Prop.
1991/92:12
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 12 september 1991.
På regeringens vägnar
O dd Engström
Georg Andersson
Riksdagen har med anledning av vad som föreslagits i 1991 års budgetpropo-
sition beslutat att transportrådet skall avvecklas. Transportrådets arbetsupp-
gifter i fråga om yrkesmässig trafik skall huvudsakligen överföras till trafik-
säkerhetsverket. Med anledning härav föreslås att transportrådet ersätts
med trafiksäkerhetsverket i yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen
(1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik.
I den s.k. storstadsförhandlingen för Malmöregionen har föreslagits en
ändrad utformning av huvudmannaskapet för den lokala och regionala kol-
lektivtrafiken i Malmöhus län innebärande att Malmöhus läns landsting och
Malmö kommun skall vara huvudman i länet. I propositionen läggs bl.a.
fram ett förslag om en ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för
viss kollektivtrafik, som gör det möjligt att ansvaret för kollektivtrafiken kan
organiseras så.
De grundläggande målen för riksfärdtjänsten bör ligga fast. Riksfärdtjäns-
ten skall göra det möjligt för gravt handikappade att göra längre resor inom
landet till normala kostnader.
Samordnade överläggningar med kommunförbunden om en kommunali-
sering av verksamheten bör äga rum. En utgångspunkt för förhandlingarna
bör vara att ett genomförande bör ske den 1 januari 1993, då ett nytt, gene-
rellt utformat statsbidragssystem avses bli infört.
I avvaktan på resultatet av överläggningarna med kommunförbunden dis-
poneras fr.o.m. 1 januari 1992 anslaget för riksfärdtjänsten av en för verk-
samheten tillfälligt inrättad myndighet, styrelsen för riksfärdtjänst.
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 12
Prop. 1991/92:12
Härigenom föreskrivs att 4 och 23 §§ yrkestrafiklagen (1988:263)* skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
i
Frågor om trafiktillstånd prövas
av länsstyrelsen i det län där sökan-
den är folkbokförd eller, om sökan-
den är en juridisk person, där företa-
gets ledning finns. Frågor om till-
stånd till linjetrafik som berör flera
län skall dock prövas av transportrå-
det.
Föreslagen lydelse
2
Frågor om trafiktillstånd prövas
av länsstyrelsen i det län där sökan-
den är folkbokförd eller, om sökan-
den är en juridisk person, där företa-
gets ledning finns. Frågor om till-
stånd till linjetrafik som berör flera
län skall dock prövas av trafiksäker-
hetsverket.
23§
Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam-
marrätten, om inte något annat anges i andra stycket. Beslut om varning får
dock inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut i frågor om
beviljande av tillstånd till linjetrafik
och om omprövning av tillstånd en-
ligt 11 § får överklagas hos transport-
rådet. Transportrådets beslut i så-
dana frågor får överklagas hos rege-
ringen.
Länsstyrelsens beslut i frågor om
beviljande av tillstånd till linjetrafik
och om omprövning av tillstånd en-
ligt 11 § får överklagas hos trafik-
säkerhetsverket. Trafiksäkerhetsver-
kets beslut i sådana frågor får över-
klagas hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Lagen omtryckt 1988:1499.
2 Senaste lydelse 1991:534
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:438) om huvudmannaskap
för viss kollektiv persontrafik
dels att i 1 och 1 a §§ ordet ”landstingskommun” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”landsting” i motsvarande form,
dels att 2, 3 och 5-7 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2§
Huvudman är landstingskommu-
nen och kommunerna i länet gemen-
samt. I Stockholms län åt landstings-
kommunen huvudman och i Got-
lands län kommunen.
Landstingskommunen och kom-
munerna i ett län kan dock överens-
komma att antingen landstingskom-
munen eller kommunerna i länet
skall vara huvudman.
Föreslagen lydelse
Huvudman är landstinget och
kommunerna i länet gemensamt. I
Stockholms län är landstinget huvud-
man och i Gotlands län kommunen.
Landstinget och kommunerna i ett
län kan dock överenskomma att an-
tingen landstinget eller kommunerna
i länet skall vara huvudman. I Mal-
möhus län kan landstinget och kom-
munerna överenskomma att lands-
tinget och Malmö kommun skall
vara huvudman.
3§2
I fall som avses i 2§ första me-
ningen handhas huvudmannens upp-
gifter av landstingskommunen och
kommunerna i kommunalförbund.
Är landstingskommunen och kom-
munerna i länet överens därom, får
dock uppgifterna i stället handhas
genom ett aktiebolag, som har bil-
dats för ändamålet. Landstingskom-
munen och kommunerna skall in-
neha samtliga aktier i bolaget.
I fråga om kommunalförbund gäller kommunalförbundslagen (1985:894)
om inte annat följer av 4-7§§.
Huvudmannens uppgifter hand-
has i kommunalförbund om inte ett
landsting eller en kommun ensam är
huvudman. Om de som är huvud-
man är överens därom, får dock
uppgifterna i stället handhas genom
ett aktiebolag, som har bildats för
ändamålet. De som är huvudman
skall inneha samtliga aktier i bola-
get.
5§
Uppnås inte enighet i fråga om antalet ledamöter som medlem i kommu-
nalförbund skall utse i förbundsfullmäktige gäller följande.
1. Om inte annat följer av 2 skall
landstingskommunen utse hälften av
ledamöterna och kommunerna i lä-
net tillsammans hälften.
2. I Malmöhus län skall lands-
tingskommunen utse en tredjedel,
Malmö kommun en tredjedel och
övriga kommuner tillsammans en
1. Om inte annat följer av 2 skall
landstinget utse hälften av ledamö-
terna och kommunerna i länet till-
sammans hälften.
2. I Malmöhus län skall, om inte
huvudmannens sammansättning har
bestämts enligt 2 § andra stycket,
landstinget utse en tredjedel, Malmö
1 Senaste lydelse 1988:264.
2 Senaste lydelse 1985:895.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1991/92:12
tredjedel av antalet ledamöter. I Gö-
teborgs och Bohus län skall lands-
tingskommunen utse en fjärdedel,
Göteborgs kommun hälften och öv-
riga kommuner tillsammans en fjär-
dedel av antalet ledamöter.
kommun en tredjedel och övriga
kommuner tillsammans en tredjedel
av antalet ledamöter.
I Göteborgs och Bohus län skall
landstinget utse en fjärdedel, Göte-
borgs kommun hälften och övriga
kommuner tillsammans en fjärdedel
av antalet ledamöter.
3. Antalet ledamöter som annan kommun än Malmö kommun eller Göte-
borgs kommun skall utse bestäms av länsstyrelsen i förhållande till folk-
mängden i kommunerna vid ingången av det år då val av förbundsfullmäk-
tige förrättas. Varje kommun skall dock utse minst en ledamot.
6§
Uppnås inte enighet i fråga om sättet att mellan medlemmarna i kommu-
nalförbund fördela underskott i förbundsverksamheten gäller följande.
1. Om inte annat följer av 2 eller 3
skall landstingskommunen täcka
hälften av underskottet och kommu-
nerna i länet tillsammans återsto-
den. Omfattningen av varje kom-
muns skyldighet att tillhandahålla
medel skall bestämmas i förhållande
till det trafikarbete som har nedlagts
i kommunen under verksamhets-
året.
2. I Malmöhus län skall lands-
tingskommunen och Malmö kom-
mun tillsammans täcka hälften av
underskottet. Omfattningen av
landstingskommunens och kommu-
nens skyldighet att tillhandahålla
medel skall bestämmas i förhållande
till den andel av länets skatteunder-
lag som belöper på vardera för-
bundsmedlemmen. Motsvarande
gäller i Göteborgs och Bohus län i
fråga om landstingskommunen och
Göteborgs kommun.
3. I Malmöhus län och Göteborgs
och Bohus län skall samtliga kom-
muner i länet tillsammans täcka
hälften av underskottet. Omfatt-
ningen av varje kommuns skyldighet
att tillhandahålla medel skall be-
stämmas i enlighet med vad som
föreskrivs i 1.
1. Om inte annat följer av 2 eller 3
skall landstinget täcka hälften av un-
derskottet och kommunerna i länet
tillsammans återstoden. Omfatt-
ningen av vaije kommuns skyldighet
att tillhandahålla medel skall be-
stämmas i förhållande till det trafik-
arbete som har nedlagts i kommu-
nen under verksamhetsåret.
2.1 Göteborgs och Bohus län skall
landstinget och Göteborgs kommun
tillsammans täcka hälften av under-
skottet. Omfattningen av landsting-
ets och kommunens skyldighet att
tillhandahålla medel skall bestäm-
mas i förhållande till den andel av lä-
nets skatteunderlag som belöper på
vardera förbundsmedlemmen. Mot-
svarande gäller i Malmöhus län i
fråga om landstinget och Malmö
kommun, om inte huvudmannens
sammansättning har bestämts enligt
2 § andra stycket.
3.1 Göteborgs och Bohus län skall
samtliga kommuner i länet tillsam-
mans täcka hälften av underskottet.
Omfattningen av varje kommuns
skyldighet att tillhandahålla medel
skall bestämmas i enlighet med vad
som föreskrivs i 1. Motsvarande gäl-
ler för kommunerna i Malmöhus län,
om inte huvudmannens sammansätt-
Nuvarande lydelse
Föreligger synnerliga skäl får rege-
ringen efter framställning av lands-
tingskommun, kommun som inte
tillhör landstingskommun eller
minst en tredjedel av de kommuner
i visst län som tillhör landstingskom-
mun meddela föreskrifter om be-
gränsning av huvudmans skyldighet
enligt 1 § första stycket och före-
skriva eller i särskilt fall besluta om
undantag från 5 eller 6 §. Beslut om
undantag får förenas med särskilda
villkor.
Föreslagen lydelse
ning har bestämts enligt 2 § andra
stycket.
7§
Om synnerliga skäl föreligger, får
regeringen efter framställning av
landstinget, kommun som inte tillhör
landstinget eller minst en tredjedel
av de kommuner i visst län som till-
hör landsting, vilka är huvudman,
meddela föreskrifter om begräns-
ning av huvudmans skyldighet enligt
1 § första stycket och föreskriva eller
i särskilt fall besluta om undantag
från 5 eller 6 §. Beslut om undantag
får förenas med särskilda villkor.
Prop. 1991/92:12
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Härigenom föreskrivs att 2 och 8 §§ lagen (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik skall ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:12
Nuvarande lydelse
2§
Om det finns särskilda skäl, får
transportrådet besluta att en trafik-
huvudman får utan tillstånd driva
linjetrafik på bestämda linjer som
sträcker sig från det län där huvud-
mannaskapet gäller in i ett angrän-
sande län.
8§
Transporträdets beslut enligt 2§
får överklagas hos kammarrätten.
Föreslagen lydelse
1
Om det finns särskilda skäl, får
trafiksäkerhetsverket besluta att en
trafikhuvudman får utan tillstånd
driva linjetrafik på bestämda linjer
som sträcker sig från det län där hu-
vudmannaskapet gäller in i ett an-
gränsande län.
2
Trafiksäkerhetsverkets beslut en-
ligt 2 § får överklagas hos kammar-
rätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
1 Senaste lydelse 1988:1502.
2 Senaste lydelse 1988:1502.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1991.
Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden S. Andersson,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist,
G. Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin,
Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet G. Andersson
Regeringen föreslog i 1991 års budgetproposition (1990/91:100, bil. 8) att
transportrådet skall avvecklas vid årsskiftet 1991/92.1 propositionen drogs
upp riktlinjer för hur rådets arbetsuppgifter skulle överföras på andra organ.
Yrkestrafikfrågorna skulle enligt förslaget i huvudsak överföras till trafiksä-
kerhetsverket. Överläggningar skulle tas upp med kommunförbunden om
överföring av huvudmannaskapet för riksfärdtjänsten. Inriktningen skulle
vara att verksamheten kommunaliseras vid årsskiftet 1991/92. Propositionen
föregicks av en utredning (K 1988:04) Översyn av transportrådets verksam-
het, som avgett betänkandet (SOU 1990:4) Transportrådet. Riksdagen
(TU18, rskr. 176 och TU22, rskr. 187) har såvitt nu är i fråga beslutat i enlig-
het med propositionen.
Denna proposition är en uppföljning av de nämnda riksdagsbesluten med
förslag om de lagändringar som behövs i anledning av transportrådets av-
veckling samt, i anledning av att förhandlingarna med kommunförbunden
ännu inte har gett avsett resultat, med ett nytt förslag om hur riksfärdtjäns-
ten under en övergångsperiod skall organiseras. Vidare läggs fram förslag
om förändrad sammansättning av trafikhuvudmannen i Malmöhus län samt
en viss smärre ändring i fråga om riksfärdtjänsten.
Som inledningsvis nämnts har riksdagen (TU18, rskr. 176) såvitt avser yr-
kestrafikfrågorna beslutat, i enlighet med 1991 års budgetproposition, att de
frågor som rör inrikes yrkestrafik skall överföras från transportrådet till tra-
fiksäkerhetsverket. De lagar som berörs av transportrådets avveckling är yr-
kestrafiklagen (1988:263) och lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetra-
fik.
Malmöhusförhandlarna, Malmöhus läns landsting och Malmö kommun
har hos regeringen hemställt om ändring i lagen (1978:438) om huvudman- Prop. 1991/92:12
naskap för viss kollektiv persontrafik (huvudmannalagen) såvitt avser vem
som skall vara huvudman i Malmöhus län. Frågan är omnämnd i prop.
(1990/91:87) Näringspolitik för tillväxt.
De frågor som nämnts nu har behandlats i departementspromemorian (Ds
1991:24) Författningsändringar i anledning av transportrådets avveckling
och fortsatt avreglering av linjetrafiken med buss, m.m. En sammanfattning
av promemorian samt promemorians lagförslag bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 1 och 2.
Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttran-
dena bör fogas till protokollet som bilaga 3.
I promemorian har också behandlats frågan om en fortsatt avreglering av
linjetrafiken med buss. Den frågan tas emellertid inte upp i detta samman-
hang.
Den inrikes yrkesmässiga trafiken regleras genom yrkestrafiklagen
(1988:263) och lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik. Trafikhu-
vudmännens verksamhet bestäms som nämnts genom huvudmannalagen.
Yrkestrafiklagen
Begreppet yrkesmässig trafik
Enligt 1 § yrkestrafiklagen omfattar lagen sådan yrkesmässig trafik som inne-
bär att personbilar, lastbilar, bussar, terrängmotorfordon eller traktorer med
tillkopplade släpfordon (traktortåg) jämte förare mot betalning ställs till all-
mänhetens förfogande för transport av personer eller gods. Yrkesmässig tra-
fik kan enligt 2 § drivas som linjetrafik, taxitrafik, beställningstrafik med buss
eller godstrafik.
Tillståndsfrågor
Yrkesmässig trafik får enligt 3 § yrkestrafiklagen bedrivas endast av den som
har trafiktillstånd. Tillståndsmyndighet är enligt 4§ länsstyrelsen eller, i
fråga om linjetrafik som berör flera län, transportrådet. Tillståndspröv-
ningen avser att så långt som möjligt garantera den personliga lämpligheten
hos den som skall driva yrkesmässig trafik (se 3 §). I fråga om linjetrafik skall
utöver lämplighetsprövningen även göras en skadlighetsprövning gentemot
redan etablerad järnvägstrafik och sådan linjetrafik som trafikhuvudmannen
bedriver enligt lagen om rätt att driva viss linjetrafik (8 §). Tillstånd skall
återkallas av tillståndsmyndigheten bl.a. vid allvarliga missförhållanden i
den yrkesmässiga trafiken (15 —18§§). Linjetrafiktillstånden kan som hu-
vudregel omprövas vart tionde år om statens järnvägar eller en trafikhuvud-
man begär det.
Överklagande och bemyndigande
Tillståndsmyndighetens beslut får enligt 23 § överklagas hos kammarrätten
om inte frågan rör tillstånd till linjetrafik. Länsstyrelsens beslut i sådana frå- 8
gor överklagas i stället hos transportrådet. Rådets beslut får överklagas hos Prop. 1991/92:12
regeringen. Beslut om varning får inte överklagas.
Regeringen får enligt 23 § föreskriva eller i enskilda fall medge undantag
från yrkestrafiklagen. Regeringen får också meddela ytterligare föreskrifter
i de avseenden som anges i lagen och föreskrifter avseende yrkesmässig tra-
fik till och från Sverige samt i fråga om registrering av tillståndsinnehav m.m.
Regeringen får överlåta de nämnda befogenheterna åt förvaltningsmyndig-
heter.
Regeringen har utnyttjat sin delegeringsrätt bl.a. genom att i 17 § yrkes-
trafikförordningen (1988:1503) ge transportrådet befogenheter att meddela
föreskrifter om det yrkeskunnande som krävs för att få ett trafiktillstånd.
Huvudmannalagen
I varje län skall det enligt 1 § huvudmannalagen finnas en trafikhuvudman
som ansvarar för den lokala och regionala linjetrafiken för persontranspor-
ter. Syftet är att främja en tillfredsställande trafikförsörjning. Vidare skall
trafikhuvudmannen bl.a. enligt 1 a § ägna uppmärksamhet åt taxifrågorna i
länet och verka för en tillfredsställande taxiförsörjning.
Huvudman är enligt 2 § landstingskommunen och kommunerna i länet ge-
mensamt. I Stockholms län är landstingskommunen huvudman och i Got-
lands län kommunen. Landstingskommunen och kommunerna i länet kan
dock komma överens om att antingen landstingskommunen eller kommu-
nerna i länet skall vara huvudman.
Om landstingskommunen och kommunerna gemensamt är huvudman,
handhas huvudmannens uppgifter enligt 3§ av landstingskommunen och
kommunerna i kommunalförbund. Om landstingskommunen och kommu-
nerna i länet är ense, får uppgifterna i stället handhas genom ett aktiebolag,
som har bildats för ändamålet. Samtliga aktier måste innehas av landstings-
kommunen och kommunerna.
Kommunalförbundslagen (1985:894) gäller för kommunalförbunden. I
4-6§§ huvudmannalagen regleras dock hur vissa frågor skall lösas vid
oenighet mellan dem som är trafikhuvudman, nämligen frågor om förbunds-
ordning för kommunalförbund, ordförande i förbundets fullmäktige eller
styrelse, antalet ledamöter som medlem i kommunalförbund skall utse i för-
bundets fullmäktige och sättet att mellan medlemmarna i förbund fördela
underskott i verksamheten. I fråga om Malmöhus län finns i 5 — 6 § § särskilda
regler i fråga om förbundets fullmäktige och om fördelningen av underskott.
Vidare får regeringen enligt 7 § om det föreligger synnerliga skäl på fram-
ställning av en landstingskommun, en kommun som inte tillhör landstings-
kommun eller minst en tredjedel av de kommuner i ett visst län som tillhör
landstingskommun meddela föreskrifter om begränsning av huvudmannens
skyldighet att ansvara för den lokala och regionala trafiken samt föreskriva
eller i särskilt fall besluta om undantag från reglerna om antalet ledamöter
som medlem i kommunalförbund skall utse i förbundsfullmäktige eller från
reglerna om hur underskott skall fördelas.
1* Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 12
Lagen om rätt att driva viss lir\jetrafik
Enligt 1 § lagen om rätt att driva viss linjetrafik får en trafikhuvudman inom
det egna länet driva linjetrafik utan yrkestrafiktillstånd. Om det finns sär-
skilda skäl får transportrådet besluta att trafikhuvudmannen också får driva
linjetrafik på bestämda sträckor från det egna länet in i ett angränsande län,
2§.
Verkan av ett beslut om länsgränsöverskridande huvudmannatrafik är en-
ligt 4§ att redan meddelade linjetrafiktillstånd på sådana sträckor som om-
fattas av beslutet upphör efter två år, då trafikhuvudmannens trafikerings-
rätt inträder. Huvudmannen är efter ansökan från tillståndshavaren skyldig
att lösa in fordon och andra tillgångar som används i den linjetrafik för vilken
tillståndet upphör.
Transportrådets beslut enligt 2§ får överklagas hos kammarrätten, 8§.
2.2.1 Yrkestrafiklagen och lagen om rätt att driva viss linjetrafik
Mitt förslag: Transportrådet ersätts med trafiksäkerhetsverket i yr-
kestrafiklagen och lagen om rätt att driva viss linjetrafik.
Skäl: Trafiksäkerhetsverket skall som nämnts inledningsvis enligt riksda-
gens beslut (TU18, rskr. 176) till följd av förslag i 1991 års budgetproposition
överta transportrådets roll i fråga om den inrikes yrkestrafiken utom vad av-
ser ansvaret för vissa kollektivtrafikfrågor. Yrkestrafiklagen och lagen om
rätt att driva viss linjetrafik bör ändras i enlighet härmed.
2.2.2 Ändrat huvudmannaskap i Malmöhus län
Mitt förslag: Landstinget och kommunerna i Malmöhus län kan be-
sluta att landstinget och Malmö kommun ensamma skall vara trafik-
huvudman i länet.
Promemorians förslag: Landstingskommunen och Malmö kommun skall
vara trafikhuvudman i länet.
Remissyttrandena: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller
lämnat det utan erinran. Kommunförbundet Malmöhus, Malmö kommun
och Malmöhus läns landsting har tillstyrkt förslaget under förutsättning att
överenskommelse kan träffas med kommunerna i länet om finansiering av
kollektivtrafiken. Kommunförbundet Malmöhus har anfört att förslaget om
ett förändrat huvudmannaskap är positivt, eftersom det trafikpolitiska an-
svaret för kollektivtrafiken i länet samordnas samt att på sikt huvudmanna-
skapsförändringen också borde gagna en totallösning av kollektivtrafiken i
Skåne. Lunds kommun har bl.a. anfört att en samplanering givetvis måste
Prop. 1991/92:12
10
ske mellan kommunernas fysiska planering och trafikhuvudmannens trafik- Prop. 1991/92:12
planering.
Svalövs kommun har anfört bl.a. följande. Kommunen, tillsammans med
flera andra, känner en viss oro inför de föreslagna förändringarna, då de in-
nebär ett visst hot att kollektivtrafiken alltmer kommer att koncentreras till
de större befolkningskoncentrationerna och de tyngre pendlarstråken. Trafi-
kens betydelse även i länets glesare bygder är mycket stor. Den hastighet
varmed förändringen drivs igenom är olycklig. Hörby, Burlövs och Ystads
kommuner har förespråkat en lösning som omfattar hela Skåne. Vidare har
Ystads kommun anfört att det i ett läge där landstinget av ekonomiska skäl
inte längre vill svara för kommunövergripande uppgifter och åtaganden
inom landstingsområdet inte är rimligt att landstinget - jämte Malmö kom-
mun - behåller det totala inflytandet över verksamheten medan kommu-
nerna förutsätts som hittills bidra till täckning av underskotten men helt för-
lorar inflytandet.
Skälen for mitt förslag: Parterna i Malmöhusförhandlingarna har som
nämnts inledningsvis hemställt om en sådan ändring i huvudmannalagen som
gör det möjligt för Malmöhus läns landsting och Malmö kommun att genom
ett gemensamt kommunalförbund vara huvudman för den lokala och regio-
nala kollektivtrafiken i Malmöhus län. De flesta remissinstanserna är posi-
tiva till en sådan förändring. Landstinget och Malmö kommun bl.a. har dock
framhållit att det är en förutsättning för ändringen av huvudmannaskapet i
länet att samtliga berörda kommuner är överens om hur finansieringen av
kollektivtrafiken skall ske. En preliminär överenskommelse har träffats mel-
lan storstadsförhandlaren för Malmöregionen, Malmöhus läns landsting och
Kommunförbundet Malmöhus i frågan.
De som nu är trafikhuvudman i Malmöhus län bör kunna besluta att lands-
tinget och Malmö kommun gemensamt skall få vara trafikhuvudman.
Bestämmelsen i 3 § om formerna för trafikhuvudmannens verksamhet är
utformad efter förutsättningarna att landstingskommunen och kommunerna
i länet tillsammans är trafikhuvudman. Den bör ändras så att det uttryckli-
gen framgår att den gäller även i andra fall där flera tillsammans är trafikhu-
vudman. Även 7 § som rör frågor om undantag från vissa av lagens bestäm-
melser bör anpassas till en sådan situation.
I 5 och 6 §§ finns för Malmöhus län särskilda regler om hur vid oenighet
ledamöterna i förbundsfullmäktige skall utses och om hur täckning av under-
skott i verksamheten skall ske. När möjligheten öppnas för trafikhuvudman-
nen i detta län att besluta om en annan sammansättning av vilka som skall
vara huvudman än vad som nu är fallet, bör trafikhuvudmannen ges tillfälle
att i samband med ett sådant beslut även reglera de frågor som avses i 5 och
6§§.
I huvudmannalagen bör vidare göras den ändringen att ordet ”landstings-
kommun” i olika böjningsformer byts ut mot ”landsting”.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartemen-
tet upprättats förslag till
1. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263), Prop.
2. lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss kollek-
tiv persontrafik,
3. lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik.
Riksfärdtjänsten inrättades år 1980 som försöksverksamhet. Den permanen-
tades år 1984 varvid ansvaret lades på transportrådet.
Syftet med riksfärdtjänsten är att ge svårt handikappade möjlighet att
göra längre resor inom landet till normala kostnader. Berättigade till riks-
färdtjänst är personer som på grund av sitt handikapp och brist på tillgäng-
liga trafikmedel måste resa på ett dyrare sätt än normalt.
Riksfärdtjänstresor kan ske med flyg, tåg, taxibilar eller med specialfor-
don till ett pris som är anpassat till normala reskostnader med andra klass
tåg. I vissa fall kan även ledsagare medfölja utan kostnad. Transportrådet
har till uppgift att utfärda föreskrifter, fördela medelsramar till kommu-
nerna, betala ersättning för genomförda resor, informera och ge råd samt i
vissa fall att träffa avtal med trafikföretag.
Riksfärdtjänsten bekostas genom statliga medel som täcker resenärens re-
sekostnader exkl. egenavgift. Det är emellertid kommunen som beslutar om
färdtjänsten. Besluten avser bl.a. utfärdande av tillstånd till att anlita riks-
färdtjänst, vilket färdmedel som får användas, om ledsagare skall få följa
med utan kostnad, andra villkor för resans genomförande såsom särskild ut-
rustning för den handikappade m.m. Beställning av resa med taxi eller spe-
cialfordon ombesörjs i en del fall av kommunen.
Det är inte ovanligt att det är samma personer i kommunerna som hand-
lägger beslut om riksfärdtjänstresor och beslut om tillstånd för kommunal
färdtjänst. Resor som företas med riksfärdtjänst med tåg sker till viss del
också med kommunal färdtjänst, dvs. till och från järnvägsstationen.
Resandet inom riksfärdtjänsten har successivt ökat. Antalet resenärer har
stigit från 6600 budgetåret 1981/82 till 23 100 budgetåret 1990/91. Totala an-
talet resor per år har ökat ännu snabbare - från 10 600 till 48 900. Detta beror
på att antalet personer som gör många resor per år har ökat kraftigt. Där-
emot synes inte längre ske någon ökning av totala antalet resenärer som an-
vänder sig av riksfärdtjänsten, tvärtom har antalet minskat mellan åren
1989/90 och 1990/91.
En tredjedel av resorna sker på avstånd under 10 mil. En fjärdedel av re-
sorna sker uteslutande inom ett och samma län. Samtidigt sker en utveckling
inom den kommunala färdtjänsten som innebär att allt fler resor företas över
kommungränserna. I Stockholms län är länet ett enda färdtjänstområde. I
Östergötlands län finns sedan några år tillbaka en länsfärdtjänst som admini-
streras av trafikhuvudmannen.
1991/92:12
12
De statliga utgifterna för riksfärdtjänsten har ökat från 12,5 milj.kr. bud- Prop. 1991/92:12
getåret 1981/82 till 105,3 milj.kr. för 1990/91.
Tabell 1 Riksfärdljänst 1981/82-1990/91
Utveckling av bidrag och resefrekvens.
|
Budgetår |
Anslag |
Utgift |
Antal resor |
Antal rese- |
Bidrag |
Årlig änd- |
Resor |
|
81/82 |
20,0 |
12,5 |
10600 |
6600 |
1179 |
1,61 | |
|
82/83 |
20,0 |
20,4 |
17800 |
10060 |
1146 |
-2,8 |
1,77 |
|
83/84 |
30,0 |
29,7 |
24000 |
14 400 |
1238 |
8,0 |
1,67 |
|
84/85 |
37,7 |
39,0 |
28600 |
16100 |
1364 |
10,2 |
1,78 |
|
85/86 |
48,0 |
46,8 |
31200 |
17800 |
1500 |
10,0 |
1,75 |
|
86/87 |
57,4 |
49,6 |
33600 |
18600 |
1476 |
-1,6 |
1,81 |
|
87/88 |
63,3 |
60,6 |
36000 |
19400 |
1683 |
14,0 |
1,86 |
|
88/89 |
62,4 |
72,7 |
43800 |
23 844 |
1660 |
-1,4 |
1,84 |
|
89/90 |
66,4 |
88,2 |
46900 |
24401 |
1881 |
13,3 |
1,92 |
|
90/91 |
96,5 |
105,3 |
48900 |
23110 |
2168 |
15,2 |
2,12 |
I 1991 års budgetproposition (1990/91:100, bil. 8, s. 166 f.) anfördes att
många skäl talar för att det samlade ansvaret för riksfärdtjänsten även i for-
mell mening borde ligga på kommunerna. Föredraganden ansåg att över-
läggningar borde tas upp med kommunförbunden om ett överförande av
riksfärdtjänsten till kommunerna och i Stockholms län till landstinget. In-
riktningen borde vara att riksfärdtjänsten kommunaliserades från och med
årsskiftet 1991/92.
Trafikutskottet har i sitt betänkande (1990/91:TU22, s. 6 f.) ställt sig
bakom de föreslagna riktlinjerna för en kommunalisering. Riksdagen beslu-
tade den 27 mars 1991 enligt trafikutskottets hemställan (rskr. 187).
Regeringen bemyndigade den 31 januari 1991 kommunikationsministern
att tillkalla en särskild förhandlare med uppdrag att försöka nå en uppgö-
relse om ändrat huvudmannaskap för riksfärdtjänsten. Förhandlingarna
skulle vara slutförda senast den 1 juli 1991.
I skrivelse den 25 juni till regeringen anmälde förhandlingsmannen, gene-
raldirektören Claes-Eric Norrbom, att han sedan uppdraget gavs haft en rad
kontakter med kommunförbundens representanter. Vidare har underlags-
material tagits fram rörande olika tänkbara ersättningsmodeller. Enligt för-
handlingsmannen framgår det emellertid att det för närvarande inte finns
något utrymme för att förhandla vidare med kommunförbunden om en kom-
munalisering av riksfärdtjänsten. Enligt förbunden är kommuner och lands-
ting inte för närvarande beredda att ta på sig en sådan uppgift som riksfärd-
tjänsten.
Med hänsyn till nämnda förhållanden bör enligt skrivelsen andra lösningar
prövas.
13
Mitt förslag och min bedömning:
- Samordnade överläggningar skall tas upp med kommunförbunden
om överföring av huvudmannaskapet för riksfärdtjänsten till kom-
munerna, i Stockholms län till landstinget.
- En utgångspunkt vid överläggningarna bör vara att ett genomfö-
rande skall ske den 1 januari 1993.
- I avvaktan på resultatet på överläggningarna läggs ansvaret för riks-
färdtjänsten på en nyinrättad myndighet, styrelsen för riksfärd-
tjänst.
- Till styrelsen knyts en rådgivande nämnd med företrädare för han-
dikappade, kommunerna, landstingen och trafikföretag.
- Finansieringen av styrelsen och dess kansliresurs sker inom ramen
för förslagsanslaget G 3. Riksfärdtjänst.
Skälen för mitt förslag och min bedömning: Med anledning av förslag i
budgetpropositionen (1990/91:100, bil. 8) har riksdagen (TU18, rskr. 176)
tillstyrkt att transportrådet skall avvecklas vid årsskiftet 1991/92. Frågan om
huvudmannaskapet för riksfärdtjänsten måste därför lösas innan dess.
Den omständigheten att förhandlingarna med de båda kommunförbunden
om förutsättningarna för en kommunalisering av riksfärdtjänsten ännu inte
lett till avsett resultat innebär inte att detta alternativ bör överges. De motiv
för en kommunalisering som framfördes i budgetpropositionen och till vilka,
som tidigare nämnts, riksdagen anslutit sig, är fortfarande bärande.
Trafikutskottet framhåller sålunda att en fördel med en kommunalisering
är att denna medför att beslut och kostnadsansvar läggs på samma organ.
För handikappade som söker tillstånd till riksfärdtjänst innebär detta ett för-
enklat resande med färre inblandade.
Det är utan tvekan så att det finns ett grundläggande fel i nuvarande sy-
stem, som innebär att kommunerna beslutar om riksfärdtjänstresorna, me-
dan staten står för den allra största delen av kostnaderna.
Jag vill hänvisa till att en fjärdedel av resorna med riksfärdtjänsten sker
inom länsgränserna. För denna del av resandet finns ett uppenbart samband
inte bara med den kommunala färdtjänsten utan också med sjukresorna och
den länsfärdtjänst som finns på några håll i landet. Alla dessa verksamheter
syftar till att underlätta för handikappade och äldre att förflytta sig men är
nästan alltid organiserade var för sig på ett sådant sätt att det som regel inte
sker någon samåkning i fordonen trots att resmålen kan vara desamma.
En mera övergripande och samordnande syn såväl på riks-, läns- och kom-
munal färdtjänst som på sjukreseverksamheten bör kunna leda till rationali-
seringsvinster, t.ex. i samband med upphandling av transporttjänster från
taxi och andra transportföretag. Inrättandet av moderna, gemensamma be-
ställnings- och samordningsenheter synes också kunna medföra sådana vins-
ter, samtidigt som den enskildes kontakter för beställning av resor m.m. un-
derlättas. Möjligheterna att påverka resandet i tid och rum och att öka sam-
Prop. 1991/92:12
14
åkning mellan olika resandekategorier är sannolikt inte obetydliga. Detta
bör särskilt kunna gälla om samverkan sker med trafikhuvudmannen i länet.
Genom ökad handikappanpassning av färdmedel och terminaler och ge-
nom att inrätta s.k. servicelinjer bör, som erfarenheterna visar från bl.a. Bo-
rås, kostnaderna för handikappades resor kunna minska. Sådana anpass-
ningsåtgärder inom den kollektiva trafiken ingår som en betydelsefull del i
vad som brukar benämnas normaliseringsprincipen för handikappade. En
integrering av deras resor i det normala resmönstret har störst förutsätt-
ningar att lyckas om ansvarsfrågorna samordnas. Genom ett överförande av
ansvaret för riksfärdtjänsten till kommunerna - i Stockholms län lands-
tinget - får trafikhuvudmannen i länet ett ekonomiskt incitament att vidta
anpassningsåtgärder i trafikmedel och terminaler. Kostnadsutvecklingen för
riksfärdtjänsten bör härigenom kunna begränsas, samtidigt som man tar ett
viktigt steg i riktning mot en normalisering av handikappades resor.
Brister i anpassningen av den kollektiva trafiken för mera gravt handikap-
pade har hittills medfört att inte mindre än 78 % av resorna i riksfärdtjänsten
sker med taxifordon eller specialfordon. Med hänsyn till att varje enskild
resa med riksfärdtjänsten föranleder ett tillskott av statliga budgetmedel
med ca 2 200 kr./resa ligger det i sakens natur att samåkning i sådana fordon
kan innebära stora besparingar.
En nytillkommande omständighet som ökar behovet av samordning är av-
regleringen av taxi med bl.a. ett slopande av den av staten fastställda maxi-
mitaxan som följd. Detta innebär att en anbudsupphandling från olika sam-
hällsorgans sida av sådana taxitjänster som bekostas av samhället blir en
nödvändighet. Utan någon form av anbudsupphandling är det stor risk att
taxikostnaderna kan springa i höjden eftersom taxesättningen är fri. I en ny-
ligen framlagd avhandling vid Handelshögskolan i Göteborg om avregle-
ringen av taxi påvisas således vilken avgörande betydelse konkurrensen i an-
budsgivningen hittills haft för kommunernas kostnader för bl.a. den kommu-
nala färdtjänsten. I inte så få fall har kostnaderna kunnat sänkas trots all-
mänt sett ökade priser från taxis sida. I de fall anbudsgivningen av olika skäl
varit begränsad till ett fåtal eller endast en anbudsgivare har kostnaderna för
berörda kommuner däremot ökat kraftigt.
Prissättningen för resor med riksfärdtjänsten synes emellertid inte hittills
ha varit föremål för någon form av upphandling även om en viss prispress
gentemot taxiföretagen uppges ha förekommit. Med en överföring av ansva-
ret från riksfärdtjänsten till kommunerna och i Stockholms län landstinget
kommer upphandlingen av taxiresor med riksfärdtjänsten att kunna samord-
nas med motsvarande upphandling för den kommunala färdtjänsten. Ge-
nom den nyligen beslutade överföringen av ansvaret för sjukresorna till
landstingen skapas ytterligare incitament för en samordnad upphandling av
taxitjänster i länen. Med en utveckling i riktning mot att sjukresor samt resor
i kommunal färdtjänst och i riksfärdtjänst inte sällan bör kunna äga rum i
samma fordon blir det svårt att se skillnaden mellan transportsätten. Likhe-
terna ökar vid en utbyggd länsfärdtjänst med vilken en betydande andel av
nuvarande riksfärdtjänstresenärer bör kunna färdas.
Med hänsyn till de stora kostnadsbesparingar som kan uppnås genom en
bättre samordning av olika former av samhällsbetalda resor finns det anled-
Prop. 1991/92:12
15
ning att från statens sida stödja modellprojekt av utvecklingskaraktär. Det Prop. 1991/92:12
ligger inom ramen för transportforskningsberedningens program för person-
transporter att stödja sådana projekt.
Sammanfattningsvis kvarstår den bedömningen som redovisats till riksda-
gen våren 1991 att det är stora fördelar förknippade med en kommunalise-
ring av riksfärdtjänsten. Riksdagen har anslutit sig till denna bedömning.
Förutsättningarna för ett överförande av verksamheten till kommunerna och
i Stockholms län till landstinget bör därför tas upp i samordnade överlägg-
ningar med kommunförbunden. I överläggningarna bör då också närmare
behandlas reglerna för verksamheten samt de ekonomiska ramarna härför.
Av detta följer att det bör vara en öppen fråga i överläggningarna på vad sätt
reglerna för riksfärdtjänsten och därmed också resandets omfattning skall
kunna bestämmas av den enskilda kommunen.
En annan utgångspunkt för överläggningarna om en överföring av ansva-
ret bör vara att ett genomförande bör ske den 1 januari 1993. Vid denna
tidpunkt är det avsikten att ett nytt, generellt utformat system för statens
bidragsgivning till kommunerna och landstingen skall införas, grundat på
förslag från kommittén (Dir. 1990:20) för utredning av statsbidragen och
kommunernas finansiering (kommunalekonomiska kommittén). Kommit-
tén beräknas lägga fram sitt slutbetänkande i december i år. Därefter avses
följa ett beredningsarbete inför ett riksdagsbeslut under år 1992 angående
en samordnad statsbidragsgivning till kommunerna och landstingen.
Den angivna tidpunkten som skall bilda utgångspunkt för överläggning-
arna är betydelsefull för den organisation för riksfärdtjänsten som måste fin-
nas under ett övergångsskede. Förhandlingsverksamhet som sker utan nå-
gon angiven tidpunkt för ett genomförande medför generellt sett stora svå-
righeter att rekrytera den personal som under mellantiden administrerar
verksamheten.
Min avsikt är således att föreslå regeringen att senare återkomma till riks-
dagen med de lagförslag och med de förslag till ekonomiska ramar som kom-
munaliseringen föranleder.
I avvaktan på resultatet av överläggningarna med kommunförbunden bör
anslaget G 3. Riksfärdtjänst fr.o.m. den 1 januari 1992 disponeras av en för
verksamheten tillfälligt inrättad organisation, nämligen styrelsen för riks-
färdtjänst. Till formen blir en sådan styrelse en självständig myndighet.
Detta har att göra med att de beslut som styrelsen har att fatta, såsom att
fördela statliga medel till kommunerna, meddela föreskrifter för verksamhe-
ten, fatta beslut i överklagningsärenden m.m., är beslut som så länge verk-
samheten drivs i statlig regi bör fattas av en myndighet enligt reglerna i för-
valtningslagen (1986:223). Styrelsens arbetsuppgifter blir - enkelt uttryckt -
att under ett övergångsskede fungera som en efterföljare till transportrådet
i fråga om riksfärdtjänsten. Författningsmässigt kan detta på ett enkelt sätt
regleras genom smärre ändringar i förordningen (1989:340) om riksfärd-
tjänst.
Till styrelsen bör knytas en rådgivande nämnd med företrädare för handi-
kappade, kommuner, landsting och trafikföretag.
Till styrelsens förfogande bör finnas vissa kansliresurser med en kanslichef
som leder den dagliga verksamheten. Finansieringen av kanslifunktionen
16
bör liksom fallet är nu inom transportrådet ske inom ramen för sakanslaget Prop. 1991/92:12
G 3. Riksfärdtjänst. Detsamma gäller kostnaderna för delegationen i form
av styrelsearvoden m.m.
Mitt förslag:
- De grundläggande målen för riksfärdtjänsten ligger fast. Det inne-
bär att den som på grund av svårartat bestående handikapp måste
resa på ett särskilt kostsamt sätt bör vara berättigad till riksfärd-
tjänst och därmed kunna göra längre resor till normala kostnader.
Resorna skall avse rekreation, fritidsverksamhet eller annat av pri-
vat natur.
- Vid uppenbara överträdelser av reglerna för riksfärdtjänst skall det
vara möjligt att återkalla tillståndet eller avkorta giltighetstiden.
Skälen för mitt förslag: Riksfärdtjänsten är en värdefull tillgång för perso-
ner med sådana funktionsnedsättningar som medför svåra problem vid resor.
Det är angeläget att riksfärdtjänsten även fortsättningsvis kan fungera enkelt
och smidigt för de personer som behöver den.
Genom riksdagens beslut våren 1989 med anledning av regeringens propo-
sition (1988/89:81) om riksfärdtjänsten genomfördes en betydande förenk-
ling av beställning och genomförande av resor med riksfärdtjänsten. Det
gällde bl.a. beräkningen av resenärernas egenavgifter för olika slag av färd-
medel. Avgränsningen mellan begreppen ledsagare och medresenär förenk-
lades likaså. Vidare förenklades beställningsförfarandet vid resorna. En an-
nan förbättring var att möjligheterna ökade att åka på s.k. röda avgångar i
inrikesflyget.
Beslutet innebar också att det grundläggande målet för riksfärdtjänsten
ligger fast. Det innebär att den som på grund av svårartat bestående handi-
kapp måste resa på ett särskilt kostsamt sätt bör vara berättigad till riksfärd-
tjänst och därmed kunna göra längre resor till normala kostnader.
Samma målsättning skall gälla även fortsättningsvis. Riksfärdtjänsten är
tillsammans med den kommunala färdtjänsten en viktig tillgång för att un-
derlätta handikappades förflyttningsmöjligheter.
För att anslagna medel skall kunna räcka till så många resor som möjligt
är det viktigt att kostnaderna hålls under kontroll, både genom att resorna
upphandlas och administreras affärsmässigt och genom att tillståndsgiv-
ningen sköts enligt föreskrifterna. Det är också viktigt att missbruk av olika
slag så långt möjligt förebyggs. Mot bakgrund av dessa allmänna utgångs-
punkter har transportrådet i en skrivelse till regeringen i augusti 1991 pekat
på ett antal frågeställningar som bör övervägas. Det kan enligt transportrå-
det vara ändamålsenligt att, när förordningen om riksfärdtjänst ändå måste
ändras genom att transportrådet upphör den 31 december 1991, genomföra
vissa sakliga förändringar i systemet.
Vissa av de föreslagna ändringarna är av administrativ natur och bör enligt
17
min mening kunna utan vidare genomföras av den styrelse för riksfärdtjänst
som enligt mitt tidigare redovisade förslag får ansvaret efter årsskiftet
1991/92.
Andra förslag som lämnas av transportrådet är av den arten att de lämpli-
gen bör behandlas inom ramen för förhandlingarna om en kommunalisering
av riksfärdtjänsten. Detta har att göra med att ett genomförande av försla-
gen kan påverka de ekonomiska ramarna för verksamheten. Ett sådant för-
slag gäller om det är befogat att vidta en begränsning av det antal resor som
en riksfärdtjänstberättigad person får göra per år. Enligt rådet bör det över-
vägas att sätta en övre gräns för resfrekvensen, förslagsvis till 30 enkelresor
per år. Med en sådan gräns blir det ett jämförelsevis litet antal personer som
berörs. Transportrådet har beräknat att det för budgetåret 1989/90 skulle
röra sig om 192 personer av totalt sett 24400 riksfärdtjänstresenärer. Mot-
svarande antal för 1990/91 skulle ha varit 248 personer.
Med en övre gräns för resandet på 30 enkelresor per år skulle besparingen
för år 1990/91 blivit ca 5 milj.kr. Om antalet ”storresenärer” ökar lika snabbt
under 1991/92 skulle besparingen detta år bli 7,4 milj.kr.
Vid avvägningen om det skulle vara befogat att sätta en övre gräns för an-
talet resor per resenär och år bör beaktas att varje gräns som sätts innebär
nya gränsdragningsproblem med önskemål om dispenser som följd. Det kan
samtidigt konstateras att när resandet böljar uppgå till uppemot 100 enkelre-
sor per år är det fråga om ett resmönster som avsevärt skiljer sig från vad
som är brukligt för andra resor av privat natur. Som en möjlig orsak till ett så
omfattande resande anger transportrådet att en del taxiföretag skulle lämna
”rabatt” på resenärens egenavgift. Detta är naturligtvis allvarligt eftersom
prismekanismen då sätts ur spel med ökade kostnader för det allmänna.
I sin skrivelse till regeringen föreslår transportrådet också att det skall vara
möjligt att återkalla ett tillstånd till riksfärdtjänst om resenären inte följer de
regler som gäller för verksamheten. Enligt transportrådet förekommer det
att ett litet antal resenärer inte betalar egenavgiften för flyg- och tågresor.
Det har också förekommit att resenärer vägrat att betala egenavgiften till
taxiföraren. En rad andra former av missbruk är också möjliga inom riks-
färdtjänsten.
Att utforma de administrativa systemen så att missbruk omöjliggörs kan,
som jag ser det, leda till ett omfattande krångel för den stora majoriteten
skötsamma resenärer. Det är önskvärt att också i framtiden ha ett enkelt och
smidigt system som bygger på att såväl resenärer som trafikföretag följer de
spelregler som gäller. De personer som inte lever upp till förtroendet utan
uppenbart missköter sig måste dock kunna avstängas från riksfärdtjänsten.
Om det är uppenbart att en resenär i riksfärdtjänsten t.ex. underlåter att
vid ett flertal tillfällen betala sin egenavgift måste det finnas författningsmäs-
siga förutsättningar att återkalla tillståndet. Förordningen (1989:340) om
riksfärdtjänst bör således kompletteras med en bestämmelse som gör det
möjligt att återkalla tillståndet om resenären gjort sig skyldig till allvarliga
eller upprepade överträdelser av de regler som gäller för riksfärdtjänsten.
Det skall också vara möjligt att avkorta giltighetstiden för ett s.k. generellt
tillstånd som sträcker sig över flera år, i det fall då uppenbarligen ett felaktigt
Prop. 1991/92:12
18
beslut fattats, t.ex. beträffande valet av färdmedel i förhållande till till-
ståndshavarens förflyttningsproblem.
Vid en kommunalisering av riksfärdtjänsten får det ankomma på vaije en-
skild kommun att avgöra om det är befogat med återkallelse av tillståndet
eller avkortning av giltighetstiden för ett sådant.
Prop. 1991/92:12
Mitt förslag: För budgetåret 1991/92 återstående del av förslagsansla-
get G 3. Riksfärdtjänst disponeras av styrelsen för riksfärdtjänst.
Skälen för mitt förslag: Som en konsekvens av mitt förslag att ansvaret för
riksfärdtjänsten bör överföras till styrelsen för riksfärdtjänst bör återstående
del av för budgetåret 1991/92 anslagna medel under förslagsanslaget G 3.
Riksfärdtjänst disponeras av nämnda styrelse.
För innevarande budgetår 1991/92 har riksdagen anvisat ett förslagsanslag
på 96,5 milj.kr. Beloppet togs upp som oförändrat i förhållande till anslaget
för år 1990/91.
Jag har tidigare (avsnitt 3.4) föreslagit att kostnaderna för styrelsens egen
verksamhet och för dess kanslifunktion bör finansieras inom ramen för
nämnda sakanslag. Jag bedömer att för dessa verksamheter är 1500000 kr.
erforderligt, räknat för andra halvåret budgetåret 1991/92.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen
dels att anta förslagen till
1. lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263),
2. lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudmannaskap för viss
kollektiv persontrafik,
3. lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetra-
fik,
dels att godkänna vad jag anfört om
4. huvudmannaskapet för riksfärdtjänsten (3.4),
5. mål och riktlinjer för riksfärdtjänsten (3.5),
6. användningen av förslagsanslaget G 3. Riksfärdtjänst (3.6).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen de förslag som föredraganden har lagt
fram.
19
Sammanfattning av promemorian (Ds 1991:24)
Författningsändringar i anledning av transportrådets
avveckling och fortsatt avreglering av linjetrafiken
med buss, m.m.
Riksdagen har med anledning av vad som föreslagits i 1991 års budgetpropo-
sition beslutat att transportrådet skall avvecklas. Transportrådets arbetsupp-
gifter skall överföras till andra organ. Med anledning härav bör ett antal för-
fattningar ändras, bl.a. yrkestrafiklagen (1988:263) och lagen (1985:449) om
rätt att driva viss linjetrafik. De aktuella författningarna är upptagna i en
bilaga till promemorian.
Som uppföljning av den i budgetpropositionen aviserade fortsatta avregle-
ringen av den långväga busstrafiken föreslås ändring i yrkestrafiklagens reg-
ler om skadlighetsprövning för linjetrafiken med buss. Förslaget innebär föl-
jande. Skadlighetsprövningen slopas i förhållande till järnvägstrafiken utom
såvitt avser redan etablerad trafik på länsjärnväg. Vid skadlighetspröv-
ningen skall det åligga trafikhuvudmannen att göra sannolikt att den sökta
linjetrafiken blir till skada för sådan järnvägstrafik som skall skyddas eller
för redan etablerad linjetrafik som drivs med stöd av lagen om rätt att driva
viss linjetrafik. Kan han det, skall det sökta tillståndet vägras. En sökt linje-
trafik skall dock få komma till stånd oavsett skada om den innebär en väsent-
ligt bättre trafikförsörjning.
I den s.k. storstadsförhandlingen för Malmöregionen har föreslagits en
ändrad utformning av huvudmannaskapet för den lokala och regionala kol-
lektivtrafiken i Malmöhus län innebärande att Malmöhus läns landsting och
Malmö kommun skall vara huvudman i länet. Förslag om ändring i lagen
(1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektivtrafik läggs fram i prome-
morian.
Prop. 1991/92:12
Bilaga 1
20
Författningsförslag i promemorian (Ds 1991:24)
Författningsändringar i anledning av transportrådets
avveckling och fortsatt avreglering av linjetrafiken
med buss, m.m.
Härigenom föreskrivs att 4, 8, 11 och 23 §§ yrkestrafiklagen (1988:263)'
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§
Prop. 1991/92:12
Bilaga 2
Frågor om trafiktillstånd prövas
av länsstyrelsen i det län där sökan-
den är kyrkobokförd eller, om sö-
kanden är en juridisk person, där
företagets ledning finns. Frågor om
tillstånd till linjetrafik som berör
flera län skall dock prövas av trans-
portrådet.
Tillstånd till linjetrafik får ges en-
dast om den avsedda trafiken inte
kan antas bli till skada för redan eta-
blerad järnvägstrafik eller,trafik som
drivs enligt lagen (1985:449) om rätt
att driva viss linjetrafik. Tillstånd får
dock ges, om sökanden gör sannolikt
att en avsevärt bättre trafikförsörj-
ning därigenom skulle uppnås.
Frågor om trafiktillstånd prövas
av länsstyrelsen i det län där sökan-
den är kyrkobokförd eller, om sö-
kanden är en juridisk person, där
företagets ledning finns. Frågor om
tillstånd till linjetrafik som berör
flera län skall dock prövas av trafik-
säkerhetsverket.
Om statens järnvägar eller en tra-
fikhuvudman begär det, skall till-
stånd till linjetrafik prövas på nytt
senast tio år från dagen för tillstån-
det och därefter vart tionde år. En
sådan begäran skall framställas hos
tillståndsmyndigheten senast ett år
före utgången av den löpande tioårs-
perioden. Är tillståndet begränsat
till viss tid, skall begäran framställas
senast ett år före utgången av den ti-
den.
Om trafikhuvudmannen gör san-
nolikt att ett sökt linjetrafiktillstånd
kommer att bli till skada för redan
etablerad trafik som en huvudman
bedriver på länsjärnväg eller för tra-
fik enligt lagen (1985:449) om rätt att
driva viss linjetrafik, får tillstånd till
linjetrafik inte meddelas. Tillstånd
får dock ges, om en avsevärt bättre
trafikförsörjning därigenom skulle
uppnås.
§
Om en trafikhuvudman begär det,
skall tillstånd till linjetrafik prövas
på nytt senast tio år från dagen för
tillståndet och därefter vart tionde
år. En sådan begäran skall framstäl-
las hos tillståndsmyndigheten senast
ett år före utgången av den löpande
tioårsperioden. Är tillståndet be-
gränsat till viss tid, skall begäran
framställas senast ett år före ut-
gången av den tiden.
'Lagen omtryckt 1988:1499.
21
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
23§
Tillståndsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam-
marrätten, om inte något annat anges i andra stycket. Beslut om varning får
dock inte överklagas.
Länsstyrelsens beslut i frågor om
beviljande av tillstånd till linjetrafik
och om omprövning av tillstånd en-
ligt 11 § får överklagas hos transport-
rådet. Transportrådets beslut i så-
dana frågor får överklagas hos rege-
ringen.
Prop. 1991/92:12
Bilaga 2
Länsstyrelsens beslut i frågor om
beviljande av tillstånd till linjetrafik
och om omprövning av tillstånd en-
ligt 11 § får överklagas hos trafik-
säkerhetsverket. Trafiksäkerhetsver-
kets beslut i sådana frågor får över-
klagas hos regeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
22
Härigenom föreskrivs att 2, 3, 5 och 6 §§ lagen (1978:438) om huvudman-
naskap för viss kollektiv persontrafik skall ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:12
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§
Huvudman är landstingskommu-
nen och kommunerna i länet gemen-
samt. I Stockholms län är landstings-
kommunen huvudman och i Got-
lands län kommunen.
Huvudman är landstingskommu-
nen och kommunerna i länet gemen-
samt. I Stockholms län är landstings-
kommunen huvudman, i Gotlands
län kommunen och i Malmöhus län
landstingskommunen och Malmö
kommun gemensamt.
Landstingskommunen och kommunerna i ett län kan dock överenskomma
att antingen landstingskommunen eller kommunerna i länet skall vara hu-
vudman.
I fall som avses i 2§ första me-
ningen handhas huvudmannens upp-
gifter av landstingskommunen och
kommunerna i kommunalförbund.
Är landstingskommunen och kom-
munerna i länet överens därom, får
dock uppgifterna i stället handhas
genom ett aktiebolag, som har bil-
dats för ändamålet. Landstingskom-
munen och kommunerna skall in-
neha samtliga aktier i bolaget.
I fråga om kommunalförbund gäll
om inte annat följer av 4-7§§.
§2
Huvudmannens uppgifter hand-
has i kommunalförbund om inte en
landstingskommun eller en kommun
ensam är huvudman. Om de som är
huvudman är överens därom, får
dock uppgifterna i stället handhas
genom ett aktiebolag, som har bil-
dats för ändamålet. De som är hu-
vudman skall inneha samtliga aktier
i bolaget.
kommunalförbundslagen (1985:894)
5§
Uppnås inte enighet i fråga om antalet ledamöter som medlem i kommu-
nalförbund skall utse i förbundsfullmäktige gäller följande.
1. Om inte annat följer av 2 skall landstingskommunen utse hälften av le-
damöterna och kommunerna i länet tillsammans hälften.
2.1Malmöhus län skall landstings-
kommunen utse en tredjedel, Malmö
kommun en tredjedel och övriga
kommuner tillsammans en tredjedel
av antalet ledamöter. I Göteborgs
och Bohus län skall landstingskom-
munen utse en fjärdedel, Göteborgs
kommun hälften och övriga kommu-
ner tillsammans en fjärdedel av an-
talet ledamöter.
2.1 Malmöhus län skall antalet le-
damöter som landstingskommunen
och Malmö kommun skall utse be-
stämmas av länsstyrelsen i förhål-
lande till folkmängden i landstings-
kommunen och kommunen vid in-
gången av det år då val av förbunds-
fullmäktige förrättas.
I Göteborgs och Bohus län skall
landstingskommunen utse en fjärde-
del, Göteborgs kommun hälften och
1 Senaste lydelse 1988:264.
2Senaste lydelse 1985:895.
23
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
övriga kommuner tillsammans en
fjärdedel av antalet ledamöter.
3. Antalet ledamöter som annan kommun än Malmö kommun eller Göte-
borgs kommun skall utse bestäms av länsstyrelsen i förhållande till folk-
mängden i kommunerna vid ingången av det år då val av förbundsfullmäk-
tige förrättas. Varje kommun skall dock utse minst en ledamot.
Prop. 1991/92:12
Bilaga 2
6§
Uppnås inte enighet i fråga om sättet att mellan medlemmarna i kommu-
nalförbund fördela underskott i förbundsverksamheten gäller följande.
1. Om inte annat följer av 2 eller 3 skall landstingskommunen täcka hälf-
ten av underskottet och kommunerna i länet tillsammans återstoden. Om-
fattningen av varje kommuns skyldighet att tillhandahålla medel skall be-
stämmas i förhållande till det trafikarbete som har nedlagts i kommunen un-
der verksamhetsåret.
2.1Malmöhus län skall landstings-
kommunen och Malmö kommun till-
sammans täcka hälften av underskot-
tet. Omfattningen av landstingskom-
munens och kommunens skyldighet
att tillhandahålla medel skall bestäm-
mas iförhållande till den andel av lä-
nets skatteunderlag som belöper på
vardera förbundsmedlemmen. Mot-
svarande gäller i Göteborgs och Bo-
hus län i fråga om landstingskommu-
nen och Göteborgs kommun.
3.1 Malmöhus län och Göteborgs
och Bohus län skall samtliga kom-
muner i länet tillsammans täcka
hälften av underskottet. Omfatt-
ningen av varje kommuns skyldighet
att tillhandahålla medel skall be-
stämmas i enlighet med vad som
föreskrivs i 1.
2.1 Malmöhus län skall omfatt-
ningen av landstingskommunens och
Malmö kommuns skyldighet att
täcka underskottet bestämmas i för-
hållande till den andel av länets skat-
teunderlag som belöper på vardera
förbundsmedlemmen.
I Göteborgs och Bohus län skall
landstingskommunen och Göteborgs
kommun tillsammans täcka hälften
av underskottet. Omfattningen av
landstingskommunens och kommu-
nens skyldighet att tillhandahålla me-
del skall bestämmas iförhållande till
den andel av länets skatteunderlag
som belöper på vardera förbunds-
medlemmen.
3.1 Göteborgs och Bohus län skall
samtliga kommuner i länet tillsam-
mans täcka hälften av underskottet.
Omfattningen av varje kommuns
skyldighet att tillhandahålla medel
skall bestämmas i enlighet med vad
som föreskrivs i 1.
Föreligger synnerliga skäl får rege-
ringen efter framställning av lands-
tingskommun, kommun som inte
tillhör landstingskommun eller
minst en tredjedel av de kommuner
i visst län som tillhör landstingskom-
mun meddela föreskrifter om be-
gränsning av huvudmans skyldighet
enligt 1 § första stycket och före-
skriva eller i särskilt fall besluta om
undantag från 5 eller 6 §. Beslut om
Om synnerliga skäl föreligger, får
regeringen efter framställan av
landstingskommun, kommun som
inte tillhör landstingskommun eller
minst en tredjedel av de kommuner
i visst län som tillhör landstingskom-
mun, vilka är medlem i kommunal-
förbund eller delägare i aktiebolag
enligt 3§, meddela föreskrifter om
begränsning av huvudmans skyldig-
het enligt 1 § första stycket och före-
24
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
undantag får förenas med särskilda skriva eller i särskilt fall besluta om
villkor. undantag från 5 eller 6 §. Beslut om
undantag får förenas med särskilda
villkor.
Prop. 1991/92:12
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
2. I fråga om underskott som uppkommit före ikraftträdandet gäller 6 § i sin
äldre lydelse.
25
Härigenom föreskrivs att 2 och 8 §§ lagen (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik skall ha följande lydelse.
Prop. 1991/92:12
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
2§
Om det finns särskilda skäl, får
transportrådet besluta att en trafik-
huvudman får utan tillstånd driva
linjetrafik på bestämda linjer som
sträcker sig från det län där huvud-
mannaskapet gäller in i ett angrän-
sande län.
8§
Transportrådets beslut enligt 2§
får överklagas hos kammarrätten.
Föreslagen lydelse
1
Om det finns särskilda skäl, får
trafiksäkerhetsverket besluta att en
trafikhuvudman får utan tillstånd
driva linjetrafik på bestämda linjer
som sträcker sig från det län där hu-
vudmannaskapet gäller in i ett an-
gränsande län.
2
Trafiksäkerhetsverkets beslut en-
ligt 2§ får överklagas hos kammar-
rätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
'Senaste lydelse 1988:1502.
2 Senaste lydelse 1988:1502.
26
Departementspromemorian (Ds 1991:24)
Författningsändringar i anledning av
transportrådets avveckling och fortsatt avreglering
av linjetrafiken med buss, m.m.
Efter remiss har yttranden över promemorian såvitt avser trafikhuvudman-
nafrågan avgetts av trafiksäkerhetsverket, länsstyrelsen i Stockholms län,
länsstyrelsen i Västerbottens län, Länstrafiken Malmöhus, Malmöhus läns
landsting, Statstjänstemannaförbundet, Svenska kommunalarbetareförbun-
det, Svenska kommunförbundet, Svenska taxiförbundet, Kommunförbun-
det Malmöhus samt Eslövs, Hörby, Helsingborgs, Höganäs, Landskrona,
Svalövs, Lunds, Staffanstorps, Burlövs, Lomma, Malmö, Svedala, Vellinge,
Skurups och Ystads kommuner.
Trafiksäkerhetsverket, Länstrafiken Malmöhus, Svenska kommunalarbe-
tareförbundet och Lomma kommun har tillstyrkt förslaget.
Länsstyrelserna i Stockholms och Västerbottens län, Statstjänstemannaför-
bundet, Svenska kommunförbundet, Svenska taxiförbundet samt Eslövs,
Helsingborgs, Höganäs, Landskrona, Lunds, Staffanstorp, Svedala, Vellinge
och Skurups kommuner har i princip inte haft någon erinran mot den före-
slagna författningsändringen.
Kommunförbundet Malmöhus, Malmöhus läns landsting och Malmö
kommun har tillstyrkt förslaget under förutsättning att överenskommelse
kan träffas med kommunerna i länet om finansiering av kollektivtrafiken.
Hörby, Svalövs och Burlövs kommuner har haft vissa invändningar mot
förslaget.
Ystads kommun har avstyrkt förslaget.
Följande sammanställning återger yttrandenas huvudsakliga innehåll:
Länstrafiken Malmöhus har anfört följande. En koncentration av ägandet
ger ökade möjligheter för trafikhuvudmannen att utveckla kollektivtrafiken
inom definierade ekonomiska ramar. Viktigt är att det avtal som förutsätts
om övriga kommuners bidrag kommer till stånd så att inte samhällets bidrag
till kollektivtrafiken begränsas till de belopp landstinget och Malmö nu anvi-
sar för ändamålet. Det är angeläget att trafikhuvudmannen i Malmöhus län
ges möjlighet till samarbete med motsvarande organ i Danmark i fråga om
tåg- och bussförbindelser för att regionerna på båda sidor om Öresund skall
kunna bindas samman utan att riksgränsen utgör hinder.
Malmöhus läns landsting, Kommunförbundet Malmöhus och Malmö stad:
Enligt den överenskommelse som ingåtts mellan Malmöhus läns landsting,
Malmö stad, Kommunförbundet Malmöhus och staten - Malmöhusöverens-
kommelsen - skall ansvaret för den lokala och regionala kollektivtrafiken i
Malmöhus län organiseras om från den 1 januari 1992. Huvudman för trafi-
ken skall vara landstinget och Malmö stad genom ett gemensamt kommunal-
förbund. För att reformen skall kunna genomföras måste en överenskom-
melse om finansiering träffas med samtliga kommuner i landstingsområdet.
Prop. 1991/92:12
Bilaga 3
27
En preliminär överenskommelse har träffats mellan Kommunförbundet
Malmöhus, Malmöhus läns landsting och Malmö kommun. Denna skall
föreläggas resp, kommunfullmäktige vilket kan ske först i augusti - septem-
ber.
Kommunförbundet Malmöhus har vidare anfört: Från allmänna synpunk-
ter kan framhållas att förslaget om ett förändrat huvudmannaskap är posi-
tivt, eftersom det trafikpolitiska ansvaret för kollektivtrafiken i länet sam-
ordnas. På sikt borde huvudmannaskapsförändringen också gagna en total-
lösning av kollektivtrafiken i Skåne.
Hörby kommun-. Det bör gemensamt för Malmöhus och Kristianstads län
finnas bara en trafikhuvudman som ansvarar för den lokala och regionala
linjetrafiken för persontransporter.
Svalövs kommun-. Resonemanget om fortsatt bidrag från övriga kommu-
ner till trafikhuvudmannen om föreslaget huvudmannaskap införs är otyd-
ligt. I de diskussioner som förekommer i länet, nämns i stället en skatteväx-
ling innebärande att övriga kommuner sänker sin skatt motsvarande utgif-
terna för nuvarande bastrafik; i Svalövs fall preliminärt 43 öre. Samtidigt hö-
jer landstinget sin skatt motsvarande genomsnittet för länet 33 öre. Vad gäl-
ler trafiken utöver bastrafiken är tanken att den skall betalas till 100 % av
den köpande kommunen. En förändring kräver total enighet mellan kom-
munerna för hävande av nu gällande konsortieavtal. Svalövs kommun, till-
sammans med flera andra, känner en viss oro inför föreslagna förändringar.
Förvisso skall nuvarande trafik betraktas som bastrafik och några större ned-
läggningar på kortare sikt av denna anledning är inte troliga. Kommunen ser
det ändå som ett hot att kollektivtrafiken mer och mer kommer att koncen-
treras till de större befolkningskoncentrationerna och de tyngre pendlarstrå-
ken. Trafikens betydelse även i länets glesare bygder är mycket stor. Talet
om förutsättningarna för en levande landsbygd och regional balans från stat-
ligt håll kan komma att bli svåra att förena med den utveckling som de
mindre kommunerna kan befara. Att befästa det kommunala inflytandet
över trafiken är bl.a. därför en mycket strategisk fråga. Den hastighet var-
med förändringen drivs igenom är olycklig. Lagtexten borde formuleras så
att lagen möjliggör föreslagen huvudmannaskapsförändring, inte fram-
tvingar den och ett upplösande av nuvarande konsortieavtal och trafikhu-
vudman.
Lunds kommun: Samtidigt som det är angeläget att åstadkomma en hel-
hetssyn på kollektivtrafiken är det viktigt att tillgodose ett reellt inflytande
över den lokala trafikförsöijningen för den enskilda kommunen. Båda syn-
sätten kan i vissa avseenden vara svåra att förena. Författningen får därvid-
lag förutsättas kompletteras med avtal som reglerar kommunens medver-
kan. En samplanering måste givetvis ske mellan kommunernas fysiska pla-
nering och trafikhuvudmannens trafikplanering.
Staffanstorps kommun: Kommunen anser det väsentligt att länets trafikre-
surser samordnas och ser förslaget som ett första steg för att åstadkomma ett
samlat politiskt och ekonomiskt ansvar för länets trafikförsöijning.
Burlövs kommun, kommunstyrelsens arbetsutskott: Den nya huvudman-
naorganisationen för den regionala kollektivtrafiken i Malmöhus län är fort-
farande delad. Burlöv är tveksam till om förslaget medför några större för-
Prop. 1991/92:12
Bilaga 3
28
bättringar. När huvudmannaskapet förändras och en tidsenligare regional in-
delning skall skapas, är det beklagligt att de regionala organen själva inte
kan finna en optimal indelning. Regeringen har tydligen inte heller för avsikt
att snarast möjligt föreslå en sådan. Varför slås inte Malmöhus läns landsting
och Malmö kommuns landstingsdel samman? Fördelarna med en ny trafik-
huvudmannaindelning är uppenbar och risken måste bedömas som icke obe-
tydlig att två jämnstarka ägare även i fortsättningen får svårt att enas. Den
mest önskvärda lösningen är att skånelänen och de tre landstingen slås ihop.
Hur underskottet skall fördelas framgår bara delvis. En bra underskottsför-
delning måste rimligen ta hänsyn till fler variabler, inte minst nettokostnaden
för resp, linje.
Ystads kommun: Enligt kommunens mening är de föreslagna ändringarna
en halvmesyr. För det första borde en Skånelösning ha eftersträvats. Dag-
pendlingen både vad gäller arbets- och skolresor är stor över länsgränsen och
det är klart otillfredsställande att det nuvarande systemet med två trafikhu-
vudmän permanentas. Även förslaget om ett kommunalförbund med endast
Malmö kommun och landstinget som intressenter är mindre bra. I ett läge
där landstinget av ekonomiska skäl inte längre vill svara för kommunövergri-
pande uppgifter och åtaganden inom landstingsområdet är det inte rimligt
att landstinget - jämte Malmö kommun - behåller det totala inflytandet över
verksamheten. Kommunerna förutsätts som hittills bidra till täckning av un-
derskotten men förlorar helt inflytandet.
Prop. 1991/92:12
Bilaga 3
29
Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1
Propositionens lagförslag.................................... 2
1 Förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)..... 2
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:438) om huvudmanna-
skap för viss kollektiv persontrafik....................... 3
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:449) om rätt att driva
viss linjetrafik......................................... 6
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september
1991...................................................... 7
1 Inledning ............................................. 7
2 Yrkestrafikfrågor....................................... 7
2.1 Nuvarande ordning................................ 8
2.2 Överväganden och förslag i fråga om vissa yrkestrafikfrå-
gor ............................................... 10
2.2.1 Yrkestrafiklagen och lagen om rätt att driva viss
linjetrafik.................................. 10
2.2.2 Ändrat huvudmannaskap i Malmöhus län...... 10
2.3 Upprättade lagförslag.............................. 11
3 Riksfärdtjänsten....................................... 12
3.1 Syftet med riksfärdtjänsten, nuvarande organisation.... 12
3.2 Utveckling........................................ 12
3.3 Förslag om kommunalisering........................ 13
3.4 Huvudmannaskapet för riksfärdtjänsten.............. 14
3.5 Framtida former för riksfärdtjänsten................. 17
3.6 Anslagsfrågor..................................... 19
4 Hemställan............................................ 19
5 Beslut................................................ 19
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian (Ds 1991:24) Författ-
ningsändringar i anledning av transportrådets avveckling
och fortsatt avreglering av linjetrafiken med buss, m.m. 20
Bilaga 2 Författningsförslag i promemorian (Ds 1991:24) Författ-
ningsändringar i anledning av transportrådets avveckling
och fortsatt avreglering av linjetrafiken med buss, m.m. 21
Bilaga 3 Departementspromemorian (Ds 1991:24) Författnings-
ändringar i anledning av transportrådets avveckling och
fortsatt avreglering av linjetrafiken med buss, m.m., re-
missammanställning i fråga om föreslagen ändring i hu-
vudmannalagen.................................... 27
Prop. 1991/92:12
30
gotab 40008, Stockholm 1991
Frikommunförsöket
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 13
Rättelse: S. 3 rad 11 står: Ingvar Carlsson. Rättat till: Lena Hjelm-Wallén