Regeringens proposition

1991/92:109

om utvidgad användning av samhällstjänst m.m.

Prop.

1991/92:109

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 6 februari 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Gun Hellsvik

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag om en utvidgning till hela landet av den an-
vändning av påföljdsformen samhällstjänst som sedan den 1 januari 1990
pågått på försök på fem orter. Utvidgningen föreslås ske från och med den 1
januari 1993, när den ursprungliga treåriga tillämpningsperioden går ut. Den
utvidgade tillämpningen föreslås tidsbegränsad till utgången av år 1995 i
väntan på att en mera permanent ordning kan införas.

Vidare föreslås att domstol i samband med att häktad döms till kontrakts-
vård skall ges möjlighet att förordna att den dömde skall vara omhänderta-
gen en kortare tid i avvaktan på att planerad behandling inleds. Denna
ändring föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 109

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 33 kap. 5 § skall ha följande lydelse,

dels att det i 28 kap. skall införas en ny paragraf, 6 b §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

28 kap.

6b§

I fall som avses i 6 a § får rätten
förordna att den dömde, om han är
häktad i målet, i stället skall om-
händertas till dess han överförts till
det behandlingshem eller den vård-
givare som anges i behandlings-
planen. Omhändertagandet får inte
pågå längre än en vecka.

33 kap.

5§>

Dömes någon till fängelse på viss tid eller förordnar rätten, med
tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott,
och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats
genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra
timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad eller intagen på en enhet
för rättspsykiatrisk undersökning med stöd av 10 § lagen (1991:1137) om
rättspsykiatri sk undersökning, skall tiden för frihetsberövandet, till den del
därunder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som
tid under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall
i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid
varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att
fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till
fängelse på viss tid, äger, i den mån tillgodoräknande inte skett enligt första
eller tredje stycket, första stycket tillämpning även i fråga om

1. frihetsberövande som föregått den villkorliga domen eller domen
påskyddstillsyn,

2. frihetsberövande som föregått dom genom vilken förordnats att den
villkorliga domen eller skyddstillsynen skall avse även ytterligare brott samt

3. sådant omhändertagande som 3. sådant omhändertagande som
avses i 28 kap. 11 § tredje stycket. avses i 28 kap. 6 b § eller 11 §

tredje stycket.

Prop. 1991/92:109

1 Senaste lydelse 1991:1138.

Dömes någon till böter och har han med anledning av misstanke om Pr0P- 1991/92.109
brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som
angives i första stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller
delvis verkställd genom frihetsberövandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Prop. 1991/92:109

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken att 49 kap. 4 § och
51 kap. 8 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

49 kap.

4§1

Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt, om
rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare eller ogillat ett yrkande härom;

2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången;

3. förelagt en part eller någon annan att förete skriftligt bevis eller att
tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning enligt 3 kap.
3 § andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § andra
stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det vara av synnerlig vikt att
en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part
under sanningsförsäkran;

4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om
ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej
är part eller intervenient, att gottgöra i rättegången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till
målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare,
vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående
kvarstad eller annan åtgärd enligt 15
kap. eller i brottmål angående häkt-
ning eller åtgärd, som avses i 25-28
kap.;

6. utlåtit sig i tvistemål angående
kvarstad eller annan åtgärd enligt 15
kap. eller i brottmål angående häkt-
ning, åtgärd som avses i 25-28 kap.
eller omhändertagande enligt 28 kap.
brottsbalken-,

7. avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag
förordnat annan än part föreslagit;

8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän
rättshjälp; eller

9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersättning
eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut, som avses i
1, 2, 3, 7, 8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats
vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den
dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej
vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.

I fråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt lag eller
förordnande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i
andra stycket, gäller följande. Har beslutet meddelats vid sammanträde för
förhandling vid vilken myndigheten inte har varit företrädd, skall missnöje
anmälas senast en vecka från dagen för beslutet.

1 Senaste lydelse 1991:1561.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:109

51 kap.

8 §2

För målets beredande skall vadeinlagan med därvid fogade handlingar
delges vadesvaranden, som skall föreläggas att avge skriftligt genmäle.

Om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad, får hovrätten dock genast
meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket vidtas.

Om tingsrätten har avslagit ett yr-
kande om åtgärd, som avses i 26-28
kap., eller förordnat om att en sådan
åtgärd skall hävas, får hovrätten
omedelbart bevilja åtgärden att gälla
till dess något annat bestäms. Om
tingsrätten har beviljat åtgärd som nu
sagts, får hovrätten omedelbart
förordna att vidare åtgärd för
verkställighet av beslutet inte får äga
rum. I frågor om häktning eller rese-
förbud får hovrätten göra ändring i
tingsrättens beslut även om motpar-
ten inte hörts.

Om tingsrätten har avslagit ett yr-
kande om åtgärd, som avses i 26-28
kap., eller förordnat om att en sådan
åtgärd skall hävas, får hovrätten
omedelbart bevilja åtgärden att gälla
till dess något annat bestäms. Om
tingsrätten har beviljat åtgärd som nu
sagts, får hovrätten omedelbart för-
ordna att vidare åtgärd för verkstäl-
lighet av beslutet inte får äga rum. I
frågor om häktning, reseförbud eller
omhändertagande enligt 28 kap.
brottsbalken får hovrätten göra änd-
ring i tingsrättens beslut även om
motparten inte hörts.

Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rätten, skall
24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

2 Senaste lydelse 1987:1211.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:928) om försöksverksamhet
med samhällstjänst

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:928) om försöksverksamhet
med samhällstjänst, som gäller till utgången av år 1992,

dels att 1 § skall upphöra att gälla,

dels att hänvisningen till 2 § i nuvarande 3-6 §§ i stället skall avse 1 §,
dels att nuvarande 2-6 §§ skall betecknas 1-5 §§,

dels att rubriken samt övergångsbestämmelsen skall ha följande lydelse.

Lag om samhällstjänst

Prop. 1991/92:109

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den
1 januari 1990 och upphör att gälla
vid utgången av år 1992. Har före-
skrift enligt 2 $ meddelats innan
lagen upphört att gälla, skall dock
bestämmelserna i 2-6 §§ fortsätta
att tillämpas.

Denna lag träder i kraft den
1 januari 1990 och upphör att gälla
vid utgången av år 1995. Har före-
skrift enligt 1 § meddelats innan
lagen upphört att gälla, skall dock
bestämmelserna i 1-5 §§ fortsätta att
tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 februari 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,
P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Hellsvik

Prop. 1991/92:109

Proposition om utvidgad användning av samhälls-
tjänst m.m.

1 Inledning

Genom lagen (1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst öppna-
des möjlighet för ett begränsat antal domstolar att döma till skyddstillsyn
med föreskrift om samhällstjänst. Lagens giltighetstid är inskränkt till åren
1990-1992. (Se prop. 1989/90:7, JuUlO, rskr. 55.)

Jag kommer nu att behandla frågan om vad som bör gälla efter den nu
pågående försöksperioden i avvaktan på att en mera permanent ordning kan
införas. Jag skall också ta upp vissa frågor som har behandlats av en utred-
ning.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för
justitiedepartementet i februari 1990 en särskild utredare, lagmannen Johan
Leche, för att överväga möjligheterna att vidareutveckla innehållet i de på-
följder som utgör alternativ till fängelsestraffet och mot den bakgrunden
pröva behovet av justeringar av bestämmelser angående valet mellan fäng-
else och andra påföljder samt se över vissa frågor om verkställighet av
fängelsestraff. Utredningen antog namnet påföljdsutredningen. Till utred-
ningen överlämnades senare ytterligare frågor.

I maj 1991 överlämnade utredningen sitt betänkande (SOU 1991:45)
Påföljdsfrågor. Frigivning från anstalt, m.m. I betänkandet behandlas en rad
frågor med anknytning till verkställighet av påföljder.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksdagens om-
budsmän (JO), justitiekanslern (JK), hovrätten för Västra Sverige, Uppsala,
Köpings och Malmö tingsrätter, kammarrätten i Jönköping, riksåklagaren
(RÅ), rikspolisstyrelsen (RPS), kriminalvårdsstyrelsen (KVS), kriminal-
vårdsnämnden, första övervakningsnämnden i Stockholm, övervaknings-
nämnderna i Borås, Örebro och Luleå, brottsförebyggande rådet (BRÅ), so-
cialstyrelsen, statens rättskemiska laboratorium, juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet, statskontoret, riksrevisionsverket, Svenska kommun-
förbundet, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers

centralorganisation (SACO), Sveriges domareförbund, Sveriges advokat-
samfund, Föreningen Skyddsvärnet i Stockholm, Föreningen Sveriges fri-
vårdstjänstemän, Svenska fångvårdssällskapet, Föreningen styresmän och
assistenter inom kriminalvården, Svenska skyddsförbundet samt Riks-
förbundet Frivilliga samhällsarbetare.

RÅ har överlämnat yttranden från överåklagarna vid åklagarmyndighe-
terna i Stockholm och Malmö samt överåklagarna vid regionåklagarmyn-
dighetema i Jönköping och Härnösand. KVS har bifogat yttranden från re-
gionmyndigheterna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Härnö-
sand, Umeå och Örebro.

SACO har, utan något eget ställningstagande, sänt in yttranden från
Sveriges Psykologförbund och Sveriges Socionomers, personal- & förvalt-
ningstjänstemäns riksförbund.

En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedeparte-
mentet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 91-1364).

Jag avser att här ta upp förslagen i påföljdsutredningens betänkande till
behandling. Jag är nu endast beredd att förorda att förslagen läggs till grund
för lagstiftning i begränsad omfattning. Utredningens lagförslag i de delarna
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Som jag skall återkom-
ma till är nämligen de flesta av de frågor som behandlas i utredningens be-
tänkande enligt min mening av ett sådant slag att de i stället bör övervägas i
ett vidare sammanhang.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 23 januari 1992 att inhämta lagrådets yttrande
över förslag till ändringar i brottsbalken, rättegångsbalken och lagen
(1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst. Lagförslagen och
lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2 resp.
bilaga 3.

Lagrådet har inte i sak haft något att erinra mot de framlagda lagförsla-
gen men har förordat en lagtekniskt mer begränsad ändring i lagen om för-
söksverksamhet med samhällstjänst. Jag står i denna del, med några redak-
tionella ändringar, fast vid mitt ursprungliga förslag av skäl som redovisas
under avsnitt 2.2.2 nedan. I förhållande till lagrådsremissen har därutöver
några, redaktionella ändringar skett av föreslagen lagtext i 28 kap. 6 b §
brottsbalken.

2 Samhällstjänst

2.1 Bakgrund

Riksdagens beslut att inleda en treårig försöksverksamhet grundade sig på
bl.a. relativt långvariga erfarenheter i andra länder av samhällstjänst som
påföljd. Särskilt framträdande var de erfarenheter som hade vunnits i Dan-
mark och Norge. Det hade även förekommit en diskussion i Sverige om
samhällstjänst, se bl.a. frivårdskommitténs slutbetänkande (SOU 1984:32)

Prop. 1991/92:109

Nya alternativ till fängelsestraff. En närmare redogörelse för bakgrunden Prop. 1991/92:109
lämnas i prop. 1989/90:7 s. 4 ff.

Regeringens av riksdagen godtagna förslag till lag om försöksverksam-
het med samhällstjänst innebär att rätten i brottmål får döma till skyddstill-
syn med föreskrift att den dömde skall utföra samhällstjänst genom
oavlönat arbete i en omfattning som bestäms i domen. En förutsättning för
en sådan dom är att den tilltalade har förklarat sig villig att följa föreskriften
samt att föreskriften bedöms vara av avgörande betydelse för att döma till
skyddstillsyn i stället för fängelse. Domstolen skall i domen ange hur långt
straff som skulle ha dömts ut, om fängelse i stället valts som påföljd. Om
den dömde inte fullgör sina skyldigheter enligt föreskriften får påföljden
undanröjas och ersättas med fängelsestraff. Försöksverksamheten skulle
temporärt vara begränsad till fem tingsrätter. Domstolar och myndigheter
har stor frihet att under försöksperioden anpassa verksamheten till praktiska
förutsättningar.

Den 7 december 1989 uppdrog regeringen åt BRÅ att utvärdera försöks-
verksamheten. BRÅ har den 15 augusti 1991 till regeringen överlämnat en
delrapport som behandlar de första 15 månaderna av försöksverksamheten.
En sammanfattning av delrapporten bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 4.

Utvecklingen i de övriga nordiska länderna har gått vidare. I Norge be-
dömdes resultatet av försöksverksamheten som så lyckat att den norska re-
geringen i maj 1990 föreslog att samhällstjänst (samfunnstjeneste) skulle in-
föras i straffeloven som en självständig påföljd [se Ot.prp. nr. 72 (1989-
90)]. Propositionsförslaget godtogs med några smärre ändringar av stor-
tinget och sedan den 1 september 1991 är samhällstjänst en självständig på-
följd i Norge.

Även i Danmark har erfarenheterna av försöksverksamheten varit posi-
tiva. Straffloverådet har i ett betänkande [se Straffloverådets betasnkning om
samfundstjeneste - Delbetasnkning om sanktionsspprgsmål (Betasnkning Nr.
1211, Kpbenhavn 1990)] uttalat att försöksverksamheten varit så lyckad att
det inte råder någon tvekan om att samhällstjänst bör permanentas som på-
följd. Mot bakgrund härav föreslog den danska regeringen att samhällstjänst
skulle föras in i straffeloven som en permanent påföljd. Folketinget godtog
förslaget och lagändringen träder i kraft den 1 april 1992 (Lov nr. 6 af 3
januar 1992).

I Finland har efter överväganden samhällstjänst som påföljd införts på
försök sedan den 1 januari 1991. Försöksverksamheten är snarlik den sven-
ska och begränsad geografiskt. Försöket skall pågå i tre år.

2.2 Motivering

2.2.1 Försöksverksamhetens inledning

Under 1 ovan har jag nämnt att BRÅ har i uppdrag att utvärdera försöket
med samhällstjänst. I delrapporten redogör BRÅ främst för hittills gjorda
erfarenheter av den praktiska hanteringen av påföljden. Administrativt har

1* Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 109

verksamheten fungerat väl. Det har inte visat sig vara några nämnvärda Prop. 1991/92:109
svårigheter att finna lämpliga arbetsgivare. I stort sett samtliga arbetsgivare
som har haft samhällstjänstdömda hos sig har dessutom visat sig villiga att
ta emot ytterligare dömda. Frivårdsmyndigheterna synes ha kunnat lokali-
sera de tilltalade som bör komma i fråga för samhällstjänst. En tillfredsstäl-
lande stor andel av de dömda har också fullgjort sin samhällstjänst enligt
arbetsplanen.

2.2.2 Samhällstjänst även efter år 1992?

Mitt förslag: Samhällstjänst skall användas även efter år 1992 men då
i hela landet.

Den positiva inledningen av försöksverksamheten talar med styrka för att
utvecklingen i Sverige kommer att bli densamma som i andra länder som
har infört samhällstjänst som ett permanent inslag i påföljdssystemet efter
en inledande försöksverksamhet. Här kan särskilt pekas på erfarenheterna i
Norge och Danmark. Även om det kvarstår flera viktiga frågor av mer prin-
cipiell natur att ta ställning till kan det konstateras att allt talar för att på-
följdsformen samhällstjänst har kommit för att stanna.

En fullständig utvärdering av den treåriga försöksperioden blir inte klar
förrän i april 1994, dvs. mer än ett år efter försöksperiodens utgång. Med
hänsyn till att allt talar för att utfallet av försöksverksamheten kommer att
motivera en fortsatt användning av samhällstjänst som påföljd bör möjlighe-
terna att använda samhällstjänst inte upphöra i och med den nuvarande för-
söksperiodens utgång.

Den första fråga som då reses är om det finns underlag att redan nu före-
slå att samhällstjänst skall utgöra en permanent del av vårt påföljdssystem,
vilket i så fall bör leda till att reglerna om samhällstjänst tas in i brottsbal-
ken. Alternativet är att låta den nuvarande verksamheten fortsätta antingen i
den form den nu har, eller förändra den på något sätt i avvaktan på en mera
permanent ordning.

Enligt min mening är det uppenbart att det saknas tillräckligt underlag för
att nu föreslå en permanent reglering av samhällstjänsten. Försöket har på-
gått så pass kort tid att det inte ger underlag för några säkra slutsatser beträf-
fande flera viktiga frågor. Däribland kan nämnas den i propositionen, av
lagrådet och av justitieutskottet behandlade frågan om samhällstjänst bör
konstrueras som en fristående påföljd. En annan fråga som har samband
härmed är om förutsättningarna för att välja samhällstjänst bör sammanfalla
med förutsättningarna för att välja skyddstillsyn. Jag tänker t.ex. på behovet
av övervakning av den dömde. Hittillsvarande hovrättspraxis har också
varierat vad gäller nödvändigheten av att det skall finnas risk för återfall för
att samhällstjänst skall kunna väljas som påföljd (se bl.a. RH 1990:115).

Vidare går det ännu inte att säga om återfallsbenägenheten påverkas av
en samhällstjänstpåföljd. Danska erfarenheter talar för att återfallsbenägen-

10

heten är lägre hos dem som dömts till samhällstjänst än hos dem som dömts Prop. 1991/92:109
till fängelse (se Straffelovrådets betaenkning om samfundstjeneste, Nr. 1211
för 1990 s. 157). I Sverige saknas ännu underlag för att dra några slutsatser
av tillräcklig säkerhet. Det kan även finnas anledning att närmare studera
om samhällstjänst bör kunna användas i större utsträckning även för andra
ålderskategorier än dem som försöksverksamheten främst tar sikte på.

Dessa frågor bör noga övervägas innan samhällstjänst införs som en
permanent del av påföljdssystemet. Jag avser att inom kort föreslå rege-
ringen att en parlamentarisk utredning skall tillkallas för att bl.a. allmänt se
över frågan om alternativa påföljder. Den utredningen bör även få i uppdrag
att överväga hur samhällstjänsten mer permanent bör inordnas i brottsbal-
kens påföljdssystem. Utredningen bör härvid beakta såväl erfarenheterna av
den nu pågående lokalt begränsade försöksverksamheten som av den utvid-
gade verksamhet som jag här föreslår.

De principiella frågor jag nämnt ovan är visserligen betydelsefulla men
är inte av den karaktären att de kan åberopas som skäl för att avbryta an-
vändningen av samhällstjänst i den form som används under den nu
pågående försöksverksamheten Jag föreslår att användningen av påföljds-
formen skall fortsätta under ytterligare en treårsperiod i avvaktan på att en
mera permanent ordning kan införas.

Justitieutskottet (se 1989/90:JuU 10 s. 8) uttalade att det i samband med
en förlängning av försöksverksamheten framstod som naturligt att överväga
om den reglering och den lokala avgränsning av verksamheten som då fö-
reslogs borde ändras eller preciseras på olika sätt. För min del finner jag det
inte finnas underlag för att nu föreslå ändringar av de materiella förutsätt-
ningarna för val av samhällstjänst som påföljdsform. Inte heller finns an-
ledning att i detta sammanhang i övrigt ändra vad som i försökslagen före-
skrivs om övervakningsnämndens verksamhet, den undanröjande dom-
stolens skyldighet att beakta angivet alternativstraff samt ersättning för
skada. Vid en förlängd användning av påföljdsformen behöver således inte
det materiella innehållet i den nuvarande lagens 2-6 §§ ändras.

När det gäller den lokala avgränsningen riktades viss kritik mot att en
brottspåföljd inte skulle kunna användas över hela landet. Begränsningen till
fem tingsrätter godtogs visserligen av lagrådet och justitieutskottet med hän-
syn till att det var fråga om en tidsbegränsad försöksverksamhet. De betänk-
ligheter som kan finnas mot en lokalt begränsad tillämpning av en påföljds-
form ökar emellertid i styrka om verksamheten sträcks ut i tiden. Härtill
kommer att erfarenheterna av den försöksverksamhet som nu bedrivs talar
för att en utvidgad tillämpning inte kommer att medföra några mer påtagliga
praktiska problem. Med hänsyn härtill finns det enligt min mening redan nu
anledning att föreslå att samhällstjänst skall kunna användas i hela landet.

När det gäller att bestämma tidpunkten för en utvidgning bör flera olika
omständigheter beaktas. Den pågående försöksverksamheten bör få fortgå
så att utvärderingen skall ge ett så säkert underlag som möjligt för ett
slutligt ställningstagande. Även praktiska skäl, bl.a. möjligheten för
frivårdsmyndigheterna att förbereda sig genom att ta kontakter med presum-
tiva arbetsgivare, instruera lekmannaövervakare, förbereda arbetsplaner

11

m.m. talar för att inte förlägga utvidgningen tidigare än försöksperiodens Prop. 1991/92:109
utgång, dvs. vid utgången av år 1992.

Som jag nu berört saknas det enligt min mening anledning att ändra de
bestämmelser som gäller för den nuvarande försöksverksamheten i annat
hänseende än att verksamheten bör utvidgas till att omfatta hela landet. Den
geografiska begränsningen kommer till uttryck i den nuvarande lagens
första paragraf. Om begränsningen av försökslagens tillämplighet till vissa
tingsrätter tas bort kommer den paragrafen inte att behövas. I det till lag-
rådet remitterade förslaget föreslog jag som en lämplig lösning att upphäva
första paragrafen, numrera om kvarvarande paragrafer i lagen och ändra
dess rubrik samt justera övergångsbestämmelsen.

Lagrådet har inte haft någon invändning i sak mot förslaget men anfört
att lagförslagets tekniska utformning framstår som onödigt omständlig.
Lagrådet har anfört att det även efter utvidgningen till hela landet är fråga
om en försöksverksamhet och att det är en fördel att behålla den nuvarande
paragrafnumreringen.

Under den inledande treårsperioden utvärderas försöksverksamheten av
BRÅ. Redan nu kan det, som jag ovan nämnt, konstateras att samhällstjänst
med allra största sannolikhet kommer att införas som ett permanent inslag i
vårt påföljdssystem. När det gäller frågan hur en sådan ordning i detalj bör
utformas krävs dock ytterligare beredningsunderlag. Treårsperioden fr.o.m.
den 1 januari 1993 kommer emellertid inte att bli föremål för någon egen
särskild utvärdering av det slag som är fallet med den nuvarande försöks-
verksamheten även om det givetvis också under den perioden kommer att
göras erfarenheter till stor nytta för ställningstagandet till hur påföljden
skall vara utformad. Detta innebär att den andra treårsperioden mer har
karaktären av en provisorisk lösning än en egentlig försöksverksamhet.
Detta bör enligt min mening markeras genom att ordet försöksverksamhet
tas bort ur lagens rubrik. Det framstår som naturligt att vid utvidgningen till
hela landet samtidigt redigera lagen så att den inte inleds med en andra
paragraf. De av lagrådet påpekade nackdelarna med en omnumrering
framstår som överkomliga. Även med min utformning av lagtexten synes
lagförslagets rubrik kunna ges den av lagrådet föreslagna enklare lydelsen.

3 Påföljdsutredningens förslag

3.1 Allmänt

Påföljdsutredningen, som tillsattes av den tidigare regeringen, har bedrivit
sitt arbete med utgångspunkt från att reglerna om villkorlig frigivning skulle
förändras till obligatorisk villkorlig frigivning efter två tredjedelar av straff-
tiden. Betänkandet behandlar i huvudsak frågor med anknytning till verk-
ställighet av fängelsestraffet. Utredningens överväganden i de frågor av mer
allmän betydelse som togs upp i direktiven har utredningen redovisat på an-
nat sätt.

I nästa avsnitt tar jag upp de delar av utredningens betänkande som inte
för närvarande föranleder förslag från min sida.

12

3.2 Frågor som inte bör föranleda förslag i detta samman- Prop. 1991/92:109
hang

Slopad övervakning efter villkorlig frigivning och obligatorisk frigivnings-
permission

Påföljdsutredningen föreslår att den som villkorligt friges från fängelsestraff
inte skall stå under övervakning. Samtliga som friges skall beviljas frigiv-
ningspermission 20 eller 30 dagar före frigivningsdagen, med längre tider
för dömda under 23 år. Under permissionen skall personal på anstalterna
svara för stöd, hjälp och övervakning av de permitterade.

Förslagen har väckt stark kritik hos remissinstanserna. De har ett sakligt
samband med utredningens utgångspunkt att frigivning skall ske obligato-
riskt efter två tredjedelar av strafftiden. Som anges i 1992 års budgetpro-
position avser jag att föreslå regeringen att en utredning skall tillkallas med
uppgift att bl.a. ta fram underlag för och lämna förslag till hur frågan om
den villkorliga frigivningen skall lösas på sikt. Det är naturligt att även frå-
gorna om frigivningspermission och övervakning efter villkorlig frigivning
aktualiseras i det sammanhanget. Det finns därför inte anledning att i detta
ärende behandla förslagen. Jag vill tillägga att frågan om frigivnings-
permission kan komma upp i samband med överväganden om övergång från
nuvarande system med obligatorisk halvtidsfrigivning till ett system med
fakultativ frigivning efter två tredjedelar av strafftiden (jfr prop.
1991/92:100, bil. 3 s. 45 f.).

Disciplinära åtgärder i fängelse

Utredningen föreslår att den nuvarande ordningen, att viss tid som en fånge
avtjänat av fängelsestraffet som disciplinär bestraffning inte skall inräknas i
verkställigheten, skall slopas. I dess ställe skall som en disciplinpåföljd
införas möjlighet att under viss kortare tid isolera fången från övriga fångar.

Remissutfallet är blandat men övervägande negativt. Frågan om lämplig-
heten och utformningen av ett disciplinärt bestraffningssystem inom krimi-
nalvården är inte lätt att lösa. Jag är, med hänsyn till det övervägande nega-
tiva remissutfallet, inte beredd att nu föreslå någon ändring. Frågan bör
istället prövas av en parlamentarisk kommitté med huvuduppgift att utvär-
dera den s.k. kriminalvårdsreformen (se prop. 1991/92:100, bil 3 s. 61).

Omprövning enligt 7 § tredje stycket KvaL

I 7 § tredje stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt föreskrivs att
intagen som har dömts för vissa grövre brott skall placeras i sluten anstalt
om det med hänsyn till arten av hans brottslighet kan befaras att han är sär-
skilt benägen att avvika eller fortsätta brottslig verksamhet av allvarlig ka-
raktär. Enligt fjärde stycket samma paragraf skall ett sådant beslut under
alla förhållanden omprövas automatiskt inom sex månader från föregående
prövning.

13

Påföljdsutredningen föreslår, med hänvisning till att omprövningen ofta Prop. 1991/92:109
väcker obefogade förhoppningar, att skyldigheten att automatiskt ompröva
beslutet skall tas bort. Omprövning skall då ske om fången begär det. när
permissionsansökan prövas samt när det i övrigt finns anledning att om-
pröva beslutet.

Remissopinionen är delad. JO har avstyrkt förslaget med hänvisning till
att bl.a. rättssäkerhetshänsyn låg bakom att den automatiska omprövningen
infördes och att övertygande skäl varför den skall slopas inte har anförts av
utredningen. Även kriminalvårdsstyrelsen har ställt sig negativ till att helt
slopa automatiken i omprövningen.

Även jag finner det angeläget att det finns en garanti för att omprövning
sker med inte allt för långa mellanrum. Olägenheterna av nu gällande regler
har inte visat sig vara så stora att fångarnas intresse av att få omprövningen
gjord skall vika, varför jag inte finner anledning att gå vidare med utred-
ningens förslag i denna del.

Urinprovskontroll inom frivården

Utredningen tar upp frågor rörande möjligheterna att underkasta skyddstill-
synsdömda olika prov tagna i syfte att ge besked om den dömde håller sig
drogfri. Utredningen föreslår att det skall införas lagstöd för att en fängelse-
dömd som åtnjuter sådan vistelse i frihet som avses i 34 § KvaL skall kunna
ge samtycke till att blod-, urin- eller utandningsprov som ett led i behand-
lingen tas från honom samt att det beträffande sådana prov från kontrakts-
vårdsdömda i lagtext skall specificeras vilka prov som kan bli aktuella. Ut-
redningen diskuterar frågan om det bör införas möjligheter att kräva urin-
prov för kontroll av narkotikamissbruk hos andra skyddstillsynsdömda men
avvisar detta.

Frågan om användningen av olika typer av prov beträffande narkotika-
missbrukare hänger nära samman med spörsmålet angående den straffrätts-
liga regleringen av eget missbruk. Inom regeringskansliet förbereds förslag i
syfte att skärpa reglerna kring ringa narkotikabrott. Det är lämpligt att be-
handla frågor om provtagning i samband därmed varför jag nu inte lägger
fram något förslag i dessa delar.

3.3 Omhändertagande efter dom på kontraktsvård

Mitt förslag: Domstol skall ha möjlighet att i samband med att häktad
döms till kontraktsvård förordna att den dömde skall vara omhänder-
tagen i avvaktan på att han överförs till behandlingshem eller annan
vårdgivare enligt behandlingsplanen. Omhändertagandet får pågå i
högst sju dagar.

Påföljdsutredningens förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag.

14

Remissinstanserna har varit positiva till att det införs en möjlighet att Prop. 1991/92:109
säkra verkställigheten av en dom på kontraktsvård. Några har förordat att
detta bör ske genom förlängning av häktningen och inte genom omhänder-
tagande. Hovrätten för Västra Sverige har, med hänvisning till att frågan har
en sådan principiell räckvidd att dess lösning kräver mera ingående övervä-
ganden än dem utredningen presenterat, avstyrkt utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Kontraktsvård är en dom på skyddstillsyn med
en kvalificerad föreskrift om att den dömde skall genomgå en behandling
enligt en i förväg uppgjord behandlingsplan. Möjligheten att besluta om en
sådan föreskrift kan innebära att det enligt 30 kap. 9 § brottsbalken finns
särskilda skäl för att bestämma påföljden till skyddstillsyn i stället för fäng-
else.

Kontraktsvård skall också användas som ersättning för fängelsestraff, hu-
vudsakligen i sådana fall då det är fråga om relativt allvarlig, missbruksrela-
terad brottslighet (jfr prop. 1986/87:106 s. 35 f.). I dessa fall är det inte
ovanligt att den dömde är häktad inför huvudförhandlingen. Med hänsyn till
att det i kontraktsvårdsfallen ofta är fråga om ett akut missbruk måste det
ofta anses föreligga en stor risk för återfall i missbruk och därmed samman-
hängande brottslig verksamhet, om den dömde försätts på fri fot innan han
kan påbörja den planerade behandlingen.

Jag delar därför utredningens och remissinstansernas uppfattning att det
bör finnas en möjlighet att hålla den kontraktsvårdsdömde frihetsberövad
fram till dess att han kan överföras till planerad behandling. Fråga är då om
detta skall ske genom fortsatt häktning eller genom ett omhändertagande
inom ramen för skyddstillsynspåföljden.

Utredningen har förordat att frihetsberövandet skall ske genom omhän-
dertagande med den huvudsakliga motiveringen att beslut om häktning efter
dom i princip förutsätter att den tilltalade har dömts till fängelse. Ut-
redningen har stöd för sitt påstående i ett beslut av JK i vilket denne hävdat
att behov av häktning inte föreligger när en omedelbart verkställbar påföljd
som skyddstillsyn har valts (JK-beslut 1990. s. 34 ff.). I detta sammanhang
skall även nämnas att JO har kritiserat en tingsrätt för att ha häktat en kon-
traktsvårdsdömd och uttalat att det, med undantag av det särskilt reglerade
fallet i 24 kap. 21 § rättegångsbalken med häktning för säkerställande av
utvisning, inte någonsin är möjligt att förordna om fortsatt häktning när vill-
korlig dom eller skyddstillsyn valts som påföljd (JO:s ämbetsberättelse
1990/91 s. 35 ff.).

Även jag är av den uppfattningen att det med hänsyn till regelsystemet i
övrigt är lämpligast att beteckna ett frihetsberövande i avvaktan på att ett
moment av skyddstillsynsdomen skall kunna verkställas som ett omhänder-
tagande och inte som häktning.

Liksom utredningen anser jag således att det bör införas en möjlighet att
genom omhändertagande temporärt beröva en kontraktsvårdsdömd friheten
för att säkerställa att den planerade vården kan inledas. Möjligheten att be-
sluta om omhändertagande bör vara begränsad till de fall där den dömde är
häktad och den planerade vården förutsätter ett boende hos vårdgivaren,
t.ex. i ett behandlingshem eller ett familjehem.

15

Strävan bör alltid vara att den kontraktsvårdsdömde skall kunna tas emot Prop. 1991/92:109
av vårdgivaren direkt efter domen. Omhändertagande bör ske endast i un-
dantagsfall när det av trängande skäl inte är möjligt att omedelbart ta emot
den dömde och det dessutom finns en påtaglig risk att den dömde inte kom-
mer att inställa sig om han inte blir omhändertagen. Jag vill i sammanhanget
betona att det även i framtiden skall vara huvudregel att även häktade förs
direkt från förhandlingen till vårdgivaren när dom avkunnas omedelbart i
anslutning till huvudförhandlingen.

Beslutet om omhändertagande bör upphöra automatiskt när den dömde
tas emot av vårdgivaren. Omhändertagandet bör inte under några förhållan-
den få vara längre än en vecka. I beslutet om omhändertagande bör därför
domstolen anmärka att omhändertagandet upphör när vårdgivaren tar emot
den dömde samt ange det definitiva slutdatumet för omhändertagandet. I
sammanhanget bör påpekas att, även om häktningen hävs i samband med
dom, lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl., till
följd av stadgandet i 18 § den lagen, fortfarande gäller i tillämpliga delar för
frihetsberövandet.

Som lagteknisk lösning har utredningen föreslagit att en bestämmelse om
omhändertagande tas in i 28 kap. 11 § brottsbalken. Eftersom denna para-
graf behandlar åtgärder som inte aktualiseras i samband med själva domen
till skyddstillsyn anser jag, liksom Malmö tingsrätt, att bestämmelsen sak-
ligt sett inte passar i det sammanhanget. Jag föreslår därför att bestämmel-
sen placeras i en ny paragraf, 6 b §, i 28 kapitlet.

Om den dömde inte fullföljer kontraktsvården enligt behandlingsplanen,
kan skyddstillsynsdomen undanröjas och fängelse ådömas. När den dömde
har varit omhändertagen under skyddstillsynsskedet uppkommer då fråga
om omhändertagandet skall anses som tid under vilken fängelsestraffet
verkställts i anstalt. Frågan har lösts på olika sätt tidigare. Sådant omhänder-
tagande som sker när en skyddstillsynsdömd har misskött sig och fråga om
undanröjande uppkommer avräknas inte. Omhändertagande efter domstols
beslut om undanröjande av skyddstillsynsdom skall dock enligt 33 kap. 5 §
andra stycket 3 brottsbalken tillgodoräknas som fängelsetid, vilket framstår
som naturligt eftersom omhändertagandet i det fallet endast tjänar syftet att
säkerställa verkställigheten av fängelsestraffet.

Det omhändertagande jag nu föreslår syftar till att säkerställa att vård en-
ligt den särskilda föreskriften skall kunna inledas. Det talar närmast för att
tiden för omhändertagandet inte skall kunna tillgodoräknas som tid i fäng-
else. I detta sammanhang kan dock inte bortses från att omhändertagandebe-
slutet, som kan meddelas endast beträffande häktade, i praktiken framstår
som en fortsättning av den häktning som den dömde varit föremål för fram
till dagen för dom. Övervägande skäl talar därför för att omhändertagandet,
vid ett eventuellt undanröjande av skyddstillsynsdomen, bör anses som tid
under vilken fängelsestraffet verkställts i anstalt. En bestämmelse härom
bör tas in i 33 kap. 5 § andra stycket 3 brottsbalken.

Eftersom beslutet om omhändertagande avser kort tid och endast kan ges
i anslutning till en påföljdsform som förutsätter den dömdes samtycke är det
i och för sig föga troligt att han vill föra särskild talan mot beslutet om om-

16

händertagande. Oaktat detta bör en sådan möjlighet finnas när det är fråga
om ett frihetsberövande. För att klargöra att den möjligheten skall finnas i
detta fall, liksom i andra fall av domstols beslut om omhändertagande, bör
texten i 49 kap. 4 § första stycket 6 rättegångsbalken justeras. För att säker-
ställa en ändamålsenlig hantering i hovrätt av besvär mot endast omhänder-
tagandebesluten bör dessutom ett tillägg göras i 51 kap. 8 § samma balk.

Som lagrådet har påpekat omfattar den föreslagna ändringen i 49 kap. 4 §
första stycket 6 rättegångsbalken samtliga av domstol meddelade beslut om
omhändertagande vilket innebär att särskild talan kommer att kunna föras
även mot domstols omhändertagandebeslut enligt 28 kap. 11 § brottsbalken.

Jag vill avslutningsvis tillägga att överrätt givetvis har att häva ett fortfa-
rande verksamt beslut om omhändertagande om överrätten, med anledning
av att den dömde överklagar domen, enligt 28 kap. 5 § första stycket brotts-
balken förordnar att vidare verkställighet av skyddstillsynsdomen inte får
äga rum.

4 Kostnader

4.1 Samhällstjänst

Såväl lagrådet som justitieutskottet betonade vikten av att försöksverksam-
heten gavs tillräckliga resurser. Kontakter med företrädare för frivårds-
myndighetema och vad som kommit fram genom BRÅ:s utvärderingsarbete
ger vid handen att avdelade resurser varit tillräckliga för ett kvalificerat ar-
bete med samhällstjänsten. Varje frivårdsdistrikt har tilldelats medel så att
en handläggare har kunnat arbeta med samhällstjänstfrågor på heltid. Några
egentliga besparingar till följd av att dömda har hållits utanför fängelserna
har inte kunnat göras eftersom det hittills har rört sig om för få dömda. Vid
en landsomfattande verksamhet blir situationen annorlunda. Även om det
ännu är för tidigt att slå fast de ekonomiska konsekvenserna av ett införande
av samhällstjänst ger den hittills bedrivna verksamheten vid handen att
samhällstjänsten totalt sett kommer att innebära att ett antal fängelseplatser
inte behöver tas i anspråk och frivårdens totala extrakostnader i längden i
vart fall kommer att vara något lägre än den sammanlagda kostnaden för de
fängelseplatsema.

I början måste dock frivårdsmyndigheterna tilldelas extra resurser efter-
som mycket arbete ligger koncentrerat till tiden för införande av samhälls-
tjänst, bl.a. arbetet med att få kontakt med ett tillräckligt antal lämpliga
arbetsgivare. I årets budgetproposition har också för samhällstjänsten anvi-
sats ytterligare 8 milj. kr. för budgetåret 1992/93 (prop. 1991/92:100 bil. 3 s.
125).

4.2 Omhändertagande efter dom på skyddstillsyn

Under de senaste tre åren har i genomsnitt omkring 360 kontraktsvårds-
domar meddelats per år. Närmare uppgifter om hur många som var häktade

Prop. 1991/92:109

17

vid domstillfället saknas. Utifrån kriminalvårdsstyrelsens särskilda rappor-
tering av kontraktsvård kan antalet häktade uppskattas till 25-30 procent av
de kontraktsvårdsdömda. Även om en relativt stor andel av de häktade
skulle komma att vara omhändertagna efter dom under någon dag eller två
blir den tillkommande kostnaden inte större än att den kan klaras utan extra
resurstillskott.

5 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till dels lag om ändring i brottsbalken, dels lag om ändring i rätte-
gångsbalken, dels lag om ändring i lagen (1989:928) om försöksverksamhet
med samhällstjänst.

6 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i rättegångsbalken och

3. lag om ändring i lagen (1989:928) om försöksverksamhet med sam-
hällstjänst.

7 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1991/92:109

18

Påföljdsutredningens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Prop. 1991/92:109

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs att 28 kap. 11 § och 33 kap. 5 § brottsbalken skall
ha följande lydelse

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

28 kap.

H §

Uppkommer fråga om att undanröja skyddstillsynen eller att vidta åtgärd
som avses i 7 § eller åtgärd för att den dömde skall underkasta sig vård eller
behandling, eller har den dömde undandragit sig övervakningen, får över-
vakningsnämnden eller domstol vid vilken föres talan enligt 8 §, om om-
ständigheterna föranleder det, förordna att den dömde skall på lämpligt sätt
omhändertas i avvaktan på vidare förordande. Ett sådant beslut skall omprö-
vas så ofta anledning till det föreligger.

Den som sålunda omhändertas får inte kvarhållas längre än en vecka. Om
det finns synnerliga skäl, får dock genom nytt beslut förordnas att han skall
kvarhållas ytterligare högst en vecka.

Om det bedöms som påkallat får
rätten, ifall som avses i 30 kap. 9 §
andra stycket 3, förordna att den
dömde, om han är häktad i målet,
skall vara omhändertagen till dess
han överförts till det behandlingshem
eller den vårdgivare som anges i be-
handlingsplanen. Sådant omhänder-
tagande får inte pågå längre än en
vecka.

Är den dömde omhändertagen när domstolen meddelar beslut att skydds-
tillsynen skall undanröjas, får den förordna att han skall vara omhändertagen
till dess beslutet vinner laga kraft.

Efter prövotidens utgång får den omhändertagne inte kvarhållas.

33 kap.

Dömes någon till fängelse på viss tid eller förordnar rätten, med tillämp-
ning av 34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har
den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i
målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad
friheten som anhållen, häktad eller intagen på en enhet för rättspsykiatrisk
undersökning med stöd av 10 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk un-
dersökning, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke sam-
tidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den
ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det
antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt
fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet
skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

19

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fäng-
else på viss tid, äger, i den mån tillgodoräknande inte skett enligt första eller
tredje stycket, första stycket tillämpning även i fråga om

1. frihetsberövande som föregått den villkorliga domen eller domen på
skyddstillsyn,

2. frihetsberövande som föregått dom genom vilken förordnats att den
villkorliga domen eller skyddstillsynen skall avse även ytterligare brott samt

3. sådant omhändertagande som 3. sådant omhändertagande som
avses i 28 kap. 11 § tredje stycket. avses i 28 kap. 11 § tredje och fjärde

styckena.

Dömes någon till böter och har han med anledning av misstanke om brott,
som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som angives i
första stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis verk-
ställd genom frihetsberövandet.

Prop. 1991/92:109

Bilaga 1

20

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken

dels att 33 kap. 5 § skall ha följande lydelse,

dels att det i 28 kap. skall införas en ny paragraf, 6 b §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

28 kap.

6b§

I fall som avses i 6 a § första
stycket får rätten förordna att den
dömde, om han är häktad i målet,
skall omhändertas till dess han över-
förts till det behandlingshem eller
den vårdgivare som anges i behand-
lingsplanen. Omhändertagandet får
inte pågå längre än en vecka.

33 kap.
5§>

Dömes någon till fängelse på viss tid eller förordnar rätten, med tillämp-
ning av 34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har
den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i
målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra timmar varit berövad
friheten som anhållen, häktad eller intagen på en enhet för rättspsykiatrisk
undersökning med stöd av 10 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk un-
dersökning, skall tiden för frihetsberövandet, till den del därunder icke sam-
tidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den
ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det
antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt
fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet
skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till
fängelse på viss tid, äger, i den mån tillgodoräknande inte skett enligt första
eller tredje stycket, första stycket tillämpning även i fråga om

1. frihetsberövande som föregått den villkorliga domen eller domen på
skyddstillsyn,

2. frihetsberövande som föregått dom genom vilken förordnats att den
villkorliga domen eller skyddstillsynen skall avse även ytterligare brott samt

3. sådant omhändertagande som 3. sådant omhändertagande som
avses i 28 kap. 11 § tredje stycket. avses i 28 kap. 6 b § eller 11 §

tredje stycket.

Prop. 1991/92:109

Bilaga 2

1 Senaste lydelse 1991:1138.

21

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Dömes någon till böter och har han med anledning av misstanke om brott,
som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som angives i
första stycket, må förordnas att påföljden skall anses helt eller delvis
verkställd genom frihetsberövandet.

Prop. 1991/92:109

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

22

2 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Prop. 1991/92:109

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken att 49 kap. 4 § och
51 kap. 8 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

49 kap.

4 §2

Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt, om
rätten

1. avvisat ombud, biträde eller försvarare eller ogillat ett yrkande härom;

2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rättegången;

3. förelagt en part eller någon annan att förete skriftligt bevis eller att till-
handahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning enligt 3 kap. 3
§ andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § andra
stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det vara av synnerlig vikt att
en uppgift som avses där lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part
under sanningsförsäkran;

4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller om an-
svar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för någon, som ej är
part eller intervenient, att gottgöra i rättegången vållad kostnad;

5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel till
målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde, försvarare,
vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller intervenient;

6. utlåtit sig i tvistemål angående
kvarstad eller annan åtgärd enligt 15
kap. eller i brottmål angående häkt-
ning eller åtgärd, som avses i 25-28
kap.;

6. utlåtit sig i tvistemål angående
kvarstad eller annan åtgärd enligt 15
kap. eller i brottmål angående häkt-
ning, åtgärd som avses i 25-28 kap.
eller omhändertagande enligt 28 kap.
brottsbalken;

7. avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant uppdrag
förordnat annan än part föreslagit;

8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller allmän
rättshjälp; eller

9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om ersättning
eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.

Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut, som avses i
1, 2, 3, 7, 8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om beslutet meddelats
vid sammanträde för förhandling, genast och eljest inom en vecka från den
dag, då han erhöll del därav, anmäla missnöje; försummas det, äge han ej
vidare rätt till talan. Rätten pröve genast, om anmälan rätteligen gjorts.

I fråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt lag eller förord-
nande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som avses i andra
stycket, gäller följande. Har beslutet meddelats vid sammanträde för för-
handling vid vilken myndigheten inte har varit företrädd, skall missnöje an-
mälas senast en vecka från dagen för beslutet.

2 Senaste lydelse 1991:1561.

23

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

51 kap.

8 §3

För målets beredande skall vadeinlagan med därvid fogade handlingar
delges vadesvaranden, som skall föreläggas att avge skriftligt genmäle.

Om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad, får hovrätten dock genast
meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket vidtas.

Prop. 1991/92:109

Bilaga 2

Om tingsrätten har avslagit ett yr-
kande om åtgärd, som avses i 26-28
kap., eller förordnat om att en sådan
åtgärd skall hävas, får hovrätten
omedelbart bevilja åtgärden att gälla
till dess något annat bestäms. Om
tingsrätten har beviljat åtgärd som nu
sagts, får hovrätten omedelbart för-
ordna att vidare åtgärd för verk-
ställighet av beslutet inte får äga
rum. I frågor om häktning eller rese-
förbud får hovrätten göra ändring i
tingsrättens beslut även om motpar-
ten inte hörts.

Om tingsrätten har avslagit ett yr-
kande om åtgärd, som avses i 26-28
kap., eller förordnat om att en sådan
åtgärd skall hävas, får hovrätten
omedelbart bevilja åtgärden att gälla
till dess något annat bestäms. Om
tingsrätten har beviljat åtgärd som nu
sagts, får hovrätten omedelbart för-
ordna att vidare åtgärd för verk-
ställighet av beslutet inte får äga
rum. I frågor om häktning, rese-
förbud eller omhändertagande enligt
28 kap. brottsbalken får hovrätten
göra ändring i tingsrättens beslut
även om motparten inte hörts.

Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rätten, skall
24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.

3 Senaste lydelse 1987:1211.

24

3 Förslag till

Lag om

dels fortsatt giltighet av lagen (1989:928) om försöks-
verksamhet med samhällstjänst, dels ändring i samma lag;

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:928) om försöksverksamhet
med samhällstjänst, som gäller till utgången av år 1992,

dels att 1 § skall upphöra att gälla,

dels att i nuvarande 3-6 §§ ”2 §” skall bytas ut mot ”1 §”,

dels att nuvarande 2-6 §§ skall betecknas 1-5 §§,

dels att rubriken samt övergångsbestämmelsen skall ha följande lydelse.

Prop. 1991/92:109

Bilaga 2

Lag om samhällstjänst

Denna lag träder i kraft den
1 januari 1990 och upphör att gälla
vid utgången av år 1992. Har före-
skrift enligt 2 meddelats innan la-
gen upphört att gälla, skall dock be-
stämmelserna i 2-6 §§ fortsätta att
tillämpas.

Denna lag träder i kraft den
1 januari 1990 och upphör att gälla
vid utgången av år 1995. Har före-
skrift enligt 1 § meddelats innan la-
gen upphört att gälla, skall dock be-
stämmelserna i 1-5 §§ fortsätta att
tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

25

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 30 januari 1992

Närvarande: justitierådet Bengt Rydin, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 23 januari 1992 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Hellsvik beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i rättegångsbalken och

3. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1989:928) om försöksverksamhet
med samhällstjänst, dels ändring i samma lag.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Erik Brattgård.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

49 kap. 4 §

I paragrafen regleras rätten att föra särskild talan mot underräus beslut under
rättegången. Enligt förslaget skall vad som f.n. är föreskrivet om besvär över
beslut i brottmål angående bl.a. häktning gälla även beslut om omhänderta-
gande enligt 28 kap. brottsbalken.

Lagrådet har inget att invända mot att beslut om omhändertagande vad
gäller besvärsrätt behandlas på samma sätt som beslut om exempelvis häkt-
ning. I tydlighetens intresse bör dock här framhållas att lagförslaget enligt sin
lydelse omfattar inte bara omhändertagande efter dom på kontraktsvård (den
föreslagna 28 kap. 6 b § brottsbalken) utan även domstols beslut om om-
händertagande i samband med undanröjande av skyddstillsyn (28 kap. 11 §
brottsbalken).

Förslaget till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1989:928) om försöks-
verksamhet med samhällstjänst, dels ändring i samma lag

Påföljdsformen samhällstjänst har använts av tingsrätterna på fem orter sedan
den 1 januari 1990 som en försöksverksamhet. Denna skall enligt föreva-
rande 1989 års lag upphöra vid utgången av år 1992.1 lagrådsremissen före-
slås att försöksverksamheten skall utvidgas till hela landet och gälla under
perioden den 1 januari 1993 - den 31 december 1995. Först därefter anses,
om erfarenheterna av lagens tillämpning visar sig vara fortsatt goda, tiden

Prop. 1991/92:109

Bilaga 3

26

mogen för att införliva samhällstjänst bland andra påföljdsformer i brottsbal- Prop 1991/92:109
ken.                                                                  BilaSa 3

Lagrådet har i sak inte något att erinra mot det framlagda lagförslaget.
Anmärkas kan dock att det alltjämt är fråga om en försöksverksamhet. Även
med den nu föreslagna utvidgningen av det geografiska tillämpningsområdet
ger lagens gällande rubrik således täckning för lagens innehåll. Rubriken bör
därför enligt lagrådets mening kunna behållas i sin nuvarande lydelse.

Det remitterade lagförslagets tekniska utformning framstår som onödigt
omständlig och ger ett intryck av att ändringarna är mer omfattande än de i
själva verket är. Såväl vid den fortsatta tillämpningen av lagen som vid en
kommande utvärdering av den måste det dessutom anses vara en fördel, om
den hittillsvarande paragrafnumreringen (2-6 §§) lämnas oförändrad. För
detta talar också att lagen bara avses gälla under en begränsad tid.

Med hänvisning till det anförda vill lagrådet ifrågasätta, om inte syftet med
lagändringarna i stället kan tillgodoses förslagsvis genom följande enklare ut-
formning av lagtexten:

”Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:928) om försöksverksamhet
med samhällstjänst

dels att 1 § skall upphöra att gälla,

dels att lagen i övrigt skall fortsätta att gälla till utgången av år 1995.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Har föreskrift enligt 2 §
meddelats före utgången av år 1995, skall bestämmelserna i 2-6 §§ fortsätta
att tillämpas.”

Med denna uppläggning synes lagförslaget kunna ges rubriken ”Lag om
ändring i lagen (1989:928) om försöksverksamhet med samhällstjänst”.

27

Sammanfattning av BRÅ:s delrapport Samhällstjänst som
alternativ till fängelse - Sammanställning över de första 15
månadernas försöksverksamhet.

Under de första 15 månaderna dömdes 107 personer till samhällstjänst.
Preliminära analyser, som bör betraktas med stor försiktighet, tyder på att
samhällstjänst ersatt fängelse i omkring tre fjärdedelar av de fallen. Upp-
skattningsvis har samhällstjänst under 1990 ersatt knappt fyra procent av
samtliga meddelade fängelsedomar i försöksområdena och elva procent av de
domar som avsåg 18-24-åringar dömda till högst tolv månaders fängelse.

Domstolarna dömde till samhällstjänst i drygt hälften av de 204 mål i vilka
frivården hade bedömt den tilltalade som lämplig att utföra sådan. I 18 pro-
cent av fallen dömdes till fängelse och i 28 procent av fallen dömdes till icke
frihetsberövande påföljd. Av fängelsedomarna framgår att valet av fängelse
som påföljd motiverades med brottslighetens art i drygt 30 procent och med
att förutsättningar att döma till skyddstillsyn saknades i omkring 50 procent.

25 procent av de dömda fick minsta antalet timmar, 40, och 14 procent
maximalt antal timmar, 200.

Cirka 70 procent av dem som erhöll samhällstjänst var under 25 år och
omkring 60 procent hade tidigare dömts till strängare straff än böter. De van-
ligaste huvudbrotten var misshandel, stöld och rattfylleri. Hälften av dem
som dömdes till samhällstjänst hade arbete som huvudsaklig sysselsättning.

I mars 1991 hade 62 personer avslutat sin samhällstjänst. Omkring en
fjärdedel hade någon gång varit föremål för ingripande av övervaknings-
nämnd på grund av misskötsamhet eller försumlighet. Åtta personer (13 pro-
cent) fick sin dom undanröjd och förvandlad til) fängelse.

Knappt hälften genomförde sitt första arbetspass inom två veckor från
dom och 80 procent inom fyra veckor. Vanligtvis utfördes 1-4 arbetspass i
veckan, vardera på 2-5 timmar. En dom på 40 timmar avvecklades i regel på
1-3 månader, en dom på 200 timmar på 3-7 månader.

I 87 procent av fallen ändrades den ursprungliga arbetsplanen, oftast till
följd av önskemål från arbetsgivaren men i drygt en tredjedel av fallen på
grund av försumlighet av den dömde.

Det har inte varit några svårigheter för frivården att finna lämpliga arbets-
tillfällen till de dömda. De mest anlitade arbetsgivarna var olika idrottsorgani-
sationer, kyrkan, Länkarna, Riksförbundet för Hjälp åt Läkemedelsmiss-
brukare (RFHL), handikapprörelsen och Röda korset. Dominerande arbets-
uppgifter var underhållsarbete/trädgårdsarbete, städ- och köksarbete samt
kontors- och receptionsarbete.

Prop 1991/92:109

Bilaga 4

28

Innehåll

Prop. 1991/92:109

Regeringens proposition.................................................................................1

Propositionens huvudsakliga innehåll............................................................1

Propositionens lagförslag...............................................................................2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 februari 1992.............7

1  Inledning...................................................................................................7

2 Samhällstjänst............................................................................................8

2.1  Bakgrund...........................................................................................8

2.2 Motivering.........................................................................................9

2.2.1 Försöksverksamhetens inledning.............................................9

2.2.2 Samhällstjänst även efter år 1992?........................................10

3  Påföljdsutredningens förslag...................................................................12

3.1  Allmänt............................................................................................12

3.2 Frågor som inte bör föranleda förslag i detta sammanhang............13

3.3 Omhändertagande efter dom på kontraktsvård................................14

4 Kostnader.................................................................................................17

4.1  Samhällstjänst..................................................................................17

4.2 Omhändertagande efter dom på skyddstillsyn.................................17

5 Upprättade lagförslag..............................................................................18

6 Hemställan...............................................................................................18

7  Beslut.......................................................................................................18

Bilaga 1     Påföljdsutredningens lagförslag..............................................19

Bilaga 2     Lagrådsremissens lagförslag...................................................21

Bilaga 3     Lagrådets yttrande...................................................................26

Bilaga 4    Sammanfattning av BRÅ:s delrapport,

Samhällstjänst som alternativ till fängelse..............................28

29

gotab 40712, Stockholm 1992