Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 21 maj 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Birgit Friggebo
I propositionen föreslås en lag om introduktionsersättning för flyktingar
och vissa andra utlänningar.
Lagen innebär att kommunerna ges möjlighet att under en introduktions-
period bevilja introduktionsersättning i stället för socialbidrag till flyktingar
och andra utlänningar som omfattas av det kommunala flyktingmottagandet.
Ett villkor för att introduktionsersättning skall kunna beviljas är att flyk-
tingen följer en introduktionsplan som upprättats av kommunen efter samråd
med den enskilde flyktingen.
Introduktionsersättningen skall bekostas genom den schablonersättning
som lämnas till kommunerna för flyktingmottagandet. Förslaget bedöms inte
medföra några ökade kostnader för stat eller kommun.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 172
Prop. 1991/92:172
Härigenom föreskrivs följande.
1 § En kommun får bevilja introduktionsersättning till flyktingar och vissa
andra utlänningar som har tagits emot i kommunen inom ramen för det
kommunala flyktingmottagandet.
Kommunen bestämmer introduktionsersättningens storlek.
2 § Introduktionsersättning får beviljas
1. utlänningar som överförts till Sverige med stöd av ett särskilt regerings-
beslut,
2. utlänningar som har fått uppehållstillstånd och som har tagits emot från
en statlig förläggning för asylsökande,
3. andra utlänningar som har fått uppehållstillstånd med tillämpning av
2 kap. 3 § eller 4 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529),
4. utlänningar som har fått uppehållstillstånd på grund av sin anknytning
till en utlänning som avses under 1-3.
Ersättning enligt 4 får lämnas endast för en utlänning som ansökt om
uppehållstillstånd inom två år från det att den person som han eller hon har
anknytning till först togs emot i en kommun.
3 § Ett villkor för att introduktionsersättning skall få beviljas är att utlän-
ningen förbinder sig att följa en introduktionsplan som fastställts av
kommunen efter samråd med utlänningen.
4 § Om utlänningen inte följer den upprättade introduktionsplanen får
kommunen bestämma att introduktionsersättning inte skall betalas ut för en
viss tid eller att introduktionsersättning helt skall utgå.
5 § Kommunens beslut att inte betala ut introduktionsersättning får över-
klagas hos länsrätten.
Beslut om introduktionsersättningens storlek får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
Prop. 1991/92:172
Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §1
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats
genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinst-
dragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så ock
sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annor-
ledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom
eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i
lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om
krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvs-
inkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit
någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst,
dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i
form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2
mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan
ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser
förlorad inkomst av skattepliktig natur;
belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått
på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att försäk-
ring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar ersätt-
ning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt
överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst;
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad än
privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som skulle
ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts,
hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den mån
ersättnningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill om-
kostnad för näringsverksamhet;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycks-
fallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått
1 Senaste lydelse 1992:150.
1* Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 172
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:172
på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skade-
försäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke
utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller
punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet
belopp;
stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersätt-
ning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;
stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår periodiskt
och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för ut-
givarens räkning;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internat-
bidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag
samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet
meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt
med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den
bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas
med bidrag av förevarande slag;
introduktionsersättning enligt la-
gen (1992:000) om introduktions-
ersättning för flyktingar och vissa
andra utlänningar;
allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt lagen
om allmän försäkring till den del pensionen efter varje avliden förälder inte
överstiger 0,4 basbelopp;
lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring,
sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som utgör
ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap.
7 a § samma lag eller enligt 3 kap. 5 d § lagen om arbetsskadeförsäkring eller
10 § lagen om statligt personskadeskydd, särskilt pensionstillägg enligt lagen
(1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av
sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag,
som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till den vård-
behövande;
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn;
bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med
barn;
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:172
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel
till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför domstol eller
annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller
ersättning för tidsspillan;
hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egen-
dom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått
brott;
sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som
utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten
avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat till
närmaste hundratal kronor;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som
den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår
inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till näringsverksamhet
som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;
ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1 och
2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen
(1953:272), 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen
(1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpel-
skatt vid inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);
ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om
sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte
uppgår till 500 kronor.
Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukförsäkring
gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna
till 22 §.
(Se vidare anvisningarna)
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid
1994 års taxering.
Prop. 1991/92:172
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:10g)1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
4 §2
Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga
förhållanden, om det inte står klart att uppgift kan röjas utan att den enskilde
eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller dock inte beslut
om omhändertagande eller beslut om vård utan samtycke.
Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som enskild
har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med rådgivningen.
Med socialtjänst förstås verk-
samhet enligt lagstiftningen om
socialtjänst och den särskilda lag-
stiftningen om vård av unga och av
missbrukare utan samtycke samt
verksamhet som i annat fall enligt
lag handhas av socialnämnd. Till
socialtjänst räknas också verksamhet
hos annan myndighet som innefattar
omprövning av socialnämnds beslut
eller särskild tillsyn över nämndens
verksamhet samt verksamhet hos
kommunal invandrarbyrå. Med
socialtjänst jämställs ärenden om
bistånd åt asylsökande och andra ut-
länningar samt ärenden om tillstånd
till riksfärdtjänst.
Med socialtjänst förstås verk-
samhet enligt lagstiftningen om
socialtjänst och den särskilda lag-
stiftningen om vård av unga och av
missbrukare utan samtycke samt
verksamhet som i annat fall enligt
lag handhas av socialnämnd. Till
socialtjänst räknas också verksamhet
hos annan myndighet som innefattar
omprövning av socialnämnds beslut
eller särskild tillsyn över nämndens
verksamhet samt verksamhet hos
kommunal invandrarbyrå. Med
socialtjänst jämställs ärenden om
bistånd åt asylsökande och andra ut-
länningar, ärenden om introduk-
tionsersättning för flyktingar och
vissa andra utlänningar samt ärenden
om tillstånd till riksfärdtjänst
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.
Sekretess enligt första stycket gäller inte anmälan eller beslut i ärenden om
ansvar eller behörighet för personal inom kommunal hälso- och sjukvård.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1 Lagen omtryckt 1989:713.
2 Senaste lydelse 1990:1470.
Härigenom föreskrivs att 57 § socialtjänstlagen (1980:620) skall ha
följande lydelse.
Prop. 1991/92:172
Nuvarande lydelse
57 §
Socialnämnden har rätt att av de
allmänna försäkringskassorna eller
erkända arbetslöshetskassorna få
uppgifter om ekonomisk hjälp som
har lämnats till enskilda, som har
ärenden hos nämnden.
Föreslagen lydelse
Socialnämnden har rätt att av de
allmänna försäkringskassorna eller
erkända arbetslöshetskassorna få
uppgifter om ekonomisk hjälp som
har lämnats till enskilda som har
ärenden hos nämnden. Socialnämn-
den har vidare rätt att få uppgifter
som lämnats till kommunen i ären-
den om ekonomisk hjälp enligt lagen
(1992:000) om introduktionsersätt-
ning för flyktingar och vissa andra
utlänningar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1** Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 172
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 maj 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Thurdin,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Unckel,
P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Birgit Friggebo
I regeringens proposition om samordnat flyktingmottagande och nytt system
för ersättning från staten till kommunerna m.m. ( prop. 1989/90:105, SfU
21, rskr.281) redovisades ett program för att underlätta för flyktingar att
snabbare få en fast förankring i svenskt arbets- och samhällsliv och därmed
minska deras beroende av samhällets stöd. Vidare föreslogs ett nytt system
för ersättning till kommunerna för flyktingmottagandet. Förordningen
(1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. trädde i kraft
den 1 januari 1991.
Huvudsyftet med förändringen av ersättningssystemet var att stimulera
kommunerna att i samverkan med arbetsförmedlingen vidta aktiva åtgärder
för att flyktingarna skall bli självförsörjande.
De flyktingmottagande myndigheterna skall - enligt det program för flyk-
tingmottagande som redovisades i propositionen - i samråd med den enskilde
flyktingen upprätta en individuell plan för hans eller hennes introduktion så
snart som möjligt efter det att flyktingen tagits emot i en kommun.
I samband med att förslaget om individuella introduktionsplaner för flyk-
tingar utarbetades uppkom frågan om det inte skulle kunna gå att uppnå
effektivitetsvinster genom en samordning av de olika former av samhällsstöd
- socialbidrag, studiestöd och utbildningsbidrag - som kan förekomma under
introduktionstiden. Vidare diskuterades om inte försöijningsstödet borde vara
mer direkt relaterat till deltagandet i svenskundervisning, samhällsintroduk-
tion, utbildning etc. I propositionen förordades att frågan om att införa en
särskild introduktionsersättning skulle utredas närmare.
Under vintern och våren 1991 genomförde en arbetsgrupp inom regerings-
kansliet med företrädare för Arbetsmarknadsstyrelsen, Socialstyrelsen,
Statens invandrarverk och Svenska kommunförbundet en förstudie om förut-
sättningarna för att införa någon form av introduktionsersättning för
flyktingar.
Arbetsgruppen diskuterade olika alternativ, bl.a. en för hela landet enhetlig
introduktionsersättning som skulle lämnas i stället för alla andra tänkbara för-
Prop. 1991/92:172
sörjningsstöd. Ett sådant system skulle emellertid bli mycker detaljstyrande
och komma att inkräkta på kommunernas frihet att själva välja nivå på ersätt-
ningen. I stället förordades därför ett mer begränsat alternativ att kommunerna
skulle ges laglig möjlighet att betala ut ersättning - introduktionsersätt-
ning - till flyktingar och vissa andra utlänningar i annan form än social-
bidrag. Kommunerna skulle därigenom kunna bestämma nivå på ersättningen
och organisera utbetalningen utifrån de lokala förutsättningarna. I före-
kommande fall borde en samordning av olika ersättningar kunna göras utifrån
en överenskommelse mellan kommunen, Arbetsmarknadsverket, den en-
skilde flyktingen m.fl.
Arbetsgruppens förslag till en ny lag om introduktionsersättning till flyk-
tingar och vissa andra utlänningar har redovisats i departementspromemorian
(Ds 1991:79) Introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra utlän-
ningar. Departementspromemorian har remissbehandlats. En förteckning över
de remissinstanser som lämnat synpunkter bör fogas som bilaga till
protokollet. Remissyttrandena och en sammanställning av dem finns tillgäng-
liga i ärendet (Ku 91/64/Ip).
Jag kommer i det följande att redovisa ett förslag till en ny lag om intro-
duktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar samt till änd-
ringar i kommunalskattelagen, sekretesslagen och socialtjänstlagen.
Jag vill i detta sammanhang nämna att regeringen den 5 mars 1992 be-
slutade tillkalla en särskild utredare (dir. 1992:25) för att se över det
nuvarande systemet för mottagande av asylsökande och flyktingar. Utredaren
skall bl.a. undersöka hur frivilligorganisationema - efter överenskommelse
med kommuner och invandrarverket - skulle kunna ta över en del av de upp-
gifter som i dag sköts av kommunerna. Som en följd av de framtida
förändringar i flyktingmottagandet som jag har aviserat i direktiven till den
särskilda utredaren kan den lag om introduktionsersättning som jag nu
föreslår i vissa avseenden senare behöva ändras. Även den översyn av
socialtjänstlagen (1980:620) som görs av Socialtjänstkommittén kan få kon-
sekvenser för reglerna om introduktionsersättning.
Mitt förslag: Kommunerna skall ges möjlighet att betala ut introduk-
tionsersättning till flyktingar och vissa andra utlänningar som inom
ramen för det kommunala flyktingmottagandet tas emot i en kommun.
Prop. 1991/92:172
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag
Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna ställer sig i princip
bakom förslaget om att kommuner skall ges möjlighet att betala introduk-
tionsersättning till flyktingar och vissa andra utlänningar inom ramen för det
kommunala flyktingmottagandet. Socialtjänstkommittén anser att frågan om
hur försörjningsstöd till flyktingar bör utformas i stället bör övervägas i sam-
band med den allmänna översynen av socialtjänstlagens biståndsregler.
Länsstyrelsen i Stockholm anser i sitt remissvar att det är lämpligare att
kommunens möjlighet att ställa krav regleras i socialtjänstlagen i stället för att
särlagar skapas för flyktingar. Även Svenska flyktingrådet är i princip emot
att flyktingar särskiljs från samhället i övrigt genom särlagar.
Skälen för mitt förslag:
Allmänna överväganden
Som tidigare har nämnts har en arbetsgrupp under vintern och våren 1991
genomfört en förstudie om förutsättningarna för att införa en introduktions-
ersättning för flyktingar. Jag finner liksom arbetsgruppen att en sådan
ersättning bör kunna få flera positiva effekter. Det gäller bl.a.
- den enskilde flyktingens motivation att aktivt delta i ett introduktions-
program,
- omgivningens attityder samt
- organisation, administration och effektivitet.
Jag är emellertid medveten om att det kan finnas en del tänkbara negativa
effekter. Jag kommer i det följande att närmare belysa de positiva och nega-
tiva effekter man kan anta att ett system med introduktionsersättning till flyk-
tingar och vissa andra utlänningar i stället för socialbidrag kan komma att
medföra.
Den enskilde flyktingens motivation
Enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) har den enskilde rätt till bistånd av
kommunen för sin försörjning och livsföring i övrigt om hans behov inte kan
tillgodoses på annat sätt. Biståndet skall tillförsäkra den enskilde en skälig
levnadsnivå. Den enskildes behov av socialbidrag bestäms efter en individuell
prövning.
Under den första tiden efter bosättning i en kommun är en flykting som
regel helt beroende av socialbidrag för att klara sin försörjning. Senare under
introduktionstiden utgår ofta socialbidrag som ett komplement till andra stöd
upp till en skälig levnadsnivå.
Dagens system med socialbidrag som normal försörjningskälla under den
första introduktionstiden kan vara passiviserande och ge fel signaler till flyk-
tingar som kommer till Sverige. Det gäller även om man i kommunerna redan
i dag kan ställa krav på att flyktingen skall medverka i olika aktiviteter under
den tid som socialbidrag beviljas. Många socialförvaltningar tillämpar en
metod där man minskar socialbidraget för dem som utan giltiga skäl uteblir
från aktiviteter i introduktionsplanen. Jag anser att en särskild introduktions-
ersättning tydligare än socialbidrag bör kunna kopplas till deltagande i ett
introduktionsprogram och utbetalas på ett sådant sätt att den ökar motiva-
Prop. 1991/92:172
10
tionen hos utlänningen att delta i programmet. För detta talar också de flesta
remissinstansernas gensvar. Socialstyrelsen har i sitt remissvar påpekat att
många flyktingar från starten givits en belastande kategorisering som social-
bidragsklienter och inordnats i socialtjänstens rutiner och system för lång-
variga socialbidragstagare. Det har, enligt Socialstyrelsen, inte sällan bidragit
till en onödig passivisering och klientisering av flyktingarna.
En introduktionsersättning som betalas under en bestämd introduktionstid
skulle kunna vara lättare att förstå och bättre för den enskilde flyktingen
genom att den fordrar att han eller hon själv är aktiv och deltar i svensk-
undervisning, utbildning etc. Enligt min uppfattning skulle det kunna stärka
självkänslan hos flyktingen genom att han eller hon får en ersättning som en
följd av en kontraktsbunden motprestation. Jag utgår från att de krav som
ställs på flyktingens deltagande i ett introduktionsprogram tar sin utgångs-
punkt i såväl flyktingens behov och möjligheter som de flyktingmottagande
myndigheternas kompetens att ge introduktionen ett sådant innehåll att den
enskilde flyktingen kan komma igång med utbildning och arbete.
Omgivningens attityder
Jag anser att en introduktionsersättning bör kunna ha en positiv inverkan även
när det gäller attityder från omgivningen genom att kravet för att få ersättning
är kopplat till en motprestation. Det bör i normalfallet inte kunna beviljas
socialbidrag till den som utan giltig anledning avbryter introduktionspro-
grammet eftersom det normalt bör kunna krävas att den enskilde tillgodoser
sitt försörjningsbehov genom att delta i ett introduktionsprogram.
Organisation, effektivitet och administration
Syftet med det system för statlig ersättning till kommunerna som infördes den
1 januari 1991 är att stimulera kommunerna att vidta aktiva åtgärder för att
flyktingar snabbare skall kunna bli delaktiga i det svenska samhället och klara
sin försörjning på egen hand. Kommunerna får genom schablonersättningen
möjlighet att prioritera de åtgärder för att underlätta flyktingarnas integration
som lokalt bedöms vara mest angelägna och verkningsfulla. Det är därför
naturligt att kommunerna liksom hittills skall svara för flyktingarnas försörj-
ning under introduktionstiden.
I samband med det förberedande arbetet med det nya ersättningssystemet
var det många kommuner som efterfrågade alternativa former för utbetalning
av försörjningsstöd till flyktingar. Flera kommuner ville dessutom göra
organisatoriska förändringar av flyktingmottagandet och bl.a. skilja ut flyk-
tingmottagandet från socialtjänsten. En viktig grundtanke var att flyktingar i
regel är handlingskraftiga människor och att behovet av stöd beror på att de
är nya i Sverige. Socialtjänstens kompetens bör därför i stället förbehållas
personer som har ett större behov av sociala stödinsatser.
Från och med den 1 januari 1992 kan kommunens uppgifter inom social-
tjänsten fullgöras av den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestäm-
mer. Därmed kan kommunerna organisera sitt flyktingmottagande efter de
Prop. 1991/92:172
11
förutsättningar som lokalt bedöms vara mest effektiva. Eftersom kommu-
nerna inte får betala ut bidrag till enskilda utan lagstöd måste emellertid bidrag
till flyktingar betalas ut enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (1980:620).
Jag anser liksom arbetsgruppen och flera remissinstanser att kommunerna
bör ges möjlighet i lag att bevilja ekonomisk ersättning i annan form än
socialbidrag vilket bör innebära att kommunen får en ökad frihet att utforma
och organisera utbetalningen av det ekonomiska stödet till flyktingar på det
sätt som bedöms vara mest effektivt. Det är också min uppfattning att lagen
bör ha en sådan konstruktion att den lämnar stor frihet för den enskilda
kommunen att dels välja om man vill använda sig av möjligheten att betala ut
introduktionsersättning, dels välja hur ersättningen skall utformas. Kom-
munen kan därmed ta hänsyn både till hur flyktingmottagandet i kommunen
är organiserat och de lokala förutsättningarna i kommunen i övrigt. En
introduktionsersättning bör således kunna innebära en förenklad administra-
tion i förhållande till nuvarande system med socialbidrag administrerat inom
ramen för socialtjänsten.
Länstyrelsen i Stocholm har i sitt remissvar påtalat att den föreslagna
introduktionsersättningen kan medföra ökad byråkrati med fler utrednings-,
kontroll- och samrådssituationer. Jag anser emellertid att den föreslagna
introduktionsersättningen på sikt bör kunna leda till en förenklad och effek-
tivare handläggning av försörjningsbidraget. De kontroll- och samrådssitua-
tioner som kan behövas bör enligt min mening inte behöva leda till någon
ökad byråkrati. I den mån den enskilde flyktingen har särskilda behov av
ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen torde detta komma att uppmärk-
sammas i de samrådssituationer som normalt bör förekomma i det sam-
ordnade flyktingmottagandet. Jag kommer senare att redovisa de ändringar i
sekretesslagen (1980:100) och socialtjänstlagen (1980:620) som kan behövas
för att underlätta ett sådant informationsutbyte.
Tänkbara negativa effekter med en introduktionsersättning
Jag är liksom arbetsgruppen och en del remissinstanser medveten om att en
introduktionsersättning innebär en säråtgärd för flyktingar vilket möjligen kan
uppfattas som orättvist bland svenskar och bland andra invandrare. Eftersom
syftet med introduktionsplanen - och den till denna relaterade introduktions-
ersättningen - är att kompensera flyktingar för baskunskaper de saknar,
främst i det svenska språket, och som de behöver för att kunna leva och verka
i Sverige, anser jag inte att det bör kunna uppfattas som en orättvisa. Andra
invånare i Sverige - både infödda svenskar och invandrare som bott här en
längre tid - har ju redan i större utsträckning dessa nödvändiga redskap för
att kunna leva och verka normalt i Sverige.
Ett annat problem är att olika regler kan komma att gälla för flyktingar och
andra utlänningar som samtidigt deltar i svenskundervisning för invandrare
(sfi). Flyktingar som deltar i ett introduktionsprogram skulle kunna få en
introduktionsersättning medan andra utlänningar som deltar i sfi och har
behov av försörjningsstöd blir hänvisade till socialbidrag. Jag vill i detta
Prop. 1991/92:172
12
sammanhang påpeka att det redan i dag gäller särskilda regler för den som
läser svenska på arbetstid eller är berättigad till ersättning i form av utbild-
ningsbidrag, kontant arbetsmarknadsstöd eller ersättning från erkänd arbets-
löshetskassa.
Prop. 1991/92:172
Mitt förslag: Introduktionsersättning skall kunna beviljas till flyk-
tingar och vissa andra utlänningar som omfattas av det kommunala
flyktingmottagandet och som förbinder sig att följa en
introduktionsplan som upprättats av de flyktingmottagande
myndigheterna i samråd med flyktingen.
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a Länsstyrelserna i
Stockholm och Malmö, Malmö kommun och Riksförbundet för personal vid
invandrarbyråer anser att alla invandrare som har behov av en introduktion i
det svenska samhället bör kunna erhålla den föreslagna introduktionsersätt-
ningen.
Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare har redogjort för i förslaget
skall introduktionsersättning kunna beviljas till flyktingar och andra utlän-
ningar som tas emot inom ramen för det kommunala flyktingmottagandet. I
3 § förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande
anges den krets av personer som berättigar till statlig ersättning. Det är
1. utlänningar som överförts till Sverige med stöd av ett särskilt regerings-
beslut,
2. utlänningar som har fått uppehållstillstånd och som har tagits emot från
en statlig förläggning för asylsökande,
3. andra utlänningar som har fått uppehållstillstånd med tillämpning av
2 kap. 3 § eller 4 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) samt
4. utlänningar som har fått uppehållstillstånd på grund av sin anknytning
till en utlänning som avses under 1-3.
Ersättning enligt 4 får lämnas endast för en utlänning som ansökt om
uppehållstillstånd inom två år från det att den person som han eller hon har
anknytning till först togs emot i en kommun.
Introduktionsersättning torde normalt endast bli aktuell för personer som
fyllt 18 år. För ungdomar under 18 år har föräldrarna ett försörjningsansvar.
I vissa fall bör dock introduktionsersättning även kunna beviljas till ung-
domar som inte fyllt 18 år, t.ex. ensamma flyktingbarn utan egna vårdnads-
havare.
Flera remissinstanser har uttalat att alla invandrare som är i behov av en
introduktion bör kunna erhålla den föreslagna introduktionsersättningen. Jag
13
finner i och för sig att det finns vissa skäl för en sådan ordning. Det förslag
som jag här redogör för är emellertid relaterat till deltagande i den verksamhet
som redovisas i den introduktionsplan som de flyktingmottagande myndig-
heterna enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning till kommunerna
för flyktingmottagande m.m. skall upprätta i samråd med den enskilde
flyktingen för hans eller hennes introduktion i det svenska samhället. Jag har
därför inte för avsikt att för närvarande föreslå någon utökning av person-
kretsen till vilken introduktionsersättning bör kunna beviljas. Om det efter
utvärdering av introduktionsersättningen skulle visa sig att den har stor
betydelse för att påskynda flyktingars integration i det svenska samhället bör
emellertid en utvidgning av personkretsen till andra invandrare med liknande
behov av särskilda introduktionsåtgärder kunna aktualiseras.
Prop. 1991/92:172
Mitt förslag: En förutsättning för introduktionsersättning skall vara
att flyktingen följer en introduktionsplan som gjorts upp av kommunen
i samråd med flyktingen.
Följer flyktingen inte den uppgjorda introduktionsplanen får kom-
munen besluta att introduktionsersättning inte skall betalas ut.
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a Statens invandrarverk,
Socialstyrelsen, Länsstyrelsen i Stockholm och Stockholms stad har betonat
vikten av tydlighet när det gäller deltagandet i introduktionsplanen, vad som
händer om man avbryter introduktionsplanen och om den enskilde flyktingen
inte kan deltaga i ett introduktionsprogram.
Statens invandrarverk och Botkyrka kommun har i sina remissvar påpekat
att det är viktigt att introduktionsersättningen inte är behovsprövad, dvs. inte
påverkas av andra inkomster.
Skälen för mitt förslag: Som tidigare nämnts skall för varje flykting
upprättas en introduktionsplan av kommunen i samråd med flyktingen, och
övriga aktörer i flyktingmottagandet, exempelvis den lokala arbetsför-
medlingen, frivilligorganisationer etc.
Introduktionsplanen har till syfte att ge varje flykting de nödvändiga förut-
sättningarna för att kunna leva och verka normalt och självständigt i det
svenska samhället. Självfallet bör stor vikt fästas vid undervisning i svenska
för invandrare (sfi) som bör vara så väl anpassad till den enskilde flyktingens
förkunskaper och studieförutsättningar som de lokala förhållandena medger.
Planen kan dessutom omfatta samhälls-, studie- och arbetslivsorientering,
arbetsmarknadsservice, arbete, rehabilitering m.m. Följer flyktingen inte den
uppgjorda introduktionsplanen på ett godtagbart sätt bör kommunen få
besluta att introduktionsersättning inte skall utgå. Ett sådant beslut bör kunna
14
innebära såväl att introduktionsersättning inte skall utgå för tid som flyktingen Prop. 1991 /92:172
inte deltagit i viss utbildning eller viss aktivitet som att introduktionsersättning
över huvud taget inte längre skall utgå. Jag anser emellertid inte att det
ytterligare skall regleras i vilka delar och i vilken omfattning den enskilde
flyktingen bör delta i introduktionsplanen. Planen bör utgå från den enskilde
flyktingens behov och förutsättningar. Såväl planens innehåll och omfattning
bör lämpligen fastställas av de flyktingmottagande myndigheterna i samråd
med den enskilde flyktingen. Jag kommer senare, under avsnittet 2.4.
Introduktionsersättningens nivå och administration, att närmare redogöra för
min uppfattning beträffande ersättningens nivå.
Den flykting som av olika skäl, exempelvis sjukdom, vård av minderåriga
barn etc. inte alls kan deltaga i ett introduktionsprogram bör inte heller
kunna erhålla introduktionsersättning. Han eller hon bör i stället kunna få sina
behov tillgodosedda genom bistånd enligt socialtjänstlagen. Däremot torde det
som regel inte bli aktuellt att utge annat än tillfälligt socialbidrag till en person
som utan anledning helt eller delvis avstår från att deltaga i ett introduktions-
program eftersom det normalt sett är rimligt att begära att flyktingen deltar i
introduktionsprogrammet och därmed får sina behov tillgodosedda genom
introduktionsersättning.
Mitt förslag: Kommunerna skall bestämma introduktionsersätt-
ningens storlek, övriga villkor samt verksamhetens organisation.
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser ifrågasätter om inte nivån på
ersättningen bör vara lika över hela landet för att bl.a. största möjliga
likformighet skall kunna uppnås i tillämpningen kommuner emellan. Social-
styrelsen anser att det utifrån rättviseskäl är tveksamt att inrätta ett system för
introduktionsersättning där ersättningsnivåerna kan komma att variera för
människor som bor i olika kommuner men har samma levnadsomkostnader
och samma förutsättningar i övrigt. Socialstyrelsen har i sitt remissvar även
önskat ett förtydligande huruvida introduktionsersättningen avser täcka andra
familjemedlemmars försöijningsbehov. Några remissinstanser har påtalat att
introduktionsersättningen inte bör vara behovsprövad .
Skälen till mitt förslag: Jag har i tidigare avsnitt belyst skälen för att
bevilja introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra utlänningar. Jag
har även påtalat att lagen bör ha en sådan konstruktion att den lämnar stor
frihet för den enskilda kommunen att välja dels om man vill använda sig av
möjligheten att betala ut introduktionsersättning, dels välja hur ersättningen
skall utformas. I de fall kommunerna väljer att betala ut introduktions-
ersättning i stället för socialbidrag bör kommunerna själva fastställa introduk-
15
tionsersättningens nivå. Jag utgår emellertid från att kommunerna därvid
fastställer en nivå på ersättningen så att den enskilde tillgodoses en skälig
levnadsnivå. Han bör få medel till bl.a. mat, hyra, och andra skäliga
levnadsomkostnader. Det bör ankomma på kommunen att bestämma om
introduktionsersättning även skall täcka övriga familjemedlemmars behov.
Det bör vara rimligt att nivån på ersättningen inte understiger den av
kommunen fastställda socialbidragsnormen. Om så skulle vara fallet måste
den enskilde flyktingen ändå vända sig till socialtjänsten och då skulle en av
de stora fördelarna med reformen gå förlorad. Jag vill i detta sammanhang
även nämna att den tidigare regeringen den 13 juni 1991 beslutade tillkalla en
parlamentarisk kommitté för att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen
(1980:620). Socialtjänstkommittén skall enligt direktiven (dir. 1991:50) bl.a.
överväga möjligheterna att åstadkomma större enhetlighet mellan kommuner-
nas socialbidragsnormer och andra närliggande system.
Jag anser inte att man bör reglera ersättningens nivå, huruvida ersättningen
bör vara behovsprövad eller om ersättningen bör omfatta alla familjemed-
lemmars behov.
För att möjliggöra en effektiv och flexibel administration bör kommu-
nerna, utifrån de lokala förutsättningarna, kunna bestämma hur utbetalning av
introduktionsersättning skall ske.
Mitt förslag: En kommuns beslut att inte betala ut introduktions-
ersättning bör kunna överklagas. Däremot bör det inte gå att överklaga
ersättningens storlek.
Promemorieförslaget innebär att någon möjlighet inte skall finnas att
överklaga en kommuns beslut rörande introduktionsersättning.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Socialstyrelsen,
Kammarrätten i Stockholm, Länsstyrelserna och Svenska flyktingrådet har
påpekat att rättsäkerheten talar för att den enskilde bör har möjlighet att
överklaga beslut om att ersättning inte skall beviljas eller att redan beslutad
ersättning skall minskas eller upphöra att utgå. Länsstyrelsen i Stockholm
har i sitt remissvar bl.a. påpekat att en rättsgrundsats inom förvaltningsrätten
är att beslut som mera väsendigt påverkar någons personliga eller ekonomiska
ställning skall vara överklagningsbara och att ett avslag eller indragning av
introduktionsersättningen i hög grad påverkar utlänningens ekonomiska
ställning eftersom det kan påverka hans eller hennes rätt till socialbidrag.
Skälen till mitt förslag: I likhet med flera remissinstanser anser jag att
en kommuns beslut att inte utge introduktionsersättning är ett beslut av sådan
vikt för den enskilde att det bör kunna överklagas. Det gäller såväl när
grunden för beslutet är att överenskommelse om introduktionsplan inte
Prop. 1991/92:172
16
kunnat träffas som när grunden är att flyktingen inte på ett godtagbart sätt
följer den uppgjorda introduktionsplanen. I det senare fallet kan beslutet
antingen innebära att introduktionsersättning inte skall utgå för viss tid eller
att ersättningen helt skall upphöra att utgå. En förutsättning för rätt till över-
klagande är självfallet att kommunen beslutat införa ett system med introduk-
tionsersättning.
Det är däremot enligt min mening inte lämpligt att medge möjlighet att
överklaga nivån på introduktionsbidraget. En flykting som anser att introduk-
tionsersättning inte ger en skälig försörjning har möjlighet att söka komp-
letterande socialbidrag. Ett beslut av kommunen att då vägra socialbidrag kan
överklagas. Att samtidigt ge möjlighet till överklagande av introduktions-
ersättningens storlek skulle kunna medföra en onödig administrativ omgång.
Jag anser därför att det inte finns behov av att också kunna överklaga nivån
på introduktionsersättningen.
Prop. 1991/92:172
Mitt förslag: Introduktionsersättningen skall inte räknas som skatte-
pliktig inkomst.
Promemorieförslaget överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig i frågan godtar
mitt förslag.
Skälen till mitt förslag: Introduktionsersättningen bör inte räknas som
skattepliktig ersättning. Jag anser att introduktionsersättningen är ett alterna-
tiv till socialbidrag och den bör därför i skattehänseende kunna jämställas med
ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620).
Om introduktionsersättningen skulle beskattas måste nivån vara väsentligt
högre än kommunernas socialbidragsnormer för att flyktingen skall kunna
uppnå en skälig levnadsnivå. Därigenom skulle den statliga ersättningen till
kommunerna behöva vara högre för kommuner som inför ett system med
introduktionsersättning än för andra kommuner. Vidare skulle en beskattning
av introduktionsersättningen kunna leda till en del andra administrativa
problem.
Mitt förslag: Uppgift om enskildas personliga förhållanden i ären-
den om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlän-
ningar skall skyddas av sekretess.
17
Promemorieförslaget överensstämmer, förutom i den del som avser
den ändring som enligt mitt förslag bör göras i socialtjänstlagen.
Remissinstanserna: Bl.a. Länsstyrelsen i Stockholm har påpekat att
socialtjänsten måste kunna ta del av uppgifter som lämnats i ärende om
introduktionsersättning för att kunna bedöma rätten till kompletterande social-
bidrag. Socialtjänstlagen bör därför enligt länsstyrelsen ändras så att social-
nämndens rätt att ta del av uppgifter i ärende om introduktionsersättning klart
framgår.
Skälen till mitt förslag: Ett system med introduktionsersättning för
flyktingar innebär enligt min mening att dessa i princip inte längre skall
behöva vända sig till socialtjänsten för att få medel till sin försörjning.
Sekretess gäller enligt 7 kap 4 § sekretesslagen (1980:100) inom social-
tjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående
lider men.
De uppgifter som den enskilde kan behöva lämna för att få introduktions-
ersättning kan enligt min mening vara av lika ömtålig art och förtjäna samma
sekretess som de uppgifter som lämnas i ärenden om socialbidrag. Det kan
exempelvis röra uppgifter som belyser den enskilde utlänningens personliga
förhållanden.
Ett sekretesskydd för uppgifter om enskildas personliga förhållanden bör
därför införas i sekretesslagen. Skyddet bör vara detsamma som det som
gäller inom socialtjänsten. Bestämmelsen i 7 kap. 4 § sekretesslagen
(1980:100) bör därför utvidgas i enlighet med vad jag här har anfört
Som bl.a. Länsstyrelsen i Stockholm påpekat måste dock socialtjänsten
kunna ta del av uppgifter som lämnats i ärende om introduktionsersättning för
att kunna bedöma rätten till kompletterande socialbidrag. Enligt 57 § social-
tjänstlagen (1980:620) har socialnämnden rätt att av de allmänna försäkrings-
kassorna eller erkända arbetslöshetskassorna få uppgifter om ekonomisk
hjälp som har lämnats till enskilda, som har ärenden hos nämnden. Bestäm-
melsen bör enligt min mening utvidgas så att socialnämnden även har rätt att
få uppgifter som lämnats till kommunen i ärenden om ersättning enligt den
föreslagna lagen om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar.
Förslaget om en ny lag om introduktionsersättning för flyktingar och vissa
andra utlänningar bör, som framgår av vad jag anfört i det föregående, inte
medföra några ökade kostnader för stat eller kommun. Den bör bekostas
inom ramen för den schablonersättning som en kommun erhåller som tagit
emot flyktingar och vissa andra utlänningar för bosättning enligt förordningen
(1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.
Om kommunerna väljer att lägga ersättningen på en något högre nivå än
socialbidragsnormen, för att på så sätt stimulera den enskilde flyktingen att
Prop. 1991/92:172
18
snabbare genomgå ett introduktionsprogram, kan detta på kort sikt leda till
ökade kostnader för kommunerna. Om tiden för den enskildes behov av för-
sörjningsstöd därmed förkortas, vilket jag anser är en utgångspunkt för
reformen, bör det inte leda till några ökade kostnader totalt.
Det är angeläget att följa upp i vilken utsträckning den enskilda flyktingens
motivation att deltaga i ett introduktionsprogram påverkas positivt genom
introduktionsersättningen och om introduktionsersättning i övrigt får de för-
väntade positiva effekter som jag tidigare redogjort för. Jag utgår från att
kommunerna själva har ett intresse av en sådan uppföljning på det lokala
planet. Statens invandrarverk bör som central myndighet för flykting-
mottagandet också ha en roll i detta sammanhang.
Den nya lagen om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar bör träda i kraft den 1 januari 1993.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom kulturdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar,
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
4. lag om ändring i socialtjänslagen (1980:620).
Förslaget till lag om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar kräver inte att yttrande inhämtas från lagrådet annat än i fråga om
bestämmelsen om överklagande. Förslagen under 2 och 3 faller inom lag-
rådets granskningsområde. Den föreslagna bestämmelsen om rätt att i vissa
fall överklaga beslut av en kommun att inte utge introduktionsersättning är av
enkel och okomplicerad beskaffenhet. Ett yttrande av lagrådet i denna del
skulle enligt min bedömning inte tillföra ärendet något av betydelse. Förslaget
om ändring i kommunalskattelagen framstår som en självklarhet mot bak-
grund av att introduktionsersättningen är avsedd att i vissa fall ersätta social-
bidrag. Även detta förslag är av enkel beskaffenhet. Förslaget om ändring i
sekretesslagen är likaså en självklarhet mot bakgrund av introduktionsersätt-
ningens nära samband med socialbidrag. Det är vidare även här fråga om en
ändring av enkel beskaffenhet som görs i ett avsnitt i sekretesslagen där det
tidigare ansetts att varje ändring inte skall behöva remitteras till lagrådet för
Prop. 1991/92:172
19
yttrande (jfr. prop. 1979/80:2 med förslag till sekretesslag, s. 406). Jag be- Prop. 1991/92:172
dömer därför att lagrådets yttrande över lagförslagen skulle sakna betydelse.
Det under 2 angivna förslaget har upprättats efter samråd med statsrådet
Lundgren, det under 3 efter samråd med statsrådet Laurén och det under 4
efter samråd med chefen för Socialdepartementet
1 §
1 första stycket anges att en kommun får bevilja introduktionsersättning till
flyktingar och vissa andra utlänningar. Det är således kommunen som skall
besluta om systemet med introduktionsersättning skall införas i kommunen.
Av andra stycket framgår att kommunen också fastställer nivån på introduk-
tionsersättningen.
2 §
Denna bestämmelse har behandlats i avsnitt 2.2.
3 §
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.3.
En förutsättning för att introduktionsersättning skall få beviljas är att
utlänningen förbinder sig att följa en introduktionsplan som upprättats av de
flyktingmottagande myndigheterna i samråd med utlänningen. Om utlänning-
en inte är beredd att godta förslaget till introduktionsplan får introduktions-
ersättning inte beviljas.
4 §
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.3.
Om utlänningen inte följer den upprättade introduktionsplanen på ett god-
tagbart sätt får kommunen besluta att introduktionsersättning inte skall utgå
för viss tid eller att introduktionsersättning helt skall upphöra. Har ut-
länningen inte deltagit i viss utbildning eller viss aktivitet får introduktions-
ersättningen dras in för motsvarande tid. Likaså får introduktionsersättningen
dras in för tid då längre avbrott förekommit.
5 §
Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2.5.
20
Den föreslagna ändringen innebär att introduktionsersättning inte skall vara
skattepliktig.
Den föreslagna ändringen innebär att sekretess enligt 7 kap. 4 § skall gälla i
ärenden rörande introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar. Det innebär att sekretess skall gälla med s.k. omvänt skade-
rekvisit, dvs. presumtionen är för att uppgifter inte skall lämnas ut.
Den föreslagna ändringen innebär att socialnämnden får rätt att ta del av upp-
gifter i ärenden om ekonomisk hjälp enligt lagen om introduktionsersättning
för flyktingar och vissa andra utlänningar som lämnats till andra nämnder
inom kommunen.
Av 4 § socialtjänstlagen framgår att begreppet socialnämnd omfattar även
annan nämnd som kommunen bestämt skall fullgöra kommunens uppgifter
inom socialtjänsten.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta förslagen till
1. lag om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra
utlänningar,
2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
4. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).
Hinder föreligger inte mot att ärendet behandlas först under följande
riksmöte.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
Prop. 1991/92:172
21
Bakgrund
I regeringens proposition om samordnat flyktingmottagande och nytt system
för ersättning från staten till kommunerna m.m. (prop. 1989/90:105, SfU 21,
rskr. 281) redovisades ett program för att underlätta för flyktingar att
snabbare få en fast förankring i svenskt arbets- och samhällsliv och därmed
minska deras beroende av samhällets stöd. Vidare föreslogs ett nytt system
för ersättning till kommunerna för flyktingmottagandet. Förordningen
(1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. trädde i kraft
den 1 januari 1991.
De flyktingmottagande myndigheterna bör - enligt det program för flyk-
tingmottagande som redovisades i propositionen - i samråd med den enskilde
flyktingen upprätta en individuell plan för hans eller hennes introduktion så
snart som möjligt efter det att flyktingen tagits emot i en kommun.
I samband med att förslaget om individuella introduktionsplaner utarbeta-
des uppkom frågan om det inte skulle kunna gå att uppnå effektivitetsvinster
genom en samordning av de olika former av samhällsstöd som kan före-
komma under introduktionstiden - socialbidrag, studiestöd och olika former
av arbetsmarknadsstöd. Vidare diskuterades om inte försörjningsstödet till
flyktingar under introduktionstiden borde vara mer direkt relaterat till del-
tagandet i svenskundervisning, samhällsintroduktion, utbildning etc.
I propositionen förordades att frågan om att införa en särskild introduk-
tionsersättning skulle utredas närmare.
Under vintern våren 1991 genomförde en informell arbetsgrupp inom
regeringskansliet med företrädare för Arbetsmarknadsstyrelsen, Socialstyrel-
sen, Statens invandrarverk och Svenska Kommunförbundet en förstudie om
förutsättningarna för att införa någon form av enhetlig introduktionsersättning
för flyktingar. Arbetsgruppen fann att det skulle finnas vissa fördelar med en
enhetlig introduktionsersättning som skulle kunna lämnas i stället för alla
andra försörjningsbidrag under introduktionstiden. Detta alternativ valdes
senare bort dels därför att det skulle bli alltför detaljstyrande, dels därför att
kommuner bör ha frihet att själva välja nivå på ersättningen. I stället för-
ordade arbetsgruppen att kommunerna bör ges laglig möjlighet att betala
introduktionsersättning i ställer för socialbidrag till flyktingar och vissa andra
utlänningar. Ett sådant system skulle kunna skapa möjlighet för kommunerna
att bestämma nivå på ersättningen och att organisera utbetalningarna utifrån de
lokala förutsättningarna.
Prop. 1991/92:172
Bilaga 1
22
Skäl för förslaget om introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra
utlänningar
Arbetsgruppen fann att en introduktionsersättning bör kunna få flera positiva
effekter. Det gäller bl.a.
- den enskilde flyktingens motivation att aktivt delta i ett introduktions-
program
- omgivningens attityder,
- organisation och administration samt
- samverkan och effektivitet
En introduktionsersättning skulle emellertid också kunna få vissa negativa
effekter. Eftersom den skulle innebära en säråtgärd för flyktingar kan den
möjligen uppfattas som orättvis bland svenskar och andra invandrare. Syftet
är emellertid att den skall kompensera flyktingar för baskunskaper som de
saknar, främst i det svenska språket och som de behöver för att kunna leva
och verka i Sverige.
Ett annat problem är att det skulle bli olika regler för flyktingar och andra
utlänningar som samtidigt deltar i grund-sft.
Personkrets till vilken introduktionsersättning bör beviljas
Introduktionsersättning skall kunna beviljas till flyktingar och vissa andra
utlänningar som omfattas av det kommunala flyktingmottagandet och som
förbinder sig att följa en introduktionsplan som upprättats av de flykting-
mottagande myndigheterna i samråd med flyktingen.
Övriga villkor för att få introduktionsersättning
En förutsättning för introduktionsersättning skall vara att flyktingen följer en
introduktionsplan som gjorts upp av kommunen och den lokala arbets-
förmedlingen i samråd med flyktingen.
Introduktionsersättningens nivå och administration
Kommunerna skall bestämma introduktionsersättningens nivå, övriga villkor
samt om verksamhetens organisation.
Beskattning
Introduktionsersättningen är ett alternativ till socialbidrag och bör därför inte
räknas som skattepliktig inkomst
Sekretess
Ett sekretesskydd för uppgifter om enskildas personliga förhållanden i
ärenden om introduktionsersättning bör införas i sekretesslagen. De uppgifter
som den enskilde kan behöva lämna för att få introduktionsersättning kan
vara av lika ömtålig art och förtjänta av samma sekretess som lämnas i
ärenden om socialbidrag. Det kan exempelvis röra uppgifter som belyser den
Prop. 1991/92:172
Bilaga 1
23
enskildes personliga förhållanden. Bestämmelsen i 7 kap 4 § sekretesslagen Prop. 1991/92:172
(1980:100) bör därför utvidgas att omfatta även introduktionsersättningen. Bilagal
Kostnadsfrågor och genomförande
Introduktionsersättningen bör inte medföra några ökade kostnader för stat
eller kommun. Den bör bekostas inom ramen för den schablonersättning som
en kommun erhåller som tagit emot flyktingar och vissa andra utlänningar för
bosättning enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flykting-
mottagande m.m.
En ny lag om introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra utlän-
ningar bör träda i kraft den 1 januari 1993.
24
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av. Socialstyrelsen,
Riksförsäkringsverket, Rikskatteverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Statens
invandrarverk. Socialtjänstkommittén, Kammarrätten i Stockholm, Läns-
styrelsen i Stockholm, Länsstyrelsen i Malmö, Länsstyrelsen i Norrbotten,
Botkyrka kommun, Stockholms kommun, Oxelösunds kommun, Norr-
köpings kommun, Båstad kommun, Malmö kommun, Ludvika kommun,
Malå kommun, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Tjänste-
männens centralorganisation, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges
Akademikers Centralorganisation, Föreningen Sveriges Socialchefer, Riks-
förbundet för personal vid invandrarbyråer (RIB), Svenska flyktingrådet och
Samarbetsorganet för invandrarorganisationer (SIOS)
Därutöver har yttrande inkommit från Nyköpings kommun
25
Prop. 1991/92:172
Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1
Propositionens lagförslag................................ . 2 -
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 maj 1992........8
1 Inledning .........................................8
2 Överväganden och förslag..............................9
2.1 Introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra udänningar . 9
2.2 Personkrets till vilken introduktionsersättning skall
kunna beviljas.................................. 13
2.3 Villkor för att få introduktionsersättning................. 14
2.4 Introduktionsersättningens nivå och administration......... 15
2.5 Överklagande.................................. 16
2.6 Beskattning.................................... 17
2.7 Sekretess..................................... 17
3 Kostnadsfrågor.................................... 18
4 Utvärdering....................................... 19
5 Genomförande..................................... 19
6 Upprättade lagförslag................................ 19
7 Specialmotivering................................... 20
7.1 Förslaget till lag om introduktionsersättning för flyktingar
och vissa andra utlänningar......................... 20
7.2 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). 21
7.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)...... 21
7.4 Förslaget till lag om ändring i socialtjänsdagen (1980:620) .... 21
8 Hemställan.......................................21
9 Beslut........................................... 21
Bilaga 1 Sammanfattning av departementspromemorian (Ds 1991:79)
Introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra
utlänningar................................... 22
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
betänkandet (Ds: 1991:79) Introduktionsersättning till
flyktingar och vissa andra utlänningar.................25
26
gotab 41486, Stockholm 1992