Prop.
1991/92:167
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 9 april 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Reidunn Laurén
I propositionen behandlas frågan om en anpassning av svensk rätt till
reglerna i ett EG-direktiv om konsumentskydd vid avtal som ingås
utanför näringsidkarens fasta försäljningsställe. Det föreslås att reglerna
i direktivet skall införlivas med svensk rätt genom ändringar i hemförsälj-
ningslagen.
De ändringar som därvid aktualiseras rör framför allt hemförsäljnings-
lagens tillämpningsområde. Det föreslås att lagen skall omfatta inte bara
som nu köp av lös egendom utan även andra avtal om överlåtelse eller
upplåtelse av sådan egendom, t.ex. hyra och leasing. Vidare föreslås att
lagen skall omfatta tjänster i allmänhet.
När det gäller frågan om var konsumenten skall ha företagit den
rättshandling som lagen reglerar föreslås att lagen skall tillämpas -
förutom som nu vid hembesök och telefonförsäljning - på avtal som
träffas under utflykter som organiseras av näringsidkaren och som görs
till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 167
Prop. 1991/92:167
Härigenom föreskrivs i fråga om hemförsäljningslagen (1981:1361)
dels att 11 § skall upphöra att gälla,
dels att 1, 4, 5 och 7-10 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §*
Denna lag tillämpas då närings-
idkare vid hembesök eller vid
telefonsamtal som utgör led i
telefonförsäljning yrkesmässigt
säljer lös egendom till konsumen-
ter för huvudsakligen enskilt
bruk. Hembesök föreligger då nä-
ringsidkaren söker upp konsu-
menten i dennes bostad eller på
någon annan plats där konsu-
menten inte endast för stunden
befinner sig.
Lagen tillämpas också då nä-
ringsidkare, under de förutsätt-
ningar som anges i första styck-
et, mot ersättning åtager sig att
utförafortlöpande tjänster i form
av underhåll eller tillsyn av egen-
dom, undervisning eller liknande.
Lagen tillämpas dock ej, om det
pris som konsumenten samman-
lagt skall betala understiger 300
kr. Lagen tilllämpas inte heller
vidförsäljning av livsmedel eller
av finansiella instrument som
avses i lagen (1991: 980) om
handel med finansiella instru-
ment.
1 Senaste lydelse 1991:988
Denna lag tillämpas då närings-
idkare yrkesmässigt överlåter
eller upplåter lös egendom eller
utför tjänster till konsumenter för
huvudsakligen enskilt bruk, om
avtalet ingås
1. vid hembesök, varmed avses
ett besök i konsumentens eller
någon annan konsuments bostad
eller på någon annan plats där
konsumenten inte endast för
stunden befinner sig,
2. vid telefonsamtal som utgör
led i försäljning eller annan
liknande verksamhet, eller
3. under en av näringsidkaren
organiserad utflykt till en plats
utanför dennes fasta försäljnings-
ställe.
Lagen tillämpas dock inte, om
1. det pris som konsumenten
sammanlagt skall betala under-
stiger 300 kr,
2. avtalet gäller leverans av
livsmedel fån näringsidkare som
regelmässigt betjänar vissa rut-
ter,
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:167
När avtal ingås vid hembesök,
skall näringsidkaren samtidigt
lämna konsumenten en handling
där denna informeras om innehål-
let i denna lag. Konsumenten
skall skriva under ett exemplar
av handlingen som bekräftelse på
att han eller hon har tagit emot
den. Den informationshandling
som överlämnas till konsumenten
skall vara åtföljd av en blankett,
som denne kan använda för att
utöva sin ångerrätt enligt 6 §.
3. avtalet gäller finansiella
instrument som avses i lagen
(1991:980) om handel med finan-
siella instrument,
4. avtalet gäller uppförande av
byggnad eller annan fast anlägg-
ning pä mark eller i vatten,
5. avtalet är ett försäkrings-
avtal,
6. avtalet ingås vid ett hembe-
sök som äger rum på konsumen-
tens uttryckliga begäran och
avtalet gäller en vara eller en
tjänst som omfattas av konsu-
mentens begäran eller som har
ett direkt samband med den varan
eller tjänsten, eller
7. avtalet ingås vid ett telefon-
samtal med ett kreditinstitut som
avses i 3 § lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank och avtalet
gäller en tjänst.
4 §
När avtal ingås vid hembesök
eller under en av näringsidkaren
organiserad utflykt till en plats
utanför dennes fasta försäljnings-
ställe, skall näringsidkaren sam-
tidigt lämna konsumenten en
handling där denne informeras
om innehållet i denna lag samt
om namn och adress till någon
som ångerrätten enligt 6 § kan
utövas mot. Konsumenten skall
skriva under ett exemplar av
handlingen som bekräftelse på att
han eller hon har tagit emot den.
Den informationshandling som
överlämnas till konsumenten skall
vara åtföljd av en blankett, som
denne kan använda för att utöva
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:167
När avtal ingås vid telefonför-
säljning skall näringsidkaren
senast tre dagar därefter till kon-
sumenten lämna eller sända en
bekräftelse av vad som har avta-
sin ångerrätt.
När avtal ingås vid telefonför-
säljning eller annan liknande
verksamhet per telefon, skall
näringsidkaren senast tre dagar
därefter till konsumenten lämna
lats, tillsammans med den hand-
eller sända en bekräftelse av vad
ling och den blankett som avses
i första stycket.
som har avtalats, tillsammans
med den handling och den blan-
kett som avses i första stycket.
Handlingar och blanketter som avses i första och andra styckena skall
överensstämma med formulär som fastställs av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Om föreskrifterna i 4 § inte iakttas, är konsumenten inte bunden av
avtalet.
Vill konsumenten att avtalet
skall återgå enligt första stycket,
skall näringsidkaren underrättas
om detta inom ett år från det att,
vid köp av lös egendom konsu-
menten tog emot godset eller en
väsentlig del av det eller, vid
avtal om en tjänst, näringsidkaren
böljade utföra tjänsten. Annars
har konsumenten förlorat sin rätt
att kräva att avtalet skall återgå.
Vid köp av lös egendom börjar
ångerveckan löpa den dag då
konsumenten tog emot godset
eller en väsentlig del av det eller
dessförinnan undersökte godset
eller likadant gods, dock tidigast
den dag då handlingar som avses
Vill konsumenten att avtalet
skall återgå enligt första stycket,
skall näringsidkaren underrättas
om detta inom ett år från det att,
vid avtal om överlåtelse eller
upplåtelse av lös egendom kon-
sumenten tog emot varan eller en
väsentlig del av den eller, vid
avtal om en tjänst, näringsidkaren
började utföra tjänsten. Annars
har konsumenten förlorat sin rätt
att kräva att avtalet skall återgå.
§3
Vid avtal om överlåtelse eller
upplåtelse av lös egendom börjar
ångerveckan löpa den dag då
konsumenten tog emot varan eller
en väsentlig del av den eller
dessförinnan undersökte varan
eller en likadan vara, dock tidi-
2 Senaste lydelse 1987:492
3 Senaste lydelse 1987:492
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:167
i 4 § kom konsumenten till han-
da.
Vid avtal om en fortlöpande
tjänst böljar ångerveckan löpa
den dag då de handlingar som
avses i 4 § kom konsumenten till
handa. Detsamma gäller vid köp
av lös egendom, om näringsid-
karen skriftligen har kommit
överens med konsumenten om
detta i fall då,
1. godset har tillverkats eller
väsentligt ändrats efter konsu-
mentens särskilda önskemål, eller
2. det, med hänsyn till att
godset är skrymmande eller av
någon annan liknande anledning,
inte skulle vara rimligt att ånger-
veckan började löpa först då
konsumenten tog emot godset
eller en väsentligt det av det eller
dessförinnan undersökte godset
eller likadant gods.
Konsumenten får vid köp av lös
egendom utöva sin ångerrätt
endast om det gods som han eller
hon har tagit emot hålls i väsent-
ligen oförändrat skick. Detta
gäller dock inte, om godset har
förstörts eller förändrats på grund
av någon åtgärd som har varit
nödvändig för att undersöka
godset eller på grund av någon
omständighet som inte kan hän-
föras till konsumenten.
9
Om konsumenten vid köp av lös
gast den dag då handlingar som
avses i 4 § kom konsumenten till
handa.
Vid avtal om en tjänst börjar
ångerveckan löpa den dag då de
handlingar som avses i 4 § kom
konsumenten till handa. Detsam-
ma gäller vid avtal om överlåtel-
se eller upplåtelse av lös egen-
dom, om näringsidkaren skriftli-
gen har kommit överens med
konsumenten om detta i fall då,
1. varan har tillverkats eller
väsentligt ändrats efter konsu-
mentens särskilda önskemål, eller
2. det, med hänsyn till att varan
är skrymmande eller av någon
annan liknande anledning, inte
skulle vara rimligt att ånger-
veckan började löpa först då
konsumenten tog emot varan eller
en väsentlig del av den eller
undersökte varan eller en likadan
vara.
§
Konsumenten får vid avtal om
överlåtelse eller upplåtelse av lös
egendom utöva sin ångerrätt
endast om den vara som han eller
hon har tagit emot hålls i väsent-
ligen oförändrat skick. Detta
gäller dock inte, om varan har
förstörts eller förändrats på grund
av någon åtgärd som har varit
nödvändig för att undersöka
varan eller på grund av någon
omständighet som inte kan hän-
föras till konsumenten.
§
Om konsumenten vid avtal om
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:167
egendom utövar sin ångerrätt,
skall det gods som han eller hon
har tagit emot hållas tillgänglig
på den plats där det har tagits
emot. Godset får dock hållas
tillgängligt på någon annan plats
som konsumenten anvisar, om
näringsidkaren utan olägenhet kan
hämta det där.
Har godset sänts till konsumen-
ten med post skall denne sända
tillbaka godset på samma sätt,
under förutsättning att näringsid-
karen tillhandahåller en lämplig
förpackning och att konsumenten
inte behöver lägga ut för retur-
porto.
överlåtelse eller upplåtelse av lös
egendom utövar sin ångerrätt,
skall den vara som han eller hon
har tagit emot hållas tillgänglig
på den plats där den har tagits
emot. Varan får dock hållas
tillgänglig på någon annan plats
som konsumenten anvisar, om
näringsidkaren utan olägenhet kan
hämta den där.
Har varan sänts till konsumen-
ten med post skall denne sända
tillbaka varan på samma sätt,
under förutsättning att näringsid-
karen tillhandahåller en lämplig
förpackning och att konsumenten
inte behöver lägga ut för retur-
porto.
Om konsumenten vid avtal om
en tjänst utövar sin ångerrätt,
skall vad som sägs i första och
andra styckena tillämpas på
material som konsumenten har
tagit emot, förutsatt att konsu-
menten inte åsamkas olägenheter
av betydelse eller kostnader.
Om konsumenten vid köp avlös
egendom utövar sin ångerrätt,
skall näringsidkaren lämna till-
baka vad konsumenten har betalt.
Konsumenten har rätt att behålla
godset till dess att näringsidkaren
fullgör denna skyldighet.
Om näringsidkaren i fall som
avses i 9 § första stycket inte
hämtar godset inom tre månader
från den dag när ångerveckan
böljade löpa, tillfaller godset
konsumenten utan ersättning.
Detsamma gäller om näringsid-
10 §
Om konsumenten utövar sin
ångerrätt, skall näringsidkaren
lämna tillbaka vad konsumenten
har betalt. Konsumenten har rätt
att behålla varan, och i förekom-
mande fall materialet, till dess att
näringsidkaren fullgör denna
skyldighet.
Om näringsidkaren i fall som
avses i 9 § första stycket inte
hämtar varan, eller i förekom-
mandefall materialet, inom tre
månader från den dag när ånger-
veckan började löpa, tillfaller
egendomen konsumenten utan
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:167
karen i fall som avses i 9 § andra
stycket inte inom denna tid läm-
nar tillbaka vad konsumenten har
betalt.
ersättning. Detsamma gäller om
näringsidkaren i fall som avses
i 9 § andra stycket inte inom
denna tid lämnar tillbaka vad
konsumenten har betalt.
11 §
Om konsumenten vid avtal om
en fortlöpande tjänst utövar sin
ångerrätt, skall näringsidkaren
lämna tillbaka vad konsumenten
har betalt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre
föreskrifter.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 april 1992.
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Ask
Föredragande: statsrådet Laurén
Prop. 1991/92:167
Frågan om en närmare anknytning mellan Sverige och EG har varit
föremål för diskussioner och överväganden en längre tid. Under år 1990
inleddes formella förhandlingar mellan EFTA-ländema och EG om ett
närmare samarbete byggt på ett gemensamt beslutsfattande och gemen-
samma institutioner inom ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde,
EES. Avsikten är att ett avtal om sådant samarbete skall träda i kraft vid
årsskiftet 1992/93, samtidigt som EG:s inre marknad fullbordas. Målet
for ett EES-avtal är att skapa ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde
med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital inom hela EG-
EFTA-området och att utveckla och bredda samarbetet på angränsande
politikområden, såsom miljö, forskning, utbildning och konsumentskydd.
Enhetliga regler skall gälla inom hela EG-EFTA-området och basen för
EES-avtalet skall vara relevanta delar av EG:s existerande regelverk
(acquis communautaire). Dessa EG-regler avses alltså på ett eller annat
sätt bli integrerade i avtalet så att de kommer att gälla också i EFTA-
ländema och i relationerna mellan EG och EFTA-ländema.
Den 1 juli 1991 inlämnades en ansökan om svenskt medlemskap i EG.
Till de regler som avses bli integrerade i EES-avtalet hör ett av EG:s
ministerråd den 20 december 1985 antaget direktiv om konsumentskydd
vid avtal som ingås utanför näringsidkarens fasta försäljningsställe
(85/577/EEG). Direktivet i den engelska originalversionen, jämte en
preliminär, inofficiell svensk översättning av direktivet, bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1 och 2.
I en inom justitiedepartementet upprättad departementspromemoria, Ds
1991:68, Den svenska hemförsäljningslagens anpassning till EG:s
regelverk, föreslås att reglerna i direktivet skall införlivas i svensk rätt
genom ändringar i hemförsäljningslagen. Promemorian har remissbehand-
lats. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av
lats. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av
promemorian som bilaga 3, dels promemorians lagförslag som bilaga 4,
dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 5. En samman-
ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(justitiedepartementets dnr 91-3100).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 19 mars 1992 att inhämta lagrådets yttrande
över förslag till ändring i hemförsäljningslagen.
Lagförslaget bör fogas till protokollet som bilaga 6.
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7. Jag har gjort några
redaktionella ändringar i det remitterade lagförslaget.
Prop. 1991/92:167
Mitt förslag: Reglerna i EG-direktivet införlivas med svensk rätt
genom ändringar i hemförsäljningslagen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.
15).
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av
samtliga remissinstanser.
Skälen för mitt förslag: I syfte att uppfylla de åtaganden som kan följa
av en närmare svensk anknytning till EG i form av ett EES-avtal, ett
medlemskap eller på annat sätt, bör EG-direktivet om hemförsäljning
införlivas i svensk rätt.
Ett direktiv är inom EG bindande för medlemsstaterna på det sättet att
dessa är skyldiga att anpassa sin lagstiftning efter direktivet. Hur detta
närmare skall gå till överlämnas emellertid åt medlemsstaterna att själva
avgöra.
Syftet med EG-direktivet om konsumentskydd vid avtal som ingås
utanför näringsidkarens fasta försäljningsställe är att uppnå att de olika
nationernas regler om ingående av sådana avtal blir enhetliga. Huvud-
innehållet i direktivet är att en konsument skall ha en frist på minst sju
dagar att ångra avtalet. Angerrätten gäller sådana fall då avtalet ingås
under ett besök av näringsidkaren i konsumentens bostad eller på dennes
arbetsplats. Det gäller också om avtalet med konsumenten ingås när
näringsidkaren besöker en annan konsument eller under en utflykt som
har arrangerats av näringsidkaren och som görs till en plats utanför den
senares fasta försäljningsställe. Vidare föreskrivs att näringsidkaren skall
ge konsumenten skriftlig information om ångerrätten.
För svensk del har det sedan år 1971 funnits lagstiftning om hemför-
säljning. Den nuvarande hemförsäljningslagen är från år 1981 (SFS 1981:
1361). Huvudinnehållet i lagen är, på motsvarande sätt som i EG- Prop. 1991/92:167
direktivet, att konsumenten har en viss tid på sig att ångra ett avtal som
har ingåtts vid hemförsäljning. Lagen uppfyller i stor utsträckning de
krav som EG-direktivet ställer och ger på en del punkter ett bättre skydd
för konsumenten än det som följer av direktivet. I några avseenden
avviker dock lagens lösning från den som har valts i EG-direktivet.
Med hänsyn till det nu anförda biträder jag det i promemorian
framförda, av samtliga remissinstanser godtagna, förslaget att reglerna
i direktivet bör införlivas i svensk rätt genom att hemförsäljningslagen
ändras så att dess regler kommer att uppfylla direktivets krav.
Min bedömning: Hemförsäljningslagens krav på att konsumenten -
för att lagen skall vara tillämplig - skall förvärva egendomen
huvudsakligen för enskilt bruk kan behållas oförändrat.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemo-
rian s. 16 och 17).
Remissinstanserna: Bedömningen biträds eller lämnas utan erinran av
samtliga remissinstanser.
Skälen för min bedömning: EG-direktivet om hemförsäljning gäller
bara fall då köparen är en konsument (se artikel 1). I artikel 2 första
ledet definieras en konsument som en fysisk person som vid den
ifrågavarande transaktionen handlar för ett ändamål som får anses ligga
utanför hans yrke eller näring. I hemförsäljningslagen (1 § andra stycket)
anges att den lagen skall tillämpas, om köparen är en konsument som
förvärvar något huvudsakligen för enskilt bruk. Hemförsäljningslagen kan
således bli tillämplig om en företagare köper en vara som är avsedd för
familjens bruk men som tillfälligtvis kan komma att användas också i
rörelsen. Enligt vad som uttalats i förarbetena till hemförsäljningslagen
måste det krävas att avsikten med förvärvet på något sätt framgår av
omständigheterna vid köpet (prop. 1971:86 s. 89).
Med hänsyn till det anförda kan det ifrågasättas om det råder full
överensstämmelse på denna punkt mellan den svenska lagen och EG-
direktivet. På initiativ av Danmark, som i sin nationella lagstiftning om
hemförsäljning har utformat tillämpningsområdet på ett sätt som överens-
stämmer med det svenska, uttalade emellertid ministerrådet och kommis-
sionen i samband med att direktivet utfärdades att om köparen handlar
delvis utanför sin förvärvsverksamhet och delvis som ett led i denna
verksamhet, omfattas avtalet av artikel 2 första ledet endast om kon-
sumenten huvudsakligen handlar utanför sin förvärvsverksamhet. När
köparen huvudsakligen har handlat utanför sin förvärvsverksamhet men
10
näringsidkaren inte har kunnat inse detta omfattas avtalet inte av Prop. 1991/92:167
direktivet.
Mot bakgrund av det nu anförda har i promemorian uttalats att
tillämpningsområdet i direktivet får anses motsvara - i här berörd del -
vad som gäller enligt gällande svenska hemförsäljningslag. Denna
bedömning har biträtts eller lämnats utan erinran av samtliga remiss-
instanser. För egen del har jag inte någon annan uppfattning. Jag ansluter
mig således till slutsatsen i promemorian att det på den aktuella punkten
inte behövs någon ändring av hemförsäljningslagen.
Min bedömning: Den bestämning av hemförsäljningslagens tillämp-
ningsområde som ansluter till begreppet näringsidkare kan behållas
oförändrad.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se promemo-
rian s. 17).
Remissinstanserna: Bedömningen biträds eller lämnas utan erinran av
samtliga remissinstanser.
Skälen för min bedömning: En näringsidkare definieras i artikel 2
andra ledet i EG-direktivet som en fysisk eller juridisk person som vid
ingående av avtalet uppträder i sin kommersiella eller yrkesmässiga
egenskap samt varje person som uppträder i dennes namn eller för
dennes räkning. Med termen näringsidkare i svensk konsumentlagstiftning
avses vaije fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt bedriver
ekonomisk verksamhet (se prop. 1981/82:40 s. 23). Dessutom krävs
enligt hemförsäljningslagen att den ifrågavarande transaktionen sker i
hans yrkesmässiga verksamhet. Reglerna i hemförsäljningslagen gäller
inte bara då näringsidkaren uppträder personligen utan även när han
företräds av ett ombud (jfr 12 §).
Av det anförda torde framgå att tillämpningsområdena för EG-direktivet
och för hemförsäljningslagen är desamma såvitt avser de bestämningar
av dessa som sammanhänger med begreppet näringsidkare. I likhet med
remissinstanserna delar jag därför promemorians bedömning att det inte
finns anledning att på denna punkt ändra tillämpningsområdet i hemför-
säljningslagen.
Mitt förslag: Hemförsäljningslagen skall tillämpas inte bara vid köp
utan även vid andra avtal om överlåtelse eller upplåtelse av varor,
t.ex. hyra och leasing. Vidare skall lagen omfatta tjänster generellt.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.
11
17-19). Prop. 1991/92:167
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av det
helt övervägande antalet remissinstanser. Ett par remissinstanser vill dock
inskränka hemförsäljningslagens tillämpningsområde till att avse bara lösa
saker. Några remissinstanser har framfört önskemål om att hemförsälj-
ningslagen inte skall vara tillämplig på försäljning av monteringsfärdiga
småhus.
Skälen för mitt förslag: Såväl i hemförsäljningslagen som i EG-
direktivet har det varit nödvändigt att göra en avgränsning med avseende
på vilka avtal som bör omfattas av regleringen. En sådan avgränsning
måste ske både såvitt gäller avtalstyperna (köpeavtal, uppdragsavtal,
försäkringsavtal m.m.) och i fråga om karaktären av de prestationer som
skall tillkomma konsumenten enligt avtalet (leverans av lösöre eller annan
lös egendom, tillhandahållande av tjänster m.m.).
När det gäller avtalstyperna går EG-direktivet längre än den gällande
hemförsäljningslagen. Direktivet omfattar således i motsats till sist-
nämnda lag inte bara köpeavtal utan även andra avtal om överlåtelse eller
upplåtelse av egendom (se artikel 1). Det betyder att också sådana
avtalstyper som exempelvis hyra och leasing omfattas av direktivet. EG-
direktivet innefattar även en vidare reglering när det gäller tjänster än
hemförsäljningslagen. Den senare omfattar bara de s.k. abonnemangs-
avtalen (se 1 § andra stycket). Det typiska för sådana avtal är att det
skall vara fråga om åtagande att utföra tjänster av visst slag vid
periodiskt återkommande tillfällen, t.ex. åtagande att en eller flera gånger
per år se över värmeanläggningen i en villa. Direktivet omfattar däremot
i princip tjänster i allmänhet (se artikel 1).
Mot bakgrund av det nu anförda har i promemorian föreslagits att
hemförsäljningslagens tillämpningsområde utvidgas till att avse dels andra
avtalstyper än köp, dels tjänster i allmänhet. Ingen remissinstans har haft
någon erinran mot detta. Däremot har en remissinstans tagit upp frågan
vad som avses med en tjänst.
Någon närmare definition av tjänstebegreppet finns inte i direktivet.
Inte heller i svensk rätt finns någon generell definition av vad som skall
förstås med en tjänst. Många gånger torde en tjänst utgöra en prestation
som varken består av pengar, varor eller arbete i ett anställningsförhåll-
ande. Ett avtal om en tjänsteprestation står således i motsatsförhållande
till bl.a. ett avtal om köp. Avtal om tjänster kan avse ändring eller
reparation av fasta och lösa saker, montering och installation av varor,
transporter av varor, intellektuella prestationer såsom upprättande av
byggnadsritningar, medicinsk behandling av djur eller människor m.m.
I fråga om gränsdragningen mellan köp och tjänst vill jag för svensk
rätt peka på bestämmelsen i 2 § konsumentköplagen (1990:932). Den
bestämmelsen innehåller i första stycket en reglering som tar sikte på
gränsdragningen mellan köp och arbetsbeting. Enligt bestämmelsen är
det avgörande om beställaren har tillhandahållit en väsentlig del av
materialet. Ar detta fallet består motpartens prestation huvudsakligen av
arbete och avtalet skall då bedömas som ett avtal om en tjänst. Om i
12
stället tillverkaren står för en väsentlig del av materialet, är avtalet att Prop. 1991/92:167
bedöma som ett köp. Bestämmelsens andra stycke innehåller en reglering
som tar sikte på gränsdragningen mellan köp och tjänst i de fall då
avtalet innefattar såväl leverans av en vara som montering, installation
eller annan tjänst. Det avgörande blir då om tjänsten utgör den övervä-
gande delen av leverantörens förpliktelse. Ar så fallet är avtalet att
bedöma som en tjänst, i annat fall som ett köp (jfr prop. 1988/89:76 s.
62 f.). En motsvarande reglering finns i 2 § konsumenttjänstlagen
(1985:716).
När det gäller frågan om karaktären av de prestationer som enligt
avtalet skall tillkomma konsumenten omfattar EG-direktivet, förutom
tjänster, "goods". Detta uttryck brukar användas för egendom som
närmast motsvarar det svenska begreppet lös sak. Den gällande hemför-
säljningslagen är tillämplig på lös egendom, vilket är ett mera vidsträckt
begrepp än lös sak. Ett par remissinstanser har satt i fråga om inte
hemförsäljningslagen borde begränsas till att gälla bara lösa saker. Den
svenska lagstiftningen om hemförsäljning har emellertid allt sedan den
infördes år 1971 tagit sikte på lös egendom och jag kan inte finna att det
har förebragts omständigheter som gör det motiverat att i detta samman-
hang överväga en ändring därvidlag. Jag anser därför i likhet med
promemorieförslaget och det helt övervägande antalet remissinstanser att
lagen även fortsättningsvis bör omfatta lös egendom.
Två remissinstanser har varit inne på att lagens tillämpningsområde
borde begränsas i ett alldeles speciellt avseende, nämligen när det gäller
försäljning av monteringsfärdiga småhus. I och för sig torde vissa skäl
kunna anföras för en sådan ordning (jfr även prop. 1981/82:40 s. 41).
Monteringsfärdiga hus utgör emellertid lösa saker och något undantag för
färdighus finns inte i EG-direktivet. En annan sak, som jag kommer att
behandla i följande avsnitt, är att sådan försäljning ändå vanligen torde
falla utanför hemförsäljningslagen både nu och i framtiden.
På motsvarande sätt som i köplagen och konsumentköplagen bör enligt
min mening uttrycket gods i hemförsäljningslagen bytas ut mot uttrycket
vara.
Mitt förslag: Hemförsäljningslagen skall tillämpas, inte som nu bara
på avtal som träffas vid hembesök hos konsumenten eller vid telefon-
samtal med denne, utan även på avtal som träffas hemma hos någon
annan konsument eller under en utflykt som organiseras av näringsid-
karen och som görs till en plats utanför näringsidkarens fasta
försäljningsställe. Från hemförsäljningslagens tillämpningsområde
skall i princip undantas sådana fall där hembesöket äger rum på
konsumentens uttryckliga begäran.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.
13
19-23). Prop. 1991/92:167
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Några remissinstanser vill utvidga lagens
tillämpningsområde så att lagen tar sikte på alla utflykter som närings-
idkaren organiserar samt att undantag inte görs för sådana hembesök som
äger rum på konsumentens uttryckliga begäran. Ett par remissinstanser
vill begränsa tillämpningsområdet så att lagen inte skall vara tillämplig
på avtal som sluts per telefon.
Skälen för mitt förslag: En grundläggande fråga i såväl EG-direktivet
som hemförsäljningslagen är den avgränsning av tillämpningsområdet
som måste ske med avseende på var konsumenten har företagit den
rättshandling vars verkningar skall regleras. Enligt artikel 1 i direktivet
skall detta tillämpas på avtal som har ingåtts under en utflykt som
arrangeras av näringsidkaren utanför dennes fasta försäljningsställe samt
på avtal som har ingåtts i samband med näringsidkarens besök hemma
hos konsumenten eller en annan konsument eller på konsumentens
arbetsplats, om inte besöket sker på konsumentens uttryckliga begäran.
Hemförsäljningslagen är tillämplig vid s.k. telefonförsäljning och vid
hembesök. Enligt lagen föreligger ett hembesök då näringsidkaren söker
upp konsumenten i dennes bostad eller på någon annan plats där konsu-
menten inte endast för stunden befinner sig. Med det senare avses t.ex.
arbetsplatser, sjukhus och konferenser och i regel även tåg och publika
evenemang (se prop. 1981/82:40 s. 24).
Som framgår av det nu anförda tar reglerna i direktivet sikte delvis på
andra situationer än de som omfattas av hemförsäljningslagen. I
promemorian har föreslagits vissa utvidgningar av hemförsäljningslagens
tillämpningsområde så att de situationer som regleras i direktivet också
kommer att falla under den svenska lagen.
Till en böljan handlar det om två typsituationer i direktivet som inte
uttryckligen nämns i hemförsäljningslagen. Den ena är avtal som ingås
i samband med näringsidkarens besök hemma hos en annan konsument.
Vad som avses är exempelvis sådana fall då en person bjuder hem vänner
och bekanta till en bjudning vid vilken en representant för ett kosmetika-
företag demonstrerar och försäljer produkter från företaget. I promemo-
rian har föreslagits att det bör komma till tydligt uttryck i lagtexten att
hemförsäljningslagen omfattar denna avtalssituation. Detta förslag har
biträtts eller lämnats utan erinran av praktiskt taget samtliga remiss-
instanser och jag har för egen del ingen annan uppfattning.
I promemorian har vidare föreslagits att lagen skall anges vara
tillämplig också på avtal som sluts under en av näringsidkaren organi-
serad utflykt till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe. Det kan
exempelvis vara fråga om en av näringsidkaren organiserad bussresa till
ett näringsställe, där näringsidkaren bjuder på förtäring och samtidigt
förevisar och försäljer någon produkt. Också detta förslag har godtagits
av det stora flertalet remissinstanser. Ett par instanser har dock ställt sig
tveksamma, bl.a. med hänvisning till svårigheten att avgöra vad som är
ett fast försäljningsställe.
14
Jag kan i och för sig ha förståelse för en sådan uppfattning. Begreppet Prop. 1991/92:167
fast försäljningsställe fanns med i 1971 års hemförsäljningslag men
utmönstrades i 1981 års hemförsäljningslag. Skälet till detta var bl.a. att
frågan om vad som var ett fast försäljningsställe ansågs vålla problem vid
den praktiska tillämpningen av lagen (se prop. 1981/82:40 s. 23).
Det är naturligtvis möjligt att även i fortsättningen undvika nämnda
begrepp och låta alla utflykter som har organiserats av en näringsidkare
omfattas av lagen. Enligt min mening finns det dock inte sakliga skäl för
detta. Att ha en reglering som bara träffar utflykter utanför näringsidka-
rens försäljningsställe torde kunna motiveras av att en konsument som
följer med en näringsidkare till exempelvis ett näringsställe där näringsid-
karen förevisar och försäljer vissa produkter befinner sig i en mer utsatt
position än om konsumenten befinner sig på näringsidkarens försäljnings-
ställe, låt vara efter att ha transporterats dit av denne. Jag är därför inte
beredd att på denna punkt gå längre än vad direktivets regler motiverar.
Till stöd för den i promemorian valda lösningen vill jag peka på att
begreppet fast försäljningsställe förekommer inte bara i EG-direktivet
utan också, i större eller mindre utsträckning, i de danska, finska och
norska hemförsäljningslagama. Erfarenheten från dessa länder synes
utvisa att det faktiskt är möjligt att begagna begreppet fast försälj-
ningsställe i det praktiska rättslivet. I den situation som det här är fråga
om torde dessutom frågan om begreppets innebörd endast mera sällan
ställas på sin spets. Jag ansluter mig därför liksom majoriteten av remiss-
instanserna till promemorieförslaget i denna del.
Avtal som ingås per telefon omfattas som framgått av hemförsäljnings-
lagen men inte av EG-direktivet. En remissinstans har framfört uppfatt-
ningen att den svenska regeln därför helt borde utgå. Som jag ser det
måste emellertid frågan huruvida det är befogat att ha kvar regeln om
avtal som ingås per telefon i hemförsäljningslagen bedömas utifrån
sakliga grunder. Jag kan för min del inte finna att det har förebragts
någon omständighet i detta ärende som ger anledning att nu överväga ett
borttagande av regeln. Det stora flertalet remissinstanser har inte heller
förespråkat något sådant. Tvärtom har de instämt i den bedömning som
uttalas i promemorian om att det ter sig lämpligt att utvidga regeln till att
omfatta inte bara som nu försäljning av varor utan även avtal om sådana
avtalstyper som har berörts i avsnitt 2.2, dvs. leasing, hyra, tjänster
m.m. För egen del förordar jag också denna lösning.
Typfallet for såväl hemförsäljningslagen som EG-direktivet är annars
att en näringsidkare oanmäld och utan föregående diskussion besöker en
konsument. Åtskillig lös egendom är emellertid inte av sådant slag att
den brukar förvärvas vid så tillfälliga kontakter mellan konsument och
näringsidkare. Köp av exempelvis monteringsfärdiga småhus, bostads-
rätter och hus på annans mark föregås sålunda regelmässigt av ingående
förhandlingar. För konsumenten kan det emellertid vara bekvämast att
avtalet sluts i konsumentens bostad. I sådana fall är uppenbarligen
behovet av en ångerrätt inte detsamma som då avtalet är en följd av en
plötslig och tillfällig kontakt. Denna aspekt beaktas också i EG-direktivet.
15
Om besöket äger rum på konsumentens uttryckliga begäran är således Prop. 1991/92:167
enligt artikel 1.1 direktivet inte tillämpligt.
Svaret på frågan huruvida den gällande hemförsäljningslagen är
tillämplig i ett sådant fall beror på om näringsidkaren kan anses ha sökt
upp konsumenten. Om konsumenten vid tidigare kontakter varit
införstådd med eller rentav föreslagit att saken skulle ytterligare
diskuteras sedan han fått överväga säljarens erbjudande, synes lagen inte
vara tillämplig (se prop. 1981/82:40 s. 41 f. och 44, jfr dock s. 24). För
att undanröja förekommande oklarhet och för att nå full överensstäm-
melse med direktivets regler framstår det som lämpligt att, såsom har
föreslagits i promemorian, införa ett uttryckligt undantag i hemförsälj-
ningslagen för sådana fall då besöket äger rum på uttrycklig begäran av
konsumenten. Detta har också flertalet remissinstanser instämt i. Att,
som någon remissinstans har föreslagit, helt utesluta denna begränsning
och låta lagen vara tillämplig också på avtal som sluts i konsumentens
bostad efter det att konsumenten bett näringsidkaren om ett besök kan
enligt min mening inte komma i fråga.
Ett särskilt spörsmål, som har tagits upp i EG-direktivet, rör den situa-
tionen att en näringsidkare som har anmodats av en konsument att göra
ett besök hos denne tillhandahåller konsumenten andra varor och tjänster
än som avsågs med begäran. Det kan exempelvis vara fråga om att
konsumenten ber en vitvaruhandlare att förevisa vitvaror hos konsu-
menten varvid det visar sig att näringsidkaren också har tagit upp handel
med cyklar. Skall i ett sådant fall ett cykelköp vara undantaget på samma
sätt som ett vitvaruköp?
Enligt artikel 1.2 gäller reglerna i direktivet för andra varor och tjänster
än dem som avsågs med konsumentens begäran om ett besök av
näringsidkaren, förutsatt att konsumenten varken kände till eller borde ha
känt till att tillhandahållandet av dessa andra varor eller tjänster utgjorde
en del av näringsidkarens förvärvsverksamhet. Enligt artikel 3.3 kan
dock medlemsländerna oavsett artikel 1.2 avstå från att låta direktivet
gälla för avtal om tillhandahållande av varor eller tjänster som har ett
direkt samband med den vara eller tjänst som avses med konsumentens
begäran.
Hur dessa två artiklar förhåller sig till varandra är väl inte alldeles
klart men i bl.a. Danmark har valts en ordning som innebär att undan-
taget för begärda besök får omfatta dels sådana varor och tjänster som
avsetts med konsumentens begäran, dels också sådana varor och tjänster
som har ett direkt samband med de förra. En sådan ordning innebär att
om en konsument ber en näringsidkare att komma hem och förevisa ett
kylskåp och konsumenten därvid såväl köper ett kylskåp som beställer
installation av kylskåpet undantas såväl köpet som installationsarbetet från
hemförsäljningsreglema. Om däremot, för att återvända till det ovan-
nämnda exemplet, näringsidkaren dessutom erbjuder konsumenten en
cykel och ett köpeavtal därom ingås, omfattas cykelköpet av hemförsälj-
ningsreglema.
I promemorian har föreslagits en lösning som den nu redovisade och
16
denna har också tillstyrkts eller lämnats utan erinran av praktiskt taget
samtliga remissinstanser. Denna lösning är väl förenlig med direktivet
och den innefattar enligt min mening en lämplig avvägning mellan de
olika intressen som här gör sig gällande. Jag föreslår därför att en sådan
reglering införs i hemförsäljningslagen.
Prop. 1991/92:167
Min bedömning: Den nuvarande regleringen i hemförsäljningslagen
kan behållas oförändrad.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med mitt (se promemo-
rian s. 23).
Remissinstanserna: Bedömningen godtas genomgående.
Skälen för min bedömning: Många gånger träffas ett avtal mellan
konsumenten och näringsidkaren vid den första kontakten dem emellan.
Men det förekommer naturligtvis också att ett avtal inte kommer till
stånd vid den första kontakten utan först sedan näringsidkaren har tagit
ställning till ett anbud som konsumenten har lämnat (ofta till ett ombud
för näringsidkaren).
För det sistnämnda fallet anvisar direktivet olika lösningar beroende på
om anbudet är bindande eller inte för konsumenten. Enligt artikel 1.3
skall således direktivet tillämpas på avtalet, om inte anbudet är bindande.
Är däremot redan anbudet bindande, skall enligt artikel 1.4 direktivet
tillämpas på själva anbudet.
Att två alternativ har förts fram i direktivet torde hänga samman med
att synen på bundenheten av anbud varierar i de olika medlemsländerna.
Vissa länder tillämpar, liksom Sverige, principen att anbud är bindande
(löftesprincipen) medan i andra länder bundenhet kommer till stånd först
i och med avtalet (kontraktsprincipen).
Enligt 2 § hemförsäljningslagen skall vad som i lagen sägs om avtal i
stället gälla anbudet, om konsumenten har lämnat ett anbud till närings-
idkaren som denne inte genast har tagit ställning till. Denna reglering
synes stå i god överensstämmelse med den i artikel 1.4 avsedda ordning-
en. Mot bakgrund av det nu anförda ansluter jag mig till bedömningen
i promemorian att någon lagändring på denna punkt inte är påkallad.
Mitt förslag: De nuvarande undantagen i hemförsäljningslagen för
prestationer understigande 300 kr, för finansiella instrument samt för
livsmedel skall behållas, det senast nämnda med viss i EG-direktivet
angiven begränsning. I enlighet med EG-direktivet skall lagen inte
heller vara tillämplig på uppförande av byggnad m.m. eller på försäk-
ringsavtal. Undantag görs vidare för avtal som sluts per telefon med
banker och andra kreditinstitut och som avser tjänster.
17
2 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 167
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt utom såvitt avser Prop. 1991/92:167
avtal som sluts per telefon med banker och andra kreditinstitut och som
avser tjänster (se promemorian s. 23 - 26).
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av
flertalet remissinstanser. Ett par remissinstanser vill inte göra undantag
för försäkringsavtal. Andra remissinstanser vill göra undantag även för
tjänster som lämnas av banker och finansbolag som står under tillsyn av
finansinspektionen. En remissinstans vill bibehålla det nuvarande undan-
taget för livsmedel. En annan remissinstans har ifrågasatt om inte
värdegränsen i hemförsäljningslagen borde höjas.
Skälen för mitt förslag: Hemförsäljningslagen i sin nuvarande lydelse
innehåller tre inskränkningar i det annars gällande tillämpningsområdet.
Den första är en värdegräns. Lagen är inte tillämplig om det pris som
konsumenten skall betala understiger 300 kr. EG-direktivet ger möjlighet
att undanta prestationer som betingar ett pris som uppgår högst till 60
ECU, ungefär 480 SEK (se artikel 3.1). Någon ändring av värdegränsen
i den svenska lagen är därför inte nödvändig med hänsyn till EG-
anpassningen. En remissinstans har ifrågasatt om inte värdegränsen ändå
borde höjas. Vid en jämförelse med de andra nordiska länderna ligger
emellertid det nuvarande gränsen i hemförsäljningslagen på en genom-
snittlig nivå och jag ser inte anledning att i detta sammanhang ta upp
frågan om en höjning av värdegränsen, ett spörsmål som inte heller har
berörts i promemorian.
En annan inskränkning i hemförsäljningslagen gäller finansiella
instrument som avses i lagen (1991:980) om handel med finansiella
instrument. EG-direktivet ger möjlighet att undanta avtal om värdepapper
(se artikel 3.2.e). Ingen remissinstans har haft någon erinran mot
promemorians bedömning att någon ändring i hemförsäljningslagen i nu
berört avseende inte är erforderlig. Också jag delar denna bedömning.
Den tredje inskränkningen i hemförsäljningslagen tar sikte på försälj-
ning av livsmedel. Vad som avses med livsmedel anges i 1 § livsmedels-
lagen (1971:511). Livsmedel är matvaror, dryckesvaror och andra varor
som är avsedda att förtäras av människor, dock inte läkemedel. EG-
direktivet ger möjlighet att undanta avtal om leverans av matvaror eller
dryckesvaror eller andra varor för ett hushålls löpande förbrukning från
näringsidkare som regelmässigt betjänar vissa rutter (se artikel 3.2.b).
För det fall att en näringsidkare vid ett enstaka tillfälle besöker konsu-
menter och säljer livsmedel synes alltså sådana köp omfattas av direktivet
men inte av hemförsäljningslagen. Som anförts i promemorian torde
därför en viss justering av hemförsäljningslagen på denna punkt vara
nödvändig. Att, såsom en remissinstans har föreslagit, helt bibehålla det
nuvarande undantaget för livsmedel är som framgått inte förenligt med
reglerna i EG-direktivet.
Vad som nu har sagts har tagit sikte på sådana undantag från konsu-
mentskyddet i EG-direktivet som har motsvarigheter i hemförsälj-
ningslagen. Därutöver finns det tre undantag i EG-direktivet som saknar
svensk motsvarighet (se artikel 3.2 i direktivet). Eftersom direktivet
18
endast avser att ge konsumenterna ett minimiskydd är det inte av Prop. 1991/92:167
formella skäl nödvändigt att införa de här tre undantagen i svensk rätt.
Däremot finns det anledning att överväga om det av andra skäl kan vara
lämpligt att anpassa den svenska lagstiftningen till direktivet i fråga om
dessa undantag.
Ett av dessa undantag i direktivet rör försäkringsavtal (se artikel 3.2.d).
I det lagstiftningsärende som låg till grund för 1971 års hemförsäljnings-
lag diskuterades om inte den ackvisitationsverksamhet i form av "hemför-
säljning" som bl.a. försäkringsbolagen ägnar sig åt borde föras in under
lagen. Föredragande statsrådet anslöt sig emellertid till den av det stora
flertalet remissinstanser omfattade meningen att försäkringsavtal inte
borde omfattas av lagen (se prop. 1971:86 s. 66 f.). Som skäl för denna
inställning anfördes att det finns andra regler som verkar för att försäk-
ringsbolagens anskaffning av ansökningar om försäkring sker i enlighet
med god forsäkringssed. I det sammanhanget pekades på bl.a. försäk-
ringsinspektionens verksamhet (jfr SOU 1987:58 s. 441).
Om hemförsäljningslagens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta
tjänster i allmänhet kommer försäkringsavtal att falla under lagen, om de
inte undantas. Ett sådant undantag har föreslagits i promemorian och
detta har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det helt övervägande
antalet remissinstanser.
För egen del kan jag inte finna annat än att de skäl som anfördes i det
tidigare lagstiftningsärendet har bäring även på dagens situation. Finan-
sinspektionen, som numera har tillsyn över bl.a. försäkringsverksam-
heten, har i sitt remissvar anfört att det - såvitt är bekant för myndig-
heten - inte existerar några missförhållanden inom nämnda område som
i sig ger anledning att nu se saken på ett annat sätt. Inte heller någon
arman remissinstans har pekat på några sådana missförhållanden.
Däremot har Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden fört
fram farhågor för att en framtida friare hantering och förmedling av
försäkringstjänster i ett vidare europeiskt perspektiv kan tänkas leda till
problem för konsumenter. Skulle dessa farhågor besannas får naturligtvis
åtgärder övervägas. För närvarande kan jag dock inte se några skäl som
gör det påkallat att försäkringsavtal får omfattas av hemförsäljningslagens
reglering. Jag förordar därför att sådana avtal skall undantas från lagens
tillämpningsområde.
Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen, Sparbanksgruppen AB
och Finansbolagens Förening har föreslagit att undantag görs även för
finansiella tjänster som lämnas per telefon av institut som står under
finansinspektionens tillsyn. Enligt dessa remissinstanser har de skäl som
anförts för att ta undan försäkringsavtal från lagens tillämpningsområde
giltighet också för bank- och andra finansiella tjänster. Man har även
pekat på den pågående branschglidningen mellan banker och försäkrings-
bolag som i viss utsträckning suddar ut gränserna mellan dem.
Jag har för egen del tagit intryck av dessa synpunkter och anser att de
har fog för sig. Om banker och försäkringsbolag erbjuder tjänster med
olika beteckning men med samma reella innebörd, finns det knappast
19
någon anledning att i förevarande sammanhang behandla dem på skilda
sätt.
Eftersom EG-direktivet inte omfattar avtal som sluts vid telefonsamtal
möter inte hinder mot att undanta avtal per telefon om finansiella tjänster
från hemförsäljningslagens tillämpningsområde. En svårighet är
emellertid att begreppet finansiella tjänster inte torde gå att precisera med
tillräcklig grad av noggrannhet. En annan avgränsning måste därför
göras. Som jag ser det kan lämpligen alla avtal om tjänster som sluts per
telefon med kreditinstitut undantas.
En beskrivning av vad som förstås med kreditinstitut finns i 3 § lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank. Med kreditinstitut avses där
bankinstitut, lokalaföreningsbanker, kreditaktiebolag, finansbolag, värde-
pappersinstitut, allmänna pensionsfonden, försäkringsbolag med svensk
koncession, landshypoteks- och stadshypoteksinstitutionema samt Svenska
skeppshypotekskassan.
Med hänvisning till det anförda förordar jag att hemförsäljningslagen
inte skall vara tillämplig på avtal om tjänster som sluts vid telefonsamtal
med kreditinstitut som nyss sagts.
Ett annat undantag i EG-direktivet (se artikel 3.2.a) innebär att
direktivet inte gäller för avtal om uppförande, försäljning och uthyrning
av fast egendom eller avtal om andra rättigheter som rör sådan egendom.
När det gäller hemförsäljningslagen är denna inte tillämplig på
tillhandahållande av fast egendom och lagens skyddssyfte torde knappast
ha någon tyngd när det gäller byggnadsentreprenader m.m. Dessa bör
därför undantas från lagens tillämpningsområde. När det gäller den
närmare avgränsningen av undantaget synes en lämplig förebild stå att
finna i 2 § första stycket köplagen (1990:931). Där görs undantag för
avtal om uppförande av byggnad eller annan fast anläggning på mark
eller i vatten. Jag förordar att ett motsvarande undantag görs i hemför-
säljningslagen.
Det tredje undantaget i EG-direktivet som saknar svensk motsvarighet
rör avtal som sluts på grundval av en näringsidkares katalog som
konsumenten har haft möjlighet att läsa i frånvaro av näringsidkarens
representant och där avsikten är att en bestående kontakt skall etableras
mellan konsumenten och näringsidkaren med avseende på den aktuella
eller följande transaktioner (se artikel 3.2.c). Jag kan inte se att det finns
några praktiska skäl som motiverar ett motsvarande undantag i den
svenska lagen.
Prop. 1991/92:167
Mitt förslag: De gällande reglerna om näringsidkarens informations-
plikt ändras såtillvida att det uttryckligen anges i hemförsäljningslagen
att konsumenten skall underrättas, förutom om innehållet i lagen, om
namn på och adress till en person mot vilken ångerrätten kan utövas.
20
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.
26 och 27).
Remissinstanserna: Förslaget godtas genomgående.
Skälen för mitt förslag: I artikel 4 i EG-direktivet föreskrivs att
näringsidkaren i de fall direktivet är tillämpligt skall ge konsumenten
skriftlig information om rätten att ångra sig inom den i direktivet angivna
tidsramen. Vidare skall konsumenten få uppgift om namn på och adress
till en person mot vilken ångerrätten kan utövas. Enligt 4 § i den
gällande hemförsäljningslagen skall näringsidkaren lämna konsumenten
en handling där denne informeras om innehållet i lagen. Genom
handlingen skall köparen underrättas om samtliga sina rättigheter enligt
lagen (jfr prop. 1971:86 s. 97). Handlingen skall vara åtföljd av en
blankett som kan användas för utövandet av ångerrätten. Handlingen och
blanketten skall överensstämma med formulär som fastställs av regering-
en eller den myndighet som regeringen bestämmer (konsumentverket).
Enligt EG-direktivet skall information lämnas när avtalet ingås eller
konsumenten avger ett anbud. Motsvarande reglering gäller enligt
hemförsälj ningslagen.
I likhet med vad som föreslagits i promemorian och som genomgående
godtagits av remissinstanserna bör lämpligen den ändringen göras i 4 §
hemförsäljningslagen att det anges att konsumenten skall underrättas,
förutom om innehållet i lagen, om namn och adress till en person mot
vilken ångerrätten kan utövas. I övrigt bör den närmare utformningen av
de handlingar och blanketter som här avses utformas av konsumentver-
ket.
Enligt EG-direktivet (se artikel 4) skall medlemsstaterna sörja för att
deras nationella lagstiftning innehåller lämpliga åtgärder från konsument-
skyddssynpunkt i fall information som nyss sagts inte lämnas. Detta krav
får anses tillgodosett genom 5 § hemförsäljningslagen som föreskriver att
konsumenten inte är bunden av avtalet om näringsidkaren inte uppfyller
informationsskyldigheten.
Prop. 1991/92:167
Mitt förslag: De nuvarande reglerna om ångerrätt vid avtal om köp
och om skyldighet att återlämna köpta varor skall tillämpas även vid
andra avtal om överlåtelse eller upplåtelse av varor, exempelvis vid
hyra och leasing. Vid avtal om en tjänst skall konsumenten ges rätt
att ångra avtalet och då vara skyldig att återlämna material som har
överlämnats, om det kan ske utan att konsumenten åsamkas olägen-
heter av betydelse eller kostnader.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt (se promemorian s.
27 och 28).
Remissinstanserna: Förslaget godtas av det helt övervägande antalet
remissinstanser. Från något håll ifrågasätts dock om inte konsumenten
21
bör vara betalningsskyldig för utförda tjänster. Prop. 1991/92:167
Skälen för mitt förslag: Enligt artikel 5 i EG-direktivet har konsumen-
ten rätt att ångra ett avtal som faller under direktivet inom en frist på
minst sju dagar från det information om ångerrätten lämnades. Det är
tillräckligt om meddelandet om utövande av ångerrätt avsänds före
fristens utgång. Enligt hemförsäljningslagen (6-8 §§) har konsumenten
rätt att frånträda ett ingånget köpeavtal genom att lämna eller sända ett
skriftligt meddelande härom till näringsidkaren inom en vecka från -
tidigast - den dag då information om ångerrätten lämnades. Den ändring
som EG-direktivet påkallar är att ångerrätten i hemförsäljningslagen får
omfatta inte bara köpta varor utan även varor som har överlåtits eller
upplåtits med anledning av andra avtal, t.ex. hyres- eller leasingavtal.
Vidare måste konsumenten ges rätt att ångra ett tjänsteavtal.
Verkan av att ångerrätten utövas skall enligt direktivet vara att
konsumenten är fri från varje förpliktelse med avseende på det aktuella
avtalet. Något undantag för det fall att prestationen har fullgjorts finns
inte. Att, som någon remissinstans har varit inne på, kräva att konsumen-
ten alltid skall vara betalningsskyldig för utförda tjänster är således inte
förenligt med direktivets regler. I den mån konsumenten har erlagt
betalning för varor som har levererats eller för tjänster som har utförts
skall han få tillbaka pengarna.
Den närmare regleringen av hur återbetalning för levererade varor eller
för utförda tjänster skall gå till, liksom för återlämnande av mottagna
varor m.m., överlämnas enligt artikel 7 till nationell rätt. De nuvarande
reglerna i hemförsäljningslagen innebär därvid att näringsidkaren skall
lämna tillbaka vad konsumenten har betalt om denne utövar sin ångerrätt
(10 och 11 §§). Konsumenten får dock utöva sin ångerrätt endast om den
mottagna varan hålls i väsentligen oförändrat skick, om inte varan har
förstörts eller förändrats på grund av någon åtgärd som har varit
nödvändig för att undersöka varan eller på grund av någon omständighet
som inte kan hänföras till konsumenten (8 §). Den sistnämnda bestäm-
melsen motsvarar vad som gäller i bl.a. Danmark och reglerna i
direktivet ger inte anledning att ändra den.
För de tjänsteförpliktelser som hittills har omfattats av hemförsälj-
ningslagen har konsumenten inte haft någon motsvarande återbäringsskyl-
dighet när det gäller material. Någon anledning därtill har knappast heller
funnits eftersom den nuvarande regleringen tar sikte närmast på service-
avtal och liknande. Om hemförsäljningslagen får omfatta tjänsteför-
pliktelser i allmänhet kommer saken delvis i ett annat läge. I en del fall
är det naturligtvis inte möjligt för konsumenten att återlämna materialet,
exempelvis om näringsidkaren har renoverat konsumentens villafasad
med nytt virke. Om emellertid den förestående fasadrenoveringen inte har
kommit till stånd men virke har överlämnats till konsumenten bör virket
rimligen återlämnas.
I promemorian har föreslagits en lösning som knyter an till bestämmel-
sen i 23 § konsumenttjänstlagen (1985:716) och som går ut på att
näringsidkaren får rätt att återfå det material som han har stått för, om
22
det kan ske utan att konsumenten åsamkas olägenheter av betydelse eller Prop. 1991/92:167
kostnader. Förslaget har vunnit gehör av det helt övervägande antalet
remissinstanser och även jag ansluter mig till det.
Min bedömning: Det finns inget behov av någon svensk lagändring
beträffande regleringens tvingande karaktär.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med mitt (se promemo-
rian s. 28 och 29).
Remissinstanserna: Bedömningen godtas genomgående.
Skälen för min bedömning: Ett avtalsvillkor som i jämförelse med
bestämmelserna i hemförsäljningslagen är till nackdel för konsumenten
gäller inte mot denne (se 3 §). Parterna kan alltså inte i förväg avtala om
avvikelser som är till nackdel för konsumenten. En bestämmelse med
denna innebörd finns även i direktivet (artikel 6). Det föreligger alltså
inte något behov av en svensk lagändring på denna punkt.
Med de ovan föreslagna ändringarna kommer hemförsäljningslagen att bli
tillämplig inte bara på försäljning av egendom utan även på exempelvis
hyra och leasing samt på tjänster. Som någon remissinstans har påpekat
blir benämningen "hemförsäljningslag" därmed inte lika heltäckande som
hittills. Lagens nuvarande namn är emellertid väl inarbetat och tar sikte
på de fall som även i framtiden torde bli de mest frekventa. I likhet med
det stora flertalet remissinstanser ansluter jag mig därför till bedömningen
i promemorian att det inte föreligger tillräckliga skäl för en namnändring.
De föreslagna reglerna innebär att hemförsäljningslagen får ett vidare
tillämpningsområde än som för närvarande är fallet. Detta torde dock inte
leda till några ökade kostnader för konsumentvägledare, allmänna
reklamationsnämnden eller domstolar. Tvärtom torde antalet tvister kunna
antas bli färre eftersom de gränsdragningsfrågor mellan avtal om köp och
avtal om tjänst som i dag i viss utsträckning utgör ett problem framdeles
blir mindre betydelsefulla. De informationsinsatser från det allmännas
sida som kan bli nödvändiga torde kunna inrymmas inom ramen för
befintliga anslag. Över huvud taget finns det inte skäl att anta att
förslaget kommer att medföra några ökade kostnader för det allmänna.
Vad gäller kostnader för näringslivet torde få antas att de som sysslar
med verksamhet som omfattas av hemförsäljningslagen, framför allt
tjänsteverksamhet, kommer att anpassa denna verksamhet till lagens
regler vad gäller fullgörandet av den egna prestationen. Frånsett ett
23
initialskede finns det inte anledning att anta att de nya reglerna i Prop. 1991/92:167
hemförsäljningslagen kommer att medföra några kostnadsökningar inom
näringslivet.
Med hänvisning till vad som har anförts i avsnitt 1 bör de nya reglerna
träda i kraft den 1 januari 1993. I fråga om avtal som har ingåtts före
ikraftträdandet bör äldre föreskrifter gälla.
I enlighet med vad jag har anfört har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:1361),
bilaga 6.
Lagrådet har granskat lagförslaget.
1 §
Denna lag tillämpas då näringsidkare yrkesmässigt överlåter eller
upplåter lös egendom eller utför tjänster till konsumenter för huvudsak-
ligen enskilt bruk, om avtalet ingås
1. vid hembesök, varmed förstås ett besök i konsumentens eller någon
annan konsuments bostad eller på någon annan plats där konsumenten
inte endast för stunden befinner sig,
2. vid telefonsamtal som utgör ett led i försäljning eller annan liknande
verksamhet per telefon, eller
3. under en av näringsidkaren organiserad utflykt till en plats utanför
dennes fasta försäljningsställe.
Lagen tillämpas dock inte, om
1. det pris som konsumenten sammanlagt skall betala understiger 300
kr,
2. avtalet gäller leverans av livsmedelfrån näringsidkare som regelmäs-
sigt betjänar vissa rutter,
3. avtalet gäller finansiella instrument som avses i lagen (1991:980) om
handel med finansiella instrument,
4. avtalet gäller uppförande av byggnad eller annan fast anläggning på
mark eller i vatten,
5. avtalet är ett försäkringsavtal,
6. avtalet ingås vid ett hembesök som äger rum på konsumentens
uttryckliga begäran och avtalet gäller en vara eller en tjänst som
omfattas av konsumentens begäran eller som har ett direkt samband med
den varan eller tjänsten, eller
7. avtalet ingås vid ett telefonsamtal med ett kreditinstitut som avses i
3 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank och avtalet gäller en tjänst.
Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens tillämpningsområde.
24
Första stycket Prop. 1991/92:167
I första stycket anges till en början att lagen skall tillämpas då en
näringsidkare yrkesmässigt överlåter eller upplåter lös egendom till
konsumenter för huvudsakligen enskilt bruk. I förhållande till hittills
gällande rätt innebär detta den nyheten att inte bara köp utan även andra
avtal om överlåtelser och upplåtelser omfattas av lagen. Det kan röra sig
om exempelvis hyra eller leasing.
Första stycket innehåller vidare den nyheten att inte bara de s.k.
abonnemangsavtalen utan alla avtal om tjänster faller under lagen. Det
kan vara fråga om arbeten på fasta och lösa saker, t.ex. ändrings-,
reparations-, installations-, tillverknings- och rivningsarbeten (se dock
andra stycket 4). Det kan också gälla uppdragsavtal innefattande
intellektuella eller konstnärliga prestationer, såsom en arkitekts färdig-
ställande av ritningar för ett garage eller en konstnärs utförandet av ett
porträtt eller avtal om medicinsk eller annan behandling av djur eller
människor. Ett ytterligare exempel på en tjänst som omfattas av lagen är
avtal om förvaring.
Enligt punkt 1 är lagen till en början tillämplig vid hembesök. För att
ett hembesök skall föreligga krävs att näringsidkaren besöker konsumen-
ten. Om det är konsumenten som har besökt näringsidkaren - i dennes
affärslokal eller på en auktion, mässa, marknad etc. - är det inte fråga
om ett hembesök. Den vanligaste formen av hembesök är besök av
näringsidkaren i konsumentens bostad. Även besök av näringsidkaren i
annan konsuments bostad räknas som hembesök gentemot konsumenten.
Detta får betydelse exempelvis i situationer där en person bjuder hem
vänner och bekanta och vid bjudningen en representant för ett kosmetika-
företag demonstrerar och säljer produkter från företaget. Den konsument
som vid en sådan bjudning inhandlar varor har alltså möjlighet att i
enlighet med lagens bestämmelser ångra sitt köp. Liksom enligt gällande
rätt räknas som hembesök även besök som en näringsidkare avlägger på
någon annan plats där konsumenten inte endast för stunden befinner sig.
Angående innebörden av detta uttryck kan hänvisas till prop. 1981/82:40
s. 24.
Enligt punkt 2 är lagen vidare tillämplig på avtal som sluts vid
telefonsamtal. Hittills gällande rätt har omfattat sådana avtal under
förutsättning att telefonsamtalet utgör ett led i en av näringsidkaren
bedriven telefonförsäljning (se prop. 1981/82: 40 s. 24) och avser en
vara. De nu tillagda orden "eller annan liknande verksamhet" syftar inte
till annan ändring än att också i detta avseende fånga in sådana fall där
det inte är fråga om försäljning utan om t.ex. hyra eller leasing eller om
tjänster.
En tredje situation där lagen är tillämplig är enligt punkt 3 utflykter. En
förutsättning är att det rör sig om en av näringsidkaren organiserad
utflykt som görs till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe.
Frågan om den närmare innebörden av uttrycket fast försäljningsställe har
berörts i prop. 1971:86 s. 90 och SOU 1979:76 s. 141 f. Ett typfall där
25
utflyktsregeln är tillämplig är att en detaljhandlare anordnar en resa för
konsumenter till ett näringsställe och där förevisar och försäljer sina
produkter.
Andra stycket
I punkterna 1-3 görs, liksom i gällande rätt, undantag för prestationer
där priset understiger ett visst belopp, för avtal om finansiella instrument
samt för livsmedel. I sistnämnda avseende har dock undantaget begrän-
sats till leveranser från näringsidkare som regelmässigt betjänar vissa
rutter. Om sålunda en näringsidkare vid ett enstaka tillfälle försäljer
livsmedel vid hembesök, omfattas försäljningen av lagen. Den före-
skrivna beloppsgränsen kan naturligtvis medföra att leveranser av
livsmedel undantas även i fall då försäljningen sker vid ett enstaka
tillfälle.
Genom en ny bestämmelse i punkt 4 görs vidare undantag för avtal om
uppförande av byggnad eller annan fast anläggning på mark eller i vatten
(jfr 2 § första stycket andra punkten köplagen, 1990:931). Det bör
framhållas att det endast är avtal om uppförande av byggnad m.m. som
har undantagits. Ett avtal som går ut på tillhandahållande och infogande
av en lös sak i fast egendom (eller fast sak) faller alltså under lagens
tillämpningsområde. Detsamma gäller avtal om reparation av sådan
egendom.
Ytterligare undantas genom en uttrycklig bestämmelse försäkringsavtal
(punkt S). Detta innebär i sak ingen ändring i förhållande till hittills
gällande rätt. I den i det praktiska livet inte ovanliga situationen att en
konsument träffar avtal om försäkring efter att ha blivit uppringd eller
besökt av ett försäkringsombud omfattas sålunda försäkringsavtalet inte
av hemförsäljningslagen.
Som framgår av första stycket punkt 1 är utgångspunkten att alla avtal
som träffas under ett hembesök faller under lagen. Enligt andra stycket
punkt 6 görs dock undantag för de fall där besöket äger rum på
konsumentens uttryckliga begäran. Åtskillig egendom är inte av sådant
slag att den brukar förvärvas vid tillfälliga kontakter mellan konsumenten
och näringsidkaren. I dessa fall föregås i stället avtalsslutet av ingående
förhandlingar. Ett praktiskt exempel är köp av monteringsfärdiga småhus.
I sådana fall torde ofta den omständigheten att det definitiva avtalet sluts
i konsumentens bostad bero på dennes uttryckliga begäran. Köpet faller
därmed utanför hemförsäljningslagen.
Andra praktiska situationer då det förevarande undantaget kan vara
tillämpligt är då en konsument ber en reparatör att laga konsumentens
TV-apparat hemma hos konsumenten eller en representant för ett företag
att förevisa en ny produkt i konsumentens bostad.
Undantaget för begärda besök gäller den vara eller tjänst som avsågs
med besöket men också varor och tjänster som har ett direkt samband
med den förstnämnda varan eller tjänsten. Det kan vara fråga om varor
och tjänster som är nödvändiga för att den med besöket avsedda varan
Prop. 1991/92:167
26
eller tjänsten skall fungera, t.ex. installation av en tvättmaskin i samband Prop. 1991/92:167
med köp av maskinen. Det kan också röra sig om varor och tjänster som,
fastän de inte är nödvändiga, ändå har en naturlig anknytning till den
med besöket avsedda varan eller tjänsten, såsom då en konsument i
samband med köp av en videoapparat också köper videokassettband.
Däremot omfattar undantaget inte ett sådant fall då en konsument ingår
ett avtal med en TV-handlare om köp av en ny TV efter att ursprungligen
ha tillkallat handlaren för reparation av en befintlig TV.
Enligt punkt 7 görs även undantag för avtal om tjänster som ingåtts per
telefon med kreditinstitut som avses i 3 § lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank. De kreditinstitut som avses är bankinstitut, lokala förenings-
banker, kreditaktiebolag, finansbolag, värdepappersinstitut, allmänna
pensionsfonden, försäkringsföretag med svensk koncession, landshypo-
teks-och stadshypoteksinstitutionema samt Svenska skeppshypoteks-
kassan. Undantagsregeln i den förevarande punkten innebär att om
exempelvis en bank ringer upp en kund och erbjuder denne en privat-
rådgivning omfattas ett träffat avtal därom inte av hemförsäljningslagen.
4 §
När avtal ingås vid hembesök eller under en av näringsidkaren organi-
serad utflykt till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe, skall nä-
ringsidkaren samtidigt lämna konsumenten en handling där denne
informeras om innehållet i denna lag samt om namn och adress till någon
som ångerrätten enligt 6 § kan utövas mot. Konsumenten skall skriva
under ett exemplar av handlingen som bekräftelse på att han eller hon har
tagit emot den. Den informationshandling som överlämnas till konsu-
menten skall vara åtföljd av en blankett, som denne kan använda för att
utöva sin ångerrätt.
När avtal ingås vid telefonsamtal som utgör led i försäljning eller annan
liknande verksamhet per telefon, skall näringsidkaren senast tre dagar
därefter till konsumenten lämna eller sända en bekräftelse av vad som har
avtalats, tillsammans med den handling och den blankett som avses i
första stycket.
Handlingar och blanketter som avses i första och andra styckena skall
överensstämma med formulär som fastställs av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Paragrafen innehåller regler om näringsidkarens informationsplikt m.m.
Första stycket
Stycket innehåller två nyheter. Den ena är en följd av att lagen är
tillämplig också på avtal som sluts under vissa utflykter. Ändringen
innebär att utflyktssituationen omnämns i paragrafen. Den andra nyheten
är ett uttryckligt krav på namn- och adressuppgift på någon som
ångerrätten kan utövas mot.
Andra stycket
Ändringen är en följd av att inte bara köp utan även andra avtal om
överlåtelse eller upplåtelse av lös egendom liksom avtal om tjänster
omfattas av lagen.
27
5 §
Om föreskrifterna i 4 § inte iakttas, är konsumenten inte bunden av
avtalet.
Vill konsumenten att avtalet skall återgå enligt första stycket, skall nä-
ringsidkaren underrättas om detta inom ett år från det att, vid avtal om
överlåtelse eller upplåtelse av lös egendom konsumenten tog emot varan
eller en väsentlig del av den eller, vid avtal om en tjänst, näringsidkaren
började utföra tjänsten. Annars har konsumenten förlorat sin rätt att
kräva att avtalet skall återgå.
7 §
Vid avtal om överlåtelse eller upplåtelse av lös egendom börjar ånger-
veckan löpa den dag då konsumenten tog emot varan eller en väsentlig
del av den eller dessförinnan undersökte varan eller en likadan vara,
dock tidigast den dag då handlingar som avses i 4 § kom konsumenten
till handa.
Vid avtal om en tjänst böljar ångerveckan löpa den dag då de handling-
ar som avses i 4 § kom konsumenten till handa. Detsamma gäller vid
avtal om överlåtelse eller upplåtelse av lös egendom, om näringsidkaren
skriftligen har kommit överens med konsumenten om detta i fall då,
1. varan har tillverkats eller väsentligt ändrats efter konsumentens
särskilda önskemål, eller
2. det, med hänsyn till att varan är skrymmande eller av någon annan
liknande anledning, inte skulle vara rimligt att ångerveckan började löpa
först då konsumenten tog emot varan eller en väsentlig del av den eller
undersökte varan eller en likadan vara.
8 §
Konsumenten får vid avtal om överlåtelse eller upplåtelse av lös egen-
dom utöva sin ångerrätt endast om den vara som han eller hon har tagit
emot hålls i väsentligen oförändrat skick. Detta gäller dock inte, om
varan har förstörts eller förändrats på grund av någon åtgärd som har
varit nödvändig för att undersöka varan eller på grund av någon omstän-
dighet som inte kan hänföras till konsumenten.
I 5, 7 och 8 §§ har termen "gods” bytts ut mot termen "vara”. Övriga
ändringar i dessa paragrafer är en följd av att inte endast köp utan även
andra avtal om överlåtelse eller upplåtelse av lös egendom omfattas av
lagen.
Bestämmelsen i 8 § är inte tillämplig vid avtal om en tjänst (se prop.
1981/82:40 s. 35).
9 §
Om konsumenten vid avtal om överlåtelse eller upplåtelse av lös
egendom utövar sin ångerrätt, skall den vara som han eller hon har tagit
emot hållas tillgänglig på den plats där den har tagits emot. Varan får
dock hållas tillgänglig på någon annan plats som konsumenten anvisar,
om näringsidkaren utan olägenhet kan hämta den där.
Har varan sänts till konsumenten med post skall denne sända tillbaka
varan på samma sätt, under förutsättning att näringsidkaren tillhanda-
håller en lämplig förpackning och att konsumenten inte behöver lägga ut
för returporto.
Om konsumenten vid avtal om en tjänst utövar sin ångerrätt, skall vad
som sägs i första och andra styckena tillämpas på material som konsu-
menten har tagit emot, förutsatt att konsumenten inte åsamkas olägen-
Prop. 1991/92:167
28
heter av betydelse eller kostnader.
Första och andra styckena
I styckena har termen "gods" bytts ut mot termen "vara".
Ändringen i övrigt i första stycket är en följd av att inte endast köp
utan även andra avtal om överlåtelse eller upplåtelse av lös egendom
omfattas av lagen.
Tredje stycket
Som framgår av 8 § gäller i fråga om avtal om överlåtelse eller
upplåtelse av lös egendom att konsumenten får utnyttja ångerrätten endast
om mottagna varor hålls tillgängliga i väsentligen oförändrat skick. Ett
sådant krav ställs av naturliga skäl inte upp vid avtal om tjänst. En annan
fråga är om konsumenten ändå i viss utsträckning bör vara skyldig att
återlämna material som har överlämnats för en tjänst.
Regleringen i förevarande stycke tar sikte på denna fråga. Hänvisningen
till första och andra styckena innebär att även material som har mottagits
med anledning av ett avtal om en tjänst i princip skall hållas tillgängligt
för näringsidkaren eller återsändas till denne. En förutsättning är dock att
konsumenten inte åsamkas olägenheter av betydelse eller kostnader.
Om någon åtgärd med avseende på materialet inte har påbörjats, skiljer
sig situationen inte principiellt från den som gäller vid leverans av varor.
I sådana fall torde sålunda konsumenten regelmässigt få anses skyldig att
hålla materialet tillgängligt för näringsidkaren. Om däremot materialet
har helt eller delvis sammanfogats med konsumentens egendom, är det
inte säkert att materialet kan avlägsnas utan olägenhet av betydelse för
konsumenten. Men om så är möjligt är konsumenten i rimlig utsträck-
ning skyldig att ge näringsidkaren tillfälle att få tillbaka materialet. Det
får dock inte medföra något nämnvärt besvär för konsumenten. Denne
skall exempelvis inte behöva vara av med sin egendom under någon tid
som är av betydelse för honom. Konsumenten är heller aldrig skyldig att
ta på sig några kostnader för att näringsidkaren skall kunna ta tillbaka
material.
Paragrafen reglerar inte frågan om näringsidkarens rätt till ersättning,
om konsumenten underlåter att fullgöra sin skyldighet att medverka till
att materialet återlämnas. Av allmänna regler torde följa att konsumenten
i ett sådant fall normalt får räkna med att ersätta näringsidkaren för
materialet.
10 §
Om konsumenten utövar sin ångerrätt, skall näringsidkaren lämna till-
baka vad konsumenten har betalt. Konsumenten har rätt att behålla
varan, och i förekommande fall materialet, till dess att näringsidkaren
fullgör denna skyldighet.
Om näringsidkaren i fall som avses i 9 § första stycket inte hämtar
varan, eller i förekommande fall materialet, inom tre månader från den
dag när ångerveckan började löpa, tillfaller egendomen konsumenten utan
ersättning. Detsamma gäller om näringsidkaren i fall som avses i 9 §
andra stycket inte inom denna tid lämnar tillbaka vad konsumenten har
Prop. 1991/92:167
29
betalt.
Prop. 1991/92:167
Paragrafen behandlar näringsidkarens skyldighet när en konsument har
utnyttjat sin ångerrätt.
Termen "gods" har bytts ut mot termen "vara". Ändringarna i övrigt
är en följd av att inte bara köp utan även andra avtal om överlåtelse eller
upplåtelse av lös egendom liksom avtal om tjänster omfattas av lagen.
Första stycket
Bestämmelsen i första meningen innebär bl.a. att om konsumenten
ångrar ett avtal om en tjänst, är näringsidkaren skyldig att lämna tillbaka
hela det belopp som konsumenten har betalt även om näringsidkaren har
utfört tjänsten. Detta svarar i sak mot den hittillsvarande regleringen i 11
§ angående de s.k. abonnemangsavtalen.
Andra meningen innehåller i överensstämmelse med hittills gällande rätt
en regel om rätt for konsumenten att hålla inne varan till dess att närings-
idkaren har fullgjort sin betalningsskyldighet. En nyhet är att regeln har
utvidgats till att avse även material som näringsidkaren har tillhandahållit
vid en tjänst. I de fall där konsumenten enligt 9 § tredje stycket är
skyldig att hålla mottaget material tillgängligt för näringsidkaren kan
konsumenten alltså hålla inne materialet till dess att näringsidkaren
lämnar tillbaka vad konsumenten har betalt.
Andra stycket
Liksom enligt hittills gällande rätt tillfaller varan konsumenten utan
vederlag, om den inte avhämtas inom tre månader från den dag då
ångerveckan böljade löpa. Detsamma skall i fortsättningen även gälla
beträffande material i förekommande fall, dvs. i de fall där materialet
annars skulle tillkomma näringsidkaren.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i hemförsäljnings-
lagen (1981:1361).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-
den har lagt fram.
30
Prop. 1991/92:167
Bilaga 1
of 20 December 1985
to protect the consumer in respect of contracts negotiated away from
business premises
(85/577/EEC)
Having regard to the Treaty establishing the European Economic
Community, and in particular Article 100 thereof,
Having regard to the proposal from the Commission1,
Having regard to the opinion of the European Parliament2,
Having regard to the opinion of the Economic and Social Committee3,
Whereas it is a common form of commercial practice in the Member
States for the conclusion of a contract or a unilateral engagement between
a trader and consumer to be made away from the business premises of
the trader, and whereas such contracts and engagements are the subject
of legislation which differs from one Member State to another;
Whereas any disparity between such legislation may directly affect the
functioning of the common market; whereas it is therefore necessary to
approximate laws in this field;
Whereas the preliminary programme of the European Economic Com-
munity for a consumer protection and information policy4 provides inter
alia, under paragraphs 24 and 25, that appropriate measures be taken to
protect consumers against unfair commercial practices in respect of
doorstep selling; whereas the second programme of the European
Economic Community for a consumer protection and information poli-
cy5 confirmed that the action and priorities defined in the preliminary
programme would be pursued;
compare the quality and price of the offer with other offers; whereas this
Whereas the special feature of contracts concluded away from the
business premises of the trader is that as a rule it is the trader who
initiates the contract negotiations, for which the consumer is unprepared
or which he does not except; whereas the consumer is often unable to
compare the quality and price of the offer with other offers; whereas
this surprise element generally exists not only in contracts made at the
1 OJ No C 22, 29.1.1977, p. 6; OJ No C 127, 1.6.1978, p.6.
2 OJ No C 241, 10.10.1977, p.26.
3 OJ No C 180, 18.7.1977, p.39.
4 OJ No C 92, 25.4.1975, p.2.
5 OJ No C 133, 3.6.1981, p.l.
31
doorstep but also in other forms of contract concluded by the trader away Prop. 1991/92:167
from his business premises;
Whereas the consumer should be given a right of cancellation over a
period of at least seven days in order to enable him to assess the
obligations arising under the contract;
Whereas appropriate measures should be taken to ensure that the
consumer is informed in writing of this period for reflection;
Whereas the freedom of Member States to maintain or introduce a total
or partial prohibition on the conclusion of contracts away from business
premises, inasmuch as they consider this to be in the interest of con-
sumers, must not be affected;
Article 1
1. This Directive shall apply to contracts under which a trader supplies
goods or services to a consumer and which are concluded:
- during an excursion organized by the trader away from his business
premises, or
- during a visit by a trader
(i) to the consumer's home or to that of another consumer;
(ii) to the consumer's place of work;
where the visit does not take place at the express request of the
consumer.
2. This Directive shall also apply to contracts for the supply of goods
or services other than those conceming which the consumer requested the
visit of the trader, provided that when he requested the visit the
consumer did not know, or could not reasonably have known, that the
supply of those other goods or services formed part of the trader's
commercial or professional activities.
3. This Directive shall also apply to contracts in respect of which an
offer was made by the consumer under conditions similar to those
described in paragraph 1 or paragraph 2 although the consumer was not
bound by that offer before its acceptance by the trader.
4. This Directive shall also apply to offers made contractually by the
consumer under conditions similar to those described in paragraph 1 or
paragraph 2 where the consumer is bound by his offer.
Artide 2
For the purposes of this Directive:
'consumer' means a natural person who, in transactions covered by this
Directive, is acting for purposes which can be regarded as outside his
trade or profession;
'trader' means a natural or legal person who, for the transaction in
32
question, acts in his commercial or professional capacity, and anyone
acting in the name or on behalf of a trader.
Article 3
1. The Member States may decide that this Directive shall apply only to
contracts for which the payment to be made by the consumer exceeds a
specified amount. This amount may not exceed 60 ECU.
The Council, acting on a proposal from the Commission, shall examine
and, if necessary, revise this amount for the first time no later than four
years after notification of the Directive and thereafter every two years,
taking into account economic and monetary developments in the
Community.
2. This Directive shall not apply to:
(a) contracts for the construction, sale and ren tal of immovable property
or contracts conceming other rights relating to immovable property.
Contracts for the supply of goods and for their incorporation in immo-
vable property or contracts for repairing immovable property shall fall
within the scope of this Directive;
(b) contracts for the supply of foodstuffs or beverages or other goods
intended for current consumption in the household and supplied by
regular roundsmen;
(c) contracts for the supply of goods or services, provided that all three
of the following conditions are met:
(i) the contract is concluded on the basis of a trader's catalogue
which the consumer has a proper opportunity of reading in the absence
of the trader's representative,
(ii) there is intended to be continuity of contact between the trader's
representative and the consumer in relation to that or any subsequent
transaction,
(iii) both the catalogue and the contract clearly inform the consumer
of his right to retum goods to the supplier within a period of not less
than seven days of receipt or otherwise to cancel the contract within that
period without obligation of any kind other than to take reasonable care
of the goods;
(d) insurance contracts;
(e) contracts for securities.
3. By way of derogation from Article 1 (2), Member States may refrain
from applying this Directive to contracts for the supply of goods or
services having a direct connection with the goods or services conceming
which the consumer requested the visit of the trader.
Artide 4
In the case of transactions within the scope of Article 1, traders shall be
required to give consumers written notice of their right of cancellation
within the period laid down in Article 5, together with the name and
Prop. 1991/92:167
33
3 Riksdagen 1991/91. 1 saml. Nr 167
address of a person against whom that right may be exercised.
Such notice shall be dated and shall State particulars enabling the
contract to be identified. It shall be given to the consumer:
(a) in the case of Article 1 (1), at the time of conclusion of the
contract;
(b) in the case of Article 1 (2), not later than the time of conclusion of
the contract;
(c) in the case of Article 1 (3) and 1 (4), when the offer is made by the
consumer.
Member States shall ensure that their national legislation lays down
appropriate consumer protection measures in cases where the information
referred to in this Article is not supplied.
Article 5
1. The consumer shall have the right to renounce the effects of his
undertaking by sending notice within a period of not less than seven days
from receipt by the consumer of the notice referred to in Article 4, in
accordance with the procedure laid down by national law. It shall be
sufficient if the notice is dispatched before the end of such period.
2. The giving of the notice shall have the effect of releasing the
consumer from any obligations under the cancelled contract.
Article 6
The consumer may not waive the rights conferred on him by this
Directive.
Article 7
If the consumer exercises his right of renunciation, the legal effects of
such renunciation shall be govemed by national laws, particularly
regarding the reimbursement of payments for goods or services provided
and the retum of goods received.
Article 8
The Directive shall not prevent Member States from adopting or
maintaining more favourable provisions to protect consumers in the field
which it covers.
Prop. 1991/92:167
34
Article 9
Prop. 1991/92:167
1. Member States shall take the measures necessary to comply with this
Directive within 24 months of its notification1. They shall forthwith
inform the Commission thereof.
2. Member States shall ensure that the texts of the main provisions of
national law which they adopt in the field covered by this Directive are
communicated to the Commission.
Article 10
This Directive is addressed to the Member States.
Done at Brussels, 20 December 1985.
For the Council
The President
R. Krieps
1 This Directive was notified to the Member States on 23 December 1985.
35
Inofficiell svensk översättning
av den 20 december 1985
för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärs-
lokaler
(85/577/EEG)
Med beaktande av fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska
gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag1,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande2,
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande3, och
med beaktande av följande:
Det är vanligt förekommande i medlemsstaterna att en näringsidkare och
en konsument ingår ett avtal eller en ensidig överenskommelse utanför
näringsidkarens fasta affärslokaler. De lagar som reglerar sådana avtal
och överenskommelser skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna.
Alla sådana skillnader kan ha direkt betydelse för hur den gemensamma
marknaden fungerar. Man måste därför närma lagarna till varandra på
detta område.
Europeiska ekonomiska gemenskapens preliminära konsumentpolitiska
program4 enligt punkt 24 och 25 föreskriver bl.a. att lämpliga åtgärder
skall vidtas för att skydda konsumenterna mot otillbörliga affärsmetoder
vid hemförsäljning. I Europeiska ekonomiska gemenskapens andra
konsumentpolitiska program5 har bestämts att de åtgärder och priorite-
ringar som angivits i det preliminära programmet skall fullföljas.
Det som särskilt kännetecknar de avtal som ingås utanför näringsid-
karens fasta affärslokaler är att det i regel är näringsidkaren som inleder
avtalsförhandlingarna, något som konsumenten inte är förberedd på eller
som han inte väntat sig. Konsumenten kan ofta inte jämföra kvaliteten och
Prop. 1991/92:167
Bilaga 2
1 EGT nr C 22, 29.1.1977, s. 6; EGT nr C 127, 1.6.1978, s.6.
2 EGT nr C 241, 10.10.1977, s. 26.
3 EGT nr C 180, 18.7.1977, s. 39.
4 EGT nr C 92, 25.4.1975, s. 2.
5 EGT nr C 133, 3.6.1981, s. 1.
36
priset på erbjudandet med andra erbjudanden. Detta överraskningsmoment Prop. 1991/92:167
föreligger i allmänhet inte bara vid avtal som ingås vid hemförsäljning
utan också vid andra former av avtal som ingås med en näringsidkare
utanför dennes fasta affärslokaler.
Konsumenten bör ges rätt att säga upp avtalet inom en period av minst
sju dagar för att kunna bedöma de skyldigheter som uppstår enligt avtalet.
Lämpliga åtgärder bör vidtas för att säkerställa att konsumenten har fått
skriftlig information om denna period för eftertanke.
Medlemsstaternas frihet att bibehålla eller införa totalt eller partiellt
förbud mot att avtal sluts utanför fasta affärslokaler får inte påverkas i
den mån de anser detta vara i konsumenternas intresse.
Artikel 1
1. Detta direktiv skall gälla för avtal där en näringsidkare tillhandahåller
en konsument varor eller tjänster, när besöket inte äger rum på kon-
sumentens uttryckliga begäran. Direktivet omfattar avtal som ingås
- under en utflykt organiserad av näringsidkaren utanför dennes fasta
affärslokaler, eller
- under ett besök som näringsidkaren avlägger
(i) i konsumentens eller i någon annan konsuments hem;
(ii) på konsumentens arbetsplats;
2. Detta direktiv skall också gälla avtal om andra varor eller tjänster än
dem för vilka konsumenten begärde näringsidkarens besök, förutsatt att
konsumenten, när han bad om ett besök, inte visste eller rimligtvis inte
kunde ha vetat att erbjudande att köpa dessa andra varor eller tjänster
utgjorde del av näringsidkarens affärsmässiga eller yrkesmässiga
verksamhet.
3. Detta direktiv skall också gälla avtal som ingåtts av konsumenten
under förhållanden liknande dem som beskrivs i punkt 1 eller 2, även om
konsumenten inte har varit bunden av anbudet innan det antagits av
näringsidkaren.
4. Detta direktiv skall också gälla avtalsenliga anbud avgivna av
konsumenten under förhållanden liknande dem som beskrivs i punkt 1
eller 2, där konsumenten är bunden av sitt anbud.
Artikel 2
I detta direktiv avses med:
"konsument" en fysisk person som, i de transaktioner som täcks av detta
direktiv, uppträder med avsikter, som kan anses ligga utanför hans
näringsverksamhet eller yrkesområde;
"näringsidkare" en fysisk eller juridisk person som för transaktionen
ifråga uppträder i sin affärs- eller yrkesmässiga roll, och varje person
som handlar i näringsidkarens namn eller på hans vägnar.
37
Artikel 3
Prop. 1991/92:167
1. Medlemsstaterna kan besluta att detta direktiv skall gälla endast för
avtal där den betalning som skall erläggas av konsumenten överskrider
ett visst angivet belopp. Detta belopp får inte överstiga 60 ecu.
Rådet skall på förslag från kommissionen se över och om nödvändigt
revidera detta belopp. Översynen skall första gången göras inom fyra år
efter anmälan av direktivet och därefter vartannat år. Hänsyn skall tas till
den ekonomiska och monetära utvecklingen inom gemenskapen.
2. Detta direktiv skall inte gälla:
a) Avtal om uppförande, försäljning eller hyra av fast egendom eller
avtal om andra rättigheter som rör fast egendom.
Avtal om tillhandahållande av varor och om deras infogande i fast
egendom eller avtal om reparation av fast egendom skall falla inom
detta direktivs tillämpningsområde.
b) Avtal om tillhandahållande av matvaror eller drycker eller andra
dagligvaror för hushållet, som tillhandahålls genom regelbunden
utköming.
c) Avtal om leverans av varor eller tjänster under förutsättning att
följande tre villkor är uppfyllda:
i) Avtalet har träffats på grundval av en näringsidkares katalog som
konsumenten haft ordentliga möjligheter att studera utan att
näringsidkarens ombud varit närvarande.
ii) Avsikten är att det skall ske en fortlöpande kontakt mellan
näringsidkarens ombud och konsumenten i samband med denna
eller vaije senare transaktion.
iii) Både katalogen och avtalet informerar konsumenten klart och
tydligt om hans rätt att retumera varor till leverantören inom en
period av minst sju dagar från mottagandet eller på annat sätt säga
upp avtalet inom denna period utan skyldighet av något annat slag
än att ta skälig vård om varorna.
d) Försäkringsavtal.
e) Värdepappersavtal.
3. Medlemsstaterna kan utan hinder av artikel 1.2 avstå från att tillämpa
detta direktiv på avtal där konsumenter anmodat näringsidkaren att
avlägga besök, om tillhandahållandet av varor eller tjänster har ett direkt
samband med hans begäran.
Artikel 4
När det gäller transaktioner som omfattas av artikel 1 skall näringsidkare
skriftligen informera konsumenterna om deras rätt att häva avtalet inom
den period som föreskrivs i artikel 5 samt om namn och adress till den
gentemot vilken denna rätt kan utövas.
Sådan information skall vara daterad och innehålla sådana detaljerade
upplysningar som gör det möjligt att identifiera kontraktet. Den skall
38
överlämnas till konsumenten:
a) för fall som anges i artikel 1.1: när avtalet ingås,
b) för fall som anges i artikel 1.2: senast när avtalet ingås,
c) för fall som anges i artikel 1.3 och 1.4: när konsumenten lämnar sitt
anbud.
Medlemsstaterna skall se till att deras nationella lagstiftning innehåller
lämpliga bestämmelser som skyddar konsumenten i de fall sådan
information som anges i denna artikel saknas.
Artikel 5
1. Konsumenten skall ha rätt att avsäga sig rättsverkningarna av sitt
åtagande genom att skicka ett meddelande inom minst sju dagar från det
han mottagit informationen enligt artikel 4. Ett sådant förfarande skall
föreskrivas i den nationella lagstiftningen. Det räcker om meddelandet
avsänds före utgången av en sådan period.
2. Att lämna ett sådant meddelande skall ha den verkan att konsumenten
befrias från alla förpliktelser enligt det uppsagda avtalet.
Artikel 6
Konsumenten kan inte avstå från de rättigheter han tilldelas genom detta
direktiv.
Artikel 7
Om konsumenten använder sig av sin rätt att säga upp avtalet, skall de
rättsliga verkningarna av en sådan uppsägning regleras genom nationell
lagstiftning, särskilt beträffande återbetalning för de levererade varorna
eller för utförda tjänster och beträffande återlämning av de mottagna
varorna.
Artikel 8
Detta direktiv skall inte hindra medlemsstaterna från att anta eller
bibehålla fördelaktigare föreskrifter till skydd för konsumenterna på det
område som faller under direktivet.
Prop. 1991/92:167
39
Artikel 9
Prop. 1991/92:167
1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa
detta direktiv inom 24 månader efter dagen för anmälan6 och skall genast
underrätta kommissionen om detta.
2. Medlemsstaterna skall se till att till kommissionen överlämna texterna
till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det
område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 10
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 20 december 1985
På rådets vägnar
R. KR1EPS
Ordförande
6 Direktivet har anmälts till medlemsstaterna den 23 december
1985.
40
I promemorian behandlas frågan om en anpassning av svensk rätt till
ett EG-direktiv om konsumentskydd vid avtal som ingås utanför
näringsidkarens fasta försäljningsställe. Det föreslås att direktivet skall
införlivas i svensk rätt genom ändringar i hemförsäljningslagen.
De ändringar som promemorian aktualiserar rör framför allt hemförsälj-
ningslagens tillämpningsområde. Det föreslås att lagen skall omfatta inte
bara som nu köp av lös egendom utan även andra avtal om överlåtelse
eller upplåtelse av sådan egendom, t.ex. hyra och leasing. Vidare
föreslås att lagen skall omfatta tjänster i allmänhet.
När det gäller frågan om var konsumenten skall ha företagit den
rättshandling som lagen reglerar föreslås att lagen skall tillämpas -
förutom som nu vid hembesök och telefonförsäljning - på avtal som
träffas under utflykter som organiseras av näringsidkaren och som görs
till en plats utanför dennes fasta försäljningsställe.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.
4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 167
Prop. 1991/92:167
Bilaga 3
Härigenom föreskrivs i fråga om hemförsäljningslagen (1981:1361)
dels att 1, 4, 5 och 7-10 §§ skall ha följande lydelse,
dels att 11 § skall upphöra att gälla.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Prop. 1991/92:167
Bilaga 4
Denna lag tillämpas då närings-
idkare vid hembesök eller vid
telefonsamtal som utgör led i
telefonförsäljning yrkesmässigt
säljer lös egendom till konsumen-
ter för huvudsakligen enskilt
bruk. Hembesök föreligger då nä-
ringsidkaren söker upp konsu-
menten i dennes bostad eller på
någon annan plats där konsumen-
ten inte endast för stunden befin-
ner sig.
Lagen tillämpas också då nä-
ringsidkare, under de förutsätt-
ningar som anges i första styck-
et, mot ersättning åtager sig att
ntVörafortlöpande tjänster i form
av underhåll eller tillsyn av egen-
dom, undervisning eller liknande.
Denna lag tillämpas då närings-
idkare yrkesmässigt överlåter
eller upplåter lös egendom eller
utför tjänster till konsumenter för
huvudsakligen enskilt bruk.
Lagen gäller dock bara om varan
eller tjänsten tillhandahålls
1. vid hembesök
2. vid telefonsamtal som utgör
ett led i försäljning eller annan
liknande verksamhet per telefon,
eller
3. under en utflykt som organi-
seras av näringsidkaren och som
görs till en plats utanför dennes
fasta försäljningsställe.
Hembesök föreligger då nä-
ringsidkaren avlägger besök i
konsumentens i eller någon annan
konsuments bostad eller på någon
annan plats där konsumenten inte
endast för stunden befinner sig,
dock inte om besöket äger rum
på konsumentens uttryckliga
begäran och avtalet avser en vara
eller en tjänst som omfattas av
konsumentens begäran eller en
vara eller en tjänst som har ett
direkt samband med den först-
42
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:167
Lagen tillämpas dock ej, om det
pris som konsumenten skall be-
tala understiger 300 kr. Lagen
tilllämpas inte heller vid försälj-
ning av livsmedel eller av fond-
papper som avses i lagen (1985:
571) om värdepappersmarkna-
den.
nämnda varan eller tjänsten.
Lagen tillämpas inte, om det
pris som konsumenten skall
betala understiger 300 kr. Lagen
tillämpas inte heller på avtal om
leverans av livsmedel från per-
soner som regelmässigt betjänar
vissa rutter, avtal om fondpapper
som avses i lagen (1985:571)om
värdepappersmarknaden, avtal om
uppförande av byggnad eller
annan fast anläggning på mark
eller i vatten eller försäkrings-
avtal.
4 §
När avtal ingås vid hembesök,
skall näringsidkaren samtidigt
lämna konsumenten en handling
där denna informeras om innehål-
let i denna lag. Konsumenten
skall skriva under ett exemplar
av handlingen som bekräftelse på
att han eller hon har tagit emot
den. Den informationshandling
som överlämnas till konsumenten
skall vara åtföljd av en blankett,
som denne kan använda för att
utöva sin ångerrätt enligt 6 §.
När avtal ingås vid telefonför-
säljning skall näringsidkaren
senast tre dagar därefter till kon-
sumenten lämna eller sända en
bekräftelse av vad som har avta-
lats, tillsammans med den hand-
ling och den blankett som avses
När avtal ingås vid hembesök
eller under en utflykt som organi-
seras av näringsidkaren och som
görs till en plats utanför dennes
fastaförsäljningsställe, skall nä-
ringsidkaren samtidigt lämna
konsumenten en handling där
denne informeras om innehållet
i denna lag samt om namn och
adress till någon som ångerrätten
enligt 6 § kan utövas mot. Konsu-
menten skall skriva under ett ex-
emplar av handlingen som be-
kräftelse på att han eller hon har
tagit emot den. Den informations-
handling som överlämnas till
konsumenten skall vara åtföljd av
en blankett, som denne kan an-
vända för att utöva sin ångerrätt.
När avtal ingås vid telefonsam-
tal som utgör ett led iförsäljning
eller annan liknande verksamhet
per telefon, skall näringsidkaren
senast tre dagar därefter till kon-
sumenten lämna eller sända en
bekräftelse av vad som har avta-
43
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:167
i första stycket. lats, tillsammans med den hand-
ling och den blankett som avses
i första stycket.
Handlingar och blanketter som avses i första och andra styckena skall
överensstämma med formulär som fastställs av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
5 §
Om föreskrifterna i 4 § inte iakttas, är konsumenten inte bunden av
avtalet.
Vill konsumenten att avtalet
skall återgå enligt första stycket,
skall näringsidkaren underrättas
om detta inom ett år från det att,
vid köp av lös egendom konsu-
menten tog emot godset eller en
väsentlig del av det eller, vid
avtal om en tjänst, näringsidkaren
började utföra tjänsten. Annars
har konsumenten förlorat sin rätt
att kräva att avtalet skall återgå.
Vid köp av lös egendom börjar
ångerveckan löpa den dag då
konsumenten tog emot godset
eller en väsentlig del av det eller
dessförinnan undersökte godset
eller likadant gods, dock tidigast
den dag då handlingar som avses
i 4 § kom konsumenten till han-
da.
Vid avtal om en fortlöpande
tjänst böljar ångerveckan löpa
den dag då de handlingar som
avses i 4 § kom konsumenten till
handa. Detsamma gäller vid köp
av lös egendom, om näringsid-
karen skriftligen har kommit
överens med konsumenten om
Vill konsumenten att avtalet
skall återgå enligt första stycket,
skall näringsidkaren underrättas
om detta inom ett år från det att,
vid avtal om överlåtelse eller
upplåtelse av lös egendom kon-
sumenten tog emot varan eller en
väsentlig del av den eller, vid
avtal om en tjänst, näringsidkaren
började utföra tjänsten. Annars
har konsumenten förlorat sin rätt
att kräva att avtalet skall återgå.
§
Vid avtal om överlåtelse eller
upplåtelse av lös egendom börjar
ångerveckan löpa den dag då
konsumenten tog emot varan eller
en väsentlig del av den eller
dessförinnan undersökte varan
eller en likadan vara, dock tidi-
gast den dag då handlingar som
avses i 4 § kom konsumenten till
handa.
Vid avtal om en tjänst börjar
ångerveckan löpa den dag då de
handlingar som avses i 4 § kom
konsumenten till handa. Detsam-
ma gäller vid avtal om överlåtel-
se eller upplåtelse av lös egen-
dom, om näringsidkaren skriftli-
gen har kommit överens med
44
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:167
detta i fall dä,
1. godset har tillverkats eller
väsentligt ändrats efter konsu-
mentens särskilda önskemål, eller
2. det med hänsyn till att godset
är skrymmande eller av någon
annan liknande anledning inte
skulle vara rimligt att ånger-
veckan började löpa först då
konsumenten tog emot godset
eller en väsentligt det av det eller
dessförinnan undersökte godset
eller likadant gods.
Konsumenten får vid köp av lös
egendom utöva sin ångerrätt
endast om det gods som han eller
hon har tagit emot hålls i väsent-
ligen oförändrat skick. Detta
gäller dock inte, om godset har
förstörts eller förändrats på grund
av någon åtgärd som har varit
nödvändig för att undersöka
godset eller på grund av någon
omständighet som inte kan hän-
föras till konsumenten.
Om konsumenten vid köp av lös
egendom utövar sin ångerrätt,
skall det gods som han eller hon
har tagit emot hållas tillgänglig
på den plats där det har tagits
emot. Godset får dock hållas
tillgänglig på någon annan plats
som konsumenten anvisar, om
näringsidkaren utan olägenhet kan
hämta det där.
Hat godset sänts till konsumen-
konsumenten om detta i fall då,
1. varan har tillverkats eller
väsentligt ändrats efter konsu-
mentens särskilda önskemål, eller
2. det med hänsyn till att varan
är skrymmande eller av någon
annan liknande anledning inte
skulle vara rimligt att ånger-
veckan började löpa först då
konsumenten tog emot varan eller
en väsentlig del av den eller
undersökte varan eller en likadan
vara.
8 §
Konsumenten får vid avtal om
överlåtelse eller upplåtelse av lös
egendom utöva sin ångerrätt
endast om den vara som han eller
hon har tagit emot hålls i väsent-
ligen oförändrat skick. Detta
gäller dock inte, om varan har
förstörts eller förändrats på grund
av någon åtgärd som har varit
nödvändig för att undersöka
varan eller på grund av någon
omständighet som inte kan hän-
föras till konsumenten.
9 §
Om konsumenten vid avtal om
överlåtelse eller upplåtelse av lös
egendom utövar sin ångerrätt,
skall den vara som han eller hon
har tagit emot hållas tillgänglig
på den plats där den har tagits
emot. V«ra/i får dock hållas
tillgänglig på någon annan plats
som konsumenten anvisar, om
näringsidkaren utan olägenhet kan
hämta den där.
Har varan sänts till konsumen-
45
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:167
ten med post skall denne sända
tillbaka godset på samma sätt,
under förutsättning attnäringsid-
karen tillhandahåller en lämplig
förpackning och att konsumenten
inte behöver lägga ut för retur-
porto.
ten med post skall denne sända
tillbaka varan på samma sätt,
under förutsättning att näringsid-
karen tillhandahåller en lämplig
förpackning och att konsumenten
inte behöver lägga ut för retur-
porto.
Om konsumenten vid avtal om
en tjänst utövar sin ångerrätt,
skall vad som sägs i första och
andra styckena tillämpas på
material som konsumenten har
tagit emot, förutsatt att konsu-
menten inte åsamkas olägenheter
av betydelse eller kostnader.
Om konsumenten vid köp av lös
egendom utövar sin ångerrätt,
skall näringsidkaren lämna till-
baka vad konsumenten har betalt.
Konsumenten har rätt att behålla
godset till dess att näringsidkaren
fullgör denna skyldighet.
Om näringsidkaren i fall som
avses i 9 § första stycket inte
hämtar godset inom tre månader
från den dag när ångerveckan
böljade löpa, tillfaller godset
konsumenten utan ersättning.
Detsamma gäller om näringsid-
karen i fall som avses i 9 § andra
stycket inte inom denna tid läm-
nar tillbaka vad konsumenten har
betalt.
10 §
Om konsumenten utövar sin
ångerrätt, skall näringsidkaren
lämna tillbaka vad konsumenten
har betalt. Konsumenten har rätt
att behålla varan, och i förekom-
mande fall materialet, till dess att
näringsidkaren fullgör denna
skyldighet.
Om näringsidkaren i fall som
avses i 9 § första stycket inte
hämtar varan, eller i förekom-
mandefall materialet, inom tre
månader från den dag när ånger-
veckan började löpa, tillfaller
egendomen konsumenten utan
ersättning. Detsamma gäller om
näringsidkaren i fall som avses
i 9 § andra stycket inte inom
denna tid lämnar tillbaka vad
konsumenten har betalt.
11 §
Om konsumenten vid avtal om
en fortlöpande tjänst utövar sin
ångerrätt, skall näringsidkaren
46
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:167
lämna tillbaka vad konsumenten
har betalt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre
föreskrifter.
47
Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Hovrätten över
Skåne och Blekinge, Göteborgs tingsrätt, Kommerskollegium, Finans-
inspektionen, Marknadsdomstolen, Domstolsverket, Konsumentverket,
Allmänna reklamationsnämnden, Lunds Universitet, Svenska kommun-
förbundet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Köpmannaförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Kooperativa
Förbundet (KF), Företagarnas Riksorganisation, Sveriges Försäkringsför-
bund, Sveriges Trähusfabrikanters Riksförbund och Direkthandelsföreta-
gens Förening.
Yttrande har också inkommit från Svenska Bankföreningen och
Sparbanksgruppen AB.
Sveriges domareförbund, Folksam och Svenska Byggentreprenörföre-
ningen har beretts tillfälle att avge yttranden men har avstått från att yttra
sig.
Prop. 1991/92:167
Bilaga 5
48
Prop. 1991/92:167
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs i fråga om hemförsäljningslagen (1981:1361)
dels att 11 § skall upphöra att gälla,
dels att 1, 4, 5 och 7-10 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §*
Denna lag tillämpas då närings-
idkare vid hembesök eller vid
telefonsamtal som utgör led i
telefonförsäljning yrkesmässigt
säljer lös egendom till konsumen-
ter för huvudsakligen enskilt
bruk. Hembesök föreligger då nä-
ringsidkaren söker upp konsu-
menten i dennes bostad eller pä
någon annan plats där konsu-
menten inte endast för stunden
befinner sig.
Lagen tillämpas också då nä-
ringsidkare, under de förutsätt-
ningar som anges i första styck-
et, mot ersättning åtager sig att
utförafortlöpande tjänster i form
av underhåll eller tillsyn av egen-
dom, undervisning eller liknande.
Lagen tillämpas dock ej, om det
pris som konsumenten skall be-
tala understiger 300 kr. Lagen
tilllämpas inte heller vid försälj-
ning av livsmedel eller av finan-
siella instrument som avses i
lagen (1991:980) om handel med
finansiella instrument.
1 Senaste lydelse 1991:988
Denna lag tillämpas dä närings-
idkare yrkesmässigt överlåter
eller upplåter lös egendom eller
utför tjänster till konsumenter för
huvudsakligen enskilt bruk, om
avtalet ingås
1. vid hembesök, varmed avses
ett besök i konsumentens eller
någon annan konsuments bostad
eller på någon annan plats där
konsumenten inte endast för
stunden befinner sig,
2. vid telefonsamtal som utgör
led i försäljning eller annan
liknande verksamhet, eller
3. under en av näringsidkaren
organiserad utflykt till en plats
utanför dennes fasta försäljnings-
ställe.
Lagen tillämpas dock inte, om
1. det pris som konsumenten
skall betala understiger 300 kr,
2. avtalet gäller leverans av
livsmedel från näringsidkare som
regelmässigt betjänar vissa rut-
ter,
49
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:167
3. avtalet gäller finansiella
instrument som avses i lagen
(1991:980) om handel med finan-
siella instrument,
4. avtalet gäller uppförande av
byggnad eller annan fast anlägg-
ning pä mark eller i vatten,
5. avtalet är ett försäkrings-
avtal,
6. avtalet ingas vid ett hembe-
sök som äger rum på konsumen-
tens uttryckliga begäran och
avtalet gäller en vara eller en
tjänst som omfattas av konsu-
mentens begäran eller som har
ett direkt samband med den varan
eller tjänsten, eller
7. avtalet ingås vid ett telefon-
samtal med ett kreditinstitut som
avses i 3 § lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank och avtalet
gäller en tjänst.
När avtal ingås vid hembesök,
skall näringsidkaren samtidigt
lämna konsumenten en handling
där denna informeras om innehål-
let i denna lag. Konsumenten
skall skriva under ett exemplar
av handlingen som bekräftelse på
att han eller hon har tagit emot
den. Den informationshandling
som överlämnas till konsumenten
skall vara åtföljd av en blankett,
som denne kan använda för att
utöva sin ångerrätt enligt 6 §.
När avtal ingås vid hembesök
eller under en av näringsidkaren
organiserad utflykt till en plats
utanför dennes fasta försäljnings-
ställe, skall näringsidkaren sam-
tidigt lämna konsumenten en
handling där denne informeras
om innehållet i denna lag samt
om namn och adress till någon
som ångerrätten enligt 6 § kan
utövas mot. Konsumenten skall
skriva under ett exemplar av
handlingen som bekräftelse på att
han eller hon har tagit emot den.
Den informationshandling som
överlämnas till konsumenten skall
vara åtföljd av en blankett, som
denne kan använda för att utöva
50
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:167
När avtal ingås vid telefonför-
säljning skall näringsidkaren
senast tre dagar därefter till kon-
sumenten lämna eller sända en
bekräftelse av vad som har avta-
lats, tillsammans med den hand-
ling och den blankett som avses
i första stycket.
sin ångerrätt.
När avtal ingås vid telefonför-
säljning eller annan liknande
verksamhet per telefon, skall
näringsidkaren senast tre dagar
därefter till konsumenten lämna
eller sända en bekräftelse av vad
som har avtalats, tillsammans
med den handling och den blan-
kett som avses i första stycket.
Handlingar och blanketter som avses i första och andra styckena skall
överensstämma med formulär som fastställs av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
5 §2
Om föreskrifterna i 4 § inte iakttas,
avtalet.
Vill konsumenten att avtalet
skall återgå enligt första stycket,
skall näringsidkaren underrättas
om detta inom ett år från det att,
vid köp av lös egendom konsu-
menten tog emot godset eller en
väsentlig del av det eller, vid
avtal om en tjänst, näringsidkaren
böljade utföra tjänsten. Annars
har konsumenten förlorat sin rätt
att kräva att avtalet skall återgå.
Vid köp av lös egendom börjar
ångerveckan löpa den dag då
konsumenten tog emot godset
eller en väsentlig del av det eller
dessförinnan undersökte godset
eller likadant gods, dock tidigast
den dag då handlingar som avses
är konsumenten inte bunden av
Vill konsumenten att avtalet
skall återgå enligt första stycket,
skall näringsidkaren underrättas
om detta inom ett år från det att,
vid avtal om överlåtelse eller
upplåtelse av lös egendom kon-
sumenten tog emot varan eller en
väsentlig del av den eller, vid
avtal om en tjänst, näringsidkaren
böljade utföra tjänsten. Annars
har konsumenten förlorat sin rätt
att kräva att avtalet skall återgå.
7 §’
Vid avtal om överlåtelse eller
upplåtelseav lös egendom börjar
ångerveckan löpa den dag då
konsumenten tog emot varan eller
en väsentlig del av den eller
dessförinnan undersökte varan
eller en likadan vara, dock tidi
2 Senaste lydelse 1987:492
3 Senaste lydelse 1987:492
51
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:167
i 4 § kom konsumenten till han-
da.
Vid avtal om en fortlöpande
tjänst böljar ångerveckan löpa
den dag då de handlingar som
avses i 4 § kom konsumenten till
handa. Detsamma gäller vid köp
av lös egendom, om näringsid-
karen skriftligen har kommit
överens med konsumenten om
detta i fall då,
1. godset har tillverkats eller
väsentligt ändrats efter konsu-
mentens särskilda önskemål, eller
2. det, med hänsyn till att
godset är skrymmande eller av
någon arman liknande anledning,
inte skulle vara rimligt att ånger-
veckan böljade löpa först då
konsumenten tog emot godset
eller en väsentligt det av det eller
dessförinnan undersökte godset
eller likadant gods.
gast den dag då handlingar som
avses i 4 § kom konsumenten till
handa.
Vid avtal om en tjänst börjar
ångerveckan löpa den dag då de
handlingar som avses i 4 § kom
konsumenten till handa. Detsam-
ma gäller vid avtal om överlåtel-
se eller upplåtelse av lös egen-
dom, om näringsidkaren skriftli-
gen har kommit överens med
konsumenten om detta i fall då,
1. varan har tillverkats eller
väsentligt ändrats efter konsu-
mentens särskilda önskemål, eller
2. det, med hänsyn till att varan
är skrymmande eller av någon
annan liknande anledning, inte
skulle vara rimligt att ånger-
veckan började löpa först då
konsumenten tog emot varan eller
en väsentlig del av den eller
undersökte varan eller en likadan
vara.
Konsumenten får vid köp av lös
egendom utöva sin ångerrätt
endast om det gods som han eller
hon har tagit emot hålls i väsent-
ligen oförändrat skick. Detta
gäller dock inte, om godset har
förstörts eller förändrats på grund
av någon åtgärd som har varit
nödvändig för att undersöka
godset eller på grund av någon
omständighet som inte kan hän-
föras till konsumenten.
Om konsumenten vid köp av lös
8 §
Konsumenten får vid avtal om
överlåtelse eller upplåtelse av lös
egendom utöva sin ångerrätt
endast om den vara som han eller
hon har tagit emot hålls i väsent-
ligen oförändrat skick. Detta
gäller dock inte, om varan har
förstörts eller förändrats på grund
av någon åtgärd som har varit
nödvändig för att undersöka
varan eller på grund av någon
omständighet som inte kan hän-
föras till konsumenten.
9 §
Om konsumenten vid avtal om
52
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:167
egendom utövar sin ångerrätt,
skall det gods som han eller hon
har tagit emot hållas tillgänglig
på den plats där det har tagits
emot. Godset får dock hållas
tillgänglig på någon annan plats
som konsumenten anvisar, om
näringsidkaren utan olägenhet kan
hämta det där.
Har godset sänts till konsumen-
ten med post skall denne sända
tillbaka godset på samma sätt,
under förutsättning att näringsid-
karen tillhandahåller en lämplig
förpackning och att konsumenten
inte behöver lägga ut för retur-
porto.
Om konsumenten vid köp av lös
egendom utövar sin ångerrätt,
skall näringsidkaren lämna till-
baka vad konsumenten har betalt.
Konsumenten har rätt att behålla
godset till dess att näringsidkaren
fullgör denna skyldighet.
Om näringsidkaren i fall som
avses i 9 § första stycket inte
hämtar godset inom tre månader
från den dag när ångerveckan
böljade löpa, tillfaller godset
konsumenten utan ersättning.
Detsamma gäller om näringsid-
överlåtelse eller upplåtelse av lös
egendom utövar sin ångerrätt,
skall den vara som han eller hon
har tagit emot hållas tillgänglig
på den plats där den har tagits
emot. Varan får dock hållas
tillgänglig på någon arman plats
som konsumenten anvisar, om
näringsidkaren utan olägenhet kan
hämta den där.
Har varan sänts till konsumen-
ten med post skall denne sända
tillbaka varan på samma sätt,
under förutsättning att näringsid-
karen tillhandahåller en lämplig
förpackning och att konsumenten
inte behöver lägga ut för retur-
porto.
Om konsumenten vid avtal om
en tjänst utövar sin ångerrätt,
skall vad som sägs i första och
andra styckena tillämpas på
material som konsumenten har
tagit emot, förutsatt att konsu-
menten inte åsamkas olägenheter
av betydelse eller kostnader.
§
Om konsumenten utövar sin
ångerrätt, skall näringsidkaren
lämna tillbaka vad konsumenten
har betalt. Konsumenten har rätt
att behålla varan, och i förekom-
mande fall materialet, till dess att
näringsidkaren fullgör denna
skyldighet.
Om näringsidkaren i fall som
avses i 9 § första stycket inte
hämtar varan, eller i förekom-
mande fall materialet, inom tre
månader från den dag när ånger-
veckan började löpa, tillfaller
egendomen konsumenten utan
53
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:167
karen i fall som avses i 9 § andra
stycket inte inom denna tid läm-
nar tillbaka vad konsumenten har
betalt.
ersättning. Detsamma gäller om
näringsidkaren i fall som avses
i 9 § andra stycket inte inom
denna tid lämnar tillbaka vad
konsumenten har betalt.
11 §
Om konsumenten vid avtal om
en fortlöpande tjänst utövar sin
ångerrätt, skall näringsidkaren
lämna tillbaka vad konsumenten
har betalt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
I fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre
föreskrifter.
54
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-03-30
Närvarande: justitierådet Bengt Rydin, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1992 har
regeringen på hemställan av statsrådet Laurén beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om ändring i hemförsäljningslagen (1981:
1361).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Göran Karlstedt.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Prop. 1991/92:167
Bilaga 7
55
Prop. 1991/92:167
Regeringens proposition........................ 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ................ 1
Propositionens lagförslag........................ 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 9 april 1992 ............................. 8
1 Inledning .............................. 8
2 EG-reglemas införlivande i svensk rätt............ 9
3 Behovet av ändring i hemförsäljningslagen.......... 10
3.1 Förvärvets syfte ...................... 10
3.2 Begreppet näringsidkare ................. 11
3.3 Avtalstyperna........................ 11
3.4 Avtalssituationen...................... 13
3.5 Anbud från konsumenten................. 17
3.6 Undantag från hemförsäljningslagen för vissa
prestationer......................... 17
3.7 Näringsidkarens informationsplikt ........... 20
3.8 Konsumentens ångerrätt.................. 21
3.9 Regleringens tvingande karaktär............. 23
3.10 Lagens benämning..................... 23
3.11 Kostnader och resursbehov................ 23
3.12 Ikraftträdande........................ 24
4 Upprättat lagförslag........................ 24
5 Specialmotivering......................... 24
6 Hemställan ............................. 30
7 Beslut ................................ 30
Bilaga 1 EG-direktiv om konsumentskydd vid avtal som ingås
utanför näringsidkarens fasta försäljningsställe
(engelsk originalversion)................. 31
Bilaga 2 Inofficiell svensk översättning av
direktivet .......................... 36
Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian (Ds 1991:68) ... 41
Bilaga 4 Promemorians lagförslag................. 42
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser............ 48
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag............... 49
Bilaga 7 Utdrag ur protokoll vid lagrådets sammanträde den
30 mars 1992 ........................ 55
gotab 41206, Stockholm 1992
56