Prop.
1991/92:129
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 mars 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Bo Lundgren
I propositionen föreslås att det införs en möjlighet att i vissa fall beräkna
arbetsgivaravgifter på ett justerat förmånsvärde motsvarande de jämk-
ningsmöjligheter som finns vid inkomsttaxeringen. Bestämmelserna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.
Dessutom föreslås en utvidgning av den regel som i vissa fäll undantar
anställdas förvärv av värdepapper från förmånsbeskattning. Denna
ändring föreslås gälla fr.o.m. inkomståret 1992. Vidare föreslås vissa
justeringar av närmast teknisk art i kommunalskattelagens regler om
särskilt grundavdrag för folkpensionärer och i lagen om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster. Slutligen föreslås en ändring i reglerna om
beräkning av preliminär skatt för den som inte tillhör svenska kyrkan.
1 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 129
Härigenom föreskrivs att punkt 3 a av anvisningarna till 32 § och
punkt 1 av anvisningarna till 48 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:129
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 32 §
3 a.1 Har en anställd i ett aktiebolag förvärvat aktier i bolaget eller i ett
bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, till ett pris som
understiger marknadsvärdet skall skillnadsbeloppet inte tas upp som intäkt
om
1. aktier på grund av samtidigt erbjudande har förvärvats även av andra
än bolagets anställda och aktieägare samt anställda och aktieägare i annat
bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, på samma villkor som
gällt för de anställda,
2. under 1 nämnda anställdas och aktieägares sammanlagda aktieförvärv
inte har överstigit tjugo procent av det totala antalet utbjudna aktier,
3. den anställde därvid inte har förvärvat aktier för ett belopp som
överstiger 30 000 kronor.
Vid beräkning enligt första stycket 2 medräknas även aktier beträffande
vilka en aktieägare avyttrat sin företrädesrätt att förvärva aktier till andra
än de anställda och aktieägarna.
Vad som sägs om aktier gäller
även konvertibla skuldebrev, vinst-
andelsbevis och skuldebrev före-
nade med optionsrätt. Be-
stämmelserna i denna anvis-
ningspunkt gäller inte om något av
nämnda slags värdepapper vid
tiden för de anställdas förvärv är
inregistrerat vid Stockholms fond-
börs eller är föremål för handel
enligt ett avtal som har träffats
med ett svenskt värdepappersin-
stitut med skyldighet för detta att
på begäran av envar ange kurser
på värdepapperen och till dessa
kurser köpa och sälja sådana vär-
depapper.
Vid tillämpning av denna anvisningspunkt jämställs styrelseledamot och
styrelsesuppleant med anställd.
Vad som sägs om aktier gäller
även konvertibla skuldebrev, vinst-
andelsbevis, skuldebrev förenade
med optionsrätt och liknandefinan-
siella instrument som ger in-
nehavaren rätt att förvärva aktier.
'Senaste lydelse 1991:982.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:129
till 48 §
l.2 Vid tillämpningen av 48 § 4 mom. och denna anvisningspunkt
iakttas följande. Som folkpension räknas inte barnpension eller vårdbi-
drag. Folkpension skall anses utgöra en inte obetydlig del av den
skattskyldiges inkomst, om den uppgått till minst 6 000 kronor eller
minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension
behandlas även tilläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om
pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. Har folkpension
enligt bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring samordnats med yrkesskadelivränta eller annan i nämnda
lagrum angiven livränta skall vid tillämpning av första, andra respektive
tredje stycket första meningen b det särskilda grundavdraget beräknas
med ledning av den folkpension som skulle ha utgått om sådan samord-
ning inte skett.
För gift skattskyldig, som uppburit folkpension med belopp som
tillkommer gift vars make uppbär folkpension, uppgår det särskilda
grundavdraget till 1,325 basbelopp. För övriga skattskyldiga uppgår
avdraget till 1,5 basbelopp. För gift skattskyldig, som under viss del av
beskattningsåret uppburit folkpension med belopp som tillkommer gift
vars make uppbär folkpension och under återstoden av året uppburit
folkpension med belopp som tillkommer gift vars make saknar folkpen-
sion, uppgår avdraget till 1,5 basbelopp.
Det särskilda grundavdraget får
dock inte överstiga
a) för skattskyldig som vid ut-
gången av året före beskatt-
ningsåret och utgången av beskatt-
ningsåret uppbar folkpension samt
under hela beskattningsåret bott i
Sverige: summan av uppburen
sådan pension som enligt fjärde
stycket reducerar det särskilda
grundavdraget samt
b) för skattskyldig som inte avses
i a eller som under beskattningsåret
uppburit folkpension i form av
förtidspension, halv ålderspension
enligt lagen om allmän försäkring
eller som avlidit: uppburen folk-
pension och pensionstillskott som
uppburits enligt 2 § eller 2 a §
lagen om pensionstillskott. För
skattskyldig som har livränta som
avses i första stycket sista me-
ningen tillämpas i stället för be-
stämmelsen i föregående mening a
bestämmelsen i föregående me-
ningen b om det är till fördel för
den skattskyldige.
Det särskilda grundavdraget får
dock inte överstiga
a) för skattskyldig som vid ut-
gången av året före beskatt-
ningsåret och utgången av beskatt-
ningsåret uppbar folkpension samt
under hela beskattningsåret bott i
Sverige: summan av uppburen
sådan pension som enligt fjärde
stycket reducerar det särskilda
grundavdraget samt
b) för skattskyldig som inte avses
1 a eller som under beskattningsåret
uppburit folkpension i form av
förtidspension, halv eller en fjärde-
dels ålderspension enligt lagen om
allmän försäkring eller som avlidit:
uppburen folkpension och pen-
sionstillskott som uppburits enligt
2 § eller 2 a § lagen om pen-
sionstillskott. För skattskyldig som
har livränta som avses i första
stycket sista meningen tillämpas i
stället för bestämmelsen i föregåen-
de mening a bestämmelsen i före-
gående meningen b om det är till
fördel för den skattskyldige.
2Senaste lydelse 1991:602.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:129
Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den del av
uppburen pension som överstiger det for den skattskyldige enligt andra
stycket gällande avdragsbeloppet. Pension som utgår på grund av annan
pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring reducerar dock inte det
särskilda grundavdraget.
För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar
folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65
procent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den
skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet.
Oavsett vad som i det föregående sagts om reducering föreligger alltid
rätt till särskilt grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige
skulle ha fått i grundavdrag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa
bestämmelser i stället hade tillämpats.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 1992 och tillämpas första gången
vid 1993 års taxering.
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:129
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Skattepliktiga naturaförmåner
skall tas upp till ett värde som
bestäms i enlighet med 8 § första-
fjärde styckena uppbördslagen
(1953:272).
5 §
Skattepliktiga förmåner skall tas
upp till ett värde som bestäms i en-
lighet med 8 § första-fjärde styck-
ena uppbördslagen (1953:272).
Om det föreligger fall som avses
i punkt 4 andra stycket av anvis-
ningarna till 42 § kommunal-
skattelagen (1928:370), eller så-
dant fall att den skattskyldige
skulle kunna få förmånsvärdet
bestämt med stöd av punkt 2 tredje
stycket andra meningen av samma
anvisningar, får skattemyndigheten
på framställning av arbetsgivaren
bestämma värdet av förmånen med
hänsyn härtill. Arbetsgivaren skall
underrätta arbetstagare som berörs
av skattemyndighetens beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas på förmåner som
utges efter ikraftträdandet.
'Lagen omtryckt 1991:98.
Härigenom föreskrivs att 5 och 8 §§ uppbördslagen (1953:272)' skall
ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:129
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 §2
Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt skattetabell skall för envar
skattskyldig, beträffande vilken icke skall tillämpas enligt 4 § 3 mom.
andra stycket fastställd särskild tabell, tillämpas den tabell, som avser en
sammanlagd utdebitering till kommunal inkomstskatt och landstingsskatt,
vilken för skattekrona och skatteöre är lika med det belopp, som för
inkomståret bestämts till utdebitering i kommunen eller kommundelen.
Ingår i sistnämnda utdebitering öretal, uppgående till högst femtio,
användes den tabell, som avser närmast lägre utdebitering. Därest i
utdebiteringen ingår öretal, överstigande femtio, tillämpas den tabell som
avser närmast högre utdebitering. Att å inkomst av arbetsanställning, som
är avsedd att vara kortare tid än en vecka, preliminär A-skatt dock kan
beräknas enligt vilken som helst för inkomståret upprättad skattetabell,
framgår av bestämmelserna i 4 § 4 mom.
Har den skattskyldige rätt till
skattenedsättning enligt 1 § första
meningen lagen (1951:691) om viss
lindring i skattskyldigheten för den
som icke tillhör svenska kyrkan,
skall detta beaktas vid bestäm-
mande av tillämplig tabell för
beräkning av preliminär A-skatt.
8 §
Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst andra förmåner skall
preliminär A-skatt beräknas efter inkomst förmånernas sammanlagda
värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall
förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.
Värdet av bilförmån skall beräk-
nas enligt punkt 2 utom tredje
stycket andra meningen av anvis-
ningarna till 42 § kommunal-
skattelagen (1928:370).
Värdet av bilförmån skall beräk-
nas enligt punkt 2 av anvisningarna
till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370). Tredje stycket andra
meningen av nämnda anvis-
ningspunkt skall dock tillämpas
endast i fall som avses i sjätte
stycket nedan.
'Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2Senaste lydelse 1991:1908.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:129
Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte är
semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i
områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader.
Förmånsvärdet av en bostad inom varje område skall bestämmas till det
genomsnittliga värdet för jämförbara bostäder inom området. Om
bostaden är belägen utom tätort med närmaste omgivning skall dock
värdet bestämmas till det lägsta av nämnda genomsnittsvärden reducerat
med tio procent.
Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena skall
beräknas enligt 42 § andra stycket kommunalskattelagen samt punkt 1
andra och tredje styckena och punkt 3 av anvisningarna till den paragra-
fen.
Föreligger fall som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till
42 § kommunalskattelagen får skattemyndigheten bestämma värdet av
förmånen med hänsyn härtill.
Om skattemyndigheten bestämt
värdet av förmånen enligt be-
stämmelserna i 5 § andra stycket
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare
skall detta värde användas även
vid beräkning av preliminär A-
skatt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
De nya bestämmelserna i 5 § tillämpas första gången i fråga om
preliminär skatt för 1993.
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:129
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §2
Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad
som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.
Värdet av skattepliktiga förmåner
i annat än pengar till arbetstagare,
som skall betala sjömansskatt, skall
uppskattas i enlighet med vad som
föreskrivs av regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer. Skattepliktiga förmåner
skall i andra fall tas upp till ett
värde som bestäms i enlighet med
8 § första-fjärde styckena upp-
bördslagen (1953:272).
Värdet av skattepliktiga förmåner
i annat än pengar till arbetstagare,
som skall betala sjömansskatt, skall
uppskattas i enlighet med vad som
föreskrivs av regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer. Skattepliktiga förmåner
skall i andra fall tas upp till ett
värde som bestäms i enlighet med
8 § första-fjärde och sjätte styck-
ena uppbördslagen (1953:272).
När skäl föreligger får avvikelse
ske från förmånsvärde som
skattemyndigheten bestämt enligt
5 § andra stycket lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för
kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den
mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger
fyratusen kronor.
Särskilda förskrifter angående beräkning av sådan inkomst av
anställing, som enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs
till intäkt av näringsverksamhet meddelas av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.
Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av
en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrun-
dande inkomst som avser tid före ikraftträdandet.
'Lagen omtryckt 1976:1015.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015.
2Senaste lydelse 1990:660.
5 Förslag till Prop. 1991/92:129
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
forsäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §2
Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills
vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av
annat förvärvsarbete). Med inkomst av anställning likställs kost-
nadsersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas
vid beräkning av preliminär A-skatt. Som inkomst av anställning räknas
dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller
en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den
som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för
arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande
inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av
anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen
(1928:370) eller sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör
underlag för nämnda skatt. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas
inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring
vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den
sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst
av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för
sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och
en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall
i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning
i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form
än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under
ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd
hos den som utger ersättningen. I fråga om ersättning som utgör inkomst
'Lagen omtryckt 1982:120.
2Senaste lydelse 1991:689.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:129
av näringsverksamhet, gäller vad nu har sagts endast under förutsättning
att den försäkrade och den som utger ersättningen är ense om detta. I nu
angivna fall skall den som utfor arbetet anses såsom arbetstagare och den
som utger ersättningen såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för
någon annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor,
skall ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i annat fäll än då den utgör inkomst av
näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av
anställning skall bortses från ersättning som idrottsutövare får från sådan
ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan antas
uppgå till minst ett halvt basbelopp.
Beräkningen av den sjukpen-
ninggrundande inkomsten skall, där
förhållandena inte är kända för
försäkringskassan, grundas på de
upplysningar som kassan kan
inhämta av den försäkrade eller
dennes arbetsgivare eller som kan
framgå av den uppskattning, som
vid taxering gjorts av den försäkra-
des inkomst. Inkomst av arbete för
egen räkning får ej beräknas högre
än som motsvarar skälig avlöning
för liknande arbete för annans
räkning. Om inkomsten helt eller
delvis utgörs av skattepliktiga
förmåner skall de tas upp till ett
värde som bestäms i enlighet med
8 § första-fjärde styckena upp-
bördslagen (1953:272).
Beräkningen av den sjukpen-
ninggrundande inkomsten skall, där
förhållandena inte är kända för
försäkringskassan, grundas på de
upplysningar som kassan kan
inhämta av den försäkrade eller
dennes arbetsgivare eller som kan
framgå av den uppskattning, som
vid taxering gjorts av den försäkra-
des inkomst. Inkomst av arbete för
egen räkning får ej beräknas högre
än som motsvarar skälig avlöning
för liknande arbete för annans
räkning. Om inkomsten helt eller
delvis utgörs av skattepliktiga
förmåner skall de tas upp till ett
värde som bestäms i enlighet med
8 § första-fjärde och sjätte styck-
ena uppbördslagen (1953:272). Afår
sfczZ föreligger får avvikelse ske
från förmånsvärde som skattemyn-
digheten bestämt enligt 5 § andra
stycket lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
10
Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 14 § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:129
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 14 §
I vederlaget, saluvärdet eller inköpsvärdet inräknas varje annan statlig
skatt eller avgift än mervärdeskatt.
Med vederlag avses vid omsättning mot kontant betalning den erhållna
likviden minskad med rabatt som direkt avgår från likviden och vid
annan omsättning det pris som överenskommits vid avtalets ingående
enligt utfärdad faktura eller annan handling. I vederlaget skall inräknas
avbetalningstillägg och varje annat pristillägg som skall erläggas av
köparen enligt avtalet utom ränta.
Vid beräkning av beskattningsvärde eller skattepliktig omsättning får
avdrag icke göras för s.k. villkorlig rabatt som utgår vid betalning inom
viss tid. Ej heller får avdrag göras för diskonto vid diskontering av
kund växel.
Vid omsättning som innebär att ny eller renoverad bilmotor lämnas till
bestämt pris mot att en renoveringsbar bilmotor av samma slag tages i
byte utan särskild värdering, skall i beskattningsvärdet icke inräknas
något värde för den inbytta motorn. Vad nu sagts gäller även vid annan
jämförlig omsättning.
Med saluvärde avses marknadsvärde enligt kommunalskattelagen, om
inget annat följer av sjunde och åttonde styckena.
Utgår gemensamt vederlag vid omsättning av varor eller tjänster, av
vilka en del inte är skattepliktiga, bestäms beskattningsvärdet genom
uppdelning av vederlaget efter skälig grund. Motsvarande gäller salu-
värde vid uttag.
Vid uttag av tjänst som avser fastighet anses saluvärdet motsvara
summan av nedlagda kostnader jämte ränta på eget kapital och värdet av
den skattskyldiges eget arbete.
Vid omsättning enligt punkt 2
första stycket g) av anvisningarna
till 2 § anses, såvitt avser nyttjande
av personbil för privat bruk, som
beskattningsvärde ett belopp som
överensstämmer med det schablon-
värde som enligt 5 § lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare har fast-
ställts i fråga om tillhandahållande
av bilförmån åt anställd.
Vid omsättning enligt punkt 2
första stycket g) av anvisningarna
till 2 § anses, såvitt avser nyttjande
av personbil för privat bruk, som
beskattningsvärde ett belopp som
överensstämmer med det värde
som enligt 5 § lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare har bestämts i fråga
om tillhandahållande av bilförmån
åt anställd. I fråga om den
skattskyldiges eget nyttjande får
'Lagen omtryckt 1990:576.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:889.
11
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:129
skattemyndigheten på ansökan
bestämma beskattningsvärdet enligt
de grunder som anges i sistnämnda
lagrum. Detsamma gäller i fråga
om delägare i handelsbolag.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
12
7 Förslag till Prop. 1991/92:129
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
7 tp
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Värdet av bilförmån skall dock
beräknas utan tillämpning av be-
stämmelserna i punkt 2 tredje
stycket andra meningen och punkt
4 andra stycket av anvisningarna
till 42 § nämnda lag. Värdet av
annan bostadsförmån än förmån av
semesterbostad skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i 8 §
tredje stycket uppbördslagen (1953:
272).
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av bilför-
mån och kostförmån skall dock
bestämmelserna i punkt 2 tredje
stycket andra meningen och punkt
4 andra stycket av anvisningarna
till 42 § nämnda lag tillämpas
endast i enlighet med beslut av
skattemyndigheten med stöd av 5 §
andra stycket lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från ar-
betsgivare. Värdet av arman bo-
stadsförmån än förmån av semes-
terbostad skall beräknas i enlighet
med bestämmelserna i 8 § tredje
stycket uppbördslagen (1953:272).
Om värdet av en förmån Justerats
enligt 5 § andra stycket lagen om
uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare skall anges att juste-
ring skett.
Det sammanlagda värdet av förmånerna skall anges särskilt för sig.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid
1993 års taxering.
'Senaste lydelse 1990:1136.
13
8 Förslag till
Prop. 1991/92:129
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Förslagen lydelse
En enskild person eller ett dödsbo skall för varje år till staten betala
särskild löneskatt med 21,85 procent på inkomst av passiv näringsverk-
samhet här i riket samt, om den skattskyldige före årets början fyllt 65
år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension
eller avlidit under året, på inkomst som avses i 3 kap. 4 § andra stycket
lagen (1981:691) om socialavgifter samt vidare på ersättning som utgår
enligt sådan avtalsgruppsjukförsäkring som avses i punkt 12 av anvis-
ningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) eller enligt sådan
trygghetsförsäkring som avses i nämnda anvisningspunkt till den del
ersättningen utgår i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation
för mistad inkomst. Skatt beräknas inte på sådana inkomster för vilka den
skattskyldige skall betala egenavgifter enligt 3 kap. 4 § lagen om
socialavgifter.
Skatt beräknas inte heller på ersättning för ett uppdrag där avtal har
träffats om att ersättningen för uppdraget skall likställas med inkomst av
anställning enligt 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar be-
stämmelserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Skatt betalas inte då skatte-
underlaget understiger 1 000 kro-
nor.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas på inkomst som
tas upp till beskattning vid 1993 års taxering eller senare.
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.
2Senaste lydelse 1991:1846.
14
9 Förslag till Prop. 1991/92:129
Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (1951:691) om viss lindring
i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §>
Det åligger skattemyndighet att vid debitering av slutlig eller
tillkommande skatt beakta rätt till skattenedsättning, som må tillkomma
den skattskyldige enligt 1 §.
Vid beräkning av preliminär skatt
åligger det skattemyndigheten att
beakta rätt till sådan skattened-
sättning som tillkommer den
skattskyldige enligt 1 § första
meningen.
Har rätt till skattenedsättning
enligt 1 § icke beaktats vid
debiteringen äger den skattskyldige
söka rättelse hos den skatte-
myndighet som utfärdat debet-
sedeln. Därvid tillämpas bestäm-
melserna i uppbördslagen om
rättelse av felaktig debitering av
slutlig eller tillkommande skatt.
2
Har rätt till skattenedsättning
enligt 1 § inte beaktats äger den
skattskyldige söka rättelse hos den
skattemyndighet som utfärdat skatt-
sedeln. Därvid tillämpas bestäm-
melserna i uppbördslagen
(1953:272) om omprövning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången i
fråga om preliminär skatt för år 1993.
'Senaste lydelse 1990:342.
2Senaste lydelse 1990:342.
15
10 Förslag till Pr0P- 1991/92:129
Härigenom föreskrivs att lagen (1992:000) om ändring i lagen
(1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör
svenska kyrkan skall ändras så att 1 § och ikraftträdandebestämmelsema
till lagen får följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1
Sådan församlingsskatt enligt
församlingslagen (1988:180), som
efter kyrkofullmäktiges beslut eller
annars debiteras efter samma
grunder som gäller för debitering
av kommunalskatt, skall påföras
den, som vid ingången av inkomst-
året inte tillhörde svenska kyrkan,
efter endast 25 procent av det för
debiteringen bestämda beloppet.
Vad nu sagts gäller också den som
tillhörde svenska kyrkan men inte
varit folkbokförd här i riket under
någon del av inkomståret.
Föreslagen lydelse
§'
Sådan församlingsskatt enligt
församlingslagen (1988:180), som
efter kyrkofullmäktiges beslut eller
armars debiteras efter samma
grunder som gäller för debitering
av kommunalskatt, skall påföras
den, som den 1 november året före
inkomståret inte tillhörde svenska
kyrkan, efter endast 25 procent av
det för debiteringen bestämda be-
loppet. Vad nu sagts gäller också
den som tillhörde svenska kyrkan
men inte varit folkbokförd här i
riket under någon del av inkomst-
året.
Denna lag1 träder i kraft den 1
januari 1993 och tillämpas första
gången vid debitering av skatt
enligt 1994 års taxering. Lagen
tillämpas dock vid utbetalning
under åren 1993 och 1994 av
förskott som avses i 4 a § lagen
(1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt,
m.m.
Denna lag1 träder i kraft den 1
juli 1992 och tillämpas första
gången ifråga om preliminär skatt
för år 1993 och slutlig skatt på
grund av 1994 års taxering. Lagen
tillämpas dock vid utbetalning
under åren 1993 och 1994 av
förskott som avses i 4 a § lagen
(1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt,
m.m.
'Lydelse enligt prop. 1991/92:100 Bil. 8.
21992:000.
16
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lund-
gren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Den nuvarande metoden med en schabloniserad värdering av bilförmåner
tillkom år 1987. Reglerna ger vissa möjligheter att jämka förmånsvärdet
vid inkomsttaxeringen.
I samband med införandet av reglerna fastslogs att någon motsvarande
jämkningsmöjlighet inte skulle införas vid fastställandet av underlaget för
arbetsgivaravgi fter.
Detta har lett till att det i dag kan vara stora skillnader i uttag av
socialavgifter beroende på om en rörelse drivs som en enskild närings-
verksamhet eller i aktiebolagsform. Drivs rörelsen som enskild närings-
verksamhet slår ett jämkat förmånsvärde vid inkomsttaxeringen igenom
för näringsidkaren även på egenavgifterna eftersom dessa grundar sig på
den taxerade inkomsten medan någon justering inte är möjlig vid
bestämmandet av underlaget för arbetsgivaravgifterna i ett aktiebolag.
Med anledning av bl.a. en framställning från Svenska Taxiförbundet
togs frågan upp i proposition 1991/92:48 om justeringar i beskattningen
i inkomstslaget tjänst, m.m. Jag uttalade därvid att det torde framstå som
omotiverat och orättvist för många näringsidkare att valet av företagsform
avgör möjligheterna till jämkning av underlaget för socialavgifterna. Det
fanns enligt min mening anledning att ändra reglerna på så sätt att ett
jämkat förmånsvärde i dessa fall även påverkar underlaget för ar-
betsgivaravgifter.
Jag anförde vidare att jag räknade med att kunna återkomma med ett
förslag till riksdagen under våren 1992 och att de nya reglerna borde
kunna tillämpas redan under inkomståret 1992.
Inom finansdepartementet har efter samråd med socialdepartementet
utarbetats en promemoria med förslag till lösning av den aktuella frågan.
Förslaget har remissbehandlats. De remissinstanser som har yttrat sig
över promemorian är Riksförsäkringsverket (RFV), Riksskatteverket
2 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 129
Prop. 1991/92:129
17
(RSV) och Svenska Taxiförbundet. Promemorian och remissvaren finns Prop. 1991/92:129
tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr. 1334/92).
Regeringen beslutade den 12 mars 1992 att inhämta lagrådets yttrande
över vissa lagförslag. De till lagrådet remitterade förslagen bör fogas till
protokollet som bilaga 1. Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.
Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 2. Vissa
redaktionella ändringar har företagits i förhållande till de remitterade
förslagen.
Jag kommer nu först att redovisa mitt förslag till nya regler för
socialavgifter på vissa förmåner när förutsättningar för jämkning av
förmånsvärdet föreligger. Förslaget bygger på promemorian.
I förevarande sammanhang kommer jag också att ta upp ytterligare
några frågor.
Den första av dessa rör anställdas förmånsbeskattning vid förvärv av
värdepapper där det enligt min mening finns anledning att föreslå en
utvidgning av undantaget från beskattning. Jag kommer vidare att föreslå
ändringar i reglerna om särskilt grundavdrag för folkpensionärer med
anledning av förslagen i prop. 1991/92:149 om avskaffande av delpen-
sionsförsäkringen, m.m. samt en ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster som innebär att löneskatt på in-
komster av bl.a. passiv näringsverksamhet inte skall tas ut om underlaget
understiger 1 000 kr. Slutligen kommer jag att redovisa ett förslag till
beräkning av preliminär skatt för den som inte tillhör svenska kyrkan.
2.1 Bakgrund
Värdering av naturaförmåner vid inkomsttaxeringen regleras i 42 §
kommunalskattelagen (1928:370), KL. Värdet av produkter, varor eller
andra förmåner, som ingår i lön eller annan inkomst, beräknas enligt
paragrafen till marknadsvärdet. Bilförmån, som är en av de vanligast
förekommande förmånerna, värderas enligt särskilda grunder som anges
i punkt 2 av anvisningarna till 42 § och kostförmån enligt grunder som
anges i punkt 3 av nämnda anvisningar.
Möjlighet till jämkning av bilförmån och förmån av fri kost ges i
punkt 4 av anvisningarna till 42 §. Enligt dessa regler får jämkning ske
uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl.
Som jag tidigare nämnt infördes år 1987 ett schabloniserat system för
beskattning av förmån av fri eller delvis fri bil. I prop. 1986/87:116
fastslogs att arbetsgivaravgifterna skall beräknas på förmånsvärdet utan
hänsyn till en eventuell jämkning vid inkomsttaxeringen.
På sidan 20 f anförde departementschefen följande:
Sedan ingången av år 1985 har uppbörden av arbetsgivaravgifter
och av innehållen preliminär skatt samordnats. För att systemet
skall fungera smidigt är det viktigt att regler och rutiner är enkla
att tillämpa både för arbetsgivare och myndigheter. När det gäller
bilförmån har det hittills inte förelegat skyldighet för arbetsgivaren
18
att beräkna och innehålla preliminär skatt. Beträffande förmånerna
kost och bostad föreligger däremot en sådan skyldighet och en
enhetlighet i värderingen vid avgiftsberäkningen har där genom-
förts.
När det nu blir möjligt att värdera bilförmånen redan när den
skattskyldige åtnjuter den bör en motsvarande samordning göras.
Jag har i avsnitt 2.2.3 angett att begreppet jämkning av förmåns-
värdet inskränkts betydligt i förhållande till promemorians förslag.
Som jag där anfört är syftet att förmånsvärdet före jämkning skall
utgöra ett definitivt underlag för arbetsgivaravgifter och för
beräkning av det belopp på vilket preliminär skatt skall erläggas för
förmånen. Det bör i sammanhanget framhållas att för bilar äldre
än sex år får användas endast det värde som grundar sig på en
genomsnittsberäkning eftersom enbart detta värde med säkerhet
finns tillgängligt under inkomståret. Skulle det beträffande en
enskild skattskyldig föreligga synnerliga skäl för jämkning av
förmånsvärdet får den skattskyldige i stället vända sig till lokala
skattemyndigheten och begära beslut om jämkning av sin prelimi-
närskatt.
Vid förmån av fri bil förekommer det relativt ofta att förmånsvärdet
jämkas. Riksskatteverket meddelar varje år rekommendationer m.m. för
värdering av fri bil vid taxeringen. I rekommendationerna anges olika fall
där jämkning kan komma i fråga. Jämkning kan i dessa fall ske till lägst
ett halvt basbelopp. Det kan således vara fråga om betydande nedsätt-
ningar av förmånsvärdet.
Jämkningsmöjlighetema vid inkomsttaxeringen föreligger oavsett i
vilken form en verksamhet bedrivs. På socialavgiftssidan medför dock ett
jämkningsbeslut skilda effekter såvitt gäller förmåner som tillkommer
företagets ägare beroende på om en verksamhet drivs som en enskild
näringsverksamhet eller i aktiebolagsform.
Egenavgiftema för den som driver en enskild näringsverksamhet
beräknas på den taxerade inkomsten vari har beaktats ett eventuellt
jämkat förmånsvärde. Drivs verksamheten däremot i aktiebolagsform,
beräknas dock arbetsgivaravgifterna enligt 5 § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter, USAL, alltid på ett ojämkat förmånsvärde.
5 § USAL hänvisar i dag till 8 § första-fjärde styckena uppbördslagen
(1953:272), UBL. I 8 § andra-fjärde styckena UBL hänvisas till 42 § KL
angående värderingen av naturaförmåner vid beräkningen av preliminär
A-skatt. I punkt 2 av anvisningarna till 42 § finns reglerna för hur en
bilförmån skall värderas. I punkt 4 av anvisningarna till 42 § ges en
möjlighet att jämka detta värde uppåt eller nedåt om synnerliga skäl
föreligger. Först i femte stycket av 8 § UBL hänvisas dock till denna
jämkningsmöjlighet varför den inte är tillämplig vid beräkning av
underlaget för arbetsgivaravgifter. Däremot gäller den vid beräkning av
den preliminära A-skatten.
Prop. 1991/92:129
19
2.2 Uttag av socialavgifter vid jämkning
Prop. 1991/92:129
2.2.1 En justeringsmöjlighet införs
Mitt förslag: Det infors en möjlighet att justera det värde som
ligger till grund för arbetsgivaravgifter när förutsättningar föreligger
för att få värdet jämkat vid taxeringen.
Justeringsmöjligheten infors för bilförmån och kostförmån.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: En grundprincip är och bör vara att samma
värde skall utgöra underlag för beräkning av både preliminär skatt och
arbetsgivaravgifter.
Det torde framstå som omotiverat och orättvist för många näringsidkare
att valet av verksamhetsform avgör möjligheten till justering av under-
laget för socialavgifter. Dessa skillnader kan, som jag nyss anfört, vara
av avsevärd ekonomisk betydelse. På ett förmånsvärde av fri bil år 1992
som jämkas från 59 160 kr. (Volvo 740 GL 1992 års modell) till 16 850
kr. blir i dag egenavgiftema 5 686 kr. medan arbetsgivaravgifterna blir
20 584 kr.
Det finns därför enligt min mening starka skäl för att införa en
möjlighet att justera även det värde som ligger till grund för ar-
betsgivaravgifter när förutsättningar föreligger för att få värdet jämkat
vid taxeringen. En sådan möjlighet bör inte vara begränsad till bilförmån
utan bör gälla även för kostförmån. Den torde dock i praktiken främst få
betydelse för värdet av bilförmån med hänsyn till de relativt stora belopp
det kan vara fråga om beträffande denna förmån.
Skäl som talar emot en sådan möjlighet är av främst administrativ art.
Regeländringen medför i viss mån ökad arbetsbelastning för skatte-
förvaltningen och väcker bl.a. frågor om vem som skall kunna begära ett
beslut om ett justerat förmånsvärde, när justeringen skall kunna begäras
och hur besluten skall vara utformade. I det följande skall jag närmare
belysa dessa problem.
2.2.2 \bm skall kunna begära ett beslut om ett justerat förmånsvärde
Mitt förslag: Arbetsgivaren ges möjlighet att själv ansöka om en
justering av förmånsvärdet om han anser att värdet av den förmån
han utger till den anställde inte motsvarar det schablonvärde som
förmånen annars skall tas upp till.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget.
20
Skälen för mitt förslag: I dag är det arbetstagaren som själv ansöker Prop. 1991/92:129
om jämkning av förmånsvärdet vid uttaget av preliminärskatt och
inkomsttaxeringen i den mån han önskar någon jämkning.
Införs en möjlighet att justera förmånsvärdet vid beräkning av
underlaget för arbetsgivaravgifter blir det av intresse för arbetsgivaren att
han får en möjlighet att själv ansöka om en justering av förmånsvärdet
om han anser att värdet av den förmån han utger till den anställde inte
motsvarar det schablonvärde som förmånen annars skall tas upp till.
Arbetsgivaren bör ges en sådan möjlighet.
Möjligheten for arbetsgivaren att ansöka om justering av ett förmåns-
värde bör av främst praktiska skäl vara frikopplad från den anställdes
möjlighet att enligt gällande regler ansöka om ett jämkat förmånsvärde
i samband med en ansökan om jämkning av den preliminära A-skatten
enligt 45 § UBL. En sammankoppling med jämkningsinstitutet enligt
UBL skulle leda till att en arbetsgivare inte skulle kunna få förmånsvär-
det justerat i de fall en anställd först vid taxeringen begär att få
förmånsvärdet jämkat. Särskilda svårigheter skulle också uppkomma när
den anställde betalar B-skatt. Förutsättningarna för att få en justering av
underlaget för arbetsgivaravgifter bör dock givetvis vara desamma som
för jämkning vid taxeringen.
En arbetsgivare som vill kunna beräkna underlaget för arbetsgivarav-
gifterna på ett justerat förmånsvärde ansöker enligt den nu föreslagna
ordningen om detta med stöd av 5 § USAL. Om en arbetsgivare ansöker
om och får ett sådant beslut skall han ha rätt att använda sig av det
justerade värdet vid beräkning av arbetsgivaravgifterna oavsett om den
anställde ansökt om jämkning vid inkomsttaxeringen. Arbetsgivaren bör
vara tvungen att tillämpa det justerade värdet även vid beräkning av den
preliminära skatten eftersom samma värde normalt bör gälla för både
beräkning av preliminärskatt och arbetsgivaravgifter.
Om den anställde av någon anledning inte vill att preliminärskatteav-
draget beräknas på ett justerat förmånsvärde, han kan t.ex. ha sidoin-
komster eller av andra skäl inte bry sig om att begära jämkning, är han
oförhindrad att begära att arbetsgivaren gör ett högre preliminärskatteav-
drag.
En arbetsgivare som ansöker om en justering av förmånsvärdet för
förmåner som han utger till sina anställda skall göra detta hos den
skattemyndighet där arbetsgivaren är registrerad för inbetalning och
redovisning av arbetstagarens skatt. Skattemyndigheten bestämmer då ett
justerat förmånsvärde som arbetsgivaren sedan tillämpar vid beräkningen
av arbetsgivaravgifter och preliminärskatt.
Arbetsgivarens möjlighet att begära och få ett beslut om att få använda
ett justerat förmånsvärde blir således ett institut som är helt fristående
från det befintliga jämkningsinstitutet.
3 Riksdagen 7997/92. 7 sand. Nr 129
21
2.2.3 Arbetstagarens möjlighet att erhålla jämkning
Prop. 1991/92:129
Mitt förslag: Den anställdes möjlighet att erhålla jämkning ändras
inte. Det skall åligga arbetsgivaren att underrätta den anställde om
att arbetsgivaren har fått ett beslut om justerat förmånsvärde enligt
5 § USAL.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: RSV och Svenska Taxiförbundet tillstyrker
förslaget i sin helhet. RFV tillstyrker förslaget men anför att den anställde
bör få möjlighet att yttra sig före skattemyndighetens beslut eftersom det
kan påverka hans pensions- och sjukpenninggrundande inkomst.
Skälen för mitt förslag: Om den anställde vill ha jämkning av den
preliminära A-skatten ansöker han om detta hos skattemyndigheten i det
län där hans hemortskommun är belägen. Om den anställde därvid vill
ha ett jämkat förmånsvärde vid preliminärbeskattningen måste han uppge
detta i sin ansökan. Skattemyndigheten fattar sedan ett beslut om jämk-
ning av den preliminära A-skatten där även ett eventuellt jämkat förmåns-
värde kan utgöra en grund för beslutet.
För att undvika att en jämkning av ett förmånsvärde beaktas dubbelt,
både vid beslut enligt den föreslagna lydelsen av 5 § USAL och vid ett
beslut om jämkning av preliminärskatten, bör det åligga arbetsgivaren att
underrätta den anställde om att arbetsgivaren har fått ett beslut om
justerat förmånsvärde enligt 5 § USAL. Den anställde har då möjlighet
att uppge detta i sin jämkningsansökan. Det synes lämpligast att denna
underrättelseskyldighet åligger arbetsgivaren och inte skattemyndigheten
eftersom skattemyndigheten när den beslutar om justering av förmånsvär-
det i vissa fall inte kommer att veta vilka av arbetsgivarens anställda som
kommer att åtnjuta förmånen. Ett företag kan exempelvis ha en bil som
en eller flera anställda får disponera under sådana förhållanden att
jämkningsskäl föreligger. En underrättelse kan ske exempelvis genom en
uppgift på lönebeskedet.
Uppgiften kan vara av intresse för den anställde även av kontrollskäl.
Skulle den anställde anse att beslutet om justerat förmånsvärde är
felaktigt har han möjlighet att hos skattemyndigheten initiera att det tas
upp till prövning på nytt.
RFV har i sitt remissyttrande förordat att den anställde får möjlighet
att yttra sig före skattemyndighetens beslut eftersom det enligt de i
promemorian föreslagna reglerna kan påverka hans pensions- och
sjukpenninggrundande inkomst.
Jag har i och för sig förståelse för denna synpunkt. Som jag redan
framhållit vet emellertid skattemyndigheten inte alltid i förväg vilka
skattskyldiga som kommer att beröras av ett beslut. Det är därför av
praktiska skäl knappast möjligt att generellt ha en sådan ordning som
RFV föreslagit.
22
Det finns emellertid ändå anledning att mot bakgrund av RFV:s
synpunkter företa vissa ändringar i förhållande till promemorians förslag
och även i förhållande till det till lagrådet remitterade förslaget.
Pensions- och sjukpenninggrundande inkomst bestäms för närvarande,
i likhet med underlaget för arbetsgivaravgifter, på ett ojämkat förmåns-
värde, även om jämkning skett vid inkomsttaxeringen. När underlaget för
arbetsgivaravgifter justeras enligt den nu föreslagna bestämmelsen i 5 §
USAL bör också normalt underlaget för pensions- och sjukpenninggrun-
dande inkomst justeras på motsvarande sätt. Med hänsyn till bl. a. vad jag
tidigare anfört om svårigheterna för skattemyndigheten att veta vilka
arbetstagare som berörs framstår det dock som olämpligt att ett beslut om
justerat förmånsvärde enligt 5 § USAL skall vara bindande vid fastställ-
ande av pensions- och sjukpenninggrundande inkomst. Förmånsvärdet bör
kunna prövas självständigt i sistnämnda sammanhang. Föreligger skäl för
det bör således vid fastställandet av pensions- och sjukpenninggrundande
inkomst avvikelse få göras från ett förmånsvärde som beslutats av
skattemyndigheten med stöd av 5 § andra stycket USAL. Någon sådan
möjlighet fanns inte i promemorieförslaget och inte heller i lagrådsre-
missens förslag. Skäl att avvika från skattemyndighetens beslut om
justerat förmånsvärde kan exempelvis finns när den skattskyldige i sin
självdeklaration lämnat sådana upplysningar att det framgår att förutsätt-
ningar för jämkning inte föreligger.
I enlighet med vad jag nu har anfört bör ändringar företas i 4 § lagen
(1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring och 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring, AFL.
Det justerade förmånsvärdet bör anges på kontrollavgiften. Att ett
justerat värde använts bör dessutom anges särskilt. En sådan ordning för
kontrolluppgiften kräver ändringar i 3 kap. 7 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter.
2.2.4 Vid vilken tidpunkt skall förmånsvärdet kunna justeras
Prop. 1991/92:129
Mitt förslag: Justering av förmånsvärdet vid beräkning av ar-
betsgivaravgifter skall kunna medges endast från och med den
kalendermånad då beslut om justering meddelats av skattemyn-
digheten, med de undantag som följer av möjligheten att i efterhand
hos skattemyndigheten begära att månads- eller årsavgiften fastställs.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: Uppbörden av arbetsgivaravgifter är ett i
princip slutet system där arbetsgivaren varje månad redovisar och betalar
de avgifter som belöper på föregående månads löner och förmåner.
Arbetsgivaren kan dock begära att skattemyndigheten i efterhand
fastställer månadsavgiften eller årsavgiften. Om en arbetsgivare tidigare
23
redovisat en för hög månadsavgift kan han genom att lämna en ny Prop. 1991/92:129
deklaration rätta de tidigare lämnade uppgifterna. För att återbetalning
skall kunna ske krävs i dessa fäll ett särskilt fästställelsebeslut från
skattemyndigheten. Beslut som meddelas senast den 1 mars året efter
utgiftsåret skall därvid avse endast månadsavgift, medan beslut därefter
kan avse årsavgift.
Vid införandet av en schabloniserad beskattning av bilförmåner
betonade den dåvarande departementschefen, som jag i det föregående
anfört, vikten av att ha ett system för uppbörd av preliminärskatt och
beräkning av arbetsgivaravgifter som är smidigt och lätt att tillämpa både
för arbetsgivare och myndigheter. Detta bör givetvis gälla även fortsätt-
ningsvis.
I de flesta fall då en justering av underlaget för socialavgifter blir
aktuell bör denna kunna beviljas före ingången av det aktuella utgiftsåret
och då vanligtvis avse hela detta år. Om anställningen påböijas under ett
löpande år eller förmånen av någon annan anledning erhålls först en tid
in på året kan justering beviljas för den del av året för vilken förmånen
erhålls. I dessa fall utgör inte systemet med en sluten uppbördsperiod för
varje månad något problem.
I vissa undantagsfall kan dock behovet av justering vara svårt att
förutse vid ingången av utgiftsåret. Den anställde kan t.ex. bli långvarigt
sjuk och därför inte ha möjlighet att utnyttja bilförmånen.
Den enskilde arbetstagaren har i sådana fall alltid möjlighet att vid
taxeringen ansöka om jämkning av förmånsvärdet.
Genom den nämnda möjligheten att begära att skattemyndigheten i
efterhand fastställer månads- eller årsavgift ges emellertid även ar-
betsgivaren möjlighet att i efterhand erhålla justering av underlaget för
socialavgifter. Detta förfarande medför i och för sig vissa komplikationer
både för arbetsgivare och skattemyndigheter. Med hänsyn till att dessa
fall torde bli sällan förekommande bör dock denna möjlighet till
korrigering av avgiftsunderlaget kunna tillåtas.
Det saknas enligt min mening mot bakgrund av det anförda skäl att
frångå den gällande principen med kalendermånaden som en i princip
sluten period. Justering av förmånsvärdet vid beräkning av arbetsgivarav-
gifter bör således kunna medges endast från och med den kalendermånad
då beslut om justering meddelats av skattemyndigheten med de undantag
som följer av möjligheten att i efterhand hos skattemyndigheten begära
att månads- eller årsavgiften fastställs.
Möjlighet till justering av förmånsvärdet vid beräkning av ar-
betsgivaravgifter uppnås lagtekniskt genom att i ett nytt andra stycke i
5 § USAL införs en regel om att skattemyndigheten, när det föreligger
fall som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 § KL, på
framställning av arbetsgivaren får bestämma värdet av förmånen med
hänsyn härtill.
Samtidigt föreslås en ändring i 8 § UBL innebärande att skattepliktiga
förmåner vid beräkning av preliminär skatt skall tas upp till ett värde
som bestäms i enlighet med 5 § andra stycket USAL när ett beslut enligt
denna bestämmelse föreligger.
24
I dag saknas möjlighet att vid beräkning av preliminär skatt och
socialavgifter beakta ett förmånsvärde för bil av årsmodell som är äldre
än fem år som bestämts med tillämpning av punkt 2 tredje stycket andra
meningen av anvisningarna till 42 § KL. En sådan möjlighet bör också
införas. Lagtekniskt föreslås detta ske genom en bestämmelse i 5 § andra
stycket USAL. Tillsammans med den föreslagna förändringen i 8 § UBL
kommer ett förmånsvärde som bestämts med tillämpning av denna regel
att kunna beaktas vid beräkningen av socialavgifter och preliminär skatt
och inte som i dag endast vid inkomsttaxeringen.
2.2.5 Uttagsbeskattning för mervärdeskatt
Prop. 1991/92:129
Mitt förslag: Beskattningsvärdet vid uttagsbeskattning för mer-
värdeskatt skall kunna grundas på ett justerat förmånsvärde.
Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med mitt.
Remissinstanserna: RFV och Svenska Taxiförbundet tillstyrker
förslaget. RSV tillstyrker i princip men föreslår vissa redaktionella
ändringar av lagtexten.
Skälen för mitt förslag: Utnyttjar ägaren av t.ex. en taxirörelse en
personbil som utgör en skattepliktig tillgång i rörelsen för privat bruk
föreligger ett skattepliktigt uttag enligt lagen (1968:430) om mervärde-
skatt. Beskattningsvärdet är därvid enligt anvisningarna till 14 §
mervärdeskattelagen detsamma som anges i 5 § USAL. Här liksom vid
inkomsttaxeringen föreligger ingen skillnad mellan olika företagsformer.
Beskattningsvärdet är alltid det ojusterade förmånsvärdet oavsett om
verksamheten drivs som en enskild näringsverksamhet eller i ak-
tiebolagsform.
Den föreslagna ändringen av 5 § USAL medför tillsammans med en viss
justering av anvisningarna till 14 § mervärdeskattelagen att även
beskattningsvärdet vid uttagsbeskattning för mervärdeskatt kommer att
kunna grundas på ett justerat förmånsvärde. Den av RSV föreslagna
redaktionella förändringen av lagtexten har här beaktats.
2.2.6 Ikraftträdande
Mitt förslag: Lagändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1992 och
bli tillämpliga på förmåner som utges efter detta datum.
Promemorians förslag: I promemorian föreslås att lagändringarna
skall träda i kraft den 1 juli 1992 och bli tillämpliga på förmåner som
utges efter utgången av år 1991.
Remissinstanserna: RFV och Svenska Taxiförbundet tillstyrker
förslaget. RSV anser att ikraftträdandet bör skjutas upp till den 1 januari
25
1993 eller att de nya bestämmelserna i vart fall tillämpas tidigast från den Prop. 1991/92:129
1 juli 1992. Verket anför att vid en retroaktiv jämkning av avgiftsunder-
laget måste en motsvarande prövning av uppbördsdeklarationer som
arbetsgivaren redan lämnat göras, vilket kommer att medföra betydande
merarbete. Anställda, för vilkas förmåner arbetsgivaren begär jämkning
av underlaget för arbetsgivaravgifter, kan redan ha fått ett beslut om
jämkning av förmånsvärde. Detta beslut skulle behöva ändras för att
undvika "dubbeljämkning" och kvarstående skatt för den anställde. Även
för de skattejämkningar som görs efter ikraftträdandet kan problem
uppkomma i de fäll arbetsgivaren begär justering av avgiftsunderlaget.
För att inte skattejämkningen skall bli felaktig måste den anställde i sin
ansökan ange att förmånsvärdet justerats genom arbetsgivarens försorg
samt det justerade värdet. Risken är enligt RSV uppenbar att den skatt-
skyldige förbiser att uppge att justering redan skett genom arbetsgivarens
försorg. RSV anför vidare att om lagen får retroaktiv verkan kan detta
även komma att leda till en retroaktiv förlust av pensionsgrundande
inkomst för den anställde.
Skälen för mitt förslag: Jag anser det angeläget att de nu föreslagna
förändringarna genomförs så snabbt som möjligt. Det hade därför varit
önskvärt att de nya reglerna hade kunnat gälla redan från och med den
1 januari i år. Som RSV påpekat skulle emellertid en retroaktiv
tillämpning leda till vissa betydande olägenheter. Det föreligger risk för
ett inte obetydligt antal "dubbeljämkningar" och därmed till att många
skattskyldiga får kvarstående skatt. En retroaktiv verkan skulle även
kunna leda till en retroaktiv förlust av pensionsgrundande inkomst för
den anställde. En omprövning skulle vidare i vissa fall få göras av de
uppbördsdeklarationer som arbetsgivaren redan lämnat.
Med hänsyn till dessa skäl anser jag att de föreslagna ändringarna bör
träda i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas på förmåner som utges efter
detta datum.
Även vid ett ikraftträdande vid denna tidpunkt föreligger en viss risk
för "dubbeljämkning". Problemet torde dock bli betydligt mindre i detta
fall och bör kunna motverkas genom information till i första hand
berörda arbetsgivare.
Mitt förslag: De särskilda bestämmelserna i kommunalskattelagen
som undantar anställdas aktieförvärv från förmånsbeskattning i vissa
fall utvidgas. Utvidgningen innebär att undantagsregeln även
omfattar förvärv av aktier o.d. i ett redan börsnoterat företag.
Skälen för mitt förslag: En anställds förvärv av värdepapper till
underpris från ägaren till det företag där han arbetar eller direkt från
företaget utgör i princip en skattepliktig löneförmån.
26
Beskattningsfrågan kan dock vara svårbedömd bl.a. med hänsyn till Prop. 1991/92:129
svårigheterna att värdera förmånen. Det finns därför en undantagsregel
i punkt 3 a av anvisningarna till 32 § KL som syftar till att klargöra inom
vilken ram anställda i ett aktiebolag kan förvärva aktier i bolaget utan att
förmånsbeskattas.
En förutsättning för att undantagsregeln skall kunna tillämpas är att
aktierna i bolaget vid tiden för värdepappersförsäljningen inte är
börsnoterade eller noterade på den s.k. OTC-listan. Undantagsregeln
gäller dessutom inte för anställda som köpt värdepapper för mer än
30 000 kr. Regeln tillämpas vidare endast när de anställdas förvärv skett
på samma villkor som gällt för allmänheten och de anställdas förvärv
tillsammans med förvärv som görs av aktieägare i bolaget inte avser mer
än 20 % av det totala antalet utbjudna värdepapper.
Det bör också anmärkas att för att en förmånsbeskattning över-
huvudtaget skall bli aktuell krävs att de anställda ges en formell eller
faktisk företrädesrätt att förvärva värdepapper till underpris.
Riksdagen gav i slutet av förra året regeringen ett bemyndigande att
genomföra en privatisering av vissa statliga företag (prop. 1991/92:69,
NU 10, rskr. 92). I riktlinjerna för försäljningen av företagen anges att
de anställda bör få möjlighet att bli delägare i de företag där de arbetar.
Under förberedelserna för försäljningen av de helt eller delvis statligt
ägda företagen har det uppmärksammats att den aktuella undantagsregeln
för förmånsbeskattningen inte omfattar erbjudanden om att förvärva
aktier i ett redan noterat företag och att detta försvårar en önskvärd
breddning av aktieägandet. Det finns därför anledning att ställa frågan
om inte undantagsregeln även borde vara tillämplig på värdepappersför-
värv i noterade bolag.
Vid emissioner och aktieförsäljningar utnyttjas allt oftare finansiella
instrument som innehåller en option eller konverteringsrätt. Inte sällan
kan värdet på en rätt att vid ett framtida tillfälle förvärva noterade aktier
vara svårbedömt. En utvidgning av undantagsregeln kan här skapa full
klarhet i beskattningsfrågan och underlätta för de anställda att bli
delägare i det egna företaget.
Enligt min mening medför beloppstaket på 30 000 kr. jämte kraven i
undantagsregeln att de anställdas förvärv skall ske på samma villkor som
gäller för allmänheten och att de anställdas och aktieägarnas förvärv
sammantaget skall rymmas inom 20 % av de nyemitterade resp, sålda
aktierna ett tillräckligt skydd mot ett kringgående av förmånsbeskattning-
en. Med en 80-procentig tilldelning till allmänheten kan de anställda på
detta sätt inte rimligen tillföras värden av sådan betydelse att ett undantag
från förmånsbeskattningen kommer i konflikt med skattesystemets grund-
läggande principer. Jag vill också understryka att undantaget närmast har
karaktären av uppskov med beskattningen eftersom en värdestegring
beskattas som kapitalvinst när den anställde säljer värdepappren. Det
finns alltså inte skäl att behandla förvärv av aktier i bolag som tidigare
introducerats på marknaden annorlunda än övriga aktier.
Jag föreslår därför en utvidgning av undantagsregeln så att regeln även
omfattar aktier m.m. i ett redan noterat bolag.
27
Jag är i detta sammanhang inte beredd att ta upp och göra en bedöm- Prop. 1991/92:129
ning i de näraliggande frågorna om värderingen av förmån att förvärva
aktier o.d. från arbetsgivaren och beskattningstidpunkten i fäll då undan-
tagsregeln inte är tillämplig. Enligt min uppfattning finns det dock skäl
att överväga om de nuvarande reglerna - som för övrigt skärptes avsevärt
genom lagstiftning hösten 1989 - innebär en lämplig lösning av dessa
beskattningsfrågor. Jag utesluter därför inte framtida justeringar av reg-
lerna på detta område.
Mitt förslag föranleder en ändring i punkt 3 a av anvisningarna till
32 § KL. Undantagsregeln gäller nu endast aktier, konvertibla skul-
debrev, vinstandelsbevis och skuldebrev förenade med optionsrätt. I
förslaget vidgas regeln till att omfatta även andra finansiella instrument
som utnyttjas för att ge ut aktier på marknaden. Regeln kommer
därigenom att omfatta bl.a. aktieoptioner som är knutna till eller
fristående från skuldebrev och skuldebrev som ges ut anknutna till såväl
en köp- som en teckningsoption som avser aktier.
Den nya regeln bör gälla redan för inkomståret 1992.
4.1 Justering av det särskilda grundavdraget för folkpensionärer
Mitt förslag: Bestämmelsen i kommunalskattelagen som reglerar
folkpensionärers rätt till särskilt grundavdrag anpassas till de nya
reglerna i lagen om allmän försäkring om möjlighet till uttag av
även en fjärdedels ålderspension.
Skälen för mitt förslag: I prop. 1991/92:149 om avskaffande av
delpensionsförsäkringen m.m. föreslår regeringen att delpensionsför-
säkringen avskaffas fr.o.m. den 1 juni 1992. Det föreslås vidare att en
möjlighet införs inom den allmänna pensioneringen att göra uttag av även
en fjärdedels ålderspension, vilket bl.a. föranleder ändringar i lagen om
allmän försäkring. Enligt nu gällande regler kan uttag av ålderspension
endast begränsas till hälften av pensionen. De föreslagna ändringarna
föranleder en konsekvensändring av reglerna om särskilt grundavdrag för
folkpensionärer i punkt 1 av anvisningarna till 48 § KL, så att den också
skall omfatta en fjärdedels ålderspension.
4.2 Särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster
Mitt förslag: Särskild löneskatt skall inte tas ut på inkomster av
bl.a. passiv näringsverksamhet som understiger 1 000 kr.
28
Skälen för mitt förslag: Vid beräkning av arbetsgivaravgifter och
egenavgifter finns regler om att avgifter inte skall erläggas om ersättning-
en inte uppgått till 1 OOO kr. [2 kap. 4 § 1. lagen (1981:691) om
socialavgifter, SAL] respektive om avgiftsunderlaget understiger 1 000
kr. (3 kap. 3 § fjärde stycket SAL).
I lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
SLF, finns motsvarande beloppsgräns vad beträffar de ersättningar som
regleras i 1 § genom en hänvisning i denna paragraf till 2 kap. 3-5 §§
SAL.
Däremot finns vad beträffar de inkomster som regleras i 2 § SLF, bl.a.
inkomst av passiv näringsverksamhet, ingen regel av innebörd att en
beloppsgräns på 1 000 kr. skall tillämpas även här. Av praktiska skäl bör
samma gräns gälla för alla inkomster som skall beläggas med särskild
löneskatt.
Jag förslår därför att en sådan beloppsgräns införs genom ett tillägg till
2 § SLF.
4.3 Beräkning av preliminär A-skatt för den som inte tillhör svenska
kyrkan
Mitt förslag: Om en skattskyldig har rätt att få sin slutliga skatt
nedsatt på grund av att han inte tillhör svenska kyrkan skall hänsyn
tas till nedsättningen även vid beräkning av preliminär A-skatt enligt
tabell. Förutsättningen för att en skattskyldig skall få nedsättning av
församlingsskatten skall vara att den skattskyldige inte tillhörde
svenska kyrkan den 1 november året före inkomståret.
Skälen för mitt förslag: Den som inte är medlem i svenska kyrkan
skall betala endast den del av församlingsskatten som är avsedd att täcka
kostnaderna för kyrkans begravningsverksamhet. Denna andel anses vara
25 % av den kyrkliga utdebiteringen (jfr prop. 1991/92:100, Bilaga 8,
s. 141).
Bestämmelserna om nedsättning av slutlig och tillkommande skatt för
den som inte är medlem i svenska kyrkan finns i lagen (1951:691) om
viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan.
Nuvarande bestämmelser i UBL innebär att även den preliminära B-
skatten kan sättas ned i de fall skatten tas ut enligt bestämmelserna i 13 §
1 mom. första stycket UBL. Så blir fallet när den slutliga skatt som
ligger till grund för debiteringen av den preliminära skatten har nedsatts.
Däremot finns ingen bestämmelse om att den preliminära A-skatten skall
sättas ned i de fall den betalas enligt huvudregeln genom att arbetsgivaren
gör skatteavdrag på lön, dvs. när A-skatten skall beräknas enligt skatte-
tabell, och arbetstagaren inte har begärt jämkning av den preliminära
skatten. I fråga om särskilda beslut i enskilda fall, t.ex. jämkningsbeslut,
anses bestämmelserna i UBL inte hindra att skattemyndigheten även vid
ett beslut om preliminär A-skatt eller B-skatt beaktar nedsättningen i den
4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 129
Prop. 1991/92:129
29
slutliga skatten när myndigheten har uppgift om att sådan nedsättning Prop. 1991/92:129
skall ske. Skattemyndigheten saknar emellertid inte sällan denna uppgift
när jämkningsbeslutet skall lättas.
För inkomståret 1992 varierar församlingsskatten mellan 0,40 kr. och
2,54 kr. Den slutliga skatten kan alltså i vissa fall komma att sättas ned
med ett betydande belopp. Nuvarande ordning medför att en arbetstagare
som inte är medlem i svenska kyrkan vid ingången av inkomståret inte
sällan betalar en för hög preliminär skatt.
Enligt min mening bör huvudprincipen i 3 § 1 mom. UBL, dvs. att den
skattskyldige skall betala en preliminär skatt som så nära som möjligt kan
antas motsvara den slutliga skatten, tillämpas även i nu aktuellt fall. En
sådan ordning är emellertid av praktiska skäl inte möjlig om förhållan-
dena vid inkomstårets ingång skall vara avgörande för rätten till lindring
i skattskyldigheten. Den avgörande tidpunkten måste flyttas till sådan tid
före inkomstårets början att skattemyndigheterna hinner med att beakta
nedsättningen när skattsedlarna på preliminär A-skatt utfärdas. En
lämplig tidpunkt är den 1 november året före inkomståret vilket datum
nu är avgörande när det gäller att bestämma den skattskyldiges hemorts-
kommun enligt 66 § KL. Jag föreslår detta.
Mitt förslag föranleder ändringar i 5 § UBL, 2 och 4 §§ lagen om viss
lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan och
1 § lagen (1992:000) om ändring i lagen om viss lindring i skattskyl-
digheten för den som icke tillhör svenska kyrkan.
I ett nytt andra stycke i 5 § UBL har tagits in en bestämmelse om att
det vid beräkning av preliminär A-skatt enligt skattetabell skall tas
hänsyn också till sådan nedsättning av den slutliga skatten som en
skattskyldig har rätt till enligt 1 § första meningen lagen om viss lindring
i skattskyldigheten för den som inte tillhör svenska kyrkan. Regeln gäller
även för sådan skattskyldig beträffande vilken det finns fastställd en
sådan särskild skattetabell som avses i 4 § 3 mom. andra stycket, dvs.
en tabell avseende en skattesats i femtiotal ören. I detta fall skall - sedan
den utdebitering som är aktuell för den skattskyldige avrundats enligt
reglerna i första stycket - valet stå mellan den särskilda tabellen och en
tabell som avser hela kronor.
De statsfinansiella effekterna av de föreslagna förändringarna kan inte
antas bli annat än obetydliga.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet
upprättats förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare,
3. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
30
4. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrun- Prop. 1991/92:129
dande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
6. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
7. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter,
8. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
9. lag om ändring i lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyl-
digheten för den som icke tillhör svenska kyrkan,
10. lag om ändring i lagen (1992:000) om ändring i lagen (1951:691)
om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska
kyrkan.
Förslagen under punkterna 2, 4 och 5 har upprättats i samråd med
statsrådet Könberg.
Lagrådets yttrande har inhämtats beträffande förslagen under punkterna
2 och 4-7 samt del av förslaget under punkten 3.
Övriga lagförslag är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle
sakna betydelse.
5 § UBL, 3 kap. 2 § AFL och 2 § SLF föreslås ändrade även i prop.
1991/92:112 om F-skattebevis m.m.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de upprättade
lagförslagen.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag föredraganden har
lagt fram.
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter1 från arbetsgivare skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5
Skattepliktiga naturaförmåner
skall tas upp till ett värde som
bestäms i enlighet med 8 § första-
fjärde styckena uppbördslagen
(1953:272).
§
Skattepliktiga förmåner skall tas
upp till ett värde som bestäms i en-
lighet med 8 § första-fjärde styck-
ena uppbördslagen (1953:272).
Om det föreligger fall som avses
i punkt 2 tredje stycket andra me-
ningen eller punkt 4 andra stycket
av anvisningarna till 42 § kom-
munalskattelagen (1928:370), får
skattemyndigheten på framställning
av arbetsgivaren bestämma värdet
av förmånen med hänsyn härtill.
Arbetsgivaren skall underrätta
arbetstagare som berörs av skat-
temyndighetens beslut.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas på förmåner som
utges efter ikraftträdandet.
'Lagen omtryckt 1991:98.
Prop. 1991/92:129
Bilaga 1
32
2 Förslag till Prop. 1991/92:129
Härigenom föreskrivs att 8 § uppbördslagen (1953:272)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §
Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst andra förmåner skall pre-
liminär A-skatt beräknas efter inkomstförmånemas sammanlagda värde.
Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall förmånsvärdet
sättas ned med ersättningens belopp.
Värdet av bilförmån skall beräknas enligt punkt 2 utom tredje stycket
andra meningen av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen
(1928:370).
Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte är
semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i
områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader.
Förmånsvärdet av en bostad inom varje område skall bestämmas till det
genomsnittliga värdet för jämförbara bostäder inom området. Om
bostaden är belägen utom tätort med närmaste omgivning skall dock
värdet bestämmas till det lägsta av nämnda genomsnittsvärden reducerat
med tio procent.
Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena skall
beräknas enligt 42 § andra stycket kommunalskattelagen samt punkt 1
andra och tredje styckena och punkt 3 av anvisningarna till den paragra-
fen.
Föreligger fall som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till
42 § kommunalskattelagen får skattemyndigheten bestämma värdet av
förmånen med hänsyn härtill.
Om skattemyndigheten bestämt
värdet av förmänen enligt be-
stämmelserna i 5 § andra stycket
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare
skall detta värde användas även
vid beräkning av preliminär A-
skatt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
'Lagen omtryckt 1991:97.
33
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:129
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Värdet av skattepliktiga förmåner
i annat än pengar till arbetstagare,
som skall betala sjömansskatt, skall
uppskattas i enlighet med vad som
föreskrivs av regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer. Skattepliktiga förmåner
skall i andra fell tas upp till ett
värde som bestäms i enlighet med
8 § första-fjärde och sjätte styck-
ena uppbördslagen (1953:272).
anställning skall avdrag göras för
4 §2
Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad
som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.
Värdet av skattepliktiga förmåner
i annat än pengar till arbetstagare,
som skall betala sjömansskatt, skall
uppskattas i enlighet med vad som
föreskrivs av regeringen eller den
myndighet som regeringen be-
stämmer. Skattepliktiga förmåner
skall i andra fall tas upp till ett
värde som bestäms i enlighet med
8 § första-fjärde styckena upp-
bördslagen (1953:272).
Vid beräkning av inkomst av
kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den
mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger
fyratusen kronor.
Särskilda förskrifter angående beräkning av sådan inkomst av
anställing, som enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs
till intäkt av näringsverksamhet meddelas av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.
Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av
en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid beräkning av pensionsgrun-
dande inkomst som avser tid före ikraftträdandet.
1 Lagen o intryckt 1976:1015.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015.
2Senaste lydelse 1990:660.
34
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän för-
säkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §2
Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner som en försäkrad kan antas komma att tills
vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller
enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av
annat förvärvsarbete). Med inkomst av anställning likställs kostnads-
ersättning som inte enligt 10 § uppbördslagen (1953:272) undantas vid
beräkning av preliminär A-skatt. Som inkomst av anställning räknas dock
inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en
utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i arbetsgivarens verk-
samhet utom riket. I fråga om arbete som utförs utomlands av den som
av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land för arbete för arbets-
givarens räkning bortses vid beräkningen av sjukpenninggrundande in-
komst från sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet. Som inkomst av
anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte heller intäkt
som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskattelagen
(1928:370) eller sådan ersättning som enligt 1 § första stycket 2-6 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör under-
lag för nämnda skatt. Som inkomst av annat förvärvsarbete räknas inte
sådan ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring vid
arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda skatt. Den sjukpen-
ninggrundande inkomsten fastställs av försäkringskassan. Inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig
avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och
en halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall
i första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning
i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form
än pension räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under
ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd
hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall skall den som utför
arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen såsom
Prop. 1991/92:129
Bilaga 1
Lagen omtryckt 1982:120.
"Lydelse enligt prop. 1991/92:112.
35
Nuvarande lydelse Förslagen lydelse
arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning under
året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från
denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande in-
komsten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid
beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses
från ersättning som enligt 2 a § skall anses som inkomst av annat för-
värvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får från sådan ideell för-
ening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om
ersättningen från föreningen under året inte kan antas uppgå till minst ett
halvt basbelopp.
Prop. 1991/92:129
Bilaga 1
Beräkningen av den sjukpen-
ninggrundande inkomsten skall, där
förhållandena inte är kända för
försäkringskassan, grundas på de
upplysningar som kassan kan in-
hämta av den försäkrade eller
dennes arbetsgivare eller som kan
framgå av den uppskattning, som
vid taxering gjorts av den försäk-
rades inkomst. Inkomst av arbete
för egen räkning får ej beräknas
högre än som motsvarar skälig
avlöning för liknande arbete för
armans räkning. Om inkomsten helt
eller delvis utgörs av skattepliktiga
förmåner skall de tas upp till ett
värde som bestäms i enlighet med
8 § första-fjärde styckena upp-
bördslagen (1953:272).
Denna lag träder i kraft den 1 juli
Beräkningen av den sjukpen-
ninggrundande inkomsten skall, där
förhållandena inte är kända för
försäkringskassan, grundas på de
upplysningar som kassan kan in-
hämta av den försäkrade eller
dennes arbetsgivare eller som kan
framgå av den uppskattning, som
vid taxering gjorts av den försäk-
rades inkomst. Inkomst av arbete
för egen räkning får ej beräknas
högre än som motsvarar skälig
avlöning för liknande arbete för
armans räkning. Om inkomsten helt
eller delvis utgörs av skattepliktiga
förmåner skall de tas upp till ett
värde som bestäms i enlighet med
8 § första-fjärde och sjätte styck-
ena uppbördslagen (1953:272).
1992.
36
Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 14 § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:129
Bilaga 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 14 §
I vederlaget, saluvärdet eller inköpsvärdet inräknas vaije annan statlig
skatt eller avgift än mervärdeskatt.
Med vederlag avses vid omsättning mot kontant betalning den erhållna
likviden minskad med rabatt som direkt avgår från likviden och vid
annan omsättning det pris som överenskommits vid avtalets ingående
enligt utfärdad faktura eller arman handling. I vederlaget skall inräknas
avbetalningstillägg och varje annat pristillägg som skall erläggas av
köparen enligt avtalet utom ränta.
Vid beräkning av beskattningsvärde eller skattepliktig omsättning får
avdrag icke göras för s.k. villkorlig rabatt som utgår vid betalning inom
viss tid. Ej heller får avdrag göras för diskonto vid diskontering av
kund växel.
Vid omsättning som innebär att ny eller renoverad bilmotor lämnas till
bestämt pris mot att en renoveringsbar bilmotor av samma slag tages i
byte utan särskild värdering, skall i beskattningsvärdet icke inräknas
något värde för den inbytta motorn. Vad nu sagts gäller även vid annan
jämförlig omsättning.
Med saluvärde avses marknadsvärde enligt kommunalskattelagen, om
inget annat följer av sjunde och åttonde styckena.
Utgår gemensamt vederlag vid omsättning av varor eller tjänster, av
vilka en del inte är skattepliktiga, bestäms beskattningsvärdet genom
uppdelning av vederlaget efter skälig grund. Motsvarande gäller
saluvärde vid uttag.
Vid uttag av tjänst som avser fastighet anses saluvärdet motsvara
summan av nedlagda kostnader jämte ränta på eget kapital och värdet av
den skattskyldiges eget arbete.
Vid omsättning enligt punkt 2
första stycket g) av anvisningarna
till 2 § anses, såvitt avser nyttjande
av personbil för privat bruk, som
beskattningsvärde ett belopp som
överensstämmer med det schablon-
värde som enligt 5 § lagen (1984:
668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare har fastställts i
Vid omsättning enligt punkt 2
första stycket g) av anvisningarna
till 2 § anses, såvitt avser nyttjande
av personbil för privat bruk, som
beskattningsvärde ett belopp som
överensstämmer med det värde
som enligt 5 § lagen (1984:668)
om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare har bestämts i fråga
‘Senaste lydelse 1990:576.
37
Nuvarande lydelse Förslagen lydelse
fråga om tillhandahållande av bil- om tillhandahållande av bilförmån
förmån åt anställd. åt anställd. / fråga om den skatt-
skyldiges eget nyttjande får skat-
temyndigheten på ansökan bestäm-
ma beskattningsvärdet enligt de
grunder som anges i sistnämnda
lagrum.
Prop. 1991/92:129
Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
38
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 1
7
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Värdet av bilförmån skall dock
beräknas utan tillämpning av be-
stämmelserna i punkt 2 tredje
stycket andra meningen och punkt
4 andra stycket av anvisningarna
till 42 § nämnda lag. Värdet av
annan bostadsförmån än förmån av
semesterbostad skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i 8 §
tredje stycket uppbördslagen (1953:
272).
Det sammanlagda värdet av förmå
ap.
§*
Värdet av förmåner som utgått i
annat än pengar skall beräknas i
enlighet med bestämmelserna i
kommunalskattelagen (1928:370).
Vid beräkning av värdet av bilför-
mån och kostförmån skall dock
bestämmelserna i punkt 2 tredje
stycket andra meningen och punkt
4 andra stycket av anvisningarna
till 42 § nämnda lag tillämpas
endast i enlighet med beslut av
skattemyndigheten med stöd av 5 §
lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.
Värdet av annan bostadsförmån än
förmån av semesterbostad skall
beräknas i enlighet med be-
stämmelserna i 8 § tredje stycket
uppbördslagen (1953:272).
Om värdet av en förmån justerats
enligt 5 § andra stycket lagen
(1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare skall det-
ta anges.
merna skall anges särskilt för sig.
Prop. 1991/92:129
Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid
1993 års taxering.
'Senaste lydelse 1990:1136.
39
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-03-18
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-
Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1992 har reger-
ingen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare, m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Ulla
Werkell.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Prop. 1991/92:129
Bilaga 2
40
Prop. 1991/92:129
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Propositionens lagförslag 2
|
1 |
Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) |
2 |
|
2 |
Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd |
5 |
|
3 |
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) |
6 |
|
4 |
Lag om ändring i lagen (1959:551) om |
8 |
|
5 |
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän |
9 |
|
6 |
Lag om ändring i lagen (1968:430) om |
11 |
|
7 |
Lag om ändring i lagen (1990:325) om |
13 |
|
8 |
Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild |
14 |
|
9 |
Lag om ändring i lagen (1951:691) om viss |
15 |
|
10 |
Lag om ändring i lagen (1992:000) om ändring |
16 |
|
Utdrag |
ur regeringsprotokollet den 26 mars 1992 |
17 |
|
1 |
Inledning |
17 |
|
2 |
Socialavgifter på vissa förmåner när |
18 |
|
2.1 |
Bakgrund |
18 |
|
2.2 |
Uttag av socialavgifter vid jämkning |
20 |
|
2.2.1 En justeringsmöjlighet införs 2.2.2 Vem skall kunna begära ett beslut om |
20 | |
|
ett justerat förmånsvärde |
20 | |
|
2.2.3 Arbetstagarens möjlighet att erhålla | ||
|
jämkning |
22 | |
|
2.2.4 Vid vilken tidpunkt skall förmånsvärdet | ||
|
kunna justeras |
23 | |
|
2.2.5 Uttagsbeskattning för mervärdeskatt |
25 | |
|
2.2.6 Ikraftträdande |
25 | |
|
3 |
Anställdas förvärv av aktier |
26 |
41
28 Prop. 1991/92:129
4 Vissa övriga frågor
4.1 Justering av det särskilda grundavdraget for
folkpensionärer 28
4.2 Särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster 28
4.3 Beräkning av preliminär A-skatt för den som
inte tillhör svenska kyrkan 29
5 Statsfinansiella effekter 30
6 Upprättade lagförslag 30
7 Hemställan 31
8 Beslut 31
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag 32
Bilaga 2 Lagrådets yttrande 40
42
gotab 41131, Stockholm 1992