om ändring i tullagen och om vissa skattefrågor
Prop.
1991/92:166
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 2 april 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Lundgren
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att generaltullstyrelsen ges möjlighet att delegera
vissa beslutsbefogenheter till andra tullmyndigheter, att gränsen för tull-
och skattefria varuförsändelser från utlandet sänks, att skatten på vinster i
vinstsparandet anpassas till den skatt som skall gälla för kapitalinkomster
fr. o. m. år 1993 och att en smärre ändring görs av bestämmelserna om
återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare.
Dessutom föreslås en ändring i lagen om statlig inkomstskatt som
innebär att reaförluster på aktier o. d. i konkursbolag som avförts från
börsen vid konkursen skall vara fullt avdragsgilla i samma utsträckning
som noterade aktier.
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 166
Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1987:1O65)1
dels att i 11, 11 a, 12, 13, 26 och 29 §§ ordet ”generaltullstyrelsen” skall
bytas ut mot ”tullmyndigheten”,
dels att 108 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92: 166
108 §2
Tull och annan skatt skall inte tas
ut för en varuförsändelse när den
tull och annan skatt som är föreskri-
ven för försändelsen sammanlagt
inte uppgår till etthundra kronor.
Detta gäller dock inte, om försänd-
elsen innehåller spritdrycker, vin,
starköl eller tobaksvaror.
Tull och annan skatt skall inte tas
ut för en varuförsändelse när den
tull och annan skatt som är föreskri-
ven för försändelsen sammanlagt
inte uppgår till femtio kronor. Detta
gäller dock inte, om försändelsen
innehåller spritdrycker, vin, starköl
eller tobaksvaror.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
1 Senaste lydelse av
11 § 1991:157
11 a§ 1991:157
12 § 1991:157
13 § 1991:157
26 § 1991:157.
2 Senaste lydelse 1991:157.
Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m.
skall ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:166
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
24 §
Generaltullstyrelsen kan medge
att den som har restitutionstillstånd
inte behöver betala tull för varor
innan fråga om restitution har prö-
vats.
Tullmyndigheten kan medge att
den som har restitutionstillstånd
inte behöver betala tull för varor
innan frågan om restitution har
prövats.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
fl Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 166
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:1483) om skatt på vinstspa-
rande m. m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92: 166
1§
Skatt betalas enligt denna lag till staten för penningvinst vid vinstdrag-
ning i sådant vinstsparande anordnat av bank eller sparkassa som utgör
svenskt lotteri och för penningvinst i sådant lotteri som avses i 18 §
lotterilagen (1982:1011).
Skatten utgör 30 procent av vins-
tens värde. För vinst i lotteri som
anordnas med stöd av 18 § lotterila-
gen skall skatt dock inte betalas
med högre belopp än att etthundra
kronor återstår av vinsten.
Skatten utgör 25 procent av vins-
tens värde. För vinst i lotteri som
anordnas med stöd av 18 § lotterila-
gen skall skatt dock inte betalas
med högre belopp än att etthundra
kronor återstår av vinsten.
Vid beräkning av skattebeloppet skall i vinstens värde inräknas den skatt
som skall betalas för vinsten.
Skatt skall inte betalas för vinster som inte tagits ut av vinnaren.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1991:119) om återbetalning av mer-
värdeskatt till utländska företagare skall ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:166
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§
En utländsk företagare som förmedlar en vara eller en tjänst för en
uppdragsgivares räkning har rätt till återbetalning av mervärdeskatt endast
i det fall uppdragsgivaren skulle ha haft denna rätt om han förvärvat varan
eller tjänsten direkt.
Mervärdeskatt vid införsel av en
vara ger inte rätt till återbetalning,
om varan förs in för att inom landet
levereras till en köpare.
Mervärdeskatt vid införsel eller
förvärv av en vara ger inte rätt till
återbetalning, om varan förs in eller
förvärvas för att inom landet levere-
ras till en köpare.
Mervärdeskatt som avses i 17 § åttonde stycket lagen (1968:430) om
mervärdeskatt ger inte rätt till återbetalning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
Härigenom föreskrivs att 27 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §
5 mom.2 Realisationsförlust vid avyttring av marknadsnoterad tillgång
som avses i 1 mom. får dras av från realisationsvinst på marknadsnoterad
sådan tillgång utan den begränsning av avdragsrätten som framgår av 3 §
2 mom. tredje stycket.
Detta gäller dock i fråga om andel i värdepappersfond endast om värdet
av fondens innehav av aktier inte annat än tillfälligtvis understigit tre
fjärdedelar av fondförmögenheten.
Realisationsförlust som uppkommit genom att aktie förlorat sitt värde
till följd av att bolaget upplösts genom likvidation eller genom fusion enligt
14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 kap. 1 eller 2 §
bankaktiebolagslagen (1987:618) är avdragsgill utan den begränsning av
avdragsrätten som framgår av 3 § 2 mom. tredje stycket till den del förlus-
ten svarar mot utdelning från bolaget av annat slag än som avses i 3 §
7 mom. fjärde stycket under beskattningsåret och närmast föregående
beskattningsår.
Vid tillämpningen av första styc-
ket avses med marknadsnoterad till-
gång även en tillgång som var mark-
nadsnoterad när det aktiebolag som
givit ut den försattes i konkurs. Till-
gången anses som marknadsnote-
rad till och med den tidpunkt när
konkursen eller en därpå följande
likvidation avslutas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid
1993 års taxering. De äldre bestämmelserna tillämpas alltjämt i fråga om
tillgångar som givits ut av bolag som har försatts i konkurs före den 1
januari 1992.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
Senaste lydelse 1991:1833.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 april 1992
Prop. 1991/92: 166
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, af Ugglas, Dinkel-
spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren, P.
Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Proposition om ändring i tullagen och om vissa
skattefrågor
1 Inledning
Jag avser i det följande att ta upp frågan om en delegering av vissa
beslutsbefogenheter inom tullverket, ett sänkt gränsvärde för tull- och
skattefri införsel, en förändring av skatten på vinster i vinstsparandet och
en ändring av reglerna för återbetalning av mervärdeskatt till utländska
företagare. Jag tar i propositionen också upp en fråga om reaförluster på
konkursaktier.
2 Delegering av beslutsbefogenheter inom
tullverket i vissa fall
Mitt förslag: Generaltullstyrelsen får möjlighet att delegera vissa
beslutsbefogenheter till andra tullmyndigheter.
Skälen för mitt förslag: 1 tullagen (1987: 1065) (TL) ges tullverket möjlighet
att fatta olika typer av beslut. I många fall tas inte ställning till om besluten
skall fattas av en central, regional eller lokal tullmyndighet. Det anges
endast att besluten skall fattas av tullmyndighet. Vad som avses med
tullmyndighet anges i 4 § TL. Av specialmotiveringen till paragrafen fram-
går att generaltullstyrelsen i verksföreskrifter kan bestämma på vilken nivå
beslutsbefogenheterna skall ligga.
I några fall har emellertid i TL och i lagen (1987: 1069) om tullfrihet
m. m. angetts att viss beslutsbefogenhet skall tillkomma enbart generaltull-
styrelsen. I en skrivelse den 5 september 1991 har generaltullstyrelsen
hemställt att styrelsen i vissa sådana fall ges möjlighet att genomföra
delegeringar eftersom detta är i linje med de grundläggande principerna för
tullverkets nya organisation och då införandet av tulldatasystemet ger
tekniska möjligheter till en sådan delegering. Generaltullstyrelsen har
vidare anfört att det inte synes föreligga några rättssäkerhetsskäl som talar
emot införande av delegeringsmöjligheter i dessa fall.
Generaltullstyrelsen har föreslagit att delegeringsmöjligheter införs för
de fall som avser beslut om
— undantag från viss regel om taxebestämmande dag vid temporär tullfri-
het (11 § TL),
— tillstånd till elektroniskt uppgiftslämnande (11 a § TL),
— längre frist för ingivande av tulldeklaration (12 § TL),
— godkännande av ombud för lämnande av tulldeklaration (13 § TL),
— kreditimportörstillstånd samt att tullräkning skall betalas tidigare (26 §
TL),
— befrielse från restavgift (29 § TL) och
— betalningsuppskov för innehavare av restitutionstillstånd [24 § lagen
(1987:1069) om tullfrihet m. m.J.
Jag delar generaltullstyrelsens bedömning att en möjlighet för styrelsen
att delegera beslutsbefogenheterna i dessa fall bör införas. De nya reglerna
bör träda i kraft så snart som möjligt. Detta kan lämpligen ske den 1 juli
1992.
Prop. 1991/92: 166
3 Tull- och skattefrihet för försändelser med lågt
värde
Mitt förslag: Den nuvarande beloppsgränsen för tull- och skattefri-
het för varuförsändelser som kommer till Sverige sänks till 50 kr.
Skälen för mitt förslag: I 108 § TL fanns tidigare en värdemässig tullfrihets-
gräns för postförsändelser. Skatt och tull skulle inte tas ut om det samman-
lagda beloppet av dessa understeg 50 kr. I prop. 1990/91:75 om importru-
tiner i ett datoriserat tullförfarande, m. m. föreslogs att tullfrihetsgränsen
skulle vara generell och omfatta alla varuförsändelser samtidigt som grän-
sen höjdes från 50 till 100 kr. I propositionen uttalades att gränsen för tull-
och skattefrihet fick avvägas mellan behovet av administrativa förenk-
lingar och konkurrensneutralitetsaspekter. Föredragande statsrådet ansåg
att ett gränsvärde på 100 kr. var väl avvägt. Riksdagen godtog förslaget
(1990/91: SkU 16, rskr. 173, SFS 1991:157) och det nya gränsvärdet gäller
fr. o. m. den 1 januari 1992.
Det har kommit till min kännedom att flera företag i postorderbran-
schen redan flyttat eller är beredda att flytta distributionen av postorder-
paket till utlandet för att härigenom undvika en svensk beskattning.
Marknadsföring och ordermottagning sker i Sverige. Paketen iordning-
ställs i Sverige och transporteras därefter till utlandet för att därifrån åter
skickas till Sverige som individuellt adresserade postpaket. Höjningen av
gränsvärdet har gjort denna hantering mycket intressant. Varuvärdet för
exempelvis videopaket, bokpaket och kosmetikapaket är ofta under det
nya värde som leder till en skattebeläggning vid införseln. Resultatet har
blivit för de företag som redan etablerat sig utomlands att man härigenom Prop. 1991/92: 166
undviker både svensk mervärdeskatt men också i förekommande fall andra
punktskatter. Någon skattebeläggning sker inte heller i utlandet eftersom
varorna exporteras från detta land. Vid ett svenskt medlemskap i EG
kommer speciella regler att gälla för postorderhandeln som innebär att den
skatt som utgår på varan är konsumtionslandets skatt. Svensk skatt skall
således betalas för varor som säljs på postorder och som är avsedda att
konsumeras i Sverige. Den nuvarande ordningen som några postorderfö-
retag valt att till den svenska marknaden distribuera sina varor från
utlandet enbart för att undvika en svensk beskattning är oacceptabel och
måste därför snarast förhindras. För att komma till rätta med de värsta
avarterna och för att förhindra att fler företag ger sig in på denna hantering
ser jag för närvarande ingen annan möjlighet än att återgå till den ordning
som gällde före årsskiftet. Som nämnts bortfaller problemet vid ett svenskt
medlemskap i EG. Jag är emellertid beredd att redan innan dess åter-
komma till riksdagen med förslag som råder bot på den adminstrativa
nackdelen som följer av ett lågt gränsvärde men som inte ger dagens
nackdelar när väl ett sådant förslag framkommer. Den nu föreslagna
ändringen bör träda i kraft den 1 juli 1992.
4 Skatten på vinster i vinstsparandet
Mitt förslag: Skatten på vinster i vinstsparande sänks till 25 % av
vinstens värde.
Skälen för mitt förslag: Vinst vid vinstsparande beskattas enligt lagen
(1991:1483) om skatt på vinstsparande m. m. Skatten utgår med 30 % av
vinstens värde vid vinstsparande anordnat av bank eller sparkassa som
utgör svenskt lotteri och för penningvinst i sådant lotteri som avses i 18 §
lotterilagen (1982:1011). För vinst i sistnämnda typ av lotteri tas skatten
inte ut med högre belopp än att 100 kr. återstår av vinsten.
Skattesatsen för vinster i vinstsparande är vald så att skattebelastningen
skall ligga på en nivå som motsvarar inkomstbeskattningen av den fasta
räntan i vinstsparandet. Skattesatsen för fysiska personers och dödsbons
kapitalinkomster sänks från 30% till 25% fr. o. m. år 1993 (prop.
1991/92:60, SkUlO, rskr. 97). Skatten på vinster i vinstsparande bör
därför sänkas till motsvarande nivå från samma tidpunkt. Förslaget föran-
leder en ändring i 1 § lagen om skatt på vinstsparande m. m.
De statsfinansiella effekterna av förslaget kan beräknas till ca 35 milj. kr.
5 Återbetalning av mervärdeskatt till utländska
företagare
Prop. 1991/92: 166
Mitt förslag: Återbetalning enligt lagen om återbetalning av mervär-
deskatt till utländska företagare skall inte medges för mervärdeskatt
som belöper på varor som förvärvas för att levereras till köpare inom
landet.
Skälen för mitt förslag: Genom lagen (1991:119) om återbetalning av
mervärdeskatt till utländska företagare infördes den 1 april 1991 en möj-
lighet att återbetala mervärdeskatt som belöper på utländska företagares
förvärv av varor och tjänster här i landet. Bestämmelserna syftar i första
hand till att uppnå en kostnadsmässig neutralitet mellan svenska och
utländska företagare. Motsvarande bestämmelser finns i de flesta länder i
Europa.
Den grundläggande förutsättningen för återbetalning är att förvärvet
skall avse en verksamhet som den utländske företagaren bedriver utom-
lands och att verksamheten skulle ha medfört skattskyldighet till mervär-
deskatt om den hade bedrivits här i landet. Härutöver finns vissa begräns-
ningar i rätten till återbetalning. Enligt 4 § andra stycket medges således
inte återbetalning av mervärdeskatt som påförs vid införsel till Sverige av
en vara om varan är avsedd att inom landet levereras till en köpare. En
återbetalning i dessa fall skulle nämligen medföra att varan inte alls
belastades med svensk mervärdeskatt.
Enligt vad jag har erfarit förekommer det nu i viss utsträckning förfa-
randen enligt följande. Ett utländskt företag förvärvar en vara i Sverige och
vidareförsäljer denna till en köpare inom landet. Den utländske företaga-
ren anses inte bedriva verksamhet här i landet och medges därför återbe-
talning av den mervärdeskatt som belöper på förvärvet. Eftersom han inte
bedriver verksamhet här i landet är han inte heller skattskyldig till mervär-
deskatt för sin vidareförsäljning av varan. Det innebär att varan inte
belastas av någon mervärdeskatt vid den slutlige köparens förvärv. Detta
medför en konkurrenssnedvridning till nackdel för skattskyldiga svenska
säljare av motsvarande vara eller varor. Genom att den utländske säljaren
inte är skattskyldig till mervärdeskatt kan köparen — om han är skattskyl-
dig till mervärdeskatt och förvärvet avser hans skattepliktiga verksamhet
— dessutom tillgodogöra sig avdrag för s. k. fiktiv skatt enligt 17 § åttonde
stycket lagen (1968: 430) om mervärdeskatt. Denna ordning kan enligt min
uppfattning inte accepteras. För att komma till rätta med dessa förfa-
randen bör återbetalning av mervärdeskatt inte medges för skatt som avser
en utländsk företagares förvärv av en vara om varan är avsedd att levereras
till en köpare inom landet.
De nu föreslagna bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1992 och
föranleder ändringar i 4 § lagen om återbetalning av mervärdeskatt till
utländska företagare.
10
6 Förlust på konkursaktier
Prop. 1991/92: 166
Mitt förslag: Reaförluster på aktier o. d. i konkursbolag som förlorat
sin notering vid konkursen skall vara fullt avdragsgilla i samma
utsträckning som förluster på marknadsnoterade aktier.
Skälen för mitt förslag: Före skattereformen ansågs en förlust på aktier
enbart till följd av att aktierna blivit värdelösa vid bolagets konkurs inte
vara avdragsgill. Detta medförde att aktier i dessa fall såldes till symboliska
priser för att avdragsgilla förluster skulle uppkomma. Denna handel var i
vissa fall omfattande.
Genom skattereformen kom en ändring till stånd. I propositionen om
skattereformen förklarade det föredragande statsrådet att det var otill-
fredsställande med regler som framtvingar en konstlad handel med värde-
lösa aktier. Det föreslogs därför ett tillägg i fråga om avyttringsbegreppet
för att de aktuella förlusterna skulle bli avdragsgilla. Det fallet att en aktie
definitivt förlorar sitt värde genom att ett bolag upplöses genom konkurs
eller likvidation jämställdes med en avyttring (prop. 1989/90:110 s. 392).
Det har nyligen uppmärksammats att den i skattereformen åsyftade
ändringen i fråga om handel med konkursaktier inte har uppnåtts fullt ut.
Detta beror bl. a. på utformningen av de nya bestämmelserna om reaförlus-
ter.
Allmänt gäller som huvudregel att avdragsrätten för en reaförlust är
begränsad till 70% av förlusten. Begränsningen gäller dock inte för en
förlust på marknadsnoterade aktier o. d. förutsatt att förlusten kan kvittas
mot reavinster på andra marknadsnoterade aktier.
Stockholms fondbörs avför regelmässigt aktier från notering viss tid
efter det att ett bolag försatts i konkurs. Aktien är därmed inte längre
marknadsnoterad. För avyttringar som sker efter denna tidpunkt är av-
dragsrätten således begränsad. Detta gäller även för den som väljer att
avvakta till dess konkursen avslutas och bolaget upplöses.
Reglerna framkallar därför alltjämt en konstlad handel med värdelösa
aktier under den tid efter konkursbeslutet som aktien fortfarande är
noterad.
För att minska omfattningen av en sådan renodlad ”skattemässig”
handel föreslår jag att undantaget för marknadsnoterade aktier från av-
dragsbegränsningen även skall gälla konkursaktier som förlorat sin note-
ring vid konkursen.
Mitt förslag föranleder ett tillägg till 27 § 5 mom. lagen (1947: 576) om
statlig inkomstskatt. Ändringen gäller förluster som realiseras fr. o. m.
detta år under förutsättning att konkursen inleddes tidigast den 1 januari i
år. Det kan förekomma att bolaget under ett tidigare skede gått i konkurs
och att konkursen lagts ned. Om bolaget därefter marknadsnoteras och den
situationen inträffar att bolaget efter årsskiftet 1991 — 1992 åter försätts i
konkurs gäller självfallet de nya reglerna.
11
7 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upp-
rättats förslag till
1. lag om ändring i tullagen (1987:1065),
2. lag om ändring i lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m.,
3. lag om ändring i lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m. m.,
4. lag om ändring i lagen (1991:119) om återbetalning av mervärdeskatt
till utländska företagare,
5. lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt.
Lagförslag 2 har upprättats i samråd med statsrådet Dinkelspiel.
Prop. 1991/92:166
8 Lagrådets hörande
Förslagen är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna
betydelse. Yttrande från lagrådet behöver därför inte inhämtas över lagför-
slagen.
9 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.
10 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992
12