Skr.
1991/92:164
Regeringen överlämnar till riksdagen enligt bifogade utdrag ur regeringspro-
tokollet den 27 maj 1992 redogörelse för verksamheten inom Europarådets
ministerkommitté under år 1991.
På regeringens vägnar
Bengt Westerberg
Margaretha af Ugglas
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 164
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1992
Skr. 1991/92:164
Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Frig-
gebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkel-
spiel, Hcllsvik, Björck, Davidsson, Lundgren, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet af Ugglas
I resolution 319 (1966) om förbindelserna med de nationella parlamenten
uppmanar Europarådets rådgivande församling regeringarna att årligen
lägga fram en rapport om verksamheten i Europarådets ministerkommitté
inför sina parlament. Regeringen har lämnat riksdagen sådana redogörelser
för åren 1967-90, senast med skr. 1990/91:165. En redogörelse för verksam-
heten inom Europarådets ministerkommitté under år 1991 har utarbetats
inom utrikesdepartementet efter samråd med cheferna för justitie-, social-,
utbildnings-, arbetsmarknads-, kultur-, civil- och miljö-och naturresursde-
partementen samt det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om
bl.a. familjerätt och stats- och förvaltningsrätt, det statsråd som har till upp-
gift att föredra ärenden om hälso- och sjukvård och socialförsäkringar, det
statsråd som har till uppgift att föredra bl.a. idrottsärenden, det statsråd som
har till uppgift att föredra ärenden som rör det offentliga skolväsendet och
därtill anslutande särskilda utbildningsformer, fristående skolor och frivilligt
folkbildningsarbete och det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden
om bl.a. markanvändning och fysisk planering. Redogörelsen bör fogas till
rcgeringsprotokollet i detta ärende som bilaga.
Jag hemställer att regeringen överlämnar redogörelsen till riksdagen.
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Verksamheten i ministerkommittén kom i hög grad att präglas av omvälv-
ningarna i Central- och Östeuropa. Stort intresse ägnades också åt Europa-
rådets relationer till ESK-processen.
Sverige övertog för en halvårsperiod ordförandeskapet i ministerkommit-
tén vid slutet av det 88:e ministerkommittémötet i april 1991. I det tal som
dåvarande utrikesministern höll vid detta tillfälle tog han upp de områden
som Sverige ville lägga tonvikten vid under ordförandeskapet.
Som första område angavs att Europarådet skulle fortsätta att stödja re-
formsträvandena i Central- och Östeuropa. Denna allmänna viljeinriktning
bland Europarådets medlemsstater resulterade sedermera i att det 89:e mi-
nistermötet i november 1991 stödde generalsekreterarens förslag om att
upprätta ett särskilt treårsprogram för utveckling av lag och demokrati i
Central- och Östeuropa.
Utrikesministern fäste i sitt tal också vikt vid en reformering av övervak-
ningsorganen för Konventionen om de mänskliga rättigheterna i syfte att
nedbringa de alltför långa handläggningstiderna för enskilda mål. Vid det
89:e ministerkommittémötet den 26 november uttalade ministrarna sin oro
över den långa tidsutdräkten och instruerade ställföreträdarna att som en
första prioritet påskynda arbetet med en reform. Två andra viktiga punkter
i talet var Europarådets förhållande till ESK-processen samt översyn och
bättre planering av Europarådets verksamhet.
I sin egenskap av ordförande reste utrikesministern till Albanien i maj
1991 för att undersöka möjligheterna och viljan på albansk sida att utveckla
kontakter med Europarådet.
Under ordförandeskapet ägde två s.k. fyrpartsmöten rum i maj respektive
november i Strasbourg. Deltagare vid dessa möten, som tillkom år 1989 i
syfte att stärka banden mellan Europarådet och EG, är ministerkommitténs
respektive EG-rådets ordförande, Europarådets generalsekreterare samt
EG-kommissionens president. Vid dessa bägge möten diskuterades främst
utvecklingen i Central- och Östeuropa samt EG:s förhållande till Europarå-
det i ljuset av de då pågående förhandlingarna om en revidering av Romtrak-
taten.
Som ordförande i ministerkommittén var utrikesministern också närva-
rande vid parlamentarikerförsamlingens sommarsession i Helsingfors och
vid höstsessionen i Strasbourg, varvid redogörelser för verksamheten inom
ministerkommittén lämnades.
Ministerkommittén höll, som framgår ovan, två ordinarie möten och dess-
utom ett extra möte under år 1991. Ställföreträdarkommittén sammanträdde
tio gånger för att behandla allmänna frågor och åtta gånger för att behandla
frågor rörande främst mänskliga rättigheter. Därtill höll ställföreträdarna
sex extra endagsmöten, vid vilka i första hand dryftades ärenden avseende
1* Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 164
Central- och Östeuropa samt Europarådets relationer med ESK. Till ställ-
företrädarna har av praktiska skäl delegerats rätten att behandla och fatta
beslut i ärenden inom ministerkommitténs kompetensområde, när minist-
rarna inte är samlade.
Sex ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet
under året. Sålunda hölls en kommunministerkonferens den 15-16 maj i
Bergen, en migrationsministerkonferens den 17-18 september i Luxemburg,
en ministerkonferens om massmediepolitik den 9-10 oktober i Nicosia, en
familjeministerkonferens den 15-17 oktober i Luzern, en utbildningsminis-
terkonferens den 16-17 oktober i Wien och en ministerkonferens om regio-
nalplanering den 4-5 november i Ankara.
Vidare anordnades den 24-25 januari i Europarådets regi, på initiativ av
Österrike, en ministerkonferens i Wien om migrationsrörelser från Central-
och Östeuropa. En konferens på ministernivå om rehabilitering av handi-
kappade, arrangerad av Europarådets kommitté för handikappfrågor, ägde
rum den 7-8 november i Paris. Härtill kom tre informella ministermöten,
nämligen ett kulturministermöte den 21-23 mars i Leon i Spanien, ett sport-
ministermöte den 16-18 april i Budapest och ett justitieministermöte den
17-19 juni i Ottawa. Den Europeiska sociala stadgans 30-årsjubileum hög-
tidlighölls med ett högnivåmöte den 21-22 oktober i Turin.
Europarådets ordinarie budget uppgick under år 1991 till ca 572 miljoner
franska francs. Sveriges totala bidrag till organisationen (inklusive bidrag till
vissa underordnade verksamheter) uppgick till ca 20 miljoner kronor.
Europarådet höll sitt 88:e ministerkommittémöte i Strasbourg den 25 april
under ordförandeskap av den spanske utrikesministern Francisco Fernandez
Ordonez. Den svenska delegationen leddes av dåvarande utrikesministern
Sten Andersson.
Under mötet diskuterade ministrarna främst utvecklingen av Europarå-
dets kontakter med länderna i Central- och Östeuropa, Europarådets roll i
ESK-processen, situationen i Irak samt det initiativ (”ESK-M”) som några
medlemsländer tagit beträffande en konferens om säkerhet och samarbete i
Medelhavsområdet.
Ministrarna ansåg att Europarådet skulle fortsätta sin öppna politik gent-
emot länderna i Central- och Östeuropa för att därigenom bidra till en ut-
veckling mot demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättssta-
tens principer. I detta sammanhang underströks betydelsen av samarbets-
och biståndsprogram för mänskliga rättigheter och lokal demokrati, liksom
på de rättsliga och sociala områdena, för de länder som förpliktar sig till de-
mokratiska reformer.
Beträffande Jugoslavien upprepade ministrarna att de hoppades se snabba
framsteg mot demokrati och marknadsekonomi och full respekt för de
mänskliga rättigheterna i landets alla delar samt att landets territoriella inte-
gritet skulle kunna upprätthållas. Ministrarna inbjöd Bulgarien att tillträda
den Europeiska kulturkonventionen och noterade med intresse utsikterna
för kontakter med Rumänien. Ministrarna hoppades att reform- och demo-
Skr. 1991/92:164
Bilaga
kratiseringssträvandena i Albanien skulle stärkas och ansåg att genomgri-
pande reformer, fullständig demokratisering kombinerad med full respekt
för de mänskliga rättigheterna, skulle kunna förhindra massutvandringen
från landet. Ministrarna noterade med tillfredsställelse att samarbetet med
Sovjetunionen fortsatte att utvecklas.
Ministrarna upprepade att Europarådet på lämpliga områden bör fort-
sätta att lämna bidrag till ESK-processen, i synnerhet beträffande den
mänskliga dimensionen och på kulturområdet. I denna anda instruerades
ställföreträdarna att aktivt fortsätta förberedelserna med Europarådets bi-
drag till ESK-mötet om kulturarvet i Krakow den 28 maj-7 juni samt till
mötet om minoriteter i Geneve den 1-19 juli. I detta sammanhang betonades
det potentiella värdet av Europarådet och dess kulturkonvention. Minist-
rarna upprepade sin önskan att Europarådet skulle beredas tillfälle att lämna
ett bidrag till ESK-konferensen i Moskva om den mänskliga dimensionen
hösten 1991.
Beträffande Irak upprepade ministrarna sitt fördömande av de flagranta,
brutala och massiva kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Djupt
oroade över det öde som hundratusentals flyktingar, särskilt kurder och shii-
ter rönte, försäkrade ministrarna sin beredskap att samarbeta med intresse-
rade parter, särskilt Turkiet och Iran, samt humanitära organisationer och
Förenta Nationerna för att lämna bistånd och hjälp till dem som utsatts för
förtryck och fördrivning.
Ministrarna noterade med intresse de pågående förhandlingarna mellan
EFTA-länderna och EG om etablerandet av en Europeisk ekonomisk sfär.
Ministrarna studerade med intresse det intiativ som Spanien, Frankrike,
Italien och Portugal tagit beträffande en konferens om säkerhet och samar-
bete i Medelhavsområdet.
Europarådets 89:e ministerkommittémöte ägde rum den 26 november i
Strasbourg under ordförandeskap av utrikesminister Margaretha af Ugglas,
som tillika ledde den svenska delegationen.
Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera Polens
inträde i Europarådet. Polen blev därmed Europarådets 26:e medlemsland.
Vid ceremonin höll utrikesministern, i egenskap av ordförande i minister-
kommittén, ett tal där Polen varmt välkomnades in i det demokratiska
Europa. Även Europarådets generalsekreterare och ordföranden i parla-
mentarikerförsamlingen höll välkomsttal. Den polske utrikesministern
Krzysztof Skubiszewski höll ett tal där han uttalade sin djupa tillfredsstäl-
lelse över Polens medlemskap.
Diskussionen vid ministerkommittémötet kom främst att kretsa kring
Europarådets roll i det nya Europa, förhållandet till ESK, mänskliga rättig-
heter samt situationen i Jugoslavien. Under mötet gavs även tillfälle att föra
en diskussion med utrikesministrarna från Estland, Lettland och Litauen om
samarbetet mellan dessa stater och Europarådet.
Ministrarna betonade behovet av att vidareutveckla Europarådets roll
som en samlingspunkt och ett forum för samarbete i det nya Europa.
Skr. 1991/92:164
Bilaga
Europarådet utgjorde en direkt tillgänglig struktur för mottagande av och
samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. För detta hade dessa län-
der ett omedelbart behov och hade därtill visat ett starkt intresse. Mot denna
bakgrund önskade ministrarna ge en klar politisk signal om Europarådets
beredskap att leva upp till de politiska krav organisationen har att uppfylla.
Ministrarna instruerade ställföreträdarna att i detalj granska en plan för ut-
veckling av lag i Central- och Östeuropa samt ett program för lokal demo-
krati. De beslutade också att djupare dryfta vissa förslag som framlagts be-
träffande skyddet av nationella minoriteter. Ministrarna betonade vikten av
en fortsatt politisk dialog i ministerkommittén, såväl i allmänhet som i syn-
nerhet vad avser Europarådets mellanstatliga aktiviteter. Åt ställföreträ-
darna uppdrogs att, i samverkan med parlamentarikerförsamlingen, aktivt
fortsätta studera de reformförslag som lagts i arbetsgruppen om Europa-
rådets institutionella roll.
Ministrarna uttryckte sitt stöd för stärkandet av ett effektivt samband med
ESK i syfte att på bästa sätt utnyttja Europarådets erfarenhet och kapacitet.
Ministrarna välkomnade medlemskapsansökningarna från Bulgarien,
Estland, Lettland och Litauen och hoppades att dessa länder skulle vara i
stånd att bli medlemmar under år 1992. Ministrarna uppmuntrade fortsatt
och intensifierat samarbete med Rumänien och Albanien, vilket borde
kunna hjälpa dessa länder med demokratiska reformer och därmed bana väg
för framtida medlemskap. Ministrarna inbjöd vidare Rumänien att tillträda
den Europeiska kulturkonventionen.
Ministrarna underströk det mycket värdefulla arbete som utförs av kom-
missionen och domstolen för de mänskliga rättigheterna. De uttryckte emel-
lertid sin oro över att den redan tunga arbetsbördan, som medförde långa
handläggningstider, kunde öka i och med att fler stater ansluter sig till den
Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Ställföreträdarna in-
struerades att, som en första prioritet, påskynda arbetet med en reform av
konventionens övervakningsorgan. Ministrarna var eniga om behovet av att
erforderliga finansiella resurser avsätts i detta syfte.
Ministrarna uttryckte djup oro över krisen och de fortsatta stridigheterna
i Jugoslavien. De fördömde ånyo det maktmissbruk, de kränkningar av de
mänskliga rättigheterna och de övergrepp mot civilbefolkningen som redan
den 8 oktober föranlett ministerkommittén att suspendera samarbetet mel-
lan Europarådet och de jugoslaviska myndigheterna. Ministrarna bekräf-
tade sitt stöd för de ansträngningar som EG, ESK och Förenta Nationerna
gjorde för att få till stånd en fredlig och allsidig politisk lösning.
Fogad till den kommuniké som utfärdades vid mötet fanns en deklaration
som fördömde Indonesiens agerande i Östra Timor.
Ett extra ministerkommittémöte ägde rum i Madrid den 21 februari. Mötet
hade kallats för att diskutera utvecklingen av Europarådets förbindelser med
länderna i Central- och Östeuropa, samt Europarådets roll i Europa och då
särskilt relationen till ESK-processen. Ordförande för mötet var den
Skr. 1991/92:164
Bilaga
spanske utrikesministern Francisco Fernandez Ordonez. Den svenska dele-
gationen leddes av dåvarande utrikesministern Sten Andersson.
Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera
Tjeckoslovakiens inträde i organisationen som dess 25:e medlemsland.
Vid mötet framträdde presidenten i parlamentarikerförsamlingen och re-
dogjorde för sina intryck från en resa som en församlingsdelegation gjort i
Sovjetunionen. Bland parlamentariker i Ryska republiken hade farhågor ut-
tryckts för att konservativa krafter skulle slå tillbaka. Samarbetet med
Sovjetunionen borde vara flexibelt men principfast och styrande härvidlag
bör vara den utsträckning i vilken mänskliga rättigheter respekteras.
De central- och östeuropeiska ländernas närmande till Europarådet väl-
komnades och organisationen skulle även framgent aktivt utveckla kontak-
terna med dessa länder. Ministrarna uppdrog åt ställföreträdarna att skynd-
samt utvärdera samarbetet med dessa länder och indikera vilka åtgärder som
måste vidtas för att anpassa det till de rådande behoven, särskilt vad beträf-
far utbildning av bl.a. tjänstemän och lärare.
Ministrarna hälsade med tillfredsställelse att ESK:s toppmöte i Paris den
19-21 november 1990 uttryckligen hade erkänt Europarådet och den bety-
delsefulla roll det spelar i dagens Europa. Ministrarna uttryckte förhopp-
ningen att Europarådet skulle beredas tillfälle att delta vid ESK-mötet i
Moskva om den mänskliga dimensionen hösten 1991. Ministrarna uppma-
nade ordförandelandet i Europarådet att så långt möjligt befrämja rådets
intressen i ESK-processen. Ministrarna föreslog att expertmöten organiseras
på de områden där Europarådet har särskild expertis och erfarenhet att bi-
dra med i ESK-processen, t.ex. mänskliga rättigheter och regionalt samar-
bete.
Vid mötet berördes även Gulfkrisen och ministrarna uppmanade Irak att
ovillkorligen och utan inskränkningar leva upp till säkerhetsrådets resolutio-
ner för att på så sätt öppna vägen för fred.
Vid en informell avslutande session deltog även utrikesministrarna från
Bulgarien, Rumänien och Sovjetunionen för en diskussion om det framtida
samarbetsmönstret i Europa.
Efter mötet hölls en ceremoni där Sovjetunionen anslöt sig till den Euro-
peiska kulturkonventionen.
Mänskliga rättigheter
Ministerkommitténs arbete på MR-området präglades av utvecklingen i
Central- och Östeuropa. Den Europeiska konventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och dess till-
läggsprotokoll undertecknades av Ungern, Tjeckoslovakien och Polen i sam-
band med dessa staters inträde i Europarådet. Per den 31 december 1991
hade nämnda tre länder inte ratificerat konventionen. Också andra östeuro-
Skr. 1991/92:164
Bilaga
1** Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 164
peiska stater har ansökt om medlemskap i Europarådet och kan förväntas
underteckna konventionen inom de närmaste åren.
På grund av det ökade antalet konventionsstater har reformeringen av
konventionens övervakningsmaskineri kommit i fokus. Under sitt ordföran-
deskap i ministerkommittén underströk den svenske utrikesministern beho-
vet av att snabbt finna en lösning på hur övervakningssystemet bäst skall
kunna reformeras så att det kan fungera på ett effektivt sätt också då kon-
ventionsstaternas antal ökar. Syftet är att åstadkomma att prövningen inför
konventionsorganen påskyndas så att ett slutligt avgörande uppnås snabbare
än vad som i dag är fallet. För närvarande kan det ta över fem år innan den
enskilde klaganden erhåller ett slutligt avgörande.
Från svensk sida har också konkreta förslag lagts fram om hur processen
skall kunna rationaliseras så att den enskilde klaganden snabbare erhåller
ett avgörande (se regeringens skrivelse till riksdagen 1990/91:165 avseende
verksamheten i Europarådets ministerkommitté under år 1990). Vid sitt 89:e
möte gav ministerkommittén högsta prioritet åt arbetet på en reformering
av processen.
Mot bakgrund av de etniska motsättningar som visat sig i vissa europeiska
stater på senare tid ägnades också minoritetsfrågorna ökad uppmärksamhet.
Kommissionen för demokrati genom lag, den s.k. Venedigkommissionen,
har lagt fram ett förslag till en särskild konvention för säkerställandet av mi-
noriteters rättigheter. Ministerkommittén gav styrkommittén för mänskliga
rättigheter (CDDH) i uppdrag att vid ett extra möte i januari 1992 överväga
åtgärder för att förbättra det internationella skyddet för nationella minorite-
ter, bl.a. ändamålsenligheten av en särskild medlingsmekanism för minori-
tetskonfliktcr inom Europarådets ram. Också andra initiativ har tagits på
detta område, vilka för närvarande behandlas i CDDH.
Ministerkommittén övervakade liksom tidigare år fortlöpande verkstäl-
landet av Europadomstolens domar och granskade och överprövade de rap-
porter som den Europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna av-
gett över enskilda klagomål. Ministerkommittén antog under året 36 resolu-
tioner i sådana ärenden. Fem av dessa rör klagomål mot Sverige.
Det löpande arbetet på det mänskliga rättighetsområdet bedrevs i övrigt
liksom under tidigare år i CDDH och i dess expertkommittéer.
Hösten 1991 utarbetade CDDH ett tionde tilläggsprotokoll till Europa-
konventionen, vilket antogs av ministerkommittén. Protokollet innebär att
kravet på två tredjedels majoritet för konstaterande av konventionsbrott en-
ligt artikel 32 i konventionen avskaffas. Sedan protokollet trätt i kraft kom-
mer sådana beslut alltså att kunna fattas med enkel majoritet. Vidare ändras
ministerkommitténs procedurreglcr såtillvida att även kommitténs beslut om
ersättning till enskilda vid konventionsbrott förutsätts bli folkrättsligt bin-
dande för staterna på samma sätt som domstolens domar. Sverige har aktivt
stött båda dessa reformer.
Som nämnts fokuserades intresset under året på hur man skall kunna han-
tera det ökade antalet individuella klagomål till kommissionen på ett effek-
tivt sätt. Under år 1991 registrerades 1 648 nya klagomål hos kommissionen,
varav 90 mot Sverige. Motsvarande siffror för år 1990 var 1 657 resp. 125. I
ett stort antal mål som kommit in till kommissionen har handläggningen över
Skr. 1991/92:164
Bilaga
huvud taget inte hunnit påbörjas. I genomsnitt tar det mer än fem år innan
ett mål slutligen avgjorts av konventionsorganen. Vissa brådskande mål,
t.ex. sådana som rör brott mot artikel 3 - skyddet mot tortyr m.m. - behand-
las dock med förtur.
Genom Europadomstolens avgöranden och tolkningar klargörs den när-
mare innebörden av de förpliktelser som konventionen innehåller. Domsto-
len får därigenom ett stort inflytande på den nationella rättstillämpningen,
särskilt i de länder där konventionen och dess tilläggsprotokoll införlivats
med den nationella rättsordningen som nationell lag. Ökningen av antalet
klagomål till kommissionen har nu också börjat återspeglas i domstolens sta-
tistik. Under år 1991 hänsköts 93 mål till domstolens prövning. Fram t.o.m.
år 1980 hade domstolen meddelat dom i endast 31 mål. Vid utgången av år
1991 hade domstolen avgjort 307 mål, varav 72 enbart under år 1991. Av de
307 avgjorda målen rör 24 klagomål mot Sverige. En redovisning av de fram
till år 1991 meddelade domarna i mål mot Sverige finns i prop. 1990/91:79
om avgivande av förklaring enligt artikel 46 i den Europeiska konventionen
angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihe-
terna. Publikationen Utrikesfrågor 1991 innehåller referat av de domar som
meddelats i mål mot Sverige under år 1991.
I regeringens skrivelse till riksdagen 1990/91:165 avseende verksamheten i
ministerkommittén under år 1990 redogjordes kortfattat för de åtgärder som
hittills vidtagits för att komma till rätta med arbetsbelastningen. Det där
nämnda åttonde tilläggsprotokollet, som bl.a. ger kommissionen möjlighet
att arbeta på kamrar, har lett till en snabbare behandling av klagomålen. Det
från svensk sida framlagda förslaget om en reformering av övervakningssys-
temet överensstämmer i allt väsentligt med ett nederländskt förslag som lä-
des fram samtidigt med det svenska. Dessa reformförslag analyserades un-
der året närmare i en av de expertkommittéer som arbetar med att ta fram
förslag om förbättringar av processen. Denna analys kommer att avslutas
under år 1992. Då väntas också ett beslut komma att fattas efter vilken linje
konventionssystemet skall reformeras.
Expertkommittén för utveckling av de i konventionen upptagna rättighe-
terna gavs under året i uppdrag att analysera förutsättningarna för att i ett
tilläggsprotokoll till konventionen introducera vissa rättigheter till skydd för
intagna i fängelser och andra frihetsberövade.
I styrkommittén förbereds också olika rekommendationer på området
mänskliga rättigheter, bl.a. en rekommendation om information om HIV-
smittades rättigheter.
I detta sammanhang kan finnas anledning att nämna i vilken utsträckning
tilläggsprotokollen till Europakonventionen ratificerats av medlemssta-
terna. Uppgifterna gäller förhållandet den 31 december 1991. Som nämnts
ovan hade själva konventionen vid denna tidpunkt ratificerats av samtliga
medlemsstater utom Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Samtliga stater
som ratificerat konventionen har också accepterat den enskilda klagorätten
samt domstolens jurisdiktion.
Det första tilläggsprotokollet, som rör bl.a. äganderättsskyddet, har ratifi-
cerats av samtliga konventionsanslutna stater utom Schweiz och Liechten-
stein.
Skr. 1991/92:164
Bilaga
Det fjärde tilläggsprotokollet, som rör bl.a. rätten till rörelsefrihet och
rätten att lämna sitt land samt förbud mot kollektiv utvisning av utlänningar,
har ratificerats av samtliga konventionsanslutna stater utom Grekland,
Liechtenstein, Malta, Schweiz, Spanien, Turkiet och Storbritannien.
Det sjätte tilläggsprotokollet, som förbjuder användning av dödsstraff i
fredstid, har ratificerats av samtliga konventionsanslutna stater utom Bel-
gien, Cypern, Grekland, Irland, Turkiet och Storbritannien.
Det sjunde tilläggsprotokollet, som bl.a. anger vissa rättssäkerhetsgaran-
tier vid utvisningsförfaranden samt rätt till överprövning av brottmålsdomar,
har ratificerats av samtliga konventionsanslutna stater utom Belgien, Cy-
pern, Irland, Liechtenstein, Malta, Nederländerna, Portugal, Spanien,
Tyskland, Turkiet och Storbritannien.
Det nionde tilläggsprotokollet, som ger också den enskilde rätt att erhålla
prövning av ett enskilt klagomål i domstolen, om domstolen ger prövnings-
tillstånd, hade vid utgången av år 1991 inte ratificerats av någon stat. För
Sveriges del sammanhänger detta med att ändamålsenligheten av protokol-
let måste ses i ljuset av de mer långtgående reformförslag som för närva-
rande bereds. Detta protokoll har således inte trätt i kraft.
Övriga protokoll, som med undantag av det tionde alla trätt i kraft, rör
främst processuella ändringar i förfarandet inför konventionsorganen.
I detta sammanhang bör också nämnas den Europeiska konventionen till
förhindrande av tortyr, som antogs av ministerkommittén den 26 juni 1987.
Denna konvention hade vid utgången av år 1991 ratificerats av 23 av Europa-
rådets medlemsstater. Under år 1991 ratificerades den av Belgien, Grekland
och Liechtenstein. Detta innebär att konventionen numera ratificerats av
samtliga medlemsstater utom Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Sverige
ratificerade konventionen den 21 juni 1988. Konventionen trädde i kraft den
1 februari 1989. Den enligt konventionen bildade granskningskommittén på-
började under år 1990 sin egentliga verksamhet. Den företog då besök i
Danmark, Malta, Storbritannien, Turkiet och Österrike. Under år 1991
gjordes besök i Frankrike, Schweiz, Spanien, Sverige och Tyskland samt ett
nytt besök i Turkiet. De rapporter som avgetts från besöken är inte offent-
liga. Att en sådan rapport är konfidentiell, om inte den berörda staten själv
begär att den görs offentlig, följer av konventionstexten. För en närmare re-
dovisning av konventionens innehåll hänvisas till prop. 1987/88:133. Rap-
porterna från besöken i Storbritannien, Danmark och Österrike har, efter
medgivande från dessa stater, numera offentliggjorts. Rapporten från besö-
ket i Sverige, som tillställdes Utrikesdepartementet i februari 1992, har
också offentliggjorts.
Jämställdhetsfrågor
Kommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män (CEEG) samman-
trädde två gånger under året. Kommittén fortsatte förberedelserna för den
tredje europeiska jämställdhetsministerkonferensen som kommer att äga
rum i mars 1993 i Venedig. Huvudfrågor vid konferensen blir dels våld mot
kvinnor, dels media. Vidare planerades en konferens med tema ”Jämställd-
het mellan kvinnor och män i ett förändrat Europa” som sedan ägde rum i
månadsskiftet mars-april 1992 i Poznan, Polen.
Skr. 1991/92:164
Bilaga
Två arbetsgrupper etablerades, en för att utveckla begreppet ”likhetsde-
mokrati” och en för att undersöka möjligheterna för en europeisk databank
om jämställdhet mellan kvinnor och män.
Ett seminarium om ”Åtgärder mot kvinnoförnedring och påtvingad prosti-
tution som övergrepp mot mänskliga rättigheter och individens värdighet”
arrangerades i september i Strasbourg. Seminariet ledde till ett förslag om
en arbetsgrupp för en fördjupning av de diskussioner som fördes under semi-
nariet.
Kommittén påbörjade även ett arbete med en europeisk kampanj om jäm-
ställdhet mellan kvinnor och män.
Under år 1991 beslutades att även jämställdhetskommittén fr.o.m. år 1992
skall få status som styrkommitté.
Rekommendationer och konventioner
Den under året antagna rekommendationen R(91)14 om lagligt skydd för
krypterade TV-sändningar tar sikte på den allt mer omfattande hanteringen
av piratdekodrar. Det är i första hand tillverkning, import och spridning av
sådana dekodrar som man vill bekämpa. Rekommendationen behandlar
också möjligheten att kriminalisera bruket av piratdekodrar i kommersiellt
syfte.
I rekommendationen R(91)5 om rätten till korta rapporter från större eve-
nemang, trots att ett företag köpt ensamrätten till nyhetsbevakningen, följs
vissa uttalanden i Konventionen om gränsöverskridande television upp.
Det visade sig inte möjligt att i styrkommittén nå enighet i fråga om de
närstående rättigheterna vid satellitsändningar. Arbetet med ett förslag till
konvention härom fortsätter.
Kommittéarbetet
Styrkommittén för massmediefrågor (CDMM) sammanträdde fyra gånger
under året. Förberedelserna för den tredje europeiska medieministerkonfe-
rensen upptog mycket av kommitténs tid, liksom förberedelserna för den
förutnämnda Konventionen om gränsöverskridande television. Av allt att
döma kommer konventionen att träda i kraft under år 1992. Bland de under-
grupper som arbetade under året må nämnas den om ”Tendenser till ägar-
koncentration inom massmedieområdet”. Arbetet härmed ventilerades på
ministerkonferensen och kommer att fortsätta under år 1992. Sverige deltar
i detta arbete.
Skr. 1991/92:164
Bilaga
Övrigt
Fackministerkonferensen i Nicosia i oktober 1991 var den tredje i sitt slag
och markerade på flera sätt de kraftiga förändringar som massmediestruktu-
ren i Europa genomgår beroende både på tekniska innovationer och på de
politiska omvälvningarna i det f.d. östblocket. De små ländernas och språk-
11
områdenas svårigheter att hävda sig när det gäller film- och TV-produktion
uppmärksammades särskilt. Bl.a. enades man om att stärka utbildningsmöj-
ligheterna för olika grupper inom den audiovisuella sektorn.
a) Social trygghet
Rekommendationer och resolutioner
Ministerkommittén antog under året en rekommendation R(91)2 om social-
försäkringsskydd för personer utan yrkesstatus och för personer som utför
obetalt hushållsarbete samt ytterligare en rekommendation R(91)3 om soci-
alförsäkringsskydd för utsända arbetstagare.
Ministerkommittén antog vidare 15 resolutioner (CSS(91)1—15) om till-
lämpningen under tiden 1 juli 1988 till och med 30 juni 1989 av den Euro-
peiska balken om social trygghet i de av rådets medlemsstater som ratificerat
balken. I resolutionen CSS(91)12 finner kommittén att Sverige till fullo fort-
satt uppfyller sina konventionsförpliktelser enligt balken och dess protokoll.
Skr. 1991/92:164
Bilaga
Kommittéarbetet
Styrkommittén för social trygghet sammanträdde två gånger under året. I
samband med kommitténs höstmöte i Strasbourg anordnades ett kollokvium
om ”Ålderspensioner och sjukvårdsförmåner och deras påverkan på social-
försäkringens kostnader och finansiering”. Med utgångspunkt från detta kol-
lokvium planerar kommittén i samarbete med flera andra styrkommittéer ett
multidisciplinärt projekt om åldrande och socialt skydd.
Kommittén antog under året en rekommendation om utsträckande av rät-
ten till familjeförmåner (barnbidrag) till hela befolkningen oavsett förvärvs-
arbete eller inkomster.
En undergrupp arbetade med formulär för medlemsstaternas rapportering
om tillämpningen av den år 1990 undertecknade, men ännu inte av något
land ratificerade, reviderade balken om social trygghet.
Slutligen förbereddes 1992 års möte för socialförsäkringsministrarna i rå-
dets medlemsstater. Mötet kommer att ägnas socialförsäkringen och syssel-
sättningen.
I kommitténs möten deltog observatörer från bl.a. Bulgarien, Polen,
Australien och Canada.
b) Arbetsmarknadsfrågor och socialtjänst
Styrkommittén för arbetsmarknadsfrågor (CDEM) sammanträdde två
gånger under året.
I samband med kommitténs höstmöte anordnades ett öst-västkollokvium
med ca 100 deltagare, om hur man kan arbeta för att motverka att sociala
problem uppstår vid kraftiga och snabba strukturomvandlingar. Deltagande
12
stater från Central- och Östeuropa var Bulgarien, Tjeckoslovakien, Polen,
Rumänien, Ryssland och Ungern.
Slutrapport gällande 1990/91 års studie ”Platsförmedlingens och arbets-
marknadsutbildningens roll för att underlätta för långtidsarbetslösa att er-
hålla arbete” lades fram. Vidare avslutade expertkommittén ”De ungas si-
tuation vid övergången mellan skola och arbete” (EM-SJ), i vilken Sverige
deltagit, sitt arbete genom att presentera en slutrapport.
Beslut fattades om tre expertkommittéer med start år 1992 och år 1993
avseende: ”Förena arbete och familjeliv” (EM-CP), ”Utveckling av små och
medelstora företag” (EM-DE) och ”Arbetsförmedlingsscrvicc” (EM-CE). I
de två sistnämnda deltar Sverige.
Styrkommittén för socialpolitiska frågor (CDPS) sammanträdde två
gånger under år 1991. Därvid avrapporterades en studie om våld mot äldre.
Under året hölls vidare en konferens om fattigdom och marginaliscring med
ca 400 deltagare. 1991 års familjeministerkonferens hölls i Luzern och be-
handlade familjepolitik och decentralisering. Styrgruppens nästa större pro-
jekt kommer att beröra barn- och familjepolitik.
Sociala stadgan
Sammanlagt 26 stater har nu undertecknat stadgan. Under år 1991 tillkom
Liechtenstein, Ungern och Polen.
Även antalet ratifikationer utökades med tre. De nya fördragsslutandc
staterna är Finland, Portugal och Luxemburg, vilket betyder att 20 av
Europarådets medlemsländer förbundit sig att följa den helt eller delvis. Fin-
land ratificerade även det till stadgan hörande tilläggsprotokollet, som tidi-
gare bara ratificerats av Sverige. När en tredje medlemsstat ratificerar till-
läggsprotokollet träder detta i kraft.
Den år 1990 tillsatta ad hoc-kommittén med uppdrag att se över stadgan
och i synnerhet övervakningssystemet höll tre möten under år 1991. Arbetet
resulterade i
- ett förslag till ändringsprotokoll avseende de artiklar i stadgan som regle-
rar hur övervakningen skall gå till
- ett förslag till tilläggsprotokoll med ett system som gör det möjligt för
organisationer att klaga hos Europarådet när det gäller medlemsstaternas
tillämpning av stadgan
- en lista på förslag till förbättringar som inte förutsätter textförändringar
av något slag.
Förslaget till ändringsprotokoll antogs av ministerkommittén inför firan-
det av den sociala stadgans 30-årsjubileum i oktober 1991. Det öppnades för
undertecknande i samband med jubiléet och undertecknades omedelbart av
Belgien, Cypern, Frankrike, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna,
Norge, Spanien, Storbritannien och Sverige. Norge undertecknade proto-
kollet utan förbehåll för ratifikation. Senare har även Grekland och Ungern
undertecknat.
Ändringsprotokollet träder i kraft först då alla länder som ratificerat stad-
gan även ratificerat protokollet. I praktiken är det dock mycket som kan till-
lämpas före ikraftträdandet eftersom den nya texten på många ställen inte
Skr. 1991/92:164
Bilaga
13
strider mot innehållet i den gällande texten i stadgan utan i ställer klargör
mera detaljerat hur man skall förfara i olika sammanhang.
Ad hoc-kommitténs arbete fortsätter. Ministerkommittén beslöt i decem-
ber 1991 att utsträcka kommitténs uppdrag för att den skall kunna gå vidare
med
- det tidigare nämnda förslaget till tilläggsprotokoll med ett klagosystem
för organisationer
- en reform av rapporteringssystemet
- förslag till förbättringar i övervakningssystemet utan förändringar i tex-
ten
- förändringar i det materiella innehållet i stadgan.
c) Migration, asylfrågor m.m.
I september 1991 hölls i Luxemburg i regi av Europarådets migrationskom-
mitté (CDMG) den fjärde europeiska migrationsministerkonferensen. Det
fanns hos de deltagande länderna en betydande samsyn i de flesta väsentliga
frågor. Det ansågs t.ex. att kortsiktiga åtgärder att kontrollera invandringen
måste kombineras med åtgärder för att långsiktigt angripa bakomliggande
orsaker. Vidare gav man uttryck för att målet för invandrarpolitiken måste
vara integration, inte assimilering, och att aktiva insatser måste sättas in på
olika områden för att bistå invandrare och flyktingar i integrationsprocessen.
Inom CDMG fortsatte det europeiska samarbetet rörande flyktingars och
invandrares integration i invandringsländerna. Under året slutfördes det s.k.
”Community Relations”-proj ektet om olika aspekter på etniska relationer.
Erfarenheterna från projektet har sammanfattats i en särskild rapport,
”Etniska relationer i Europa”, som redovisar strategier för att åstadkomma
bättre etniska relationer och ökad jämlikhet mellan flyktingar/invandrare
och övrig befolkning. Rapporten kommer att ligga till grund för det fortsatta
arbetet inom både Europarådet och de olika länderna.
Europarådets expertkommitté för asylrätt och flyktingfrågor (CAHAR)
möts i regel två gånger per år. Ett omfattande arbete har utförts för att ut-
forma förslag till en konvention om tillämpning av den s.k. första asyllands-
principen, vilket bidragit till att lägga rättslig grund för och givit idéer till
liknande arbete på annat håll. Komparativa studier av lagstiftning på områ-
det, procedurregler m.m. samt erfarenhetsutbyte är ett viktigt arbetsområde
för kommittén, som för närvarande har svenskt ordförandeskap.
Bland annat mot bakgrund av de stora politiska förändringarna i Central-
och Östeuropa på senare tid och ett väntat migrationstryck på Västeuropa
därifrån, sammankallades i Europarådets regi på initiativ av Österrike en
ministerkonferens i januari 1991 om migrationsrörelser från Central- och
Östeuropa.
Vid konferensen antogs en deklaration om migrationspolitiskt samarbete
i Europa med rekommendationer om bl.a. information om immigrations-
lagstiftning och arbetsmarknadsförhållanden i Västeuropa, möjligheter till
avtal om arbetskraftsinvandring och bistånd till öst för ekonomisk utveckling
och stärkande av de mänskliga rättigheterna.
För uppföljning härav tillsattes en grupp av högre tjänstemän från varje
deltagande land (38 stater) och ett antal internationella organisationer.
Skr. 1991/92:164
Bilaga
Denna grupp har sammanträtt två gånger sedan dess. De ämnen som har
behandlats är personers fria rörlighet och gränskontroll, biståndsfrågor samt
informationsutbyte och -försörjning. Det senaste mötet ägde rum i Stock-
holm i slutet av juni 1991. Ett 30-tal länder deltog.
Frågor om migrerande arbetstagares rättsliga ställning behandlas inom en
rådgivande kommitté med anledning av 1977 års Konvention om migrerande
arbetstagares rättsliga ställning. Kommittén höll två möten under år 1991,
dels i mars, dels i december. Vid dessa möten diskuterades bl.a. möjligheten
till en reviderad, alternativt helt ny konvention med sikte på säsongsarbe-
tare, vilken grupp för närvarande inte omfattas av konventionen.
d) Befolkningsstudier
Europeiska befolkningskommittén (CDPO) har från och med år 1991 gått
över till att ha två årliga möten.
Vid årets första möte låg tonvikten på den årliga genomgången av den de-
mografiska utvecklingen i medlemsländerna. Varje år gör någon represen-
tant i kommittén en standardiserad sammanställning av befolkningsutveck-
lingen i varje medlemsland samt skriver en rapport om de gemensamma hu-
vuddragen. Rapporten ger den första översikten av föregående års utveck-
ling. Den svenska utvecklingen brukar alltid röna stort intresse eftersom den
anses ofta ”leda” den demografiska utvecklingen och därmed förebåda vad
som kommer att ske i andra länder. Exempelvis har mönstret med ogift sam-
boende även blivit vanligt i många andra länder. För närvarande är huvud-
frågan hur Sverige kan ha ett av de högsta födelsetalen i Europa samtidigt
som kvinnorna har så hög förvärvsintensitet.
Kommittén avslutade ett arbete om ”Samboende och barnafödande”. I
rapporten, som skrivits av en svensk konsult, ges en översikt av det ogifta
samboendets omfattning i ett antal länder i Europa. I slutsatserna från ex-
pertkommittén påpekas vikten av att samla in jämförbar statistik i medlems-
länderna som belyser det ogifta samboendet.
I det sammanfattande dokumentet från en expertkommitté med svenskt
deltagande som studerat ”Barnafödandet i ett livsperspektiv”, understryks
betydelsen av att denna typ av studier görs av alla medlemsländer. Om man
enbart studerar variationer i barnafödandet mellan enskilda år, och bortser
från förändringar i vid vilken ålder kvinnor får barn, finns det stor risk att
man under- eller överskattar det framtida barnafödandet. Stora årliga varia-
tioner i födelsetalen kan motsvaras av mycket stabila födelsetal mellan olika
generationer.
Vid CDPO:s andra möte diskuterades framför allt arbetet i de tre olika
expertkommittéer som är tillsatta. I en av kommittéerna, den med CDMG
gemensamma ”Migration, demografi och sysselsättning”, deltar Sverige med
en expert. Gruppen skall studera såväl förhållanden som påverkar migration
i emigrationsländerna, som invandringspolitik i immigrationsländerna. Man
skall även beskriva flyttarna utifrån demografiska och socio-demografiska
aspekter. Strömmen av flyttare från öst till väst skall studeras, men huvud-
vikten skall läggas vid strömmen från syd mot nord.
Vid mötet beslöts att man skall påbörja studier inom följande områden:
Skr. 1991/92:164
Bilaga
15
- åldrandet och dess konsekvenser för socialmedicinska förhållanden
- barnafödandet i ett socio-demografiskt och ekonomiskt sammanhang
- demografiska obalanser mellan länder runt Medelhavet.
Förberedelsearbetet för Europeiska befolkningskonferensen 1993 fortsät-
ter. Konferensen kommer att arrangeras tillsammans med FN:s Ekonomiska
kommission för Europa (ECE).
a) Utbildning, kultur och kulturmiljövård
Allmänt
Genom att ansluta sig till 1954 års Europeiska kulturkonvention kan län-
der som inte är medlemmar av Europarådet deltaga i utbildnings- och kultur-
samarbetet. Under år 1991 tillträdde Sovjetunionen och Rumänien kultur-
konventionen. Antalet medlemmar i kulturstyrelsen (CDCC) uppgår där-
med till 31 länder. Av länderna i det tidigare östeuropeiska blocket har
Albanien och de baltiska staterna ännu inte anslutit sig till kulturkonventio-
nen. Vidare råder oklarhet om i vad mån de länder som ingick i sedermera
upplösta Sovjetunionen kommer att knyta an till kultursamarbetet.
Vid ett av Spanien initierat kulturministermöte i Leon den 21-23 mars
1991 diskuterades en eventuell roll för Europarådet som samordnare av det
kulturella kontaktarbetet inom ramen för ESK-processen. Samma fråga ut-
gjorde en av huvudpunkterna vid ett kulturarvssymposium för ESK-län-
derna i Krakow den 28 maj-7 juni 1991. Dessa initiativ och de central- och
östeuropeiska staternas inträde i CDCC har aktualiserat en översyn av den
Europeiska kulturkonventionen och formerna för det breddade kultursam-
arbetet. Ministerkommittén har uppdragit åt sekretariatet att utarbeta di-
rektiv till en förstudie, där ramarna för ett fortsatt utredningsarbete skall an-
ges. Frågan kommer att beredas vidare i CDCC och ministerkommittén un-
der år 1992.
Kommittéarbetet
Europarådets arbete med kultur- och utbildningsfrågor bedrevs under år
1991 med en sedan år 1990 ny struktur. CDCC har fyra underkommittéer:
kulturkommittén (CC-CULT), kulturarvskommittén (CC-PAT), utbild-
ningskommittén (CC-ED) och en kommitté för universitetsfrågor (CC-PU).
År 1991 utgjorde således det första hela verksamhetsåret för CDCC i dess
nya organisation med en styrkommitté och fyra fackkommittéer. CDCC höll
under året två plenarmöten, ett i februari och ett i december. Därvid kom
stort utrymme att ägnas åt konsolidering av verksamhetsformerna. Då sak-
diskussionen i programfrågor genomgående sker i fackkommittéerna har
CDCC:s funktion som styrkommitté förändrats. Dess huvuduppgift blir hä-
danefter närmast att ge generella anvisningar för fackkommittéernas arbete
och formellt fastställa det samlade verksamhetsprogrammet. Sekretariatet
har utarbetat en långtidsplan för de olika verksamhetsgrenarna för perioden
1992-95. Denna plan skulle, med rullande förnyelse, kunna tjäna som ett
Skr. 1991/92:164
Bilaga
16
övergripande planeringsinstrument för verksamheten. En långsiktig plane-
ring framstår som särskilt angelägen bl.a. mot bakgrund av de krav på insat-
ser som förväntas komma från de nya medlemsstaterna.
Kulturkommittén
Vid kulturkommitténs vårmöte fortsatte den diskussion om arbetets fram-
tida inriktning, som inletts föregående år. På svenskt initiativ anmodades de-
legationerna att redovisa sina förväntningar på kommitténs verksamhet. Av
den sammanställning som redovisades vid kommitténs höstmöte framgår att
flera länder från Central- och Östeuropa har stora förhoppningar på Europa-
rådet när det gäller att lösa akuta problem i medlemsländerna. Kommitténs
verksamhetsprogram har fått en betydande budgetförstärkning, vilket kan
ses som ett uttryck för Europarådets ambitioner att spela en större roll än
hittills på kulturområdet.
Under året fortsatte arbetet med det högprioriterade s.k. länderförhörs-
projektet. De länder som hittills fått sin kulturpolitik granskad är Frankrike
(1988) och Sverige (1989). Österrike, Spanien och Nederländerna förbere-
der f.n. nationella bakgrundsrapporter för en kommande granskning. Till
projektet har knutits en rådgivande grupp med uppgift att lösa uppkom-
mande problem i granskningsarbetet.
Inom ramen för projektet Europeiska kulturvägar har Danmark fått pro-
jektansvaret för Hansavägen och Sverige ansvaret för Vikingavägen.
Kommittén har intagit en restriktiv hållning när det gäller engagemang i
nya stora projekt. Vissa av generalsekreteraren föreslagna projekt av mani-
festationskaraktär, t.ex. proklamerandet av ett alleuropeiskt kulturår och ut-
arbetandet av en deklaration om det mångkulturella Europa, har inte vunnit
gehör hos kommittén.
Boken, bokmarknaden och läsintresset valdes som huvudtema för 1992
års europeiska kulturministermöte i Frankrike.
Kulturarvskommittén
Arbetet i kommittén präglades av det vidgade deltagandet från Central- och
Östeuropa. Inom ramen för ESK-processen arrangerades sålunda våren
1991 i Krakow ett symposium om det europeiska kulturarvet. I slutdoku-
mentet gavs Europarådet en plattform för att också i relation till ESK-pro-
cessen driva de europeiska kulturarvsfrågorna.
Med bl.a. denna utgångspunkt har kommittén under året drivit sitt pro-
gramarbete vidare i syfte mot ökad tydlighet och i en stämning av ökad poli-
tisk uppmärksamhet. Också kulturarvskommittén har sålunda fått förstärkta
resurser. Från svensk sida har man varit aktiv i programarbetet och fått ett
gott genomslag för bl.a. idén om ett vidgat europeiskt samarbete kring de
problem som luftföroreningarna orsakar i form av skador på kulturminnen
och kulturföremål.
En arbetsgrupp under svenskt ordförandeskap har tagit fram förslag till en
reviderad konvention om det arkeologiska kulturarvet med sikte på presen-
tation och undertecknande vid 1992 års ministerkonferens för kulturarvsfrå-
gor på Malta.
Skr. 1991/92:164
Bilaga
Utbildningskommittén
Med prioritering av kvalitet framför kvantitet har, bl.a. med kraftigt stöd
av Sverige, arbetet under de senare åren koncentrerats till i princip två större
utbildningsprojekt inom CDCC:s område. Det ena av dessa är ”Utbildning
på högstadie- och gymnasienivå i Europa”. Projektet har som mål att stimu-
lera utveckling av utbildning som kan ge Europas ungdomar de kunskaper,
färdigheter och attityder som behövs i framtidens Europa, förbereda dem
för högre utbildning, rörlighet och dagligt liv i ett mångspråkigt och mång-
kulturellt Europa samt göra dem medvetna om deras gemensamma kultur-
arv och ansvar som européer. Inom projektet fortsätter också arbetet för ett
utökat skol- och elevutbyte.
Inom utbildningskommitténs andra stora projekt, om språkundervisning,
har verksamheten med ett slags ”dubbelseminarier” utvidgats. I denna nya
form utvecklas verksamheten vid det första seminariet under en mellanpe-
riod och utvärderas vid ett andra seminarium något eller några år senare.
Därutöver hölls på senhösten ett viktigt seminarium om möjligheterna att
arbeta fram en gemensam europeisk referensram för att beskriva mål och
kompetenser för undervisningen i moderna språk.
Efter ett antal förstudier för ett projekt om distansundervisning, som hade
föreslagits av den parlamentariska församlingen, beslöt utbildningskommit-
tén att inte gå vidare med projektet.
Kommittén för universitetsfrågor
Specialkommittén för högskolefrågor (CC-PU) påbörjade under år 1991 en
omorientering av sitt arbete, så att detta alltmer inriktas på insatser för att
underlätta och stödja utvecklingen på högskoleområdet i de central- och öst-
europeiska länderna. I samband härmed sker också en allmän koncentration
av kommitténs arbete till ett mindre antal projekt.
En Viktig del av kommitténs verksamhet avser frågor om lärares och stu-
derandes rörlighet över gränserna. I juni 1991 trädde en konvention i kraft
om att en studieperiod i annat land skall erkännas såsom motsvarande stu-
dier vid den egna institutionen, om det finns ett avtal mellan institutionerna
och om den studerande har fått ett tillfredsställande utbildningsbevis.
Inom ramen för Europarådets nätverk av internationella informations-
centra för akademisk rörlighet och ekvivalens (NEICS) finns sedan år 1990
en arbetsgrupp för att bereda erkännandefrågor mellan länder i Öst- och
Västeuropa (NEED). Den består av representanter för Nederländerna, Po-
len, Sverige, Tjeckoslovakien, Tyskland, Ungern och Österrike. Gruppen
har av CC-PU fått i uppdrag att undersöka villkoren för att de nya medlem-
marna i Europarådet skall kunna ansluta sig till konventionerna för erkän-
nande av utbildning.
CC-PU har nu godkänt de principer för god praxis i akademiska erkännan-
defrågor som arbetades fram av en expertkonferens under år 1990.
Inom CC-PU lades vidare ett förslag till ministerkommittén om förenk-
lade visaformaliteter för studerande. Slutligen hölls hösten 1991 ett möte
med Tjeckoslovakien som värd om akademisk rörlighet i Europa.
Skr. 1991/92:164
Bilaga
18
Övrigt
Det 17:e utbildningsministermötet hölls i Wien i oktober. Mötets tema var
”Den europeiska dimensionen inom utbildningsväsendet: undervisning och
innehåll”. I mötet deltog 29 medlemsländer. Därutöver deltog som observa-
törer representanter för EG, Unesco, OECD, EFTA och Nordiska minister-
rådet samt bl.a. representanter för de baltiska staterna och Albanien.
Konferensen enades om att ”den europeiska dimensionen” måste gälla
Europa i dess vidaste geografiska bemärkelse. Inriktningen på en europeisk
enighet får inte gå ut över Europas mångfald och inte heller sluta i en euro-
centrism. Konferensen ägnade stor uppmärksamhet åt utvecklingen i Cen-
tral- och Östeuropa och i de baltiska staterna. För att stödja reformarbetet
där och möta de mest akuta utbildningsbehoven i de aktuella länderna antog
konferensen ett antal förslag om bl.a. skol- och elevutbyten och fortbildning
i moderna språk.
Konferensen antog också ett antal resolutioner, bl.a. en om kulturstyrel-
sens fortsatta arbete i den nämnda koncentrationens tecken och en om ome-
delbar nödhjälp från alla medlemsländer till skolor i Albanien. I fråga om
det sistnämnda gjordes för svensk del en relativt omfattande insamling av
skolmateriel i Göteborg.
Skr. 1991/92:164
Bilaga
b) Idrott
Idrottskommittén (CDDS) genomförde sitt fjortonde styrkommittémöte i
mars månad. Vid detta möte lades bl.a. årets verksamhetsprogram fast. Sve-
riges riksidrottsförbunds VD, Bengt Sevelius, valdes till idrottskommitténs
ordförande.
Utvecklingen av en bredare europeisk anslutning till Europarådets kultur-
konvention har bidragit till att frågor av intresse för de nya medlemsstaterna
har fått en starkare prioritet i samarbetet. Under året arrangerade CDDS
därför seminarier i dessa länder vilka genomfördes utifrån respektive lands
önskemål.
Under året genomförde CDDS verksamhet inom följande program:
”Idrottens etik”, ”Idrott och ekonomi” och ”Idrotten i det framtida
Europa”. Under året sammanträdde även de särskilda expertgrupperna för
forskning och informationsutbyte. Expertmöten ägde rum om bl.a. idrottens
ekonomiska betydelse.
Sverige har följt arbetet inom övervakningsgruppen för läktarvåldskon-
ventionen. Gruppens arbete har bidragit till att nå en ökad internationell för-
ståelse för utvecklingen i Europa på detta område.
Övervakningsgruppen för antidopningkonventionen bedrev under året
verksamhet där Sverige deltog. Allt fler länder ansluter sig till konventionen
vilket ökar dess betydelse i det europeiska samarbetet.
I april deltog Sverige vid en informell ministerkonferens i Budapest. Frå-
gor som diskuterades under konferensen var främst relaterade till idrotten
och den nya utvecklingen i Central- och Östeuropa.
19
a) Ungdomskommittén
Kommittéarbetet
Styrkommittén för ungdomsfrågor (CDEJ) höll under året sina sjunde och
åttonde möten. Det huvudsakliga arbetet i kommittén gällde olika sätt att
förbättra ungdomars rörlighet i Europa i enlighet med bilagan till slutdoku-
mentet från 1990 års ungdomsministerkonferens, som drar upp principer och
strategier för det fortsatta arbetet.
Kommittén lade också ned stort arbete på att hitta former för verksamhe-
ten i länderna i Central- och Östeuropa samt att göra det möjligt för ungdo-
mar från dessa länder att i större utsträckning delta i fondens och centrets
aktiviteter. Två expertgrupper ägnade sig åt lokala ungdomsprojekt respek-
tive ungdomsforskning.
Övrigt
Under året lade Europarådets generalsekreterare fram ett förslag om att
omorganisera ungdomsverksamheten inom Europarådet. Förslaget går ut på
att ett nytt ungdomsdirektorat bildas. Ungdomsfrågorna torde genom detta
få högre status. Som uppföljning av ungdomsministerkonferensen år 1990
tecknades ett delavtal mellan Europarådet å ena sidan och Europeiska ung-
domskortskonferensen å andra sidan.
b) Europeiska ungdomsfonden (EYF) och Europeiska ungdomscentret
(EYC)
Den Europeiska ungdomsfonden delade under år 1991 ut knappt 13 miljoner
franska francs till ca 176 projekt inom områden som öst/väst, miljö, nord/-
syd, ungdomsutbyte, sociala problem etc. Dessutom delades bidrag ut till de
internationella ungdomsorganisationernas administration och tidningar. Av
fondens medel användes 21 % för aktiviteter i Central- och Östeuropa. Sve-
rige bidrog med drygt 530 000 kronor till fondens budget. Förutom det regul-
jära bidraget innefattar denna summa också ett extra bidrag. Det Euro-
peiska ungdomscentret anordnade 38 seminarier för ungdomar, åtta språk-
kurser och ett symposium. Nära 1600 ungdomar deltog.
Styrkommittén för hälso- och sjukvård (CDSP) höll under år 1991 två mö-
ten.
Under året fortsatte uppföljningen av 1987 års europeiska hälsominister-
möte i Paris i ämnet ”Europeiskt samarbete kring frågor om organtransplan-
tationer”. Som en uppföljning av temat för 1990 års hälsoministermöte på
Cypern pågår f.n. inom kommittén ett projektarbete med ämnet ”Tvärve-
tenskaplig utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal”.
CDSP och dess arbetsgrupper har under en följd av år lagt stor vikt vid
arbete med förebyggande hälsovård. Stöd har lämnats till lokala projekt och
Skr. 1991/92:164
Bilaga
20
kurser för främjande av förebyggande psykisk hälsovård för utsatta grupper
samt för hälsoupplysning, bl.a. inom skolhälsovårdens ram, med särskild in-
riktning på alkohol, tobak och andra beroendeframkallande medel.
En viktig del av kommitténs hittillsvarande verksamhet har varit utdelning
av stipendier som bidrag till studieresor för hälso- och sjukvårdspersonal och
andra personalgrupper som har anknytning till hälso- och sjukvården samt
till kursverksamhet. Stipendieverksamheten bedrivs fr.o.m. år 1991 i en änd-
rad organisation, närmare knuten till kommittén.
Tonvikten i de nämnda verksamheterna lades i ökad-utsträckning på stöd
till grupper och ämnesområden som har svårt att på annat sätt få stöd för
sådan kunskapsutveckling, och till de mindre länder inom Europaområdet
som har särskilda problem beträffande fortbildning av hälso- och sjukvårds-
personal. Som en följd av utvecklingen i Central- och Östeuropa uppmärk-
sammades behovet av särskilda insatser i dessa delar av Europa på olika sätt
av kommittén.
En annan omfattande del var arbetet beträffande blodgivning och blod-
produkter. En fast kommitté och arbetsgrupper tar inom detta område fram
underlag för europeiska överenskommelser, gör kunskapsöversikter och be-
driver kursverksamhet m.m.
Kommittén bedrev, i huvudsak med hjälp av expertgrupper, arbete inom
bl.a. följande områden:
- organisation av europeiskt samarbete kring organtransplantationer
- planering av försörjning med hälso- och sjukvårdspersonal m.m.
- socialmedicinska aspekter på barnmisshandel
- hur aids-epidemin påverkar hälso- och sjukvårdens organisation och den
enskildes ställning.
I anslutning till CDSP:s möten hölls även möten med den särskilda kom-
mittén med företrädare för de länder som anslutit sig till Konventionen om
utarbetande av en europeisk farmakopé. Kommittén fattar de formella be-
sluten om ikraftträdande av ändrade och nya delar av farmakopén, vilka be-
retts av den särskilda farmakopékommissionen. (Se närmare härom under
avsnitt IV. a) Europafarmakopén).
Kommittén för biomedicinsk utveckling (CAHBI) antog i november 1991
förslag till rekommendation angående genetiska test och screening inom häl-
so- och sjukvården liksom förslag till rekommendation om användning av
DNA-teknik inom rättsmedicinen.
Arbetet med förslag till en konvention om bioetik fortsatte. Förslag till
ramtext till konventionen är under utarbetande. Samtidigt tillsattes två ar-
betsgrupper med uppgift att ta fram underlag för de två delfrågor man hittills
beslutat skall fogas till ramkonventionen som protokoll. Dessa frågor gäller
forskning och försök på människa samt samtyckesregler vid organdonation.
Planering skedde inför den rundabordskonferens för ordförandena i de
nationella etiska kommittéerna som sedan ägde rum i Madrid i mars 1992.
En särskild arbetsgrupp har i uppgift att förbereda CAHBI:s andra sym-
posium som planeras äga rum i december 1993. Temat för symposiet kom-
mer att ligga inom området medicinsk genetik.
Skr. 1991/92:164
Bilaga
21
a) Miljöfrågor
Konventioner
Några särskilda konventioner undertecknades inte inom miljöområdet utan
år 1991 kan sägas ha varit ett arbetsår.
Utarbetandet av en ramkonvention för jord- och landskapsskydd fortsatte
under år 1991, liksom arbetet inom området genetik och ekosystem.
I arbetet med miljö- och biotopskydd uppmärksammades bl.a. behovet att
involvera Östeuropa.
Kommittéarbetet
Bernkonventionens permanenta kommitté sammanträdde i december och
bland besluten kan nämnas att nordafrikanska länder i fortsättningen skall
inbjudas att delta i arbetet. Ett antal växtarter fördes upp på appendix I-lis-
tan, dock inga svenska arter. Sverige redovisade en plan till skydd för bl.a.
lövgrodan som kommittén förklarade sig vara nöjd med.
Vid det 460:e ställföreträdarkommittémötet i juni förnyades inte Europa-
rådsdiplomet för den franska nationalparken Västra Pyrenéerna därför att
skyddet för björnstammen och turismens utveckling i området inte överens-
stämmer med de kriterier som krävs för Europarådsdiplomet. Sverige
stödde förslaget.
b) Regional planering
Någon särskild s.k. styrkommitté finns inte för frågor om regional planering.
Dessa frågor behandlas av fackministerkonferensen för ministrar med an-
svar för regional planering (CEMAT) och av den ämbetsmannakommitté
som förbereder konferensens sessioner.
Ministerkonferensen höll sin nionde session den 4-5 november 1991 i An-
kara. I konferensen deltog representanter för 25 av Europarådets medlems-
länder och observatörer från Bulgarien, Polen och Rumänien.
Konferensen hade två teman, ”Förbättrade instrument för att genomföra
en rationell markanvändning” och ”Nya perspektiv för regional planering på
europeisk nivå”. Ministrarna antog en resolution om respektive tema.
Ministerkonferensen accepterade en inbjudan från den norske ministern
att hålla nästa session i Norge år 1994 och uttryckte som sitt önskemål att
huvudtemat vid denna session skulle vara ”Strategier för hållbar regional ut-
veckling i Europa bortom år 2000”.
Rekommendationer och konventioner
Ministerkommittén antog i mars 1991 en rekommendation R(91)4 om ut-
jämning av resurser mellan kommuner. Rekommendationen innehåller prin-
ciper för ett finansiellt utjämningssystem med syfte att bidra till bättre balans
i fördelningen av resurser för lokal offentlig service.
Skr. 1991/92:164
Bilaga
22
I november 1991 beslöt ministerkommittén att anta en konvention om ut-
länningars deltagande i offentlig verksamhet på kommunal nivå och att
öppna konventionen för undertecknande den 5 februari 1992. Vid detta till-
fälle undertecknades konventionen av bl.a. Sverige. I konventionen behand-
las dels frågan om rösträtt och valbarhet för invandrare i kommunala val,
dels frågan om yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet för invand-
rarna i deras relationer till kommunala organ, dels möjligheterna att inrätta
rådgivande organ för invandrarna i kommunerna.
Skr. 1991/92:164
Bilaga
Kommittéarbetet
Styrkommittén för kommunala och regionala frågor (CDLR) höll under år
1991 två möten i Strasbourg. Kommittén behandlade därvid bl.a. olika kom-
munalekonomiska frågor, de förtroendevaldas arbetsvillkor och tillämp-
ningen av den Europeiska konventionen om kommunal självstyrelse
(SÖ 1989:34). Förslag till en rekommendation om kommunernas uppta-
gande av lån överlämnades till ministerkommittén. Vidare utarbetade
CDLR förslag till en handbok för observatörer av allmänna val i framväx-
ande demokratier. Kommittén medverkade även i övrigt i samarbetet för bi-
stånd i utvecklingen av lokal demokrati i Central- och Östeuropa.
För frågor om kommunalt och regionalt samarbete över riksgränser har
en särskild expertkommitté inrättats under CDLR. Den höll under år 1991
två möten i Strasbourg. Bl.a. diskuterades effekterna för gränsregionerna av
EG:s inre marknad. Vidare har kommittén följt tillämpningen av den Euro-
peiska ramkonventionen om samarbete över riksgränserna mellan lokala
och regionala samhällsorgan (SÖ 1981:23)
Övrigt
Den nionde europeiska kommunministerkonferensen ägde rum i Bergen,
Norge, den 15-16 maj 1991. Huvudteman vid konferensen var
- decentralisering och stärkt kommunal självstyrelse
- demokratiskt deltagande och demokratisk kontroll.
Nästa europeiska kommunministerkonferens äger rum i Nederländerna år
1993. Den skall ägnas dels åt storstadsfrågor, dels åt frågor om direkt demo-
krati, bl.a. lokala folkomröstningar.
Rekommendationer
Ministerkommittén antog under år 1991 ett antal rekommendationer inom
sektorn rättsfrågor.
Rekommendationen R(91)l om administrativa sanktioner innehåller
grundläggande regler om hur medlemsländernas administrativa sanktioner
bör vara utformade.
På det familjerättsliga området antogs rekommendationen R(91)9 om
skyndsamma åtgärder i vissa familjerättsliga angelägenheter. Rekommenda-
tionen innehåller principer, som är ägnade att främja snabba hjälp- och stöd-
23
insatser för barn och andra utsatta grupper. Målsättningen med dessa princi-
per är att åstadkomma snabba avgöranden i domstolar och andra organ i en
rad frågor med anknytning till familjen. I rekommendationen understryks
särskilt behovet av att nå ut med information om de möjligheter som står till
buds samt vikten av hjälp åt de behövande att hävda sin rätt.
På området för skydd för personuppgifter antogs rekommendationen
R(91)10 om utlämnande till tredje man av personuppgifter som finns hos of-
fentliga organ. Rekommendationen ger riktlinjer om integritetsskyddande
åtgärder avseende allmänhetens och företags uttag av personuppgifter från
offentliga ADB-register. Sverige har, mot bakgrund av offentlighetsprinci-
pen, reserverat sig mot en av bestämmelserna i rekommendationen
Ministerkommittén antog vidare en rekommendation om åtgärder för att
skydda barn och ungdomar mot utnyttjande för prostitution och pornografi.
Rekommendationen - R(91) 11 - innehåller bl.a. riktlinjer för informations-
och utbildningsinsatser och om stödåtgärder för unga i riskzonen.
Kommittéarbetet
Styrkommittén för juridiskt samarbete (CDCJ) höll under året sina 55:e och
56:e möten. Kommittén föreslog under året ministerkommittén att anta den
nämnda rekommendationen om skyndsamma åtgärder i familjerättsliga an-
gelägenheter.
CDCJ behandlade också vissa expertkommittéers verksamhet, bl.a. de
kommittéer vilka arbetar med frågor om integritetsskydd i ”datasamhället”
och med frågan om ansvar för ersättning för miljöskador. CDCJ beslutade
under året att den familjerättsliga expertkommittén skulle påbörja arbetet
med en europeisk konvention om barns rättigheter. Vidare beslutade CDCJ
föreslå ministerkommittén att upprätta en expertkommitté i processrättsliga
frågor. Dessutom ägnades fortsatt uppmärksamhet åt utvecklingen av det ju-
ridiska samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa.
Styrkommittén för brottsfrågor (CDPC) höll under året sitt 40:e möte.
Vid mötet behandlades den tidigare nämnda rekommendationen om åtgär-
der för att motverka att barn och ungdomar utnyttjas för prostitution och
pornografi. Inom CDPC pågår för närvarande utredningsarbete som gäller
principer för straffmätning och påföljdsval samt behandling av drogmissbru-
kare och aids-sjuka inom kriminalvården. Under året inleddes dessutom ett
nytt projekt som gäller straffrättsliga åtgärder till skydd för miljön.
Övrigt
Ett informellt möte med de europeiska justitieministrarna hölls i Ottawa,
Canada, under tiden 17-19 juni 1991. Förutom ministrarna från Europa-
rådets medlemsstater deltog justitieministrarna från Bulgarien, Jugoslavien,
Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien och USA i mötet. Vid mötet behandla-
des två ämnen; ”Dom, villkorlig frigivning och påföljder inom straffrätten”
och ”Medborgaren och lagen”.
Skr. 1991/92:164
Bilaga
24
Europarådets sociala utvecklingsfond bildades år 1956. Fonden antog detta
arbetsnamn under år 1989. Dess officiella titel är Europarådets fond för bo-
sättning och regional utveckling. Samtliga Europarådets medlemsländer
utom Irland, Polen, Storbritannien, Tjeckoslovakien, Ungern och Österrike
är anslutna till fonden. Härutöver är den Heliga Stolen medlem. I början av
år 1986 associerades dessutom Jugoslavien som medlem under en femårspe-
riod.
Fonden bildades ursprungligen som ett instrument i flyktingpolitiken, men
är numera även inriktad på att finansiera infrastruktur-, sysselsättnings- och
bostadsbyggnadsprojekt i regioner med stora befolkningsomflyttningar.
Högsta prioritet ges insatser i samband med inhemska flyktingströmmar och
naturkatastrofer. På senare tid har även ett antal större utbildnings- och
sjukvårdsprojekt finansierats. Vid diskussioner om Europarådets bidrag till
en balanserad ekonomisk och social utveckling mellan medlemsländerna
spelar fonden en framträdande roll, eftersom den är rådets enda konkreta
instrument för att påverka utvecklingen inom detta område.
Fonden använder numera XEU (Europeiska valutaenheten, ECU) i sin
redovisning (1 XEU motsvarade den 31 december 1991 7,45 kronor).
Under år 1991 genomfördes en fjärde kapitalökning i fonden. Ett av syf-
tena därmed var att skapa resurser för finansiering av projekt i länder i
Central- och Östeuropa som väntas bli medlemmar i fonden. Medlemslän-
dernas insatser i fonden uppgår efter ökningen till sammanlagt 1 104 milj.
XEU i form av inbetalda medel, garantiåtaganden och vinstmedel som till-
förts enskilda medlemsländer. Härtill kommer att fonden vid utgången av år
1991 hade reserver och vinstmedel på 244 milj. XEU. Till det egna kapitalet
räknar fonden också s.k. eviga lån, som upptagits på sammanlagt 477 milj.
XEU.
Med dessa medel som bas kan fonden på jämförelsevis fördelaktiga villkor
ta upp lån på den internationella kapitalmarknaden. Dessa lån förmedlas se-
dan till projekt i medlemsländerna med den inriktning som beskrivits ovan.
En liten del av utlåningen sker på speciellt fördelaktiga villkor, för närva-
rande en procents ränta. Denna subventionerade utlåning bekostas av en del
av fondens vinstmedel.
Sedan sin tillkomst och till slutet av år 1991 har fonden finansierat projekt
i medlemsländerna om totalt 8 788 milj. XEU räknat i löpande valutakurs.
Vid årsskiftet utestående lån, omräknade till aktuell valutakurs, uppgick till
6 466 milj. XEU, varav 72 milj. XEU som subventionerade lån. De största
låntagarna under senare år (1980-1991) har varit Italien och Turkiet (vardera
31% av lånemedlen), Cypern (10%), Grekland (9%), Spanien (9%) och
Portugal (6 %). Det ändamål som erhållit mest lån är bostadsbyggande, vil-
ket fått drygt en fjärdedel av lånebeloppet. Sedan följer infrastrukturinve-
steringar samt speciella åtgärder för flyktingar och migranter.
Fondens verksamhet har under de senaste åren expanderat kraftigt. Nyut-
låningen under år 1991 uppgick således till 987 milj. XEU. Trots denna ex-
pansion väntade vid årsskiftet 1991/92 godkända projekt för 2 255 milj. XEU
på finansiering. Fondens redovisade vinst, efter avsättning till en särskild re-
serv för ”politiska” risker i långivningen, uppgick år 1991 till 31,2 milj. XEU.
Skr. 1991/92:164
Bilaga
Sverige inträdde i fonden år 1977. Vår andel i fondens kapital uppgår efter Skr. 1991/92:164
den under året genomförda ökningen till 36 milj. XEU, vilket motsvarar Bilaga
3,5 % av medlemsländernas insatser. Av detta belopp har 3,9 milj. XEU be-
talats in och 32,1 milj. XEU är ett garantiåtagande. Sverige har bl.a. efter-
strävat att utlåningen skall få en bättre geografisk fördelning och koncentre-
ras till dc socialt angelägnaste projekten, att en större andel av fondens vinst
skall användas för lån på särskilt fördelaktiga villkor samt att flera länder
skall ansluta sig till fonden.
a) Europafarrnakopén
Sedan år 1975 har Sverige varit anslutet till Europarådets Konvention om
utarbetande av en europeisk farmakopé (Ph Eur). Denna innehåller kvali-
tetsnormer för läkcmedelssubstanser och vissa färdiga läkemedel och har
bindande giltighet i de länder som är anslutna till konventionen. Tjugo län-
der i Västeuropa har ratificerat konventionen.
Den första upplagan av Europafarrnakopén trädde i kraft i Sverige den
1 januari 1978. Den andra upplagan i alla dess delar trädde i kraft i medlems-
länderna den 1 juli 1987. Under år 1991 utgavs ytterligare ett häfte (fascicule
15) av den andra upplagan med standarder och föreskrifter.
Sverige var representerat vid samtliga tre kommissionsmöten under år
1991. I de ca 25 expertgrupper som förbereder och bearbetar material, som
skall ingå i farmakopén, medverkade 15 svenska representanter hämtade
från statliga laboratorier, den farmaceutiska industrin och Apoteksbolaget.
De olika experterna ansvarar för ett omfattande experimentellt förarbete på
sina respektive laboratorier. De statliga laboratorierna representeras av Lä-
kemedelsverket, Statens bakteriologiska laboratorium och Statens veteri-
närmedicinska anstalt. Arbetet samordnas i Sverige av Svenska farmakopc-
kommittén vid Läkemedelsverket.
Europafarrnakopén har stor normgivande betydelse för läkemedels kvali-
tet och tillämpas av Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin vid registre-
ring och kontroll av läkemedel samt vid Apoteksbolagets beredning och han-
tering av läkemedel.
Under år 1991 fastställdes 90 nya monografier för införande i Europafar-
makopén, vilket innebär en 30-procentig ökning jämfört med år 1990.
Ar 1991 påbörjades en ny prioritetsomgång inom Europasamarbetet för
att få fram vilka läkemedelssubstanser, läkemedelsformer och bruksfärdiga
läkemedel som man skall arbeta med under dc närmaste åren. För svenskt
vidkommande anses den medicinska betydelsen utgöra det viktigaste krite-
riet att ta hänsyn till vid prioriteringen. Nytt för denna prioriteringsomgång
är att man också skall se över om några redan befintliga monografier i
Ph Eur av företrädesvis minskad medicinsk betydelse skall utgå.
Under år 1991 fortsatte diskussionerna med representanter för den ge-
mensamma marknaden, läkemedels- och kemiindustrins olika intresseorga-
nisationer samt med olika europeiska myndigheter om ett utökat samarbete
26
på läkemedelsområdet med tonvikt på att underlätta läkemedelskontroll och
läkemedels godkännande i Europa. Diskussionerna ledde fram till beslut om
en certifieringsprocess vad gäller läkemedelsråvarors kvalitet, vilket betyder
att farmakopén kan certifiera olika företags produkter på frivillig bas. Certi-
fieringen kommer att innebära att produkterna i fråga överensstämmer vad
gäller kvalitetskraven med dem som specificeras i gällande Europafarma-
kopé. Förhandlingarna som påbörjades under år 1990 om att starta ett ge-
mensamt program för Europarådet, den gemensamma marknaden och
EFTA-länderna kring en utökad verksamhet för standardiseringen av biolo-
giska produkter ledde fram till ett avtal under år 1991.
b) Pompidougruppen (narkotikafrågor)
Pompidougruppen inrättades år 1971 i huvudsak som ett forum för erfaren-
hetsutbyte i Västeuropa. Initiativet togs av den dåvarande franske presiden-
ten Georges Pompidou och var ett svar på det växande narkotikaproblemet
i Europa. Gruppen hade fram till år 1980 ingen formell status men blev då
en samarbetsgrupp inom Europarådet.
Ursprungligen hade gruppen 16 medlemmar men medlemsantalet uppgår
i dag till 25. Under år 1991 omfattade samarbetet förutom de flesta västeuro-
peiska länderna även Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Andra länder i
Central- och Östeuropa inbjuds att på ad hoc-basis delta i olika aktiviteter
anordnade av Pompidougruppen. En arbetsgrupp tillsattes i november 1991
för att se över Pompidougruppens arbetsformer och resurser mot bakgrund
av dels det utökade medlemsantalet, dels det samarbete som kan förutses i
förhållande till icke-medlemsländer i Central- och Östeuropa.
Arbetet i Pompidougruppen rör såväl förebyggande insatser i syfte att
minska efterfrågan på narkotika som insatser inom kontrollpolitikens om-
råde. Samarbetet är således tvärsektoriellt. De ministrar som ansvarar för
samordningen av narkotikafrågor möts i princip vart tredje år och beslutar
då om inriktningen på samarbetet fram till nästa ministermöte. Mellan mi-
nistermötena sammanträder representanter för medlemsländerna (s.k. per-
manenta korrespondenter) två gånger om året för att besluta om konkreta
åtgärder och för att rapportera om pågående och planerade insatser i de
olika medlemsländerna.
Vid ministermötet i november 1990 antogs ett nytt program för
Pompidougruppens arbete under de följande tre åren. Bl.a. framhålls där
betydelsen av olika förebyggande insatser för att minska efterfrågan på nar-
kotika. Sverige deltar aktivt i det arbetet, bl.a. genom medverkan i en ar-
betsgrupp om massmedias roll i det drogförebyggande arbetet och i en ar-
betsgrupp som behandlar frågor om rättsväsendet och det förebyggande ar-
betet. Sverige deltar även i det omfattande epidemiologiska samarbete som
pågår inom Pompidougruppens ram. Programmet omfattar även samarbete
mot illegal handel med narkotika. Inom det området deltar Sverige i en sam-
arbetsgrupp för narkotikakontroll vid flygplatser.
På initiativ av Europarådet och i samverkan med EG hölls i maj 1991 i
Oslo den första alleuropeiska ministerkonferensen om narkotikafrågor. En
Skr. 1991/92:164
Bilaga
27
handlingsplan för uppföljning av konferensen är under utarbetande. Planen
omfattar en mängd olika områden, alltifrån epidemiologiskt samarbete till
insatser mot s.k. tvättning av pengar.
c) Handikappfrågor
Sverige deltar sedan år 1986 i Europarådets kommitté för handikappfrågor.
Arbetet bedrivs - förutom i kommitténs ordinarie möten - i expertgrupper,
varav Sverige deltar i två. Den ena expertgruppen arbetar med frågor om
Världshälsoorganisationens (WHO) internationella klassifikation för funk-
tionshinder, den andra expertgruppen har reviderat ett grunddokument för
Europarådets policy på handikappområdet. Kommittén tog under år 1990
initiativ till en ministerkonferens om ”Självständigt boende för handikap-
pade”. Konferensen ägde rum i Paris den 7-8 november 1991. Vid konferen-
sen antogs också det reviderade grunddokumentet.
Skr. 1991/92:164
Bilaga
gotab 41383, Stockholm 1992
28