Prop.
1991/92:124
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 20 februari 1992 för de åtgärder och de ändamål
som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Bengt Westerberg
Börje Hörnlund
I propositionen föreslås ett nytt åtgärdssystem i form av arbetsmarknadsut-
bildning med arbetsplatsförlagd praktik - benämnd ungdomspraktik - för att
bekämpa arbetslösheten bland ungdomar under 25 år. Systemet skall vara
enkelt och enhetligt och omfatta hela arbetsmarknaden. Syftet är att ungdo-
marna skall få viktig yrkespraktik och arbetslivserfarenhet som ökar deras
möjligheter att konkurrera om arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Arbetsförmedling med jobbsökaraktiviteter skall erbjudas alla arbetssö-
kande ungdomar innan de kan anvisas ungdomspraktik. Utbildningsbidrag
enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning lämnas efter
viss tids arbetslöshet vid deltagande i sådana aktiviteter. Jobbsökaraktivite-
terna skall syfta till att i första hand finna ett arbete för den unga på den
reguljära arbetsmarknaden eller en lämplig utbildning. När något annat al-
ternativ inte finns skall arbetsförmedlingen erbjuda ungdomarna att delta i
ungdomspraktik på heltid. Ungdomarna skall själva aktivt delta i arbetet
med att ta fram sådana praktikplatser.
Ungdomspraktiken skall kunna fullgöras under en tid av sex månader. Ti-
den kan förlängas med ytterligare högst sex månader om det finns särskilda
skäl. Anvisningstiden för handikappade ungdomar skall kunna förlängas
med sex månader åt gången till dess de fyller 25 år. Under deltagande i ung-
domspraktik och inom ramen för denna skall ungdomarna fortlöpande delta
i jobbsökar-, väglednings- och yrkesvalsaktiviteter mellan fyra och åtta tim-
mar per vecka. Arbetsgivaren förser i övrigt den unga med handledning
m.m. och lämpliga praktiska uppgifter. 1
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 124
Utbildningsbidrag skall utgå till dem som deltar i ungdomspraktik. För Prop. 1991/92:124
ungdomar som inte fyllt 20 år bör bidraget vara 239 kr. per dag och för 20-
24-åringarna 338 kr. per dag.
Särskilda regler föreslås gälla för ungdomar som har rätt till ersättning från
arbetslöshetskassa liksom för vissa handikappade ungdomar som under
längre tid genomgår ungdomspraktik.
Systemet med särskilda inskolningsplatser föreslås upphävas. Vidare före-
slås att personer yngre än 25 år inte skall kunna anvisas beredskapsarbete.
Det föreslagna systemet med ungdomspraktik avses bedrivas som en för-
söksverksamhet under tiden den 1 juli 1992 - den 30 juni 1993.
Lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgi-
vare föreslås upphöra att gälla vid utgången av juni 1992. Upphävandet av
den lagen föranleder konsekvensändringar i annan lagstiftning, bl.a. i lagen
(1982:80) om anställningsskydd.
Härigenom föreskrivs att lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser
hos offentliga arbetsgivare skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1992.
Anställningar på särskilda inskolningsplatser upphör utan uppsägningstid
den 30 juni 1992. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överkla-
gande av beslut om återkallelse av anvisad plats som har meddelats före den
1 juli 1992.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:80) om anställningsskydd skall
ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:124
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §*
Denna lag gäller arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.
Från lagens tillämpning undantas dock
1. arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor
får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning,
2. arbetstagare som tillhör arbetsgivarens familj,
3. arbetstagare som är anställda för arbete i arbetsgivarens hushåll,
4. arbetstagare som har anvisats
beredskapsarbete, skyddat arbete beredskapsarbete eller skyddat ar-
eller arbete pä en särskild inskol-
ningsplats.
4. arbetstagare som har anvisats
bete.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
1 Senaste lydelse 1989:428.
Lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 § lagen (1976:600) om offentlig
anställning1 skall ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:124
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 kap.
6§
Lagen gäller inte arbetstagare
som har anvisats beredskapsarbete,
arbete på en särskild inskolningsplats
eller skyddat arbete.
Lagen gäller inte arbetstagare
som har anvisats beredskapsarbete
eller skyddat arbete.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
1 Lagen omtryckt 1991:600.
Härigenom föreskrivs att 48 § lagen (1973:370) om arbetslöshetsför-
säkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
48 §
Arbetslöshetskassans styrelse får från medlemskap i kassan utesluta den som
1. inte uppfyller och inte heller under de senaste sex månaderna uppfyllt
bestämmelse i kassans stadgar om arbete inom visst verksamhetsområde, el-
ler
2. medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilseledande
uppgift angående förhållande av betydelse för hans rätt till medlemskap eller
ersättning.
Vad som sägs i första stycket 1 får
inte tillämpas i fråga om försäkrad
som innehar anställning enligt lagen
(1989:425) om särskilda inskolnings-
platser hos offentliga arbetsgivare.
Prop. 1991/92:124
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
1 Lagen omtryckt 1991:1334.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1,
dels att i 17 kap. 1 § och 20 kap. 9 a §2 orden ”erkänd arbetslöshetskassa”
skall bytas ut mot ”arbetslöshetskassa”,
dels att 20 kap. 2 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 kap.
2 §3
Vid tillämpningen av bestämmelserna i 11 kap. 6 a § om försäkrad, som vår-
dar barn, skall med barn som där sägs likställas fosterbarn.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § och
11 kap. 6 a § likställas den, med vilken förälder är eller varit gift eller har
eller har haft barn, om de stadigvarande sammanbor.
Med förälder skall vid tillämpningen av bestämmelserna i 9 kap. 4 § likstäl-
las den som med socialnämndens tillstånd har tagit emot ett utländskt barn
för vård och fostran i syfte att adoptera det.
Har någon med socialnämndens medgivande tagit emot ett utländskt barn
i sitt hem här i landet för vård och fostran i adoptionssyfte, skall vid tillämp-
ning av bestämmelserna i 8 och 14 kap. om rätt till barnpension barnet anses
som barn till denne. I sådana fall anses barnet bosatt i Sverige, om den bli-
vande adoptivföräldern var bosatt här i landet vid den tidpunkt då han avled.
Enligt 2 § andra stycket lagen (1983:850) om undantag från vissa bestäm-
melser i uppbördslagen (1953:272) m.m. skall ersättning som avses i nämnda
lag i vissa fall anses som inkomst av annat förvärvsarbete vid tillämpning av
denna lags bestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst och pensions-
grundande inkomst. Vid tillämpning av sistnämnda bestämmelser gäller vi-
dare vad som i 22 c § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked.
Att ersättning enligt 16 § lagen
(1989:425) om särskilda inskolnings-
platser hos offentliga arbetsgivare är
att betrakta som inkomst av anställ-
ning vid tillämpning av bestämmel-
serna om sjukpenninggrundande in-
komst och pensionsgrundande in-
komst framgår av 22 § nämnda lag.
Prop. 1991/92:124
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse av
17 kap. 1 § 1988:881
20 kap. 9 a § 1991:215 (1991:363).
3 Senaste lydelse 1989:432.
Härigenom föreskrivs att punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunal-
skattelagen (1928:370) i punktens lydelse enligt lagen (1991:1153) om änd-
ring i nämnda lag samt ikraftträdande - och övergångsbestämmelserna till
lagen (1991:1153) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:124
Anvisningar
till 32 §
12. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskade-
försäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till
sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om förmånen grundas på förvärvs-
inkomst, som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under
nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning
till smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på
grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i
arbete eller på grund av militärtjänstgöring.
Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäk-
ring, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när-
ståendevård samt ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 §
lagen (1991:1047) om sjuklön utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej så-
dan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader.
Korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt stu-
diestödslagen (1973:349), utbildningsbidrag för doktorander, timersättning
vid kommunal vuxenutbildning (komvux), vid vuxenutbildning för psykiskt
utvecklingsstörda (särvux) och vid svenskundervisning för invandrare (sfi)
räknas som skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning från erkänd arbets-
löshetskassa, kontant arbetsmark-
nadsstöd, statsbidrag motsvarande
dagpenning från erkänd arbetslös-
hetskassa eller kontant arbetsmark-
nadsstöd som lämnas till arbetslös
som startar egen rörelse samt ersätt-
ning enligt 16 § lagen (1989:425) om
särskilda inskolningsplatser hos of-
fentliga arbetsgivare räknas som
skattepliktig intäkt av tjänst.
Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas
som skattepliktig intäkt av tjänst.
Detsamma gäller dagpenning och stimulansbidrag, vilka enligt av rege-
ringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgå till deltagare
i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådana bidrag lik-
ställda.
Dagpenning från arbetslöshets-
kassa, kontant arbetsmarknadsstöd,
statsbidrag motsvarande dagpen-
ning från arbetslöshetskassa eller
kontant arbetsmarknadsstöd som
lämnas till arbetslös som startar
egen rörelse räknas som skatteplik-
tig intäkt av tjänst.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1. Denna lag träder i kraft den 1
1992 och tillämpas första gången vid juli 1992 och tillämpas första gången
1993 års taxering. vid 1993 års taxering.
1* Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 124
2. Äldre föreskrifter i fjärde stycket Prop. 1991/92:124
gäller fortfarande i fråga om ersätt-
ning som betalas ut efter ikraftträ-
dandet.
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter*
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §2
Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat för-
värvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller 2 a § eller 11 kap. 3 § nämnda lag.
Vid tillämpning av denna lag skall, även om ett anställningsförhållande
inte föreligger, den som har utgett sådan ersättning som enligt bestämmel-
serna i 3 kap. 2 § andra stycket eller 11 kap. 2 § första stycket m), andra
stycket och femte stycket lagen om allmän försäkring är att hänföra till in-
komst av anställning anses som arbetsgivare. Vid tillämpning av denna lag
gäller vidare vad som i 22 c § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare sägs om iakttagande av förhandsbesked.
Bestämmelser om betalning av avgifter vid vissa uppdrag finns i lagen
(1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272)
m.m.
Bestämmelser om betalning av ar-
betsgivaravgifter finns också i 23 § la-
gen (1989:425) om särskilda inskol-
ningsplatser hos offentliga arbetsgi-
vare.
Prop. 1991/92:124
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
1 Lagen omtryckt 1989:633.
2 Senaste lydelse 1990:1429.
10
8 Förslag till
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 13 § lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:124
3 kap.
13 §'
Kontrolluppgifter om sjukpenning, föräldrapenning, vårdbidrag, kontant
arbetsmarknadsstöd samt andra förmåner i form av bidrag, stöd eller ersätt-
ning som är skattepliktiga intäkter för mottagaren skall lämnas av
1. riksförsäkringsverket,
2. allmän försäkringskassa,
3. arbetslöshetskassa,
4. universitet och högskola,
5. centrala studiestödsnämnden,
6. länsarbetsnämnd, 6. länsarbetsnämnd.
7. den som utgett ersättning enligt
16 § lagen (1989:425) om särskilda
inskolningsplatser hos offentliga ar-
betsgivare.
Kontrolluppgift skall lämnas för den som fått förmånen om det utbetalda be-
loppet uppgår till sammanlagt minst 100 kr. för hela året. Kontrolluppgiften
skall ta upp utbetalt belopp och avdragen preliminär A-skatt.
Riksförsäkringsverket skall, i fråga om sjukpenning, i kontrolluppgiften
ange om utbetalt belopp avser anställning eller annat förvärvsarbete.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre bestämmelser gäller fortfa-
rande i fråga om den som utgett ersättning efter ikraftträdandet.
1 Lydelse enligt prop. 1991/92:100 bil. 9.
11
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1992.
Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, af Ugglas, Thurdin, Björck,
Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, Ask.
Föredragande: statsrådet Hörnlund
1.1 Allmän bakgrund
I årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 11) anmälde jag min avsikt
att återkomma till regeringen med förslag rörande åtgärder mot ungdomsar-
betslösheten. Jag skall nu behandla denna fråga.
Den internationella ekonomin befinner sig i djup lågkonjunktur. Sveriges
ekonomi lider dessutom av inhemskt skapade 80-talsproblem. Påfrestning-
arna på arbetsmarknaden och på arbetsmarknadspolitiken är därför stora.
Arbetskraftsundersökningen för januari 1992 visade att antalet sysselsatta
på ett år minskat med nästan 170 000 personer. Mer än hälften av minsk-
ningen drabbade industrianställda. Omkring 180 000 människor var arbets-
lösa. Av dessa var 15 000 i åldern 18-19 år och ca 40 000 i åldern mellan 20
och 24 år.
Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har ökat snabbt. Ar-
betsmarknadsutbildningen har fördubblats på ett år och har nu en aldrig tidi-
gare uppnådd omfattning. Kapacitetstaket börjar nås. Det är mycket svårt
att fylla behoven av inskolningsplatser.
Problemen på arbetsmarknaden kommer att fortsätta. Det vet vi såväl av
erfarenhet som av de varsel om uppsägning som lämnats de senaste måna-
derna.
De stora extra anslagen till infrastrukturinvesteringar, utbildning och ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder, som riksdagen och regeringen beslutat om,
har böljat få effekt. De kommer successivt att få allt större genomslag. De
kan emellertid inte kompensera bortfallet av arbetstillfällen inom industrin
och andra sektorer med avsättnings- eller ekonomiska problem.
Även om konjunkturen skulle vända under innevarande år så är det min
bedömning att någon förbättring av arbetsmarknadsutvecklingen inte kan
förutses under åren 1992 och 1993.
I budgetpropositionen redovisades den ekonomiska politik regeringen an-
visar för att komma till rätta med Sveriges djupgående ekonomiska problem.
Jag lämnade där en detaljerad redogörelse för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som bör sättas in på arbetsmarknaden i dess helhet.
Prop. 1991/92:124
12
Endast genom konsekventa och långsiktiga insatser med ett tydligt regio- Prop. 1991/92:124
nalt och långsiktigt perspektiv kan grunden läggas till återhämtning och väl-
färdsutveckling.
För arbetsmarknadspolitiken innebär det en fortsatt satsning på arbetslin-
jen. Arbete, utbildning och praktik skall prioriteras framför passiviserande
kontantstöd. Arbetslöshet - framför allt långvarig arbetslöshet - måste be-
kämpas med all kraft.
Regeringen följer därför situationen på arbetsmarknaden kontinuerligt
och avser återkomma med förslag till riksdagen när så är påkallat.
Arbetsmarknadssituationen för ungdomar är särskilt allvarlig. Det är vik-
tigt att snabbt införa nya och mer effektiva åtgärder för de ungdomar som
inte befinner sig i utbildning.
1.1.1 Allas vårt ansvar
En allmän försämring av arbetsmarknadsläget drabbar i första hand nytill-
trädande och personer med svag ställning på arbetsmarknaden. Det är ex-
empelvis många ungdomar, flyktingar och invandrare samt handikappade.
Arbetsförmedlingens insatser för dessa måste därför förstärkas.
Målet är att förhindra att försämringen på arbetsmarknaden leder till ökad
långtidsarbetslöshet. I budgetpropositionen underströk jag särskilt vikten av
att motverka en ökad arbetslöshet bland ungdomar.
Alla som är etablerade på arbetsmarknaden - arbetsgivare och arbetsta-
gare, enskilt och via intresseorganisationerna - har i det avseendet ett stort
ansvar.
Ur ”vuxensamhällets” ekonomiska perspektiv talar även den rena egen-
nyttan för att ungdomarna skall ges en så bra start i livet som möjligt. Det
gäller inte minst mot bakgrund av att under 1990-talet kommer ett sjunkande
antal ungdomar ut på arbetsmarknaden.
När lågkonjunkturen och de inhemskt skapade problemen släpper sitt
grepp blir ungdomarna för resten av 1990-talet en eftertraktad resurs och en
betydelsefull grupp på arbetsmarknaden.
Med upprepade misslyckanden i skolan och/eller i de första kontakterna
med arbetsmarknaden läggs inte den rätta grunden för ett rikt och produk-
tivt liv där alla ges möjligheter att påverka sin situation och att utvecklas ef-
ter sina förutsättningar.
1.1.2 Från skola till arbetsliv
De ungdomar som går ut i arbetslivet direkt efter grundskolan fortsätter att
vara en angelägenhet för skolans aktiva uppföljningsansvar. För dessa skall
vid behov lämplig utbildning eller s.k. ungdomsplats erbjudas.
För arbetssökande ungdomar som fyllt 18 år vilar ansvaret på arbetsmark-
nadsmyndigheterna. Många av dessa ungdomar får arbete direkt eller söker
under en tid andra vägar i livet. De anmäler sig inte på förmedlingen och blir
inte föremål för någon åtgärd.
De flesta klarar inträdet på arbetsmarknaden utan större problem. Att det
kan dröja några år innan de är helt etablerade behöver inte vara något märk-
13
ligt eller inge oro. Ungdomar vill gärna pröva sig fram innan de bestämmer
sig för inriktningen av sitt yrkesliv. Flera arbeten av mer kortvarig karaktär
kan krävas för att ge nödvändig erfarenhet och information inför det långsik-
tiga valet.
Det är emellertid allvarligt om ungdomar fastnar i en allt tröstlösare cirkel
där de växlar mellan tillfälliga arbeten och arbetslöshet under en längre tid -
kanske flera år. Det kan leda till passivitet, håglöshet och ett destruktivt livs-
mönster. Om kretsgången börjar te sig ändlös kan den få bestående effekter
för den unga människans hela framtid.
År 1984 infördes lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare, vilken garanterade alla 18-19-åringar arbete i ungdomslag un-
der minst fyra timmar i genomsnitt per dag. År 1989 ersattes ungdomslagen
med lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbets-
givare. Enligt båda systemen har kommunerna det yttersta ansvaret för att
bereda ungdomarna arbete.
Avsikten var dock att huvuddelen av ungdomarna via avtalade inskol-
ningsplatser skulle ges praktik och inskolning i arbetslivet.
1.2 Kritiken mot åtgärderna
”Ungdomsgarantin” i sina olika skepnader har haft stor betydelse för att
hålla nere den öppna arbetslösheten bland ungdomar. Systemen har lett till
att många yrkesobestämda och konkurrenssvaga, men också många ungdo-
mar som bor på orter med en svag arbetsmarknad, fått möjlighet till arbete
och praktik.
Enligt min mening är motiven för att bryta arbetslöshetsökningen bland
ungdomar lika aktuella i dag som år 1984.
Utformningen av åtgärdssystemen har emellertid varit föremål för diskus-
sion och det finns befogad kritik mot formerna. Det nuvarande systemets
svagheter blir också mer uppenbara i en lågkonjunktur. Här skall endast be-
röras några tydliga problem. Utvärderingsstudier och forskning har visat på
andra.
Ungdomslagen var motsägelsefull och förvirrande för såväl ungdomar och
deras föräldrar som för arbetsgivarna.
För ungdomarna var sambandet mellan den egna arbetsinsatsen och er-
sättningen svårförståelig. Den åldersbestämda övergången från ungdoms-
plats till ungdomslag innebar en halvering av arbetstiden, men en ökning av
dagsinkomsten. Arbetsmarknadssituationen uppfattades som mer styrd av
myndigheternas regelsystem än av den egna arbetsinsatsen.
För arbetsgivarna verkade systemet komplicerat. Det förknippades med
olika anställningsformer, avtalsförhållanden och grader av bidrag. Kontak-
terna skulle spridas mellan arbetsförmedling, skola och kommuner.
Resultatet blev att ungdomarna först och främst hamnade i den offentliga
sektorn.
Inskolningsplatsema var ett försök att avtalsvägen skapa fler möjligheter
inom den enskilda sektorn innan den offentliga sektorn togs i anspråk.
De unga skulle erbjudas praktisk inskolning i arbetslivet på heltid. Detta
skulle främst ske i näringslivet, där framför allt industrin hade brist på ar-
betskraft.
Prop. 1991/92:124
14
Som jag redovisade i årets budgetproposition har utformningen även av Prop.
inskolningsplatserna fått negativa konsekvenser. Det är svårt att få fram
platser och inriktningen mot den offentliga sektorn blir därför för stor. I en
djup och långvarig lågkonjunktur kan dessa och andra svårigheter äventyra
samhällets ansvar för att ungdomarna får en bra start i arbetslivet.
1.2.1 Osäkerhetsfaktorer
Ett försök att i första hand genom näringslivets medverkan komma till rätta
med ungdomsarbetslösheten inrymmer vissa osäkerhetsfaktorer.
Jag har därför haft omfattande kontakter med representanter för berörda
parter och ansvariga myndigheter. Jag bedömer efter dessa diskussioner att
det finns en positiv uppslutning bakom mina ansträngningar att finna nya
effektivare åtgärder för att under det nu rådande svaga arbetsmarknadsläget
ge ungdomarna en bättre start i arbetslivet.
En aktiv arbetsmarknadspolitik minskar eventuella farhågor för att priori-
teringen av grupperna upp till 25 års ålder måste ”betalas” av någon annan
grupp. Beredskapsarbeten skall erbjudas framför allt äldre arbetskraft, för
vilka det inte är meningsfullt med utbildning, samt de som riskerar utförsäk-
ring.
För att undvika missförstånd vill jag betona att de förslag som jag avser
att strax presentera inte på något sätt avser att reglera lönerna för ungdomar
på den reguljära arbetsmarknaden. Det ankommer på arbetsmarknadens
parter att avtala om detta.
Jag vill redan nu slå fast att ett nytt system bör införas som en försöksverk-
samhet för att ge ungdomarna en verklig chans att få yrkes- och arbetslivser-
farenhet. Ett sådant system är framför allt tänkt att verka under det besvär-
liga arbetsmarknadsläge som kommer att råda under åren 1992 och 1993. En
utvärdering bör ske fortlöpande.
1.3 En övergångsperiod
Stat och kommun måste även i fortsättningen, i första hand via skola och
arbetsförmedling, på alla sätt försöka hjälpa ungdomarna in på den utbild-
ning eller yrkesväg som de önskar. När det inte räcker krävs andra grepp.
Ökningen av ungdomsarbetslösheten under de två senaste åren talar sitt
tydliga språk. Det nuvarande systemet räcker inte till.
Det ställer krav på helt nya insatser, i första hand under övergångsperio-
den i avvaktan på nästa konjunkturuppgång. En sådan övergångslösning bör
bygga på det bästa ur de tidigare systemen.
Ungdomslagen fick redan efter någon månad stor effekt. Orsaken till det
snabba resultatet bottnade enligt min mening på uppslutningen från alla in-
blandade.
De avtalade inskolningsplatserna avsåg att öppna vägar till näringslivet.
En återhämtning av den svenska ekonomins utvecklingskraft kräver att
näringslivets behov av arbetskraft kan tillgodoses när trycket i ekonomin
återigen ökar. I ett längre och i ett strukturellt perspektiv är arbetskraftsför-
söijningen helt avgörande.
1991/92:124
15
Jag förordar därför att det, som en försöksverksamhet under i första hand Prop. 1991/92:124
nästa budgetår, införs ett nytt system av praktiskt inriktad arbetsplatsförlagd
arbetsmarknadsutbildning - benämnd ungdomspraktik - på hela arbets-
marknaden.
Jag återkommer strax till den närmare utformningen av systemet. Det bör
dock nu poängteras att detta bör - förutom 18-19-åringar och vissa 17-
åringar - omfatta även 20-24-åringar. Det är främst för dessa lite äldre ung-
domar som försämringen av arbetsmarknadsläget är mest bekymmersamt.
Ungdomspraktiken skall vara på heltid och utbildningsbidrag skall utgå.
Platserna skall inte användas för att ersätta annan arbetskraft.
Arbetsförmedlingen skall kunna utnyttja i medeltal fyra till åtta timmar
per vecka av de ungas praktiktid för obligatorisk jobbsökning samt utbild-
ning m.m.
Den företagsförlagda praktiska utbildningen innebär att de unga fortlö-
pande på arbetsplatserna skall ges den inskolning, handledning och den
praktiska yrkesutbildning som krävs för att de skall erhålla meningsfull och
erforderlig yrkeserfarenhet.
Arbetsförmedlingen skall anmäla ungdomspraktikplatserna till berörd lo-
kal facklig organisation, som bereds möjlighet att yttra sig.
Jag utgår från att parterna är beredda att genom ungdomspraktiken, un-
der en övergångsperiod, hjälpa ungdomarna in på arbetsmarknaden. Jag ser
därför gärna att de centrala parterna i samförstånd aktivt verkar för att ung-
domarna tas emot på arbetsmarknaden och får erforderlig utbildning och
praktik. Syftet är bl.a. att skapa goda relationer på arbetsplatsen så att ung-
domarna känner sig välkomna till en meningsfull praktik.
Ungdomspraktiken skall vara en tillfällig insats. När läget på arbetsmark-
naden förbättras skall åtgärden avvecklas så att inte ungdomarna låses in i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder utan slussas ut i vanliga arbeten.
Kommunerna har ett ansvar för alla invånare. Det ligger i kommunernas
intresse också att på alla sätt bidra till att ungdomarna erbjuds praktik och
utbildning och inte bidrag i olika former.
Åtgärden skall inte ersätta eller konkurrera med gymnasieskolan. En full-
gjord gymnasieutbildning ger ungdomarna de bästa möjligheterna på arbets-
marknaden.
Jag vill erinra om att fr.o.m. den 1 juli 1992 är kommunerna enligt skolla-
gen (1985:1100, omtryckt 1991:1111) skyldiga att erbjuda alla ungdomar,
som har gått igenom grundskolan och som inte redan har en gymnasieutbild-
ning, en utbildning i gymnasieskolan på ett nationellt program (motsva-
rande) eller ett individuellt program. Skyldigheten gäller fram till och med
första kalenderhalvåret det år ungdomarna fyller tjugo år.
Skyldigheten för kommunerna att erbjuda alla 16-19-åringar som lämnat
grundskolan en gymnasieutbildning, medför att kommunernas åtgärdsan-
svar för ungdomar utan genomförd gymnasieutbildning vad avser utbild-
ningsinsatser har höjts från 18 till 20 år.
Skolans huvudansvar för åtgärder riktade mot ungdomarna bryts således
inte automatiskt i och med myndighetsåldern. Huvudansvaret övergår till ar-
betsmarknadsmyndigheterna när gymnasieutbildningen är slutförd eller när
16
eleven avbryter sina studier och själv önskar hjälp av arbetsmarknadsmyn- Prop. 1991/92:124
digheterna, dock tidigast från 18 års ålder.
Den reformerade gymnasieutbildningen som riksdagen har beslutat om
(prop. 1990/91:85, UbUlö, rskr. 356) ger möjlighet för alla ungdomar att få
en god gymnasieutbildning.
För ungdomar i ålder 18-19 år som inte har minst 2-årig gymnasieutbild-
ning skall utbildningsåtgärder genom kommunens försorg vara förstahands-
alternativet. Finns det skäl för det skall även ungdomar utan gymnasieutbild-
ning kunna delta i ungdomspraktik. Arbetsförmedlingen bör samråda med
ungdomarnas hemkommuner före en eventuell anvisning till ungdoms-
praktik.
1.3.1 Utgångspunkter
Enligt min mening måste den nya åtgärden för ungdomar göras mycket enkel
för att snabbt kunna ge tillräcklig och önskad effekt. Mina utgångspunkter
är
- att de unga själva i samband med jobbsökaraktiviteter inom jobbklubbar
etc. skall kunna informera arbetsgivarna om villkoren för praktikutbild-
ningen och därmed själva bidra till att bereda vägen för den,
- att utbildningen skall ge en praktisk inskolning och även ge utsikter till
senare anställning,
- att systemet för näringsliv och offentlig sektor skall vara enkelt att förstå
och hantera. Alla företag, framför allt de mindre och även enmansföreta-
gare, måste ges möjligheter att delta,
- att arbetskamraternas erfarenheter och kunskaper kommer till använd-
ning vid inskolningen,
- att systemet är lätt att hantera även för arbetsförmedlingens personal ef-
tersom en engagerad insats måste till,
- att samhällsekonomin inte får ställas inför alltför stora påfrestningar.
1.3.2 Riktlinjer
Den praktiskt inriktade arbetsplatsförlagda arbetsmarknadsutbildningen är
avsedd att ersätta ett system med brister för 18-19-åringarna och passivise-
rande kontanta bidrag för ungdomar i åldern 20-24 år. Den skall fungera
som en väg in i arbetslivet för de yngre människor för vilka någon annan
lämplig lösning inte står till buds.
Ungdomspraktiken skall således inte vara den första eller den enda åtgär-
den. Det skall normalt vara den åtgärd som arbetsförmedlingen erbjuder i
sista hand.
Ersättning till den unge skall lämnas i form av utbildningsbidrag. Arbets-
förmedlingen skall vid placeringen försäkra sig om att arbetsmiljön är god-
tagbar.
För flera arbetsmarknadspolitiska åtgärder som, helt eller delvis, genom-
förs ute i arbetslivet hanteras försäkringskyddet i särskild ordning. Denna
ordning får genomslag också i fråga om den åtgärd jag nu föreslår.
För att praktikutbildningen skall ge de erfarenheter som ungdomarna be-
17
höver för sitt yrkesval och fortsatta yrkesliv är det viktigt att den utförs i Prop. 1991/92:124
verklig arbetsmiljö.
För att ungdomarna i så stor utsträckning som möjligt skall få möjlighet
att använda sin tidigare utbildning och få pröva sig fram inom de yrkesområ-
den de är intresserade av måste samhällets alla sektorer bidra.
Ju fler arbetsgivare som solidariskt engagerar sig, desto mindre blir insat-
sen för det enskilda företaget och desto lättare blir det för arbetskamraterna
att delta i systemet och att vägleda och introducera de unga.
Att ett mycket litet företag eller en ensam företagare tar emot en ung
kvinna eller man är lika viktigt som att det större företaget eller förvalt-
ningen tar emot flera.
Solidariteten får inte omgärdas med långtgående restriktioner om vilka
ungdomar som kan tänkas tas emot. Individens vilja till arbete skall vara det
avgörande.
1.4 Framtiden
Ungdomen besitter moderna kunskaper men också entusiasm, nyfikenhet
och förnyelsekraft. Alla arbetsgivare måste se på personalrekryteringen och
på sina förutsättningar att kunna dra till sig och värva ungdomar, som en
viktig del av företagets utvecklingsmöjligheter. Att satsa på ungdomar är att
investera för en gemensam framtid.
Det är viktigt även i ett regionalt perspektiv. Många mindre orter är starkt
beroende av sina företag. Kommunerna är ofta tvingade att ta ett betydande
sysselsättningsansvar, som lätt överbelastar dem. För glesbygdsregioner är
det en överlevnadsfråga att kunna ta hand om sina välutbildade ungdomar,
och att visa att bygden har en framtid. Näringsliv och offentlig sektor måste
samverka.
Praktikplatserna kan ge möjlighet för ett större antal ungdomar att få upp-
leva miljön och betingelserna inom områden, som inte haft deras första prio-
ritet.
Enligt min mening är det oundgängligt att hela det privata näringslivet så-
väl som den offentliga sektorn tillvaratar tillfället.
1.4.1 Ungdomarnas preferenser
Den nya gymnasieskolan skall vara helt genomförd till läsåret 1995/96. En-
ligt uppgifter om ett nyligen genomfört ”prowal” till de olika programmen
lockades endast tre procent av industriprogrammet. Något trendbrott vad
gäller könsbundna val förelåg inte. Pojkar och flickor väljer alltjämt mycket
traditionellt.
Uppgifterna inger oro. Jag utgår från att oron delas av alla parter inom
industrin.
De slitningar som finns mellan den industriella kulturen och ungdomarnas
arbetsvärderingar och förväntningar måste bort. Den nuvarande situationen
med arbetslöshet i stället för arbetskraftsbrist betyder bara en tidsfrist. Den
anpassning till de nya värderingsmönstren som pågår inom industrin måste
påskyndas. 18
Industrin själv måste engagera sig ytterligare i detta. Ungdomarnas even- Prop.
tuella vanföreställningar måste undanröjas och attityderna måste påverkas i
en positiv riktning.
Att arbetet är en del av identiteten gäller även för de unga. Lönen är bara
till en del avgörande för ett arbetes attraktionskraft. För många är det vikti-
gare att arbetet har en - om än svårdefinierad - mening, att det går att ut-
veckla, är fritt och varierande, ger stimulans och sociala kontakter, rymmer
ansvar, att mål kan formuleras och att resultat kan mätas. Arbetet kan också
vara ett medel att nå viktiga mål vid sidan av arbetet.
Industrin kan erbjuda många typer av arbeten som bör vara intressanta
för ungdomar. Det finns en tydlig utveckling mot mer kvalificerade, varie-
rade och innehållsrika arbeten i industrin. Flexibilitet präglar både produk-
tion och arbete. Befattningar breddas, det individuella ansvaret ökar och
grupparbetet utvecklas.
Genom en helhjärtad uppslutning kring den nya åtgärden från industri och
hantverkare kan den unga generationen lära känna och ta del i den utveck-
lingen.
1.4.2 Utmaningen
Förnyelsen av den svenska ekonomin förutsätter bl.a. de kunskaper ungdo-
marna besitter. Näringslivet och offentliga arbetsgivare talar allt mer om hur
betydelsefullt humankapitalet är. Den långsiktiga kompetensförsörjningen
blir då utomordentligt viktig.
Sverige har med sin genomsnittligt höga utbildningsnivå hos den unga ar-
betskraften påtagliga konkurrensfördelar i kunskapsintensiv produktion.
Den fördelen kan utnyttjas fullt ut om kompetensen utvecklas vidare på
olika nivåer i organisationen, och om organisationen anpassas till kompeten-
sen. Det gäller för övrigt alla sektorer i samhället.
Genom en uppslutning kring det nya systemet för att erbjuda ungdomen
inskolning i arbetslivet kan näringslivet, och industrin i synnerhet, hjälpa
många ungdomar under lågkonjunkturen. För företagen är det emellertid
också en möjlighet att väcka intresse för de arbetsuppgifter de har att er-
bjuda.
För att återvinna utvecklingskraften i svensk ekonomi behövs en stark in-
dustrisektor. Det är en utmaning för industrin att söka dra till sig ungdomar
genom att erbjuda en mångfald utvecklande yrken med den frihet, det an-
svar och den tillfredsställelse som dessa kan ge.
1.5 Övrigt
Frågan om ungdomens situation på arbetsmarknaden har föranlett ett antal
skrivelser till departementet. Jag har övervägt dessa vid utformningen av
mina förslag.
Jag har i dessa frågor samrått med statsrådet Davidson, såsom i regeringen
ansvarig för ungdomsfrågor.
Jag kommer nu att redovisa den närmare utformningen av mitt förslag till
ett nytt system för ungdomsåtgärder.
1991/92:124
19
2.1 Ett nytt åtgärdssystem
Mitt förslag: Ungdomar i åldern 18-24 år skall som en försöksverk-
samhet erbjudas arbetsmarknadsutbildning med praktik förlagd till
arbetsplatser inom hela arbetsmarknaden - ungdomspraktik. I vissa
fall skall även den som fyllt 17 men inte 18 år kunna omfattas.
- Försöksverksamheten skall pågå under tiden den 1 juli 1992 - den
30 juni 1993.
- Ungdomspraktiken skall ersätta särskilda inskolningsplatser och
beredskapsarbete för ungdomar under 25 år.
- Innan arbetsmarknadsutbildning kommer i fråga skall den unga ha
deltagit i jobbsökaraktiviteter som syftar till att i första hand finna
ett arbete för den unga på den reguljära arbetsmarknaden eller i
andra hand en lämplig utbildning inom det reguljära utbildnings-
väsendet.
- Först om arbete på den reguljära arbetsmarknaden eller lämplig
utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet inte står till
buds skall den unga ges arbetsmarknadsutbildning.
Skälen för mitt förslag: Det nuvarande åtgärdssystemet för ungdomar un-
der 20 år avsåg att täcka hela arbetsmarknaden, i första hand genom avtalade
inskolningsplatser. Dessa har dock långt ifrån fått den omfattning som mot-
svarar behovet.
En av de stora bristerna med de nuvarande inskolningsplatserna är att de
egentligen bara har fått genomslag i den offentliga sektorn med ett stort antal
särskilda inskolningsplatser till en hög kostnad. Detta hänger naturligtvis
samman dels med att kommunerna har ett yttersta ansvar för att ungdo-
marna får arbete och dels med det besvärliga läget på arbetsmarknaden.
Våra möjligheter att skapa tillväxt och utveckla vårt välstånd beror emeller-
tid på ett konkurrenskraftigt näringsliv.
Tillväxten och välståndet skapar vi inte genom att ensidigt slussa in arbets-
lösa ungdomar på arbeten inom den offentliga sektorn, vilket för närvarande
sker med de nuvarande särskilda inskolningsplatserna. Öppningar för ung-
domarna måste i stället hittas inom hela arbetsmarknaden. Alla arbetsgi-
varna måste därför ställa upp och erbjuda ungdomarna möjligheter till prak-
tisk arbetslivserfarenhet. Jag är övertygad om att denna vilja finns inom så-
väl näringslivet som hos offentliga arbetsgivare.
Den nuvarande situationen på arbetsmarknaden har inneburit att arbets-
lösheten har ökat i snabb takt för 20-24-åringarna. Den kraftigt ökande lång-
tidsarbetslösheten för denna grupp är oroande.
För att bekämpa arbetslösheten bland 18-24-åringar bör därför ett nytt
åtgärdssystem införas som inte har de svagheter som finns i nuvarande åt-
gärdssystem. Arbetslinjen skall stärkas och behovet av kontantersättning
och socialbidrag minimeras.
Det är viktigt att ett sådant nytt system utformas så att det ökar ungdomar-
Prop. 1991/92:124
20
nas möjligheter att konkurrera om arbete på den reguljära arbetsmarkna- Prop. 1991/92:124
den. Systemet skall därför ses som ett medel och inte som ett mål i sig. Ett
krav som måste ställas på ett nytt system är att det skall ge de oftast mycket
välutbildade ungdomarna möjlighet att få den kompletterande praktiska yr-
kesutbildning och arbetslivserfarenhet som de saknar.
Enligt min mening kan ett system med arbetsplatsförlagd arbetsmarknads-
utbildning på hela arbetsmarknaden uppfylla dessa krav. Till sådan utbild-
ning bör ungdomarna i åldern 18-24 år kunna anvisas. Också den som har
fyllt 17 men inte 18 år bör kunna anvisas en ungdomspraktik, under förut-
sättning att hon eller han har fullgjort en minst tvåårig gymnasieutbildning.
Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten skall ansvara för fram-
tagning och anvisning till platserna. Det är emellertid min uppfattning att en
stor andel av platserna kan tas fram av ungdomarna själva under den tid de
deltar i jobbsökaraktiviteter. Sammantaget har kursdeltagarna ett omfat-
tande kontaktnät som kan användas.
För att underlätta framtagningen av praktikplatserna bör arbetsmarknads-
styrelsen (AMS) genomföra en informationskampanj i hela landet. Den
skall vända sig till såväl de unga arbetslösa som till arbetsgivarna. AMS bör
härvid ta hjälp av parterna på arbetsmarknaden.
Ungdomspraktikplatser skall således kunna förläggas till enskild eller of-
fentlig arbetsgivare. Detta innebär att även kyrkan och föreningar bör kunna
bereda plats för ungdomarna.
Innan en anvisning sker till en praktikplats måste emellertid arbetsför-
medlingen ha prövat alla möjligheter att finna en lösning för den unga på
den reguljära arbetsmarknaden eller genom andra utbildningsinsatser. Ar-
betsförmedlingens insatser för de unga bör normalt ske genom jobbsökarak-
tiviteter eller motsvarande.
Ungdomarna skall i första hand anvisas platser inom det enskilda närings-
livet och då främst vid små - även enmansföretag - och medelstora företag.
Stor hänsyn skall tas till den enskildas önskemål och förutsättningar.
Under ungdomspraktiken bör deltagaren i likhet med vid annan arbets-
marknadsutbildning få utbildningsbidrag. Något bidrag till arbetgivaren
skall däremot inte utgå.
Arbetsgivare som tillhandahåller en plats förser den unga med handled-
ning m.m. och lämplig praktik som går att förena med de jobbsökaraktivite-
ter och eventuella studier som arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinsti-
tuten tillhandahåller för att förbättra den ungas ställning i arbetslivet.
Det system med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning som jag nu
föreslår avser att ersätta det nuvarande systemet med särskilda inskolnings-
platser. Detta medför att lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplatser
hos offentliga arbetsgivare bör upphävas vid utgången av juni 1992. Anställ-
ningarna på inskolningsplatserna upphör därvid utan uppsägningstid. Upp-
hävandet av lagen föranleder konsekvensändringar i lagen (1982:80) om an-
ställningsskydd, lagen (1976:600) om offentlig anställning, lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring, lagen (1962:381) om allmän försäkring, kom-
munalskattelagen (1928:370) - av lagtekniska skäl genomförs ändringen som
lag om ändring i lagen (1991:1153) om ändring i kommunalskattelagen - la-
gen (1981:691) om socialavgifter samt lagen (1990:325) om självdeklaration
21
och kontrolluppgifter. I fråga om det sistnämnda förslaget bör uppmärksam- Prop. 1991/92:124
mas att det finns ett förslag avseende ändring i samma lag också i propositio-
nen 1991/92:100 bil. 9.
Jag övergår nu till att redovisa de olika delmomenten m.m. i mitt förslag
till ett nytt åtgärdssystem för ungdomar.
2.2 Aktiverande arbetsförmedling
Min bedömning: Arbetsförmedling med jobbsökaraktiviteter skall er-
bjudas alla arbetssökande ungdomar i åldern 18-24 år.
- Utbildningsbidrag bör lämnas i högst fyra veckor till arbetssö-
kande 18-19-åringar när de, efter att ha varit anmälda på arbets-
förmedlingen i fyra veckor, deltar i av arbetsförmedlingen anord-
nade jobbsökaraktiviteter.
- Utbildningsbidrag bör lämnas i högst åtta veckor till arbetssö-
kande 20-24-åringar när de, efter att ha varit anmälda på arbets-
förmedlingen i två månader, deltar i av arbetsförmedlingen anord-
nade jobbsökaraktiviteter eller vidgad arbetsprövning.
Skälen för min bedömning: Jobbsökaraktiviteterna vid vilka de arbetssö-
kande ungdomarna tillsammans och under ledning av arbetsförmedlare sö-
ker arbete på den reguljära arbetsmarknaden, har visat sig resultera i att
ungdomarna får arbete eller utbildning mycket snabbare än genom vanlig
arbetsförmedling. Deltagande i aktiviteterna ger kunskap om arbetsmarkna-
den och insikt om de egna möjligheterna. De har även en viktig social funk-
tion.
Det är därför enligt min mening av yttersta vikt att samtliga arbetssökande
ungdomar erbjuds möjlighet att delta i olika former av jobbsökaraktiviteter,
dvs. jobbklubbar, yrkesvalskurser, självförtroendekurser samt enskild väg-
ledning m.m.
Dessa kollektiva aktiviteter och enskild vägledning skall ge ungdomarna
ökad kunskap om arbetsmarknadens krav och möjligheter. Aktiviteterna
skall vidare ge ungdomarna insikt om behov av kompletterande utbildning
eller andra vägar för att nå målet arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
Syftet med aktiviteterna är att snabbast möjligt finna en väg in på den re-
guljära arbetsmarknaden. Så snart en möjlighet till anställning, utbildning,
arbete med rekryteringsstöd, utbildningsvikariat m.m. ges, skall ungdo-
marna därför avbryta sitt deltagande i jobbsökaraktiviteterna. När något an-
nat alternativ inte finns skall ungdomarna aktivt delta i arbetet med att få
fram praktikplatser till sig själva och till sina kurskamrater.
Regeringen har i årets budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 11) fö-
reslagit riksdagen att under nästa budgetår förstärka medlen för jobbsöka-
raktiviteter med 180 milj.kr. Avsikten är att också samtliga arbetssökande
ungdomar i åldern 20-24-år skall kunna erbjudas jobbsökaraktiviteter.
Ungdomsinsatserna har visat sig få störst effekt om de är en del av en indi-
viduell utvecklingsplan. Arbetsförmedlingen bör därför upprätta en sådan i
22
samverkan med och för varje arbetssökande ungdom som deltar i jobbsöka- Prop. 1991/92:124
raktiviteter. Upprättandet av en individuell utvecklingssplan innebär således
inget merarbete för arbetsgivarna.
Den individuella utvecklingsplanen skall utgöra ett hjälpmedel för att
finna den bästa vägen in på den reguljära arbetsmarknaden. Det är därför
viktigt att den fortlöpande följs upp och kompletteras.
För ungdomar i åldern 18-19 år anser jag att arbetssökandetiden innan
arbetsförmedlingen skall kunna anvisa en praktikplats skall vara åtta veckor.
Jobbsökaraktiviteter skall emellertid erbjudas ungdomarna snarast möj-
ligt och senast fyra veckor efter det att de anmält sig vid arbetsförmedlingen.
Utbildningsbidrag bör få lämnas i högst fyra veckor till arbetssökande 18-
19-åringar när de, efter att ha varit anmälda på arbetsförmedlingen i fyra
veckor, deltar i jobbsökaraktiviteter.
För ungdomar i åldern 20-24 år anser jag att arbetssökandetiden innan
arbetsförmedlingen skall kunna anvisa en praktikplats skall vara fyra måna-
der. Vidare skall arbetsförmedlingen snarast men senast två månader efter
det att den unga har anmält sig som arbetssökande på arbetsförmedlingen
erbjuda denna jobbsökaraktiviteter. Den arbetssökande skall vid deltagan-
det i dessa aktiviteter när han eller hon har varit anmäld som arbetssökande
i två månader, få utbildningsbidrag.
Jag avser att återkomma till regeringen med de förslag till förordningsänd-
ringar som mina överväganden föranleder.
2.3 Ungdomspraktik
Min bedömning: Anvisningstiden till en praktikplats skall enligt hu-
vudregeln vara sex månader. Denna tid skall kunna förlängas i ytterli-
gare sex månader om det finns särskilda skäl. Anvisning till praktik-
platsverksamhet som börjar under perioden juni - augusti bör få ske
endast om det finns särskilda skäl. För handikappade ungdomar skall
särskilda regler gälla i fråga om en anvisningen.
Länsarbetsnämnden bör i vissa fall kunna återkalla anvisningen till
en praktikplats, bl.a. om nämnden finner att anvisningen kan ersättas
av någon annan lämplig åtgärd eller om den unga inte följer en indivi-
duell utvecklingsplan (avsnitt 2.2) som utarbetats.
Skälen för min bedömning: Praktiktiden bör vara sex månader. Denna tid
bör kunna förlängas med ytterligare sex månader om det finns särskilda skäl.
En förlängning av tiden skall föregås av en noggrann prövning av den ungas
förutsättningar på den reguljära arbetsmarknaden. Dessutom skall prövas
om praktiken kan övergå till arbete med rekryteringsstöd eller om den unga
bör delta i någon annan lämpligare åtgärd.
För att inte riskera att den reguljära arbetsmarknaden under sommarmå-
naderna störs, med goda möjligheter till semestervikariat för ungdomarna,
anser jag att anvisning till praktikplats som skulle kunna böija under perio-
den den 1 juni till den 31 augusti normalt inte bör få ske. Om särskilda skäl
23
föreligger i det enskilda fallet bör anvisning få ske också under denna period. Prop. 1991/92:124
Ungdomar som den 30 juni 1992 arbetar på särskild inskolningsplats eller
har beredskapsarbete (avsnitt 2.6) bör emellertid få övergå direkt till ung-
domspraktik om inga andra lämpligare åtgärder kan erbjudas dem. Som jag
strax återkommer till avses handikappade ungdomar helt undantas från
denna regel.
Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten skall kontinuerligt
följa upp de ungdomar som anvisats en praktikplats. Ungdomarna skall un-
der tiden på praktikplatsen erbjudas och obligatoriskt delta i jobbsökar-,
väglednings- och yrkesvalsaktiviteter samt utbildning, i medeltal fyra till åtta
timmar per vecka. Dessa aktiviteter kan koncentreras i tiden eller spridas ut.
De kan genomföras i både kollektiva former och individuellt. Vid delta-
gande i aktiviteterna skall ungdomarna omfattas av det nya åtgärdssystemet
och få de utbildningsbidrag som följer med detta.
Avsikten med den företagsförlagda utbildningen och praktiken skall
främst vara att ge ungdomarna den yrkes- och arbetslivserfarenhet som gör
dem konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. De unga skall därför fortlö-
pande få den inskolning, handledning och praktiska yrkesutbildning på ar-
betsplatserna som krävs för att de skall erhålla meningsfull och erforderlig
yrkeserfarenhet.
Ungdomar som erbjuds tillfällig anställning på den reguljära arbetsmark-
naden skall efter överenskommelse med arbetsförmedlingen temporärt
kunna avbryta sitt deltagande i ungdomspraktik. En sådan ungdom bör efter
det att anställningen upphört direkt kunna få en praktikplats om något annat
lämpligare inte kan erbjudas.
Länsarbetsnämnden bör kunna återkalla anvisning till praktikplatsen bl.a.
om anvisningen kan ersättas av någon annan lämplig åtgärd, den unga ej föl-
jer den uppgjorda utvecklingsplanen eller gör sig skyldig till allvarlig miss-
skötsamhet.
2.4 Utbildningsbidrag
Min bedömning: Utbildningsbidrag till den som deltar i jobbsökarak-
tiviteter och arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning bör utgå
enligt följande:
- Den som inte har fyllt 20 år bör erhålla 239 kr. per dag,
- 20-24-åringar bör erhålla 338 kr. per dag,
- ungdomar som är medlemmar i en arbetslöshetskassa bör dock få
utbildningsbidrag motsvarande den dagpenning som de skulle ha
fått från kassan vid arbetslöshet.
För handikappade ungdomar bör särskilda regler gälla (avsnitt 2.5).
Skälen för min bedömning: Utbildningsbidrag vid deltagande i jobbsökar-
aktiviteter eller arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning bör utgå med
samma belopp som vid annan arbetsmarknadsutbildning. Dessa utbildnings-
bidrag är för närvarande för 18-19-åringar 239 kr. per dag och för 20-24-
24
åringar 338 kr. per dag. De ungdomar som är berättigade till ersättning från Prop. 1991/92:124
arbetslöshetskassa bör få utbildningsbidrag med det belopp som de skulle ha
fått vid arbetslöshet.
Administrationen av utbildningsbidragen bör ske enligt de regler och ruti-
ner som arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsinstituten och försäkringskas-
san upparbetat för utbildningsbidrag vid deltagande i arbetsmarknadsutbild-
ning eller yrkesinriktad rehabilitering. Detta innebär att länsarbetsnämnden
prövar rätten till utbildningsbidrag medan försäkringskassan beräknar och
betalar ut bidraget.
2.5 Handikappade ungdomar
Min bedömning: För ungdomar som
1. avses i 1 § lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m.fl.,
2. fått sin skolgång fördröjd till följd av ett varaktigt funktionshin-
der, eller
3. fått sin skolgång avbruten eller förlängd på grund av psykisk stör-
ning eller till följd av psykiatrisk vård eller som på annat sätt har en
dokumenterad, långvarig kontakt med den psykiatriska vården,
bör särskilda regler gälla i vissa fall. Sålunda bör utbildningstiden
för sådana ungdomar kunna förlängas till den tid som befinns vara
lämplig, dock längst till dess de fyller 25 år.
Under de första tolv månaderna av utbildningstiden bör dessa ung-
domar erhålla samma utbildningsbidrag som övriga ungdomar. Däref-
ter bör de erhålla 475 kr. per dag.
Handikappade ungdomar som är medlemmar i arbetslöshetskassa
bör dock få utbildningsbidrag motsvarande den dagpenning de skulle
ha fått om de varit arbetslösa, om dagpenningen överstiger 475 kr.
Skälen för min bedömning: För de ungdomar som avses i 1 § lagen
(1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. och
de ungdomar som fått sin skolgång fördröjd till följd av ett varaktigt funk-
tionshinder gäller i dag enligt lagen (1989:425) om särskilda inskolningsplat-
ser hos offentliga arbetsgivare att de har rätt till en sådan plats till dess de
fyller 25 år.
AMS föreslog i sin anslagsframställning för budgetåret 1992/93 att utökad
tid på särskild inskolningsplats, upp till 25 års ålder, skulle kunna ges även till
ungdomar som fått sin skolgång avbruten eller förlängd på grund av psykisk
störning eller till följd av psykiatrisk vård. Även ungdomar som på annat sätt
har en dokumenterad, långvarig kontakt med den psykiatriska vården och
som har svårt att få arbete borde få denna rätt.
Försöksverksamheten ”Arbete åt unga handikappade” har visat att psy-
kiskt arbetshandikappade ungdomar har särskilt svårt att komma in på ar-
betsmarknaden. Av 199 ungdomar med psykiskt handikapp som ingick i pro-
jektet budgetåret 1986/87 hade endast 12 % fått arbete i mars 1990 medan
25
62 % saknade sysselsättning utanför hemmet. Av de utvecklingsstörda ung- Prop. 1991/92:124
domarna i samma grupp, som i dag har rätt till särskild inskolningsplats upp
till 25 års ålder, hade 32 % arbete.
Jag delar AMS uppfattning att det är lättare för psykiskt handikappade
ungdomar att få arbete om de får möjlighet till en längre sammanhängande
tid i en åtgärd. Jag föreslår därför att särskilda regler i vissa avseenden även
bör gälla för denna grupp ungdomar.
Arbetslinjen skall gälla även för handikappade ungdomar så att antalet
förtidspensioner minimeras. Jag anser det därför utomordentligt viktigt att
arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten i nära samarbete med den
psykiatriska vården utarbetar en utvecklingsplan utifrån den enskilda ung-
domens behov och förutsättningar. Ungdomar under socialtjänstens an-
svarsområde ingår inte i ovanstående målgrupp, såvida inte de tillhör de
grupper jag nyss nämnt.
Som jag redan nämnt anser jag det motiverat att särskilda regler i vissa fall
skall gälla för handikappade ungdomar. Sålunda bör anvisningstidens längd
kunna bestämmas på ett friare sätt för denna kategori. Detsamma bör gälla
i fråga om förlängning av en anvisning. Om det skulle vara lämpligt bör hin-
der t.ex. inte finnas för en sammanhängande praktik t.o.m. 24 års ålder.
Också antalet timmar per dag i praktikutbildning bör kunna bestämmas på
ett friare sätt för denna kategori ungdomar.
I fråga om utbildningsbidraget föreslår jag att detta bör utgå med samma
belopp som för övriga ungdomar under de första tolv månader som de deltar
i den arbetsplatsförlagda arbetsmarknadsutbildningen. Deltar de mer än
tolv månader bör ersättningen höjas till 475 kr. per dag, dvs. ett högre belopp
än för de flesta övriga ungdomarna. Nämnda belopp motsvarar den genom-
snittliga dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen, som jag beräknar kom-
mer att gälla under nästa budgetår. I de fall de skulle ha fått en högre dagpen-
ning än 475 kr. vid arbetslöshet, bör det högre bidraget utgå.
Starka skäl talar för en högre ersättning för handikappade. De handikap-
pade ungdomarna riskerar att bli en avsevärt längre tid i åtgärd än övriga
ungdomar. De blir därför mer långsiktigt beroende av ersättningen för sin
försörjning. Ersättningen får inte avvika allför mycket från de förmåner som
en handikappad ungdom kan erhålla som förtidspensionär och därmed för-
knippade ersättningar.
2.6 Genomförandet
Mitt förslag: När det nya åtgärdssystemet införs den 1 juli 1992 skall
följande bidrag upphöra:
- statsbidrag till beredskapsarbete för ungdomar under 25 år,
- statsbidrag till särskilda inskolningsplatser,
- statsbidrag till arbetsgivare för handledare för ungdomar som an-
ställs på avtalade inskolningsplatser, arbete med rekryteringsstöd
och utbildningsvikariat,
- förhöjt utbildningsbidrag till ungdomar under 20 år som deltar i
upphandlad arbetsmarknadsutbildning.
26
Skälen för mitt förslag: Målsättningen vid införandet av det nya åtgärds-
systemet för arbetssökande ungdomar under 25 år är att få ett enkelt och
enhetligt åtgärdssystem. Det bör därför vara ett system som är klart och en-
tydigt när det presenteras för de arbetsgivare som erbjuder ungdomarna
praktik samtidigt som det bör vara lätt att administrera för arbetsförmed-
lingen. Antalet åtgärder till vilka ungdomarna kan anvisas bör därför be-
gränsas.
Jag anser det mycket viktigt att ungdomarna inte styrs in mot den offent-
liga sektorn genom åtgärdssystemets utformning. Statsbidraget till särskilda
inskolningsplatser bör därför upphöra liksom statsbidraget till beredskapsar-
beten för ungdomar under 25 år. De enskilda beredskapsarbeten som är för-
lagda till näringslivet bör ersättas av utbildningsvikariat, arbete med rekryte-
ringsstöd eller i sista hand ungdomspraktik.
Jag föreslår vidare att statsbidrag till arbetsgivare för handledare för ung-
domar som anställs på avtalade inskolningsplatser, arbete med rekryterings-
stöd och utbildningsvikariat upphör. Handledarbidraget infördes den 1 sep-
tember 1991 för att underlätta arbetet med att få fram platser för ungdomar
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Då arbetsgivarna i det nya åtgärdssyste-
met inte har någon lönekostnad för de ungdomarna bör handledarbidraget
upphöra.
Fr.o.m. innevarande budgetår kan ungdomar i åldern 18-19 år som deltar
i upphandlad arbetsmarknadsutbildning få utbildningsbidrag med det högre
belopp som normalt utgår till den som har fyllt 20 år. Det innebär att de får
338 kr. per dag i stället för 239 kr. som gäller för andra under 20 år.
Redan efter den korta tid som detta förhöjda utbildningsbidrag har varit i
kraft har det visat sig ge flera nackdelar. Ungdomarna har i många fall valt
att inte fullfölja sin gymnasieutbildning i vanlig ordning med studiebidrag
utan har i stället sökt utbildningen som arbetsmarknadsutbildning med det
mycket förmånliga utbildningsbidraget. Detta är enligt min mening otill-
fredsställande och jag föreslår därför att det förhöjda utbildningsbidraget för
18-19-åringar som genomgår upphandlad arbetsmarknadsutbildning upp-
hör. De ungdomar som redan tidigare hade möjlighet att få det högre bidra-
get, dvs. främst ungdomar med försörjningsplikt, berörs inte av mitt förslag.
För de ungdomar som före ikraftträdandet av det nya systemet arbetar på
särskilda inskolningsplatser eller som har beredskapsarbete, bör arbetsför-
medlingen i första hand försöka att finna lösningar på den reguljära arbets-
marknaden eller i form av utbildning. I den mån detta inte är möjligt, bör
arbetsförmedlingen - efter överenskommelse med berörda arbetsgivare - er-
bjuda ungdomarna att stanna kvar på respektive arbetsplatser men, fr.o.m.
den 1 juli 1992, med de villkor som skall gälla för arbetsplatsförlagd arbets-
marknadsutbildning.
Hur stor omfattning det nya åtgärdssystemet kommer att få under nästa bud-
getår är svårt att förutsäga. Jag gör emellertid följande beräkningar av om-
fattningen med utgångspunkt från de antaganden om arbetslöshetens ut-
veckling som har gjorts i årets budgetproposition. Jag vill här betona att det
kan finnas anledning att återkomma till omfattningen i samband med årets
Prop. 1991/92:124
27
kompletteringsproposition, då en ny bedömning av utvecklingen på arbets- Prop. 1991/92:124
marknaden skall göras.
Mot denna bakgrund beräknar jag antalet platser under nästa budgetår till
39 000, varav 16 000 för 18-19-åringar och 23 000 för 20-24-åringar. Av 20-
24-åringarna beräknas ca 40 % vara kassaberättigade. Av det totala antalet
ungdomar beräknar jag antalet handikappade ungdomar med rätt till ett
högre utbildningsbidrag till 1 000.
Kostnaden för 39 000 årsplatser beräknar jag till 2 900,6 milj.kr.
Kostnaderna för utbildningsbidrag vid deltagande i jobbsökaraktiviteter
och ungdomspraktik samt bidrag till avtalade inskolningsplatser bör rymmas
inom ramen för de medel som regeringen i årets budgetproposition har be-
räknat för inskolningsplatser och bidrag till handledare för ungdomar, sam-
manlagt 2 366,1 milj.kr., samt med vissa andra medel som har beräknats un-
der anslaget B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det gäller medel för
beredskapsarbeten och utbildningsbidrag. Av medlen bör få betalas erfor-
derliga administrationskostnader. Vidare bör högst 5 milj.kr. av medlen få
utnyttjas för en informationskampanj om det nya åtgärdssystemet.
Som jag tidigare har föreslagit (avsnitt 2.6) bör rätten till beredskapsar-
bete begränsas till dem som har fyllt 25 år och rätten till förhöjt utbildnings-
bidrag för vissa 18-19-åringar tas bort. Härigenom frigörs ca 580 milj.kr. Nå-
gon ytterligare medelstilldelning utöver vad som föreslagits i budgetproposi-
tionen behövs således inte.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättats förslag till
1. lag om upphävande av lagen (1989:425) om särskilda inskolnings-
platser hos offentliga arbetsgivare,
2. lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,
3. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,
4. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
6. lag om ändring i lagen (1991:1153) om ändring i kommunalskat-
telagen (1928:370),
7. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
8. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter.
Lagförslagen under 2, 3 och 6-8 avser ämnen som faller inom lagrådets
granskningsområde. Förslagen är emellertid av sådan beskaffenhet att lagrå-
dets hörande kan undvaras.
I fråga om lagförslagen under 5 och 7 har jag samrått med statsrådet Kön-
berg. Beträffande lagförslagen under 6 och 8 har jag samrått med chefen för
finansdepartementet.
28
Prop. 1991/92:124
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen förslår
riksdagen att
dels
1. anta lagförslagen,
2. godkänna förslaget om genomförande av en försöksverksamhet
med arbetsplatsförlagd arbetsmarknadsutbildning för ungdomar un-
der 25 år (avsnitt 2.1),
3. godkänna förslaget i fråga om att slopa statsbidraget till
a) särskilda inskolningsplatser,
b) beredskapsarbete för ungdomar under 25 år,
c) arbetsgivare för handledare för ungdomar (avsnitt 2.6),
4. godkänna förslaget i fråga om utbildningsbidragets storlek till
ungdomar under 20 år som deltar i upphandlad arbetsmarknadsut-
bildning (avsnitt 2.6),
5. godkänna att regeringen för det nya åtgärdssystemet får utnyttja
de medel som i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 11)
har beräknats för inskolningsplatser, vissa beredskapsarbeten, bidrag
till handledare för ungdomar och vissa utbildningsbidrag (avsnitt 3),
dels
6. ta del av vad jag i övrigt anfört.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de
åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.
29
Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1
Propositionens lagförslag.................................... 3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1992 12
1 Inledning ............................................. 12
1.1 Allmän bakgrund.................................. 12
1.1.1 Allas vårt ansvar............................ 13
1.1.2 Från skola till arbetsliv...................... 13
1.2 Kritiken mot åtgärderna............................ 14
1.2.1 Osäkerhetsfaktorer......................... 15
1.3 En övergångsperiod................................ 15
1.3.1 Utgångspunkter............................ 17
1.3.2 Riktlinjer.................................. 17
1.4 Framtiden ........................................ 18
1.4.1 Ungdomarnas preferenser................... 18
1.4.2 Utmaningen ............................... 19
1.5 Övrigt............................................ 19
2 Utformning av åtgärderna............................... 20
2.1 Ett nytt åtgärdssystem.............................. 20
2.2 Aktiverande arbetsförmedling....................... 22
2.3 Ungdomspraktik................................... 23
2.4 Utbildningsbidrag.................................. 24
2.5 Handikappade ungdomar........................... 25
2.6 Genomförandet ................................... 26
3 Kostnader............................................. 27
4 Upprättade lagförslag................................... 28
5 Hemställan............................................ 29
6 Beslut................................................ 29
Prop. 1991/92:124
30
gotab 40924, Stockholm 1992