Prop.
1991/92:24
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 oktober 1991.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Gun Hellsvik
I propositionen läggs fram tre olika förslag.
Det första förslaget gäller en ändring i utsökningsbalken. Här föreslås en
höjning av de belopp som skall förbehållas en gäldenär som är föremål för
införsel. Syftet är att anpassa förbehållsbeloppen till socialstyrelsens vägle-
dande normer för socialbidrag.
Det andra förslaget gäller en ändring i rättshjälpslagen. Det föreslås att
allmän rättshjälp skall omfatta ansökningsavgiften i mål om betalningsföre-
läggande och handräckning hos kronofogdemyndigheten.
Slutligen föreslås att några äldre författningar, som rör bl.a. verksamheten
hos länsstyrelserna och som numera saknar betydelse, skall upphävas.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.
1 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 24
Prop. 1991/92:24
Härigenom föreskrivs att 15kap. 6a§ utsökningsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
15 kap.
6a§*
Lön får tas i anspråk för införsel endast i den mån lönen överstiger vad
gäldenären behöver för eget underhåll och familjens behov (förbehållsbe-
loppet) samt till fullgörande av betalningsskyldighet till annan som vid inför-
sel har lika rätt som sökanden eller bättre rätt än denne.
Förbehallsbeloppet bestäms med
ledning av ett normalbelopp, som
utgör för ensamstående skattskyldig
22900 kronor, för sammanlevande
makar 39700 kronor och för varje
barn 14600 kronor multiplicerade
med det tal (jämförelsetal) som an-
ger förhållandet mellan det all-
männa prisläget i oktober månad
föregående år och prisläget i okto-
ber 1985. Normalbeloppen skall av-
rundas uppåt till helt hundratal kro-
nor. Normalbeloppen skall anses in-
nefatta alla vanliga levnadskostna-
der utom bostadskostnad, som be-
räknas särskilt och läggs till normal-
beloppen.
Normalbelopp som avses i andra sl
ringen bestämmer.
Förbehallsbeloppet bestäms med
ledning av ett normalbelopp, som
för kalenderår utgör för ensamstå-
ende 37400 kronor, för sammanle-
vande makar och därmed jämställda
62000 kronor och för varje barn
21300 kronor multiplicerade med
det tal (jämförelsetal) som anger
förhållandet mellan det allmänna
prisläget i oktober månad före-
gående år och prisläget i oktober
1990. Normalbeloppen skall anses
innefatta alla vanliga levnadskostna-
der utom bostadskostnad, som be-
räknas särskilt och läggs till normal-
beloppen.
:ket fastställs av myndighet som rege-
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1990:669.
Härigenom föreskrivs att 9 § rättshjälpslagen (1972:429)’ skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Prop. 1991/92:24
Föreslagen lydelse
9§2
Vid allmän rättshjälp betalar staten kostnaderna i den rättsliga angelägen-
het som rättshjälpen avser.
Såsom kostnad för rättshjälpen anses den rättssökandes kostnad för
1. biträde som varit behövligt för tillvaratagande av den rättssökandes
rätt,
2. bevisning vid allmän domstol, bostadsdomstolen, marknadsdomstolen
eller arbetsdomstolen samt nödvändig utredning i angelägenhet, som kan
komma under sådan domstols prövning eller som skall prövas av skiljemän,
3. utredning i angelägenhet som skall prövas av förvaltningsdomstol eller
förvaltningsmyndighet om utredningen är skäligen påkallad för tillvarata-
gande av den rättssökandes rätt och ej kan erhållas genom myndigheten,
4. resa och uppehälle för den rättssökande eller hans ställföreträdare och
för vårdare eller annan, som måste anlitas i samband med inställelse inför
domstol eller annan myndighet, om personlig inställelse ålagts, eller i sam-
band med inställelse för sådan blodundersökning eller annan undersökning
rörande ärftliga egenskaper som avses i lagen (1958:642) om blodundersök-
ning m.m. vid utredning av faderskap eller läkarundersökning enligt 21 kap.
11 § föräldrabalken,
5. ansökningsavgift enligt förord-
ningen (1987:452) om avgifter vid de
allmänna domstolarna samt särskild
avgift som skall betalas enligt förord-
ningen (1981:1185) om utsöknings-
avgifter,
5. ansökningsavgift enligt förord-
ningen (1987:452) om avgifter vid de
allmänna domstolarna, ansöknings-
avgift i mål enligt lagen (1990:746)
om betalningsföreläggande och
handräckning samt särskild avgift z
utsökningsmål,
6. vad som av allmänna medel utgått i ersättning enligt 4 eller 5 § lagen
(1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap eller en-
ligt föreskrift i rättegångsbalken eller 3 § första stycket nämnda lag för bevis-
ning som rätten självmant föranstaltat om,
7. bodelningsförrättare som har förordnats av domstol att verkställa bo-
delning med anledning av äktenskapsskillnad eller att verkställa sådan bo-
delning mellan sambor som förrättas av annan anledning än att den ena sam-
bon har avlidit,
8. medling enligt 42 kap. 17 § rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Lagen omtryckt 1983:487.
2 Senaste lydelse 1988:213.
Härigenom föreskrivs att 9a § rättshjälpslagen (1972:429)' i paragrafens
lydelse enligt lagen (1991:516) om ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse
Prop. 1991/92:24
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9a§
Den som har beviljats allmän rättshjälp är i målet eller ärendet befriad
från expeditionsavgifter enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de
allmänna domstolarna och för avgifter enligt expeditionskungörelsens
(1964:618) avgiftslista, avdelning I samt avdelning II under rubriken Utsök-
ning m.m.
Avgiftsfriheten gäller endast i den mån den begärda handlingen är erfor-
derlig för den rättssökande. Avgiftsfriheten gäller inte i fråga om handling
som utfärdas endast på särskild begäran, om inte handlingen begärs innan
avgörandet i huvudsaken har vunnit laga kraft.
Den som beviljats allmän rätts-
hjälp i angelägenhet som lett till
verkställbart avgörande, ansvarar
inte för grundavgift och försäljnings-
avgift enligt förordningen
(1981:1185) om utsökningsavgifter.
Detsamma gäller den som har bevil-
jats allmän rättshjälp i ett mål om
verkställighet.
Kostnader för kungörelse i mål eller ärende vid allmän domstol, bostads-
domstolen eller arbetsdomstolen skall, såvitt de belastar den som beviljats
allmän rättshjälp, utgå av allmänna medel.
Den som beviljats allmän rätts-
hjälp i angelägenhet som lett till
verkställbart avgörande, ansvarar
inte för grundavgift och försäljnings-
avgift i utsökningsmål. Detsamma
gäller den som har beviljats allmän
rättshjälp i ett mål om verkställig-
het.
1 Lagen omtryckt 1988:487.
Härigenom föreskrivs att följande författningar skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1991, nämligen
1. kungörelsen (1821:1205) angående vad genom konvention mellan
Kungl. Maj:t samt Hans Maj:t kejsaren av Ryssland blivit överenskommet
angående brottmålens behandling å ömse sidor om riksgränsen,
2. förordningen (1828:79 s. 1553) angående upphörande av styrelsever-
kens domsrätt i vissa mål,
3. lagen (1964:651) om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat,
kommunalborgmästare m.fl. åvilande uppgifter,
4. lagen (1970:390) med vissa bestämmelser i anledning av statens överta-
gande av lokalhållningen för de allmänna underrätterna.
Prop. 1991/92:24
1* Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 24
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1991
Prop. 1991/92:24
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Dinkelspiel, Thur-
din, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Könberg, Odell, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Hellsvik
Riksskatteverket (RSV) gör för närvarande på regeringens uppdrag en över-
syn av utsökningsbalken (UB). Ett av områdena för översynen är löneexe-
kution. Här överväger RSV långtgående ändringsförslag. Utredningsarbetet
kan emellertid inte vara avslutat förrän under nästa år.
RSV har emellertid föreslagit att de belopp som skall förbehållas gäldenä-
rer som är föremål för införsel i lön skall höjas redan nu. RSVs förslag har
remissbehandlats. Remissvar har avgivits till justitiedepartementet av justi-
tiekanslern, socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, konsumentverket, skat-
temyndigheterna i Malmöhus län och Göteborgs och Bohus län, kronofog-
demyndigheterna i Södermanlands län, Kronobergs län, Kristianstads län
och Göteborgs och Bohus län, Svenska kommunförbundet, Sveriges advo-
katsamfund, Svenska Bankföreningen och Svenska Inkassoföreningen.
En sammanställning av remissvaren har gjorts inom justitiedepartementet
och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 91-1871).
Till protokollet i detta ärende bör fogas RSVs förslag som bilaga 1.
Den 1 januari 1992 träder en nyordning i kraft på den s.k. summariska
processens område. Sålunda kommer mål om betalningsföreläggande och
handräckning att handläggas vid kronofogdemyndigheterna - i stället för som
nu vid tingsrätterna- i ett reformerat förfarande. Förutom den följdlagstift-
ning till denna nya processordning, som riksdagen redan har beslutat om,
har nu observerats ett behov av en ändring i rättshjälpslagen för att åstad-
komma att ansökningsavgiften i den nya summariska processen skall ingå i
kostnaderna för rättshjälpen i de fall sökanden har beviljats allmän rätts-
hjälp.
Under det arbete med regelförenkling som bedrivs inom regeringskansliet
uppmärksammas bl.a. författningar som inte längre har någon betydelse,
s.k. obsoleta författningar. Så har nu skett med ett antal författningar som
rör bl.a. verksamheten vid länsstyrelserna.
I detta ärende avser jag att ta upp förslag till lagändringar inom de tre om-
råden jag nu har nämnt.
Prop. 1991/92:24
Mitt förslag: De belopp som skall förbehållas en gäldenär vid införsel
i lön höjs och anpassas till socialstyrelsens vägledande normer för so-
cialbidrag.
RSVs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran. En
remissinstans, riksförsäkringsverket, har påpekat att förslaget inte innehål-
ler någon analys av de ekonomiska konsekvenserna för staten och de en-
skilda borgenärerna.
Skälen för mitt förslag:
Bakgrund
UB trädde i kraft den 1 januari 1982. I ett regeringsbeslut den 14 april 1988
gavs RSV i uppdrag att göra en översyn av UB. Två delrapporter har hittills
avgetts (RSVRapport 1990:5 och RSV Rapport 1991:1). Enligt uppdraget
skall RSV bl.a. överväga förändringar i reglerna om löneexekution.
Reglerna om bestämmande av förbehållsbelopp vid införsel är en viktig
del av översynen. Arbetet med reglerna om löneexekution kommer inte att
vara avslutat förrän under nästa år. RSV har emellertid bedömt det angelä-
get att förbehållsbeloppen höjs redan den 1 januari 1992 och har därför re-
dan nu lämnat ett förslag till ändring i det aktuella lagrummet, 15 kap.
6a§UB.
Bakgrunden till förslaget är att de nuvarande förbehållsbeloppen är lägre
än de belopp som socialstyrelsen angivit som vägledande socialbidragsnorm.
Effekten av detta är att en gäldenär som är föremål för införsel kan bli berät-
tigad till socialbidrag.
Nuvarande ordning
Införsel i lön eller liknande ersättning får äga rum främst för underhållsbi-
drag och skatter. Enligt 15 kap. 6 a § UB får lön tas i anspråk för införsel en-
dast i den mån lönen överstiger vad gäldenären behöver för eget underhåll
och familjens behov. Detta kallas gäldenärens förbehållsbelopp. Förbehålls-
beloppet bestäms med ledning av vissa i kronor per år i lagregeln angivna
normalbelopp för ensamstående, makar resp. barn. Detta normalbelopp
skall multipliceras med ett jämförelsetal som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget (konsumentprisindex) i oktober månad föregående år
och prisläget i oktober 1985. Normalbeloppen skall avrundas uppåt till helt
hundratal kronor. Normalbeloppen skall anses omfatta alla vanliga levnads-
kostnader. Bostadskostnaden beräknas särskilt och läggs till normalbelop-
pen. RSV fastställer med dessa utgångspunkter månatliga normalbelopp.
För år 1991 gäller följande normalbelopp: 2703 kr. för ensamstående, 7
4 677 kr. för sammanlevande makar och 1 725 kr. för varje barn.
Den föreslagna ordningen
Prop. 1991/92:24
Statsmakternas avsikt har varit att nivån för beräkning av normalbelopp vid
införsel skall vara anpassad till allmänt tillämpade normer för socialbidrag
(se t.ex. prop. 1975/76:91, s. 34 f.). Socialbidragsnormen varierar mellan
kommunerna och normalbeloppen vid införsel kommer i många fall inte upp
till den tillämpade socialbidragsnormen.
Socialstyrelsen har gett allmänna råd om vägledande socialbidragsnorm.
Följande månadsbelopp har rekommenderats för år 1991: 3114 kr. för en-
samstående, 5 160 kr. för sammanboende, 1504 kr. för barn 0 - 3 år, 1770 kr.
för barn 4-10år och 2038kr. för barn 11-20 år. I beloppen ingår inte bo-
stadskostnad.
Riksdagen har nyligen tagit socialstyrelsens normbelopp som utgångs-
punkt för bestämmande av pensionärers rätt till kommunalt bostadstillägg i
syfte att därigenom garantera pensionärerna en skälig levnadsnivå
(1990/91:SfU19, s.7).
En jämförelse mellan de av socialstyrelsen givna normbeloppen för social-
bidrag och gällande förbehållsbelopp vid införsel för år 1991 visar att de sist-
nämnda beloppen är så låga att gäldenären riskerar att hamna under den
nivå som i socialbidragssammanhang definieras som skälig levnadsnivå. En
sådan ordning är inte rimlig och måste därför ändras. Ett beslut om införsel
bör inte kunna leda till att gäldenären hänvisas till att söka socialhjälp. En
höjning av förbehållsbeloppen så att dessa överensstämmer med vägledande
normer för socialbidrag är även i enlighet med de intentioner som förelåg
när statsmakterna angav nivån för beräkning av normalbclopp vid införsel.
RSV har föreslagit att de nya normalbeloppen vid införsel i görligaste mån
skall knyta an till socialstyrelsens rekommenderade belopp. Jag ansluter mig
till det förslaget. Lagtckniskt har RSV i sitt förslag utformat regeln i nära
anslutning till den regel som gäller i dag. Därvid har beloppen enligt 1991
års socialbidragsnorm räknats om till årsbelopp och avrundats. Normalbe-
loppet för barn har därvid inte differentierats utan anpassats till socialstyrel-
sens norm för barn i åldern 4-10 år. Skälet till detta är att kronofogdemyn-
digheterna på den korta tid som står till buds inte kan erhålla det datorstöd
som fordras för ett differentierat normalbelopp. RSV har vidare föreslagit
att avrundningsregeln till jämnt hundratal kronor tas bort. Regeln saknar
praktisk betydelse eftersom årsbeloppet inte används som normalbelopp
utan omräknas till månadsbelopp. Jag godtar RSVs förslag till utformning
av regeln.
Såsom RSV påpekat innebär den föreslagna ordningen inte nödvändigtvis
en permanent lösning. I det fortsatta arbetet kommer man nämligen att
överväga att slå ihop införsel i lön och löneutnrätning till ett enhetligt löne-
exekutivt institut och det är givet att detta får återverkningar på hur normal-
belopp m.m. bör fastställas. Jag bedömer dock de nu föreslagna åtgärderna
som så angelägna att de bör genomföras så snart som möjligt och utan att
man avvaktar resultatet av den fortsatta översynen.
Någon beräkning av vilka kostnader förslaget kan leda till för staten och
enskilda borgenärer har, som en av remissinstanserna påpekat, inte gjorts.
En sådan beräkning kan enligt min bedömning inte göras med någon större
exakthet. Höjda förbehållsbelopp innebär att indrivningen av fordringarna Prop. 1991/92:24
kan ta längre tid och kan leda till visst bortfall genom att fordringarna pre-
skriberas. Denna kostnad kompenseras dock mer än väl av att det disponibla
utrymmet för införsel har ökat väsentligt på grund av den nyligen genom-
förda sänkningen av inkomstskatten.
Mitt förslag: Om sökanden har beviljats allmän rättshjälp i ett mål om
betalningsföreläggande eller handräckning hos kronofogdemyndighe-
ten skall ansökningsavgiften i målet utgöra en kostnad för rättshjäl-
pen.
Skälen för mitt förslag: Som jag nämnde i inledningen kommer den sum-
mariska processen från och med årsskiftet att handläggas i ett reformerat för-
farande vid kronofogdemyndigheterna, i stället för som i dag vid tingsrät-
terna.
Det är i dag ovanligt att någon av parterna i mål inom den summariska
processen har allmän rättshjälp. Det förekommer emellertid undantagsvis.
Man kan i den nya ordningen för den summariska processen förvänta sig en
snarlik situation. Även om rättshjälpsfrågor blir sällsynta måste dessa dock
ha en tillfredsställande lösning även i det nya systemet.
I 9 § rättshjälpslagen (1972:429) räknas de kostnader upp som kan vara
rättshjälpskostnader, dvs. de kostnader som staten betalar vid allmän rätts-
hjälp. En sådan rättshjälpskostnad är enligt andra stycket 5 ”ansökningsav-
gift enligt förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna
samt särskild avgift som skall betalas enligt förordningen (1981:1185) om ut-
sökningsavgifter”. Ansökningsavgifter som omfattas av förordningen
(1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna är bl.a. ansökningsav-
gifter i mål enligt lagsökningslagen (1946:808) och handräckningslagen
(1981:847), dvs. den nuvarande summariska processen, och i vanliga tviste-
mål.
Den summariska processen är avsedd att vara ett alternativ till den vanliga
tvistemålsprocessen. Den nya summariska processen skiljer sig inte från den
nuvarande på något sätt som motiverar att ansökningsavgiften behandlas an-
norlunda från rättshjälpssynpunkt. Alltså bör rättshjälpslagens 9 § komplet-
teras så att lagrummet omfattar även ansökningsavgifterna i den nya summa-
riska processen.
När det gäller den lagtekniska lösningen är följande att beakta. Det an-
kommer på regeringen att besluta om de nya ansökningsavgifterna. Det fö-
religger ännu ingen författningsreglering eller andra beslut i denna fråga.
Riksrevisionsverket har i uppdrag att senast den 31 oktober 1991 lämna för-
slag till regeringen bl.a. om storleken på ansökningsavgifterna. Tanken är
att frågor om dessa ansökningsavgifter skall regleras inom ramen för förord-
ningen om utsökningsavgifter. I så fall bör denna förordning byta namn, ef-
tersom den får ett vidare innehåll.
Av dessa skäl föreslår jag att den direkta hänvisningen i 9 § andra stycket 5 Prop. 1991/92:24
rättshjälpslagen till förordningen om utsökningsavgifter får utgå. I stället bör
anges som rättshjälpskostnader ”ansökningsavgift i mål enligt lagen
(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning samt särskild avgift
i utsökningsmål”. Även i 9a§ tredje stycket rättshjälpslagen bör hänvis-
ningen till förordningen om utsökningsavgifter utmönstras på samma sätt.
Mitt förslag: Fyra äldre författningar, som rör bl.a. verksamheten hos
länsstyrelserna och som inte längre behövs, skall upphävas.
Skälen för mitt förslag: Under arbetet med länsstyrelsereformen
(prop. 1988/89:154, BoU 1989/90:4 och 9, rskr. 89) har bl.a. en stor mängd
föreskrifter för länsstyrelsernas verksamhet granskats. Vid denna genom-
gång har ett antal författningar bedömts sakna betydelse i den nya verksam-
heten.
I lagen (1964:651) om överflyttande på länsstyrelse av vissa magistrat, kom-
munalborgmästare m.fl. åvilande uppgifter, som utfärdades i samband med
att magistrats- och kommunalborgmästarinstitutionerna avvecklades den
1 januari 1965 (prop. 1964:163, LU36, rskr. 325), regleras överförandet av
vissa arbetsuppgifter från magistrat, kommunalborgmästare m.fl. till bl.a.
länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall sålunda enligt lagen ta ut en avgift för
handräckning i beskattningsärenden som tidigare magistraten inkasserade.
De uppgifter som länsstyrelserna skall utföra enligt 1964 års lag utförs nu-
mera av kronofogdemyndigheten enligt lagen (1990:314) om ömsesidig
handräckning i skatteärenden. Sedan en hänvisning till magistraten i 16 §
kungörelsen (1935:568) angående handräckning åt tysk myndighet i vissa be-
skattningsärenden har upphävts genom en förordning (1991:63) om ändring
i denna kungörelse, har det sista hindret för upphävande av 1964 års lag un-
danröjts. Begreppen kommunalborgmästare och stadsstyrelse, vilka båda
förekommer i 1964 års lag, är sedan länge avskaffade.
I lagen (1970:390) med vissa bestämmelser i anledning av statens överta-
gande av lokalhållningen för de allmänna underrätterna regleras vissa ekono-
miska och andra relationer mellan staten och kommunerna i samband med
övertagandet (prop. 1970:106, 1LU43, rskr. 264). Bl.a. kan länsstyrelsen
förelägga tingshusbyggnadsskyldige, stad eller kommun att vid vite före-
lägga den försumlige att fullgöra sin skyldighet enligt lagen.
Också denna lag saknar i dag betydelse, eftersom den ansvars- och kost-
nadsfördelning mellan staten och kommunerna som föreskrivs i lagen inte
längre tillämpas.
Slutligen föreslår jag även att en kungörelse och en förordning, båda från
1820-talet, upphävs. Det gäller dels kungörelsen (1821:1205) angående vad
genom konvention mellan Kungl. Maj:t samt HansMaj:t kejsaren av Ryss-
land blivit överenskommet angående brottmålens behandling å ömse sidor
om riksgränsen, dels förordningen (1828:79 s. 1553) angående upphörande
10
av styrelseverkens domsrätt i vissa mål. Dessa författningar har länge saknat Prop. 1991/92:24
betydelse. Innehållet i författningarna - föreskrifter om brott och om dom-
stolarnas rättskipningsuppgifter - tillhör lagområdet enligt 1974 års rege-
ringsform. De måste därför upphävas genom lag.
Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1992 och de obsoleta
författningarna avses upphöra att gälla vid utgången av år 1991.
För tillämpningen av 15 kap. 6 a § UB innebär detta att de nya förbehålls-
beloppen skall gälla för införsel som verkställs efter ikraftträdandet. Beslu-
tande myndigheter bör kunna beakta de nya beloppen före ikraftträdande-
dagen när verkställighet skall ske först efter årsskiftet.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i utsökningsbalken,
2. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
3. lag om ändring i lagen (1991:516) om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429),
4. lag om upphävande av fyra författningar som rör bl.a. verksamheten
hos länsstyrelserna.
Förslaget under 4 har upprättats i samråd med chefen för civildepartemen-
tet.
På grund av frågornas beskaffenhet skulle lagrådets hörande sakna bety-
delse.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i utsökningsbalken,
2. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
3. lag om ändring i lagen (1991:516) om ändring i rättshjälpslagen
(1972:429),
4. lag om upphävande av fyra författningar som rör bl.a. verksamheten
hos länsstyrelserna.
11
Prop. 1991/92:24
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
12
Ändring föreslås i 15 kap 6 a § utsökningsbalken (UB) så att nivån för det
normalbelopp som tillämpas vid bestämmande av förbehållsbeloppet i sam-
band med införselbeslut anpassas till den nivå som gäller enligt socialstyrel-
sens vägledande socialbidragsnorm för år 1991. Dessutom skall även i fort-
sättningen normalbelopp ändras enligt konsumentprisindex vid årsskifte på
samma sätt som tidigare. Gäldenärernas levnadsnivå kommer i stort sett att
överensstämma med bl a den nivå, som gäller för pensionärer enligt 2 § första
stycket lagen (1991:162) om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpen-
sion. Ändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.
UB trädde i kraft den 1 januari 1982. Regeringen gav den 6 november 1986
riksskatteverket (RSV) i uppdrag att utvärdera UB i syfte att följa upp den
nya lagstiftningen. Verket fullgjorde uppdraget genom att till regeringen
överlämna rapporten Utvärdering av utsökningsbalken (RSV Rapport
1987:9). I rapporten redovisades vissa förslag som regeringen lade till grund
för fortsatta överväganden.
I ett regeringsbeslut den 14 april 1988 gavs RSV i uppdrag att göra en över-
syn av UB. Två delrapporter har hittills avgetts (RSV Rapport 1990:5 och
RSV Rapport 1991:1). Enligt uppdraget skulle bl a övervägas förändringar i
reglerna om löneexekution. Samtidigt med denna framställning hemställer
RSV hos regeringen om anstånd till den 1 mars 1992 med översynen bl a be-
träffande reglerna om löneexekution.
Reglerna om bestämmande av förbehållsbeloppet kommer att vara en vik-
tig del av den ovannämnda översynen. Det är emellertid angeläget att nor-
malbeloppen höjs redan den 1 januari 1992. Därför lämnas redan nu ett för-
slag till ändring av 15 kap 6 a § UB. I det fortsatta översynsarbetet kommer
ytterligare överväganden att göras beträffande bestämmande av förbehålls-
belopp.
När de tidigare reglerna om extra avdrag vid taxering och jämkning vid den
preliminära beskattningen på grund av existensminimum slopades flyttades
bestämmelserna om normalbelopp till 15 kap 6a§ UB från punkt 1 i anvis-
ningarna till 50 § kommunalskattelagen (SFS 1990:669). Samtidigt togs den
tidigare gällande hänvisningen till kommunalskattelagen i 15 kap 9§ andra
Prop. 1991/92:24
Bilaga 1
13
stycket UB bort. I sak påverkades inte systematiken för bestämmande av
förbehållsbelopp av denna ändring.
Ändringarna av skattelagstiftningen förutsattes medföra särskilt höga
kostnader under år 1991, varför det senare bestämdes att ett tillägg till nor-
malbeloppet för år 1991 skulle göras med tre procentenheter (SFS
1990:1441). Ändringen motiverades på följande sätt (prop 1990/91:54,
sl97f).
I kronofogdemyndighetens beslut om införsel bestäms ett förbehållsbelopp,
som anger vad gäldenären minst skall få behålla för egen del av sin lön. För-
behållsbelopp kan också fastställas genom beslut av skattemyndigheten för
att begränsa avdraget för kvarstående skatt. I förbehållsbeloppet ingår ett
normalbelopp, som skall anses innefatta alla vanliga levnadskostnader utom
bostadskostnad.
Normalbeloppet bestäms med ledning av bl a ett s k jämförelsetal som an-
ger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad föregående
år och prisläget i oktober 1985 (15 kap 6a § utsökningsbalken). Beräknings-
metoden innebär att förändringar som inträffar efter oktober månad inte
beaktas och att någon justering av förbehållsbeloppet i princip inte görs med
anledning av förändringar i prisläget under ett kalenderår.
I fråga om levnadskostnaderna under år 1991 gäller att de, utöver den ök-
ning som normalt sker successivt under årets gång, kommer att öka redan
från årets början som en följd av vissa redan beslutade ändringar i den indi-
rekta beskattningen. Med den beräkningsmetod som föreskrivs i 15 kap 6 a §
beaktas inte denna ökning.
Samtidigt minskar uttaget av direkt skatt from år 1991. För den som har
införsel eller kvarstående skatt kan emellertid det ekonomiska utrymme som
härigenom frigörs komma att tas i anspråk i sin helhet genom införseln eller
avdraget för kvarstående skatt.
För att inte vissa gäldenärer och skattskyldiga skall råka i en alltför besvär-
lig situation bör vid bestämmande av normalbelopp för år 1991 ett tillägg
göras till det belopp som räknats fram enligt 15 kap6a§ utsökningsbalken.
Tillägget bör motsvara tre procentenheter av detta belopp. En bestämmelse
om tillägget kan lämpligen tas in i ikraftträdandebestämmelsen till den änd-
ringsförfattning genom vilken bestämmelserna om beräkning av normalbe-
lopp fördes över till utsökningsbalken (SFS 1990:669).
Regeln om tillägg med tre procent innebär att gäldenärerna för år 1991 fått
ett förhöjt förbehållsbelopp som bara gäller under år 1991. Emellertid beak-
tar jämförelsetalet mellan konsumentprisindex mellan månaderna oktober
år 1985 och år 1991 de extra kostnadsökningarna enligt ändringarna i skatte-
lagstiftningen för år 1992.
Prop. 1991/92:24
Bilaga 1
Den 11 maj 1990 debatterades i riksdagen RSVs dåvarande normer för exis-
tensminimum. Statsrådet Bengt Lindqvist gjorde följande uttalande i frå-
gan.
Normerna för socialbidrag och riksskatteverkets normalbelopp för existens-
minimum kan inte på ett enkelt sätt jämföras med varandra.
Socialstyrelsen har i allmänna råd arbetat fram normer för vad som är att
anse som skälig levnadsnivå enligt socialtjänstlagen. Socialstyrelsens normer
omfattar alla vanliga levnadskostnader, vilket inte normalbeloppet för exis-
14
tensminimum gör. För att kunna jämföra de olika normerna bör därför till
normalbeloppet för existensminimum läggas kostnader för resor till och från
arbetet samt vissa kostnader för möbler, husgeråd, TV, radio, m m.
När det gäller normerna för barn är normalbeloppet för existensminimum
lika för alla barn oavsett ålder och inte som socialbidragsnormen uppdelad
på olika åldersgrupper.
Normalt skall socialbidrag till uppehälle inte behöva utgå till den som har
införsel eller utmätning i lön, eftersom förbehållsbeloppet i normalfallet
ungefärligen motsvarar den skäliga levnadsnivå som bistånd enligt 6 § social-
tjänstlagen skall tillförsäkra den enskilde.
Regeringen har emellertid gett riksskatteverket i uppdrag att göra en
översyn av utsökningsbalken. En av huvudpunkterna i översynen gäller just
införsel och utmätning i lön. Där torde även frågor om beräkning av förbe-
hållsbelopp komma upp. Uppdraget skall redovisas under hösten 1990.
Vid senare tillfälle har riksdagen fastställt skälig levnadsnivå för pensionärer
i 2 § första stycket lagen (1991:162) om särskilt kommunalt bostadstillägg till
folkpension. Härvid skall den pensionsberättigade erhålla minst det belopp
som följer av socialstyrelsens vägledande socialbidragsnorm. I samband med
riksdagsbehandlingen gjordes bl a följande utskottsuttalande (1990/91:SfU
19, s7n).
Det förslag som nu läggs fram i propositionen innebär att en pensionär ge-
nom en schablonmässig bedömning skall få medel som räcker till en skälig
levnadsnivå. Utskottet kan inte utesluta att en sådan schablonmässig bedöm-
ning grundad på den enskilda kommunens norm kan leda till att vissa pensio-
närer inte når upp till en skälig levnadsnivå. Utskottet föreslår därför den
ändringen i propositionens förslag att vid den schablonmässiga beräkningen
av vad som vid utgivande av särskilt kommunalt bostadstillägg skall anses
som skälig levnadsnivå skall lägst tillämpas den nivå som nu följer av social-
styrelsens allmänna råd om vägledande socialbidragsnorm - vilken grundar
sig på konsumentverkets kostnadsberäkningar - dvs för närvarande 3 114 kr
för ensamstående och 5 160 kr för samboende, allt per månad. En ändring
av denna innebörd bör göras i lagförslagets 2§.
I allmänna råd från socialstyrelsen 1985:1, Socialbidrag, redovisas den vägle-
dande socialbidragsnorm som åsyftas i lagen (1991:162) om särskilt kommu-
nalt bostadstillägg till folkpension. Beloppen omräknas varje år bl a med led-
ning av basbeloppet. Beträffande år 1991 har socialstyrelsen särskilt beaktat
konsekvenserna av skatteomläggningen (jfr socialstyrelsens meddelande-
blad nr 2/91).
Följande månadsbelopp rekommenderas för år 1991.
Prop. 1991/92:24
Bilaga 1
|
Ensamstående |
3114 kr |
|
Sammanboende |
5 160 kr |
|
Barn | |
|
0-3 år |
1504 kr |
|
4-10 år |
1 770 kr |
|
11-20 år |
2038 kr |
Prop. 1991/92:24
Som normalbelopp vid införsel gäller för år 1991 följande årsbelopp, när 1
ändring gjorts enligt dels 15 kap 6 a § utsökningsbalken, dels ikraftträdande-
bestämmelsen till lagen (1990:669) om ändring i utsökningsbalken.
Ensamstående
Sammanboende
Barn (alla åldrar)
32445 kr
56135 kr
20703 kr
Efter omräkning gäller följande normalbelopp avseende månad för införsel
år 1991.
Ensamstående
Sammanboende
Barn (alla åldrar)
2703 kr
4677 kr
1 725 kr
Denna framställning berör inte normalbeloppen vid utmätning av lön, vilka
f n är 15 % högre än motsvarande belopp vid införsel. Någon ändring av UB
erfordras inte eftersom RSV kan justera normalbeloppen för löneutmätning
med stöd av 7 kap 4§ utsökningsförordningen (1981:981).
2.6.1 Motiv
Då nivån för beräkning av normalbelopp vid införsel fastställdes, bestämdes
densamma med beaktande av då gällande socialbidragsnormer. Följande ut-
talande görs av departementschefen i proposition 1975/76:91 om ändrade
regler för beräkning av existensminimum (s 34 f).
De föreslagna normalbeloppen är anpassade efter allmänt tillämpade social-
hjälpsnormer, närmast den sk Stockholmsnormens grundbelopp. Härige-
nom uppnås den fördelen att den enskilde inte behöver vända sig till sociala
myndigheter för att få medel till skattebetalning. Så kan bli fallet med nu
gällande bestämmelser, ett förhållande som har kritiserats. För att undvika
detta kan därför de föreslagna normalbeloppen inte lämpligen knytas an till
lägre belopp än socialhjälpsnormerna.
Av praktiska skäl bör dock enligt min mening ett fast belopp tillämpas hela
kalenderåret. Procentsatserna har också bestämts på sådant sätt att belop-
pen blir högre än socialhjälpsnormerna i början av året men kan bli något
lägre mot slutet av året.
2.6.2 Skillnader
Vid jämförelse mellan de av socialstyrelsen rekommenderade månadsbelop-
pen och normalbeloppen vid införsel överensstämmer i stort de kostnader
som omfattas av desamma. Följande avvikelser gäller emellertid.
Fackföreningsavgift omfattas av normalbeloppen vid införsel. Däremot
ingår inte denna avgift i månadsbeloppet vid beräkning av socialhjälpsbe-
lopp. Avgiften måste läggas till särskilt. I socialhjälpsbeloppen ingår bl a 16
även posten ”möbler, husgeråd, TV, radio m m” med 376 kr/mån för ensam-
stående och 488 kr/mån för sammanboende (preciserat belopp saknas för
barn). Vid beräkning av förbehållsbelopp vid införsel ingår inte denna kost-
nad i normalbeloppet. Däremot kan tillägg till normalbeloppet göras vid
kreditköp avseende beneficieegendom av skäligt värde, om borgenären kan
få egendomen återtagen vid betalningsdröjsmål. Se punkt 3.2.3 i RSVs re-
kommendationer mm om bestämmande av förbehållsbeloppet vid införsel
under år 1991 (RSV Ex 1990:2). I praktiken är det ovanligt att denna tilläggs-
bestämmelse tillämpas.
Till månadsbelopp respektive normalbelopp läggs boendekostnad och ut-
gift för resor till och från arbetet (viss schablon förekommer beträffande till-
lägg vid beräkning av förbehållsbelopp vid införsel).
Som redovisats under punkt 2.3 har riksdagen bestämt att skälig levnadsnivå
för ensamstående pensionär år 1991 är 3 114 kr/mån. Till detta belopp kom-
mer utgift för boendekostnad. Normalbeloppet vid införsel är 2703 kr/mån,
dvs 411 kr lägre. För pensionär som är föremål för införsel kan konsekvensen
bli att staten bidrar till pensionärens boendekostnad enligt lagen om särskilt
kommunalt bostadstillägg till folkpension samtidigt som en del av detta be-
lopp tas i anspråk genom införsel. Följande exempel illustrerar det nu sagda.
En ensamstående pensionär förutsätts få sammanlagt 5 900 kr/mån genom
folkpension, pensionstillskott och kommunalt bostadstillägg (KBT). Något
avdrag för preliminär skatt görs inte. Hyran är 3500 kr/mån. Eftersom en-
dast 2400 kr/mån återstår efter betalning av boendekostnaden erhåller pen-
sionären ett särskilt kommunalt bostadstillägg med 714 kr/mån. Pensionären
lever då på den skäliga levnadsnivån 3 114 kr/mån.
Är gäldenären föremål för införsel kan kronofogdemyndigheten beräkna
förbehållsbeloppet på följande sätt (KBT förutsätts vara 1 900 kr/mån).
Normalbelopp 2703 kr/mån
Boendekostad 886 kr/mån
(3 500-1 900-714) __________________
Förbehållsbelopp 3589 kr/mån
Den införselbara pensionen är 4000 kr/mån (5 900 - 1900). Införsel kan
meddelas med 411 kr/mån (4 000 - 3 589). För pensionären får införselbeslu-
tet följande ekonomiska konsekvenser.
Pension och bostadstillägg 6614 kr/mån
Hyra -3500 kr/mån
Införsel -411 kr/mån
Återstår 2703 kr/mån
Konsekvensen är att 411 kr/mån av det särskilda bostadstillägget tas i an-
språk till den införselbara skulden.
Prop. 1991/92:24
Bilaga 1
17
Riksdagen har i lagen om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension
tagit ställning till vad som är skälig levnadsnivå för pensionär. Bakom riksda-
gens ställningstagande får anses ligga ett accepterande av den nivå som följer
av socialstyrelsens vägledande socialbidragsnorm. Enligt RSVs mening bör
inte införselgäldenärernas levnadsnivå understiga den nivå som riksdagen
bestämt för pensionärer och accepterat för socialbidragstagare. Skäl skulle
till och med kunna anföras för att den som arbetar bör få mer än en bidrags-
tagare. Detta tänkande har numera slagit igenom i sjukförsäkringssystemet.
Motiv skulle av den anledningen kunna finnas för att låta förbehållsbeloppet
vid införsel vara högre än socialbidragsnormen. RSV nöjer sig emellertid f n
med att föreslå samma ersättningsnivå. Genom en höjning till den av social-
styrelsen rekommenderade socialbidragsnivån undviks den effekt som illu-
streras under punkt 2.7.
115 kap 6 a § första stycket UB anges bl a att lön får tas i anspråk för inför-
sel ”endast i den mån lönen överstiger vad gäldenären behöver för eget un-
derhåll och familjens behov”. En anpassning av UBs regler till socialbidrags-
normerna innebär att normalbeloppet vid införsel även kommer att inbe-
gripa posterna ”möbler, husgeråd, TV, radio m m”. Enligt RSVs mening lig-
ger en sådan ändring i tiden. De nuvarande posterna ”kost, kläder, tvätt,
hygien” bör kompletteras med de ovan nämnda posterna. En sådan tillämp-
ning strider inte mot ordalydelsen i 15 kap. 6a § första stycket UB.
Vid anpassning av normalbeloppen till socialbidragsbeloppet uppkommer
en särskild fråga om förfarandet då det gäller normalbelopp för barn. Barn-
tillägget enligt socialstyrelsens normer är differentierat för olika åldrar. Det
är inte möjligt att på kort tid ge kronofogdemyndigheterna det datastöd som
erfordras för ett differentierat barntillägg. Därför föreslås endast ett barn till-
lägg. Det exekutiva normalbeloppet för barn anpassas till vad som gäller för
barn i åldern 4-10 år enligt socialstyrelsens normer.
Förslaget om höjning av normalbeloppet vid införsel kommer även att på-
verka de utmätningsfria beloppen vid löneutmätning. Storleken av dessa be-
lopp kommer dock att bestämmas senare i särskild ordning av RSV. Höj-
ningarna kommer att helt eller delvis begränsa möjligheten till löneexeku-
tion, eftersom gäldenärerna inte kan väntas få löneökningar som motsvarar
de föreslagna ändringarna av normalbeloppen. Det går inte att förutsäga i
vilken omfattning indrivningen genom löneexekution minskar. Däremot är
skälen för höjning av normalbeloppet så många och angelägna att den före-
slagna ändringen bör göras, trots att indrivningen kan komma att påverkas i
en icke förutsägbar omfattning.
Prop. 1991/92:24
Bilaga 1
18
Som framhållits under punkt 2.1 kommer vid den fortsatta översynen av UB
reglerna om beräkning av förbehållsbelopp vid löneexekutiva beslut att ses
över ytterligare en gång. Avsikten med det nu framlagda förslaget är att
åstadkomma en anpassning av dagens regler till den nu gällande socialbi-
dragsnormen, så att normalbeloppen höjs redan den 1 januari 1992.
I förslaget har beloppen enligt 1991 års socialbidragsnorm räknats om till
årsbelopp och därefter rundats av till jämnt hundratal kronor. För år 1992
skall uppräkning dessutom göras med beaktande av höjningen av konsu-
mentprisindex mellan månaderna oktober år 1990 och 1991. Konsekvensen
för år 1992 kan trots detta bli att en mindre skillnad finns. Detta beror på att
normalbeloppen följer konsumentprisindex och socialbidragsnormen basbe-
loppet. Dessutom kan socialstyrelsen fritt besluta om ytterligare uppräkning
av beloppen. I det fortsatta utredningsarbetet kommer att övervägas de kon-
sekvenser som bl a en eventuell höjning av socialstyrelsens socialbidrags-
norm bör få för de exekutiva besluten.
Oberoende av eventuell skillnad mellan normalbelopp och socialbidrags-
normen under 1992 anser RSV det vara motiverat att föreslå en anpassning
till den nivå som gäller för 1991. Normalbeloppet för införsel närmar sig vä-
sentligt socialbidragsnormen. Det är inte osannolikt att en eventuell skillnad
kommer att vara obetydlig.
Härmed föreslås ändrad lydelse av 15 kap 6 a § UB i enlighet med bilagt för-
slag. Förutom uppräkningen av normalbelopp föreslås att avrundningsre-
geln till jämnt hundratal kronor tas bort. Den saknar praktisk betydelse, ef-
tersom årsbeloppet inte används utan normalbeloppet omräknas till bl a må-
nadsbelopp. Dessutom föreslås vissa redaktionella ändringar.
Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad skattechef. Vid den slut-
liga handläggningen har även närvarit kronodirektören Burup och avdel-
ningsdirektören Sjögren, föredragande.
Bodil Hulgaard
Ulf Sjögren
Prop. 1991/92:24
Bilaga 1
19
Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken att 15 kap. 6a§ skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:24
Bilaga 1
15 kap.
6a§
Lön får tas i anspråk för införsel endast i den mån lönen överstiger vad
gäldenären behöver för eget underhåll och familjens behov (förbehållsbe-
loppet) samt till fullgörande av betalningsskyldighet till annan som vid inför-
sel har lika rätt som sökanden eller bättre rätt än denne.
Förbehallsbeloppet bestäms med
ledning av ett normalbelopp, som
utgör för ensamstående skattskyldig
22900 kronor, för sammanlevande
makar 39700 kronor och för varje
barn 14600 kronor multiplicerade
med det tal (jämförelsetal) som an-
ger förhållandet mellan det all-
männa prisläget i oktober månad
föregående år och prisläget i okto-
ber 1985. Normalbeloppen skall av-
rundas uppåt till helt hundratal kro-
nor. Normalbeloppen skall anses in-
nefatta alla vanliga levnadskostna-
der utom bostadkostnad, som be-
räknas särskilt och läggs till normal-
beloppen.
Normalbelopp som avses i andra si
ringen bestämmer.
Förbehallsbeloppet bestäms med
ledning av ett normalbelopp, som
för kalenderår utgör för ensamstå-
ende 37400 kronor, för sammanle-
vande makar och därmed jämställda
62000 kronor och för varje barn
21300 kronor multiplicerade med
det tal (jämförelsetal) som anger
förhållandet mellan det allmänna
prisläget i oktober månad före-
gående år och prisläget i oktober
1990. Normalbeloppen skall anses
innefatta alla vanliga levnadskostna-
der utom bostadskostnad, som be-
räknas särskilt och läggs till normal-
beloppen.
:ket fastställs av myndighet som rege-
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
20
Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1
Propositionens lagförslag.................................... 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1991 6
1 Inledning ............................................. 6
2 De enskilda förslagen................................... 7
2.1 Höjning av förbehållsbeloppen vid införsel............ 7
2.2 Allmän rättshjälp skall omfatta ansökningsavgifter i den
nya summariska processen.......................... 9
2.3 Upphävande av vissa författningar................... 10
2.4 Ikraftträdande m.m................................ 11
3 Upprättade lagförslag................................... 11
4 Lagrådets hörande..................................... 11
5 Hemställan............................................ 11
6 Beslut................................................ 12
Prop. 1991/92:24
Bilaga 1
Bilaga 1 Skrivelse från riksskatteverket.......................
13
21
gotab 40043, Stockholm 1991