Prop.
1991/92:19
Regeringen förelägger riksdagen vad som tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 12 september 1991 för den åtgärd och det ända-
mål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Odd Engström
\ Bengt Lindqvist
I propositionen redovisas en överenskommelse som träffats med företrä-
dare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkring-
en m.m. för år 1992. Den ansluter till det system med schabloniserade
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen som infördes fr.o.m. år 1985.
Till skillnad från år 1991 har parterna kunnat enas även om storleken
på den allmänna sjukvårdsersättningen för år 1992. Till följd av den s.k.
äldrereformen överförs ca 21 % av kostnaderna för hälso- och sjukvården
från sjukvårdshuvudmännen till kommunerna, varför den allmänna sjuk-
vårdsersättningen har reducerats med diygt 3 miljarder kr. Om man
bortser från detta ökar dock det totala ersättningsbeloppet från sjukförsäk-
ringen med 100 milj.kr. under år 1992.
Därtill kommer ett bruttotillskott till sjukvårdshuvudmännen på sam-
manlagt ca 200 milj.kr. till följd av att dessa fr.o.m. år 1992 förväntas
överta debitering och uppbörd av sjukhusvårdsavgifter för bl.a. sjuk-
penningförsäkrade. Denna systemförändring är föranledd av att en arbets-
givarperiod på 14 dagar då kommer att införas inom sjukförsäkringen.
Förändringen förutsätter vissa ändringar i bl.a. lagen (1962:381) om
allmän försäkring. I propositionen läggs därför fram förslag om sådana
lagändringar.
1 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 19
Den år 1991 införda särskilda ersättningen på 400 milj.kr. för rehabili- Prop. 1991/92:19
terings- och behandlingsinsatser har också höjts och uppgår under år 1992
till högst 485 milj.kr.
En viktig utgångspunkt för överenskommelsen är att parterna gemen-
samt formulerat den fortsatta inriktningen på det utvecklings- och föränd-
ringsarbete som numera bedrivs inom hälso- och sjukvården. Behovet av
att kunna följa upp och utvärdera arbetet inom hälso- och sjukvården, inte
minst det pågående intensiva utvecklings- och förändringsarbetet, har
därvid särskilt uppmärksammats. Parterna har också redovisat ett antal
pågående eller nyligen avslutade aktiviteter som visar att ett stort antal
aktörer är engagerade i detta arbete.
Parterna är eniga om nödvändigheten av att stödja sådana åtgärder hos
sjukvårdshuvudmännen som syftar till en bättre informationsförsöijning
på alla nivåer inom hälso- och sjukvården. Enligt överenskommelsen
avsätts högst 20 milj.kr. under år 1992 för detta ändamål, inkl, medel
för nationella register för produktkontroll.
För att effektivisera informationsförsöijningen bl.a. med inriktning på
att förbättra folkhälsan skall inrättas ett epidemiologiskt centrum vid
socialstyrelsen. För år 1992 avsätts högst 5 milj.kr. för delfinansiering
av ett sådant centrum.
Prop. 1991/92:19
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § och 4 kap. 8 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
4 f
Om inte annat följer av 10 - 10 b §§ utgör hel sjukpenning för dag
följande andel av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad
med 365, nämligen
1. 65 procent för de första tre dagarna med sjukpenning i vaije sjuk-
period, dock med undantag som anges i 4 b §,
2. 80 procent för tid därefter till och med den nittionde dagen i sjuk-
perioden,
3. 90 procent för tid därefter. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela
krontal.
För varje dag då den försäkrade
får sjukhusvård skall sjukpenning
enligt denna lag minskas med
70 kronor, dock med högst en tredje-
del av sjukpenningens belopp. Där-
vid skall det belopp varmed
minskning sker avrundas till närmast
lägre hela krontal.
Andra stycket gäller inte i fråga
om sjukpenning för tid då den för-
säkrade uppbär hel ålderspension
enligt denna lag.
Om den försäkrade av arbetsgivaren erhåller lön under sjukdom för
samma tid som sjukpenningen avser, skall sjukpenning som utges med
den procentandel som anges i första stycket 1 eller 2 minskas med det
belopp som lönen under sjukdom överstiger 10 procent av vad den för-
säkrade skulle ha fått i lön om han varit i arbete, och sjukpenning som
utges med den procentandel som anges i första stycket 3 minskas med
hela lönen under sjukdom. Till den del lönen under sjukdom utges i
förhållande till lön i arbete som för år räknat överstiger den högsta sjuk-
penninggrundande inkomst som kan beräknas enligt 2 § skall minskning
dock endast ske med belopp som överstiger 75 procent av lönen i arbete
när sjukpenning utges med den procentandel som anges i första stycket
1 och 90 procent av lönen i arbete när sjukpenning utges med den
procentandel som anges i första stycket 2 eller 3.
( Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1991:325.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:19
Vid tillämpning av bestämmelserna
i fjärde stycket skall ersättning som
utges på grund av förmån av fri
gruppsjukförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställs i kol-
lektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer anses som lön
under sjukdom från arbetsgivare.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i andra stycket skall ersättning
som utges på grund av förmån av
fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställs i kol-
lektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer anses som lön
under sjukdom från arbetsgivare.
Det belopp varmed minskning skall göras avrundas till närmast lägre
hela krontal. Avräkning skall i första hand göras vid utbetalning av
sjukpenning som avser samma tid som den lön under sjukdom som föran-
lett minskningen men får också göras vid närmast följande utbetalning av
sjukpenning.
4 kap.
8
Föräldrapenning får utges med belopp som motsvarar hel, halv eller
fjärdedels garantinivå när föräldern arbetar högst tre fjärdedelar av nor-
mal arbetstid.
Bestämmelserna i 3 kap. 4 § andra
stycket om minskning av sjukpenning
tillämpas på föräldrapenning när den
försäkrade får sjukhusvård. Hel
föräldrapenning utges dock alltid
lägst med belopp motsvarande ga-
rantinivån enligt 6 § första stycket.
I den mån den försäkrade inte har
begärt att förmånen utges för tid då
sjukhusvården pågår, skall minsk-
ningen i stället göras pä föräldra-
penning som utges till den försäkra-
de därefter.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i fråga om minskning av
sjukpenning eller föräldrapenning som avser tid före ikraftträdandet.
3 Senaste lydelse 1987:1321.
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4a § och 20 kap. 8 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring1 i paragrafernas lydelse enligt lagen (1990:1466)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
4a §
Prop. 1991/92:19
Vad som sägs i 4 § andra och
tredje styckena gäller också en för-
säkrad som vistas vid en sådan vård-
inrättning som enligt lagen
(1990:1402) om övertagande av
vissa sjukhem och andra vårdinrätt-
ningar övertagits av kommunen.
För varje dag då en försäkrad
vistas vid en sådan vårdinrättning
som enligt lagen (1990:1402) om
övertagande av vissa sjukhem och
andra vårdinrättningar övertagits av
kommunen skall sjukpenning enligt
denna lag minskas med 70 kronor,
dock med högst en tredjedel av sjuk-
penningens belopp. Därvid skall
det belopp varmed minskning sker
avrundas till närmast lägre hela
krontal.
Första stycket gäller inte i fråga
om sjukpenning för tid då den för-
säkrade uppbär hel ålderspension
enligt denna lag.
20 kap.
8 §
Den som är försäkrad eller eljest äger rätt till ersättning enligt denna lag
åligger att, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av regeringen
eller, efter regeringens bestämmande, av riksförsäkringsverket, lämna de
uppgifter, som är av betydelse för tillämpningen av lagen. Beträffande
den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt föräldrabal-
ken har förmyndaren eller, om det kan anses följa av uppdraget, gode
mannen eller förvaltaren skyldighet att lämna uppgifterna.
Den som driver en sjukvårdsin-
rättning som är att anse som sjukhus
enligt denna lag är skyldig att med-
dela den allmänna försäkringskas-
san när en patient tas in för vård på
sjukhuset och när sjukhusvården
upphör. Sådan uppgift skall utan
dröjsmål lämnas till den försäkrings-
kassa där patienten är inskriven.
Den som driver en sjuk-
vårdsinrättning som är att anse som
sjukhus enligt denna lag är skyldig
att meddela den allmänna försäk-
ringskassan när en patient, som
avses i 2 kap. 12 §, tas inför vård
på sjukhuset och när sjukhusvården
upphör. Sådan uppgift skall utan
dröjsmål lämnas till den försäkrings-
kassa där patienten är inskriven.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
1* Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:19
Andra stycket äger motsvarande
tillämpning på den som driver en
vårdinrättning som enligt lagen
(1990:1402) om övertagande av
vissa sjukhem och andra vårdinrätt-
ningar övertagits av kommunen.
Den som driver en vårdinrättning
som enligt lagen (1990:1402) om
övertagande av vissa sjukhem och
andra vårdinrättningar övertagits av
kommunen är skyldig att meddela
den allmänna försäkringskassan
när en försäkrad tas in på vårdin-
rättningen och när vistelsen där
upphör. Sådan uppgift skall utan
dröjsmål lämnas till den försäk-
ringskassa där den försäkrade är
inskriven.
Prop. 1991/92:19
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1040) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring1
dels att 22 kap. 14 § skall upphöra att gälla,
dels att 3 kap. 15 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
15 §
Sjukpenning utgår ej för tid då den försäkrade
a) fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst, om tjänstgöringen
inte avser grundutbildning eller därtill omedelbart anslutande repetitions-
utbildning;
b) är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med sär-
skilda bestämmelser om vård av unga med stöd av 3 § sagda lag;
c) är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt;
d) i annat fall än under b) eller c) sagts av annan orsak än sjukdom
tagits om hand på det allmännas bekostnad;
e) vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar medan
han utför arbete som ett led i en här i riket bedriven verksamhet eller
som sjöman anställd på svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller
i fall som avses i 7 b § reser till utlandet med försäkringskassans med-
givande.
För varje dag då en försäkrad
bereds vård i ett sådant hem för
vård eller boende eller familjehem
enligt socialtjänstlagen (1980:620)
som ger vård och behandling åt
missbrukare av alkohol eller narko-
tika, skall sjukpenning på begäran
av den som svarar för vårdkostna-
derna minskas på det sätt som fram-
går av 4 § andra stycket. Det belopp
som sjukpenningen minskas med
skall betalas ut till den på vars be-
gäran minskningen har gjorts.
För vaije dag då en försäkrad
bereds vård i ett sådant hem för
vård eller boende eller familjehem
enligt socialtjänstlagen (1980:620)
som ger vård och behandling åt
missbrukare av alkohol eller narko-
tika, skall sjukpenningen på begäran
av den som svarar för vårdkostna-
derna minskas med 70 kronor, dock
med högst en tredjedel av sjukpen-
ningens belopp. Därvid skall det
belopp varmed minskning sker av-
rundas till närmast lägre hela kron-
tal. Det belopp som sjukpenningen
minskas med skall betalas ut till den
på vars begäran minskningen har
gjorts.
Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad som avses
under c) vid sjukdom som inträffar under tid då han får vistas utom
anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 8 § lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring1 samt punkt 1 av ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
till lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
8 §2
För dag då den försäkrade erhaller
sjukhusvård minskas sjukpenningen
med belopp som framgår av 3 kap.
4 § andra stycket lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Bestämmelserna i 3 kap. 14 och 15 §§ lagen om allmän försäkring skall
tillämpas även beträffande sjukpenning som utges från arbetsskadeförsäk-
ringen.
Prop. 1991/92:19
1. Denna lag3 träder i kraft den 1
juli 1977, då lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring skall upphöra
att gälla. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om skada som
har inträffat före ikraftträdandet.
1. Denna lag3 träder i kraft den
1 juli 1977, då lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring skall upphöra
att gälla. Ifråga om skada som har
inträffat före ikraftträdandet gäller
fortfarande äldre bestämmelser,
dock med undantag av 13 § andra
stycket nämnda lag såvitt avser
avdrag på sjukpenning vid sjukhus-
vård.
1. Denna lag4 träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i fråga om minskning av eller
avdrag på sjukpenning som avser tid före ikraftträdandet.
1 Lagen omtryckt 1977:264.
2 Senaste lydelse 1990:163.
3 1976:380.
4 1991:0000.
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1989:225) om ersättning till smitt-
bärare i paragrafens lydelse enligt lagen (1991:1043) om ändring i lagen
(1990:1469) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §
I fråga om smittbärarpenning tillämpas även följande föreskrifter i lagen
(1962:381) om allmän försäkring, nämligen
3 kap. 3 § om ersättning när förtidspension utges m.m.,
3 kap. 4 § andra stycket och 4 a § 3 kap. 4 a § om minskning av
om minskning av ersättning, ersättning,
3 kap. 6 § om anmälan av inkomstförhållanden m.m.,
3 kap. 10 § tredje stycket om tid som skall jämställas med tid för för-
värvsarbete,
3 kap. 15 § första stycket a) - d) samt andra och tredje styckena om
ersättning när värnpliktstjänstgöring fullgörs m.m.,
3 kap. 16 § om arbetsgivarinträde,
3 kap. 17 § om indragning eller nedsättning av ersättning.
I fråga om den som uppbär smittbärarpenning tillämpas även föreskrif-
terna om åtgärder för rehabilitering i 22 kap. 5 och 6 §§ lagen om allmän
försäkring.
Prop. 1991/92:19
Härigenom föreskrivs att punkt 1 av ikraftträdande- och övergångs-
bestämmelserna till lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1. Denna lag1 träder i kraft den 1 juli 1977.
Genom lagen upphäves
a) militärersättningslagen (1950:261),
b) förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret,
c) förordningen (1954:250) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under vistelse å anstalt m.m.
Äldre bestämmelser gäller fort- Ifråga om skada som har inträffat
farande i fråga om skada som har före ikraftträdandet gäller fortfaran-
inträffatföre ikraftträdandet. de äldre bestämmelser, dock med
undantag av 6 § 2 mom. andra
stycket militärersättningslagen såvitt
avser avdrag på sjukpenning vid
sjukhusvård.
Prop. 1991/92:19
1. Denna lag2 träder i kraft den 1 januari 1992.
2. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i fråga om avdrag på sjuk-
penning som avser tid före ikraftträdandet.
1 1977:265.
2 1991:0000.
10
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1991
Närvarande: statsrådet Engström ordförande, och statsråden
S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Wallström,
Lööw, Persson, Molin, Larsson, Asbrink
. oredragande: statsrådet Lindqvist
Det nuvarande systemet med schabloniserad ersättning från den allmänna
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen har gällt fr.o.m. år 1985.
Det innebar när det infördes en successiv övergång från prestationsbund-
na ersättningar till en samlad ersättning per invånare i form av en allmän
sjukvårdsersättning. Härvid skedde även en samordning med försäkring-
ens ersättningar till försäkringsanslutna privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster för att förbättra förutsättningarna för en samordnad plane-
ring av den offentliga och den privata hälso- och sjukvården i enlighet
med hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Förutom en allmän sjukvårdsersättning har vaije år lämnats ett varie-
rande antal särskilda ersättningar för olika ändamål till sjukvårdshuvud-
männen. Under år 1991 utges från sjukförsäkringen sammanlagt
15 262 milj.kr., varav 14 772,5 milj.kr. utgör allmän sjukvårdsersätt-
ning. År 1988 skedde en viktig förändring vid fördelningen av den all-
männa sjukvårdersättningen till sjukvårdshuvudmännen. Då komplettera-
des principen om en invånarbaserad ersättning med ett antal behovskrite-
rier. Den sålunda utvecklade fördelningsmodellen var helt genomförd
fr.o.m. år 1990. De fördelningskriterier som ligger till grund för den
behovsrelaterade fördelningen är skillnader i befolkningens dödlighet,
sjukfrånvaro och förtidspensionering samt antalet ensamboende äldre.
Fördelningsmodellen har givit sjukvårdshuvudmännen ökade förutsätt-
ningar att anpassa hälso- och sjukvårdens resurser till skillnader i vårdbe-
hoven.
Genom överenskommelsen för år 1991 beslöts två större förändringar
i ersättningssystemet. I linje med utvecklingen mot ökad mål- och resul-
tatstyrning med uppföljning och utvärdering av sjukvårdshuvudmännens
11
verksamhet inordnades de särskilda ersättningarna för avinstitutionalise- Prop. 1991/92:19
ring, förebyggande åtgärder samt tillhandahållande av hjälpmedel åt
handikappade i den allmänna sjukvårdsersättningen. Samtidigt infördes,
som ett led i den ökade satsningen inom rehabiliteringsområdet, en sär-
skild ersättning för att förbättra kapaciteten inom hälso- och sjukvården
för rehabiliterings- och behandlingsinsatser. Dessa medel, som skall bidra
till att sänka det s.k. ohälsotalet, utbetalas först sedan försäkringskassan
och sjukvårdshuvudmannen kommit överens om hur medlen bäst skall
användas för att förbättra kapaciteten på just detta område inom hälso-
och sjukvården.
Den överenskommelse som nu har träffats för år 1992 följer i allt
väsentligt de principer som lagts fast i tidigare träffade överenskommelser
fr.o.m. år 1985. Överenskommelsen innehåller dock några viktiga mo-
ment som jag särskilt vill nämna.
Som utgångspunkt för överenskommelsen för år 1991 preciserade par-
terna gemensamt inriktningen på utvecklings- och förändringsarbetet inom
hälso- och sjukvården under år 1991. En viktig målsättning med detta
arbete, som har ett fl erårsperspektiv, är att säkra hälso- och sjukvårdens
kvalitet och ett effektivt utnyttjande av tillgängliga ekonomiska och per-
sonella resurser. I den för år 1992 träffade överenskommelsen lämnas
en redovisning av detta pågående arbete på olika områden, varvid fram-
går att många aktörer är engagerade. Ur statsmakternas perspektiv är det
angeläget att utvecklingen kan följas på nationell nivå och att nationella
uppföljningar och utvärderingar kan göras. Det är emellertid i första hand
sjukvårdshuvudmännens ansvar att kontinuerligt följa upp verksamheten
och utvärdera förändringsarbetet.
Parterna är mot den bakgrunden överens om att det är nödvändigt att
stödja åtgärder som syftar till en förbättrad informationsförsörjning inom
hälso- och sjukvården på alla nivåer. Ett viktigt led i en förbättrad infor-
mationsförsörjning för att bl.a. förbättra folkhälsan är inrättandet av ett
epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen med uppgift att på nationell
nivå följa och analysera orsaker till ohälsa och förekomst av olika sjuk-
domar m.m. Parterna har därför i överenskommelsen för år 1992 enats
om att avsätta högst 20 milj.kr. för att i första hand utveckla och förbät-
tra informationsförsörjningen inom hälso- och sjukvården och högst
5 milj.kr. som delfinansiering av ett epidemiologiskt centrum vid social-
styrelsen.
Erfarenheterna av den fr.o.m. år 1991 införda särskilda ersättningen
för rehabiliterings- och behandlingsinriktade insatser har varit mycket
positiva enligt parternas bedömning. Överenskommelsen för år 1992
innebär därför en ökning av denna ersättning från 400 till 485 milj.kr.
Sjukvårdshuvudmännen skall senast under mars 1992 inkomma till resp,
försäkringskassa med en resultatredovisning för medlens användning för
år 1991. Dessa redovisningar bör läggas till grund för en utvärdering av
denna ersättningsform inför nästa överläggningstillfälle.
12
Partema har också enats om att sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992 Prop. 1991/92:19
skall handha debitering och uppbörd av avgifterna för sjukhusvård för
bl.a. de sjukpenningförsäkrade, varvid ordningen med sjukhusvårdsav-
drag från sjukpenning skall upphöra. Denna förändring föranleds av att
riksdagen nyligen beslutat om att införa en arbetsgivarperiod med sjuklön
under de första 14 dagarna av en sjukperiod.
I övrigt vill jag framhålla att äldrereformens genomförande den
1 januari 1992 kommer att medföra en betydande överföring av kostnader
för hälso-och sjukvård från sjukvårdshuvudmännen till kommunerna. Till
följd härav skall en motsvarande reduktion göras av den allmänna sjuk-
vårdsersättningen för år 1992. Denna reduktion har beräknats till
3 066 milj.kr.
Jag förordar att de i överenskommelsen angivna åtgärderna genomförs
på det sätt som jag redovisar i det följande. Förslaget om att sjukvårds-
huvudmännen övertar administrationen av sjukhus vårdsavgifter för bl.a.
de sjukpenningförsäkrade förutsätter ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL) och i viss angränsande lagstiftning. I övrigt
ankommer det på regeringen att fatta nödvändiga beslut. Riksdagen bör
beredas tillfälle att ta del av överenskommelsen genom att den fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1. Chefen för socialdepartementet
kommer senare att föreslå regeringen de förordningsändringar som krävs
för genomförandet.
Jag förutsätter att sjukvårdshuvudmännen informerar berörd personal
inom hälso- och sjukvården om innehållet i den träffade överenskommel-
sen.
Sjukvårdsersättning från den allmänna sjukförsäkringen utges enligt
2 kap. AFL i form av ersättning för bl.a. öppen hälso- och sjukvård,
läkarvård, sjukvårdande behandling som utförs av annan än läkare, sjuk-
husvård, tandvård samt för resekostnader i samband med vården eller be-
handlingen. Vidare utges viss ersättning för sjukvårdshuvudmännens
kostnader för handikapphjälpmedel samt ersättning för avinstitutionalise-
ring och förebyggande hälsovård. Ersättningarna utbetalas enligt grunder
som regeringen fastställer.
I anslutning till att nya regler infördes fr.o.m. år 1985 för ersättning
från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen ändrades även reglerna
för anslutning av privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster till sjuk-
försäkringens ersättningssystem. Den då införda ordningen för anslutning
gäller fortfarande med vissa mindre ändringar.
13
1** Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 19
Det totala ersättningsbelopp som lämnas från sjukförsäkringen till sjuk-
vårdshuvudmännen uppgår till 15 262 milj.kr. för år 1991. Av detta
belopp utgörs 14 772,5 milj.kr. av en allmän sjukvårdsersättning som
fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen efter en behovsbaserad modell.
Denna ersättning avser inte bara primärvård och övrig öppen vård, sjuk-
husvård samt sjuktransporter utan fr.o.m. år 1991 även avinstitutionalise-
ring, förebyggande åtgärder samt tillhandahållande av hjälpmedel åt
handikappade. I beloppet ingår även summan av de avgifter som tas ut av
sjukpenningförsäkrade och pensionärer vid sjukhusvård.
Den allmänna sjukvårdsersättningen fördelas sedan år 1988 enligt en
behovsbaserad modell mellan sjukvårdshuvudmännen, vilka delas in i tre
behovsklasser. Differensen i ersättning per invånare mellan klasserna är
50 kr. Det innebär således att ersättningen per invånare i klass 3 är
100 kr. högre än i klass 1. Den allmänna ersättningen finansieras till ca
29 % genom att 4 300 milj.kr. av statsbidraget till allmän sjukvård m.m.
utges till sjukvårdshuvudmännen.
Fr.o.m. år 1991 infördes en särskild ersättning till sjukvårdshuvud-
männen på sammanlagt högst 400 milj.kr. för att förbättra kapaciteten
inom hälso- och sjukvården för rehabiliterings- och behandlingsinsatser.
Vidare infördes fr.o.m. år 1991 särskilda ersättningar för handledning
av kiropraktorer, för vissa patientöverföringar till Finland samt för anord-
nande av rikssjukvård för HIV-smittade med högst 1, 2 resp. 5 milj.kr.
I likhet med tidigare år finansieras, enligt en särskild överenskommelse
mellan staten och Landstingsförbundet, Handikappinstitutets verksamhet
inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen. Bidraget, som tidigare
ingick i ersättningen för tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappade,
utges fr.o.m. år 1991 som ett direkt bidrag från sjukförsäkringen och
uppgår till 46,5 milj.kr.
Vidare lämnas under år 1991 en särskild ersättning med sammanlagt
högst 21 milj.kr. till sjukvårdshuvudmännen för att göra det möjligt för
dessa att öka tillgången på psykoterapeutiska behandlingsresurser.
Under år 1991 lämnas även en ersättning på högst 10 milj.kr. för att
öka tillgängligheten och kapaciteten inom hälso- och sjukvården samt
sammanlagt högst 4 milj.kr. till de sjukvårdshuvudmän som åtar sig att
svara för nationella register för produktkontroll.
Nu redovisade ersättningsbelopp och grunderna för dem har - med
undantag för statsbidraget till allmän sjukvård m.m. - fastställts av rege-
ringen i förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårds-
huvudmännen från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Enligt en särskild överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvud-
männen skall ett särskilt bidrag utges till den psykiatriska vården under
åren 1982-1991. För år 1991 uppgår bidraget till 186 milj.kr. med
fördelning mellan sjukvårdshuvudmännen efter särskilda regler.
Prop. 1991/92:19
14
Genom överenskommelsen för år 1991 enades parterna om att den statliga
regleringen av avgifterna inom den öppna hälso- och sjukvården skulle
avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1991. Denna förändring omfattade även
avgiftssystemet för de till sjukförsäkringssystemet anslutna privatpraktise-
rande läkarna och sjukgymnasterna. Det förutsattes också att avgifterna
för den sjuk- och hälsovård som lämnas inom företags- och studerande-
hälsovården skulle anpassas till sjukvårdshuvudmännens avgiftssystem.
Motivet för att avreglera systemet med öppenvårdsavgifter var att skapa
förutsättningar för sjukvårdshuvudmännen att effektivare kunna utnyttja
hälso- och sjukvårdens organisation och resurser t. ex. genom att differen-
tiera avgiftssättningen mellan olika typer av mottagningar eller genom att
införa enhetliga avgifter för öppenvård.
Parterna var eniga om att denna avreglering krävde ändringar i det s.k.
högkostnadsskyddet för öppen sjukvård och läkemedel. Härmed avsågs
en övergång från ett egenkostnadstak baserat på antal vårdbesök eller
läkemedelsinköp inom en 12-månadersperiod till ett egenkostnadstak för
de försäkrade på högst 1 500 kr. under en motsvarande period. En sådan
ändring förutsatte dock beslut av riksdagen.
Riksdagen beslutade under hösten 1990 i enlighet med ett förslag från
regeringen om nämnda ändring i högkostnadsskyddet.
Det nya avgiftssystemet, som trädde i kraft fr.o.m. år 1991, har med-
fört att ett antal sjukvårdshuvudmän har differentierat sina avgifter mellan
olika typer av mottagningar. Landstingsförbundet har gjort en samman-
ställning över avgifterna inom öppenvården fr.o.m. den 1 januari 1991.
Denna visar att avgiften för läkarvård inom primärvården i allmänhet är
100 kr. Vid sjukhusanslutna öppna mottagningar (länssjukvård) är mot-
svarande avgift hos en del huvudmän något högre, dock högst 150 kr.
För annan sjukvårdande behandling än läkarvård varierar avgifterna
mellan 40 och 75 kr, men är i regel 50 eller 60 kr.
Det belopp när högkostnadsskyddet skall inträda är enligt riksdagens
beslut maximerat till 1 500 kr. Av Landstingsförbundets sammanställning
framgår att samtliga sjukvårdshuvudmän beslutat tillämpa ett lägre be-
lopp. I regel ligger detta mellan 1 000 - 1 200 kr.
För sluten sjukhusvård tas avgift ut genom försäkringskassans försorg.
För förvärvsarbetande sker detta i form av ett avdrag på sjukpenningen
med högst 70 kr. per vårddag. Ett motsvarande avgiftssystem tillämpas
för pensionärer med hel ålderspension och pensionärer med hel förtids-
pension. För pensionärer utgör avgiften, per dag räknat, en tredjedel av
utgående pensioner från den allmänna försäkringen före skatt, dock högst
65 kr. för vaije vårddag.
Prop. 1991/92:19
15
Vid införandet av det nya ersättningssystemet till sjukvårdshuvudmännen
fr.o.m. år 1985, ändrades reglerna för privatpraktiserande läkares och
sjukgymnasters anslutning till försäkringskassans ersättningssystem.
Enligt huvudregeln får därmed en privatpraktiserande läkare eller sjuk-
gymnast anslutning till försäkringssystemet endast om sjukvårdshuvud-
mannen tillstyrker detta. En sådan tillstyrkan sker i regel genom att ett
samverkansavtal träffas. Vid omläggningen år 1985 infördes på försök
även fri etableringsrätt inom stödområdena A,B och C för privatpraktiker
med heltidsverksamhet. Denna försöksverksamhet permanentades fr.o. m.
år 1988. Då permanentades också en annan fr.o.m. år 1985 införd för-
söksverksamhet med fri ersättningsetablering över hela landet.
Därefter har vissa andra smärre justeringar och kompletteringar gjorts
i villkoren för försäkringsanslutning. Av dessa kan nämnas ändringarna
i den fria ersättningsetableringen den 1 juli 1989. Då begränsades denna
till att gälla endast i de fall tillträdande privatläkare avser att driva verk-
samheten vidare med i huvudsak oförändrad inriktning. Vidare infördes
möjlighet för privatläkare att vid överlåtelse av befintlig praktik i sam-
band med pensionering under kortare tid arbeta parallellt med den tillträ-
dande läkaren.
Den 1 juli 1990 slopades den nämnda stödområdesindelningen A, B
och C och ersattes av en indelning i två stödområden, benämnda 1 och
2. Ändringen innebar att vissa kommuner eller delar av kommuner som
ingick i stödområde C inte längre ingick i ett permanent stödområde.
Denna ändring var av betydelse för bestämmelserna om fri nyetablering
för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. Enligt beslut av rege-
ringen har den nya stödområdesindelningen fr.o.m. år 1991, med några
undantag, lagts till grund för reglerna om nyanslutning till försäkrings-
kassan.
Fr.o.m. år 1991 gäller också - till skillnad från vad som gäller för
läkare i övrigt - att läkarpsykoanalytiker kan kombinera en tjänstgöring
på halvtid hos offentlig sjukvårdshuvudman med verksamhet som privat-
praktiker.
I likhet med tidigare år har parterna gemensamt formulerat vissa allmänna
utgångspunkter för utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården. Under
de senaste åren har allt större vikt lagts vid behovet av att intensifiera
utvecklingsinsatserna inom hälso- och sjukvården för att bl.a. säkerställa
kvalitet och ett effektivt utnyttjande av tillgängliga ekonomiska och perso-
nella resurser. Rikrevisionsverket har nyligen i en rapport till regeringen
framhållit att det saknas en återkommande samlad uppföljning och ut-
16
värdering av hälso- och sjukvården mot de angivna målen för verksam-
heten. Det pågående intensiva utvecklings- och förändringsarbetet under-
stryker också behovet av en relevant utvärdering.
Det pågår för närvarande ett flertal aktiviteter som är inriktade på
uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvården. Mycket av detta
arbete har dock ett mer långsiktigt perspektiv och förutsätter både bättre
grunddata och inte minst större enhetlighet i sjukvårdshuvudmännens
redovisningssystem för att relevant utvärdering skall kunna ske. För både
regering och riksdag är det mycket angeläget att framför allt utvecklingen
på riksnivå kan följas och att uppföljningar och utvärderingar kan göras
på denna nivå. En mer fullständig redovisning kan emellertid företas först
när bättre och enhetligare grunddata finns.
Som ett resultat av föregående års överenskommelser om inriktningen
av utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården har en nationell sam-
rådsgrupp för kvalitet inom hälso- och sjukvården bildats. Gruppen
förväntas inom en nära framtid redovisa vissa förslag om hur kvalitets-
säkringsarbetet bör bedrivas och organiseras. Vidare pågår ett arbete
under medverkan av expertgrupper inom socialstyrelsen med att utveckla
kriterier och indikationer för att föra upp patienter på väntelista resp,
erbjuda vård vid vissa tillstånd/diagnoser. En redovisning av det arbetet
beräknas kunna ske vid årsskiftet 1991/92.
Landstingsförbundet har nyligen publicerat två rapporter som ger viss
möjlighet att studera skillnader i resursfördelning och resursutnyttjande
mellan och inom landstingen och som ger visst underlag för att belysa
vad hälso- och sjukvården presterar samt att bedöma hur väl insatta
resurser utnyttjats. På grund av olikheter i sjukvårdshuvudmännens upp-
följnings-och redovisningssystem är dock möjligheterna till jämförelser
mellan huvudmännen begränsade.
Vidare har Landstingsförbundet med start i april 1991 inlett fortlöpande
rapportering av väntelistsituationen för ett antal väldefinierade diagnoser.
Inom ramen för det s.k. Dagmar 50-projektet har en uppföljning och
utvärdering av resursutnyttjande och tillgänglighet företagits och redovi-
sats inom de sex specialiteterna ortopedi, kirurgi, intemmedicin, urologi,
kvinnosjukvård och ögonsjukvård. När nämnda projekt avslutas vid
utgången av detta år kommer även förslag att lämnas om hur denna typ
av uppföljningar skall kunna företas kontinuerligt.
En arbetsgrupp med företrädare för socialdepartementet och Landstings-
förbundet bereder för närvarande frågan om hur sjukvårdshuvudmännen
skall kunna redovisa uppgifter om prestationer i öppen och sluten vård,
resurser, köer och väntetider för vissa ingrepp, väntetider inom den
öppna delen av primärvården, antal färdigbehandlade patienter, effekter
av vården m.m.
Enligt den nuvarande ansvarsfördelningen inom hälso- och sjukvården
är det främst sjukvårdshuvudmännens ansvar att kontinuerligt följa upp
verksamheten och utvärdera förändringsarbetet. Parterna har genom den
träffade överenskommelsen varit eniga i bedömningen att det är nödvän-
digt att stödja åtgärder som syftar till en förbättrad informationsförsöij-
Prop. 1991/92:19
17
ning på alla nivåer inom hälso-och sjukvården. En utgångspunkt för detta Prop. 1991/92:19
är det utredningsarbete som den s.k. informationsstrukturutredningen
(INFHOS) nyligen redovisat (SOU 1991:7). Utredningen behandlade och
klargjorde främst frågor om ansvarsfördelningen mellan de olika aktörer-
na och framhöll att arbetet med en gemensam informationsstruktur bör
ses som en fortlöpande utvecklingsprocess, vars innehåll och form fort-
löpande kommer att påverkas av förändringar i hälso- och sjukvårdens
organisation, ledning och styrning, datateknikens utveckling samt verk-
samhetens behov.
Ett annat enligt parterna viktigt led i en förbättrad informationsförsörj-
ning med inriktning på att bl.a. förbättra folkhälsan är inrättandet av ett
epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen. Dess främsta uppgift skall
vara att på nationell nivå följa, analysera och rapportera om utvecklingen
av folkhälsoproblem, sjukdomar och sociala problem samt motsvarande
riskfaktorers utbredning i olika befolkningsgrupper. För att det skall vara
möjligt att upprätta och vidmakthålla relevanta register blir dock centru-
met helt beroende av att korrekt och enhetlig information inges av samt-
liga berörda huvudmän.
Parterna har, mot bakgrund av behovet av att snabba åtgärder krävs
hos sjukvårdshuvudmännen för förbättringar i informationsförsörjningen,
enats om att avsätta sammanlagt högst 20 milj.kr. för främst detta ända-
mål under år 1992. Dessutom har enighet nåtts om att ytterligare högst
5 milj.kr. avsätts för att möjliggöra inrättandet av ett epidemiologiskt
centrum vid socialstyrelsen.
Avslutningsvis vill jag nämna att parterna som ett ytterligare led i ut-
vecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården, i enlighet med överenskom-
melsen för år 1991, gemensamt utrett förutsättningarna för att överföra
kostnadsansvaret för läkemedel inom öppenvården från riksförsäkrings-
verket till sjukvårdshuvudmännen. På grundval av denna utredning har
parterna enats om att snarast påböija överläggningar med inriktning på att
senare under år 1991 träffa en särskild överenskommelse om ett sådant
överförande med ett beräknat genomförande den 1 januari 1993.
I samband med äldrereformens genomförande den 1 januari 1992 överförs
ca 21 % av sjukvårdshuvudmännens kostnader för hälso- och sjukvård till
kommunerna. Med anledning härav skall ett ersättningsbelopp av motsva-
rade storlek föras över från sjukvårdshuvudmännen till kommunerna. För
sjukvårdshuvudmännens vidkommande innebär detta bl.a. en reduktion
av den allmänna sjukvårdsersättningen med 3 066 milj.kr. Denna reduk-
tion skall hos samtliga sjukvårdshuvudmän ske med ett lika stort belopp
räknat per invånare.
18
Den 1 januari 1992 införs en arbetsgivarperiod på 14 dagar inom sjuk- Prop. 1991/92:19
försäkringen. Arbetsgivarna kommer att under denna period svara för
sjukersättning i form av sjuklön. Försäkringskassan kommer därför inte
att under arbetsgivarperioden kunna ta ut avgifter för sjukhusvård genom
avdrag på sjukpenningen. Sjukvårdshuvudmännen erhåller för närvarande
dessa avgifter genom att ett belopp motsvarande summan av sjukpen-
ningavdragen, ca 200 milj.kr., ingår i den allmänna sjukvårdsersättning-
en. Det är med stor tillfredsställelse jag konstaterar att parterna har
kunnat enas om att sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992 skall överta
administrationen för debitering och uppbörd av dessa avgifter. Någon
reducering av den allmänna sjukvårdsersättningen med nämnda belopp
skall därvid inte ske. Detta innebär i praktiken ett bruttotillskott till
sjukvårdshuvudmännen på sammanlagt 200 milj.kr., då de ges rätt att ta
ut dessa avgifter av de försäkrade med ett i princip lika stort belopp.
Erfarenheterna av den år 1991 införda särskilda ersättningen på
400 milj.kr. för att förbättra kapaciteten inom hälso- och sjukvården för
rehabiliterings- och behandlingsinsatser har hittills - enligt vad alla in-
blandade parter framhållit - varit mycket positiva. Detta gäller såväl
samarbetet mellan försäkringskassan och sjukvårdshuvudmannen som
inriktningen av de lokalt träffade överenskommelserna angående dessa
nyinsatta resurser. Jag anser därför att det är angeläget att fortsätta med
att utveckla detta nya sätt att samarbeta. Den överenskomna höjningen av
ersättningen till högst 485 milj.kr. för år 1992 är ett uttryck för detta.
I överenskommelsen har parterna framhållit att uppföljning och utvärde-
ring av utvecklingen inom hälso- och sjukvården måste förbättras i olika
avseenden. Inte minst behöver åtgärder vidtas hos sjukvårdshuvudmännen
för en bättre informationsförsöijning. För detta arbete har parterna som
nämnts i det föregående enats om att avsätta högst 20 milj.kr. under år
1992. I detta belopp ingår även den under föregående år i särskild ord-
ning beslutade ersättningen till de sjukvårdshuvudmän som åtagit sig att
svara för nationella register för produktkontroll. Det förutsätts att Lands-
tingsförbundet i sitt arbete med dessa frågor samarbetar med socialstyrel-
sen. Landstingsförbundet lämnar förslag till fördelning av dessa medel till
riksförsäkringsverket för beslut.
Parterna har som också nämnts enats om att under år 1992 avsätta högst
5 milj.kr. som delfinansiering av ett epidemiologiskt centrum vid social-
styrelsen. Centrumets uppgift skall i huvudsak vara att på nationell nivå
följa och analysera orsaker till ohälsa och förekomst av olika sjukdomar.
Åtgärden att inrätta detta centrum bör enligt min uppfattning också ses
som ett led i en förbättrad informationsförsöijning. Socialstyrelsen och
Landstingsförbundet skall lämna en gemensamt upprättad plan över
verksamheten vad avser hälso-och sjukvård vid detta centrum till riks-
försäkringsverket för beslut om ersättning.
I likhet med vad som bestämdes för de två närmast föregående åren
har parterna enats om att en särskild ersättning för psykoterapeutisk
verksamhet bör lämnas till sjukvårdshuvudmännen även under år 1992.
Detta ekonomiska stöd gör det möjligt för huvudmännen att genom vård-
19
avtal med legitimerade privata vårdgivare öka tillgången på psykotera- Prop. 1991/92:19
peutisk behandling till rimliga kostnader för de försäkrade. Nästan alla
huvudmän har också utnyttjat denna möjlighet till resursförstärkning. Det
är därför rimligt att denna ersättningsform kvarstår under år 1992 och att
beloppet med hänsyn till den allmänna kostnadsutvecklingen höjs till
högst 23 milj.kr. Det är också - som framgår av överenskommelsen -
nödvändigt att parterna gör en gemensam uppföljning av medlens an-
vändning inför nästa överläggningstillfälle.
Vidare har parterna - i enlighet med en särskild överenskommelse -
enats om att även under år 1992 utge direkt ersättning från sjukförsäk-
ringen för finansiering av Handikappinstitutets verksamhet. Ersättningsbe-
loppet bör med hänsyn till den allmänna kostnadsutvecklingen höjas till
49 milj.kr. Denna särskilda överenskommelse framgår av bilaga 2.
I övrigt har parterna enats om att de fr.o.m. år 1991 införda särskilda
ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen förhandledd praktiktjänstgöring
av kiropraktorer, för överföring av vissa patienter från Sverige till Fin-
land samt för anordnande av rikssjukvård för HIV-smittade skall utges
även under år 1992. De totala ersättningsbeloppen som för år 1991 var
högst 1, 2 resp. 5 milj.kr. skall för år 1992 vara högst 1, 1,25 resp.
5,25 milj.kr. Ersättningen för överföring av vissa patienter från Sverige
till Finland har reducerats, eftersom parterna anser det sannolikt att den
endast kommer att utnyttjas sporadiskt. För samtliga dessa tre ersättnings-
former gäller att socialstyrelsen svarar för handläggningen av förekom-
mande ärenden och lämnar ett underlag till riksförsäkringsverket för
beslut.
Som framgår av vad jag redovisat under avsnitt 2.2 lämnas efter år
1991 inte något särskilt bidrag till den psykiatriska vården.
Ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen skall i enlighet med vad jag
ovan redovisat sammanfattningsvis vara följande.
a) Allmän sjukvårdsersättning avseende såväl öppen som sluten vård
m.m. med fördelning enligt den behovsmodell som gällt sedan år 1988
och som jag tidigare beskrivit. Ersättningsbeloppet har i enlighet med
överenskommelsen i förhållande till år 1991 reducerats med
3 066 milj.kr. till följd av äldrereformen.
Totalt utges en allmän sjukvårdsersättning med 11 706,5 milj.kr. för
1992. Fördelningen av ersättningen mellan sjukvårdshuvudmännen fram-
går av bilaga 1:2.
Vid utbetalning av den allmänna ersättningen till resp, sjukvårdshuvud-
man skall försäkringskassan som tidigare frånräkna det belopp som mot-
svarar under närmast föregående år utbetalade försäkringsersättningar
till de försäkringsanslutna privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster
som var verksamma inom resp, sjukvårdshuvudmans geografiska område.
b) För att förstärka hälso- och sjukvårdens resurser för rehabiliterings-
och behandlingsinsatserutges under vissa förutsättningar ersättning med
sammanlagt 485 milj.kr. Fördelningen av dessa medel mellan sjukvårds-
huvudmännen sker enligt en särskild fördelningsmodell, som är baserad
på det s.k. ohälsotalet och invånarantalet. Medlen utbetalas av försäk-
20
ringskassan först när kassan och huvudmannen träffat en lokal överens- Prop. 1991/92:19
kommelse om medlens användning. Fördelningen av ersättningen mellan
huvudmännen framgår av bilaga 1:3.
c) För finansiering av Handikappinstitutets verksamhet lämnas ersätt-
ning med 49 milj.kr. enligt en särskild överenskommelse mellan staten
och Landstingsförbundet. Ersättningen utbetalas av riksförsäkringsverket.
d) För att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen att öka tillgången på
psykoterapeutiska behandlingsresurser utges ersättning med sammanlagt
högst 23 milj.kr. Ersättningen fördelas mellan huvudmännen och utges
dels med 300 000 kr. per huvudman, dels med 1,80 kr. per invånare.
Den lämnas efter särskild rekvisition av riksförsäkringverket under förut-
sättning att sjukvårdshuvudmannen träffat av socialstyrelsen godkända
vårdavtal med legitimerade privata vårdgivare.
e) För åtgärder hos sjukvårdshuvudmännen som syftar till enförbättrad
informationsförsörjning och till de sjukvårdshuvudmän som åtar sig att
svara för nationella register för produktkontroll samt för att fortsätta
arbetet med att öka tillgängligheten och kapaciteten inom hälso- och
sjukvården utges ersättning med sammanlagt högst 20 milj.kr. Det förut-
sätts att Landstingsförbundet samarbetar i dessa frågor med socialsty-
relsen. Landstingförbundet lämnar förslag till fördelning av medlen till
riksförsäkringsverket för beslut om fördelning och utbetalning av ersätt-
ningen.
f) För inrättande av ett epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen
lämnas ersättning med högst 5 milj.kr. Socialstyrelsen och Landstings-
förbundet lämnar - för den del som omfattar hälso- och sjukvården - en
gemensamt upprättad plan över denna verksamhet vid centrumet till
riksförsäkringsverket för utbetalning av ersättningen.
g) För de sjukvårdshuvudmän som svarar för handledd praktiktjänst-
göring av kiropraktorer enligt socialstyrelsens anvisningar utges ersättning
med sammanlagt högst 1 milj.kr. Ersättning lämnas med högst
90 000 kr. per praktikant. Socialstyrelsen svarar för handläggningen av
dessa ärenden och tillställer riksförsäkringsverket ett underlag för utbe-
talning av ersättningen.
h) För överföring av vissa patienter från Sverige till Finland utges
ersättning med sammanlagt högst 1,25 milj.kr. I varje enskilt fall lämnas
ersättning för hälften av den vårdkostnad som uppkommer sedan sjuk-
vårdshuvudmannens ansvar för kostnaden upphört efter ett halvt år.
Socialstyrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden och tillstäl-
ler riksförsäkringsverket ett underlag för den årsvisa utbetalningen av
ersättningen.
i) För anordnandeav institutioner för HTV-smittade som omhändertas
för isolering enligt smittskyddslagen lämnas ersättning med sammanlagt
högst 5,25 milj.kr. Ersättning utges därvid med högst 525 000 kr. per
plats och år. Socialstyrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden
och tillställer riksförsäkringsverket ett underlag för utbetalning av ersätt-
ningen.
21
Den totala ekonomiska omfattningen av överenskommelsen om ersätt- Prop. 1991/92:19
ning till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen för år 1992, fram-
går av följande sammanställning.
|
Ändamål |
Totalbelopp | |
|
1. |
Allmän sjukvårdsersättning |
11 706,5 |
|
2. |
Särskild ersättning för rehabili- |
485 |
|
3. |
Ersättning till Handikappinstitutet |
49 |
|
4. |
Särskild ersättning för psykotera- |
23 |
|
5. |
Särskild ersättning för informations- |
20 |
|
6. |
Särskild ersättning till epidemio- |
5 |
|
7. |
Särskild ersättning för handledning |
1 |
|
8. |
Särskild ersättning för vissa patient- |
1,25 |
|
9. |
Särskild ersättning för rikssjukvård |
5,25 |
|
12 296,00 | ||
Överenskommelsen innebär i förhållande till år 1991 att det totala
ersättningsbeloppet från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
minskar med 2 966 milj.kr. Om man bortser från reduceringen av ersätt-
ningen på 3 066 milj.kr. till följd av äldrereformen, ökar emellertid
ersättningsbeloppet med 100 milj.kr. under år 1992. Härutöver far sjuk-
vårdshuvudmännen genom överenskommelsen behålla ersättningsbeloppet
på ca 200 milj .kr. avseende sjukhusvårdsavdragen för sjukpenningförsäk-
rade samt laglig rätt att ta ut dessa avgifter med ett i princip lika stort
totalbelopp. Detta innebär i praktiken ett bruttotillskott på ytterligare ca
200 milj.kr.
Ersättningarna skall i likhet med tidigare år till större delen utges från
den allmänna sjukförsäkringen. För sjukförsäkringens finansiering lämnas
också ett särskilt statsbidrag. I årets budgetproposition (prop.
1990/91:100, bil.7) har för budgetåret 1991/92 under punkt E 15. Bidrag
till allmän sjukvård m.m. tagits upp ett förslagsanslag på
4 512 682 000 kr. I avvaktan på de nu slutförda överläggningarna med
företrädare för sjukvårdshuvudmännen har förutsatts att från det särskilda
statsbidraget skall utges bidrag till den allmänna sjukvårdsersättningen
med oförändrat belopp 4 300 milj.kr. för år 1992. Utbetalning från
22
nämnda anslag följer de allmänna utbetalningsregler som gäller för den Prop. 1991/92:19
allmänna sjukvårdsersättningen, vilket innebär att sjukvårdshuvudmännen
får ersättningen månadsvis i efterskott.
Mitt förslag: Den 1 januari 1992 överförs administrationen av av-
gifterna för sjukhusvård för försäkrade som uppbär sjukpenning,
föräldrapenning eller smittbärarpenning från försäkringskassorna till
sjukvårdshuvudmännen. Avgifterna för sjukhusvård för den som
uppbär sjuklön eller rehabiliteringspenning enligt de nya lagregler
som träder i kraft den 1 januari 1992 skall också administreras av
sj uk vårdshuvudmännen.
Skälen för mitt förslag: Vid sjukhusvård tillämpas för närvarande den
ordningen att försäkringskassan tar ut en avgift av patienten för vaije
vårddag på sjukhus. Beroende på om patienten är förvärvsarbetande eller
ålders- eller förtidspensionär sker detta genom att ett avdrag beräknas
och görs på sjukpenning eller på utgående pensionsförmåner från den
allmänna försäkringen före skatt. Denna avgift, som är högst 70 kr. resp.
65 kr. per vårddag, motsvarar i huvudsak kostnader för kost och logi
under sjukhusvistelsen.
Dessa avdrag beräknas bl.a. på grundval av uppgifter om patienternas
in- och utskrivningsdagar som sjukvårdshuvudmännen inrapporterar till
försäkringskassorna. Det är således kassorna som svarar för uppbörden
av dessa avgifter. Medel motsvarande summan av sjukpenningavdragen
för sjukhusvård ingår i den allmänna sjukvårdsersättning som utges till
sjukvårdshuvudmännen.
Genom beslut av riksdagen (prop. 1990/91:181, SfU18, rskr.372) kom-
mer den 1 januari 1992 en arbetsgivarperiod på 14 dagar att införas inom
sjukförsäkringen. Arbetsgivarna kommer att under denna period svara för
utbetalning av sjuklön till sina anställda vid deras sjukfrånvaro. Det
innebär att förutsättningar inte föreligger för försäkringskassan att under
arbetsgivarperioden ta ut avgifter för sjukhusvård genom avdrag på
sjukpenningen.
Till följd härav har fråga uppkommit om det är möjligt att föra över
administrationen för debitering och uppbörd av dessa sjukhusvårdsavgifter
från försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen. Det är med stor
tillfredsställelse som jag nu konstaterar att en överenskommelse har
kunnat nås om en modell för en sådan förändring som jag kan ansluta
mig till. Den innebär att administrationen inte bara omfattar avgifter för
23
tid under vilken sjuklön skall utbetalas, utan även avgifter när sjuk- Prop. 1991/92:19
penning, föräldrapenning, rehabiliteringspenning eller smittbärarpenning
utges. Jag vill i samband härmed också framhålla att det är naturligt att
den som svarar för sjukvården debiterar och uppbär avgifter till följd av
denna. Så sker ju också i fråga om avgifterna för den öppna hälso- och
sjukvården. Trots att sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1992 övertar
denna administrativa uppgift från försäkringskassorna måste huvudmän-
nen i vissa fall kunna inhämta uppgifter från försäkringskassorna för att
korrekta avgifter skall kunna debiteras. Jag förutsätter att detta infor-
mationsbehov kommer att tillgodoses på ett smidigt sätt.
Enligt överenskommelsen skall sjukvårdshuvudmännen inte erhålla sär-
skild kompensation för de administrativa merkostnader som kan upp-
komma till följd av detta nya åtagande. För försäkringskassornas vid-
kommande uppkommer genom denna förändring en mindre administrativ
besparing.
När det gäller frågan om en motsvarande överföring av administrationen
av sjukhusvårdsavgiftema för ålders- och förtidspensionärer i landstings-
kommunal vård har parterna enligt överenskommelsen varit ense om att
denna skall tas upp i de överläggningar som skall avse ersättningar från
sjukförsäkringen för tiden efter år 1992. Som jag framhållit i det föregå-
ende är det naturligt att den som svarar för sjukvården debiterar och
uppbär avgifter för denna. Jag vill i detta sammanhang erinra om att
kommunerna fr.o.m år 1992 övertar ansvaret för betydande delar av
hälso- och sjukvården för de äldre, vilket innebär att även kommunerna
kommer att inrapportera nämnda uppgifter till försäkringskassan. Frågan
om en ev. ansvarsförändring vad gäller den återstående administrationen
av sjukhusvårdsavgifterna kommer således att beröra även kommunerna.
Vad jag nu redovisat förutsätter att reglerna i AFL rörande avdrag på
sjukpenning, föräldrapenning resp, rehabiliteringspenning i samband med
sjukhusvård upphävs. I lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och
lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare liksom i vissa äldre för-
fattningar, nämligen lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring och
militärersättningslagen (1950:261), finns hänvisningar till de nämnda
reglerna i AFL. Dessa hänvisningar skall följaktligen utgå. Den som
driver en sjukvårdsinrättning skall fortsättningsvis till försäkringskassan
lämna in- och utskrivningsuppgift endast angående patienter som har hel
ålders- eller förtidspension. Detta föranleder ändring i 20 kap. 8 § andra
stycket AFL. Vidare skall göras redaktionella ändringar i 3 kap. 4a § och
20 kap. 8 § tredje stycket resp. 3 kap. 15 § andra stycket AFL, som
gäller avdrag på sjukpenning i samband med vistelse vid vissa sjukhem
och andra vårdinrättningar som övertagits av en kommun resp, i samband
med viss vård enligt socialtjänstlagen (1980:620).
Mot bakgrund av den avsedda ändringen av administrationen av sjukhus-
vårdsavgiften har parterna i överenskommelsen förordat ett avgiftssystem
som i princip innebär att sjukvårdshuvudmännen under år 1992 får ta ut Prop. 1991/92:19
en högsta avgift på 70 kr. per vårddag och att det blir sjukvårdshuvud-
mannen som beslutar om ev. regler för nedsättning av sjukhusvårdsav-
giftens storlek. Det nya avgiftssystemet förutsätts enligt överenskommel-
sen komma att gälla för alla försäkrade, oavsett om de uppbär sjuklön,
sjukpenning, föräldrapenning, rehabiliteringspenning ellersmittbärarpen-
ning. Av bl.a. administrativa skäl är det inte motiverat att ha olika av-
giftssystem för sjukpenningförsäkrade. Det nya systemet ger sjukvårdshu-
vudmännen möjlighet att besluta om lägre avgift än 70 kr. per vårddag.
Särskild hänsyn bör därvid tas till de grupper av sjukförsäkrade som i dag
inte uppbär någon sjukpenning eller har låg sjukpenning och därmed inte
betalar någon avgift eller en låg avgift för sjukhusvård. Detta gäller bl.a.
barn och hemmamakeförsäkrade.
Jag vill erinra om att omläggningen av administrationen av sjukhus-
vårdsavgiftema innebär att de beslut som sjukvårdshuvudmännen fattar
i fråga om sjukhusvårdsavgift inte kommer att kunna överklagas enligt
socialförsäkringens bestämmelser för besvärsprövning.
I enlighet med vad jag har anfört har inom socialdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1990:1466) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1991:1040) om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
5. lag om ändring i lagen (1991:1043) om ändring i lagen (1990:1469)
om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,
6. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd.
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen att
1. anta lagförslagen.
Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att
2. ta del av vad jag har anfört om ersättningarna från sjukförsäk-
ringen till sjukvårdshuvudmännen och därmed sammanhängande
frågor.
25
Prop. 1991/92:19
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för
den åtgärd och det ändamål som föredraganden har hemställt om.
26
SOCIALDEPARTEMENTET
LANDSTINGSFÖRBUNDET
1991-06-20
Prop. 1991/92:19
Bilaga 1
Efter överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårdshuvud-
männen har överenskommelse träffats om ersättningar från sjukförsäk-
ringen till sjukvårdshuvudmännen under år 1992 enligt följande. Överens-
kommelsen grundas på motsvarande överenskommelser år 1984, 1986,
1987, 1989 samt 1990 avseende ersättningar för åren 1985 t.o.m. 1991.
Följande ersättningar utges till sjukvårdshuvudmännen enligt nu gällande
överenskommelser för år 1991 och enligt beslut av regeringen.
a) Allmän sjukvårdsersättning avseende såväl öppen som sluten vård
med 14 772,5 milj.kr.
b) Ersättning till Handikappinstitutet med 46,5 milj.kr.
c) Särskild ersättning för rehabiliterings- och behandlingsinsatser med
400 milj.kr.
d) Särskild ersättning för psykoterapeutisk verksamhet med 21 milj.kr.
e) Särskild ersättning för ökad tillgänglighet och kapacitet i hälso- och
sjukvården med 10 milj.kr.
f) Särskild ersättning till register för produktkontroll med 4 milj. kr.
g) Särskild ersättning för handledning av kiropraktorer med 1 milj. kr.
h) Särskild ersättning för vissa patientöverföringar till Finland med
2 milj.kr.
i) Särskild ersättning för anordnande av rikssjukvård för HIV-smittade
med 5 milj.kr.
Totalt utges till sjukvårdshuvudmännen ersättningar från sjukförsäk-
ringen och bidrag till allmän sjukvård enligt punkterna a)—i) med
15 262 milj.kr. för år 1991.
Den behovsbaserade fördelningen av den allmänna sjukvårdsersättningen
genomfördes fullt ut fr.o.m. år 1990. Den innebär att skillnaden i ersätt-
ning är 50 kr. per invånare mellan var och en av de tre behovsklasser
som sjukvårdshuvudmännen är uppdelade i. Genom äldrereformens ge-
nomförande den 1 januari 1992 överförs ca 21 % av sjukvårdshuvud-
männens kostnader för hälso- och sjukvård till kommunerna. Till följd
27
härav skall en motsvarande reduktion göras av den allmänna sjukvårdser-
sättning som lämnas till sjukvårdshuvudmännen för år 1992. Denna
reduktion uppgår till 3 066 milj.kr. Reduktionen skall göras med ett visst
antal kronor per invånare, samma för alla sjukvårdshuvudmän. Det
innebär att utgångsläget för beräkning av den allmänna sjukvårdsersätt-
ningen för år 1992 är 11 706,5 milj.kr.
Den 1 januari 1992 införs en arbetsgivarperiod på 14 dagar inom sjuk-
penningförsäkringen. Detta innebär att arbetsgivarna under denna period
kommer att betala ut sjuklön. För arbetsgivarperioden utges i princip inte
sjukpenning från försäkringskassan. Det blir således inte längre möjligt
för försäkringskassorna att genom avdrag på sjukpenningen ta ut denna
avgift under nämnda 14-dagarsperiod. Den totala storleken på sjukpen-
ningavdragen beräknas under år 1992 uppgå till ca 200 milj.kr.
Mot denna bakgrund har parterna enats om att sjukvårdshuvudmännen
fr.o.m. år 1992 övertar administrationen med uttag av sjukhusvårdsav-
gifter avseende tid för vilken sjuklön, sjukpenning eller föräldrapenning
utbetalas. I anslutning till kommande års överenskommelser kommer
parterna att överväga om administrationen av samtliga sådana avgifter,
dvs. även för ålders- och förtidspensionärer, skall föras över till berörda
vårdgivare vid en senare överenskommen tidpunkt.
Medel motsvarande sjukpenningavdragen för sjukhusvård ingår redan
i den allmänna sjukvårdsersättning som utges till sjukvårdshuvudmännen.
Parterna är dock överens om att den allmänna sjukvårdsersättningen till
huvudmännen inte skall reduceras med anledning av att sjukvårdshuvud-
männen övertar administrationen av avdragen. Beloppet om ca
200 milj.kr. utgör således ett tillskott till sjukvårdshuvudmännen.
Beträffande den särskilda ersättning på 400 milj.kr. för rehabiliterings-
och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården som infördes fr.o.m.
år 1991 har parterna enats om att ett belopp på 485 milj.kr. skall utges
för år 1992 för detta ändamål. En utvärdering av denna nya ersättnings-
form skall ske senast under mars 1992 i enlighet med överenskommelsen
för år 1991.
Handikappinstitutets verksamhet finansieras fr.o.m. år 1991 via ett
direkt bidrag inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen. I samband
härmed ändrades även Handikappinstitutets inriktning och verksamhet
bl.a. genom att institutets roll inom forskning och utveckling på hjälpme-
delsområdet ytterligare accentuerades. Parterna har enats om att ersätt-
ningen till Handikappinstitutet för år 1992 skall vara 49 milj.kr. enligt
en särskild överenskommelse som träffats mellan staten och Landstings-
förbundet om finansieringen av Handikappinstitutet år 1992.
För att även under år 1992 öka tillgången på psykoterapeutiska behand-
lingsresurser till rimliga kostnader för den enskilde har parterna enats om
att den särskilda ersättningen för detta ändamål till sjukvårdshuvudmän-
nen för år 1992 bör vara sammanlagt 23 milj.kr. Ersättningen utges med
ett grundbelopp på 300 000 kr. per huvudman och dessutom med 1,80 kr.
per invånare. Parterna är också överens om att så snart medlen för år
1992 har fördelats skall en gemensam uppföljning göras av medlens
Prop. 1991/92:19
Bilaga 1
28
användning under de tre år som denna särskilda ersättning lämnats till
sjukvårdshuvudmännen. Uppföljningen skall presenteras senast i mars
1992.
För att dels förbättra informationsförsöijningen inom hälso- och sjuk-
vården, dels ge ersättning till de sjukvårdshuvudmän som åtar sig att
svara för nationella register för produktkontroll samt fortsätta arbetet med
att öka tillgänglighet och kapacitet inom hälso- och sjukvården har parter-
na enats om att utge en särskild ersättning med sammanlagt högst
20 milj.kr. för år 1992.
Vidare är parterna överens om att - som ett ytterligare led i en förbätt-
rad informationsförsörjning - en särskild ersättning med 5 milj.kr. skall
utges under år 1992 för inrättade av ett epidemiologiskt centrum vid
socialstyrelsen.
När det gäller övriga särskilda ersättningar som utges till sjukvårdshu-
vudmännen under år 1991 är parterna överens om att dessa bör utges
även under år 1992. Den särskilda ersättningen avseende institutioner för
HIV-smittade som omhändertas enligt smittskyddslagen bör dock höjas
med 0,25 milj.kr. till 5,25 milj.kr., medan den särskilda ersättningen för
vissa patientöverföringar till Finland reduceras med 0,75 milj.kr. till
högst 1,25 milj.kr.
Ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen för år 1992 skall mot denna
bakgrund vara följande.
a) Allmän sjukvårdsersättning avseende såväl öppen som sluten vård
utges med fördelning mellan sjukvårdshuvudmännen efter behovsbaserad
modell och efter reduktion av ersättningen med den andel av hälso- och
sjukvården som övertas av kommunerna i enlighet med äldrereformen.
Vidare har hänsyn tagits till vad som redovisats i fråga om den ändrade
administrationen av avdraget för sjukpenningförsäkrade vid sjukhusvård.
Sammanlagt utges allmän sjukvårdsersättning med 11 706,5 milj.kr. för
år 1992. Fördelningen av den allmänna ersättningen mellan huvudmännen
framgår av bilaga 1:2. Vid utbetalning av den allmänna ersättningen till
resp, sjukvårdshuvudman skall i likhet med tidigare avräknas det belopp
som motsvarar under närmast föregående år utbetalade försäkringsersätt-
ningar till de privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som var
verksamma inom respektive sjukvårdshuvudmans geografiska område.
b) För rehabiliterings- och behandlingsinsatser lämnas ersättning med
högst 485 milj.kr. Fördelning av medlen skall ske enligt en särskild
fördelningsmodell som är baserad på det s.k. ohälsotalet och invånaranta-
let. Fördelningen av denna ersättning mellan sjukvårdshuvudmännen
framgår av bilaga 1:3. Medlen utbetalas av försäkringskassan efter det att
en överenskommelse träffats mellan kassan och huvudmannen om med-
lens användning.
c) För Handikappinstitutets verksamhet lämnas särskild ersättning med
49 milj.kr. enligt en separat överenskommelse mellan staten och Lands-
tingsförbundet.
d) För att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen att öka tillgången på
psykoterapeutiska behandlingsresurser utges särskild ersättning med
Prop. 1991/92:19
Bilaga 1
29
sammanlagt högst 23 milj.kr. Ersättningen utges till huvudmännen dels
med 300 000 kr. per huvudman, dels med 1,80 kr. per invånare och
lämnas efter särskild rekvisition av riksförsäkringsverket under förutsätt-
ning att sjukvårdshuvudmannen träffar av socialstyrelsen godkända vård-
avtal med legitimerade privata vårdgivare.
e) För åtgärder hos sjukvårdshuvudmännen som syftar till en förbättrad
informationsförsörjning m.m. utges ersättning med sammanlagt högst
20 milj.kr. Det förutsätts att landstingsförbundet i sitt arbete med dessa
frågor samarbetar med socialstyrelsen. Landstingsförbundet lämnar för-
slag till fördelning av medlen till riksförsäkringsverket, som på grundval
härav beslutar om fördelning och utbetalning av ersättningen.
f) För inrättande av ett epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen
lämnas särskild ersättning med högst 5 milj.kr. Socialstyrelsen och
Landstingsförbundet lämnar en gemensamt upprättad plan över verksam-
heten vid detta centrum i den del som avser hälso- och sjukvården till
riksförsäkringsverket som därefter beslutar om utbetalning av ersättning-
en.
g) För de sjukvårdshuvudmän som svarar för handledd praktiktjänst-
göringavkiropraktorer enligt socialstyrelsens anvisningar utges ersättning
med sammanlagt högst 1 milj.kr. Ersättning lämnas med högst
90 000 kr. per praktikant. Socialstyrelsen svarar för handläggningen av
dessa ärenden och lämnar underlag till riksförsäkringsverket som svarar
för utbetalning av ersättningen.
h) För överföring av vissa patienter från Sverige till Finland utges ersätt-
ning med sammanlagt högst 1,25 milj.kr. Ersättning skall i vaije enskilt
fall lämnas med hälften av den vårdkostnad som uppkommer när sjuk-
vårdshuvudmannens ansvar för kostnaden upphör efter ett halvt år.
Socialstyrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden och lämnar
underlag till riksförsäkringsverket som svarar för den årsvisa utbetal-
ningen av ersättningen.
i) För institutioner för HIV-smittade som omhändertas för isolering
enligt smittskyddslagen lämnas ersättning med sammanlagt högst
5,25 milj.kr. Ersättning utges med 525 000 kr. per plats och år. Social-
styrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden och lämnar erfor-
derligt underlag till riksförsäkringsverket för utbetalning av ersättningen.
Den ekonomiska omfattningen av överenskommelsen framgår av bilaga
1:1. Totalt beräknas ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen från sjuk-
försäkringen enligt punkterna a)—i) till 12 296 milj.kr. för år 1992.
I Dagmaröverenskommelserna läggs stor vikt vid behovet av uppföljning
och utvärdering. Riksrevisionsverket har under våren 1991 överlämnat en
rapport till regeringen, Statsbidragen till sjukvården - en analys av Dag-
marreformenm.m. (Fu 1991:3), som omfattar statsbidragsgivningen åren
1984 - 1988. I rapporten behandlas bl.a. uppföljning och utvärdering
Prop. 1991/92:19
Bilaga 1
30
samt informationsvärdet av tillgänglig statistik. Bl.a. konstateras att det
saknas en återkommande samlad uppföljning och utvärdering av hälso-
och sjukvården mot de angivna målen. Vidare framhålls att det är nöd-
vändigt att åstadkomma ett fördjupat och mer relevant underlag för upp-
följning och utvärdering.
I prop. 1987/88:63 om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
m.m. för åren 1988 och 1989 enades parterna om att tillsätta en gemen-
sam utredning, sedermera den s.k. informationsstrukturutredningen,
INFHOS. Syftet var att skapa tillgång till ett för staten och sjukvårdshu-
vudmännen gemensamt underlag för planering, styrning, uppföljning och
utvärdering av verksamheten på olika nivåer. Under den begränsade tid
som stod till utredningens förfogande kunde dock detta syfte inte helt
uppnås. Utredningen behandlade och klargjorde främst frågor om an-
svarsfördelningen mellan de olika aktörerna och framhöll att arbetet med
en gemensam informationsstruktur för hälso- och sjukvården bör ses som
en fortgående utvecklingsprocess, vars innehåll och form fortlöpande
kommer att påverkas av förändringar i hälso- och sjukvårdens organisa-
tion, ledning och styrning, datateknikens utveckling och verksamhetens
behov.
I nu gällande överenskommelse enades parterna om att intensifiera ut-
vecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården under år 1991. Arbetet har
dock ett flerårsperspektiv och en viktig målsättning är att säkra hälso-
och sjukvårdens kvalitet och ett effektivt utnyttjande av tillgängliga eko-
nomiska och personella resurser.
Det pågående intensiva förändringsarbetet understiyker ytterligare be-
hovet av relevant utvärdering. Som följd av föregående års överenskom-
melser om inriktningen av utvecklingsarbetet inom hälso- och sjukvården
har en nationell samrådsgrupp för kvalitet i hälso- och sjukvården bildats.
I gruppen ingår socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Spri och företräda-
re för sjukvårdsprofessionen. Fackliga representanter kan adjungeras vid
behov. Gruppen förväntas inom kort presentera vissa förslag till hur
kvalitetssäkringsarbetet bör bedrivas och organiseras.
Vidare pågår ett arbete med att utarbeta kriterier och indikationer för att
föra upp patienter på väntelista resp, erbjuda vård vid vissa tillstånd/dia-
gnoser under medverkan av expertgrupper inom socialstyrelsen, Lands-
tingsförbundet och Svenska Läkarsällskapet. Vid årsskiftet 1991/92
beräknas en redovisning av arbetet kunna ske.
Landstingsförbundet har nyligen publicerat två rapporter, dels Lands-
tingen i diagram och siffror, som belyser utvecklingen 1980 - 1989 på
grundval av material från LKELP-undersökningen, dels Jämförelsetal för
landstingen 1989, som redovisar jämförelsetal på landstings- och klinik-
nivå. Detta ger möjligheter att studera skillnader i resursfördelning och
resursutnyttjande mellan och inom landstingen och ger visst underlag för
att belysa vad hälso- och sjukvården presterar samt att bedöma hur väl de
insatta resurserna använts. Olikheter i sjukvårdshuvudmännens uppfölj-
nings- och redovisningssystem begränsar dock möjligheterna till jämförel-
ser mellan huvudmännen.
Prop. 1991/92:19
Bilaga 1
31
Landstingsförbundet har också i april 1991 böljat att fortlöpande belysa Prop. 1991/92:19
väntelistsituationen kvartalsvis för ett antal väldefinierade diagnoser. Bilaga 1
En arbetsgrupp med representanter för socialdepartementet och Lands-
tingsförbundet bereder för närvarande frågan om hur sjukvårdshuvud-
männen kan redovisa uppgifter om prestationer i öppen och sluten vård,
resurser, köer och väntetider för vissa ingrepp, väntetider inom den
öppna primärvården, antal färdigbehandlade patienter, effekter av vården
m.m.
Som en följd av den uppföljning och utvärdering som genomförts inom
det s.k. Dagmar 50-projektet har resursutnyttjande och tillgänglighet
inom de sex specialiteterna ortopedi, kirurgi, intemmedicin, urologi,
kvinnosjukvård och ögonsjukvård nyligen redovisats i lika många rappor-
ter. I samband med att nämnda projekt skall avslutas vid utgången av år
1991, kommer även förslag att lämnas om hur denna typ av uppföljningar
skall kunna företas kontinuerligt.
Härutöver kan nämnas att en arbetsgrupp inom civildepartementet
arbetar med att ta fram metoder för uppföljning och utvärdering av kom-
munal verksamhet bl.a. inom hälso- och sjukvården. Dessutom pågår ett
arbete inom den kommunalekonomiska kommittéen om nyckel- och
jämförelsetal för den kommunala verksamheten.
Utvecklingsarbete i syfte att skapa datoriserade informationssystem be-
drivs lokalt hos flertalet sjukvårdshuvudmännen. Bl.a. görs försök med
datoriserad joumalhantering.
Många aktörer är således inblandade i uppföljningen och utvärderingen
av hälso- och sjukvården. Mycket av det som f.n. diskuteras har ett mer
långsiktigt perspektiv och förutsätter förbättrade grunddata och framförallt
större enhetlighet i sjukvårdshuvudmännens redovisningssystem för att en
relevant utvärdering skall kunna ske. Ur statsmakternas perspektiv är det
angeläget att utvecklingen kan följas på nationell nivå och att nationella
uppföljningar och utvärderingar kan göras. För ett mer långsiktigt per-
spektiv på en förbättrad återföring har riksrevisionsverket i sin tidigare
nämnda rapport flera förslag. Det är emellertid främst sjukvårdshuvud-
männens ansvar att kontinuerligt följa upp verksamheten och utvärdera
förändringsarbetet. Parterna är överens om att det är nödvändigt att stödja
åtgärder som syftar till en förbättrad informationsförsöijning inom hälso-
och sjukvården på alla nivåer.
Parterna är också överens om att ett viktigt led i en förbättrad informa-
tionsförsöijning i syfte bl.a. att förbättra folkhälsan är inrättandet av ett
epidemiologiskt centrum vid socialstyrelsen. Dess uppgift skall vara att
på nationell nivå följa, analysera och rapportera om utvecklingen av
folkhälsoproblem, sjukdomar och sociala problem samt motsvarande
riskfaktorers utbredning i olika befolkningsgrupper. Avnämare för centru-
mets verksamhet är - utöver statsmakterna, landsting och kommuner -
forskningsinstitutioner, andra myndigheter, folkhälsoinstitutet och vissa
organisationer. För att kunna skapa och upprätthålla relevanta register är
dock socialstyrelsen helt beroende av att korrekt underlag inges av be-
rörda huvudmän.
32
Mot denna bakgrund är parterna överens om att avsätta dels 20 milj.kr.
för informationsförsöijning inkl, register för produktkontroll, dels
5 milj.kr. för inrättande av ett epidemiologiskt centrum i den del som
berör hälso- och sjukvården. I sistnämnda fall skall socialstyrelsen i
samråd med Landstingsförbundet upprätta en plan för verksamheten vid
centrumet avseende hälso- och sjukvården för år 1992, vilken inlämnas
till riksförsäkringsverket innan utbetalning av medlen sker.
Genom den av parterna träffade överenskommelsen om ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1991 slopades den
statliga regleringen av avgifterna inom den öppna hälso- och sjukvården
fr.o.m. den 1 januari 1991. Ändringen omfattade även de till försäkring-
en anslutna privatpraktiserande läkarna och sjukgymnasterna. System-
förändringen förutsatte också ändringar i det s.k. högkostnadsskyddet.
Landstingsförbundet skall enligt överenskommelsen för år 1991 följa
hur sjukvårdshuvudmännen utnyttjar avregleringen av avgifterna och
redovisa detta för regeringen i samband med nästa års överläggningar om
ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Någon mer
underbyggd och fullständig redovisning har dock inte kunnat göras på
grund av att det statistiska underlaget omfattar en alltför kort tidsperiod.
Landstingsförbundet kommer därför att senast i mars 1992 lämna denna
redovisning till regeringen.
Den 1 januari 1992 kommer en arbetsgivarperiod på 14 dagar att införas
inom sjukpenningförsäkringen. Detta innebär att förutsättningarna för
försäkringskassan att ta ut avgifter för sjukhusvård genom avdrag på
sjukpenningen inte längre föreligger, eftersom den försäkrade under
nämnda period uppbär sjuklön.
Mot denna bakgrund har parterna enats om att sjukvårdshuvudmännen
från nämnda tidpunkt övertar administrationen av debitering och uppbörd
av dessa avgifter för alla försäkrade, oavsett om de uppbär sjuklön sjuk-
penning eller föräldrapenning. Sjukvårdshuvudmännen övertar därmed
avgiftsinkomster om ca 200 milj.kr. Därvid kommer ett ändrat avgifts-
system att införas som i princip innebär att sjukvårdshuvudmännen under
år 1992 får ta ut en högsta avgift på 70 kr. per vårddag. Det förutsätts att
försäkringskassorna lämnar sjukvårdshuvudmännen de uppgifter som
huvudmännen kommer att behöva för att korrekta avgifter skall kunna tas
ut.
Den överenskomna ordningen innebär att sjukvårdshuvudmännen ges
möjlighet att ta ut avgifter för sluten vård med sammanlagt ca
200 milj.kr. per år fr.o.m. år 1992, utan att en motsvarande reducering
sker av den allmänna sjukvårdsersättningen. Detta innebär ett resurstill-
skott till sjukvårdshuvudmännen. Parterna är överens om att sjukvårds-
Prop. 1991/92:19
Bilaga 1
33
huvudmännen åtar sig de administrativa merkostnader som kan upp- Prop. 1991/92:19
komma genom det nya åtagandet. Bilaga 1
Parterna är också ense om att vid en senare tidpunkt pröva om sjuk-
vårdshuvudmännen skall överta administrationen av ålderspensionärers
och förtidspensionärers avgifter för landstingskommunal sluten vård från
försäkringskassorna och att denna fråga skall tas upp i de överläggningar
som skall avse ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvud-
männen för tiden efter år 1992.
Parterna har, i enlighet med nu gällande överenskommelse, gemensamt
utrett förutsättningarna för att ge sjukvårdshuvudmännen det direkta
kostnadsansvaret för läkemedel inom den öppna hälso- och sjukvården.
Enligt denna utredning bör ett ändrat kostnadsansvar för läkemedel inom
den öppna hälso- och sjukvården skapa förutsättningar för en rationellare
och mindre kostnadskrävande läkemedelsanvändning än för närvarande.
Utredningen har därvid visat dels på ett antal problem som uppkommer
vid ett överförande, dels på olika åtgärder som kan bidra till att lösa
dessa problem.
Parterna är överens om att - med utgångspunkt i nämnda utredning -
snarast påbötja överläggningar med inriktning på att nå en överenskom-
melse senare under år 1991. Ett överförande till sjukvårdshuvudmännen
av det direkta kostnadsansvaret för läkemedel inom den öppna hälso- och
sjukvården skulle därmed kunna ske den 1 januari 1993.
Ersättning enligt punkterna 2a) och 2c) utbetalas utan särskild rekvisition
månadsvis i efterskott. Övriga ersättningar utges efter särskild rekvisition
av försäkringskassa avseende 2b) och i övrigt av riksförsäkringsverket när
villkoren för respektive ersättning är uppfyllda.
Överenskommelsen gäller under förutsättning att den godkänns av rege-
ringen och Landstingsförbundets styrelse samt att riksdagen beslutar om
de lagändringar som är nödvändiga för genomförandet av överenskom-
melsen. Lagförslag och de författningsändringar som behövs för genom-
förandet av överenskommelsen kommer att utarbetas av socialdeparte-
mentet . Erforderliga tillämpningsanvisningar utarbetas av riksförsäkrings-
verket i samråd med Landstingsförbundet.
Vidare har parterna träffat en separat överenskommelse om finansiering-
en av Handikappinstitutet för år 1992.
För staten För Landstingsförbundet
Anna Hedborg Gunnar Hofring
34
1007 Bilaga 1:1
|
Ändamål |
Totalbelopp | |
|
1. |
Allmän sjukvårdsersättning |
11 706,5 |
|
2. |
Särskild ersättning för rehabiliterings- |
485 |
|
3. |
Ersättning till Handikappinstitutet |
49 |
|
4. |
Särskild ersättning för psykoterapeutisk |
23 |
|
5. |
Särskild ersättning för informations- |
20 |
|
6. |
Särskild ersättning för handledning av |
1 |
|
7. |
Särskild ersättning för vissa patient- |
1,25 |
|
8. |
Särskild ersättning för rikssjukvård för |
5,25 |
|
9. |
Särskild ersättning till epidemiologiskt | |
|
centrum |
5 | |
|
12 296 | ||
35
Prop. 1991/92:19
Bilaga 1:2
|
Sjukvårdshuvudman |
Milj.kr. 1992 |
|
AB |
2 270,0 |
|
C |
358,5 |
|
D |
353,5 |
|
E |
537,0 |
|
F |
411,0 |
|
G |
237,0 |
|
H |
321,0 |
|
K |
208,0 |
|
L |
385,5 |
|
M |
727,0 |
|
N |
339,5 |
|
0 |
409,0 |
|
P |
588,0 |
|
R |
369,0 |
|
S |
391,5 |
|
T |
363,0 |
|
U |
344,5 |
|
w |
400,0 |
|
X |
400,0 |
|
Y |
361,0 |
|
Z |
188,0 |
|
AC |
348,5 |
|
BD |
364,5 |
|
I |
76,0 |
|
MM |
335,0 |
|
OG |
620,5 11 706,5 |
36
Prop. 1991/92:19
Bilaga 1:3
|
Sj ukvårdshuvudman |
Milj. kr. 1992 |
|
AB |
83 |
|
C |
13 |
|
D |
17 |
|
E |
22 |
|
F |
15 |
|
G |
9 |
|
H |
13 |
|
K |
9 |
|
L |
16 |
|
M |
28 |
|
N |
12 |
|
O |
17 |
|
P |
24 |
|
R |
12 |
|
S |
17 |
|
T |
16 |
|
U |
16 |
|
W |
18 |
|
X |
20 |
|
Y |
17 |
|
Z |
9 |
|
AC |
17 |
|
BD |
17 |
|
I |
3 |
|
MM |
16 |
|
OG |
29 485 |
37
SOCIALDEPARTEMENTET
LANDSTINGSFÖRBUNDET
1991-06-20
Prop. 1991/92:19
Bilaga 2
I anslutning till 2 § i avtalet den 24 mars 1977 mellan staten och Lands-
tingsförbundet om Handikappinstitutet har parterna träffat följande över-
enskommelse för år 1992.
1 För Handikappinstitutets finansiering har parterna tillfört institutets
fond 49 milj, kr för 1992 års verksamhet. Beloppet tillförs fonden i enlig-
het med överenskommelsen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmännen för år 1992. Beloppet utbetalas av riksförsäk-
ringsverket med en tolftedel för varje månad i efterskott.
2 Medel som ingår i Handikappinstitutets fond disponeras med de un-
dantag som följer av punkterna 3 och 4 nedan - av institutets styrelse
för verksamheten i enlighet med institutets stadgar.
Anmärkning: Styrelsen bör i sammanhanget beakta vad som stadgas om
utredningsarbete på regeringens respektive sjukvårdshuvudmännens
uppdrag.
3 Från institutets fond skall utbetalas 5 100 000 kr. för år 1992 till
Sjukvårdshuvudmännens Upphandlingsbolags (SUB) verksamhet.
4 Av Handikappinstitutets fond skall för år 1992 avdelas
4 000 000 kr. att av institutets styrelse disponeras för att initiera och
stimulera tillverkningen av vissa handikapphjälpmedel, för vilka förelig-
ger svårigheter att etablera produktion på gängse villkor. Medlen får även
användas som förlustgaranti. Härutöver får institutet möjlighet att utnyttja
4 000 000 kr. såsom förlustgaranti i samband med beställningar av hjälp-
medel. Erforderliga avtal för genomförande härav skall tecknas av SUB
i nära samarbete med institutet.
Överenskommelsen blir giltig när den godkänts av regeringen och
Landstingsförbundets styrelse.
För staten För Landstingsförbundet
Sture Korpi Gunnar Hofring
38
Prop. 1991/92:19
Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1
Propositionens lagförslag...........................3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september
1991......................................11
1 Inledning ...............................11
2 Gällande ersättningsregler m.m...................13
2.1 Ersättningssystemet fr.o.m. år 1985 ............ 13
2.2 Ersättningar och ersättningsbelopp för år 1991 .....14
2.3 Patientavgifter.........................15
2.4 Villkoren för privatpraktiserande läkares och sjuk-
gymnasters anslutning till försäkringen m.m.......16
3 Utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvården m.m......16
4 Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år 1992 18
5 Avgiftssystemet för sjukhusvård .................23
5.1 Andrad administration för debitering och uppbörd av
avgifter.............................23
5.2 Följdändringar i avgiftssystemet..............24
6 Upprättade lagförslag........................25
7 Hemställan ..............................25
8 Beslut .................................26
Bilaga 1
Överenskommelse om vissa ersättningar från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1992 ............. 27
Bilaga 2
Överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om finan-
siering av Handikappinstitutet år 1992 ................. 38
39
gotab 40009, Stockholm 1991