om ändringar i utlänningslagen (1989:529),
m.m.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bi-
fogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 mars 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Birgit Friggebo
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att bam under sexton år inte skall få tas i förvar enligt
utlänningslagen (1989:529). Undantag skall dock gälla i ärenden som avser
avvisning med omedelbar verkställighet och där det är angeläget att
verkställighet av avvisningsbeslutet kan ske omgående. I sådana fall får
barnet dock tas i förvar endast tillsammans med vårdnadshavare. Den som är
under sexton år skall inte få hållas i förvar under längre tid än sjuttiotvå
timmar.
Vidare föreslås en ändring i lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande
m.fl. Ändringen innebär att en asylsökande som har inkomst av förvärvs-
arbete skall kunna åläggas att betala för logi på en statlig förläggning eller i en
kommun. Ändringen föranleds närmast av att regeringen överväger ändringar
i utlänningsförordningen som skall göra det möjligt för vissa asylsökande att
arbeta under den tid de väntar på slutligt beslut om de skall få stanna här i
landet eller inte.
I propositionen föreslås slutligen några smärre ändringar i utlänningslagen
som en följd av att utredningsansvaret i asylärenden förs över från polis-
myndigheterna till statens invandrarverk den 1 juli 1992.
1 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 138
Prop. 1991/92:138
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande
m.fl. skall införas en ny paragraf, 8 a §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 8a§ Den som har inkomst av förvärvs- När kost ingår i inkvarteringen på Regeringen eller den myndighet |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
Prop. 1991/92:138
Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)
dels att 5 kap. 3-6 §§, 6 kap. 3 § och 7 kap. 6 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 7 §, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
3
Om en utlänning vid ankomsten
till Sverige eller därefter ansöker om
uppehållstillstånd, får polismyndig-
heten ta hand om hans pass eller an-
nan identitetshandling i avvaktan på
att han får tillstånd att vistas här eller
lämnar landet
En utlännings biljett för resan
från Sverige får omhändertas av po-
lismyndigheten i avvaktan på att ut-
länningen får tillstånd att vistas i
Sverige eller lämnar landet, om
§
Om en utlänning vid ankomsten till
Sverige eller därefter ansöker om
uppehållstillstånd, får statens invand-
rarverk eller polismyndigheten ta hand
om hans pass eller annan iden-
titetshandling i avvaktan på att han får
tillstånd att vistas här eller lämnar
landet.
4§
En utlännings biljett för resan från
Sverige får omhändertas av statens
invandrarverk eller polismyndigheten
i avvaktan på att utlänningen får till-
stånd att vistas i Sverige eller lämnar
landet, om
1. utlänningen saknar pass, visering, uppehållstillstånd eller arbetstillstånd
när detta fordras för inresa eller vistelse i Sverige, eller
2. utlänningen kan antas komma att ansöka om uppehållstillstånd.
Biljetten får omhändertas bara om det
dels framstår som sannolikt att utlänningen kommer att vägras tillstånd att
vistas här,
dels finns anledning att anta att utlänningen annars gör sig av med bil
jetten och inte själv kan betala kostnaden för sin resa från Sverige.
Polismyndigheten får försöka lö- Statens invandrarverk eller polis-
sa in biljetten, om den annars skulle
förlora sitt värde. Om inlösen sker,
skall omhändertagandet avse de
pengar som då betalas ut.
myndigheten får försöka lösa in bil-
jetten, om den annars skulle förlora
sitt värde. Om inlösen sker, skall om-
händertagandet avse de pengar som
då betalas ut.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:138
5§
Polismyndigheten får fotografera Statens invandrarverk eller polis-
en utlänning och ta hans finger- myndigheten får fotografera en ut-
avtryck om länning och ta hans fingeravtryck om
1. utlänningen inte kan styrka sin identitet vid ankomsten till Sverige eller
när han därefter ansöker om uppehållstillstånd, eller
2. det finns förutsättningar att ta utlänningen i förvar.
En utlänning som vistas i Sverige
är skyldig att på begäran av en
polisman visa upp sitt pass eller
andra handlingar som visar att han
har rätt att uppehålla sig i Sverige.
Han är också skyldig att efter kallel-
se av polismyndigheten komma till
myndigheten och lämna uppgifter
om sin vistelse här. Om utlänningen
inte gör det, får han hämtas. Om det
med hänsyn till utlänningens per-
sonliga förhållanden eller av annan
anledning kan antas att han inte
skulle följa kallelsen, får han hämtas
utan föregående kallelse.
6§
En utlänning som vistas i Sverige
är skyldig att på begäran av en polis-
man visa upp sitt pass eller andra
handlingar som visar att han har rätt
att uppehålla sig i Sverige. Han är
också skyldig att efter kallelse av
statens invandrarverk eller polis-
myndigheten komma till verket eller
myndigheten och lämna uppgifter om
sin vistelse här. Om utlänningen inte
gör det, får han hämtas genom polis-
myndighetens försorg. Om det med
hänsyn till utlänningens personliga
förhållanden eller av annan anledning
kan antas att han inte skulle följa
kallelsen, får han hämtas utan före-
gående kallelse.
Kontrollåtgärder enligt första stycket får vidtas endast om det finns an-
ledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig här eller om det
annars finns särskild anledning till kontroll.
7§
Om en utlänning vägrar att följa ett
beslut som statens invandarverk fattat
med stöd av 3-6 §§, får verket begära
biträde av polismyndigheten för att
genomföra beslutet.
Prop. 1991/92:138
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
En utlänning under sexton år får
tas i förvar endast om det är sannolikt
att han kommer att avvisas eller
utvisas enligt 4 kap. 1, 2 och 3 § eller
fråga uppkommer om verkställighet
av ett beslut om avvisning eller
utvisning och det
1. finns en uppenbar risk för att
han annars håller sig undan och där-
igenom äventyrar en förestående
verkställighet som inte bör fördröjas,
eller
2. finns anledning att anta att han
annars bedriver brottslig verksamhet
i Sverige.
Den som är under sexton är får
inte tas i förvar om det är tillräckligt
att han ställs under uppsikt enligt
bestämmelserna i 5 § andra stycket.
Om ett barn under sexton år skulle
komma att skiljas från sin vårdnads-
havare eller, om de är flera, en av
dem genom att vårdnadshavaren eller
barnet tas i förvar får åtgärden vidtas
endast om det föreligger synnerliga
skäl.
6 kap.
3§
Ett utländskt barn under sexton år
får inte tas i förvar.
Detta gäller dock inte om
1. det är sannolikt att barnet kom-
mer att avvisas pnligt 4 kap. 1 eller 2
§ och att förordnande om omedelbar
verkställighet enligt 8 kap. 8 § kom-
mer att meddelas eller fråga upp-
kommer om verkställighet av ett så-
dant beslut om avvisning , och
2. det finns en uppenbar risk för
att barnet annars håller sig undan och
därigenom äventyrar en förestående
verkställighet som inte bör fördröjas.
Barnet får inte tas i förvar om det
är tillräckligt att det ställs under upp-
sikt enligt bestämmelserna i 5 §
andra stycket.
Barnet får inte skiljas från sin
vårdnadshavare eller, om de är flera,
en av dem genom att vårdnadshava-
ren eller barnet tas i förvar. Ett barn
får tas i förvar endast tillsammans
med vårdnadshavare.
Ett barn får inte hållas i förvar
längre tid än 72 timmar.
En polismyndighets beslut om att
omhänderta en biljett får av utlän-
ningen överklagas till kammar-
rätten.
7 kap.
6§
Statens invandrarverks eller en
polismyndighets beslut om att om-
händerta en biljett får av utlänningen
överklagas till kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
1* Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 138
Prop. 1991/92:138
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992.
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel,
P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Friggebo
Proposition om ändring i utlänningslagen
(1989:529), m.m.
1 Inledning
Regeringen beslutade den 5 mars 1992 att inhämta lagrådets yttrande över ett
förslag till ändring i utlänningslagen innebärande att möjligheterna att ta barn i
förvar begränsas. Det lagförslag som remitterades till lagrådet bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Lagrådet har den 19 mars 1992 yttrat sig över förslaget. Yttrandet bör
fogas till protokollet som bilaga 2. Lagrådet har inte haft något att erinra mot
att möjligheterna att ta barn i förvar begränsas men har haft vissa invänd-
ningar mot den föreslagna lagtextens utformning. Jag återkommer till lag-
rådets yttrande i avsnitt 2.2.
1 regeringsförklaringen slås fast att asylsökande bör ges rätt att ta tillfälliga
arbeten. Inom kulturdepartementet har utarbetats en promemoria om arbete
för asylsökande som för närvarande remissbehandlas. Om förslaget genom-
förs bör en asylsökande som förvärvsarbetar betala ersättning för logi m.m.
om han bor på en flyktingförläggning eller anvisats plats i en kommun. Detta
kräver en ändring i lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl.
Statens invandrarverk har den 20 december 1991 inkommit med förslag till
de författningsändringar i utlänningslagen (1989:529) som behövs med
anledning av att verket den 1 juli i år övertar utredningsansvaret från polisen i
asylärenden.
Jag avser att nu anmäla dessa frågor för regeringen.
2 Barn i förvar
Under senare år har upprepade inskränkningar gjorts i möjligheterna att ta
barn i förvar i utlänningsärenden. Utlänningslagens bestämmelser på denna
punkt ändrades senast med verkan från den 1 juli 1990. I propositionen
framhölls att de ändringar som föreslogs borde leda till att intentionerna
bakom de dittillsvarande bestämmelserna uppfylldes bättre och till att barn
därigenom skulle komma att tas i förvar i färre fall än tidigare (prop.
1988/89:86 s.99).
På regeringens uppdrag har rikspolisstyrelsen i januari 1992 redovisat en
undersökning av hur bestämmelserna om förvar av barn tillämpats före och
efter den 1 juli 1990. Av undersökningen framgår bl.a. att antalet fall där barn
tagits i förvar ökat sedan de nya bestämmelserna trädde i kraft.
Undersökningen omfattar perioderna juli - oktober 1988 samt juli - oktober
1991. Antalet asylsökande har visserligen också ökat kraftigt mellan de två
undersökta perioderna. Likaså har andelen barnfamiljer bland de asylsökande
ökat. Ökningen av antalet barn i förvar är emellertid relativt sett ännu större.
Tvärtemot avsikten med lagändringen den 1 juli 1990 har således antalet
bam i förvar ökat. Det är enligt min mening en ytterst allvarlig och oroande
utveckling. Att ta bam i förvar måste vara en sista utväg som endast tillgrips i
undantagsfall. Jag bedömer därför att en snar ändring av förutsättningarna för
att få ta bam i förvar är synnerligen angelägen för att komma till rätta med
dessa förhållanden. Jag föreslår därför att utlänningslagen ändras så att det i
fortsättningen skall vara möjligt att ta bam i förvar i färre fall och under kor-
tare tid än för närvarande.
De förslag jag lägger fram har inte varit föremål för sedvanlig remiss-
behandling. Företrädare för rikspolisstyrelsen har dock vid flera tillfällen
deltagit i möten inom kulturdepartementet (och tidigare arbetsmarknads-
departementet) och redogjort för rapporter och diskuterat frågan. Synpunkter
har ockå inhämtats under hand på de förslag jag lägger fram. Jag anser därför
att förslagen är tillräckligt beredda för att kunna läggas fram. Jag bedömer det
som synnerligen angeläget att en ändring av de rådande förhållandena kan
komma till stånd snarast. En formell remissbehandling skulle avsevärt för-
dröja ikraftträdandet.
Prop. 1991/92:138
Prop. 1991/92:138
Mitt forslag: Bam får inte tas i förvar i utlänningsärenden. Undantag
gäller dock i ärenden som avser avvisning med omedelbar verkställig-
het. Förvar får även då tillgripas endast när det är angeläget att verk-
ställighet av avvisningsbeslutet kan ske omgående. Förvar får tillgripas
endast som en sista utväg och för en tid av högst sjuttiotvå timmar.
Bam får tas i förvar endast tillsammans med en vårdnadshavare.
Bakgrunden till mitt förslag: En utlänning kan under vissa i ut-
länningslagen angivna förutsättningar tas i förvar i samband med utredning
om hans rätt att få uppehållstillstånd eller för att säkerställa verkställigheten av
ett avvisnings- eller utvisningsbeslut
Särskilda bestämmelser om förvar av bam infördes i utlänningslagen från
den 1 januari 1985. I prop. 1983/84:144 om invandrings- och flykting-
politiken anförde föredragande statsrådet (s. 111 f.) att det är ytterst viktigt att
förvarstagande inte tillgrips annat än då detta är oundgängligen nödvändigt.
Föredraganden framhöll vidare att det är särskilt viktigt att undvika förvars-
tagande av bam och deras vårdnadshavare. Därför föreskrevs att utlänning
under 16 år skulle få tas i förvar endast om det förelåg synnerliga skäl.
Detsamma skulle gälla hans vårdnadshavare eller, om de var flera, en av dem.
Som exempel på fall där synnerliga skäl skulle kunna föreligga nämndes
fall av direktavvisning, dvs. då avvisning sker med omedelbar verkställighet
utan hinder av att beslutet inte vunnit laga kraft. Föredraganden sade sig hel-
ler inte vilja utesluta att synnerliga skäl även annars undantagsvis skulle
kunna bedömas föreligga, exempelvis i samband med verkställighet. Om det i
dessa fall blev nödvändigt att ta någon under 16 år i förvar var det enligt före-
draganden angeläget att förvarstiden blev så kort som möjligt.
Genom en ändring i utlänningsförordningen år 1987 avskaffades helt den
tidigare möjligheten att placera förvarstagna bam i kriminalvårdsanstalt eller
allmänt häkte och år 1989 avskaffades även möjligheten till placering i polis-
arrest. 1 samband med ändringen år 1987 underströk föredragande statsrådet
(regeringens förordningsmotiv 1987:3) på nytt att bam endast undantagsvis
får tas i förvar.
De nuvarande bestämmelserna rörande förvar av bam infördes i ut-
länningslagen med verkan från den 1 juli 1990.1 6 kap. 3 § utlänningslagen
föreskrivs att en utlänning under 16 år får tas i förvar endast om det är sanno-
likt att han kommer att avvisas eller utvisas eller fråga uppkommer om verk-
ställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning. I det första fallet är det
alltså fråga om förvar i samband med utredning om sökanden skall avvisas
eller utvisas. I det andra fallet handlar det om förvar för att säkerställa verk-
ställighet av ett redan meddelat beslut om avvisning eller utvisning. Det måste
vidare antingen finnas en uppenbar risk för att sökanden annars håller sig un-
dan och därigenom äventyrar en förestående verkställighet som inte bör för-
dröjas eller finnas anledning anta att han annars bedriver brottslig verksamhet
i Sverige. Vidare föreskrivs att den som är under 16 år inte får tas i förvar om
det är tillräckligt att han ställs under uppsikt Om ett bam under 16 år skulle
komma att skiljas från sin vårdnadshavare eller, om de är flera, en av dem
genom att vårdnadshavaren eller barnet tas i förvar får åtgärden vidtas endast
om det finns synnerliga skäl.
I motiven till bestämmelsen framhölls att det måste finnas en uppenbar risk
för att undanhållande skulle äventyra en förestående verkställighet som inte
borde fördröjas. Detta bedömdes framför allt kunna anses vara fallet om
verkställighet skulle ske till ett s.k. första asylland (a.a. s.175 f). Avvisning
till första asylland innebär att den asylsökande skall avvisas till det land han
först anlänt till från det land han flytt ifrån och där han skulle ha kunnat an-
söka om asyl. Sådan avvisning måste i allmänhet ske inom mycket kort tid
efter ankomsten om den alls skall gå att genomföra. Det framhölls också i
propositionen att det kan vara viktigt att verkställigheten inte fördröjs i ären-
den där det redan har gått en längre tid efter det verkställbara avlägsnande-
beslutet, särskilt om det var barnet eller dennes vårdnadshavare som själva
avsiktligt hade fördröjt verkställigheten.
Som jag redan nämnt framhölls det i propositionen att förslagen borde leda
till att intentionerna bakom de dittillsvarande bestämmelserna uppfylldes
bättre och att bam därigenom borde komma att tas i förvar i färre fall än tidi-
gare.
Rikspolisstyrelsens undersökning visar att bam i stället kommit att tas i
förvar i större utsträckning än tidigare. Undersökningen omfattar som jag
nämnt tidsperioderna juli - oktober 1988 samt juli - oktober 1991. Antalet
asylsökande bam ökade med 79 % mellan de båda perioderna. Antalet bam i
förvar ökade däremot med 118 %. De flesta förvarstaganden av bam sker i
samband med verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning. Antalet
genomförda verkställigheter rörande bam ökade mellan perioderna med inte
mindre än 229 % - delvis som en följd av att andelen avslagsbeslut i asyl-
ärenden ökade. Ställt i relation till genomförda verkställigheter är därför ök-
ningen av antalet bam i förvar något mindre. I absoluta tal ökade dock antalet
bam i förvar från sammanlagt 59 under den undersökta perioden år 1988 till
286 motsvarande period år 1991. Det är enligt min mening fråga om en helt
oacceptabel ökning.
Såväl undersökningsperioden år 1988 som år 1991 var 83 % av barnen
tagna i förvar under högst tre dygn. Någon minskning av förvarstidens längd
har således inte skett. Det innebär också att under juli - oktober 1991 var totalt
48 bam tagna i förvar mer än tre dygn mot 10 bam under motsvarande period
år 1988.
Under den undersökta perioden år 1991 var en fjärdedel av barnen tagna i
förvar under högst ett dygn. Dessa kortvariga förvar utgjordes enligt riks-
polisstyrelsens bedömning huvudsakligen av fall av avvisning med omedel-
bar verkställighet. Det är inte möjligt att av tillgänglig statistik utläsa hur
många av förvarsfallen som rörde fall av avvisning med omedelbar verk-
ställighet och hur många som rörde fall av verkställighet i andra fall. Enligt
rikspolisstyrelsens uppskattning har dock ca 90 % av samtliga fall där bam
Prop. 1991/92:138
tagits i förvar varit i samband med avvisning med omedelbar verkställighet
eller med verkställighet av beslut om avvisning eller utvisning i andra fall.
Återstoden avser fall där beslut om avvisning eller utvisning ännu inte fattats
och där det heller inte varit fråga om avvisning med omedelbar verkställighet.
Skälen för mitt förslag: Som jag inledningsvis nämnt bedömer jag att
det är ytterst angeläget att snarast inskränka möjligheterna att ta barn i förvar
med stöd av utlänningslagen. Att låsa in bam måste vara en åtgärd som endast
får tillgripas i undantagsfall. Enligt artikel 37 i Förenta Nationernas konven-
tion om barnets rättigheter får frihetsberövande av bam endast tillgripas som
en sista utväg och för kortast möjliga tid. En inskränkning av förvarsmöjlig-
hetema bör avse inte bara grunderna för förvarstagande utan även förvars-
tidens längd.
Starka skäl kan enligt min mening anföras för ett absolut förbud mot att ta
bam i förvar. Ett sådant förbud skulle emellertid medföra att avlägsnande-
beslut rörande barnfamiljer i vissa fall inte skulle kunna verkställas. Det gäller
framför allt fall där det är fråga om avvisning med omedelbar verkställighet
till tredje land och där verkställighet i princip måste ske omgående för att
kunna genomföras. Ett absolut förbud mot att ta bam i förvar skulle kunna
leda till att asylsökande som visar sig inte ha tillräckliga skäl för att få uppe-
hållstillstånd i Sverige ändå skulle komma att få stanna här enbart därför att
det förhållandet att utlänningen hade bam medfört au han inte kunde tas i för-
var för att säkerställa en tillräckligt snabb verkställighet.
Verkställighet till "första asylland" kan som nämnts i allmänhet genom-
föras endast om den sker mycket snart efter utlänningens ankomst till
Sverige. Om någon tid hinner förflyta fram till verkställigheten vägrar ofta det
aktuella landet att ta emot utlänningen och denne har då rätt att få sin asyl-
ansökan prövad i Sverige. Det är angeläget att dessa regler inte kan kringgås.
Stora krav ställs på flyktingmottagningen och regelsystemet måste kunna
upprätthållas och uppfattas som rättvist. Jag är därför inte beredd att föreslå
ett absolut förbud mot förvarstagande av bam med stöd av utlänningslagen.
Möjligheten att ta bam i förvar måste således enligt min mening finnas
kvar i det fall det är fråga om verkställighet med omedelbar avvisning till
tredje land. Även ett mycket kortvarigt undanhållande kan i sådana fall med-
föra att verkställighet över huvud taget inte blir möjlig.
Beslut om avvisning med omedelbar verkställighet avser i de flesta fall
verkställighet till tredje land. I de fall verkställighet avser hemlandet innebär
det inte att verkställigheten omöjliggörs om den inte kan ske omgående. Den
grundläggande tanken bakom institutet avvisning med omedelbar verkställig-
het är emellertid att den asylsökande inte skall tillåtas resa in i landet utan i
princip återsändas omgående. Även i dessa fall är det därför angeläget att
verkställighet kan ske så snart som möjligt. Jag anser därför inte att det finns
tillräckliga skäl att göra någon principiell åtskillnad när det gäller möjlig-
heterna att ta bam i förvar mellan de fall att ett beslut om avvisning med
omedelbar verkställighet skall verkställas till tredje land och när det skall ske
till hemlandet.
Prop. 1991/92:138
10
Enbart den omständigheten att ett beslut om avvisning med omedelbar
verkställighet meddelats får emellertid inte leda till att bam tas i förvar. Redan
enligt nuvarande lagstiftning måste det föreligga en uppenbar risk att barnet
håller sig undan och därigenom äventyraren förestående verkställighet. Detta
bör gälla även fortsättningsvis. Det måste således i det enskilda fallet före-
ligga omständigheter som medför att risken för undanhållande bedöms vara
uppenbar. En avvägning måste vidare göras mellan angelägenheten av att
bam tas i förvar endast som en sista utväg och intresset av att verkställigheten
inte fördröjs. Vid en sådan avvägning torde det mer sällan inträffa att det
framstår som nödvändigt att ta bam i förvar när avvisning med omedelbar
verkställighet skall ske till hemlandet än när beslutet avser verkställighet till
tredje land.
Bam kan i dag tas i förvar även i de fall det finns anledning anta att barnet
annars bedriver brottslig verksamhet i Sverige. Det torde endast vara i abso-
luta undantagsfall som en sådan bedömning kan göras beträffande barn.
Enligt min bedömning föreligger det inte behov av att kunna ta bam i förvar
på denna grund.
Situationen är helt annorlunda när beslut om avvisning inte har förenats
med förordnande om omedelbar verkställighet eller när beslut om utvisning
meddelats. I sådana fall är det inte lika angeläget med en snabb verkställighet
av beslutet. Det förhållandet att beslutet inte kan verkställas vid den planerade
tidpunkten medför inte att verkställigheten omöjliggörs - endast att den kan
komma att fördröjas. En utlänning som undanhåller sig verkställighet är inte
heller berättigad till någon form av stöd från samhället. Däremot kan givetvis
den omständigheten att någon undanhåller sig en planerad verkställighet leda
till ett ökat arbete för den verkställande myndigheten som måste ordna med
biljetter och resplaner vid ytterligare tillfälle. Dessa olägenheter skall vägas
mot det inhumana i att hålla bam i förvar. För egen del anser jag helt klart att
hänsynen till barnen väger tyngst i detta fall. Jag anser därför att bam inte
längre skall få tas i förvar i dessa situationer.
Behovet av att kunna ta bam i förvar i samband med verkställighet av ett
av polismyndighet meddelat avvisningsbeslut är enligt min bedömning ringa.
Inte heller i denna situation bör bam därför få tas i förvar.
Som jag tidigare berört förekommer det i dag, om än i relativt liten ut-
sträckning, att bam tas i förvar utan samband med verkställighet. Det är då
fråga om fall där det bedömts sannolikt att beslut om avvisning - utan för-
ordnande om omedelbar verkställighet - eller utvisning kommer att meddelas
inom kort. Jag anser att förvar av bam inte heller i dessa fall bör få före-
komma i fortsättningen.
Sammanfattningsvis anser jag mot bakgrund av vad jag nu anfört att det
inte längre bör vara möjligt att ta bam i förvar annat än när det är sannolikt att
beslut om avvisning med omedelbar verkställighet kommer att meddelas eller
när det är fråga om verkställighet av ett sådant beslut.
Ett bam bör inte få skiljas från sin vårdnadshavare genom att barnet eller
vårdnadshavaren tas i förvar. Om förutsättningar inte föreligger att ta barnet i
förvar bör således inte heller vårdnadshavaren tas i förvar. Har barnet båda
Prop. 1991/92:138
11
sina vårdnadshavare här bör dock hinder inte föreligga att en av vårdnads-
havama tas i förvar.
Det är inte ovanligt att bam kommer ensamma - utan medföljande vård-
nadshavare - till Sverige. Dessa bam befinner sig ofta i en speciellt utsatt
situation. De har inte sällan upplevt uppslitande händelser i sitt hemland och
de är här utan den trygghet det innebär att vara tillsammans med föräldrarna
eller i vart fall en vuxen vårdnadshavare. För ett sådant bam måste det inne-
bära en särskilt traumatisk upplevelse att bli tagen i förvar. Det förekommer
visserligen endast i undantagsfall i dag att ett ensamstående bam tas i förvar.
Jag finner det ändå angeläget med en uttrycklig bestämmelse av innebörd att
ett ensamstående bam över huvud taget inte får tas i förvar.
I dag gäller att en utlänning får hållas i förvar högst två veckor om beslut i
ärendet ännu inte fattats och i övriga fall högst två månader. Dessa tider kan
dock efter förhandling förlängas om det föreligger synnerliga skäl för det.
Som jag tidigare redogjort för anser jag att möjligheterna att ta bam i förvar
måste finnas kvar i de fall där det är fråga om avvisning med omedelbar
verkställighet. Det finns dock skäl att begränsa tiden för ett förvarstagande. I
begreppet omedelbar verkställighet ligger att avvisning skall verkställas om-
gående. Invandrarverket torde också i de flesta fall fatta beslut i dessa ärenden
inom ett dygn. Flyg- och båtförbindelser gör emellertid att beslutet inte alltid
kan verkställas omedelbart. Jag bedömer dock att verkställighet i allmänhet
bör kunna ske inom tre dagar. Jag föreslår därför också att i de undantagsfall
bam måste tas i förvar tiden för förvarstagande begränsas till tre dagar.
Lagrådet har emellertid framhållit att den föreslagna tidsfristen tre dagar inte
synes helt klar. Jag föreslår därför att tiden anges till "72 timmar".
Enligt gällande regler får den som är under sexton år inte tas i förvar om
det är tillräckligt att han ställs under uppsikt. I många fall torde visserligen
uppsikt i form av anmälningsplikt inte vara något realistiskt alternativ när det
är fråga om att hindra någon att hålla sig undan en verkställighet och det gäller
mycket korta förvarstider. Jag anser det emellertid angeläget att denna be-
stämmelse behålls. Även om den kommer att tillämpas endast i ett mindre an-
tal fall bör bestämmelsen ändå kunna bidra till att hålla nere antalet förvars-
beslut.
Rikspolisstyrelsen har under hand framfört att en begränsning av möjlig-
heterna att ta bam i förvar allvarligt skulle försvåra möjligheterna att verkställa
avlägsnandebeslut som inte avser beslut om avvisning med förordnande om
omedelbar verkställighet. Rikspolisstyrelsen har särskilt pekat på att en
polismans befogenhet att enligt 11 § polislagen (1984:387) omhänderta en
utlänning som skall avvisas förutsätter att polismyndigheten har befogenhet
att besluta om förvar. En konsekvens av förslaget skulle därför bli att en
polisman som anträffar en barnfamilj som har hållit sig undan skulle sakna
varje möjlighet att omhänderta barnfamiljen och genomföra en verkställighet
mot familjens vilja. Rikspolisstyrelsen har påpekat att denna konsekvens
skulle komma att gälla även vid verkställighet av ett av domstol meddelat be-
slut om utvisning på grund av brott.
Prop. 1991/92:138
12
Beträffande förvarstidens längd anser rikspolisstyrelsen att det borde fin-
nas en yttersta möjlighet att förlänga tiden utöver tre dagar. Enligt riks-
polisstyrelsen är det inte alltid möjligt att genomföra en verkställighet inom tre
dagar på grund av att flygplan kan vara fullbokade eller därför att turtätheten
är sådan att ingen transportmöjlighet finns att tillgå inom tre dagar.
Statens invandrarverk har framfört liknande synpunkter som rikspolis-
styrelsen. Invandrarverket har vidare påpekat att den föreslagna lagtexten
innebär förbud mot att ta bam i förvar annat än tillsammans med vårdnads-
havare, varmed i detta sammanhang måste avses legal vårdnadshavare. Enligt
invandrarverkets mening borde möjligheten till förvarstagande finnas även i
det fall barnet kommer till Sverige med någon vuxen släkting som inte är bar-
nets vårdnadshavare, exempelvis en äldre bror.
Jag har givetvis förståelse för de synpunkter rikspolisstyrelsen och in-
vandrarverket framfört Att lagakraftvunna beslut om avvisning och utvisning
kan verkställas är en fråga av stor vikt. Som jag tidigare framhållit anser jag
emellertid att hänsynen till barnen måste väga tyngst vid den avvägning som
måste göras mellan å ena sidan strävan efter att snabbt och effektivt kunna
verkställa lagakraftvunna avlägsnandebeslut och å andra sidan det starka
önskemålet att bam inte skall tas i förvar.
Jag vill vidare framhålla att många av dem som i dag söker hålla sig undan
verkställighet har väntat lång tid på beslut. Om strävandena att bringa ned
handläggningstidema lyckas bör detta bidra till att färre håller sig undan och
därmed till att verkställighet underlättas. Jag vill även erinra om att riks-
polisstyrelsens egen undersökning tyder på att en mycket stor andel av be-
sluten om förvar avseende bam i dag meddelas i ärenden som rör avvisning
med omedelbar verkställighet Det tyder på att behovet av att ta bam i förvar i
andra typer av avlägsnandeärenden inte är särskilt framträdande.
Det är dock av stor vikt att effekterna av en förändring av de nu angivna
reglerna noga följs upp. Skulle det visa sig att denna ordning leder till mycket
stora svårigheter att verkställa beslut om avvisning och utvisning får frågan
om möjligheterna att komma till rätta med dessa situationer övervägas på nytt.
Jag har för avsikt att inom kort föreslå regeringen att en särskild utredare
tillkallas för att se över vissa delar av utlänningslagstiftningen. Eventuellt kan
det vara lämpligt att utredaren även får till uppgift att följa upp effekterna av
det förslag rörande förvar av bam som jag nu lägger fram. En annan möjlig-
het är att regeringen ger ansvariga myndigheter ett särskilt uppdrag att göra
utvärderingen. Jag återkommer i annat sammanhang till denna fråga.
Lagrådet har inte några erinringar mot förslaget att ytterligare begränsa
möjligheterna att ta bam i förvar. Lagrådet har emellertid riktat vissa invänd-
ningar mot den föreslagna lagtextens utformning. Lagrådet har för det första
framhållit att det i paragrafens första stycke föreslagna kategoriska förbudet
mot förvarstagande av bam framstår som något missvisande med tanke på
innehållet i följande stycken. Lagrådet har vidare föreslagit en omformulering
av den föreslagna lagtexten för att göra den tydligare.
För min del anser jag det väsentligt att det principiella förbudet mot att ta
bam i förvar annat än i absoluta undantagsfall kommer till klart uttryck redan i
Prop. 1991/92:138
13
paragrafens inledning. Jag är således inte beredd att följa lagrådets förslag på
denna punkt. Lagrådets förslag till omformulering av texten i övrigt ansluter
jag mig dock i huvudsak till.
Lagrådet efterlyser också ett klarläggande av hur den föreslagna tidsfristen
skall tillämpas för det tänkta fallet att ett bam tas i förvar vid mer än ett till-
fälle. Jag vill med anledning härav framhålla att motsvarande problem kan
uppkomma redan i dag vid tillämpning av de tidsfrister som nu finns vid för-
var av såväl bam som vuxna. Enligt min mening måste det generellt vara så
att den som tagits i förvar och därefter tagits ur förvar inte kan tas i förvar på
nytt utan att förutsättningarna för förvarstagande ändrats. Jag utgår vidare
från att om någon tas i förvar vid mer än ett tillfälle i samma avvisnings-
ärende, en sammanläggning måste ske av förvarstidema så att tidsfristen
kommer att avse den sammanlagda förvarstiden.
Prop. 1991/92:138
3 Bistånd åt asylsökande som har inkomst av
förvärvsarbete
Mitt förslag: Den som har inkomst av förvärvsarbete skall erlägga
skäligt belopp till invandrarverket för logi och i förekommande fall för
mat om han har plats på en förläggning. Om han har anvisats plats i en
kommun skall han på motsvarande sätt erlägga ersättning till kom-
munen.
Bakgrunden till mitt förslag: Riksdagen har under en följd av år
avvisat motioner som syftat till att asylsökande skall tillåtas arbeta.
Motiveringen har varit att man i första hand måste komma tillrätta med de
problem som uppkommer under väntetiden genom att hålla nere
handläggningstidema. Tidigare försök att förkorta handläggningstidema har
emellertid inte varit tillräckligt framgångsrika. Socialförsäkringsutskottet
uttalade därför förra året (1990/91 :SfU 13) att möjligheterna att ge
asylsökande ett temporärt arbetstillstånd om handläggningen av deras
ansökan tar alltför lång tid borde undersökas. Riksdagen anslöt sig till
uttalandet (rskr. 1990/91:337).
Den dåvarande regeringen beslöt den 12 september 1991 (dir. 1991:86) att
tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en utredning om arbete för
asylsökande. Den särskilde utredaren skall redovisa sitt uppdrag i juni 1992.
För min del har jag bedömt det som mycket angeläget att asylsökande sna-
rast ges möjligheter att arbeta och försörja sig själva under väntetiden.
Resultatet av den särskilde utredarens arbete bör då i detta avseende inte av-
vaktas. Inom kulturdepartementet har det därför upprättats en promemoria om
arbete för asylsökande som för närvarande remissbehandlas. Sedan remiss-
behandlingen avslutats har jag för avsikt att återkomma till regeringen med
förslag i frågan.
14
Den särskilde utredaren fortsätter sitt arbete for att närmare utreda hur sys-
selsättning för asylsökande kan skapas utanför den öppna arbetsmarknaden.
En asylsökandes rätt till bistånd under väntetiden regleras av lagen
(1988:153) resp, förordningen (1988:156) om bistånd åt asylsökande m.fl.
En asylsökande som har fått plats på en förläggning har rätt till kostnadsfri
bostad där. Om han har anvisats plats i en kommun, har han rätt till tillfälligt
logi i en genomgångsbostad i kommunen. Även sådant logi tillhandahålls
utan kostnad. Rätten till bistånd upphör om asylsökanden inte längre vistas på
den förläggning eller i den bostad i kommun där han anvisats plats.
Om den asylsökande behöver det, har han vidare rätt till dagbidrag som
♦ ■'
tillförsäkrar honom en skälig levnadsnivå. Dagbidraget skall täcka kostnader
för livsmedel, kläder, skor, fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra för-
brukningsvaror, tidningar och telefon. Dagbidraget utgår enligt schablon. Det
reduceras kraftigt om fri mat ingår i inkvarteringen. Dagbidraget kan vidare
reduceras helt eller delvis om den asylsökande eller någon i hans familj har
egna tillgångar eller inkomster.
Oavsett egna tillgångar har en asylsökande således i dag rätt till fritt logi
om han har anvisats plats på en förläggning eller i en kommun. Om mat ingår
i inkvarteringen på en förläggning får han även mat gratis. Dagpenning är
däremot alltid behovsprövad.
Skälen for mitt förslag: Det kan enligt min mening inte vara rimligt att
en asylsökande som arbetar och har en marknadsmässig lön skall kunna ställa
krav på fritt logi. Den som arbetar bör betala för logi och för kost där sådan
tillhandahålls utan kostnad. Detta kräver en ändring i lagen om bistånd åt
asylsökande.
Jag vill i sammanhanget nämna att frågan om en asylsökande, i de fall han
har egna medel, i något fall skall ha en rätt till fritt logi kommer att övervägas
i den utredning om översyn av mottagandet av asylsökande och flyktingar
som nyligen har tillkallats (dir. 1992:25).
Ersättningens storlek bör inte läggas fast av riksdagen. Det bör ankomma
på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, närmast in-
vandrarverket, att bestämma vilken ersättning som skall krävas för kost och
logi. Ersättningens storlek bör bestämmas med hänsyn till vad som kan anses
skäligt i förhållande till inkvarteringens standard. Många asylsökande som får
arbete torde komma att arbeta endast under en mycket kort tid. När ersätt-
ningens storlek bestäms måste hänsyn tas även till den totala inkomst som
asylsökanden kan tänkas få av sitt arbete. Jag föreslår att saken regleras i en
ny paragraf, 8 a §, i lagen om bistånd åt asylsökande.
Prop. 1991/92:138
15
4 Överföring av utredningsansvaret i asylärenden till
statens invandrarverk m. m.
Prop. 1991/92:138
Mitt förslag: I samband med att utredningsansvaret i asylärenden
överförs från polisen till statens invandrarverk ges verket i viss
utsträckning samma befogenheter som polisen. Således skall verket
kunna besluta om omhändertagande av pass och biljett samt om att
fotografera en utlänning eller att ta hans fingeravtryck. Vidare skall en
utlänning vara skyldig att efter kallelse inställa sig för att lämna verket
uppgifter om sin vistelse i landet. Invandrarverket skall kunna få hjälp
av polisen att genomföra åtgärder av detta slag.
Skälen för mitt förslag: Den förutvarande regeringen uppdrog i maj
1991 åt statens invandrarverk att i samråd med rikspolisstyrelsen och berörda
polismyndigheter genomföra en överföring av utredningsansvaret i asyl-
ärenden från polismyndigheterna till invandrarverket den 1 juli 1992 (jfr
prop. 1990/91:100 bil. 12 s. 45 f. och SfU14 s. 42). I uppdraget ingick
också att utreda förutsättningarna för att begränsa antalet polismyndigheter
som tar emot asylansökningar. Överföringen av utredningsansvaret inne-
fattade inte någon ändring när det gäller ansvaret för att genomföra en s.k.
grundutredning i ärenden. Den uppgiften skall även i fortsättningen utföras av
polisen. Med anledning av uppdraget har invandrarverket lämnat ett förslag
till författningsändringar. Förslaget överensstämmer med mitt.
I samband med grundutredningen kan polisen fatta beslut om omhänder-
tagande av pass och biljett samt fotografera utlänningen och ta hans finger-
avtryck (5 kap. 3-5 §§ utlänningslagen). Även efter överföringen kommer
polismyndigheten att i normala fall fatta sådana beslut. Emellertid kan det
förekomma att en sådan åtgärd inte vidtagits eller att den aktualiseras först i
samband med asylutredningen. Om invandrarverket i sådant fall måste av-
vakta att polismyndigheten fattar de beslut som behövs, kan det medföra
onödiga förseningar. Invandrarverket bör därför också ges möjlighet att fatta
beslut av detta slag. Bestämmelserna i 5 kap. 3-5 §§ bör således ändras i en-
lighet härmed.
Enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen är en utlänning skyldig att efter kallelse
från polismyndigheten komma till myndigheten och lämna uppgifter om sin
vistelse här. En motsvarande skyldighet att komma till invandrarverket och
lämna uppgifter bör införas.
Om en utlänning inte vill följa en polismyndighets beslut enligt 5 kap. 3-6
§§ kan polisen använda tvångsmedel för att genomföra åtgärden. Detta följer
av polislagen (1984:387). Invandrarverket har inte någon sådan befogenhet
och bör - i vart fall tills vidare - inte heller ha det Verket bör därför ges möj-
lighet att påkalla biträde av polismyndigheten för att genomföra sådana åt-
gärder. Jag föreslår därför en ny bestämmelse i 5 kap. med det innehållet.
En polismyndighets beslut att omhänderta en biljett får enligt 7 kap. 6 §
utlänningslagen överklagas till kammarrätten. Ett sådant beslut som fattats av
16
invandrarverket bör kunna överklagas på samma sätt. Jag föreslår därför att
bestämmelsen ändras i enlighet härmed.
Invandrarverket har bedömt att en begränsning av antalet polismyndig-
heter som tar emot asylansökningar bör medföra effektivitetsvinster. Jag har
för avsikt att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag om
en ändring i utlänningsförordningen för att ge invandrarverket möjlighet att,
efter samråd med rikspolisstyrelsen, föreskriva vilka polismyndigheter som
asylansökningar skall ges in till.
Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1991/92:100, bil. 12) ut-
talat att överföringen av utredningsansvaret i asylärenden också omfattar an-
svaret för förvarslokalema vid utredningsslussen i Carlslund. Således skall
invandrarverket överta ansvaret för drift och bevakning av de förvars-
lokalema från den 1 juli 1992 och medel för detta har beräknats på kultur-
departementets anslag D 2. Förläggningskostnader. Frågan har ännu inte be-
handlats av riksdagen. Uttalandet i propositionen har föranlett invandrar-
verket att i en skrivelse till regeringen den 23 januari 1992 peka på att svårig-
heter kan uppkomma om det blir nödvändigt att tillgripa åtgärder som inne-
fattar tvång mot en enskild när polisen inte längre har ansvaret för lokalerna.
Mot bakgrund härav har verket begärt att regeringen antingen befriar verket
från att överta ansvaret för förvarslokalema vid Carlslund och låter utreda vil-
ken myndighet som i framtiden skall ha ansvaret för verkställigheten av för-
varsbeslut eller vidtar de författningsändringar som krävs för att ge verket be-
fogenhet att använda tvång.
Regeringens förslag om överföringen av utredningsansvaret innefattade
inte någon förändring av det ansvar som polisen har för verkställigheten av
beslut om tagande i förvar (jfr 5 kap. 11 § utlänningsförordningen
/1989:547/). Jag är dock medveten om att vissa praktiska olägenheter kan
komma att uppstå när polis inte längre finns tillgänglig på utredningsslussen.
Det finns skäl att utreda vilka regeländringar eller praktiska åtgärder som kan
behövas för att överbrygga dessa olägenheter. Som jag redan nämnt avser jag
att inom kort begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild ut-
redare för att göra en översyn av vissa delar av utlänningslagen. Uppgiften
bör anförtros utredaren.
I avvaktan på utredarens arbete bör polismyndigheten i Stockholm tills
vidare behålla ansvaret för drift och bevakning av förvarslokalema vid ut-
redningsslussen i Carlslund. Finansieringen kan ske genom att de medel för
ändamålet som enligt förslag i budgetpropositionen 1992 skall anvisas på
kulturdepartementets anslag D 2. Förläggningskostnader genom bestämmel-
ser i regleringsbrev ställs till polismyndighetens förfogande.
Prop. 1991/92:138
17
5 Hemställan
Prop. 1991/92:138
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta de inom kulturdepartementet upprättade förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1988:153) om bistånd till asylsökande
2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
lagt fram.
18
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529)* skall ha
följande lydelse.
Prop. 1991/92:138
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
En utlänning under sexton år får
tas i förvar endast om det är sanno-
likt att han kommer att avvisas eller
utvisas enligt 4 kap. 1, 2 och 3 §
eller fråga uppkommer om verk-
ställighet av ett beslut om avvisning
eller utvisning och det
1. finns en uppenbar risk för att
han annars håller sig undan och där-
igenom äventyrar en förestående
verkställighet som inte bör fördröjas,
eller
2. finns anledning att anta att han
annars bedriver brottslig verksamhet
i Sverige.
Den som är under sexton år får
inte tas iförvar om det är tillräckligt
att han ställs under uppsikt enligt be-
stämmelserna i 5 § andra stycket
Om ett bam under sexton år skulle
komma att skiljas från sin vårdnads-
havare eller, om de är flera, en av
dem genom att vårdnadshavaren eller
barnet tas i förvar får åtgärden vidtas
endast om det finns synnerliga skäl.
Föreslagen lydelse
En utlänning under sexton år får
inte tas i forvar.
Detta gäller dock inte om det är
sannolikt att utlänningen kommer att
avvisas enligt 4 kap. 1 eller 2 § och
att förordnande om omedelbar verk-
ställighet enligt 8 kap. 8 § kommer
att meddelas eller fråga uppkommer
om verkställighet av ett sådant beslut
om avvisning och det finns en
uppenbar risk för att han annars
håller sig undan och därigenom
äventyrar en förestående verk-
ställighet som inte bör fördröjas.
Beslut om förvar får dock inte
meddelas om det är tillräckligt att ut-
länningen ställs under uppsikt enligt
bestämmelserna i 5 § andra stycket.
Den som är under sexton år får
inte skiljas från sin vårdnadshavare
eller, om de är flera, en av dem
genom att vårdnadshavaren eller
barnet tas i förvar. Ett barn under
sexton år får tas iförvar endast till-
sammans med vårdnadshavare.
Den som är under sexton år får inte
hållas iforvar längre tid än tre dagar.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
'Senaste lydelse 1991:57.3
19
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-03-19
Närvarande: justitierådet Bengt Rydin, regeringsrådet Stig von Bahr, justitie-
rådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 mars 1992 har
regeringen på hemställan av statsrådet Könberg beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529).
Förslaget har inför lagrådet föredragits av byråchefen Bengt Ranland.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:
Lagrådet har inget att erinra mot förslaget, att möjligheten att ta utländska
bam under sexton år i förvar ytterligare begränsas. Vissa invändningar kan
dock riktas mot den föreslagna lagtextens utformning. Det kategoriska
förbudet i paragrafens första stycke mot förvarstagande framstår med tanke
på innehållet i följande stycken som något missvisande. Lydelsen av andra
stycket kan vidare ge anledning till osäkerhet om rekvisitet "äventyrar en
förestående verkställighet" tar sikte bara på verkställighet av avvisningsbeslut
eller om rekvisitet omfattar även det fallet att barnet sannolikt kommer att
avvisas.
Den remitterade lagtexten till 6 kap. 3 § skulle enligt lagrådets mening bli
tydligare om den formulerades enligt följande:
"Ett utländskt bam under sexton år får tas i förvar endast om
1. det är sannolikt, att barnet kommer att avvisas enligt 4 kap. 1 eller 2 §
och att förordnande om omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 8 § kommer att
meddelas, eller fråga uppkommer om verkställighet en av ett sådant beslut om
avvisning, och
2. det finns en uppenbar risk för att barnet annars håller sig undan och
därigenom äventyrar en förestående verkställighet som inte bör fördröjas.
Barnet får inte tas i förvar om det är tillräckligt att det ställs under uppsikt
enligt bestämmelserna i 5 § andra stycket.
Barnet får inte skiljas från sin vårdnadshavare eller, om de är flera, en av
dem genom att vårdnadshavaren eller barnet tas i förvar. Barnet får tas i för-
var endast tillsammans med vårdnadshavare.
Barnet får inte hållas i förvar längre tid än tre dagar."
Lagrådet vill tillägga att innebörden av den i sista stycket angivna tids-
fristen, tre dagar, inte synes helt klar. Av bestämmelsen kan inte utläsas om
fristen avsetts vara 72 timmar (jfr 4 § första stycket där uttrycket "48 timmar"
använts) eller om del av dag skall kunna räknas som hel dag. En precisering
synes nödvändig på denna punkt. En annan hithörande fråga som bör be-
svaras är hur den föreslagna tidsfristen skall tillämpas för det tänkta fallet, att
ett bam tas i förvar vid mer än ett tillfälle.
Prop. 1991/92:138
Bilaga 2
20
Innehåll
Prop. 1991/92:138
Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1
Propositionens lagförslag.................................2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992 .......6
1 Inledning..........................................6
2 Bam i förvar........................................7
2.1 Inledning......................................7
2.2 Överväganden..................... 8
3 Bistånd åt asylsökande som har inkomst av förvärvsarbete........ 14
4 Överföring av utredningsansvaret i asylärenden till statens
invandrarverk m.m................................... 16
5 Hemställan........................................ 18
6 Beslut........................................... 18
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag....................... 19
Bilaga 2 Lagrådets yttrande.............................. 20
21
gotab 41121, Stockholm 1992