 5 § eller om kommissionen enligt 4 §
tredje stycket i ett enskilt fall har medgett undantag från tillämpningen av
4§ första stycket, gäller beslutet här i landet.
Domstolsprövning
10 § Marknadsdomstolen prövar beslut i de fall som avses i 8 §, om inte annat
följer av 11 § första stycket. Talan hos marknadsdomstolen förs av konsu-
mentombudsmannen, om saken gäller marknadsföring eller avtalsvillkor i
konsumentförhållanden, och annars av näringsfrihetsombudsmannen.
11 § Om konsumentombudsmannen eller näringsfrihetsombudsmannen fin-
ner att kommissionens beslut är uppenbart ogrundat, skall han anmäla saken
för regeringen. I annat fall skall han väcka talan hos marknadsdomstolen.
Om marknadsdomstolen finner att kommissionens beslut inte är förenligt
med avtalet eller med föreskrifter som grundas på avtalet, skall domstolen
anmäla sitt beslut för regeringen. I annat fall skall domstolen förklara att
kommissionens beslut skall gälla.
12 § Böter och viten som beslutats av kommissionen skall vid prövning enligt
8 § bestämmas i svenskt mynt.
13 § Om kommissionen har funnit att en kommun lämnat stöd som inte är
förenligt med 6§, skall frågan prövas av regeringen.
14 § Frågor om överträdelse av föreskrifterna i 4 § första stycket eller 5 § eller
av de föreskrifter som anges i 2 § prövas av marknadsdomstolen, om saken
rör en konkurrensfråga eller fråga om kontroll av företagsförvärv, och an-
nars av tingsrätt.
Att svenska domstolars och andra myndigheters behörighet att pröva frå-
gor som avses i denna lag kan vara inskränkt framgår av föreskrifter som
anges i 2§.
Trots vad som sägs i första stycket får en allmän domstol pröva en invänd-
ning om att ett avtal är ogiltigt på grund av 4 § eller strider mot någon före-
skrift som anges i 2§.
15 § För marknadsdomstolens prövning i fall som avses i 14 § gäller, i den
mån särskilda föreskrifter inte har meddelats i denna lag, konkurrenslagen
(1982:729) i tillämpliga delar.
Handläggningen hos marknadsdomstolen
16 § För marknadsdomstolens handläggning av ärenden som avses i denna
lag gäller 3- 10 och 14 §§, 15 § första stycket samt 16 — 22 §§ lagen (1970:417)
om marknadsdomstol m.m. i tillämpliga delar.
Överklagande
17 § Marknadsdomstolens beslut enligt 8 § får överklagas till högsta domsto-
len genom besvär. Andra beslut av marknadsdomstolen enligt denna lag får
inte överklagas.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 4
292
Marknadsdomstolens beslut enligt 8 § skall gälla även om beslutet överkla-
gas, såvida inte högsta domstolen förordnar att verkställighet tills vidare inte
får äga rum.
18 § I fråga om överklagande och om prövningen av besvär i högsta domsto-
len gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 54 och 56 kap. rättegångs-
balken om talan mot hovrätts slutliga beslut. Vad som där sägs om hovrätt
skall i stället avse marknadsdomstolen.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Härigenom föreskrivs att 1, 2 och 13 §§ lagen (1970:417) om marknadsdom-
stol m. m.1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Marknadsdomstolen handlägger
ärenden enligt konkurrenslagen
(1982:729), marknadsföringslagen
(1975:1418), lagen (1971:112) om
avtalsvillkor i konsumentförhållan-
den, lagen (1984:292) om avtalsvill-
kor mellan näringsidkare, produkt-
säkerhetslagen (1988:1604).
2
Mot marknadsdomstolens beslut i
ärenden som avses i 1 § får talan inte
föras. Detsamma gäller domstolens
beslut i övrigt enligt denna lag.
Föreslagen lydelse
>
Marknadsdomstolen handlägger
ärenden enligt
1. konkurrenslagen (1982:729),
2. marknadsföringslagen
(1975:1418),
3. lagen (1971:112) om avtalsvill-
kor i konsumentförhållanden,
4. lagen (1984:292) om avtalsvill-
kor mellan näringsidkare,
5. produktsäkerhetslagen
(1988:1604),
6. lagen (1991:0000) om tillämp-
ning av avtalet den 00 (månad) 1991
mellan Sverige, Norge och EEG om
civil luftfart, om inte annat följer av
14 § nämnda lag.
}
Mot marknadsdomstolens beslut i
ärenden som avses il § 1-5samt 6§,
får talan inte föras om inte annat föl-
jer av 17§ lagen (1991:000) om till-
lämpning av avtalet den 00 (månad)
1991 mellan Sverige, Norge och
EEG om civil luftfart. Detsamma
1 Lagen omtryckt 1984:294.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1972:732
2 Senaste lydelse 1988:1606
3 Senaste lydelse 1972:732
293
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 §4
Ansökan som avses i 17 § konkur-
renslagen (1982:729) görs skriftli-
gen. Detsamma gäller ansökan om
förbud eller åläggande enligt 2- 4 §§
marknadsföringslagen (1975:1418),
1§ lagen (1971:112) om avtalsvillkor
i konsumentförhållanden, 1 § lagen
(1984:292) om avtalsvillkor mellan
näringsidkare eller 5-9§§ eller 12§
tredje stycket produktsäkerhetsla-
gen (1988:1604). Av ansökningen
skall framgå de skäl på vilka ansök-
ningen grundas och den utredning
sökanden åberopar.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 4
gäller domstolens beslut i övrigt en-
ligt denna lag.
Ansökan som avses i 17 § konkur-
renslagen (1982:729) görs skriftli-
gen. Detsamma gäller ansökan om
förbud eller åläggande enligt 2-4 §§
marknadsföringslagen (1975:1418),
1§ lagen (1971:112) om avtalsvillkor
i konsumentförhållanden, 1 § lagen
(1984:292) om avtalsvillkor mellan
näringsidkare eller 5 — 9 §§ eller 12 §
tredje stycket produktsäkcrhetsla-
gen (1988:1604) samt ansökan enligt
lagen (1991:000) om tillämpning av
avtalet den 00 (månad) 1991 mellan
Sverige, Norge och EG om civil luft-
fart. Av ansökningen skall framgå de
skäl på vilka ansökningen grundas
och den utredning sökanden åbero-
par.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992
Senaste lydelse 1988:1606
294
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-10-10
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar
Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 5
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1991 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Georg Andersson beslutat inhämta lagrå-
dets yttrande över förslag till lag om tillämpning av ett avtal mellan Sverige,
Norge och EEG om civil luftfart, m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Kjell
Skoglund.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om tillämpning av ett avtal mellan Sverige, Norge och EEG
om civil luftfart
Avtalet innehåller dels i huvudtexten viktiga materiella bestämmelser som
riktar sig mot konkurrensbegränsande överenskommelser och missbruk av
en dominerande marknadsställning samt mot konkurrenssnedvridande stöd-
åtgärder, dels i bilagan en förteckning över ett stort antal EEG-direktiv och
förordningar (rättsakter) som i väsentliga delar görs till avtalsinnehåll. I lag-
rådsremissen har framhållits att avtalet är avsett att gälla endast under en
begränsad tid.
När avtalet skall införlivas med svensk rätt aktualiseras ett antal frågor av
principiell och teknisk natur. En viktig fråga är om införlivandet skall ske
genom transformering eller inkorporering. Vidare måste avgöras vilka av de
nya bestämmelserna som kräver lagform och vilka som kan införlivas genom
författningar av lägre dignitet. Även andra konstitutionella frågor uppkom-
mer, t.ex. frågan om tillämpning av 10 kap. 5 § regeringsformen. En övergri-
pande fråga är hur införlivandet skall kunna ges en författningsteknisk regle-
ring som är tillfredsställande från både systematiska och praktiska synpunk-
ter.
Med hänvisning till avtalets temporära karaktär föreslås i lagrådsremissen
att behövlig lagstiftning tas in i en särskild lag. Som huvudmetod för införli-
vandet föreslås inkorporering. De centrala konkurrensrättsliga bestämmel-
serna i artiklarna4-6 i avtalet skall dock enligt förslaget transformeras
(4 — 6 §§ i den särskilda lagen). När det gäller avgränsningen av det område
som regleras genom lag och således inte genom författning av lägre dignitet
innebär det remitterade förslaget att området för lagreglering får en mycket
vid omfattning. Genom hänvisningar i 2§ till artiklar i de olika rättsakterna
kommer den föreslagna lagen att innefatta bl.a. föreskrifter som ligger utan-
för det obligatoriska lagområdet.
Lagrådet finner att besluten att samla de aktuella lagbestämmelserna i en
särskild lag och att välja inkorporering som huvudmetod är välgrundade.
Den föreslagna kombinationen av en inkorporering av bl.a. vissa bestäm-
melser som reglerar EEG-kommissionens uppgifter inom det konkurrens-
rättsliga området och en transformering av materiella regler på samma om-
295
råde kan visserligen ha olägenheter från rent systematiska synpunkter, bl.a.
därför att kombinationen är ägnad att försvåra bedömningen av vem som
är dc transformerade reglernas rätta adressat. Det kan emellertid samtidigt
konstateras att det från andra synpunkter har påtagliga fördelar att låta de
centrala konkurrensrättsliga bestämmelserna få den uttryckliga och själv-
ständiga reglering i svensk lag som en transformering innebär. Med hänsyn
till detta anser lagrådet att den föreslagna avvägningen mellan inkorporering
och transformering kan godtas. Detsamma gäller - med undantag som be-
rörs i det följande - avgränsningen av det område som bör bli föremål för
reglering genom lag. Från rent principiell synpunkt framstår det visserligen
som cn mindre lyckad lösning att, såsom förslaget innebär, låta en lagregle-
ring inbegripa föreskrifter som uteslutande har en informativ funktion eller
som ligger på rena verkställighetsplanet. Som framhålls i rcmissprotokollet
skulle emellertid cn mer noggrann uppdelning medföra att rättsakterna
styckades upp på ett sätt som gjorde att sammanhanget gick förlorat.
I enlighet med det sagda finner lagrådet att det remitterade lagförslaget,
även om det ger anledning till vissa erinringar från systematiska och princi-
piella synpunkter, ändå innefattar cn i det stora hela godtagbar lösning av dc
författningstekniska frågor som avtalet aktualiserar. Vid denna bedömning
har lagrådet tagit fasta på att lagstiftningen är att betrakta som en provisorisk
lösning inom ett väl avgränsat område, där eventuella tillämpningsproblem
kan förväntas bli få och relativt lätta att bemästra. En helt annan fråga är
vilka lösningar som skulle behövas på längre sikt i ett läge där det blev ak-
tuellt att med svensk rätt införliva ett EEG-avtal av mer generell räckvidd.
Även om lagrådet således i princip tillstyrker det remitterade lagförslaget
har lagrådet ändå funnit anledning till erinran på några punkter som redovi-
sas i det följande.
I andra stycket definieras konventionsstat som Sverige, Norge och stat som
är medlem i EEG. Detta begrepp används sedan i 4 och 5 §§. Som cn följd av
detta skulle förbuden i nämnda två paragrafer omfatta även sådana åtgärder
m.m. som endast påverkar handeln mellan EEGs medlemsstater. I avtalet
är motsvarande ”förbud” begränsade till handeln mellan de avtalsslutande
parterna. Dessa parter är Sverige, Norge och EEG. Lagrådet föreslår att de-
finitionen i förevarande paragraf avser begreppet avtalspart och utformas i
enlighet med avtalet. Följdändringar bör ske i övriga berörda paragrafer.
2§
I denna paragraf regleras vilka bestämmelser i de i bilagan till avtalet för-
tecknade rättsakterna som skall få ställning som svensk lag. Till dessa be-
stämmelser hör några artiklar i rättsakterna nr 6 och 7, som i huvudsak regle-
rar frågan om bemyndigande för EEG-kommissionen att föreskriva s.k.
gruppundantag. Framtida sådana undantag skall enligt förslaget inte auto-
matiskt införlivas med svensk rätt. Enligt lagrådets mening saknas det därför
anledning att genom lag inkorporera dessa rent EEG-interna bestämmelser.
Hänvisningen i 2§ till rättsakterna nr 6 och 7 kan med fördel ersättas med
Prop. 1991/92:29
Bilaga 5
296
en erinran i 4 § 3 mom. om att det ankommer på kommissionen att föreskriva
undantag från 4 § 1 mom. Vidare föreslår lagrådet att 2§ andra stycket for-
muleras om i förtydligade syfte och att en redaktionell hänvisning till de be-
stämmelser i lagen som reglerar fullgörandet i Sverige tas in som ett tredje
stycke i paragrafen.
6§
Enligt artikel 9.2 i avtalet skall de avtalsslutande parterna säkerställa bl.a.
att de rättigheter som följer av artiklarna 4, 5, 6 och 7 kan åberopas inför de
nationella domstolarna.
Artiklarna 4, 5 och 6 i avtalet motsvaras av 4 - 6 §§ i det remitterade lagför-
slaget. I fråga om överträdelse av reglerna om konkurrensbegränsande avtal
i 4§ och om missbruk av dominerande ställning på marknaden i 5 § innehål-
ler lagförslaget i 14 och 15 §§ bestämmelser om prövning av svensk domstol.
Bestämmelserna i 6 § om statliga stödåtgärder m.m. och paragrafens mot-
svarighet i avtalet har emellertid intet samma karaktär som 4 och 5 §§ och
deras avtalsmotsvarigheter. Av artikel 7 i avtalet får anses framgå att frågan
om tillåtligheten av statliga och kommunala stödåtgärder är underkastad
kontroll av kommissionen, när det gäller stödåtgärder som finns vid avtalets
ikraftträdande i form av en efterhandsgranskning och beträffande åtgärder
som vidtas efter ikraftträdandet som en förhandsprövning. Härav torde följa
att utrymmet för svensk domstolsprövning - närmast laglighetsprövning av
kommunala beslut efter kommunalbesvär - är begränsat innan den av kom-
missionen initierade kontrollen fullföljts i enlighet med artikel 7 i avtalet.
Svensk domstol torde dock kunna pröva lagligheten av en stödåtgärd om
Sverige inte iakttagit sina avtalsenliga förpliktelser att informera kommissio-
nen så att den haft möjlighet att utöva sin kontroll. En erinran om den bety-
delse som kommissionen har vid tillämpningen av reglerna i 6 § bör inflyta i
paragrafen. Likaså bör paragrafen innehålla en regel om skyldighet för kom-
munerna att upplysa regeringen om stöd som planeras och som kan bli före-
mål för kommissionens prövning.
7§
Denna paragraf rör såväl den skyldighet att lämna uppgifter som den skyl-
dighet att tillhandahålla handlingar och lämna tillträde till lokaler mm som
enligt rättsakterna enligt 2§ åligger företag, företagssammanslutningar och
vissa i rättsakt nr 17 angivna personer. Såsom anförs i remissprotokollet
(s. 48) bör dessa skyldigheter regleras i lagen genom att aktuella bestämmel-
ser i rättsakterna inkorporeras. Eftersom inkorporeringen sker genom den
föreslagna bestämmelsen i 2§ inställer sig spörsmålet vad som därutöver
måste regleras i lagen.
Paragrafen synes ha fått en avfattning som antyder att svenska rättssubjekt
som har berörda skyldigheter snabbare kan utsättas för tvångsmedel än vad
som gäller enligt de EEG-regler som genom lagen avses bli införda i den
svenska lagstiftningen. Under alla förhållanden torde tolkningsproblem
kunna uppkomma, till vilka kan komma att bidra också den omständigheten
att paragrafens förhållande till bestämmelserna i förslagets 8 § framstår som
oklar.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 5
297
20 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 29
Det förefaller rimligt att ta som en allmän utgångspunkt att de svenska
bestämmelserna skall vara nära anpassade till EEGs regelsystem. Remiss-
protokollet ger i vart fall inte någon anvisning om att det skulle föreligga
några skäl mot en sådan anpassning. Tvärtom har förslaget i sin helhet som
grundton att svenska rättssubjekt i allt väsentligt skall vara underkastade
samma regler som rättssubjekten inom EEG. De ifrågavarande bestämmel-
serna i lagen bör således inte innefatta en mot svenska subjekt strängare re-
glering än som erfordras för att uppnå ett sådant syfte (jfrf.ö. näringsutskot-
tets uttalande i samband med tillkomsten av 12 § lagen, 1956:245, om upp-
giftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden, NU 1981/82:55
s. 23). Samtidigt skall självfallet svenska subjekt inte vara föremål för en mil-
dare reglering än vad som med nödvändighet följer av att rättsakterna inte
till alla delar är direkt tillämpliga i Sverige.
Förslaget till 7 § har inte tagit fasta på att reglerna i de rättsakter till vilka
hänvisning sker, nämligen förordningarna 62/17/EEG, 87/3975/EEG,
89/2299/EEG och 89/4064/EEG (rättsakterna nr 4, 5, 12 och 17) gör en åt-
skillnad mellan, å ena sidan, kommissionens befogenhet att begära upplys-
ningar från företag, företagssammanslutningar och tidigare nämnda perso-
ner (artikel 11 i rättsakterna nr 4 och 17, artikel 9 i rättsakt nr 5 samt artik-
larna 12 och 15 i rättsakt nr 12) och, å andra sidan, kommissionens befogen-
heter att utföra undersökningar hos företag och företagssammanslutningar
(artikel 14 i rättsakt nr 4, artikel 11 i rättsakt nr 5 samt artikel 13 i rättsak-
terna nr 12 och 17).
Vad angår skyldigheten att lämna upplysningar bör beaktas att rättsak-
terna föreskriver ett tvåstegsförfarande. I den meningen att underlåtenhet
kan medföra påföljd i form av böter eller viten föreligger således inte någon
skyldighet att lämna upplysningar, förrän kommissionen som steg två har
meddelat ett beslut - se t.ex. artiklarna 15.1 b) och 16.1 c) i rättsakt nr 4 och
motsvarande bestämmelser (se notl) i dc övriga rättsakterna (jfrf.ö. 6§
första stycket uppgiftsskyldighetslagen och motiven till 28 § konkurrenslagen
i prop. 1981/82:165, s. 298).
När det gäller undersökningar föreskriver rättsakterna på ett liknande sätt
att fråga om påföljd för underlåtenhet att underkasta sig undersökning inte
kan komma i fråga om inte kommissionen har beslutat om undersökningen.
En undersökning som genomförs enligt artikel 14.1 i rättsakt nr 4 (eller mot-
svarande bestämmelser i de övriga nämnda rättsakterna) är företag och före-
tagssammanslutningar således inte skyldiga, i nyss angiven mening, att un-
derkasta sig. Till skillnad från vad som gäller beträffande kommissionens
rätt att begära upplysningar föreskrivs dock inte något obligatoriskt tvåstegs-
förfarande.
Varken av lagtexten eller dess motiv framgår att rätten för den svenska
myndigheten att förelägga viten och påkalla handräckning enligt 7 § skulle
vara begränsad i en utsträckning som motsvarar det nyss anförda. Lagrådet
ifrågasätter om Sverige verkligen skall tillhandahålla tvångsmedel annat än
då sådana i ett motsvarande fall skulle ha stått till buds enligt EEGs regler.
Det kan inte anses framgå av handlingarna att vi gjort ett sådant åtagande i
avtalet, även om formuleringen av artikel 8.2 skulle kunna föranleda viss
tvekan på denna punkt (jfr artikel 9.2).
Prop. 1991/92:29
Bilaga 5
298
Med hänsyn till det hittills sagda borde tvångsmedel inte komma i fråga i
Sverige för att åstadkomma fullgörelse gentemot kommissionen av en skyl-
dighet enligt rättsakterna som inte skulle vara sanktionerad enligt EEGs reg-
ler. Slutsatsen av detta synes bli att svenska myndigheter i princip inte bör
kunna vitesförelägga eller begära handräckning i fall där fråga är om en kom-
missionens begäran om upplysningar riktad till en uppgiftsskyldig eller om
en kommissionens undersökning hos uppgiftsskyldig och åtgärden inte varit
föremål för sådant beslut av kommissionen som berörts i det föregående.
I remissprotokollet framhålls (s. 48) att kommissionen inte har någon
rättslig grund för att med tvång förmå någon i Sverige att fullgöra skyldighe-
terna och att dessa därmed blir osanktionerade. Om upplysningar inte läm-
nas frivilligt till kommissionen skulle det därför böra ankomma på svenska
myndigheter att vidta tvångsåtgärder (s. 49). När det gäller skyldigheten att
underkasta sig undersökning anges det att svenska myndigheter på begäran
skall besluta om tvångsmedelsanvändning och att dessa myndigheter kan
vägra medverkan med följd att saken förs till den blandade kommittén (a s).
Om kommissionen genom beslut begärt upplysningar eller förordnat om un-
dersökning synes det remitterade lagförslaget vara att förstå så att fråga i
stället uppkommer om verkställighet av kommissionsbeslut (se t.ex. s. 49
och 68). Beträffande beslut som innefattar begäran om upplysningar synes
inte annat vara förutsett i rättsakterna än att verkställighet ifrågakommer av
ett särskilt beslut om utdömande av viten eller böter. I fråga om undersök-
ning skulle enligt vad som upplysts under föredragningen av remissen inte
bara verkställighet av ett senare beslut om utdömande av det förelagda vitet
och av böter kunna aktualiseras utan även handräckning för genomförandet
av undersökningen. I brist på närmare klarläggande i sistnämnt hänseende
synes det visserligen osäkert vilka möjligheter som här kommer att stå till
buds. I samtliga verkställighetsfall skulle dock föreligga den situation som är
avsedd att regleras i förslagets 8 och 10 §§, där fö medverkan av domstol är
föreskriven.
Det hittills anförda torde leda fram till att det egentligen inte finns något
utrymme för tillämpningen av bestämmelserna i 7§ i de hittills diskuterade
situationerna. För att möjliggöra för svenska rättssubjekt att till myndighe-
ten lämna upplysningar som begärts av kommissionen men som inte omfat-
tas av ett kommissionsbeslut av berört slag kan det dock finnas skäl att re-
glera detta i paragrafen. Att därvid ge myndigheten möjlighet att vidta steg
två på begäran av kommissionen synes vara bäst i linje med Sveriges åta-
gande enligt avtalet.
Enligt artikel 13 i rättsakt nr 4 (som har sin motsvarighet i de andra, tidi-
gare nämnda rättsakterna) kan kommissionen begära att behöriga myndig-
heter i medlemsstaterna utför undersökning, som kommissionen förordnat
om genom ett i det föregående berört beslut eller som kommissionen eljest
anser nödvändig.
Det är obekant i vilken utsträckning nämnda artikel 13 har tillämpats av
kommissionen och i vilken mån det kan förekomma att påföljder enligt rätts-
akterna kumuleras med påföljder beslutade av nationella myndigheter. I
linje med vad som tidigare anförts synes det under alla förhållanden riktigast
att de svenska myndigheterna inte ges längre gående befogenheter att an-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 5
299
vända tvångsmedel än kommissionen skulle ha haft i ett motsvarande fall
inom EEG. Sådana bör alltså inte komma i fråga vid undersökningar till
vilka, om de genomförts av kommissionen, inte skulle ha varit knutna några
tvångsmedel.
Om undersökningen är sådan om vilken kommissionen beslutat inställer
sig frågan om det finns tillräckliga skäl till antagande att Sverige enligt avta-
let måste gå längre än till att medverka till verkställighet av kommissionens
eget beslut i enlighet med vad som med förslaget synes vara tänkt att åstad-
kommas genom bestämmelsen i 8 §. Som tidigare nämnts anges i remisspro-
tokollet (s49) att svenska myndigheter skall kunna vägra sin medverkan om
tvångsmedlet beslutats av kommissionen. Den begränsade möjligheten här-
till finns reglerad i 11 § i förslaget, som knyter an till 8 §. Någon motsvarande
prövning föreskrivs inte i 7 §. I motiven (s. 66 f) hänvisas till det åtagande
Sverige gjort i artikel 8 i avtalet. Såvitt här är av intresse förefaller det emel-
lertid som om detta åtagande inte behöver gå längre än vad som åligger be-
rörda medlemsstater enligt artikel 14.6. i rättsakt nr 4 och motsvarande be-
stämmelse i de övriga rättsakterna. Det mest följdriktiga är därför att be-
trakta cn begäran från kommissionen att den svenska myndigheten utför så-
dan undersökning som kommissionen beslutat om såsom verkställighet av
kommissionens beslut. I 7 § behöver därför endast regleras andra fall än så-
dana då beslut av kommissionen föreligger.
Till cn särskild kategori av fall av intresse för utformningen av 7 § kan hän-
föras sådana där de svenska myndigheterna skall inhämta upplysningar eller
genomföra en undersökning på eget initiativ. Av handlingarna framgår inte
att reglerna för detta ändamål måste utformas på annat sätt än om åtgärden
hade initierats av kommissionen. De begränsningar som ligger i EEGs regel-
system skall rimligen inte kunna kringgås genom att initiativet tas av dc
svenska myndigheterna. Utrymmet för dylika åtgärder är visserligen in-
skränkt till följd av sådana föreskrifter som avses i 14 § andra stycket. Inte
desto mindre får det antas att svenska myndigheter för de fall som är aktuella
i föreliggande lagstiftningsärende bör, inom antytt utrymme, ha samma möj-
ligheter som kommissionen avses få. Slutsatsen av detta är att bestämmelser
för dessa fall bör intas i förevarande paragraf och knyta an till EEGs regler.
Vad gäller förslaget om att myndigheten skulle få begära handräckning
saknas detaljerade regler om förutsättningar för en sådan åtgärd och om
handläggningen. Detta får betraktas som en brist, i all synnerhet om hand-
räckningen skulle avse en så genomgripande åtgärd som avses i 2 kap. 17 §
utsökningsbalken (jfr de särskilda bestämmelser som säkringsåtgärder som
föreslås av konkurrenskommittén i SOU 1991:59 och kommitténs övervä-
ganden i anslutning till dessa och de bestämmelser om uppgiftsskyldighet
m.m. rörande mindre ingripande åtgärder som kommittén föreslår). Efter-
som en tillämpning av reglerna om handräckning enligt denna lag rimligen
får antas bli sällan förekommande i praktiken föreslår lagrådet att den sär-
skilda bestämmelsen om handräckning får utgå.
I 7 § föreslås också en bestämmelse om att myndigheten skall ha rätt att
hålla förhör. Av lagtext och motiv (s. 67) framgår att kallelse till sådant kan
förenas med vite. I motiven till bestämmelsen anförs endast att kommissio-
nen enligt vissa av rättsakterna ”kan hålla förhör med den uppgiftsskyldige
Prop. 1991/92:29
Bilaga 5
300
och tredje man”. Av rättsakterna enligt 2§ framgår emellertid inte att kom-
missionen skulle ha rätt att framtvinga förhör i annan mening än att den som
led i en undersökning av nyss berört slag har rätt ”to ask for oral explanations
on the spot”. Att kommissionen är skyldig att före beslut i vissa fall bereda
parter och tredje man tillfälle att yttra sig, se artikel 19 i rättsakt nr 4 och
motsvarande bestämmelse i övriga rättsakter, och att detta kan ske vid munt-
liga förhör är en annan sak. Kallelse till dylika förhör skall inte förenas med
vite. Det synes riktigast att i 7 § inta den uppräkning som återfinns i rättsak-
ternas katalog över åtgärder som kan ingå i undersökningarna. Därmed
kommer inhämtande av förklaringar att inkluderas. Någon bestämmelse om
förhör därutöver synes inte erforderlig.
I anslutning till vad som nyss berörts kan också i all korthet erinras om
att rättsakterna ger kommissionen rätt att vid undersökningar ta kopior av
handlingar. Lagförslaget antyder i stället att kopior skall till handahållas av
den som är föremål för undersökningen. Även om det kan antas att förfaran-
det i praktiken ofta blir det som följer av förslagets formulering ger motiven
inte några skäl för att här frångå den utformning som rättsakterna har fått
på denna punkt.
Av rättsakterna framgår att tvångsmedel endast kan riktas mot företag,
företagssammanslutningar och vissa i artikel 3.1 b i rättsakt nr 17 angivna
personer (se not 2). Det är således att märka att tvångsmedel inte kan riktas
mot en sådan fysisk person som enligt artikel 11.4 i rättsakt nr 4 (och dess
motsvarighet i övriga rättsakter) angetts som skyldig att lämna upplysning-
arna, förutsatt att han inte också kan anses som företag. Remissens stånd-
punkt att detta framgår tillräckligt klart utan att behöva uttryckligen anges i
den svenska lagtexten får godtas.
Enligt 40 § andra stycket konkurrenslagen får beslut varigenom näringsfri-
hetsombudsmannen ålägger någon att tillhandahålla uppgift, handling eller
annat överklagas till kammarrätten om beslutet är förenat med vite. Enligt
uppgiftsskyldighetslagen skall beslut meddelat av myndighet som avses i la-
gen och som innefattar föreläggande att lämna uppgift överklagas till rege-
ringen. Inom EEG kan de beslut kommissionen meddelar angående skyldig-
het att lämna information, tillhandahålla handlingar och underkasta sig un-
dersökning överklagas till EEG-domstolen. I remissprotokollet har inte frå-
gan om överklagande av beslut som avses i förevarande paragraf berörts.
Det synes lämpligast att föreskriva att överklagande av beslut med vilka vi-
ten är förenade skall ske till domstol. I linje med vad som nu gäller enligt
konkurrenslagen bör överklagandet ske till kammarrätten. Överklagbara
beslut bör gälla omedelbart, om inte annat bestäms i beslutet.
8-15§§
Dessa paragrafer handlar om verkställbarheten av kommissionens beslut
och om svenska domstolars tillämplighet av 4 och 5 §§.
Bestämmelserna skulle vinna i överskådlighet om 9 § i det remitterade för-
slaget om direkt giltighet av vissa kommissionsbeslut med tillhörande rubrik
fick inleda avsnittet med beteckningen 8§.
Därefter bör under rubriken ”Verkställighet av kommissionens beslut i öv-
Prop. 1991/92:29
Bilaga 5
301
rigt” som 9-13§§ följa bestämmelserna om den prövning av svenska myn-
digheter som kommissionsbeslut skall undergå innan de kan verkställas i
Sverige. Enligt vad som upplysts vid föredragningen torde det i 8 § i det re-
mitterade förslaget angivna fallet av prövning på talan av den som berörs
av kommissionens beslut inte kunna uppkomma. Bestämmelsen härom bör
utgå. Vidare bör redan i den inledande 9§ slås fast att prövningen hos
svenska myndigheter avser frågan om beslutet är förenligt med avtalet och
med föreskrifter som grundas på avtalet.
Till 11 § bör fogas en föreskrift om att domstolens förklaring att kommis-
sionens beslut skall gälla medför att detta får verkställas som svensk laga-
kraftägande dom. En viss följdändring bör med anledning härav göras i 17 §
andra stycket.
Slutligen bör under rubriken ”Domstolsprövning i andra fall” intas före-
skrifterna i 14 och 15 §§ om svenska domstolars tillämpning av vissa bestäm-
melser i lagen.
16§
Med hänsyn till att beslut av kommissionen om undersökning hos uppgifts-
skyldig enligt vad lagrådet anfört vid 7 § skall verkställas enligt 9 § i lagrådets
förslag, bör behovet av omedelbara beslut av marknadsdomstolen beaktas i
lagtexten. En regel härom kan införas i ett andra stycke av 16 §.
Övergångsbestämmelser
Det har inte föreslagits några särskilda övergångsbestämmelser.
Enligt 4 § är vissa avtal förbjudna. Efter ikraftträdandet av lagen kan detta
komma att gälla även avtal som har träffats dessförinnan. Till följd av be-
stämmelserna i 2 § kan avtalsparter vid överträdelse av 4 § drabbas av böter
enligt vissa rättsakter. Dessa böter bör anses vara att jämställa med sådana
sanktionsavgifter på vilka retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § första stycket
regeringsformen anses tillämpligt. Även om parternas avtal skulle ha ansetts
vara i strid med EEGs regler och kunnat leda till böter enligt dessa redan
före lagens ikraftträdande, bör verkställighet av ett kommissionsbeslut inte
ske i Sverige till den del det, mot förmodan, skulle ha avse gärning som be-
gåtts före ikraftträdandet. Det får anses vara möjligt för de svenska myndig-
heterna att beakta detta utan att det i lagen angetts särskilt bland förutsätt-
ningarna för verkställighet av kommissionsbeslut.
Avtalet mellan Sverige, Norge och EEG synes inte ge utrymme för någon
föreskrift om särskild övergångstid efter lagens ikraftträdande under vilken
parter kan anpassa sig till vad som kommer att gälla enligt lagen.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 5
Utöver vad som ovan anförts förordar lagrådet vissa redaktionella ändringar
i lagförslaget. Lagrådet föreslår att lagen får den lydelse som följer av bilaga
till lagrådets protokoll.
Not. 1. Det vill synas som om i artikel 11.5 i rättsakt nr 17, enligt såväl den
till remisshandlingarna fogade svenska översättningen som den i departe-
mentspromemorian (Ds 1991:28) återgivna engelska texten, hänvisning fel-
aktigt sker till artikel 14.1b i stället för rätteligen till artikel 14.1c.
302
Beträffande rättsakt nr 12 kan noteras att proceduren för kommissionens
begäran om information regleras i två skilda artiklar, nämligen artiklarna 12
och 15, vilken senare inte omnämns på sid. 47 i remissprotokollct. Den först-
nämnda jämförd med artikel 16.1 a) skapar intrycket att kommissionen inte
skulle vara tvungen att iaktta ett tvåstegsförfarande och att påföljd (sank-
tionsavgift) skulle aktualiseras för underlåtenhet att lämna upplysningar
inom den av kommissionen enligt artikel 12.2 angivna tiden. Det vill emel-
lertid synas som om detta ändå inte skulle vara avsett. I artikel 15 regleras
nämligen det fall att begäran enligt artikel 12 varit rcsultatlös på ett tämligen
likartat sätt som i dc övriga rättsakterna. Bl.a. anges att beslutet kan över-
klagas till EEG-domstolen medan detta inte anges i artikel 12. Förmodligen
bör underlåtenhet att lämna uppgift på begäran enligt sistnämnda artikel
inte medföra sanktionsavgift. Hänvisningen i denna artikel till artikel 16.1
torde därför bara avse det första ledet i artikel 16.1 a).
Not. 2. Det är möjligen värt att notera att artikel 13.1 i rättsakt nr 17 till
skillnad från artikel 11.1 i samma rättsakt inte omnämner personer som av-
ses i artikel 3.1 b men att trots detta artiklarna 14 och 15 utformats så att man
kan få intrycket att böter och viten skulle kunna omfatta också undersök-
ningar hos sådana personer.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol
m.m.
Förslaget lämnas utan erinran.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 5
303
Härigenom föreskrivs följande
Tillämpningsområde
1 § Denna lag tillämpas i fråga om lufttransporter och sådan därmed sam-
manhängande verksamhet som avses i avtalet den 00 (månad) 1991 mellan
Sverige, Norge och den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) om
civil luftfart.
Med avtalspart avses i denna lag Sverige, Norge och EEG. Med fördraget
avses det i Rom den 25 mars 1957 undertecknade fördraget om bildandet av
EEG. Med rådet och kommissionen avses ministerrådet och kommissionen
hos EEG.
2§ Följande bestämmelser i de i bilagan till avtalet upptagna rättsakterna
nr 4, 5, 11, 12 och 17 skall gälla som lag här i landet.
1. Artiklarna 1-4, 8, 9,11,12, 14, 15 utom punkt 3,16 utom punkt 3 samt
17-20 i rådets första förordning 62/17/EEG om tillämpning av fördragets
artiklar 85 och 86, med vidtagna ändringar (nr 4).
2. Artiklarna 1-7, 9, 1], 12 utom punkt 3, 13 utom punkt 3 samt 14-17 i
rådets förordning 87/3975/EEG om proceduren för tillämpning av konkur-
rensreglerna på företag inom luftfartssektorn (nr 5).
3. Artiklarna 1-9 i rådets förordning 91/295/EEG om införande av ge-
mensamma regler om kompensation till passagerare som nekas ombordstig-
ning på flygplan i regelbunden lufttrafik (nr 11).
4. Artiklarna 1-19 och 22 i rådets förordning 89/2299/EEG om en uppför-
andekod för datoriserade bokningssystem (nr 12).
5. Artiklarna 1-8, 11, 13, 14-18 och 21 i rådets förordning 89/4064/EEG
om kontroll av företagskoncentrationer (nr 17).
De angivna bestämmelserna i bilagan till avtalet finns intagna som bilaga
till denna lag.
I fråga om fullgörande i Sverige av skyldigheter enligt denna paragraf till-
lämpas 7 § och 9-13 §§ denna lag.
3§ Beteckningarna ”medlemsstat” och ”gemenskapen” i de i 2§ angivna
rättsakterna skall anses inbegripa Sverige och Norge. Hänvisningar i rättsak-
terna till artiklarna 85 och 86 i fördraget skall i stället avse 4 och 5 §§ denna
lag.
Konkurrensbegränsande avtal
4 § 1 mom. Följande är oförenligt med denna lag och förbjudet, om inte an-
nat följer av 3 mom: Överenskommelser mellan företag, beslut av företags-
sammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln
mellan avtalsparterna och som har till syfte eller följd att konkurrensen hind-
ras, begränsas eller snedvrids inom det geografiska område som omfattas av
det i 1 § angivna avtalet. Detta gäller särskilt dem som innebär att
a) inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indi-
rekt fastställs,
b) produktion, avsättning, teknisk utveckling eller investeringar begränsas
eller kontrolleras,
Prop. 1991/92:29
Bilaga 5
304
c) marknader eller inköpskällor delas upp,
d) olika villkor tillämpas för likvärdiga prestationer gentemot handels-
partner, varigenom dessa får konkurrensnackdel,
e) det ställs som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare
förpliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband
med föremålet för avtalet.
2 mom. Överenskommelser eller beslut som är förbjudna enligt denna pa-
ragraf är ogiltiga.
3 mom. Bestämmelserna i 1 mom. får av kommissionen förklaras inte gälla
för
- varje överenskommelse eller grupp av överenskommelser mellan företag,
- varje beslut eller grupp av beslut av företagssammanslutningar och
- varje samordnat förfarande eller grupp av samordnade förfaranden,
som bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller
till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som kon-
sumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därvid uppnås och
som inte
a) ålägger de berörda företagen begränsningar som inte är nödvändiga för
att uppnå dessa mål,
b) ger dessa företag möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsent-
lig del av varorna i fråga.
Missbruk av dominerande ställning på marknaden
5 § Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning
inom det geografiska område som omfattas av det i 1 § angivna avtalet eller
inom en väsentlig del av detta område är, i den utsträckning det kan påverka
handeln mellan avtalsparterna, oförenligt med avtalet och förbjudet.
Sådant missbruk kan särskilt bestå i att
a) direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljnings-
priser eller andra oskäliga affärsvillkor,
b) begränsa produktion, avsättning eller teknisk utveckling till nackdel för
konsumenterna,
c) tillämpa olika villkor för likvärdiga prestationer gentemot handelspart-
ner, varigenom dessa får konkurrensnackdel,
d) ställa som villkor för avtal att den andra parten åtar sig ytterligare för-
pliktelser som varken till sin natur eller enligt sedvana har något samband
med föremålet för avtalet.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 5
Statliga stödåtgärder m.m.
6 § 1 mom. Om inte annat följer av 2 och 3 mom. är stöd som ges med hjälp
av statliga eller andra allmänna medel otillåtet, om det snedvrider eller hotar
att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produk-
tion, i den utsträckning det påverkar handeln mellan avtalsparterna.
2 mom. Sådana stöd av social natur som ges till enskilda konsumenter, un-
der förutsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varor-
nas ursprung, eller som ges för att avhjälpa skador som förorsakats av natur-
katastrofer eller andra exceptionella händelser är dock tillåtna.
3 mom. Som tillåtna kan anses stöd
a) för att främja den ekonomiska utvecklingen i områden där levnadsstan-
darden är onormalt låg eller där allvarlig sysselsättningsbrist råder,
b) för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt euro-
peiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en avtalsparts eko-
nomi,
c) för att underlätta utvecklingen av viss näringsverksamhet eller vissa re-
305
gioner, i den män stödet inte ändrar villkoren för handeln i en omfattning
som strider mot det gemensamma intresset.
4 mom. Frågan om ett stöd som avses i denna paragraf är otillåtet prövas
av kommissionen.
5 mom. En kommun är skyldig att upplysa regeringen om stöd som plane-
ras och som kan bli föremål för kommissionens prövning.
Uppgiftsskyldighet m. m.
7 § Den myndighet som regeringen bestämmer får
1. förelägga den som är uppgiftsskyldig enligt bestämmelserna i 2 § att full-
göra sådan skyldighet till myndigheten, samt
2. förelägga den hos vilken en undersökning får företas enligt dessa be-
stämmelser att låta myndigheten dels granska böcker och andra affärshand-
lingar, dels göra kopior av eller utdrag ur böcker och andra affärshandlingar,
dels begära muntliga förklaringar på ort och ställe, dels få tillträde till den
uppgiftsskyldiges samtliga lokaler, markområden och transportmedel.
Myndigheten får meddela beslut enligt första stycket endast
om kommissionen begärt att åtgärden skall vidtas av myndigheten i stället
för av kommissionen och underlåtenhet att efterkomma föreläggandet inte
på grund av beslut meddelat av kommissionen kan medföra skyldighet att
betala viten eller böter enligt bestämmelserna i 2 §, eller
om myndigheten, inom ramen för den egna behörigheten med den be-
gränsning som framgår av 14 § andra stycket och i övrigt i enlighet med till-
lämpliga bestämmelser i 2§, meddelar beslutet helt på eget initiativ.
Beslut som avses i första stycket 1. får förenas med vite om den uppgifts-
skyldige inte efterkommit ett tidigare föreläggande av myndigheten eller en
tidigare anmaning av kommissionen. Beslut som avses i första stycket 2. och
som myndigheten meddelar helt på eget initiativ får förenas med vite. Beslut
som är förenat med vite får överklagas till kammarrätten genom besvär. Be-
slutet gäller omedelbart, om inte annat bestäms. Talan om utdömande av
vite föres av myndigheten hos marknadsdomstolen.
Giltigheten av vissa beslut av kommissionen
8 § Om kommissionen i ett enskilt fall har funnit att det inte finns grund för
tillämpning av 4§ 1 mom. eller 5 § eller om kommissionen enligt 4 §3mom. i
ett enskilt fall har medgett undantag från tillämpningen av 4 § 1 mom., gäller
beslutet här i landet.
Verkställighet av kommissionens beslut i övrigt
9 § Ett beslut av kommissionen som riktar sig mot en enskild fysisk eller juri-
disk person skall prövas av svenska myndigheter, om kommissionen begärt
verkställighet av beslutet. Prövningen skall avse frågan om beslutet är fören-
ligt med det i 1 § angivna avtalet och med föreskrifter som grundas på avta-
let.
Svenska myndigheter får inte pröva frågan om ett beslut av kommissionen
är ogiltigt på grund av att kommissionen saknat behörighet, att väsentliga
processuella föreskrifter åsidosatts, att beslutet strider mot fördraget eller
någon annan rättsregel som hänför sig till fördragets tillämpning eller att
fråga är om maktmissbruk eller illojal maktanvändning från kommissionens
sida.
10 § I de fall som avses 9§ skall beslutet prövas av konsumentombudsman-
nen, om saken gäller marknadsföring eller avtalsvillkor i konsumentförhål-
landen, och annars av näringsfrihetsombudsmannen.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 5
306
Om konsumentombudsmannen eller näringsfrihetsombudsmannen finner
att kommissionens beslut är uppenbart oförenligt med avtalet eller med före-
skrifter som grundas på avtalet, skall han anmäla saken för regeringen. I an-
nat fall skall han väcka talan hos marknadsdomstolen.
11 § Om marknadsdomstolen finner att kommissionens beslut inte är fören-
ligt med avtalet eller med föreskrifter som grundas på avtalet, skall domsto-
len anmäla sitt beslut för regeringen. I annat fall skall domstolen förklara att
kommissionens beslut skall gälla.
Om domstolen förklarar att kommissionens beslut skall gälla, får det verk-
ställas som svensk lagakraftägande dom.
12 § Böter och viten som beslutats av kommissionen skall vid prövning enligt
9 § bestämmas i svenskt mynt.
13 § Om kommissionen har funnit att en kommun lämnat stöd som inte är
förenligt med 6 § 1 mom., skall regeringen, om den finner att kommissionens
beslut är förenligt med avtalet och med föreskrifter som grundas på avtalet,
upphäva det kommunala beslutet.
Domstolsprövning i andra fall
14 § Frågor om överträdelse av föreskrifterna i 4 § 1 mom. eller 5 § prövas av
marknadsdomstolen. Frågor om överträdelse av de föreskrifter som anges i
2 § prövas också av marknadsdomstolen, om saken rör en konkurrensfråga
eller fråga om kontroll av företagsförvärv, och annars av tingsrätt.
Att svenska domstolars och andra myndigheters behörighet att pröva frå-
gor som avses i denna lag kan vara inskränkt framgår av föreskrifter som
anges i 2§.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket får en allmän domstol pröva
en invändning om att ett avtal är ogiltigt på grund av 4 § eller strider mot
någon föreskrift som anges i 2§.
15 § För marknadsdomstolens prövning i fall som avses i 14 § gäller, i den
mån särskilda föreskrifter inte har meddelats i denna lag, konkurrenslagen
(1982:729) i tillämpliga delar.
Handläggningen hos marknadsdomstolen
16 § För marknadsdomstolens handläggning av ärenden som avses i denna
lag gäller 3-10 och 14 §§, 15 § första stycket samt 16 — 22 §§ lagen (1970:417)
om marknadsdomstol m.m. i tillämpliga delar.
Vid prövning enligt 9 § av beslut av kommissionen om att undersökning
skall företas hos den som är uppgiftsskyldig får marknadsdomstolen meddela
beslut utan att den mot vilken verkställighet begärts får tillfälle att yttra sig.
Överklagande
17 § Marknadsdomstolens beslut enligt 9 § får överklagas till högsta domsto-
len genom besvär. Andra beslut av marknadsdomstolen enligt denna lag får
inte överklagas.
Om marknadsdomstolens beslut enligt 9 § överklagas, får högsta domsto-
len förordna att verkställighet tills vidare inte får äga rum.
18 § I fråga om överklagande och om prövningen av besvär i högsta domsto-
len gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i 54 och 56 kap. rättegångs-
balken om talan mot hovrätts slutliga beslut i mål eller ärende i vilket talan
väckts vid tingsrätt. Vad som där sägs om hovrätt skall i stället avse mark-
nadsdomstolen.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 5
307
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Prop. 1991/92:29
Bilaga 5
308
Innehåll ProP- 1991/92:29
Propositionens huvudsakliga innehål!......................... 1
Lagförslag
1. Lag (1991:000) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge
och EEG om civil luftfart............................... 2
2. Lag (1991:000) om ändring i lagen (1970:417) om marknads-
domstol m.m.......................................... 7
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1991 9
1 Inledning ............................................. 9
2 Bakgrund............................................. 10
2.1 Den skandinaviska luftfartspolitiken.................. 10
2.2 Den luftfartspolitiska utvecklingen inom EG.......... 11
2.3 Förhandlingar med EEG............................ 12
3 Avtalet ............................................... 12
3.1 Form............................................. 12
3.2 Huvudavtalet...................................... 13
3.3 Bilagan........................................... 20
3.4 Protokoll nr 1..................................... 34
3.5 Protokoll nr 2..................................... 34
3.6 Protokoll nr 3..................................... 34
4 Lagstiftningsfrågor..................................... 35
4.1 Allmänna utgångspunkter........................... 35
4.2 Huvudavtalet...................................... 35
4.3 Bilagan........................................... 40
5 Upprättade lagförslag................................... 43
6 Specialmotivering...................................... 44
6.1 Förslaget till lag om tillämpning av avtal mellan Sverige,
Norge och EEG om civil luftfart..................... 44
6.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om mark-
nadsdomstol m.m.................................. 56
7 Hemställan............................................ 57
8 Beslut................................................ 57
Bilaga 1 Avtalet............................................ 58
Huvudavtal........................................ 58
Bilaga ............................................ 66
Protokoll 1........................................ 69
Protokoll 2........................................ 70
Protokoll 3........................................ 71
Rättsakt 1 (90/2343)............................... 72
Rättsakt 2 (90/2342)............................... 84
Rättsakt 3 (91/294)................................ 96
Rättsakt 4 (62/17)................................. 103
Rättsakt 5 (87/3975)............................... 114
Rättsakt 6 (87/3976)............................... 126
Rättsakt 7 (90/2344)............................... 132
Rättsakt 8 (91/82)................................. 135
Rättsakt 9 (91/83)................................. 140
309
Rättsakt 10 (91/84).................................
Rättsakt 11 (91/295)................................
Rättsakt 12 (89/2299)...............................
Rättsakt 13 (80/1266)...............................
Rättsakt 14 (80/51).................................
Rättsakt 15 (89/629)................................
Rättsakt 16 (90/314)................................
Rättsakt 17 (89/4064)...............................
Rättsakt 18 (80/723)................................
Rättsakt 19 (90/2367)...............................
Rättsakt 20 (88/4261)...............................
Bilaga 2 Promemorians lagförslag............................
Bilaga 3 Remissammanställning..............................
Bilaga 4 De remitterade förslagen............................
Bilaga 5 Lagrådets yttrande .................................
149 Prop. 1991/92:29
157
163
174
177
182
186
196
216
221
252
277
282
289
295
310
gotab 40023. Stockholm 1991