Prop.
1991/92: 108
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Föredragande vid regeringssammanträdet har varit statsrådet Dinkel-
spiel.
Stockholm den 6 februari 1992.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Ulf Dinkelspiel
I propositionen konstateras att det finns samhällsekonomiska motiv för
fortsatt statligt stöd med viss inriktning till den exportfrämjande verksam-
het som bedrivs genom Sveriges exportråd. De små och medelstora export-
oerfarna företagen bör prioriteras i rådets verksamhet. Förslag lämnas om
inriktning och koncentration av det statliga stödet.
Stödet bör i första hand inriktas på upplysnings-, informations- och
rådgivningsverksamhet. Övriga aktiviteter bör i princip bedrivas på affärs-
mässiga villkor, men här kan särskilda skäl tala för visst statligt stöd.
I propositionen redovisas vissa bedömningar avseende den export-
främjande verksamhetens inriktning och organisation. Vidare behandlas
samarbetet mellan exportrådet och andra organ med exportfrämjande
inslag i sin verksamhet.
Exportrådet bör även fortsatt ha två huvudmän nämligen staten och
näringslivet företrätt av Sveriges Allmänna Exportförening.
Förslag framläggs om godkännande av ett reviderat avtal mellan staten
och Sveriges Allmänna Exportförening om Sveriges exportråd.
I linje med den omläggning som sker av den ekonomiska politiken i
riktning mot generellt verkande åtgärder för att främja det svenska nä-
ringslivets konkurrenskraft föreslås en halvering av det statliga stödet
under en treårsperiod. För budgetåret 1992/93 föreslås totalt 219 180000
kr. anvisas under anslaget Exportfrämjande verksamhet. Av detta belopp
föreslås att 190000000 kr. disponeras av Sveriges exportråd medan åter-
stoden föreslås stå till regeringens disposition.
1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 108
Sveriges exportråd bildades år 1972 av staten och näringslivet företrätt av
Sveriges Allmänna Exportförening. Nu gällande avtal mellan de två hu-
vudmännen är från år 1979.
Enligt avtalet skall rådet som centralt organ planera, samordna, mark-
nadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Rådet skall
särskilt insamla, bearbeta och förmedla marknadsinformation, lämna råd i
internationell marknadsföring samt stimulera och stödja exportansträng-
ningar. Exportrådet har genom särskild lag tilldelats beslutanderätt för
handelssekreterare. För närvarande har rådet ca 405 anställda, varav 194
vid 32 handelskontor inkl, filialer i 20 länder. Rådet har också genom
särskild lag tilldelats viss direktivrätt för den exportfrämjande verksamhe-
ten inom utrikesrepresentationen.
Rådets omslutning uppgick verksamhetsåret 1990/91 till ca 440 milj. kr.
varav 260 milj. kr. tillskjutits som statsanslag över anslaget Exportfräm-
jande verksamhet. Statsanslaget är avsett i första hand för exportservice
till företag med export av mindre omfattning, för tjänster som handelssek-
reterare utför avgiftsfritt, för vissa bransch- eller temabundna kollektiva
exportfrämjande aktioner samt för exportrådets ledning och planering av
handelssekreterarnas verksamhet och av exportfrämjande verksamhet
inom utrikesrepresentaionen.
Rådet leds av en styrelse med åtta ledamöter och lika många supplean-
ter. Hälften utses av regeringen och hälften av Sveriges Allmänna Export-
förening.
Regeringen uppdrog den 21 juni 1989 åt en särskild utredare1 att göra en
förutsättningslös översyn av statens roll i den exportfrämjande verksamhe-
ten vid Sveriges exportråd inkl, dess utlandsorganisation. Utredaren har
presenterat sina överväganden och förslag i betänkandet (SOU 1991:3)
Statens roll vid främjande av export. En sammanfattning av betänkandet
är fogad till propositionen som bilaga 1.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna återfinns i bilaga 2. De kompletta remissyttrandena finns tillgängliga
i utrikesdepartementets handelsavdelnings ärende med dnr 90/1991.
Förre generaldirektören Axel Wallén.
Prop. 1991/92:108
Regeringens bedömning: Selektiva åtgärder till stöd för näringslivet
bör begränsas till områden där det finns tydliga samhällsekonomis-
ka motiv för statliga insatser. Exportfrämjandet är ett sådant områ-
de. Med den omläggning som sker av den ekonomiska politiken i
riktning mot generellt verkande åtgärder för att främja svenskt
näringslivs konkurrenskraft kan dock statens insatser även på detta
område begränsas. Under den kommande treårsperioden föreslås en
halvering av det statliga anslaget. Genom den förda politiken skapas
också bättre förutsättningar för företagen att själva svara för en
större del av kostnaderna för olika exportfrämjande aktiviteter.
Exportfrämjandepolitikens mål bör vara att främja svenskt nä-
ringslivs export och internationalisering på ett sätt som positivt
påverkar Sveriges långsiktiga välfardsutveckling.
Staten bör lägga ett tydligt uppdrag på exportrådet för att få vissa
tjänster utförda som ter sig samhällsekonomiskt angelägna.
Utredningens bedömning: I exportrådsutredningen konstateras att någon
djupare analys av statens ansvar på exportfrämjandeområdet inte förefal-
ler ha gjorts vid exportrådets tillkomst i början av 1970-talet. Man utgick
från att staten hade en roll att spela med hänsyn till exportens betydelse för
den svenska ekonomin och till de externa balansproblemen. Det ansågs att
insatserna borde göras tillsammans med näringslivet i en gemensam orga-
nisation med statliga bidrag till verksamhetens finansiering. Bakgrund var
också den verksamhet som tidigare bedrivits av Sveriges Allmänna Ex-
portförening och av staten, samt exportfrämjandesatsningar från andra
länders sida.
Exportrådsutredningen har haft som huvuduppgift att analysera frågan
om statens mål och motiv för ett fortsatt engagemang i den exportfrämjan-
de verksamheten vid Sveriges exportråd i ett samhällsekonomiskt sam-
manhang och mot bakgrund av en utvärdering av den hittillsvarande
verksamheten jämte förändringar i förutsättningarna för det statliga enga-
gemanget.
Utredningen konstaterar sammanfattningsvis att den ekonomiska poli-
tiken har till uppgift att skapa sådana villkor att svenska produkter kan
säljas på utländska marknader på ett effektivt och konkurrenskraftigt sätt,
och att Sverige i det syftet handelspolitiskt verkar för ett fritt utbyte av
varor och tjänster mellan länder. Utredningen har inte funnit några bäran-
de motiv för en svensk exportpolitik med betydande selektiva insatser till
stöd för exporten. Utredningen konstaterar vidare att förutsättningarna
för det statliga exportfrämjandet har ändrats. Utredningen konstaterar
också att företagen själva står för den helt övervägande delen av de
samlade insatserna för att marknadsföra och sälja svenska produkter utom-
lands.
fl Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 108
Utredningen konstaterar vidare att det är svårt att bedöma de kvantita- Prop. 1991/92:108
tiva effekterna på svensk export av de insatser som gjorts genom Sveriges
exportråd och att svensk export knappast skulle påverkas betydligt på kort
sikt om stödet via exportrådet föll bort. Om exportrådet inte fanns skulle
detta dock få kännbara konsekvenser för företagen vad gäller tillgången på
relevant handelsinformation från exportserviceinriktade exportrådsenhe-
ter i Sverige och i utlandet. Uteblivandet av utställningar och andra
manifestationer utomlands för svensk industri skulle likaledes på längre
sikt kunna ge negativa effekter på exporten, varjämte exporten från ex-
portoerfarna mindre företag sannolikt skulle påverkas. Däremot bedöms
effekterna på de större företagen bli mindre. Det konstateras att en stabil
efterfrågan finns på exportrådets tjänster från exportföretagen och att
detta tyder på att verksamheten är uppskattad. Utredningen konstaterar
att det torde stå utom allt tvivel att exportrådets insatser har en kvalitets-
höjande effekt på exporten.
Mot bakgrund av ovanstående samt en samhällsekonomisk analys drar
utredningen slutsatsen att det är ett statligt intresse att även i fortsättning-
en lämna visst stöd till den exportfrämjande verksamheten vid Sveriges
exportråd, samtidigt som förutsättningarna har ändrats på ett sådant sätt
att det statliga stödet kan minska. Syftet är att genom vissa strategiska
insatser förbättra marknadernas funktionssätt, t. ex. genom att undanröja
informationsbrister, underlätta uppbyggnaden av nätverk av relationer
samt initiera s. k. spjutspetsaktiviteter.
Remissinstanserna: De som har yttrat sig tillstyrker i stort utredningens
bedömning rörande mål och motiv för ett fortsatt statligt engagemang i
exportfrämjande verksamhet genom Sveriges exportråd.
Sveriges Allmänna Exportförening (SAE) anser att grundläggande för
föreningens och det privata näringslivets syn är att det är värdefullt med
ett samlat och och kompetent exportfrämjande organ för att stärka företa-
gens internationella konkurrenskraft på utlandsmarknaderna. Föreningen
anser att i dagens hårdnande affärsklimat med allt större affärsverksamhet
över gränserna och därmed hårdnande konkurrens är internationalisering
av största vikt också för svenskt näringsliv. Många företag i Sverige,
framför allt de mindre, saknar exporterfarenhet och kan behöva kvalifice-
rad hjälp. En mer pragmatisk inställning rekommenderas snarare än att i
alltför stor utsträckning hårdra nationalekonomiska motiv för statens in-
satser.
Exportrådet framhåller att utredningen konstaterat att det finns starka
samhällsekonomiska motiv för ett statligt engagemang. I den politiska
praktiken är det enligt rådet ambitionen att slå vakt om välfärden genom
ökad export som leder till anspråk på statligt exportfrämjande. I rådande
ekonomiska läge med konjunkturella men även strukturella kristecken,
minskande nyföretagande m.m. måste det enligt rådet vara en central
samhällsekonomisk uppgift att bana väg för företag som kan bli nya
motorer för export, sysselsättning och tillväxt. Det finns alltså skäl att
satsa särskilt på de mindre företagen.
Grossistförbundet instämmer i att statligt stött exportfrämjande från
såväl nationalekonomisk som från företagsservicesynpunkt är motiverat.
Förbundet nämner främst exportservice men också insatser där det över-
gripande ”svenska” intresset kan vara större än de enskilda företagens.
Handelskammarförbundet anser att det finns ett visst behov av stödjan-
de åtgärder, främst till de små företagen, för att underlätta deras exportan-
strängningar. Mycket av denna assistans måste av nödvändighet helt eller
delvis finansieras av staten.
Kommerskollegium redovisar de svenska internationella förpliktelserna
i fråga om statliga stödåtgärder och drar slutsatsen att merparten av den
statsstödda verksamhet som föreslås i utredningen bör vara förenlig med
gällande internationella åtaganden och EGs bestämmelser. Detta stöds av
förhållandet att de svenska stödåtgärderna inte är unika internationellt
sett.
Skälen för regeringens bedömning: Det är en huvuduppgift för den
ekonomiska politiken att bryta den ekonomiska stagnationen och lägga
grunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling. Av
största vikt för Sveriges ekonomiska utveckling under 1990-talet blir att
små- och nyföretagandet får en renässans och att skattetrycket minskar.
Regeringens politik syftar till ett förbättrat klimat för företagande och
investeringar och till förstärkt konkurrenskraft.
Avgörande för näringslivets och exportens utveckling är att den ekono-
miska politiken bidrar till ett bra klimat för företagande i Sverige, samti-
digt som den internationella ekonomiska politiken och handelspolitiken
skapar förbättrade möjligheter för svensk industri att konkurrera i andra
länder. Selektivt statligt stöd till branscher och företag bör avvecklas både
av principiella och statsfinansiella skäl, utom i de fall då insatserna är
samhällsekonomiskt motiverade och av strategisk betydelse.
Utredningen har på ett förtjänstfullt sätt diskuterat mål och motiv för ett
fortsatt statligt engagemang i den exportfrämjande verksamheten vid Sve-
riges exportråd. I likhet med utredningen anser regeringen att det finns
samhällsekonomiska motiv för statligt stöd till insatser framför allt för att
erbjuda sådan information och rådgivning och skapa sådana nätverksrela-
tioner som kan vara av betydelse för svensk export. Vidare anser regering-
en att det finns anledning att vidta särskilda åtgärder för att främja de små
och medelstora företagens export och internationalisering. Verksamhet på
områden där det finns privata alternativ bör begränsas till områden där
exportrådet har särskild kompetens och kapacitet och där aktiviteterna
utgör naturliga komplement till den statsstödda verksamheten. Även om
enskilda företag kan ha intresse av att export subventioneras leder dylika
subventioner till snedvridningar och välfärdsförluster. Rena export-
subventioner är dessutom förbjudna i internationella överenskommelser.
Regeringen gör alltså, liksom ett antal remissinstanser, bedömningen att
det finns samhällsekonomiska motiv för staten att även i fortsättningen
avdela visst finansiellt stöd till delar av Sveriges exportråds verksamhet,
framför allt med inriktning på de små och medelstora exportoerfarna
företagens situation. I enlighet med utredningens förslag bör staten lägga
en preciserad beställning på exportrådet för att få ett antal tjänster utförda
som ter sig samhällsekonomiskt angelägna. Regeringen återkommer i det
Prop. 1991/92:108
följande med förslag till en precisering av syftet med den statliga finansi- Prop. 1991/92:108
eringen. Förslagen innebär en koncentration jämfört med nuläget.
Sveriges Allmänna Exportförening har ställt sig bakom de mål och motiv
för statlig medverkan som nu har angetts, vilket avspeglas i förslag till
avtal (avsnitt 4).
Samarbetet mellan staten och näringslivet bör alltfort återspeglas i ett
särskilt avtal som regeringen återkommer till i det följande.
Regeringens bedömning: Statens stöd till exportrådet bör utifrån en
samhällsekonomisk bedömning inriktas på följande aktiviteter:
1. upplysnings- och rådgivningsverksamhet,
2. vissa projekt/aktioner, i samverkan med företag, vilka syftar till
a. utveckling av exportoerfarna, framför allt små och medelstora,
företags export,
b. export till svårbearbetade eller avlägsna men lovande marknader,
c. större manifestationer med inriktning på svenskt näringsliv eller
svensk industri, efter samråd med utrikesdepartementet (UD).
Utredningens bedömning: Utredningen anser som tidigare nämnts att
staten i första hand bör främja export i ett långsiktigt perspektiv genom att
avhjälpa informationsbrister och stödja vissa slag av spjutspetsinsatser.
Utredningen har dragit slutsatsen att staten även i fortsättningen bör
anslagsfmansiera exportservice i form av upplysning och rådgivning m. m.
Vidare anser utredningen att staten bör fortsätta att medverka i vissa
kollektiva satsningar i samarbete med företag, s. k. aktioner. I första hand
bör aktioner som syftar till att vinna insteg på avlägsna eller svårbearbeta-
de men lovande marknader kunna få stöd. Staten bör också hjälpa företag
— framför allt mindre och exportoerfarna — att övervinna ”tröskelpro-
blem” vid initierande av eller expansion av export. Slutligen anser utred-
ningen att vissa mer allmänt reklambetonade manifestationer för svensk
industri och svenskt näringsliv i form av utställningar och delegationsresor
bör få statligt stöd, då effekterna för företagen själva av sådana aktioner är
långsiktiga och osäkra.
Stöd till svensk projektexport och konsultstöd infördes i slutet av 1970-
talet. Stödformerna avser att ge svenska systemleverantörer möjlighet att i
internationell konkurrens ta huvudansvar eller delat ansvar för samman-
hållna projekt och att stimulera företagen att ge fler anbud än annars. Båda
stödformerna är utformade som garantisystem. Utredningen konstaterar
att en utvärdering visar att det finns motiv för att behålla de båda stödfor-
merna. Vissa förslag ges till smärre justeringar i villkoren.
Remissinstanserna: Tillstyrker i stort utredningens förslag i dessa avseen-
den.
SAE understryker att exportservice är en grundläggande beståndsdel i
rådets verksamhet. När det gäller exportaktioner påpekar SAE vikten av
en hård kontroll från ledningens sida så att förberedelsekostnaderna mini- Prop. 1991/92:108
meras. Uppdragsverksamhet bör enligt SAE ske till marknadsmässig pris-
sättning men SAE pekar också på betydelsen av att rådet kan ta på sig
uppdrag till rimliga priser för mindre företag.
Exportrådet delar uppfattningen att det finns goda skäl att nu stärka
rådets insatser för de mindre företagen. Det finns också enligt rådet anled-
ning att intensifiera spjutspetsinsatserna. Den föreslagna koncentrationen
av de statliga insatserna kan öka slagkraften. Samtidigt anser sig rådet ha
till uppgift att betjäna den svenska exportindustrin i hela dess bredd.
Tjänsteutbudet bör enligt exportrådet avspegla de för företagen mest ange-
lägna behoven. Uppdragsverksamheten bör bedrivas på marknadens vill-
kor.
Delegationen för mindre företag anser att en utökad satsning på småföre-
tag är välbetänkt, särskilt med tanke på den goda exportpotential som
finns där. Exempel på insatser som bör stärkas är exportchef-att-hyra,
uppsökande verksamhet, mässframträdanden m. m. Delegationen ser ex-
portrådet som en garant för ett professionellt samarbete och naturlig
partner för de mindre företagen.
EKN understryker behovet av samråd när aktioner planeras till lovande
men svårbearbetade marknader där landrisken också är en viktig faktor.
Skälen för regeringens bedömning: Sveriges exportråds nuvarande verk-
samhet kan grovt indelas i tre kategorier — exportservice, exportaktioner
och exportuppdrag.
Utredningen har ingående belyst dessa verksamhetsgrenars utveckling
genom åren såväl innehållsmässigt som ur finansieringssynvinkel. Utred-
ningen drar slutsatsen att aktiviteter inom samtliga tre områden fyller
angelägna syften, framför allt serviceverksamheten, och att det finns för-
delar med att hålla samman verksamheterna inom en organisation.
Regeringen delar utredningens i grunden positiva bedömning av export-
rådets insatser. I enlighet med vad som tidigare framhållits bör dock den
helt eller delvis statsfinansierade verksamheten koncentreras i förhållande
till nuläget. Därvid skapas förutsättningar för en minskning av statsansla-
get. Även mot bakgrund av utvecklingstendenserna för svensk ekonomi,
framför allt storföretagens internationalisering och en förestående EG-
integration, finns det skäl att koncentrera den exportfrämjande verksam-
het som bedrivs med statliga medel.
Det är ett samhällsintresse att svenska företag, inte minst de små och
medelstora företagen, har tillgång till information och sakkunnig rådgiv-
ning om främmande marknader, avsättningsmöjligheter för svenska pro-
dukter, samverkansmöjligheter med utländska företag, legala förhållan-
den, handelsteknik m. m.
Resurser för sådan information och rådgivning behöver finnas tillgängli-
ga både i Sverige och på utlandsmarknaderna också för besvarandet av
förfrågningar från utländska företag angående import från Sverige m.m.
Vad som i allmänhet anses innefattas i verksamheten exportservice svarar
mot ett sådant informationsbehov som det därmed är en statlig angelägen-
het att stödja finansiellt. En väl utbyggd, effektiv efterfrågestyrd export-
service bör vara det centrala i exportrådets verksamhet, såväl i Sverige Prop. 1991/92:108
som i utlandet.
Vid sidan av en efterfrågestyrd exportservice förekommer också en
uppsökande exportservice, varmed förstås informationsinsamling, utvär-
dering och analys av marknadspotentialer för svensk export. Sådan service-
verksamhet kan vara av stor betydelse inte minst för små och medelstora
företag. Dock bör tyngdpunkten ligga på den efterfrågestyrda delen.
Enligt regeringens mening bör exportservice även framgent finansieras
genom statsanslag och företagens abonnemangsavgifter. I högre utsträck-
ning än i dagsläget bör avgiftsdebitering emellertid också kunna komma i
fråga.
Staten medverkar idag i finansieringen av en rad s. k. exportaktioner
med större eller mindre del av totalkostnaden. Enligt regeringens mening
bör omfattningen av den aktionsverksamhet som sker med statligt stöd
reduceras. Huvudprincipen bör vara att aktionsverksamheten bör bekos-
tas av de deltagande företagen själva. Staten bör i första hand finansiellt
medverka i sådana aktioner som bistår exportoerfarna mindre företag eller
som inriktas mot komplicerade men lovande marknader. Vidare bör vissa
angelägna manifestationer kunna få visst statsstöd.
Exportrådet har under åren initierat en rad aktioner med deltagande på
hög nivå vilka till stor del har haft karaktären av allmänna Sverige-
manifestationer, med inriktning på att främja svenskt näringslivs intres-
sen. Exempel på sådana manifestationer är högnivådelegationer och delta-
gande i stora utställningar. Statlig medverkan i vissa manifestationer bör
även fortsättningsvis kunna ske, dock i mindre utsträckning än tidigare
och efter samråd med UD. Aktionerna har bl. a. till syfte att väcka intresse
för Sverige och därmed kan de också ha positiva effekter för turismen till
Sverige. Exportrådet har, inte minst tillsammans med de större svenska
exportföretagen, gjort betydelsefulla insatser när det gäller bilden av Sveri-
ge som avancerad industrination utomlands.
Aktioners finansiering delas i regel mellan staten och medverkande
företag enligt fördelningen 40 — 60%. Denna fördelningsnyckel riskerar
enligt utredningen att leda till suboptimeringar eftersom företag genom
subventioneringen kan få bidrag till aktioner som antingen har tvivelaktigt
värde från kommersiell synpunkt eller skulle ha genomförts även utan
statliga medel. Samtidigt bör påpekas att företagen i enskilda aktioner ofta
har stora kostnader som inte redovisas över exportrådets budget och som
därför bör beaktas vid uppskattningen av den samlade kostnadsfördel-
ningen. Den hittills tillämpade fördelningen bör enligt regeringens mening
ersättas med en möjlighet att från fall till fall bedöma den lämpliga kost-
nadsfördelningen mellan staten och företagen.
Antalet exportaktioner bör i framtiden kunna begränsas avsevärt. Det
ankommer på exportrådets ledning och styrelse att etablera procedurer för
en noggrann prövning av förslag till exportaktioner samt att avgöra vilka
aktioner som skall genomföras med statlig delfinansiering, inom ramen för
här redovisade riktlinjer.
Exportrådets aktionsverksamhet bör ha goda möjligheter att i ökande
grad drivas på affärsmässiga villkor, dvs. utan statlig finansiering framför
allt såvitt avser större foretag, delvis inom ramen för etablerade s.k. Prop. 1991/92: 108
samverkansgrupper.
Enligt regeringens mening finns det av principiella skäl egentligen inget
intresse för staten att via exportrådet bedriva sådan uppdrags- och kon-
sultverksamhet på exportfrämjandeområdet som likaväl skulle kunna om-
händertas av privata företag och sammanslutningar. Uppdragsverksamhe-
ten tjänar emellertid som ett viktigt komplement till rådets övriga tjänste-
utbud, framför allt på utlandsmarknaderna. Det är väsentligt att upp-
dragsverksamheten bedrivs på affärsmässiga villkor, något som det borde
finnas goda förutsättningar för genom exportrådets ställning och kompe-
tens. Inte heller bör införsäljning av uppdrag finansieras med statliga
medel, även om uppsökande exportservice delvis kan skapa förutsättning-
ar for ökad uppdragsvolym. Uppdragsverksamheten bör vara ett resultat
av efterfrågan från företagen och verksamheten bör inte tränga ut ändamål
som statsanslaget är avsett att finansiera.
Utredningen har berört frågan om en utvidgning av exportrådets an-
svarsområde till att inkludera även importfrämjande, mot bakgrund av att
inslaget av importvaror i svensk export är så stort. Regeringens bedömning
är att det för närvarande inte finns tillräckliga skäl att förorda en dylik
förändring av exportrådets uppgifter och karaktär. I stället bör ett nära
samarbete ske med importörernas organ, framför allt Grossistförbundet
Svensk Handel.
Regeringen har erfarit att en diskussion har förts inom vissa näringslivs-
organisationer om möjligheten att tillskapa en ny i huvudsak näringslivsfi-
nansierad organisation för service m. m. på hela utrikeshandelsområdet.
Detta är i första hand en fråga för näringslivsorganisationerna, men rege-
ringen är givetvis beredd att diskutera de konsekvenser detta kan få för
organisationen av exportfrämjandet.
Några remissinstanser har berört frågan om allmän och kommersiell
information. I denna fråga understryker regeringen det angelägna i att ett
närmare samarbete etableras mellan exportrådet och Svenska Institutet för
produktion av allmänt Sverige-informationsmaterial. Exportrådets verk-
samhet omfattar även tjänstenäringar som t. ex. turismen till Sverige.
Regeringens bedömning: Sveriges exportråd är den centrala organi-
sationen på det exportfrämjande området. Verksamheten bör bedri-
vas i en organisation med inriktning på huvudkategorierna export-
service, exportaktioner och exportuppdrag. Exportrådet bör liksom
hittills administrera handelssekreterarnas verksamhet och ha en
ledningsfunktion for exportfrämjande verksamhet vid utrikesrepre-
sentationen samt annan exportfrämjande verksamhet utomlands
med statliga inslag. Kontakterna och samarbetet med andra organ
med exportfrämjande inslag i sin verksamhet, i första hand utveck-
lingsfonderna och handelskamrarna i såväl Sverige som i utlandet,
måste förstärkas. Dessa organ bör i ökad utsträckning kunna funge-
ra som exportrådets regionala nätverk.
Styrelsen för exportrådet bör få sin ställning stärkt och inslaget
från näringslivet öka. Antalet styrelseposter bör minska.
Utredningens bedömning: Stämmer i dessa avseenden överens med rege-
ringens. Utredningen har därutöver framfört vissa förslag rörande inrät-
tandet av ett stabsorgan för strategisk planering samt rörande exportrådets
interna organisation.
Remissinstanserna: Understryker allmänt exportrådets centrala roll.
Olika synpunkter framförs på utredningens förslag till ny organisation av
exportrådet. Den interna organisationen är enligt flera remissinstanser en
fråga för exportrådets ledning och styrelse.
SAE anför att det s. k. sammanhållna konceptet med exportservice,
kollektiva aktioner och uppdrag i en gemensam organisation är värdefullt
och att det även i fortsättningen bör utgöra en grundprincip för rådet. SAE
anför vidare att en naturlig strävan bör vara att hålla basorganisation och
administration så liten som möjligt utan att det går ut över verksamheten.
SAE understryker det angelägna i att rådet löpande prövar i vad mån
organisationen är den som bäst svarar mot efterfrågan och behov. SAE
anser också att det är viktigt att organisationsstrukturen inte blir låst utan
omprövas i takt med näringslivets och marknadernas utveckling. Likaså är
det enligt SAE naturligt att rådet bör ha frihet att fritt bedriva den verk-
samhet som kan ske med företagsfinansiering.
Ett fåtal instanser har yttrat sig i frågan om styrelsen och ett stabsorgan.
SAE delar bedömningen att styrelsen bör bli mer aktiv. Den kan även bli
mindre. SAE önskar ytterligare renodla styrelsen så att styrelserepresen-
tanterna bör väljas enbart på grundval av kompetens på exportområdet.
Ett slags representantskap bör enligt SAE bildas för diskussioner mellan de
två huvudmännen i övergripande frågor. SAE anser att frågan om ett
stabsorgan för att följa utvecklingen på det närings- och industripolitiska
planet samt rådets verksamhet i den belysningen får bedömas av rådets
ledning. Exportrådet är inne på samma bedömning avseende styrelsens
arbetssätt, samrådsformer mellan huvudmännen och stabsorganet.
Frågan om exportrådets juridiska status har berörts av några instanser.
Prop.1991/92:108
10
SAE anser att det dubbla huvudmannaskapet har ett värde i sig. Den Prop. 1991/92:108
ståtlige huvudmannen disponerar över stora ekonomiska resurser, ett kon-
torsnät över hela världen och ger en värdefull officiell ”hatt” åt exportrå-
det. Den private huvudmannen ger en identifikation åt rådet som är viktig
för förtroendet i näringslivet. SAE anser att samarbetet genom avtalet har
fungerat bra. Enligt SAE är det tveksamt om några särskilda fördelar kan
nås med aktiebolagsformen. Detta bör dock enligt SAEs mening inte
hindra att man kan överväga bolagisering av någon enskild verksamhet
eller handelskontor där så bedöms lämpligt. Associationsformen ideell
förening för själva exportrådet anses kunna vara rimlig.
Institutet för utländsk rätt (IUR) är inne på samma tanke avseende den
associationsrättsliga formen och konstaterar att exportrådet i aktiebolags-
form och i dotterbolag må kunna driva sådan verksamhet som lämpar sig
för renodlat kommersiell hantering.
Samarbete med andra organ har tagits upp av ett antal remissinstanser,
som uttrycker intresse för fortsatt och utökat samarbete med exportrådet.
SAE delar utredningens syn på angelägenheten av samordning mellan
exportrådet och andra statliga exportfrämjande verksamheter, framför allt
utvecklingsfonderna. Exportrådet anser att rådets roll bör befästas vad
gäller samordning av andra organisationers exportfrämjande. Handels-
kammarförbundet påtalar vikten av lokal närhet i landet. Handelskamrar-
na kan på ett kostnadseffektivt sätt medverka till att det statliga export-
främjandet når ut till företag i olika branscher i skilda delar av landet. En
väsentlig förstärkning kan enligt förbundet ske av den exportfrämjande
verksamheten genom en sammankoppling av exportrådets centrala roll
med det lokalt förankrade internationella nätverk som handelskamrarna
utgör. Detta kan enligt förbundet även komma rådets utlandsorganisation
tillgodo.
Företagarnas Riksorganisation betonar vikten av att frågan om export-
rådets befattning med importfrågor undersöks ytterligare. Grossistförbun-
det understryker importens betydelse för exporten och ser gärna att samar-
betet utökas ytterligare.
Flera instanser tar upp frågan om de regionala utvecklingsfonderna.
RR V, SIND, Landstingsförbundet, statskontoret och utvecklingsfondernas
VD-råd pekar på vikten av att fonderna kan utgöra det regionala kontakt-
nätet för exportrådet för ökad kontakt med de små företagen. Landstings-
förbundet pekar vidare på att fonderna själva avgör hur verksamheten skall
utformas. Skälet till att fonderna stöttar små företag med exportfrämjande
beror troligen på att rådet hittills inte prioriterat dessa. Utvecklingsfonder-
nas VD-råd anför också att fonderna och exportrådet till stora delar arbetar
med olika kunder och att organisationerna därför kompletterar varandra.
Fonderna måste enligt VD-rådet ha en internationell kompetens för att
långsiktigt kunna arbeta med företagsutveckling men inriktningen synes
vara att fonderna inte skall representeras på utlandsmarknaderna.
Skälen för regeringens bedömning: Som tidigare har framhållits är Sveri-
ges exportråd den centrala serviceorganisationen på det exportfrämjande
området. I likhet med utredningen anser regeringen att det finns klara
fördelar med det dubbla huvudmannaskapet genom staten och näringsli- 11
f2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 108
vet företrätt av Sveriges Allmänna Exportförening. Detta samarbete
skapar ömsesidig legitimitet för verksamheten och manifesteras också
genom det gemensamma ansvaret för finansieringen av verksamheten. Det
finns således många skäl som talar för ett fortsatt samarbete mellan staten
och näringslivet i Sveriges exportråd.
Det finns också andra organisationer i Sverige som har verksamhet med
exportfrämjande inslag. Detta gäller t. ex. de regionala utvecklingsfonder-
na men också privata organisationer som handelskammare m. fl.
Det är väsentligt att fungerande, effektiva och harmoniska relationer
råder mellan dessa organ och exportrådet och att de samlade resurserna
utnyttjas på ett sätt som är effektivt och rationellt.
De regionala utvecklingsfonderna utgår i sin verksamhet från en helhets-
syn på de små och medelstora företagen och de tillväxthinder dessa kan
möta. Målsättningen för fonderna är främst att medverka till att avhjälpa
olika former av kompetensbrister som kan föreligga. Det kan gälla bl. a.
administration, marknadsföring, produktionsorganisation och teknikut-
veckling. Vidare arbetar fonderna med finansieringsfrågor tillsammans
med olika aktörer på kapitalmarknaden. De problem som mindre företag
har att övervinna när de böijar exportera är bara en typ av hinder som de
möter i sin tillväxtprocess, och dessa problem kan ofta inte särskiljas från
andra kompetensbrister som kan föreligga. Av denna anledning finns det
skäl att inte behandla exportfrågoma helt skilt från andra problem i
småföretagen. Emellertid kräver dessa frågor i väsentlig utsträckning ett
expertkunnande som utvecklingsfonderna inte kan upprätthålla inom den
egna organisationen. Därför är det naturligt att fonderna i första hand
vänder sig till exportrådet då mer omfattande insatser på exportfrämjan-
deområdet är aktuella. Utvecklingsfonderna och exportrådet bör därmed
ses som organ som kompletterar varandra i förhållande till företagen och
utvecklingsfonderna bör liksom hittills kunna anlitas av exportrådet som
dess regionala nätverk.
Samarbete med exportrådet bör etableras så snart en fond planerar att ta
något mer betydande initiativ på exportfrämjandeområdet. Omvänt bör
exportrådet i sin uppsökande verksamhet avseende små och medelstora
företag samverka med de regionala utvecklingsfonderna.
Samtidigt bör understrykas att den hårdare prioriteringen av de statliga
medlens användning inom exportrådet som har förordats i det föregående
inte bör urholkas genom att företagen istället kan vända sig till utveck-
lingsfonder för att få stöd utan motsvarande prioritering. Det bör också
vara ett samhällsintresse att undvika det dubbelarbete som skulle bli
följden om utlandsrepresentation etablerades av utvecklingsfonderna.
Även handelskammare bör i högre grad kunna fungera som exportrådets
regionala organisation i Sverige. Allmänt sett är det väsentligt att exportrå-
det, utvecklingsfonder och handelskammare på det lokala planet samord-
nar sin verksamhet i syfte att underlätta för företagen och i syfte att kunna
erbjuda effektivare service. Lokalgemenskap kan underlätta sådant samar-
bete. Det finns många exempel på utomordentligt gott samarbete mellan
exportrådet, utvecklingsfonder och handelskammare och regeringen förut-
sätter att detta samarbete ytterligare fördjupas och utvidgas. Regeringen
Prop. 1991/92:108
12
har erfarit att alla berörda parter har ett intresse av att gå vidare med
konkreta åtgärder på detta område.
Exportrådets juridiska form har varit oklar alltsedan rådets start. Den
nuvarande ordningen med ett avtal som grund för en institution som
exportrådet har vunnit hävd och problem som har uppkommit med den
obestämda formen har lösts. Enligt utredningen vore det dock fördelaktigt
om rådet för framtiden kunde finna en erkänd associationsrättslig form,
vilket bl. a. också IUR pekar på. Utredningen har diskuterat olika organi-
sationsformer och rekommenderat att rådet formellt betecknas som en
ideell förening. Mot bakgrund av att nuvarande ordning blivit allmänt
accepterad finns emellertid enligt regeringens mening ingen anledning att
göra några ändringar.
Exportrådets hemmaorganisation skall liksom hittills ha det övergripan-
de ledningsansvaret för rådets utlandsorganisation. Administrationen av
utlandsorganisationen bör bekostas med statliga medel som för närvaran-
de sker.
Utredningen har som nämnts föreslagit en omorganisation av rådet så
att organisationen klarare skulle återspegla den delade finansieringen.
Enligt regeringens mening är detta i första hand en fråga för rådets
ledning och styrelse. Regeringen har erfarit att rådets styrelse på förslag av
verkställande direktören nyligen beslutat om en ny organisationsstruktur
och att styrelsen understrukit vikten av att exportrådet ges en tydligare
arbetsform internt och externt, inklusive en tydligare resultatuppföljning.
Den nya organisationen bör också kunna leda till ett närmare samarbete
med utvecklingsfonder och handelskammare. En effekt av de minskade
statsanslagen blir sannolikt att exportrådets hemmaorganisation kommer
att reduceras.
Under diskussionen om exportrådets organisation i Sverige och i ljuset
av regeringens förslag rörande statsanslagets storlek och användning har
frågan uppkommit om inte huvuddelen av aktionsverksamheten och upp-
dragsverksamheten, vilka förutsetts bedrivas på affärsmässiga villkor,
lämpligen skulle kunna särskiljas från exportserviceverksamheten och be-
drivas i ett särskilt bolag. Regeringen ställer sig positiv till en fortsatt
diskussion i denna fråga.
Styrelsen har en viktig roll i rådets verksamhet som det högsta beslutan-
de organet. Styrelsens roll bör stärkas. Denna uppfattning delas av de
remissinstanser som har yttrat sig. Styrelsen bör liksom hittills tillsättas
med lika många ledamöter av varje huvudman. Antalet personer bör dock
kunna minska till totalt åtta från nuvarande sexton inklusive suppleanter.
Styrelseledamöterna bör väljas utifrån erfarenhet, kompetens och all-
män lämplighet med hänsyn till exportrådets uppgifter. En bred närings-
livsbakgrund är önskvärd liksom även annan bakgrund med samhällseko-
nomisk inriktning. Med hänsyn till vad som tidigare har anförts om att
små och medelstora företag bör prioriteras i exportrådets verksamhet är
det önskvärt att företrädare för denna företagsgrupp finns representerade i
rådets styrelse. Vidare bör det finnas ledamöter med erfarenhet från andra
verksamheter som exempelvis utvecklingsfonder och handelskammare i
styrelsen i syfte att skapa tydliga samarbetsrelationer mellan exportrådet
Prop. 1991/92:108
13
och sådana organ samt for att främja ett effektivt utnyttjande av de
samlade exportfrämjande resurserna. Enligt regeringens mening är det
naturligt att ordföranden tas ur den krets ledamöter som Exportföreningen
utser.
För att få till stånd ett effektivare samarbete mellan exportrådet, han-
delskammare och utvecklingsfonder bör exportrådet ta initiativ till särskil-
da referensgrupper eller liknande knutna till exportrådets ledning, där
frågor rörande samarbete och samordning av den exportfrämjande verk-
samheten kan diskuteras.
Sveriges Allmänna Exportförening har föreslagit att någon form av
representantskap eller liknande med representanter för staten resp. Ex-
portföreningen bör skapas för diskussion om övergripande frågor som rör
samarbetet mellan de två huvudmännen. Regeringen ställer sig positiv till
detta förslag och en bestämmelse härom har intagits i det förslag till
reviderat avtal mellan de två huvudmännen som redovisas i det följande.
Utredningen har som nämnts föreslagit att ett stabsorgan för omvärlds-
analys och strategisk planering knyts till ledningen för exportrådet. Denna
stabsenhet skulle ge ledningen rekommendationer avseende aktionsverk-
samheten, följa utvecklingen i andra länders exportfrämjande system
m. m.
Det är viktigt att exportrådet baserar sina prioriteringar i vad avser
fältorganisationen och den exportfrämjande verksamheten på kvalificera-
de framförhållande omvärldsanalyser rörande den ekonomiska utveckling-
en på aktuella marknader. Kompetens härvidlag finns inom exportrådet
men även i hög grad inom t. ex. utrikesdepartementet, finansdepartemen-
tet, exportkreditnämnden, konjunkturinstitutet och kommerskollegium.
Det kan därför vara naturligt att rådet i sin verksamhet så långt möjligt tar
tillvara andras kunskaper och erfarenheter i dessa avseenden och att ett
samrådsförfarande etableras med deltagande av ovannämnda organ med
syfte att ge exportrådet råd vad gäller marknadsprioriteringar. Det ankom-
mer på exportrådets ledning och styrelse att i övrigt bedöma behovet av ett
stabsorgan.
Prop.1991/92: 108
14
Regeringens bedömning: Handelskontoren och utrikesförvalt-
ningens utlandsmyndigheter är en viktig resurs i det exportfrämjan-
de arbetet. Frågan om handelskontorens antal och lokalisering bör
kontinuerligt prövas av exportrådets ledning och styrelse i ljuset av
marknadsprioriteringar, företagens efterfrågan och finansiella för-
hållanden. En utgångspunkt för överväganden angående utlandsor-
ganisationen bör vara behovet av exportservice och efterfrågan på
stöd för exportaktioner. Förekomsten av andra organ eller samman-
slutningar som tillhandahåller tjänster på exportfrämjandeområdet
bör också beaktas. En ökad flexibilitet är önskvärd vad gäller for-
merna för utlandsrepresentationen, bl. a. i vad avser samarbete med
handelskammare. Exportrådet bör inte via handelskontoren engage-
ra sig i direkt handelsverksamhet.
Utredningens bedömning: Stämmer överens med regeringens.
Remissinstanserna: De som har yttrat sig om utlandsorganisationen
understryker i stort kravet på flexibilitet i utlandsorganisationen.
SAE anser att fältorganisationen kontinuerligt bör anpassas till ändrade
förhållanden i stationeringsländerna. Den centrala uppgiften för exportrå-
det ligger i att vidmakthålla en slagkraftig och flexibel fältorganisation.
Fristående handelskontor anses vara ett centralt inslag i denna organisa-
tion i de länder där sådana bedöms som angelägna. I fråga om vilka länder
som bör ha fristående handelskontor menar SAE att de kriterier utredning-
en för fram — och som delas av SAE — inte bör leda till slutsatsen att
sådana kontor inte bör finnas i Europa. Målsättningen att hjälpa mindre
företag motiverar enligt SAE att sådana kontor finns i flera västeuropeiska
länder. SAE delar inte utredningens tveksamhet rörande behovet av han-
delskontor i Västeuropa. För framför allt mindre företag torde steget till
dess att EG-marknaden upplevs som en hemmamarknad enligt SAE vara
betydande. Hänsyn måste enligt SAE givetvis tas till eventuella nya EG-
regler. Intressanta andra marknader anges vara Östeuropa och Fjärran
Östern.
Exportrådet för fram liknande tankar. Rådet pekar också på att närmare
samarbete har vuxit fram med lokala handelskammare i vissa länder men
att kamrarnas inriktning och kvalitet varierar.
Svenska handelskammarförbundet framhåller att i ett framtida läge där
statligt stöd inte tillåts för exportfrämjande på marknader inom EG kan en
förstärkning av handelskamrarna utomlands inte längre ske med statliga
bidrag. Förbundet välkomnar mot denna bakgrund utredningens resone-
mang om en starkare betoning i dagsläget av de svenska utlandshandels-
kamrarna i exportfrämjandets utlandsorganisation.
Skälen för regeringens bedömning: Utlandsorganisationen utgör en nyck-
elresurs i den exportfrämjande verksamheten. Det är således av stor
betydelse att en slagkraftig och flexibel utlandsorganisation finns på de
intressantaste och viktigaste marknaderna. På vissa platser kan det vara
Prop. 1991/92:108
15
motiverat att ha särskilda handelskontor med handelssekreterare som Prop. 1991/92:108
chefer medan det på andra är mer ändamålsenligt att handelsfrämjandet
tas om hand av privata handelskammare med visst stöd från exportrådet.
På andra platser åter kan handelsfrämjandet tas om hand av utrikes-
förvaltningens utlandsmyndigheter. Organisationen bör löpande om-
prövas av exportrådets styrelse och den organisationsform väljas som är
lämpligast med hänsyn till de skiftande förhållandena på olika marknader.
När det gäller de marknader som bör bevakas av handelssekreterare är
det naturligt att utgå från de prioriteringar som har gjorts under tidigare
avsnitt. Handelssekreterare bör i första hand finnas i länder som är särskilt
intressanta för exportsatsningar med statligt stöd, där behovet av tjänster
är av sådan omfattning att handelskontor är motiverade inte minst med
tanke på de små och medelstora företagen och där insatserna inte görs på
ett mer ändamålsenligt sätt genom utrikesrepresentationen, handelskam-
mare eller genom andra organ.
Handelssekreterare finns sedan länge i de större länderna i Västeuropa
och i Norden. Mot bakgrund av att mindre företag prioriteras har handels-
sekreterarna i denna region viktiga arbetsuppgifter. Detta har också starkt
understrukits från flertalet remissinstansers sida. Samtidigt har påpekats
att det just i Västeuropa till en del finns handelskammare och privata
konsulter som kan tillhandahålla vissa av de tjänster som nu ges av
handelskontoren och som kan utvecklas till alternativ till handelskontor.
Enligt regeringens mening finns mot denna bakgrund anledning att ha en
öppen attityd till möjligheten att på vissa håll ersätta handelskontor med
samarbetsarrangemang med privata handelskammare eller med andra for-
mer av representation.
Mot bakgrund av förändringar i det exportfrämjande arbetet och i
omvärlden är som tidigare nämnts behovet stort av flexibilitet i utlandsor-
ganisationen. I takt med att förordnandena för nuvarande handelssekrete-
rare löper ut är det regeringens uppfattning att organisationsform och
arbetssätt bör ses över så att bästa organisationsform kan erhållas i varje
enskilt fall.
Handelssekreterare utses enligt nu gällande ordning av regeringen på
förslag av exportrådet. Handelssekreterare är myndigheter vars verksam-
het regleras av en särskild av regeringen utfärdad instruktion. Handelssek-
reterare rekryteras normalt från näringslivet och erhåller tidsbegränsade
förordnanden på normalt högst fem år. Exportrådet har samtidigt ansvaret
för ledning av handelssekreterarnas verksamhet.
Enligt regeringens mening kan på vissa platser andra anställningsförhål-
landen och representationsformer än de som gäller för handelssekreterare
vara ändamålsenliga för exportrådets utlandsorganisation. Önskvärdheten
härav bör prövas från fall till fall i samband med att gällande förordnan-
den löper ut. Exportrådet skulle därmed få större frihet att besluta i
person- och organisationsfrågor och att själv besluta om anställningsvill-
kor och förordnandetider för privatanställda chefer för utlandskontoren.
Bakgrunden till en sådan nyordning är att erfarenheterna av nuvarande
system för rekrytering och förordnande av handelssekreterare inte är ode-
lat positiva. De av exportrådet rekryterade cheferna för utlandskontoren
16
skulle inte kallas handelssekreterare, eftersom denna titel är knuten till de Prop. 1991/92:108
befattningshavare som utses av regeringen och vars verksamhet styrs av en
särskild av regeringen utfärdad instruktion.
Under debatten om exportrådets utlandsorganisation har ibland fram-
förts att handelskontoren borde ombildas till dotterbolag under exportrå-
det. Det är emellertid oklart vilka konsekvenser som en bolagisering av
handelskontoren skulle få på kontorens möjligheter att tillhandahålla ex-
portservice. Även i andra avseenden, t. ex. vad gäller skatter och status,
har konsekvenserna av en bolagisering inte utretts. Allmänt sett är det
regeringens mening att staten inte har något intresse av att direkt eller
indirekt engageras i en rent kommersiell handelsverksamhet samtidigt
som viss uppdragsverksamhet är ett naturligt och värdefullt komplement
till handelskontorens exportservice.
Utredningen har i diskussioner om fältorganisationen väckt frågan om
den form av exportfrämjande som bedrivs inom handelskontoren är fören-
lig med EGs regelverk.
Liksom kommerskollegium kan regeringen konstatera att hänsyn givet-
vis måste tas till svenska internationella förpliktelser ifråga om statliga
stödåtgärder — GATT, EFTA-konventionen och frihandelsavtalet med
EG — vid utformningen av exportrådets statsstödda verksamhet. Kolle-
giet erinrar om att bestämmelserna om statsstöd i frihandelsavtalet med
EG i stort överensstämmer med de allmänna reglerna för statliga stödåt-
gärder inom EG, dvs. Romfördragets artiklar 92 — 94. Såvitt kollegiet
känner till finns inga speciella riktlinjer för bedömning av exportfrämjan-
de åtgärder av den typ som tillhandahålls av exportrådet och exportrådets
motsvarigheter i andra länder.
Regeringens bedömning är att det svenska statliga stödet till exportrådet
inte står i strid med internationella åtaganden eller med reglerna i Rom-
fordraget. Det kan samtidigt inte uteslutas att kontrollen och övervakning-
en rörande statliga stödåtgärder kan komma att skärpas ytterligare inom
EG. Det är därför viktigt att noga följa utvecklingen inom EG på detta
område.
Handelsfrämjande ingår som en viktig uppgift för utrikesförvaltningen,
inte minst för utlandsmyndigheter i länder med stor svensk export och där
det inte finns någon handelssekreterare. Exportrådet har som tidigare
nämnts viss direktivrätt i exportfrämjande angelägenheter över utlands-
myndigheterna. Enligt regeringens uppfattning har utrikesförvaltningen
alltfort viktiga uppgifter vad gäller handelsfrämjande på mer avlägsna och
svårbearbetade marknader där officiell status ofta är en fördel i det ex-
portfrämjande arbetet. Inte minst spelar utlandsmyndigheter en viktig roll
när det gäller att främja svenska företags möjligheter att delta i stora
projekt som involverar värdlandets myndigheter.
Regeringen vill också understryka att rapportering från UDs utlands-
myndigheter i frågor rörande t. ex. import- och exportregleringar, etable-
ringsregler samt valuta- och skattebestämmelser är av stor betydelse för
exportrådets kompetens vad gäller främmande marknader och därmed för
den exportservice som exportrådet erbjuder företagen. Allt detta har givet-
17
vis konsekvenser för prioriteringar och rekrytering inom utrikesförvalt- Prop. 1991/92:108
ningen.
Samarbetet mellan exportrådet och utrikesförvaltningen är intensivt och
fungerar väl. Samråd sker när det gäller såväl den löpande verksamheten
som organisations- och personfrågor. I dessa frågor är det givetvis väsent-
ligt att samstämmighet föreligger mellan de två organen. Det är också
nödvändigt att exportrådet samråder med UD innan förändringar görs i
den egna utlandsorganisationen. Dessutom är det naturligt att sådana
organisationsfrågor diskuteras i det föreslagna representantskapet, bl. a.
för att belysa budgetkonsekvenser och få en samlad bedömning av de
totala statliga insatserna för exportfrämjandet.
Mot bakgrund av de nära relationerna mellan utrikesförvaltningen och
exportrådet vore det önskvärt om en högre grad av personutbyte kunde äga
rum i båda riktningarna. En modell som har prövats i ett antal fall med
goda erfarenheter är att exportrådet rekryterar en senior kommersiell
handläggare som placeras på den svenska ambassaden i det aktuella lan-
det.
Allmänt sett anser regeringen att det är väsentligt att fungerande och
effektiva samarbetsrelationer och tydliga ansvarsgränser råder mellan oli-
ka svenska myndigheters och organs utlandsrepresentationer. Detta gäller
givetvis ambassader och handelskontor men också STATT-kontor och
handelskammare. Inte minst bör de möjligheter till samarbete och effek-
tivisering som nya informationssystem erbjuder tas till vara.
Regeringens bedömning: Statens finansiering bör återspegla de mål
och den inriktning som har angetts tidigare. Mot bakgrund av om-
läggningen av regeringens ekonomiska politik i riktning mot mer
generellt verkande åtgärder och en hårdare prioritering utifrån sam-
hällsekonomiska utgångspunkter bör en väsentlig minskning av
statsanslaget vara möjlig. Näringslivets finansiering bör liksom hit-
tills ske genom abonnemang och ersättning för medverkan i ak-
tioner och för uppdrag. Vidare bör möjligheter prövas till en ökad
avgiftsdebitering.
Utredningens bedömning: Bedömningen avseende finansieringskällor
stämmer överens med regeringens. Utredaren har haft i uppdrag att pre-
sentera tre budgetnivåer — en oförändrad samt två neddragningsalterna-
tiv.
Remissinstanserna: Uttalar sig i regel mot en sänkning av statsanslaget.
Ingen instans har uttalat sig mot ett fortsatt delat ansvar för exportrådets
finansiering mellan staten och näringslivet.
Skälen för regeringens bedömning: Den rådande ordningen för exportrå-
dets finansiering har i princip visat sig vara ändamålsenlig. Jämfört med
liknande organ i andra länder är exportrådets företagsfinansieringsandel
hög om uppdragsintäkterna medräknas.
18
Mot bakgrund av vad som har anförts i det föregående bör dock statens Prop. 1991/92:108
bidrag till exportrådet reduceras till hälften över den kommande treårspe-
rioden.
Användningen av statliga, liksom andra, medel måste givetvis ses i
relation till verksamhetens mål. Det ankommer på exportrådet att utifrån
det övergripande målet ange delmål för olika verksamhetsgrenar, vilka kan
följas upp. För att kunna studera måluppfyllelse är det nödvändigt att
kunna studera effekterna av gjorda insatser, låg vara att det kan vara svårt
att mäta verksamhetens resultat i kvantitativa termer, i synnerhet vad
gäller exportserviceverksamheten. Många faktorer påverkar och samver-
kar innan en exportaffär kommer till stånd. Exportrådet gör redan nu en
rad uppföljningsinsatser. Rådet bör dock undersöka vilka ytterligare åtgär-
der som kan vidtas så att en så god uppföljning och efifektivitetsmätning
som möjligt kan göras. Det är härvid för statens vidkommande inte till-
räckligt att enbart se på kretsen av återkommande kunder hos exportrådet.
Andra bedömningsgrunder behövs också för att mäta nyttan av insatta
åtgärder.
Exportrådet bör ges i uppdrag att följa upp och rapportera de statligt
finansierade insatserna på ett mer detaljerat sätt. Det är väsentligt att
undvika att anslagsmedel används för andra ändamål än de avsedda.
Tillsammans med den andre huvudmannen bör också uppdraget till ex-
portrådets revisorer preciseras.
E. Utrikeshandel och exportfrämjande
E 2. Exportfrämjande verksamhet
1990/91 Utgift
1991/92 Anslag
1991/92 Anslag
exkl. mervärdeskatt
1992/93 Förslag
273818683
259 815000
259479939
219180000
Reservation 28 044 989
19
Regeringens förslag: Anslaget Exportfrämjande verksamhet skall
uppgå till 219 180000 kr. budgetåret 1992/93. Anslagsminskningen
förväntas leda till en minskning av den statsstödda aktionsverksam-
heten och rationaliseringar. Vidare föreslås att verksamheterna stöd
till svensk projektexport och konsultstödet upphör i sin nuvarande
form. Förslaget att upphöra med verksamheten stöd till svensk
projektexport innebär att lagen (1979:545) om beslutanderätt för
Sveriges exportråd beträffande projektexport bör upphävas.
Under den kommande treårsperioden föreslås anslaget reduceras
till hälften uttryckt i fast penningvärde. Minskningen förutses leda
till ytterligare minskning av aktionsverksamheten samt förändring-
ar i utlandsorganisationen.
Exportrådets förslag: Rådet har lämnat en kortfattad anslagsframställ-
ning för budgetåret 1992/93 med en plan för budgetåren 1993/94 —
1994/95. I anslagsframställningen redovisar exportrådet även sina priori-
teringar för den kommande verksamheten. Arbetsområdet exportservice
bör enligt rådet byggas ut och anpassas till de växande krav som ställs.
Insatserna för små och medelstora företag anges vara en av rådets nyckel-
aktiviteter. Det särskilda småföretagsprogram, som funnits sedan länge,
planeras förstärkas. Underleverantörsfrågor anges därvid vara av särskilt
intresse. Europaprogrammet, som går ut på att på olika sätt hjälpa svenska
företag in på Europamarknaderna, avses byggas ut.
När det gäller marknadsprioriteringar framhålls Europa som den domi-
nerande marknaden för svensk export. Särskild uppmärksamhet avses
ägnas åt de s. k. reformländerna i Östeuropa. De snabbt växande markna-
derna i Fjärran Östern prioriteras också liksom Nordamerika.
Exportrådet anför att det särskilda arrangemanget för att främja svensk
projektexport har givit positiva effekter och att det bör få fortsatt stöd. När
det gäller konsultstödet pekas på att efterfrågan har fördubblats under
senare år. Garantiramen föreslås höjas från 8 till 10 milj. kr.
Exportrådet avser vidta åtgärder för att ytterligare höja kompetensen
inom rådet. Vidare framhålls att konkreta mål måste finnas för att så långt
möjligt uppnå mätbarhet. Ett rationaliseringsmål om 3% av kostnaderna
har satts upp. Representationen i världen måste ses över liksom organisa-
tion och ledningsstruktur. Företagsintäkterna bör enligt rådets målsättning
kunna öka med 5 %.
Exportrådet begär totalt 302,5 milj. kr. i anslag för budgetåret 1992/93.1
detta ligger en prisomräkning med 7% (ca 17 milj, kr.), ökade medel för
svensk projektexport med 6 milj. kr. samt 20 milj. kr. för en utökning av
programmen för små och medelstora företag samt underleverantörer. Det-
ta senare belopp avses gälla för ett budgetår. Planen för budgetåren
1993/94 och 1994/95 innehåller endast prisomräkning på 7%.
Skälen för regeringens förslag: En huvuduppgift för den ekonomiska
politiken är att bryta den ekonomiska stagnationen och att lägga grunden
för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. Av
Prop. 1991/92:108
20
största vikt för Sveriges ekonomiska utveckling under 1990-talet är att Prop. 1991/92:108
små- och nyföretagandet får en renässans.
Under de senaste månaderna har ett antal viktiga beslut fattats vilka
syftar till att skapa ett sådan allmänt klimat för företagande och investe-
ringar i Sverige att grunden återskapas för varaktig tillväxt. Inte minst har
skatterna för småföretagen sänkts och regelverket för dessa företag förenk-
lats.
Det är främst genom dylika generella åtgärder som förutsättningarna
skapas för ett vitalt och dynamiskt näringsliv. Men samtidigt finns det skäl
för statsmakterna att göra mer riktade insatser på områden som kan ses
som en del i den ekonomiska infrastrukturen, där det finns samhällsekono-
miska motiv för statligt stöd och där insatser kan leda till att ekonomins
funktionssätt kan förbättras.
Som framgått i det föregående är det regeringens bedömning att det
finns samhällsekonomiska motiv för visst fortsatt statligt stöd till Sveriges
exportråd. Anslaget bör emellertid reduceras till hälften över en treårsperi-
od uttryckt i fast penningvärde.
Vad gäller prioriteringarna i exportrådets anslagsframställning noterar
regeringen att betoningen av exportservice och insatser till förmån för små
och medelstora företag samt underleverantörer stämmer väl med vad som
har förordats i tidigare avsnitt avseende mål och motiv för statens engage-
mang i exportrådet. Regeringen delar likaledes de marknadsprioriteringar
som exportrådet har givit uttryck för.
Exportrådet har under senare tid förstärkt sina insatser gentemot de
baltiska länderna mot bakgrund av förändringar i dessa länder och svenska
företags ökade intresse för dessa marknader. I enlighet med vad som sagts
tidigare om rådets möjligheter att själv bestämma om utlandsorganisa-
tionen kan en chef utses för verksamheten i Estland, Lettland och Litauen
om rådet anser att detta är önskvärt.
Med hänvisning till dels preciseringar i statens uppdrag till exportrådet,
dels till den omläggning av näringspolitiken som regeringen har aviserat
kan anslaget minska med 50 milj. kr. budgetåret 1992/93. Anslagsminsk-
ningen budgetåret 1992/93 förväntas leda till i första hand en minskning
av den statsstödda aktionsverksamheten och rationaliseringar av verksam-
heten i stort. På längre sikt förutses också att besparingar kan uppnås
genom förändringar i utlandsorganisationen.
Neddragningen innebär bl. a. att, till skillnad från utredningens bedöm-
ning, att det särskilda stödet till programmet svensk projektexport dras in.
Detta innebär att lagen (1979:545) om beslutanderätt för Sveriges export-
råd beträffande projektexport bör upphävas. En del av rådgivningsverk-
samheten, knuten till denna stödform, förutsätts ske inom rådets övriga
verksamhet. Det bör också vara möjligt för rådet att inom ramen för givna
medel pröva frågan om stöd till viss projektexport mot särskild avgift.
Det föreslagna anslaget innebär också att exportrådets förslag om ökade
medel för småföretagsprogram och särskilda insatser för underleverantö-
rer inte kan tillgodoses. Eventuellt utökade insatser för dessa företagsgrup-
per får finansieras genom omprioriteringar eller på annat sätt, exempelvis
genom ett ökat företagsengagemang.
21
Pris-och löneomräkning budgetåret 1992/93 uppgår till ca 9,7 milj. kr. Prop. 1991/92:108
En del av anslaget skall liksom tidigare stå till regeringens disposition for
särskilda exportfrämjande insatser av olika slag. Som exempel på sådana
insatser kan nämnas särskilda exportaktioner inklusive medverkan i inter-
nationella utställningar, informationssatsningar och tillfällig förstärkning
av kommersiell representation i utlandet samt stöd till export av tjänster
från statliga myndigheter.
Kostnader för att täcka tidigare gjorda åtaganden inom verksamheterna
stöd till svensk projektexport och konsultstödet får belasta denna del av
anslaget. Administrationen av verksamheterna får dock hanteras av ex-
portrådet inom ramen för hos rådet tillgängliga medel.
Vidare skall en del av anslaget användas i departementets informations-
verksamhet om det europeiska integrationsarbetet. UD bedriver sedan
flera år en omfattande informationsverksamhet om EG och EES. Målsätt-
ningen är att förse svensk allmänhet med en bred saklig information.
Under yåren 1992 kommer regeringen att presentera en informationsplan
för tiden fram till folkomröstningen om ett svenskt EG-medlemskap.
Idag används huvudsakligen tre kanaler för regeringskansliets externa
informationsarbete:
När den nuvarande integrationsorganisationen kom till bildades inom
regeringskansliet ett antal arbetsgrupper som täcker samtliga de sakområ-
den som är aktuella i integrationsprocessen. Till arbetsgrupperna har i
flertalet fall knutits referensgrupper med företrädare för berörda sakintres-
sen. Referensgrupperna är de främsta kontaktytorna för regeringen när det
gäller att informera organisationer och näringsliv om Sveriges närmande
till EG. De bildades infor EES-förhandlingarna men kommer att spela en
än större roll under tiden fram till folkomröstningen och därefter. Arbets-
gruppen för informationsfrågor, ARBIN, kommer under UDs ledning att
fortsätta att fungera som ett forum för samråd i informationsfrågor med
anknytning till Europaarbetet. I gruppen ingår företrädare for en rad
intresseorganisationer. Vid sidan av arbetsgrupperna finns Rådet för Euro-
pafrågor, som leds av statsministern, där representanter for foretag, orga-
nisationer och statliga institutioner ingår.
För att nå ut till den enskilde medborgaren bedriver UD en tämligen
storskalig utgivning av nyhetsbrev, publikationer och böcker rörande EG
och EES. De s. k. Grönböckerna — med dels konsekvensanalyser av ett
svenskt EG/EES-medlemskap, dels redogörelser for rättsakter som blir
aktuella vid ett sådant medlemskap — utgör tillsammans med skriftserien
Fakta Europa hörnstenarna i denna utgivning.
En tredje informationskanal är den muntliga informationen. Varje vec-
ka håller tjänstemän från UD och det övriga regeringskansliet föredrag och
deltar i debatter och frågestunder runt om i landet. Utöver detta anordnar
och/eller delfmansierar regeringen seminarier och konferenser som be-
handlar EG och EES.
22
Anslagets fördelning framgår av följande tabell.
|
Anslag 1991/92 |
Beräknad |
Förslag 1992/93 | |
|
1. Exportfrämjande |
231990000 |
-41990000 |
190000000 |
|
åtgärder | |||
|
2. Stöd till svensk |
17000000 |
-17000000 |
0 |
|
projektexport m. m. | |||
|
3. Till regeringens |
10489939 |
+ 18 690061 |
29180000 |
|
disposition | |||
|
Summa |
259479939 |
-40299939 |
219180000 |
Regeringens förslag: Riksdagen bemyndigar regeringen att sluta nytt
avtal, med delvis annat innehåll än i det tidigare, med Sveriges
Allmänna Exportförening om Sveriges exportråd.
Utredningen: Har inte haft i uppdrag att lämna förslag till nytt avtal.
Skälen för regeringens förslag: Nuvarande avtal mellan de två huvud-
männen staten och Sveriges Allmänna Exportförening om Sveriges export-
råd är från år 1979. Regeringen har ansett det önskvärt att de bedömningar
som har redovisats i det föregående rörande det statliga anslagets använd-
ning återspeglas i avtalet mellan huvudmännen. Vid förhandlingar mellan
representanter för staten och Sveriges Allmänna Exportförening har enig-
het nåtts om ett förslag till nytt avtal från och med den 1 juli 1992 (se
bilaga 3).
Det föreliggande avtalsförslaget bygger till stora delar på 1979 års avtal.
Dock har flera ändringar av språklig och redaktionell natur vidtagits.
Vidare har avtalsförslaget försetts med mellanrubriker, vilket torde under-
lätta läsningen. Den tidigare ordningen mellan paragraferna har i vissa fall
ändrats. I avtalsförslaget återspeglas också vad som har framhållits i det
föregående om inriktningen av de statliga medlens användning.
Följande paragrafer föreslås få ett förändrat innehåll.
1. Det faktum att Sverige exportråd är det centrala serviceorganet för
exportfrämjande åtgärder anges redan i första paragrafen. Markeringen att
exportrådet ses som ett serviceorgan är en nyhet jämfört med gällande
avtal.
2.1 den andra paragrafen anges tydligare de uppgifter rådet särskilt skall
genomföra.
3. I fjärde paragrafen har angetts att exportrådet årligen för regeringen
skall redovisa användningen av statliga medel. Så sker redan nu i prakti-
ken men detta faktum bör också anges i avtalet.
4. Den sjunde paragrafen behandlar styrelsens sammansättning och
Prop. 1991/92:108
23
storlek. I enlighet med vad som har angetts tidigare om styrelsens storlek Prop. 1991/92:108
fastslås här att styrelsen skall ha åtta ledamöter.
5. Den åttonde paragrafen är ny och behandlar frågan om representant-
skap for överläggningar mellan de två avtalsparterna i övergripande frågor
rörande exportrådets verksamhet.
6.1 den tionde paragrafen anges på vilka områden och för vilka ändamål
de statliga medlen skall användas. Här specificeras upplysnings- och råd-
givningsverksamheten, projekt/aktioner, i samverkan med foretag, vilka
syftar till utveckling av exportoerfarna företags export, export till svårbe-
arbetade marknader samt vissa manifestationer. Bakgrunden till dessa
skrivningar har redovisats i tidigare avsnitt.
7. Den tolfte paragrafen är ny och har tillkommit för att i avtalet på ett
fullständigt sätt ange rådets relation till företagen utöver abonnemangsav-
gifterna enligt föregående paragraf. I denna paragraf sägs att rådet kan
bedriva den projekt- och uppdragsverksamhet i samverkan med företag
som kan finansieras med medel från företagen.
I enlighet med vad som har anförts har inom utrikesdepartementet upprät-
tats förslag till lag om upphävande av lagen (1979:545) om beslutanderätt
för Sveriges exportråd beträffande projekt export.
Regeringen föreslår
1. att riksdagen antar förslaget till lag om upphävande av lagen
(1979:545) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande
projektexport,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att sluta nytt avtal med Sveriges
Allmänna Exportförening om Sveriges exportråd i huvudsaklig överens-
stämmelse med vad som sägs i det föregående (avsnitt 4),
3. att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1992/93
anvisar ett reservationsanslag på 219 180 000 kr.
24
Prop. 1991/92:108
Propositionens
lagförslag
Härigenom föreskrivs att lagen (1979:545) om beslutanderätt for Sveri-
ges exportråd beträffande projektexport skall upphöra att gälla vid utgång-
en av juni 1992.
25
Det grundläggande behovet av information och rådgivning i exportfrågor
bör enligt utredningen även i fortsättningen finansieras med statliga medel
och abonnentavgifter. I övrigt föreslår utredningen att statliga medel till
exportrådet (ER) koncentreras för att i högre grad än hittills utveckla rådet
till ett organ för hjälp till exportoerfarna företag — framför allt mindre och
medelstora foretag — att starta eller vidga export. Denna inriktning är
angelägen med hänsyn bl. a. till de problem som följer av storföretagens
internationalisering och som föreligger inför en närmare anknytning till
EG. Vid sidan härav bör staten kunna stöda exportaktioner mot svårbear-
betade men lovande marknader eller beträffande vissa intressanta men
svårlanserade produkter.
En klar gräns dras mellan statsfmansierad och företagsfinansierad verk-
samhet. Utredningen föreslår viss omorganisation för att markera denna
skiljelinje. Den föreslagna begränsningen av statsfinansierade projekt kan
möjliggöra neddragning av statsanslaget till ER. Utredningen diskuterar
skilda alternativ.
Prop. 1991/92:108
Bilaga 1
ER bildades 1972 som ett samarbetsorgan mellan staten och näringslivet
genom Sveriges Allmänna Exportförening (SAE) för att centralt samordna
och planera främjandet av den svenska exporten. Rådet verkar genom en
hemmaorganisation (ERS) i Stockholm med ca 200 anställda och en fältor-
ganisation (ERI) med ungefär lika många anställda vid ett tjugotal fristå-
ende handelskontor, framför allt i västvärlden. Rådet har också direktiv-
rätt för det främjande som beskickningen bedriver. Verksamheten finansi-
eras med statliga anslag på ca 240 milj. kr. för exportservice och kollektiva
aktioner, 25 milj. kr. i abonnemangsavgifter och ca 150 milj. kr. i intäkter
från företag for uppdrag och deltagande i aktioner.
Utredningens uppgift har varit att bedöma om målen och förutsättning-
arna för det statliga engagemanget ändrats sedan rådets tillkomst och att
avge de förslag som bedömningen motiverar. Mål och motiv för engage-
manget har satts in i ett samhällsekonomiskt sammanhang. Utredningen
har inte sett exportfrämjandet som ett konjunkturpolitiskt medel utan sökt
utveckla en främjarstrategi på något längre sikt. Utvecklingen i förhållan-
de till och inom EG är emellertid svår att förutse men kan få stor betydelse
för främjandet. Former och metoder för främjande kan bli obsoleta om
Sverige blir en del av en stor europeisk marknad. Att främja handel som
helhet och att stärka företagens konkurrenskraft kan bli viktigare än genu-
int exportfrämjande.
Utredningen har informerat sig om ett antal europeiska och nordameri-
kanska system för exportfrämjande. Dessa länder ger alla service i form av
upplysningar och rådgivning och satsar på kollektiva aktioner i form av
utställningar, mässor, delegationsresor m. m. Utredningen har inte funnit
att den utländska verksamheten erbjuder några nya mycket intressanta
uppslag att följa för svenskt vidkommande. ER synes i allt väsentligt
26
utnyttja beprövad metodik i sin främjandeverksamhet och får förutsättas
successivt anpassa sin produktutveckling till förändringar i omgivningen.
Förutsättningarna for främjandeverksamheten har ändrats påtagligt se-
dan 1972. Den försämrade betalningsförmågan har radikalt beskurit ex-
porten till många öst- och u-länder. Den svenska storindustrin internatio-
naliseras med de konsekvenser detta har för landet och den hemmavaran-
de industrin framför allt underleverantörerna. Kapitalmarknaderna har
liberaliserats varigenom företagens möjligheter att finansiera exporten
förbättrats. Exporten är i växande grad beroende av importerade produk-
ter. Svenska företags kunskap om export är mycket större än för 20 år
sedan. En betydande privat marknad för konsulttjänster på exportområdet
har vuxit upp. Regionala utvecklingsfonder har tillkommit som också
bedriver visst exportfrämjande med allmänna medel. Rimligheten av stöd
till näringslivet ifrågasätts av statsmakterna på ett helt annat sätt i dag än
förr.
Rådets insatser måste i förhållande till företagens egna insatser bedömas
som marginella, även om de kan underlätta, stöda eller komplettera företa-
gens insatser. Generellt sett har betydelsen av rådets insatser för de större
företagen sannolikt minskat. De kvantitativa effekterna på exporten av
rådets verksamhet är svåra att mäta. Utredningen har fått lita till kvalita-
tiva bedömningar av olika insatser framför allt från berörda företag. Be-
dömningarna har i allmänhet varit positiva. Det torde stå utom allt tvivel
att ER:s insatser har en kvalitetshöjande effekt på landets export.
Exportfrämjandet bör ses i ljuset av dessa omständigheter. Den framtida
inriktningen av främjandet påverkas enligt utredningen framför allt av
storföretagens internationalisering och en eventuell EG-anslutning. De
problem dessa förhållanden vållar framför allt för mindre svenska företag
får betydelse för utredningens ställningstagande.
Utredningen har låtit samhällsekonomisk expertis bedöma vilken främ-
jarroll staten bör ha genom ER. Mot bakgrund bl. a. av denna bedömning
är utredningen inte beredd föreslå statligt stöd annat än till verksamhet
som har samhällsekonomiska motiv.
Den ekonomiska expertisen anser inte att exportfrämjande har någon
relevans för landets balansproblem i jämförelse med stabiliserings- eller
penningpolitiska åtgärder. Expertisen anser inte heller att man bör främja
export uteslutande av den anledningen att andra länder gör det. Den
samhällsekonomiska analysen av statens främjarroll visar däremot att
staten har motiv att stöda export genom att bota informationsbrister och
stöda olika slag av spjutspetsinsatser. Utredningen har dragit slutsatsen att
staten även i fortsättningen bör anslagsfinansiera exportservice i form av
upplysning och rådgivning m. m. Vidare anser utredningen att staten bör
fortsätta att medverka i vissa kollektiva satsningar i samarbete med före-
tag — s. k. Aktioner — som huvudsakligen är samhällsekonomiskt motive-
rade och som inte skulle ha kommit till stånd utan statlig medverkan.
Aktioner som syftar till att vinna insteg på avlägsna eller svårbearbetade
men lovande marknader bör kunna få stöd. Dessutom bör staten hjälpa
företag — framför allt mindre och exportoerfarna — att övervinna ”trös-
kelproblem” vid initierande av eller expansion av export. Slutligen anser
Prop. 1991/92:108
Bilaga 1
27
utredningen att vissa mer allmänt reklambetonade manifestationer för
svensk industri och svenskt näringsliv i form av utställningar och delega-
tionsresor bör få statligt stöd, då effekterna för företagen själva av sådana
aktioner är långsiktiga och osäkra.
De statliga medlen för exportservice och aktioner avses således bli
riktade mot vissa tydligare definierade ändamål. Staten bör lägga en be-
ställning hos ER för att få ett antal tjänster utförda som ter sig samhälls-
ekonomiskt angelägna. I avsaknad av bransch- eller sektorspecifika priori-
teringar måste kriterierna med nödvändighet bli ganska vaga och ge vitt
utrymme för ER i den praktiska tillämpningen. Generellt avses verksam-
hetsinriktningen bli mer småföretagsorienterad än tidigare. För aktioner-
nas del innebär de prioriteringar som utredningen gjort att hittillsvarande
modell med en ”fördelningsnyckel”, enligt vilken statliga medel kan på-
räknas, om företagen bidrar med ett ungefär motsvarande belopp, överges.
Ändamålen med ett sålunda definierat statligt engagemang kan i princip
tillgodoses på skilda sätt. Ett informationscentrum i Stockholm skulle
kunna ge exportservice inom landet liksom beskickningarna kunde göra
det utomlands. UD, beskickningar och handelskamrar kunde initiera och
ta del i de aktioner som prioriteras med större eller mindre statliga bidrag,
småföretagsstödet kunde knytas till de regionala utvecklingsfonderna. En
sådan modell skulle reducera det totala anslagsbehovet avsevärt. Utred-
ningen anser emellertid att det nuvarande ”sammanhållna konceptet”
med exportservice, aktioner och företagsuppdrag inom en och samma
oganisation i ERS och ERI har sådana potentiella fördelar att modellen
bör bibehållas. Hur länge kan bli beroende av t. ex. utvecklingen i förhål-
lande till och inom EG. Det är utredningens uppfattning att rådet i dag
förfogar över en betydande kompetens på skilda områden som bör kunna
ytterligare utvecklas i samverkan mellan organisationens olika grenar.
Modellen är emellertid såtillvida problematisk som den rymmer en
konflikt mellan efterfrågestyrd service och aktivt främjande, mellan stats-
finansierad och företagsfinansierad verksamhet etc. Utredningen anser att
det ligger i samhällets intresse att dra en så tydlig gräns som möjligt mellan
det samhällsekonomiskt och marknadsmässigt styrda, mellan vad som
anslagsfinansieras och vad som finansieras på annat sätt. Utredningen
menar att detta bör markeras och bekräftas genom en förändring av
organisationen. Utredningen föreslår att en särskild chef för exportservice
får ansvaret för hela serviceverksamheten och för den därför avsedda
medelsförbrukningen. På motsvarande sätt bör aktionsverksamheten resp,
uppdragsverksamheten läggas under var sin chef. Det är inte bara ett
statsfinansiellt intresse att undvika att anslagsmedlen kan användas för
andra ändamål än de avsedda. I fråga om uppdragsverksamheten är det
från samhällsekonomisk synpunkt viktigt tillse att kvalificerad privat kon-
sultverksamhet varken dubbleras genom rådets försorg eller utsätts för
konkurrenssnedvridning. En förändring av organisationen bör kunna bi-
dra till ett effektivt intäkts- och kostnadsmedvetande.
Utredningen menar att det bör finnas goda förutsättningar för ER att
vidga den helt företagsfinansierade uppdrags- och aktionsverksamheten,
t. ex. den som på senare år etablerats under medverkan av s. k. samver-
Prop. 1991/92:108
Bilaga 1
28
kansgrupper. Rådet bör fritt utveckla denna verksamhet med de medel
som erhålls från företagen.
Utredningen har inte funnit att verksamheten såvitt gäller det statliga
engagemanget skulle påverkas positivt av att rådet omvandlas till aktiebo-
lag. Eventuellt skulle den helt företagsfinansierade uppdragsverksamheten
kunna drivas i bolag, men utredningen lägger inte fram något förslag på
den punkten.
Det avtal som utgör grunden för ER-samarbetet bör kunna bestå med
vissa ändringar. Rådet utgör en juridisk person och kan måhända karakte-
riseras som en sluten ideell förening. Som en följd av avtalet bör även
fortsättningsvis abonnemang tecknas hos rådet av intresserade företag.
Avgifterna för abonnemang bör liksom för närvarande föras till täckning
av serviceverksamheten i ERS.
Det är utredningens uppfattning att en stark men flexibel fältorganisa-
tion utgör det viktigaste inslaget i rådets resurser. Ett fristående handels-
kontors framgång är i hög grad relaterad till handelssekreterarens person
och hans kunskap om den marknad där han verkar. Fristående handels-
kontor bör finnas i länder i förhållande till vilka de samhällsekonomiska
motiven för export är påtagliga men där handeln inte behöver gå via
officiella kanaler. Med utredningens prioriteringar är det naturligt att
fristående handelskontor finns framför allt på marknader med stor poten-
tial för svensk export, som antingen är svårbearbetade eller naturliga
inkörsportar för exportoerfarna företag — särskilt små och medelstora. ER
bör vara beredd att pröva nära samarbete med handelskamrar framför allt
inom Europa.
Prop. 1991/92:108
Bilaga 1
Huvudpunkterna i utredningens förslag är följande:
— att staten lägger en beställning hos ER att bedriva
dels exportservice — efterfrågestyrd och uppsökande,
dels genomföra kollektiva aktioner
för utveckling av exportoerfarna — framför allt mindre och medel-
stora — företagsexportmöjligheter,
för export till svårbearbetade och/eller avlägsna men lovande mark-
nader
samt för export av vissa intressanta men svårlanserade produkter,
framför allt högteknologiska,
dels — efter samråd med utrikesdepartementet — genomföra manifesta-
tioner för svenskt näringsliv vid större utställningar, delegationsresor på
hög nivå m. m.,
— att staten för nyss angivna ändamål och för erforderlig kompetensut-
veckling inom organisationen ställer till förfogande anslagsmedel (se
nedan),
— att ER vid sidan av statsfinansierad verksamhet bedriver den aktions-
och uppdragsverksamhet som kan till fullo finansieras av intresserade
företag,
— att ER inför en organisation och ett ekonomistyrningssystem som befäs-
29
ter uppdelningen av verksamheten i stats- resp, företagsfinansierade
delar,
— att ER inrättar ett särskilt stabsorgan for kontinuerliga studier av bl. a.
industripolitik, marknads- och bransch- forhållanden för rådgivning till
styrelsen och ledningen, särskilt med avseende på utvecklingen av ett
aktionsprogram från delvis nya utgångspunkter.
Utredningen har lagt fram budgetalternativ i enlighet med direktiven.
Ett lägsta alternativ innebär vissa beskärningar av medel för ES-verksam-
het som har samband med ES-medlens nuvarande täckning av samkostna-
der samt en markant nedskärning av anslag till Aktioner. Summan — inkl,
ett i stort sett oförändrat belopp till SPE- och konsultstöd — utgör 175
milj. kr. att jämföra med ca 240 milj. kr. förbudgetåret 1990/91. Ett högre
alternativ med framför allt större satsningar på exportoerfarna företag och
spjutspetsaktioner slutar vid 205 milj. kr. Utredningen framhåller att det
lägsta alternativet förefaller rimligt endast om det utgör ett led i en allmän
kraftfull nedskärning av offentliga utgifter. Det andra alternativet är mer
naturligt om behov anses föreligga att i högre grad stöda de mindre
företagen och även i övrigt tillgodose de samhällsekonomiska exportintres-
sen, som utredningen angett.
Utredningen diskuterar relationen till annat exportfrämjande, bl. a. ut-
vecklingsfondernas. Det är utredningens uppfattning att fonderna inte bör
bygga upp betydande egen kompetens för exportfrämjande, framför allt
inte utlandsrepresentation. Fonderna bör samråda med ER om kundernas
exportutveckling. Utredningen räknar med att framtida styrning av statli-
ga medel till fondernas verksamhet skall innefatta möjligheter att begränsa
fondernas egen aktivitet på området.
Prop. 1991/92:108
Bilaga 1
30
Efter remiss har yttrande avgetts av beredningen för internationellt tek-
niskt-ekonomiskt samarbete (BITS), exportkreditnämnden (EKN), Swed-
fund, Företagarnas Riksorganisation, Grossistförbundet Svensk Handel,
Ingenjörsvetenskapsakademien, Institutet för Utländsk Rätt (IUR), kom-
merskollegium, Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Sve-
riges Riksbank, riksgäldskontoret, riksrevisionsverket (RRV), SIDA, sta-
tens industriverk (SIND), statskontoret, styrelsen för teknisk utveckling
(STU), Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svens-
ka Bankföreningen, Svenska Handelskammarförbundet, Svenska institu-
tet, Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Sveriges Allmänna Export-
förening (SAE), Sveriges exportråd, Sveriges Industriförbund, Sveriges
tekniska attachéer (STATT), Sveriges turistråd, Tjänsteförbundet, Tjäns-
temännens Centralorganisation, Utvecklingsfondernas VD-råd, ambassa-
den i Ankara, Belgrad, Bern, Bonn, Bryssel, Budapest, Dublin, Kairo,
Köpenhamn, Lissabon, London, Madrid, New Delhi, Oslo, Peking, Prag,
Riyadh, Seoul, Tokyo, Tripoli, Tunis och Washington.
Yttrande har också inkommit från Delegationen för mindre företag vid
Sveriges exportråd, Nämnden för stöd till svensk projektexport vid Sveri-
ges exportråd, Swedish Trade Commissioners’ Association (STCA), Swe-
dish Chamber of Commerce for the United Kingdom och Utlandshandels-
kamrarnas Förening.
BITS, Ingenjörsvetenskapsakademien, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Sveriges Riksbank, riksgäldskontoret, SIDA, ambassaden i Bryssel och
Dublin avstår från att lämna synpunkter. Industriförbundet och Svenska
Bankföreningen hänvisar till yttrandet från SAE. Svensk Industriförening
hänvisar till yttrandet från Delegationen för mindre företag vid Sveriges
exportråd. Utlandshandelskamrarnas Förening ger sitt stöd till yttrandet
från Svenska Handelskammarförbundet.
Prop. 1991/92:108
Bilaga 2
31
mellan Svenska staten och Sveriges Allmänna Exportförening om Sveriges
exportråd
1 §
Svenska staten och Sveriges Allmänna Exportförening skall enligt detta
avtal driva Sveriges exportråd som centralt serviceorgan för exportfräm-
jande åtgärder.
2 §
Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra och ge-
nomföra åtgärder för att främja svensk export.
Rådet skall särskilt
1. insamla, bearbeta och tillhandahålla marknadsinformation,
2. lämna råd i samband med export och internationalisering som leder
till export,
3. stimulera och stödja kollektiva och enskilda exportansträngningar.
3 §
Rådet skall planera och leda handelssekreterarnas verksamhet och export-
främjande verksamhet inom utrikesrepresentationen.
Till rådet kan även i övrigt efter överenskommelse mellan parterna
delegeras statliga förvaltningsuppgifter på sätt som anges i lag eller annan
författning.
Dessa uppgifter finansieras med medel som staten ställer till förfogande.
4 §
Rådet skall till regeringen årligen avge anslagsframställning för handelssek-
reterarnas verksamhet och för annan exportfrämjande verksamhet som
finansieras med statliga medel. Rådet skall också årligen för regeringen
redovisa användningen av statliga medel med utgångspunkt i gällande
riktlinjer.
Handelssekreterare utses av regeringen på förslag av rådet.
5 §
Rådet skall samråda med utrikesdepartementet vid planering av sådana i
2 § angivna uppgifter, för vilka behövs medverkan av utrikesrepresenta-
tionen och som inte anges i 3 § första stycket.
6 §
Rådet kan ingå avtal om den exportfrämjande verksamheten med svenska
handelskamrar i utlandet.
Prop. 1991/92:108
Bilaga 3
32
7 §
Rådet leds av en styrelse som består av åtta ledamöter med erfarenhet
inom export området. Hälften utses av regeringen och hälften av Sveriges
Allmänna Exportförening. Styrelsen utser inom sig ordförande och vice
ordförande.
8 §
För överläggningar i övergripande frågor rörande rådets verksamhet och
rörande förhållandet mellan parterna skall finnas ett representantskap. Till
detta skall vardera parten utse högst fyra ledamöter, däribland statssekre-
teraren med ansvar för utrikeshandelsfrågor och ordföranden i Sveriges
Allmänna Exportförening. Representantskapet bör sammanträda två
gånger per år.
9 §
Rådets verksamhet finansieras genom statliga medel, avgifter för abonne-
mang samt andra inkomster i verksamheten.
10 §
Staten skall utifrån en bedömning av det samhällsekonomiska intresset
utöver vad som anges i 3 §, bidra till rådets finansiering av
1. upplysnings- och rådgivningsverksamhet,
2. vissa projekt/aktioner, i samverkan med företag, vilka syftar till
a. utveckling av exportoerfarna, framför allt mindre och medelstora,
företags export,
b. export till svårbearbetade eller avlägsna men lovande marknader,
c. större manifestationer med inriktning på svenskt näringsliv eller
svensk industri, efter samråd med utrikesdepartementet.
H §
Abonnemangsavgiften skall beräknas för varuexporterande företag på dess
exportvärde och för tjänsteexporterande företag på aktiekapitalet. Om
särskilda skäl föreligger att beräkna avgiften på annat sätt får frågan
hänskjutas till parterna. För andra abonnemang får rådet besluta om
avgiften.
12 §
Rådet kan i samverkan med företag bedriva den aktions- och uppdragsver-
ksamhet som kan finansieras med medel från företagen.
Prop. 1991/92: 108
Bilaga 3
13 §
Rätt att anlita rådet, handelssekreterarna och utrikesrepresentationens
exportfrämjande verksamhet samt de handelskammare som avses i 6 §
tillkommer alla foretag. De som har tecknat avtal om abonnemang med
rådet äger rätt till rabatt på dess avgifter.
Rådet är skyldigt att inom ramen för den verksamhet, som anges i 2 §,
mot avgift utföra tjänster som begärs av svenska myndigheter.
14 §
Rådets verksamhet regleras av detta avtal samt genom stadgar som fast-
ställs av regeringen efter godkännande av Sveriges Allmänna Exportföre-
ning.
15 §
Upphör avtalet att gälla, delas rådets tillgångar och skulder lika mellan
parterna såvitt inte annat avtalas.
16 §
Tvist om detta avtal skall avgöras genom skiljedom.
Prop. 1991/92:108
Bilaga 3
Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1992 och gäller tills vidare. Uppsäg-
ning av avtalet skall ske minst 18 månader före det budgetårsskifte som
enligt uppsägningen utgör tidpunkt för avtalets upphörande.
För Svenska staten För Sveriges Allmänna
Exportförening
34
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 februari 1992
Prop. 1991/92:108
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-
berg, Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkel-
spiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell. P.
Westerberg, Ask
Statsrådet Dinkelspiel anmäler fråga om statens roll i den exportfrämjan-
de verksamheten vid Sveriges exportråd.
Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen
om statens roll i den exporfrämjande verksamheten vid Sveriges exportråd
i enlighet med bilagan till detta protokoll.
Ur protokollet: Maud Melin
35
Prop. 1991/92:108
Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1
1 Ärendet och dess beredning................................ 2
1.1 Sveriges exportråd........................................ 2
1.2 Exportrådsutredningen ................................... 2
2 Statens roll vid främjande av export ........................ 3
2.1 Mål och motiv for en statlig exportfrämjandepolitik .......... 3
2.2 Exportfrämjande verksamhet .............................. 6
2.3 Exportfrämjandets organisation i Sverige.................... 10
2.4 Exportfrämjandets organisation i utlandet................... 15
2.5 Finansieringsfrågor....................................... 18
3 Anslag för budgetåret 1992/93 ............................. 19
4 Avtalet ................................................. 23
5 Upprättat lagförslag ...................................... 24
6 Ärendet till riksdagen..................................... 24
Propositionens lagförslag...................................... 25
Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:3) Statens roll
vid främjande av export .............................. 26
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser ...................... 31
Bilaga 3 Avtal mellan Svenska staten och Sveriges Allmänna Export-
förening om Sveriges exportråd ........................ 32
Utdrag ur protokoll vid regeringsammanträde den 6 februari 1992 .. 35
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992
36