Regeringens proposition

1991/92:104

om ändring i patientjournallagen (1985:562) m.m.

Prop.

1991/92:104

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 13 februari 1992.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Bo Könberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att patientjoumallagen (1985:562) ändras så, att
patientjournaler inom den enskilda hälso- och sjukvården kan tas om
hand dels om det på sannolika skäl kan antas att journalerna inte kom-
mer att handhas enligt lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd
av lagen, dels om den som ansvarar för journalerna ansöker om om-
händertagande och det finns ett påtagligt behov av att journalerna tas om
hand.

Omhändertagna journaler skall enligt lagförslaget förvaras hos arkiv-
myndigheten i det landsting eller, i fråga om kommuner som inte tillhör
något landsting, den kommun där journalerna finns. Som minsta tid för
förvaring föreslås tio år från den dag joumalhandlingama inkom till
arkivmyndigheten med möjlighet för arkivmyndigheten att besluta om
längre förvaring. Arkivmyndigheten och andra myndigheter som har
hand om patientjournaler upprättade inom enskild hälso- och sjukvård
föreslås få samma begränsade skyldighet att i vissa särskilt reglerade fall
lämna uppgifter ur joumalhandlingar som den haft som ansvarat för
handlingarna före överlämnandet av journalen till myndigheten. Denna
skyldighet gäller endast när uppgifterna begärs för särskilt fall.

Vidare föreslås att omhändertagna journaler efter ansökan skall åter-
lämnas om journalerna inte gallrats ut och det inte heller finns anledning
att anta att hanteringen av journalerna kommer att misskötas efter åter-
lämnandet.

1 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 104

Beslut i fråga om omhändertagande och återlämnande skall enligt för-
slaget meddelas av socialstyrelsen med möjlighet till överklagande hos
kammarrätt.

I syfte att skapa ett starkt sekretesskydd läggs i propositionen också
fram förslag om ändringar i sekretesslagen (1980:100). Det föreslås att
en ny bestämmelse införs som reglerar sekretessen i verksamhet som
avser omhändertagande av patientjournaler som upprättats inom enskild
hälso- och sjukvård. Denna sekretess innebär att uppgifter om enskilds
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden i princip får lämnas
endast om den enskilde medgett det eller uppgiften begärs av hälso- och
sjukvårdspersonal samt behövs för vård eller behandling och det är av
synnerlig vikt att uppgiften lämnas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober 1992.

Prop. 1991/92:104

Propositionens lagförslag

Prop. 1991/92:104

1 Förslag till

Lag om ändring i patientjoumallagen (1985:562)

Härigenom föreskrivs i fråga om patientjoumallagen (1985:562)'

dels att nuvarande 11-16 §§ skall betecknas 15-20 §§,

dels att 8 § och den nya 15 § skall ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före nuvarande 11, 14 och 16 §§ skall
sättas närmast före de nya 15, 18 respektive 20 §§,

dels att det i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 11-14 §§, och
närmast före den nya 11 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8

En joumalhandling skall bevaras
minst tre år efter det den sista
uppgiften fördes in i handlingen.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
föreskriva att vissa slags journal-
handlingar skall bevaras minst tio
år.

§2

En joumalhandling skall bevaras
minst tre år efter det den sista
uppgiften fördes in i handlingen.
Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får
föreskriva att vissa slags journal-
handlingar skall bevaras minst tio
år. Om bevarande av journal-
handlingar som tagits om hand
efter beslut av socialstyrelsen finns
det särskilda föreskrifter i 12 §
andra stycket.

För joumalhandlingar som utgör allmän handling gäller, med de un-
dantag som följer av första stycket, arkivlagen (1990:782) samt de be-
stämmelser som meddelas med stöd av arkivlagen.

Omhändertagande och återläm-
nande av patientjournal

11 § Om det på sannolika skäl
kan antas att patientjournaler inom
enskild hälso- och sjukvård inte
kommer att handhas enligt före-
skrifterna i denna lag eller enligt
föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen, får socialstyrelsen
besluta att de skall tas om hand.

1 Senaste lydelse av förutvarande 14 § 1986:197.

2 Senaste lydelse 1990:785.

/* Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 104

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

Socialstyrelsen får också besluta
om omhändertagande av patient-
journaler inom enskild hälso- och
sjukvård, om den som ansvarar för
hanteringen av journalerna an-
söker om det och det finns ett
påtagligt behov av att journalerna
tas om hand.

En omhändertagenpatientjournal
skall återlämnas, om det är möjligt
och det inte finns skäl för om-
händertagande enligt första
stycket. Beslut i fråga om återläm-
nande meddelas av socialstyrelsen
efter ansökan av den som vid be-
slutet om omhändertagande an-
svarade för hanteringen av jour-
nalen.

72 § Patientjournaler som skall
tas om hand enligt 77 § skall för-
varas avskilda hos arkivmyndig-
heten i det landsting eller, i fråga
om kommuner som inte tillhör
något landsting, den kommun där
journalerna finns. Socialstyrelsen
skall i varje beslut om omhänder-
tagande ange hos vilken arkiv-
myndighet journalerna skall förva-
ras.

Omhändertagna journalhand-
lingar skall bevaras minst tio år
frän det att de kom in till arkiv-
myndigheten.

13 § Ett beslut om omhänder-
tagande av patientjournaler får
verkställas även om det inte vunnit
laga kraft, om inte något annat
föreskrivits i beslutet.

Polismyndigheten skall lämna
den hjälp som behövs för att verk-
ställa ett beslut om omhänder-
tagande av patientjournaler.

14 § Socialstyrelsens beslut i
fråga om omhändertagande eller
återlämnande av patientjournaler
får överklagas hos kammarrätten.

(77 §)                                75 §

Om rätten att ta del av joumalhandlingar inom den allmänna hälso-
och sjukvården finns bestämmelser i tryckfrihetsförordningen och sekre-
tesslagen (1980:100).

Prop. 1991/92:104

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

En myndighet som har hand om
en patientjournal upprättad inom
enskild hälso- och sjukvård har,
om uppgift ur journalen begärs för
särskilt fall, samma skyldighet att
lämna uppgiften som den haft som
ansvarat för journalen före över-
lämnandet till myndigheten.

Prop. 1991/92:104

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1992.

2. Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1, 2 och 6 §§ sekretesslagen
(1980:100) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

7 kap.

1 s1

Sekretess gäller, om inte annat följer av 2 §, inom hälso- och sjukvår-
den för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhål-
landen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskil-
de eller någon honom närstående lider men. Detsamma gäller i annan
medicinsk verksamhet, såsom rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk under-
sökning, insemination, fastställande av könstillhörighet, abort, sterilise-
ring, kastrering och åtgärder mot smittsamma sjukdomar samt i verk-
samhet som avser särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och
därmed likställda.

Sekretess enligt första stycket gäller också i sådan verksamhet hos
myndighet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn
över allmän eller enskild hälso- och sjukvård.

Sekretess gäller i verksamhet
som avser omhändertagande av
patientjournal inom enskild hälso-
och sjukvård för uppgift om en-
skilds hälsotillstånd eller andra
personliga förhållanden. Utan
hinder av sekretessen får uppgift
lämnas till hälso- och sjukvårds-
personal om uppgiften behövs för
vård eller behandlingoch det är av
synnerlig vikt att uppgiften lämnas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio
år.

En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver verk-
samhet som avses i första stycket får lämna uppgift till en annan sådan
myndighet för forskning eller framställning av statistik eller för admini-
stration på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den enskilde
eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Vidare får
utan hinder av sekretessen uppgift lämnas till enskild enligt vad som
föreskrivs i lagen (1984:1140) om insemination, lagen (1988:1473) om
undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål och lagen (1991:1129)
om rättspsykiatrisk vård.

2 §2
Sekretessen enligt 1 § gäller inte

1. beslut i ärende enligt lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård eller
rättspsykiatrisk vård, om beslutet angår frihetsberövande åtgärd,

1 Senaste lydelse 1991:1964

2 Senaste lydelse 1991:1964

Prop. 1991/92:104

Nuvarande lydelse                  Föreslagen lydelse

2. beslut enligt smittskyddslagen (1988:1472), om beslutet angår fri-
hetsberövande åtgärd och avser annan sjukdom än som anges i 1.3 bila-
gan till nämnda lag,

Prop. 1991/92:104

3. anmälan och beslut i ärende
om ansvar eller behörighet för
personal inom hälso- och sjukvår-
den.

3. anmälan och beslut i ärende
om ansvar eller behörighet for
personal inom hälso- och sjukvår-
den,

4. beslut i fråga om omhänder-
tagande eller återlämnande av
patientjournal.

Sekretess gäller inom hälso- och
sjukvården samt inom socialtjän-
sten för anmälan eller annan ut-
saga av enskild om någons hälso-
tillstånd eller andra personliga
förhållanden, om det kan antas att
fara uppkommer för att den som
har gjort anmälan eller avgivit
utsagan eller någon honom närstå-
ende utsätts för våld eller annat
allvarligt men om uppgiften röjs.

Sekretess gäller inom hälso- och
sjukvården och annan verksamhet
som avses i 1 § samt inom social-
tjänsten för anmälan eller annan
utsaga av enskild om någons häl-
sotillstånd eller andra personliga
förhållanden, om det kan antas att
fara uppkommer för att den som
har gjort anmälan eller avgivit
utsagan eller någon honom närstå-
ende utsätts för våld eller annat
allvarligt men om uppgiften röjs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio
år.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1992.

Socialdepartementet

Prop. 1991/92:104

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1992

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,
Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsrådet Könberg

Proposition om ändring i patientjoumallagen
(1985:562) m.m.

1 Inledning

Patientjoumallagen (1985:562) trädde i kraft den 1 januari 1986. Den
innehåller bl.a. bestämmelser om förande av patientjournal, hur en
sådan journal skall hanteras och minsta tid den skall bevaras. Några
särskilda regler om vad som ska hända med patientjournaler sedan
exempelvis den som är ansvarig för hanteringen och bevarandet av dessa
avlidit, finns dock inte i lagen. I allmänna läkarinstruktionen (1963:341)
och allmänna tandläkarinstruktionen (1963:666) föreskrivs i stället att
socialstyrelsen skall meddela bestämmelser om hur journaler hos en
läkare respektive tandläkare som avlidit eller vars legitimation åter-
kallats, skall behandlas.

Socialstyrelsen har utarbetat förslag till bestämmelser rörande behand-
lingen av patientjournaler efter avlidna läkare m.fl. Detta förslag över-
lämnades i maj 1984 till joumalutredningen (S 1980:3). I betänkandet
Journalarkiv utanför den offentliga hälso- och sjukvården och tandvården
(Ds S 1984:18), som överlämnades i december 1984, föreslog utred-
ningen att det i patientjoumallagen skulle införas en bestämmelse enligt
vilken patientjournaler inom enskild hälso- och sjukvård skulle kunna tas
om hand efter beslut av socialstyrelsen om vissa förutsättningar förelåg.
Utredningen föreslog också en ändring i sekretesslagen (1980:100). En
av utredningen gjord sammanfattning avbetänkandet och utredningens
förslag till författningsändringar bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilagorna 1 och 2.

Joumalutredningens betänkande har remissbehandlats. Till protokollet
bör som bilaga 3 fogas en förteckning över samtliga remissinstanser och
en sammanställning av remissyttrandena.

Regeringen beslutade den 30 januari 1992 att inhämta lagrådets yttran-
de över lagförslag som upprättats inom socialdepartementet med anled-
ning av vad jag nu redogjort för. Dessa lagförslag var likalydande med

dem jag nu lägger fram. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Prop. 1991/92:104
Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

2 Patientjournaler efter avlidna läkare m.fl. och
hittillsvarande behandling av sådana journaler

I patientjoumallagen anges att patientjournal skall föras vid vård, under-
sökning och behandling av patienter inom hälso- och sjukvård. Med
patientjournal avses de anteckningar som görs och de handlingar som
upprättas eller kommer in i samband med vården och som innehåller
uppgifter om patientens hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden
och om vårdåtgärder. En patientjournal omfattar sålunda i regel ett antal
joumalhandlingar som har betydelse för vården av patienten.

En joumalhandling behöver inte alltid vara en framställning i skrift.
Den kan även bestå av en bild eller en upptagning som kan läsas, av-
lyssnas eller i övrigt uppfattas med tekniskt hjälpmedel. Som exempel
på det senare kan nämnas diktafonupptagningar och röntgenfilm.

Skyldig att föra patientjournal är främst sådan hälso- och sjukvårds-
personal som har legitimation eller särskilt förordnande att utöva sitt
yrke. Inom den enskilda hälso- och sjukvården gäller denna skyldighet
också en person som arbetar som logoped, psykolog eller psykoterapeut
och utan att ha legitimation för yrket biträder en legitimerad yrkesut-
övare.

I patientjoumallagen föreskrivs vidare att vaije joumalhandling skall
hanteras och förvaras så att obehöriga inte får tillgång till den och att en
joumalhandling skall bevaras minst tre år efter det att den sista upp-
giften fördes in i handlingen. Regeringen, eller den myndighet regering-
en bestämmer, kan dock föreskriva att vissa joumalhandingar skall be-
varas minst tio år. Så har också skett i förordningen (1986:203) om
förlängd bevarandetid för vissa joumalhandlingar inom hälso- och sjuk-
vården.

Det är enligt patientjoumallagen den som fört in en uppgift i en pa-
tientjournal som ansvarar för uppgiften. Vem som har ansvaret för han-
teringen och bevarande av patientjournalerna framgår däremot inte
direkt av lagstiftningen. Ansvaret torde kunna delas av flera. Det är
dock naturligt att den som driver verksamheten ytterst svarar för för-
varingen av journalerna.

Inom den enskilda hälso- och sjukvården kan det i många fall vara så
att den läkare eller arman som behandlar patienten och som för patient-
journalen också är den som driver verksamheten. Denne skall då bl.a.
se till att journalen förvaras på det sätt som patientjoumallagen före-
skriver. Reglering saknas emellertid om vad som skall hända med jour-
nalen om denne person avlider eller på annat sätt avslutar verksamheten
utan att någon annan dessförinnan har övertagit ansvaret för patientjour-
nalerna. Detta kan leda till osäkerhet hos patienterna om deras journaler
förvaras på ett tillfredsställande sätt. Det har också förekommit att

patientjournaler återfunnits förvarade på vindar och andra olämpliga
ställen. Det är vidare troligt att en del journaler förstörts i förtid då
anhöriga till avlidna läkare m.fl. helt enkelt inte känt till kravet på viss
tids bevarande.

Emellertid förekommer, och har tidigare förekommit, att anhöriga till
avlidna läkare m.fl. eller vårdgivare som avser att avsluta sin verksam-
het, kontaktar myndigheterna med förfrågningar om hur de skall förfara
med patientjournalerna. Fram till den 1 juli 1981 sköttes dessa frågor av
länsläkama eftersom dessa, enligt dåvarande lydelse av 6 § allmänna
läkarinstruktionen, skulle bestämma hur det skulle förfaras med journa-
lerna när en läkare avlidit och hans journaler inte övertagits av annan
läkare. Socialstyrelsen skulle meddela närmare anvisningar om detta,
men några sådana meddelades aldrig. Motsvarande reglering för journa-
ler efter avlidna tandläkare fanns i 6 § allmänna tandläkarinstruktionen.

Praktiskt kunde det gå till så att en företrädare för ett dödsbo kontak-
tade länsläkaren varefter denne besökte mottagningen och gick igenom
patientjournalerna samt tog över ansvaret för dem. Länsläkaren kunde
också föreslå att journalerna direkt skulle lämnas till länsläkarorganisa-
tionen, som ordnade med förvaringen av dessa. Länsläkaren var där-
emot sällan mer aktiv i den bemärkelsen att han t.ex. följde dödsannon-
ser eller på annat sätt själv försökte inhämta information.

Omhändertagna journaler som var äldre än tio år förstördes normalt
eftersom föreskriven kortaste tid för bevarande av läkar- och tandläkar-
joumaler då var tio år från den sista anteckningen i journalen. Med
hänsyn till det nära sambandet mellan länsläkarorganisationen och läns-
styrelsen föll det sig naturligt att därefter överlämna journalerna till läns-
styrelsen för förvaring. Några få länsläkarorganisationer fick i stället
hjälp med förvaringen av något landsarkiv eller kommunalt arkiv eller
av någon vårdcentral på orten.

I samband med att länsläkarorganisationen avskaffades år 1981 ändra-
des allmänna läkarinstruktionen och allmänna tandläkarinstruktionen.
Enligt den nya lydelsen skall, som tidigare anförts, socialstyrelsen med-
dela bestämmelser om hur journalerna hos en läkare respektive tand-
läkare som avlidit skall behandlas om dessa inte övertas av en annan
läkare eller tandläkare. Motsvarande skall gälla journaler förda av läkare
eller tandläkare vars legitimation återkallats. Några sådana bestämmelser
har emellertid inte utfärdats.

Efter år 1981 har länsstyrelserna under en tid fortsatt att ta emot vissa
patientjournaler efter avlidna läkare och tandläkare. Detta har skett när-
mast mot bakgrund av att vissa tjänstemän inom länsläkarorganisationen
under en övergångsperiod fortsatt att som tidigare hjälpa länsstyrelsen i
medicinska frågor. Efter denna övergångsperiod har socialstyrelsen bl.a.
hänvisat till närmaste landsarkiv. Det har också förekommit att journaler
lämnats till ett landstingsarkiv och i något undantagsfall att journalerna
arkiverats hos socialstyrelsen.

Prop. 1991/92:104

10

3 Omhändertagande av patientjournaler inom den ProP- 1991/92:104
enskilda hälso- och sjukvården samt återlämnande
av omhändertagna journaler

Mitt förslag: Socialstyrelsen skall kunna besluta att patientjour-
naler, som tillhör yrkesutövare inom den enskilda hälso- och sjuk-
vården, skall tas om hand. Sådant beslut skall kunna meddelas
dels om det på sannolika skäl kan antas att journalerna annars inte
skulle komma att handhas på det sätt som föreskrivs i patientjour-
nallagen eller i föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen,
dels efter ansökan av en person som ansvarar för journalerna om
det finns ett påtagligt behov av att journalerna tas om hand. Jour-
nalhandlingar, som blivit omhändertagna, skall efter ansökan
lämnas tillbaka om det saknas skäl att anta annat än att journaler-
na kommer att handhas på föreskrivet sätt efter återlämnandet.
Också i sådana frågor skall beslut fattas av socialstyrelsen.

Utredningens förslag överensstämmer med mitt när det gäller om-
händertagande i de situationer då det på sannolika skäl kan antas att
journalerna inte skulle komma att handhas enligt lagstiftningen och i
fråga om återlämnande.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört utredningens
förslag om omhändertagande har ställt sig positiva. Handikappförbun-
dens centralkommitté anför att det med hänsyn till patienternas trygghet
är ytterst angeläget att denna fråga regleras.

Frågan om återlämnande har endast berörts av några få remissinstan-
ser. Kammarrätten i Stockholm framhåller dock att uttryckliga före-
skrifter bör ges om att det är socialstyrelsen som skall pröva frågan.

Skälen för mitt förslag: Enligt patientjoumallagen skall vaije joumal-
handling hanteras och förvaras så att obehöriga inte får tillgång till den.
Handlingarna skall bevaras i minst tre - eller i vissa fall tio - år.

Jag har tidigare anfört är det inte alltid är den enskilde yrkesutövaren
som ytterst är ansvarig för att föreskrifterna om hantering och bevarande
av joumalhandlingar följs. Är denne person anställd ligger detta ansvar
i stället på arbetsgivaren, den som driver verksamheten. Som utred-
ningen anfört får denne anses vara ägare till journalerna även om denna
äganderätt är inskränkt på många sätt.

Den som bedriver hälso- och sjukvård skall alltså ordna med bl.a.
journal förvaring och därvid iaktta vad som krävs beträffande skydds-
nivån och bevarandetiden. Det förhållandet att verksamheten ändrar
inriktning eller helt läggs ner påverkar i princip inte detta förhållande.
Någon påföljd finns emellertid inte angiven i patientjoumallagen för den
som bryter mot föreskrifterna i lagen. Däremot kan, enligt lagen
(1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (till-
synslagen), disciplinpåföljd åläggas den som tillhör hälso- och sjuk-
vårdspersonalen och som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter vad

7** Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 104

11

som åligger honom i hans yrkesutövning om felet inte är ringa. Även
den som när en disciplinpåföljd blir aktuell inte längre tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen kan åläggas disciplinansvar om det finns särskilda
skäl. En yrkesutövare som är legitimerad kan i vissa fall också fråntas
sin legitimation.

Med hälso- och sjukvårdspersonal avses enligt sistnämnda lag bl.a.
personal vid sjukhus eller andra inrättningar för vård av patienter om
inrättningen drivs av det allmänna eller av enskilda med bidrag från det
allmänna eller efter särskilt tillstånd samt den som i annat fall i egen-
skap av legitimerad yrkesutövare meddelar vård åt patienter eller tillhör
personal som biträder en sådan yrkesutövare i vården. Dessa personer
står i yrkesutövningen under tillsyn av socialstyrelsen.

En läkare, tandläkare eller annan som förlorar sin legitimation upphör
normalt att tillhöra hälso- och sjukvårdspersonalen och står då inte läng-
re under socialstyrelsens tillsyn. Om en sådan person eller någon annan
som inte tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen skulle bryta mot före-
skrifterna om hantering och bevarande av patientjournaler saknas därför
möjlighet att ingripa enligt tillsynslagen. Endast om åsidosättandet av
nämnda föreskrifter skulle innebära att personen i fråga också bryter
mot föreskriven tystnadsplikt kan ingripande ske. Denne kan i så fall
dömas enligt 20 kap 3 § brottsbalken för brott mot tystnadsplikt.

Det finns alltså en "lucka" i lagstiftningen när det gäller förvaringen av
patientjournaler. Då dessa journaler kan innehålla uppgifter av känslig
karaktär är det framför allt från integritetssynpunkt av vikt att en reg-
lering kommer till stånd.

Joumalhanteringen uppfattas inte heller så sällan som ett praktiskt
problem när en privatpraktiserande yrkesutövare lägger ner sin verksam-
het utan att överlåta sin praktik till någon kollega som samtidigt övertar
hanteringen och ansvaret för patientjournalerna. Den vanligaste orsaken
till att frågan om den fortsatta hanteringen av joumalhandlingar väcks är
att den som ansvarat för hanteringen avlidit. Ett ofta framfört argument
är att dödsbodelägarna saknar både kompetens och möjligheter att ta
hand om materialet under den föreskrivna arkiveringstiden. Om döds-
boet inte får hjälp utifrån kan alternativet bli att journalerna helt enkelt
läggs undan eller kastas bort, vilket kan komma att verkställas utan
några garantier beträffande säker destruktion m.m. Enligt vad stads-
arkivet i Malmö anfört i ett yttrande som riksarkivet bifogat sitt remiss-
svar är det också arkivmyndigheternas erfarenhet att det vid återkom-
mande tillfällen hänt att enskilda läkares arkiv påträffats på vindar och i
garage. Samma problem kan uppkomma t.ex. när tillståndet för ett en-
skilt vårdhem återkallas med omedelbar verkan eller när en enskild
verksamhet läggs ner abrupt av andra skäl, som när en enhet för före-
tagshälsovård stängs på grund av företagets konkurs. Även med hänsyn
härtill bör en reglering komma till stånd som i största möjliga utsträck-
ning säkrar att patientjournaler förvaras på ett tillfredsställande sätt.

Prop. 1991/92:104

12

Denna reglering bör, med hänsyn till syftet med den, innebära att jour-
nalerna kan omhändertas för förvaring. Förvaringen bör dock i möj-
ligaste mån följa de regler som gäller förvaringen hos den enskilde vård-
givaren.

Jag ser frågan om ett säkert förvarande av journalerna närmast som en
tillsynsfråga. Det bör därför vara en naturlig uppgift för socialstyrelsen
såsom tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård att vid behov gripa in
exempelvis när en verksamhet inom enskild hälso- och sjukvård upphör
eller förändras på det sätt jag nämnt och, om det är sannolikt att patient-
journalerna inte kommer att handhas på föreskrivet sätt, fatta beslut om
omhändertagande av berörda journaler. Det bör därvid ligga närmast till
hands att sådana beslut fattas av de olika regionala enheterna inom
socialstyrelsen.

Det bör även öppnas en möjlighet för socialstyrelsen att efter ansökan
av den som ansvarar för hanteringen av patientjournaler, besluta att
dessa skall tas om hand. Så bör exempelvis kunna ske om en enskild
yrkesutövare avser att avbryta sin verksamhet i landet för en längre tids
vistelse utomlands. Det bör dock betonas att ansvaret för bevarande
m.m. i första hand åvilar den enskilde och att prövning om det är moti-
verat att besluta om omhändertagande av journalerna måste göras i vaije
särskilt fall.

Joumalhandlingar är ett betydelsefullt arbetsinstrument inom hälso- och
sjukvården. Det är därför av stor vikt för den enskilde yrkesutövaren att
omhändertagna journaler kan återfås när förhållandena så medger. Detta
gäller t.ex. om en person som fått sin legitimation återkallad får ny
legitimation eller om en nedlagd praktik återupptas av den ursprunglige
ägaren. Prövning av återlämnande bör ske av samma myndighet som
prövar frågor om omhändertagande. Ett återlämnande förutsätter natur-
ligtvis att handlingarna finns kvar och inte har gallrats ut. Jag återkom-
mer till detta i det följande under avsnitt 6.

Bestämmelser om omhändertagande och återlämnande av patientjour-
naler hör naturligt samman med föreskrifterna i patientjoumallagen om
hantering och bevarande av joumalhandlingar. De nu föreslagna be-
stämmelserna bör därför föras in i den lagen.

Prop. 1991/92:104

4 Förvarande myndighet

Mitt förslag: Joumalhandlingar, vilka socialstyrelsen beslutat
skall omhändertas, skall förvaras hos arkivmyndigheten i det
landsting eller den landstingsfria kommun där joumalhandlingama
finns. Socialstyrelsen skall i beslutet om omhändertagande ange
den arkivmyndighet hos vilken förvaring skall ske.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att omhändertagna
joumalhandlingar skall förvaras hos länsstyrelserna.

13

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har ställt sig bakom
utredningens förslag. Några tar emellertid avstånd från detta. Riks-
arkivet och länsstyrelsernas organisationsnämnd anser att en uppgift av
detta slag ligger vid sidan av länsstyrelsernas verksamhet. De framhål-
ler även att länsstyrelsernas resurser för arkivvård varierar från län till
län och att de i vissa län är otillräckliga. Dessa instanser föreslår i stället
att omhändertagna arkiv med joumalhandlingar förs över till huvudmän-
nen för hälso- och sjukvården.

Landstingsförbundet har i sitt remissvar framhållit betydelsen av att
omhändertagna journaler utan onödiga dröjsmål kan rekvireras från
länsstyrelserna om de bedöms ha värde för den fortsatta vården av pati-
enten. Några remissinstanser har vidare påtalat vikten av att det finns
registrerat var omhändertagna handlingar förvaras så att de lätt kan
återfinnas om de behövs för den fortsatta vården av patienterna.

Skälen för mitt förslag: Enligt vad som framgår av remissvaren kan
en förvaring hos länsstyrelserna medföra praktiska problem. Utredning-
en har förutsatt att länsstyrelsernas konsultläkare skall medverka vid
hanteringen av de privata journalarkiven. Tillgången till konsultläkare
varierar dock. Framför allt kan det förutses svårigheter när det gäller att
med tillräcklig snabbhet ta fram handlingar som begärs utlämnade och
som behövs för patientens fortsatta vård. Länsstyrelserna är inte heller
beredda att åta sig den nya arkiveringsuppgiften utan att få kostnaden för
den täckt.

Inom landstingen finns däremot både kunskaper och kapacitet att ta
hand om den relativt begränsade mängd handlingar som det kan bli fråga
om. Fram till och med år 1985 rörde det sig om två till tio arkiv om
året vilket motsvarar ca tio hyllmeter för landet som helhet. Den totala
arkivmängden torde inte heller i fortsättningen bli så stor. Visserligen
kan förutsättas att ett antal enskilda vårdhem för psykiskt utvecklings-
störda kommer att läggas ner inom de närmaste åren men detta innebär
inte att journalarkiv avseende hälso- och sjukvård vid dessa vårdhem
alltid behöver omhändertas på sätt jag nu föreslagit. I den mån det sub-
jekt som drivit vårdhemmet finns kvar behåller detta ansvaret för för-
varingen av journalerna. I många fall kan det också förutsättas att an-
svaret för journalerna övertagits av någon annan före eller i samband
med nedläggningen av vårdhemmet. Exempelvis kan dessa ha överläm-
nats till den offentliga vården med patientens samtycke eller för att vård-
hemmet funnit vara motiverat med hänsyn till patientens fortsatta vård
och behandling och kunna ske utan hinder av bestämmelserna om tyst-
nadsplikt.

Genom en överenskommelse om ersättningar från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen (prop. 1985/86:167, SfU 1, rskr. 9) har slutlig
reglering skett av frågan om ersättning till sjukvårdshuvudmännen för
uppgiften att ta hand om journalarkiv huvudsakligen efter privatpraktise-
rande läkare, tandläkare, psykologer m.fl. som avlidit eller mist sin
legitimation.

Joumalutredningen har fört fram omsorgen om patienternas integritet
som ett starkt skäl för att överföra journalarkiven till länsstyrelserna.

Prop. 1991/92:104

14

Utredningen anser det vara mindre lämpligt att överlåta ansvaret för de
privata journalerna på landstingen eftersom handlingarna rör patienter
som kanske av personliga skäl valt en privat vårdgivare. Självfallet
anser jag att det är angeläget att i detta sammanhang ta hänsyn till pati-
enternas integritet. Sådana hänsyn anser jag dock kunna tas även om de
privata journalarkiven tas om hand av landstingen och särskilt om förva-
ringen sköts av arkivmyndigheterna. Skulle den medicinska kompetensen
hos arkivmyndigheten inte vara tillräcklig vid mer komplicerade sekre-
tessbedömningar och annat bör samråd kunna ske med annan personal
inom landstinget.

Min bedömning är alltså att den myndighet som är lämpligast att sköta
förvaringen av omhändertagna patientjournaler är arkivmyndigheten i
respektive landsting. När det gäller de landstingsfria kommunerna bör
förvaringen anförtros arkivmyndigheten i respektive kommun.

För att den enskilde inte skall behöva tveka om vilken arkivmyndighet
som skall sköta förvaringen bör detta uttryckligen anges i socialstyrel-
sens beslut om omhändertagande. En bestämmelse om detta bör införas
i patientjoumallagen. Däremot anser jag det inte vara nödvändigt att
föreskriva att något särskilt register skall upprättas rörande var omhän-
dertagna joumalhandlingar finns. Denna information kan hämtas från
omhändertagandebeslutet och det torde för övrigt ofta framstå som na-
turligt vilken arkivmyndighet som kan vara aktuell. Att arkivmyndig-
heterna måste hålla sådan ordning på handlingarna att dessa lätt kan
återfinnas vid förfrågan skall jag strax återkomma till.

Prop. 1991/92:104

5 Utlämnande av uppgifter ur omhändertagna
j ournalhandlingar

Mitt förslag: I sekretesslagen införs en bestämmelse om sekretess
för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga för-
hållanden i omhändertagna patientjournaler och när sådan uppgift
i övrigt kan förekomma i verksamhet som avser omhändertagande
av patientjournaler. Enligt huvudregeln skall en sådan uppgift få
lämnas endast om den som uppgiften rör har medgett det eller om
uppgiften begärs av hälso- och sjukvårdspersonal och behövs för
vård eller behandling samt det är av synnerlig vikt att uppgiften
lämnas. I förhållande till patienten skall samma sekretess gälla
som inom den offentliga hälso- och sjukvården.

I patientjoumallagen införs vidare en bestämmelse enligt vilken
bl.a. en arkivmyndighet som förvarar en omhändertagen patient-
journal har samma skyldighet att lämna uppgifter som den som
var ansvarig för journalen innan denna överlämnades till myndig-
heten. Myndighetens skyldighet att lämna uppgift begränsas dock
till att uppgiften begärts för särskilt fall.

15

Utredningens förslag: Utredningen föreslog att samma sekretess skul-
le gälla för uppgifter i omhändertagna patientjournaler som för upp-
gifter i patientjournaler inom den offentliga hälso- och sjukvården.

Remissinstanserna: Ett fåtal instanser berör dessa frågor. De flesta
som gör det är i stort sett positiva till utredningens förslag. Några, bl.a.
Föreningen arkivverksamma i landsting och kommun, anför dock att den
personliga integriteten bäst skulle respekteras om de omhändertagna
patientjournalerna kunde behålla sin privaträttsliga status.

Skälen till mitt förslag: En patientjournal innehåller uppgifter om
bl.a. patientens hälsotillstånd och andra personliga förhållanden. Till
skydd för sådana uppgifter gäller inom den offentliga hälso- och sjuk-
vården sekretess enligt sekretesslagen. Sekretess gäller för uppgift om
enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden och innebär att
uppgifterna inte får röjas på något sätt vare sig det sker muntligen,
genom utlämnande av handlingen eller på annat sätt, om det inte står
klart att de kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående
lider men. I förhållande till patienten själv gäller att uppgift om hans
hälsotillstånd inte får röjas om det med hänsyn till ändamålet med vår-
den eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till
honom. Vidare finns en särskild sekretessbestämmelse till skydd för
anmälan eller annan utsaga av enskild om någons hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden. För hälso- och sjukvårdspersonal inom
den enskilda vården finns i tillsynslagen bestämmelser av i princip sam-
ma innehåll. Dessa bestämmelser gäller inte bara den som tillhör hälso-
och sjukvårdspersonalen utan också den som har tillhört sådan perso-
nal.

Att en uppgift får lämnas ut eftersom tystnadsplikt inte gäller för den i
förhållande till patienten eller annan innebär i sig inte att denne har rätt
att ta del av uppgiften. Handlingar i patientjournaler inom den offentliga
hälso- och sjukvården är dock allmänna handlingar. För sådana gäller
enligt tryckfrihetsförordningen (TF) att alla enskilda som begär det har
rätt att ta del av innehållet i handlingarna. Denna rätt kan begränsas med
hänsyn till vissa förhållanden, bl.a. skyddet för enskilds personliga för-
hållanden, något som skett genom tidigare omnämnd reglering i sekre-
tesslagen. Motsvarande generella rätt för enskilda att ta del av uppgifter
i joumalhandlingar finns inte när det är fråga om patientjournaler inom
den privata vården. Patienten har emellertid genom en särskild bestäm-
melse i patientjoumallagen fått en sådan rätt i fråga om joumalhand-
lingar som rör honom.

Joumalhandlingar som omhändertas efter beslut av socialstyrelsen skall
enligt mitt förslag överlämnas till vissa arkivmyndigheter för förvaring.
Enligt en huvudregel i TF anses de då, i och med att de kommer in till
arkivmyndigheten, vara allmänna handlingar hos denna myndighet
(2 kap. 3 § första stycket TF). Från denna regel finns i 2 kap 11 § 3 TF
ett undantag som innebär att handlingar som under vissa förutsättningar
lämnas till en myndighet inte anses vara allmänna handlingar. Då emel-
lertid ett sådant undantag bör tolkas restriktivt och det får anses tvek-
samt om förutsättningarna i bestämmelsen är uppfyllda vid det av mig

Prop. 1991/92:104

16

föreslagna förfarandet för omhändertagande av patientjournaler, bör
regleringen i förevarande sammanhang inte bygga på undantagsbestäm-
melsen.

Regleringen bör alltså utgå från att en joumalhandling som omhänder-
tagits efter beslut av socialstyrelsen och förvaras hos en arkivmyndighet
är en allmän handling. Den i TF föreskrivna rätten att ta del av hand-
lingen gäller då om inte annat föreskrivs i sekretesslagen. I sekretessla-
gen saknas emellertid sekretessbestämmelser som är tillämpliga på upp-
gifter i en sådan handling. Erforderliga bestämmelser bör därför införas
i den lagen.

Den sekretess som bör gälla för arkivpersonal och andra som kommer
eller har kommit i kontakt med omhändertagna patientjournaler liksom
ärenden om omhändertagande eller återlämnande av patientjournaler,
bör i stort sett ha samma innehåll som den som gäller inom hälso- och
sjukvården. Detta gäller exempelvis i förhållande till patienten själv. När
det gäller sekretess i förhållande till annan än patienten måste man dock
beakta att berörda patientjournaler kommer från den enskilda sektorn där
det saknas en allmän rätt för annan än patienterna att ta del av uppgif-
terna i journalerna. Många patienter har också valt att vända sig till den
enskilda hälso- och sjukvården just med hänsyn härtill. Detta talar för
att uppgifter ur omhändertagna joumalhandlingar borde få lämnas till
annan än patienten endast efter medgivande av patienten. Jag anser dock
att detta skulle leda för långt och att - även om huvudregeln skall vara
att medgivande inhämtas från patienten - vissa begränsade möjligheter
bör finnas att få lämna ut uppgifter ur omhändertagna joumalhandlingar
utan ett sådant medgivande.

När förfrågningar skett om att få del av uppgifter ur omhändertagna
joumalhandlingar har det oftast gällt en begäran från läkare eller andra
vårdgivare. En sådan förfrågan bör kunna tillmötesgås om det, med
hänsyn till vård eller behandling, är starkt motiverat att begärd uppgift
utlämnas. Sekretessen för arkivpersonal och andra som kommer eller
har kommit i kontakt med omhändertagna joumalhandlingar m.m. bör
därför inte gälla om den som begär en uppgift tillhör hälso- och sjuk-
vårdspersonalen och uppgiften som begärs utlämnad behövs för vård
eller behandling samt det är av synnerlig vikt för denna vård eller be-
handling att uppgiften lämnas. Detta innebär i princip att endast läkare,
tandläkare eller andra vårdgivare inom offentlig eller enskild hälso- och
sjukvård som verkligen behöver uppgifterna för vård eller behandling
skall ha rätt att ta del av dessa utan patientens medverkan. I övrigt mås-
te patientens samtycke först inhämtas. Sekretesskyddet för uppgifter om
enskilds hälsotillstånd och andra personliga förhållanden i omhänder-
tagna patientjournaler m.m. blir därmed starkare än vad som gäller inom
offentlig hälso- och sjukvård. Jag kommer att i specialmotiveringen
närmare beröra situationer då nämnda typ av uppgifter bör kunna lämnas
utan att patientens samtycke inhämtats.

Vissa undantag måste göras från nämnda regler. Främst gäller detta i
fall då den som varit ansvarig för joumalhandlingama före beslutet om
omhändertagande varit skyldig att lämna ut i övrigt sekretessbelagda

Prop. 1991/92:104

17

uppgifter i handlingarna. Sådan uppgiftsskyldighet föreligger exempelvis
for uppgifter som kan behövas i ett tillsynsärende hos socialstyrelsen
och uppgifter som smittskyddsläkaren behöver för att kunna fullgöra
sina uppgifter enligt smittskyddslagen (1988:1472) m.m. Hänsyn bör
dock tas till att arkivpersonal m.fl. endast har i uppgift att förvara hand-
lingarna och normalt inte har anledning att studera dessa. Detta bör
medföra att sådan personal inte skall ha skyldighet att lämna ut uppgifter
utan att detta särskilt begärts.

Vidare bör i övrigt sekretessbelagda uppgifter kunna lämnas till dom-
stol som i anledning av ett överklagande har att pröva en fråga om ut-
lämnande av uppgifterna liksom till åklagare m.fl. som kan behöva
sådana uppgifter för förundersökning m.m. i anledning av misstanke
mot någon arkivtjänsteman för brott i tjänsten. Föreskrifter om att sekre-
tess inte hindrar att uppgifter lämnas i dessa fall finns i 14 kap. 2 §
första stycket 1 och 2 sekretesslagen. Också flertalet bestämmelser i
övrigt om utlämnande av annars sekretessbelagda uppgifter som finns i
det kapitlet bör, i den mån bestämmelserna är tillämpliga på motsvaran-
de uppgifter inom offentlig hälso- och sjukvård, vara tillämpliga på
uppgifter om enskilds hälsotillstånd m.m. i omhändertagna patientjour-
naler och ärenden som rör omhändertagande eller återlämnande av såda-
na journaler. Flera av dessa bestämmelser torde emellertid, med hänsyn
till att uppgifter i omhändertagna patientjournaler inte rör skeenden efter
omhändertagandetidpunkten, i praktiken inte bli aktuella.

Några särskilda sekretessregler behövs inte för den situationen att
arkivpersonal samråder med mer medicinskt kunnig personal inom
landstinget för att kunna avgöra exempelvis om det är av synnerlig vikt
att lämna en uppgift som behövs för vård eller behandling eller om det
är uppenbart att en joumal som patienten begärt få förstörd inte behövs
för dennes vård. De personer med vilka samråd skett är nämligen bund-
na av samma sekretessregler som arkivpersonalen (jfr. 1 kap 6 § sekre-
tesslagen).

Prop. 1991/92:104

6 Bevarandetid och andra frågor som rör förvaringen
av omhändertagna joumalhandlingar

Mitt förslag: De omhändertagna joumalhandlingama skall beva-
ras hos arkivmyndigheten minst tio år räknat från det att de inkom
till myndigheten. Längre tid för bevarande skall dock kunna be-
slutas av arkivmyndigheten. De skall under förvaringstiden hållas
avskilda från andra handlingar.

Utredningens förslag: Handlingarna skall bevaras i tre år men riks-
arkivet skall kunna föreskriva längre bevarandetid.

18

Remissinstanserna: Bevarandetiden berörs av flera remissinstanser.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd anser t.ex. att journaler från
läkare som fråntagits sin legitimation bör bevaras längre tid än tre år,
eftersom det kan förekomma att legitimation kan återfås efter en längre
period varvid journalarkivet bör kunna återlämnas. Även flera arkiv-
myndigheter anför att joumalhandlingama inte alltid bör gallras så tidigt
som efter tre år. Som skäl anförs, förutom att längre bevarandetid un-
derlättar för yrkesutövare som fråntagits sin legitimation att kunna återfå
sina handlingar, att erfarenheten visar att behovet av uppgifter för vård
av patienten sträcker sig längre än tre år och att vissa joumalhandlingar
kan vara av intresse för forskningen. Bl.a. riksförsäkringsverket anför
som skäl för längre bevarandetid för vissa joumalhandlingar att ett lång-
siktigt behov av handlingar kan föreligga när det gäller prövning enligt
lagstiftningen om arbetsskadeförsäkring. Folktandvården i Göteborg
pekar på tandvårdsjoumalemas värde för rättsmedicinen.

Skälen för mitt förslag: Som jag anfört är det av stor vikt att en yr-
kesutövare inom den enskilda hälso- och sjukvården kan få tillbaka sina
omhändertagna joumalhandlingar om förhållandena så medger. Detta
förutsätter dock att handlingarna inte gallrats ut.

Någon särskild gallringstid är inte föreskriven för denna typ av hand-
lingar. Patientjoumallagen föreskriver endast den minsta tid joumalhand-
lingar skall bevaras. När denna tid gått ut får den enskilde vårdgivaren
förstöra dessa om han så önskar.

Den längsta föreskrivna bevarandetiden för en joumalhandling inom
den enskilda hälso- och sjukvården är minst tio år efter det att den sista
uppgiften fördes in i handlingen. Så är exempelvis fallet beträffande
joumalhandlingar som rör en patient vars sak prövas eller har prövats
enligt tillsynslagen, enligt ersättningsreglerna för patient- eller läke-
medelsförsäkringen eller enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring. Detta framgår av förordningen (1986:203) om förlängd bevarande-
tid för vissa joumalhandlingar inom hälso- och sjukvården. Huvudre-
geln, som finns i patientjoumallagen, är dock att joumalhandlingar skall
bevaras minst tre år efter det den sista uppgiften fördes in. Samma reg-
ler gäller den offentliga hälso- och sjukvården. Vissa särskilda regler
gäller dock för journaler med uppgifter om spermagivare enligt lagen
(1984:1140) om insemination. Vidare är allmänna råd som rör gallring-
en av patientjournaler inom den hälso- och sjukvård som landsting och
landstingsfria kommuner bedriver enligt 3 och 4 §§ hälso- och sjuk-
vårdslagen (1982:763) samt tandvård enligt 5 och 6 §§ tandvårdslagen
(1985:125) under utarbetande. Dessa torde komma att bygga på uttalan-
den i förarbetena till patientjoumallagen om att väsentliga delar av pa-
tientjournaler i offentlig öppen och sluten vård bör bevaras under patien-
tens livstid samt att, med hänsyn till forskningens intressen, joumal-
handlingar rörande personer födda vissa dagar allmänt skall undantas
från gallring.

Som flera remissinstanser påpekat kan en så kort bevarandetid som tre
år, när det gäller joumalhandlingar som omhändertagits från en vård-
givare som fråntagits sin legitimation, innebära att vårdgivaren riskerar

Prop. 1991/92:104

19

att inte kunna få tillbaka handlingarna även om han återfår sin legitima-
tion. Detta är inte tillfredsställande.

Också andra skäl kan motivera en längre tid än tre år för bevarande av
omhändertagna joumalhandlingar. För vissa fall tillgodoses sådana syn-
punkter genom den tidigare nämnda förordningen. Emellertid omfattas
där exempelvis när det gäller handlingar som kan vara av betydelse för
prövning enligt lagen om arbetsskadeförsäkring endast handlingar som
rör en patient vars sak prövas eller redan prövats enligt nämnda lagstift-
ning. Att, som flera remissinstanser påpekar, vissa joumalhandlingar,
t.ex. inom företagshälsovården, kan bli aktuella i kommande arbets-
skadeprövningar är inte ett förhållande som förlänger bevarandetiden
enligt förordningen.

Jag finner med hänsyn till det anförda att omhändertagna joumalhand-
lingar alltid bör bevaras i minst tio år. För att underlätta hanteringen för
arkivmyndigheten bör denna tid räknas från det att handlingarna kom in
till arkivmyndigheten. Regleringen bör göras i patientjoumallagen.

Den nu föreslagna tiden för bevarande av omhändertagna joumalhand-
lingar är en minimitid. Skulle arkivmyndigheten i det enskilda fallet
finna att en längre bevarandetid är motiverad bör myndigheten kunna
besluta om detta. Så kan exempelvis vara fallet om myndigheten får
vetskap om att den vårdgivare, från vilken handlingarna omhändertagits,
före tioårsperiodens utgång har ansökt om att återfå sin legitimation och
att frågan inte beräknas bli slutligt avgjord förrän efter utgången av
perioden. Även i fall när det finns särskild anledning att anta att hand-
lingarna är av intresse för den framtida vården av patienten bör ett be-
slut om förlängd bevarandetid kunna anses motiverat. Däremot bör inte
uttalandena i förarbetena till patientjoumallagen om ett generellt be-
varande av patientjournaler så länge patienten lever regelmässigt till-
lämpas i fråga om omhändertagna journaler från den enskilda hälso- och
sjukvården.

Omhändertagna joumalhandlingar bör inte hos arkivmyndigheten sam-
manblandas med arkivhandlingar från den offentliga hälso- och sjuk-
vården. I patientjoumallagen bör därför föreskrivas att omhändertagna
patientjournaler skall förvaras avskilda hos arkivmyndigheten. Även
omhändertagna handlingar bör dock följa arkivlagens (1990:782) be-
stämmelser när det gäller ordning och vård m.m.

Prop. 1991/92:104

7 Möjlighet till överprövning av beslut om
omhändertagande m.m.

Mitt förslag: Beslut om omhändertagande resp, återlämnande av
joumalhandlingar skall kunna överklagas till kammarrätten. Ett
omhändertagandebeslut skall kunna verkställas utan hinder av att
det överklagats. Vidare skall polismyndigheten vara skyldig att
lämna den hjälp som behövs.

20

Utredningen redovisar inte något förslag i dessa frågor.                  Prop. 1991/92:104

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anför att såväl beslut
om omhändertagande som beslut om återlämnande bör kunna överklagas
och att sådana överklaganden bör ske hos kammarrätten.

Skälen för mitt förslag: I de flesta fall torde omhändertagande av
patientjournaler ligga i linje med ägarens önskemål. Detta gäller framför
allt omhändertagande efter dödsfall om verksamheten inte överlåts på
någon kollega som också tar över ansvaret för journalarkivet. I vissa
situationer kan omhändertagandet dock komma att stå i strid mot äga-
rens önskan. Jag anser därför det vara väsentligt att möjlighet finns att
få en rättslig prövning av socialstyrelsens beslut. På motsvarande sätt
anser jag att en möjlighet till överprövning bör finnas for de fall att
återlämnande av journaler inte beviljas. Lämplig instans för överpröv-
ningen är kammarrätten. Kammarrättens avgörande bör kunna över-
klagas hos regeringsrätten. Där prövas sakfrågan dock bara under förut-
sättning att prövningstillstånd meddelats.

Inställningen hos den enskilde vårdgivare eller det dödsbo från vilken
joumalhandlingama skall omhändertas bör inte kunna få fördröja verk-
ställigheten av omhändertagandebeslutet. Oavsett om överklagande skett
bör därför sådana beslut vara verkställbara. Polismyndigheten bör åläg-
gas att lämna den hjälp som behövs för verkställigheten.

8 Kostnader och ikraftträdande

Den nu föreslagna lagstiftningen kommer att innebära visst merarbete
för såväl socialstyrelsen som arkivmyndigheterna i landstingen och de
landstingsfria kommunerna. När det gäller landsting och kommuner har
emellertid, som jag tidigare nämnt, kostnaderna för förvaringen av om-
händertagna journaler beaktats i samband med en överenskommelse för
år 1987 om ersättning till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

För socialstyrelsens del handlar det om att fatta beslut om omhänder-
tagande i vissa situationer och att kontrollera eller se till att besluten
verkställs. Endast ett fåtal ärenden där det kan bli aktuellt med ett om-
händertagande torde vara av komplicerad beskaffenhet. Ärendehante-
ringen beräknas därför inte komma att orsaka socialstyrelsen några kost-
nader av betydenhet. Detsamma gäller handläggningen hos de allmänna
förvaltningsdomstolarna av ett fåtal mål om överklagande av beslut av
socialstyrelsen eller överprövning av sekretessfrågor.

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 oktober 1992. I samband med
att lagändringarna träder i kraft bör de särskilda bestämmelserna i läkar-
och tandläkarinstruktionema om skyldighet för socialstyrelsen att med-
dela föreskrifter om behandlingen av journaler efter läkare eller tand-
läkare som avlidit eller förlorat sin legitimation upphävas. Jag avser att
återkomma till regeringen i denna fråga sedan riksdagen har behandlat
lagstiftningsärendet.

21

9 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upp-
rättats förslag till

1. lag om ändring i patientjoumallagen (1985:562),

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Lagförslaget under 2 har upprättats i samråd med statsrådet Laurén.
Lagförslagen har granskats av lagrådet.

Prop. 1991/92:104

10 Specialmotivering

Förslaget till lag om ändring i patientjoumallagen
(1985:562)

I första stycket har en hänvisning gjorts till den särskilt föreskrivna tiden
för bevarande av omhändertagna joumalhandlingar.

Omhändertagande och återlämnande av patientjournal

11 §

Paragrafen anger situationer då socialstyrelsen får besluta att
patientjournaler inom enskild hälso- och sjukvård får tas om hand och
när dessa skall återlämnas. Med hälso- och sjukvård avses, liksom i
lagen i övrigt, åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och be-
handla sjukdomar och skador. Även tandvård omfattas.

Enligt första stycket får beslut om omhändertagande meddelas om det
på sannolika skäl kan antas att journalerna inte kommer att handhas
enligt föreskrifterna i lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med
stöd av lagen. Därvid avses främst bestämmelserna om hantering och
förvaring samt minsta tid för bevarande av joumalhandlingar. Dessa
bestämmelser återfinns i 7 § första stycket och 8 § första stycket samt i
förordningen (1986:203) om förlängd bevarandetid för vissa joumal-
handlingar inom hälso- och sjukvården.

En situation då ett omhändertagande enligt första stycket kan bli aktu-
ellt är när en enskild vårdgivare avlider. Tas inte verksamheten över av
någon annan vårdgivare kan det ofta antas att det kommer att brista i det
framtida handhavandet av patientjournalerna. Har vårdgivaren varit aktiv
ända fram till dödsfallet krävs exempelvis att joumalhandlingar skall
bevaras under betryggande former i ytterligare minst tre år, något som
ett dödsbo kan ha begränsade möjligheter till. En annan situation då ett
omhändertagande enligt första stycket kan bli aktuellt är när en legitime-
rad vårdgivare fått sin legitimation återkallad. Hänsyn måste naturligtvis
då tas till varför legitimationen återkallats. Om orsaken till återkallelsen
inte ger anledning att anta att hanteringen av journalerna kommer att

22

misskötas och det inte heller framkommer något annat som ger anled-
ning till ett sådant antagande kan inte beslut meddelas enligt detta
stycke.

En fråga om omhändertagande enligt första stycket kan tas upp av
socialstyrelsen när anledning finns därtill och någon formell anmälan
eller ansökan behövs inte. Agaren till journalerna, vilket normalt är den
som driver den verksamhet i vilken journalerna förts, skall emellertid i
regel få tillfälle att yttra sig innan beslut fattas. Detta framgår av 17 §
förvaltningslagen (1986:223). I vissa fall, såsom när avgörandet inte kan
uppskjutas, kan dock beslut meddelas utan att berörd part fått tillfälle att
yttra sig i ärendet (17 § andra stycket förvaltningslagen). Så kan exem-
pelvis vara fallet när ansvarig vårdgivare inte kan nås inom rimlig tid
och joumalhandlingama måste tas om hand för att de inte skall bli för-
störda eller för att inte innehållet i handlingarna skall spridas till obe-
höriga. Vad som är rimlig tid måste avgöras efter omständigheterna i
vaije ärende.

I andra stycket öppnas en möjlighet för socialstyrelsen att besluta att
joumalhandlingar skall tas om hand utan att det finns sådana skäl som
anges i första stycket. För detta krävs dock att den som ansvarar för
journalerna ansökt om omhändertagande.

Med den som ansvarar för patientjournalerna avses här den som ytterst
ansvarar för hanteringen av handlingarna i journalerna vilket inte alltid
är densamma som den som enligt 9 § är ansvarig för uppgifterna i pa-
tientjournalerna. Denna fråga har berörts närmare i den allmänna moti-
veringen.

Avsikten är inte att vaije ansökan om omhändertagande skall beviljas.
Det är, som betonats i den allmänna motiveringen, i första hand vård-
givaren som ansvarar för förvaringen av joumalhandlingama. I vissa fall
kan det dock vara motiverat att dessa tas om hand för förvaring hos
landstingens arkivmyndighet. I lagtexten har nämnda förhållanden be-
tonats genom kravet på att det skall finnas ett påtagligt behov av att
journalerna tas om hand. Ett exempel är när en vårdgivare inom enskild
hälso- och sjukvård avslutar eller avbryter sin verksamhet och flyttar
utomlands. För att handlingarna skall vara åtkomliga för patienter och
andra bör då en förvaring ordnas här i landet.

I och för sig kan ansökan om omhändertagande göras också av ett
dödsbo efter en vårdgivare. I ett sådant fall kan socialstyrelsen meddela
beslut enligt detta stycke och det behövs då inte någon utredning om det
finns sannolika skäl att anta att journalerna inte kommer att handhas på
föreskrivet sätt.

Tredje stycket reglerar när en omhändertagen patientjournal skall åter-
lämnas. En första förutsättning för detta är att ett återlämnande alls är
möjligt, dvs. att joumalhandlingama inte förstörts efter utgången av
minsta tiden för bevarande (se 12 § andra stycket). Vidare förutsätts för
beslut om återlämnande att det inte finns skäl för omhändertagande
enligt första stycket.

Prop. 1991/92:104

23

Beslut i fråga om återlämnande skall meddelas av socialstyrelsen efter
ansökan. Ansökan kan göras av den som vid beslutet om omhänder-
tagande av en patientjournal ansvarade för denna. Med den som an-
svarade för journalen avses densamma som i andra stycket.

72 §

I första stycket anges var omhändertagna patientjournaler skall förvaras.

Vilka som är arkivmyndigheter i kommuner och landsting om inte
annat bestämts av fullmäktige framgår av 8 § arkivlagen (1990:782).
Socialstyrelsen skall dock i beslutet om omhändertagande precisera
vilken arkivmyndighet det är som är aktuell i det enskilda fallet.

Vidare anges i första stycket att omhändertagna patientjournaler skall
hållas avskilda hos arkivmyndigheten. Denna bestämmelse införs i syfte
att se till att joumalhandlingar som kommer från den enskilda hälso- och
sjukvården inte blandas samman med joumalhandlingar som överlämnats
från den offentliga vården. Detta är av särskild vikt med hänsyn till de
speciella sekretessregler som enligt förslaget till ändring i sekretesslagen
skall gälla för uppgifter i omhändertagna patientjournaler.

Den arkivmyndighet som enligt denna bestämmelse förvarar omhän-
dertagna patientjournaler får anses vara den som skall beredas tillfälle
till yttrande före beslut om förstörande av en omhändertagen patientjour-
nal eller del av en sådan journal efter beslut som avses i 17 § (tidigare
13 §)•

I paragrafens andra stycke anges minsta tid för bevarande av joumal-
handlingar som omhändertagits efter beslut enligt 11 §. Utgångspunkten
för beräkningen av denna minsta tid är den tidpunkt då handlingarna
inkom till arkivmyndigheten. Efter utgången av i paragrafen angiven tid
kan handlingarna förstöras. Något krav på gallring har dock inte inforts
utan det ankommer på arkivmyndigheten att avgöra om en joumalhand-
ling bör bevaras efter utgången av den i lagen angivna tiden.

13 och 14 §§

I dessa paragrafer finns regler om dels omedelbar verkställighet och
polismyndighetens skyldighet att medverka vid verkställigheten (13 §),
dels överklagande av beslut om omhändertagande eller återlämnande av
patientjournaler (14 §). Att den domstol som har att pröva ett sådant
överklagande genom särskilt beslut kan hindra den omedelbara verk-
ställigheten framgår av 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291).

15 §

I ett nytt andra stycke föreskrivs att en uppgift som finns i en patient-
journal upprättad inom enskild hälso- och sjukvård och som begärs
utlämnad för särskilt fall skall lämnas av en myndighet som har hand
om journalen, om den som ansvarat för journalen före överlämnandet av
denna till myndigheten hade varit skyldig att lämna uppgiften. Med den
som ansvarat för journalen avses här var och en som före överlämnandet

Prop. 1991/92:104

24

haft ett ansvar för journalen och det är inte knutet till den som hade
ansvaret vid tidpunkten for överlämnandet. Denna bestämmelse innebär
framför allt att den sekretess som föreslås gälla för uppgift om enskilds
personliga förhållanden i omhändertagna patientjournaler och journaler
som kan ha överlämnats till en myndighet för ett omhändertagande, inte
hindrar ett utlämnande i de fall som här avses. Detta framgår av 14 kap.
1 § sekretesslagen.

Att bl.a. en arkivmyndighet har samma skyldighet att lämna uppgifter
som den tidigare joumalansvarige innebär exempelvis att en uppgift i en
joumalhandling som tillhört en läkare inom enskild hälso- och sjukvård
och som omhändertagits enligt bestämmelserna i patientjoumallagen
skall lämnas ut av arkivpersonalen om läkaren hade varit skyldig att
lämna uppgiften. Det är däremot inte tillräckligt att läkaren hade haft
rätt att lämna ut uppgiften utan det krävs att han varit skyldig att göra
det. Bestämmelser om sådan uppgiftsskyldighet finns bl.a. i 7 och
7 a §§ tillsynslagen (uppgifter som behövs för socialstyrelsens tillsyn
och uppgifter som behövs för en rättsmedicinsk undersökning m.m.).
Andra exempel på bestämmelser som innehåller regler om sådan upp-
giftsskyldighet är 8 § smittskyddslagen (1988:1472) som innebär att
smittskyddsläkaren skall få del av uppgifter i handlingar hos läkare och
andra som är verksamma inom hälso- och sjukvården, om han behöver
uppgifterna för att kunna fullgöra sina uppgifter enligt lagen eller enligt
föreskrifter som meddelats med stöd av den, samt 71 § fjärde stycket
socialtjänstlagen (1980:620) som ålägger bl.a. läkare, sjuksköterskor och
barnmorskor att lämna vissa typer av uppgifter till socialnämnden.

Föreskriften att utlämnande skall ske om det begärs för särskilt fall
innebär att arkivpersonal eller andra som berörs av bestämmelsen inte
på eget initiativ är skyldiga att lämna ut aktuella uppgifter utan att dessa
skall lämnas endast efter begäran från den som är berättigad att utfå
uppgifterna. En sådan begäran måste också gälla särskilt fall och får
alltså inte utformas så att exempelvis vissa typer av uppgifter som kan
finnas i omhändertagna handlingar alltid skall lämnas.

Prop. 1991/92:104

Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

7 kap. 1 §

I paragrafen införs ett nytt tredje stycke. Enligt detta gäller sekretess for
uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden
som kan finnas i verksamhet som avser omhändertagande av patientjour-
naler. Sådan verksamhet innefattar dels ärenden om omhändertagande
eller återlämnande av patientjournaler, dels arkivmyndigheternas för-
varing av patientjournaler som omhändertagits efter beslut i ett sådant
ärende.

Av andra meningen i tredje stycket framgår att i första meningen om-
nämnda uppgifter i princip endast får lämnas till hälso- och sjukvårds-
personal samt att det då krävs att uppgiften behövs för vård eller be-
handling och att det är av synnerlig vikt att uppgiften lämnas. Med
hälso- och sjukvårdspersonal avses detsamma som i tillsynslagen.

25

Att sekretessen inte gäller i förhållande till den som uppgifterna rör
och att denne kan efterge sekretessen framgår av 14 kap. 4 §. Sekre-
tessen gäller dock i vissa fall även mot patienten själv enligt 7 kap. 3
och 6 §§. 14 kap. reglerar också några andra allmänna undantag från
sekretessen. Det bör dock observeras att 14 kap 2 § sjunde stycket
endast gäller lämnande av uppgift från myndighet inom hälso- och sjuk-
vården och socialtjänsten. Då en arkivmyndighet inte är en sådan myn-
dighet kommer nämnda bestämmelse inte att gälla för uppgifter i om-
händertagna patientjournaler.

Kravet på att en aktuell uppgift, om inte något allmänt undantag är
tillämpligt, endast får lämnas till hälso- och sjukvårdspersonal om den
behövs för vård eller behandling innebär bl.a. att utlämnande till andra
personer eller för andra ändamål än de angivna, exempelvis för forsk-
ning, kräver patientens samtycke. Vidare har föreskrivits att det måste
vara av synnerlig vikt att uppgiften lämnas ut. Detta innebär att även om
en begäran om att få del av uppgiften betingats av vård- eller behand-
lingsbehov får utlämnande inte ske annat än i undantagsfall om det finns
ett mycket stort behov av just den uppgiften för vården eller behand-
lingen.

Som exempel på situationer när ett utlämnande bör kunna ske utan
inhämtande av samtycke från den enskilde kan nämnas att uppgiften är
av mycket stor eller t.o.m. avgörande betydelse för vård av den som
uppgiften rör men att denne inte kan lämna sitt medgivande på grund av
medvetslöshet eller annat.

De få fall då ett utlämnande utan patientens medgivande kan bli aktu-
ellt, torde komma att gälla situationer när uppgiften behövs för vård
eller behandling av den patient uppgiften rör. Lagen uppställer dock
inget krav på att uppgiften skall behövas för vård eller behandling av
denne. Skälet härtill är att det kan komma i fråga att pröva om utläm-
nande bör ske för behandling av en annan person t.ex. när det gäller en
ärftlig sjukdom.

Liksom för uppgifter om enskilds personliga förhållanden inom hälso-
och sjukvården gäller sekretessen för sådana uppgifter i omhändertagna
patientjournaler m.m. i högst sjuttio år. Till följd av den reglering i
patientjoumallagen som avser minsta tid för bevarande av omhänder-
tagna patientjournaler kommer dock uppgifter för vilka sekretess skall
gälla sällan finnas kvar så länge.

7 kap 2 §

Av den nytillkomna punkten i denna paragraf framgår att sekretessen
enligt 1 § inte gäller beslut i ärenden om omhändertagande eller återläm-
nande av patientjournaler.

7 kap 6 §

Genom tillägget i första stycket kommer samma sekretessregler som
gäller för anmälan och utsaga inom hälso- och sjukvården att gälla för

Prop. 1991/92:104

26

sådana uppgifter i en omhändertagen patientjournal eller ett ärende om Prop. 1991/92:104
omhändertagande eller återlämnande av patientjournaler.

11 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i patientjournallagen (1985:562),

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

12 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som före-
draganden lagt fram.

27

Journalutredningens sammanfattning av betänkandet
(Ds S 1984:18) Journalarkiv utanför den offentliga
hälso- och sjukvården och tandvården

När en privatpraktiserande yrkesutövare inom hälso- och sjukvård eller
tandvård avlider eller upphör med verksamheten av andra skäl, uppstår
frågan hur man skall göra med journalarkivet. Om utredningens tidigare
framförda förslag om en sänkning av den lagbundna bevarandetiden
genomförs, blir förvaringskravet inte särskilt betungande. Joumalutred-
ningen framhåller i detta betänkande att det åligger yrkesutövaren eller
dennes huvudman att i första hand själv ordna med förvaringen.

Om emellertid avvecklingen sker i sådana former att journalerna inte
blir säkert omhändertagna under den föreskrivna tiden, måste patienter-
nas intressen skyddas på annat sätt. Joumalutredningen föreslår att
arkivet skall kunna överföras till länsstyrelse. Konsultläkare hos läns-
styrelse bör anlitas i dessa sammanhang. Denne bör också hjälpa till vid
frågor om utlämnande av journaler ur arkivet. Ett omhändertagande-
beslut av socialstyrelsen kan aktualiseras när den som är ansvarig för
journalerna avlider, deslegitimeras eller eljest på sannolika skäl antas
missköta förvaringen. Författningsändringar, som berör den tidigare
föreslagna lagen om patientjournaler och sekretesslagen, föreslås.

Utredningsförslaget ansluter sig i sina huvuddrag till de rutiner som
tillämpades före avvecklingen av länsläkarväsendet. Det bedöms därför
inte medföra extra besvär eller kostnadsökningar för de berörda myndig-
heterna eller för enskilda. I ett särskilt avsnitt diskuteras journal frågor
inom företagshälsovården något utförligare.

Prop. 1991/92:104

Bilaga 1

28

Journalutredningens författningsförslag

Prop. 1991/92:104

Bilaga 2

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1985:000) om patientjournaler

Härigenom föreskrivs att i lagen (1985:000) om patientjournaler skall
införas en ny paragraf, 11 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 §

Om det på sannolika skäl kan
antas att patientjournaler inom
enskild hälso- och sjukvård eller
enskild tandvård inte kommer att
handhas enligt föreskrifterna i
denna lag, får socialstyrelsen
besluta att de skall tas om hand.
Sådana patientjournaler skall
förvaras av länsstyrelsen.

29

Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1991/92:104

Bilaga 2

7 kap. Sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds person-
liga förhållanden

1 §

Sekretess gäller, om inte annat följer av 2 §, inom hälso- och sjuk-
vården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga för-
hållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
enskilde eller någon honom närstående lider men. Detsamma gäller i
annan medicinsk verksamhet, såsom rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk
undersökning, fastställande av könstillhörighet, abort, sterilisering, kast-
rering och åtgärder mot smittsamma sjukdomar, samt i verksamhet som
avser omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Sekretess enligt första stycket
gäller också i sådan verksamhet
hos myndighet som innefattar
omprövning av beslut i eller sär-
skild tillsyn över allmän eller
enskild hälso- och sjukvård.

Sekretess enligt första stycket
gäller också i sådan verksamhet
hos myndighet som innefattar
omprövning av beslut i eller sär-
skild tillsyn över allmän eller
enskild hälso- och sjukvård. Sam-
ma sekretess gäller vidare för
uppgift i en patientjournal som
förvaras hos länsstyrelsen med
stöd av lagen (1985:000) om pa-
tientjournaler.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

30

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
(Ds S 1984:18) Journalarkiv utanför den offentliga
hälso- och sjukvården och tandvården

Yttrande över betänkandet har avgetts av kammarrätten i Stockholm,
socialstyrelsen, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), riks-
försäkringsverket, riksrevisionsverket, riksarkivet, Länsstyrelsernas
organisationsnämnd, länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands samt
Göteborgs och Bohus län, Landstingsförbundet, Stockholms, Söderman-
lands, Malmöhus och Västemorrlands läns landsting, Göteborgs och
Malmö kommuner, Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges läkar-
förbund, Sveriges tandläkarförbund, Svenska Läkaresällskapet, Handi-
kappförbundens Centralkommitté och Föreningen arkivverksamma i
landsting och kommuner. Yttranden har också såvitt gäller företags-
hälsovård avgetts av arbetarskyddsstyrelsen och Landsorganisationen i
Sverige. Tjänstemännens centralorganisation och Svenska arbetsgivare-
föreningen har förklarat sig avstå från att yttra sig.

Remissinstanserna har i några fall bifogat yttranden som de inhämtat.

Följande instanser har framfört att de tillstyrker eller inte har något att
erinra mot utredningens förslag. Riksrevisionsverket, Södermanlands
och Malmöhus läns landsting, Göteborgs och Malmö kommuner,
Sveriges läkarförbund, Sveriges tandläkarförbund, Svenska läkare-
sällskapet och Handikappförbundens Centralkommitté. Exempelvis anför
riksrevisionsverket att förslaget utgör en lämplig anpassning till den
ändrade organisation som inträtt i och med länsläkarväsendets avveck-
ling och Handikappförbundens Centralkommitté att det med hänsyn till
patienternas trygghet är ytterst angeläget att denna fråga regleras.

Också flertalet remissinstanser i övrigt tillstyrker utredningens förslag
såvitt gäller var omhändertagna journalhandlingar skall förvaras. Detta
gäller bl.a. kammarätten i Stockholm, socialstyrelsen, HSAN, riksför-
säkringsverket, länsstyrelsen i Södermanlands län, landstingsförbundet
och Centralorganisationen SACO/SR. Landstingsförbundet anför dock
att det är angeläget att omhändertagna journaler utan onödiga dröjsmål
kan rekvireras från länsstyrelsen om de bedöms ha värde för den fort-
satta behandlingen och vården av patienten. Också länsstyrelsen i
Stockholms län tillstyrker en förvaring hos länsstyrelserna men framför
att länsstyrelserna behöver få kostnadstäckning för de utgifter som upp-
står i samband med hanteringen. Riksrevisionsverket anger en förvaring
hos landstingen som ett formellt likvärdigt alternativ men anför att den
sekretessprövning som skall göras vid utlämnande av joumalhandlingar
i realiteten torde bli mer omfattande hos en länsstyrelse jämfört med ett
landsting.

Landstinget i Västemorrlands län anför att den naturliga lösningen
vore att arkiven överförs till den offentliga hälso- och sjukvården om
dessa innehåller uppgifter som kan vara av intresse för patienternas
fortsatta vård och att utredningens förslag kan försvåra den offentliga
hälso- och sjukvårdens möjligheter att ge en god vård. Landstinget till-

Prop. 1991/92:104

Bilaga 3

31

styrker ändå förslaget med motiveringen att den medicinska informa-
tionen i ifrågavarande arkiv hittills tycks ha varit av ringa intresse för
vårdändamål.

Riksarkivet, Länsstyrelsernas organisationsnämnd och länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län avstyrker förslaget att omhändertagna patient-
journaler skall förvaras hos länsstyrelserna. I stället föreslås att lands-
tingen tillförs denna uppgift. Riksarkivet anför som skäl för att avstyrka
förslaget om förvaring hos länsstyrelserna att en uppgift av detta slag
ligger vid sidan av länsstyrelsernas övriga verksamhet. Arkivet fram-
håller också att länsstyrelsernas resurser för arkivvård varierar från län
till län och är klart otillräckliga i vissa län. Länsstyrelsernas organisa-
tionsnämnd framhåller också att arkivfunktionema vid länsstyrelserna på
flera håll inte fungerar särskilt väl och att aktuella arkiv inte tillhör eller
ens har något samband med länsstyrelsernas övriga verksamhet. Nämn-
den pekar vidare på att den ekonomiska situationen och personalens
arbetsbelastning är besvärlig på många länsstyrelser samt att det nu
handlar om joumalhandlingar från fler yrkesgrupper än då länsläkama
skötte dessa frågor. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner det
naturligare att landstingen får arkivansvaret för ifrågavarande handlingar
eftersom landstingen svarar för merparten av all sjukvård och det är dit
allmänhet och läkare i första hand torde komma att vända sig för att få
del av arkivhandlingar. Vidare påpekar länsstyrelsen att de länsstyrelser
som har konsultläkare endast disponerar dessa viss tid varför kommuni-
kationen mellan länsstyrelser och konsultläkare kan bli besvärliga.

Flera remissinstanser tar upp frågan om hur länge omhändertagna
journalhandlingar skall bevaras och framhåller att tre år är för kort tid.
Hit hör HSAN, riksarkivet, riksförsäkringsverket, Malmöhus läns lands-
ting och Föreningen arkivverksamma i landsting och kommun. Som skäl
för en längre tids bevarande anförs bl.a. att det kan förekomma att
läkare som mist sin legitimation kan komma att återfå denna senare och
att de då inte bör vara fråntagna möjligheten att återfå joumalhandling-
ama. Vidare anförs att erfarenheten visar att behovet av uppgifter for
vård av patienten sträcker sig längre än tre år, att vissa joumalhandling-
ar kan vara av intresse för forskningen eller kan behövas vid en senare
prövning enligt lagstiftningen om arbetsskadeförsäkring.

Några remissinstanser, däribland Göteborgs kommun och Föreningen
arkivverksamma i landsting och kommun, har anfört att omhändertagna
journaler bör förtecknas i register.

Svenska Läkaresällskapet anför att föreslagen ordning med beslut om
omhändertagande av socialstyrelsen före överförande av journalerna för
arkivering hos en länsstyrelse förefaller onödigt komplicerad och före-
slår att ett överlämnande skall kunna ske utan mellankommande beslut.
Också socialstyrelsen ifrågasätter om inte länsstyrelserna skulle kunna
besluta om arkivering av journalerna.

När det gäller utredningens författningsförslag anför kammarrätten i
Stockholm att möjligheten att återfå omhändertagna journaler bör lag-
regleras samt att såväl beslut i fråga om omhändertagande av joumal-
handlingar som beslut i fråga om återlämnande av sådana handlingar bör
kunna överklagas och att detta bör framgå av lagtexten.

Prop. 1991/92:104

Bilaga 3

32

Lagrådet

Prop. 1991/92:104

Bilaga 4

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-02-05

Närvarande: justitierådet Bengt Rydin, regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 30 januari 1992 har
regeringen på hemställan av statsrådet Könberg beslutat inhämta lag-
rådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i patientjoumallagen (1985:562) och

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mona
Wildig.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

33

Innehållsförteckning

Prop. 1991/92:104

Proposition...................................1

Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1

Propositionens lagförslag...........................3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1992 8

1   Inledning ................................8

2   Patientjournaler efter avlidna läkare m.fl. och hittillsvarande

behandling av sådana journaler ...................9

3   Omhändertagande av patientjournaler inom den enskilda hälso-

och sjukvården samt återlämnande av omhändertagna journaler . 11

4   Förvarande myndighet .......................13

5   Utlämnande av uppgifter ur omhändertagna joumalhandlingar 15

6   Bevarandetid och andra frågor som rör förvaringen av

omhändertana joumalhandlingar..................18

7   Möjlighet till överprövning av beslut om omhändertagande

m.m...................................20

8   Kostnader och ikraftträdande....................21

9   Upprättande lagförslag .......................22

10   Specialmotivering ..........................22

11   Hemställan ..............................27

12   Beslut .................................27

Bilaga 1 Joumalutredningens sammanfattning av betänkandet

(Ds S 1984:18) Journalarkiv utanför den offentliga
hälso- och sjukvården och tandvården............28

Bilaga 2 Joumalutredningens författningsförslag...........29

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet

(Ds S 1984:18) Journalarkiv utanför den offentliga
hälso- och sjukvården och tandvården............31

Bilaga 4 Lagrådet .............................33

34

gotab 40896, Stockholm 1992