Regeringens proposition
1991/92:119

om ombildning av Stadshypotek, m.m.

Prop.

1991/92:119

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 april 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Anne Wibble

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Stadshypoteks rörelse skall överföras till ett
för ändamålet bildat kreditaktiebolag. Ombildningen skall gå till på det
sättet att Stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningama fusioneras,
varefter rörelsen förs över till ett av kassan helägt aktiebolag.
Ombildningen avses äga rum per den 1 januari 1993.

Kassans obligationsstock skall dock ligga kvar i kassan och avvecklas
där. På sikt skall kassan också avveckla sitt aktieinnehav. Detta skall
delvis ske genom att aktier överlåts till låntagarna på förmånliga villkor.
Därefter skall kassan likvideras. Hur överskottet vid likvidationen skall
fördelas skall underställas riksdagen för prövning.

De särskilda skatteregler som gäller vid vissa fusioner skall gälla även
vid fusion mellan kassan och föreningarna. De obeskattade reserver som
finns i kassan och föreningarna får skattas av i aktiebolaget.

Även de obeskattade reserverna i Statens Bostadsfinansieringsaktie-
bolag, SBAB föreslås återföras till beskattning. Avskattningen skall ske
i enlighet med de principer som gäller för andra finansiella företag.
Aktiebolaget och SBAB får rätt att göra avsättning till skatteutjämnings-
reserv (surv).

För det nybildade aktiebolaget införs vissa begränsningar i fråga om
underlagen för surv och Annell-avdrag för att neutralisera att en del av
aktiekapitalet kommer att utgöras av obeskattat kapital.

Förmånen för nuvarande låntagare att förvärva aktier i bolaget på för-
månliga villkor skall beskattas först när aktierna säljs.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 119

I propositionen föreslås vidare skatteregler för att underlätta för Prop. 1991/92:119
utländska bankföretag att ombilda svenska dotterbankaktiebolag till
filialer. Skatteregler infors också för att underlätta ombildning av
ömsesidiga livförsäkringsföretag till försäkringsaktiebolag.

I propositionen föreslås slutligen att finansiella företag skall få en
alternativ möjlighet att återföra sina obeskattade reserver enligt de gene-
rella reglerna för icke-finansiella företag.

1 Förslag till

Lag om ombildning av stadshypoteksinstitutionen

Härigenom föreskrivs följande.

Prop. 1991/92:119

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ombildning av den institution
som regleras i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypo-
tekskassa och om stadshypoteksföreningar.

2 § Stadshypoteksföreningama skall gå upp i Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa genom att föreningarna upplöses utan likvidation och
föreningarnas tillgångar och skulder övertas av kassan (fusion). Därvid
skall föreningarnas säkerhetsfonder och kapitaltäckningsfonder föras till
kassans reservfond respektive kapitaltäckningsfond. Fusionen skall ge-
nomföras den dag regeringen bestämmer.

3 § Efter fusionen skall stadshypotekskassan överlåta hela eller delar av
sin rörelse till ett för ändamålet bildat kreditaktiebolag. Regeringen får
besluta om tidpunkt och villkoren för överlåtelsen.

4 § Stadshypotekskassan får utan hinder av bestämmelserna i lagen
(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stads-
hypoteksföreningama låna upp de medel och vidta de åtgärder i övrigt
som behövs för att förbereda den ombildning som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

2 Förslag till

Lag om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

Härigenom föreskrivs följande.

Kassans ändamål

1 § Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har till uppgift att fullfölja
den ombildning som följer av regeringens beslut enligt lagen (1992:000)
om ombildning av stadshypoteksinstitutionen. Kassan skall

1. äga och förvalta aktier i det aktiebolag som har övertagit kassans
rörelse,

2. till utgången av år 1994 låna upp och till aktiebolaget låna ut medel
som bolaget behöver för sin rörelse,

3. förvalta kassans fordringar på aktiebolaget och kassans skulder samt

4. ombesöija att regionala låntagarstämmor samt ombudsstämma
kommer till stånd.

Styrelse och revisorer

2 § Kassan förvaltas av en styrelse som består av elva ledamöter.
Regeringen utser fem ledamöter, bland dem ordföranden, och två supp-
leanter för dem. Ombudsstämman utser sex ledamöter, bland dem vice
ordföranden, och tre suppleanter för dem. Ledamöterna och supplean-
terna utses för en tid av högst två år.

Regeringen bestämmer arvoden for ledamöterna och suppleanterna.

3 § För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper utses
årligen två revisorer och två suppleanter för dem. Finansinspektionen och
ombudsstämman utser vardera en revisor och en suppleant. Revisorerna
och suppleanterna skall vara auktoriserade revisorer.

4 § Ombudsstämman avgör frågor om fastställande av balansräkningen
och om godkännande av styrelsens förvaltning.

Grundfond och upplåning

5 § Som grundfond för kassan ställer staten till förfogande en garan-
tiförbindelse som utfärdas av regeringen eller, efter regeringens bestäm-
mande, riksgäldskontoret. Regeringen meddelar föreskrifter om grund-
fondens storlek samt om de villkor i fråga om avgift och i övrigt som
skall gälla för grundfonden.

Efter anmälan till riksgäldskontoret får kassan ta grundfonden i anspråk
för att fullgöra sina förpliktelser om kassan för tillfället saknar tillgäng-
liga medel för detta.

När grundfonden har tagits i anspråk enligt andra stycket, skall kassan
betala staten den ränta på beloppet som riksgäldskontoret bestämmer och
snarast möjligt återbetala vad som har tagits i anspråk.

Prop. 1991/92:119

6 § Kassans sammanlagda låneskulder får inte uppgå till mer än tio Prop. 1991/92:119
gånger summan av grundfonden och kassans egna fonder.

Likvidation

7 § Regeringen beslutar om kassans likvidation och förfärandet därvid.

Efter anmälan till riksgäldskontoret får grundfonden tas i anspråk när
kassan har trätt i likvidation, om det saknas andra tillgångar som svarar
för kassans förpliktelser.

Riksdagen beslutar om användningen av kassans behållning efter lik-
vidation.

Kassans verksamhet

8 § Närmare föreskrifter om beslut i styrelsen och kassans verksamhet
samt om ombudsstämma och regionala låntagarstämmor meddelas av
regeringen.

Tillsyn

9 § Kassan står under tillsyn av finansinspektionen. Kassan skall lämna
inspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed samman-
hängande omständigheter som inspektionen begär.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om tillsynen över kassan.

10 § Kassan skall med en årlig avgift bekosta finansinspektionens tillsyn
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

1 . Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Genom lagen upphävs lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar.

3. Den styrelse och de revisorer som har utsetts enligt bestämmelserna
i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om
stadshypoteksföreningar utgör styrelse och revisorer i kassan till dess att
ny styrelse och nya revisorer har utsetts enligt den nya lagen.

3 Förslag till

Lag om inkomstskatteregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid fusion mellan Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och
stadshypoteksföreningar enligt 2 § lagen (1992:000) om ombildning av
stadshypoteksinstitutionen tillämpas bestämmelserna i 2 § 4 mom. andra -
fjärde, sjunde, åttonde och elfte styckena lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.

Vid fusion som avses i första stycket samt vid en följande överlåtelse
av stadshypotekskassans tillgångar till det kreditaktiebolag som avses i
3 § lagen om ombildning av stadshypoteksinstitutionen skall överlåtande
och övertagande företag anses som en skattskyldig vid återföring av obe-
skattade reserver enligt 2 § samt vid tillämpning av lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade reserver.

2 § Avsättningar till reservfond eller säkerhetsfond som Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, stadshypoteksförening eller Statens Bostads-
finansieringsaktiebolag, SBAB gjort i bokslut till ledning för 1986 och
senare års taxeringar skall återföras till beskattning enligt andra stycket.

Skillnaden mellan reserverna och den avsättning till skatteutjämnings-
reserv som första gången görs enligt lagen (1990:654) om skatteutjäm-
ningsreserv utgör - om beloppet är positivt - skattepliktig intäkt vid
taxeringen till statlig inkomstskatt. Minst 75 procent av beloppet tas upp
vid 1994 års taxering och återstående del vid 1995 års taxering. Taxeras
inte företaget år 1994 skall hela beloppet jämte ett tillägg på 7,5 procent
tas upp vid 1995 års taxering. Om hela beloppet tas upp till beskattning
vid 1994 års taxering får vid tillämpning av uppbördslagens (1953:272)
regler om debitering av preliminär och slutlig skatt i sådant fäll anses
som om skatten på intäkten hänför sig med 75 procent på beskattnings-
året 1993 och med 25 procent på beskattningsåret 1994.

Vid beräkning av kapitalunderlag enligt lagen om skatteutjämnings-
reserv skall

dels 15 procent av de avsättningar till reservfond och säkerhetsfond
som avses i första stycket räknas som skuld vid 1994 års eller, om före-
taget inte taxeras då, 1995 års taxering,

dels 30 procent av den skattepliktiga intäkt enligt andra stycket som vid
beskattningsårets ingång ännu inte tagits upp till beskattning räknas som
skuld vid 1995 års taxering,

dels beskattningsårets inkomstskatt beräknas utan hänsyn till den skatte-
pliktiga intäkten enligt andra stycket.

3 § För det kreditaktiebolag som avses i 1 § andra stycket skall vid
beräkning av kapitalunderlag enligt lagen (1990:654) om skatteut-
jämningsreserv underlaget minskas med 25 procent av ett belopp som

Prop. 1991/92:119

beräknas enligt följande. Beloppet utgörs av en så stor andel av bolagets Prop. 1991/92:119
eget kapital omedelbart efter det förvärv från stadshypotekskassan som
avses i nämnda lagrum som de belopp som stadshypotekskassan och
stadshypoteksforeningama avsatt till reservfond respektive säkerhetsfond
i bokslut för år 1984 eller tidigare utgör av eget kapital i stadshypoteks-
kassan omedelbart före överlåtelsen till bolaget. Med eget kapital avses
i fråga om bolaget eget kapital enligt 11 kap. 7 § aktiebolagslagen
(1975:1385) och i fråga om kassan summan av reservfond, säkerhetsfond
och kapitaltäckningsfond enligt 15 och 33 §§ lagen (1968:576) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och stadshypoteksföreningar.

Vid beräkning av kreditaktiebolagets avdrag enligt lagen (1967:94) om
avdrag för viss aktieutdelning, för utdelning på de aktier som utgetts av
bolaget före eller i samband med övertagandet av tillgångar från stads-
hypotekskassan, skall vad som inbetalats för aktierna minskas med ett
belopp motsvarande det som avses i första stycket.

4 § Skattepliktig intäkt enligt 3 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall inte anses uppkomma när låntagare i Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa eller stadshypoteksforeningama får rätt att -
till ett pris som understiger marknadsvärdet - förvärva aktie eller för-
värvar aktie i det kreditaktiebolag som avses i 1 § andra stycket. Vad
nu sagts gäller endast vid förvärv från bolaget eller stadshypotekskassan
i samband med nyemission i bolaget.

Om en anställd i kreditaktiebolaget förvärvar aktie i bolaget vid den
nyemission som avses i första stycket skall det undantag från beskattning
av förmån som anges i punkt 3 a av anvisningarna till 32 § kommunal-
skattelagen (1928:370) avse endast 20 procent av skillnaden mellan mark-
nadsvärdet och förvärvspriset.

5 § Om ett utländskt bankföretag övertar hela den rörelse som bedrivs
av ett bankaktiebolag som har bildats före den 1 augusti 1990 och som
ägs direkt eller genom förmedling av ett helägt dotterföretag skall be-
stämmelserna i 2 § 4 mom. andra - fjärde, sjunde, åttonde och elfte styc-
kena lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 13 § lagen (1990:654)
om skatteutjämningsreserv samt 8 § lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver äga motsvarande tillämpning.

6 § Om ett ömsesidigt livförsäkringsföretag överlåter hela sitt försäk-
ringsbestånd till ett för ändamålet bildat försäkringsaktiebolag skall
överlåtande och övertagande företag anses som en skattskyldig vid
tillämpning av lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver
och övergångsbestämmelserna till lagen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas i fråga om 5 och

6 §§ första gången vid 1993 års taxering och i övrigt första gången vid
1994 års taxering.

4 Förslag till                                                  Prop. 1991/92:119

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § 4 och 8 mom. lagen (1947:576) om

statlig inkomstskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

4 mom.2 Bestämmelserna i andra-åttonde styckena nedan gäller i fråga
om fusioner enligt

1. 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385),

2. 12 kap. 1, 3 och 8 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

3. 11 kap. 1, 2 och 9 §§ bankaktiebolagslagen (1987:618),

4. 7 kap. 1, 2 och 8 §§ sparbankslagen (1987:619),

5. 10 kap. 1, 2 och 9 §§ föreningsbankslagen (1987:620).

Har lager, fordringar och liknande tillgångar hos det övertagande före-
taget tagits upp till högre värde än det värde som i beskattningsavseende
gäller för det överlåtande företaget, skall det övertagande företaget ta upp
mellanskillnaden som intäkt.

Har byggnad, markanläggning, maskin eller annat inventarium, patent-
rätt, hyresrätt eller tillgång av goodwills natur övertagits skall vid
beräkning av värdeminskningsavdrag och av vad som återstår oavskrivet
av tillgångens anskaffningsvärde anses som om överlåtande och över-
tagande företag utgjort en skattskyldig.

Har inventarier eller andra tillgångar som får skrivas av enligt reglerna
för räkenskapsenlig avskrivning övertagits och har dessa tillgångar i
räkenskaperna tagits upp till högre värde än vad som följer av tredje
stycket, har det övertagande företaget rätt att även efter fusionen tillämpa
räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning gäller att mellanskillnaden
tas upp som intäkt under det beskattningsår då fusionen genomförs eller
med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två
närmast följande åren.

Har skog övertagits skall beträffande skogens anskaffningsvärde och
gällande ingångsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag
utgjort en skattskyldig.

Har betalningsansvaret för framtida utgifter övertagits och har det
överlåtande företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett belopp som
motsvarar avdraget tas upp som intäkt hos det övertagande företaget.
Avdragsrätten för det övertagande företaget prövas med utgångspunkt i
de förhållanden som gäller vid utgången av beskattningsåret.

Fusionen skall inte leda till
någon skattepliktig realisationsvinst någon skattepliktig realisationsvinst
eller avdragsgill realisationsförlust

Fusionen skall inte leda till

eller avdragsgill realisationsförlust

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2Senaste lydelse 1990:1422.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:119

för något av de deltagande före-
tagen. Avyttras tillgångar som
övertagits vid fusionen skall vid
bedömandet av frågan om skat-
tepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust
uppkommit anses som om över-
låtande och övertagande företag
utgjort en skattskyldig. Vad nu
sagts gäller också vid fusion mellan
stadshypoteksföreningar samt då ett
försäkringsföretags hela försäk-
ringsbestånd övertagits av ett annat
försäkringsföretag.

Det övertagande företaget har samma rätt till avdrag för underskott
som avses i 26 § kommunalskattelagen (1928:370) och i 14 mom. som
det överlåtande företaget skulle ha haft om fusionen inte ägt rum. Om
moderbolaget var ett fåmansföretag enligt punkt 14 av anvisningarna till
32 § nämnda lag vid utgången av beskattningsåret eller dotterbolaget var
ett sådant företag vid ingången av det närmast föregående beskattnings-
året krävs dock att moderbolaget ägde mer än nio tiondelar av aktierna
i dotterbolaget vid den sistnämnda tidpunkten. Vid fusion mellan ekono-
miska föreningar krävs att båda föreningarna är att anse som kooperativa
enligt 8 mom.

Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller
också då en juridisk person icke yrkesmässigt överlåter egendom eller
rättighet som avses i 25—31 §§ till en annan juridisk person såvida
överlåtelsen sker med förlust och företagen är moderföretag och dotter-
företag eller står under i huvudsak gemensam ledning. Vidare gäller i nu
avsedda fäll bestämmelserna om värdeminskningsavdrag m.m. i tredje
och femte styckena.

Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller
vidare — utöver vad som anges i nionde stycket — om aktie i aktiebolag
eller andel i handelsbolag, ekonomisk förening eller utländsk juridisk
person överlåts till ett svenskt företag inom samma koncern såvida
moderföretaget i koncernen är ett aktiebolag, en ekonomisk förening, en
sparbank eller ett ömsesidigt skadeförsäkringsföretag och den överlåtna
aktien eller andelen innehas som ett led i koncernens verksamhet. Sker

för något av de deltagande före-
tagen. Avyttras tillgångar som
övertagits vid fusionen skall vid
bedömandet av frågan om skatte-
pliktig realisationsvinst eller av-
dragsgill realisationsförlust upp-
kommit anses som om överlåtande
och övertagande företag utgjort en
skattskyldig. Vad nu sagts gäller
också då ett försäkringsföretags
hela försäkringsbestånd övertagits
av ett annat försäkringsföretag.

överlåtelsen till ett utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer medge befrielse från beskattning för vinst.

I samband med sådan fusion som avses i första stycket skall uttagsbe-
skattning enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 § kom-
munalskattelagen inte ske.

Har en tillgång delats ut till ett företag som är frikallat från skattskyl-
dighet för utdelningen enligt 7 § 8 mom. tillämpas bestämmelserna i
andra, tredje och femte styckena samt sjunde stycket första och andra

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:119

meningarna om det utdelande företaget inte uttagsbeskattas enligt punkt
1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen.

8 mom.3 Har en kooperativ förening av vinsten av sin kooperativa
verksamhet länmat rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp
eller försäljningar, medges avdrag för denna utdelning.

En kooperativ förening har också rätt till avdrag för utdelning som
lämnas i förhållande till inbetalda insatser enligt lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser med-
ges emellertid inte avdrag till den del det utdelade beloppet tillfaller
någon som enligt 7 § 8 mom. inte är skattskyldig för utdelningen. Avser
denna del av utdelningen högst 10 procent av utdelningen på annat än
förlagsinsatser är dock utdelningen i sin helhet avdragsgill.

Ar en ekonomisk förening direkt eller indirekt centraloiganisation för
kooperativa föreningar, har centralorganisationen — även om den inte är
kooperativ enligt tionde-tolfte styckena nedan — rätt till avdrag för utdel-
ning på förlagsinsatser. Ar föreningen ett förvaltningsföretag enligt 7 §
8 mom. andra stycket skall det avdragsgilla beloppet minskas med den
del av utdelningen som föranlett frikallelse från skattskyldighet enligt
nämnda stycke.

Avdrag för utdelning skall avse det räkenskapsår som utdelningen hän-
för sig till.

Avdrag medges endast om föreningen visar att förutsättningar för av-
drag föreligger. Yrkande om avdrag skall göras på särskild blankett en-
ligt formulär som riksskatteverket fastställer.

Sparbank får göra avdrag för bidrag till sparbankernas säkerhetskassa.

Sparbankernas säkerhetskassa får göra avdrag för utdelning till spar-
bankerna.

Sveriges allmänna hypoteks-
bank. Konungariket Sveriges stads-
hypotekskassa och Statens Bostads-
finansieringsaktiebolag får göra
avdrag för belopp, som avsatts till
reservfond, i den mån avsättningen
är nödvändig för att uppbringa
fonden till ett belopp motsvarande
två procent av inrättningens skuld-
er. Hypoteksförening får göra
avdrag för belopp, som avsatts till
reserv- eller säkerhetsfond, i den
mån avsättningen är nödvändig för
att uppbringa fonden till ett belopp
motsvarande två och en halv pro-
cent av föreningens skulder.

Har reserv- eller säkerhetsfond
som avses i åttonde stycket satts

Sveriges allmänna hypoteksbank
får göra avdrag för belopp, som
avsatts till reservfond, i den mån
avsättningen är nödvändig för att
uppbringa fonden till ett belopp
motsvarande två procent av skul-
derna. Landshypoteksförening får
göra avdrag för belopp, som av-
satts till reservfond, i den mån
avsättningen är nödvändig för att
uppbringa fonden till ett belopp
motsvarande två och en halv
procent av föreningens skulder.

Har reservfond som avses i
åttonde stycket satts ned skall —

3Senaste lydelse 1990:651.

10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:119

ned skall — om avdrag for fondav-
sättningen har medgetts — ett be-
lopp motsvarande det nedsatta
beloppet tas upp som intäkt.

om avdrag för fondavsättningen
har medgetts ett belopp mot-
svarande det nedsatta beloppet tas
upp som intäkt.

En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom

kooperativ, om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika

rösträtt.

För att en förening skall anses vara öppen fordras inte bara att den
enligt sina stadgar är berättigad att när som helst anta nya medlemmar,
utan också att den faktiskt visar sig villig att anta till medlem var och en,
som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess
angivna verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens stadgar och
beslut och som därjämte skäligen kan antas komma att som medlem bidra
till förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den omstän-
digheten, att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att pröva
inträdesansökningarna och avvisa sådana sökande, som inte besitter nu
nämnda kvalifikationer för medlemskap, betar inte föreningen dess egen-
skap av öppen. I det fåll att en förening säljer till utomstående kan den
som regel inte utan att förlora sin öppna karaktär vägra att motta som
medlem någon som kan visa, att han brukar köpa förnödenheter genom
föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid, att vederbörande
köpare på grund av rent personliga förhållanden inte kan beviljas
medlemskap — i en stor förening, som säljer till utomstående, är det
omöjligt att i vaije fall inskränka försäljningen till personer, som skulle
vara önskvärda som medlemmar — så bör föreningen för att anses såsom
öppen ha skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med
medlem, det vill säga ge honom samma återbäring på köpta varor som
medlem erhåller.

Kooperativa föreningars centraloiganisationer är att anse såsom öppna,
även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fyller av
centraloiganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk
soliditet, och även om endast ett enda företag inom vaije område antas
såsom medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt så berövas en central-
organisation inte dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess
förstahandsmedlemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas med-
lemsantal.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid
1994 års taxering.

11

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1990:654) om skatte-
utjämningsreserv skall ha följande lydelse.

Prop. 1991/92:119

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskat-
telagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får av-
drag göras enligt denna lag för belopp som har avsatts till skatteutjäm-
ningsreserv av

1. svenska aktiebolag,

2. svenska ekonomiska föreningar,

3. svenska sparbanker och sparbankernas säkerhetskassa,

4. svenska ömsesidiga skadeförsäkringsföretag,

5. sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed
jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet och som skall erlägga
skatt för inkomst,

6. utländska juridiska personer,

7. fysiska personer och dödsbon.

Livförsäkringsföretag och under-
stödsföreningar som avses i 2 §

6 mom. och sådana företag som
avses i 2§ 7 mom., 8 mom.
åttonde stycket och 10 mom. samt

7 § 4 mom. och 8 mom. andra
stycket lagen om statlig inkomst-
skatt är inte berättigade till avdrag.
Detsamma gäller i fråga om döds-
bon som behandlas som handels-
bolag. Att särskilda regler gäller i
fråga om handelsbolag framgår av
11 §•

Livförsäkringsföretag och under-
stödsföreningar som avses i 2 §
6 mom. och sådana företag som
avses i 2 § 7 mom. och 10 mom.
samt 7 § 4 mom. och 8 mom.
andra stycket lagen om statlig
inkomstskatt är inte berättigade till
avdrag. Detsamma gäller i fråga
om dödsbon som behandlas som
handelsbolag. Att särskilda regler
gäller i fråga om handelsbolag
framgår av 11 §.

Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokförings-
lagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot
avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Avdraget
skall återföras till beskattning närmast följande beskattningsår.

3 §2

Kapitalunderlaget för juridiska personer som avses i 1 § första stycket
1—6 är skillnaden vid beskattningsårets utgång mellan tillgångar och
skulder. Vid beräkning av underlaget anses beskattningsårets inkomstskatt

'Senaste lydelse 1990:1446.

2Senaste lydelse 1990:1446.

12

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:119

utgöra 30 procent av den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräk-
nade inkomsten före återföring av föregående års avsättning till skatte-
utjämningsreserv, avdrag för årets avsättning till skatteutjämningsreserv,
avdrag enligt lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss
aktieutdelning och avdrag enligt 2 § 8 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt för utdelning på andra inbetalda insat-
ser än förlagsinsatser. I den beräknade inkomsten ingår inte heller intäkt
enligt 12 § fjärde stycket och intäkt enligt punkt 4 av anvisningarna till
24 § kommunalskattelagen (1928:370).

Som tillgång räknas inte

1. aktier i svenska aktiebolag och
andelar i svenska ekonomiska före-

1. aktier i svenska aktiebolag och
andelar i svenska ekonomiska före-

ningar om företagets röstetal för
aktierna eller andelarna är så stort
som anges i 7 § 8 mom. tredje
stycket a lagen om statlig inkomst-
skatt eller om företaget är frikallat
från skattskyldighet för utdelning
på aktierna eller andelarna enligt
tredje stycket b nämnda moment,

ningar som inte utgör lager om
företagets röstetal för aktierna eller
andelarna är så stort som anges i
7 § 8 mom. tredje stycket a lagen
om statlig inkomstskatt eller om
företaget är frikallat från skattskyl-
dighet för utdelning på aktierna
eller andelarna enligt tredje stycket
b nämnda moment,

2. andra tillgångar som avses i 27 § 1 mom. nämnda lag än aktier eller
andelar om den underliggande egendomen är aktie eller andel i svenskt
företag och innehavet av tillgångarna betingas av näringsverksamhet som
bedrivs av företaget eller av annan som med hänsyn till äganderättsför-
hållanden eller oiganisatoriska förhållanden kan anses stå företaget nära,

3. en fordran på ett företag i intressegemenskap i den mån det andra
företagets kapitalunderlag inte har reducerats med motsvarande belopp
vid samma års taxering.

Som skuld räknas även

1. en skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen medges vid
inkomsttaxeringen,

2. insatskapital i en ekonomisk förening i form av förlagsinsatser,

3. belopp som har avsatts till ersättningsfond,

4. kapitalunderlag hos ett företag i intressegemenskap i den utsträck-
ning som anges i 12 § tredje stycket.

Som skuld räknas inte belopp som har avsatts till skatteutjämnings-
reserv. Som skuld räknas inte heller i fråga om skadeförsäkringsföretag
belopp som har avsatts till regleringsfond för trafikförsäkring eller ut-
jämningsfond.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången i
fråga om 3 § vid 1992 års taxering och i övrigt vid 1994 års taxering.

13

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver

Härigenom föreskrivs att 6 och 8 §§ lagen (1990:655) om återföring
av obeskattade reserver skall ha följande lydelse.

Prop. 1991/92:119

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

För bankaktiebolag, sparbanker,
föreningsbanker, finansbolag,
kreditaktiebolag och sådana värde-
pappersbolag som skall uppfylla
kapitalkrav enligt 5 kap. 1 § lagen
(1991:981) omvärdepappersrörelse
gäller — i stället för vad som anges
i 4 och 5 §§ — följande.

För bankaktiebolag, sparbanker,
föreningsbanker, finansbolag,
kreditaktiebolag och sådana värde-
pappersbolag som skall uppfylla
kapitalkrav enligt 5 kap. 1 § lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse
får — i stället för vad som anges i
4 och 5 §§ — bestämmelserna i
andra stycket tillämpas.

Hela uppskovsbeloppet skall tas upp till beskattning vid 1992 års taxe-
ring eller, om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall
taxeras detta år, vid 1993 års taxering. Vid tillämpning av uppbörds-
lagens (1953:272) regler om debitering av preliminär och slutlig skatt
skall dock anses som om skatten på uppskovsbeloppet hänför sig med
lika delar till de beskattningsår för vilka taxering sker åren 1992—1995.
Taxeras inte företaget år 1992 skall anses som om skatten på uppskovs-
beloppet hänför sig med 50 procent till det beskattningsår för vilket
taxering sker år 1993 och med vardera 25 procent till de beskattningsår
för vilka taxering sker åren 1994 och 1995. Vad nu sagts äger mot-
svarande tillämpning om taxering inte sker ett senare år under nämnda
period.

8 §2

Vid fusion som avses i 2 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt, vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) och
vid övertagande enligt 10 kap. 8 a § föreningsbankslagen (1987:620)
skall överlåtande och övertagande företag anses som en skattskyldig.

Har uppskovsbeloppet för det
överlåtande företaget bestämts
enligt 4 och 5 §§ och är det över-
tagande företaget ett sådant företag
som avses i 6 § skall återstående
del av uppskovsbeloppet samt i
förekommande fall tillägg enligt
5 § tredje stycket omedelbart

Har uppskovsbeloppet för det
överlåtande företaget bestämts
enligt 4 och 5 §§ och har upp-
skovsbeloppet för det övertagande
företaget tagits upp till beskattning
enligt 6 § andra stycket skall åter-
stående del av det överlåtande
företagets uppskovsbelopp

'Senaste lydelse 1991:1003.

2Senaste lydelse 1991:843.

14

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:119

tas upp till beskattning hos det
övertagande företaget. Bestämmel-
serna i 6 § skall därvid äga mot-
svarande tillämpning.

samt i förekommande fäll tillägg
enligt 5 § tredje stycket omedelbart
tas upp till beskattning hos det
övertagande företaget. Bestämmel-
serna i 6 § andra stycket skall
därvid äga motsvarande tillämp-
ning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.

15

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:225) om avdrag vid
inkomsttaxering för bidrag till hypoteksförening m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1976:225) om avdrag vid inkomst-
taxering för bidrag till hypoteksförening m.m.1 skall ha följande lydelse.

Lag om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till
hypoteksförening m.m.

Prop. 1991/92:119

Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse enligt kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt får avdrag
åtnjutas av Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa för bidrag som
lämnats till stadshypoteksförening
och av Sveriges allmänna hypo-
teksbank för bidrag som lämnats
till landshypoteksförening. Mot-
tagaren skall ta upp sådant bidrag
som skattepliktig intäkt av rörelse.

Vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
får avdrag göras för bidrag som
Sveriges allmänna hypoteksbank
lämnar till landshypoteksförening.
Mottagaren skall ta upp bidraget
som intäkt av näringsverksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Till och med 1994 års
taxering gäller de nya bestämmelserna även i fråga om bidrag från
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa till stadshypoteksförening.

'Senaste lydelse av lagen och dess rubrik 1976:1033.

16

8 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1974:809) om befrielse från
skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteksinstitutionen,
m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1974:809) om befrielse från skattskyl-
dighet vid fusion inom stadshypoteksinstitutionen, m.m. skall upphöra att
gälla vid utgången av juni 1992.

Prop. 1991/92:119

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 119

17

9 Förslag till

Lag om upphävande av förordningen (1969:744) om befrielse
från skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteks- och
bostadskreditinstitutionerna, m.m.

Härigenom föreskrivs att förordningen (1969:744) om befrielse från
skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitu-
tionema, m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1992.

Prop. 1991/92:119

18

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 april 1992

Prop. 1991/92:119

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin,
Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg

Föredragande: statsrådet Wibble

Proposition om ombildning av Stadshypotek, m.m,
1 Ärendet och dess beredning

Hösten 1988 tillkallades med stöd av regeringens bemyndigande en sär-
skild utredare (verkställande direktören Gunnar Petri) för att göra en
översyn av lagstiftningen om hypoteksinstituten.

Översynen skulle ske med utgångspunkt i de radikalt ändrade förutsätt-
ningar som då inträtt på kreditmarknaden. Utredningsarbetet skulle vara
inriktat på att främja förutsättningarna för en effektiv konkurrens på
denna marknad. Målet var att åstadkomma en moderniserad organisa-
tionsform för hypoteksinstituten, som gör det möjligt för dem att verka
och utvecklas efter sina egna förutsättningar på en avreglerad kredit-
marknad.

Utredaren överlämnade i december 1989 betänkandet (SOU 1989:103)
Hypoteksinstituten i framtiden. Betänkandet har remissbehandlats. Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av betänkan-
det som bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.

På grund av den splittrade remissopinionen uppdrogs under hösten
1990 åt lagmannen Anders Nordström att efter kontakt med berörda
intressenter lämna ett alternativt förslag till ombildning. Nordström
redovisade i december 1990 sitt uppdrag. Även detta förslag har remiss-
behandlats. Till protokollet i detta ärende bör fogas Nordströms förslag
som bilaga 3 samt en förteckning över remissinstanserna och en samman-
ställning av remissyttrandena som bilaga 4.

Regeringen lämnade våren 1991 ett förslag till ombildning av Stads-
hypotek (prop. 1990/91:190). Efter regeringsskiftet hösten 1991 åter-
kallades propositionen (Skr. 1991/92:27).

I en skrivelse, som kom in till finansdepartementet den 27 februari
1992, har Stadshypotekskassan och samtliga 20 stadshypoteksföreningar
lämnat ett gemensamt förslag till ombildning av organisationen. Förslaget
överensstämmer i stora delar med den tidigare propositionens förslag
men skiljer sig från det förslaget främst på följande punkter:

19

- Någon revers från kassan till staten på 5 miljarder kronor skall inte Prop. 1991/92:119
utfärdas

- Låntagarinflytandet stärks

- Den lokala förankringen bevaras

Ett antal myndigheter och organisationer har fått tillfälle att vid en
hearing muntligen framföra synpunkter på innehållet i skrivelsen och på
en inom finansdepartementet upprättad promemoria som getts formen av
ett utkast till lagrådsremiss. Till protokollet i detta ärende bör fogas
stadshypoteksorganisationens skrivelse som bilaga 5 och en förteckning
över deltagarna vid hearingen som bilaga 6. De synpunkter som lämnats
vid hearingen och som inte framförts tidigare redovisas i respektive
avsnitt.

Det tidigare nämnda betänkandet (SOU 1989:103) behandlar samtliga
tre hypoteksinstitut, dvs. Stadshypotek, Landshypotek och Skepps-
hypotek. Frågan om ombildning av Landshypotek och Skeppshypotek
kräver ytterligare överväganden. Jag tar därför i detta ärende bara upp
frågan om en ombildning av Stadshypotek. Ombildningen av Stadshypo-
tek föranleder ett ställningstagande till vissa skattefrågor.

Förslaget till ombildning av Stadshypotek föranleder också en del
följdändringar i andra författningar, som bör tas upp senare i år.

Mina förslag om Stadshypotek överensstämmer i sina huvudrag med
det av stadshypotekskassan och föreningarna senast framlagda förslaget.

I lagstiftningsärendet tar jag även upp några skattefrågor som gäller ett
par andra aktuella omstruktureringar inom den finansiella sektorn. Det
gäller ombildning av utländska bankers svenska dotterbankaktiebolag till
filialer samt möjligheten till ombildning av ömsesidiga livförsäk-
ringsföretag till livförsäkringsaktiebolag. Vidare tar jag upp en fråga om
justering av reglerna för avsättning till skatteutjämningsreserv. Även
dessa skattefrågor har behandlats vid den nyssnämnda hearingen.

Slutligen tar jag upp en fråga om avskattning av bankers och andra
finansiella företags obeskattade reserver. Bankföreningen och andra före-
trädare för banker har i framställningar till finansdepartementet (dnr
4495/91 och dnr 3590/91) framhållit de negativa effekter som upp-
kommer när bankernas riskreserver skall återföras vid en tidpunkt då
förlustriskerna är ovanligt stora.

Regeringen beslutade den 26 mars 1992 att inhämta lagrådets yttrande
över inom finansdepartementet upprättade förslag till

1.  Lag om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

2.  Lag om inkomstskatteregler med anledning av vissa

omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m.,

3.  Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

4.  Lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,

5.  Lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av

obeskattade reserver,

6.  Lag om ändring i lagen (1976:225) om avdrag vid
inkomsttaxering för bidrag till hypoteksförening m.m.,

7.  Lag om upphävande av lagen (1974:809) om befrielse från
skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteksinstitutionen, m.m.,

20

8. Lag om upphävande av förordningen (1969:744) om befrielse från Prop. 1991/92:119
skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteks- och
bostadskreditinstitutionema, m.m.

De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 7.

Lagrådet har i yttrande den 3 april 1992 föreslagit att de i punkterna

3 och 4 av övergångsbestämmelserna till lagförslaget 1 skall brytas ut till
en särskild lag om ombildning av stadshypoteksinstitutionen. Förslaget
ger anledning till följdändringar i vissa av de övriga lagförslagen.
Lagrådet har också föreslagit viss formell bearbetning av 2-4 och 8 §§
i lagförslaget 1. Lagrådet har lämnat övriga lagförslag utan erinran.
Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.

Jag godtar lagrådets förslag. Även i övrigt bör vissa redaktionella
ändringar göras i de remitterade lagförslagen.

Efter det att lagrådsremissen beslutats har Svenska Bankmanna-
förbundets Centrala Företagsklubb för Stadshypotek i en skrivelse till
finansdepartementet lagt fram förslag om representation i stadshypo-
tekskassans styrelse för de anställda i Stadshypotek m.m. Jag behandlar
Bankmannaförbundets skrivelse i avsnitt 3.4 och 3.6.

2 Hypoteksinstitutens organisation och verksamhet

De tre hypoteksoiganisationema i Sverige - Stadshypotek, Landshypotek
och Skeppshypotek - har gamla anor och en tillkomsthistoria som åter-
speglar olika näringsverksamheters finansieringsproblem och behov av
bl.a. långfristiga krediter.

Landshypotek bildades i mitten av 1800-talet i syfte att förse jordbruket
med långfristigt kapital till fäst ränta. I slutet av 1800-talet och början av
1900-talet tillkom Stadshypotek med uppgift att tillhandahålla långfristiga
primärlån till fastigheter i städer för att tillgodose behovet av bostäder
i de då snabbt växande tätorterna. Skeppshypotekskassan är av något
senare datum och bildades år 1929 för att möta kravet på ett speciellt
finansieringsinstitut för rederinäringen, med huvuduppgift att underlätta
den svenska handelsflottans förnyelse och expansion.

2.1 Hypoteksinstitutens roll på kreditmarknaden

Hypoteksinstitutens tillkomsthistoria visar att instituten bildades med
statsmakternas stöd i syfte att tillförsäkra prioriterade sektorer i
samhället förmånliga långfristiga krediter. Detta kunde andra kredit-
institut då inte tillgodose. I dag är de tre hypoteksorganisationema
mycket stora aktörer på resp, del av kreditmarknaden och de får i vissa
avseenden anses vara marknadsledande.

Avregleringen av den svenska kreditmarknaden under 1980-talet har
radikalt ändrat verksamhetsförutsättningama för hypoteksinstituten och
deras roll på marknaden. Tidigare förelåg en ransoneringssituation i fråga
om långfristiga krediter där endast ett fåtal institut gavs möjlighet att vara

21

verksamma. Landshypotek hade ensamrätt inom sin sektor och Prop. 1991/92:119
marknaden för bottenlån till bostäder var kvoterad på ett sätt som
automatiskt gav Stadshypotek en mycket stark ställning. Systemet
fungerade så, att bankerna i stor utsträckning förmedlade kunder till
hypoteksinstituten.

Sedan systemet med prioriterade obligationer för bl.a. hypoteks-
instituten avskaffats måste all upplåning på den svenska kreditmarknaden
ske till marknadsmässiga räntor. Kreditanskaffhingen till t.ex. bostads-
och lantbrukssektorema konkurrerar nu på lika villkor med annan upp-
låning. Det finns då inte samma skäl för banker och vissa andra kredit-
institut att slussa fästighetskrediter vidare till hypoteksinstitut. Banker,
kreditaktiebolag, finansbolag och andra institut kan själva utan särskilda
begränsningar erbjuda kunderna konkurrenskraftiga villkor.

På den tidigare starkt reglerade marknaden var kraven på hypoteks-
institutens organisation för kontakt med låntagare och för marknadsföring
begränsade. Efter avregleringen och den ökade konkurrensen har till-
gången på kontorsnät blivit av stor betydelse. Hypoteksinstituten har
också de senaste åren lagt ned ett omfattande arbete på att utveckla
organisationen, framförallt på ADB-sidan. Vidare har hypoteksinstituten
i varierande grad avsatt resurser for marknadsföring och uppbyggnad av
en oiganisation för detta ändamål. Dessa åtgärder har vidtagits som en
följd av avregleringen och den tilltagande konkurrensen på marknaden.

2.2 Hypoteksinstitutens nuvarande organisation

I fråga om organisation och uppbyggnad skiljer sig hypoteksinstituten i
vissa avseenden från varandra. I Stadshypotek och Landshypotek finns
centrala organ som svarar för upplåningen medan lokala organ runt om
i landet handhar kreditgivningen. Således är varken de centrala eller
lokala organen i organisationen, sedda var för sig, kompletta kredit-
företag. Skeppshypotek däremot består bara av ett oigan - skeppshypo-
tekskassan - som svarar för såväl upplåning som utlåning. Någon
motsvarighet till hypoteksföreningama finns alltså inte i den
organisationen.

2.3 Särskilt om Stadshypotek

2.3.1 Organisationen

Stadshypoteksoiganisationen regleras av lagen (1968:576) om Konunga-
riket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
(stadshypotekslagen) samt av reglementet (1968:654) för Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och för stadshypoteksföreningar. Organisa-
tionen består av stadshypotekskassan, som är det centrala organ vilket
svarar för upplåningen, och 20 stadshypoteksföreningar, vilka sköter
utlåningen. Kassans upplåning kommer huvudsakligen från stora institu-
tionella placerare och sker främst mot obligationer och certifikat. Som
säkerhet för kassans förbindelser har staten ställt en garanti, den s.k.
grundfonden. Inrättandet av denna garanti i samband med att kassan

22

bildades år 1909, skall ses mot bakgrund av den då rådande bristen på Prop. 1991/92:119
kapital inom landet. Den statliga garantin var en förutsättning för kassans
upplåning på den europeiska kapitalmarknaden och utgjordes t.o.m. år
1966 av statsobligationer som tillhandahölls av riksgäldsfullmäktige.
Obligationerna var emellertid statens egendom och kassan erhöll ingen
avkastning. Numera utgörs den av en av riksgäldskontoret utfärdad
garantiförbindelse på för närvarande 27 miljarder kronor.

Kassan förvaltas av en styrelse som består av tio ledamöter. Rege-
ringen utser tre av dessa - bland dem ordförande och vice ordförande -
samt suppleanter för tre år. Sex ledamöter och sex suppleanter väljs av
stadshypoteksföreningamas ombud på ordinarie ombudsstämma.
Dessutom är verkställande direktören ledamot av styrelsen och hans ställ-
företrädare är suppleant. De sistnämnda utses av övriga styrelseleda-
möter.

För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper utser
regeringen och finansinspektionen årligen var sin revisor och suppleant.
Ombudsstämman utser två revisorer och suppleanter för dem.

Stadshypoteksföreningama lämnar lån till bostads-, affärs- och kontors-
hus samt till vissa s.k. bostadskomplement. Vidare lämnas bostads-
rättslån. Av 21 § stadshypotekslagen framgår att fastighetsägare, tomt-
rättshavare eller samfällighetsförening som erhåller lån från stads-
hypoteksförening automatiskt blir medlem i föreningen. Medlem som inte
står i skuld till förening för förfallna avgifter har rösträtt på före-
ningsstämma, som skall hållas minst en gång om året. Varje medlem
har en röst.

En stadshypoteksförening förvaltas av en styrelse, som består av minst
fem och högst sju ledamöter. Kassan utser en av ledamöterna jämte supp-
leant. Övriga ledamöter och suppleanter för dem väljs på ordinarie före-
ningsstämma. Styrelsen väljer inom sig årligen ordförande och vice ord-
förande. Varje förening utser fem ombud att representera föreningen vid
den årliga ombudsstämman, som skall utse ledamöter och suppleanter i
kassans styrelse och avgöra frågor om bl.a. fastställande av balans-
räkning och om ansvarsfrihet för denna styrelse.

Ansökan om tillstånd att bilda en förening görs hos regeringen, som -
om tillstånd ges - bestämmer föreningens verksamhetsområde. Rege-
ringen förordnar också om förfärandet vid likvidation av kassan och
föreningarna. Vid kassans likvidation skall nettotillgångarna användas
för ändamål som regeringen bestämmer efter hörande av föreningarna.
Vid en förenings likvidation skall nettotillgångarna överlämnas till
kassan.

Stadshypotekslagen innehåller även bestämmelser om fusion av före-
ningar, innebärande att en förening kan uppgå i en annan på så sätt att
den överlåtande föreningen upplöses utan likvidation och att dess till-
gångar och skulder övertas av den övertagande föreningen. Tillstånd till
fusion får lämnas av regeringen, om fusionsavtalet godkänts av den över-
låtande föreningens stämma. Medlem som inte samtyckt till fusionen har
rätt att utträda ur föreningen, varvid hans lån förfaller till betalning.

23

Slutligen skall nämnas att kassan och föreningarna står under tillsyn av Prop. 1991/92:119
Finansinspektionen.

2.3.2 Den nuvarande verksamheten

Stadshypoteks verksamhet är enligt lag i huvudsak begränsad till kredit-
givning for finansiering av bostads-, kontors- och affärsfästigheter samt
av bostadsrätter i sådan bebyggelse. Stadshypoteks verksamhet kan delas
in i upplåning och utlåning.

Upplåning

Hypoteksorganisationemas upplåning har av tradition skett främst genom
utgivning av obligationer. Hypoteksinstituten uppträder själva som emis-
sionsinstitut för sina obligationer. Genom att det s.k. prioriterings-
systemet upphörde den 1 december 1986 fråntogs Stadshypotek och
Landshypotek samt de bostadsfinansierande kreditaktiebolag som kunnat
ägna sig åt prioriterad kreditgivning möjligheten att anskaffa medel
genom emission av prioriterade obligationer. Den administrativt bestämda
obligationsränta som staten tidigare angav for vissa prioriterade ändamål
inom bostadssektorn och jordbruket, upphörde och ersattes av en mark-
nadsanpassad ränta. Detta innebar att utlåningsräntan påverkades i mot-
svarande omfattning. Konkurrensen ökade avsevärt bl.a. genom att hypo-
teksinstitutens och de nyss nämnda kreditaktiebolagens marknad för
bottenlån öppnades for andra kreditinstitut.

För de tre hypoteksorganisationema har staten i lag ställt garanti som
särskild säkerhet för institutens förbindelser. Hypoteksinstitutens upp-
låningsmöjligheter står i direkt relation till storleken av denna garanti.

För Stadshypotek finns bestämmelserna om upplåning i 7 § stadshypo-
tekslagen. Härav framgår att stadshypotekskassans låneskuld inte får
uppgå till mera än tio gånger summan av kassans fonder, den statliga
garantin (grundfonden) på för närvarande 27 miljarder kronor samt
reserv- och kapitaltäckningfondema, vilka per den 31 december 1991
uppgick till 6 100 milj.kr. resp. 500 milj.kr.

Utlåning

I Stadshypotek lånas medel upp av stadshypotekskassan, vilken i sin tur
lånar ut dessa till föreningarna.

För de lån stadshypotekskassan lämnar till stadshypoteksforeningama
fastställer kassan själv räntesats och återbetalningsvillkor men skall se till
att förfallotiden för lånen är förenlig med villkoren för kassans för-
bindelser, dvs. att s.k. matchning föreligger mellan kassans upp- och
utlåningsverksamhet.

Den egentliga utlåningsverksamheten i Stadshypotek bedrivs således av
de lokala föreningarna.

Stadshypoteksforeningama lånar ut medel till låntagarna enligt amorte-
ringsplaner med olika tidslängd, i regel 30-40 år, men även kortare tider
förekommer. Lån får beviljas endast mot säkerhet i form av panträtt i

24

fest egendom, om det inte är fråga om fell där staten, kommuner, Prop. 1991/92:119
banker, riksgäldskontoret eller riksbanken svarar som låntagare eller på
grund av borgen. För lån i form av byggnadskreditiv krävs därutöver
annan betryggande säkerhet. Pantbrev i fest egendom skall lyda på minst
det belopp till vilket lån beviljas och ligga inom 75 % av objektets upp-
skattningsvärde, vilket festställs av den långivande föreningen på grund-
val av särskild värdering. Under vissa förutsättningar kan pantbrev inom
85 % godtas. Stadshypoteksförening har också möjlighet att lämna lån
mot säkerhet i bostadsrätt och, sedan den 1 juli 1987, mot säkerhet i
andel i bostadsförening och aktie i bostadsaktiebolag under förutsättning
att en icke tidsbegränsad nyttjanderätt till en lägenhet är oskiljaktigt
förenad med andelen eller aktien. I övrigt gäller att föreningarna skall ha
samma villkor för sin utlåning som gäller för deras motsvarande upp-
låning hos kassan.

Det bakomliggande syftet med tillskapandet av hypoteksoiganisationen
finns alltjämt kvar och kommer till uttryck i den nu gällande lagstift-
ningen. Detta framgår av beskrivningen av ändamålet för de lokala före-
ningarna.

En stadshypoteksförening har enligt 19 § stadshypotekslagen till ända-
mål att inom sitt verksamhetsområde utöva låneverksamhet avseende
dels fest egendom eller med tomträtt upplåten festighet som bebyggs för
att användas huvudsakligen till bostäder eller affärslokaler, dels annan
bebyggelse, om denna finansieras med stöd av statligt bostadslån eller
statligt lån för anordnande av allmän samlingslokal, dels bostadsrätt i
sådan bebyggelse. Med bostadsrätt likställs i huvudsak andel i bostads-
förening och aktie i bostadsaktiebolag. Dessutom får förening driva
annan verksamhet som har samband med långivningen.

Hypoteksorganisationemas belåningsändamål angavs i en tid då stats-
makterna med olika instrument styrde kreditgivningen på ett helt annat
sätt än vad som sker i dag. Genom metoden att i lag ange för vilka ända-
mål olika institut får låna ut medel prioriteras dessa ändamål på ett för
dagens kreditmarknad främmande sätt. Under årens lopp har med jämna
mellanrum diskussioner om hypotekinstitutens ändamålsbestämmelser
aktualiserats. Dessa diskussioner har lett till att vissa justeringar av
lagstiftningen och tillämpningen skett i riktning mot en breddning av
hypoteksinstitutens verksamhetsområden.

2.3.3 Kapital- och skattesituationen

Stadshypotekskassans eget kapital utgörs av en reservfond och en kapital-
täckningsfond. Dessa fonder bildar tillsammans med den statliga garantin
- den s.k. grundfonden - basen för kassans upplåningsrätt. Upplåning får
således ske med högst ett belopp som motsvarar tio gånger summan av
fondema. För närvarande uppgår fondema till sammanlagt ca 33,6
miljarder kronor och upplåningsrätten sålunda till ca 336 miljarder
kronor, varav vid utgången av år 1991 ca 307 miljarder kronor hade
utnyttjats.

25

Enligt 15 § stadshypotekslagen skall kassans behållna årsvinst avsättas Prop. 1991/92:119
till reservfonden. När denna uppgår till lägst ett belopp som svarar mot
en procent av kassans skulder får kassan av sin årsvinst bevilja stads-
hypoteksförening bidrag utan återbetalningsskyldighet och göra avsättning
till kapitaltäckningsfonden. Uppgår reservfonden till två procent av kas-
sans skulder får kassan använda vinstmedel för syfte som hänger samman
med kassans ändamål.

En stadshypoteksförenings eget kapital utgörs av en säkerhetsfond, som
är motsvarigheten till kassans reservfond, och en kapitaltäckningsfond.
Enligt 33 § stadshypotekslagen skall en förenings behållna årsvinst av-
sättas till säkerhetsfonden. När denna uppgår till en procent av före-
ningens skulder får avsättning göras till kapitaltäckningsfonden.

Utöver det krav som gäller i fråga om reservfonden och säkerhets-
fonderna gäller ett särskilt krav avseende kapitaltäckningsfondema. Av
34 § stadshypotekslagen framgår att kassans och föreningarnas kapital-
täckningsfonder tillsammans skall uppgå till lägst ett belopp som
motsvarar sammanlagt dels 4 % av föreningarnas fordringar med inteck-
ningssäkerhet som ligger mellan 75 % och 85 % av den belånade egen-
domens uppskattningsvärde, dels 8 % av föreningarnas fordringar med
pantsäkerhet i bostadsrätt.

Belopp som har avsatts till kassans och föreningarnas kapitaltäcknings-
fonder får användas endast för överföring till reservfonden resp, säker-
hetsfonderna.

Kassan och föreningarna var i princip frikallade från skattskyldighet
före år 1943 (skattskyldighet förelåg endast kommunalt för fastighet) men
beskattas sedan dess med vissa undantag som andra juridiska personer.
En betydelsefull skillnad har varit att kassan och föreningarna inte varit
skattskyldiga till vinstdelningsskatt. I det nya skattesystemet har den
skillnaden eliminerats genom att vinstdelningsskatten slopats.

Stadshypotek har inte fått rätt att göra avsättning till skatteutjämnings-
reserv (surv) enligt lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv
(survlagen). I stället har - med hänvisning till översynen av hypoteks-
lagstiftningen (prop. 1989/90:110 s. 570) - avdragsrätten behållits för
avsättning till reservfond eller säkerhetsfond, 2 § 8 mom. åttonde stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL). Kassan medges avdrag
tills reservfonden uppgår till 2 % av skulderna. Föreningarna har
avdragsrätt för avsättning till säkerhetsfond tills fonden uppgår till 2,5 %
av skulderna.

Genom lagstiftning år 1985 infördes bestämmelser om skatteplikt för
upplösning av fondema i den mån avdrag medgetts (prop. 1984/85:150,
bil. 1, SkU 64, SFS 1985:470). I propositionen föreslogs inga särskilda
övergångsregler beträffande äldre avsättningar. På skatteutskottets
initiativ infördes en övergångsbestämmelse som innebär att skatteplikt för
reservupplösning föreligger endast beträffande avsättningar i bokslut för
år 1985 och senare.

Avsättningsmöjligheterna till reserv- resp, säkerhetsfond har ansetts
motsvara den skattemässiga nedskrivningsmöjligheten för andra finan-
siella företag (prop. 1984/85:150, bil. 1 s. 64). En skillnad i förhållande

26

till t.ex. värderegleringskonton är att fondema inte årligen återförs för att Prop. 1991/92:119
med avdragsrätt sättas av på nytt. En annan skillnad är att fondema får
användas endast för att täcka förlust på rörelsen i dess helhet samt — i
fråga om kassan — för bidrag till förening för viss förlusttäckning.

Kassans avdragsrätt för bidrag till föreningarna regleras i lagen
(1976:225) om avdrag vid inkomsttaxering för bidrag till hypoteks-
förening m.m. och utgör ett slags motsvarighet till koncembidrags-
reglema för andra företag (prop. 1975/76:158 s. 16). Bidraget är skatte-
pliktigt för mottagaren.

Per den 31 december 1991 uppgick kassans reservfond till 6,1
miljarder kronor, varav 3,7 miljarder kronor avsatts med avdragsrätt
efter år 1984. Föreningarnas säkerhetsfonder uppgick till 6,8 miljarder
kronor, varav 3,8 miljarder kronor avsatts med avdragsrätt efter år 1984.

Hur stor del av fondema som utgörs av avsättningar for vilka avdrag
medgetts t.o.m. år 1984 är inte känt. För att fastställa detta skulle
tillgång till deklarationsmaterialet för 1944-1985 års taxeringar behövas.
Ett rimligt antagande är att avsättningarna väsentligen gjorts med av-
dragsrätt. Avsättningar som gjorts år 1942 eller tidigare utgör i sin helhet
obeskattat kapital.

För den statliga garantin (grundfonden), som för närvarande uppgår till
27 miljarder kronor, betalar kassan en avgift till staten på 0,33 %.
Avgiften är avdragsgill vid inkomsttaxeringen enligt generella regler.

2.4 Kapitaltäckningsregler för hypoteksinstituten

Sedan den 1 februari 1990 gäller enhetliga kapitaltäckningsregler för
banker, finansbolag, fondkommissionsbolag, kreditaktiebolag och
hypoteksinstitut (prop. 1989/90:43, NU 15, SFS 1989:1086 - 1095).
Kapitalkravet har anpassats till en internationellt accepterad lägsta nivå.
För hypoteksinstituten innebär bestämmelserna genomgripande föränd-
ringar. Anpassningen till internationella krav innebär bl.a. att de statliga
garantiförbindelserna inte får beaktas vid beräkning av kapitalbasen.
Vidare skall hypoteksinstitutens obeskattade fonder i den mån en upp-
lösning är skattepliktig behandlas på samma sätt som värdereglerings-
konton, dvs. det primära kapitalet kommer att bestå av beskattade fond-
avsättningar och 70 % av obeskattade fondavsättningar. Avsättningar
t.o.m. bokslut för år 1984 får i sin helhet räknas som primärt kapital.

Väsentligt skärpta krav ställs vad avser fastighetskreditgivningen.
Kapitalkravet för lån till kontors-, affärs- och jordbruksfastigheter har
höjts från 2 till 8 %, vilket alltså innebär att institutets kapitalbas,
beräknat på det sätt som här anges, skall uppgå till minst 8 % av utlånat
kapital. För bostadsfästigheter har kapitalkravet höjts till 4 %. Generellt
kan sägas att hypoteksinstitutens verksamhetsförutsättningar påverkas
väsentligt.

Bestämmelserna trädde i kraft den 1 februari 1990 med ett successivt
genomförande av kraven fram till utgången av år 1992.

27

3 Allmän motivering

3.1 Behovet av en reform

Stadshypotek bildades ursprungligen for att göra offentlig stödverksamhet
möjlig, samtidigt som statens risktagande hölls på en låg nivå. Ändamålet
med stödverksamheten var att komma till rätta med bristen på kapital
inom bostadssektorn, som av utvecklingsskäl ansågs behöva prioriteras.
På en avreglerad kreditmarknad används emellertid inte samma teknik för
fördelning av kapital och man är nu mer medveten än tidigare om de
negativa effekter av olika slag som sådana stödåtgärder ofta för med sig.
De skäl som tidigare fanns för att staten i fördelningssyfte och på ett
specialiserat sätt skulle ställa garantier till institut inom olika sektorer på
kreditmarknaden finns alltså inte längre. Avregleringen av kapitalmark-
naden har också inneburit att frågan om konkurrensneutralitet kommit i
förgrunden. Från en sådan utgångspunkt är det statens uppgift att se till
att regelsystemet är ändamålsenligt och främjar en god utveckling på
kreditmarknaden samt skapar lika förutsättningar för konkurrens mellan
kreditinstituten. Däremot är det knappast förenligt med ett sådant förhåll-
ningssätt att staten ställer garantier för vissa kreditinstituts förbindelser.
Den form av statliga garantiåtaganden som det är fråga om gentemot
Stadshypotek bör alltså avvecklas.

Den 1 februari 1990 infördes, som nämnts, internationellt anpassade
kapitaltäckningsregler för banker och andra kreditinstitut. Reglerna, som
även omfattar hypoteksinstituten, innebär bl.a. att endast inbetalt kapital
får tas med vid beräkningen av kapitalbasen. Den garanti som staten ställt
för stadshypotekskassan, och som för närvarande uppgår till 27 miljarder
kronor, får således inte räknas in i kapitalbasen.

Stadshypoteksorganisationen saknar ägare. När det av kapitaltäcknings-
skäl behövs ett tillskott av externt kapital som får räknas som primärt
kapital, finns följaktligen inte någon som kan ge sådana tillskott. Detta
förhållande hämmar naturligtvis verksamhetens utveckling. Problemet kan
lösas genom att staten betalar in delar av den utställda garantin. En sådan
lösning är emellertid oförenlig med ställningstagandet att statens åtagande
bör avvecklas. Det måste alltså på annat sätt öppnas en möjlighet att till-
föra Stadshypotek kapital av den nu behandlade arten. Denna omständig-
het talar för att Stadshypoteks organisation bör ändras.

I jämförelse med andra kreditinstitut är hypoteksinstituten särpräglade
på flera sätt. Vaije hypoteksinstitut har sin reglering i särskild författ-
ning. Detta har medfört att hypoteksinstitutens handlingssfär i detalj är
reglerad och kontrollerad i en utsträckning som i jämförelse med övriga
institut inom det finansiella området är påfällande. Dessutom finns i
förhållande till konkurrerande institut på marknaden vissa andra olikheter
beträffande verksamhetsförutsättningama som bör undanröjas. Det gäller
t.ex. den skattemässiga behandlingen av Stadshypotek.

Vad nu anförts kan emellertid inte ensamt förklara hypoteksinstitutens
särart. Av större betydelse — i ett historiskt perspektiv — är att hypo-
teksinstituten utgjort exklusiva redskap för att förverkliga målsättningar

Prop. 1991/92:119

28

som ställts upp av statsmakterna. Av detta följer att staten har haft sär-
skilda omsorger om hypoteksinstituten. Med hänsyn till den långa tid
under vilken dessa förhållande varat är det naturligt att staten förknippas
med ett huvudmannaskap för hypoteksinstituten.

Den övergripande och främsta målsättningen för en förändring av
Stadshypoteks organisation bör vara att föra över den nuvarande verk-
samheten i en organisationsform som ger Stadshypotek varaktiga förut-
sättningar för att, på motsvarande villkor som övriga kreditinstitut,
konkurrera på kreditmarknaden och som gör att Stadshypotek kan bestå
som en fristående och konkurrensfrämjande långivare på kreditmark-
naden. Målsättningen förutsätter att den roll staten i framtiden skall ha
i verksamheten är klarlagd.

Ombildningen bör ske i en sådan form att statens risktagande inte ökas.
Inte heller obligationsinnehavamas eller övriga fordringsägares intressen
får åsidosättas. Det är särskilt viktigt att ombildningen sker så att
utomstående intressenter, exempelvis fordringsägare i utlandet, utan
svårighet kan bilda sig en uppfattning om vad ombildningen konkret
innebär.

3.2 Utgångspunkter för en ombildning

Stadshypotek är uppbyggt på en oiganisatorisk princip om fördelning av
ansvaret för ingångna förbindelser och inte, vilket är det brukliga för
andra associationsformer, på en rätt till del i en förmögenhetsmassa i
förhållande till gjorda insatser eller rätt till ägande i egentlig mening.
Principen om fördelning av ansvaret för ingångna förbindelser framgår
av nuvarande hypotekslagstiftning men var mer tydlig innan låntagarnas
solidariska ansvar för föreningarnas förbindelser avvecklades. Organisa-
tionsformen utgår från att en ägarfunktion i traditionell mening saknas.

Staten ställde ursprungligen en kostnadsfri garanti för Stadshypoteks
upplåning. Den risk staten utsattes för genom garantin hölls på en låg
nivå genom regleringen av organisationen. Detaljerade regler om samord-
ning mellan kassans upplåning och föreningarnas utlåning, liksom lån-
tagarnas ansvar utöver de egna lånen, reducerade statens risktagande.
En låntagare i en förening iklädde sig enligt författningarna, i förhållande
till sina förpliktelser, ansvar för andra låntagares bristande betalnings-
förmåga. I gengäld kunde låntagaren på grund av det statliga garanti-
åtagandet erhålla ett billigt lån under sådana förhållanden att åtagandet
inte framstod som en verklig risk. När lånet var återbetalt och låntagaren
slutligen tillgodogjort sig förmånen av det billiga lånet upphörde medlem-
skapet och åtagandet.

Låntagarnas solidariska ansvar för en förenings förbindelser upphörde
år 1970. Därefter har låntagarna, utan att ikläda sig någon förpliktelse
utöver det egna lånet, tillgodogjort sig förmånen av den statliga garanti-
förbindelsen. För gemene man saknar ett medlemskap i en
hypoteksförening numera reell innebörd i den meningen att en låntagare
inte kan åläggas armat än att betala sina egna lån. I en situation där
ansvar för andras lån kunde aktualiseras hade låntagarna ett berättigat

Prop. 1991/92:119

29

krav på att få sin mening representerad vid överväganden om hur verk-
samheten skulle bedrivas. Denna formella rätt kvarstår fortfarande men
har naturligtvis minskat i betydelse. Något som skulle tala for att staten
haft också andra bevekelsegrunder för inflytande för låntagare genom
medlemskap kan inte utläsas av författningarna eller av förarbetena. Inte
heller finns det något stöd för att staten haft andra syften i fråga om
låntagama/medlemmama än att tillhandahålla billiga krediter.

Sammanfattningsvis ger medlemskapet i en stadshypoteksförening inte
någon rätt till anspråk på föreningens förmögenhet. Dock kan inte bortses
från att låntagarna alldeles självklart har ett intresse av att verksamheten
bedrivs på ett för låntagarna gynnsamt sätt.

Med hänsyn till Stadshypoteks bakgrund och statens garantiåtagande
framstår det inte som rimligt att staten vid någon tidpunkt skulle vara
beredd att medverka till att det egna kapital (fondema), som via subven-
tioner byggts upp till skydd för obligationsköpama och för att minska
statens risktagande, hamnar utanför statens kontroll. Med subventioner
avses i sammanhanget dels den skattebehandling Stadshypotek har haft,
dels den garanti staten, utan eller mot måttlig ersättning, under åren har
ställt till organisationens förfogande. Det kan alltså inte komma i fråga
att utan vidare skingra organisationens samlade förmögenhet utanför
statens kontroll.

Slutsatsen blir att det inte finns något hinder för staten att ombilda
Stadshypotek på det sätt som befinns vara mest ändamålsenligt. Givetvis
fordras för att en framgångsrik ombildningsprocess skall kunna genom-
föras att organisationen i sin helhet verkar för en gemensam sak. Genom
den enighet som numera råder inom organisationen finns förutsättningar
för en sådan ombildning.

Något intresse för staten att i ett längre perspektiv ikläda sig rollen som
ägare i ett ombildat Stadshypotek finns inte. Under ombildningsprocessen
har dock staten ett intresse av att den risk staten påtagit sig inte ökar.
Staten bör även av det skälet tillförsäkra sig en tillfredsställande kontroll
över ombildningsproceduren.

3.3 Organisationsform

Prop. 1991/92:119

Mitt förslag: Stadshypoteks rörelse förs över till ett för ändamålet
bildat kreditaktiebolag.

Utredningens, Nordströms och Stadshypoteks förslag:
Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissutfallet har, med några få undantag, varit
positivt. Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF) har som öveigripande
synpunkt framfört att utredningen alltför lättvindigt avfärdat möjlig-
heterna att organisera hypoteksinstituten i form av ekonomiska före-
ningar. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att hypoteksinstituten
inte skall ombildas till aktiebolag. Den konkurrensneutralitet som är nöd-

30

vändig för en effektiv, konkurrerande och avreglerad kreditmarknad Prop. 1991/92:119
måste åstadkommas på annat sätt än att i en väl fungerande verksamhet
utan vinstkrav genom bolagsbildning införa externa avkastningskrav.

Några särregler i beskattningen bör inte gälla utan den generella
regleringen bör tillämpas fullt ut även för hypoteken. Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF) menar att utredningen har brister genom att alterna-
tiva lösningar, t.ex. en kooperativ organisationsform, inte blivit till-
räckligt analyserade.

Skälen för mitt förslag: De kreditinstitut som konkurrerar med Stads-
hypotek är aktiebolag. Från den synpunkten vore det naturligt om även
Stadshypotek kunde inordnas i aktiebolagsformen. Mot detta kan hävdas
att det är en fördel om olika företagsformer konkurrerar på samma mark-
nad. Det är emellertid inte möjligt att uppnå likhet i verksamhetsförut-
sättningama med en bibehållen särreglering för Stadshypotek eller genom
att välja ett föreningsaltemativ. I sammanhanget kan nämnas att inom
föreningsbankrörelsen övervägs en ombildning av föreningsbankema till
ett bankaktiebolag.

De nya kapitaltäckningsreglema ställer skärpta krav på verksamheten.
Om Stadshypotek på sikt skall kunna expandera kan en förstärkning av
kapitalbasen komma att behövas. Om institutet ombildas till aktiebolag
öppnas den riskkapitalmarknad som konkurrerande kreditinstitut redan nu
har tillgång till. Kapitalbasen kan då förstärkas genom nyemission av
aktier.

Ett annat vägande skäl som talar för en aktiebolagsbildning är be-
hovet för institut som verkar på den internationella marknaden att ha en
etablerad och för alla aktörer på marknaderna välkänd företagsform.

Valet av associationsform är också av betydelse för verksamheten och
effektiviteten inom organisationen. Aktiebolagsformen möjliggör ett väl-
definierat ägande i kombination med klara väldefinierade verksamhetsmål
på olika nivåer i organisationen. Kombinationen av en välkänd form för
ägande och klara verksamhetsmål torde långsiktigt främja effektivitet och
utvecklingsförmåga.

De nämnda omständigheterna talar med styrka för att Stadshypotek
ombildas till aktiebolag och inordnas i den lagstiftning som reglerar
kreditaktiebolagens verksamhet.

31

3.4 Ombildningen

Prop. 1991/92:119

Mitt förslag:

-Kassan och föreningarna fusioneras.

-Kassans rörelse, utom låneskulden, överlåts till ett av kassan
bildat aktiebolag. Grundfonden ligger kvar i kassan.

-Regler införs för att undvika att fusionen leder till
skattekonsekvenser.

-Obeskattade reserver i kassan och föreningarna återförs till
beskattning. Aterföringen av kassans och föreningarnas
obeskattade reserver får ske i aktiebolaget. I detta sammanhang
behandlas också de obeskattade reserverna i Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB.

-Kassans och SBAB:s avdragsrätt för avsättning till reservfond
slopas.

-Aktiebolaget och SBAB får rätt till surv. För aktiebolaget
begränsas underlagen för K-surv och Annell-avdrag för att
motverka att obeskattat kapital ingår i underlagen.

-Kassans styrelse utses av regeringen och av låntagarföreträdare.

-Kassan skall avveckla sitt aktieinnehav. Bland annat skall
låntagarna erbjudas att förvärva aktier så att 55 % av
organisationens substansvärde vid ombildningstillfället fördelas på
låntagarna. Samtidigt skall bolagets kapitalbas förstärkas.
Förmånen för låntagare att förvärva aktier till ett pris som
understiger marknadsvärdet skall beskattas först då låntagaren
säljer sina aktier.

-Kassan likvideras när det sista obligationslånet som kassan
svarar för är avvecklat. Kassans innehav av aktier i bolaget skall
avvecklas senast i samband med likvidationen.

-Frågan om hur överskottet i kassan skall fördelas skall
underställas riksdagen för prövning så snart det är praktiskt
möjligt.

Utredningens förslag: Skiljer sig främst från mitt förslag genom att
utredningen föreslår att, sedan rörelsen forts över till ett aktiebolag,
kassan skall få ställning som en permanent stiftelse med ändamål att
stödja vetenskaplig forskning.

Nordströms förslag: Skiljer sig från mitt förslag genom att aktierna
efter nyemission till 40 % skall vara fördelade på låntagarna och med
30 % på vardera kassan och staten.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i stort med mitt förslag.

Remissinstanserna (utredningen): Riksbanksfullmäktige tillstyrker i
huvudsak ombildningsmodellen men föreslår vissa modifikationer av
storleken och sammansättningen av stiftelsens styrelse.
Försäkringsinspektionen avstyrker utifrån ett principiellt resonemang om
likabehandling av lands- och stadshypoteksorganisationema utredningens

32

förslag beträffande Stadshypotek. Övervägande skäl talar för att det första
steget i ombildningen bör bygga på — förutom att själva rörelsen bedrivs
i aktiebolagsform — att ägarfunktionerna kopplas till en organisation som
så nära som möjligt bygger på den nuvarande organisationen. Så skulle
exempelvis aktierna kunna fördelas på kassan resp, föreningarna på
sådant sätt att kassan i vart fall har majoritet i rösthänseende på
aktiebolagets bolagsstämma. Föreningarna skulle kunna ombildas till
ekonomiska föreningar — eller, om samtliga aktier läggs hos kassan,
valföreningar — med uppgift att utse ombud till kassans stämma och i
viss mån engageras i aktiebolagets organisation vad gäller låneverksamhet
i regionen. Enligt inspektionens mening bör således lösningen så långt
som möjligt tillvarata de fördelar som finns i den regionala låntagar-
förankringen samtidigt som organisationen i väsentliga avseenden måste
möjliggöra en nödvändig styrning av och kraftsamling i koncernens verk-
samhet. Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) framhåller det ange-
lägna i att förslaget är så utformat att det även kan uppfattas som positivt
från stadshypoteksföreningamas sida. UHÄ finner det tveksamt om de
nuvarande fordringsägarna erhåller ett erforderligt skydd genom den
föreslagna modellen. Stadshypotekskassan menar att i stället för att bilda
en stiftelse skall Stadshypotekskassan vara kvar och dess verksamhet
regleras i särskild författning. Föreningarna, utom Uppsala läns stads-
hypoteksförening, motsätter sig förslaget till ombildning av Stadshypotek
och förordar i stället en alternativ modell där kassan och de 20 före-
ningarna i proportion till sitt egna kapital (45% resp. 55%) representerar
aktiekapitalet och den enda funktionen blir att äga och förvalta aktierna.
Riksbyggen finner beträffande fusionen av kassan och föreningarna,
vilken leder till en upplösning av föreningarna, att detta är en för
långtgående omdaning såvida föreningarnas stöd för denna inte kan
erhållas. Om så inte blir fallet förordas en lösning där kassan och
föreningarna erhåller aktier i förhållande till respektive juridisk persons
tillskjutna behållna förmögenhet. Flera remissinstanser hävdar att den av
utredningen föreslagna ordningen på ett inte rättvist sätt reducerar
låntagarnas inflytande i verksamheten.

Remissinstanserna (Nordströms förslag): Stadshypotekskassan finner
sig kunna godta förslaget med vissa modifikationer och kompletteringar
beträffande ägarfördelningen, emissionstidpunkt och emissionsvillkor
samt vissa övergångsfrågor m.m. Stadshypoteksföreningarna vidhåller i
allt väsentligt sin tidigare uppfattning. Riksbanksfullmäktige tillstyrker en
ombildning av den nuvarande Stadshypoteksorganisationen, innefattande
både byte av associationsform och introduktion av en ny ägarstruktur.
Fullmäktige har inget att erinra mot det alternativ till en formell
stiftelsebildning som förs fram och som bygger på en förlängning av
gällande hypotekslagstiftning men även innefattar förslag om ägarfördel-
ning mellan Stadshypotekskassan, staten, resp, låntagarna. En viktig
uppgift för statsmakterna är att ta ansvar för ombildningsprocessen och
bolagsbildningen. Genom statligt delägarskap kan detta syfte uppnås men
även ett alternativ där staten förstärker inflytandet via
Stadshypotekskassans styrelse kan övervägas. Fullmäktige delar uppfett-

Prop. 1991/92:119

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 119

33

ningen att ombildningsarbetet bör komma igång så snabbt som möjligt
och ser därför vissa fördelar i den förenklade öveigångslösning som
föreslås. Preciseringar krävs dock på flera punkter, bl.a. för att närmare
klargöra Stadshypotekskassans ställning och uppgifter som ägare under
ombildningsprocessen och statens ansvar och agerande vid ett eventuellt
likvidationsförfärande. Bestämmelserna om likvidation bör kunna ut-
nyttjas under vissa förutsättningar, då främst i syfte att avsluta den
planerade ombildningen och etablera Stadshypotek AB som ett själv-
ständigt, börsnoterat bolag. Fullmäktige anser att Stadshypotekskassans
aktier bör avyttras på marknaden i en dylik situation. Bankinspektionen
tillstyrker en ombildning enligt förslaget. Enligt inspektionen bör dock
ombildningstiden relateras till takt i vilken den gamla obligationsskulden
avvecklas och därför inte i förväg vara tidsmässigt beslutad.

Synpunkter vid hearingen: Stadshypotek (kassan och föreningarna)
anser att ombildningen inte nödvändigtvis måste genomföras som en
apportemission. Av praktiska skäl bör även möjligheten till en kontant-
emission stå till buds. — Enligt Stadshypotek och Svenska Bankmanna-
förbundets Centrala Företagsklubb för Stadshypotek saknas det — med
hänsyn till omfattningen av den skatt som faktiskt har betalats —
anledning att göra inskränkningar i det blivande Stadshypotek AB:s
möjligheter till avdrag för survavsättning och till Annell-avdrag.
Avskattningsperioden bör av likviditetsskäl liksom för andra företag vara
fyra år. — Stadshypotek Skåne och Svenska Bankmannaförbundets
Centrala Företagsklubb för Stadshypotek anser att överskottet vid kassans
likvidation skall tillfälla det nya aktiebolaget.

Skälen för mitt förslag: Den ombildningsprocess det här är fråga om
är förenad med vissa särskilda svårigheter. Ombildningen får inte även-
tyra vare sig verksamhetens marknadspositioner, rättighetshavamas säker-
het eller statens ställning. En grundförutsättning för att klara dessa
svårigheter är att ombildningen sker på ett enkelt och tydligt sätt. En
sådan ombildning kan bara ske om staten i praktiken garanterar hela
ombildningsprocessen. Den form för ombildning som föreslås uppfyller
den målsättningen.

Stadshypoteks rörelse föreslås således i fortsättningen bedrivas i aktie-
bolagsform. Ett sådant aktiebolag kommer definitionsmässigt att hänföras
till gruppen kreditaktiebolag. I det följande benämns bolaget Stadshypotek
AB.

För att genomföra ombildningen bör kassan och föreningarna först
fusioneras, varvid kassan övertar föreningarnas tillgångar och skulder och
föreningarna upplöses utan likvidation. Därefter överlåts kassans rörelse
med undantag för kassans obligationsskuld till Stadshypotek AB. Sam-
tidigt erhåller kassan av bolaget reverser som svarar mot obligations-
skulden. Begreppet obligationer används här i vidsträckt mening och
omfattar t.ex. även certifikat. Ombildningen avses äga rum per den
1 januari 1993.

Enligt både promemorieförslaget och tidigare förslag avsågs det nya
kreditaktiebolaget Stadshypotek AB bildas genom att kassans rörelse
överläts mot betalning i aktierna i bolaget, dvs. genom en apport-

Prop. 1991/92:119

34

emission. Möjligheten till aktieteckning mot kontant betalning (kontant- Prop. 1991/92:119
emission) var inte aktuell.

Som Stadshypotek framhållit vid hearingen skulle emellertid en
kontantemission kunna innebära praktiska fördelar. Det nya bolaget
Stadshypotek AB skulle då kunna bildas före årsskiftet och den 1 januari
1993 förvärva kassans tillgångar mot betalning i pengar och reverser och
alltså fullt ut vara verksamt från årsskiftet. Vid apportaltemativet skulle
bolagsbildningen inte kunna genomföras förrän under våren 1993. Visser-
ligen skulle det nya bolaget då kunna förvärva rörelsen per den 1 januari
1993, alltså retroaktivt, men inte rent faktiskt, t.ex. i marknadsföring,
kunna verka innan bolaget bildats. Enligt min mening bör Stadshypoteks
önskemål tillgodoses. För att inte tynga framställningen beskrivs bolags-
bildningen fortsättningsvis främst som en apport men det utesluter alltså
inte att alternativet med kontantemission utnyttjas.

Rörelsen i det nybildade kreditaktiebolaget kommer att regleras av
aktiebolagslagen, kreditaktiebolagslagen och bolagsordningen. Detta inne-
bär att stadshypotekslagen och reglementet kan upphävas. Samtidigt
införs de bestämmelser som behövs för att genomföra ombildningen och
för att ange ramen för den kvarvarande kassans verksamhet.

Den ombildningsmodell som föreslås anger de riktlinjer och den ram
inom vilken ombildningen bör ske. Merparten av de frågor som rör
utformningen av den nya organisationen måste avgöras utifrån affärs-
mässiga utgångspunkter. Sådana beslut kan därför bara fattas av den nya
organisationens behöriga organ.

Fusionen mellan kassan och föreningarna och överlåtelsen till
aktiebolaget

Det första steget i ombildningen är som nämnts en fusion mellan kassan
och föreningarna.

Den nuvarande fusionsbestämmelsen i 38 a § stadshypotekslagen avser
endast fusion mellan föreningar. En fusion mellan kassan och före-
ningarna förutsätter alltså en särskild bestämmelse. Som lagrådet före-
slagit bör fusionsbestämmelsen tillsammans med en bestämmelse om
överlåtelse av rörelsen till ett aktiebolag tas in i en särskild lag, av vilken
det framgår att ombildningen skall genomföras.

Som ett nästa steg i ombildningen föreslås alltså att Stadshypoteks
rörelse förs över till ett aktiebolag, Stadshypotek AB, mot att kassan
erhåller samtliga aktier i bolaget. För att undgå bl.a. de problem som
sammanhänger med ett gäldenärsbyte bör dock kassans obligationsskuld
ligga kvar i kassan och förvaltas av denna. Kassan får en motsvarande
fordran på Stadshypotek AB genom att bolaget utfärdar reverser till
kassan på belopp och med villkor som svarar mot de utestående skulder-
na vid tidpunkten för överlåtelsen av rörelsen.

Enligt 2 kap. 2 § jämförd med 4 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385,
ABL) får värdet på apportegendom inte sättas högre än det verkliga
värdet för bolaget. Endast sådan egendom som är eller kan antas bli till
nytta för bolagets verksamhet kan utgöra apportegendom. Det nu sagda

35

gäller vid apport både vid bildande av aktiebolag och vid nyemission.
Genom bestämmelserna i 12 kap. ABL om vinstutdelning och annan
användning av bolagets egendom gäller motsvarande restriktioner vid
bolagets förvärv av tillgångar efter en kontantemission.

Säkerheten för kassans obligationsskuld utgörs idag av lånefordringarna
på stadshypoteksforeningama och den statliga garantin (grundfonden).
Lånefordringarna på föreningarna tryggas i sin tur av föreningarnas låne-
fordringar med tillhörande säkerheter och av föreningarnas övriga place-
ringar av de egna fondema. Härvidlag innebär förslaget inte någon för-
sämrad ställning för kassans borgenärer, eftersom hela Stadshypoteks
samlade tillgångar kommer att finnas i form av aktiekapital och reserv-
fond i Stadshypotek AB, i vilket bolag kassan innehar aktierna. Låneford-
ringama på föreningarna kommer alltså att ersättas av dels reversford-
ringar på Stadshypotek AB, dels aktier i Stadshypotek AB.

Skatterättsligt betraktas överföringen av tillgångar och skulder vid
fusion eller andra ombildningar som en avyttring som i princip skall
utlösa inkomstbeskattning. En sådan beskattning skulle kunna utgöra
hinder mot fusion. För inkomstbeskattningens del har därför i 2 § 4
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL) särskilda undan-
tagsregler inforts för vissa — i första stycket angivna — fusionsfåll.

Vid fusion under ett löpande beskattningsår skall överlåtaren i princip
beskattas för sin verksamhet före fusionen. I praxis godtas dock många
gånger retroaktiva övertaganden.

Den grundläggande principen för undantagsregleringen är att fusionen
skall kunna genomföras utan att utlösa någon inkomstbeskattning hos de
deltagande företagen och utan att i övrigt - t.ex. beträffande restvärden
och avskrivningsunderlag - medföra någon förändring i deras inkomst-
skattemässiga situation.

Beträffande lager, fordringar och liknande tillgångar innebär reglerna
(andra stycket) att — oberoende av vad som står i fusionsavtalet — över-
låtaren skall behandlas som om överlåtelsen skett till det skattemässiga
värdet. Det övertagande företaget beskattas om tillgångarna tas upp till
högre värde än som gällt för det överlåtande företaget vid samma till-
fälle.

I fråga om inventarier, byggnader och andra anläggningstillgångar
(tredje stycket) gäller att företagen - vid beräkning av värdeminsknings-
avdrag och av vad som återstår oavskrivet - skall ses som ett företag
(enhetsprincipen). Det övertagande företaget övertar alltså såväl avskriv-
ningsunderlag som anskaffningstidpunkt och överlåtaren beskattas inte.
Om det övertagande företaget tar upp t.ex. inventarier till högre värde
skall det beskattas för mellanskillnaden (fjärde stycket).

Fusionen skall inte heller utlösa reavinst eller reaförlust för något av
företagen. Vid en följande avyttring gäller enhetsprincipen. Reabestäm-
melsema (sjunde stycket) gäller bl.a. även vid fusion mellan stadshypo-
teksföreningar.

Det övertagande företaget har med vissa begränsningar samma rätt till
underskottsavdrag som det överlåtande skulle ha haft (åttonde stycket).

Prop. 1991/92:119

36

I en uttrycklig bestämmelse (elfte stycket) anges att uttagsbeskattning inte Prop. 1991/92:1 19
skall ske vid dessa slags fusioner.

Vidare finns i det här sammanhanget inte aktuella bestämmelser om
anskaffningsvärde och ingångsvärde för skog (femte stycket) och om
avsättningar för framtida utgifter (sjätte stycket).

I SIL finns som nämnts undantagsregler för flera slag av fusioner.
Även den nu aktuella fusionen bör omfattas av undantagsreglerna. Till
bilden hör att det vid tidigare fusioner inom stadshypoteksinstitutionen
har ansetts motiverat att införa lättnader.

I det andra steget i ombildningsprocessen överlåter den "fusionerade"
kassan sina tillgångar till det för ändamålet bildade Stadshypotek AB.
Avsikten är därvid att tillgångarna förs över till skattemässiga restvärden.
Av hänsyn till bl.a. de problem som hänger samman med ett gälde-
närsbyte kommer obligationsskulden att ligga kvar i kassan.

En överlåtelse av tillgångar som ingår i näringsverksamhet för ett pris
som understiger marknadsvärdet skall enligt huvudregeln i punkt 1 fjärde
stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370, KL)
föranleda beskattning som om tillgångarna avyttrats till marknadsvärde
(uttagsbeskattning). Om särskilda skäl föreligger får uttagsbeskattning
underlåtas (jfr prop. 1989/90:110 s. 556 f.).

Det anförda innebär att man under vissa förutsättningar godtar att till-
gångar vid företagsombildningar överförs från ett företag till ett annat
till skattemässiga restvärden även om marknadsvärdet är betydligt högre.
Till skillnad mot tidigare gäller efter skattereformen att uttagsbeskattning
kan aktualiseras även i fråga om reavinstbeskattad egendom, t.ex. aktier.

De villkor som i praxis uppställs för att uttagsbeskattning skall under-
låtas är bl.a. att det föreligger ägaridentitet mellan de berörda företagen
eller om så inte är fallet att förfarandet i vart fall är affärsmässigt
betingat och inte innehåller några benefika inslag. Ett generellt krav är
att förfarandet inte leder till någon otillbörlig skatteförmån. Tillgångarna
får inte heller lämna aktiebolagssektom.

Enligt min mening torde särskilda skäl mot uttagsbeskattning föreligga
så här långt i det aktuella ombildningsförfarandet, dvs. för överlåtelsen
från den "fusionerade" kassan till aktiebolaget.

Som framgått av min redogörelse för gällande rätt (avsnitt 2.3.3) har
kassan och föreningarna inte rätt att göra avsättning till surv. I stället har
— med hänvisning till översynen av hypotekslagstiftningen (prop.
1989/90:110 s. 570) — avdragsrätten behållits för avsättning till reserv-
fond eller säkerhetsfond upp till en viss nivå (2 § 8 mom. åttonde stycket
SIL). Avsättningarna kan sägas motsvara den möjlighet andra företag
tidigare haft att bygga upp obeskattade lagerreserver. Denna möjlighet
slopades genom skattereformen.

För Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB gäller motsvarande
skatteregler (rätt till avdrag för avsättning till reservfond men inte rätt till
surv). Det bör understrykas att denna reservfond inte skall samman-
blandas med den aktiebolagsrättsliga reservfonden. För avsättningar till
den senare föreligger inte någon avdragsrätt. Frågan om SBAB:s beskatt-
ning ansågs i skattereformarbetet böra avgöras i samband med ett ställ-

37

ningstagande till hypotekens beskattning (prop. 1989/90:110 s. 570). Av Prop. 1991/92:119
detta skäl behandlas SBAB:s situation här.

Finansiella företags värderegleringsreserver enligt bokslut den
31 december 1990 återförs normalt liksom andra företags varulager-
reserver — till beskattning vid 1992 års taxering enligt lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade reserver. För de finansiella företag som
lyder under kaptitaltäckningsreglema gäller att skillnaden mellan de
obeskattade reserverna och årets survavsättning (uppskovsbeloppet) i sin
helhet utgör skattepliktig intäkt. Betalningen av den skatt som belöper på
uppskovsbeloppet får fördelas på fyra år, i normalfallet på beskattnings-
åren 1991-1994.

I enlighet med vad jag senare kommer att redovisa (avsnitt 4) bör de
finansiella företagen alternativt få möjlighet att tillämpa de generella
avskattningsreglema för icke-finansiella företag, dvs. att successivt
intäktsföra uppskovsbeloppet under avskattningsperioden.

Kassans och SBAB:s avdragsrätt för avsättning till reservfond bör
slopas. Gjorda avsättningar bör i princip återföras till beskattning. Även
föreningarnas avsättningar till säkerhetsfond bör återföras till beskattning.
Med hänsyn till riksdagens ställningstagande beträffande skatteplikten för
upplösning av äldre avsättningar (SkU 1984/85:64) bör återföringen
begränsas till avsättningar som gjorts i bokslut till ledning för 1986 och
senare års taxeringar.

För övriga företag gäller att avskattningsperioden går ut vid i normal-
fallet 1995 års taxering. De bestämmelser som nu föreslås bör anknyta
till denna period. Med hänsyn till att ombildningen avses ske under år
1993 bör reserverna återföras till beskattning vid 1994 års taxering.
Skattebetalningen eller intäktsföringen bör därför kunna fördelas med
75 % på beskattningsåret 1993 och med 25 % på beskattningsåret 1994.

Stadshypotek AB och SBAB bör få rätt till surv. Med hänsyn till att
kassan skall finnas kvar endast under en öveigångsperiod och under
denna inte själv bedriva någon egentlig verksamhet saknas det anledning
att ge den kvarvarande kassan rätt till surv.

Survavsättning kan beräknas på det s.k. kapitalunderlaget som skall
utgöras av företagets beskattade egna kapital (prop. 1989/90:110 s. 519).
Som framgått av redogörelsen för kapital- och skattesituationen (avsnitt
2.3.3) torde kassans och föreningarnas egna kapital väsentligen utgöras
av obeskattat kapital. Den "fusionerade" kassans ombildning till aktie-
bolag innebär att äldre reserver i kassan som inte återförs till beskattning
i bolaget likväl kommer att kunna betraktas som beskattat eget kapital i
form av aktiekapital eller reservfond.

Med hänsyn härtill bör effekterna av Stadshypotek AB:s möjligheter att
beakta hela det egna kapitalet vid beräkning av kapitalunderlaget
begränsas. Även kravet på konkurrensneutralitet talar för att en begräns-
ning görs. Motiven för den skattemässiga behandlingen som ifråga-
varande avsättningar rönt tidigare och enligt förslaget bör få vid ombild-
ningen utgör inte ett tillräckligt skäl för att de skall få genomslag också
vid den fortsatta löpande beskattningen. Vad som anförts om survavsätt-

38

ning bör på motsvarande sätt gälla för möjligheten till Annell-avdrag Prop. 1991/92:119
enligt lagen (1967:94) om avdrag for viss aktieutdelning.

Utgångspunkten för en begränsning bör alltså vara avsättningar till
reserv- och säkerhetsfond som gjorts i bokslut för år 1984 och tidigare
samt ifråga om tiden före år 1943 allt kapital. Som jag tidigare redovisat
går det av praktiska skäl inte att exakt bestämma hur mycket av dessa
äldre avsättningar som utgör obeskattat kapital. Utifrån uppgifter som
lämnats av Stadshypotek om faktiska skattebetalningar kan andelen
beskattat kapital i reserv- och säkerhetsfonderna t.o.m. bokslut för år
1984 beräknas uppgå till 18 % medan resterande del (82 %) utgörs av
obeskattat kapital.

Med hänsyn till främst det anförda bör lämpligen ett belopp mot-
svarande 25 % av dessa äldre avsättningar minska kapitalunderlaget för
surv och underlaget för Annell-avdrag. En sådan begränsning bör gälla
för den del av aktiekapitalet och reservfonden vid förvärvet som mot-
svaras av de äldre avsättningarnas andel av kassans hela egna kapital.

De tidigare nämnda undantagsreglerna i SIL för vissa fusioner reglerar
endast beskattningskonsekvensema av själva överlåtelsen av tillgångar
och skulder men däremot inte övertagande av obeskattade reserver. För
enskilda näringsidkare som öveigår till att bedriva sin näringsverksamhet
indirekt genom ett aktiebolag har det ansetts motiverat att tillåta att de
obeskattade reserverna i den enskilda näringsverksamheten får upplösas
i aktiebolaget (prop. 1989/90:110 s. 606). En sådan möjlighet har införts
för bl.a. sparbanker som ombildas till bankaktiebolag (prop. 1990/91:136
NU34). Motsvarande bör gälla för kassans och föreningarnas obeskattade
reserver.

Som ett tredje steg i ombildningen avses en nyemission riktas till lån-
tagarna. Nyemissionen bör enligt kassan och föreningarna uppgå till i
storleksordningen en till tre miljarder kronor och göras till sådan kurs
att låntagarna erhåller en tredjedel av kapital och röster i bolaget. Kassan
och föreningarna begär vidare att kassan vederlagsfritt skall få överlåta
en del av sina aktier i bolaget till de låntagare som deltar i nyemissionen.
Varken teckningsrätten till förmånskurs eller den vederlagsfria över-
föringen av aktier bör enligt kassan och föreningarna föranleda att gåvo-
skatt tas ut.

Enligt min mening torde förfarandet så här långt inte föranleda gåvo-
beskattning. Däremot aktualiseras inkomstbeskattning hos såväl kassan
som hos låntagarna. För låntagarnas del torde redan utnyttjandet av en
teckningsrätt till förmånskurs kunna ses som återbäring på erlagda (av-
dragna) räntor och föranleda inkomstbeskattning för skillnaden mellan
marknadsvärdet och vederlaget enligt de generella reglerna för kapital-
beskattningen (3 § 1 mom. SIL). Samma gäller givetvis även för aktier
som förvärvas helt utan vederlag.

Den förmån som låntagarna får bör beskattas. Vad som kan diskuteras
är vid vilken tidpunkt beskattningen skall ske. Enligt gällande regler
kommer beskattning att utlösas omedelbart. Detta är ett utflöde av kon-
tantprincipen och är med ett synsätt materiellt riktigt för att förhindra
uppkomst av skattekrediter.

39

Önskemålet om att på ett framgångsrikt sätt kunna genomföra ombild-
ningen talar emellertid för att tillåta ett uppskov med beskattningen. Vid
teckningstidpunkten kan man inte förutse beskattningsresultatet som blir
avhängigt av kommande marknadsnotering. En omedelbar beskattning
skulle redan av det skälet på ett olyckligt sätt kunna minska intresset att
delta i emissionen. Det finns därför skäl att medge uppskov med beskatt-
ningen till dess att vinsten har realiserats. Ett uppskov med beskattningen
bör enligt min mening tillåtas.

Nyemissionen till förmånskurs till låntagarna torde inte föranleda några
skattekonsekvenser för kassan eller — bortsett från stämpelskatt på ny-
emitterade aktier — för bolaget. Däremot aktualiserar kassans vederlags-
fria aktieöverlåtelser uttagsbeskattning av kassan. Enligt min mening bör
något lagstiftningsingripande för att undvika en uttagsbeskattning inte
komma i fråga.

Aven anställda i Stadshypotek kan komma att få delta i den nyemission
som främst riktas mot låntagarna. En anställds förvärv av aktier eller
andra värdepapper till underpris från ägaren till det företag han arbetar
i eller direkt från företaget utgör i princip skattepliktig löneförmån. En
sådan förmånsbeskattning har i vissa fall ansetts alltför långtgående.
Genom lagstiftning år 1984 infördes en undantagsregel (punkt 3 a av
anvisningarna till 32 § KL) som syftar till att klaigöra inom vilken ram
anställda kan förvärva bl.a. aktier i bolaget utan förmånsbeskattning
(prop. 1984/85:80).

En förutsättning för att undantagsregeln skall vara tillämplig är att den
anställde inte köpt aktier för mer än 30 000 kr och att förvärvet skett på
samma villkor som för övriga förvärvare. Vidare krävs att de anställdas
förvärv tillsammans med de förvärv som görs av aktieägarna i bolaget
inte avser mer än 20 % av det totala antalet utbjudna aktier. Som ytter-
ligare förutsättning gäller enligt nuvarande regler att aktierna inte är
marknadsnoterade vid förvärvstidpunkten. Regeringen har nyligen före-
slagit att den sistnämnda förutsättningen skall slopas (prop. 1991/92:129).

Att de anställdas förvärv skall ske på samma villkor som gäller för
allmänheten och att de anställdas och aktieägarnas sammanlagda förvärv
skall rymmas inom 20 % av nyemitterade resp, överlåtna aktier utgör i
förening med beloppsgränsen ett skydd mot kringgående av förmånsbe-
skattningen (jfr prop. 1991/92:129 s. 27). Med en 80-procentig tilldel-
ning till allmänheten bör de anställda nämligen normalt inte kunna
tillföras värden av sådan betydelse att undantaget från förmånsbeskatt-
ningen kommer i konflikt med skattesystemets grundläggande principer.

För den aktuella nyemissionen och överlåtelsen av kassans aktier utgör
de beskrivna reglerna inte en tillräcklig begränsning, eftersom över-
låtelserna till låntagarna inte sker på marknadsmässiga villkor. Betydande
belopp skulle kunna undgå förmånsbeskattning och uttag av arbetsgivar-
avgifter. Enligt min mening bör därför endast en mindre del av förmånen
(skillnaden mellan marknadsvärdet och vederlaget) undantas från för-
månsbeskattning. Jag har därvid stannat för för att undantaget bör avse
en femtedel av förmånen. Det bör understrykas att undantaget närmast

Prop. 1991/92:119

40

har karaktär av ett uppskov med beskattningen tills den anställde säljer Prop. 1991/92:119
aktierna och reavinstbeskattas.

Sedan aktierna börsintroducerats avser kassan att som ett fjärde steg
avyttra en del av sitt aktieinnehav i bolaget. Likviden efter skatt avses
skjutas till som kapitaltillskott till bolaget.

Gällande regler torde föranleda gåvobeskattning av bolaget (jfr rätts-
folien NJA 1980 s. 642). Det är alltså inte de övriga aktieägare som
berikas genom kapitaltillskottet som beskattas utan bolaget. Någon lott-
uppdelning som skulle ge ett lägre skatteuttag sker därför inte. Vidare
tas skatt ut på hela tillskottet och inte endast för den värdeökning
tillskottet medför för de övriga aktieägarnas aktier. Tillskottsgivaren
berikas inte genom tillskottet utan tvärtom men beskattas ändå indirekt
för en "gåva" till sig själv. Detta materiellt otillfredsställande beskatt-
ningsresultat har uppmärksammats av arvs- och gåvoskattekommittén som
i sitt slutbetänkande (SOU 1987:62) Ny arvs- och gåvoskattelag lämnat
förslag till en materiellt mer riktig beskattning i det aktuella avseendet.

Arvs- och gåvobeskattningens framtida utformning bereds för närvaran-
de i finansdepartementet och jag avser att senare återkomma med förslag
till förändringar. Jag är redan av det skälet inte beredd att nu föreslå
någon åtgärd på området. Jag vill i sammanhanget framhålla att kassan
kan betala gåvoskatten och att s.k. gåvoskattegåva är skattefri.

Ombildningen föranleder vidare uttag av vissa indirekta skatter,
nämligen stämpelskatt på emitterade aktier i Stadshypotek AB enligt
lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier och stämpelskatt för fastig-
heter som förs över från den "fusionerade" kassan till aktiebolaget enligt
lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. Något
undantag från beskattning bör inte komma i fråga. För överföringen av
fastigheter vid fusionen mellan kassan och föreningarna utgår ingen
stämpelskatt.

Sammanfattningsvis är innebörden i hypoteksutredningens förslag att
ingen som helst beskattning skall utlösas till följd av ombildningen. Jag
har i det föregående tagit ställning för att begränsa skatteeffekterna i
olika hänseenden. Betalningen av de indirekta skatter eller den inkomst-
skatt, gåvoskatt och arbetsgivaravgifter som kan komma att tas ut utgör
enligt min mening inte något hinder för ombildningen. Mitt ställnings-
tagande i skattefrågorna i detta ärende ligger i linje med den bedömning
som gjordes i fråga om sparbanksombildningen.

Med hänsyn till bl.a. att de föreslagna reglerna med något undantag
skall tillämpas endast övergångsvis bör regleringen göras i en särskild
lag. Även återföringen av SBAB:s obeskattade reserver bör tas in i den
särskilda lagen.

Förslagen föranleder i övrigt ändringar i 2 § 4 och 8 mom. SIL, 1 §
survlagen samt lagen (1976:225) om avdrag vid inkomsttaxering för
bidrag till hypoteksförening m.m. Lagen (1974:809) om befrielse från
skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteksinstitutionen, m.m. blir
obehövlig och kan upphävas. Även förordningen (1969:744) om befrielse
från skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteks- och bostadskredit-
institutionema, m.m. bör upphävas.

41

Tillsättningen av kassans styrelse och dess sammansättning

Som framgått tidigare (avsnitt 2.3.1) är låntagarrepresentantema i
dagsläget i majoritet i kassans styrelse. Några egentliga skäl att i
samband med ombildningen ändra på det förhållandet gör sig enligt min
mening inte gällande. Huvudsaken är att staten är representerad i styrel-
sen och att staten kan bevaka att den av riksdagen beslutade ombild-
ningen genomförs enligt de riktlinjer som jag redogjort för i det före-
gående. Ett sätt att garantera detta är att för beslut i särskilt betydelse-
fulla frågor kräva viss kvalificerad majoritet i kassans styrelse. Sådana
frågor är att utse ledamöter i aktiebolagets styrelse, att avyttra kassans
innehav av aktier i Stadshypotek AB och att bestämma riktlinjer för
kassans upplåning.

I enlighet med bestämmelserna i lagen (1987:1245) om styrelserep-
resentation för de privatanställda är de anställda i stadshypotekskassan
i dag företrädda av två representanter i kassans styrelse. I den tidigare
nämnda skrivelsen från Svenska Bankmannaförbundets Centrala Företags-
klubb för Stadshypotek föreslås att kassans styrelse nu skall utökas med
två representanter från den centrala företagsklubben, för att dessa skall
få möjlighet att delta i omstruktureringsprocessen. Vidare föreslås att
sådana representanter skall finnas i kassans styrelse fram till dess att
kassan likvideras.

Jag ser inte något skäl att komplicera lagstiftningsärendet med bestäm-
melser om ytterligare representation för de anställda under tiden fram till
ombildningen. Jag utgår från att kassans styrelse kommer att låta alla
anställda i organisationen få medverka i ombildningsprocessen på sådant
sätt att deras intressen kan tas till vara på rimligt sätt. När ombildningen
är genomförd är det enligt min mening tillräckligt att de anställda får
representation i aktiebolagets styrelse enligt vanliga regler.

Kassans styrelse föreslås därför bestå av elva ledamöter varav rege-
ringen utser fem och en av dessa till ordförande. De övriga sex leda-
möterna, bland dem vice ordföranden, utses av låntagarna på ombuds-
stämma. Mandatperioden bör sättas till högst två år, vilket innebär att
ledamöter också kan utses för ett år i taget. Kassastyrelsen eller en
kvalificerad majoritet av stämmoombud bör kunna utlysa extra stämma
för val av styrelseledamöter.

Stadshypotekskassans roll

Kassan kommer efter ombildningen att förvalta obligationsskulden och
reverser utställda av Stadshypotek AB. Kassan kommer också att under
en övergångsperiod att äga och förvalta samtliga aktier i Stadshypotek
AB.

Kassan skall se till att de intentioner som riksdagen anger beträffande
ombildningen fullföljs. Kassan har möjlighet till detta genom att kassan
— som ägare av aktierna i Stadshypotek AB — utser styrelsen i bolaget.

I kassans uppgift ingår också att på sikt avveckla aktieinnehavet. Hur
detta skall gå till måste bestämmas utifrån bl.a. affärsmässiga grunder.
Här kan endast anges huvudinriktningen för en sådan avveckling.

Prop. 1991/92:119

42

Stadshypotek AB bör som tidigare nämnts vara en självständig aktör Prop. 1991/92:119
på kreditmarknaden. Av detta skäl bör aktier i bolaget erbjudas till en
bred allmänhet. Därför bör låntagarna beredas tillfälle att under förmån-
liga villkor teckna aktier. Dessa bör enligt min mening få särskild möj-
lighet att påverka utvecklingen i den nya oiganisationen. Kassan bör
också vara berättigad att utan vederlag dela ut delar av sitt aktieinnehav
till dem som deltar i nyemissionen. Målsättningen bör vara att nyemis-
sionen skall göras så stor och till en sådan kurs att låntagarna — när
hänsyn tas också till eventuellt vederlagsfritt utdelade aktier — erhåller
omkring 1/3 av Stadshypoteks kapital och röster. Tidpunkten för lån-
tagare att kvalificera sig för förmåner som kan komma i fråga i samband
med ombildningen bör inte bestämmas till senare tidpunkt än den 1 mars
1992, dvs. före offentliggörandet av lagrådsremissen.

I ett senare skede skall kassan sälja ut sina aktier på marknaden. Av
det kapital som då inflyter bör kassan ha rätt att vederlagsfritt tillskjuta
en del till Stadshypotek AB, om det behövs för att uppnå målet att de
låntagare som är med och tecknar aktier på sikt skall ha erhållit 55 % av
det kapital som fanns vid ombildningen. Tekniken för en nyemission och
de förmåner som kan kopplas till denna fordrar emellertid noggranna
överväganden som det bör ankomma på Stadshypotek att göra.

För att Stadshypotek skall kunna förbli självständigt erfordras en stabil
ägarbild. Det bör därför inte uteslutas att flera större investerare erbjuds
aktieposter.

Svenska Bankmannaförbundets Centrala Företagsklubb för Stadshypo-
tek har i en skrivelse som kom in till finansdepartementet efter det att
lagrådsremissen beslutades anfört bl.a. att de anställda i Stadshypotek
genom sina arbetsinsatser har deltagit i att skapa den starka fristående
institution som den samlade stadshypoteksrörelsen i dag utgör och att de
anställda därför bör få möjlighet att teckna aktier på lika förmånliga
villkor som låntagarna.

Vad jag i det föregående har sagt om spridningen av aktierna i Stads-
hypotek AB utesluter inte att styrelserna i bolaget och kassan, om de
finner det lämpligt, inkluderar även stadshypoteksinstitutionens anställda
i den krets som skall erhålla 55 % av det kapital som fanns vid ombild-
ningen. Som jag tidigare framhållit kan det emellertid inte gälla samma
skatteregler för sådana förmåner som lämnas till de anställda som för de
förmåner som lämnas till låntagarna.

Det bör som sagt ankomma på kassans och bolagets styrelser att
besluta om förfärandet i dessa angelägenheter. Någon författningsregle-
ring av ägarspridningen erfordras inte. Målsättningen bör vara att det
slutliga ägandet i bolaget skall vara spritt men även uppfylla ett krav på
styrka och engagemang bland ägarna.

Så länge grundfonden finns kvar till tryggande av utestående lån bör
dock kassan behålla ett tillfredsställande inflytande över verksamheten i
Stadshypotek AB. När låneskulden är slutligt reglerad efter ca tio år,
finns inte längre någon anledning att just kassan skall påverka bolagets
verksamhet. Kassans aktieinnehav i bolaget bör då helt avvecklas. Det

43

förutsätts att grundfonden skall kunna trappas av vartefter låneskulden Prop. 1991/92:119
sjunker.

Till kassans åligganden i egenskap av utövare av ägarfunktionen bör
även läggas ett ansvar för kassan att se till att tanken att behålla regionala
låntagarstämmor och ombudsstämma förverkligas på ett rimligt sätt.
Nuvarande regler för ombudsstämma bör i allt väsentligt kunna tas in i
kassans instruktion.

Ombildningen av stadshypoteksoiganisationen är en unik företeelse och
rör en säregen organisationsform. Speciella hänsyn måste därför tas för
att projektet skall kunna förverkligas. Enligt gällande regler har kassan
och föreningarna i kapitaltäckningshänseende behandlats som en enhet.
Det har varit naturligt att som placeringar endast beakta sådana som har
skett utanför organisationen. Den omständigheten att den föreslagna
ombildningsmodellen kräver att kassan består under en övergångstid bör
inte orsaka att den synen förändras. Hänsyn måste tas till att de generella
reglerna om kapi tal täckning inte lämpligen kan appliceras på kassan.
Även om kassan definitionsmässigt skulle kunna betecknas som ett kredit-
institut, innebär intressegemenskapen mellan bolaget och kassan samt den
ombildade kassans mycket begränsade uppgifter att ett kapitalkrav på
kassan inte framstår som rimligt. Så länge kassan har det bestämmande
inflytandet över bolaget saknar ett kapitaltäckningskrav på kassan för
övrigt betydelse eftersom interna placeringar och tillskott undantas vid
den konsoliderade kapitaltäckningen. Till detta kommer att den statliga
garantin medför att obligationsinnehavama i praktiken har ett skydd som
överstiger det som enbart kapitaltäckningsreglema skulle ge.

Likvidationen och fördelningen av överskottet

Avvecklingen av kassan bör ske i ett perspektiv av högst tio år. Skälet
till att inte påskynda avvecklingen är att ett tillräckligt utrymme bör
lämnas för kassan och Stadshypotek AB att fatta beslut om verksamheten
som tillgodoser de överväganden som ligger till grund för ombildningen.

Slutpunkten är alltså klar. Kassan skall avveckla den utestående obliga-
tionsstocken och aktieinnehavet i Stadshypotek AB. Därefter skall kassan
likvideras.

Överskottet skall användas så att statens intressen tillgodoses på ett
tillfredsställande sätt. Regeringen bör lämna förslag till riksdagen i den
frågan så snart det är praktiskt möjligt.

3.5 Stadshypoteks fonder m.m.

Mitt förslag: Någon reducering av värdet i kapitalbashänseende
av de fondavsättningar som gjorts före år 1985 görs inte.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Nordströms förslag och Stadshypoteks skrivelse: Berör inte frågan.

44

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanks- Prop. 1991/92:119
föreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Finansbolagens Före-
ning och SBAB har motsatt sig att avsättningar som har gjorts till
fondema före 1985 fullt ut skall räknas in i kapitalbasen eftersom dessa
har gjorts med obeskattade vinstmedel.

Skälen för mitt förslag: Det egna kapitalet i Stadshypotek utgörs av
kassans reservfond och föreningarnas säkerhetsfonder samt kapitaltäck-
ningsfondema. Sammanlagt uppgår fondema för närvarande till ca 13,7
miljarder kronor. Vid en bolagsbildning är avsikten att dessa fonder eller
delar av dem skall svara mot aktiekapitalet i Stadshypotek AB. Med hän-
syn till det sätt på vilket reservfonden och säkerhetsfonderna byggts upp
— med avdragsrätt för avsättningar upp till ett belopp som motsvarar 2
% resp. 2,5 % av kassans och föreningarnas skulder — uppstår frågan
huruvida dessa fonder fullt ut är att betrakta som "äkta" eget kapital. Vid
övervägande av denna fråga måste man skilja på de avsättningar till
fondema som gjorts före år 1985 och de avsättningar som gjorts därefter.

Som framgått av beskrivningen av Stadshypoteks kapital-och skatte-
situation (avsnitt 2.3.3) är en minskning av reserv- resp, säkerhetsfond
skattepliktig endast i fråga om avsättningar som gjorts fr.o.m. år 1985.

Avsättningarna t.o.m. år 1984 har alltså formellt ställning som beskat-
tat eget kapital trots att avdrag till största delen torde ha medgetts för
avsättningarna. Kreditmarknadskommittén övervägde i sitt betänkande
(SOU 1988:29) Förnyelse av kreditmarknaden olika möjligheter att eli-
minera den fördel som det från olika håll hävdats innebära att Stadshy-
potek kunnat bygga upp sina fonder med obeskattade medel. Kommittén
övervägde bl. a. en reducering av fondema i kapi tal täckningshänseende.

Det kan ifrågasättas om de fördelar som den hittillsvarande särbehand-
lingen av dessa fondavsättningar kan ha inneburit för Stadshypotek är så
stora att de motiverar en korrigering av de regler som gällt för förfluten
tid. Enligt de kapitaltäckningsregler för hypoteksinstituten som gäller
sedan den 1 februari 1990 får beskattade fondavsättningar, dvs. avsätt-
ningar t.o.m. år 1984, inräknas i kapitalbasen (prop. 1989/90:43); någon
särbehandling av dessa avsättningar i kapitaltäckningshänseende har så-
lunda inte ansetts befogad (prop. s. 116). Det bör därvid beaktas att de
nya kapitaltäckningsreglema inte medger att någon del av grundfonden
får inräknas i kapitalbasen. Det viktiga är att de olika med varandra
konkurrerande instituten behandlas lika i framtiden. Fondavsättningarna
t.o.m. år 1984 bör således i detta hänseende kunna bibehålla sin ställning
som beskattade medel och få inräknas i Stadshypoteks kapitalbas.

För den fusionerade kassan torde överlåtelsen i princip vara att se som
en försäljning av tillgångar mot betalning i form av dels reverser mot-
svarande kassans utelöpande obligationer, dels aktier motsvarande netto-
förmögenheten. Avsikten är därvid att överföringen skall ske så, att de
belopp som i kassan är att se som obeskattade reserver skall överföras
oförändrade till bolaget. Kassan bör i samband därmed sätta ned sin
reservfond med det belopp som motsvarar den obeskattade delen.

45

3.6 Stadshypotek AB:s verksamhet och organisation

Prop. 1991/92:119

Mitt förslag: Stadshypotek AB:s verksamhet och organisation
bestäms av bolagets aktieägare inom de ramar lagstiftning och
praxis har ställt upp för kreditaktiebolagen.

Utredningens överväganden: Diskuterar att organisera verksamheten
efter en holdingbolagsmodell för att kunna bredda verksamhetsområdet
samt förordar att verksamhetens lokala del byggs upp efter en modell
med regionkontor.

Nordströms förslag: Utgår från en holdingbolagsmodell.

Stadshypoteks förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Riksbanksfullmäktige menar att några särbestäm-
melser i förhållande till de bankanknutna konkurrenterna inte bör gälla
för Stadshypotek AB. Nya finansiella verksamheter bör alltså kunna
länkas till de ursprungliga förutsatt att detta sker via sidoordnade bolag
efter holdingbolagsmodell. Svenska Bankföreningen, Sveriges Förenings-
bankers Förbund och Finansbolagens Förening menar att en holdingbo-
lagsmodell inte får leda till att koncernens verksamhet breddas till andra
områden än festighetsfinansiering.

Skälen för mitt förslag: Utredningen har berört det framtida Stads-
hypotek AB:s verksamhet och organisation. Som tidigare nämnts kommer
Stadshypotek AB att inordnas under den reglering som gäller för kredit-
aktiebolag. Frågor om inriktning av bolagets verksamhet och hur den
närmare skall vara organiserad ankommer på Stadshypotek AB och dess
ägare att ta ställning till.

Hos stadshypoteksföreningamas anställda och i föreningarnas styrelser
har genom åren byggts upp omfettande kunskaper och erfarenheter
rörande förutsättningarna för festighetskreditgivning inom resp, förenings
område. Jag utgår från att den värdefulla tillgång som de anställda och
styrelserna i detta avseende representerar för Stadshypotek tas tillvara på
bästa sätt i den nya oiganisationen. Enligt min mening bör exempelvis i
de nuvarande föreningarnas ställe kunna bildas regionala rörelseenheter
inom ramen för en enda juridisk person. Förslagsvis skulle ordförande
i regionalstyrelser kunna utses av Stadshypotek AB:s styrelse och övriga
styrelseledamöter av nämnda styrelse efter förslag av en regional lån-
tagarstämma. Det skulle därvid åligga respektive regionalstyrelse att
ombesöija sådant förslag.

I den tidigare nämnda skrivelsen från Svenska Bankmannaförbundets
Centrala Företagsklubb för Stadshypotek föreslås att arbetstagarna skall
bli representerade i de regionala styrelser som förutses bli inrättade. Som
jag nyss framhållit ankommer det emellertid på Stadshypotek AB och
dess ägare att ta ställning till frågan om hur bolagets verksamhet skall
vara organiserad. Frågan om representation för de anställda i eventuella
regionala styrelser får därvid bli föremål för förhandlingar mellan de
berörda parterna.

46

3.7 Övergångsfrågor

Prop. 1991/92:119

Mitt förslag:

- Grundfonden ställs till kassans förfogande för ny upplåning i
ytterligare två år. Under den tiden får kassan svara för upplåning
av medel som behövs för utlåning i Stadshypotek AB:s rörelse.
Det är alltså inte meningen att kassan skall låna upp för andra
ändamål.

- Grundfonden är kvar i kassan och avgift betalas för den till
dess fonden har blivit obehövlig.

- Regeringen bestämmer grundfondens storlek i förhållande till
den utestående lånestocken. Regeringen bestämmer också de
villkor som skall gälla för grundfonden.

Utredningens och Nordströms förslag: Saknar motsvarande över-
gångsreglering. Utredningens förslag överensstämmer beträffande grund -
fondsavgiften med mitt förslag.

Stadshypoteks förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Stadshypotek noterar att enligt både utredningens och Nordströms förslag
den statliga garantifonden skall ligga kvar i kassan för den obliga-
tionsstock som finns vid ombildningstillfället. Stadshypotek AB skall inte
ha någon garantifond som extra säkerhet för de obligationer bolaget
emitterar. Kassastyrelsen pekar på risken för att Stadshypoteks obliga-
tioner kommer att få en lägre rating efter ombildningen. I det samman-
hanget spelar den nuvarande svenska ekonomins situation en roll på
samma sätt som riskerna för förluster inom svenskt kreditväsen. De
internationella finansmarknaderna är för närvarande känsliga och Stads-
hypotek har vid ombildningstillfället en mycket utsatt position. Det
fusionsarbete som behövs för att sammansmälta de hittills separata orga-
nisationerna kan inte genomföras före ombildningen eftersom någon
fungerande bolagsstyrelse inte har tillträtt. Först den stora nyemissionen
kan ge Stadshypotek en sådan ekonomisk styrka att Stadshypotek kan
försvara sin rating trots att den statliga garantifonden tas bort. Någon
emission kan inte vara fullt genomförd och inbetald förrän under år
1994. Det vore enligt kassastyrelsens mening olyckligt om Stadshypotek
skulle hamna i en svacka som kan leda till sänkt rating och försvårad
upplåning under år 1993 och 1994. Risken är uppenbar att det kan bli
svårt att över huvud taget ta sig tillbaka till en god rating annat än efter
flera år. Det är betydligt lättare att sänka en rating än att höja den. Av
dessa skäl anser Stadshypotek att oiganisationen under en övergångs-
period borde kunna få behålla det stöd som ligger i en statlig garantifond
som även avser de nyemitterade obligationerna. En metod att praktiskt
åstadkomma detta är att kassan får fortsätta att emittera obligationer
under ytterligare tre år. Medlen som därvid inflyter lånas sedan ut till
Stadshypotek AB på exakt motsvarande villkor. I sak skulle givetvis

47

verksamheten handhas av bolaget, men formellt skulle upplåningen ledas Prop. 1991/92:119
genom den kvarstående kassan.

Remissinstanserna: Näringsfrihetsombudsmannen (NO), SvenskaBank-
föreningen, Svenska sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers
Förbund har alla påpekat att grundfondsavgiften bör bestämmas efter
marknadsmässiga grunder, vilket torde motsvara en procent av fondens
storlek.

Skälen för mitt förslag: Jag delar Stadshypoteks uppfattning att
ombildningsfasen är en mycket ömtålig period för verksamheten. Stads-
hypoteks förslag till en öveigångslösning av upplåningsverksamheten för
aktiebolaget är enligt min mening ett rimligt sätt att praktiskt åstadkomma
goda förutsättningar för Stadshypotek AB att kunna påböija sin verksam-
het i den nya organisationen utan att påfrestningarna blir alltför kännbara.
Jag är därför beredd att föreslå att det av Stadshypotek förordade
arrangemanget genomförs. Tiden bör dock - bl.a. av hänsyn till Sveriges
anpassning till EG - begränsas till två år. Kassan bör således ombesörja
upplåningen för Stadshypotek AB:s vidkommande under två år från
ombildningen.

Grundfonden uppgår för närvarande till 27 miljarder kronor. Om någon
ytterligare höjning kan komma att behövas under de närmaste två åren
från ombildningen, dvs. under den tid som kassan skall sköta bolagets
upplåning, kan för närvarande inte bedömas. Vid en avveckling av
grundfonden skall utgångspunkten vara att utelöpande obligationer köpts
under förutsättning av nuvarande höga kapitalisering i Stadshypotek och
därmed följande kreditvärdighet. Den avtrappning av grundfonden som
regeringen föreslås få besluta om skall ske i en sådan takt att kassans
kreditvärdighet inte försämras.

Riksdagen bör bemyndiga regeringen att bestämma grundfondens stor-
lek. Härigenom undviks återkommande riksdagsprövningar vid avveck-
lingen av grundfonden.

Liksom för närvarande bör avgift utgå för grundfonden. Avgiften är nu
0,33 % per år. Med hänsyn till att det uppdragits åt riksgäldskontoret (se
prop. 1990/91:29, FiU4,) att se över den statliga garantiverksamheten,
inklusive avgiftssättningen, bör frågan om ändring av avgiften för grund-
fonden tas upp i ett senare sammanhang.

48

4 Skattefrågor vid ombildningar av utländska
bankers svenska dotterbolag till filialer, m.m.

Mitt förslag: Ombildning av utländska bankföretags dotterbanker
till filialer skall inte föranleda inkomstbeskattning eller någon
förändring i den inkomstskattemässiga situationen.

Vid ombildning av ömsesidiga livförsäkringsföretag till
livförsäkringsaktiebolag får uppskovsbelopp övertas.
Övergångsbestämmelserna till lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel görs tillämplig på
försäkringsaktiebolaget.

Vid beräkning av kapitalunderlaget för surv får aktier som utgör
lager medräknas oavsett aktieinnehavets storlek.

Bankaktiebolag, sparbanker, föreningsbanker, finansbolag,
kreditaktiebolag och sådana värdepappersbolag som skall uppfylla
kapitalkrav enligt 5 kap. 1 § lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse ges möjlighet att skatta av sina reserver enligt
de generella reglerna i 4 och 5 §§ återföringslagen.

Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt förslag med den
skillnaden att vid ombildning av utländska bankföretags bankdotterbolag
till filial regleras endast frågor om övertagande av skattemässiga under-
skott, survavsättningar och uppskovsbelopp. Frågan om ändring i åter-
föringslagen tas inte upp i promemorian.

Synpunkter vid hearingen: Förslagen har lämnats utan erinran.
Svenska Bankföreningen anser att ett uttryckligt undantag från uttags-
beskattning bör införas för ombildning av utländska bankföretags dotter-
banker till filialer.

Skälen för mitt förslag: Sedan den 1 juli 1985 har utländska banker
kunnat få tillstånd att etablera dotterbolag i Sverige. För närvarande är
sex sådana dotterbanker verksamma här. Samtliga är valutabanker och
har också upplåningsmöjlighet i riksbanken.

Det är internationellt sett vanligt att utländska banker har svårt att bli
stora på andra länders marknader. Även i Sverige har de utländska
dotterbankema tagit små andelar av kreditmarknaden och hittills inte
utgjort något särskilt märkbart konkurrenselement. Jämfört med de
svenskägda affärsbankerna har de utlandsägda bankerna förhållandevis
större andelar affärer med svenska och utländska banker medan rena
kundaffärer är en mindre del av verksamheten. Etableringen i Sverige har
varit förenade med stora kostnader. Verksamheten har många gånger gått
med underskott. Flera utlandsägda banker har upphört med sin verksam-
het. Från att ha varit tolv är som nämnts nu endast sex utlandsägda
banker verksamma här.

Flera inslag i regleringen har verkat begränsande. Det gäller t.ex.
rapporteringen av stora exponeringar (tidigare s.k. enhandsengagemang).
Finansinspektionens allmänna råd innebär att alla exponeringar - inom

4 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 119

Prop. 1991/92:119

49

och utom balansräkningen - mot en kund eller kunder i intressegemen- Prop. 1991/92:119
skap som utgör minst 10 % av kapitalbasen skall rapporteras till inspek-
tionen. Endast exponeringar på staten och på andra banker, där löptiden
understiger ett år, undantas. Inspektionen tillämpar i avvaktan på ett
slutligt EG-direktiv för närvarande ingen tvingande övre gräns för
exponeringarnas storlek. Enligt direktivförslag bör gränsen sättas vid
25 % av bankens kapitalbas för en exponering till en och samma kund
eller kunder i intressegemenskap.

Med hänsyn till bl.a. de utlandsägda bankernas begränsade egna kapital
är deras riskbärande kapital förhållandevis litet. Särskilt mot bakgrund
av att de i allmänhet vänder sig till stora och medelstora företag har
reglerna upplevts som begränsande. En övergång från dotterbank till filial
skulle omedelbart ge ett väsentligt vidgat utrymme i berört hänseende.
Eftersom en filial arbetar med hela den utländska bankens kapitalbas som
grund skulle reglerna om stora exponeringar inte påverka en filial på
samma sätt som en dotterbank.

Kapitalbasen har betydelse för möjligheterna att expandera verksam-
heten även i övrigt. Vidare är behovet av svensk organisation mindre i
en filial än i ett dotterbolag och filialformen blir därför billigare.

Mot bakgrund av de redovisade svårigheterna för utlandsägda dotter-
banker att konkurrera på den svenska marknaden ansågs det motiverat att
öppna en möjlighet för utländska bankföretag att driva bankrörelse från
filial här i landet (prop. 1989/90:116, NU38, SFS 1990:821). I proposi-
tionen underströks att alternativet att etablera en filial med tiden kunde
bli en stimulans till ökad konkurrens på den svenska kreditmarknaden
och på sikt — särskilt inom valutahandeln — kunna utvecklas till ett
värdefullt inslag på den svenska kreditmarknaden (prop. 1989/90:116
s. 64).

Trots att den nya lagstiftningen varit i kraft sedan den 1 augusti 1990
har ännu ingen filialetablering skett. I en skrivelse från ABN AMRO
Bank, Bank Société Générale, Banque Indosuez Sverige, Citibank, Crédit
Lyonnais Sverige, Midland Montague Bank och Okobanken
(dnr 4033/91) framförs synpunkter på en ombildning till filial genom att
ett dotterbolag överlåter samtliga tillgångar till moderbolaget mot
betalning delvis i form av att moderbolaget övertar ansvaret för dotter-
bolagets förpliktelser. Den slutsats som dras är att de skatteeffekter som
kan följa på en sådan ombildning utgör ett hinder för att genomföra
ändringen. Särskilt framhålls att moderbolaget inte får ta över obeskat-
tade reserver eller i de fäll dotterbolaget gått med underskott — vilket
varit mer vanligt — inte kan utnyttja dessa mot framtida överskott i
filialen.

En utländsk bank med filial här i Sverige beskattas som inskränkt skatt-
skyldig enligt 6 § 1 mom. c och 16 § 2 mom. SIL. Enligt dessa regler
skall utländska bolag beskattas för bl.a. inkomst av näringsverksamhet
som bedrivs från fäst driftställe. En filial är ett sådant fäst driftställe.
Filialens skattemässiga resultat beräknas enligt de regler som generellt
gäller för inkomst av näringsverksamhet.

50

Promemorieförslaget innehåller förslag till kontinuitet i fråga om rätten Prop. 1991/92:119
till underskott, övertagande av surv och avskattning av uppskovsbelopp
enligt återföringslagen.

För min egen del vill jag anföra följande. Som framgått av min redo-
görelse för fusion mellan stadshypotekskassan och stadshypoteksföre-
ningama (avsnitt 3.4) gäller enligt 2 § 4 mom. SIL särskilda undantags-
regler för vissa angivna fusionsfäll. En fusion enligt dessa regler skall
kunna genomföras utan att utlösa någon inkomstbeskattning hos de del-
tagande företagen och utan att i övrigt medföra någon förändring av
deras inkomstskattemässiga situation. Genom hänvisningar i survlagen
och återföringslagen gäller detta även i fråga om surv och avskattning av
obeskattade reserver.

Enligt min mening bör de aktuella ombildningama av bankdotter-
bolagen omfattas av dessa regler. Avgörande för min bedömning är där-
vid att möjligheten att etablera verksamheten i filialform inte stod till
buds för de som bankdotterbolag nu verksamma företagen.

Jag föreslår därför att undantagsreglerna för vissa fusioner i behövliga
delar skall gälla vid ombildning av dessa utländska bankföretags dotter-
banker till filial.

Däremot anser jag det inte befogat att vidta någon åtgärd som skulle
innebära en lindring i skyldigheten att betala eventuell stämpelskatt på
fastigheter.

Svenska Handelsbanken och RKA-ömsesidigt livförsäkringsbolag har
i en skrivelse till regeringen (dnr 1843/92) hemställt om lättnader för att
inte vissa skatteeffekter skall förhindra en planerad omstrukturering av
RKA:s försäkringsrörelse.

RKA avser att överlåta hela sin försäkringsrörelse till ett för ändamålet
bildat helägt dotterbolag (Handelsbanken Liv Försäkringsaktiebolag) som
fått koncession att bedriva livförsäkringsrörelse. Överlåtelsen till dotter-
bolaget avses ske till skattemässiga restvärden. I ett andra steg överlåter
RKA försäkringsaktiebolaget till Handelsbanken till ett pris motsvarande
marknadsvärdet varefter RKA likvideras.

Särskilda skäl mot uttagsbeskattning torde enligt min mening föreligga
för denna ombildning. I likhet med vad som ansetts motiverat i andra
ombildningsfäll bör uppskovsbeloppet få övertas. Vidare bör en åtgärd
vidtas i fråga om lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-
medel. I öveigångsbestämmelsema finns regler som syftar till att för-
hindra retroaktiva effekter av den nya lagen. Bestämmelserna innebär
att värdestegring på aktier och fastigheter som inträtt före övergångs-
tillfället den 1 januari 1991 inte skall beskattas enligt de nya reglerna.
Bestämmelserna bör gälla även för det övertagande företaget.

Förslagen beträffande ombildning av utlandsägda dotterbanker avser
endast dotterbanker som fanns när möjligheten till etablering i filialform
infördes och kommer att tillämpas endast öveigångsvis. Reglerna bör
därför lämpligen tas in i den lag som reglerar Stadshypoteks ombildning.
Även reglerna avseende ombildningen av RKA bör tas in i den särskilda
lagen.

51

Jag vill nu även ta upp en fråga rörande de finansiella företagens Prop. 1991/92:119
beräkning av kapitalunderlaget vid survavsättning.

Kapitalunderlaget for juridiska personer utgörs enligt 3 § första stycket
survlagen av skillnaden vid beskattningsårets utgång mellan tillgångar och
skulder. I andra stycket anges att bl.a. aktier i svenska aktiebolag inte
skall anses som tillgång om företagets röstetal for aktierna är så stort
som anges i 7 § 8 mom. tredje stycket a SIL eller om företaget är fri-
kallat från skattskyldighet for utdelning på aktierna enligt tredje stycket
b nämnda moment.

I 7 § 8 mom. tredje stycket a SIL anges bl.a. att svenskt aktiebolag är
frikallat från skattskyldighet för utdelning på näringsbetingade aktier.
Med näringsbetingade aktier avses aktier som inte utgör omsättningstill-
gång i företagets verksamhet under förutsättning att det sammanlagda
röstetalet för företagets aktier i det utdelande företaget motsvarar minst
25 % av röstetalet för samtliga aktier i det utdelande företaget eller det
görs sannolikt att innehavet av aktien betingas av verksamhet som bedrivs
av företaget eller av företag som kan anses stå det nära.

Bestämmelserna innebär alltså att om röstetalet uppgår till minst 25 %
exkluderas aktier som utgör lager trots att utdelningen på dessa aktier
alltid är skattepliktig. En begränsning är därför inte motiverad. Surv-
reglema bör justeras så att aktier som utgör lager alltid ingår i surv-
underlaget. Mitt förslag föranleder en justering i 3 § andra stycket surv-
lagen. Ändringen bör gälla retroaktivt redan fr.o.m. 1992 års taxering.

Jag vill slutligen ta upp frågan om avskattning av bankernas obeskat-
tade reserver. I skattereformen valdes skilda metoder för avskattning av
obeskattade reserver för icke-finansiella resp, finansiella företag.

Icke-finansiella företags obeskattade reserver återförs till beskattning
till den nya skattesatsen under längst fyra år. Formellt återförs reserverna
till beskattning vid 1992 års taxering. Vid denna taxering beslutas ett
uppskovsbelopp som utgör skillnaden mellan de upplösta reserverna och
årets avsättning till skatteutjämningsreserv enligt survlagen. Beloppet
utgör en intäkt som skall återföras till beskattning med minst 25 % per
år vid 1992-1995 års taxeringar.

För de finansiella företagen bestäms ett uppskovsbelopp på samma sätt
som för de icke-finansiella företagen. Uppskovsbeloppet beskattas
emellertid i sin helhet vid 1992 års taxering. Den lättnad som
lagstiftningen syftar till ligger i att skatten som belöper på
uppskovsbeloppet debiteras under en fyraårsperiod, taxeringsåren 1992-
1995 med 25 % resp. år.

Bankföreningen och andra företrädare för bankerna har i skrivelser till
finansdepartementet framhållit de negativa effekter som uppkommer när
bankernas riskreserver nu skall upplösas samtidigt som bankerna upplever
den värsta förlustsituationen sedan 1920-talet. Önskemål har framförts
om bl.a. att få skapa en riskreserv eller att inkuransavdrag skall införas.
Även synpunkter på möjligheterna till avskattning har redovisats.

För egen del vill jag framhålla följande. Den nya företagsbeskattningen
bygger på principen en låg skattesats och begränsade reserveringsmöjlig-
heter. Ett viktigt led i begränsningen av reserveringsmöjlighetema var

52

ändringen av lagervärderingsreglema. Det finns enligt min mening inte Prop. 1991/92:119
någon anledning att ompröva detta ställningstagande for de finansiella
företagen. Jag är alltså inte beredd att föreslå några ändringar i de
grundläggande lagervärderingsfrågoma.

Enligt min mening bör det inte heller komma i fråga att för de finan-
siella företagen införa en avsevärt längre avskattningsperiod än för övriga
företag. Det kan däremot finnas skäl att ge de finansiella företagen
samma möjligheter som övriga företag att kvitta förluster mot uppskovs-
beloppet under hela återföringsperioden. En sådan ändring bör vara
skattemässigt fördelaktig för finansiella företag som riskerar att redovisa
förluster även vid 1993 - 1995 års taxeringar. De finansiella företagen
bör därför vid i normalfallet 1992 års taxering få möjlighet att välja om
de vill utnyttja denna metod i stället för reglerna i 6 § återföringslagen.
Förslaget föranleder en konsekvensändring i 8 § andra stycket åter-
föringslagen. Det samband som finns mellan redovisningen och beskatt-
ningen innebär t.ex. att rätt till avdrag enligt survlagen förutsätter att ett
mot avdraget svarande belopp sätts av till skatteutjämningsreserv i räken-
skaperna för beskattningsåret (jfr 1 § tredje stycket survlagen). Jag vill
erinra om att ett motsvarande krav på avsättning till en obeskattad reserv
i räkenskaperna inte finns i fråga om uppskov med beskattningen av upp-
skovsbeloppet enligt 4 och 5 §§ återföringslagen.

Enligt nu gällande regler för finansiella företag skall som sagt hela
uppskovsbeloppet tas upp till beskattning vid 1992 års taxering. Av det
skälet togs inte uppskovsbeloppet med som en komponent i kapitalbasen
när kapitaltäckningsreglema for banker och andra finansiella foretag den
1 mars 1991 anpassades till skattereformen (prop. 1990/91:40, NU 16).
Emellertid har finansinspektionen enligt 2 § förordningen (1989:1096) om
kapitalkravet i banker och andra kreditinstitut möjlighet att som primärt
eller supplementärt kapital godkänna "andra kapitaltillskott och reserver"
än som anges i lagreglerna. Jag utgår från att inspektionen kommer att
utnyttja denna möjlighet till att godkänna sjuttio procent av icke återförda
uppskovsbelopp som primärt kapital för de företag som väljer att använda
den avskattningsmetod som jag nu föreslår.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upp-
rättats förslag till

1.  Lag om ombildning av stadshypoteksinstitutionen,

2.  Lag om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

3.  Lag om inkomstskatteregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m.,

4.  Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

5.  Lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,

6.  Lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av

obeskattade reserver,

53

7.  Lag om ändring i lagen (1976:225) om avdrag vid                Prop. 1991/92:119

inkomsttaxering för bidrag till hypoteksförening m.m.,

8.  Lag om upphävande av lagen (1974:809) om befrielse från
skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteksinstitutionen, m.m.,

9.  Lag om upphävande av förordningen (1969:744) om befrielse från
skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteks- och
bostadskreditinstitutionema, m.m.

6 Författningskommentar

6.1 Förslaget till lag om ombildning av
stadshypoteksinstitutionen

I enlighet med vad lagrådet föreslagit har huvuddelen av övergångs-
bestämmelserna till det remitterade förslaget till lag om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa brutits ut till en särskild lag. I 2 och 3 §§
anges att ombildningen av Stadshypotek skall genomföras efter de rikt-
linjer som har angetts i den allmänna motiveringen.

Ombildningen är avsedd att ske per den 1 januari 1993. För att fusion-
en och ombildningen praktiskt skall kunna genomföras måste vissa beslut
kunna fattas dessförinnan. Regeringen föreslås därför få bemyndigande
att besluta i frågor om fusionen och ombildningen i övrigt.

Vidare bör kassan få möjlighet att under andra halvåret 1992 fatta
förberedande beslut och vidta förberedande åtgärder inför omvandlingen
utan att den gällande lagstiftningen lägger hinder i vägen.

6.2 Förslaget till lag om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa

Kassan får efter ombildningen en väsentligt ändrad roll. De regler från
den gamla lagen som alltjämt bör gälla för kassans verksamhet har av
praktiska skäl förts över till en ny lag.

I 7 § har bestämmelser om kassans ändamål tagits in. Paragrafen har
utformats i enlighet med lagrådets förslag.

I kassans uppdrag att äga och förvalta aktierna enligt första punkten
ingår också att avveckla aktieinnehavet. Möjligheten för kassan att låna
upp medel för aktiebolagets räkning regleras i punkten två. Den möjlig-
heten upphör i och med utgången av år 1994. Enligt punkten fyra läggs
ett övergripande ansvar på kassan för att tillse att låntagarstämmor och
ombudsstämma rent faktiskt förverkligas på avsett sätt.

I 2-4 §§ fördelas i allt väsentligt ansvaret för vissa särskilt angelägna
associationsrättsliga frågor. Paragraferna har utformats i enlighet med
lagrådets förslag.

Enligt 5 § bemyndigas regeringen att bestämma grundfondens storlek
samt de villkor som skall gälla för grundfonden. De ändringar av grund-
fonden som en avveckling kommer att medföra behöver då inte under-
ställas riksdagens prövning.

54

Bestämmelsen i 6 § motsvarar den begränsning av kassans upplånings- Prop. 1991/92:119
möjlighet som finns enligt gällande rätt.

Enligt 7 § tredje stycket skall riksdagen besluta om användningen av
den behållning som finns i kassan efter den slutliga likvidationen.

Bestämmelsen i 8 § har i propositionsförslaget utformats i enlighet med
vad lagrådet föreslagit.

Kassan skall enligt 9 § stå under tillsyn av finansinspektionen. Den
verksamhet som skall drivas i kassan efter ombildningen är inte av sådan
art att den automatiskt skall stå under någon tillsyn. Med hänsyn till den
nära anknytningen till den finansiella verksamheten i Stadshypotek AB
samt till de stora värden det här är fråga om bör kassan emellertid även
fortsättningsvis stå under tillsyn. Inspektionen har inte getts några spe-
ciella befogenheter vid utövandet av denna tillsyn. Det förutsätts att
inspektionen anmäler eventuella missförhållanden till regeringen.

Lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Ikraft-
trädandet är avhängigt av verkställigheten av de beslut regeringen fattar
enligt ombildningslagen. Någon bestämd tidpunkt för ikraftträdandet bör
därför inte anges i lagen.

6.3 Lagen om inkomstskatteregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m.

1 §

Genom hänvisningarna i första stycket till 2 § 4 mom. SIL i erforderliga
delar kommer fusionen mellan kassan och föreningarna att kunna genom-
föras utan skattekonsekvenser (jfr avsnitt 3.4).

Andra stycket utgör en motsvarighet till bestämmelsen i 8 § första styc-
ket återföringslagen (SFS 1991:843, jfr prop. 1990/91:136). Bestämmel-
sen innebär att kassans reservfond och föreningarnas säkerhetsfonder
kommer att kunna återföras till beskattning i Stadshypotek AB i stället för
hos föreningarna och kassan. För Stadshypotek AB utgörs den skatte-
pliktiga intäkten - som motsvarar återföringslagens uppskovsbelopp - av
skillnaden mellan de övertagna obeskattade reserverna och bolagets surv-
avsättning.

Bestämmelsen i andra stycket att de ifrågavarande företagen skall ses
som en skattskyldig är begränsad till tillämpningen av den kommenterade
lagen och återföringslagen. För de tillgångar Stadshypotek AB förvärvar
från den "fusionerade" kassan kommer däremot inte enhetsprincipen utan
vanliga regler att gälla. Det innebär bl.a. att inventarier och andra
anläggningstillgångar i avskrivningshänseende får nya anskaffningsvärden
och nya anskaffningstidpunkter.

2 §

Av första stycket framgår vilka avsättningar som skall återföras till
beskattning. Det är endast kvarvarande avsättningar för vilka avdrag
medgetts som skall återföras. Att återföringen endast gäller avsättningar

55

som gjorts i bokslut till ledning för 1986 och senare års taxeringar anges Prop. 1991/92:119
uttryckligen.

Enligt huvudregeln i andra stycket skall återföring ske vid 1994 års
taxering. Föreskriften att återföring skall ske vid 1995 års taxering om
företaget inte taxeras år 1994 tar sikte på Stadshypotek AB. Genom före-
skriften i 1 § andra stycket öppnas en möjlighet att återföra föreningarnas
och kassans obeskattade reserver i aktiebolaget (se kommentaren till den
bestämmelsen). Bolaget, som avses bildas och även överta den "fusione-
rade" kassans tillgångar under första halvåret 1993 (jfr avsnitt 3.4),
kommer inte att ha några obeskattade reserver vid sidan av de övertagna.
Om ombildningen sker först under andra halvåret kan Stadshypotek AB
som nystartat företag med tillämpning av 12 § andra stycket bokförings-
lagen (1976:125) förlänga räkenskapsåret till att omfätta högst 18 måna-
der. Bolaget kommer då att taxeras första gången vid 1995 års taxering
(jfr 2 § 1 mom. fjärde stycket SIL).

Bestämmelserna innebär att avskattningen skall ske i enlighet med de
principer som gäller övriga finansiella företag som lyder under kapital-
täckningsregler. För dessa införs valrätt mellan successiv intäktsföring av
uppskovsbeloppet och omedelbar intäktsföring med möjlighet att fördela
skattebetalningarna under avskattningsperioden (avsnitt 4). Föreskrifterna
i andra stycket innebär en motsvarande valrätt för den formellt tvååriga
avskattningsperioden.

Det tillägg om 7,5 % på skillnaden mellan återförda reserver och surv-
avsättningen (motsvarigheten till uppskovsbeloppet) om företaget inte
taxeras vid 1994 års taxering korresponderar mot det tioprocentiga
tillägget enligt 5 § tredje stycket återföringslagen.

Bestämmelserna i tredje stycket utgör en motsvarighet till punkt 4 av
övergångsbestämmelserna till survlagen. Föreskriften om att 15 % av de
avsättningar till reserv- och säkerhetsfond anses som skuld vid beräkning
av kapitalunderlaget gäller endast avsättningar för vilka avdrag medgetts
och som återförs till beskattning.

3 §

Här finns bestämmelser om att vissa inskränkningar skall gälla för Stads-
hypotek AB i fråga om underlagen för K-surv./örsta stycket, och Annell-
avdrag, andra stycket, (se avsnitt 3.4).

Ett exempel får illustrera.

Före ombildningen antas den "fusionerade" kassan ha tillgångar på 1000,
obligationsskulder på 900 och eget kapital på 100, varav 60 är hänförligt
till äldre avsättningar till reserv- och säkerhetsfond (gjorda i bokslut för
år 1984 eller tidigare) och resterande 40 är hänförligt senare avsättningar
eller till kaptialtäckningsfond.

I ett första fäll antas i det nybildade kreditaktiebolaget de övertagna
tillgångarna på 1000 motsvaras av reverser på 900 och ett aktiekapital
och reservfond (reservfond enligt ABL) på sammanlagt 100.
Survunderlaget blir i detta fäll 85 (1000 - 900 - 0,25*100*60/100), dvs.
som skuld betraktas utöver reverserna om 900 även 25 % av den andel

56

av aktiekapitalet och bolagets reservfond som är hänförligt till äldre Prop. 1991/92:119
avsättningar till reserv- och säkerhetsfond. På motsvarande sätt reduceras
underlaget for Annell-avdrag också med 15 (0,25*100*60/100).

I ett andra fall antas kreditaktiebolaget ha en reversskuld på 930 och ett
aktiekapital och reservfond (enligt ABL) på sammanlagt 70.
Survunderlaget blir i detta fäll 59,5 (1000 - 930 - 0,25*70*60/100).
Underlaget för Annell-avdrag reduceras med 10,5 (0,25*70*60/100).

Föreskrifterna har utformats för att täcka såväl bolagsbildning i form
av en apportbildning som en kontantemission med ett senare förvärv av
stadshypotekskassans rörelse.

Bestämmelserna i första stycket säkerställer att de låntagare som deltar

1 den nyemission som avses riktas till dem inte beskattas omedelbart för
förmånen att förvärva aktie till ett pris som understiger marknadsvärdet
eller t.o.m. vederlagsfritt utan först då teckningsrätten eller aktien
avyttras. Enligt allmänna regler innebär detta undantag från kontant-
principen att anskaffningsvärdet vid reavinstberäkningen vid en följande
avyttring utgörs av vederlaget vid förvärvet. En uttrycklig bestämmelse
om detta har ansetts obehövlig.

I andra stycket, som är nytt i förhållande till lagrådsremissen, behand-
las de anställdas i Stadshypotek AB förvärv av aktier i bolaget. Reglerna
gäller endast för förvärv i samband med den nyemission som avses riktas
till främst låntagarna och omfattar förvärv såväl från kassan som från
bolaget. Att anskaffningsvärdet vid reavinstberäkningen vid följande
avyttring skall ökas med det beskattade förmånsvärdet, dvs. 80 % av
skillnaden mellan marknadsvärdet och vederlaget vid förvärvet, följer av
allmänna regler.

Bestämmelserna som gäller utlandsägda bankdotterbolags ombildning till
filial har kommenterats i avsnitt 4.

Här ges föreskrifter om bolagisering av livförsäkringsföretag.

6.4 Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

2 § 4 mom

Den nuvarande föreskriften i sjunde stycket att reareglerna gäller vid
fusion mellan stadshypoteksföreningar slopas (jfr kommentaren till 1 §
andra stycket lagen om inkomstskatteregler med anledning av vissa om-
struktureringar inom den finansiella sektorn, m.m.).

57

2 § 8 mom.

Prop. 1991/92:119

De nuvarande bestämmelserna i åttonde stycket om avdragsrätt for avsätt-
ning till resp, skatteplikt för upplösning av reservfond eller säkerhetsfond
för stadshypotekskassan, stadshypoteksföreningama och SBAB slopas (jfr
avsnitt 3.4). Beskattningen regleras i stället i lagen om inkomstskatte-
regler med anledning av vissa omstruktureringar inom den finansiella
sektorn, m.m.

I nionde stycket görs en konsekvensändring.

6.5 Lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv

1 §

I andra stycket slopas en hänvisning till 2 § 8 mom. åttonde stycket som
en följd av att SBAB:s beskattning inte längre regleras där (jfr kommen-
taren till den bestämmelsen). Att övriga företag som fortsättningsvis
omfattas av 2 § 8 mom. åttonde stycket dvs. Sveriges allmänna hypoteks-
bank och landshypoteksforeningama inte har möjlighet att göra survav-
sättning följer liksom tidigare av första stycket.

3 §

Genom ändringen i andra stycket kommer aktier eller andelar i ekono-
miska föreningar som utgör lager aldrig att exkluderas från K-survunder-
laget (se avsnitt 4).

6.6 Lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver

Ändringen har kommenterats i avsnitt 4.

I andra stycket görs en konsekvensändring.

6.7 Lagen om ändring i lagen (1976:225) om avdrag vid
inkomsttaxering för bidrag till hypoteksförening m.m.

Ändringen av rubriken är en anpassning till att endast en taxering numer
förekommer för juridiska personer i allmänhet.

Fortsättningsvis gäller avdragsrätten och skatteplikten endast för bidrag
från Sveriges allmänna hypoteksbank till landshypoteksförening. Avdrags-
rätten och skatteplikten for bidrag från stadshypotekskassan till före-
ningarna slopas men behålls övergångsvis t.o.m. 1994 års taxering.
Övriga ändringar utgör en anpassning till skattereformen och till den
redan tidigare slopade kommunaltaxeringen av juridiska personer.

58

6.8 Lagen (1974:809) om befrielse från skattskyldighet vid ProP- 1991/92:119
fusion inom stadshypoteksinstitutionen, m.m.

Lagen upphör att gälla den 1 juli 1992. Några särskilda övergångs-
bestämmelser behövs inte eftersom någon fusion som omfattas av bestäm-
melserna inte är aktuell.

6.9 Förordningen (1979:744) om befrielse från
skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteks- och
bostadskreditinstitutionema, m.m.

Förordningen som är obsolet upphävs.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslagen till

1.  Lag om ombildning av stadshypoteksinstitutionen,

2.  Lag om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

3.  Lag om inkomstskatteregler med anledning av vissa omstruk-

tureringar inom den finansiella sektorn, m.m.,

4.  Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

5.  Lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,

6.  Lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver,

7.  Lag om ändring i lagen (1976:225) om avdrag vid inkomst-
taxering för bidrag till hypoteksförening m.m.,

8.  Lag om upphävande av lagen (1974:809) om befrielse från skatt-
skyldighet vid fusion inom stadshypoteksinstitutionen, m.m.,

9.  Lag om upphävande av förordningen (1969:744) om befrielse från
skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteks- och bostads-
kreditinstitutionema, m.m.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan-
den lagt fram.

59

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1989:103) Hypoteksinstituten Prop. 1991/92:119

i framtiden                                                           Bilaga 1

I Sverige finns tre hypoteksinstitutioner, nämligen Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa med stadshypoteksforeningama, med en omslutning
år 1988 om 217 miljarder kr., Sveriges allmänna hypoteksbank med
landshypoteksföreningama (23 miljarder kr.) samt Svenska skepps-
hypotekskassan (2,5 miljarder kr., inklusive garantiåtaganden).

Mitt uppdrag har innefattat en samlad översyn av hypoteksinstitutens
organisation och verksamheter. Översynen skall enligt regeringens
direktiv ske med utgångspunkt i de radikalt förändrade förutsättningar
som nu råder på kreditmarknaden. Vidare bör enligt direktiven utred-
ningsarbetet vara inriktat på att främja förutsättningarna för en effektiv
konkurrens på denna marknad.

Utöver dessa utgångspunkter har det varit mitt mål att åstadkomma
en moderniserad organisationsform för hypoteksinstituten som gör det
möjligt för dem att verka och utvecklas efter sina egna förutsättningar på
en avreglerad kreditmarknad. Dagens omfattande särreglering av hypo-
teksinstituten har historiska rötter. På en reglerad kreditmarknad med
kreditransonering var det också rimligt att statens inflytande garanterades
i institutioner som i mångt och mycket fungerade som statens instrument
för fördelning av krediter på sektorer.

Den svenska anpassningen till de s.k. Cooke-reglema för kapitaltäck-
ning medför att hypoteksintituten kommer att behöva förstärka sina
kapitalbaser. Om instituten i framtiden skall bibehålla eller flytta fram
sina positioner på en expanderande kreditmarknad är det också av detta
skäl nödvändigt att öppna möjligheter till förstärkning av kapitalbasen.

Hittills har staten dels i princip garanterat institutens upplåning, dels
på olika sätt bidragit till institutens grundkapital och dels reglerat deras
upplåningskapacitet. Sådan styrning från statens sida är oförenlig med
utgångspunkten konkurrensneutralitet.

Tillskott av kapital från statens sida eller fortsatta statsgarantier
måste, för att te sig rimliga, kunna grundas på något näringspolitiskt eller
kreditpolitiskt motiv. Sådana motiv kan knappast anföras och återfinns
inte heller i mina direktiv.

Min utgångspunkt är därför att de statliga garantierna bör avvecklas
i takt med att utelöpande obligationslån förfaller till inlösen och att staten
inte har anledning att genom olika former av tillskott eller garantier
förstärka hypoteksinstitutens kapitalbaser eller reglera deras up-
plåningskapacitet.

För att kunna åstadkomma konkurrensneutralitet mellan olika kredit-
institut är det enligt min mening inte meningsfullt eller ens möjligt att
bygga vidare på den organisationsform eller den reglering under vilken
hypoteksinstituten nu verkar. Regelsystemet är, i vart fall såvitt avser
Stads- och Landshypotek, föråldrat och organisationsformen som sådan
inte avpassad för verksamheter på en avreglerad kreditmarknad med de
innovationer som där hela tiden avlöser varandra.

60

Den nuvarande detaljerade regleringen av hypoteksinstituten innebär
vidare - särskilt med de senaste årens snabba förändringar på kredit-
marknaden - att statsmakterna med jämna mellanrum måste ta ställning
till en rad frågor som närmast har karaktären av justeringar i bolagsord-
ning. Detta är inte någon lämplig roll för statsmakterna, utan sådan typ
av verksamhet hör lämpligen samman med den statliga tillsyn som bör
utövas i generella former. Därtill kommer att systemet tidsmässigt
medfört fördröjningar när det gäller hypoteksinstitutens möjligheter att
delta i utvecklingen på kreditmarknaden.

Vid överväganden rörande hypoteksinstitutens framtida
organisationsform måste också beaktas att de skatteregler som skall gälla
för hypoteksintituten skall stå i överensstämmelse med dem som
statsmakterna fäst- ställer för liknande kreditinstitut. Den nuvarande
särregleringen för hypoteksinstituten öppnar för en ständigt pågående
debatt huruvida dessa institut gynnas eller missgynnas i skattemässigt
hänseende. Det bästa sättet att slutgiltigt åstadkomma neutralitet i
beskattningshänseende är att för hypoteksinstituten välja en or-
ganisationsform som innebär sammanfallande skatteregler.

Därför bör en oiganisationsform väljas som innebär att hypo-
teksinstituten med automatik kontinuerligt underkastas de nya förutsätt-
ningar som beslutas. De modeller som härvid kan komma i fråga är
ekonomisk förening eller aktiebolag.

Även om det till det yttre förefaller som om hypoteksoiganisationer-
na, i vart fäll Stadshypotek och Landshypotek, företer vissa likheter med
en ekonomisk förening finns det väsentliga och grundläggande skillnader.
För det första finns det inga andelar i en hypoteksförening och vidare kan
inte någon ställa anspråk på del i föreningens vinst. Dessutom utgör
varken de enskilda hypoteksföreningama eller det centrala organet var för
sig kompletta kreditföretag. Även den ingripande statliga regleringen
skiljer hypoteksinstituten från verksamhetsformen ekonomisk förening.
Medlemsinflytandet är på olika sätt begränsat.

En eventuell ombildning till ekonomisk förening skulle innebära att
möjligheterna för hypoteksinstituten att vidga kapitalbasen i praktiken
alltjämt förblir mycket begränsade. En förening måste i så fåll, förutom
egna vinster, erhålla nya insatser från medlemmarna. Detta måste
emellertid i förevarande fall betraktas som en orealistisk lösning. Om
däremot instituten ombildas till aktiebolag öppnas den riskkapitalmarknad
som konkurrerande kreditinstitut redan nu har tillgång till.

De kreditinstitut som konkurrerar med hypoteksinstituten är
aktiebolag. Även sparbanks- och föreningsbanksrörelsema bedriver med
hypoteksinstituten direkt konkurrerande verksamhet i bolagsform, s.k.
kreditaktiebolag.

Ett ytterligare skäl för aktiebolagsbildning är den tilltagande inter-
nationaliseringen och behovet för de institut som verkar på den inter-
nationella marknaden att ha en etablerad och för alla välkänd företags-
form.

Jag anser därför att det finns tungt vägande skäl att ombilda hypo-
teksinstituten till aktiebolag och inordna dem i den lagstiftning som

Prop. 1991/92:119

Bilaga 1

61

reglerar övriga likartade kreditinstitut. Detta är i själva verket enligt min
mening en förutsättning for att hypoteksinstituten skall kunna utvecklas
i framtiden.

Inför en ombildning till aktiebolag måste ställning tas till frågan om
hypoteksinstitutens nuvarande rättsliga status samt frågan huruvida någon
intressent - närmast låntagare eller staten - kan tänkas ha någon grund för
anspråk på institutens förmögenhetsmassa. I detta avseende föreligger
olikheter mellan de tre hypoteksorganisationema.

Vad gäller stadshypoteksorganisationen måste anses gälla att såväl
stadshypotekskassan som föreningarna är att betrakta som självägande
juridiska personer sui generis, närmast av stiftelsekaraktär, med starkt
offentligrättsligt inslag. Något anspråk på Stadshypoteks samlade kapital
kan inte - vare sig på rättslig grund eller skälighetsgrund - resas från
medlemmarnas eller föreningarnas sida. Inte heller staten kan, vare sig
på rättslig grund eller skälighetsgrund, resa direkta anspråk på del i
Stadshypoteks förmögenhetsmassa. Det måste emellertid ankomma på
statsmakterna att besluta om hur det samlade kapitalet i Stadshypotek i
framtiden skall förvaltas. Detta bör dock inte kunna ske genom att
statsmakterna ensidigt förklarar kapitalet vara statsegendom eller
överlåter kapitalet till kassans låntagare.

När det gäller Landshypotek föreligger en väsentlig skillnad gentemot
Stadshypotek såtillvida att landshypotekslagen innehåller direkta
bestämmelser om ägandet i Landshypotek. Det utsägs direkt i lagen att
hypoteksbankens delägare utgörs av landshypoteksföreningar och att
låntagare i förening är delägare i föreningen. Det går därför inte att
komma till någon annan slutsats än att det är fråga om verkligt delägar-
skap i Landshypotek och att föreningarnas ägande i banken står i
proportion till storleken på deras lån. Låntagarna genom föreningarna
har således i egenskap av delägare ett rättsligt grundat anspråk på del i
förmögenhetsmassan i Landshypotek och på de aktier som uppstår ur en
ombildning av landshypoteksoiganisationen till aktiebolag.

Vad gäller Skeppshypotek är staten ensam ägare. Vid en ombildning
av Skeppshypotek till aktiebolag tillfaller aktierna således staten.

Den närmare ombildningen till aktiebolag bör för Stadshypoteks del
i huvuddrag gå till så att kassan och föreningarna fusioneras, varvid
kassan övertar föreningarnas tillgångar och skulder och föreningarna
upplöses utan likvidation. Därefter överlåts kassans rörelse med undantag
för obligationsskulden och eventuellt vissa övriga kassans skulder till ett
för ändamålet bildat aktiebolag mot att kassan erhåller aktierna i bolaget.
Kassan ges formell ställning av en stiftelse, stiftelsen Stadshypotekskas-
san.

Den statliga garantin i form av grundfond far kvarligga hos stiftelsen
Stadshypotekskassan och avtrappas i takt med att utelöpande obliga-
tionslån förfaller. Med hänsyn till att garantin skall finnas endast under
en övergångstid för att avse redan ingångna och garanterade förbindelser
anser jag att den bör utgå på oförändrade grunder. Nya lån får utges av
Stadshypotek AB på bolagets egna meriter.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 1

62

När det gäller behandlingen av Stadshypoteks reserver vid över-
gången till ny företagsform anser jag att avsättningarna t.o.m. år 1984
bör kunna bibehålla sin ställning av beskattade medel. Det viktiga är
enligt min mening att de olika instituten behandlas lika i framtiden.

Från konkurrensneutralitetssynpunkt och för att uppnå effektivitet på
kreditmarknaden är det nödvändigt att lönsamhets- och avkastningskrav
ställs på kapitalet i Stadshypotek.

På en relativt liten kapitalmarknad som den svenska, där antalet
aktörer med nödvändighet blir begränsat, är det angeläget att främja
konkurrensen mellan kreditinstituten. Stadshypotek har under lång tid
verkat på bostadskreditmarknaden och vitaliserat denna del av kredit-
marknaden med nya instrument. Historiskt sett kan Stadshypotek sägas
ha verkat som en garant for prispressande konkurrens när det gäller
bostadskreditgivningen. Det är därför väsentligt att Stadshypotek kan
bibehållas som en stark och självständig aktör på bostadskredit-
marknaden. Ägandet bör därför konstrueras så att Stadshypotek kan ges
långsiktiga och stabila förutsättningar for sin verksamhet. De aktier som
uppstår ur ombildningen av Stadshypotek till aktiebolag bör därför
fortvarigt ägas av stiftelsen Stadshypotekskassan. Denna stiftelse bör ha
som en uppgift att genom ett bibehållande av sitt aktieinnehav säkra
Stadshypoteks framtida självständighet.

Stiftelsen Stadshypotekskassan kommer - åtminstone inledningsvis -
inte att ha några andra tillgångar än aktierna i Stadshypotek AB samt en
reversfordran på detta bolag. Detta innebär att stiftelsen knappast har
resurser att delta i de nyemissioner som blir nödvändiga för att
Stadshypotek AB skall kunna leva upp till ställda kapitaltäckningskrav
och kunna expandera. Nyemitterade aktier måste alltså tecknas av andra
intressenter.

I den nuvarande stadshypoteksorganisationen utgör förankringen hos
låntagarna och låntagarinflytandet en styrka. Den nyemission i
Stadshypotek AB som inledningsvis blir nödvändig bör därför riktas till
låntagarna. En del av aktieägandet i Stadshypotek AB blir därmed redan
från böijan spritt på ett stort antal händer.

De genom nyemission tillkomna aktieägarna kommer att resa krav på
avkastning på sitt insatta kapital. Även huvudaktieägaren, stiftelsen
Stadshypotekskassan, måste resa krav på avkastning på sitt aktieägande
i Stadshypotek AB. Det är knappast sannolikt att externa investerare är
villiga att teckna aktier om huvudaktieägaren inte uppfattas som
långsiktigt intresserad av lönsamhet och avkastning på sina aktier. För att
stiftelsen skall te sig som en trovärdig långsiktig ägare med av-
kastningskrav måste den därför konstrueras så att den får ett verkligt
intresse av avkastningen på sitt kapital.

Stiftelsens ändamål kan mot denna bakgrund inte inskränkas till att
bestå enbart i själva ägandet av aktier i Stadshypotek AB och i att
eventuellt återinvestera uppburna utdelningar i samma bolag. Detta skulle
i så fall i praktiken innebära att stadshypoteksorganisationen skulle bli
självägande utan ett trovärdigt system för att sätta långsiktiga lönsamhets-
krav. Det skulle vidare, när den statliga upplåningsregleringen upphör

Prop. 1991/92:119

Bilaga 1

63

och hypoteksinstituten ges möjlighet till företagsförvärv, öppna möjlig-
heten för en expansion genom förvärv av andra foretag som på sikt skulle
kunna verka menligt på konkurrensen. En sådan ordning skulle varken
främja låntagarnas intressen eller effektiviteten på kreditmarknaden.
Stiftelsen måste därför ges ett ändamål och en konstruktion som innebär
att den har ett intresse av avkastningen på sitt kapital.

Detta ändamål måste sökas inom ramen för vad som kan sägas vara
ett samhällsnyttigt ändamål. Statsmakterna har i olika sammanhang
medverkat till att forskningsstödjande stiftelser uppstått. Ett exempel på
detta utgör stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond. Ett annat exempel är
de avsättningar ur affärsbankernas vinster som för någon tid sedan
gjordes i syfte bl.a. att förstärka utrustningsresursema vid universitet och
högskolor. Avkastningen på stiftelsen Stadshypotekskassans innehav av
aktier bör mot denna bakgrund gå till att ekonomiskt främja och
understödja till Sverige anknuten vetenskaplig forskning.

När lagstiftningen om stadshypoteksorganisationen nu moderniseras
kan självfallet inte ägandet läggas i ett organ vars juridiska status inte är
klart fastlagd. Stiftelsen Stadshypotekskassan blir en stiftelse med allt vad
därav följer. Denna stiftelse blir ägare till ett mycket omfattande kapital.
Det bör inte heller komma i fråga att genom ny lagstiftning permanenta
dagens svaga system för låntagarförankring i stadshypoteks-
organisationen. Däremot finns det, enligt vad som uppgivits från
företrädare för stadshypoteksföreningama, goda möjligheter att bilda
ideella föreningar på de nuvarande stadshypoteksföreningamas grund. Ett
på sådant sätt kanaliserat låntagarinflytande bör utgöra en tillgång för den
framtida stadshypoteksorganisationen. Det kan emellertid inte, med den
avsevärt ökade frihet som bolagsbildningen medför, komma i fråga att ge
det på detta sätt kanaliserade inflytandet en majoritetsposition.

Stiftelsens styrelse bör sättas samman på ett sätt som speglar dess
dubbla roll att dels långsiktigt förvalta sitt kapital och förankra ägandet
i Stadshypotek AB, dels fördela forskningsbidrag. I den mån represen-
tativa ideella föreningar av låntagare bildas på de nuvarande
stadshypoteksföreningamas grund bör även den gamla traditionen av
låntagarinflytande i Stadshypotek tillgodoses genom en viss representation
för dessa föreningar i stiftelsens styrelse.

Stiftelsens helt dominerande tillgång blir aktiemajoriteten i
Stadshypotek AB. Det blir därför ett naturligt mål for stiftelsens styrelse
att åstadkomma att Stadshypotek AB utvecklas till en långsiktigt lönsam
organisation. Av detta skäl kan det knappast komma ifråga att stiftelsen
inledningsvis ställer alltför höga krav på utdelning på sitt ägande i
Stadshypotek AB. Tvärtom torde det vara rimligt att anta att utdel-
ningskraven under ett långt inledningsskede kommer att ställas ganska
försiktigt.

Genom stiftelsens dominerande ägande i Stadshypotek AB ges
bolaget en långsiktig stabilitet som tillförsäkrar bostadskreditmarknaden
en kraftfull självständig aktör och gynnar konkurrensen på denna
marknad.

Stadshypotek skall bibehålla sin ursprungliga huvudinriktning. Denna

Prop. 1991/92:119

Bilaga 1

64

framgår av bolagsordningen och ändringar i denna kräver regeringens Prop. 1991/92:119
tillstånd eller, enligt kreditmarknadskommitténs förslag, bankinspek- Bilaga 1
tionens. Stiftelsen Stadshypotekskassan skall också som ägare enligt sina
stadgar utgöra en garanti för att denna huvudinriktning bibehålies.

Beträffande Landshypotek utgör föreningarnas ägande av hypoteks-
banken och låntagarnas delägande i landshypoteksföreningama en
begränsning för statsmakternas möjlighet att disponera över det kapital
som uppstår vid en aktiebolagsbildning. Själva aktiebolagsbildningen av
Landshypotek faller emellertid i och för sig under vad statsmakterna
genom lagstiftningsåtgärder bör besluta om. Den fortsatta utvecklingen
blir dock i första hand en fråga för ägarna.

Ombildningen av Landshypotek till aktiebolag bör i ett första steg ske
genom att hypoteksbankens hela rörelse överförs till ett för ändamålet
bildat aktiebolag mot att banken erhåller aktier i bolaget. Därefter
likvideras hypoteksbanken och bankens ägare, föreningarna, tillskiftas
bankens aktier i aktiebolaget i proportion till deras lån i banken. I ett
nästa steg överlåter föreningarna sin rörelse till aktiebolaget mot
betalning i aktier. Det sista steget i ombildningen är att föreningarna
ombildas till associationsformen ekonomiska föreningar. För redan
ingångna förbindelser ligger den statliga garantin kvar och avtrappas
successivt.

Även för Skeppshypotek är det min mening att verksamheten i
framtiden bör bedrivas i aktiebolagsform. Detta är en följd av strävande-
na att söka främja förutsättningarna för konkurrensneutralitet på
kreditmarknaden. Staten blir ensam ägare till de aktier som uppstår ur
ombildningen av Skeppshypotek till aktiebolag. Det ankommer sedan på
staten att avgöra om den oförändrat skall ha kvar sitt engagemang eller
om den skall överväga försäljning eller nya samägandeformer. En
ombildning till aktiebolag öppnar också möjlighet för statsmakterna att
ompröva den subvention av sjöfarten som ligger i dagens konstruktion av
skeppshypotekskassan.

Ombildningen av Skeppshypotek bör tillgå så att skeppshypoteks-
kassans hela rörelse överförs till ett för ändamålet särskilt bildat
aktiebolag mot att kassan erhåller aktier i bolaget. Därefter likvideras
kassan, varvid aktierna tillfaller staten.

Utvecklingen på kreditmarknaden går snabbt. Framför allt för
Stadshypotek men även för Landshypotek och i någon mån för
Skeppshypotek är det fråga om förvaltning av mycket stora förmögen-
hetsmassor. En förlängd situation av osäkerhet rörande vilka förutsätt-
ningar som skall gälla medför mycket stora nackdelar såväl för berörda
institutioner som för kreditmarknaden i sin helhet.

Jag anser därför det vara nödvändigt att mina förslag genomförs med
verkan från den 1 januari 1991. Hypoteksinstitutionema själva och övriga
aktörer på marknaden måste emellertid ha besked tidigare än så för att
kunna genomföra de nödvändiga förändringsåtgärdema.

Konsekvenserna av mina förslag blir att effektiviteten på den svenska
kreditmarknaden ökar. Genom att statens roll som garantigivare gradvis
upphör och genom att övriga särbestämmelser för hypoteksinstituten

5 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 119

65

avskaffas, främjas förutsättningarna för konkurrensneutralitet på denna
viktiga del av kreditmarknaden till gagn för effektiviteten och därmed för
låntagarna.

Genom att den största aktören på bostadskreditmarknaden,
stadshypotekskassan, ges möjlighet att effektivisera sin organisation och
konkurrera på lika villkor nationellt och internationellt samt förses med
en långsiktig ägarfunktion, säkerställs att en stark och självständig aktör
kommer att finnas på marknaden och åstadkomma en effektiv konkurrens
i bostadskreditgivningens olika led.

Landshypoteksorgamsationen ges möjlighet att leva vidare i en
situation med nya kapitaltäckningskrav på en avreglerad kreditmarknad.
Det kooperativa draget bibehålls genom att hypoteksföreningama i
förvandlad form lever vidare och kan axla den ägarroll som är nödvändig
för en institution av denna storlek och betydelse. Genom omvandlingen
finns förutsättningar för konkurrensneutralitet gentemot övriga aktörer på
marknaden. Det blir ett ansvar för ägarna att närmare definiera den roll
de önskar att Landshypotek skall spela i framtiden.

Sammantaget innebär mina förslag avsevärt förbättrade konkur-
rensförutsättningar på en utomordentligt viktig del av kreditmarknaden,
en effektivisering av tunga institutioner på marknaden och därmed
fördelar för såväl placerare som låntagare.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 1

66

Sammanställning av remissyttrandena över hypoteksutredningens
betänkande (SOU 1989:103) Hypoteksinstituten i framtiden såvitt
avser stadshypoteksorganisationen.

Remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av bankinspektionen,
riksskatteverket, hovrätten for Nedre Norrland, kammarrätten i Göteborg,
fullmäktige i Sveriges Riksbank, försäkringsinspektionen, universitets-
och högskoleämbetet, riksgäldskontoret, näringsfrihetsombudsmannen
(NO), Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
Föreningsbankers Förbund, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
stadshypoteksforeningama, Svenska Bankmannaförbundets Centrala
Företagsklubb hos Stadshypotek, Sveriges allmänna hypoteksbank,
landshypoteksföreningama, Svenska skeppshypotekskassan, Finans-
bolagens Förening, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Statens Bostadsfman-
sieringsaktiebolag SBAB, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR),
Svenska Revisorsamfundet (SRS), bokföringsnämnden, boverket, HSB:s
Riksförbund, Allmänna pensionsfonden, första-tredje fondstyrelsen,
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Lantbrukarnas Riksför-
bund, Sveriges Redareförening, Riksbyggen och Sveriges
Fastighetsägareförbund.

Sveriges Akademikers Centraloganisation (SACO), Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF), bokföringsnämnden och Svenska
Revisorsamfundet (SRS) har, var och en för sin del, förklarat att de
avstår från att avge yttrande.

Bankinspektionen

Två tjänstemän vid bankinspektionen har såsom sakkunniga biträtt
utredaren. De frågor som inspektionen har velat bevaka har på detta sätt
kunnat beaktas under utredningsarbetet.

Bankinspektionen tillstyrker bifall till utredarens förslag.

Riksskatteverket

Utifrån de intressen som verket har att bevaka finns ingenting att erinra
mot hypoteksutredningens förslag. Det kan anmärkas att förslaget innebär
att hypoteksinstituten framöver skulle få samma skatteregler som gäller
för liknande kreditinstitut. De skatteförslag som föreslås i lagråds-
remissen den 25 januari 1990 om reformerad inkomst- och företags-
beskattning kommer att omfatta även hypoteksinstituten.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

67

Hovrätten för Nedre Norrland

Hovrätten har - från de synpunkter (i första hand civil- och
associationsrättsliga) hovrätten anser sig böra granska föreliggande
remissärende - ingen erinran mot de framlagda förfättningsförslagen.

Det kan dock vid lagstiftningsärendets vidare behandling finnas
anledning att ytterligare analysera de nu gällande lik-
vidationsbestämmelsema i stadshypotekslagen (jfr betänkandet bl a s 124,
127 och 206).

Kammarrätten i Göteborg

Kammarrätten har inte något att erinra mot betänkandet. Förslagen i
betänkandet synes vara en elegant lösning av frågan att välja och
genomföra en ny organisationsform för hypoteksinstituten.

Fullmäktige i Sveriges Riksbank

Fullmäktige i riksbanken vill inledningsvis understryka de särdrag som
hittills gällt för hypoteksinstituten. De har tillkommit med stöd av staten
och staten har även ställt garantier för den upplåning som instituten
företagit på obligationsmarknaden.

Till de karakteristiska dragen hör vidare den långt drivna specialise-
ringen. Hypotekslagstiftningen har angett förhållandevis snäva verksam-
hetsområden för vart och ett av instituten och höga krav har ställts på
kreditgivningens bakomliggande säkerheter. Huvuduppgiften har varit att
tillhandahålla långfristiga krediter och att fungera som komplement till
bankerna. Inte minst Stadshypotek grundläde en mycket stark position
som bostadsinstitut på marknaden under de regleringsperioder då
bankerna var beroende av Stadshypotek för att kunna lyfta av betydande
delar av sina byggnadskrediter.

I flera avseenden har de senaste årens avregleringar ändrat de
ursprungliga förutsättningarna för hypoteksinstitutens rörelser. Den
tidigare rollfördelningen gentemot bankerna har brutits upp. De
huvudsakliga konkurrenterna till hypoteksinstituten återfinns i dag som
dotterbolag (kreditaktiebolag) inom större bankkoncemer. Dessa har bl
a tillgång till bankernas förhållandevis breda organisationer och kon-
torsnät. För hypoteksinstituten har konkurrensen från de bankanknutna
kreditaktiebolagen resulterat i vikande andelar på marknaden och
begynnande lönsamhetsproblem. Detta har inträffat samtidigt som
instituten ställts inför väsentligt skärpta kapitaltäckningskrav.

I rådande marknadsläge anser fullmäktige, liksom utredningen, att
hypoteksinstitutens verksamhetsformer i flera avseenden framstår som
föråldrade. Fullmäktige delar också utredningens syn på behovet av en
mer genomgripande ombildning. Statsmakterna har inte längre behov av
att administrativt styra kreditgivningen till vissa sektorer eller ändamål
med stöd av särskild lagstiftning. Starka skäl talar för att hypo

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

68

teksinstituten bör ombildas till aktiebolag och inordnas under de mer
flexibla spelregler som gäller för andra jämförbara kreditgivare.

Som ett viktigt led i ombildningen till aktiebolag ingår att ägarförhål-
landena klarläggs. Därmed klarläggs också vem som bär det direkta
ansvaret för fortsatt verksamhetsutveckling och för den strategiskt viktiga
kapitalanskaffningen. Hypoteksinstitutens starka beroende av staten tonas
ned, åtminstone vad gäller Stadshypotek och Landshypotek. Fullmäktige
delar uppfattningen att det inte längre finns några näringspolitiska eller
kreditpolitiska motiv för att bibehålla dagens särställning härvidlag.

Fullmäktige vill emellertid understryka att de föreslagna ombildningar-
na till aktiebolag inte ensamma löser hypoteksinstitutens problem. Även
efter det formella skiftet av associationsform och frigörelsen från de
statliga detaljregleringarna kvarstår betydande ekonomiska skillnader
mellan de tre institutionerna. Det är fråga om skillnader i storlek och
konkurrensförmåga som i hög grad påverkar livskraften på längre sikt.
Enligt fullmäktiges uppfattning måste därför någon form av verksam-
hetsvidgningar övervägas tillsammans med övriga förslag.

Detta gäller särskilt för Landshypoteks och Skeppshypoteks del. De
uppträder som utpräglade specialister på krympande avsnitt av marknaden
och står därför inför särskilda svårigheter när det gäller att attrahera
riskkapital och marknadsmässigt förränta detta kapital. För Stadshypoteks
vidkommande är de marknadsmässiga förutsättningarna annorlunda och
i allt väsentligt mera gynnsamma. Marknaden för fästighetskrediter är
mycket expansiv. Samtidigt sker en koncentration till ett fåtal stora
aktörer.

Utredningen framhåller betydelsen av att hypoteksinstitutionema efter
ombildningama kan behålla och utveckla sina ursprungliga huvudin-
riktningar. Fullmäktige är i princip av samma uppfattning. Särskilt viktigt
är att Stadshypotek kan fortsätta att spela sin centrala roll ur konkur-
renssynpunkt på bostadskreditmarknaden. På denna punkt tolkar
fullmäktige de framlagda förslagen så att inriktningen för respektive
bolag inte rubbas genom ombildningama. Samtidigt öppnas nya
möjligheter för såväl Stadshypotek som Landshypotek att överväga någon
form av verksamhetsvidgningar på koncemnivå.

Detta är ur struktursynpunkt en viktig reform, som fullmäktige ser
positivt på. Några särbestämmelser jämfört med de bankanknutna
konkurrenterna bör inte gälla beträffande organisationslösningarna. Nya
finansiella verksamheter bör alltså kunna länkas till de ursprungliga,
förutsatt att detta sker via sidoordnade bolag efter holdingmodell. I den
fortsatta beredningen av utredningens förslag bör förutsättningarna för
sådana verksamhetsvidgningar på koncemnivå närmare preciseras.

En stor del av betänkandet ägnas de författningsmässiga skillnader som
föreligger mellan de tre organisationerna, dvs frågan om hypo-
teksinstitutens rättsliga status. På denna punkt har utredningen genomfört
en analys av det rådande utgångsläget, bl a när det gäller statens möjliga
ägaranspråk. Denna analys ligger i allt väsentligt till grund för fullmäk-
tiges ställningstaganden nedan. När det gäller konstruktionen för
Stadshypotek föreslår dock fullmäktige vissa modifieringar.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

69

En viktig del av ombildningen av Stadshypotek är att nuvarande kassan
ges formell ställning som stiftelse och ägare. Detta faller tillbaka på
utredningens analys av kassans och föreningarnas juridiska status i
utgångsläget. Här konstateras bl a att låntagarförankringen i
stadshypoteksorganisationen är förhållandevis svag. Vidare finner
utredningen att staten inte har grund för anspråk på den upparbetade
förmögenheten, trots en lång tradition av statliga stödinsatser och olika
reglerande ingrepp. Knytningen till staten har givit kassan ett drag av
offentlig institution men anses inte ha ändrat dess självständighet och
stiftelsekaraktär enligt utredningen.

Fullmäktige delar uppfattningen att stiftelseformen nära anknyter till
den tradition av självständighet och oberoende som kassan och före-
ningarna utvecklat. Den konstruktion som utredningen föreslår bör också
ses mot bakgrund av att det faktiskt saknas uttryckliga bestämmelser som
reglerar ägarförhållandena i stadshypoteksorganisationen. En annan viktig
utgångspunkt för fullmäktiges ställningstagande är Stadshypoteks
nuvarande roll som stor kreditgivare på bostadsfmansieringsmarknaden -
den enda icke bankägda aktören i marknadsledande position.
Fastighetslånemarknaden fortsätter av allt att döma att vara expansiv.
Den är vidare på väg att intemationaliseras, åtminstone vad gäller
aktörernas kapitalanskaffning (funding). Koncentrationstendensema har
blivit allt tydligare. En marknadsledande position försvaras bara av den
som kan hantera växande volymer inom ramen för en kostnadseffektiv
och lönsam organisation.

Ombildningen innebär att Stadshypotek formellt förses med en ägare
i stiftelsens form. Hur denna stiftelse regleras blir därmed av avgörande
betydelse. Av utredningens förslag till stadgar för stiftelsen framgår bl
a att stiftelsen skall förvalta det aktiekapital som erhållits vid ombild-
ningen av Stadshypoteks rörelse "i syfte att befrämja en effektiv
konkurrens på bostadskreditmarknaden".

Fullmäktige kan tillstyrka utredningens förslag i detta avseende.
Agarfrågan får en lösning som nära anknyter till de förhållanden som
hittills gällt för Stadshypotek. Fullmäktige faster därutöver särskild vikt
vid att huvudinriktningen för förvaltningen tydligt läggs fest och att
denna tar sikte på just konkurrensmomentet på bostadskreditmarknaden.

Som tidigare framgått är det utredningens juridiska analys som ligger
till grund för fullmäktiges ställningstagande till ombildningen av
Stadshypotek och ägarfrågans lösning. Ett förstatligande av Stadshypoteks
rörelse framstår t ex inte som ett realistiskt alternativ i sammanhanget
mot bakgrund av den analys som presenterats. Staten kan inte ta
aktiekapitalet i det ombildade Stadshypotek i anspråk utan ersättning.
Regeringsformen (RF 2 kap 18 §) tillförsäkrar inte bara enskilda
medborgare ersättning i de fell egendom förstatligas. Skyddet får även
anses gälla en självständig, under statens omedelbara vård ställd
låneanstalt" som Stadshypotek. Statsmakterna bör primärt ta ansvar för
i vilka former den framtida förvaltningen får bedrivas men avstå från att
direkt förfoga över det kapital som återfinns i rörelsen.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

70

Däremot har fullmäktige invändningar mot utredningens förslag när det
gäller stiftelsens styrelse. Eftersom fullmäktige anser att staten har ett
huvudansvar när det gäller att förse Stadshypotek med en långsiktig stabil
ägarfunktion bör detta ansvar återspeglas i en klar majoritetsposition när
det gäller sammansättningen av stiftelsens styrelse. Vidare anser
fullmäktige att det föreslagna antalet ledamöter är for stort. Antalet bör
begränsas från tolv till åtta ledamöter. Av dessa åtta ledamöter bör fyra,
däribland ordföranden, utses av regeringen. Därutöver föreslår fullmäk-
tige att två ledamöter utses av berörda vetenskapliga forskningsakademi-
ker och två ledamöter utses av föreningar som representerar låntagar-
intresset inom Stadshypotek.

Fullmäktige anser således att de av regeringen utsedda ledamöterna bör
utgöra styrelsens majoritet (i kraft av ordförandes utslagsröst). För
flertalet av dessa ledamöter bör ställas höga krav på sakkunskap och
kompetens ifråga om kreditgivning och kapitalförvaltning.

Utredningen understryker betydelsen av långsiktiga lönsamhetskrav för
en rörelse av Stadshypoteks slag. Man föreslår mot denna bakgrund att
delar av verksamhetens avkastning delas ut till allmännyttiga ändamål för
att "främja och understödja till Sverige anknuten vetenskaplig forskning".
Fullmäktige ställer sig dock tveksamma till den föreslagna konstruk-
tionen. Denna framstår som konstlad och fullmäktige ifrågasätter om den
i praktiken kommer att tjäna sitt syfte. Enligt fullmäktiges uppfattning är
det istället inträdet av nya aktieägare i de rörelsedrivande enheterna som
i första hand kan bidra till önskad stabilitet och trovärdighet vad gäller
Stadshypoteks effektivitet och avkastning. Det är således av avgörande
betydelse att ett bredare ägande redan från början blir en del i omstruk-
tureringen av Stadshypotek. Genom nyemissioner bör såväl medlemmar
som externa intressenter beredas möjlighet att inträda och satsa riskvilligt
kapital på marknadsmässiga villkor. Detta kan ske i betydande omfattning
utan att stiftelsen behöver ge upp sin roll som huvudaktieägare i
Stadshypotek. Det kan vidare ske i former som garanterar att
Stadshypotek fortsätter att utvecklas som konkurrent till de större
bankkoncemema på marknaden.

Fullmäktige har inget att erinra mot de förslag som rör skattekonsek-
venserna och behandlingen av de ombildade instituten ur kapitaltäck-
ningssynpunkt. Detsamma gäller den tidpunkt som utredningen angivit
för ikraftträdande av de olika förslagen. Den anpassning som rör
hypoteksinstituten bör dock tidsmässigt sammanfalla med ställningstagan-
det till kreditmarknadskommitténs förslag om reformerad lagstiftning för
kreditaktiebolagen.

Försäkringsinspektionen

Till en början vill inspektionen instämma i vad utredaren anfört om
nödvändigheten av att utan dröjsmål genomföra en modernisering av
Landshypoteks och Stadshypoteks organisation för att skapa möjlighet för
de båda institutionerna att utvecklas och framgångsrikt verka på den
framtida avreglerade kreditmarknaden.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

71

De båda hypoteksinstitutionema är nu organiserade efter likartade Prop. 1991/92:119
linjer. På en punkt har utredaren ansett sig kunna finna en principiell Bilaga 2
skillnad av betydelse i det att det inom landshypotek skulle föreligga ett
delägarskap från låntagarnas sida i föreningarna och från dessas sida i
banken, vilket delägarskap i ekonomiskt hänseende skulle betyda något
helt annat och mera långtgående än vad som följer av med-
lemskapsreglema i stadshypoteksförfättningama. Detta har lett utredaren
fram till helt olika lösningar for de båda institutionerna. Inspektionen
anser att utredaren i hög grad överdriver betydelsen av de smärre
formella och sakliga skillnader som finns mellan de båda regelsystemen.
Enligt inspektionens uppfattning bör - med hänsyn till att de båda
institutionernas uppbyggnad och verksamhetsorganisation i allt väsentligt
är densamma - en given utgångspunkt vara att den ombildningsmodell
som väljs bör tillämpas på båda institutionerna. För detta talar också att
de båda institutens verksamhet kan antas bli i viss utsträckning över-
lappande.

Till grund för en reformering av organisationsformen bör läggas främst
följande principer.

- Den låntagarkooperativa karaktären behålls. Av detta följer bl.a. att
det även i fortsättningen bör finnas en stark förankring hos låntagarna på
regional nivå. Mot bakgrund av den kooperativa karaktären är det inte
nödvändigt att på det sätt som utredaren gjort i fråga om Stadshypotek
betona ett från början starkt avkastningskrav. (Här kan en jämförelse
göras med sparbanker, föreningsbanker och ömsesidiga försäkringsbo-
lag.)

- Organisationsformen för rörelsen bör vara sådan att den ger möjlighet
till nödvändig utveckling och även skapar en grund för konkurrens med
andra institut på lika villkor. För rörelsen bör därför användas
aktiebolagsformen.

- Kopplingen mellan ägarfunktion och lånerörelsen måste vara sådan
att förutsättning skapas för att föra ihop Landshypoteks och
Stadshypoteks olika delar till slagkraftiga koncerner. Det är helt
nödvändigt, om instituten skall ha möjlighet att hävda sig i framtidens
konkurrens, att en samordning och effektivisering sker inom resp,
koncern för att fullt ut ta till vara fördelarna i en stordrift.

Mot bakgrund av dessa utgångspunkter anser inspektionen att den
lösning som utredaren föreslår för Stadshypotek - bl.a. med en stiftelse
som ägare av Stadshypotek AB - inte är acceptabel. Inspektionen
avstyrker därför det förslag som utredaren framlagt beträffande
Stadshypotek.

Det är emellertid svårt att peka på en enkel ombildningsmodell som
helt uppfyller de villkor som enligt ovan måste ställas på en reform och
som dessutom i stor omfattning kan vinna gehör hos personal och
förtroendemän i institutionerna. Mycket talar därför för att det första
steget bör bygga på - förutom på att själva rörelsen drivs i ett
aktiebolag - att ägarfunktionerna kopplas till en organisation som så nära
som möjligt bygger på den nuvarande. Den skulle då t.ex. kunna
innebära att aktierna fördelas på banken/kassan resp, på föreningarna på

72

sådant sätt att banken/kassan i vart fall har majoritet i rösthänseende på Prop. 1991/92:119
aktiebolagets bolagsstämma, att föreningarna ombildas till ekonomiska Bilaga 2
föreningar - eller, om samtliga aktier läggs hos banken/kassan,
valföreningar - med uppgift att utse ombud till kassans resp, bankens
stämma och att i viss mån engageras i aktiebolagets oiganisation vad
gäller låneverksamhet i regionen.

Lösningen bör alltså så långt som möjligt tillvarata de fördelar som
finns i den regionala låntagarförankringen samtidigt som oiganisationen
i väsentliga avseenden måste möjliggöra en nödvändig styrning av och
kraftsamling i koncernens verksamhet.

Inspektionen föreslår att finansdepartementet i någon därför lämplig form
tar upp överläggningar med företrädare för de båda institutionerna för att
närmare klarlägga hur en ombildning utifrån vissa givna förutsättningar
- enligt inspektionens mening de som angetts i det föregående - kan
genomföras under bred förankring i institutionerna.

Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)

Betänkandet har av UHÄ remitterats till universiteten i Stockholm,

Uppsala och Lund. Inkomna remissyttranden bifogas.

Sett utifrån de synpunkter, vilka UHÄ företrädesvis har att beakta
finner ämbetet inget att erinra emot utredningens förslag i dess helhet.
Enligt UHÄ:s mening hade det dock varit önskvärt om utredningen
närmare hade redogjort för hur "till Sverige anknuten vetenskaplig
forskning" skall få tillgodogöra sig avkastningen på stiftelsens
Stadshypotekskassan innehav av aktier.

I övrigt vill UHÄ hänvisa till vad som har anförts från universitetens
sida.

Stockholms universitet, juridiska fakultetsnämnden

Fakultetsnämnden ställer sig, med följande påpekanden, positiv till
förslaget.

Beträffande Stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningama

("Stadshypotek”) vill nämnden understryka den allmänna synpunkten att
det är väsentligt att Stadshypotek, som hittills kan sägas ha fungerat som
en garant för prispressande konkurrens inom bostadskreditgivningen,
också i fortsättningen kan behålla sin roll som en stark och självständig
aktör på bostadskreditmarknaden. Nämnden vill också framhålla, att det
är angeläget att förslaget är så utformat att det kan uppfattas om positivt
även från stadshypoteksföreningamas sida.

Med nu gjorda påpekanden tillstyrker nämnden ett genomförande av
betänkandets förslag.

73

Uppsala universitet, juridiska fakultetsstyrelsen

Fakultetsstyrelsen finner inte anledning att gå in på kredit-
marknadssituationen och frågor kopplade till denna utan begränsar sitt
yttrande till att avse synpunkter på dels utredningens resultat i vad avser
ägarförhållandena i dagens situationen vad gäller de tre hypoteksinstituten
med de till dem kopplade föreningarna, dels utredningens förslag till nya
oiganisationsformer, dels föreslagna stadgar och bolagsordningar.

Vad till att böija med gäller dagens ägarsituation har utredningen
kommit till det resultatet, att såväl Stadshypotekskassan som de till denna
kopplade stadshypoteksforeningama är att betrakta som självägande
juridiska personer sui generis, närmast av stiftelsekaraktär , med starkt
offentligrättsligt inslag. Något anspråk på Stadshypoteks samlade kapital
kan därför inte göras gällande från vare sig föreningarnas eller medlem-
marnas sida. Inte heller staten kan enligt utredningen resa anspråk på
Stadshypoteks förmögenhetsmassa. När det därefter gäller Landshypotek
föreligger enligt utredningen den skillnaden, att hypoteksbankens delägare
utgörs av landshypoteksföreningar och att låntagarna är delägare i
föreningarna. Låntagarna genom föreningarna har därför, sägs det vidare,
i egenskap av delägare ett rättsligt grundat anspråk på del i förmögen-
hetsmassan i Landshypotek och på de aktier som kan komma att uppstå
vid en ombildning av Landshypoteksorganisationen till aktiebolag. Vad
slutligen Skeppshypotek beträffar har utredningen kommit till det
resultatet att staten ensam är ägare. Vad först stadshypoteksforeningama
beträffar kunde det som utredningen anfört tidgare möjligen sägas att de
utgjorde en särform av ekonomiska föreningar, och även om låntagarna
alltjämt kallas medlemmar kan det med visst fog ifrågasättas om de
numera - sedan deras skyldighet att solidariskt svara för föreningarnas
förbindelser 1970 upphörde - kan sägas träffa sådant avtal om samverkan
för ett gemensamt ändamål som är en förutsättning för att en association
och därmed en förening skall anses föreligga. Å andra sidan benämns
som sagt låntagarna medlemmar, och som sådana har de vissa förvalt-
ningsbefogenheter i föreningarna. Visst fog synes dock som sagt
föreligga för ståndpunkten att det i detta fäll närmast är fråga om en halvt
offentligrättslig organisationsform med visst inflytande för dem som är
låntagare. Fakultetsstyrelsen kan därför sammanfattningsvis acceptera det
slutresultat till vilken utredningen kommit.

De tekniker som föreslås för omvandlingen av stadshypotek finns i det
stora hela inte något att invända mot. Ett par detaljer skall dock beröras.

Vid Stadshypoteks ombildning till en aktieägande stiftelse uppkommer
som utredningen konstaterat ett gäldenärsbyte. Utredningen är - säkert
helt korrekt - av den uppfattningen att samtliga borgenärer inte kan nås
för det samtycke som i princip krävs för gäldenärsbyten och föreslår i
stället, att regeringen prövar tryggheten för Stadshypoteks fordringsägare
men vidare, vilket är väl så centralt, att den av staten garanterade
grundfonden inte avvecklas snabbare än de skulder som för närvarande
föreligger. För att skydda Stadshypoteks nuvarande fordringsägare får
dock den av staten garanterade grundfonden bara användas till skyddan-

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

74

det av dessa och inte dem som framdeles tillkommer som fordringsägare.
Med hänsyn till de jämfört med dagens situation utökade risker, som
fordringsägarna generellt sett kan komma att utsättas för genom
Stadshypotek AB:s verksamhet, finner fakultetsstyrelsen det trots allt vara
tveksamt om de nuvarande fordringsägarna erhåller ett erforderligt skydd
genom den föreslagna modellen. - Till förslaget på s. 150 att Stiftelsen
Stadshypotekskassan skall få en styrelse om tolv personer vill fakul-
tetsstyrelsen göra det påpekandet, att all erfarenhet entydigt synes utvisa
att stora styrelser inte fungerar effektivt. Fråga är om inte styrelsen för
stiftelsen i likhet med t.ex. Nobelstiftelsens styrelse kunde bestå av sex
ledamöter men med rätt för olika akademiska kollegier att med ensamrätt
bestämma hur de medel som skall till fälla forskningen enligt förslaget till
stadgar § 2 (s. 231) skall fördelas.

Komplikationerna är delvis desamma och delvis andra vad gäller
Landshypotek - enligt förslaget framdeles ett kreditmarknadsaktiebolag
med ekonomiska föreningar som delägare. Man kan till en början ställa
frågan i vilken mån det bör tillkomma statsmakterna att besluta att ett
privaträttsligt organ skall omvandlas till ett aktiebolag (ss 155 och 197).
A andra sidan kan statsmakterna inom vida ramar göra sådana ändringar
i gällande regler att fysiska och juridiska personer för att fortsätta viss
typ av verksamhet tvingas in i nya verksamhetstyper. Fakultetsstyrelsen
nöjer sig därför i detta sammanhang med detta påpekande. - Vad därefter
skyddet för Hypoteksbankens fordringsägare beträffar är problement
detsamma som ovan berörts i vad gäller Stadshypoteks fordringsägare.
Förslaget i betänkandet är i vad gäller Landshypotek identiskt med
förslaget i vad gäller skyddet för Stadshypoteks fordringsägare. Fakul-
tetsstyrelsen vill även i detta fäll uttala sin tveksamhet inför frågan om
fordringshavama erhåller erforderligt skydd. - Påpekandet på s 158 m att
föreningarnas verksamheter framdeles kommer att regleras av stadgar
medan Landshypoteksrörelsen regleras av aktiebolagslagen, kredit-
aktiebolagslagen och bolagsordning måste kompletteras med påpekandet,
att föreningarna även blir bundna av lagen om ekonomiska föreningar
(om inte särreglering ges), vilket har viss praktisk betydelse. Lagen om
ekonomiska föreningar är nämligen tillämplig på föreningar som genom
ekonomisk verksamhet främjar sina medlemmars ekonomiska intressen.
Vidare skall medlemmarna vara aktiva i föreningarna som konsumenter,
leverantörer eller liknande - föreningarna skall med andra ord vara
kooperativa. De framtida föreningarna skall väl ha till syfte att främja
sina medlemmars ekonomiska intressen, men hur mycket av ekonomisk
verksamhet blir kvar hos dem? Skall aktieägande anses konstituera
ekonomisk verksamhet? Och kan man rimligen säga att medlemmarna
som ju får sina lån beviljade av hypoteksaktiebolaget är låntagare hos
föreningen? Däremot skulle väl rekvisitet ekonomisk verksamhet kunna
komma att uppfyllas om föreningarna som ombud för kreditaktiebolaget
har att bevilja medlemmarnas lån och då blir väl föreningarna även
kooperativa. - En grundläggande princip i vad gäller aktiebolag och
ekonomiska föreningar är att de inte får tömmas på eget bundet kapital
genom utbetalning till föreningens medlemmar. I strid mot denna princip

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

75

innehåller förslaget att utan att ta hänsyn till de enskilda föreningarnas
ekonomi föreskriva, att föreningarna själva skall erlägga insatserna för
dagens medlemmar med rätt för samma medlemmar att efter viss tid
lämna föreningarna och därvid lyfta samma insatser. Det må så vara att
medlemmarna redan i dag är delägare i hypoteksföreningama och att de,
om föreningarna skulle likvideras, skulle kunna dela på likvida-
tionsöverskottet - en annan sak är att föreslå en konstruktion som går
stick i stäv med associationsrättens borgenärsskyddsregler vid fortsatt
verksamhet. - Slutligen skall här pekas på den latenta konfliktrisk som
ligger däri, att lån avses komma att ges till vissa personer som genom
sina föreningar är aktieägare i Landshypotek AB och att dessa låntagares
intressen kan tänkas komma att gå stick i stäv med intressena hos de
aktieägare, som tecknar eller köper aktier i bolaget utan att samtidigt
vara låntagare. En grundläggande princip inom associationsrätten är att
aktieägare skall behandlas lika.

Riksgäldskontoret

Riksgäldskontoret ansluter sig till utredningens förslag att de tre
hypoteksorganisationema ombildas till aktiebolag. Vidare anser kontoret
i likhet med utredningen att det föreslagna Stadshypotek AB skall vara
ett bankoberoende institut, som alltfort kan värna om konkurrensen på
svensk kreditmarknad.

Kontoret finner det dock tveksamt att låta en stiftelse äga Stadshypotek
AB. Denna tveksamhet grundas på att den förslagna stiftelseformen kan
leda till ett oklart ägarintresse. I den mån stiftelseformen väljs bör dock
ett privat delägande i Stadshypotek AB åstadkommas genom en
aktieemission till allmänheten. Vidare anser kontoret att, om stiftelsefor-
men väljs, stiftelsens avkastning inte bör specialdestineras till forskning.
Enligt kontorets principiella uppfattning vore en sådan specialdestinering
olycklig. Behovet av medel till forskning har självfallet inte något
samband med hur avkastningen utvecklas i det föreslagna nya bolaget.
Ifrågavarande behov bör, om ett samhällsintresse bedöms föreligga, i
stället tillgodoses genom medel som anslås av riksdagen.

Enligt utredningens förslag skall grundfonden för stadshypotekskassan
och hypoteksbanken respektive garanti fonden för skeppshypotekskassan
aweckas i takt med inlösningen av institutens redan ingångna förbindel-
ser enligt hittills gällande ordning. Denna successiva minskning av
grundfondernas respektive garantifondens omfattning bör emellertid enligt
riksgäldskontorets uppfattning på ett tydligare sätt än i utredningens
förslag komma till uttryck i övergångsbestämmelserna till upphävandet
av lagarna om respektive institut.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO)

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

Hypoteksutredningen har redan enligt sina direktiv haft att inrikta arbetet
på att främja förutsättningarna för en effektiv konkurrens på kredit-

76

marknaden. Utredarens mål har varit att åstadkomma en moderniserad
organisationsform för hypoteksinstituten som gör det möjligt för dessa att
verka och utvecklas på en avreglerad kreditmarknad. Utredaren har också
i ett flertal avseenden klart uttalat att en utgångspunkt för förslagen är att
åstadkomma konkurrensneutralitet mellan hypoteksinstituten och andra
kreditinstitut, såväl svenska som utländska. Dessa utgångspunkter för
utredningen ligger väl i linje med de intressen som konkurrenslagstift-
ningen vill främja.

NO anser i allt väsentligt att utredaren på ett förtjänstfullt sätt genom
inriktningen av sina förslag tillgodoser och främjar en effektiv kon-
kurrens på så långt möjligt lika villkor mellan olika aktörer på kredit-
marknaden. Det gäller bl.a. förslagen att ombilda hypoteksinstituten till
aktiebolag och inordna dem i den lagstiftning som reglerar liknande
kreditinstitut, att avveckla de statliga garantierna, att införa incitament för
att ställa marknadsmässiga lönsamhets- och avkastningskrav på kapitalet
i dessa institut samt att även i övrigt avskaffa särbestämmelserna för
hypoteksinstituten.

NO har mot denna bakgrund inte funnit skäl att mera detaljerat kom-
mentera förslagen. I anslutning till några punkter som tas upp i särskilt
yttrande av experterna Johan Engström, Torbjörn Kihlstedt och Sören
Rung vill NO emellertid framföra följande.

I punkt 6 tas frågan upp vilket avkastningskrav som skall ställas på
Stadshypotek AB. NO vill framhålla att det inte föreligger någon
motsättning mellan ett försiktigt avkastningskrav i böljan och en
långsiktigt marknadsmässig avkastning. Det krav som bör ställas är att
avkastningen är attraktiv för en tänkt investerare. En sådan kan mycket
väl tänka sig en lägre avkastning i böljan eller kanske inledningsvis ingen
avkastning alls under förutsättning att den lägre avkastningen kom-
penseras av en förhållandevis hög avkastning i ett senare skede. Tolkat
på detta vis stöder No målet att Stadshypotek utvecklas till en långsiktigt
lönsam organisation.

I punkt 7 tas frågan upp vad som skall gälla i kapitaltäckningshän-
seende beträffande Stadshypoteks fonder. NO kan, mot bakgrund av vad
utredaren anfört i denna fråga, ansluta sig till de bedömningar som denne
gör. Det synes svårt att exakt väga och kvantifiera de för- respektive
nackdelar som Stadshypotek historiskt sett har haft av gällande lagstift-
ning. Då också kreditmarknadskommittén synes ha kommit fram till att
en reducering av fondema i kapitaltäckningshänseende inte skulle få
någon större praktisk effekt och med hänsyn till den osäkerhet som
fortfarande råder beträffande vilka fördelar som Stadshypotek har haft av
särbehandlingen av fondavsättningarna instämmer NO i att det väsentliga
är en likabehandling i framtiden mellan de kreditinstitut som konkurrerar
med varandra.

I punkt 8 tas upp vilken garantiavgift som Stadshypotek bör betala för
grundfonden. NO anser att Stadshypotek bör betala en marknadsmässig
avgift. Enligt vad som framgår av yttrandet synes denna avgift ligga på
en väsentligt högre nivå än den av utredaren föreslagna oförändrade
avgiften på 0,33 procent.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

77

NO kan i övrigt tillstyrka förslagen och vill ansluta sig till bedöm-
ningen att det, bl.a. av konkurrensneutralitetsskäl, är angeläget att
förslagen genomförs skyndsamt.

Svenska Bankföreningen

1. Allmänna synpunkter

Bankföreningen ansluter sig till betänkandets särskilda yttrande av
experterna Johan Engström, Torbjörn Kyhlstedt och Sören Rung.

Bankföreningen vill framhålla följande synpunkter avseende
Stadshypoteks framtid.

2. Modell för en ny organisationsform (Kapitel 5.2)

Utredningens utgångspunkt är att de åtgärder som föreslås skall medföra
konkurrensmässig neutralitet mellan Stadshypotek och övriga
bostadsinstitut. För att uppnå bl a neutralitet från beskattningssynpunkt
föreslår utredningen att Stadshypotek ombildas till aktiebolag (sid 113).

Bankföreningen delar utredningens uppfattning att det är viktigt att det
nya bolaget Stadshypotek AB kommer att konkurrera på lika villkor med
övriga bostadsinstitut. Om Stadshypoteks rörelsedrivande verksamhet
läggs i kreditaktiebolaget Stadshypotek AB, uppnår man den fördelen att
detta institut framöver får samma skatteregler som övriga bostadsinstitut.
Det innebär vidare att de skatteförslag, som URF (SOU 1989:34)
föreslagit för finansiella företag, kommer att omfatta både Stadshypotek
AB och övriga bostadsinstitut. URF avstod från att framlägga särskilda
skatteförslag för hypoteksinsitutten, med hänvisning till den pågående
hypoteksutredningen.

3. Bolagsbildning (Kapitel 5.4.1.2)

Utredningen föreslår att det statliga grundfonden avvecklas i takt med att
utelöpande obligationer och andra förbindelser inlöses.

Banlföreningen vill framhålla att det är synnerligen viktigt för konkur-
rensneutraliteten mellan Stadshypotek och övriga bostadsinstitut att detta
förslag genomförs.

Utredningen avstår å ena sidan från att föreslå någon förändring av
avgiften på 0,33 % för grundfonden. A andra sidan framhålls att
avgiftens storlek "kunde i och för sig sättas till en marknadsmässig nivå”
(sid 137).

Banlföreningen vill påpeka att de två ståndpunkterna i föregående
stycke är oförenliga. Utredaren borde ha föreslagit en konkret höjning av
garantiavgiften till marknadsmässig nivå. Vissa andra bostadsinstitut
betalar för sina garantiförbindelser en avgift på 1,0 - 1,5 %. Boen-
dekostnadsutredningen (SOU 1989:71) har beträffande sitt system med
statliga garantier föreslagit en avgift i intervallet 0,5 - 1,0 %. Bankföre-
ningen anser därför att en höjning av Stadshypoteks garantiavgift till

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

78

1,0 % vore rimlig.

4. Stadshypoteks fonder (Kapitel 5.4.1.3)

Utredningen föreslår att i kapitalbasen för Stadshypotek AB skall
inkluderas med fullt belopp de obeskattade reserveringar som gjorts t o
m år 1984 (sid 140).

Banlföreningen anser att detta förslag i högsta grad strider mot
principen om konkurrensneutralitet. Till följd av nuvarande skatteregler
har Stadshypotek under många år överfört obeskattade vinstmedel till
eget kapital (reservfond respektive säkerhetsfond). Övriga bostadsinstitut
har däremot varit tvungna att under en lång följd av år successivt ta fram
vinstmedel till beskattning för att överföra medel till eget kapital. Vidare
har Stadshypotek, till skillnad från övriga bostadsinstitut, inte haft
skyldighet att betala vinstdelningsskatt. Vid beräkning av underlag för
denna skatt återförs avsättning till värderegleringskonto. Detta innebär att
för övriga bostadsinstitut även avsättningar till värderegleringskonto
delvis är beskattade. En grundläggande princip för de framtida reglerna
måste vara att Stadshypotek i sin kapitalbas inte får medräkna större
belopp än vad som hade blivit fallet om Stadshypotek under gångna år
haft samma skatteregler som övriga bostadsinstitut. En matematisk
beräkning härav kan naturligtvis endast göras approximativt; utgångs-
punkten härvid skulle kunna vara en schablonmässig effektiv skat-
tebelastning på 15-20 %, vilket torde vara generöst för Stadshypotek.

Bankföreningen föreslår att konkurrensneutralitet åstadkommes genom
följande "neutralisering": De "övervärden", som finns i Stadshypotek till
följd av de förmånliga skattereglerna, överförs till särskilt värderegle-
ringskonto - t e x benämnt "Värderegleringskonto 1" - som inte alls får
inräknas i kapitalbasen. I "Värderegleringskonto 2" ingår medel som har
samma skattebelastning som övriga bostadsinstituts värdereglerings-
konton; dessa värderegleringskonton behandlas på sinsemellan likartat sätt
i kapitalbashänseende.

Bankföreningen vill starkt understryka - för att undvika missuppfatt-
ningar - att dess förslag inte innebär någon "avskattning" eller "retroaktiv
beskattning" för Stadshypotek. Alla ackumulerade vinstmedel bibehålls
i institutet, men en del av fondavsättningarna t o m år 1984 får inte
medräknas i kapitalbasen.

Utredningens argument mot en neutralisering är bl a att bo-
stadsinstituten "under lång tid konkurrerat på marknaden under kända
betingelser och villkor" och att det därför inte finns anledning att "i
efterhand försöka tillskapa ett ... jämbördigt utgångsläge". Bankföre-
ningen vill gentemot detta framhålla att effekten av under lång tid kända
icke-neutrala konkurrensvillkor givetvis inte bör föras vidare in ett nytt
system, som syftar till konkurrensneutralitet. I så fall bygger man in en
konkurrensolikhet även i det nya systemet. Detta skulle bli fallet om de
här diskuterade reserverna i Stadshypotek till fullo får inräknas i kapital-
basen. Bankföreningen vill vidare erinra om att Kreditmarknadskom-
mittén vid sin diskussion om en eventuell neutralisering av viss del av

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

79

Stadshypoteks reserver ansåg att den av KMK föreslagna hypoteksutred-
ningen borde "vara oförhindrad att i detta vidare sammanhang beakta
dessa fondavsättningams förutsättningar vid regleringen av institutens
kapitalbas enligt en ny lagstiftning". Föreningen anser inte att utredaren
har fullföljt uppdraget i detta hänseende.

Utredningen anser att "vissa verksamheter som fäller utanför det av
KMK beskrivna fmansieringsverksamhetsbegreppet" bör kunna bedrivas
i ett till Stadshypotek AB sidoordnat bolag, varför det kan finnas
anledning att tillskapa ett holdingbolag kan behöva tillskapas mellan
Stadshypotek AB och stiftelsen (sid 144).

Bankföreningens mening är att stadshypoteks verksamhet bör begränsas
till finansiering av bostads-, affärs- och kontorsfastigheter, på samma sätt
som för övriga bostadsinstitut. Vidare bör samtliga dessa institut ha rätt
att ge krediter till jordbruksfastigheter. Om ett holdingbolag tillskapas
mellan Stadshypotek AB och stiftelsen, kommer koncernens verksamhet
sannolikt att breddas till andra områden än fästighetsfmansiering - i strid
mot utredningens direktiv. Bankförening anser därför att ett holdingbolag
mellan Stadshypotek AB och stiftelsen inte bör tillåtas. Detta skall inte
tolkas som ett försök till konkurrensbegränsning för Stadshypotek i
förhållande till övriga bostadsinstitut. Det står självfallet Stadshypotek
AB fritt att bilda dotterbolag för olika verksamheter inom fästighetsfinan-
sieringsområdet.

5. Ägarrollen (Kapitel 5.4.1.4)

Utredningen föreslår att aktierna i Stadshypotek AB skall tillfalla en
stiftelse med "samhällsnyttigt ändamål" (sid 147). Denna - Stiftelsen
Stadshypotekskassan - skall, åtminstone inledningsvis, inte ha andra
tillgångar än dessa aktier och en reversfordran på Stadshypotek AB.
Inom överskådlig framtid bör ägaransvaret för Stadshypotek AB förbli
hos stiftelsen, även om denna inte bör vara bunden att delta i nyemis-
sioner i Stadshypotek AB.

Bankföreningen anser att det klart bör uttalas i propositionen att
Stiftelsen Stadshypotekskassan inte skall vara bunden att behålla
aktiemajoriteten i Statshypotek AB. För att tillgodose stiftelsens syfte -
understöd till vetenskaplig forskning - bör stiftelsen vara oförhindrad att
optimera avkastningen på kapitalet genom alternativa placeringsmöjlig-
heter.

Utredningen anser "från konkurrensneutralitetssynpunkt och för att
uppnå effektivitet på kreditmarknaden är det nödvändigt att lönsamhets-
och avkastningskrav ställs på kapitalet i Stadshypotek" (sid 124).
Huvudaktieägaren, dvs stiftelsen, måste resa krav på avkastning på sina
aktier i Stadshypotek AB. Vidare kommer genom nyemissioner nytill-
komna aktieägare i Stadshypotek AB att resa avkastningskrav, som
"kommer att vara relaterat till de för ögonblicket rådande marknadsför-
utsättningarna" (sid 146). Samtidigt sägs i betänkandet att med hänsyn till
att Stadshypotek AB skall utvecklas till "en långsiktigt lönsam organisa-
tion kan det knappast komma i fråga att stiftelsen inledningsvis ställer så

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

80

höga utdelningskrav att utvecklingen för Stadshypotek AB försvåras.
Tvärtom torde det vara rimligt att anta att utdelningskraven under de
inledande åren kommer att ställas ganska försiktigt" (sid 148).

Banlföreningen anser det synnerligen viktigt att det uttalas i proposi-
tionen att stiftelsen redan från böljan och till fullo skall ställa marknads-
mässiga avkastningskrav på Stadshypotek AB:s verksamhet och dess
kapital. Sådana krav skall givetvis gälla även det kapital som - i enlighet
med bankföreningens förslag i avsnitt 4. ovan - hänförs till Värderegle-
ringskonto 1. Bolagets utdelningspolitik skall beslutas av bolagsstämman
i sedvanlig ordning. Skälen till att marknadsmässiga avkastningskrav
redan från böljan skall ställas är följande:

- Det första skälet är konkurrensneutraliteten gentemot övriga bo-
stadsinstitut. Dessas verksamhet har sedan begynnelsen varit baserad
på aktiekapital som kräver marknadsmässig förräntning; detta är
avgörande för institutens möjligheter att få tillskott av riskkapital
genom nyemission. Nuvarande Stadshypotek har däremot bedrivit sin
vekrsamhet utan marknadsmässiga förräntningskrav på kapitalet. Om
det inte redan från början ställs marknadsmässiga avkastningskrav på
stadshypotek AB, bibehålls tills vidare denna stora konkurrensfördel
för Stadshypotek AB.

- Det andra skälet är behovet för Stadshypotek AB att öka sin
kapitalbas genom nyemission av aktier till andra intressenter än
Stiftelsen Stadshypotekskassan. Möjligheten härtill skulle försvåras,
om det inte redan från böijan ställs marknadsmässiga avkastningskrav
på Stadshypotek AB.

- Det tredje skälet är intresset hos Stiftelsen Stadshypotekskassan att
som bas för den forskningsstödjande verksamheten få marknads-
mässig avkastning på sitt kapital.

- Det fjärde skälet är det ökade internationella beroendet för all
finansieringsverksamhet. Om Stadshypotek AB i ökad omfattning
skall låna upp medel utomlands, är det nödvändigt att marknads-
mässiga avkastningskrav ställs på verksamheten.

Till ovannämnda synpunkter rörande avkastningskravet kan läggas det
faktum att de skärpta kapitalkraven redan fått konsekvenser på markna-
den. Under 1989 reducerades antalet självständiga bostadsinstitut med
25 % (från 8 till 6). Denna utveckling kommer troligen att ytterligare
påskyndas om avkastningskravet på Stadshypotek AB är lägre än
konkurrenternas. Det är just i inledningsskedet som konkurrenssituationen
är känsligast. Olikheter i avkastningskrav och i kapitalisering i inled-
ningsskedet kan snabbt leda till att antalet fristående institut ytterligare
reduceras. Bankföreningen vill framhålla att stiftelsens avkastningskrav
på aktieinnehavet i Stadshypotek AB inte bör påverkas av den skat-
tebefrielse som kan bli följden avO stiftelsens "samhällsnyttiga ändamål".
För det första kommer ju en eventuell skattebefrielse för stiftelsen att
gälla även alternativa placeringar; för att vara konkurrenskraftiga i
förhållande till dessa måste därför aktierna i Stadshypotek AB ge
marknadsmässig avkastning trots en eventuell skattebefrielse för
stiftelsen. För det andra kan inte stiftelsen ställa lägre avkastningskrav än

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 119

81

de övriga av Stadshypotek AB:s ägare, vilka inte har skattebefrielse och
vilka kräver marknadsmässig avkastning.

6. Tidsperspektiv (Kapitel 5.5)

Utredningen understryker att en förlängd situation av osäkerhet rörande
vilka förutsättningar som skall gälla för hypoteksinstituten medför mycket
stora nackdelar såväl för dem själva som för kreditmarknaden i dess
helhet (sid 177).

Bankföreningen vill betona att det av konkurrensneutralitetsskäl
gentemot övriga bostadsinstitut är viktigt att reformen av Stadshypotek
träder i kraft snarast möjligt.

7. Konsekvenser av utredarens överväganden och förslag (Kapitel 6)

Bankföreningen betonar att när det gäller Stadshypoteks kapitalanskaff-
ning bör, på samma sätt som hittills, en klar skiljelinje upprätthållas
gentemot bankernas inlåningsverksamhet. Stadshypotek AB bör - liksom
övriga bostadsinstitut - endast få anskaffa medel genom försäljning av
"masspapper" såsom obligationer och certifikat.

Svenska sparbanksföreningen

Svenska sparbanksföreningen noterar utredarens bedömning att hypo-
teksinstitutens nuvarande organisationsform inte är ändamålsenlig och
anpassad till förhållandena på dagens avreglerade kreditmarknad. Det
skulle i och för sig kunna göras gällande att hypoteksinstituten som en
följd av deras nuvarande organisationsform gynnats ekonomiskt av staten
och varit föremål för en alltför långtgående statlig styrning.

Emellertid är frågan om organisationsform en angelägenhet för i första
hand hypoteksinstituten själva. Om dessa finner det nödvändigt att
förändra sin organisationsstruktur och får gehör från statsmakternas sida,
motsätter sig inte Sparbanksföreningen en sådan förändring.

Sparbanksföreningen har inga invändningar mot det framlagda om-
bildningsförslaget som sådant. Principmodellen, som för Stadshypotek
innebär överlåtelse av stadshypotekskassans rörelse till ett särskilt bildat
bolag mot att kassan får aktier i detta bolag samt får ställning av stiftelse,
är enligt Sparbanksföreningens mening invändningsfri. Modellen företer
stora likheter med motsvarande lagstiftning utomlands, bl a den danska
lagstiftningen om ombildning av sparbank till bankaktiebolag och den
lagstiftning som man valt i Finland för att göra det möjligt för en enskild
sparbank, Finlands Arbetarsparbank, att ombildas till affärsbank.
Sparbanksföreningen konstaterar även en stor överensstämmelse med den
ombildningsmodell som Sparbanksföreningen tagit fram och nyligen
presenterat i syfte att omvandla svenska sparbanker till koncernen
Sparbanksgruppen och särskilda stiftelser.

Sparbanksföreningen har heller inget att invända mot att den föreslagna
ombildningen av hypoteksinstituten föreslås få ske i princip utan

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

82

skattekonsekvenser. Enligt Sparbanksföreningens mening är det inte Prop. 1991/92:119
rimligt att en omstrukturering, som inte syftar till att uppnå skattemässiga Bilaga 2
fördelar utan är motiverad av organisatoriska och konkurrensmässiga
skäl, skall leda till någon form av extra beskattning.

Stiftelsen Stadshypotekskassan skall enligt förslaget bl a förvalta sitt
aktieinnehav i Stadshypotek AB samt därutöver ha till uppgift att
understödja vetenskaplig forskning. Sparbanksföreningen tar inte ställning
till lämpligheten av att införa den nyordningen att hypoteksinstituten på
detta sätt ges ett allmännyttigt syfte.

Även om Sparbanksföreningen således inte har något att invända mot
stora delar av det framlagda förslaget, finns enskildheter i detsamma som
föreningen inte kan godta. Sparbanksföreningen ansluter sig därvid i
nedan berörda hänseende till det särskilda yttrande som avgivits av
experterna Johan Engström, Torbjörn Kyhlstedt och Sören Rung.

Enligt förslaget skall den statliga garantin i form av grundfond
avvecklas i takt med att utelöpande obligationslån förfaller. Eftersom
garantin enligt förslaget endast kommer att finnas kvar under en
övergångstid och omfatta enbart ingångna förbindelser, föreslås att den
skall utgå på oförändrade villkor.

Sparbanksföreningen anser inte detta acceptabelt. Villkoren för
grundfonden har under många år varit mycket förmånliga. Den nuvaran-
de avgiften för den statliga garantin, 0,33 %, har låg nivå. Spar-
banksföreningen anser att utredaren, trots intentionerna att på sikt
avveckla grundfonden, borde ha föreslagit en höjning av avgiften för den
statliga garantin till en mera marknadsmässig nivå. Den av experterna
Johan Engström m fl föreslagna nivån 1 % ter sig rimlig.

Genom de nya kapitaltäckningsreglema som gäller fr o m den 1
februari 1990 har hypoteksinstitutens upplåningsrättsregler avskaffats och
i stället har införts kapitaltäckningskrav för dessa institut. Utredaren
föreslår att i kapitalbasen i det nya systemet får för Stadshypoteks ABs
vidkommande inräknas de skattefria reserveringar som gjorts t o m år
1984.

Sparbanksföreningen har givetvis inget att invända mot att Stadshypotek
behåller sina ackumulerade vinstmedel i en ny organisationsform.
Däremot motsätter sig föreningen att dessa medel får inräknas fullt ut i
kapitalbasen såsom föreslås i utredningen. Ett sådant förslag är klart
stridande mot principen om konkurrensneutralitet. Som påpekas av
experterna Johan Engström m fl har Stadshypotek under många år
överfört obeskattade vinstmedel till eget kapital medan övriga bo-
stadsinstitut varit hänvisade till att ta fram sina vinster till beskattning för
att kunna använda dessa till att öka det egna kapitalet. De konkur-
rensfördelar som Stadshypotek sålunda haft i det förflutna måste
elimineras i framtiden. Sparbanksföreningen delar den uppfattningen som
Johan Engström m fl har rörande den princip som bör vara grundläggan-
de för de framtida reglerna, nämligen att Stadshypotek inte bör få räkna
in i kaptialbasen mera än vad som varit möjligt om Stadshypotek varit
underkastad samma skatteregler som övriga bostadsinstitut. Spar-
banksföreningen ansluter sig till det förslag som Johan Engström m fl

83

lägger fram i sitt särskilda yttrande angående beräkning av hur de
skattefria avsättningarna t o m år 1984 skall få inräknas i kapitalbasen.

Sparbanksföreningen vill avslutningsvis framhålla vikten av att den
förslagna ombildningslagstiftningen av konkurrensneutralitetsskäl
förverkligas snarast möjligt. Riktpunkten bör därvid vara den 1 januari
1991.

Sveriges Föreningsbankers Förbund

SFFs övergripande synpunkter

Mot bakgrund av bl a utredarens ställningstagande för aktiebolagsformen
som associationsform framför ekonomisk förening har SFF inledningsvis
vissa övergripande synpunkter vad avser frågan om associationsform för
hypoteksinstituten.

Bankverksamhet kan bedrivas i tre olika associationsformer (aktiebolag,
ekonomisk förening, stiftelse). Vardera associationsformen kan ha
realtiva fördelar framför de andra.

Bankaktiebolagen har i lagstiftningen vissa relativa fördelar vars
effekter i konkurrensen med sparbankerna och föreningsbankema delvis
kompenseras av särbestämmelser till förmån för de senare.

Det är t ex uppenbart lättare för aktiebolag än för ekonomiska
föreningar att anskaffa riskkapital. För kreditinstitut är kapitalanskaffning
en nyckelfråga, särskilt nu när kapitaltäckningsreglema skärpts som ett
led i den internationella harmoniseringen.

Exempel på särbestämmelser för de federativt organiserade bankerna
är momsbefrielse för datatjänster som förenings- och sparbanker köper
av företag som är fristående juridiska personer samt föreningsbankemas
avdragsrätt för insatsutdelning. Syftet med dessa särbestämmeler är att
skapa mer konkurrensneutrala verksamhetsförutsättningar för banker med
olika associationsform. Härigenom uppnås det ur allmän synpunkt sett
väsentliga syftet att till förmån för bankkundema skapa en bredare
konkurrens mellan institut av skilda slag än vad som kan antas uppnås
mellan institut av samma associationsform.

SFF menar bestämt att samma grundsyn skall prägla de formella
förutsättningarna för möjligheterna att bedriva hypoteksverksamhet.

Det gäller därför att skapa en lagstiftning som - trots att skilda
associationsformer i sig skapar olika verksamhetsförutsättningar - ändå
innebär att en rimlig grad av konkurrensneutralitet uppstår då effekterna
av skilda lagars betydelse sammanvägs.

Vad beträffar associationsformerna konstaterar SFF att utredaren - i
SFFs tycke mycket lättvindigt - avfärdar möjligheten att organisera hypo-
teksinstituten i form av ekonomiska föreningar. Utredaren förordar i
stället aktiebolagsformen såsom effektivare och mer ändamålsenlig än
andra associationsformer. Någon seriös prövning av alternativet att
ombilda i vart fall landshypoteksorganisationen till rörelsedrivande
ekonomiska föreningar har inte gjorts. Istället förekommer på ett antal
ställen i förslaget negativa eller skeptiska synpunkter på ekonomiska

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

84

föreningar såsom lämplig associationsform för kreditinstitut.              Prop. 1991/92:119

Enligt SFFs mening borde hypoteksutredningen noga övervägt Bilaga 2
möjligheten att utforma ett regelsystem för hypoteksinstituten med
utgångspunkt i att hypoteksinstituten närmast är att jämställa med
ekonomiska föreningar. Därvid hade utredningen fått ta ställning till i
vilka hänseenden särbestämmelser i förhållande till kreditaktiebolagen
som skulle erfordras. Med ett sådant angreppssätt hade hypoteks-
organisationema haft en reell valmöjlighet när det gäller den framtida
associationsformen.

Övriga allmänna synpunkter

SFF kan på många punkter ansluta sig till de överväganden och förslag
som redovisas.

SFF ansluter sig helt till förslaget om att staten inte längre bör
engagera sig i hypoteksinstituten (dvs stads- och landshypotek) och att
den statliga grundfonden därför bör avvecklas, i takt med att utestående
obligationslån successivt förfäller till inlösen.

Frågan om ägandet av stads- och landshypoteksoiganisationema har
central betydelse för möjligheterna att genom lagstiftning förändra
hypoteksinstitutens organisation, inriktning m m. SFF delar helt
uppfattningen att stadshypoteksinstitutionen kan karaktäriseras som
självägande juridiska personer och att låntagarna inte kan betraktas som
delägare. De kan inte anses ha rätt att få del i det kapital som byggts upp
i stadshypotek under årens lopp. SFF instämmer även i utredarens
uppfattning att ägarförhållandet i landshypoteksinstitutionen är annorlun-
da. Det kan inte råda någon tvekan om att låntagarna är att anse som
delägare i landshypoteksföreningama och att dessa i sin tur äger
Hypoteksbanken.

När det gäller den organisatoriska ombildningen och val av
associationsform för Stadshypotek kan SFF konstatera att stadshypo-
teksorganisationen själv uppenbarligen stödjer en övergång till
aktiebolagsform. Eftersom SFF anser att varje organisation själv skall ha
det avgörandet ordet i sådana frågor har SFF ingen erinran mot förslaget
omatt stadshypotek ombildas till aktiebolag.

Mot bakgrund av utredarens ovan nämnda slutsats angående ägandet
anser SFF att förslaget om att ägandet av aktierna i Stadshypotek AB
skall ligga i en särskild nyskapad stiftelse är riktigt. SFF tillstyrker detta
förslag.

Övriga synpunkter

SFF anser att det är oerhört väsentligt att reformeringen av hypoteks-
lagstiftningen sker på ett sådant sätt att konkurrensneutralitet i möjligaste
mån iakttas gentemot de institut som verkar på samma marknad som
hypoteksinstituten. SFF ansluter sig därför helt till det särskilda yttrande
som experterna Johan Engström, Torbjörn Kyhlstedt och Sören Rung
fogat till utredningen och vari bland annat anförs:

85

* att vissa fordelar uppnås om Stadshypoteks rörelsedrivande verksamhet Prop. 1991/92:119

läggs i kreditaktiebolaget Stadshypotek AB                            Bilaga 2

* att effekterna av Stadshypoteks tidigare skatteregler bör "neutraliseras"

vid beräkningen av kapitalbasen för Stadshypotek AB

* att det är viktigt att reformen av Stadshypotek träder i kraft så fort som

möjligt

* att det är synnerligen viktigt att aktieägarna i Stadshypotek AB redan

från böijan och till fullo skall ställa marknadsmässiga avkastningskrav

på bolagets verksamhet

* att vissa "övervärden" som finns i Stadshypotek till följd av de

förmånliga skattereglerna inte alls får räknas in i kapitalbasen

* att utredaren borde ha föreslagit en konkret höjning av garantiavgiften

för grundfonden, nämligen minst 1 %

* att det klart bör framgå att stiftelsen Stadshypotekskassan inte skall

vara bunden att behålla aktiemajoriteten i Stadshypotek AB

* att ett holdingbolag mellan Stadshypotek AB och stiftelsen inte bör

tillåtas

* att Stadshypotek AB bör få anskaffa medel genom försäljning av
masspapper såsom obligationer och certifikat.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

De första stadshypoteksforeningama tillkom i mitten av 1860-talet.
Successivt har sedan de olika stadshypoteksforeningama vuxit fram med
sinsemellan reglerade verksamhetsområden. Föreningarna har i en del fall
fusionerats med andra föreningar. Sålunda gick t ex landets dåvarande
bostadskreditföreningar den 1 januari 1969 upp i
stadshypoteksforeningama.

Den modema stadshypoteksinstitutionen kom till 1909 då
Stadshypotekskassan bildades. I huvudsak består fortfarande samma
grunder för Stadshypotek, som Stadshypotekskassan och
stadshypoteksforeningama nu kallas med ett gemensamt begrepp. Det är
här viktigt att framhålla det låntagarkooperativa inflytandet, som utgjort
basen för Stadshypoteks verksamhet.

Kassastyrelsen anser det vara väsentligt att ha denna historiska
bakgrund klar för sig, när man skall ta ställning till de förslag som läggs
fram av hypoteksutredningen. Lika väsentligt är att beakta den betydelse
som Stadshypotek haft och har för bostadsfinansieringen i landet. Genom
sin oberoende ställning i förhållande till andra aktörer på kredit- och
kapitalmarknaderna har Stadshypotek haft möjlighet att framgångsrikt
konkurrera på alla delar av bostadsfinansieringsområdet till gagn för
fastighetsägare och bostadskonsumenter. Kassastyrelsen vill hävda att den
samhälleliga betydelse som Stadshypotek ostridigt haft för bostadsbyggan-
det också i fortsättningen är av utomordentlig vikt. Kassastyrelsen anser
det självklart att Stadshypotek skall bestå som ett starkt, fritt och
oberoende institut, specialiserat på bostadsfinansiering.

Det kan behöva understrykas att Stadshypotek vid utgången av 1989
hade en balansomslutning på cirka 250 miljarder kronor. Utlåningen

86

uppgick till cirka 240 miljarder kronor. Antalet belåningsobjekt var 468
000, motsvarande ungefär lika många medlemmar i
stadshypoteksforeningama. De egna fondema uppgick sammantaget till
10,5 miljarder kronor. Dessa fonder har uteslutande genererats inom
rörelsen utan externt tillskott.

Kassastyrelsen vill också erinra om den centrala roll som Stadshypotek
spelar som en av bankerna oberoende stor aktör på den svenska
kreditmarknaden. Stadshypotek har genom sin obundna ställning kunnat
vara föregångare och pådrivare av utvecklingen på kreditmarknaden
under 1980-talets avreglering. Stadshypotek är i dag ett specialiserat
kreditinstitut inriktat på låga kostnader, smala marginaler, utveckling av
nya distributionsformer och nya upplåningsformer.

Med det här anförda vill kassastyrelsen framföra som sin mening att
förändringar i stadshypoteks rättsliga status av det slag som föreslås i
betänkandet måste ske utifrån de sex grundprinciper som kassastyrelsen
slog fast i skrivelse till hypoteksutredningen i maj 1989. Kassastyrelsen
vill här upprepa dessa grundprinciper.

1. Stadshypotek skall förbli ett självständigt oberoende kreditinstitut.

2. Konkurrensneutralitet. Det betyder att Stadshypotek ges samma skatte-

och kapitaltäckningsregler som de bankkoncemer med vilka
Stadshypotek konkurrerar. Det betyder att vi också måste få samma
rörelsefrihet som kreditmarknadsbolag.

3.Stadshypotek skall ha kvar en stark regional låntagarförankring.

4.Företaget skall ha en effektiv oiganisation som främjar affärsmässighet
och konkurrensförmåga.

5.Stadshypotek måste få tillgång till den riskvilliga kapitalmarknaden.

6.Stadshypoteks ackumulerade kapital bevaras. Varken kapitalet eller
dess avkastning skall ges bort. Till denna grundprincip fogades dels
ståndpunkten att den kvarstående Stadshypotekskassan som aktieägare
efter en ombildning inte borde vara skattebefriad, dels att den del av
utdelningsinkomstema som inte återplöjdes till Stadshypotek AB skulle
kunna användas för allmännyttiga ändamål som har anknytning till
Stadshypoteks verksamhetsområde.

Den modell som föreslås av hypoteksutredningen tillgodoser inte dessa
grundprinciper. Den innebär en överföring av ägandet till en allmännyttig
stiftelse vari staten tillsätter majoriteten av styrelsen och utdelningarna
går till ändamål utan anknytning till Stadshypoteks verksamhet.
Kassastyrelsen kan därför inte ansluta sig till en sådan lösning utan anser
att Stadshypotekskassan skall vara kvar och dess verksamhet regleras i
särskild författning.

Om dessa allmänna principer råder enighet inom Stadshypotek.
Däremot föreligger på en central punkt olika uppfattningar. Enligt den
ena linjen, i fortsättningen bednämnd modell A, skall alla föreningar
fusioneras in i Stadshypotekskassan. Allt fondkapital samlas i
Stadshypotekskassan som initialt blir 100-procentig ägare av aktiekapitalet
i Stadshypotek AB. Denna modell motsvarar det förslag som kassastyrel-
sen i den tidigare nämnda skrivelsen överlämnat till hypoteksutredningen.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

87

Enligt den andra alternativa modellen - modell B - sker ingen fusion.
Varje förening tillskjuter liksom Kassan sina tillgångar till Stadshypotek
AB i utbyte mot aktier i bolaget. Föreningarna får därigenom
aktiemajoriteten i Stadsypotek AB eftersom föreningarna förfogar över
ca 5/9 av fondkapitalet. Föreningarna blir kvar som förvaltare av ett
aktiekapital. Deras förvaltning av detta kapital regleras i lagen. Kassan
blir kvar med ombudsstämma på ungefär samma sätt som gäller i dag.

En reform enligt principerna för modell B förordas av samtliga
stadshypoteksföreningar utom Uppsala läns stadshypoteksförening. De 19
föreningarna har avgivit ett gemensamt yttrande i frågan. Detta yttrande
samt Uppsala läns stadshypoteksförenings yttrande bifogas. Kassastyrel-
sen ansluter sig till modell A.

Modell A

Kassastyrelsen redovisade på begäran av hypoteksutredningen i maj 1989
sin syn på hur ett framtida Stadshypotek bör vara utformat. Kon-
verteringsmodell A överensstämmer med den modellsom angavs i
skrivelsen till hypoteksutredningen. Modell A kan sammanfattas sålunda.

Ombildning till aktiebolag

Av skäl som även hypoteksutredningen redovisat anser Stadshypotek det
nödvändigt att verksamheten omvandlas till aktiebolag, under förutsätt-
ning att ett antal krav kan tillgodoses. En bolagsbildning innebär
möjlighet att förstärka kapitalbasen genom externt kapitaltillskott. Vidare
ger bolagsformen flexiblare utvecklingsmöjligheter för framtiden.

Som kassastyrelsen bl a utvecklat i remissvaret på kreditmarknadskom-
mitténs (KMK) betänkande finns det starka skäl för att Stadshypotek
måste kunna få driva verksamhet som ligger utanför de ändamålsområden
som KMK föreslagit. Dit hör t ex möjligheten att vara delägare i
fondkommissionär som handlar med obligationer, fåstighetsrentingbolag
etc. Sådan typ av verksamhet bör läggas i ett till Stadshypotek AB
sidoordnat bolag. Det finnns därför anledning att skapa ett holdingbolag
som äger Stadshypotek AB och som kan vara ägare av sidoordnade
bolag.

Det är i huvudsak dessa skäl som nu också föranleder ombildning i
Danmark och Norge av hypoteksinstitut i föreningsform till aktiebolag.
De modeller som tillämpas i dessa länder för ombildningar, se framför
allt den danska realkreditloven av den 20 december 1989, kan tjäna som
förebild för den lagstiftning som nu fordras i Sverige.

Ett av de stora danska realkreditinstituten, Nykredit, har beslutat att
omvandla sig till aktiebolag. Nykredit är en förening uppbyggd på
låntagarkooperativ grund. Nykredits omvandling till aktiebolag överens-
stämmer mycket nära med den som föreslås i modell A. Den nuvarande
föreningen kvarstår i princip oförändrad som aktieägare. Ett centralt
representantskap är det översta beslutande organet. Representantskapet
väljs av valkretsar. All avkastning på aktiekapital återplöjs i Nykredit.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

88

Omvandlingen i Nykredit har dock underlättats av att Nykredit redan från
början var endast ett företag. Någon fusion av föreningar med ett centralt
organ har därför inte behövts.

Enligt modell A sker ombildningen i två steg även om de sker vid
samma tidpunkt. Först fusioneras alla föreningar in i Stadshypotekskassan
och därefter flyttas utlåningen över till ett av Kassan ägt aktiebolag,
Stadshypotek AB. Obligationsskulden ligger kvar i Kassan. Stadshypotek
AB utfärdar reverser till Kassan som exakt motsvarar de utelöpande
obligationerna per ombildningsdagen.

Alla fonder samlas i den fusionerade Stadshypotekskassan. Dessa
fonder motsvarar aktiekapitalet i Stadshypotek AB (eller Stadshypotek
Holding AB). Därmed blir Kassan 100-procentig ägare av aktiekapitalet.

Ett viktigt inslag i modell A är att Stadshypotekskassan förutsätts
besluta om nyemission till externa aktieägare, eventuellt med företrädes-
rätt för låntagare i Stadshypotek. Därmed kommer det uppstå en extern
marknad i stadshypotek AB:s aktier. Målet är på sikt att börsnotera
bolaget. Därigenom kommer aktiemarknaden att tvinga fram ett
räntabilitetskrav på Stadshypotek i nivå med vad som krävs av andra
börsnoterade aktiebolag med motsvarande riskprofil. Det krävs därför
inte att någon ny extern kapitalintressent kommer in i Stadshypoteks-
kassans styrelse för att tillgodose ett rimligt avkastningskrav på
Stadshypoteks kapital.

Ägarroll

Kassastyrelsen förutsätts utöva ägarfunktionen i Stadshypotek Holding
AB. Till kassastyrelsens uppgifter hör bl a att genom bolagsstämman
tillsätta koncemstyrelse, ta ställning till frågor om nyemissioner och
utdelningspolitik, etc. Utdelningen på aktierna måste vara marknadsmäs-
sig. Utdelade vinster beskattas i Kassan. Utdelningsinkomstema skall
återplöjas i bolaget. När erforderliga konsolideringsmål uppnåtts bör dock
Kassan kunna använda vinster till att stödja allmännyttiga ändamål, t ex
inom områden med anknytning till stadsbyggandet. En parallell kan här
dras med sparbankerna och den aktiebolagsbildning som dessa förbere-
der.

Låntagarinflytandet

Genom fusion av föreningarna och Kassan upphör
stadshypoteksforeningama. Dessa ersätts med nya låntagarforeningar vars
uppgifter är att utse ombud till Stadshypotekskassans ombudsstämma
samt föreslå kandidater till styrelserna inom Stadshypotek AB:s regionala
organisation.

Ombudsstämman föreslås liksom i dag utse majoriteten av styrel-
seledamöterna i kassastyrelsen medan regeringen utser ordförande och
ytterligare en eller två ledamöter.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

89

Det är kassastyrelsens uppfattning att den här skisserade ordningen
skulle komma att fungera. De nödvändiga bestämmelserna om Kassan
och låntagarföreningama skulle kvarstå i en enkel stadshypotekslag.

Övriga allmänna synpunkter

Skattefrågor vid ombildningen

En fusion Kassan-föreningama och en överföring av fondema till
stadshypotek Holding AB och vidare till Stadshypotek AB kan komma att
utlösa beskattning av de obeskattade reserver som ackumulerats inom
Stadshypotek efter 1984. Det är viktigt att Stadshypotek i övergångs-
bestämmelser erhåller medgivande att göra denna överföring utan
avskattning. Principiellt är det fråga om samma slags medgivande som
lämnats vid andra företagsfusioner och -omvandlingar. Från kassans
synpunkt är det angeläget att skattebefrielse erhålles för ombildningen
såvitt gäller stämpelskatt på emissionerna och lagfårtsstämpel vid
fastighetsöverföringar.

Grundfonden

Kassastyrelsen tillstyrker utredningens förslag om avveckling med vissa
övergångsbestämmelser av den grundfond som staten ställt till Kassans
förfogande allt sedan 1909.

I takt med att obligationsskulden amorteras bör grundfonden och i
motsvarande mån garantiavgiften reduceras. Fördelen med grundfonden
upphör när nya obligationer måste emitteras utan statlig grundfond.Dess-
utom gäller att för hela Stadshypoteks prioriterade upplåning har
grundfonden inte betytt någonting för räntesättningen på obligationerna.
Staten bestämde också för denna utlåning den tillåtna marginalen utan
hänsyn till någon grundfondsavgift.

Övergångsfrågor

En ombildning av Stadshypotek och överföring av rörelsen till
aktiebolagsform aktualiserar en rad olika övergångsfrågor av teknisk
natur. Inge minst viktigt är det att ha en realistisk tidtabell för processen,
eftersom många viktiga beslut måste kunna fattas med framförhållning.
Innan det är möjligt att i närmare detalj gå in på dessa mer konkreta
frågor är det dock nödvändigt att få klarhet i vilken principmodell som
skall gälla för ombildningen. Detta influerar bl a frågan om var det
avgörande ansvaret under övergångstiden ligger för de många beslut som
måste fattas innan det nya aktiebolaget de facto övertar verksamheten.

Kassastyrelsen tar inte nu upp dessa tekniska frågor, utan förutsätter
att det kommer att ges möjlighet att återkomma till dessa. Redan nu vill
styrelsen emellertid uttrycka stor tveksamhet till möjligheterna att
genomföra en övergång till aktiebolag per 1 januari 1991 enligt hypo-

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

90

teksutredningens förslag. Det bör prövas om inte den bästa lösningen är
att förlänga verksamhetsåret och genoföra ombildningen t ex per den 30
april 1991. Detta skulle ge några månader extra i tid för förberedelser
efter ett riksdagsbeslut under hösten 1990.

Kassastyrelsen vill avslutningsvis betona att det är synnerligen
angeläget att ett första besked om statsmakternas ståndpunkt i prin-
cipfrågorna kan komma så snart som möjligt, eftersom osäkerheten om
hur Stadshypotek kommer att se ut är mycket besvärande i en rad
sammanhang.

Stadshypoteksforeningama

Vi godtar de allmänna motiv (kap 5.1) utredningsförslagen vilar på; de
som har att göra med behoven av modernisering, konkurrensneutralitet,
oberoende av omvärldsförändringar etc. Att lånerörelsen överförs till
bolagsform finner vi därför naturligt och riktigt.

En direkt följd av utredningsmannens ställningstagande till förmån för
bolagsformen har emellertid blivit att han sett sig tvungen att också på
in på "frågan om hypoteksinstitutens rättsliga status". Lösningen har för
stadshypotek blivit den radikala omstöpning som han förordar.

Argumentationen i denna del går ut ifrån vem som enligt nuvarande
ordning är rättsinnehavare i avseende på Kassan, föreningarna och
organisationens samlade tillgångar. Det är inte övertygande. Vad särskilt
gäller föreningarna konstruerar utredningsmannen en konstlad motsättning
mellan delägare och medlem. Detta begreppsjuridiska resonemang
bedömer han för övrigt inte heller själv som tillräckligt hållbart, utan
försöker bygga under det med ett lösligt skälighetsresonemang.

Utredningsmannen föreslår vidare vitt skilda lösningar för Stadshypotek
och Landshypotek, trots att uppbyggnaden av de båda rörelserna är så
gott som identiskt lika. Utgångspunkten härvidlag har varit ordalydelsen
i de båda institutionernas författningar med ursprungsår 1909 och cirka
1860. Att i landshypoteksinstitutionens författning används begreppet
delägare både i fråga om föreningarnas relation till hypoteksbanken och
medlemmarnas relation till föreningarna kan inte gärna utgöra skäl för att
anta att det föreligger någon reell skillnad mellan de båda organisationer-
na beträffande rätten till deras kapitaltillgångar.

För vår del anser vi att rättsläget i fråga om stadshypoteksforeningama
och deras låntagare riktigast beskrivs så, att vid vaije tidpunkt förefint-
liga låntagare har vissa odefinierade rättigheter - inte nödvändigtvis
äganderätt - med avseende på föreningens tillgångar.

Som skäl för sin mening att det bör "ankomma på statsmakterna att
besluta om hur det samlade kapitalet i Stadshypotek i framtiden skall
förvaltas" (sid 124) åberopar utredningsmannen att det enligt för
organisationen gällande likvidationsbestämmelser är regeringen som
beslutar, inte bara om likvidation och förfarandet därvid, utan också om
hur nettotillgångarna skall användas. Vår verksamhet befinner sig
emellertid inte i någon sådan situation som likvidationsregler är tänkta
för. Någon kris föreliger inte, och det är inte fråga om att avveckla

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

91

rörelsen som sådan. Att regeringsingripande kan användas som säkerhets-
ventil motiverar alltså inte i vårt fäll något slags analogitolkning av
likvidationsreglema. Vill vi f ö framhålla att den bestämmelse för
likvidation av Kassan som nu gäller, dvs att föreningarna ska höras innan
regeringen beslutar om nettotillgångarnas användning, infördes 1935 med
bl a den motiveringen att det inte ansågs vara med billighet överensstäm-
mande att behållningen efter likvidation ovillkorligen skulle tillfälla
staten. Därvid hänvisades särskilt till att ett förslag genomförts angående
en starkare reservfondsbildning hos Kassan. Andringen 1935 innebar
alltså att kapitalets statliga anknytning försvagades med hänsyn till det
ökade kravet på Kassan och dess låntagare att förstärka kassans reserver.
Kravet är ungefär detsamma för närvarande.

Vad utredningsmannen anfört rörande likvidationsreglema är alltså inte
något särskilt starkt argument för hans förslag om rätten att disponera
över Stadshypoteks tillgångar.

Vi kan sålunda inte betrakta den tilltänkta förändringen av kapitalinfly-
tandet som något annat än ett konfiskatoriskt ingrepp i rättssfären kring
ett hittills självständigt rättssubjekt. Utredningsmannen betecknar f ö på
ett ställe i betänkandet (s 121) föreningarna som "självägande juridiska
personen sui generis".

Den närmare innebörden av de berörda rättigheterna vore i och för sig
förtjänta av en betydligt noggrannare analys än vad utredningsmannen
presenterat. En sådan genomlysning torde emellertid kunna undvaras och
lagligheten av omdispositonen inte behöva ställas på sin spets om våra
förslag enligt nedan godtas. Den av oss godtagna bolagsbildningen
nödvändiggör ingalunda - som utredningsmannen tycks mena - en total
rasering av nuvarande organisation. Inte minst de skäl som motiverar, att
landshypoteksföreningama blir ägare till Landshypotek AB talar för att
ungefär motsvarande konstruktion används även för Stadshypotek AB.

De ändamål, som enligt utredningsmannen skall tillgodoses med den
av honom föreslagna stiftelsen, är dessutom alltför avlägsna från
Stadshypoteks affärsidé och inriktning för att kunna godtas. Vi tycker det
är självklart att det inom Stadshypotek ansamlade kapitalets avkastning
även fortsättningsvis skall komma låntagarna tillgodo, utredningsmannen
framhåller själv som någonting värt att bevara att Stadshypotek historiskt
sett kan "sägas ha verkat som en garant för prispressande konkurrens när
det gäller bostadskreditgivningen". En sådan uppgift låter sig inte väl
förenas med att någon del av avkastningen skulle anslås åt för lånerörel-
sen helt främmande ändamål.

På grund av vad här anförts motsätter vi oss bestämt den av utred-
ningsmannen föreslagna modellen för Stadshypoteks ombildning och
avstyrker alltså förslaget i angivna delar. I stället vill vi framlägga
förslag om en alternativ lösning enligt nedan. Förslaget är att betrakta
som ett principförslag. Vi kan sålunda tänka oss justeringar i vissa
detaljer, men grundläggande anser vi vara att den nya organisationen
vilar på decentralisering och regional låntagarförankring. Frågan om stöd

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

92

till forskning kan också diskuteras. Måhända kan det vara rimligt att
Kassan använder vinster för sådant ändamål, t ex inom områden med
anknytning till stadsbyggandet.

Vårt förslag

Vid stöder som förut sagts utredningsmannens förslag att ombilda
Stadshypotek till aktiebolag. I den organisatoriska toppen måste då finnas
ett holdingbolag som moderbolag till ett eller flera möjliga dotterbolag,
varav ett är Stadshypotek AB, som driver rörelse av i princip samma slag
som nuvarande Stadshypotek.

Holdingbolaget får enligt vårt förslag i utgångsläget som ägare Kassan
och de 20 föreningarna i proportion till deras egna kapital, dvs Kassan
till cirka 45 % och föreningarna till cirka 55 % av aktiekapitalet. Någon
reell förändring av Kassans eller föreningarnas status äger inte rum, men
deras enda funktion blir att äga och förvalta aktierna.

För att undvika gäldenärsbyte kvarstår Kassan som gäldenär gentemot
nuvarande innehavare av obligationer och certifikat, som då är säkerstäl-
lda av Kassans fordringar på Statshypotek AB, vilka i sin tur säkerställts
av låntagarnas hypotek samt av den statliga garantin. Nya krediter lämnas
av Stadshypotek AB. Någon statlig garanti erfordras icke för dessa nya
krediter.

Vid utformningen av vårt förslag har vi - i likhet med utredningsman-
nen - utgått från att ombildningen kan göras utan beskattning. Vår
bestämda uppfattning är också att den kan och skall genomföras på
frivillig väg. Detta åstadkommes genom avtal mellan berörda parter.

Kännetecknande för svensk hypoteksrörelse har sedan tillkomsten varit
ett reellt låntagarinflytande. Detta är en tillgång och en styrka. Inflytan-
det utövas såväl regionalt i föreningsstyrelserna som centralt i Kassa-
styrelsen. Detta inflytande reduceras i utredningsmannens förslag till att
avse tre av tolv ledamöter i stiftelsens styrelse. Detta rimmar illa med de
principer och historiska traditioner, som präglat uppbyggnaden av Kassan
och föreningarna, och upplevs som ett oskäligt ingrepp i vår företagskul-
tur, samtidigt som det innebär en försvagning av låntagarinflytandet, som
är helt oacceptabel.

Vi får därför på grund av vad här anförts hemställa
att vårt förslag i huvudsak lägges till grund för den kommande om-
bildningen av Stadshypotek,
och att departementet föranstaltar om erforderlig lagstiftning.

Uppsala läns stadshypoteksförening

Vi har haft tillgång till Konungariket Sveriges stadshypotekskassas
yttrande, liksom till det yttrande som gemensamt avgivits av de övriga
19 stadshypoteksföreningama. Vi instämmer i de allmänna grundprinciper
som anges i båda yttrandena. När det gäller Stadshypotek AB, är det
viktigt att åstadkomma en stark och slagkraftig framtida organisation. Vi
anser att detta bäst tillgodoses genom att alla föreningar fusioneras in i

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

93

Stadshypotekskassan, som initialt blir 100-procentig ägare av Prop. 1991/92:119
aktiekapitalet i Stadshypotek AB (modell A i Stadshypotekskassans Bilaga 2
yttrande).

Vi förutsätter att låntagarinflytandet bevaras, genom att
stadshypoteksforeningama ersätts med nya låntagarföreningar, vars
uppgifter är att utse ombud till Stadshypotekskassans ombudsstämma
samt föreslå kandidater till styrelserna inom Stadshypotek AB:s regionala
organisation.

Svenska Bankmannaförbundets centrala företagsklubb hos
stadshypotek

De generella riktlinjerna (kap 5.1) som dras upp i promemorian och som
bl a innebär en förändring av hypoteksinstitutens organisationsform, dvs
att Stadshypotek kommer att ombildas till aktiebolag ställer vi oss bakom.
Företagsklubben anser vidare att aktiebolagsformen bidrar till att skapa
konkurrensneutralitet och kommer att ge Stadshypotek möjlighet att agera
under samma lagar och på lika villkor som övriga aktörer på kapital-
marknaden. Detta betyder att Stadshypotek även på sikt förblir ett starkt,
oberoende och marknadsledande institut på bostadsfmansieringsområdet
till gagn för den kommande bostadsägargenerationen.

Från de anställdas synpunkt är sysselsättningsaspekten självklart av
central betydelse. Sysselsättningen måste garanteras för de anställda i
företaget och det kan endast ske under förutsättning att Stadshypotek
även i framtiden får bedriva sin verksamhet som ett självständigt
bostadsfinansieringsinstitut. Någon form av garanti för att
Stadshypoteksgruppen inte säljs till banker eller motsvarande institut
måste därför ges.

Beträffande själva ägarrollen är det, sett ur personalens synvinkel,
givetvis av största betydelse att de kommande ägarna har intresse av att
driva rörelsen vidare. Däremot anser vi inte att det ligger inom ramen för
vårt uppdrag att ta ställning till ägarbildens sammansättning.

Klubben ställer sig, när det gäller att skapa utdelningskrav på
Stadshypotek, inte främmande till att släppa in externa ägare. Detta
kommer automatiskt att medföra att kravet på avkastning och kontroll på
rörelsen uppfylls.

Vidare är det viktigt att hålla kvar det ursprungliga ändamålet och
syftet med Stadshypotek, dvs fastighetsägare skall ges möjlighet att kunna
få billiga lån. Traditionsmässigt innebär detta ett låntagarinflytande som
även fortsättningsvis bör bibehållas. Hur ett låntagarinflytande exakt skall
vara utformat vill vi inte ta ställning till nu mer än på den punkten att det
delvis bör ligga på lokal nivå.

Slutligen kan företagsklubben för sin del inte tillstyrka det av utred-
ningsmannen givna förslaget att den tänkta stiftelsen skall dela ut pengar
till olika forskningsändamål och som definitivt inte har någon anknytning
till den för Stadshypotek intressanta bostadssektorn. Förslaget kan inte
heller sett från personalens synpunkt betraktas som ett seriöst förslag.
Stadshypotek måste även i fortsättningen få klara syften och mål.

94

Finansbolagens Förening

Föreningen tillstyrker huvuddragen i den föreslagna reformen, som bör
genomföras så fort som möjligt. I vissa detaljer har föreningen dock en
annan uppfattning än utredningen. Sålunda är förenignen kritisk till
förslagen om att fondavsättningar gjorda före 1985 skall anses som
beskattade medel och ograverade få ingå i kapitalbasen, att beträffande
Stadshypotek ett holdingbolag inskjuts mellan stiftelsen och det rörelse-
drivande Stadshypotek AB med möjlighet att bedriva annan verksamhet
än bostadsfinansiering samt att kapitalavkastningskraven under en
obestämd tid ställs lägre än vad som i övrigt gäller på marknaden för
institut med motsvarande inriktning.

Att reserveringar gjorda före år 1985 med fullt belopp skall ingå i
kapitalbasen som primärt kapital strider mot principen om konkur-
rensneutralitet. Gällande skatteregler har medgivit att Stadshypotek länge
överfört obeskattade vinstmedel till eget kapital, vilket inte varit möjligt
för andra kreditinstitut. Stadshypotek har inte heller behövt betala
vinstdelningsskatt. En grundläggande princip för framtiden bör vara att
hypoteksbolagen i sin kapitalbas inte får medräkna större belopp än vad
som hade blivit fallet om de under gångna år haft samma regler som
övriga bostadsinstitut. När det gäller den tekniska lösningen av problemet
hänvisar förening till det särskilda yttrandet av experterna Engström m
fl.

När det gäller möjligheten för Stadshypotek att bedriva andra verksam-
heter än bostadsfinansiering under ett särskilt holdingbolag är det
förenignens uppfattning att detta är acceptabelt endast under förutsättning
att reglerna om kapitalförsöijning och kapitalbas samt Stadshypoteks
allmänna verksamhetsbetingelser i stort sett är jämställda med de
förhållanden som gäller för övriga institut på samma marknad. Så länge
skillnader föreligger, t ex i fråga om de äldre reserveringamas karaktär
eller om kostnaden för garantiförbindelser (endast 0,33% enligt kom-
mitténs förslag) föreligger inte tillräcklig konkurrenslikhet för att
Stadshypotek utan vidare skall få etablera sig utanför bostadssektorn.

Såvitt gäller öveigången till ett "marknadsmässigt" kapitalav-
kastningskrav för Stadshypoteks del, anser föreningen att kravet bör gälla
senast tre år efter det att lagstiftningen träder i kraft, i viss mån analogt
med vad som gäller för de kreditinstitut som fått ändrade kapitalkravsreg-
ler fr o m den 1 februari 1990. Övergångstiden går här ut den 31
december 1992.

Landsorganisationen i Sverige (LO)

Utredningens förslag rymmer två huvudlinjer.

Den ena är att fördyra kapitalkostnaden för hypoteksinstituten, dels
genom höjning av kapitaltäckningskraven och dels att vid bolagsbildning
införa externt kapitalavkastningskrav.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

95

Den andra huvudlinjen är att bl a ur skattesynpunkt jämställa hypo- Prop. 1991/92:119
teksinstituten med andra kreditinstitutioner.                               Bilaga 2

LO instämmer i den senare huvudlinjen men avstyrker bestämt den
förstnämnda.

Hypoteksinstituten bedriver sin nuvarande verksamhet utan externt krav
på avkastning. Det innebär att de har samma karaktär som t ex spar-
banker och konsumentkooperation. LO anser det vara av stort värde att
denna typ av verksamhetsform bevaras och utvecklas.

Ur konkurrens- och konsumentsynpunkt är poängen med dessa
verksamhetsformer att de har möjligheter att arbeta med lägre kapital-
kostnader än t ex aktiebolag där ett externt avkastningskrav är en
förutsättning för själva verksamhetsformen. I vissa fall verkar dock den
kooperativa verksamhetformen medföra andra nackdelar, som t ex högre
driftskostnader.

LOs bedömning är dock att hypotekskassoma hittills kunnat utnyttja
sina låga kapitalkostnader till konsumenternas bästa och att de därigenom
varit prispressande på marknaden.

Prispressen får givetvis inte åstadkommas genom att hypoteksinstituten
har t ex skattemässiga konkurrensfördelar i förhållande till andra
kreditinstitutioner. Det finns således all anledning att i be-
skattningshänseende införa samma regler för hypoteksinstituten som
gäller för aktiebolag. Konkurrensneutralitet bör också råda när det gäller
upplåningskostnadema.

Det finns däremot inget egenvärde i att genom att införa externa
avkastningskrav höja institutens kostnader. Vidare är en höjning av
kapitaltäckningskraven onödig och till förfång för en effektiv priskonkur-
rens. Införandet av sådana krav innebär givetvis att konsumenternas
kostnader för krediterna blir högre. Det är en utveckling som LO allmänt
sett ogillar.

I den utsträckning de visar sig vara effektiva ligger det däremot ett
egenvärde i att det finns olika typer av kreditinstitutioner som konkur-
rerar på marknaden. På en avreglerad kreditmarknad är det viktigt att
inte öar av kvarstående onödiga regler hindrar prispressande konkurrens.

Vissa verksamhetsformer, som kooperationen, sparbanker, osv, bedrivs
emellertid utan vinstkrav. Det är mycket viktigt att detta inte böljar
betraktas som någon form av otillbörlig konkurrens. I den utsträckning
denna typ av institutioner, under konkurrensneutrala former i övrigt,
vinner framgång på marknaden är det bara ett uttryck för att de arbetar
med lägre kostnader, t ex kapitalkostnader.

LO har visserligen tidigare, bl a i yttrandet över Reformering och
internationell anpassning av kapi tal täckningskravet i svenska kreditinstitut
(Fi Ds 1988:70), i princip accepterat att kapitaltäckningskraven bör
fästställas i en nivå som motsvarar internationell standard. Samtidigt
uttrycktes dock vissa farhågor om huruvida kapitaltäckningskravens nivå
enligt Cooke-reglema är den rätta.

LO kan inte se något egentligt skäl att via lagstiftning tvinga hypo-
teksinstituten att uppfylla Cooke-kommitténs kapitaltäckningskrav. Vilka

96

krav på kapitaltäckning instituten ska ha är de själva bäst skickade att
avgöra. Den fråga som LO numera ställer sig är om det överhuvudtaget
finns något skäl för staten att reglera kapitaltäckningen på den svenska
kreditmarknaden. Under alla förhållanden anser LO att det vore olyckligt
om hypoteksinstitutens kapitaltäckningskrav höjdes från 2 till 4 resp 8
procent.

Syftet med kapitaltäckning är att skydda allmänhetens inlåning till
kreditinstitut med oktroj. LO anser att ett sådant skydd kan åstadkommas
på annat sätt, förslagsvis genom att bankinspektionen åläggs att offentligt
varna allmänheten om banker eller andra bolag tenderar att missköta sin
kreditgivning. Den risk det innebär att bli föremål för en sådan offentlig
varning är med största sannolikhet ytterst självsanerande.

Sammanfattningsvis anser LO att hypoteksinstituten inte skall ombildas
till aktiebolag. Den konkurrensneutralitet som är nödvändig för en
effektiv, konkurrerande och avreglerad kreditmarknad måste åstad-
kommas på annat sätt än att i en välfungerande verksamhet utan vinstkrav
genom bolagsbildning införa externa avkastningskrav. Hypoteksinstitutens
kapi tal täckningkrav bör inte höjas. Inte minst mot bakgrund av att de
historiska kreditförlusterna för t ex Stadhypotek legat på 0,005 procent
verkar redan 2 procent vara en överdriven säkerhetsnivå. Allmänhetens
inlåning kan dessutom skyddas på annat sätt, t ex genom bankinspek-
tionen.

Tjänstemännens Centralorganisation

TCO tillstyrker förslagen om att ombilda de nuvarande tre hypo-
teksinstituten, Stadshypotek, Landshypotek och Skeppshypotek till
aktiebolag. TCO kan också tillstyrka de föreslagna sätten att utse
styrelserna i de nya bolagen. TCO vill understryka vikten av att de
fackliga organisationerna garanteras representation inte bara i de
kommande bolagens styrelser utan också i styrelsen för ett eventuellt
gemensamt holdingbolag med rättigheter att arbeta koncern fackligt.

Det är väsentligt att de ombildade instituten får en så likartad konkur-
renssituation som möjligt med övriga institut på samma marknad. De nya
instituten bör enligt TCOs mening dock ges en centraliserad
upplåningsfunktion och en utlåningsfunktion som är decentraliserad för
att maximera kunskapen om marknaden.

Beträffande avkastningskravet i det nya Stadshypotek AB så finns det
ingen självklar anledning att sätta detta lågt i ett inledningsskede
eftersominstitutet sedan längehar en upparbetad kundkrets och en
etablerad ställning på marknaden. TCO är av den uppfattningen att
externa ägare vid sidan av den föreslagna stiftelsen kommer att medföra
att avkastningskravet hålls uppe.

TCO förutsätter att omvandlingen av instituten till nya arbetsformer i
det praktiska arbetet kommer att ske i nära kontakt med de lokala
fackliga organisationerna.

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 119

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

97

Statens bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB

Yttrandet begränsas till frågor som gäller konkurrensneutraliteten på
bostadskreditmarknaden och den ägarroll som Stiftelsen
Stadshypotekskassan skall utöva.

Konkurrensneutralitet pä bostadskreditmarknaden

I yttrandet över kreditmarknadskomitténs slutbetänkande och förslag från
kapitaltäckningsgruppen för ett år sedan tog SBAB upp vissa frågor om
konkurrensneutraliteten på bostadskreditmarknaden.

SBAB anförde bl a att "Det är främst vid tillämpning av de nya
föreslagna kapitaltäckningsreglema som hypoteksinstitutionemas
historiska, skattemässigt sett mycket fördelaktiga fondavsättningar rubbar
förutsättningarna för konkurrensneutralitet på bostadskreditmarknaden i
Sverige"..."SBAB utgår från att den särskilda utredare för översyn av
lagstiftningen om hypoteksinstitut som regeringen tillkallat, ägnar dessa
frågor och deras samband med kapitaltäckningsreglema stor
uppmärksamhet".

Utredaren anser att Stadshypoteks fondavsättningar

t o m år 1984 bör kunna bibehålla sin ställning av beskattade medel trots
att de i praktiken har byggts upp med obeskattade medel. Det viktiga är
enligt utredarens mening att de olika instituten behandlas lika i framtiden.

Alla bankrepresentanter i utredningen har invändningar mot att de
obeskattade fondavsättningar som gjorts tom 1984 skall få beaktas fullt
ut vid beräkning av kapitalbasen enligt de nya kapitaltäckningsreglema.
I ett gemensamt särskilt yttrande föreslår bankrepresentantema att de
"övervärden" som finns i Stadshypotek till följd av de tidigare förmånliga
skattereglerna inte skall få inräknas i kapitalbasen.

SBAB ställer sig bakom detta förslag.

Stiftelsen Stadshypotekskassans ägarroll

Av stor betydelse för konkurrensneutraliteten är också att det ställs
marknadsmässiga krav på lönsamhet och avkastning på kapitalet i
Stadshypotek AB.

Också utredaren framhåller detta. Utredaren anser emellertid att "det
knappast kan komma ifråga att Stiftelsen Stadshypotekskassan inled-
ningsvis ställer så höga utdelningskrav att utvecklingen för Stadshypotek
AB försvåras. Tvärtom torde det vara rimligt att anta att utdel-
ningskraven under de inledande åren kommer att ställas ganska
försiktigt".

Utredaren anser vidare att ägaransvaret för Stadshypotek "inom
överskådlig framtid" bör förbli hos Stiftelsen, även om denna inte bör
vara bunden att delta i nyemissioner i Stadshypotek AB.

SBAB anser det vara närmast självklart att den föreslagna Stiftelsen
skall ha marknadsmässig avkastning. Ett lämpligt sätt att tillgodose detta

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

98

är att Stiftelsen inte ska vara tvungen att behålla aktiemajoriteten i
Stadshypotek AB. Stiftelsen bör således kunna avyttra sina aktier om den
finner alternativa placeringsmöjligheter mer lönsamma.

Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR

FAR avstår från att ta ställning till betänkandet i vad det avser kredit-
politiska förslag och inskränker sig till följande synpunkter.

I betänkandet föreslås inte att Stiftelsen Stadshypotekskassan skall vara
underkastad revision på annat sätt än att "styrelsen svarar för att intern
revision sker" (sid 234). Med tanke på stiftelsens stora förmögenhet,
knapphändiga placeringsreglemente och ställning som stor bidragsgivare
till forskningen finner FAR att minst en auktoriserad revisor bör
förordnas som extemrevisor.

FAR ifrågasätter också om det är rimligt att tänka sig att stifelsens
bokslut skall kunna överlämnas till regeringen så tidigt som 15 februari.

Boverket

Boverket begränsar sitt yttrande till de delar av förslaget som påverkar
förutsättningarna för bostadsfinansieringen, dvs. förslagen rörande
Stadshypotekskassan.

Från bostadsförsöijningssynpunkt är det väsentligt att den del av
kapitalmarknaden, som berör bostadsfinansieringen, fungerar effektivt
och till lägsta möjliga kostnad för låntagarna. Stadshypotekskassan har
under lång tid spelat en avgörande roll inom svensk bostadsfinansiering.
Det är enligt Boverkets mening angeläget att Stadshypotek i framtiden
ges förutsättningar att finnas kvar i en så slagkraftig form som möjligt,
så att konkurrensen och mångfalden på kreditmarknaden främjas. Något
som långsiktigt bidrar till att hålla räntorna nere.

Enligt Boverkets mening kan detta syfte främjas av att Stadshypotek
förblir en självständig och från staten oberoende part på kreditmarknaden
som konkurrerar på denna marknad på lika villkor med övriga kreditinsti-
tut. Härigenom uppstår också en tydlig skillnad mot SBAB, som är helägt
av staten. Boverket anser att det skulle vara olämpligt om omor-
ganisationen av Stadshypotek skulle få en sådan konstruktion att det för
någon av parterna Stadshypotek eller SBAB skulle kunna innebära att
deras särart förändrades.

Med denna utgångspunkt tillstyrker Boverket utredarens uppfattning att
hypoteksinstituten bör omvandlas till aktiebolag och finner konstruktionen
med en stiftelse som får ägarskapet till aktiekapitalet i det nybildade
aktiebolaget Stadshypotek som den mest tilltalande. Boverket vill dock
ifrågasätta huruvida den föreslagna konstruktionen för stiftelsen och
rollen för denna långsiktigt är den bästa.

Ett alternativ, som enligt Boverkets mening kunde övervägas, är att
begränsa den tid under vilken stiftelsen måste äga aktiekapitalet till en
övergångsperiod på exempelvis tio år. Efter denna tid skulle stiftelsen få
rätt att avyttra aktierna, om det då finns ekonomiska eller marknadsmäs-

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

99

siga skäl till detta. Därmed skapas förutsättningar för att kunna tillgodose Prop. 1991/92:119
eventuellt uppkommande behov av framtida omstrukturering av in- Bilaga 2
stitutionema på kreditmarknaden. En ovillkorlig bindning av aktierna till
stiftelsen för all framtid skulle försvåra en sådan förändring.

Utredningsmannen har vidare föreslagit att stiftelsen skall ha till syfte
att stödja vetenskaplig forskning, och att det ska finnas ett krav på årlig
utdelning till detta ändamål. Enligt Boverkets mening kan det, om den av
verket föreslagna övergångsperioden införs, övervägas att under denna
period inte ställa krav på utdelning.

Boverket anser slutligen att avkastningen från stiftelsen, från den
tidpunkt denna kan utdelas till vetenskapligt ändamål, i första hand bör
gå till byggnads- och bostadsforskning. Det är ju medel från denna sektor
som ursprungligen genererat den kapitalbildning som genom förslaget
överförs till stiftelsen.

HSB:s Riksförbund

Allmänna synpunkter

En förändring av hypoteksinstituten är nödvändig p g a de väsentligt
ändrade förutsättningar som nu efter avregleringama och en utveckling
i marknadsmässig riktning föreligger på den svenska kreditmarknaden.

HSB delar utredningens uppfattning att en särreglering och ett statligt
dominerande inflytande över hypoteksinstituten inte längre kan motiveras
då staten inte längre garanterar institutens upplåning eller bör av
konkurrensskäl ställa garantier och/eller statligt kapital till förfogande.

Vidare delar HSB utredningens uppfattning om att hypoteksinstituten
bör ges möjligheter att förstärka sina kapitalbaser för att klara den nya
lagstiftningens krav om högre kapitaltäckning.

HSB anser, i likhet med utredningen, att den största aktören på den
svenska bostadskreditmarknaden, Stadshypotek, bör finnas kvar som en
stark och självständig aktör och som en garant för prispressande
konkurrens. Stadshypotek bör ges möjligheter att effektivisera sin
organisation och konkurrera på lika villkor nationellt och internationellt.
Det är för HSB-rörelsen som stor låntagare viktigt med en självständig
och från bankerna oberoende aktör för att åstadkomma effektiv konkur-
rens, inte minst mot bakgrund av den nu fortgående koncentrationen.

Utredningens överväganden och förslag vad gäller Stadshypotekskassan
och stadshypoteksföreningarna

HSB instämmer i utredningens förslag:

- att Stadshypotek bör omvandlas till aktiebolag och därmed inordnas i

en lagstiftning som reglerar övriga likartade kreditinstitut,

- att ombildningen bör gå till så att kassan och föreningarna fusioneras.

Kassan övertar föreningarnas tillgångar och skulder och föreningarna
upplöses utan likvidation. Därefter överlåtes kassans rörelse med
undantag för obligationsskulden till ett för ändamålet bildat aktiebolag

100

mot att kassan erhåller aktierna i bolaget. Kassan ges ställning av en
stiftelse vars uppgift är att bibehålla aktieinnehavet för att säkra
stadshypoteks självständighet,

- att den statliga garantin/grundfonden kvarligger hos stiftelsen och
avtrappas i takt med att utelöpande obligationslån förfaller. Nya lån
utges av aktiebolaget,

- att Stadshypotek AB bör kunna nyemittera aktier till andra intressenter
än stiftelsen, bl a i syfte att kunna leva upp till ställda kapitaltäcknings-
krav.

HSB är kritisk till och avvisar utredningens förslag:

- att avkastningen på stiftelsens aktier i Stadshypotek AB inte bör
användas för återinvesteringar i stadshypotek utan istället användas för
att främja och understödja till Sverige anknuten forskning.

- att stiftelsens styrelse bör sättas samman på ett sätt som speglar dess
dubbla roll att dels långsiktigt förvalta sitt kapital och förankra ägandet
i Stadshypotek AB, dels fördela forskningsbidrag.

Motiv till HSB:s inställning

Kravet om marknadsmässiga avkastningskrav uppfylles av Stadshypotek
AB:s behov av att nyemittera aktier. Utan marknadsmässig avkastning
uppstår betydande problem att få avsättning för dessa aktier. Det finns
inga historiska eller sakliga skäl till att forskningen skall få del av dessa
medel. Utredningen hävdar att vare sig staten, medlemmarna eller
stadshypoteksforeningama kan resa anspråk på kapitalet. Att därifrån dra
konklusionen att forskningen skall få del av kapitalavkastningen och
inflytande över aktiekapitalet i Stadshypotek AB synes inte rimlig. Det
kan hävdas att låntagarna till icke ringa grad bidragit till uppbyggnaden
av det egna kapitalet i stadshypoteksrörelsen. Det är därför rimligt att
låntagarna ges inflytande över avkastningens användning.

Om stiftelsen finner att medlen bör återinvesteras i stadshypotek för att
ge möjlighet till ökad lånevolym för bostadsförsöijning och öka
räntekonkurrensen torde det vara ur såväl låntagarnas eget intresse som
för en god bostadsförsöijning.

Utredningens förslag till styrelse för stiftelsen bör avvisas utom i den
del som berör möjligheterna att tillskapa lokala ideella föreningar av
låntagare som ges viss representation i stiftelsens styrelse.

Då såväl staten som låntagarna kan anses ha bidragit till att bygga upp
Stadshypoteks egna kapital, bör såväl staten som lokala låntagarsammans-
lutningar och de centrala organisationer som organiserar huvudparten av
stadshypotekslåntagama ges representation i stiftelsens styrelse.

På detta sätt skapas garantier för att stadshypotek behåller sin ställning
som ett starkt oberoende institut på bostadskreditmarknaden.

Utredningen menar att någon form av decentraliserad utlåningsverk-
samhet bör finnas kvar även efter ombildningen. Utredningen pekar på
två alternativ; regionala dotterbolag och regionala kontor under
Stadshypotek AB. Utredningen tar ej ställning till alternativen utan anser
att detta är en fråga för Stadshypotek AB.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

101

HSB delar denna uppfattning. Som en av Stadshypoteks större låntagare
är det väsentliga för oss en effektiv och marknadsmässig kreditförmedlare
utan inbyggda trögheter.

Allmänna Pensionsfonden

Ombildningama av hypoteksinstitutionema förutsätter att dessa kan
behålla och utveckla sina ursprungliga huvudinriktningar. För fondstyrel-
serna framstår det som särskilt angeläget att Stadshypotekskassan kan
fortsätta att spela sin centrala roll från konkurrenssynpunkt på
bostadskreditmarknaden.

Det är för styrelserna angeläget att pröva det nya läget för
Stadshypotekskassans förpliktelser, eftersom detta berör AP-fondens
verksamhet. Av fondstyrelsernas tillgångar ultimo 1989 utgjorde kassans
obligationer inte mindre än 20 procent. Av kassans obligationsskuld låg
inte mindre än 34 procent i AP-fondema. AP-fondema berörs alltså i
högsta grad av de förändringar i kassans kontraktsförhållanden som
föreslås.

Utredningen har utgått ifrån att de statliga garantierna för kassans
utelöpande obligationer avvecklas endast i takt med att obligationslånen
förfäller till inlösen. Detta framstår för styrelserna som ett självskrivet
och absolut oundgängligt villkor för den förestående ombildningen. AP-
fondens köp av kassaobligationer har haft den statliga garantin som given
förutsättning. Genom garantin har kassaobligationema ur säkerhetssyn-
punkt ansetts som jämställda med statsobligationer. Kommittén har i sin
skrivning valt det olyckliga uttrycket att ingångna och garanterade
förbindelser, "bör utgå på oförändrade grunder" (sid 15). Detta villkor
är emellertid inte förhandlingsbart. Ordet "bör" skall därför utbytas mot
"måste" eller "kommer att".

Skrivningen i betänkandet förutsätter att långivarnas rättigheter inte
skall komma att påverkas av öveigången till ny kassaorganisation.
Övergången innebär utbyte av en gäldenär mot en annan och utbytet äger
rum utan borgenärernas samtycke. Kommitténs förslag innebär att
regering och riksdag prövar ombildningen av Stadshypotek och att därvid
även borgenärernas intressen kommer att bevakas. "Regeringen bör
således pröva att det formella bytet av gäldenär inte försämrar bor-
genärernas ställning. Avgörande vid en sådan prövning blir självfallet
vilken säkerhet som efter ombildningen finns för borgenärernas fordran",
(sid 135)

Styrelsen anser sig visserligen kunna förutsätta att säkerheten kommer
att vara densamma efter ombildningen som före och att bytet av låneford-
ringar på föreningarna och kassans egna fonder mot aktier i och
reversfordringar på Stadshypotek AB inte kommer att försämra bor-
genärernas ställning.

Styrelsen finner det inte desto mindre oacceptabelt att denna prövning
förutsättes kunna ske utan borgenärernas medverkan och godkännande.
Utredningsmannen är inte helt främmande för denna synpunkt, när han
föreslår att omvandlingen av Stadshypotek bör kungöras för att ge

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

102

borgenärernas tillfälle att lämna synpunkter på ombildningen (sid 137).
Han stannar dock på halva vägen genom att inte kräva något samtycke
från borgenärernas sida utan nöjer sig med hänvisning till regeringens
prövning.

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, SABO

SABO delar i stort utredningens bedömningar beträffande stadshypoteks
framtida rättsliga associationsformer och verksamhet. En ombildning av
stadshypotek bör genomföras enligt den modell som utredningen föreslår.
Lånerörelsen bör bedrivas i aktiebolagsform (Stadshypotek AB) och
ägandet av aktierna i Stadshypotek AB bör läggas i en stiftelse (Stiftelsen
Stadshypotek).

SABO finner inte att utredningen redovisat tillräckliga och övertygande
motiv till grund för de förslag som ges beträffande den ägande stiftelsens
ändamål och därmed avkastningen på stiftelsens kapital samt för hur
ägarinflytandet bör fördelas (styrelserepresentaion).

SABO avvisar utredningens förslag beträffande stiftelsens ändamål vad
avser att även ekonomiskt stödja vetenskaplig forskning.

SABO anser, i motsats till utredningen, att stiftelsen i första hand bör
ägna sig åt aktiv ekonomisk ägarförvaltning. Avkastning på stiftelsens
kapital bör användas i första hand för återinvesteringar i Stadshypotek
AB och inte till att främja allmän vetenskaplig forskning. I den mån
utrymme därefter finns bör dock stiftelsen vara oförhindrad att stödja
forskning och utveckling inom hypoteksorganisationens och dess
låntagares verksamhetsområde.

SABO anser att ägarinflytandet bör fördelas genom att stiftelsens
styrelse ges en stark låntagarrepresentation genom representativa
låntagarkollektiv.

SABO instämmer i utredningens förslag beträffande hantering av
nuvarande grundfond och statliga garantier. SABO instämmer i utred-
ningens förslag att Stadshypotek AB bör kunna nyemittera aktier till
andra intressenter än stiftelsen. Nyemission bör dock i första hand riktas
till stiftelsen och till låntagarna. Stiftelsen skall långsiktigt behålla
ägaransvaret och svara för en röstmajoritet.

SABO anser, liksom utredningen, att frågan om hur stadshypoteks
regionala utlåningsrörelse skall organiseras efter ombildningen är en
intern fråga för Stadshypotek AB, som i sista hand måste avgöras av
aktieägarna. All upplåning bör, som nu, ske centralt.

SABO förutsätter, liksom utredningen, att ombildningen sker utan
beskattning.

Allmänna synpunkter

Stadshypotek har under lång tid verkat på bostadskreditmarknaden och
vitaliserat denna med nya instrument. Stadshypotek har verkat som en
garant för prispressande konkurrens. Mycket av framgången har sin
grund i den styrka som låntagarinflytandet har inneburit genom en

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

103

traditionellt god regional förankring hos låntagarna.                      Prop. 1991/92:119

Staten har tillsammans med låntagarna svarat för uppbyggnaden av  Bilaga 2

Stadshypotek. Historiskt sett kan det hävdas att Stadshypotek av
samhällsintresse givits och spelat en särskild roll för att säkerställa
långsiktiga krediter för att tillgodose behovet av bostäder i en snabb
urbaniseringsprocess. Statens förpliktelser mot och engagemang i
Stadshypotek avtar dock successivt. I dag råder radikalt förändrade
förutsättningar på en avreglerad kreditmarknad med marknadsmässig
inriktning och med neutral och effektiv konkurrens som utgångspunkt. En
statlig styrning och ett dominerande statligt inflytande kan inte längre
motiveras.

Stadshypotek måste, för att främja förutsättningarna för en effektiv
prispressande konkurrens inom bostadsfinansieringen, utvecklas som en
stark och självständig aktör. Stadshypotek måste ges möjligheter till en
modem och effektiv oiganisation, som kan verka och utvecklas efter sin
egna förutsättningar och som kan konkurrera på lika villkor. Det är för
SABO-företagen som stora låntagare särskilt viktigt med en självständig
aktör, inte minst mot bakgrund av den nu pågående bankkoncentrationen.

Motiv

SABO är kritisk till och avvisar utredningens förslag på i huvudsak två
punkter, ägarfrågan och låntagarinflytandet. Vi menar bestämt, att
Stadshypoteks ackumulerande kapital skall bevaras. Utredningen hävdar,
att vare sig staten, medlemmarna att stadshypoteksforeningama kan resa
anspråk på del i Stadshypoteks förmögenhet. I den föreslagna ägarkon-
struktionen, med en ägande stiftelse, vilket vi tillstyrker, blir varken
nuvarande föreningsmedlemmar eller staten aktieägare som följd av själva
ombildningen. Därefter följande nyemissioner kan naturligtvis föra in nya
direktägare vid sidan av stiftelsen.

För att främja låntagarnas intressen och effektiviteten på kredit-
marknaden, samt för trovärdigheten hos genom nyemission tillkommande
aktieägare, måste stiftelsen självklart ges ett ändamål och en konstruktion
som innebär att den har ett intresse av en marknadsmässig avkastning på
sitt kapital. Enligt utredningens mening tillgodoses detta ändamål bäst om
avkastningen går till att ekonomiskt främja och understödja vetenskaplig
forskning.

SABO delar inte denna uppfattning. Avkastningen får inte ges bort till
vetenskaplig forskning med allmän inriktning fjärran från Stadshypoteks
verksamhetsområde. Trovärdigheten för långsiktig lönsamhet skulle enligt
vår mening knappast öka för att representanter för vetenskapliga och
kulturella institutioner kontrollerar och utövar ägarinflytande över
kapitalet. Kravet på marknadsmässig avkastning reses helt naturligt av
behovet av att kunna avsätta nyemitterade aktier. Utan marknadsmässig
avkastning uppstår betydande problem att få avsättning av dessa aktier.
Konkurrenskraften och effektiviteten bör vidare stärkas om stiftelsen
istället för att ge bort avkastningen aktivt återinvesterar denna i
Stadshypotek för att öka lånevolym och räntekonkurrens. Detta torde

104

ligga såväl i låntagarnas som statens intresse för en god Prop. 1991/92:119
bostadsförsöijning.                                                        Bilaga 2

SABOs uppfattning är också att Stadshypotek skall ha kvar en stark
regional låntagarförankring. Då låntagarna kan anses ha bidragit till att
bygga upp Stadshypotek, bör lokala låntagarsammanslutningar och de
centrala organisationer som organiserar huvudparten av
stadshypotekslåntagama ges ett betydande inflytande. Inflytandet i
Stadshypotek bör bevaras i väsentligen samma balans som idag. SABO
avvisar därför utredningens förslag till styrelsen för stiftelsen.

Kännetecknande för stadshypotek är och har varit låntagarinflytandet
både centralt och regionalt. Låntagaigrunden är ett särdrag och en
tillgång för en oberoende kapi tal marknadsaktör och bör bevaras som en
viktig del av Stadshypoteks företagskultur och förutsättningar.

Det regionala inflytandet kan tillgodoses på sätt som berörs i utred-
ningen, genom att på de nuvarande stadshypoteksföreningamas grund
bilda ideella föreningar. Dessa kan väl utgöra valkooperationer för
ombudsstämma för val av styrelserepresentation. Med hänsyn till den
ökade frihet som bolagsbildningen medför, kan dock inte dessa ideella
regionala låntagarföreningar tillsammans få ett majoritetsinflytande.

Frågan om hur stadshypoteks regionala utlåningsrörelse skall
oiganiseras efter ombildningen är en för Stadshypotek AB intern fråga,
som i sista hand måste avgöras av aktieägarna. All upplåning bör, som
nu, ske centralt.

Den decentraliserade utlåningsrörelsen är en stor styrka, som bör
bevaras, varvid olika alternativ kan komma ifråga. Regionala dotterbolag,
vars aktiekapital tecknas av Stadshypotek AB, som också svarar för
röstmajoriteten, är ett alternativ. Ett annat alternativ är att utlåningsrörel-
sen drivs av regionala bankkontor, som inte är självständiga juridiska
personer. Dessa bör då genom delegering ges en stor och bolagsliknande
självständighet. I praktiken kommer styrningen i båda alternativen att
utövas av Stadshypotek ABs styrelse och bli formellt sett lika omfettande.

Avgörande för val av regional oiganisationsform måste vara vikten av
ett fortsatt regionalt låntagarinflytande samt krav på en effektiv och
konkurrenskraftig oiganisation. Effekten av nya kapitaltäckningsregler
bör analyseras. Ett effektivt utnyttjande av kapitalet måste utgöra en
viktig grund vid valet av ny regional oiganisation.

Sammanfattningsvis delar SABO utredarens uppfettning om vikten av
en väl definierad ägare, med krav på avkastning och konkurrenskraft.
SABO-företagen, som tillsammans utgör Stadshypoteks största låntagare,
vill se Stadshypotek som en effektiv och oberoende kreditförmedlare, och
som en garant för god konkurrens.

Lantbrukarnas Riksförbund

LRF får sammanfattningsvis anföra följande:

- LRF instämmer i utredningens slutsats att de nya kapitaltäckningsreg-
lema för hypoteksinstituten innebär stora krav på oiganisationens
kapitalbas.

105

- LRF anser att utredningens förslag till bildande av ett aktiebolag för Prop. 1991/92:119
den samlade lånerörelsen kan vara en lämplig lösning på bl a kapitalprob- Bilaga 2

lemen. Utredningen brister emellertid i det avseendet, att alternativa
lösningar, t ex att pröva en kooperativ organisationsform, inte blivit
tillräckligt analyserade.

- LRF anser att utredningens förslag till ombildning av landshypoteks-
föreningama till ekonomiska föreningar, med huvudsaklig uppgift att
inneha och förvalta aktier i ett gemensamt ägt aktiebolag, kan ifrågasät-
tas. De föreslagna föreningarna kommer inte att bedriva verksamhet i
lagens mening och kan därför sannolikt inte registreras som ekonomiska
föreningar.

- LRF anser att utredningens förslag, att den i lag bestämda garanti
som staten mot avgift ställer för hypoteksinstitutens förbindelser, skall
slopas successivt, kommer att medföra en onödig fördyring av
upplåningen och därmed högre räntekostnader för lantbruket. Hållbara
motiv för att slopa denna garanti har inte presenterats och förslaget
avstyrks.

- LRF anser att det blivande bolagets namn bör vara Hypoteksbanken

AB. Motivet är att ge banken förutsättningar att konkurrera med
utländska bankinstitut.

- LRF protesterar mot att man i ännu en utredning åsidosätter den
kooperativa företagsformen som ett alternativ till aktiebolaget.

Riksbyggen

Allmänna utgångspunkter

l.Den betydelse som stadshypotek har haft och fortfarande, trots en
begränsande lagstiftning, har för bostadsfinansieringen i landet, kan
inte nog understrykas. De beslut som fattas om ett framtida
stadshypotek måste därför skapa de förutsättningar som är nödvändiga
för att stadshypotek kan bestå som ett starkt, fritt och oberoende
institut på samma villkor som konkurrenterna.

2.1 stadshypoteks verksamhet finns i dag ett avsevärt låntagarinflytande

såväl centralt som regionalt. Det är väsentligt att detta inflytande
garanteras även i fortsättningen samt att lånevolym och -frekvens
återspeglas i inflytandet.

3.Stadshypoteks samlade kapital och avkastning måste kunna disponeras

på ett sätt som stärker verksamheten. Beslut om framtida stadshypotek

får ej genom ex oönskade skatteeffekter leda till att kapitalet initialt
minskar. Beslut i framtida stadshypotek får heller ej leda till att
avkastning används på ett sätt som ej är förenligt med verksamhetens
inriktning. Om överskott uppstår som ej erfordras för verksamhetens
konsolidering bör dessa återgå till låntagarna.

Yttrande över utredningens förslag

1.1 princip anser vi att verksamhet skall kunna bedrivas i andra

106

associationsformer än aktiebolag utan att kravet på konkur-
rensneutralitet åsidosattes.

De skäl som hypoteksutredningen redovisat talar emellertid starkt för
en omvandling till aktiebolag och en inordning under den lagstiftning
som reglerar övriga institut. Vi instämmer därför i utredningens förslag
på den punkten.

2. Beträffande utredningens förslag innebärande fusion av kassan och
föreningarna följt av en upplösning av föreningarna, anser vi detta vara
en alltför långtgående omdaning såvida den inte kan genomföras med
föreningarnas stöd. Finns inte denna förutsättning förordar vi i stället
en lösning där kassan och föreningarna får aktier i det nya
stadshypoteksbolaget i förhållande till respektive juridisk persons
tillskjutna behållna förmögenhet.

3. Beträffande förslaget om styrelsens sammansättning anser vi att
låntagarinflytandet ej tillgodosetts på ett sätt som återspeglar
stadshypotekets traditioner. Vi kan därför inte biträda detta förslag.

4. Vi kan heller ej biträda förslaget att avkastning skall destineras till att
främja forskning. Utgångspunkten måste istället vara att avkastningen
återinvesteras i verksamheten.

Avslutningsvis delar vi utredningens uppfattning att överlåta åt framtida
Stadshypotek AB att åstadkomma en effektiv, slagkraftig oiganisation för
att möta marknadens krav.

Sveriges Fastighetsägareförbund

I betänkandet görs en översyn av hypoteksinstitutens organisation och
framtida ställning i den fria kreditmarknad som vuxit fram under senare
år. Utredningsmannen föreslår att den speciella lagstiftning som gäller för
de skilda hypoteksinstituten skall upphävas och att den ifrågavarande
låneverksamheten skall bedrivas i aktiebolagsform med i princip samma
regler som för övriga finansinstitut. Sveriges Fastighetsägareförbund
tillstyrker dessa förändringar.

En viktig fråga gäller hypoteksinstitutens rättsliga status och vem som
ska handha förvaltningen av verksamheten. Efter att ha redogjort för de
olika institutens förhistoria drar utredningen den slutsatsen att de
juridiska personer som ingår i Stadshypotek skall anses som självägande,
närmast av stiftelsekaraktär, medan låntagarna skall betraktas som
delägare till Landshypotek.

I enlighet härmed föreslås att låntagarna skall ha ett ägarinflytande över
Landshypotek och att de också skall tillerkännas den huvudsakliga
förvaltarrollen över dessa institut.

Beträffande Stadshypotek föreslås däremot att aktierna i det föreslagna
Stadshypotek AB skall ägas av en stiftelse som skall ha till ändamål att
främja vetenskaplig forskning. Låntagarnas inflytande över Stadshypotek
skall begränsas till viss styrelserepresentation i de ideella föreningar som
föreslås ingå i den nya organisationen. Eventuellt skall låntagarna medges
företrädesrätt att teckna nyemitterade aktier i Stadshypotek AB.

Fastighetsägareförbundet anser att den analys, som utredningen gjort

Prop. 1991/92:119

Bilaga 2

107

i fråga om Stadshypoteks rättsliga ställning, är klart bristfällig och därför Prop. 1991/92:119
bör omprövas.                                                      Bilaga 2

Utredningen har enligt förbundets uppfattning fäst alltför stor vikt vid
dessa uttalanden som gjorts vid 1909 års lagstiftning om
Stadshypotekskassan i stället för att se hur låneverksamheten faktiskt
bedrivs. Enligt det ursprungliga kommittéförslaget skulle bestämmelserna
för Stadshypotekskassan i allt väsentligt överensstämma med de som
gäller för hypoteksbanken. En reservant i kommittén pekade dock på att
detta kunde få vissa negativa effekter på den dåvarande utländska
lånemarknaden, varför man valde en något annorlunda lösning för
Stadshypotekskassan.

Enligt förbundets uppfattning förelåg inte någon saklig grund för att
behandla Stadshypotek och dess låntagare på annat sätt än Landshypo-
teksinstitutionen. I ändamålsbestämmelserna för
stadshypoteksforeningama betecknades också låntagarna som delägare.
Stadshypotek bör därför anses ha samma rättsliga status som Landshypo-
tek och till följd härav Stadshypoteks låntagare betraktas som ägare till
det kapital som byggts upp med lånemedel inom denna institution.

Oavsett hur det förhåller sig med Stadshypoteks rättsliga status så
gäller det att bevara hypotekets särart vad gäller bostadskreditgivningen.
Det torde vara oomtvistat att Stadshypotek utövar en viktig prispressande
funktion i denna viktiga kreditgivning, vilket kommer både fas-
tighetsägare och hyresgäster till godo. Enligt förbundets mening skulle
förslaget att låta en anonym stiftelse handha förvaltningen inverka
negativt på Stadshypoteks framtida möjligheter att spela en aktiv roll.
Förbundet anser därför att låntagarna under alla omständigheter bör
tillerkännas ett betydligt mer långtgående inflytande över Stadshypoteks
verksamhet än vad utredningen föreslagit.

108

Stadshypoteks omorganisation

(Förslag av lagmannen Anders Nordström på särskilt uppdrag av
regeringen)

Kontakter

Under mitt uppdrag har jag haft två sammanträden. Ett har hållits
tillsammans med Erik Åqvist (ordf i Stadshypotekskassan) och Lars
Wohlin (VD i Stadshypotekskassan) i Jönköping. Det andra har hållits i
Stockholm med följande personer: Per Lindblad (ordf i Stadshypotek
Skåne), Ragnar Forss (ordf Stadshypotek NorraSmåland-Gotland), Bo
Nilsson (ordf Stadshypotek Jämtland), Eskil Ferm (ordf Stadshypotek
Blekinge), Sune Johansson (ordf Stadshypotek Värmland) och Lars Collin
(VD Stadshypotek Stockholm).

Utöver dessa sammanträden har jag haft ett flertal telefonsamtal med
företrädare för Stadshypotek, därutöver har fackliga representanter
uppvaktat med skrivelse.

Allmänt

Av Stadshypotekskassans och flertalet av Stadshypoteksföreningamas
remissyttrande över betänkandet Hypoteksinstituten i framtiden (SOU
1989:103) framgår att kassan och föreningarna har en gemensam
grundsyn om hur en stark och slagkraftig framtida organisation skall
skapas. Emmellertid framgår också att kassans och föreningarnas syn
skiljer sig åt i några väsentliga avseenden. Diskussioner med företrädare
för kassan och föreningarna har haft sin utgångspunkt i dessa yttranden
(kassans modell A och föreningarnas modell B).

Kassan och föreningarna avvisar den av utredningsmannen Petri
föreslagna modellen för ombildning. Enighet råder dock om att övergå
till aktiebolagsformen som en etablerad ägarform. Enighet råder också
om att bl a följande förutsättningar skall var uppfyllda för en övergång
till ny ägar- och organisationsform.

* Stadshypotek skall alltjämt vara ett ifrån bankerna fristående institut

* Konkurrensneutralitet. Stadshypotek skall drivas under samma legala
förutsättningar som andra kreditaktiebolag

* Goda möjligheter skall finnas att klara såväl en nationell som inter-
nationell kokurrens

* Möjlighet skall ges att klara kapitaltäckning och extern kapitalan-
skaffning

* Samtidigt som den nya formen skall vara internationellt gångbar skall
man i denna kunna värna den lokala förankringen och låntagarinfly-
tandet.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 3

109

Stadshypoteksorganisationen skulle kunna se ut på följande sätt efter Prop. 1991/92:119
ombildningen till aktiebolag.                                              Bilaga 3

ÄGARE

STADSHYPOTEK HOLDING AB

STADSHYPOTEK AB MED
SYSTERBOLAG

Oenighetema mellan kassan och föreningarna består i

1. Vem skall vara ägare till holdingbolaget?

2. Hur skall Stadshypotek AB:s verksamhet oiganiseras?

Hur Stadshypotek AB:s verksamhet skall organiseras i en framtid blir
emellertid en fråga för styrelsen i holdingbolaget att besluta om.

Kassans linje

Modell A

1.  Alla föreningar fusioneras in i Kassan. Alla fonder samlas i Kassan.

2.  Föreningarna upphör.

3.  Utlåningen flyttas från Kassan till Stadshypotek AB (SHAB).

4.  Obligationsskulden ligger kvar i Kassan.

5.  Alla fonder som samlats i Kassan motsvarar aktiekapitalet i
Stadshypotek AB. Kassan är initial t 100%-ig ägare.

6.  I samband med övergången beslutas om nyemission för att få externa
ägare.

7.  Ideella föreningar (regionala låntagarforeningar) bildas med uppgift
att utse ombud till ombudsstämman.

8.  Styrelser

a) Kassan/stiftelsen: 7-9 ledamöter

6-7 utses av
ombudssstämman
Ordf + ev 1 ledamot
utses av staten

b) Stadshypotek Holding AB (SHHAB): liten och affärsinriktad

c) SHHAB: liten och affärsinriktad

110

Diskussionslösningar

Kassan visdhåller i stort sitt förslag enligt modell A. Kassan kan
emmellertid tänka sig ett visst statligt ägande. För att klara kapitaltäck-
ningskravet vid utgången av är 1992 och för att behålla Stadshypoteks
rating krävs en relativt stor nyemission i samband med ombildningen.
Nyemissionen bör rikta sig till Stadshypoteks låntagare. För att få in
detta kapital måste nyemissionen ske på förmånliga villkor.

Agarbilden skulle därmed kunna få t ex följande utseende

Låntagarna

40 %

Kassan

30 %

Staten

30 %

Prop. 1991/92:119

Bilaga 3

SHHAB

Ägarna skall ställa ett marknadsmässigt avkastningskrav på SHHAB.
Avkastningen på kassans aktiekapital fonderas i kassan att användas vid
andra nyemissioner. Kassans aktiekapital låses in. Efter 5-10 år avvecklas
kassan, då den nuvarande obligationsstocken inte längre finns kvar p g a
inlösen eller olika skuldskötselåtgärder.

Kassans sammanfattning och slutliga ställningstagande

Det är viktigt att Stadshypotek kan göra en stor nyemission när statens
garantifond för nyemitterade obligationer försvinner. Låntagarna i
Stadshypotek bör få företräde att teckna knappt 50% av aktierna på
förmånliga villkor. Stiftelsen "Kassan" skall finnas kvar under t ex en
femårsperiod och under denna tid äga återstoden av aktiekapitalet. Kassan
skyddar därmed Stadshypotek mot uppköp under omvandligs- och
uppbyggnadsprocessen. Efter denna övergångsperiod är Stadshypotek
väletablerat på börsen och har anpassat otganistionen till vad som krävs
för ett börsnoterat aktiebolag.

Staten skall efter 5 år kunna besluta om likvidering av Kassan och då
belsuta om att kapitalet skall tillfälla staten eller någon annat ändamål.

Föreningarnas linje

Modell B

Skillnader i förhållande till modell A:

1. Någon fusion mellan Kassan och föreningarna skall inte ägar rum.

2. Varje förening tillskjuter liksom Kassan sina tillgångar till SHAB i
utbyte mot aktier i bolaget.

111

3. Eftersom föreningarna förfogar över ca 5/9 av fondkapitalet kommer
föreningana att äga ca 55 % av SHHAB och Kassan 45 %.

4. Föreningana blir kvar som förvaltare av aktiekapitalet liksom Kassan,
som också behåller ombudsstämma på samma sätt som idag.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 3

Diskussionslösningar

Även om staten enligt föreningarna inte har någon äganderätt till
Stadshypotek har staten "hållit Stashypotek under armarna". En
samförståndslösning bör därför vara att staten kan gå in som delägare till
SHHAB.

Föreningana delar även tanken på en riktad nyemission till låntagarna.
Denna emisison, som bör ske på "mjuka" villkor, bör dock inte vara så
stor som Kassan förordar.

Föreningarna har då tänkt sig en ägarbild ungefärligen enligt följande:

Låntagarna

15 %

Föreningarna

55 %

Staten

30 %

SHHAB

Föreningarna har understrukit vikten av den lokala förankringen och ett
bestående långtagarinflytande. Härigenom skapas känselspröt ut på lokal
nivå. Lokalt kommer man att känna entusiasm och ansvar för verksam-
heten vilket inte minst i kristider är mycket väsentligt.

Förslag till lösning

Som Hypoteksutredningen slagit fäst bör den största aktören på en
svenska bostadskreditmarknaden, Stadshypotek, finnas kvar som en stark
och självständig aktör och som en garant for prispressande konkurrens.
Stadshypoteks verksamhet bör drivas i aktiebolagets form samt utan
särregler eller under andra förutsättningar än andra liknande institut på
marknaden. Ett marknadsmässigt avkastningskrav bör ställas på aktierna.
Självständigheten och därmed en oberoende ställning i förhållande till
bankerna är särskilt viktig för att åstadkomma en effektiv konkurrens på
en alltmer koncentrerad inhemsk marknad. Under de väsentligt ändrade
förutsättningar som efter avregleringama nu råder på den svenska
marknaden bör alltså Stadshypotek ges möljlighet att effektivisera sin
organisation och konkurrera på lika villkor med andra nationella och
internationella institut.

Under dessa förhållanden är det betydelsefullt att Stadshypotek vid en
övergång till aktiebolagsformen ges en stabil och tydlig ägarstruktur.

112

Denna bör också bestämmas så att Stadshypoteks självständiga ställning
värnas. Den skärpta kapitalkrävande verksamheten förutsätter dessutom
att möjlighet måste skapas till en effektiv riskkapitalanskaffning. I
ägarstrukturen bör inte byggas in några motsättningar så att t ex
nödvändiga förändrinar förhindras.

Vem kan då anses vara rättmätig ägare till det kapital som under lång
tid arbetats upp inom Stadshypotek? Efter att ha studerat olika förarbeten
mm finner jag att något entydigt svar på denna fråga inte kan ges. Klart
är emmellertid att såväl låntagarna som staten bidragit till att bygga upp
Stadshypoteks egna kapital.

Med detta konstaterande finner jag det mer angeläget att söka skapa en
ägarstruktur som bäst värnar Stadshypoteks framtida roll på kredit-
marknaden. Som jag nämnde har låntagarna till icke ringa grad bidragit
till uppbyggnaden av kapitalet. Föreningarna som låntagarnas företrädare
skulle därmed kunna anses vara rättmätiga ägare. Fråga är emellertid om
den kooperativa plattform som stadshypotekslagstiftningen bygger på
skall permanentas. Med hänsyn till att det kooperativa inslaget i
föreningarna - likt hypoteksutredningen påpekat - efter hand har tunnats
ut så att det numera i det närmaste är obefintligt anser jag att stad-
shypoteksföreningama bör upphöra. Låntagarna bör istället direkt bli
ägare till Stadshypotek. Detta sker på sätt som både kassan och förening-
arna förordat genom en nyemission till låntagarna. Genom en företrädes-
rätt att teckna cirka 40% av aktier till en kraftig substansutspädning ger
möjlighet för Stadshypotek att få in ett inte oväsentligt belopp samtidigt
som låntagarna därmed kan sägas ha fatt större delen av föreningarnas
kapital. Genom denna nyemission förstärks kapitalbasen och uppnås även
en mycket god spridning av aktiekapitalet; betydelsefulla effekter för bl a
Stadshypoteks rating och för Stadshypoteks framtida oberoende ställning.
Jag ser denna till låntagarna riktade nyemission som ett i flera avseende
betydelsefullt moment i ombildningsprocessen. Som ett ytterligare
argument mot ett föreningsinflytande får här tilläggas att det i vissa
avseenden kan råda ett motsatsförhållande mellan detta inflytande och det
direkta låntagarinflytandet.

Vid sidan av låntagarna bör även staten bli andelägare till förslagsvis
30% av aktiekapitalet.

Stadshypotek står inför en genomgripande omdaning med en ny
associations- och organisationsform, ändrade verksamhetsförutsättningar,
ett börsinträde m.m. Denna process förväntas ta ett antal år. Under detta
övergångsskede anser jag att återstoden (30%) av aktiekapitalet bör "låsas
in" och företrädas av stadshypoteksorganisationen. Syftet med detta är
att ge bättre garantier mot uppköp och förutsättningar för att konsolidera
och stabilisera Stadshypotek till vad som krävs för ett börsnoterat
aktiebolag.

Fråga är i vilken juridisk form detta ägande skall ligga. Eftersom
problem föreligger med såväl förenings- som stiftelseformen ligger det
närmast till hands att låta Kassan äga detta kapital. Den nuvarande

Prop. 1991/92:119

Bilaga 3

8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 119

113

lagstiftningen om att äga och förvalta kapitalet. Den gamla obligations-
stocken kan därmed ligga kvar i Kassan och något gäldenärsbyte behöver
inte ske.

Efter en tid av förslagsvis fem år - då den gamla obligationsstocken har
"värkt ut" - bör Kassan upphöra. Staten skall kunna fetta detta beslut och
samtidigt besluta att kapitalet skall tillfalla staten eller något annat
ändamål.

Ägarstrukturen skulle därmed få följande utseende och ombildningen
ske enligt följande:

Låntagarna

40 %

Kassan

30 %

Staten

30 %

Prop. 1991/92:119

Bilaga 3

Stadshypotek Hol-
ding AB

Stadshypotek AB

1. Alla föreningar fusioneras in i Kassan

2. Föreningarna upphör.

3. Kassans rörelse med undantag för obligationsskulden läggs över till
ett för ändamålet bildat aktiebolag.

4. Efter nyemission i aktiebolaget fördelas aktiekapitalet enligt ovan.

5. Kassan ges en uppgift att enbart äga och förvalta tilldelat aktiekapi-
tal.

6. Den statliga garantin ligger kvar i Kassan och trappas av i takt med
att utelöpande obligationslån förfeller.

7. Nya obligationslån emitteras av aktiebolaget.

8. Föreningarna som upphör bör dock ersättas med valkretsar som
utser ombud till Kassans ombudsstämma.

9. På aktiekapitalet skall ställas ett marknadsmässigt avkastningskrav.
Kassan bör efter avskattning kunna använda avkastningen till att delta i
nyemissionen i bolaget.

10. Efter en övergångstid på fem år upphör Kassan och därmed de
delar av stadshypotekslagstiftningen som bl a avreglerat Kassans
verksamhet.

11. Staten beslutar om fördelningen av Kassans kapital.

Nämnda förslag utgör endast en grov skiss till hur ombildningsproces-
sen skulle kunna ske. Flera ytterligare ställningstagande måste natur-
ligtvis göras, bl a vad avser olika skattefrågor vid ombildningen.

114

En ombildningsprocess som denna skapar helt naturligt en oro hos de
anställda i oiganisationen. Motsättningar och organisationsdiskussioner
inom Stadshypotek är självklart också negativa för verksamheten.

Med hänsyn till Stadshypoteks centrala roll på kreditmarknaden anser
jag det vara betydelsefullt att ombildningen går så snabbt och så
smärtfritt som möjligt. Förutsättningarna för ombildningen i form av
ändrad lagstiftning bör helst vara klar vid halvårsskiftet 1991. Under
andra hälften av 1991 bör verksamheten drivas vidare enligt nu gällande
lagstiftning samtidigt som förberedelser görs för bolagsbildning och
nyemission. Vid årsskiftet 1991/92 bör övergången till aktiebolag ske och
den ägarstruktur som ovan nämnts vara gällande.

Under andra halvåret 1991 krävs ett antal beslut om organisation och
nyemission i det nybildade aktiebolaget. Som interimsstyrelse i detta
bolag förordnas den styrelse som utgör Kassans styrelse.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 3

115

Sammanställning av remissyttrandena över lagmannen Nordströms förslag
beträffande Stadshypotek.

Remissinstanserna

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, stadshypoteksforeningama, fullmäktige i
Sveriges Riksbank, bankinspektionen och företagsklubbama - ombuden -
personalen vid stadshypoteksforeningama.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

Bakgrund

Frågan om Stadshypoteks framtid har tidigare utretts av Gunnar Petri.
Dennes betänkande sändes på en bred remissomgång. Kassastyrelsens
yttrande över detta betänkande kan till sina huvuddrag sammanfattas i
följande fem punkter.

1. Stadshypotek omvandlas till aktiebolag med ett holdingbolag i
toppen.

2. Kassan och föreningarna fusioneras.

3. Aktierna skall ägas av Kassan som ges status av en stiftelse. Denna
stiftelses ändamål är att förvalta aktierna i Stadshypotek och hantera
avvecklingen av den statliga garantifonden för den redan utelöpande
obligationsstocken.

4. Låntagarna får del av kapitalet genom möjlighet att nyteckna aktier
till en förmånlig kurs.

5. Kassastyrelsen tillsätts till 2/3 av en ombudsstämma som represen-
terar låntagarna och till 1/3 av staten. Härigenom skulle det framgent
finnas en återkoppling till ett historiskt kooperativt inslag i Stadshypotek.

Anders Nordströms förslag överensstämmer i väsentliga avseenden med
kassastyrelsens tidigare angivna uppfattningar. Det finns samtidigt också
viktiga skillnader. Det är framför allt i två avseenden som Nordströms
förslag skiljer sig från den modell som kassastyrelsen förordat.

För det första föreslår Nordström att såväl staten som långagama skall
få ett direkt ägande. Statens ägarandel föreslås bli 30 % och långaranas
ägande 40 % efter nyemission.

För det andra skall "stiftelsen" Kassan inte vara en permanent lösning
utan upphöra efter en övergångsperiod på fem år. Därmed skulle det
låntagarkooperativa inflytandet över aktiebolaget upphöra. Bolaget skull
efter fem på bli ett renodlat aktiemarknadsbolag.

Kassastyrelsen slog i sitt tidigare yttrande fäst att varken staten eller de
nuvarande långagama kunde göra något rättsligt grundat anspråk på det
kapital som genom åren ackumulerats i Stadshypotek. Därför föreslog
kassastyrelsen att kapitalet skulle läggas in i "stiftelsen" Kassan med ett
bevarat inflytande för låntagarna. Nordström har inte accepterat tanken
på tillskapandet av en permanent stiftelse utan annat ändamål än att
förvalta majoriteten av aktierna i Stadshypotek AB. Därför har han löst

Prop. 1991/92:119

Bilaga 4

116

ägarfrågan genom att ge en väsentlig del av kapitalet direkt till såväl
staten som låntagarna.

Givet att staten inte vill tillskapa stiftelser utan bestämda ändamål och
att man har förkastat Petris tanke att ge stiftelsen ett bestämt ändamål
återstår, som kassastyrelsen ser det, inte heller någon annan lösning än
efter den modell som Nordström förordar. På vissa punkter vill dock
kassastyrelsen modifiera och komplettera Nordströms förslag.

Ägarfördelningen

En central utgångspunkt för kassastyrelsens överväganden är att
Stadshypotek skall kunna bibehålla en oförändrat stark oberoende
ställning på kreditmarknaden även efter ombildningen. Eftersom det
framtida Stadshypotek AB skall driva sin upplåning utan stöd av den
statliga grundfonden måste det då kunna uppvisa en starkare egen
kapitalbas. Enligt de bedömningar som kunnat göras, bl a med hjälp av
investmentbanken J P Morgan, krävs en ökning med åtminstone ca 30 %
för att Stadshypotek AB skall komma upp i en kapitalstyrka i nivå med
företag som intenationellt bedöms tillhöra den mest kreditvärdiga
kategorin.

Kassastyrelsen delar alltså Nordströms uppfattning att en nyemission
är ett avgörande led i Stadshypoteks ombildning. Det befintliga justerade
egenkapitalet (JEK) i Kassan och föreningarna kan beräknas uppgå till
drygt 12 miljarder kronor vid utgången av 1991. En nyemission skulle
alltså behöva tillföra minst ca 3,6 miljarder kronor. Men om låntagarna
skall ställa upp med belopp i denna storleksordning som ett villkor för
att komma i åtnjutande av "sin" del i det historiska kapitalet är det enligt
styrelsens mening nödvändigt att tänka sig en viss justering av ägar-
andelarna i förhållande till den fördelning som skisserats i Nordströms
promemoria.

Konkret vill kassastyrelsen föreslå att statens 30-procentiga andel akall
beräknas på det befintliga kapitalet före en nyemission till låntagarna.
Låntagarna bör i utgångsläget anses ha rätt till en lika stor andel, medan
40 % alltså skall ligga kvar i Kassan. Därefter genomförs en nyemission
i vilken låntagarna tecknar aktier motsvarande 30 % ökning av JEK.
Genom detta skulle ägarfördelningen påverkas enligt följande.

Före nyemission              Efter nyemission

Prop. 1991/92:119

Bilaga 4

Staten

30 %

23,1 %

Kassan

40 %

30,8 %

Låntagarna

30 %

46,1 %

Summa

100 %

100,0 %

117

Emisionstidpunkt och emissionsvillkor

En nyemission till låntagarna kan inte som Nordström föreslår ske i
omedelbar anslutning till konverteringen 1 januari 1992. En nyemission
av den storleksordning som krävs måste förberedas mycket väl och torde
tidigast kunna ske hösten 1992 eller kanske hellre under 1993 när första
bokslutet för stadshypotek i aktiebolagsform föreligger. Det är den nya
bolagsstyrelsen som måste ta ansvar för det emissionsprospekt som krävs,
där bl a bolagets affärsinriktning och utdelningspolicy skall preciseras.

Låntagarna skall inte först få sina "gratisaktier" och därefter erbjudas
delta i en nyemission, utan aktierna skall i sin helhet erhållas först genom
deltagande i emissionen. Tekniskt kan kassastyrelsen se två olika
modeller för detta. Enligt den modellen skulle Kassan i utgångsläget
tilldelas även de 30 % av aktiekapitalet som är avsedda för låntagarna.
Vid den följande emissionen skulle sedan låntagarna få ett erbjudande av
Kassan om en gratisaktie för vaije ny aktie som de tecknar i
Stadshypotek AB. Prissättningen av själva kontantemissionen skulle inte
därutöver innebära någon substansrabatt. Vid full teckning från låntagar-
nas sida skulle därigenom just den fördelning uppkomma som ovan
angivits.

En fördel med den nu angivna uppläggningen är att den mycket
tydligt visar just hur låntagarna får del i det existerande kapitalet. Det
kan möjligen samtidigt vara ett problem, nämligen om arrangemanget
med en gratisaktie skulle komma att bedömas isolerat som en skatteplik-
tig gåva från Kassan till låntagarna. Det kan då vara att föredra att i
stället ta fästa på Anders Nordströms formulering om en emission som
innebär en kraftig substansutspädning. Det skulle betyda att den
ursprungliga apportemissionen från Kassans sida genomförs med kraftig
överkurs, så att en väsentlig del av bolagets kapital kommer att ligga i
reservfonden och inte i aktiekapitalet. Aktiekapitalet skulle i utgångsläget
fördelas mellan Kassan och staten i de proportioner om 4:3 som är
avsedda, dvs 57,1 % till Kassan och 42,9 % till staten. Nyemissionen till
låntagarna skulle sedan genomföras med en sådan substansrabatt att efter
emissionen den ägarfördelning uppstår som ovan angivits. Med ny-
emission om 3,6 miljarder kronor till pari innebär det att aktiekapitalet
före emissionen skulle behöva bestämmas till 4,2 miljarder kronor,
medan resten av det föreliggande beskattade kapitalet alltså skulle gå till
reservfonden.

Även andra synpunkter än de nu anförda kan påverka valet av teknisk
lösning för ombildningen och nyemissionen. Beskattningsfrågan är dock
mycket viktig och måste klarläggas i ett tidigt skede. Kassastyrelsen
finner att en förutsättning för en framgångsrik nyemission av den
storleksordning det här är fråga om är att den kan ske utan omedelbara
skattekonsekvenser för de låntagare som tecknar aktierna.

Kassastyrelsen vill betona att ovanstående resonemang om ägarandelar
och utspädning är schematiskt. Det går inte att i förväg ange exakt hur
stor del, av det ursprungliga kapitalet som slutligen kommer låntagarna
till del eftersom hänsyn måste tas vid utformningen av de slutliga

Prop. 1991/92:119

Bilaga 4

118

emissionsvillkoren till de aktuella förhållandena på aktiemarknaden. I
propositionen bör endast anges ett riktvärde. Även frågan om de exakta
villkoren för hur erbjudandet skall fördelas mellan låntagarna måste få
avgöras i anslutning till att emissionen äger rum. Det är också viktigt att
hålla möjligheten öppen att genomföra nyemissioner i flera etapper.

Aktiebolag behöver anskaffas 1991

Enligt kassastyrelsens mening är det nödvändigt att det bolag som efter
apportemissionen skall fortsätta Stadshypoteks rörelse har en juridisk
existens redan under hösten 1991; ett stiftande vid själva
ombildningstillfället är inte tillräckligt. Bland annat måste, enligt
styrelsens bedömning, bolaget i god tid ansöka om godkännande av en
bolagsordning som medför att det kan vara registrerat som kredit-
aktiebolag direkt från 1 januari 1992. Det är också en hel rad andra
formalia som måste vara avklarade i förväg för att inte stora praktiska
svårigheter skall uppstå i samband med överflyttande av rörelsen.

Det är därför nödvändigt att Kassan kan få tillstånd att stifta eller
förvärva ett aktiebolag att användas i detta syfte. Som hypoteksutred-
ningen ansett bör detta kunna ske redan genom ett medgivande från
regeringen enligt stadshypotekslagen 39 a §. Om en holdingsbolagsstruk-
tur skall etableras är det sannolikt också en fördel om både moder- och
dotterbolag kan anskaffas redan före årsskiftet eftersom detta ger
möjlighet till koncernbidrag med skattemässig verkan under 1992.

Konsekvenser av minskad förmögenhet i Kassan

Det är oklart i Nordströms förslag hur staten skall få sin andel av
aktierna i det nya bolaget. Enligt kassastyrelsens bedömning kan det å
ena sidan knappast komma i fråga att staten är delägare i bolaget redan
innan apportemissionen är genomförd, eftersom det då synes förligga risk
att bolaget skulle gåvobeskattas för en värdeöverföring som sker utan att
Kassan får fullt vederlag. Styrelsen finner å andra sidan att det inte är
lämpligt att vänta med att etablera statens andel till dess att emissionen
till låntagarna kan genomföras. I en eller annan form torde det därför
behöva bli fråga om att Kassan till staten omedelbart skall överlämna en
andel av de aktier som erhållits vid apportemissionen.

I och med att Kassan inte längre är 100-procentig ägare till det nya
bolaget har Kassans förmögenhetsmassa minskat i förhållnade till
Stdshypoteks totala fonder före ombildningen. Detta innebär i sin tur att
det kan hävdas att säkerheten för de befintliga obligationerna inte längre
är lika god som före transaktionen. Det kan därför bli aktuellt med någon
form av förstärkning av den statliga garantin för att motverka detta och
undvika att obligationsinnehavare kan resa berättigade anspråk på
omedelbar inlösen. Styrelsen vill särskilt erinra om att Kassans utländska
upplåning - enligt praxis på den internationella marknaden - har särskilda
bestämmelser i detta hänseende.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 4

119

Förlängd grundfondsgaranti under övergångstiden

Enligt såväl Petris som Nordströms förslag skall den statliga garantifon-
den ligga kvar i Kassan för den vid konverteringstillfället utgivna
obligationsstocken. Stadshypotek AB skall inte ha någon garantifond som
extra säkerhet för de av bolaget nyemitterade obligationerna.

Kassastyrelsen vill här understryka risken för att Stadshypoteks
obligationer kommer att få en lägre rating efter konverteringen under
intryck av den mycket ömtåliga situation i vilken svensk ekonomi
bifmner sig och förlustriskerna inom svenskt kreditväsen. De inter-
nationella finansmarknaderna har blivit extremt känsliga i nvarande läge,
där såväl det amerikanska som det japanska bankväsendet befinner sig i
ett kritiskt skede.

Stadshypotek har vid konverteringstillfället en mycket utsatt position.
Fusionsarbetet som behövs för att sammansmälta de hittills separata
organisationerna kan inte genomföras före konverteringen eftersom någon
fungerande bolagsstyrelse inte har tillträtt. Först den stora nyemissionen
kan vidare ge Stedshypotek en sådan ekonomisk styrka att Stadshypotek
kan försvara sin rating trots att den statliga garantifonden tas bort. Men
någon emission kan som framhållits inte vara fullt genomförd och
inbetald förrän under 1993.

Det vore enligt kassastyrelsens mening olyckligt om Stadshypotek
hamnar i en svacka som kan leda till sänkt rating och försvårad
upplåning under 1992 och 1993. Risken är uppenbar att det kan bli svårt
att över huvud taget ta sig tillbaka till en god rating annat än efter flera
år. Det är betydligt lättare att sänka en rating än att höja den.

Av dessa skäl anser kassastyrelsen att Stadshypotek under en över-
gångsperiod om kanske två år borde kunna få behålla det stöd som ligger
i en statlig garantifond som även avser de nyemitterade obligationerna.
En metod att praktiskt åstadkomma detta skulle kunna vara att Kassan får
fortsätta under ytterligare två år att emittera obligationer. Medlen som
därvid inflyter lånas sedan ut till Stadshypotek AB på exakt motsvarande
villkor. I sak skulle givetvis verksamheten handhas av bolaget, men
formellt skulle upplåningen ledas genom den kvarstående Kassan.

Kassastyrelsen vill här åter hänvisa till Anders Nordströms uttalande
om att nyemissionen till låntagarna är ett väsentligt led i Stadshypoteks
ombildning. Innan den är avslutad är ombildningen inte fullt genomförd
och fram till dess är det rimligt att det hittillsvarande stödet finns kvar.

Från konkurrensneutralitetssynpunkt är det också rimligt. SBAB
erhåller genom att det är statsägt samma rating som staten. Betydelsen
av ägarförhållandet framgår av den aktuella utvecklingen för
Nordbanken. Att banken får behålla sin rating under nuvarande omstän-
digheter beror enbart på att staten är majoritetsägare.

Vad beträffar de stora affärsbanksägda bostadsinstituten har de stöd
genom storbankernas obegränsade tillgång till dragningsmöjligheter i
riksbanken. Under nuvarande kritiska situation på de svenska och
internationella kreditmarknadema betyder automatiskt rätt till upplåning

Prop. 1991/92:119

Bilaga 4

120

i centralbanken ett mycket starkt stöd för framför allt de korta inter-
nationella upplåningsprogrammen, ett stöd som Stadshypotek saknar.

Den kvarstående stadshypotekskassan efter ombildningen

Kassastyrelsen anser vidare att Nordströms förslag att Kassan som
aktieägare skall avvecklas inom fem år bör ges en mjukare formulering.
Efter fem år kvarstår alltjämt över 75 miljarder kronor i gammal
obligationsupplåning för vilken det krävs en fortsatt statlig garanti. En
femårsgräns innebär också att aktiemarknaden måste räkna med att det
kommer ut stora volymer av Stadshypoteks aktier på merknaden inom
bara några få år. Detta kan allvarligt trycka aktiekursen och försvåra
nyemissionen. Av dessa skäl vill kassastyrelsen förorda ett mer allmänt
uttalande i propositionen att avsikten är att inom en t ex tioårsperiod
avveckla Kassan.

En ombildning av det slag som nu är aktuell från specialreglerad
juridisk person till aktiebolag har åtskilliga unika drag, där det inte utan
vidare kan härledas från allmänna principer hur olika frågor skall
behandlas. Kassastyrelsen vill särskilt framhålla vikten av att skat-
tefrågorna ges en entydig lösning så att inga oväntade överraskningar
dyker upp i efterhand. Fusionen mellan kassan och föreningarna måste
kunna ske utan att utlösa beskattning, de obeskattade reserverna i Kassan
måste kunna få överföras till det nya bolaget, överföringen av rörelsen
till aktiebolagsform måste få ske utan krav på stämpelskatt, omsättnings-
skatt kan inte behöva erläggas för en eventuell överlåtelse av aktier från
kassan till staten, osv.

Kassastyrelsen instämmer i Nordströms bedömning att Kassan så länge
den kvarstår efter ombildningen bör vara reglerad genom en förenklad
stadshypotekslag. Kassan bör emellertid då inte längre ses som ett
finansföretag, utan som en passiv aktieägare. Det är angeläget att Kassan
inte lagligen under övergångstiden fram till dess att nyemissionen kunnat
genomföras skall ses som ett moderföretag i en finanskoncem, utan att
det redan från början verkligen är Stadshypotek Holding AB som är
modem och upprättar koncernredovisningen. En annan ordning skulle
säkerligen vålla stora praktiska svårigheter, inte minst när det gäller att
internationellt förklara ombildningens innebörd.

Kassastyrelsen föreslår avslutningsvis

dels att lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1992,

dels att äldre bestämmelser skall, i den mån det erfordras, alltjämt äga
tillämpning till dess föreningsstämmor och ombudsstämma ägt rum efter
verksamhetsåret 1991,

dels att, redan från det författningen utkommit av trycket, de åtgärder
skall få vidtagas som erfordras för tillämpning efter ikraftträdandet med
avseende på fusion, bolagsbildning, beslutsorgan, personalrekrytering etc.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 4

121

Stadshypoteksforeningama

Bakgrund

Genom beslut 1990-11-08 har regeringen uppdragti åt Nordström att
genom överläggningar med stadshypoteksoiganisationen (Stadshypotek)
för regeringens räkning skyndsamt undersöka hur verksamheten på
området kan utvecklas i framtiden. Nordström har i en promemoria 1990-
12-14 lagt fram ett förslag till lösning avseende främst Stadshypoteks
framtida ägarstruktur.

Grundläggande principer och värderingar

Inom stadshypoteksorganisationen råder enighet om vissa väsentliga
synpunkter på Stadshypoteks framtida roll och verksamhet. I allt
väsentligt stämmer dessa synpunkter också med vad som anförts i
betänkandet SOU 1989:103 "Hypoteksinstituten i framtiden" och i de
olika remissyttrandena över detta. Även Nordström förefaller instämma
häri. Följande grundprincip torde därför ligga fäst.

1. Stadshypotek skall förbli ett starkt, självständigt och oberoende
kreditinstitut, som arbetar under affärsmässiga former i fri kokurrens
med marknadens övriga aktörer såsom banker och andra kredit-
marknadsföretag.

2. Stadshypotek skall ha en stabil och tydlig ägarform.

3. Stadshypotek skall ha kvar en stark regional låntagarförankring samt
liksom hittills ha stora förutsättningar att arbeta aktivt inom de regioner
där föreningarna verkar.

4. Stadshypotek skall arbeta i samma miljö - både nationellt och
internationellt - som med Stadshypotek konkurrerande företag samt
åtnjuta samma rörelsefrihet och lyda under samma regler ( t ex skatte-
och kapitaltäckningsregler) som dessa.

5. Verksamheten skall drivas i aktiebolagsform.

6. Stadshypoteks framtida oiganisation skall liksom hittills bygga på
omfattande decentralisering och delegering av befogenheter och ansvar.

Stadshypoteksföreningamas linje

Stadshypoteksforeningama har genomgående hävdat att Stadshypotek
måste ha en ägarstruktur som är ändamålsenlig och att ägarna måste
aktivt kunna verka för att Stadshypoteks möjligheter tillvaratas på bästa
sätt. En sådan ordning bör befästas redan från böljan.

Vi menar att Stadshypotek bör ägas av många. Sålunda ser vi gärna att
våra kunder - låntagare såväl som köpare av våra obligationer - blir
aktieägare direkt i Stadshypotek och att detta kan ske på för aktietecknar-
na gynnsamma villkor. Särskilt viktigt är det att åstadkomma ett starkt
låntagarinflytande.

För att underlätta en lösning är vi beredda att låta staten gå in som
ägare till en mindre del. Men vi anser mycket bestämt att dagens

Prop. 1991/92:119

Bilaga 4

122

stadshypoteksföreningar i fortsättningen liksom för närvarande tillsam-
mans bör ha det största inflytandet. De bör alltså vara huvudägare.

Inom föreningarna finns och har alltid funnits ett mycket starkt
personligt engagemang för Stadshypoteks verksamhet. Ingen har bättre
erfarenhet eller är bättre skickad än föreningarnas förtroendemän och
tjänstemän att arbeta med de frågor eller ta itu med de utmaningar som
vi alla vet att de närmaste åren har i beredskap åt oss. Här gäller i
mycket hög grad att ta vara på och utnyttja de regionala representanter-
nas entusiasm och vilja att ta ansvar för verksamheten och för
Stadshypoteks framtida roll på kreditmarknaden. Den positiva andan är
natuligtvis beroende av på vad sätt den tilltänkta reformen gonomförs.
Inom föreningarna finns stor kompetens, stor erfarenhet och viktig
kännedom om lokala förhållanden samlad i ett finmaskigt kontaktnät
omfattande bl a organisationer på byggnadsområdet, också representerade
inom föreningsstyrelserna. Den regionala förankringen enligt gällande
ordning är sålunda en viktig del av institutionens särart.

Närmare om fördelar med decentralisering

Stadshypotek har en betydande roll som befrämjare av lokal konkurrens.
Regionalpolitiskt är det också av stort värde med starka hypoteksföre-
ningar. En markerad, betrodd position för föreningarna bidrar till en
bättre ställning i förhållande till lokala myndigheter och potentiella
låntagare. Av oss förespråkad regional förankring medför dessutom ett
förstärkt ansvarsmedvetande hos föreningarnas personal och främjar en
sund kreditutveckling inom föreningarnas område. Särskilt inom
fastighetsbranschen visar den senaste tidens händelser vådan av att
kreditbeslut inte är rotfasta i orten eller regionen.

Ökad centralisering av hypoteksinstitutionen framstår som både
obefogad och ofördelaktig från snart sagt alla synpunkter. En sådan
ordning innebär risk för utarmning av hela oiganisationen och står i strid
med rådande allmänna strävande till decentralisering.

Föreningarnas linje ger bättre garanti för den önskvärda regionala
förankringen än Nordströms modell.

Frivillighet, inte tvång

Med det sagda har föreningarna i princip godtagit den tilltänkta refor-
men, inklusive en viss ägarroll för staten, men motsatt sig att före-
ningarna upphör. Det valkretsstystem Nordström föreslår tillgodoser inte
det krav han själv ställt upp i femte stjärnsatsen på sid 2 i sin promemo-
ria om att organisationen skall "kunna värna den lokala förankringen och
låntagarinflytandet". Ett genomförande av hans förslag i denna del skulle
innebära att den kompetens, den erfarenhet och det kontaktnät som
föreningarna nu representerar skulle äventyras.

Nordström anser det "betydelsefullt att ombildningen går så snabbt och
så smärtfritt som möjligt". Detta är naturligtvis riktigt. Emellertid synes
han räkna med att reformen skall kunna ske tvångsmässigt, något som

Prop. 1991/92:119

Bilaga 4

123

vore oförenligt med intresset av att vinna förståelse för den och förankra
den hos alla berörda. Det är också svårt att se att det från någon sida
skulle kunna anses ovillkorligen nödvändigt för en god lösning att
föreningarna helt avskaffas.

Härtill kommer den juridiska frågan om äganderätten till Stadshypoteks
förmögenhetsmassa. Nordström anser att "något entydigt svar på denna
fråga inte kan ges" men framhåller att "såväl låntagarna som staten
bidragit till att bygga upp Stadshypoteks eget kapital". Gunnar Petri fann
för sin del inte att "staten", vare sig på rättslig grund eller skälighets-
grund kan resa direkt anspråk på del i det aktiekapital som uppstår vid
en aktiebolagsbildning". Han betraktade föreningarna som "självägande
juridiska personer sui generis". Föreningarna hävdar för sin del att det
finns starkt fog för tanken att föreningarna och/eller löntagarna har rätt
till det kapital som de nuvarande föreningarna och deras föregångare
(vissa på privat initiativ bildande hypoteksföreningar från tiden före 1909
lär har uppgått i den då upprättade stadshypoteksinstitutionen) byggt upp
under ett hundratal år.

Det är alltså av flera skäl angeläget att söka nå en samförståndslösning.
Från juridisk synpunkt skulle det vara anmärkningsvärt om staten skulle
försöka att ensidigt driva igenom reformen på ett sätt som strider mot
föreningarnas ( och de till föreningarna knutna, för institutionen
betydelsefulla organisationernas) vilja. Ett sådant förfärande skulle stå i
strid med principen om egendomsskydd enligt 2 kap. 18 § regeringsfor-
men. Det kan här erinras om att enligt (av Kungl. Maj:t "med riksdagen"
utfärdande) 38 a § (SFS 1974:808) förordningen om stadshypotekskassan
och om stadshypoteksföreningar tillstånd till verkställande av fusionsavtal
- mellan två föreningar - får meddelas endast om förslag till avtalet
godkänts av den överlåtande föreningens stämma. Detta bör ananlogivis
tillämpas vid fusion mellan Kassan och förening.

Övergångsskedet

Vi delar Nordströms uppfattning att det är viktigt att under det
övergångsskede som förestår - säg cirka fem år - en stor del av
Stadshypoteks kapital kan låsas in som skydd mot uppköpsförsök eller
oroligheter inom ägarkretsen. Men att denna inlåsning görs tidsbestämd
och att staten därefter skall kunna besluta över fördelningen av större
delen av stadshypoteks kapital - i Nordströms exempel totalt 60 % -
anser vi uteslutet. Agarfrågan måste i stället lösas nu och inte blott
temporärt. Angivet syfte når man bäst genom att inlåsningen sker hos
föreningarna (förenade genom konsortialavtal).

Morgondagens föreningar

Morgondagens föreningar skall inte ha något inflytande på Stadshypoteks
dagliga verksamhet. De skall i stället uppträda som ägare av
Stadshypotek och axla det ansvar som detta för med sig.

Det motsatsförhållande som enligt Nordström kan råda mellan

Prop. 1991/92:119

Bilaga 4

124

föreningarnas inflytande och låntagarnas direkta inflytande som
aktieägare i Stadshypotek är inte något skadligt utan ett konstruktivt mot-
satsförhållande. Föreningarna förutsätts styras av personer med stor
integritet samt kunskaper och erfarenhet från Stadshypoteks verksam-
hetsområde.

Vår konstruktion av ägandet av Stadshypotek ger en ägarmässig
mångfald samtidigt som man får en sammanhållen ägarkonstellation med
bästa möjlighet att värna om Stadshypotek. Ägandet sprids på detta sätt
också lokalt och regionalt över hela landet.

Teknik för övergång

l. Kassans rörelse med undantag för obligationsskulden läggs över till ett
nybildat bolag, Stadshypotek Holding AB, som garanterar obligations-
skulden.

2. Föreningarna säljer sina verksamheter till holdingbolaget mot
betalning i aktier.

3. Efter nyemission i holdingbolaget fördelas aktiekapitalet mellan
föreningarna (huvudägama, se ovan), låntagarna och staten (till en
mindre del, se ovan).

4. Föreningarna får som uppgift att äga och förvalta tilldelat aktiekapi-
tal.

5. Den statliga garantin ligger kvar i Kassan och trappas ner i takt med
att utelöpande obligationslån förfaller.

6. Nya obligationslån emitteras av holdingbolaget (utan statsgaranti).

7. Hypoteksrörelsen överlåtes av holdingbolaget på dotterbolaget
Stadshypotek AB.

8. På kapitalet i holdingkoncemen skall ställas marknadsmässiga
avkastningskrav. Aktieutdelningarna till föreningarna skall användas för
deltagande i framtida nyemissioner i holdingbolaget.

9. Sedan Kassans obligationsskuld slutbetalts upphör Kassan.

Styrelse, organisation och ledning

Styrelsen i holdingbolaget utses på vanligt sätt av aktieägarna på
bolagsstämman. Styrelsen bör betstå av nio ledamöter. Ordföranden väljs
inom styrelsen. Valet av ordförande skall godkännas av regeringen.

Styrelsens första uppgift blir att ta itu med frågorna om Stadshypoteks
framtida organisationsstruktur, utseende av koncern- och bolagsledningar

m. m.

Det är bråttom

Som Nordström framhållit är det angeläget att ombildningen nu går så
snabbt som möjligt. Föra att initiera olika utredningar och fatta ett antal
beslut om organisationen av nya Stadshypotek är det därför nödvändigt
att en interimsstyrelse i holdingbolaget snarast tillsätts. Denna styrelse
bör bestå av nio personer och kan utses sålunda att regeringen utser tre

Prop. 1991/92:119

Bilaga 4

125

ledamöter jämte suppleanter och en ombudsstämma utser sex ledamöter Prop. 1991/92:119
jämte suppleanter. Till interimsstyrelse bör alltså inte automatiskt Bilaga 4
"förordnas" den nuvarande kassastyrelsen. Interimsstyrelsen utser inom
sig ordförande och vice ordförande vilka skall godkännas av regeringen.

Frivillighet grundad på överenskommelser

Inom föreningarna är vi övertygad om att vårt förslag till lösning har alla
utsikter att positivt bidra till Stadshypoteks omdaning till ett modernt och
konkurrenskraftig kreditinstitut. Vår uppläggning bygger också på
principen om frivillighetens väg där alla väsentliga beslut grundas på
överenskommelser under iakttagande av största rättfärdighet. Utan
frivillighet nås ingen god reform.

Fullmäktige i Sveriges riksbank

Vid remissbehandlingen av hypoteksutredningens betänkande (SOU
1989:103) kunde fullmäktige i riksbanken tillstyrka huvuddragen i
förslagen till ombildning och omorganisation (Se remissyttrande
1990-03-05). Den analys utredningen presenterat beträffande hypo-
teksinstitutionemas juridiska status låg då till grund för fullmäktiges
ställningstagande till hur ägarfrågoma borde lösas vid ombildningen till
aktiebolag. Förslaget att förse den nya bolagsbildningen, Stadshypotek
AB, med en ägare i stiftelsens form tillstyrktes efter smärre modifie-
ringar.

Fullmäktige underströk härvid vissa grundläggande principer och krav.
Fullmäktige framhöll vikten av att bibehålla och utveckla Stadshypo-
teksorganisationen som oberoende aktör och konkurrent till de större
bankkoncemema på bostadsfinansieringens område. Ombildningen till
stiftelse skulle innebära att ägarfrågan fick en lösning som nära anknyter
till de förhållanden som hittills gällt för oiganisationen. Bolagiseringen
och tillskapandet av Stadshypotek AB skulle öppna möjligheter för extern
försörjning av riskkapital och för en spridd ägarbild.

Fullmäktige har alltså inget att erinra mot en genomgripande ombild-
ning av den nuvarande Stadshypoteksorganisationen innefattande både
byte av associationsform och introduktion av en ny ägarstruktur. Ett
nödvändigt villkor för fortlevnad och utveckling är att Stadshypotek de
närmaste åren kan attrahera nytt ägarkapital till rörelsen. Olika
intressenter bör därför enligt fullmäktiges uppfattning erbjudas att satsa
riskvilligt kapital på marknadsmässiga villkor. Detta kan ske genom
riktade nyemissioner till såväl låntagare som till olika externa intressenter
på marknaden i anslutning till den planerade bolagiseringen.

Som framgått ser fullmäktige stiftelseformen som ett möjligt alternativ
för Stadshypotekskassans ombildning. Kassan övergår därmed från att
vara ett rörelsedrivande bostadsinstitut till att var ägare och förvaltare av
ett motsvarande bolag. En sådan lösning förutsätter dock att huvudinrikt-
ningen för den framtida förvaltningen tydligt kan läggas fäst. Fullmäktige
har i remissvaret på hypotektsutredningen tillstyrkt förslag om ändamåls-

126

inriktning och stadgar som skulle möjliggöra en fortsatt stark och
självständig ställnig och en nära anknytning till bostadskreditmarknaden.
Förutsättningarna för en lösning efter stiftelsemodell bör självfallet
prövas noga. Fullmäktige är väl medvetna om att ägarkonstruktioner av
detta slag är förknippade med problem, vilket också antyds i den nu
akutella promemorian. Det kan t.ex. vara svårt att formulera ett
tillräckligt klart och avgränsat ändamål för stiftelsen ifråga. Möjlighe-
terna till framtida ingrepp och anpassningar blir vidare starkt begränsade
om en stiftelsebildning genomförs.

Ett alternativ till den formella stiftelsebildningen kan därför vara att,
som utredningsmannen föreslår, tills vidare behålla Stadshypotekskassan
som en offentlig institution, reglerad i en särskild författning. Lagstift-
ningen skulle därmed ändras så att Stadshypotekskassan får
ägarfunktionen som sin enda uppgift d.v.s. att äga och förvalta de aktier
som uppkommer när rörelsen överförs till aktiebolag. De regionala
föreningarna föreslås samtidigt fusioneras in i Stadshypotekskassan för
att upphöra. Lagstiftningen upptar i stället bestämmelser om en regional
organisation med valkretsar för att utse ombud till kassans stämma.
Härigenom kan en inflytandestruktur som liknar dagens upprätthållas.
Samtidigt öppnas som tidigare framgått en ny kanal för låntagareinflytan-
de genom direktägandet av aktier i Stadshypotek AB.

Fullmäktige har inget att erinra mot att delar av ägandet i Stadshypotek
AB organiseras i den juridiska form som här angivits. Stadshypotekskas-
san upphör därmed att vara en rörelsedrivande institution och övegår helt
till rollen som aktieägare. Fullmäktige delar utredningsmannens
uppfattning att ombildningsarbetet bör komma igång så snabbt som
möjligt och ser mot denna bakgrund vissa fördelar med att förlänga och
anpassa gällande hypotekslagstiftning på detta sätt.

Det är också angeläget att planerna på ett breddat ägande i
Stadshypoteks bolagsbildning och en börsintroduktion relativt snabbt kan
förverkligas. En ändrad hypotekslagstiftning skulle kunna gälla från
årsskiftet 1991/92 och en bredare ägarstruktur för den rörelsedrivande
verksamheten skulle av allt att döma kunna etableras mot slutet av 1992
eller böijan av 1993.

Utredningsmannen föreslår att staten inträder i rollen som delägare vid
själva tillskapandet av Stadshypotek AB. Staten kommer då i åtnjutande
av en del av det historiskt upparbetade kapitalet. Låntagarna inträder
först i och med en riktad nyemission men får även de sin del av kapitalet
eftersom aktierna enligt förslaget bjuds ut med en betydande
substansrabatt. I promemorian hänvisar utredningsmannen till att såväl
staten som löntagarna bidgragit till den historiska kapitaluppbyggnaden
i stadshypoteksorganistionen och aigumenteringen utmynnar i förslaget
om en ägarfördelning mellan dessa båda, med Stadshypotekskassan som
tredje part.

Om man jämför dessa överväganden med den tidigare presenterade
hypoteksutredningens bedömningar framgår klara skillnader. Enligt
hypoteksutredningens analys av gällande lagstiftning och dess förarbeten
föreligger principiella hinder för staten eller medlemskretsen (via

Prop. 1991/92:119

Bilaga 4

127

föreningarna) att göra anspråk på det kapital som uppkommer vid en
bolagisering. Det fäller emellertid på statsmakterna att ta ansvar för i
vilka former det samlade kapitalet skall förvaltas. Fullmäktige kan
konstatera att de olika utredningsunderlag som arbetats fram beträffande
stadshypoteksorganisationens rättsliga status ger utrymme för skilda
slutsatser om vem eller vilka som kan anses vara "rättmätiga ägare" till
det kapital som upparbetats. Underlagen ger alltså inga entydiga svar när
det gäller ägarfrågan. Oklarheterna härvidlag bör dock inte få hindra
nödvändiga förändringar. Underlagen ger heller inte tillräcklig grund för
att utesluta någon av de alternativa ägarstrukturer som förts fram. Om en
formell stiftelsebildning skulle bedömas som en mindre ändamålsenlig
lösning anser fullmäktige att någon form av ägarfördelning mellan
Stadshypotekskassan, staten respektive låntagarna utgör ett alternativ.

Statens eventuella roll som delägare i ett nytt Stadshypotek AB är en
fråga av intresse även av andra skäl än de rent juridiska som ovan
nämnts. Några näringspolitiska motiv för staten att ta ett långsiktigt
ägaransvar på denna del av kreditmarknaden har inte uttalats. Ett statligt
ägarengagemang kan heller inte ses som en nödvändig förutsättning för
att garantera marknadens mångfald eller funktionssätt i övrigt. Staten har
dock ett berättigat intresse av god insyn i och kontroll över den
förestående ombildningsprocessen och bolagsbildningen. Genom ett
delägarskap kan detta syfte uppnås, men även andra möjligheter står
enligt fullmäktiges mening öppna och bör övervägas. Staten kan t.ex.
välja att förstärka sitt inflytande i Stadshypotekskassans styrelse genom
att ändra denna styrelses sammanstättning. Staten skulle därmed kunna
avstå från att ta i anspråk delar av aktiekapitalet i Stadshypotek AB.
Under sådana förutsättningar skulle Stadshypotekskassan och låntagarna
i ett inledande skede stå som ägare till Stadshypotek AB efter verkställd
nyemission.

I utredningsmannens förslag får förlängningen av stadshypotekslagen
karaktären av en öveigångslösning. Den utmynnar i en speciell tillämp-
ning av gällande likvidationsbestämmelser i lagstiftningen. Utred-
ningsmannen föreslår nämligen att kassans ställning och ägarfunktion
omprövas efter en övergångstid på ca fem år. Kassan kan då upphöra
genom likvidation, varvid staten beslutar om fördelningen av kassans
kapital.

Av promemorian framgår att nämnda förslag endast utgör en grov skiss
till hur ombildningsprocessen skulle kunna genomföras. Enligt fullmäkti-
ges uppfattning krävs en precisering på flera punkter, bl.a. för att
närmare klargöra Stadshypotekskassans ställning och uppgifter i rollen
som ägare under ombildningsprocessen och statens ansvar och agerande
vid ett eventuellt likvidationsförfårande. Förslaget om en övergångslös-
ning måste alltså bygga på vissa klart angivna förutsättningar för att
kunna accepteras som alternativ till en stiftelsebildning enligt hypo-
teksutredningens modell.

En sådan grundförutsättning är enligt fullmäktiges mening bevarandet
av Stadshypoteksorganisationens oberoende på marknaden. Avsikten bör
vara att bevara Stadshypotek AB som en fristående konkurrent till de

Prop. 1991/92:119

Bilaga 4

128

större bankkoncemema. Fullmäktige ser förlängningen av Prop. 1991/92:119
stadshypotekslagstiftningen som en garanti för fortsatt oberoende i detta Bilaga 4
avseende. Säkerheten för Stadshypoteks obligationsinnehavare är också
en viktig fråga. Efter överföringen av rörelsen till aktiebolag kan den
statliga garantin för den gamla obligationsstocken trappas ned. Detta
förutsätts dock ske med beaktande av den nya kapitaltäckningssituationen
och obligationsinnehavamas intressen. En annan grundförutsättning gäller
inträdet av nya aktieägare. Dessa bidrar inte bara genom att tillskjuta nytt
kapital. Genom deras inträde ökar stabiliteten och trovärdigheten i
ombildningsprocessen och kravet på marknadsmässig avkastning
understryks.

Enligt fullmäktiges uppfattning bör frågan om likvidation av kassan och
om upphävande av hypotekslagstiftningen först aktualiseras i ett läge när
det ombildade Stadshypotek har blivit väl konsoliderat och där en ny
affärsorganisation i allt väsentligt tagit form. Dagens obligationsstock och
den statliga garantin för denna bör i detta läge till väsenlig del vara
avvecklad. Beroendet av staten ur kapitalförsöijningssynpunkt har därmed
minskat. Bestämmelserna om likvidation bör då kunna utnyttjas i syfte att
avsluta ombildningsprocessen och etablera Stadshypotek som ett
självständigt, börsnoterat aktiebolag på marknaden. Enligt fullmäktiges
mening bör någon bestämd tidpunkt för denna del av ombildningen inte
låsas fäst.

Vid eventuell likvidation anger nuvarande lagstiftning endast att
nettotillgångarna skall användas för de ändamål regeringen fastställer.
Flera handlingsalternativ står därmed öppna. Ett sådant alternativ är att
staten själv träder i Stadshypotekskassans ställe i en direkt ägarfunktion
när kassan likvideras. Detta skulle emellertid enligt fullmäktiges mening
knappast gagna ombildningsprocessen eller Stadshypotek ABs ställning
som ett självständigt börsnoterat aktiebolag. Fullmäktige anser att kassans
aktier bör säljas ut på marknanden i en dylik situation. Aktieinnehavet
representerar ett betydande värde och avsikten bör vara att fullt ur
realisera detta värde vid en utförsäljning till marknadsmässiga villkor.
Därefter är det regeringen som har att bestämma över nettotillgångarnas
användning och ändamål.

I promemorian konstateras att flera ytterligare ställningstagande måste
till för att den planerade ombildningsprocessen skall kunna genomföras.
Skattefrågorna framhålls särskilt. Under innevarande år krävs vidare ett
antal förberedande ställningstaganden beträffande organisationen och
kapitalförsörjningen i det nya Stadshypotek AB. Nyemissionerna måste
förberedas. En ny koncernstruktur med en fungerande regional utlånings-
organisation måste tillskapas.

Utredningsmannen förordar Stadshypotekskassans styrelse som inte-
rimsstyrelse i detta bolag. Fullmäktige har inget att erinra mot en sådan
tillfällig lösning. Så snart som möjligt bör dock den nya bolagsbildningen
få en affärsinriktad och från Stadshypotekskassan fristående styrelse och
ledningsfunktion. Rollfördelningen mellan ägarna, Stadshypotekskassan,
och den rörelsedrivande koncernen, Stadshypotek AB, bör då tydligt
framgå.

9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 119

129

Fullmäktige kan tillstyrka att erforderliga lagändringar träder i kraft  Prop. 1991/92:119

fr.o.m. början av 1992. Den förestående ombildningen bör inte innebära  Bilaga 4

någon restriktion för Stadshypotekskassans obligationsupplåning eller
övriga verksamhet under innevarande år. Fullmäktige har i ett särkilt
yttrande tillstyrkt en ansökan från Stadshypotekskassans styrelse om
höjning av den statliga grundfonden med 2 miljarder kronor, vilket
motsvarar en höjning av upplåningsrätten på marknaden med 20 miljarder
kronor.

Bankinspektionen

Bankinspektionen tillstyrker i sitt remissyttrande hypoteksutredningens
förslag. I sak har bankinspektionen inte funnit anledning att ändra detta
ställningstagande. En viktig grund för detta ställningstagade var
emellertid den oklarhet som rådde om vem som rättmätigt kunde göra
anspråk på förmögenheten i Stadshypotek. Var det staten som via
ställandet av lånegaranti möjliggjort Stadshypoteks upplåning eller var det
låntagarna som genom upptagandet av krediter byggt upp Stadshypoteks
fonder. Hypoteksutredningen ansåg att ingen rättmätigt kunde göra
anspråk på förmögenheten varför utredningen förordade att Stadshypotek
skulle ägas av en stiftelse.

Utredningsmannen Nordström synes i sin promemoria instämma i
hypoteksutredningens slutsats eftersom han konstaterar efter att bl.a. ha
studerat förarbeten m.m. att något entydigt svar till ägarfrågan inte finns.
I stället framhåller emellertid Nordström att i denna situation bör det
mest angeläggna vara att "söka skapa en ägarstruktur som bäst värnar
Stadshypoteks framtida roll på kreditmarknaden". Bankinspektionen
ansluter sig till detta synsätt.

En observation bankinspektionen gjort mot bakgrund av de händelser
som inträffat under senare tid på den svenska kreditmarknaden är vikten
av starka ägare. Ägarfrågan i Stadshypotek bör därför noggrant prövas
innan beslut fettas så att inte Stadshypoteks framtida roll äventyras.
Ägarfrågan i kombination med möjligheter till externt riskkapital torde
även vara viktig ur ratingsynpunkt och därmed helt avgörande för
Stadshypoteks framtid konkurrensförmåga på den svenska kredit-
marknaden eller som låntagare på internationella marknader.

Enligt bankinspektionens mening är det därför av högsta prioritet att
ägarna till det framtida Stadshypotek tar ett samlat grepp över verksam-
heten - inte minst under ombildningsperioden. Av strategiska skäl kan
därför enligt bankinspektionens mening stadshypoteksföreningama ej ingå
i kretsen av framtida ägare. Även om inspektionen har förståelse för
föreningarnas syn så är inspektionen av samma uppfettning som såväl
hypoteksutredningen som den särskilda utredningsmannen att före-
ningarna bör upplösas genom fusion med Kassan.

Den förestående ombildningen av Stadshypotek är genomgripande och
det kan antas att det tar flera år innan ombildningen är helt genomförd.
Under ombildningstiden är det viktigt för Stadshypotek med en stark och
oberoende ägare som tillika kan ta ett ägaransvar men samtidigt driva på

130

förändringsprocessen. Den ägare som bäst kan fylla denna funktion är
enligt bankinspektionens mening staten. Ett alternativ kan därför vara att
staten initiellt ensam träder in som ägare till Stadshypotek AB men då
med en klart uttalad målsättning att aktierna i takt med att ombildningen
fortskrider löpande skall säljas ut på marknaden. Mot detta förfaringssätt
kan invändas att staten då ensam tillgodogör sig den förmögenhetsmassa
som under årens lopp byggts upp i Stadshypotek. Därtill kommer att om
staten stod som ensam ägare - om än initiellt - skulle detta inte uppfattas
som konkurrensneutralt. Ur rating och upplåningssynpunkt skulle
Stadshypotek få en klar fördel likvärdig den nuvarande statliga lånegaran-
tin.

Neutralitetsskäl talar således för att staten inte ensam bör vara ägare
till Stadshypotek. Däremot delar inspektionen utredningsmannens förslag
att staten bör ingå i ägarkretsen (30 %). Skälen härtill är dels att staten
via lånegarantin bidragit till förmögenhetsuppbyggnanden i Stadshypotek
dels att staten genom ett ägande får ett direkt ansvar for Stadshypoteks
ombildning.

Vid ombildningen till aktiebolag samt slopandet av den statliga
lånegarantin bör kapitalbasen i Stadshypotek AB väsentligt förstärkas.
Sker inte detta sänks sannolikt ratingen och upplåningsvillkoren - inte
minst på de internationella marknaderna - försämras med sämre
konkurrensförmåga som följd. Kapitalbasen bör således förstärkas genom
ett externt kapitaltillskott och banksinspektionen delar utredningsmannens
förslag att detta lämpligen sker genom en riktad aktieemission till
låntagarna. Ett breddat ägande skapas därmed till Stadshypotek som
åtminstone på sikt också bör möjliggöra en börsintroduktion av företaget.
Emissionen som förutsätts ske till förmånliga villkor innebär också att
låntagarna såväl får del i Stadshypoteks förmögenhet som ett direkt
ägarinflytande (40 %).

Enligt utredningsmannen är Stadshypotek AB som mest sårbart under
övergångstiden fram till dess hela ombildningen är fullt genomförd. För
att dels skapa stabilitet dels förhindra uppköp under övergångstiden
föreslår därför utredningsmannen att en del av aktiekapitalet, 30 %, ägs
av stadshypoteksorganisationen. Kassan föreslås få äga och förvalta dessa
aktier. En annan fördel med detta förslag är att ett gäldenärsbyte då ej
behöver ske eftersom den gamla obligationsskulden kan ligga kvar i
Kassan fram till dess den antingen förfallit eller ersatts med upplåning
direkt från Stadshypotek AB. När så skett föreslås staten få bestämma om
likvidation av Kassan samt vem kassans förmögenhet skall tillfälla.

Aven på denna punkt delar bankinspektionen utredningsmannens syn
frånsett att en övergångstid om 5 år kan synas väl kort. Enligt bank-
inspektionens mening bör övergångstiden vara relaterat till i vilken takt
den gamla obligationsskulden kan avvecklas och därför inte i förväg vara
tidsmässigt bestämd.

Uppsala läns stadshypoteksförening

I samband med remiss av betänkandet om Hypoteksinstituten i framtiden

Prop. 1991/92:119

Bilaga 4

131

avgav Uppsala läns Stadshypoteksförening yttrande vari förordats en
integrerad organisation gemensam för Stadshypotekskassan och före-
ningarna och att denna organisation blir 100-procentig ägare av
aktiekapitalet i Stadshypotek AB. Vidare poängterades att låntagarinfly-
tandet skulle tryggas genom att nuvarande Stadshypoteksföreningar ersätts
med nya låntagarföreningar vars uppgift bl.a. skall vara att utse ombud
till Stadshypotekskassans ombudsstämma samt föreslå kandidater till
styrelsen inom Stadshypoteks AB framtida regionala organisation.

Uppsala läns Stadshypoteksförening har fortfarande samma uppfattning
och har därutöver inget ytterligare att anföra.

Företagsklubbarna - Kontaktombuden - Personalen hos
Stadshypoteksforeningama

Ur personalens synvinkel är det av största betydelse att sysselsättningen
garanteras för de anställda i landsorten och inte överflyttas till
Stockholm, och det kan endast ske under förutsättning att Stadshypotek
bedriver en verksamhet på lokal nivå.

Kapital är makt. Vi skall inte glömma det kapital som personalen i dag
representerar i form av kompetens, det kontaktnät och den kännedom om
våra låntagare som skapats under årens lopp.

Den trygghet och identifiering vi anställda i dag känner inom resp,
stadshypoteksförening kommer att försvinna vid ett centralt ägande. Det
finns det alldeles för många exempel på.

Att tvinga sig till föreningarnas kapital anser vi är helt oförenligt med
en socialdemokratisk politik. Det förslag som Kassa företräder, vilket
innebär att föreningarna skall upphöra, förkastar vi helt och hållet.

Eftersom föreningarnas sammanlagda kapital representerar en majoritet
anser vi att "föreningarna" även fortsättninsvis skall vara majoritetsägare
i aktiebolaget.

En socialdemokratisk regering med departement, och folkvalda, borde
verkligen värna om den lokala förankring som det innebär att ha
föreningarna kvar i någon form och därmed också även inflytandet över
det totala kapital som under årens lopp genererats.

Som anställda och fackliga företrädare stöder vi fullt och fest före-
ningsstyrelsernas uppfettning i ägarfrågan.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 4

132

Stadshypotekskassan

1992-02-27

Prop. 1991/92:119

Bilaga 5

Finansdepartementet

103 33 STOCKHOLM

Skrivelse angående Stadshypoteks ombildning till aktiebolag.

I proposition till riksdagen våren 1991 föreslog (s)-regeringen att
Stadshypotek skulle ombildas till aktiebolag. Alla dåvarande
oppositionspartier avvisade propositionen i olika motioner. Propositionen
bordlädes till höstriksdagen. Den nya borgerliga regeringen drog tillbaka
propositionen.

Regeringen har nu i propositionsförteckningen för våren 1992 tagit upp
Stadshypoteks ombildning till aktiebolag. Stadshypotek anser det
utomordentligt värdefullt att beslut om Stadshypoteks ombildning kunde
fattas av vårriksdagen 1992. Det skulle ge utrymme för en planerad
övergång till aktiebolag den 1 januari 1993.

Efter omfattande överläggningar inom Stadshypotek under det senaste
halvåret har utvecklats en gemensam syn på hur ombildningen skall gå
till som vi härmed vill informera finansdepartementet om. Det förslag
som här läggs fram bygger på den tidigare propositionen men innebär i
vissa avseenden en del viktigt förändringar.

Tre huvudprinciper som hittills starkt bidragit till institutionens styrka.
Dessa huvudprinciper är:

Låntagarinflytande.

Den lokala förankringen.

En fristående ställning i förhållande till svenska och utländska banker
och kreditinstitut.

Såväl föreningarna som Kassan har hittills varit i strikt juridisk mening
oägda. Dock har låntagarinflytandet kommit till uttryck framför allt hos
föreningarna, vars styrelser valts på årliga föreningsstämmor, men också
hos Kassan där en ombudsstämma med representanter från de 20
föreningarna utsett majoriteten av Kassans styrelse. Den lokala förank-
ringen hos föreningarna har med denna ordning varit säkerställd.
Bankoberoendet har också varit alldeles klart och utgjort en styrkefektor
som omvittnats av många låntagare.

Privatisering.

Målsättningen bör vara att under en 1 O-årsperiod helt privatisera
Stadshypotek AB. Stadshypotek bör på sikt bli ett börsnoterat aktiebolag
som drivs på de villkor som gäller för privatägda börsnoterade företag.
Övergångsperioden bör vara lång. Så länge Kassan är dominerande ägare
kan Stadshypotek garanteras fortsatt oberoende. Det tar också ca 10 år
att avveckla den statliga garanti fonden, som förutsätts ligga kvar i

133

Kassan. Så länge staten har en omfattande garantifond finns motiv för
ett inflytande från statens sida över Stadshypotekskassan.

Ombildning.

Stadshypoteksforeningama fusioneras med Stadshypotekskassan.

Utlåningsstocken och själva rörelsen överförs till ett aktiebolag
Stadshypotek AB mot betalning med reserver som motsvarar Kassans
utestående obligationsskuld samt genom nyemitterade aktier. Kassan blir
inledningsvis 100-procentig aktieägare i Stadshypotek AB.

Den av flertalet föreningar tidigare förordade lösningen där före-
ningarna ombildas till permanenta ideella stiftelser eller hypoteksföre-
ningar med en enda uppgift att förvalta aktier i Stadshypotek AB är inte
längre avgörande för en samförståndslösning. Förutsättningen är dock att
låntagarna tillförsäkras ett majoritetsinflytande i styrelsen för Kassan så
länge Kassan har det dominerande inflytandet över Stadshypotek AB.

Nyemission till låntagare.

Stadshypotek AB gör efter ombildningen en nyemissison till låntagarna
på 1 till 3 mdr kr. Nyemissionen görs så stor och till en sådan kurs att
låntagarna erhåller 1/3 av Stadshypoteks kapital och röster. Någon
gåvoskatt skall ej utgå för rätten att teckna aktier till förmånskurs.
Kassan bör också vederlagsfritt få tilldela aktier till dem som deltar i
nyemissionen. Gåvoskatt skall inte heller utgå vid sådan överlåtelse.
Tekniken och vilken kapitalandel i form av gratisaktier som lämpligen
kopplas till nyemissionen fordrar noggranna överväganden som bör
ankomma på Kassan att göra.

På denna punkt anser vi att propositionen bör innehålla ett uttryckligt
uttalande att låntagarna skall ges en del av kapitalet på sätt som angivits.

Statens anspråk på kapital och överföring av medel från Kassan till
Stadshypotek AB.

Enligt propositionen skulle staten genom ett riksdagsbeslut tillföras ett
kapital på ca 5 miljarder kronor i form av en revers som var efterställd
Kassans obligationsskuld. Vi anser att staten inte bör ta en del av
Stadshypotekskassans kapital, utöver vad som kan följa av det framtida
riksdagsbeslutet rörande dispositionen av Kassans vid övetgångsperiodens
slut kvarvarande kapital (se nedan).

Det är viktigt att Kassan under den första 5-årsperioden har ett majori-
tetsinflytande som garanterar Stadshypoteks oberoende.

Kassan skall successivt under högst en 10-årsperiod sälja ut aktierna på
marknaden. Det kapital som därmed inflyter plus eventuella utdel-
ningsinkomster kommer att leda till en ackumulering av kapital i Kassan.
Av detta kapital bör merparten tillskjutas Stadshypotek AB veder-
lagsfritt. Därigenom kommer de låntagare som tecknade aktier i
emissionen att tillföras ytterligare en del av Stadshypoteks kapital genom

Prop. 1991/92:119

Bilaga 5

134

att substansvärdet på aktierna stiger. Låntagare som är med och tecknar
aktier i bolaget bör på sikt erhålla ca 55 % av det kapital som finns vid
ombildningen, vilket ungefär motsvarar den andel som föreningarna i dag
har.

Genom sådana kapitaltillskott kan en stark balansräkning i bolaget
uppnås. Propositionen bör således innehålla riktlinjer om att den nya
Stadshypotekskassan får tillskjuta medel på detta sätt. Det återstående
finansiella kapitalet i Kassan har riksdagen att senare lätta beslut om hur
det skall disponeras.

Den kris som drabbat finans- och fastighetsmarknaden kommer även
få djupgående konsekvenser för Stadshypotek. För att Stadshypotek skall
kunna fortsätta att fylla sin viktiga roll i svensk bostadsfinansiering är det
av vikt att Stadshypoteks starka finansiella bas bevaras och ytterligare
förstärks. En utförsäljning av Stadshypotek till låntagarna räknas på
substansvärdet och behöver inte motsvaras av det faktiska värdet. Det
senare bestäms av de aktiekurser som utbildas på aktiemarknaden efter
emissionen.

Styrelse för Kassan.

Enligt propositionen föreslogs att staten skulle tillsätta hela styrelsen i
den nya Kassan. Det ankom sedan på denna styrelse att via Stadshypotek
AB:s bolagsstämma välja styrelse i Stadshypotek AB och närmare
bestämma emissionsvillkoren och hur tilldelningen av aktier skall ske
inom de ramar som propositionen angivit.

Det finns anledning att hålla nere antalet styrelseledamöter i
Stadshypotek AB till förslagsvis sju personer för att få ett effektivt
fungerande styrelsearbete. Däremot bör antalet styrelseledamöter i den
nya Kassan kunna vara flera för att få en bred representantion av olika
intressegrupper. Kassastyrelsen sammanträder färre gånger per år och har
att ta ställning i ett begränsat antal men viktiga frågor som sam-
manhänger med Kassans ägaransvar. Därför föreslås att antalet ledamöter
i den nya kassastyrelsen utökas till elva.

Styrelsen i den nya Kassan kommer att spela en central roll under
omvandlingsskedet. Som framhölls ovan är det av vikt att låntagarna
bereds möjlighet till ett bestämmande inflytande i Kassan under över-
gångsperioden. Detta inflytande skall givetvis utövas inom de ramar och
riktlinjer och med de mål statsmakterna lägger fäst i propostionen och
annan lagstiftning. Låntagarna erhåller däijämte i den utsträckning de har
aktier i Stadshypotek AB ett inflytande via bolagsstämman.

Fem av ledamöterna utses av staten, däribland ordförande, och sex av
låntagarna på ombudsstämma. Vice ordförande utses bland de stämmo-
valda ledamöterna. Mandatperioden är högst två år, vilket innebär att
ledamöter också kan utses för ett år i sänder. Kassastyrelsen eller en
kvalificerad majoritet av stämmoombud bör kunna utlysa extra stämma
för val av styrelseledamöter.

Vad nu sagts bör gälla under en övergångsperiod fram till dess att av
kapitalet återstår endast den del över vilken riksdagen har att besluta om

Prop. 1991/92:119

Bilaga 5

135

dispositionen. Efter denna tidpunkt utses styrelsen i Kassan av staten
ensam.

Regeringen får forordna som ett led i övergångsbestämmelserna att
bestämmelserna om ombudsstämma (låntagarstämma) och val av
ledamöter får behållas under en övergångsperiod. Ombudsstämman skall
förutom att utse sex ledamöter i kassastyrelsen också årligen besluta i
fråga om ansvarsfrihet för kassastyrelsen. Stämman utser också årligen
en revisor jämte suppleant. Staten eller finansinspektionen utser
ytterligare en revisor med suppleant. Revisorerna skall vara aukatorisera-
de.

Kassastyrelsen och bolagsstyrelsen har skilda uppgifter. Ägarrollen bör
vara skild från det operativa ansvaret. Det bör avspegla sig i styrelsens
sammansättning. Persongemenskap bör som regel därför inte förekomma.

Garantifond.

I propositionen föreslogs att Stadshypotekskassan skulle fortsätta att
under en tvåårsperiod emittera obligationer med en statlig garantifond
som säkerhet. Eftersom ombildningen av Stadshypotek uppskjutits till en
tid då finansmarknaden i Sverige drabbats av en allvarlig kris vill vi
hemställa om att övergångsperioden förlängs till tre år.

Kassan kommer således att stå som formell emittent av obligationer -
även om upplåningen administreras av Stadshypotek AB. De upplånade
medlen vidareutlånas till Stadshypotek AB. Inget kapitaltäckningsskrav
bör ställas på Kassan.

Regional förankring.

Det är vår uppfattning att Stadshypotek skall slå vakt om den regionala
förankringen. Det betyder att de nuvarande föreningarna ombildas till
regionala rörelseenheter inom ramen för en enda juridisk person. De
regionala rörelseenhetema skall ges en ställning motsvarande dotterbolag
som i huvudsak styrs av en egen regional styrelse och med eget
resultatansvar.

Ordförande i regionalstyrelsen utses av Stadshypotek AB:s styrelse.
Övriga styrelseledamöter utse av Stadshypotek AB:s styrelse efter förslag
av den regionala låntagarstämman. Det åligger respektive regionalstyrelse
att ombesöija sådant förslag.

Hemställan.

Stadshypotekskassan och samtliga tjugo stadshypoteksföreningar
hemställer att det som här anförts inarbetas i den proposition som
regeringen avser att förelägga 1992 års vårriksdag.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 5

136

För Stadshypotekskassan och
på stadshypoteksföreningamas uppdrag

Prop. 1991/92:119

Bilaga 5

N. Erik Åqvist

Lars Wohlin

137

Förteckning över myndigheter och organisationer representerade vid en Prop. 1991/92:119
av finansdepartementet anordnad hearing 1992-03-26 med anledning av Bilaga 6
en promemoria om ombildning av Stadshypotek

Riksbanken

Finansinspektionen

Stadshypotekskassan

Stadshypotek Stockholm

Stadshypotek Göteborgs och Bohus län

Stadshypotek Skåne

Svenska Bankföreningen

Allmänna pensionsfonden, första-tredje fondstyrelsen

Sveriges Försäkringsförbund

Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB

SABO (Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag)

Sveriges Fastighetsägareförbund

HSB:s Riksförbund

Svenska Bankmannaförbundet, Stadshypotekskassan

Svenska Bankmannaförbundet,
Stockholm

centrala företagsklubben,

Stadshypotek

Svenska Bankmannaförbundet,
Göteborgs och Bohus län

Svenska Bankmannaförbundet,
Skåne

centrala företagsklubben,

centrala företagsklubben,

Stadshypotek

Stadshypotek

138

Lagrådsremissens förslag

1 Förslag till

Lag om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

Härigenom föreskrivs följande.

Kassans ändamål

1 § Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har till uppgift att
fullfölja ombildningen av stadshypoteksinstitutionen. Kassan skall

1. äga och förvalta aktier i det aktiebolag som har övertagit kassans
rörelse,

2. till utgången av år 1994 låna upp och till aktiebolaget låna ut medel
som bolaget behöver för sin rörelse,

3. förvalta kassans fordringar på aktiebolaget och kassans skulder samt

4. ombesörja att regionala låntagarstämmor samt ombudsstämma
kommer till stånd.

Styrelse och revisorer

2 § Kassan förvaltas av en styrelse som består av elva ledamöter.
Regeringen utser fem ledamöter, bland dem ordföranden, och två
suppleanter. Ombudsstämman utser sex ledamöter, bland dem vice
ordföranden, och tre suppleanter. Ledamöterna utses för en tid av högst
två år.

Regeringen bestämmer ledamöternas arvoden.

3 § För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper
utses årligen två revisorer och suppleanter för dem. Finansinspektionen
utser en revisor och en suppleant och ombudsstämman de övriga.
Revisorerna och suppleanterna skall vara auktoriserade revisorer.

4 § Ombudsstämman avgör frågan om fastställande av balansräkningen
och beslutar om ansvarsfrihet för styrelsen.

Grundfond och upplåning

5 § Som grundfond för kassan ställer staten till förfogande en garan-
tiförbindelse som utfärdas av regeringen eller, efter regeringens
bestämmande, riksgäldskontoret. Regeringen meddelar föreskrifter om
grundfondens storlek samt om de villkor i fråga om avgift och i övrigt
som skall gälla för grundfonden.

Efter anmälan till riksgäldskontoret får kassan ta grundfonden i anspråk
för att fullgöra sina förpliktelser om kassan för tillfället saknar tillgäng-
liga medel för detta.

När grundfonden har tagits i anspråk enligt andra stycket skall kassan
betala staten den ränta på beloppet som riksgäldskontoret bestämmer och
snarast möjligt återbetala vad som har tagits i anspråk.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 7

139

6 § Kassans sammanlagda låneskulder får inte uppgå till mer än tio
gånger summan av grundfonden och kassans egna fonder.

Likvidation

7 § Regeringen beslutar om kassans likvidation och förfärandet därvid.

Efter anmälan till riksgäldskontoret får grundfonden tas i anspråk när
kassan har trätt i likvidation, om det saknas andra tillgångar som svarar
för kassans förpliktelser.

Riksdagen beslutar om användningen av kassans behållning efter
likvidation.

Kassans verksamhet

8 § Närmare föreskrifter om kassans verksamhet samt om om-
budsstämma och låntagarstämmor meddelas av regeringen.

Tillsyn

9 § Kassan står under tillsyn av finansinspektionen. Kassan skall
lämna inspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sam-
manhängande omständigheter som inspektionen begär.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om tillsynen över kassan.

10 § Kassan skall med en årlig avgift bekosta finansinspektionens
tillsyn enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 7

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Genom lagen upphävs lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar.

3. Från och med den 1 juli 1992 gäller följande.

Regeringen får besluta att stadshypoteksforeningama skall gå upp i
stadshypotekskassan genom att föreningarna upplöses utan likvidation och
föreningarnas tillgångar och skulder övertas av kassan (fusion). Därvid
skall föreningarnas säkerhetsfonder och kapitaltäckningsfonder föras till
kassans reservfond respektive kapitaltäckningsfond. Fusionen anses
genomförd den dag regeringen bestämmer.

Regeringen får besluta att stadshypotekskassan efter fusionen skall
överlåta hela eller delar av sin rörelse till ett för ändamålet bildat
aktiebolag. Regeringen får besluta om villkoren för överlåtelsen.

4. Stadshypotekskassan far utan hinder av bestämmelserna i lagen
(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om
stadshypoteksföreningar låna upp de medel och vidta de åtgärder i övrigt
som behövs för att förbereda den omvandling som anges i 3.

5. Den styrelse och de revisorer som har utsetts enligt bestämmelserna
i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om
stadshypoteksföreningar utgör styrelse och revisorer i kassan till dess att
ny styrelse och nya revisorer har utsetts enligt den nya lagen.

140

2 Förslag till

Lag om inkomstskatteregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid fusion mellan Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och
stadshypoteksföreningar enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1992:000) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa tillämpas
bestämmelserna i 2 § 4 mom. andra - fjärde, sjunde, åttonde och elfte
styckena lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Vid fusion som avses i första stycket samt vid en följande överlåtelse
av stadshypotekskassans tillgångar till det kreditaktiebolag som avses i
punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa skall överlåtande och övertagande företag anses som
en skattskyldig vid återföring av obeskattade reserver enligt 2 § samt vid
tillämpning av lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver.

2 § Avsättningar till reservfond eller säkerhetsfond som Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, stadshypoteksförening eller Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB gjort i bokslut till ledning för 1986
och senare års taxeringar skall återföras till beskattning vid 1994 års
eller, om företaget inte taxeras då, 1995 års taxering.

Skillnaden mellan reserverna enligt första stycket och den avsättning
till skatteutjämningsreserv som första gången görs enligt lagen (1990:654)
om skatteutjämningsreserv utgör - om beloppet är positivt - skattepliktig
intäkt vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Minst 75 procent av
beloppet tas upp vid 1994 års taxering och återstående del vid 1995 års
taxering. Taxeras inte företaget år 1994 skall hela beloppet jämte ett
tillägg på 7,5 procent tas upp vid 1995 års taxering. Om hela beloppet
tas upp till beskattning vid 1994 års taxering får vid tillämpning av
uppbördslagens (1953:272) regler om debitering av preliminär och slutlig
skatt i sådant fåll anses som om skatten på intäkten hänför sig med
75 procent på beskattningsåret 1993 och med 25 procent på beskatt-
ningsåret 1994.

Vid beräkning av kapitalunderlag enligt lagen om skat-
teutjämningsreserv skall

dels 15 procent av de avsättningar till reservfond och säkerhetsfond
som avses i första stycket räknas som skuld vid 1994 års eller, om
företaget inte taxeras då, 1995 års taxering,

dels 30 procent av den skattepliktiga intäkt enligt andra stycket som vid
beskattningsårets ingång ännu inte tagits upp till beskattning räknas som
skuld vid 1995 års taxering,

dels beskattningsårets inkomstskatt beräknas utan hänsyn till den
skattepliktiga intäkten enligt andra stycket.

3 § För det kreditaktiebolag som avses i 1 § andra stycket skall vid
beräkning av kapitalunderlag enligt lagen (1990:654) om skat-
teutjämningsreserv underlaget minskas med 25 % av ett belopp som

Prop. 1991/92:119

Bilaga 7

141

beräknas enligt följande. Beloppet utgörs av en så stor andel av bolagets
eget kapital omedelbart efter det förvärv från stadshypotekskassan som
avses i nämnda lagrum som de belopp som stadshypotekskassan och
stadshypoteksforeningama avsatt till reservfond respektive säkerhetsfond
i bokslut för år 1984 eller tidigare utgör av eget kapital i
stadshypotekskassan omedelbart före överlåtelsen till bolaget. Med eget
kapital avses i fråga om bolaget eget kapital enligt 11 kap. 7 §
aktiebolagslagen (1975:1385) och i fråga om kassan summan av
reservfond, säkerhetsfond och kapitaltäckningsfond enligt 15 och 33 §§
lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och
stadshypoteksföreningar.

Vid beräkning av kreditaktiebolagets avdrag enligt lagen (1967:94) om
avdrag för viss aktieutdelning, för utdelning på de aktier som utgetts av
bolaget före eller i samband med övertagandet av tillgångar från
stadshypotekskassan, skall vad som inbetalats för aktierna minskas med
ett belopp motsvarande det som avses i första stycket.

4 § Skattepliktig intäkt enligt 3 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall inte anses uppkomma när låntagare i Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa eller stadshypoteksforeningama får rätt att -
till ett pris som understiger marknadsvärdet - förvärva aktie eller
förvärvar aktie i det kreditaktiebolag som avses i punkt 3 av övergångs-
bestämmelserna till lagen (1992:000) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa. Vad nu sagts gäller endast vid förvärv från bolaget
eller stadshypotekskassan i samband med nyemission i bolaget.

5 § Om ett utländskt bankföretag övertar ett av företaget före den 1
augusti 1990 bildat bankaktiebolags hela bankrörelse tillämpas be-
stämmelserna i 2 § 4 mom. andra - fjärde, sjunde, åttonde och elfte
styckena lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 13 § lagen (1990:654)
om skatteutjämningsreserv samt 8 § lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver.

6 § Om ett ömsesidigt livförsäkringsföretag överlåter hela sitt försäk-
ringsbestånd till ett för ändamålet bildat försäkringsaktiebolag skall
överlåtande och övertagande företag anses som en skattskyldig vid
tillämpning av lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver
och övergångsbestämmelserna till lagen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 7

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas i fråga om 5 och
6 §§ första gången vid 1993 års taxering och i övrigt första gången vid
1994 års taxering.

142

3 Förslag till                                                    Prop. 1991/92:119

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Bllaga 7

Härigenom föreskrivs att 2 § 4 och 8 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

4 mom.2 Bestämmelserna i andra-åttonde styckena nedan gäller i fråga
om fusioner enligt

1. 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385),

2. 12 kap. 1, 3 och 8 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

3. 11 kap. 1, 2 och 9 §§ bankaktiebolagslagen (1987:618),

4. 7 kap. 1, 2 och 8 §§ sparbankslagen (1987:619),

5. 10 kap. 1, 2 och 9 §§ föreningsbankslagen (1987:620).

Har lager, fordringar och liknande tillgångar hos det övertagande
företaget tagits upp till högre värde än det värde som i beskattnings-
avseende gäller för det överlåtande företaget, skall det övertagande
företaget ta upp mellanskillnaden som intäkt.

Har byggnad, markanläggning, maskin eller annat inventarium,
patenträtt, hyresrätt eller tillgång av goodwills natur övertagits skall vid
beräkning av värdeminskningsavdrag och av vad som återstår oavskrivet
av tillgångens anskaffningsvärde anses som om överlåtande och
övertagande företag utgjort en skattskyldig.

Har inventarier eller andra tillgångar som får skrivas av enligt reglerna
för räkenskapsenlig avskrivning övertagits och har dessa tillgångar i
räkenskaperna tagits upp till högre värde än vad som följer av tredje
stycket, har det övertagande företaget rätt att även efter fusionen tillämpa
räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning gäller att mellanskillnaden
tas upp som intäkt under det beskattningsår då fusionen genomförs eller
med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två
närmast följande åren.

Har skog övertagits skall beträffande skogens anskaffningsvärde och
gällande ingångsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag
utgjort en skattskyldig.

Har betalningsansvaret för framtida utgifter övertagits och har det
överlåtande företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett belopp som
motsvarar avdraget tas upp som intäkt hos det övertagande företaget.
Avdragsrätten för det övertagande företaget prövas med utgångspunkt i
de förhållanden som gäller vid utgången av beskattningsåret.

'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

2Senaste lydelse 1990:1422.

143

Fusionen skall inte leda till
någon skattepliktig realisationsvinst
eller avdragsgill realisationsförlust
för något av de deltagande före-
tagen. Avyttras tillgångar som
övertagits vid fusionen skall vid
bedömandet av frågan om skat-
tepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust
uppkommit anses som om överlå-
tande och övertagande företag
utgjort en skattskyldig. Vad nu
sagts gäller också då ett försäk-
ringsföretags hela försäkrings-
bestånd övertagits av ett annat för-
säkringsföretag.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 7

Fusionen skall inte leda till
någon skattepliktig realisationsvinst
eller avdragsgill realisationsförlust
för något av de deltagande före-
tagen. Avyttras tillgångar som
övertagits vid fusionen skall vid
bedömandet av frågan om
skattepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust
uppkommit anses som om överlå-
tande och övertagande företag
utgjort en skattskyldig. Vad nu
sagts gäller också vid fusion mellan
stadshypoteksföreningar samt då ett
försäkringsföretags hela försäk-
ringsbestånd övertagits av ett annat
försäkringsföretag.

Det övertagande företaget har samma rätt till avdrag för underskott
som avses i 26 § kommunalskattelagen (1928:370) och i 14 mom. som
det överlåtande företaget skulle ha haft om fusionen inte ägt rum. Om
moderbolaget var ett fåmansföretag enligt punkt 14 av anvisningarna till
32 § nämnda lag vid utgången av beskattningsåret eller dotterbolaget var
ett sådant företag vid ingången av det närmast föregående beskatt-
ningsåret krävs dock att moderbolaget ägde mer än nio tiondelar av
aktierna i dotterbolaget vid den sistnämnda tidpunkten. Vid fusion mellan
ekonomiska föreningar krävs att båda föreningarna är att anse som
kooperativa enligt 8 mom.

Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller
också då en juridisk person icke yrkesmässigt överlåter egendom eller
rättighet som avses i 25-31 §§ till en annan juridisk person såvida
överlåtelsen sker med förlust och företagen är moderföretag och
dotterföretag eller står under i huvudsak gemensam ledning. Vidare gäller
i nu avsedda fall bestämmelserna om värdeminskningsavdrag m.m. i
tredje och femte styckena.

Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller
vidare - utöver vad som anges i nionde stycket - om aktie i aktiebolag
eller andel i handelsbolag, ekonomisk förening eller utländsk juridisk
person överlåts till ett svenskt företag inom samma koncern såvida
moderföretaget i koncernen är ett aktiebolag, en ekonomisk förening, en
sparbank eller ett ömsesidigt skadeförsäkringsföretag och den överlåtna
aktien eller andelen innehas som ett led i koncernens verksamhet. Sker

överlåtelsen till ett utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer medge befrielse från beskattning för vinst.

I samband med sådan fusion som avses i första stycket skall uttags-
beskattning enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen inte ske.

Har en tillgång delats ut till ett företag som är frikallat från skattskyl-
dighet för utdelningen enligt 7 § 8 mom. tillämpas bestämmelserna i
andra, tredje och femte styckena samt sjunde stycket första och andra
meningarna om det utdelande företaget inte uttagsbeskattas enligt punkt

144

1 Qärde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen.

8 mom.3 Har en kooperativ förening av vinsten av sin kooperativa
verksamhet lämnat rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp
eller försäljningar, medges avdrag för denna utdelning.

En kooperativ förening har också rätt till avdrag för utdelning som
lämnas i förhållande till inbetalda insatser enligt lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser
medges emellertid inte avdrag till den del det utdelade beloppet tillfaller
någon som enligt 7 § 8 mom. inte är skattskyldig för utdelningen. Avser
denna del av utdelningen högst 10 procent av utdelningen på annat än
förlagsinsatser är dock utdelningen i sin helhet avdragsgill.

Ar en ekonomisk förening direkt eller indirekt centraloiganisation för
kooperativa föreningar, har centralorganisationen - även om den inte är
kooperativ enligt tionde-tolfte styckena nedan - rätt till avdrag för
utdelning på förlagsinsatser. Är föreningen ett förvaltningsföretag enligt
7 § 8 mom. andra stycket skall det avdragsgilla beloppet minskas med
den del av utdelningen som föranlett frikallelse från skattskyldighet enligt
nämnda stycke.

Avdrag för utdelning skall avse det räkenskapsår som utdelningen
hänför sig till.

Avdrag medges endast om föreningen visar att förutsättningar för
avdrag föreligger. Yrkande om avdrag skall göras på särskild blankett
enligt formulär som riksskatteverket fastställer.

Sparbank får göra avdrag för bidrag till sparbankernas säkerhetskassa.

Sparbankernas säkerhetskassa får göra avdrag för utdelning till
sparbankerna.

Sveriges allmänna hypo-
teksbank, Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag får
göra avdrag för belopp, som av-
satts till reservfond, i den mån
avsättningen är nödvändig för att
uppbringa fonden till ett belopp
motsvarande två procent av inrätt-
ningens skulder. Hypoteksförening
får göra avdrag för belopp, som
avsatts till reserv- eller säkerhets-
fond, i den mån avsättningen är
nödvändig för att uppbringa fonden
till ett belopp motsvarande två och
en halv procent av föreningens
skulder.

Har reserv- eller säkerhetsfond
som avses i åttonde stycket satts
ned skall - om avdrag för
fondavsättningen har medgetts -
ett belopp motsvarande det nedsatta
beloppet tas upp som intäkt.
3Senaste lydelse 1990:651.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 7

Sveriges allmänna hypoteksbank
får göra avdrag för belopp, som
avsatts till reservfond, i den mån
avsättningen är nödvändig för att
uppbringa fonden till ett belopp
motsvarande två procent av skul-
derna. Landshypoteksförening får
göra avdrag för belopp, som av-
satts till reservfond, i den mån
avsättningen är nödvändig för att
uppbringa fonden till ett belopp
motsvarande två och en halv
procent av föreningens skulder.

Har reservfond som avses i
åttonde stycket satts ned skall -
om avdrag för fondavsättningen
har medgetts - ett belopp mot-
svarande det nedsatta beloppet tas
upp som intäkt.

10 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 119

145

En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom
kooperativ, om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika
rösträtt.

För att en förening skall anses vara öppen fordras inte bara att den
enligt sina stadgar är berättigad att när som helst anta nya medlemmar,
utan också att den faktiskt visar sig villig att anta till medlem var och
en, som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess
angivna verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens stadgar och
beslut och som därjämte skäligen kan antas komma att som medlem bidra
till förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den
omständigheten, att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att
pröva inträdesansökningarna och avvisa sådana sökande, som inte besitter
nu nämnda kvalifikationer för medlemskap, betar inte föreningen dess
egenskap av öppen. I det fall att en förening säljer till utomstående kan
den som regel inte utan att förlora sin öppna karaktär vägra att motta
som medlem någon som kan visa, att han brukar köpa förnödenheter
genom föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid, att vederböran-
de köpare på grund av rent personliga förhållanden inte kan beviljas
medlemskap - i en stor förening, som säljer till utomstående, är det
omöjligt att i vaije fall inskränka försäljningen till personer, som skulle
vara önskvärda som medlemmar - så bör föreningen för att anses såsom
öppen ha skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med
medlem, det vill säga ge honom samma återbäring på köpta varor som
medlem erhåller.

Kooperativa föreningars centralorganisationer är att anse såsom öppna,
även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fyller av
centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk
soliditet, och även om endast ett enda företag inom vaije område antas
såsom medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt så berövas en central-
organisation inte dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess
förstahandsmedlemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas
medlemsantal.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 7

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid
1994 års taxering.

146

4 Förslag till

Lag om ändring
teutjämningsreserv

lagen (1990:654) om skat-

Prop. 1991/92:119

Bilaga 7

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §‘

Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt får avdrag göras enligt denna lag för belopp som har avsatts
till skatteutjämningsreserv av

1. svenska aktiebolag,

2. svenska ekonomiska föreningar,

3. svenska sparbanker och sparbankernas säkerhetskassa,

4. svenska ömsesidiga skadeförsäkringsforetag,

5. sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed
jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet och som skall erlägga
skatt för inkomst,

6. utländska juridiska personer,

7. fysiska personer och dödsbon.

Livförsäkringsföretag och under-
stödsföreningar som avses i 2 §

6 mom. och sådana företag som

avses i 2 § 7 mom.,  8 mom.

åttonde stycket och 10 mom. samt

7 § 4 mom. och 8 mom. andra
stycket lagen om statlig in-
komstskatt är inte berättigade till
avdrag. Detsamma gäller i fråga
om dödsbon som behandlas som
handelsbolag. Att särskilda regler
gäller i fråga om handelsbolag
framgår av 11 §.

Livförsäkringsföretag och under-
stödsföreningar som avses i 2 §
6 mom. och sådana företag som
avses i 2 § 7 mom. och 10 mom.
samt 7 § 4 mom. och 8 mom.
andra stycket lagen om statlig
inkomstskatt är inte berättigade till
avdrag. Detsamma gäller i fråga
om dödsbon som behandlas som
handelsbolag. Att särskilda regler
gäller i fråga om handelsbolag
framgår av 11 §.

Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokförings-
lagen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot
avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Avdraget
skall återföras till beskattning närmast följande beskattningsår.

3 §2

Kapitalunderlaget för juridiska personer som avses i 1 § första stycket
1-6 är skillnaden vid beskattningsårets utgång mellan tillgångar och
‘Senaste lydelse 1990:1446.

2Senaste lydelse 1990:1446.

147

skulder. Vid beräkning av underlaget anses beskattningsårets inkomstskatt
utgöra 30 procent av den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräkna-
de inkomsten före återföring av föregående års avsättning till
skatteutjämningsreserv, avdrag för årets avsättning till
skatteutjämningsreserv, avdrag enligt lagen (1967:94) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning och avdrag enligt 2 § 8 mom.
andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt för utdelning på
andra inbetalda insatser än förlagsinsatser. I den beräknade inkomsten
ingår inte heller intäkt enligt 12 § fjärde stycket och intäkt enligt punkt
4 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen (1928:370).

Som tillgång räknas inte

Prop. 1991/92:119

Bilaga 7

1. aktier i svenska aktiebolag och
andelar i svenska ekonomiska

1. aktier i svenska aktiebolag och
andelar i svenska ekonomiska

föreningar om företagets röstetal
för aktierna eller andelarna är så
stort som anges i 7 § 8 mom.
tredje stycket a lagen om statlig
inkomstskatt eller om företaget är
frikallat från skattskyldighet för
utdelning på aktierna eller andelar-
na enligt tredje stycket b nämnda
moment,

föreningar som inte utgör lager om
företagets röstetal för aktierna eller
andelarna är så stort som anges i
7 § 8 mom. tredje

stycket a lagen om statlig in-
komstskatt eller om företaget är
frikallat från skattskyldighet för
utdelning på aktierna eller andelar-
na enligt tredje stycket b nämnda
moment,

2. andra tillgångar som avses i 27 § 1 mom. nämnda lag än aktier eller
andelar om den underliggande egendomen är aktie eller andel i svenskt
företag och innehavet av tillgångarna betingas av näringsverksamhet som
bedrivs av företaget eller av annan som med hänsyn till
äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå
företaget nära,

3. en fordran på ett företag i intressegemenskap i den mån det andra
företagets kapitalunderlag inte har reducerats med motsvarande belopp
vid samma års taxering.

Som skuld räknas även

1. en skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen medges vid
inkomsttaxeringen,

2. insatskapital i en ekonomisk förening i form av förlagsinsatser,

3. belopp som har avsatts till ersättningsfond,

4. kapitalunderlag hos ett företag i intressegemenskap i den utsträck-
ning som anges i 12 § tredje stycket.

Som skuld räknas inte belopp som har avsatts till skat-
teutjämningsreserv. Som skuld räknas inte heller i fråga om skadeförsäk-
ringsföretag belopp som har avsatts till regleringsfond för trafikförsäkring
eller utjämningsfond.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången i
fråga om 3 § vid 1992 års

taxering och i övrigt vid 1994 års taxering.

148

5 Förslag till                                                    Prop. 1991/92:119

Bilaga 7

Lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskat-
tade reserver

Härigenom föreskrivs att 6 och 8 §§ lagen (1990:655) om återföring
av obeskattade reserver skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §*

För bankaktiebolag, sparbanker,
föreningsbanker, finansbolag,
kreditaktiebolag och sådana värde-
pappersbolag som skall uppfylla
kapitalkrav enligt 5 kap. 1 § lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse
gäller - i stället för vad som anges
i 4 och 5 §§ - följande.

För bankaktiebolag, sparbanker,
föreningsbanker, finansbolag,
kreditaktiebolag och sådana värde-
pappersbolag som skall uppfylla
kapitalkrav enligt 5 kap. 1 § lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse
får - i stället för vad som anges i
4 och 5 §§ - bestämmelserna i
andra stycket tillämpas.

Hela uppskovsbeloppet skall tas upp till beskattning vid 1992 års
taxering eller, om företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte skall
taxeras detta år, vid 1993 års taxering. Vid tillämpning av
uppbördslagens (1953:272) regler om debitering av preliminär och slutlig
skatt skall dock anses som om skatten på uppskovsbeloppet hänför sig
med lika delar till de beskattningsår for vilka taxering sker åren
1992-1995. Taxeras inte företaget år 1992 skall anses som om skatten
på uppskovsbeloppet hänför sig med 50 procent till det beskattningsår för
vilket taxering sker år 1993 och med vardera 25 procent till de beskatt-
ningsår för vilka taxering sker åren 1994 och 1995. Vad nu sagts äger
motsvarande tillämpning om taxering inte sker ett senare år under
nämnda period.

8 §2

Vid fusion som avses i 2 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619)
och vid övertagande enligt 10 kap. 8 a § föreningsbankslagen (1987:620)
skall överlåtande och övertagande företag anses som en skattskyldig.

Har uppskovsbeloppet för det
överlåtande företaget bestämts
enligt 4 och 5 §§ och är det
övertagande företaget ett sådant
företag som avses i 6 § skall
återstående del av
uppskovsbeloppet samt i
förekommande fall tillägg enligt

Har uppskovsbeloppet för det
överlåtande företaget bestämts
enligt 4 och 5 §§ och har
uppskovsbeloppet för det
övertagande företaget tagits upp till
beskattning enligt 6 § andra stycket
skall återstående del av det överlå-
tande företagets uppskovsbelopp

'Senaste lydelse 1991:1003.

2Senaste lydelse 1991:843.

149

5 § tredje stycket omedelbart tas
upp till beskattning hos det
övertagande företaget.
Bestämmelserna i 6 § skall därvid
äga motsvarande tillämpning.

samt i förekommande fäll tillägg
enligt 5 § tredje stycket omedelbart
tas upp till beskattning hos det
övertagande företaget.
Bestämmelserna i 6 § andra stycket
skall därvid äga motsvarande
tillämpning.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 7

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.

150

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:225) om avdrag vid
inkomsttaxering för bidrag till hypoteksförening m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1976:225) om avdrag vid in-
komsttaxering för bidrag till hypoteksförening m.m.1 skall ha följande
lydelse.

Lag om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till hypo-
teksförening m.m.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse enligt kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt får avdrag
åtnjutas av Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa för bidrag som
lämnats till stadshypoteksförening
och av Sveriges allmänna
hypoteksbank för bidrag som läm-
nats till landshypoteksförening.
Mottagaren skall ta upp sådant
bidrag som skattepliktig intäkt av
rörelse.

Vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
får avdrag göras for bidrag som
Sveriges allmänna hypoteksbank
lämnar till landshypoteksförening.
Mottagaren skall ta upp bidraget
som intäkt av näringsverksamhet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Till och med 1994 års
taxering gäller de nya bestämmelserna även i fråga om bidrag från
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa till stadshypoteksförening.

‘Senaste lydelse av lagen och dess rubrik 1976:1033.

151

7 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1974:809) om befrielse från
skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteksinstitutionen,
m.m.

Härigenom föreskrivs att lagen (1974:809) om befrielse från skattskyl-
dighet vid fusion inom stadshypoteksinstitutionen, m.m. skall upphöra att
gälla den 1 juli 1992.

Prop. 1991/92:119

Bilaga 7

152

8 Förslag till                                                  Prop .1991/92:119

Bilaga 7

Lag om upphävande av förordningen (1969:744) om befrielse
från skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteks- och
bostadskreditinstitutionema, m.m.

Härigenom föreskrivs att förordningen (1969:744) om befrielse från
skattskyldighet vid fusion inom stadshypoteks- och
bostadskreditinstitutionema, m.m. skall upphöra att gälla den 1 juli 1992.

153

LAGRÅDET

Bilaga 8

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-04-03

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-
Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 26 mars 1992 har
regeringen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till lag om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits, förslaget till lag om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa av hovrättsassessorn Ulf
Stenlund och övriga lagförslag av kammarrättsassessorn Johan Svanberg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet-.

Utgångspunkten för förslagen är att Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa, efter fusion med stadshypoteksföreningama, skall
ombildas till ett kreditaktiebolag. Reglerna härom finns i punkterna 3 och
4 av övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagen om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, som i övrigt handlar om kassans verksamhet
fram till dess att ombildningsprocessens är helt avslutad.

Enligt lagrådets mening bör bestämmelserna om stadshypo-
teksinstitutionens ombildning brytas ut till en särskild lag härom. Lagen
bör innehålla de bestämmelser som förslaget tar upp i punkterna 3 och
4 i övergångsbestämmelserna. Dessa bör därvid utformas på sådant sätt
att det framgår att ombildningen skall genomföras. Lagrådets förslag till
lagtext framgår av bilagan till detta protokoll.

Lagrådets förslag ger anledning till vissa redaktionella ändringar i 1 §
lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Även 2-4 §§ och
8 § bör underkastas viss formell bearbetning som framgår av bilagan till
lagrådets protokoll.

I förslaget till lag om inkomstskatteregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m. bör göras vissa
redaktionella ändringar med anledning av lagrådets förslag till lag om
ombildning av stadshypoteksinstitutionen.

Övriga lagförslag lämnas utan erinran.

154

Bilaga till lagrådets
protokoll 1992-04-03 Bilaga 8

1. Förslag till

Lag om ombildning av stadshypoteksinstitutionen

Härigenom föreskrivs följande

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ombildning av den
institution som regleras i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och stadshypoteksföreningar.

2 § Stadshypoteksforeningama skall gå upp i Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa genom att föreningarna upplöses utan likvidation och
föreningarnas tillgångar och skulder övertas av kassan (fusion). Därvid
skall föreningarnas säkerhetsfonder och kapitaltäckningsfonder föras till
kassans reservfond respektive kapitaltäckningsfond. Fusionen skall
genomföras den dag regeringen bestämmer.

3 § Efter fusionen skall stadshypotekskassan överlåta hela eller delar
av sin rörelse till ett för ändamålet bildat kreditaktiebolag. Regeringen får
besluta om tidpunkt och villkoren för överlåtelsen.

4 § Stadshypotekskassan får utan hinder av bestämmelserna i lagen
(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om
stadshypoteksföreningar låna upp de medel och vidta de åtgärder i övrigt
som behövs för att förbereda den ombildning som avses i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

2 Ändringar i förslaget till lag om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa

Kassans ändamål

1 § Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har till uppgift att
fullfölja den ombildning som följer av regeringens beslut enligt lagen
(1992:000) om ombildning av stadshypoteksinstitutionen. Kassan skall

1. äga och förvalta aktier i det aktiebolag som har övertagit kassans
rörelse,

2. till utgången av år 1994 låna upp och till aktiebolaget låna ut medel
som bolaget behöver för sin rörelse,

3. förvalta kassans fordringar på aktiebolaget och kassans skulder samt

4. ombesörja att regionala låntagarstämmor samt ombudsstämma
kommer till stånd.

155

Styrelse och revisorer

Bilaga 8

2 § Kassan förvaltas av en styrelse som består av elva ledamöter.
Regeringen utser fem ledamöter, bland dem ordföranden, och två
suppleanter för dem. Ombudsstämman utser sex ledamöter, bland dem
vice ordföranden, och tre suppleanter för dem. Ledamöterna och
suppleanterna utses för en tid av högst två år.

Regeringen bestämmer arvoden för ledamöterna och suppleanterna.

3 § För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper
utses årligen två revisorer och två suppleanter för dem. Finansinspek-
tionen och ombudsstämman utser vardera en revisor och en suppleant.
Revisorerna och suppleanterna skall vara auktoriserade revisorer.

4 § Ombudsstämman avgör frågor om fastställande av balansräkningen
och om godkännande av styrelsens förvaltning.

Kassans verksamhet

8 § Närmare föreskrifter om beslut i styrelsen och kassans verksamhet
samt om ombudsstämma och regionala låntagarstämmor meddelas av
regeringen.

156

Innehåll

Prop. 1991/92:119

Proposition...................................1

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1

Propositionens lagförslag...........................3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde

den 7 april 1992 ............................... 19

1 Ärendet och dess beredning.......................19

2 Hypoteksinstitutens organisation och

verksamhet.................................21

2.1 Hypoteksinstitutens roll på

kreditmarknaden..........................21

2.2 Hypoteksinstitutens nuvarande

organisation.............................22

2.3 Särskilt om Stadshypotek.....................22

2.3.1 Organisationen..........................22

2.3.2 Den nuvarande verksamheten.................24

- Upplåning ...........................24

- Utlåning ............................24

2.3.3 Kapital- och skattesituation ..................25

2.4 Kaptaltäckningsregler för

hypoteksinstituten .........................27

3 Allmän motivering ............................28

3.1 Behovet av en reform.......................28

3.2 Utgångspunkter för en ombildning...............29

3.3 Organisationsform.........................30

3.4 Ombildningen ...........................32

- Fusionen mellan kassan och föreningarna och

överlåtelsen till aktiebolaget...................35

- Tillsättningen av kassans styrelse och dess

sammansättning..........................42

- Stadshypotekskassans roll ....................42

- Likvidationen och fördelningen av över-

skottet ................................44

3.5 Stadshypoteks fonder m.m....................44

3.6 Stadshypotek AB:s verksamhet och organisa-

tion .................................46

3.7 Övergångsfrågor..........................47

4 Skattefrågor vid ombildningar av utländska

bankers svenska dotteraktiebolag till

filialer, m.m.................................49

5 Upprättade lagförslag...........................53

6 Författningskommentar..........................54

6.1 Förslaget till lag om Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa...................54

6.2 Förslaget till lag om inkomstskatteregler

med anledning av vissa omstruktureringar

inom den finansiella sektorn, m.m...............54

157

6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen

(1947:576) om statlig inkomstskatt .................55

6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen

(1990:654) om skatteutjämningsreserv ...............57

6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen

(1990:655) om återföring av obeskattade
reserver..................................58

6.6 Förslaget till lag om ändring i lagen
(1976:225) om avdrag vid inkomsttaxering for

bidrag till hypoteksförening m.m...................58

6.7 Förslaget till lag om upphävande av lagen

(1974:809) om befrielse från skattskyldighet

vid fusion inom

stadshypoteksinstitutionen, m.m...................58

6.8 Lag om upphävande av förordningen

(1979:744) om befrielse från skattskyldighet

vid fusion inom stadshypoteks- och bostads-
kreditinstitutionema, m.m.......................58

7 Hemställan.................................59

8 Beslut ...................................59

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet

(SOU 1989:103) Hypoteksinstituten

i framtiden ..................................60

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden

över betänkandet (SOU 1989:103)

Hypoteksinstituten i framtiden.......................67

Bilaga 3 Lagmannen Nordströms förslag............... 109

Bilaga 4 Sammanställning av remissyttranden

över Nordströms förslag ......................... 116

Bilaga 5 Stadshypoteks skrivelse.................... 133

Bilaga 6 Deltagarförteckning vid hearing

1992-03-26 ................................. 138

Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag ................. 139

Bilaga 8 Utdrag ur lagrådets protokoll den 3 april 1992 ...... 154

Prop. 1991/92:119

158

gotab 41199, Stockholm 1992