Regeringens proposition
1991/92:100

med förslag till statsbudget för budgetåret
1992/93

Prop.

1991/92:100

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 19 december 1991 för de åtgärder och de
ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Anne Wibble

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det i 1992 års budgetproposition framlagda förslaget till statsbudget för
budgetåret 1992/93 visar en omslutning av 489 457 milj. kr. Detta
innebär en ökning i förhållande till vad som nu beräknas för innevarande
budgetår med 8 258 milj. kr. Budgetförslaget utvisar ett underskott på
70 783 milj. kr. Budgetsaldot i statsbudgeten för innevarande budgetår
är ett underskott på 5 475 milj.kr. Detta beräknas nu komma att uppgå
till 47 698 milj.kr.

I bilagorna till budgetpropositionen redovisas regeringens förslag
inkomster och utgifter i statsbudgeten. I bilaga 1 behandlas dels den
ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska
utvecklingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget.

1 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 100

Prop. 1991/92:100

Statsbudget för budgetåret 1992/93

Inkomster:

Skatter

Inkomster av statens verksamhet

Inkomster av försåld egendom
Återbetalning av lån

Kalkylmässiga inkomster

Summa kr.

366 314 146 000

42 306 797 000

32 800 000

8 772 335 000

1 248 100 000

418 674 178 000

Underskott

Summa kr.

70 782 836 000

489 457 014 000

Prop. 1991/92:100

Utgiftsanslag:

Kungliga hov- och slottsstatema		60	250
Justitiedepartementet	17	849	379
U trikesdepartementet	17	359	847
F örsvarsdepartementet	36	754	756
Socialdepartementet	135	498	518
Kommunikationsdepartementet	17	547	664
Finansdepartementet	71	531	873
Utbildningsdepartementet	60	972	417
Jordbruksdepartementet	6	965	721
Arbetsmarknadsdepartementet	37	749	417
Kulturdepartementet	10	553	920
N äringsdepartementet	4	303	728
Civildepartementet	2	185	224
Miljö- och naturresursdepartementet	1	914	458
Rikdsdagen och dess myndigheter m.m.		708	842
Räntor på statsskulden m.m.	70	000	000
Oförutsedda utgifter		1	000

Minskning av anslagsbehållningar
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

4 500 000 000

- 7 000 000 000

Summa kr.

491 957 014 000

4 500 000 000

- 7 000 000 000

489 457 014 000

Specifikation av statsbudgetens inkomster 1992/93

Prop.1991/92:100

1992 / 93	Tusental kronor
1000 Skatter:
1100 Skatt på inkomst:
1110 Fysiska personers inkomstskatt: 1111 Fysiska personers inkomst-
skatt	-4 715 000	-4 715 000
1120 Juridiska personers inkomstskatt:
1121 Juridiska personers inkomstskatt	25 176 000
1122 Avskattning av företagens reserver 1123 Särskild skatt på tjänstegruppliv-	3 500 000
försäkringar	950 000	29 626 000
1130 Ofördelbara inkomstskatter:
1131 Ofördelbara inkomstskatter	1 100 000	1 100 000
1140 Övriga inkomstskatter:
1141 Kupongskatt	435 000
1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt	0
1143 Bevillningsavgift	5 000
1144 Lotteriskatt	2 930 000	3 370 000
1200 Lagstadgade socialavgifter:
1211 Folkpensionsavgift	53 279 000
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto	3 283 000
1231 Bamomsorgsavgift	15 108 000
1241 Utbildningsavgift	2 170 000
1251 Övriga socialavgifter,netto 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till	3 835 000
arbetarskyddsverkets och arbets- miljöinsitutets verksamhet	550 000
1281 Allmän löneavgift	231 000
1291 Särskild löneskatt	7 968 000	86 424 000
1300 Skatt på egendom:
1310 Skatt på fast egendom: 1311 Skogsvårdsavgifter	429 000
1312 Fastighetsskatt	15 617 546	16 046 546
1320 Förmögenhetsskatt:
1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt	2 088 000
1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt	65 000	2 153 000
1330 Arvsskatt och gåvoskatt: 1331 Arvsskatt	1 180 000

29 381 000

86 424 000

Prop. 1991/92:100

1992 / 93

1332 Gåvoskatt

1340 Övrig skatt på egendom:

1341 Stämpelskatt

Tusental kronor

350 000 1 530 000

9 100 000 9 100 000 28 829 546

1400 Skatt på varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter:

1411 Mervärdeskatt	131 200 000 131 200 000
1420, 1430 Skatt på specifika varor:
1421 Bensinskatt	17 700 000
1422 Särskilda varuskatter	665 000
1423 Försäljningsskatt på motorfordon	1 660 000
1424 Tobaksskatt	6 177 000
1425 Skatt på spritdrycker	6 100 000
1426 Skatt på vin	3 160 000
1427 Skatt på malt- och läskedrycker	2 675 000
1428 Energiskatt	16 500 000
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt
bränsle	500
1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från
kärnkraftverk	141 000
1432 Kassettskatt	106 000
1433 Skatt på videobandspelare	82 100
1434 Skatt på viss elektrisk kraft	946 000
1435 Särskild skatt mot försurning	87 000 55 999 600
1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol: 1441 AB Vin- & Spritcentralens inlevererade
överskott	150 000
1442 Systembolaget AB:s inlevererade
överskott	200 000 350 000
1450 Skatt på tjänster:
1451 Reseskatt	370 000
1452 Skatt på annonser och reklam	1 018 000
1454 Skatt på spel	100 000 1 488 000
1460 Skatt på vägtrafik:
1461 Fordonsskatt	4 100 000
1462 Kilometerskatt	3 235 000 7 335 000
1470 Skatt på import:
1471 Tullmedel	5 282 000 5 282 000
1480 Övriga skatter på varor och tjänster:
1481 Övriga skatter på varor och tjänster	313 000 313 000 201 967 600

1992 / 93

Tusental kronor

1500 Avräkningsskatt:

1511 Avräkningsskatt:

2000 Inkomster av statens verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade överskott:

2111 Postverkets inlevererade överskott

2112 Televerkets inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade
överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott

2116 Affärsverkets svenska kraftsnäts
inlevererade utdelning

2118 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott

2119 Affärsverket svenska kraftnäts
inleverans av motsvarighet till
statlig skatt

2120 Övriga myndigheters inlevererade
överskott:

2123 Inlevererat överskott av uthyrning av
ADB-utrustning

2124 Inlevererat överskott av riksgälds-
kontorets garantiverksamhet

2130 Riksbankens inlevererade överskott:

2131 Riksbankens inlevererade
överskott

2150 Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200 Överskott av statens fastighets-

förvaltning:

2210 Överskott av fastighets-

förvalting:

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens
verksamhet

Prop.1991/92:100

19 712 000 19 712 000

19 712 000

Summa skatter

366 314 146

50 128

1 119 000

180 260

50 920

212 000

118 000

8 500 000

969 000

995 657

1 400 308

330 000

8 500 000

1 964 657

12 194 965

1 852 000 1 852 000

1 852 000

Prop.1991/92:100

1992 / 93

Tusental kronor

2300 Ränteinkomster:

2310, 2320Räntor på näringslån:

2311 Räntor på lokaliseringslån	116 100
2314 Ränteinkomster på lån till fiskeri- näringen	9 306
2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån	93
2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten	1 125
2321 Ränteinkomster på skogsväglån	20
2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet	88 991
2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk	1 000
2324 Räntor på televerkets statslån	0
2325 Räntor på postverkets statslån	50 060	266 695
2330 Räntor på bostadslån: 2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande	5 200 000
2333 Ränteinkomster på lån för bostads- försöijning för mindre bemedlade bamrika femiljer	100
2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket	2 000	5 202 100
2340 Räntor på studielån: 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och garantilån för studerande	140
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån	18 500	18 640
2350 Räntor på energisparlån: 2351 Räntor på energisparlån	250 000	250 000
2360 Räntor på medel avsatta till pensioner: 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering	7 000	7 000
2370 Räntor på beredskapslagring: 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar	585 786	585 786
2380, 2390Övriga ränteinkomster: 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån	0
2385 Ränteinkomster på lån för student- kårslokaler	80

1992 / 93

Tusental kronor

Prop. 1991/92:100

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna
samlingslokaler

2389 Ränteinkomster på lån för inventarier
i vissa specialbostäder

2391 Ränteinkomster på markförvärv för
jordbrukets rationalisering

2392 Räntor på intressemedel

2394 Övriga ränteinkomster

2395 Räntor på särskilda räkningar

i riksbanken

2396 Ränteinkomster på det av byggnads-
styrelsen förvaltade kapitalet

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier

9 500

1 100

10 000

70 000

425 000

0 575 720

2 676 000 2 676 000

6 845 941

2 676 000

2500 Offentligrättsliga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter 858 105

2522 Avgifter för granskning av filmer

och videogram 6 000

2527 Avgifter för statskontroll av krigs-

materieltillverkningen 1

2528 Avgifter vid bergsstaten 3 136

2529 Avgifter vid patent- och

registreringsväsendet 7 555

2531 Avgifter för registrering

i förenings m.fl. register 35 043

2532 Utsökningsavgifter 0

2534 Vissa avgifter för registrering

av körkort och motorfordon 196 816

2535 Avgifter för statliga garantier 147 639

2536 Lotteriavgifter 1 260

2537 Miljöskyddsavgift 100 200

2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel

och handelsgödsel 181 877

2539 Täktavgift 25 000

2541 Avgifter vid tullverket 75 616

2542 Patientavgifter vid tandläkar-

utbildningen 3 500

2543 Skatteutjämningsavgift 13 488 000

2545 Närradioavgifter 4 250

1992 / 93

Tusental kronor

Prop.1991/92:100

2547 Avgifter för statens telenämnds verksamhet 2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet 2549 Avgifter för provning vid riksprovplats	5 638 107 000 9 000	75 255 636
2600 Försäljningsinkomster:
2611 Inkomster vid kriminlavården 2624 Inkomster av uppbörd av fel-	225 000
parkeringsavgifter	97 797
2625 Utförsäljning av bered-
skapslager	160 000
2626 Inkomster vid banverket	775 000	1 257 797
2700 Böter m.m.:
2711 Restavgifter	438 819
2712 Bötesmedel	350 173
2713 Vattenföroreningsavgift	68	789 060
2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:

15 255 636

1 257 797

789 060

2811 Övriga inkomster av statens

verksamhet 1 435 398 1 435 398

Summa inkomster av statens verksamhet:

1 435 398

42 306 797

3000 Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och
maskiner:

3110 Affärsverkens inkomster av försålda
fastigheter och maskiner:

3113 Statens järnvägars inkomster av

försålda fastigheter och maskiner	0	0
3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner: 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.	100	100
3200 Övriga inkomster av markförsäljning:
3211 Övriga inkomster av mark- försäljning	1 000	1 000

100

1 000

1992 / 93

__________________Prop.1991/92:100

Tusental kronor

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruv-

egendom 3312 Övriga inkomster av försåld egendom	31 700 0	31 700	31 700
Summa inkomster av försåld egendom:			32 800
4000 Återbetalning av lån:
4100 Återbetalning av näringslån:
4110 Återbetalning av industrilån: 4111 Återbetalning av lokal- iseringslån	165 000	165 000
4120 Återbetalning av jordbrukslån: 4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen	31 699	31 699
4130 Återbetalning av övriga näringslån: 4131 Återbetalning av vatten- kraftslån 4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten 4135 Återbetalning av skogsväglån 4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet 4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk 4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier	253 2 645 50 92 728 800 1 000	97 476	294 175
4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:
4212 Återbetalning av lån för bostads- byggande 4213 Återbetalning av lån för bostadsför- sörjningen för mindre bemedlade barnrika familjer 4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket	5 600 000 380 1 900	5 602 280	5 602 280

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån för

universitetsstudier 110

1992 / 93

_______Prop. 1991/92:100

Tusental kronor

2 486 110

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

4 000

2 482 000 2 486 110

4400 Återbetalning av energisparlån:
4411 Återbetalning av energisparlån	300 000	300 000	300 000
4500 Återbetalning av övriga lån:
4514 Återbetalning av lån för studentkår- lokaler 4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler 4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag 4517 Återbetalning från Portugalfonden 4519 Återbetalning av statens bosättningslån 4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder 4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor 4526 Återbetalning av övriga lån	180 7 000 7 000 5 500 0 90 40 000 30 000	89 770	89 770
Summa återbetalning		av lån:	8 772 335
5000 Kalkylmässiga inkomster:
5100 Avskrivningar och amorteringar:
5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar: 5113 Statens järnvägars avskrivningar	0	0
5130 Uppdragsmyndigheters komplement- kostnader: 5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komp- lementkostnader	90 000	90 000
5140 Övriga avskrivningar: 5143 Avskrivningar på ADB-utrustning 5144 Avskrivningar på förråds- anläggningar för civilt totalförsvar	774 600 30 000	804 600	894 600
5200 Statliga pensionsavgifter, netto:
5211 Statliga pensionsavgifter, netto	302 000	302 000	302 000

1992 / 93

______________Prop.1991/92:100

Tusental kronor

5300 Statliga avgifter:

5311 Avgifter för företagshälsovård 51 500 51 500 51 500

Summa kalkylmässiga inkomster: 1 248 100

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER: 418 674 178

Prop. 1991/92:100

I. Kungliga hov- och slottsstaten

A Kungliga hovstaten

1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets
hovhållning, förslagsanslag

B Kungliga slottsstaten

23 500 000

1 De Kungliga slotten: Driftkostnader, förslagsanslag

2 Kungliga husgerådskammaren, förslagsanslag

26 150 000

10 600 000

36 750 000

Summa kr. 60 250 000

Prop. 1991/92:100

II. Justitiedepartementet

A Justitiedepartementet m.m.

1 Statsrådsberedningen, förslagsanslag

2 Justitiedepartementet, förslagsanslag

3 Utredningar m.m., reservationsanslag

4 Framtidsstudier, långsiktig analys, m.m., reservationsanslag

B Polisväsendet

1 Rikspolisstyrelsen, ramanslag

2 Säkerhetspolisen, förslagsanslag

3 Polishögskolan,/örsZagsansZag

4 Statens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag

5 Lokala polisorganisationen, ramanslag

C Åklagarväsendet

1 Riksåklagaren, ramanslag

2 Åklagarmyndigheterna, ramanslag

D Domstolsväsendet m.m.

1 Domstolsverket, ramanslag

2 Domstolarna m.m., ramanslag

3 Utrustning till domstolarna m.m., reservationsanslag

E Kriminalvården

1 Kriminalvårdsstyrelsen, förslagsanslag

2 Kriminalvårdsanstaltema, förslagsanslag

3 Frivården, förslagsanslag

4 Maskin- och verktygsutrustning m.m., reservationsanslag

5 Utrustning för kriminalvården, reservationsanslag

6 Utbildning av personal m.fl., reservationsanslag

F Rättshjälp m.m.

1 Rättshjälpskostnader, förslagsanslag

2 Rättshjälpsmyndigheten, ramanslag

39 109 000

54 562 000

30 200 000

12 432 000

136 303 000

558 630 000

400 000 000

1 000

38 923 000

9 256 527 000

10 254 081 000

23 015 000

506 575 000

529 590 000

61 932 000

2 378 759 000

26 000 000

2 466 691 000

97 680 000

2 699 511 000

401 318 000

25 000 000

57 428 000

31 335 000

3 312 272 000

649 400 000

10 714 000

Prop. 1991/92:100

Allmänna advokatbyråer:
3	Uppdragsverksamhet, förslagsanslag	1 000
4	Driftbidrag, förslagsanslag	9 260 000	9 261 000
5	Vissa domstolskostnader m.m., förslagsanslag		247 125 000
6	Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag		22 100 000
			938 600 000
G	Vissa tillsynsmyndigheter m.m.
1	Justitiekanslem, förslagsanslag		6 571 000
2	Datainspektionen, förslagsanslag Brottsförebyggande rådet:		1 000
3	F örvaltningskostnader, förslagsanslag	14 361 000
4	Utvecklingskostnader, reservationsanslag Brottsskadenämnden:	4 823 000	19 184 000
5	F örvaltningskostnader, förslagsanslag	5 441 000
6	Ersättning för skador på grund av brott, förslagsanslag	25 000 000	30 441 000
			56 197 000
H	Diverse
1	Svensk författningssamling, förslagsanslag		9 037 000
2	Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.,
	förslagsanslag		2 586 000
3	Stöd till politiska partier, förslagsanslag		140 272 000
4	Allmänna val, förslagsanslag		3 350 000
5	Bidrag till Stiftelsen för utveckling av god redovisningssed, förslagsanslag		400 000
			155 645 000
		Summa kr.	17 849 379 000

Prop. 1991/92:100

III. Utrikesdepartementet

A Utrikesdepartementet m.m.

1 Utrikesförvaltningen, förslagsanslag

2 Utlandstjänstemännens representation, reservationsanslag

3 Kursdifferenser, förslagsanslag

4 Honorärkonsuler, förslagsanslag

5 Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom
internationell organisation, förslagsanslag

6 Nordiskt samarbete, förslagsanslag

7 Utredningar m.m., reservationsanslag

8 Officiella besök m.m., förslagsanslag

9 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i
utlandet m.m., förslagsanslag

B Bidrag till vissa internationella organisationer

1 Förenta nationerna, förslagsanslag

2 Nordiska ministerrådet, förslagsanslag

3 Europarådet, förslagsanslag

4 Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD), förslagsanslag

5 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
förslagsanslag

6 Organisationen för internationell handel och
råvarusamarbete m.m., förslagsanslag

7 Internationell råvarulagring, förslagsanslag

8 Övriga internationella organisationer m.m.,
förslagsanslag

C Internationellt utvecklingssamarbete

1 Bidrag till internationella biståndsprogram,
reservationsanslag

2 Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag

3 Andra biståndsprogram, reservationsanslag

4 Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), ramanslag

5 Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö

(Sandö U-centrum), ramanslag

6 Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), förslagsanslag

7 Nordisk afrikainstitutet, förslagsanslag

8 Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS), ramanslag

1 425 327 000

20 690 000

1 000

14 170 000

58 451 000

1 783 000

13 252 000

9 693 000

3 635 000

1 547 002 000

242 232 000

250 000 000

28 240 000

20 000 000

110 000 000

9 278 000

2 000 000

3 638 000

665 388 000

3 566 147 000

7 517 000 000

2 114 500 000

293 758 000

23 014 000

25 405 000

6 013 000

18 745 000

Prop. 1991/92:100

9 Bidrag till Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö,
(Sandö U-Centrum), förslagsanslag

10 Styrelsen för internationellt näringslivsbi stånd
(SWEDECORP), förslagsanslag

D Information om Sverige i utlandet, m.m.

1 Svenska institutet, reservationsanslag

2 Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet,
reservationsanslag

3 Övrig information om Sverige i utlandet,
reservationsanslag

E Utrikeshandel och exportfrämjande

1 Kommerskollegium, ramanslag

2 Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag

3 Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter
för skadeersättningar, förslagsanslag

4 Krigsmaterielinspektionen, m.m., förslagsanslag

5 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

6 Bidrag till ett institut för Japanstudier,
reservationsanslag

F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

1 Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska
området, reservationsanslag

2 Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK),
förslagsanslag

3 Information, studier och forskning om freds- och
nedrustningssträvanden m.m., reservationsanslag

4 Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings-
institut (SIPRI), reservationsanslag

5 Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och
nedrustning, förslagsanslag

6 Utrikespolitiska institutet, reservationsanslag

7 076 000

34 436 000

13 606 094 000

65 797 000

60 809 000

16 754 000

143 360 000

51 647 000

*259 815 000

1 000

100 000

2 250 000

3 000 000

316 813 000

5 529 000

10 000 000

23 982 000

21 310 000

15 840 000

10 028 000

86 689 000

* Beräknat belopp

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100

Prop. 1991/92:100

G Samarbete med Central- och Östeuropa

1 Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa,
reservationsanslag

2 Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga
garantier for stöd till länderna i Central- och Östeuropa,
förslagsanslag

994 500 000

1 000

994 501 000

Summa kr. 17 359 847 000

Prop. 1991/92:100

IV. Försvarsdepartementet

A Försvarsdepartementet m.m.

1 Försvarsdepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

B Arméförband

Armeförband:

1 Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag

2 Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3 Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

C Marinförband

Marinförband:

1 Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag

2 Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3 Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

D Flygvapenförband

Flygvapenförband:

1 Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag

2 Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3 Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

E Operativ ledning m.m.

Operativ ledning:

1 Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag

2 Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3 Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

4 Operativ ledning: Forskning och utveckling, förslagsanslag

F Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten

1 Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag

2 Försvarets sjukvårdsstyrelse, förslagsanslag

3 Anskaffning av anläggning för gemensamma myndigheter,
förslagsanslag

4 Fortifikationsförvaltningen, förslagsanslag

5 Försvarets materielverk, förslagsanslag

*45 790 000

*6 585 000

52 375 000

*7 733 360 000

*3 467 970 000

*525 970 000

11 727 300 000

*2 674 910 000

*2 408 749 000

*176 215 000

5 259 874 000

*4 374 030 000

*6 051 913 000

*257 490 000

10 683 433 000

*888 730 000

*143 925 000

*72 910 000

*73 695 000

1 179 260 000

*117 933 000

*40 256 000

*53 530 000

*1 000
*1 014 720 000

* Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

6 Anskaffning av anläggningar för försvarets
forskningsanstalt, förslagsanslag

7 Försvarets radioanstalt, förslagsanslag

8 Vämpliktsverket, förslagsanslag

9 Militärhögskolan, förslagsanslag

10 Försvarets förvaltningshögskola, förslagsanslag

11 Försvarets mediecenter, förslagsanslag

12 Krigsarkivet, förslagsanslag

13 Statens försvarshistoriska museer, förslagsanslag

14 Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära
delen av totalförsvaret m.m., förslagsanslag

15 Försvarets datacenter, förslagsanslag

G Gemensamma myndigheter m.m. utanför försvarsmakten

1 Gemensam försvarsforskning, förslagsanslag

2 Avveckling av försvarets rationaliseringsinstitut,
förslagsanslag

3 Försvarshögskolan, förslagsanslag

4 Kustbevakningen, förslagsanslag

5 Anskaffning av materiel för kustbevakningen, förslagsanslag

6 Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret,
förslagsanslag

7 Regleringar av prisstegringar, förslagsanslag

H Civil ledning och samordning

Överstyrelsen för civil beredskap:

1 Civil ledning och samordning, förslagsanslag

2 Investeringar för civil beredskap, reservationsanslag

3 Signalskydd, reservationsanslag

4 Civilbefälhavama: Förvaltningskostnader m.m., förslagsanslag

5 Civilbefälhavama: Utbildning och övningsverksamhet,
förslagsanslag

I Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

1 Befolkningsskydd och räddningstjänst, förslagsanslag

2 Anläggning för räddningsskoloma, m.m., förslagsanslag

3 Skyddsrum, m.m., förslagsanslag

4 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.,
förslagsanslag

5 Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av
totalförsvaret m.m., förslagsanslag

*21 350 000

*328 251 000

*168 299 000

*67 940 000

*18 977 000

*1 000

*9 461 000

*21 596 000

*140 000 000

*1 000

2 002 316 000

*443 090 000

*20 254 000

*7 049 000

*272 990 000

*46 875 000

*8 994 000

*2 900 000 000

3 699 252 000

*52 758 000

*65 100 000

*7 020 000

*22 465 000

*7 475 000

154 818 000

*592 327 000

*26 088 000

*496 910 000

*5 000

*72 490 000

* Beräknat belopp

Vapenfristyrelsen, förslagsanslag

Psykologiskt försvar

Styrelsen för psykologiskt försvar, förslagsanslag

Försörjning med industrivaror

Försöijning med industrivaror, förslagsanslag
Industriella åtgärder, förslagsanslag
Kapitalkostnader, förslagsanslag

Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m. m., förslagsanslag

Övrig verksamhet

Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Flygtekniska försöksanstalten, förslagsanslag
Beredskapsstyrka för FN-tjänst, förslagsanslag
FN-styrkors verksamhet utomlands, förslagsanslag
Overvakningskontingenten i Korea, förslagsanslag

Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område,
förslagsanslag

Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet, förslagsanslag

* Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

*151 005 000

1 338 825 000

*9 340 000

9 340 000

*74 260 000

*52 730 000

*184 500 000

*1 000

311 491 000

*1 000

*9 471 000

*41 922 000

*267 610 000

*5 290 000

*12 177 000

*1 000

336 472 000

Summa kr. 36 754 756 000

Prop. 1991/92:100

V. Socialdepartementet

A Socialdepartementet m.m.

1 Socialdepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

3 Uppföljning, utvärdering m.m., reservationsanslag

4 Internationell samverkan, förslagsanslag

5 Socialvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag

6 Insatser mot aids, reservationsanslag

7 Avvecklingskostnader, förslagsanslag

B Administration av socialförsäkring m.m.

1 Riksförsäkringsverket, förslagsanslag

2 Allmänna försäkringskassor, förslagsanslag

C Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

1 Allmänna barnbidrag, förslagsanslag

2 Bostadsbidrag, förslagsanslag

3 Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag

4 Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag

5 Bidragsförskott, förslagsanslag

6 Barnpensioner, förslagsanslag

7 Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag

8 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner,
förslagsanslag

D Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom m.m.

1 Bidrag till sjukförsäkringen, förslagsanslag

2 Förtidspensioner, förslagsanslag

3 Handikappersättningar, förslagsanslag

4 Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag

5 Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag

6 Ålderspensioner, förslagsanslag

7 Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag

8 Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension,
förslagsanslag

9 Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag

47 862 000

30 905 000

25 870 000

39 162 000

79 175 000

192 720 000

35 000 000

450 694 000

442 684 000

643 880 000

1 086 564 000

17 645 000 000

2 300 000 000

*2 550 000 000

*870 000 000

3 085 000 000

278 000 000

8 250 000

22 000 000

26 758 250 000

5 767 000 000

13 920 000 000

905 000 000

3 200 000

3 000 000

52 880 000 000

*41 000 000

1 655 000 000

1 730 000 000

76 904 200 000

* Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

E Hälso- och sjukvård m.m.

Socialstyrelsen, förslagsanslag

Läkemedelsverket, förslagsanslag

Rättsmedicinalverket, ramanslag

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, förslagsanslag
WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar,
förslagsanslag

Statens institut för psykosocial miljömedicin, förslagsanslag

Statens bakteriologiska laboratorium:

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag
Centrallaboratorieuppgifter, förslagsanslag
Försvarsmedicinsk verksamhet, förslagsanslag
Utrustning, reservationsanslag

1 000

46 222 000

4 938 000

2 584 000

Epidemiberedskap m.m., förslagsanslag

Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut, förslagsanslag

Bidrag till allmän sjukvård m.m., förslagsanslag
Specialistutbildning av läkare m.m., reservationsanslag
Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och
sjukvård i krig, reservationsanslag

Driftkostnader för beredskapslagring m.m., förslagsanslag
Statens folkhälsoinstitut, reservationsanslag

Särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti, reservationsanslag
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik,
reservationsanslag

F Omsorg om barn och ungdom

1 Bidrag till barnomsorg, förslagsanslag

2 Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan

3 Bammiljörådet, förslagsanslag

4 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor,
ramanslag

G Omsorg om äldre och handikappade

1 Bidrag till service och vård, förslagsanslag

2 Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m., förslagsanslag

3 Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.,
reservationsanslag

4 Nämnden för vårdartjänst, förslagsanslag

5 Ersättning till televerket för texttelefoner, förslagsanslag

6 Ersättning till postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser, förslagsanslag

* Beräknat belopp

205 744 000

1 000

161 444 000

12 692 000

2 479 000

5 741 000

53 745 000

16 036 000

30 375 000

3 495 682 000

30 443 000

*55 190 000

*69 470 000

106 883 000

250 000 000

11 408 000

4 507 333 000

13 690 000 000

40 000 000

5 199 000

5 828 000

13 741 027 000

7 976 000 000

797 000 000

45 521 000

122 328 000

74 600 000

46 169 000

Prop. 1991/92:100

Kostnad för viss verksamhet för handikappade,
reservationsanslag

Statens hundskola, förslagsanslag

Statens handikappråd, förslagsanslag

Bidrag till handikapporganisationer, reservationsanslag

Bilstöd till handikappade, reservationsanslag

Bidrag till byggande av gruppbostäder och andra alternativa
boendeformer, reservationsanslag

Bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m.,
reservationsanslag

Bidrag till kommunerna för medicinskt fårdigbehandlade
Utvecklingsmedel m.m., reservationsanslag
Bostadsanpassningsbidrag m.m., förslagsanslag

56 260 000

1 000

5 955 000

129 248 000

206 000 000

400 000 000

200 000 000

700 000 000

11 946 000

263 700 000

11 034 728 000

Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning, CAN,
reservationsanslag

Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, förslagsanslag

Bidrag till organisationer, reservationsanslag

Utvecklings- och försöksverksamhet, reservationsanslag

7 964 000

950 000 000

28 755 000

29 003 000

1 015 722 000

Summa kr. 135 498 518 000

Prop. 1991/92:100

VI. Kommunikationsdepartementet

Kommunikationsdepartementet m.m.

Kommunikationsdepartementet, förslagsanslag
Utredningar m.m., reservationsanslag
Viss internationell verksamhet, förslagsanslag
Särskilda awecklingskostnader, förslagsanslag

Vägväsende m.m.

Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m., förslagsanslag

Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag

Byggande av riksvägar, reservationsanslag

Byggande av länstrafikanläggningar, reservationsanslag

Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar,
reservationsanslag

Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,
reservationsanslag

Vägverket:

Särskilda bärighetshöjande åtgärder,

reservationsanslag 707 300 000

Försvarsuppgifter, reservationsanslag *49 190 000

Trafiksäkerhet

Trafiksäkerhetsverket:

Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant,
förslagsanslag 1 000

Bil- och körkortsregister m.m., förslagsanslag 1 000

Kostnader för visst värderingsförfarande,
förslagsanslag

Järnväg

Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar,
reservationsanslag

Nyinvesteringar i stomjämvägar, reservationsanslag
Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader,
förslagsanslag

J ämvägsinspektionen, förslagsanslag

Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag

Ersättningar till SJ i samband med utdelning från
AB SWEDCARRIER, förslagsanslag

* Beräknat belopp

34 823 000

5 710 000

4 651 000

326 000

45 510 000

8 921 000

5 908 300 000

1 556 500 000

1 037 400 000

835 700 000

648 500 000

756 490

10 751 811 000

2 000

1 000

3 000

2 949 522 000

1 392 087 000

368 000 000

14 089 000

*33 950 000

1 000

4 757 649 000

Prop. 1991/92:100

E Sjöfart

Sjöfartsverket

1 Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster,
förslagsanslag

Övriga sjöfartsändamål

2 Transportstöd för Gotland, förslagsanslag

3 Handelsflottans pensionsanstalt, förslagsanslag

4 Handelsflottans kultur- och fritidsråd, förslagsanslag

5 Ersättning till viss kanaltrafik m.m., förslagsanslag

6 Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag

F Luftfart

1 Luftfersverket: Beredskap för civil luftfart,
reservationsanslag

2 Bidrag till kommunala flygplatser m.m., reservationsanslag

3 Civil trafikflygarutbildning, reservationsanslag

G Kollektivtrafik m.m.

1 Riksfärdtjänst, förslagsanslag

2 Köp av interregional persontrafik på järnväg,
reservationsanslag

3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik, reservationsanslag

4 Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret,
reservationsanslag

H Transportforskning

1 Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag

2 Bidrag till statens väg- och trafikinstitut, reservationsanslag

3 Transportforskningberedningen, reservationsanslag

I Övriga ändamål

1 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,
förslagsanslag

2 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut, reservationsanslag

3 Statens geotekniska institut, förslagsanslag

* Beräknat belopp

76 656 000

140 000 000

1 000

78 000 000

200 000 000

494 658 000

*56 080 000

15 200 000

25 400 000

96 680 000

113 300 000

549 000 000

183 000 000

*4 780 000

850 080 000

1 000

61 129 000

44 006 000

105 136 000

1 000

128 036 000

1 000

Prop. 1991/92:100

4	Bidrag till statens geotekniska institut, reservationsanslag	14 376 000
5	Statens haverikommission, förslagsanslag	1 000
J	Telekommunikation	142 415 000
1	Statens telenämnd, förslagsanslag	*3 722 000 3 722 000

K Postväsende

1 Ersättning till postverket för rikstäckande
betalnings- och kassasservice, reservationsanslag

300 000 000

303 722 000

Summa kr. 17 547 664 000

* Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

VII. Finansdepartementet

A Finansdepartementet m.m.

1	Finansdepartementet, förslagsanslag		121 037 000
2	Ekonomiska råd, förslagsanslag		4 302 000
3	Utredningar m.m., reservationsanslag		29 500 000
4	Utvecklingsarbete, reservationsanslag		40 000 000
			194 839 000
B	Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
1	Riksskatteverket, förslagsanslag		995 439 000
2	Skattemyndigheterna, förslagsanslag		3 508 878 000
3	Kronofogdemyndigheterna, förslagsanslag		613 021 000
4	Stämpelkostnader, förslagsanslag		2 500 000
5	Fastighetstaxering, förslagsanslag		22 991 000
6	Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med skatteuppbörd m.m., förslagsanslag		57 380 000
			5 200 209 000
C	Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning
1	Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag		1 000
2	Stabs- och servicemyndigheten, förslagsanslag		70 000 000
3	Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m., förslagsanslag		60 000 000
4	Fastighetsförvaltningsmyndigheten,/örsZagsan.yZug		1 000
5	Vissa investeringar m.m., reservationsanslag		1 000
	Vissa investeringar m.m., reservationsanslag		130 003 000
D	Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning
	Riksgäldskontoret:
1	Förvaltningskostnader, ramanslag	72 355 000
2	Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag	554 880 000
3	Garantiverksamhet, förslagsanslag	1 000
4	Uppdragsverksamhet, förslagsanslag	1 000	627 237 000
			627 237 000
E	Vissa centrala myndigheter m.m.
1	Tullverket, förslagsanslag		1 173 912 000
2	Konjunkturinstitutet, ramanslag		24 733 000
3	Finansinspektionen, ramanslag		88 275 000
4	Riksrevisionsverket, ramanslag		166 240 000
5	Statskontoret, ramanslag		101 878 000
6	Regeringskansliets förvaltningskontor, förslagsanslag		420 437 000

Prop. 1991/92:100

Inredning och utrustning m.m., reservationsanslag Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser, ramanslag 435 033 000		35 000 000
Uppdragsverksamhet, förslagsanslag	1 000	435 034 000
Folk- och bostadsräkningar, reservationsanslag		1 576 000
		2 447 085 000
Statliga arbetsgivarfrågor
Statens arbetsgivarverk, ramanslag		60 448 000
Statens löne- och pensionsverk, förslagsanslag		1 000
Statens arbetsmiljönämnd, förslagsanslag Statens institut för personalutveckling:		2 992 000
Avvecklingskostnader,/ön7a^.yaw.s/a_ig		1 000
Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag		23 274 000
Bidrag till Statshälsan, förslagsanslag Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.,		345 280 000
förslagsanslag		1 200 000 000
Trygghetsåtgärder för statsanställda, reservationsanslag		61 738 000
		1 693 734 000
Bostadsväsendet
Boverket:
Förvaltningskostnader, ramanslag 144 787 000
Uppdragsverksamhet, förslagsanslag	1 000	144 788 000
Länsbostadsnämnderna, ramanslag		126 066 000
Räntebidrag m.m., förslagsanslag		29 310 000 000
Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder		6 600 000 000
i hyres- och bostadsrättshus, förslagsanslag Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda		220 000 000
lägenheter m.m., förslagsanslag		25 000 000
Bidrag till förbättring av boendemiljön, förslagsanslag		1 000 000
Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag		1 000 000
Statens bostadskreditnämnd, förslagsanslag Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffhingslån,		1 000
förslagsanslag		1 000
Bonusränta för ungdomsbosparande, förslagsanslag		2 000 000

36 429 856 000

Prop. 1991/92:100

Bidrag och ersättningar till kommunerna

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.,
förslagsanslag

Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av
den kommunala företagsbeskattningen, förslagsanslag

Övriga ändamål

23 100 000 000

879 172 000

23 979 172 000

Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon,
förslagsanslag

Exportkreditbidrag, förslagsanslag

Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag
Bokföringsnämnden, förslagsanslag

Stöd till idrotten, reservationsanslag

Höjning av grundkapitalet i Nordiska
investeringsbanken, förslagsanslag

Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social
utjämning, förslagsanslag

10 000 000

1 000

3 187 000

4 377 000

511 173 000

31 000 000

270 000 000

829 738 000

Summa kr. 71 531 873 000

Prop. 1991/92:100

VIII. Utbildningsdepartementet

A Utbildningsdepatementet m.m.

1 Utbildningsdepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

3 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.,
förslagsanslag

B Det offentliga skolväsendet

1 Statens skolverk, förslagsanslag

2 Statens institut för handikappfrågor i skolan, förslagsanslag

3 Utveckling och produktion av läromedel, reservationsanslag

4 Stöd för utveckling av skolväsendet, förslagsanslag

5 Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag

6 Fortbildning m.m., reservationsanslag

7 Särskilda insatser på skolområdet, förslagsanslag

8 Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet,
förslagsanslag

9 Bidrag till driften av särskolor m.m., förslagsanslag

10 Bidrag till driften av särvux, förslagsanslag

11 Bidrag till undervisning av invandrare i svenska språket,
förslagsanslag

12 Sameskolor, förslagsanslag

13 Specialskolor m.m., förslagsanslag

14 Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader,
förslagsanslag

15 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.,
förslagsanslag

16 Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag

17 Utrustning för specialskolor m.m., reservationsanslag

18 Statens skolor för vuxna: Undervisningsmaterial m.m.,
reservationsanslag

C Folkbildning

1 Bidrag till folkbildningen, ramanslag

2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen,
ramanslag

3 Bidrag till kontakttolkutbildning, förslagsanslag

43 622 000

18 962 000

22 320 000

84 904 000

229 954 000

90 615 000

17 454 000

40 822 000

24 812 000

*185 093 000

177 988 000

31 550 906 000

999 978 000

53 703 000

278 652 000

28 940 000

320 804 000

29 065 000

53 931 000

189 716 000

7 355 000

5 061 000

34 284 849 000

1 842 344 000

44 991 000

7 594 000

1 894 929 000

* Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

D Grundläggande högskoleutbildning m.m.

1 Utvärdering och kvalitetskontroll i högskolan,
reservationsanslag

2 Servicemyndigheten, förslagsanslag

3 Överklagandenämnden för högskolan, förslagsanslag

4 Kostnader för universitets- och högskoleämbetet,
forskningsrådsnämnden och utrustningsnämnden för
universitets och högskolors avvecklingsorganisation,
förslagsanslag

5 Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.,
reservationsanslag

6 Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna, förslagsanslag

7 Vissa tandvårdskostnader, reservationsanslag

8 Utbildning för tekniska yrken, reservationsanslag

9 Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken,
reservationsanslag

10 Utbildning för vårdyrken, reservationsanslag

11 Utbildning för undervisningsyrken, reservationsanslag

12 Utbildning för kultur- och informationsyrken,
reservationsanslag

13 Lokala och individuella linjer samt fristående kurser,
reservationsanslag

14 Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.,
reservationsanslag

15 Europeisk utbildningssamverkan./öro/ugja/z^/ug

E Forskning och forskarutbildning

1 Humanistiska fakulteterna, reservationsanslag

2 Teologiska fakulteterna, reservationsanslag

3 Juridiska fakulteterna, reservationsanslag

4 Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m., reservationsanslag

5 Medicinska fakulteterna, reservationsanslag

6 Odontologiska fakulteterna, reservationsanslag

7 Farmaceutiska fakulteterna, reservationsanslag

8 Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m.,
reservationsanslag

9 Tekniska fakulteterna, reservationsanslag

10 Temaorienterad forskning, reservationsanslag

11 Konstnärligt utvecklingsarbete m.m., reservationsanslag

12 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål,
reservationsanslag

13 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m.,
förslagsanslag

19 800 000

77 178 000

2 500 000

1 000

40 659 000

2 355 097 000

61 949 000

1 618 454 000

594 089 000

586 000 000

*1 010 651 000

349 956 000

972 959 000

271 153 000

45 169 000

8 005 615 000

404 401 000

31 171 000

38 258 000

471 591 000

870 043 000

91 221 000

32 606 000

921 034 000

896 016 000

39 706 000

21 142 000

185 745 000

1 371 381 000

Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

14 Viss tvärvetenskaplig forskning, reservationsanslag

15 Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet,
reservationsanslag

16 Medicinska forskningsrådet, reservationsanslag

17 Naturvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag

18 Rymdforskning, reservationsanslag

19 Europeisk forskningssamverkan, förslagsanslag

20 Kungliga biblioteket, reservationsanslag

Arkivet för ljud och bild:

21 Förvaltningskostnader, förslagsanslag 14 880 000

22 Insamlingsverksamhet m.m., reservationsanslag 429 000

23 Institutet för rymdfysik, reservationsanslag

24 Manne Siegbahninstitutet för fysik, reservationsanslag

25 Polarforskning, reservationsanslag

26 Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reservationsanslag

73 141 000

194 275 000

340 855 000

464 176 000

32 257 000

352 360 000

84 477 000

15 309 000

36 422 000

23 221 000

19 825 000

32 325 000

7 042 958 000

F Studiestöd m.m.

1 Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag

2 Studiehjälp m.m., förslagsanslag

3 Studiemedel m. m., förslagsanslag

4 Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag

5 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag

6 Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag

7 Utbildningsarvoden till studerande vid vissa lärarutbildningar,
förslagsanslag

149 977 000

2 331 335 000

4 686 000 000

1 341 300 000

68 500 000

*102 650 000

121 400 000

8 801 162 000

G Kulturverksamhet m.m.

1 Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna

m.m., reservationsanslag

*858 000 000

858 000 000

Summa kr. 60 972 417 000

* Beräknat belopp

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100

Prop. 1991/92:100

IX. Jordbruksdepartementet

A	Jordbruksdepartementet m.m.
1	Jordbruksdepartementet, förslagsanslag	30 482 000
2	Lantbruksråd, förslagsanslag	5 521 000
3	Utredningar m.m., reservationsanslag	9 313 000
4	Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., förslagsanslag	33 000 000
		78 316 000
B	Jordbruk och trädgårdsnäring
1	Statens jordbruksverk, ramanslag	127 045 000
2	Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag	14 842 000
3	Markförvärv för jordbrukets rationalisering, reservationsanslag	1 000
4	Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, förslagsanslag	19 928 000
5	Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag	10 000 000
6	Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag	30 000 000
7	Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag	435 000 000
8	Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, förslagsanslag	*873 000 000
9	Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., reservationsanslag	1 538 000
10	Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag	2 335 502 000
11	Rådgivning och utbildning, reservationsanslag	29 785 000
12	Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland m.m., förslagsanslag	24 500 000
13	Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m.m., förslagsanslag	4 300 000
		3 905 441 000
C	Skogsbruk
1	Skogsvårdsorganisationen,/ör.y/fl^.va«.s7<7^ Skogsvårdsorganisationen:	1 000
2	Myndighetsuppgifter, ramanslag 310 080 000
3	Frö- och plantverksamhet, förslagsanslag 1 000
4	Bidrag till skogsvård m.m.. förslagsanslag 142 492 000	452 573 000
5	Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag	39 962 000
6	Främjande av skogsvård m.m., reservationsanslag	14 868 000

507 404 000

Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

Fiske

Fiskeriverket, förslagsanslag

Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag
Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag
Bidrag till fiskets rationalisering m.m., förslagsanslag
Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag
Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske,
förslagsanslag

Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag
Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m.,
förslagsanslag

Bidrag till fiskevård m.m., reservationsanslag

Rennäring m.m.

Främjande av rennäringen, reservationsanslag

Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag

Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag

Djurskydd och djurhälsovård

Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt,
reservationsanslag

Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, reservationsanslag

Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård,
förslagsanslag

Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder,
reservationsanslag

Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag

Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,
förslagsanslag

Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Bidrag till statens utsädeskontroll, reservationsanslag

Statens växtsortnämnd, ramanslag

Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

Bidrag till statens maskinprovningar, reservationsanslag

55 816 000

4 541 000

1 000

9 388 000

40 000 000

1 000

1 000 000

4 174 000

114 922 000

11 017 000

*33 000 000

*12 320 000

56 337 000

1 000

65 293 000

1 000

74 637 000

2 217 000

30 357 000

5 370 000

51 766 000

229 642 000

1 000

3 223 000

628 000

1 000

7 268 000

* Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag

Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag

Livsmedel

Statens livsmedelsverk, ramanslag

Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m.,
förslagsanslag

Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag

Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring,
reservationsanslag

Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.,
förslagsanslag

Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag
Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag
Livsmedelsstatistik, förslagsanslag

Utbildning och forskning

Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag
Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruksuniversitet,
förslagsanslag

Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges
lantbruksuniversitet m.m., reservationsanslag
Skogs- och jordbrukets forskningsråd, reservationsanslag
Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag
Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag

Biobränslen

Bioenergiforskning, reservationsanslag

Bidrag för ny energiteknik, reservationsanslag

* Beräknat belopp

32 900 000

2 429 000

46 450 000

88 486 000

1 000

3 646 000

*42 876 000

*223 077 000

179 000 000

1 000

*13 229 000

550 316 000

627 275 000

295 336 000

33 700 000

169 680 000

101 200 000

772 000

1 227 963 000

48 930 000

200 000 000

248 930 000

Summa kr. 6 965 721 000

Prop. 1991/92:100

X. Arbetsmarknadsdepartementet

A Arbetsmarknadsdepartementet m.m.

1 Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

3 Internationellt samarbete, förslagsanslag

4 Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag

32 100 000

19 036 000

25 015 000

6 170 000

82 321 000

B Arbetsmarknad m.m.

1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag

2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag
AMU-gruppen:

3 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000

4 Investeringar, förslagsanslag 1 000

5 Arbetsdomstolen, ramanslag

6 Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag

7 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag

8 Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar, förslagsanslag

9 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten,
reservationsanslag

2 810 242 000

19 606 575 000

2 000

13 212 000

1 534 000

77 000

1 000

5 500 000

22 437 143 000

C Arbetslivsfrågor

1 Arbetarskyddsverket, ramanslag

2 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag

3 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag

4 Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag,
förslagsanslag

5 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

6 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade,
reservationsanslag

1 Bidrag till Stiftelsen Samhall, förslagsanslag

D Regional utveckling

1 Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag

2 Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag

3 Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till
företag i glesbygder m.m., förslagsanslag

4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag

5 Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag

* Beräknat belopp

384 259 000

172 252 000

764 153 000

506 470 000

1 000

6 208 318 000

*4 557 000 000

12 592 453 000

350 000 000

1 000 000 000

1 000

530 000 000

250 000 000

Prop. 1991/92:100

6 Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.,

reservationsanslag 180 500 000

7 Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag 16 399 000

8 Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU),

reservationsanslag 6 100 000

9 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden,

förslagsanslag 4 200 000

10 Transportstöd, förslagsanslag 300 300 000

2 637 500 000

Summa kr. 37 749 417 000

Prop. 1991/92:100

XI. Kulturdepartementet

A Kulturdepartementet m.m.

1 Kulturdepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

3 Internationellt samarbete m.m., reservationsanslag

4 Internationell samverkan inom ramen för flykting- och
och migrationspolitiken m.m., reservationsanslag

5 Åtgärder mot främligsfientlighet och rasism,
reservationsanslag

B Kulturverksamhet m.m.

Allmän kulturverksamhet m.m.

1 Statens kulturråd, förslagsanslag

2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.,
reservationsanslag

3 Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag

4 Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag

Ersättningar och bidrag till konstnärer

5 Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer

6 Bidrag till konstnärer, reservationsanslag

7 Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag

8 Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk
genom bibliotek m.m., förslagsanslag

9 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet

Teater, dans och musik

10 Bidrag till Svenska riksteatem, reservationsanslag

11 Bidrag till Operan, reservationsanslag

12 Bidrag till Dramatiska teatern, reservationsanslag

13 Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag

14 Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter,
förslagsanslag

15 Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag

16 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och
musikinstitutioner, förslagsanslag

17 Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m.,
reservationsanslag

18 Bidrag till Musikaliska akademien

Bibliotek

19 Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag

40 526 000

16 000 000

1 345 000

3 000 000

10 000 000

70 871 000

23 852 000

113 744 000

6 872 000

50 000 000

56 785 000

31 624 000

17 757 000

77 773 000

3 375 000

212 677 000

251 644 000

145 790 000

71 526 000

1 000

218 510 000

365 473 000

62 066 000

2 826 000

34 364 000

Prop. 1991/92:100

Bildkonst, konsthantverk m.m.

Statens konstråd, förslagsanslag

Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag

Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden,
förslagsanslag

Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag
Bidrag till akademien för de fria konsterna

Främjande av hemslöjden, förslagsanslag

Arkiv

Riksarkivet och landsarkiven, förslagsanslag

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv,
förslagsanslag

Svenskt biografiskt lexikon, förslagsanslag

Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och

materiel m.m., reservationsanslag

Kulturmiljövård

Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader,

förslagsanslag

Kulturmiljövård, reservationsanslag

Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Tilläggslån för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse m.m., förslagsanslag

Museer och utställningar

Centrala museer: Förvaltningskostnader, förslagsanslag

Centrala museer: Vissa kostnader för utställningar och

samlingar m.m., reservationsanslag

Bidrag till Skansen, förslagsanslag

Bidrag till vissa museer

Bidrag till regionala museer, förslagsanslag

Riksutställningar, reservationsanslag

Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag

Forskning

Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet,
reservationsanslag

Lokalförsörjning m.m.

Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål,
förslagsanslag

4 780 000

28 038 000

15 000 000

1 448 000

1 580 000

14 840 000

126 500 000

24 225 000

2 961 000

5 689 000

83 454 000

103 022 000

1 000

95 000 000

432 618 000

18 742 000

17 354 000

26 123 000

76 421 000

31 667 000

80 000

30 855 000

47 000 000

2 934 057 000

Prop. 1991/92:100

Massmedier m.m.

Film m.m.

Statens biografbyrå, ramanslag

Filmstöd, reservationsanslag

Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag

Dagspress och tidskrifter

Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, förslagsanslag
Driftsstöd till dagspressen, förslagsanslag

Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag

Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till
dagspressen, förslagsanslag

Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag

Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag

Stöd till radio- och kassettidningar, förslagsanslag

Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation
och litteratur, reservationsanslag

7 470 000

65 513 000

11 377 000

4 394 000

416 000 000

13 800 000

1 000

81 000 000

21 450 000

90 238 000

8 168 000

Litteratur

Litteraturstöd, reservationsanslag

Kreditgarantier till bokförlag, förslagsanslag

Stöd till bokhandel, reservationsanslag

Lån för investeringar i bokhandel m.m., reservationsanslag

Talboks- och punktskriftsbiblioteket:

Förvaltningskostnader, förslagsanslag
Produktionskostnader, reservationsanslag
Bidrag till Svenska språknämnden och
Sverigefinska språknämnden, förslagsanslag

23 448 000

37 999 000

Radio och television

Sveriges Radio m.m.

Kabelnämnden:

Förvaltningskostnader, förslagsanslag 4 102 000

Stöd till lokal programverksamhet, reservationsanslag 1 250 000

Närradionämnden, förslagsanslag

Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland,
förslagsanslag

Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till
europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag

39 064 000

1 000

6 960 000

2 382 000

61 447 000

3 041 000

5 352 000

4 608 000

26 243 000

8 387 000

886 896 000

4 Riksdagen 1991192. 1 samt. Nr 100

Prop. 1991/92:100

Invandring m.m.

Statens invandrarverks förvaltningskostnader, förslagsanslag

F örläggningskostnader, förslagsanslag

Åtgärder för invandrare, reservationsanslag

Överföring av flyktingar m.m., förslagsanslag

Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.,
förslagsanslag

Statsbidrag till stiftelsen Invandrartidningen,
reservationsanslag

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.,
förslagsanslag

Lån till hemutrustning för flyktingar , förslagsanslag

Utlänningsnämnden, förslagsanslag

Jämställdhetsfrågor

Jämställdhetsombudsmannen m.m., förslagsanslag
Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag

444 329 000

1 603 100 000

22 426 000

22 500 000

4 426 000 000

15 589 000

3 520 000

84 030 000

34 000 000

6 655 494 000

6 046 000

10 556 000

16 602 000

Summa kr. 10 553 920 000

Prop. 1991/92:100

XII. Näringsdepartementet

Näringsdepartementet m.m.

Näringsdepartementet, förslagsanslag
Industriråd/industriattaché, förslagsanslag
Utredningar m.m., reservationsanslag

Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling,
förslagsanslag

Industri m.m.

49 704 000

1 198 000

18 990 000

6 890 000

76 782 000

Sprängämnesinspektionen, förslagsanslag 1 000

Åtgärder för att främja industridesign, reservationsanslag 5 356 000

Stöd till turism, reservationsanslag 50 000 000

Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges

turistråd, förslagsanslag 1 000

Småföretagsutveckling, reservationsanslag 163 594 000

Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.,

förslagsanslag ________5 000 000

223 952 000
Exportkrediter m.m.

Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom

AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag

Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av lärtyg m.m., förslagsanslag

Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning
till u-länder, förslagsanslag

Åtgärder för att främja utländska investeringar i

Sverige, reservationsanslag

Mineralförsörjning m.m.

Sveriges Geologiska undersökning:

Geologisk undersökningsverksamhet m.m.,
ramanslag

Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag

118 085 000

5 000 000

Statens gruvegendom:

Prospektering m.m., reservationsanslag

Egendomsförvaltning m.m. förslagsanslag

1 000

70 000 000

4 500 000

74 502 000

123 085 000

10 000 000

7 671 000 17 671 000

140 756 000

Prop. 1991/92:100

Statsägda företag m.m.

Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda
företag, m.m., förslagsanslag

Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag

Infriande av pensionsgaranti för FFV AB, förslagsanslag

Teknisk utveckling m.m.

Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag
Materialteknisk forskning, reservationsanslag
Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet, reservationsanslag
Teknikvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag
Europeiskt rymdsamarbete m.m., förslagsanslag
Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag
Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete,
reservationsanslag

Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

Bidrag till statens provningsanstalt, reservationsanslag
Styrelsen för teknisk ackreditering:

1 000

130 000 000

80 000 000

210 001 000

750 908 000

36 150 000

35 630 000

184 966 000

447 439 000

58 287 000

211 000 000

1 000

51 722 000

Myndighetsverksamhet, reservationsanslag

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Bidrag till riksmätplatsverksamhet,
reservationsanslag

Bidrag till vissa internationella organisationer,
förslagsanslag

Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien

Bidrag till Standardiseringskommissionen

Patent- och registreringsverket:

Immaterialrätt m.m., förslagsanslag

Bolagsärenden, förslagsanslag

Patentbesvärsrätten, förslagsanslag

Forskning för ett avfellssnålt samhälle:

Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag
Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer,
förslagsanslag

11 870 000

1 000

8 788 000

20 659 000

4 127 000

7 020 000

43 356 000

1 000

2 000

10 213 000

24 607 000

544 000

1 886 631 000

Prop. 1991/92:100

G Övrig näringspolitik

Närings- och teknikutvecklingsverket:

1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag 181 625 000

2 Utredningar och information, reservationsanslag 25 570 000

3 Särskilda avvecklingskostnader för statens

industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och

statens energiverk, förslagsanslag

207 195 000

1 000

207 196 000

H Energi

1 Elsäkerhet m.m., reservationsanslag

2 Statens elektriska inspektion, ramanslag

3 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier

inom energiområdet, förslagsanslag

4 Energiforskning, reservationsanslag

5 Drift av beredskapslager, förslagsanslag

6 Beredskapslagring och industriella åtgärder,
reservationsanslag

7 Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m.,
förslagsanslag

8 Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag

9 Täckande av eventuella förluster i anledning av statens
vattenfellsverks borgensförbindelser, m.m., förslagsanslag

10 Vissa åtgärder för effektivare användning av energi,
reservationsanslag

11 Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag

I Marknads- och konkurrensfrågor

1 Marknadsdomstolen, förslagsanslag

2 Konkurrensmyndighet, ramanslag

3 Särskilda utvecklings- och omställningskostnader, förslagsanslag

4 Särskilda avvecklingskostnader för näringsfrihetsombudsmannen
och statens pris- och konkurrensverk, förslagsanslag

J Byggnadsforskning m.m.

1 Byggnadsforskning, reservationsanslag

2 Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag

3 Statens institut för byggnadsforskning, förslagsanslag

4 Bidrag till statens institut för byggnadsforskning,
reservationsanslag

1 000

14 421 000

1 000

280 764 000

*398 316 000

*7 636 000

*1 000

*32 360 000

1 000

150 000 000

170 000 000

1 053 501 000

5 270 000

61 000 000

1 500 000

1 000

67 771 000

178 200 000

10 000 000

1 000

53 625 000

* Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

5 Statens institut för byggnadsforsning: Utrustning,

reservationsanslag 810 000

6 Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag 100 000 000

7 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, förslagsanslag ________20 000 000

362 636 000

Summa kr. 4 303 728 000

Prop. 1991/92:100

XIII. Civildepartementet

A Civildepartementet m.m.

1 Civildepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

B Länstyrelserna m.m.

1 Länsstyrelserna m.m., ramanslag

2 Kammarkollegiet, förslagsanslag

C Stöd till trossamfund m.m.

1 Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag

D Konsumentfrågor

1 Konsumentverket, förslagsanslag

2 Allmänna reklamationsnämnden,/ör.vZtz^.va«.v/ag

3 Stöd till konsumentorganisationer,
reservationsanslag

4 Konsumentforskning, reservationsanslag

5 Bidrag till miljömärkning av produkter,
reservationsanslag

E Ungdomsfrågor

1 Statens ungdomsråd, förslagsanslag

2 Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.,
reservationsanslag

3 Stöd till internationellt ungdomssamarbete,
reservationsanslag

F Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor, m.m.

1 Lotterinämnden, ramanslag

2 Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag

3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag

36 243 000

18 950 000

55 193 000

1 680 320 000

19 689 000

1 700 009 000

72 007 000

73 319 000

12 489 000

2 080 000

1 939 000

3 000 000

92 827 000

5 590 000

102 008 000

7 212 000

114 810 000

2 129 000

5 200 000

105 000 000

Prop. 1991/92:100

34 617 000

4 Bidrag till folkrörelserna, reservationsanslag

5 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet,

reservationsanslag ________3 432 000

150 378 000

Summa kr. 2 185 224 000

Prop. 1991/92:100

XIV. Miljö- och naturresursdepartementet

Miljö- och naturresursdepartementet m.m.

Miljö- och naturresursdepartementet, förslagsanslag

Utredningar m.m., reservationsanslag

Miljövård

Statens naturvårdsverk, ramanslag

Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag

Investeringar på miljöområdet, reservationsanslag
Miljöforskning, reservationsanslag

Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag

Sanering och återställning av milj oskadade
områden, reservationsanslag

Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag
Kemikalieinspektionen, förslagsanslag

Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen,
reservationsanslag

Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond, förslagsanslag
Visst internationellt miljösamarbete, förslagsanslag
Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag
Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering,
reservationsanslag

Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter,
reservationsanslag

Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

Bidrag till Statens strålskyddsinstitut, reservationsanslag

Statens kämkraftsinspektion:

Förvaltningskostnader, reservationsanslag *1 000

Kämsäkerhetsforskning, förslagsanslag *1 000

Statens kämbränslenämnd, reservationsanslag

Visst internationellt samarbete i fråga om

kärnsäkerhet m.m., förslagsanslag

Fastighetsdataverksamheten

Centralnämnden för fastighetsdata, förslagsanslag

* Beräknat belopp

48 994 000

16 143 000

65 137 000

416 301 000

204 484 000

135 445 000

151 783 000

247 250 000

19 880 000

18 155 000

1 000

10 426 000

22 000 000

16 507 000

25 000 000

17 199 000

7 300 000

1 291 731 000

*1 000

*32 823 000

2 000

*1 000

*19 573 000

52 400 000

95 155 000

Prop. 1991/92:100

E Lantmäteriet

1 Lantmäteriet, förslagsanslag

2 Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag

3 Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag

F Övriga ändamål

1 Bidrag till internationellt samarbete kring den
byggda miljön m.m., reservationsanslag

2 Statens va-nämnd, ramanslag

1 000

391 060 000

12 600 000

403 661 000

1 380 000

4 994 000

6 374 000

Summa kr. 1 914 458 000

Prop. 1991/92:100

XV. Riksdagen och dess myndigheter m.m.

Riksdagen

Ersättning till riksdagens ledamöter m.m., förslagsanslag
Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag
Bidrag till studieresor, förslagsanslag

Bidrag till IPU, RIFO m.m., förslagsanslag

Bidrag till partigrupper, förslagsanslag

Riksdagen: Förvaltningskostnader, förslagsanslag
Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, reservationsanslag
Riksdagens byggnader, reservationsanslag

Riksdagstryck, förslagsanslag

259 468 000

1 000

800 000

11 802 000

53 600 000

259 660 000

225 000

25 610 000

36 299 000

647 465 000

Riksdagens myndigheter

Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, ramanslag
Riksdagens revisorer och deras kansli, reservationsanslag
Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli,
förslagsanslag

Nordiska rådets svenska deligation och dess kansli:
Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet,
förslagsanslag

27 595 000

11 413 000

8 759 000

13 610 000

61 377 000

Summa kr.

708 842 000

Prop. 1991/92:100

XVI.Räntor på statsskulden, m.m.

1 Räntor på statsskulden m. m., förslagsanslag

70 000 000 000

Prop. 1991/92:100

XVII. Oförutsedda utgifter

1 Oförutsedda utgifter, förslagsanslag

1 000 000

Prop. 1991/92:100

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Wibble,

B. Westerberg, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af

Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsråden Wibble, Davidsson, Hellsvik, Laurén,

Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Björck, B. Westerberg, Könberg,

Odell, Lundgren, Unckel, Ask, Olsson, Hörnlund, P. Westerberg,
Johansson, Thurdin

Proposition med förslag till statsbudget för
budgetåret 1992/93

Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa
budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som
skall ingå i regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93.
Anförandena redovisas i underprotokollen för respektive departement.
Det antecknades att statsrådet Friggebo föredragit anmälan till budgetpro-
positionen 1991 såvitt avser kulturdepartementets område tidigare denna
dag.

Statsrådet Wibble anför:

Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbud-
get för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster
och utgifter upprättats.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet med det
upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1992/93.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört
för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under- Prop. 1991/92:100
protokollen jämte i förekommande fäll översikter över förslagen skall
bifogas propositionen enligt följande:

Finansplanen	Bilaga 1
Kungliga hov- och slottsstatema
(första huvudtiteln)	Bilaga 2
Justitiedepartementet
(andra huvudtiteln)	Bilaga 3
U trikesdepartementet
(tredje huvudtiteln)	Bilaga 4
F örsvarsdepartementet
(fjärde huvudtiteln)	Bilaga 5
Socialdepartementet
(femte huvudtiteln)	Bilaga 6
Kommunikationsdepartementet
(sjätte huvudtiteln)	Bilaga 7
Finansdepartementet
(sjunde huvudtiteln)	Bilaga 8
Utbildningsdepartementet
(åttonde huvudtiteln)	Bilaga 9
Jordbruksdepartementet
(nionde huvudtiteln)	Bilaga 10
Arbetsmarknadsdepartementet
(tionde huvudtiteln)	Bilaga 11
Kulturdepartementet
(elfte huvudtiteln)	Bilaga 12
Näringsdepartementet
(tolfte huvudtiteln)	Bilaga 13
Civildepartementet
(trettonde huvudtiteln)	Bilaga 14
Miljö- och naturresursdepartementet
(fjortonde huvudtiteln)	Bilaga 15
Riksdagen och dess myndigheter m.m.
(femtonde huvudtiteln)	Bilaga 16
Räntor på statsskulden, m.m.
(sextonde huvudtiteln)	Bilaga 17
Oförutsedda utgifter
(sjuttonde huvudtiteln)	Bilaga 18
Beredskapsbudget för
totalförsvarets civila del Bilaga 19

gotab 40436, Stockholm 1991

Bilaga 1 till budgetpropositionen 1992

Finansplanen

Prop.

1991/92:100

Bil. 1

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet Wibble

Anmälan till budgetpropositionen 1992 såvitt avser
finansplanen

Finansplan

1 Mål för en ny politik

Huvudmålet för regeringens ekonomiska politik är att bryta den ekono-
miska stagnationen, pressa ner arbetslösheten och återupprätta Sverige
som en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi.
Inflationen skall bekämpas, medborgarnas frihet och välfärd öka.

1.1 Bakgrund

Mycket talar för att 1990-talet kommer att räknas som ett av stora
omvandlingsdecenniema. Näringslivet står mitt uppe i en dramatisk
strukturomvandling efter en snabb teknologisk förnyelse under åttiotalet
och en ökande internationalisering av ekonomin. Samtidigt är den
ekonomiska integrationen mellan stater, handelsområden och marknader
både djupare och mer omfattande än i något tidigare historiskt skede.

I Västeuropa har den ekonomiska och politiska integrationen tagit ett
nytt stort steg i och med överenskommelsen i Maastricht som också
bereder marken för en ytterligare utvidgning av EG. I Ost- och Central-
europa liksom i det f.d. Sovjetunionen ersätts nu de kommunistiska
kommandoekonomiema med marknadshushållning, en process som
öppnar nya möjligheter för hundratals miljoner invånare. Sammantaget
innebär de senaste fem årens dramatiska förändringar i Europa nya
förutsättningar för ekonomiskt framåtskridande.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

På de amerikanska kontinenterna fortsätter avregleringen och liberali-
seringen av handelsutbytet mellan länderna.

I Asien bidrar en rad nya tillväxtcentra till den ekonomiska expan-
sionen.

Denna omvandlingsprocess innebär stora möjligheter för alla att
tillgodogöra sig den internationella arbetsfördelningens vinster.

För Sverige innebär denna utveckling i grunden en mycket gynnsam
förändring av villkoren. Sverige tillhör med sin öppna ekonomi de länder
som skulle kunna gynnas mest av liberalisering och ekonomisk integra-
tion. Det är i vårt närområde som en viktig del av åttiotalets och
nittiotalets omvandling sker. Det gäller etableringen av EG:s inre
marknad och det åtföljande EES-avtalet, utvidgningen av den Europeiska
Gemenskapen och utvecklingen mot en Europeisk Union. Det gäller
också den dynamiska utveckling som på sikt kan förutses i våra östra
grannländer. Därtill kommer att flera av våra största företag är globalt
verksamma.

Det är i detta perspektiv som den svenska omvandlingen med en
omfattande strukturrationalisering i näringslivet och stora förändringar i
den offentliga sektorn skall ses. Det är en dynamisk process där den som
är mest flexibel och förmögen att växla in på nya spår lättast kan
övervinna omställningsproblemen och bäst utnyttja de nya möjligheterna.

I detta omvandlingsperspektiv måste också våra inhemska problem
betraktas. Den svenska stagnationen framstår som särskilt allvarlig när
vi beaktar den dynamiska utvecklingen i vår omvärld.

Grunden för 1970-talets och 1980-talets svårigheter är de välkända
långsiktiga strukturproblemen i vår ekonomi. Balansbristema har
förstärkts av upprepade ekonomisk-politiska missgrepp under perioden.

Misslyckandena har försenat och försvårat anpassningen till ändrade
konkurrensförhållanden i vår omvärld. Överbryggningspolitiken i mitten
av sjuttiotalet var ett försök att undvika konsekvenserna av oljeprissteg-
ringama och den åtföljande dramatiska förändringen av relativpriserna på
varor och tjänster. I efterhand har det visat sig att denna politik minskade
omvandlingstrycket i ekonomin och fördröjde en nödvändig strukturom-
vandling.

Industristödspolitiken i slutet av sjuttiotalet liksom devalveringspolitiken
var i detta hänseende även de misslyckade.

Näringslivets strukturomvandling sköts på framtiden och den anpass-
ning som borde ha skett inom stat och kommun försenades eller uteblev
helt. Sverige kom därigenom att fortsätta en politik med höga offentliga
utgifter och höjda skatter som befäste strukturproblemen i vår ekonomi.

Utvecklingen i Sverige har under lång tid präglats av en politik som
litat till kollektiva och storskaliga lösningar. Resultatet har blivit en
ekonomi med regleringar och bristande konkurrens, stigande skatter och
svag ekonomisk tillväxt. Sverige har halkat efter. Utrymmet för
individens krav och behov har krympt. Det kollektiva och institutionella
ägandet har ökat på bekostnad av det enskilda och spridda. Den
offentliga sektorns verksamheter har slukat ökande resurser samtidigt
som många människor inte har kunnat få den service och hjälp de har
rätt till.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Huvudmålet för regeringens ekonomiska politik under de kommande
åren är att bryta den ekonomiska stagnationen, pressa ned arbetslösheten
och återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en
stark och växande ekonomi. Att åstadkomma detta är en långsiktig
uppgift som kräver åtskilliga år av omvandling och förnyelse.

Den ekonomiska politiken kan därför inte ses åtskild från de många
och omlättande reformer på politikens övriga områden som regeringen
har initierat och avser att föreslå under kommande år. Den ekonomiska
politiken är således en del i en samlad strategi för att återställa tillväxt-
kraften i svensk ekonomi.

Sverige behöver en ny, välståndsskapande politik. År av försummelser
av de drivkrafter i ekonomin som skapar tillväxt skall efterträdas av
stimulans av de välståndsbildande krafterna. Den tidigare nedvärderingen
av företagsamhet skall bytas i sin motsats med tilltro till företagande och
skapande. Den enskildes och familjens rörelsefrihet skall vidgas.

Syftet är att öka friheten och välfärden för medborgarna och ge Sverige
en stark ekonomi. Genom en politik som erbjuder bättre förutsättningar
för att skapa resurser läggs grunden för stigande sysselsättning och ökade
inkomster. Större utrymme skapas därmed för stöd till de svagaste och
socialt mest utsatta människorna i vårt land samt för egen växtkraft i
hela Sverige.

Regeringens ekonomisk-politiska strategi är en kombination av
strategiska skattesänkningar för att gynna sparande, investeringar och
företagande och av en stram finanspolitik som ger låg inflation och låg
ränta.

Hög ekonomisk tillväxt innebär omedelbara välfärdsvinster för
medborgarna. Fördelarna växer över tiden. I en ekonomi som växer
motverkas spänningar och motsättningar mellan olika grupper. Samhället
blir mera tolerant och öppet. Möjligheterna att skydda och förbättra
miljön är beroende av varaktig tillväxt.

Sverige skall i slutet av 1990-talet vara en nation där medboigama har
stor individuell frihet, där det lönar sig att arbeta och spara. Resurstill-
växten skapar utrymme för sociala reformer som ger ett mjukare och mer
solidariskt samhälle. Dessutom ges möjligheter att bedriva en ansvarsfull
miljöpolitik till gagn för kommande generationer. I dagens problem finns
morgondagens möjligheter till ökat välstånd.

1.2 Grundläggande utgångspunkter

Den ekonomiska politiken ställs under de kommande åren inför två
uppgifter.

En första uppgift är att öka tillväxt- och utvecklingskraften i den
svenska ekonomin.

En andra uppgift är att bedriva en långsiktig och trovärdig politik som
lägger grunden för en god konkurrenskraft och en varaktigt låg inflations-
takt. Denna inriktning bygger på en fäst valutapolitik och en stram
finanspolitik baserad på en mycket restriktiv prövning av de offentliga
utgifterna.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Sverige måste under de närmaste åren klara den nödvändiga övergång- Prop. 1991/92:100
en från ett höginflationssamhälle till ett låginflationssamhälle utan att Bil. 1
hamna i en situation med permanent hög arbetslöshet. Den snabba ökning
av arbetslösheten som nu sker har sin grund i den tidigare förda
politikens oförmåga att angripa de grundläggande strukturproblemen i
svensk ekonomi. Arbetslöshet får aldrig bli ett medel i den ekonomiska
politiken. Sverige skall deltaga i det europeiska samarbetet, vilket skärper
kraven på låg inflation, mindre budgetunderskott och minskad statlig
upplåning. Den ekonomiska politiken skall skapa förtroende och respekt
för den festa växelkursen och för möjligheterna att klara de krav, reella
och formella, som ett medlemskap i EG medför.

Vårt välstånd bygger på öppenhet mot omvärlden. Att Sverige deltagit
i en fri och internationell handel och i den internationella arbetsfördel-
ningen har spelat — och kommer i framtiden att spela — en helt
avgörande roll för levnadsstandarden i vårt land. Ett svenskt medlemskap
i den Europeiska Gemenskapen har stor betydelse i detta sammanhang.
Medlemskap ger oss också bättre möjligheter att bidra till en fredlig
utveckling, globala miljöförbättringar och ökad samhörighetskänsla
mellan människor. Den styrka medlemskap och internationellt samarbete
ger, ökar våra möjligheter att bistå sämre lottade nationer och folk, såväl
i de tidigare förtryckta länderna i Baltikum samt Ost- och Centraleuropa
som i u-ländema.

Regeringens ekonomiska politik vilar på marknadsekonomins grund och
präglas av socialt ansvar, god resurshushållning och god miljö. Mark-
nadsekonomin sätter konsumenternas önskemål i centrum och bidrar till
att skapa resurser och allmän välfärd. Regeringens politik syftar till att
ge goda förutsättningar för näringsidkare i hela landet, men också till att
föra en generell välfärdspolitik som ger medborgarna ett ekonomiskt
grundskydd samt sätta upp ramar för att garantera en god miljö.

Privat ägande är en förutsättning för att marknadsekonomin skall
fungera. Regeringen kommer därför att lägga fram förslag om att stärka
äganderätten på olika områden. En parlamentarisk utredning har tillsatts
med uppgift att föreslå ett grundlagsfäst skydd för äganderätten. Ett etiskt
förhållningssätt hos ekonomins aktörer bör främjas. Hederlighet och
rättssäkerhet har ekonomiskt gynnsamma effekter.

Regeringen avser att uppmuntra det privata sparandet. Därigenom ökar
individernas oberoende. Ett ökat privat sparande krävs också för att få
ekonomisk tillväxt och innebär dessutom att inflatinsbekämpningen
underlättas.

Det är inte politiska beslut utan enskilda människor som skapar
resurser och välfärd. Regeringens politik bygger på denna grundläggande
insikt. Politiska beslut kan skapa förutsättningar för utveckling och
tillväxt men det är bara enskilda människors skapande som kan vända
stagnation till framåtskridande. Denna insikt har stor betydelse också i
synen på arbetslivet. Erferenhet, kompetens och initiativkraft bland de
anställda måste tillvaratas i växande utsträckning. Reformarbetet inom
den offentliga sektorn måste ha detta som en viktig utgångspunkt.

Den ekonomiska politiken skall främja en effektiv konkurrens. Stora Prop. 1991/92:100
förändringar krävs för att avskaffa konkurrenshinder, inom såväl det Bil. 1
privata näringslivet som den offentliga sektom. De offentliga monopolen
skall brytas.

En valfrihetsrevolution skall genomföras inom välfärdspolitiken.
Medboigama skall få möjlighet att själva fatta viktiga beslut om vård,
utbildning och omsoig. Stat och kommun skall koncentrera sig på de
uppgifter som ingen annan kan sköta.

Välfärdspolitiken skall vara generell. Skattefinansiering av viktiga
sociala tjänster skall kombineras med system där pengarna i stor
utsträckning följer de val den enskilde själv träffar.

Sverige skall återupprättas som industrination och den ekonomiska
stagnationen brytas. Tillväxt är nödvändig för att upprätthålla sysselsätt-
ning och välfärd. Regeringens politik syftar till att skapa en tillväxt i nivå
med jämförbara europeiska länders.

Bara en växande ekonomi skapar utrymme för att upprätthålla viktiga
offentliga åtaganden. Inga omfördelningsåtgärder i en krympande eller
stagnerande ekonomi kan ge samma utbyte för människor med låga
inkomster som god tillväxt. Utan tillväxt kan inte målet att hela Sverige
skall leva uppnås. Med en varaktig tillväxt skapas de resurser som krävs
för en effektiv miljöpolitik.

1.3 Samarbetet i Europa

Regeringens avsikt är att Sverige fullt ut skall deltaga i det europeiska
samarbetet. Den ekonomiska politiken måste skapa förtroende och
respekt för förmågan att klara de reella och formella krav som EG-
samarbetet medför.

EES-avtalet medför sannolikt att Sverige redan 1993 blir en del av en
europeisk marknad som omfattar 380 miljoner människor och som
präglas av betydande öppenhet.

Processen mot europeisk integration fullföljs för svensk del genom
ansökan om medlemskap i EG. Endast som medlem kan vi fullt utfå del
av integrationens fördelar och samtidigt aktivt bidra till och påverka
utvecklingen inom EG. Regeringens ambition är att Sverige skall bli
medlem i EG 1995. De omfattande kontakter som regeringen har haft
under hösten med EG-kommissionen och företrädare för medlemsländer-
nas regeringar bekräftar att den svenska tidsplanen är realistisk.

Deltagandet i den europeiska integrationen ställer stora krav på den
ekonomiska politiken. Finanspolitiken måste vara stram för att varaktigt
säkra en låg inflation och en låg räntenivå. Som medlemsland i EG,
deltagare i det europeiska monetära systemet, EMS, och i den framväx-
ande ekonomiska och monetära unionen, EMU, kommer Sverige att få
sin ekonomi granskad. Den svenska ekonomin måste utvecklas i linje
med de mest stabila ekonomierna inom EG för att Sverige skall kunna bli
fullvärdig medlem i EMU, vilket är innebörden av de s.k. konvergens-
kraven:

— inflationstakten skall vara etablerad på en låg nivå och får inte vara

mer än 1,5 procentenheter högre än i de tre EG-länder som har den
lägsta inflationstakten

— de långa räntorna skall vara etablerade på en låg nivå och får inte
vara mer än 2 procentenheter högre än i de tre EG-länder som har
den lägsta inflationstakten

— den konsoliderade offentliga sektorns underskott får utgöra högst 3
% av BNP

— den konsoliderade offentliga sektorns (brutto)skuldsättning får uppgå
till högst 60 % av BNP

— växelkursen skall ha hållits stabil, inom ramen för normala fluk-
tuationsmarginaler, under en period av minst 2 år

En viktig utgångspunkt för den ekonomiska politiken är att göra det
möjligt för Sverige att inträda i EG-samarbetet utifrån en så stark
position som möjligt. Den tidigare förda ekonomiska politiken ledde till
en alltför hög inflation och höga räntor och motverkade därmed
möjligheterna att uppfylla konveigensvillkoren. Även av detta skäl är en
omläggning av politiken således nödvändig.

Det bästa sättet för Sverige att kunna tillgodogöra sig vinsterna av den
fördjupade integrationen i Europa är att snabbt uppfylla de krav som den
ekonomiska och monetära unionen ställer på den ekonomiska utveckling-
en. Den dämpning av inflationen och det trendbrott i inflationsförvänt-
ningarna som kommer att ske under året är centrala.

1.4 Det ekonomiska läget

Den svenska ekonomin har både starka och svaga sidor. Sverige har
starka, internationellt framgångsrika företag, befolkningen är välutbildad
och samhället fungerar i många avseenden väl. Men utvecklingskraften
har försvagats genom många år med en felaktig politik — en process som
har förstärkts genom missriktade ekonomiska åtgärder.

Devalveringarna av den svenska kronan i bötjan av 1980-talet
medförde, tillsammans med en ihållande internationell högkonjunktur,
tillfälligt en period med hög tillväxt och sysselsättning. Devalveringspoli-
tiken dolde emellertid de underliggande strukturella problemen och
motverkade därmed långsiktigt nödvändiga förändringar. Den konkur-
rensutsatta sektorn ökade inte tillräckligt för att ge balans i utrikesbetal-
ningama. Finanspolitiken var inte tillräckligt stram genom att de
offentliga utgifterna inte hölls tillbaka. Avregleringen av kreditmarknaden
kombinerades inte heller med nödvändiga skattesänkningar för det privata
sparandet. Priser och löner ökade bl.a. därför betydligt snabbare än i
omvärlden. Den regionala obalansen med överhettning i vissa områden
bidrog till att driva upp inflationen och minskade konkurrenskraften. Vid
ingången till 1990-talet uteblev tillväxten och den samlade produktionen
av varor och tjänster t.o.m. minskade. De strukturella problemen blev
åter fullt synliga.

Problemen har under 1990 och 1991 manifesterats inom alla delar av
den svenska ekonomin. Industriproduktionen har under de senaste två
åren minskat med omkring 7,5 % medan den i EG-området under samma

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

period stigit med ca 1,5 % (se diagram 1). Ca 100 000 industrijobb har Prop. 1991/92:100
försvunnit, vilket är fler än som skapades under hela 1980-talet. Bil. 1
Lönsamheten i näringslivet har försämrats kraftigt och investeringarna
har rasat. Konkurserna har ökat dramatiskt. Det är uppenbart att den
konkurrensutsatta sektorn är alldeles för liten. Bytesbalansen visar
underskott trots en svag inhemsk efterfrågan. Den öppna arbetslösheten
har på ett år fördubblats.

Diagram 1.1 Industriproduktionen i Sverige och EG.

Säsongrensad volymutveckling

Index 1985=100

Sammantaget kan konstateras att situationen i väsentliga avseenden är
allvarligare i dag än hösten 1982. Den tredje vägens ekonomiska politik
har, sett över en tioårsperiod, inneburit en allvarlig försvagning av
svensk ekonomi.

Denna utveckling skall nu brytas genom en omläggning av den
ekonomiska politiken.

2 Den ekonomisk-politiska strategin

En framgångsrik politik måste angripa problemen i rätt ordning.

Sveriges problem är till stor del strukturella. Kortsiktiga åtgärder måste
ligga i linje med den långsiktiga strategin. Det är viktigt att snabbt
komma igång med nödvändiga förändringar. Detta gäller inte minst
skattesänkningar och sanering av budgetens utgifter. Det gäller också
reformer inom de stora offentliga utgiftssystemen. Därmed förstärks
Sveriges möjligheter att få glädje av en framtida positiv internationell
utveckling.

Tillväxten måste ledas av de konkurrensutsatta företagen. Det höga
skattetrycket och den stora offentliga sektorn gör att utrymmet för
kortsiktiga ekonomisk-politiska åtgärder har minskat. Regeringen avvisar

därför tanken att stimulera verksamheten inom de sektorer av ekonomin Prop. 1991/92:100
som är skyddade från utländsk konkurrens. Det skulle förstärka dagens Bil. 1
obalanser och försvåra en kommande, långsiktigt hållbar, tillväxtprocess.

Den ekonomiska politiken måste inriktas på att genomföra övergången
från en höginflationsekonomi till en låginflationsekonomi. En bestående
låg inflation är avgörande för levnadsstandarden i vid bemärkelse.

2.1 En långsiktig utgiftsstrategi

Det höga skattetrycket i Sverige bidrar till ekonomins försämrade
utvecklingskraft. Höga skatter snedvrider användningen av resurser och
försvagar motiven för arbete och sparande. Ett viktigt skäl till att sänka
skatterna är att få ekonomin att fungera bättre. Ett annat är att den
internationella ekonomiska integrationen och det eftersträvade medlem-
skapet i EG gör det nödvändigt att sänka skattetrycket så att svenska
företag och svenska produkter kan konkurrera. Ett lägre skattetryck kan
också vidga den enskildes valmöjligheter.

Sveriges höga skattetryck är en viktig orsak till ekonomins försämrade
utvecklingskraft. Politiken skall därför inriktas på en successiv sänkning
av det totala skattetrycket. Sänkningarna skall ske på ett sådant sätt att
ekonomins utvecklingskraft och konkurrenskraft stärks. Preliminära
bedömningar tyder på skattesänkningsbehov av i storleksordningen 10
miljarder kr. per år fram till mitten av 1990-talet.

Riksdagen har godkänt att en långsiktig strategi för de offentliga
utgifterna läggs fäst. För att detta skall kunna ske krävs:

1. Att den långsiktiga utgiftsutvecklingen bedöms.

2. Att det totala utgiftsutrymmet fästställs och fördelas dels över tiden,
dels enligt politiska prioriteringar.

3. Att avstämningar görs vaije år för att bestämma utgiftsutrymmet för

en ny treårsperiod.

Det totala utgiftsutrymmet måste bestämmas mot bakgrund av vad som
krävs för att uppnå en eftersträvad ekonomisk utveckling på längre sikt.

Utvecklingen under 1980-talet har tydligt demonstrerat de strukturella
bristerna i de stora offentliga utgiftssystemen. Exempel på detta är
arbetsskade- och sjukförsäkringarna, där utgifterna ökat kraftigt utan att
man kan hävda att riskerna i arbetslivet eller befolkningens hälsotillstånd
samtidigt försämrats. Arbetslöshetsförsäkringen ger inte tillräckligt stöd
till en ansvarsfylld lönebildning. Pensionssystemet är inte tillräckligt
stabilt, eftersom det är starkt beroende av den ekonomiska tillväxten.
Den ekonomiska tillväxten och därmed den möjliga standardökningen är
samtidigt beroende av ett förbättrat sparande medan de offentliga
utgiftssystemen, och särskilt pensionssystemet, i dag inte är så utformade
att de ger tillräcklig stimulans till det nödvändiga sparandet.

En reformering av socialförsäkringssystemen måste ske enligt samma
huvudinriktning som gäller reformeringen av skattestrukturen. Det skall
löna sig att arbeta och spara. Den nuvarande utformningen av reglerna
innebär stora och växande utgifter samtidigt som den fördelningspolitiska

träffsäkerheten är otillfredsställande. Därför måste transfereringssystemen Prop. 1991/92:100
ändras så att arbetslinjen hävdas och motiven för sparande ökar. Bil. 1

I anslutning till långtidsbudgeten 1992 avser regeringen att återkomma
med en precisering av den långsiktiga utgiftsstrategin för hela nästa
treårsperiod. Det är emellertid redan nu uppenbart att den utgiftspolitik
som måste föras för att klara tillväxtmålen kräver vissa konkreta beslut:

1. Direkta politiska beslut krävs för att minska de offentliga utgifterna
som andel av BNP.

2. De skatte- och avgiftsfmansierade socialförsäkringssystemen måste
reformeras för att stärka individernas motiv för arbete och sparande.

3. Fördelningen av de skattefinansierade offentliga utgifterna måste
prioritera investeringar i infrastruktur, utbildning och forskning samt
miljöförbättrande åtgärder.

4. De offentliga konsumtionsutgifterna måste begränsas och insatser
prioriteras till viktiga men utgiftskrävande områden såsom vård,
utbildning och omsorg. Verksamheten måste utsättas för konkurrens.

De förslag till strukturella förändringar som presenteras i det följande
utgår från dessa principer för den långsiktiga utgiftsstrategin. De omfattar
närmare 15 miljarder kr. under budgetåret 1992/93 jämfört med vad som
följer av oförändrade regelsystem.

Regeringens sparmål var 10-15 miljarder kr. för budgetåret 1992/93 på
helår räknat. Det är regeringens bedömning att den långsiktiga utgiftsstra-
tegin under mandatperioden kommer att kräva fortlöpande beslut om
utgiftsminskningar i samma storleksordning.

2.2 Inflationsbekämpningen i förgrunden

Under det senaste året har det skett en markant dämpning av inflationen
i den svenska ekonomin. Detta beror främst på den ekonomiska
stagnationen. Den ekonomiska politiken måste nu inriktas på att
långsiktigt och varaktigt säkra en låg inflation. En stram finanspolitik
baserad på en mycket restriktiv prövning av de offentliga utgifterna är
avgörande för att inflationsbekämpningen skall bli långsiktigt framgångs-
rik. Ett viktigt bidrag till inflationsbekämpningen utgörs också av det
privata sparandets ökning, en utveckling som stimuleras av regeringens
politik och gör svensk ekonomi mindre inflationsbenägen.

Under 1991 försämrades de offentliga finanserna kraftigt. Ungefär
hälften av försämringen beror på den ekonomiska stagnationen. Utebliven
tillväxt innebär både att statens inkomster försvagas och att statens
utgifter ökar, bl.a. för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslöshets-
understöd. Därutöver sker en engångsvis försvagning av de offentliga
finanserna när inflationen sjunker. Inkomsterna ökar då endast med den
nya lägre inflationen, medan utgifterna ytterligare en tid växer i takt med
den tidigare högre inflationen. Slutligen ligger en orsak till försvagningen
i de strukturellt växande utgifterna i de olika transfereringssystemen.
Sammantaget innebär utvecklingen under 1991 att den tidigare förda
ekonomiska politiken helt misslyckats i fråga om budgetpolitik och

inflationsbekämpning. Sviterna av en alltför expansiv utgiftspolitik Prop. 1991/92:100
skärper kraven på en konsekvent omläggning av den ekonomiska Bil. 1
politiken.

En stram finanspolitik genom skattehöjningar är oacceptabel därför att
detta skulle försämra förutsättningarna för tillväxten. Den strama
finanspolitiken måste därför bygga på begränsningar i de offentliga
utgifterna.

En konsekvent politik för att säkerställa låga prisökningar kräver inte
bara en stram finanspolitik med minskade offentliga utgifter utan också
betydande förändringar inom lönebildningen och konkurrenspolitiken.
Förutsättningarna för en väl fungerande lönebildning har blivit bättre
genom låsningen av växelkursen till ecun. Förändringar förbereds också
av de institutionella förutsättningarna för lönebildningen, bl.a. utform-
ningen av arbetslöshetsförsäkringen och bötesbeloppet vid s.k. vilda
strejker.

En väl fungerande konkurrens förbättrar möjligheterna till låga
prisökningar. Regeringen kommer under våren att lägga fram förslag till
skärpt konkurrenslagstiftning inom det privata näringslivet samt
omfattande förändringar som möjliggör ökad konkurrens i produktionen
av offentliga tjänster.

En stram inhemsk efterfrågan i syfte att bidra till låg inflation och
investeringar i den konkurrensutsatta sektorn åstadkoms också genom
en ökning av det privata sparandet.

En varaktigt låg inflation är därutöver starkt beroende av att produk-
tiviteten i samhället ökar. De senaste decenniernas obalans mellan
produktivitetsökning och lönekostnadsökning är en viktig orsak till alltför
stora prisökningar. Den ekonomiska politiken måste därför angripa denna
obalans från båda utgångspunkterna. Det är viktigt att både skapa
förutsättningar för lägre lönekostnadsökningar och för en snabb produk-
tivitetsökning. Motivet att öka produktiviteten genomsyrar regeringens
ekonomisk-politiska åtgärder. Därmed skapas förutsättningar för framtida
reallöneökningar.

2.3 Penningpolitik och kreditmarknad

Det råder bred politisk enighet i Sverige om värdet av en fäst växelkurs.
Därmed är också förutsättningarna för penningpolitiken givna. Penning-
politikens, och därmed riksbankens, viktigaste uppgift är att upprätthålla
och bidra till att skapa förtroende för den fästa växelkursen. Erfären-
hetema visar att denna uppgift kan bli krävande om finanspolitiken inte
uppfättas som tillräckligt stram eller om möjligheterna att i riksdagen få
gehör för en stram utgiftspolitik inte uppfättas som goda.

Den svenska kreditmarknaden är i det närmaste helt integrerad med
omvärlden. Riksbankens penningpolitik har mot denna bakgrund alltmer
inriktats på att balansera valutaflödena genom anpassningar i den
inhemska räntenivån. Penningpolitiken kan därmed inte användas för att
påverka den inhemska efterfrågan. Finans- och strukturpolitiken bär
huvudansvaret för att skapa förutsättningar för låg inflation och stabil
tillväxt.

Normen att staten inte skall låna netto i utländsk valuta ligger fest.

Under åren framöver kommer integrationen med EG att kräva en
anpassning av den svenska ekonomiska politiken så att Sverige fullt ut
kan delta i det framväxande monetära samarbetet. Knytningen av kronan
till ecun i maj 1991 var ett viktigt första steg.

De beslut som fettades på EG-mötet i Maastricht i december 1991
innebär att medlemsländernas centralbanker i framtiden kommer att bli
en del av det europeiska centralbankssystemet. I de tilläggsdirektiv till
riksbanksutredningen som regeringen har beslutat om, betonas vikten av
att riksbankslagen anpassas till vad som krävs av en framtida medverkan
i en ekonomisk och monetär union.

Den svenska kreditmarknaden kännetecknas för närvarande av växande
kreditförluster och en stramare utlåningspolitik från kreditinstituten.

1980-talets inflationistiska ekonomi, avregleringen av kreditmarknaden
som skedde före sänkningen av marginalskatterna medförde en kraftig
värdestegring av bl.a. fastigheter.

Mot slutet av decenniet försvagades ekonomin, valutaregleringen
slopades och skattereformen genomfördes. Allt detta verkade dämpande
på fastighetsvärdena.

I takt med att inflationsförväntningarna dämpades, försvagades också
utsikterna till framtida värdestegringar, vilket ytterligare förvärrade
prisfellet på festigheter.

För att undvika allvarliga störningar på den svenska kreditmarknaden
bidrog staten under hösten 1991 till rekonstruktionen av Första Spar-
banken.

Det svenska banksystemet är i grunden stabilt. Regeringen avser
emellertid att föreslå att ett insättarskydd införs i syfte att säkra ett
fortsatt högt förtroende hos allmänheten.

En balanserande fektor är att utlåningen till hushållen har avtagit
markant, vilket speglar att stimulanserna av hushållssparandet bl.a.
genom lägre beskattning av sparandets avkastning nu böljar ge effekt.
Regeringens politik syftar till att ytterligare stimulera det privata
sparandet.

Regeringens omläggning av den ekonomiska politiken i syfte att
varaktigt säkra en låg inflationstakt skapar också förutsättningar för lägre
räntor i framtiden.

2.4 Arbetsmarknaden och lönebildningen

Den ekonomiska politiken måste bidra till att den nödvändiga omställ-
ningen från skyddad till konkurrensutsatt produktion kommer till stånd.
Produktionen i den offentliga sektorn kommer därför att dels hållas
tillbaka, dels öppnas för konkurrens.

För att den konkurrensutsatta sektorn skall kunna växa krävs både ett
gott företagsklimat och en väl fungerande arbetsmarknad. I det första
avseendet har regeringen lagt grunden genom höstens beslut om åtgärder.
Arbetsmarknadens sätt att fungera beror i första hand på lönebildningen.
Den måste fungera så att arbetsmarknadens omställning kan ske smidigt.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Detta är i allt väsentligt ett ansvar som vilar på arbetsmarknadens parter.
Lönebildningen skall ske i fria förhandlingar mellan arbetsmarknadens
parter. Statsmakterna skall inrikta sig på att skapa goda förutsättningar
för en löneutveckling som är förenad med ekonomisk tillväxt och
samhällsekonomisk balans. Detta innebär bl.a. åtgärder för att stärka
parternas motiv för att sluta avtal som inte urholkar konkurrenskraften
och därmed driver upp arbetslösheten. Regeringen kommer inom kort att
tillsätta en utredning om utformningen av arbetslöshetsförsäkringen som
bl a utgår från detta.

En bättre fungerande arbetsmarknad leder i kombination med de
åtgärder som vidtas för att öka konkurrensen också till att produktiviteten
i den svenska ekonomin förbättras.

Erfarenheterna från andra länder som tidigare än Sverige pressat ner
sin inflation visar att det finns risk för en kraftig uppgång i arbetslöshet-
en. Inte minst utomlands har arbetslösheten dessutom haft en tendens att
bita sig fäst. En sådan utveckling är inte acceptabel. En aktiv arbetsmark-
nadspolitik som bygger på arbetslinjen är därför nödvändig. Den aktiva
arbetsmarknadspolitiken måste ges en utformning så att den motverkar
uppkomsten av långtidsarbetslöshet. De åtgärder som sätts in för att
kortsiktigt motverka arbetslösheten måste också vara utformade med
hänsyn till vad som är långsiktigt nödvändigt. Det innebär bl.a. att de
inte får medverka till att arbetskraft låses in i skyddade sektorer.

3 Det första steget - åtgärder hösten 1991

Regeringen lade under hösten 1991 fram en rad förslag som markerar en
ny inriktning på den ekonomiska politiken. Förslagen har i allt väsenligt
accepterats av riksdagen. De vägleds av en strävan att genom avregler-
ing, konkurrens och sparande skapa förutsättningar för företagande och
en väl fungerande marknadsekonomi.

Skattepolitiken har inriktats på en successiv sänkning av det totala
skattetrycket. Skattesänkningarna sker på ett sådant sätt att ekonomins
utvecklings- och konkurrenskraft stärks, och i enlighet med de krav som
den ekonomiska integrationen och EG-medlemskapet ställer på de
svenska skatterna. I propositionen om skattepolitik för tillväxt presentera-
des de första delarna av denna strategi och konkreta förslag lades fram
rörande framför allt kapitalbeskattningen.

Småföretagens förutsättningar att expandera och investera har
förbättrats genom att förmögenhetsskatten på arbetande kapital avskaffats
samtidigt som förmögenhetsskatten i övrigt successivt avskaffas och
arvsskatten sänks (prop. 1991/92:60). I propositionen om småföretag
(prop. 1991/92:51) framlades förslag om en ny näringspolitik för att
främja ny- och småföretagandet. Parallellt med skattesänkningarna
aviserades förslag om avveckling av många selektiva bransch- och
företagsstöd (prop. 1991/92:38). En utförlig strategi för den statliga
förmögenhetsförvaltningen redovisades.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Mervärdeskatten på livsmedel, hotell- och restaurangtjänster samt Prop. 1991/92:100
inrikes persontransporter sänks från årsskiftet 1991/92 (prop. Bil. 1
1991/92:50). För servicenäringarna innebär dessa åtgärder en nödvändig
förbättring av konkurrenskraften. Sänkningen av mervärdeskatten ökar
köpkraften, inte minst för barnfamiljerna. Därmed skapas utrymme för
en nödvändig förändring av bostadsstödet.

I propositionen om inriktningen av den ekonomiska politiken (prop.
1991/92:38) lades förslag som sammantaget innebar minskade statliga
utgifter. De föreslagna åtgärderna rörde barnbidrag och studiebidrag,
arbetsskadeförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen samt branschstödet till
bostadsbyggande.

I propositionen fastlädes vidare riktlinjerna för en långsiktig utgifts-
strategi med avsikten att nedbringa statens utgifter för budgetåret 1992/93
med 10-15 miljarder kr. i helårseffekt. Åtgärderna under följande år bör
netto vara av samma storleksordning.

Åtgärder för att öka ägandespridningen och det enskilda sparandet
presenterades i propositionerna om privatisering av statliga företag (prop.
1991/92:69), om avveckling av löntagarfonderna (prop. 1991/92:36) och
om skattepolitik för tillväxt (prop. 1991/92:60). Den senare propositionen
innehöll bl.a. förslag om sänkt skatt på sparande och kapital.

Förslag om långtgående avreglering av byggsektorn presenterades i
propositionen om bostadsbyggandets finansiering (prop. 1991/92:56), där
bl a markvillkoret, den kommunala bostadsanvisningsrätten, produktions-
kostnadsprövningen, konkurrensvillkoret och areagränsen för småhus
avvecklas. Syftet med avregleringen är att pressa kostnaderna i byggpro-
duktionen genom förenklingar och ökad konkurrens. Som ett led i denna
avreglering har bostadsdepartementet avvecklats.

Propositionen om förvärvslagstiftningen (prop. 1991/92:71) innehöll
förslag om att möjliggöra för utländska medboigare och företag att äga
kommersiella fastigheter och företag. Förslag har också presenterats om
förenklingar i existerande regelsystem för bankrörelser (prop.
1991/92:37), om skattetillägg m.m. (prop. 1991/92:43) samt om vissa
justeringar i inkomstbeskattningen (prop. 1991/92:48).

Byggnadsstyrelsen och Xiittenfall görs mer marknadsanpassade i och
med förslagen i bolagiseringspropositionema (prop. 1991/92:44 resp.
49).

Regeringen presenterade under hösten också åtgärder (prop.
1991/92:25 och prop. 1991/92:38) för att minska effekterna av den
ökande arbetslösheten genom satsningar på infrastruktur och utbildning
och genom att ge AMS ökade resurser. Infrastrukturinvesteringama
utformas så att de stimulerar näringslivets tillväxt i hela landet.

Staten bidrog i egenskap av ägare till Nordbankens nyemission (prop.
1991/92:21) samt medverkade till en rekonstruktion av Första Spar-
banken (prop. 1991/92:63) för att undvika allvarliga störningar på
kreditmarknaden.

4 Det andra steget - finansplanen 1992

4.1 Den ekonomiska politiken och förslaget till statsbudget
1992/93

För att varaktigt säkra en låg inflation måste utgiftspolitiken vara stram.
Detta är nödvändigt för att på sikt värna sysselsättningen och välfärden.
Underskott i de offentliga finanserna över en konjunkturcykel är inte
acceptabla. Detta bör vara en norm i den ekonomiska politiken, som
inriktas på att avskaffa det strukturella underskottet. Den ekonomiska
politiken skall bidra till den omställning från skyddad till utlandskonkur-
rerande sektor som måste komma till stånd. Produktionen i den offentliga
sektorn måste därför hållas tillbaka.

Sänkningar av skattetrycket skall finansieras genom minskade utgifter.

Regeringen inledde under hösten arbetet med att lägga om den
ekonomiska politiken i en rad avseenden som jag tidigare redovisat.
Regeringen fortsätter nu detta arbete med utgångspunkt från de principer
som präglar den långsiktiga utgiftsstrategin.

En första princip är att reformera socialförsäkringssystemen med
utgångspunkt främst från önskemålet att uppmuntra arbete och sparande.

En andra princip är att prioritera åtgärder som stimulerar näringslivets
tillväxt i hela landet. Det innebär att offentliga utgifter för investeringar
i infrastruktur, utbildning och forskning samt miljöförbättringar prioriter-
as framför offentlig konsumtion.

En tredje princip är att bland offentliga konsumtionsutgifter prioritera
utgifter för vård och omsorg.

De mest betydelsefulla förändringar som nu föreslås är:

— Två karensdagar i kombination med högkostnadsskydd kommer att
införas från och med den 1 januari 1993. Eftersom sjuklön införts för
de första fjorton sjukdagarna minskar detta primärt arbetgivarnas
kostnader. Detta kan återtas genom motsvarande höjning av
arbetsgivaravgiften. Effekten beräknas till drygt 4,5 miljarder kr. på
helår eller drygt 2 miljarder kr. budgetåret 1992/93.

— Tandvårdsförsäkringen reformeras genom ändringar i ersättnings-
bestämmelserna. Effekten på statsbudgeten blir en minskad belastning
på ca 0,6 miljarder kr.

— Ett s.k. referensprissystem införs för läkemedel och egenavgiftema
förändras så att viss avgift erläggs för vaije läkemedel. Därigenom
minskar statens utgifter med drygt 0,5 miljarder kr.

— Förslag kommer att läggas fram om enhetligare regler och admini-
strativa förenklingar inom föräldraförsäkringen. Belastningen på
statsbudgeten minskar därigenom med 0,3 miljarder kr.

— En utredning skall tillsättas om den framtida arbetslöshetsförsäkring-
en. Denna bör utformas så att den omfattar alla och underlättar en
ansvarsfull lönebildning. Egenavgiften i försäkringen kommer att
tredubblas fr.o.m. januari 1993 i avvaktan på utredningens förslag.
Detta påverkar inte statsbudgeten direkt, men väl indirekt genom att
arbetsmarknadsfonden tillförs ytterligare medel, som annars skulle
belasta budgeten.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Arbetsskadeförsäkringen tillhör ett av de områden där utgifterna vuxit Prop. 1991/92:100
mycket kraftigt under 1980-talet. Samtidigt har stark kritik riktats Bil. 1
mot försäkringen inte minst vad gäller möjligheterna till rehabiliter-
ing. En särskild utredare skall göra en översyn av arbetsskadeförsäk-
ringen. Uppgiften är att åstadkomma en tydligare avgränsning mellan
arbetsrelaterade och icke arbetsrelaterade skador. Utredaren skall
vidare undersöka förutsättningarna for en obligatorisk arbetsskadeför-
säkring som tecknas i valfritt försäkringsinstitut. Syftet är att öka
möjligheterna till rehabilitering och förbättra arbetsmiljön samtidigt
som belastningen på statsbudgeten minskas.

Regeringen avser att i en särskild proposition under våren 1992
föreslå att delpensionsförsäkringen skall avskaffas. Utgifterna för
budgetåret 1992/93 påverkas inte.

En parlamentarisk arbetsgrupp har tillsatts för att lägga förslag till
reformerat pensionssystem. Ett viktigt mål för denna reformering är
att pensionssystemet skall förändras så att arbete och långsiktigt
sparande i ekonomin ökar.

Det har länge stått klart att bostadsubventionemas tillväxt måste
hejdas, och bostadsektoms totala belastning på statsbudgeten minska.
En skyndsam översyn av det statliga bostadsfinansieringsstödet har
därför inletts. En omläggning skall ske i flera steg med böijan 1993.

Statens bostadssubventioner reduceras med ca 2 miljarder kr. den

1 januari 1993. Effekten på budgetåret 1992/93 är ca 1 miljard kr.

Betoningen på den konkurrensutsatta sektorn i den öveigripande
ekonomisk-politiska strategin innebär att den kommunala expansionen
hålls tillbaka.

Statsbidragen till kommunerna kommer att minska med 5-10
miljarder kr. för 1993. Beräkningsmässigt har antagits ca 7,5
miljarder kr. eller 3,8 miljarder kr. budgetåret 1992/93. Den
närmare utformningen kommer att redovisas i en proposition som
lämnas under vårriksdagen. Propositionen baseras på betänkanden
från den kommunalekonomiska kommittén samt konkurrenskommit-
tén, vilka för närvarande remissbehandlas.

Statsbidragen avskaffas till företagshälsovården, statsbidragen till
studieförbund, fackliga kurser mm. minskar.

Kvaliteten i utbildningen betonas genom att förlängningen av de
tvååriga yrkeslinjema och förändringarna av den studieföreberedande
utbildningen i gymnasieskolan får genomföras i den takt kommunerna
väljer. Belastningen på statsbudgeten beräknas därmed bli lägre under
det kommande budgetåret. Välbehövliga förstärkningar föreslås för
den högre utbildningen.

Utrymme har skapats för förstärkning av handikappolitiken. Förslag
läggs om höjt vårdbidrag för familjer med handikappade barn.

Utrymme har reserverats för fortsatta skattesänkningar som är
strategiska för näringslivets utveckling. De konkreta förslagen som
innefattar förbättringar för små och medelstora företag kommer
senare att lämnas till riksdagen.

Utrymme har vidare skapats för betydande ökningar av anslagen för
infrastruktur, utbildning och miljö.

— Samtidigt läggs förslag om vissa fortsatta minskningar i det selektiva
näringspolitiska stödet. Regionalpolitiken görs mera generell genom
att den lägre nivån på arbetsgivaravgifterna i Norrlands inland
kommer att omfatta flera näringar och utvidgas till att gälla ett större
geografiskt område.

— Trots den hårda budgetprövningen har det varit möjligt att bereda
utrymme för ökade insatser för fättiga länder, framför allt länderna
i Baltikum samt Ost- och Centraleuropa.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 4.1 Åtgärder hösten 1991 samt i budgetpropositionen 1992
Miljarder kr.

	Budgetåret 1992/93 Miljarder kr.	Helår 1993 Miljarder kr.
Karensdagar	2,3	4,7
Tandvård	0,6	0,6
Läkemedel	0,7	0,9
Föräldraförsäkringen	0,3	0,4
Minskade statsbidrag till
organisationer m.m.	0,8	0,8
Minskade bostadssubventioner	1,0	2,0
Minskade statsbidrag till kommunerna	3,8	7,5
Uppskjuten höjning av barn- och
studiebidrag	1,1	-
Avskaffande av statsbidrag till
företagshälsovård	0,6	1,2
Minskat branschstöd	0,7	1,1
Minskat investeringsbidrag	0,2	4,4
Övrigt	0,4	0,2
Summa effekt på statsbudgeten	12,5	23,8
Arbetslöshetsförsäkringen'	1,7	2,8
Delpension¹	0,0	0,3
Totalt ca 14		ca 27

'ingår ej i statsbudgeten

De struktur- och utgiftspåverkande åtgärder som blir följden av
regeringens politik under hösten och i budgetpropositionen ligger således
väl inom intervallet 10-15 miljarder kr. som ett led i den långsiktiga
utgiftsstrategin. Vissa av dessa struktur- och utgiftspåverkande åtgärder
ligger utanför statsbudgeten.

Trots de åtgärder som vidtas sker en viss försvagning av både statens
budget och den offentliga sektorns finanser. Detta beror främst på att den
ekonomiska stagnationen, dvs. sviterna av en tidigare misslyckad
ekonomisk politik, försvagar statens inkomster.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 4.2 Statsfinansernas utveckling.
Miljarder kr.

	1990/91	1991/92	1992/93
Inkomster	403,5	433,5	418,7
Utgifter (exkl. statsskuldsräntor)	377,0	419,3	419,5
Statsskuldsräntor	61,0	61,9	70,0
Budgetsaldo	- 34,5	- 47,7	-70,8
Underliggande budgetsaldo	- 32,5	- 65,2	- 93,6

Effekten av den förda budgetpolitiken på samhällsekonomin kan bäst
avläsas om staten och socialförsäkringssektorn ses tillsammans. I tabell
4.3 visas förändringarna i statens och socialförsäkringssektorns samlade
finansiella sparande mellan kalenderåren som det beräknas i nationalbud-
geten.

Tabell 4.3 Förändring av statens och socialförsäkringssektorns finansiella
sparande 1991-1993.

Miljarder kr.

	1991	1992	1993
Total förändring	- 75,6	- 17,9	- 12,8
därav konjunkturberoende	- 35,4	- 21,2	- 9,0
konjunkturrensat	- 40,2	3,3	-3,8

Anm: Den konjunkturrensade förändringen beror främst av gällande regelsystem och
direkta politiska beslut

Den dominerande delen av försämringen av de offentliga finanserna
beror således av den ekonomiska stagnationen 1991 och 1992. Större
delen av denna försämring inträffade under 1991. Den konjunkturrensade
förändringen beror av gällande regelsystem (t.ex. för utbetalning av
kommunalskatt) och direkta politiska beslut. Finanspolitiken skulle
således kunna sägas ha varit expansiv under 1991, medan den 1992 och
1993, i jämförelse med den i tidigare nedgångar förda politiken, kan
betraktas som stram.

Inom den statliga verksamheten sker i hög grad en omsvängning för att
prioritera investeringarna. Som framgår av följande tablå sker redan 1992
betydande ökningar av affärsverkens och myndigheternas investeringar
medan den statliga konsumtionen hålls tillbaka. Här har inte tagits med
de investeringar i infrastrukturen som kan finansieras till följd av
försäljningar av statliga företag.

Konsumtion och investeringar i den statliga sektorn 1992-93
Procentuell volymförändring

	1992	1993
Investeringar	15,9	8,5
Konsumtion	-1,2	0,5

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

4.2 Förändringsarbete

Regeringen har på en rad områden inlett ett viktigt förändringsarbete.

På forskningens område kommer universitet och högskolor att ges
större frihet när det gäller organisation, utbildningsutbud och antagning.
Ett ökat ansvar för kvaliteten i verksamheten ställer ökade krav på
uppföljning och utvärdering. En förbättrad utbildning höjer kompetensen
hos de anställda.

Som ett led i strävan att avbyråkratisera kommer trettiotre myndigheter
att avskaffas. Ett sekretariat kommer att ha huvudansvaret för den
långsiktiga utvärderingen av högskolan. Men även från regering och
högskolor fristående organ kommer att genomföra utvärderingar.

Konsekvenserna av en avreglering av inrikesflyget skall utredas.
Avsikten är att inrikesflyget kommer att öppnas för konkurrens redan
sommaren 1992, vilket ger möjlighet för andra bolag att trafikera
inrikeslinjema. Även inom järnvägen kommer konkurrens att bli möjlig.

Regeringen har tidigare lagt förslag om privatisering av statliga bolag.

Regeringen har begärt riksdagens bemyndigande att helt eller delvis
försälja statens aktier i 35 angivna aktiebolag. Endast företag so.m
bedriver kommersiell verksamhet och som arbetar på konkurrensutsatta
marknader kommer att säljas. Tidpunkten för försäljning kommer att
väljas med omsorg. Försäljningen kommer att ta sikte på att ge allmän-
heten möjlighet att spara i aktier och bli delägare i dessa företag.

Förberedelserna för försäljningen kommer att skötas i samarbete med
de enskilda företagens styrelser. Frågan om försäljning m.m. bereds i
regeringskansliet och regeringen kommer att besluta i varje enskilt
försäljningsärende. En särskild kommission tillkallas för att bidra till att
tillgodose kravet på objektivitet och sakkunskap i fråga om försäljning av
statlig egendom.

I takt med att statliga bolag säljs kan investeringar i infrastruktur såsom
förbättrade vägar och järnvägar öka. Härigenom sker en förändring av
statens förmögenhet från bolag inom sektorer där det inte finns särskilda
motiv för offentligt ägd verksamhet till ägande av infrastruktur.

En hård konkurrens inom väsentliga delar av näringslivet har givit
invånarna i Sverige stora välfärdsvinster. Det är viktigt att konkurrensen
upprätthålls och vidgas till nya områden. Förslag framläggs under våren
om att inrätta en ny myndighet den 1 juli 1992 som ersätter SPK och NO
och som skall verka för ökad konkurrens inom såväl den privata som den
offentliga sektorn.

Den arbetsrättsliga lagstiftningen är föremål för översyn i syfte att
föreslå förändringar som lyfter fram småföretagens särskilda problem.

5 Politiken på längre sikt

Den helt avgörande frågan för svensk ekonomi är att få till stånd en
uthållig och långsiktig tillväxt. Huvuduppgiften för den ekonomiska
politiken är att skapa förutsättningar för en sådan tillväxt, dvs. att stärka
förutsättningarna för en långsiktigt stabil produktivitetsökning.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

På kort sikt måste konkurrenskraften inom den traditionellt konkurrens-
utsatta sektorn förbättras genom en dämpning av löne- och prisstegrings-
takten. Arbetskraftsresurser får inte låsas in i den offentliga sektorn som
har skett under de senaste decennierna. På lång sikt är en förbättrad
produktivitetstillväxt avgörande för välståndsutvecklingen. Ekonomins
utvecklingskraft måste stärkas.

På längre sikt kommer de förutsättningar som fästläggs genom EES-
avtalet och ett medlemskap i EG att leda till ökad konkurrens också inom
sektorer som i större eller mindre grad hittills varit skyddade. Det gäller
t ex inom bygg- och livsmedelssektorerna där de påböljade förändringar-
na minskar de internationellt sett höga svenska subventionerna till dessa
branscher. Genom att företagen redan nu kan förbereda sig för den
skärpta konkurrensen står de bättre rustade för framtiden. De mest
omfattande förändringarna för att åstadkomma konkurrens och avregler-
ing måste dock ske inom den offentliga sektorn.

Den ekonomiska politiken skall medverka till att skapa förutsättningar
för den konkurrensutsatta sektorn att växa. Genom att avreglera och
avskaffa monopol förskjuts den traditionella gränsen mellan konkurrensut-
satta och skyddade sektorer. Politiken syftar till att förbättra våra
internationella konkurrensförutsättningar, stärka svenska företag och öka
utländska investerares intresse att investera i Sverige.

5.1 Skattepolitiken

Huvuddragen i skattepolitiken bestäms inom ramen för den långsiktiga
utgiftsstrategi som jag tidigare redovisat huvudlinjerna för. Preliminära
bedömningar tyder på ett skattesänkningsbehov av i storleksordningen 10
miljarder kr. per år fram till mitten av 1990-talet.

Skattereformen innebar stora förbättringar av det svenska skattesystem-
et genom att skattesatserna sänktes och beskattningen gjordes väsentligt
mera likformig. Även efter skattereformen är den totala beskattningen av
en extra arbetsinsats fortfarande för hög i ett internationellt perspektiv.
Kapitalbeskattningen måste också lindras med hänsyn till uttaget i
omvärlden. Därför krävs successiva sänkningar av skattetrycket.

En betydande anpassning av kapitalbeskattningen sker redan nu genom
slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital redan år 1991, sänkning
av den maximala skattesatsen på arv och gåva från 60 % till 30 %
fr.o.m. år 1992, sänkning av kapitalinkomstskattesatsen och därmed det
skattemässiga värdet av ränteavdragen från 30 % till 25 % fr.o.m. 1993
samt genom slopande av hela förmögenhetsskatten från och med år 1994.

Ytterligare åtgärder kommer att aktualiseras för att göra Sverige mera
konkurrenskraftigt för investeringar och företagande, att ytterligare
stimulera det privata sparandet samt för att allmänt reducera samhällseko-
nomiskt skadliga skatteuttag.

Redan genom EES-avtalet ökar rörelsefriheten mellan EG- och EFTA-
ländema. När Sverige blir medlem i EG kommer den svenska mervärde-
skatten samt en lång rad indirekta skatter inte att kunna avvika alltför
mycket från nivåerna i andra EG-länder. Därtill kommer att högre

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

löneskatter än omvärlden riskerar att slå ut företag och branscher i Prop. 1991/92:100
Sverige. Skatteuttaget måste således anpassas i riktning mot vad som är Bil. 1
mera normalt i andra länder. Regeringen kommer att redovisa anpass-
ningsbehoven med hänsyn till EG inom bl.a. dessa områden senare i vår.

Enskilda näringsidkares kapitalavkastning inom näringsverksamhet
beskattas för närvarande hårdare än andra kapitalinkomster, samtidigt
som enskilda näringsidkare, till skillnad från aktiebolag, inte har
möjligheter att expandera med 30-procentigt beskattat kapital. Ett
utredningsförslag som undanröjer dessa brister har lämnats och bör kunna
utgöra underlaget för nya skatteregler för enskild näringsverksamhet från
och med år 1993. En sådan förändring skulle avsevärt förbättra
tillväxtmöjligheterna för många små och medelstora företag. Systemet för
företagsbeskattning bör även i övrigt utvecklas så att det blir så enkelt,
begripligt och överskådligt som möjligt. En annan viktig utgångspunkt är
att förutsättningarna för skilda organisationsformer för näringsverksamhet
som aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och enskild
näringsverksamhet skall bli så lika som möjligt. Socialförsäkringsavgifter
och förmåner kan knytas närmare samman så att avgifterna får allt
mindre karaktär av skatt. Sådana sociala avgifter som i praktiken är
skatter, dvs. saknar direkt koppling till en viss offentlig utgift kan
avskaffas. Exempel på sådana är den nyligen slopade allmänna löneavgif-
ten. Den sammanlagda beskattningen av en extra arbetsinsats kommer
härigenom att reduceras.

5.2 Pensionerna

Efter sekelskiftet ökar andelen barn och gamla. Detta är en av den
ekonomiska politikens största utmaningar. För att framgångsrikt möta den
har sparandet och pensionssystemens utformning avgörande betydelse.

De nuvarande pensionssystemen har allvarliga brister. Därför har
regeringen inbjudit alla riksdagens partier till överläggningar om hur
pensionssystemen skall utformas i framtiden. En första utgångspunkt för
beslut rörande pensionssystemen bör vara att dessa är långsiktiga och
stabila. Vidare bör det fortsatta reformarbetet på pensionsområdet vara
inriktat på att öka det långsiktiga sparandet. Förändringarna skall också
stimulera till ökat arbete och därmed till den ekonomiska tillväxt som är
nödvändig bl.a. för att finansiera pensionerna. Det finns starka skäl att
överväga en successiv återgång till den tidigare pensionsåldern på 67 år,
eller en mera flexibel pensionsålder, vilket skulle öka arbetskraftsutbudet.
Förändringarna bör slutligen förstärka sambandet mellan avgifter och
förmåner, eftersom detta är ett sätt att lindra det faktiska skattetrycket
och klara finansieringen av pensionsförmånerna. Regeringen eftersträvar
breda politiska lösningar och är öppen för olika förslag till hur pensions-
sparandet och äldre människors ekonomiska trygghet skall kunna stärkas.

5.3 Miljöpolitiken

Att skydda och förbättra miljön är en framtidsutmaning i allas intresse.
Ekonomisk tillväxt och teknisk utveckling skapar nödvändiga förutsätt-

ningar för omställningen till mindre resurskrävande och miljöbelastande Prop. 1991/92:100
produktions-, eneigi- och transportsystem. Miljöpolitiken skall bedrivas Bil. 1
med så kostnadseffekti va medel som möjligt.

Det är viktigt att den ekonomiska politiken präglas av en totalsyn på
människan och miljön. Förvaltning och utveckling av miljö, naturresur-
ser, kunnande, mänsklig arbetskraft och materiella resurser måste ske så
att en långsiktig utveckling av välfärden kan åstadkommas. Regeringen
avser att ta fram särskilda naturresursräkenskaper. Redovisningen av
traditionella ekonomiska data kompletteras med miljövärden.

Principen om förorenarens betalningsansvar skall hävdas. Det innebär
att förorenaren själv skall bära den samhällsekonomiska kostnad som
miljöförstöringen medför.

Därmed ökar förutsättningarna för en prissättning som respekterar de
verkliga kostnaderna. Även nya former av ekonomiska styrmedel
kommer att övervägas.

6 Effekter av politiken

Omläggningen av den ekonomiska politiken får genomgripande effekter.
Detta är den enda vägen att skapa förutsättningar för en god och
balanserad utveckling, med en tillväxt i paritet med de ekonomiskt
ledande länderna i Europa.

6.1 Samhällsekonomin

Nedgången i den svenska ekonomin är djup. Behovet av förnyelse och
omstrukturering av ekonomin är så stort och behovet av förändringar så
omfattande att det kommer att ta tid innan omläggningen av politiken
leder till påtagliga förbättringar i ekonomin. Sviterna av tidigare
misslyckanden kommer att vara kännbara för hushåll och företag även
under 1992. Under loppet av 1993 sker emellertid märkbara förbätt-
ringar.

Utvecklingen under 1970- och 1980-talen ger rikliga exempel på vilka
problem Sverige skulle kunna hamna i om strukturpolitiken inte sätts i
förgrunden eller om den ekonomiska politiken inte i övrigt ges en
tillräckligt stram inriktning via minskade offentliga utgifter och om
kampen mot inflationen inte blir framgångsrik. Situationen är emellertid
nu i centrala avseenden annorlunda. Devalveringsvägen är stängd. Ett för
högt kostnadsläge slår därmed obönhörligt på tillväxt och sysselsättning.

Den förbättring av företagsklimatet som omläggningen av den
ekonomiska politiken medför kommer att stimulera nyetableringar och
investeringar och därmed på sikt öka tillväxten. Inte minst skapar den
nya Europapolitiken förutsättningar för ökade investeringar.

De finanspolitiska åtgärderna är 1992 och 1993 åtstramande i
jämförelse med finanspolitiken i tidigare avmattningar. Samtidigt skapas
förbättrade incitament för arbete, sparande och risktagande. Detta ökar
förutsättningarna för att gradvis eliminera underskotten i statsbudgeten
och i bytesbalansen. I grunden kan detta bara ske genom en utbyggnad

av den konkurrensutsatta sektorn. De återkommande balansproblemen Prop. 1991/92:100
beror på att vi producerar for lite. Därför går vägen till balans via Bil. 1
stimulans av ekonomins utbudssida och en ökande ekonomisk tillväxt.

I ett längre perspektiv blir effekterna av de föreslagna åtgärderna
entydigt positiva. Sänkta skatter på arbetande kapital och på förmögen-
heter kommer att leda till ökade investeringar i näringslivet, särskilt i
småföretagen. Den sänkta skatten på kapitalinkomster och den därmed
sammanhängande begränsningen i avdragsrätten för skuldräntor gynnar
sparandet. En höjd sparkvot i den svenska ekonomin kommer att öka
utrymmet för den konkurrensutsatta sektorn. Därmed kan de nödvändiga
investeringarna finansieras med inhemska resurser och underskottet i
bytesbalansen elimineras.

En successiv minskning av subventionerna till boendet förbättrar
resursanvändningen i bostadsektom och ökar tillväxtutrymmet för andra
sektorer i ekonomin. Detsamma gäller åtgärderna för att öka effektivite-
ten i kommunerna och för att begränsa deras skattefmansierade tillväxt.

Genom att politiken stimulerar den konkurrensutsatta sektorn och en
modernisering av näringslivet kommer förutsättningarna för en god
produktivitetsutveckling att öka. I samma riktning verkar de konkurrens-
befrämjande åtgärder som genomförs och det ökade förändringsarbetet
i kommunerna. Därmed ökar tillväxten och kostnadstrycket dämpas.
Förutsättningar skapas for låg inflationstakt och därmed låga räntor.

Omläggningen av den ekonomiska politiken kommer på sikt att leda till
högre tillväxt, lägre inflationstakt, sundare statsfinanser och bättre extern
balans. Därmed kan arbetslösheten minska och välfärden bevaras och
stärkas. Sverige kan därigenom som fullvärdig partner delta i integra-
tionsarbetet i Europa.

6.2 Fördelningen av välfärd och inkomster

Regeringen lägger stor vikt vid en rättvis fördelning. Bara ekonomisk
tillväxt gör det i längden möjligt att bedriva en effektiv fördelningspolitik.
Sysselsättningen ökar inte i en stagnerande ekonomi och arbetslösheten
växer. Men det beror också på att de stora socialförsäkringssystemen
förutsätter ekonomisk tillväxt. Utan ett tillväxt på minst 2 % per år ställs
ATP-systemet inför stora problem. När ekonomin krymper eller stagnerar
skärps kampen om de tillgängliga resurserna. Erfarenheterna visar att de
starkare grupperna på arbetsmarknaden då vinner på de lägre avlönades
bekostnad. Utrymmet för insatser för särskilt utsatta grupper blir i
praktiken mindre.

Regeringens politik för produktion och företagande skapar nya jobb.
Det är en av de viktigaste förutsättningarna för en framgångsrik
fördelningspolitik. Det största hotet mot en rättvis fördelning är hög och
långvarig arbetslöshet. De arbetslösa drabbas av inkomstbortfall,
kompetensförluster och ökade hälsoproblem. Arbetslösheten drabbar ofta
grupper som redan i dag har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden:
ungdomar, kvinnor, handikappade, invandrare och personer med kort
utbildning.

Erfarenheterna från de senaste decennierna visar att en hög inflation Prop. 1991/92:100
tillsammans med illa fungerande skatte- och transfereringssystem skapar Bil- 1
ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor. Inflationen och brister i det
gamla skattesystemet innebar en stor förmögenhetsomfördelning. Brister
inom de sociala transfereringarna bidrog till en utslagning av människor
från arbetsmarknaden. Kraftigt ökade utgifter för transfereringar
minskade resurserna för utbildning, vård och infrastruktur.

En uthållig och kraftfull politik mot inflationen är därför avgörande för
en rättvis fördelningspolitik. Lika viktigt är att de sociala transfereringar-
na ändras så att de motverkar utslagning och stimulerar till arbete och
sparande.

Omläggningen av politiken och besparingarna inom de offentliga
utgifterna är utformade så att uppoffringarna skall bäras gemensamt av
de som har fasta jobb och är friska. En högre självrisk i arbetslöshetsför-
säkringen bärs av de som har arbete, inte av de arbetslösa. I förhållande
till konsekvenserna av en fortsatt höjd arbetslöshet och sämre ekonomisk
tillväxt, är följderna av de gemensamma uppoffringarna både små och
mera rättvist fördelade. Även i svåra tider måste utsatta och glömda
grupper värnas. Det ställer stora krav på förmågan att prioritera. Ett
viktigt inslag i regeringens politik är att ge förtur åt riktade insatser för
grupper som har särskilda behov.

Trots den mycket strama utgiftspolitiken sker omedelbara förbättringar
för särskilt utsatta hushåll, främst femiljer med handikappade barn och
ensamstående föräldrar med barn.

7 Den ekonomiska utvecklingen 1991-1993

Behovet av att förnya och modernisera Sverige är absolut. Att lyckas
med detta är nödvändigt för att lägga grunden för en varaktigt hög
tillväxt.

Den svenska ekonomin är starkt beroende av utvecklingen i omvärlden.
En snabb återhämtning i de för Sverige viktiga exportländerna påskyndar
förbättringen i den svenska ekonomin. Det räcker emellertid inte enbart
med att konjunkturen utomlands förbättras. I frånvaro av andra åtgärder
skulle en internationell uppgång snabbt leda fram till en ny period av
alltför stora pris- och lönestegringar utan att tillväxten nådde nivåerna i
omvärlden. Sverige skulle fortsätta att halka efter.

Regeringens strategi syftar till att Sverige i samband med nästa
internationella uppsving skall kunna haka på uppgången samtidigt som en
varaktigt lägre pris- och lönestegring säkerställs och en högre tillväxttakt
uppnås.

7.1 Långsam internationell återhämtning

Tillväxten i världsekonomin avtog under 1990. Flera OECD-länder fick
t.o.m. vidkännas en negativ tillväxt under sista kvartalet 1990 och första
kvartalet 1991. I stora länder såsom Förenta staterna, Storbritannien och
Kanada, tycks dock konjunkturen ha nått botten under första kvartalet

1991. Uppgången i den amerikanska ekonomin har emellertid hittills varit Prop. 1991/92:100
betydligt svagare än väntat. Samtidigt har tillväxten avmattats i vissa Bil. 1
andra länder. Den ekonomiska tillväxten i OECD-ländema totalt sett
stannar därför 1991 på strax över 1 %.

Under 1992 väntas ändå återhämtningen i Förenta staterna komma
igång, främst till följd av de låga räntor som nu råder. Samtidigt dämpas
dock tillväxten i Tyskland och Japan. Sammantaget beräknas tillväxten
i OECD-området bli ca 2 !4 % medan den 1993 uppskattas bli ca 3 %.
Konjunkturuppgången är både försenad och försvagad jämfört med de
bedömningar som gjordes så sent som hösten 1991.

Trots återhämtningen bedöms den internationella inflationen 1992 bli
något lägre än 1991, drygt 3,5 %. Detta sammanhänger med att
produktionen växer långsammare än ekonomiernas tillväxtpotential. Med
en fortsatt återhållsam penning- och finanspolitik finns förutsättningar för
att inflationstakten skall kunna ligga kvar på samma nivå 1993.

Det finns flera faktorer som kan leda till en svagare internationell
utveckling under de närmaste åren. Uppgången i den amerikanska
ekonomin kan dröja ytterligare om t.ex. konsumenter och företag blir
mer pessimistiska och avvaktar med större inköp och investeringar. I
Tyskland råder osäkerhet om inflationen och lönebildningen och därmed
om räntenivån. Realräntan är redan hög i Tyskland — och övriga Europa
följer i stor utsträckning den tyska räntepolitiken — och en fortsatt hög
räntenivå kan fördröja återhämtningen. Problemen i den finansiella
sektorn i ett flertal länder kan också leda till stark återhållsamhet i
kreditgivningen. Även om riden för en "credit crunch" inte skall
överdrivas kan det inte uteslu is att oron på de finansiella marknaderna
bidrar till att fördröja återhämningen.

7.2 Den svenska ekonomin

Produktionen i den svenska ekonomin minskade under 1991 med mer än

1 %. Minskningen var särskilt stor inom ekonomins konkurrensutsatta
delar. Men nedgången var tydlig också inom t.ex. tjänsteproduktionen.
Till detta kommer att den offentliga sektorns tillväxt — till skillnad från
vad som varit fallet vid tidigare konjunkturnedgångar — har begränsats.

Trots avsaknad av tillväxt i ekonomin och vikande sysselsättning har
arbetslösheten ökat i begränsad utsträckning. Det sammanhänger med ett
lägre arbetskraftsutbud och betydande arbetsmarknadspolitiska insatser.
Under 1991 beräknas arbetslösheten i genomsnitt ha uppgått till 2,7 %.
I slutet av året låg den på drygt 3 %.

En effekt av stagnationen är att nedväxlingen av löne- och prissteg-
ringstakten gått snabbt. Inflationsförväntningarna hos hushåll och företag
avtar nu dramatiskt. Sverige är på väg ned mot och troligen under den
inflation som råder i våra konkurrentländer (diagram 2). En annan effekt
av den låga inhemska aktiviteten är att importen fallit. Därmed har
handelsbalansen förbättrats markant och underskottet i bytesbalansen
krympt.

Diagram 7.1 Konsumentpriser.

Årlig procentuell förändring

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Ekonomin kommer också under 1992 att utvecklas mycket svagt.
Kapacitetsutnyttjandet avtar ytterligare, vilket hämmar investeringarna
och minskar efterfrågan på arbetskraft. Ett nedgång i de samlade
investeringarna och särskilt i bostadsinvesteringama ter sig sannolik. En
motverkande faktor är emellertid de stora insatser som görs för att
förbättra och bygga ut infrastrukturen.

Tabell 7.1 Försörjningsbalans

	Miljarder kr. 1990	Procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1990	1990	1991	1992	1993
BNP	1 350,1	0,6	-1,3	-0,2	1,3
Import	403,3	1,2	-6,0	1,2	3,0
Tillgång	1 753,4	0,8	-2,6	0,2	1,7
Privat konsumtion	699,0	-0,2	0,3	0,5	0,7
Offentlig konsumtion	366,5	2,1	0,7	0,6	-0,1
Stat	104,9	3,4	-1,0	-1,2	-0,5
Kommuner	261,6	1,6	1,4	1,3	0,0
Bruttoinvesteringar	279,9	-0,9	-8,5	-7,5	-1,6
Lagerinvesteringar¹	-1,2	0,1	-1,2	0,6	0,7
Export	409,2	2,0	-2,3	2,0	4,5
Användning	1 753,4	0,8	-2,6	0,2	1,7

¹ Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Om den internationella konjunkturen förbättras bör exporten kunna öka
något nästa år. Draghjälpen utifrån verkar dock bli svagare än vad som
kunde förutses i höstas. En vändning i marknadsandelsutvecklingen är

emellertid att vänta. Förlusterna under de närmaste åren skulle sålunda Prop. 1991/92:100
kunna bli begränsade. Arbetskraftskostnaden per producerad enhet Bil. 1
sjunker 1992 och 1993 för första gången jämfört med konkurrentländer-
na, vilket förbättrar konkurrenskraften. Dessutom kan lagren väntas
minska i långsammare takt, vilket ger ett positivt bidrag till BNP.

Hushållens köpkraft fortsätter sannolikt att stiga markant. En mycket
osäker faktor är emellertid hushållens konsumtionsvilja. Den rådande
oron på finansmarknaden och osäkerheten om sysselsättningen kan
medföra att konsumtionen ökar mycket långsamt. Av detta följer att
hushållens sparande ökar. Sparkvoten beräknas öka till ca 4 %.

Tabell 7.2 Nyckeltal

	1990	1991	1992	1993
Inflation, KPI dec.-dec. (%)	10,7	8,5	2,4	3,5
Disponibel inkomst (%)	3,2	4,1	2,1	0,5
Sparkvot (nivå, %)	-1,1	2,6	4,2	4,0
Industriproduktion (%)	-2,0	-5,5	-0,5	3,0
Relativ enhetsarbetskostnad (%)	3,9	0,5	-1,9	-2,8
Arbetslöshet (nivå, %)	1,5	2,7	3,8	4,5
Handelsbalans (mdr. kr.)	14,8	31,3	37,8	49,3
Bytesbalans (mdr. kr.)	-35,1	-18,9	-17,5	-9,4
Bytesbalans (% av BNP)	-2,6	-1,3	-1,2	-0,6

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

Sammantaget väntas BNP fortsätta att fälla 1992. Osäkerheten är
emellertid betydande och risken stor att utvecklingen blir ännu sämre än
vad som nu kan anses vara det mest sannolika utfallet. Vid sidan av den
privata konsumtionen är investeringarna den mest svårbedömda kompo-
nenten. Likaså utgör utvecklingen på det finansiella området ett
orosmoment med fällande förmögenhetsvärden och omfättande kreditför-
luster i bankväsendet.

Arbetslösheten fortsätter att stiga. Betydande arbetsmarknadspolitiska
insatser väntas dock begränsa arbetslösheten till i genomsnitt drygt 4 %.
Konsumentpriserna beräknas stiga med endast 2 '6 % under loppet av
året och timlöneökningama stanna på en nivå under 5 %. Underskottet
i bytesbalansen krymper ytterligare.

För 1993 kan en viss tillväxt förväntas i den svenska ekonomin. En
gynnsammare internationell utveckling bör, tillsammans med ett
förmånligare kostnadsläge, ge bättre förutsättningar for företagsamheten
i Sverige och därmed främja exporten och näringslivets investeringar.
Även en viss konsumtionstillväxt ter sig sannolik mot bakgrund av att
hushållens ekonomiska ställning stärks genom den låga inflationstakten.
Dessutom har inköpen varit nedpressade under flera år, vilket troligen
har lett till uppdämda konsumtionsbehov. Däremot kommer bostadsinve-
steringama troligen att fortsätta falla även 1993.

BNP-tillväxten kan väntas bli 1 % eller något däröver 1993, vilket inte
är tillräckligt för att förhindra en ytterligare uppgång av arbetslösheten.
En rad fäktorer såsom marknadstillväxten, hushållens sparbeteende,
lageranpassningen och utvecklingen på finansmarknaden gör bedömning-
en av 1993 mycket osäker.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 7.3 Sparande

Procent av BNP i löpande priser

	1990	1991	1992	1993
Bruttosparande	18,0	16,6	15,4	15,7
Investeringar inkl, lager	20,6	17,9	16,6	16,3
Finansiellt sparande därav:	-2,6	-1,3	-1,2	-0,6
Offentlig sektor	3,8	-1,0	-1,2	-2,5
Hushåll	-0,8	1,5	3,1	2,9
Företag	-5,7	-1,7	-3,1	-1,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den svaga ekonomiska utvecklingen under 1991-1993 innebär,
tillsammans med den snabba nedväxlingen av löne- och prisstegringstak-
ten, att statens finansiella sparande gradvis försämras. Den ekonomiska
stagnationen leder till att skattebaserna urholkas medan utgiftstrycket,
bl.a. via kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken och automatiken i
transfereringssystemen, fortfarande är högt. När tillväxten etablerats på
en högre nivå kommer statens och den konsoliderade offentliga sektorns
finanser att förbättras.

8 Avslutning

Genom regeringens politik läggs grunden för en ny period av tillväxt,
företagande och utveckling. Regeringen avser att göra det lönsamt att
arbeta, spara och driva företag.

Regeringen kommer att aktivt arbeta för ett fortsatt integrationsarbete
med den Europeiska Gemenskapen och genomföra de förändringar som
underlättar ett fullt svenskt medlemskap i EG fr.o.m. 1995. En valfri-
hetsrevolution skall genomföras inom välfärdspolitiken, en långsiktig
utveckling för bättre miljö skall påböijas.

Detta kräver en stabil ekonomisk tillväxt. Huvudmålet för regeringens
ekonomiska politik är att bryta den ekonomiska stagnationen, pressa ner
arbetslösheten och återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagar-
nation med en stark och växande ekonomi. Inflationen skall bekämpas,
medborgarnas frihet och välfärd öka. Varaktigt låg inflation är avgörande
för att åstadkomma en ökning av levnadsstandarden och en rättvis
fördelningspolitik.

För att kampen mot inflationen skall vara framgångsrik måste
utgiftspolitiken vara stram.

De åtgärder som föreslås i denna budget är, tillsammans med den
under hösten 1991 förda politiken, nödvändiga steg för att säkra och
utveckla välfärden under resten av 1990-talet och in på nästa sekel.

Regeringens politik är en samlad och konsekvent strategi för en ny Prop. 1991/92:100
utveckling. Sammantaget lägger åtgärderna en grund för en återhämtning Bil. 1
i ekonomin och en framtida stabil tillväxt. Det kommer att ta tid innan
effekterna blir tydliga. Det finns ingen snabb väg — men heller ingen
annan väg till framgång.

Regeringens politik är den enda vägen.

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1991/92 och 1992/93

1.1 Beräkningsförutsättningar

Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1991 redovisat en
beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som görs om den
ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa
beräkningar. En sammanfattning av beräkningen bör bifogas protokollet
i detta ärende som bilaga 1.2. De antaganden som RRV grundat sina
beräkningar på framgår av tabell 1.

Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har
bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag
nu räknar med något förändrade antaganden till grund för inkomst-
bedömningen. Dessa återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning
att avvika från RRV:s beräkningsförutsättningar.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen
Procentuell förändring

	1991 RRV	Föredra- ganden	1992 RRV	Föredra- ganden	1993 RRV	Föredra- ganden
Lönesumma	3,8	3,8	5,0	4,9	3,8	2,6
Konsumentpriser,
årsgenomsnitt¹	9,4	9,5	3,0	3,2	3,4	3,5
Privat konsumtion,
löpande priser	10,4	10,6	4,1	4,3	4,4	4,4

innefattar effekt av skattereformen 1991, vilken höjer KPI med 3,7 procentenheter.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1991/92

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1991/92 utgörs
av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 17 december 1991. Beräkning-
arna av inkomsterna för budgetåret 1991/92 redovisas också i verkets
inkomstberäkning.

Inkomster

I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1991/92 beräknat
inkomsterna till 432 099 milj.kr.

Med anledning av ny information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska
personers inkomstskatt med 963 milj.kr. Av samma skäl räknar jag ner
inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 85 milj.kr.

Till följd av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling räknar
jag ner inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 18 milj.kr. Jag räknar
vidare ner inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 706 milj.kr. till
följd av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling samt ny
information.

Med anledning av ny information räknar jag upp inkomsttiteln
Fastighetsskatt med 223 milj.kr. Jag gör en delvis annan bedömning
angående utecklingen av inkomsterna av arvsskatt och räknar därför upp
inkomsttiteln Arvsskatt med 305 milj.kr. Till följd av de förslag som
presenterats i proposition 1991/92:49 om vissa frågor vid överföringen
av verksamheten vid statens vattenfällsverk till aktiebolagsform räknar
jag upp inkomsttiteln Stämpelskatt med 1 000 milj.kr.

I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveck-
ling i löpande priser räknar jag upp inkomsterna på inkomsttiteln
Mervärdeskatt med 500 milj.kr. Jag räknar ner inkomsttiteln Energiskatt
med 100 milj.kr. med anledning av regeringens beslut 1991-12-05 om
nedsättning av allmän eneigiskatt och koldioxidskatt. Slutligen räknar jag
ner inkomsttiteln Televerkets inlevererade överskott med 680 milj.kr. med
anledning av regeringsbeslut 1991-12-19.

Sammantaget medför mina justeringar en beräknad ökning av inkom-
sterna med 1 402 milj.kr. jämfört med RRV:s beräkning. Ändringarna
framgår av tabell 2.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1991/92

Tusental kronor

		RRVs beräkning	Förändring enligt före- draganden
1111	Fysiska personers inkomstskatt	17 000	+	963
1121	Juridiska personers inkomstskatt	27 390	-	85
1211	Folkpensionsavgift	49 331	-	18
1221	Sjukförsäkringsavgift, netto	10 570	-	706
1312	Fastighetsskatt	8 300	+	223
1331	Arvsskatt	1 125	+	305
1341	Stämpelskatt	6 800	+	1 000
1411	Mervärdeskatt	135 700	+	500
1428	Energiskatt	16 750	-	100
2112	Televerkets inlevererade överskott	8 093	-	680
Summa inkomster		432 099
Summa förändringar enligt föredraganden			+	1 402

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min
sida.

Sammantaget medför justeringarna av RRV:s beräkningar att jag
beräknar inkomsterna för budgetåret 1991/92 till 433 501 milj.kr.

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 470 108 milj.kr.
RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 482 739 milj.kr.
Verket har beaktat förslagen till tilläggsbudget I, där utgifterna uppgick
till 8 197 milj.kr.

RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden
m.m. till 63,4 miljarder kronor. Denna beräkning har utgått från den
räntenivå som observerades den 15 november 1991. I enlighet med
tidigare år har en ny beräkning gjorts den 19 december 1991. Denna
beräkning skulle emellertid bli missvisande for statsskuldväxlar eftersom
räntenivån i december var beroende av speciella internationella omstän-
digheter. Beräkningen av ränteutgifter för statsobligationer baseras på
sedvanligt sätt på gällande räntenivå. Detta beräkningsförferande har
tillämpas for såväl innevarande budgetår som budgetåret 1992/93. Jag
beräknar ränteutgifterna för budgetåret 1991/92 till 61,9 miljarder kr.

När det gäller den beräknade belastningen under övriga anslag räknar
jag ned anslagen Reglering av prisstegringar under försvarsdepartementet
med 475 milj.kr., Ålderspensionen med 158 milj.kr. och Studiemedel
m.m. med 290 milj.kr med anledning av ny information. Med anledning
av prop. 1991/92:81 Om kompensation till ensamföräldrar med anledning
av slopad skattereduktion räknar jag upp anslaget Bidragsförskott med
410 milj.kr. Vidare räknar jag upp anslagen Bidrag till sj utförs äkringen
med 123 milj.kr. och Förtidspensioner med 50 milj.kr. med hänsyn tagen
till ny information.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1991/92

Miljarder kronor

	Beräkning till grund för stats- budgeten	Nuvarande beräkning
Räntor på inhemska lån m.m.	55,5	55,5
Räntor på utländska lån	4,5	5,8
Valutaförluster, netto	0,0	0,6
Summa	60,0	61,9

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reserva-
tionsanslag under innevarande budgetår att öka med 5 168 milj.kr. och
uppgå till 35 889 milj.kr. Med anledning av beslut om indragning av
reservationsmedel, som följd av nettobudgetering av moms, beräknar jag
anslagsbehållningarna till 30,1 miljarder kr. vid utgången av budgetåret
1990/91 och till 35,3 miljarder kr. vid utgången av budgetåret 1991/92.
I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan
budgetåren 1990/91 och 1991/92.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1990/91 och
1991/92

Miljarder kronor

Huvudtitel	1990/91	1991/92
Utrikesdepartementet	8,0	7,7
Kommunikationsdepartementet	10,8	15,5
Arbetsmarknadsdepartementet Näringsdepartementet¹	1,8	2,0
Arbetsmarknadsdepartementet Näringsdepartementet¹	5,6	5,0
Övriga huvudtitlar	3,9	5,1
Summa	30,1	35,3

¹ Tidigare industridepartementet

Regeringen har genom utnyttjande av finansfullmakt den 19 december
1991 beslutat om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med anledning av
detta beslut räknar jag upp anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
med 1 300 milj.kr.

Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar
upp 4 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 3 miljarder kr.

Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1991/92
till 481 199 milj. kr.

Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1991/92
Milj.kr.

	Statsbudget	RRV	Föredraganden
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor	402 608	420 507	421 467
Statsskuldräntor	60 000	63 400	61 900
Förändring i anslagsbehållningar	- 3 500	- 5 168	- 5 168
Beräknat tillkommande utgiftsbehov,	netto 11 000	4 000	3 000
Summa	470 108	482 739	481 199
Finansfullmaktsutnyttjande	-	-	1 300

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1992/93

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 403 353 milj.kr. för
budgetåret 1992/93. De skillnader i antaganden om pris- och löne-
utveckling som jag tidigare redovisat samt vissa förändringar som förs
fram i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens
inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRVs beräkningar
som jag därmed funnit nödvändiga.

I enlighet med vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen och ny
information samt en delvis annan bedömning om utvecklingen av beskat-
tningsbara realisationsvinster räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska
personers inkomstskatt med 130 milj.kr. och upp inkomstttiteln Juridiska

personers inkomstskatt med 293 milj.kr. Vidare räknar jag upp inkomst-
titeln Folkpensionsavgift med 2 033 milj.kr. med anledning av vad jag
anfört om lönesummans utveckling samt förslag om delpensionsfonden
som statsrådet Könberg senare idag kommer att framföra. Jag räknar ner
inkomsttiteln Barnomsorgsavgift med 24 milj.kr. med anledning av vad
jag anfört om lönesummans utveckling. Jag räknar upp inkomsttiteln
Sjukförsäkringsavgift, netto med 1 071 milj.kr. med anledning av förslag
om besparingar inom läkemedels- och tandvårdssubventionema som
statsrådet Könbeig senare i dag kommer att framföra. Jag räknar dock
ner samma inkomsttitel med 991 milj.kr. till följd av vad jag tidigare
framfört om lönesummans utveckling samt ny information.

Med anledning av förslag som chefen för socialdepartementet senare
idag kommer att framföra och vad jag ovan anfört om lönesummans
utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med
8 376 milj.kr. Till följd av vad jag anfört om lönesummans utveckling
samt förslag som chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare idag
kommer att framföra räknar jag upp inkomsttiteln Inkomster av arbets-
givaravgifter till arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutets verksamhet
med 320 milj.kr.

Till följd av en delvis annan bedömning angående utvecklingen av
inkomsterna av arvsskatt räknar jag upp inkomsttiteln Arvsskatt med 380
milj.kr. Med anledning av de förslag som presenterats i proposition
1991/92:49 om vissa frågor vid överföringen av verksamheten vid statens
vattenfall sverk till aktiebolagsform räknar jag upp inkomsttiteln Stämpel-
skatt med 1 000 milj.kr. Med anledning av vad jag anfört beträffande den
privata konsumtionens utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Mervärde-
skatt med 800 milj.kr. I enlighet med regeringens beslut 1991-12-05 om
nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt räknar jag ner
inkomsttiteln Energiskatt med 300 milj.kr.

Jag räknar vidare upp inkomsttiteln Avgifter för finansinspektionens
verksamhet med 107 milj.kr. till följd av förslag som statsrådet Lundgren
kommer att framföra senare idag och inkomsttiteln Avgifter för provning
vid riksprovplats med 9 milj.kr. med anledning av vad chefen för
näringsdepartementet kommer att framföra senare idag. Jag räknar även
upp inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet med 1 005
milj.kr. till följd av förslag som statsrådet Lundgren samt cheferna för
jordbruksdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet kommer att
framföra senare idag. Jag räknar upp inkomsttiteln Avskrivningar pä
ADB-utrustning med 300 milj.kr. i enlighet med förslag som jag senare
idag kommer att framföra. Jag räknar upp inkomsttiteln Statliga
pensionsavgifter, netto med 1 123 milj.kr. med anledning av förslag som
jag avser att framföra senare idag och slutligen räknar jag ner inkomst-
titeln Avgifter för företagshälsovård med 51 milj.kr. med anledning av
förslag som jag kommer att framföra senare idag.

Sammanlagt innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en upp-
skrivning av inkomsterna för budgetåret 1992/93 med 15 321 milj.kr. Jag
beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1992/93 till
418 674 milj.kr. Förändringarna i förhållande till RRV:s beräkningar
framgår av tabell 6.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

Tabell 6. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1992/93

Tusental kronor

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

		RRVs beräkning	Förändring enligt före- draganden
Inkomsttitel
1111	Fysiska personers inkomstskatt	- 4 585	-	130
1121	Juridiska personers skatt	24 883	+	293
1211	Folkpensionsavgift	51 246	+	2 033
1221	Sjukförsäkringsavgift, netto	3 203	+	80
1231	Barnomsorgsavgift	15 132	-	24
1251	Övriga socialavgifter, netto	- 4 541	+	8 376
1271	Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverket och arbetsmiljö- institutets verksamhet	230	+	320
1331	Arvsskatt	800	+	380
1341	Stämpelskatt	8 100	+	1 000
1411	Mervärdeskatt	130 400	+	800
1428	Energiskatt	16 800	-	300
2548	Avgifter för finansinspektionens verksamhet		+	107
2549	Avgifter för provning vid riksprovplats	-	+	9
2811	Övriga inkomster av statens verksamhet	430	+	1 005
5143	Avskrivningar på ADB-utrustning	475	+	300
5211	Statliga pensionsavgifter, netto	821	+	1 123
5311	Avgifter för företagshälsovård	103	-	51
Summa inkomster		403 353
Summa förändringar enligt föredraganden			+15 321

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av
statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budget-
året 1992/93 (tabell 7).

Prop. 1991/92:100

Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster _{n )} .

för budgetåret 1992/93 *

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp

Förslag

1144

1241

1342

1453
2116
2117
2119

2121

2313

2323

2327

2381

2384

2523

2544

2548

2549

3122

3125

4122

4137

4511

4513

5116

5121

5141

Lotteriskatt
Utbildningsavgift
Skatt pä värdepapper
Total isatorskatt

Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning
Domänverkets inlevererade överskott

Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av
motsvarigheten till statlig skatt
Vägverkets inlevererade överskott
Ränteinkomster på statens avdikningslån
Räntor på övriga näringslån, Statens
jordbruksverk
Räntor på statens vattenfallsverks statslån
Ränteinkomster på lån till personal inom
utrikesförvaltningen
Ränteinkomster på lån för kommunala markförvärv
Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning
inom skolväsendet
Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar
Avgifter för finansinspektionens verksamhet
Avgifter för provning vid riksprovplats
Vägverkets inkomster av försålda byggnader
och maskiner
Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader
Återbetalning av statens avdikningslån
Återbetalning av övriga näringslån,
Statens Jordbruksverk _________

Återbetalning av lån till personal inom utrikesförvaltningen Upphör
Återbetalning av lån för kommunala markförvärv Upphör

Statens vattenfallsverks amorteringar Upphör

Avskrivningar på fastigheter Upphör

Vägverkets avskrivningar Upphör

Namnändring
Namnändring
Upphör
Upphör

Namnändring
Upphör

Namnändring

Upphör

Namnändring

Upphör

Ny inkomsttitel

Upphör

Namnändring

Utgifter

I mitt förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93 uppgår utgifterna
sammanlagt till 489 457 milj.kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor
svarar då för 421 957 milj.kr.

Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med
4 500 milj.kr. under budgetåret 1992/93.

I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelast-
ning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto. Denna beräknas bli negativ och uppgå till - 7
miljarder kr. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts
av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte redovisats på något
annat ställe i budgeten.

Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1992/93
Milj.kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Förslag till statsbudget
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor	421 957
Statsskuldräntor	70 000
Förändring av anslagsbehållningar	4 500
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto	- 7 000
Summa	489 457

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1991/92 och
1992/93

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av
statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och
förslaget till statsbudget för budgetåret 1992/93 såsom framgår av
tabell 9 och tabell 10.

Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till - 47,7 miljarder
kronor för 1991/92 och till 70,8 miljarder kronor för 1992/93.

Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1990/91-1992/93

Miljarder kronor

	1990/91	1991/92			1992/93
	Utfall	Stats- budget	Beräknat utfall		Förslag till statsbudget
	Utfall	Stats- budget	enligt RRV	enligt föredra- ganden	Förslag till statsbudget
Inkomster	403,5	464,6	432,1	433,5	418,7
Utgifter exkl. statsskuldräntor	377,0	410,1	419,3	419,3	419,5
Statsskuldräntor	61,0	60,0	63,4	61,9	70,0
Saldo	-34,5	- 5,5	- 50,6	- 47,7	- 70,8

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

'Or^Q^O
tt oon o
—-1"- oo cn —-

o (N (N oo
-”O

cn cn r- on oo —«
O tT

2 Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det
redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller
hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Som bas
används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1992/93. Detta
innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte
kan jämföras med den i ett tidigare.

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post
skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär
effekt. Trots att avgränsningama i det enskilda fallet inte är helt
självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de
extraordinära effekterna uteslutits, så att statsbudgetens underliggande
utveckling klargörs.

På inkomstsidan har bl.a. följande effekter betraktats som extra-
ordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

— vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter

— tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

— inkomster från sjukförsäkringsfonden och delpensionsfonden

På utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära
vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

— valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens
utlandslån

— kapitaltillskott till Nordbanken

— engångsvisa besparingar

Tabell 11 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden
1990/91-1992/93.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 11. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1990/914992/93

Miljarder kronor

	1990/91	1991/92	1992/93
Underliggande budgetsaldo	- 33,2	- 65,2	- 93,6
Som andel av BNP	- 2,4%	- 4,5%	- 6,2%

3 Budgetunderskott och statsskuld

Statens budgetsaldo utgör den viktigaste förklaringen till statsskuldens
förändring och storlek. Förhållandet är emellertid inte så enkelt som att
statsskulden enbart är lika med de ackumulerade budgetunderskotten och
att statsskuldförändringen under en tidsperiod är lika med budgetunder-
skottet under samma tidsperiod.

Statsskuldförändringen under en given tidsperiod är i stället lika med
det totala, utifrån kommande lånebehov som staten har att finansiera samt

effekterna av de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär
som riksgäldskontoret vidtar och som påverkar statsskuldens storlek.

Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter som
beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster. Budgetunder-
skottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 12).
Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet baserat på inkomst/ut-
giftsmässiga principer som är relevant i det här sammanhanget, utan i
stället dess kassamässiga motsvarighet som är utfallet på statsverkets
checkräkning i riksbanken. I tabellen är skillnaden mellan redovisat
budgetutfall och rörelserna på statsverkets checkräkning angivet som
kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast
göras i efterhand när utfallen är kända. I prognosperspektivet antas att de
kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot.

Avskattningen av företagens reserver i samband med att det nya
skattesystemet trädde i kraft år 1991 skedde inledningsvis på ett sådant
sätt att de inbetalade medlen inte påverkade budgetsaldot utan enbart
lånebehovet. Från och med budgetåret 1991/92 sker dock inbetalningen
till budgeten.

I och med att Vattenfall ombildas till ett aktiebolag omvandlas verkets
statslån till ett lån i riksgäldskontoret. Detta sker genom att riksgälds-
kontoret övertar Vattenfalls statslån på 15.5 miljarder kronor och
avskriver detta lån. Riksgäldskontoret lämnar samtidigt ett lån på samma
belopp till Vattenfall. Transaktionerna netto påverkar varken budgetutfall
eller lånebehov.

Riksgäldkontoret har, förutom denna speciella långivning till Vattenfall,
en omfattande utlåning till affärsverk och myndigheter, bl.a. till CSN för
studielån. Riksgäldskontorets utlåning påverkar inte budgeten men väl
lånebehovet.

Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner av
dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör. Dessa transaktioner, eller
skulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan de
kassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningen
av dessa. Som exempel kan nämnas utbetalningar och regleringar av
förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster.
Valutaomvärderingar utgör en annan betydelsefull del av skulddisposi-
tionerna. Valutaskulden värderas löpande till aktuella valutakurser
samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade
valutadifferensema. Redovisningen av uppköpta obligationer sker däremot
numera på ett sätt som inte påverkar statsskuldens förändring. Prognosen
för skulddispositionerna innehåller enbart beräknade realiseringar av
valutadifferenser. Dessa utgör en del av förändringarna på valutaomvär-
deringskontot. De övriga skulddispositionerna kan inte prognostiseras.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 12. Lånebehov och statsskuld
Miljarder kronor

	1990/91	1991/92	1992/93
Budgetunderskott	34,5	47,7	70,8
Kassamässiga korrigeringar	-0,1	-
Avskattning av företagens reserver	-1,0
Avskrivning av vattenfalls statslån		-15,5
Utlåning	10,5	30,0	8,0
Lånebehov	43,9	62,2	78,8
Skulddispositioner	0,3	-5,0	-0,4
Statsskuldförändring	44,2	57,2	78,4
Statsskuld vid utgången av resp, budgetår	626,7	683,9	762,3

Anm: Inbetalning markeras med minustecken.

4 Styrning av statsförvaltningen och de finansiella
förutsättningarna för myndigheterna

En samlad och långsiktig strategi krävs för att få till stånd en begräns-
ning av de offentliga utgifterna. Den långsiktiga utgiftsstrategi för den
offentliga sektorn som regeringen föreslog i höstens budgetproposition
och som riksdagen godkänt (prop. 1991/92:38 FiUlO, rskr. 108) skapar
nya förutsättningar för det fortsatta arbetet.

Det arbete som jag kommer att presentera syftar till att lägga fest en
strategi för regeringens styrning av de verksamheter som skall fortsätta
att bedrivas under ett statligt huvudmannaskap. En renodling skall ske av
de verksamhetsformer i vilka statlig verksamhet bör bedrivas. Arbetet
med att delegera ansvar och befogenheter till myndigheterna skall
fortsätta. Regeringen skall styra verksamheterna genom att sätta upp mål
för verksamheterna, ställa tydliga krav på resultat samt analysera och
utvärdera de uppnådda resultaten. Delegering av ansvar kräver ett tydligt
regelverk som anger myndigheternas handlingsutrymme. Förutsättningar
skall skapas för myndigheterna att fetta rationella beslut. En sådan
styrning ställer stora krav på myndigheternas redovisning och förutsätter
en effektiv revision. Vidare måste myndighetsledningarnas och styrelser-
nas ansvar tydliggöras.

4.1 Verksamhetsformer i staten

En fråga som alltid skall prövas innan styrningen av en verksamhet läggs
fest är om verksamheten är en statlig angelägenhet.

För statlig verksamhet bör myndighetsformen tillämpas oavsett om
verksamheten genomförs av myndigheten själv eller på entreprenad.
Enligt min mening uppnås stor handlingsfrihet för myndigheterna inom

ramen för myndighetsformen genom den delegering av finansiellt ansvar Prop. 1991/92:100
och den förändrade styrning som är under införande. Myndighetsformen Bil. 1
bör tillämpas enligt väl definierade kriterier utifrån verksamhetens behov
av styrning och finansieringsformer. Jag kommer senare i dag att
redogöra för arbetet med att sätta upp ett generellt regelverk för
avgiftsfinansierad verksamhet i staten. Vad gäller konkurrensutsatt
verksamhet uttalade den tidigare regeringen (prop. 1990/91:100, bil.l.)
att sådan ej bör bedrivas i myndighetsform utan att i dessa fall bör
bolagsformen övervägas. I samband med sådana överväganden bör alltid
prövas om verksamheten bör bedrivas i statlig regi. Vidare framhölls att
det i normalfallet inte är lämpligt med bolag under myndigheter.
Riksrevisionsverket (RRV) fick i april 1991 ett uppdrag att utreda
konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna. Vidare
uttalades i nämnda proposition en mycket restriktiv syn på statlig
verksamhet i stiftelseform.

Jag delar den grundsyn som tidigare presenterats. Jag vill dock gå
längre i arbetet med att klarlägga vilken verksamhet som staten bör
bedriva. Med anledning av den syn på konkurrensutsatt verksamhet som
regeringen redogjort för i prop. 1991/92:38 om inriktningen av den
ekonomiska politiken, kommer regeringen att överväga att ge riksrevi-
sionsverket tilläggsdirektiv. Konkurrensutsatt verksamhet bör, om inte
särskilda skäl talar för detta, ej bedrivas i myndighetsform och i
normalfallet ej av staten. Om riksrevisionsverkets utredning visar att kon-
kurrensutsatt verksamhet bedrivs hos myndigheterna bör regeringen
återkomma i nästa års budgetproposition med förslag till den fortsatta
hanteringen av dessa verksamheter.

Vid ombildning av statliga affärsverk och myndigheter till statligt ägda
aktiebolag är det angeläget att staten behåller den kompetens och den
kunskap om dessa verksamheter som byggts upp inom RRV. Detta avser
såväl redovisningsrevision som förvaltningsrevision. I dessa fall bör detta
ske genom att ägaren staten i bolagsordningen föreskriver att RRV utses
till revisor eller har rätt att utse revisor i bolagen. Även då staten
medverkar vid stiftelsebildningar bör RRV utses som statens revisor.

I budgetförordningen anges vilket underlag myndigheterna skall lämna
till regeringen inför budgetprövningen. I enlighet med den syn jag
redovisat på verksamhetsformer i statsförvaltningen bör i normalfallet
stiftelser eller andra juridiska personer, såsom partssammansatta oigan
och internationella oiganisationer, inte omfattas av budgetförordningen.

4.2 Mål- och resultatstyrning

4.2.1 Den myndighetsinriktade mål- och resultatstyrningen

Erfarenheterna från budgetcykel 1 och budgetcykel 2

I 1991 års budgetproposition anmälde dåvarande chefen för civildeparte-
mentet sina erfarenheter av den fördjupade prövningen av myndigheterna
i budgetcykel 1. Av de myndigheter som var föremål för fördjupad
prövning fick endast omkring hälften av myndigheterna ett s.k. tre-

årsbeslut. Anledningen var att statsmakterna av andra skäl hade fattat
beslut om översyn eller var i färd med att verkställa ett sådant beslut.
Föredraganden pekade också på att många myndigheter haft svårigheter
att redovisa verksamhetens resultat. Erfarenheterna visade att myndig-
heternas redovisning samt det redovisningstekniska stödet borde
vidareutvecklas och att arbetet med att finna relevanta resultatmått inom
vissa områden var mer tidskrävande än förutsett.

I budgetarbetet hösten 1991 har ca 40 myndigheter i budgetcykel 2
genomgått fördjupad prövning. I likhet med förra året kommer rege-
ringen för nära hälften av myndigheterna att lägga förslag om verk-
samhetens inriktning för en tre-års period. I likhet med förra året är den
främsta anledningen till att regeringen ej fattar ett tre-års beslut att
utredningar och särskilda översyner pågår. Även i övrigt är erfarenhe-
terna likartade dem som anmäldes i föregående års budgetproposition.

Av de bedömningar jag kunnat göra så är en generell iakttagelse - med
ett par undantag - att de fördjupade anslagsframställningarna i budget-
cykel 2 inte håller en högre kvalitet än den nivå som präglade budget-
cykel 1. Det saknas framförallt ett samband mellan analysen av de
resultat som uppnåtts och de argument för nya resurser som myndighe-
terna fört fram. Därmed har syftet med resultatstyrningen inte uppnåtts.

I rapporter från både statskontoret och RRV förmedlas erfarenheter
från arbetet med den nya budgetprocessen. Slutsatserna handlar dels om
regeringskansliets sätt att göra beställningar mot myndigheterna och de
direktiv och anvisningar som regeringen gett, dels om myndigheternas
sätt att uppfatta dessa styrsignaler och de analyser som myndigheterna
förmedlat till regeringen. Bl.a. har följande iakttagelser gjorts.

— Signalerna från regeringen har varit otydliga vad gäller den nya
budgetprocessen.

— Beställningarna i de myndighetsspecifika direktiven från regeringen
är många gånger otydligt uttryckta och för omfattande för att
möjliggöra för myndigheterna att leva upp till ställda krav.

— Det är svårt att få fram resultatmått och analyser av resultatet från
myndigheterna.

— Styrsignalerna från regeringen vad gäller resultatmål och resultatkrav
har inte blivit klart uttryckta i regleringsbreven.

Rapporterna visar också att regeringskansliets roll och ansvar i förhål-
lande till myndigheterna måste komma till uttryck på ett tydligare sätt.

De iakttagelser som gjorts överensstämmer med min uppfattning att en
rad åtgärder måste vidtas så att målsättningarna för den nya budgetpro-
cessen skall kunna fullföljas. I vissa hänseenden handlar det om insatser
som enbart berör regeringskansliet. Jag skall i det följande närmare
utveckla min syn på det fortsatta utvecklingsarbetet vad gäller resultat-
styrning.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Inriktning av det fortsatta arbetet Prop. 1991/92:100

. Bil. 1

Jag anser det viktigt att markera att resultatstyrningen är stommen i
budgetprocessen. Men perspektivet på resultatstyrningen måste vidgas.
Enligt min uppfattning bör en ökad tonvikt läggas på sektorsövergripande
analyser och utvärdering. Regeringen har ett ansvar för att sådana
analyser fortlöpande kommer till stånd. På en sådan grund bör sedan den
myndighetsorienterade resultatstyrningen vila.

Resultatstyrningen måste fungera i hela styrkedjan; från regeringens
sätt att formulera mål för förvaltningen till styrningen inom den enskilda
myndigheten med uppsatta resultatkrav för de egna arbetsenheterna.
Arbetet har hittills varit försiktigt och pragmatiskt. Det finns nu, enligt
min mening, anledning att sätta målen för arbetet högre och att skärpa
de metodologiska kraven i resultatstyrningen.

Det finns efter denna inledande period en rad positiva inslag i det
pågående reformarbetet med den statliga budgetprocessen. Myndigheterna
ser fördelar i den långsiktighet och de möjligheter till framförhållning
som ett treårsperspektiv ger. Myndigheterna ser det också som en fördel
att få tillfälle att visa att verksamheten ger resultat och är nyttig för
samhället.

Hittillsvarande erfarenheter visar att det finns såväl brister som
svårigheter i sätten att formulera resultatmål och resultatmått.

Ökad metodologisk kompetens måste således utvecklas både i
regeringskansliet och i myndigheterna. För regeringskansliets del handlar
det om att utveckla mer sektorövergripande analysmetoder. Myndighe-
terna bör för sitt vidkommande utveckla verksamhetsanpassade resultat-
mått, utveckla sin resultatanalys och resultatredovisning samt stärka sin
ekonomiadministrativa kompetens.

Inriktningen har hittills varit alltför starkt fokuserad på treårs-indel-
ningen. På sikt bör cykelindelningen göras mer flexibel. Det är de
verksamhetsmässiga förutsättningarna som bör vara avgörande för den
planeringsperiod som myndigheterna skall verka inom. Dock kan ett
treårsperspektiv för de flesta verksamheter vara en lämplig avstämnings-
period. Detta behöver inte knytas till en fäst administrativ indelning i
budgetår. Vad som skall avgöra om och när ett dokument skall skrivas,
dess innehåll och omfång bör uteslutande vara verksamhetsmässiga
överväganden. De styr- och återrapporteringsdokument som har införts
i budgetprocessen bör behållas.

Tyngdpunkten i regeringens prövning av verksamheterna bör vara
bedömning av årsredovisning och löpande redovisning samt myndighetens
resultatanalys. Jag anser vidare att samtliga revisionsberättelser skall
överlämnas till regeringen för ställningstagande i samband med budget-
beredningen. Särskilda utredningsrapporter, rapporter från förvaltningsre-
visioner, översyner m.m. skall komplettera regeringens beslutsunderlag.

Jag vill också i detta sammanhang avisera att en översyn av budget-
förordningen bör göras och att RRV bör få ett uppdrag att successivt
revidera de vägledningar som styrt inriktningen av den treåriga budget-
processen. På sikt bör en ökad harmonisering uppnås mellan myndigheter

inom försvarsdepartementets verksamhetsområden och övrig statsförvalt-
ning. Vid en översyn av budgetförordningen bör därför möjligheten till
en samlad budgetförordning prövas.

Regeringskansliet bör utveckla sin beställarkompetens i syfte att erhålla
metoder för sektorsinriktad utvärdering och för ytterligare utveckling av
metodiken i resultatstyrningen. På motsvarande sätt bör myndigheterna
utveckla sig egen metodologiska kompetens.

4.2.2 Budgetberedning med ramteknik

I regeringens proposition (1991/92:38, FiU 10, rskr. 108) redogjorde jag
för behovet av en långsiktig utgiftsstrategi. En sådan strategi syftar till
att åstadkomma en systematisk och långsiktig plan för de offentliga
utgifternas storlek samt användningsområden. Regeringens ambition är
att minska de offentliga utgifterna som andel av BNP för att kunna sänka
skattetrycket. Ett viktigt ställningstagande i denna långsiktiga strategi är
att fastställa det totala utgiftsutrymmet och fördela detta över tiden samt
att fördela utgiftsutrymmet på olika samhällssektorer i enlighet med
regeringens politiska prioriteringar. Här inbegrips även utrymmet för
kommunernas verksamhet. För att klara detta åtagande krävs, enligt min
uppfattning, en förändrad budgetberedning i regeringskansliet.

Utgångspunkten är att skapa en besluts- och budgetprocess som är
ägnad att säkerställa att målen för budgetpolitiken och den långsiktiga
utgiftsstrategin uppnås. Budgetberedningen skall vara så uppbyggd att
överordnade politiska och ekonomiska mål över sektorsområden och
inom respektive sektorsområde får genomslag. Kort uttryckt handlar det
om att lyfta upp budgetprocessen till relevant nivå i regeringen och att
komma bort från marginalbudgetering.

Enligt min uppfattning är det viktigt att utveckla en budgetramsteknik
i beredningen vilken kan bidra till att skapa en effektivare och mer
kvalificerad budgetprocess. Ett viktigt inslag i en sådan budgetprocess är
— mot bakgrund av vad jag tidigare anfört — analyser av frågor av större
ekonomisk och principiell räckvidd. Inom regeringskansliet kan ett större
utrymme skapas för systematiska analyser av sådana större princiella
frågor genom förändringar i fördelningen av budgetansvar, införande av
budgetberedning på ramnivå och en ökad schablonisering av omräknings-
metoder. Sådana åtgärder ger ett klarare uttryck för respektive departe-
ments samlade ansvar, också det finansiella, för sina verksamheter.

Under innevarande budgetår pågår ett utvecklingsarbete med sikte på
att införa budgetramar som omfattar hela statsbudgetens utgiftssida fr.o.m
budgetåret 1993/94. En sådan övergång innebär att budgetarbetet i
regeringskansliet under kalenderåret 1992 kommer att genomgå en
väsentlig förändring.

4.2.3 Organisatoriska konsekvenser för regeringskansliet

Jag kan konstatera att de förändringar jag nu skisserat — en övergång till
mer systematiska budgetanalyser, en långsiktig utgiftstrategi och en
övergång till en budgetramteknik tillsammans med omvärldsförändringar

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

i övrigt — kommer att kräva en översyn av regeringskansliets organisa- Prop. 1991/92:100
tion, arbetsformer m.m.. Regeringen har för avsikt att ge uppdrag till en Bil. 1
särskild utredare att göra en sådan översyn.

4.2.4 Budgetpropositionsutredningen

En arbetgrupp bör tillsättas inom regeringskansliet för den fortsatta
beredningen av förslagen från den s.k. budgetpropositionsutredningen
(SOU 1990:83). Frågan om en tidmässig förskjutning av budgetperioden
kan inte lösas förrän regering och riksdag har tagit ställning till en
eventuell ändring av budgetåret till kalenderår. Denna fråga har väckts
i samband med arbetet med att förbereda ett svenskt EG-medlemskap.
Vissa delfrågor som utredningen har behandlat kommer jag dock att
beröra redan nu. Jag återkommer till dessa frågeställningar när jag skall
redogöra för en ny modell för lån till myndigheternas investeringar samt
för ett regelverk för avgiftsfinansierad verksamhet. Till de frågor som
behandlats av budgetpropositionsutredningen hör även chefens för
socialdepartementet anmälan senare denna dag av det pågående arbetet
med inriktning mot en bruttoredovisning av socialförsäkringens utgifter
och inkomster.

En interdepartemental arbetgrupp bör få i uppdrag att hålla samman
beredningen av utestående frågor så att regeringen kan återkomma till
riksdagen och ge en samlad redovisning av regeringens bedömning av
utredningen förslag.

4.3 En effektiv medelshantering

Jag kommer i det följande att presentera ett antal förändringar som
innebär att myndigheterna, inom ramen för de restriktioner som måste
gälla för staten som helhet, ges en betydande frihet att själva göra
avvägningar i finansiella frågor. Statsmaktsansvar och myndighetsansvar
skall åtskiljas. Utvecklingsarbetet inom detta område är inriktat på att
skapa så marknadslika och konkurrensneutrala förhållanden som möjligt
inom den statliga verksamheten. Statliga särlösningar som inte är
motiverade bör omprövas och så långt möjligt avvecklas. Förutsättningar
bör skapas för myndigheternas ledning att fatta rationella belut om hur
målen för verksamheten kan uppnås på mest effektivt sätt.

Det är vidare av stor vikt att få till stånd en tydligare redovisning än
för närvarande av statens kostnader. Som ett led i detta arbete bör
kostnader som idag förs upp gemensamt på statsbudgeten för samtliga
myndigheter istället föras ned och redovisas i anslutning till respektive
verksamhet.

Det ökade handlingsutrymmet för myndigheterna ställer höga krav på
ekonomisk kompetens och skärpt ansvar vid myndigheterna. Redovis-
ningskraven kommer därför att höjas avsevärt. Behovet av en väl
fungerande ekonomistyrning för den samlade statsförvaltningen accen-
tueras ytterligare. Jag kommer därför senare idag (bilaga 8) att föreslå
åtgärder för att höja kvaliteten på myndigheternas redovisning och även
att lägga fram förslag till hur stödet till regeringen och myndigheterna

skall organiseras inom detta område. Vidare måste, som jag tidigare Prop. 1991/92:100
berört, frågan om myndighetsledningarnas och styrelsernas ansvar ses Bil. 1
över. Regeringen har för avsikt att ge en särskild utredare i uppdrag att
göra en sådan översyn.

4.3.1 Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader

Bakgrund

I budgetpropositionen 1989 redovisade regeringen erfarenheter av den
löneutgiftsram som tillämpats under 1988 (prop. 1988/89:100 bil. 1).
Samtidigt lämnade regeringen ett förslag till riksdagen om att en ny
utgiftsram — i enlighet med de budgetpolitiska riktlinjer som riksdagen
ställt sig bakom — skulle läggas fest för 1989. I samband med riks-
dagsbehandlingen av 1989 års budgetproposition avvisade dock riksdagen
förslaget (FiU 1988/89:FiU20). Finansutskottet framhöll samtidigt att ett
nytt system borde utvecklas som innebär att en ram för myndigheternas
samlade förvaltningsutgifter läggs fest. Ett system utan i förväg angivna
ekonomiska ramar för myndigheternas verksamhet förutsätter att
myndigheterna i efterhand ges kompensation för inträffede kostnadsök-
ningar. Därmed saknas incitament att bringa ned kostnadsutvecklingen.

Utskottet anförde även, som en förutsättning för att kunna förändra
styrningen av myndigheterna mot en minskad detaljreglering, att
statsmakterna klart anger ekonomiska ramar för myndigheternas
verksamhet. Därmed blir det också möjligt att ge myndigheterna ett ökat
inflytande på bl.a. lönebildningen. De produktivitetsvinster som kan
frigöras i verksamheten kan få disponeras av myndigheterna.

Frågan har anmälts i 1990 och 1991 års budgetpropositioner (bil. 1 s.
47 resp. s. 52). Som en viktig utgångspunkt för en ram för förvaltnings-
kostnader har därvid angetts att den måste utformas så att statsmakterna
undviker att genom budgetpolitik (utgiftsstyming) driva inkomstpolitik på
det statliga området.

Jag anser att statlig inkomstpolitik och ingripanden i avtalsrörelsen
måste undvikas. Det ankommer på arbetsmarknadens parter att själva
finna formerna för en lönebildning som främjar ökad produktivitet, bättre
konkurrenskraft och därmed höjd sysselsättning.

En mer marknadslik lönebildning i staten förutsätter dock att bl.a.
frågor om konsekvenserna av en eventuell ytterligare decentralisering av
rätten att teckna avtal och vidta konfliktåtgärder klarläggs ytterligare. Det
bör även klarläggas hur ett system med ramar för förvaltningskostnader
eventuellt behöver anpassas till innebörden i regeringsformen 9 kap. 11
§ om finansutskottets överläggning i förhandlingsfrågor rörande
anställningsvillkor.

Enligt min mening kan dock betydande incitament och ytterligare
handlingsutrymme skapas genom modifieringar inom ramen för nuvaran-
de stymingsformer, såväl den anslagsfinansierade som den avgiftsfinan-
sierade statliga verksamheten.

Införande av ramar för förvaltningskostnader

Flertalet statliga myndigheters förvaltningskostnader finansieras huvud-
sakligen genom utgiftsanslag på statsbudgeten. Från och med budgetåret
1993/94 kommer dessa myndigheter i normalfallet att anvisas medel över
ramanslag. Jag skall i det följande beskriva hur jag anser att ramar för
myndighetens förvaltningskostnader bör utformas för den anslagsfinan-
sierade verksamheten.

I ett framtida system med ramar skall ramanslaget vara ett uttryck för
statsmakternas bedömning av vilka resurser som sammantaget står till
buds för att de verksamhetsmässiga målen skall kunna uppfyllas under
det aktuella budgetåret. Myndigheterna ges därmed information om vilket
finansiellt handlingsutrymme som finns för att uppnå dessa mål.

Ramanslaget skall vara beräknat med beaktande av samtliga resursslag
och förväntade prisökningar. Inom anslaget skall ett utrymme beräknas
för lönekostnader, övriga förvaltningskostnader samt lokalkostnader.
Anslagsnivån blir därmed ett uttryck för det likviditetsutrymme som
myndigheterna har tillgång till under det löpande budgetåret. Merutgifter
eller överskridanden för löneökningar kommer därmed inte, som i dagens
system, att medges under budgetåret. För att kunna täcka denna typ av
merkostnader under verksamhetsåret kan myndigheterna i stället utnyttja
den möjlighet till anslagssparande eller anslagskredit som ramanslaget
medger. Frågan om korrigering för olika typer av kostnadsökningar som
inträffat under det aktuella budgetåret kommer att kunna prövas vid
efterföljande budgetreglering.

Utrymmet som motsvarar anslaget för täckning av merkostnader för
löner och pensioner m.m. som är uppfört under VII huvudtiteln kommer
därmed att i samband med förslag till budgetreglering för budgetåret
1993/94 i stället att beräknas inom resp, myndighets ramanslag. Ett
särskilt anslag för täckning av merkostnader för löner och pensioner
m.m. kommer därmed inte behövas beräknas med hänsyn till dessa
ändamål på statsbudgeten fr.o.m. budgetåret 1993/94.

Jag avser att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att föreslå hur nämnda uppräkning av ramanslaget - bl.a.
avseende korrigeringen av lönebasen - skall ske. Utredarens huvuduppgift
är dock att föreslå en modell för att fastställa delsektorer av övrig arbets-
marknad, till vilka myndighetsområden naturligt kan relateras och vilkas
löneutveckling regelmässigt bör beaktas i ett framtida system. Utredaren
skall vidare överväga hur den avgiftsfinansierade verksamheten som
nettoredovisas på statsbudgeten skall hanteras i detta sammanhang.

Sammanfattningsvis kommer ett sådant system med ramar att innebära
att myndighetens ramanslag motsvarar det likviditetsutrymme som
myndigheten totalt har att disponera. Samtliga löne- och prisökningar
skall finansieras inom denna ram samt det utrymme som anslagssparandet
resp, anslagskrediten medger. Korrigering för kostnadsökningar inklusive
löneökningar får prövas vid efterföljande budgetprövning.

En omläggning av detta slag medför en omfattande teknisk förändring
som påverkar samtliga förvaltningsanslag. Regeringen bör därför inhämta

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

riksdagens godkännande innan omläggningen genomfors och förslag till Prop. 1991/92:100
budgetreglering avseende budgetåret 1993/94 föreläggs riksdagen. Bil. 1

Den särskilde utredaren bör redovisa sitt uppdrag under våren 1992.
Förutsatt att riksdagen godkänner de riktlinjer som jag här redogjort för,
är det regeringens ambition att detta system med ramar för myndigheter-
nas förvaltningskostnader kan tillämpas från och med budgetåret 1993/94.

4.3.2 Övriga arbetsgivarfrågor

I det nuvarande systemet för finansiering av personalkostnader redovisas
samtliga personalomkostnader exkl. lön som en schablon — lönekostnads-
pålägg. Lönekostnadspålägget omfattar både lagstadgade socialför-
säkringsavgifter och avtalskostnader utöver lön. Samtliga personal-
omkostnader avräknas kollektivt från en inkomsttitel för samtliga
myndigheter.

Detta system innebär en särlösning för den statliga arbetsmarknaden i
förhållande till övrig arbetsmarknad. Systemet medför att myndigheternas
ledning i sin funktion som arbetsgivare inte ges något incitament att
påverka sina personalomkostnader som inte avser löner.

Jag anser att inriktningen bör vara att personalomkostnader inte skall
betalas som en schablon utan i stället avse de faktiska personalkost-
naderna för varje anställd. Myndigheten/arbetsgivaren bör således i
framtiden ges ett tydligare kostnadsansvar för samtliga personalomkost-
nader.

Mot bakgrund av det jag nu anfört avser jag att föreslå regeringen att
tillkalla en särskild utredare med uppgift att studera förutsättningarna för
att införa arbetsgivaravgifter även för statliga myndigheter. Syftet är både
att sträva mot att göra statlig arbetsmarknad jämförbar med övrig arbets-
marknad — avseende personalomkostnader — och att tydliggöra kostnads-
bilden för myndigheterna.

4.3.3 Statlig kassahållning

Principer för statlig kassahållning

Regeringen har ett övergripande ansvar för den statliga kassahållningen.
Vidare har riksgäldskontoret och riksrevisionsverket som särskilda
uppgifter att främja god kassahållning.

Följande principer bör vara vägledande vid prövning av tidpunkter för
in- och utbetalningar till staten.

In- och utbetalningstidpunkter bör väljas så att statens räntekostnader
minimeras. Utbetalning bör ej ske före den tidpunkt då betalningsmot-
tagaren skall erhålla medlen. Tidigareläggning av utbetalning för att
minska det aktuella bidraget eller utbetalningen bör därför inte tillämpas,
ej heller senareläggning av inbetalningar för att ge den betalningsskyldige
kompensation för administration av statliga betalningar. Som exempel kan
nämnas att RRV i en nyligen avslutad granskning konstaterat att det finns
möjligheter till förkortning av kredittiderna inom punktskatteområdet.

En översyn bör därför göras av nuvarande ut- och inbetalnings-

tidpunkter för de statliga betalningsflödena i syfte att pröva om nuva- Prop. 1991/92:100
rande tidpunkter är optimala för staten ur kassahållningssynpunkt. Bil. 1

Myndigheterna har vidare ett ansvar att bevaka att utbetalningar inte
sker för tidigt och att inbetalningar inte sker för sent i förhållande till
överenskomna betalningsvillkor.

Utredning om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden

Staten har kostnader för sin likviditet. Statens upplåningskostnader
redovisas idag samlat vid riksgäldskontoret. Dessa kostnader är i de
flesta fall inte kännbara för den myndighet som förbrukar statens medel.
För att öka kostnadsmedvetandet på myndighetsnivån bör, som jag
tidigare framhöll, kostnader som idag redovisas gemensamt på stats-
budgeten istället redovisas i anslutning till respektive verksamhet.

I föregående års finansplan redogjorde min företrädare för behovet av
att införa någon form av intemränta på de medel som myndigheterna
hanterar. Ett sådant system ger incitament till en god kassahållning och
likvitditetsplanering samt innebär att statens räntekostnader blir tydliga
för myndigheterna. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen och
föreslå att frågan om generell räntebeläggning skall utredas. Utrednings-
arbetet bör leda fram till ett förslag till teknisk lösning för ett system med
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden. En räntebeläggning av
de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten bör
införas fr.o.m den 1 juli 1993.

Förmedling av statliga betalningar

Jag kommer senare i dag (avsnitt 5) att lämna vissa förslag angående
avveckling av postgirots ensamrätt till förmedlingen av de statliga
betalningarna.

Bevakning av myndighets fordran

Den effektivisering av statliga myndigheters fordringsbevakning som
tidigare aviserats (prop. 1990/91:100, bil. 1.) bör nu genomföras.

Jag anser att myndigheterna bör ges ett ökat ansvar att själva bl.a.
bevaka och driva in sina fordringar. Myndigheterna bör också ges
möjlighet att överlämna fordringsindrivningen till ett inkassoföretag. RRV
bör få i uppdrag att utfärda föreskrifter som reglerar förfarandet vid
överlämnade av ärende för indrivning. Någon särskild statlig specialist-
funktion, vilket tidigare övervägts, bör således inte tillskapas inom detta
område. Jag kommer senare idag (bilaga 8) att beröra den fortsatta
beredningen av frågor som rör myndigheternas behov av stöd inom olika
områden. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till
förordning om myndighets fordringsbevakning.

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

4.3.4 Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters Prop. 1991/92:100

anläggningstillgångar Bil. 1

Inledning

I prop. 1989/90:100, bil. 1, föreslogs att den typ av investeringar som
enligt nuvarande ordning finansieras över myndigheternas förvaltnings-
kostnadsanslag eller genom särskilda utrustningsanslag, på sikt skall
finansieras genom att myndigheten får ta upp lån vid sidan av stats-
budgeten på marknadsmässiga villkor. Som ett första steg föreslogs att
vissa myndigheter på försök skulle få ta upp lån direkt i riksgälds-
kontoret för investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning. Denna
försöksverksamhet inleddes 1990/91 med fem myndigheter och utökades
1991/92 med ytterligare två myndigheter.

Utökad tillämpning av lån för investeringar

Jag anser i likhet med budgetpropositionsutredningen (SOU 1990:83) att
lån för finansiering av investeringar för förvaltningsändamål i princip bör
kunna tillämpas på samtliga förvaltningsmyndigheter.

För att tillgodose myndigheternas och regeringens behov av uppföljning
och prövning av investeringsverksamheten bör det krävas att myndig-
heterna upprättar en fullständig tillgångsredovisning och upprättar bokslut
enligt bokföringsförordningen i dess lydelse fr.o.m. 1 juli 1991. En
samlad övergång till lån i riksgäldskontoret redan nu för samtliga
myndigheters investeringar är mot denna bakgrund inte lämplig, då flera
myndigheter inte kommer att kunna uppfylla dessa krav budgetåret
1992/93.

Tiden är dock mogen för att införa investeringsmodellen generellt för
investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning för samtliga myndig-
heter fr.o.m. bugetåret 1992/93. De myndigheter som inte uppfyller
redovisningskraven får sina investeringsbehov i ADB- och kommunika-
tionsutrustning tillgodosedda genom engångsanvisningar som görs
amorterings- och räntebelagda genom justering av förvaltningsanslaget.
Det innebär att inga nya medel kommer att påföras anslaget för
anskaffning av ADB-utrustning fr.o.m. 1 juli 1992.

Några frågor återstår att ta ställning till inför ett generellt införande
av investeringsmodellen bl.a. frågan om hur bemyndigandet mellan
riksdag-regering och regering-myndighet bör utformas, liksom vilka krav
som bör ställas på utformningen av det underlag som måste finnas vid
myndigheten för den egna planeringen samt krav på underlag för rege-
ringens prövning. Jag har för avsikt att återkomma i nästa års budget-
proposition och presentera en generell lånemodell för lån till investe-
ringar för förvaltningsmyndigheters anläggningstillgångar.

För att samla erfarenheter till grund för ett ställningstagande till slutlig
utformning av investeringsmodellen inleds en ny försöksverksamhet, där
vissa myndigheter fr.o.m budgetåret 1992/93 får uppta lån i riksgälds-
kontoret för att finansiera samtliga investeringar i anläggningstillgångar
av icke-infrastrukturell art. De myndigheter som bör ingå i försöksverk-

samheten är skogsstyrelsen, lantmäteriverket, Sveriges meteorologiska Prop. 1991/92:100
och hydrologiska institut, statens väg- och trafikinstitut, Sveriges Bil. 1
geologiska undersökningar, strålskyddsinstitutet, finansinspektionen och
centralnämnden för fastighetsdata. Återstående kapitalskulder för redan
gjorda investeringar som dessa myndigheter finansierat genom lån via det
generella ADB-anslaget resp, utrustningsanslag löses med lån i riksgälds-
kontoret.

Bemyndiganden

Försöksmyndighetemas lånebehov för investeringar för budgetåret
1992/93 uppgår till 427 448 000 kr. Av detta belopp beräknas
258 309 000 kr. användas för att lösa återstående kapitalskulder till
statsverket för investeringar gjorda t.o.m. budgetåret 1991/92 samt
avveckling av statskapital med realvärdeskydd för strålskyddsinstitutets
räkning.

Det sammanlagda lånebehovet för övriga myndigheter som uppfyller
kraven för lån till investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning
för budgetåret 1992/93 uppgår till 517 227 000 kr. 349 039 000 kr. av
detta belopp beräknas användas till att lösa återstående kapitalskuld till
statsverket för ianspråktagna medel över anslaget Anskaffning av ADB-
utrustning under trettonde huvudtiteln.

Det sammanlagda lånebehovet för budgetåret 1992/93 uppgår därmed
till 944 675 000 kr. (exkl. eventuellt lånebehov för myndigheter inom
försvarsdepartementets område vilka behandlas i kommande proposition).
Hur lånebehovet är fördelat mellan myndigheterna framgår av resp,
huvudtitelbilaga. Jag föreslår dock att regeringen begär riksdagens
bemyndigande att för budgetåret 1992/93 uppta lån i för investeringar
intill ett sammanlagt belopp av 990 milj.kr. samt att inom denna ram
besluta om rätt för myndigheter att ta upp lån i riksgäldskontoret.
Förslaget grundas på att det måste finnas en möjlighet att möta oförut-
sedda behov. Om riksdagen lämnar det begärda bemyndigandet kommer
jag att återkomma till regeringen med förslag om att riksgäldskontoret får
i uppdrag att ombesöija upplåningen.

4.3.5 Tillämpning av leasing i statlig verksamhet

Den tidigare (prop. 1990/91:100, bil.l.) aviserade utredningen om
leasing i statlig verksamhet har nyligen genomförts av RRV.
Utredningen visar att regelverket för leasing inom staten är otydligt.
Det finns ett stort behov av att sätta upp klara regler för myndigheter-
nas tillämpning av sådana finansieringslösningar.

Enligt RRV är leasing ofta ett dyrt alternativ eftersom leasingav-
gifterna >rutom avskrivning och ränta skall täcka administrativa
kostnader, finansiella risker och vinst för leasingbolaget. Om myn-
digheten har möjlighet att köpa utrustningen torde detta alternativ i de
flesta fall vara billigare för myndigheten. RRV hänvisar här till
införandet av lån i riksgäldskontoret och ramanslag.

RRV menar dock att leasing kan vara en lämplig finansieringsform Prop. 1991/92:100
om verksamheten kräver en fortlöpande anpassning av utrustningen Bil. 1
till modem teknik. Även när behovet av utrustning är begränsat i
tiden kan leasingalternativet vara fördelaktigt.

En del remissinstanser anser att RRV:s analys i allt väsentligt är
riktig medan andra har synpunkter bl.a. vad gäller kostnads- och
redovisningsaspektema.

Min bedöming är att leasing i statsförvaltningen bör ske under
reglerade former. Inom ramen för den ökade frihet att göra finansiella
avvägningar som delegeras till myndigheterna bör dessa kunna välja
leasing som alternativ till köp. Myndigheterna har därvid ett ansvar
för att pröva om leasing i det enskilda fallet ger en för myndigheterna
och statsverket mindre kostsam lösning än om utrustningen anskaffats
genom köp.

Följande principer för tillämpning av leasing i statsförvaltningen bör
gälla.

Leasing bör i normalfallet endast användas när behovet av utrust-
ning är begränsat i tiden. När den planerade användningstiden
sammanfaller med hela den förväntade ekonomiska livslängden bör
leasing i regel undvikas.

Användningen av s.k. sale-lease-back av lös egendom bör kräva
regeringens medgivande. Detsamma bör gälla s.k. investor leasing.
Leasing kontrakterad i utländsk valuta bör inte förekomma.

Leasing bör prövas i budgetprocessen på samma sätt som annan
finansiering, för att riksdag och regerings krav på inflytande skall
kunna tillgodoses. Vidare bör krav ställas på att myndigheterna skall
ange omfattningen av leasingåtaganden och dess kostnader i balans-
resp. resultaträkning

Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till
regler för leasing i statlig verksamhet. Det bör ankomma på RRV att
utfärda närmare riktlinjer för myndigheternas tillämpning. Reglerna
bör träda i kraft snarast.

4.3.6 Styrning av avgiftsfinansierad verksamhet

Inledning

Ett viktigt inslag i arbetet med att renodla utformningen och tillämp-
ningen av de verksamhetsformer som används för statlig verksamhet är
att lägga fest riktlinjer och regelverk för avgiftsfinansierad verksamhet.

Idag saknas heltäckande och tydliga riktlinjer och regler för hur denna
verksamhet skall styras. De riktlinjer som finns på området har inte
heller kommit att tillämpas på ett enhetligt sätt. Jag anser det därför
angeläget att principer för styrningen av olika former av avgiftsfinan-
sierad verksamhet snarast slås fest. Detta bör ske inom ramen för ett
samlat regelverk.

Ett tydliggörande av reglerna för avgiftsfinansierad verksamhet under-
lättar också den prövning regeringen avser att göra av statens engage-
mang i konkurrensutsatt verksamhet som bedrivs i statlig regi.

Huvudprinciper för styrning av avgiftsfinansierad verksamhet Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Följande huvudprinciper bör gälla som utgångspunkter för styrning av
avgiftsfinansierad verksamhet.

Full kostnadstäckning bör i normalfallet gälla som ekonomiskt mål.

I regeringens proposition (1991/92:38 FiU 10, rskr. 108) om inrikt-
ningen av den ekonomiska politiken anges att myndigheterna bör åsättas
ett sådant avkastningskrav på det disponerade kapitalet att en rättvisande
kostnadsbild erhålls. Avkastningskrav bör nu regelmässigt ställas och
ingå i underlaget för beräkningen av avgiften. Vid en lånefinansiering
motsvaras avkastningskravet av en räntekostnad som bör komma till
uttryck i myndighetens redovisning.

Bruttoredovisning på statsbudgeten bör i normalfallet tillämpas för
offentligrättsliga avgifter för reglerande verksamhet. Det ankommer på
riksdagen att ta ställning till omfattningen och inriktningen av verksam-
heten. Verksamheten bör budgeteras på sedvanligt sätt och tillföras medel
över ramanslag. Avgifterna redovisas på inkomsttitel på statsbudgeten.
För annan avgiftsfinansierad verksamhet som är efterfrågestyrd bör netto-
redovisning på statsbudgeten tillämpas. Detta överensstämmer med
budgetpropositionsutredningens förslag (SOU 1990:83, s. 97f).

En särskild styrform som kommit att utvecklas för myndigheter med
avgiftsfinansierad verksamhet är den s.k. uppdragsmodellen. Denna
tillämpas på myndigheter som i större omfattning bedriver avgifts-
finansierad verksamhet vilken förs upp i statsbudgeten med ett formellt
belopp (1000-kronorsanslag). Verksamheten redovisas endast i myndig-
hetens resultaträkning. Uppdragsmodellen bör fortsättningsvis tillämpas
endast på myndigheter som bedriver efterfrågestyrd verksamhet där stort
behov av effektiv anpassning till rådande efterfrågan föreligger.

Regeringen beslutar enligt grunder i regeringsformen om införande av
avgift för frivilligt efterfrågade varor och tjänster. Beslut om avgiftens
storlek bör i dessa fall regelmässigt delegeras till myndigheterna. Beslut
om att avgift får tas ut bör delegeras till myndigheterna endast när det är
fråga om sådan försäljningsverksamhet o.d. i begränsad omfattning som
sker inom ramen för myndighetens uppgifter.

Riksdagen beslutar om införande av offentligrättsliga avgifter. Av
praktiska skäl har riksdagen bemyndigat regeringen att besluta om
storleken på de flesta av de offentligrättsliga avgifterna med möjlighet att
efter riksdagens medgivande delegera denna rätt till myndigheterna.
Denna ordning bör också gälla framgent, vilket är i enlighet med vad
budgetpropositionsutredningen föreslår. Beslut om avgift skall föregås av
samråd med RRV.

Den förändrade styrningen av myndigheterna ställer höga krav på upp-
följning av den avgiftsfinansierade verksamhetens resultat. Redovis-
ningskraven behöver skärpas så att resultatet i normalfallet i form av
särredovisning av samtliga kostnader och intäkter som belastar resp,
verksamhetsområde, framgår av myndigheternas redovisning. Den nya
redovisningsmodellen som är under införande skapar bättre förutsätt-
ningar för att myndigheterna skall kunna motsvara detta krav.

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till en förordning Prop. 1991/92:100
som baseras på de huvudprinciper jag nu redogjort för. Förordningen bör Bil. 1
utformas så att det är möjligt att genom särskilt beslut göra avsteg från
dessa huvudprinciper då särskilda skäl talar för detta. Undantag bör t.ex.
kunna göras från bruttoredovisningsprincipen för offentligrättslig
verksamhet i de fall verksamhetsvolymen är så svår att bedöma i förhand
att finansiering över anslag framstår som mindre ändamålsenlig.

I ersättningsförordningen (1991:354) och expeditionskungörelsen (1964:
618) meddelas vissa generella regler för myndigheternas uttag av
avgifter. Expeditionskungörelsen är för närvarande föremål för omarbet-
ning i enlighet med de riktlinjer riksdagen beslutat (prop. 1989/90:138,
FiU38, rskr. 289). För att åstadkomma ett samlat regelverk för all
avgiftsfinansierad verksamhet bör dessa regelverk inarbetas i den
aviserade förordningen. Det nya regelverket bör kunna tillämpas vid
regeringens prövning av myndigheternas verksamhet inför budgetåret
1993/94.

4.3.7 Regelverk för myndigheters kapitalförsörjning

De regelverk som styr kapitalförsörjningen för såväl anslagsfinansierade
som avgiftsfinansierade myndigheter är inte heltäckande.

RRV har nyligen överlämnat en promemoria till regeringen med förslag
till regelverk för myndigheter med uppdragsmodell. Syftet har varit att
lämna ett underlag för mer enhetliga regler för dessa myndigheters
kapitalförsörjning. RRV föreslår att reglerna fastställs i en förordning.
Verket har genom remissförfarande under arbetets gång inhämtat syn-
punkter från berörda myndigheter. Myndigheterna har med få undantag
ställt sig positiva till de förslag som framförs.

Förslagen innebär i korthet att myndigheter med uppdragsmodell ges
tillgång till lån i riksgäldskontoret för investeringar och räntekonto med
kredit för att tillgodose behovet av rörelsekapital. Myndigheterna föreslås
också upp till en viss nivå självständigt kunna balansera ev. över- eller
underskott till kommande år. RRV föreslår vidare att vissa myndigheter
med stöd av förordningen bör kunna ges ansvar för att själva konsolidera
det statskapital som disponeras i verksamheten.

Genom att bestämma regler för olika kapitalförsöijningsmodeller för
generell tillämpning på samtliga myndigheter med uppdragsmodell
underlättas regeringens styrning av dessa myndigheter, samtidigt som det
innebär att myndigheternas befogenheter och ansvar för finansieringen av
verksamheten och dess resultat inskärps. RRV:s förslag förefaller vara
väl motiverat. Jag anser därför att ett regelverk i linje med vad RRV
föreslagit bör tillskapas. Det finns även behov av att fastställa övriga
myndigheters tillgång till kapitalförsöijning vad gäller t.ex. lån i
riksgäldskontoret, leasing, behov av rörelsekapital och möjligheter att
balansera ev. över- eller underskott.

Införandet av ramanslag har enligt min mening redan på kort sikt gjort
det möjligt att tillgodose även andra avgiftsfinansierade myndigheters
behov av kapital. Behov av rörelsekapital och av att kunna hantera

eventuella över- eller underskott bör även för dessa myndigheter, som
tilldelas ramanslag, kunna tillgodoses över statsverkets checkräkning
genom anslagstypens möjligheter till sparande och utnyttjande av kredit.

De nuvarande reglerna för beräkning av anslagskreditens storlek
anmäldes i 1987 års finansplan. Där angavs att krediten får uppgå till
högst fem procent av anslagsbeloppet men att den i normalfallet bör
sättas lägre. Jag anser att detta sätt att beräkna kreditutrymmet i vissa fåll
begränsar möjligheterna att på ett flexibelt sätt kunna möta särskilda
behov som kan uppstå i en enskild myndighets verksamhet. Bl.a. är
tekniken inte anpassad till att ta hänsyn till eventuell avgiftsfinansierad
verksamhets behov eftersom denna ofta nettoredovisas under anslaget.
Mot denna bakgrund bör istället myndighetens totala beräknade utgifter
kunna tillämpas som bas for beräkning av krediten. I normalfallet bör
dock kreditens storlek uppgå till högst fem procent av anslagsbeloppet.

Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till
generellt regelverk för myndigheters kapitalförsöijning.

4.3.8 Myndigheternas ansvar för sin lokalförsörjning

Riktlinjerna för den statliga lokalförsöijningen har lagts fäst av riksdagen
i anslutning till 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 9, s.
36-40, FiU26, rskr. 338). Innebörden är följande:

— statsmakterna och myndigheterna bör lägga ökad vikt vid lokalkostna-
derna och deras förändringar,

— verksamhet och lokalförsöijning bör prövas samlat,

— lokalförsöijning bör prövas långsiktigt,

— myndigheter bör ges ökade möjligheter att under kostnadsansvar
disponera resurser för lokaler,

— handläggningen av lokalförsöijningen bör i ökad utsträckning kunna
delegeras till myndigheterna.

För att fullfölja dessa riktlinjer lade riksdagen fäst i anslutning till 1991
års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 bil. 1:1, FiU30, rskr.
386) att de lokalbrukande myndigheternas ansvar och befogenheter vidgas
och att ges möjligheter att besluta om sin lokalförsöijning fullt ut. Detta
har skett som ett led i arbetet med att överföra gällande restriktioner i
fråga om dispositionen av statliga medel till myndigheterna i form av ett
utökat handlingsutrymme.

Riksdagen lade vidare fäst att byggnadsstyrelsens nuvarande monopol
som lokalhållare för statsförvaltningen skulle upphöra. Myndigheterna
bör genomgående vara lokalhållare för den egna verksamheten.

De lokalbrukande myndigheterna kommer successivt, fr.o.m. 1 juli
1992, att få befogenhet att besluta om sin egen lokalförsöijning.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

4.4 Redovisning, revision och ekonomiadministration,
myndigheternas kompetens

Av den rapport över det ekonomiadministrativa läget och iakttagelser från
årets revisionsarbete som RRV nyligen avlämnat till regeringen framgår
att antalet revisionsberättelser med invändningar har minskat. Detta bör
enligt RRV ses som ett uttryck för att antalet direkt otillfredsställande
förhållanden minskat. Däremot är detta inte ett uttryck för en genom-
gående förbättring av redovisningen. Enligt RRV har respekten för god
redovisningssed snarare minskat.

Jag anser att standarden på myndigheternas redovisning måste höjas.
De förändringar som nu införs innebär att myndigheterna måste ta ett
ökat ansvar för sin ekonomi. Detta förutsätter en hög standard på
myndigheternas redovisning. För att inte pågående arbete skall behöva
avbrytas eller försenas har regeringen för avsikt att genom vissa åtgärder
öka standarden på myndigheternas redovisning och ekonomiadministrativa
kompetens.

Regeringen har i årets prövning av myndigheternas resurser, i det
budgetförslag som lämnas till riksdagen, medgett att resurser som frigörs
inom ramen för det rationaliseringskrav som regeringen ställer får
disponeras av myndigheterna till förmån för åtgärder som kan öka
myndigheternas redovisningsstandard och ekonomiadministrativa kompe-
tens. Målet bör vara att samtliga myndigheter skall tillämpa den nya
redovisningsmodellen, som är under införande, senast den 1 juli 1993.
Jag kommer senare idag (bilaga 8) att föreslå att riksrevisionsverket får
utökade resurser för att stödja myndigheterna i deras övergång till den
nya redovisningsmodellen. Jag kommer också att föreslå vissa förstärk-
ningar inom riksrevisionsverket vad gäller arbetet med att utforma redo-
visningsföreskrifter och god redovisningssed i staten. Jag föreslår också
en resursmässig förstärkning av redovisningsrevisionen för bl.a. gransk-
ningen av de årliga resultatredovisningarna.

Dessa åtgärder är dock inte tillräckliga. Den ökade ekonomiska frihet
som regeringen medger myndigheterna ställer krav på en kontinuerlig
uppföljning av myndigheternas ekonomiadministrativa standard. Jag har
därför för avsikt att återkomma till regeringen med förslag att RRV får
i uppdrag att utforma ett s.k. ratingsystem för de statliga myndigheterna.
Ett sådant system skall bygga på ett antal väl definierade kriterier som
anger nivån på myndigheternas ekonomiadministration.

Vissa av myndigheternas finansiella befogenheter bör vara direkt
kopplade till skötseln av ekonomin. En myndighet som på grund av
uppkomna brister inte uppfyller ratingkraven bör med automatik förlora
vissa befogenheter. Det kan t.ex. gälla möjligheten att ta upp lån i
riksgäldskontoret eller att utnyttja sitt räntekonto. I ett utvecklat system
bör dessutom ett stopp för att dra ytterligare medel från statsverkets
checkräkning kunna inträda vid grov misskötsel.

Systemet skall administreras av RRV som också skall göra den löpande
prövningen av myndigheterna.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

4.5 Stöd till regeringskansli och myndigheter

De förändringar jag föreslagit avseende styrningen av statsförvaltningen
och de finansiella förutsättningarna för myndigheterna ställer krav på
effektivt stöd åt regeringskansli och myndigheter. Jag kommer senare i
dag (bilaga 8) att lämna vissa förslag vad gäller regeringskansliets och
myndigheternas stödfunktioner.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

5 Statliga betalningar och postgirot

Inledning

I prop,1990/91:87 om Näringspolitik för tillväxt aviserades en översyn
av förutsättningarna och formerna för postverkets verksamhet. Denna är
nu i princip slutförd och ett flertal områden har utretts. Resultatet av
översynen presenteras i kommunikationsdepartementets bilaga. Jag
kommer att belysa de i detta sammanhang relevanta delarna av översynen
liksom resultatet av ett uppdrag som RRV har haft avseende alternativa
former för ersättning till postgirot för förmedlingen av statliga betal-
ningar.

Jag kommer i det följande att redogöra för några krav på det framtida
betalningssystemet. Dessa krav innebär att postgirots kvarvarande
ensamrätt till de statliga betalningarna skall avvecklas. Detta kan dock ej
ske med omedelbar verkan då utveckling måste ske av statens betalnings-
system så att betalningar från flera betalningsförmedlare kan hanteras på
ett effektivt sätt. Vidare bör postgirot och postverket ges möjlighet att
anpassa sina organisationer till de nya förutsättningar som kommer att
gälla under konkurrens.

För att möjliggöra en konkurrens om den statliga betalningsförmed-
lingen föreslår jag i det följande ett antal konkreta åtgärder. Jag kommer
att föreslå att RRV får i uppdrag att analysera hur det statliga betalnings-
systemet skall vara utformat för att uppfylla de krav som jag nämner
nedan. Uppdraget skall bedrivas skyndsamt. Vidare föreslår jag att RRV
får i uppdrag att teckna ett tidsbegränsat, marknadsmässigt avtal med
postgirot för hanteringen av de statliga betalningarna. En förutsättning
skall därvid vara att fördröjningen av statliga betalningar genom Cassa
Nova skall minskas ned till högst en arbetsdag. Avtalet skall skapa bättre
överrensstämmelse mellan prestation och avgifter för olika tjänster och
betalningsslag inom den statliga betalningsförmedlingen. Postverket
kommer att ersättas för upprätthållandet av rikstäckande betalnings- och
kassaservice genom ett anslag på statsbudgeten. Jag föreslår vidare att
postgirot skall ställas under tillsyn av finansinspektionen senast vid en
kommande bolagisering. Jag anmäler till slut att jag har för avsikt att
återkomma till regeringen i frågan om vilka förutsättningar som
säkerställer postgirots möjligheter att konkurrera på betalningsmarknaden.

Statliga betalningar — bakgrund Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Statliga myndigheter är skyldiga att anlita postgirot eller riksbanken som
betalningsinstitut. Det krävs särskilt tillstånd av regeringen för att en
myndighet i stället skall få göra sina betalningar via annan betalningsför-
medlare.

Staten har ett koncemkontosystem i postgirot som kallas Cassa Nova.
Huvuddelen av de statliga in- och utbetalningarna slussas via Cassa Nova
till och från statens checkräkning i riksbanken. Interna betalningar mellan
myndigheter sker i Cassa Nova. Anslutet till Cassa Nova finns ett
koncemredovisningssystem som postgirot har utformat i samarbete med
RRV.

De statliga betalningarna uppgick totalt till 3 000 miljarder kr. under
budgetåret 1990/91, varav 1 800 miljarder kr. passerade postgirot.
Statens betalningar utgör ca 36% av det totala flödet av likvider i
postgirot och ca 13% av transaktionerna.

Frågan om den statliga betalningsförmedlingen har behandlats under en
följd av år. I prop. 1989/90:100 framhöll regeringen att, med vissa
förbehåll, det statliga betalningssystemet i princip bör vara utformat så
att det skapas valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja
betalningsförmedlare. Service och konkurrensskäl ansågs tala för detta.
Mot bakgrund av att postverket är ålagt att upprätthålla ett rikstäckande
kassanät, sågs en sådan förändring inte kunna genomföras utan att en mer
genomgripande analys av postverkets ekonomi och verksamhet i stort
gjordes. Därtill skulle bestämmelserna för postgirots verksamhet ses över
för att tillse att förutsättningar för konkurrens på lika villkor mellan
postgirot och bankerna tillskapas. En ytterligare förutsättning för en ökad
medverkan från bankerna i den statliga betalningsförmedlingen ansågs
vara att statens betalningsströmmar även framgent blir säkra och
överblickbara samt att en vidareutveckling av statens samlade kassahåll-
ning inte förhindrades eller fördröjdes.

Finansutskottet framhöll i sitt betänkande (1989/90:FiU24) att
betalningssystemet skall vara kostnadseffektivt, passa statens redovis-
ningssystem och tillgodose statens informationsbehov. Vidare sades att
en ökad medverkan från bankernas och bankgirots sida i den statliga
betalningsförmedlingen måste kombineras med vidgade verksamhetsramar
för postgirot. Utskottet uttalade även att frågan om alternativa ersätt-
ningsformer till den s.k. float som postgirot erhåller vid förmedlingen av
statliga betalningar borde utredas närmare.

I prop. 1990/91:150 återkom regeringen med förslag om ökade
möjligheter för banker att delta i förmedlingen av statliga betalningar och
föreslog dessutom ökad frihet för postgirot att bestämma om räntor på
postgirokonton och tillstånd att bevilja krediter i samband med postgirots
betalningsförmedling. Ytterligare förslag till undantag från postgirots
ensamrätt att förmedla betalningar fick anstå till dess den översyn av
förutsättningarna och formerna för postverkets verksamhet som aviserats
i prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt var slutförd. Avslutningsvis
orienterades riksdagen om ett uppdrag som regeringen hade för avsikt att

ge RRV där alternativa former for ersättning till postgirot for förmedling-
en av de statliga betalningarna skulle belysas.

Finansutskottet framförde i sitt betänkande (1990/91 :FiU34) att strävan
bör vara att utforma det statliga betalningssystemet så att betalningar till
och från staten kan ske på ett för allmänheten och näringslivet rationellt
sätt. Utskottet ansåg dock alltjämt att större förändringar i det statliga
betalningssystemet inte kan företas förrän frågan om ersättningsformerna
till postverket for att tillhandahålla en rikstäckande kassaservice har
utretts närmare.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna har tidigare i ett
antal olika motioner (bl.a. Fi701 (m) ooch Fi41 (fp)) framfört synpunkter
i detta ämne. Moderaterna och folkpartiet har ansett att att postgirots
gynnade ställning vid statliga betalningar bör upphävas. Denna typ av
banktjänst bör kunna upphandlas på samma villkor som övriga tjänster
inom statsförvaltningen, dvs med krav på affärsmässighet. Floaten
genom Cassa Nova bör minskas då detta ger räntevinster åt staten. Att
upprätthålla en betalnings-och kassatjänst i glesbygden, anses som viktigt
men finansieringen av denna bör lösas på annat sätt. Man har också
menat att bankverksamhet inom postgirot ej bör utvecklas. Först när
postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna har upphört, borde
postgirot få rätt att sätta räntan fritt på juridiska personers konton och i
samband med betalningsförmedling lämna kredit.

Postgirot — bakgrund

Postgirot är en bankneutral och oberoende betalningsförmedlare. Därtill
erbjuder postgirot företagstjänster på betalningsmarknaden. Postgirot tar
emot medel på egna konton och skiljer sig därmed från konkurrenten
bankgirot, som enbart förmedlar betalningar mellan bankkonton.

Postgirot får fritt bestämma ränta på medel på juridiska personers
konton och till dessa bevilja kredit upp till 30 dagar i samband med
betalningsförmedling. Privatpersoner får inte erbjudas ränta på innestå-
ende medel och ej heller kredit. Postgirot står ej under finansinspektion-
ens tillsyn.

På marknaden för gireringar konkurrerar postgirot med bankerna och
det av bankerna ägda bankgirot. Av antalet gireringar som genomförs via
post- eller bankgiro, svarar postgirot i dag för ca 75 % av transaktioner-
na och ca 50 % av volymen i kronor.

Postgirot använder tillsammans med affärsområdena brev och lättgods
av det kontorsnät som affärsområdet bank & kassa ansvarar för. Postgirot
använder sig också av lantbrevbäramätet för betalningstransaktioner.
Bank & kassa köper lantbrevbäramätets produktion av betalnings- och
banktjänster från en enhet inom affärsområdet brev som benämns
postproduktion. Bank & kassas kostnader fördelas på postgirot och övriga
affärsområden efter utnyttjandegrad.

Postverkets kontorsnät utnyttjas till att distribuera såväl betalningar som
brev och paket. I den nu avslutade översynen av postverket konstateras
att trots denna möjlighet till samordnad produktion av flera tjänster

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

genomgår kontorsnätet en strukturkris då antalet transaktioner på
kontoren minskar. Denna strukturkris beror på flera faktorer, som har
medfört att nätet är överdimensionerat.

Kontorsnätet, framför allt i tätort, är utrustat för arbete med betalning-
ar. Detta har krävt investeringar i säkerhetssystem och kassaterminaler
som ökat kostnaden för kontorsnätet. Samtidigt söker sig affärsområdena
brev och lättgods andra vägar i främst tätort för att minska sina kost-
nader. För brev är det ofta mer rationellt att hantera post i enkla lokaler
i anslutning till utdelningsområden. För lättgods gäller det att hitta den
billigaste lösningen för postpaket (paket som lämnas in och hämtas ut på
postkontor) eftersom dessa minskar i volym. Företagspaket distribueras
dörr-till-dörr och passerar inte kontorsnätet. Företagspaket är den del av
lättgods verksamhet som uppvisar tillväxt. På grund av att alla tre
affärsområdena har minskat sitt utnyttjande av kontorsnätet måste bank
& kassas kostnader fördelas på ett minskat antal transaktioner.

I nuvarande omfattning är kontorsnätets finansiering mycket beroende
av postgirots lönsamhet. Postgirot svarar för en tredjedel av finansier-
ingen.

Staten ersätter postgirot dels för skötseln av statens betalningar och dels
för upprätthållandet, tillsammans med postverket, av en rikstäckande och
daglig betalnings- och kassaservice. För närvarande utgår ersättningen
genom direkt float, indirekt float och statliga anslag. Med float avses att
betalningsförmedlaren kan tillgodogöra sig ränta på betalningsmedlen
under viss tid. Direkt float förekommer i flertalet betalningstransaktioner.
I Sverige är floattiden normalt en dag, både i postgirot och i bankerna.
För inbetalningar till staten via postgirot är dock floattiden genom-
snittligt drygt två dagar. Utbetalningar från staten via postgirot sker helt
utan direkt float. Statliga utbetalningar via postgirot medför en indirekt
float genom att mottagaren inte kan disponera medlen för betalning till
tredje part utan att direkt float uppkommer i denna senare transaktion.
Statliga inbetalningar som förmedlas av bankgirot passerar för närvarande
postgirot innan dessa når statens checkräkning i riksbanken. Detta system
skulle kunna förenklas genom att bankgirot redovisar betalningen direkt
till riksbanken.

I RRVs redovisning av uppdraget att belysa alternativa ersättningsfor-
mer för statliga betalningar ('Postverkets arbete med de statliga betalning-
arna', 1991-10-31) framkommer att postgirots intäkter från de statliga
betalningarna uppgick under 1990/91 vid 13% ränta till 1,5 miljarder kr.
Den direkta floaten uppgick till 900 milj, kr, den indirekta till 300 milj,
kr. och avgifterna till 300 milj. kr. RRV beräknar att om den direkta
floaten genom postgirot för de statliga betalningarna minskas till en dag,
vilket är det affärsmässigt brukliga, skulle de direkta floatintäktema
minska med 500 milj. kr.

Om ersättningen till postgirot skulle vara helt transaktionskostnadsbase-
rad, skulle den uppgå till 600 milj. kr. Detta belopp motsvarar vad staten
skulle betala om kostnaden per transaktion för staten vore densamma som
den genomsnittliga kostnaden per transaktion för postgirots samtliga
betalningstransaktioner, inkl, viss vinst. Postverkets nettokostnad för att

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

upprätthålla en rikstäckande kassa- och betalningsservice har fästställts Prop. 1991/92:100
till ca 300 milj kr. Beloppet motsvarar vad det kostar postverket netto att Bil. 1
tillhandahålla kassaservice på orter som saknar annan kassaservice (i
bankkontor).

Postgirots intäkter till följd av ensamrätten till vissa statliga betalningar
är betydande. Denna särställning stärker även i övrigt postgirots
konkurrenskraft. Att betala till staten är i flera branscher ett starkt skäl
till att även i övrigt använda postgirot.

Föredragandens överväganden

Enligt min mening bör följande krav ställas på det statliga betalnings-
systemet.

— Förmedlingen av de statliga betalningarna bör ske på ett utifrån
ststens synvinkel kostnadseffektivt sätt. Ränteförluster skall mini-
meras och fördröjningar inom betalningssystemet skall undvikas.

— Det statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovis-
ningssystem och statens samlade informationsbehov. Det måste
vidare anpassas till det arbete som pågår med utvecklingen av den
finansiella styrningen av myndigheter.

— Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att det skapas
valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja den betalnings-
förmedlare som bäst passar betalningsavsändarens eller betalnings-
mottagarens behov. Valfriheten möjliggör konkurrens mellan olika
betalningsförmedlare och främjar den långsiktiga effektiviteten i
betalningsförmedlingen.

Mina krav innebär att postgirots kvarvarande ensamrätt till de statliga
betalningarna skall avvecklas. Bl.a. skall således inbetalning av skatt i
framtiden kunna göras via bank på samma villkor som via postgirot.
Avvecklingen kan dock ej ske med omedelbar verkan då utveckling måste
ske av statens betalningssystem så att betalningar från flera betalningsför-
medlare kan hanteras på ett effektivt sätt. Vidare bör postgirot och
postverket ges möjlighet att anpassa sina organisationer till de nya
förutsättningar som kommer att gälla under konkurrens. Det bör
ankomma på regeringen att besluta i vilken takt avvecklingen bör ske.

I den följande föreslår jag konkreta åtgärder som kommer att lägga en
grund för konkurrens om statliga betalningar.

Uppdrag till RRV att analysera hur det statliga betalningssystemet skall
vara utformat

Regeringen bör ge RRV i uppdrag att analysera och lämna förslag till hur
det statliga betalningssystemet skall vara utformat för att uppfylla de krav
som jag ställer upp. Att staten har ett effektivt betalningssystem och en
effektiv kassahållning är av stor vikt. Betalningar till och från staten skall
ske utan onödiga fördröjningar eller omvägar för att inte förorsaka
ränteförluster för staten. Det är samtidigt viktigt att informationen om
statens betalningar kan hållas samman för att statens redovisning och

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

prognosverksamhet skall kunna utföras på ett effektivt sätt. Statens Prop. 1991/92:100
betalnings-och redovisningssystem måste därför kunna hantera betalning- Bil. 1
ar och information från flera olika betalningsförmedlare. RRV bör pröva
om systemen bör vara så uppbyggda att de. kan hantera att information
och betalningar går olika vägar.

Friheten att välja betalningsförmedlare får ej innebära att staten som
koncern drar på sig ökade kostnader. RRV skall i sitt uppdrag belysa hur
detta på bästa sätt skall undvikas. RRV bör vidare beakta det pågående
arbetet med generell räntebeläggning av de medelsflöden som myndig-
heterna hanterar. RRV skall under arbetet med uppdraget samråda med
riksgäldskontoret och riksbanken. Arbetet skall bedrivas skyndsamt och
avrapportering bör ske senast den 1 juli 1992.

Dispenser från förordningen (1974:591) om skyldighet för myndighet att
anlita riksbanken eller postgirot skall beslutas av RRV

Regeringen prövar för närvarande frågor om dispens från förordningen
(1974:591) om skyldighet för myndighet att anlita riksbanken eller
postgirot vid betalningsförmedling. Jag anser att beslut i dessa frågor
bör kunna överföras till RRV. RRV har uppgiften att företräda och
kontrollera statsverkets checkräkning med anslutna postgirokonton och
det statliga betalningssystemet i Sverige. Detta innebär att dispensärenden
redan i dag tas av regeringen först efter att berörda myndigheter har
samrått med RRV. Dispens skall inte lämnas om det försvårar hantering-
en av statens betalnings- och redovisningssystem och ej heller tills vidare
om det har stor betydelse för postgirots ekonomi.

Uppdrag till RRV att utarbeta ett förslag till ett tidsbegränsat avtal
mellan staten och postgirot som reglerar ersättningen för att staten
utnyttjar postgirots betalningstjänster

Minskad floattid för betalningar till staten via postgirot

För att möjliggöra konkurrens på lika villkor om de statliga betalningarna
måste postgirot och postverket ges möjlighet att anpassa sina organisa-
tioner till de nya förutsättningar som kommer att gälla under fri
konkurrens.

En viktig åtgärd i denna anpassning är att förändra det sätt på vilket
postgirot ersätts för arbetet med de statliga betalningarna och upprätt-
hållandet av det rikstäckande betalnings- och kassanätet. För närvarande
är kopplingen mellan den ersättning som postgirot erhåller och de
kostnader som de statliga betalningarna förorsakar svag. Detta skapar
felaktiga styreffekter. Dessa styreffekter och den överkompensation som
ersättningen innebär gör att avgiftsstrukturen inom den statliga betal-
ningsförmedlingen och inom postgirots betalningsförmedling som helhet
blir skev. De små och transaktionsintensiva betalningarna subventioneras
av de stora och floatintensiva betalningarna. Om avgiften för att
genomföra en betalning oavsett belopp är låg eller obefintlig, samtidigt
som det finns betydande kostnader för betalningsförmedlaren, försämras
incitamenten för betalningsavsändare och betalningsmottagare att finna

nya former för sina betalningsrutiner och på så sätt effektivisera Prop. 1991/92:100
betalningsförmedlingen. Dessutom leder nuvarande ersättningsstruktur Bil. 1
med all sannolikhet till att icke-statliga betalningar subventioneras,
eftersom de statliga betalningarna i genomsnitt är mindre transaktions-
intensiva. Utan den höga ersättningen för statliga betalningar skulle andra
betalningar sannolikt kosta mer att få utförda. Jag anser därför att en
bättre överensstämmelse mellan avgift och kostnad är nödvändig för att
postgirot bättre skall klara en avreglering av ensamrätten till de statliga
betalningarna. En sådan förändring kan dessutom bidra till en bättre
ersättningsstruktur på betalningsmarknaden i stort. Det nuvarande
ersättningssättet orsakar dessutom högre kostnader för staten.

Jag föreslår att floattiden för inbetalningar till staten genom Cassa
Nova skall minskas ned till högst en arbetsdag. Detta bör genomföras per
den 1 juli 1992. Ersättningen till postverket för att de upprätthåller ett
rikstäckande betalningsnät får utgå genom ett anslag på statsbudgeten.
Regeringen bör, i avvaktan på avvecklingen av postgirots ensamrätt till
de statliga betalningarna, ge RRV i uppdrag att utarbeta ett förslag till ett
tidsbegränsat, marknadsmässigt avtal som reglerar ersättningen för att
staten utnyttjar postgirots betalningstjänster. Avtalet skall skapa bättre
överrensstämmelse mellan prestation och avgifter för olika tjänster och
betalningsslag inom den statliga betalningsförmedlingen. RRV bör beakta
möjligheten att använda olika avgiftsformer som exempelvis mottagar-
avgifter och avgift för koncemkontotjänsten. Avtalet bör gälla fr.o.m.
den 1 juli 1992.

Postgirot bör ställas under tillsyn senast vid en bolagisering

Inom ramen för den översyn som genomförts har bl.a. den för postverket
mest lämpade associationsformen utretts. Denna utredning kommer att
fortsätta ännu ett tag inom kommunikationsdepartementet, men inriktning-
en är en bolagisering av bl.a. postgirot. Frågan behandlas i kommunika-
tionsdepartementets bilaga. Motivet för en bolagisering är den förändrade
konkurrenssituationen för postverket. Postverket är konkurrensutsatt på
alla sina marknader av aktörer som driver sin verksamhet i aktiebolags-
form.

Postverkets affärsområden är dock konkurrensutsatta i olika omfattning.
I samband med en bolagisering är det därför viktigt att tydliga gränser
skapas mellan affärsområdena brev, lättgods, bank & kassa samt
postgiro. Postverkets struktur blir då ett moderbolag och förslagsvis fyra
dotterbolag, varav Postgiro AB blir ett. Med denna struktur uppnås att
postgirots affärsförutsättningar tydliggörs och att interna debiteringar
ersätts av affärsmässiga förhandlingar. Vissa frågor kvarstår dock som
måste utredas innan en bolagisering kan föreslås, bl.a. säkerställandet
av regional och social service, frågan om postverkets pensionskuld och
moms på brevtjänster.

Jag bedömer det vara en fördel att postgirot kan komma att drivas i
bolagsform. Det gör det enklare att uppnå konkurrens på betalningsmark-
naden.

Postgirot står i dag inte under finansinspektionens tillsyn. Postgirot Prop. 1991/92:100
bedriver dock verksamhet som i flera avseenden liknar den som bedrivs Bil. 1
av företag som står under sådan tillsyn. Bl.a. tar postgirot emot medel
på konto från allmänheten och äger rätt att betala ränta på juridiska
personers postgirokonton. Det är annars i princip förbehållet banker att
mottaga inlåning på konto. För postgirots del finns det dock ett undantag
från denna princip i bankrörelselagen.

Postgirot äger också rätt att ge juridiska personer kredit upp till 30
dagar i samband med betalningsförmedlingen. Även kreditgivningen är
i princip förbehållen institut under finansinspektionens tillsyn när
kreditgivningen utövas yrkesmässigt och sker till allmänheten.

Postverket förvaltar de medel som finns på postgirokonton. Förvalt-
ningen sker enligt de regler som bestämts av regeringen i ett särskilt
placeringsreglemente.

Jag anser att de likheter som finns mellan postgirots verksamhet och
den verksamhet som bedrivs av institut som står under finansinspektion-
ens tillsyn motiverar att även postgirots verksamhet ställs under sådan
tillsyn. Detta skapar förutsättningar för att kraven på hur postgirot
bedriver sin verksamhet kan likställas med kraven på andra finansiella
institut i jämförbara delar. Det underlättar även regeringens arbete. Det
är inte lämpligt att upprätthålla ett substitut för finansinspektionens tillsyn
på så sätt att detaljerade regler för postgirots verksamhet upprättas inom
regeringskansliet.

Med dagens förutsättningar, då postgirot är en del av postverket, kan
finansinspektionens tillsyn avse endast hur verksamheten bedrivs.
Tillsynen blir därmed huvudsakligen funktionell till sin karaktär, vilket
i sig betyder att särskilda överväganden angående tillsynens utformning
måste göras. Vid en bolagisering av postgirot kan tillsynen göras mer
fullständig och avse även exempelvis kapitalstyrka och relationerna till
moderbolaget och systerbolagen. En bolagisering av postgirot underlättar
därför tillsynen. Jag anser därför att postgirot bör ställas under tillsyn av
finansinspektionen senast vid en bolagisering.

Postgirots verksamhetsområde

Enligt min mening har förekomsten av två konkurrerande betalnings-
system, postgirot och bankema/bankgirot, genom den konkurrens som
uppkommer i stor utsträckning bidragit till att det svenska betalnings-
systemet är mycket effektivt med internationella mått mätt. Det är
angeläget att denna konkurrens främjar utvecklingen av det svenska
betalningssystemet även i framtiden. Postgirots konkurrensförutsättningar
är därför av stor betydelse. En avreglering av den kvarvarande ensamrät-
ten på statliga betalningar bör därför göras på ett sätt som säkerställer en
sådan konkurrens.

Frågan om vilka förutsättningar som säkerställer postgirots möjligheter
att konkurrera på betalningsmarknaden behöver beredas ytterligare och
bli föremål för en samlad prövning. I detta sammanhang bör även
utformningen av den framtida tillsynen av postgirot behandlas. Jag avser
att återkomma till regeringen i dessa frågor inom kort.

Jag vill understryka att postgirots affärsidé och verksamhetsområde Prop. 1991/92:100
även i framtiden skall bestå av effektiv betalningsförmedling. Det Bil. 1
kommer således inte att bli aktuellt att postgirot skall fungera som en
bank i ordets mer breda och allmängiltiga betydelse.

6 EES-avtal

Den 22 oktober 1991 framförhandlades ett EES-avtal mellan EFTA-
ländema och EG. Avtalet innebär att en gemensam marknad skapas
mellan EG och EFTA där varor, kapital, tjänster och personer fritt skall
kunna röra sig över gränserna. Ett fästare strukturerat samarbete genom
gemensamma institutioner och beslutsfettande och ett breddat samarbete
på en rad områden, bl.a. forskning, miljö- och konsumentskydd
innefattas också i avtalet. När den judiciella frågan lösts avser regeringen
att under våren vända sig till riksdagen i fråga om avtalet.

EES-avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993. Detta innebär att
avtalet får budgetmässiga konsekvenser för budgetåret 1992/93.

Till de direkta utgiftsåtagandena hör kostnaderna för det ökade
programsamarbetet, kostnaderna för gemensamma institutioner samt
bidraget till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning inom EES.
Till detta kommer indirekta kostnader på departement och myndigheter
för kompetensutveckling m.m.

Totalt beräknas kostnaderna för Europa-samarbetet uppgå till drygt
930 milj.kr. under budgetåret 1992/93, vilket innebär en ökning med ca
575 milj.kr. jämfört med föregående år. Finansiering sker genom
omprioriteringar inom statsbudgeten. Fördelningen av kostnaderna för
integrationsarbetet redovisas i tabellen nedan. Samtliga poster redovisas
förslagsvis. Beräkningarna är behäftade med vissa osäkerheter bl.a. på
grund av att vissa poster är beroende av detaljutformning inom del-
områden av avtalet (institutionerna och regionalfonden), andra av de
belopp som senare kommer att festställas i EG:s budget för aktiviteten i
fråga.

Fördelning av kostnaderna för integrationsarbetet

	1991/92	1992/93	Ökning
Program samarbete	219	451	+232
Administrativa kostnader	137	161	+24
Regionalfonden	-	270	+270
Institutionerna	-	50	+50

Det största området inom programsamarbetet är forskning och
utveckling (FoU). Totalt uppgår kostnaderna inom detta område till ca
360 milj.kr. under budgetåret 1992/93. De ökade kostnaderna inom detta
område till följd av EES-avtalet uppgår till ca 150 milj.kr. Program-
samarbetet inom FoU omfettar program inom närings-, utbildnings-,
jordbruks- och miljödepartementens områden. De programområden som

är aktuella under budgetåret 1992/93 är förtecknade i näringsdepartemen- Prop. 1991/92:100
tets bilaga. Samarbetet presenteras närmare i respektive departements Bil. 1
bilaga till budgetpropositionen.

Programsamarbetet inom utbildningsområdet omfattande programmen
Comett (samarbetsprogram för universitetet och näringsliv), Erasmus
(studentutbytesprogrem) och Tempus (utbildningssamarbete med
Östeuropa) uppgår 1992/93 till ca 45 milj.kr. Ökningen jämfört med
innevarande år uppgår till 32 milj.kr.

Övriga programområden, t.ex. media, informationsprogrammen
SPRINT och IMPACT samt ungdomsprogrammet Youth for Europé
uppgår tillsammans till en kostnad om ca 46 milj.kr. Dessa program-
områden presenteras i de berörda departementens bilagor i budget-
propositionen.

Beräkningarna av kostnaderna för Sveriges deltagande i program-
samarbetet utgår ifrån en modell som innebär att vi betalar en andel av
programkostnadema enligt EG:s budget. Denna andel festställs utifrån
relationen mellan Sveriges bruttonationalprodukt (BNP) och EG-
ländemas samlade BNP. Denna s.k. proportionalitetsfektor festställs
årligen. I beräkningarna antas den uppgå till 3,5 % år 1993.

De administrativa kostnaderna för myndigheter och departement
förväntas öka med ca 24 milj.kr. Denna post avser även utredningar och
information. Kostnaderna redovisas under respektive huvudtitel.

Uppbyggnaden av EES-institutionema medför ökade kostnader om 50
milj.kr. under anslaget B5. Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA). Anslaget behandlas senare i utrikesdepartementets bilaga.
Förutom de gemensamma EES-institutionema kommer ett särskilt EFTA-
organ för övervakning att upprättas. Övervakningsorganets uppgifter är
övervakning inom områdena konkurrens, statsstöd och offentlig
upphandling, samt allmän övervakning av EES-avtalets efterlevnad.
Vidare kommer utökade sekretariats- och understödsfunktioner för EES-
institutionema att behövas.

Fonden för ekonomisk och social utjämning inom EES (EFTA Finan-
cial Mechanism) utgör ett stöd från EFTA-ländema till EG:s mindre
välutvecklade regioner. Stödet har formen av s.k. mjuka lån med
räntesubventionering samt ett gåvoelement. Totalt omfettar fonden en
lånefecilitet om 1,5 miljarder ecu samt 500 miljoner ecu i gåvodel. Båda
åtagandena sträcker sig över fem år. För Sveriges del innebär detta ett
årligt budgetåtagande om ca 270 milj.kr. under fem år.

Utbetalningen av de svenska bidragen till EG kommer att ske inom
ramen för det statliga betalningssystemet i samråd med RRV.

7 Redovisning av verksamheten med statliga
garantier m.m. för budgetåret 1990/91

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

RRV har redovisat verksamheten med statliga kreditgarantier inkl,
grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på myndigheternas rapporter
till RRV.

I det följande lämnas en sammanställning av och kortfattade kommen-
tarer till myndigheternas uppgifter. Uppgifterna avser, med undantag av
garantiramarna, garantistockens ställning per den 30 juni 1991. De
redovisade utgifterna och inkomsterna för verksamheten avser budgetåret
1990/91.

Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30
juni 1991. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits.
Riksbankens garanti på elva miljarder kr for Världsbanken redovisas i
år efter dollarkursen den 30 juni 1991.

Garantier för Forsmarks Kraftgrupp AB redovisas i sin helhet under
statens vattenfällsverk.

Gällande garantiramar

Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli
1991, uppgår till 169 miljarder kr.

Bland de ramar som ökat under det gångna året dominerar ramarna för
exportkreditnämndens garantier samt garantier till televerket och
riksgäldskontoret. Ramen för s.k. normalgarantier sänktes från 29 till 20
miljarder kr. För s.k. LT-garantier höjdes ramen från 29 till 40 miljarder
kr. En kraftig minskning har skett ifråga om ramarna till statens
järnvägar (SJ-invest).

Gjorda garantiutfästelser

Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1991, uppgår till 138 miljarder
kr. Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas
till belopp som överstiger de fastställda garantiramarna, eftersom endast
en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld.
Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästel-
serna inom garantiramarna.

Större ökningar av utfästelserna kan noteras för exportkreditnämndens
garantier. Ett stort antal skogindustriprojekt, maskinleveranser, transport-
system, kommunikationsprojekt och anläggningsentreprenader ligger
bakom denna uppgång. Minskningar i utfästelserna förekommer bland
annat beträffande stöd till Forsmarks Kraftgrupp AB, varvsföretag
(riksgäldskontoret) och Teleinvest.

Garanterad kapitalskuld

Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1991, var 105 miljarder
kr. Grundfondsförbindelser utgjorde 55 miljarder kr. Skillnaden mellan
den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiutfästelser beror till

största delen på det faktiska utnyttjandet av exportkreditgarantiema. Prop. 1991/92:100
Den garanterade kapitalskulden har minskat med 3,0 miljarder kr. Bil- 1

sedan den 30 juni 1990. Minskningen av garanterad kapitalskuld per
samhällsområde har särskilt berört garantier till varv, energi och export.

Minskningar av den garanterade kapitalskulden gäller stöd till
varvsföretag, statens vattenfällsverk, televerket och lantbruksgarantier.

Utgifter till följd av infriade garantier

Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1990/91
uppgår till 1,0 miljard kr. Utgifterna härrör främst från exportkredit-
nämndens garantier till Brasilien, Irak, Mexico och Egypten.

Inkomster från lämnade garantier

Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1990/91 uppgår till drygt
500 miljoner kr. Inkomsterna genereras främst av exportkreditgaran-
tiema. Garantiavgifterna har inte ökat sedan förra budgetåret.

Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till

1 miljard kr. Dessa inkomster härrör främst från stöd till varvsföretag
och från exportkreditgarantiema. Betydande återbetalningar har gjorts
inom varvssektom. Stora återbetalningar har även gjorts inom export-
kreditsektom från bl.a. Egypten, Jugoslavien, Mexico, Aigentina och
Angola.

Resultatet av verksamheten

Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för
tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade
garantier resulterat i ett nettoöverskott på ca 450 miljoner kr. Detta är en
förbättring av resultatet jämfört med föregående budgetår med ca
410 miljoner kr. eftersom verksamheten för budgetåret 1989/90 redo-
visade ett nettoöverskott på ca 40 miljoner kr.

SOjbO^D O/D O
00“ o” o o” o’ o* o’
SO
c-

SO	c>	SO	c-	en	SO O

00	0”	00	00		00 0
so		SO	CO		SO
r-		C"	cm		t'*

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

«3
•s

<5*

_O « M JO -£>
cm O O — en 0 00			en	CD	en	O —
0” en” r-” —” Os" 0” so” »DSOfN >O V")	C-”	—?		—T	f	ir? Os
0” en” r-” —” Os" 0” so” »DSOfN >O V")	r-	CM		Os	f	c- cn
O cm 00 cm cn	r*	CM	Os	CM	CM	Os V)
so CM 00 —< CM	O		0		*O	cm »n
cn — -«	r~-			en	O	>n

CMOO-^^OO			en	■'fr	O		0-^
O en os vr> so cm r~> 0	CM SO		00”	»n	vn	s	v? Os”
O en os vr> so cm r~> 0	»n	O	cn	3	»n	s	S- en
O CM 00 cm cn		00	CM	3	so	r*	Os »n
so CM 00 CM		CM		en	3	r*	cm «n
en —• —’		r-		r*	3	cn

			0		O en
00” CM	so” en	3	3	s	r^”oC SO C'
tT	00	CM	CM	TT	— so
8		8	Os SO	Os SO	»n — so

« •- «
o > u
Q =O Q

o3 «3

£ E

a ao 3

8 Lönenivån i anslagsberäkningarna

Lönerna för det stora flertalet statstjänstemän och för vissa andra
arbetstagare i offentligverksamhet bestäms genom förhandlingar mellan
statens abetsgivarverk (SAV) och de fackliga organisationerna på det
statliga avtalsområdet.

Den 15 mars 1991 träffade SAV avtal med Statsanställdas förbund och
SACO samt den 27 mars 1991 med TCO-OF/A, TCO-OF/C och TCO-
OF/F om slutlig reglering enligt ramavtal om löner för stats-tjänstemän
m.fl. avseende åren 1989 och 1990 (RALS 1989-90) m.m.. Vid samma
tillfälle träffade SAV ramavtal med ovan nämnda organisationer om löner
m.m. 1991-1993 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1991-93).

Till grund för beräkningen av anslagen till löner och pensioner liksom
för anslag inom utgiftsramen för militärt försvar samt planeringsramen
för civilt försvar under budgetåret 1992/93 har lagts de i nämnda
kollektivavtal avtalade löner m.m., gällande fr.o.m. den 1 oktober 1990
resp, den 1 juli 1991.

I kompletteringspropositionen 1991 (prop. 1990/92:150, FiU 30,
rskr. 386) anmälde min företrädare att regeringen avsåg att återkomma i
frågan om konsekvenser för de statliga myndigheterna av införandet av
särskild löneskatt. Frågan var föranledd av att det som ett led i skatte-
reformen, infördes en särskild löneskatt på förvärvsinkomster, som inte
till någon del grundar rätt till socialförsäkringsförmåner (pensions-
utbetalningar). Förslaget om införande av särskild löneskatt behandlades
av riksdagen under våren 1991, varför effekterna av införandet av denna
skatt inte kunde beaktas i samband med budgetregleringen av myndighe-
ternas förvaltningsanslag för budgetåret 1991/92. Utgifterna har därför
övergångsvis belastat statsbudgetens inkomstsida. I anslagsberäkningen
för myndigheternas förvaltningsanslag avseende budgetåret 1992/93 har
utgifterna avseende den särskilda löneskatten beräknats inom resp, anslag
genom att lönekostnadspålägget höjts från 39% till 41,5%. Höjningen
avser kostnaden för inbetalning av den särskilda löneskatten.

I förhållande till det löneläge som låg till grund för beräkningen av
lönekostnaderna i budgetpropositionen 1991 har beaktats höjningen av
månadslönen med 1,2% fr.o.m. den 1 oktober 1990. Vidare har beräk-
nats en kompensation om 0,5 % för ett icke nivåhöjande utrymme (INU)
som har getts för individuella löner som en generell höjning av månads-
lönen fr.o.m. den 1 januari 1991.

Höjningarna av chefelöner den 1 oktober 1990 och den 1 januari 1991
med motsvarande komponenter har beaktats. Därutöver har också beak-
tats höjningen av månadslönen fr.o.m. den 1 juli 1991 för anställda med
månadslön under 14 201 kronor. I löneomräkningen har dessutom beak-
tats de belopp som avsattes i RALS 1989-90 för löneåtgärder främst för
marknadskänsliga grupper och för att trygga en långsiktig personalför-
söijning vid i första hand anslagsmyndigheter.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

I budgetförslaget har de olika avtalskomponentemas kostnadseffekt Prop. 1991/92:100
beräknats utifrån vaije myndighets faktiska löneprofil. Bil. 1

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor:
Preliminär nationalbudget (Bilaga 1.1)

Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning (Bilaga 1.2)

Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3)
Fördelningseffekter (Bilaga 1.4)

Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken (Bilaga 1.5)

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, att regeringen
dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
jag har förordat i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har
förordat i det föregående,

3. för budgetåret 1992/93, i avvaktan på slutliga förslag i komplette-
ringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det
föregående,

a) beräkna statsbudgetens inkomster,

b) beräkna förändringar i anslagsbehållningarna,

c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,

4. godkänna riktlinjerna beträffande ramar för myndigheternas
förvaltningskostnader (avsnitt 4.3.1),

5. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1992/93, genom riks-
gäldskontoret ta upp lån för investeringar för förvaltningsändamål

intill ett sammanlagt belopp av 990 000 000 kr, (avsnitt 4.3.4),

6. godkänna att regeringen beslutar om avveckling av postgirots
ensamrätt till de statliga betalningarna (avsnitt 5),

7. godkänna riktlinjerna beträffande ekonomiska styrmedel i miljö-
politiken (Bilaga 1.5)

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

8. styrning av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna
för myndigheterna (avsnitt 4),

9. det statliga betalningssystemet och statliga betalningar, finans-
inspektionens tillsyn av postgirot och postgirots verksamhetsområde
(avsnitt 5),

10. utbetalning av de svenska bidragen till EG (avsnitt 6),

11. statliga garantier (avsnitt 7),

12. lönenivån i anslagsberäkningarna (avsnitt 8).

Innehåll

Finansplanen

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

1	Mål för en ny politik		1
	1.1	Bakgrund	1
	1.2	Grundläggande utgångspunkter	3
	1.3	Samarbetet i Europa	5
	1.4	Det ekonomiska läget	6
2	Den ekonomisk-politiska strategin		7
	2.1	En långsiktig utgiftsstrategi	8
	2.2	Inflationsbekämpningen i förgrunden	9
	2.3	Penningpolitik och kreditmarknad	10
	2.4	Arbetsmarknaden och lönebildningen	11
3	Det första steget - åtgärder hösten 1991		12
4	Det andra steget - finansplanen 1992		14
	4.1	Den ekonomiska politiken och förslaget till statsbudget 1992/93	14
	4.2	F örändringsarbete	18
5	Politiken på längre sikt		18
	5.1	Skattepolitiken	19
	5.2	Pensionerna	20
	5.3	Miljöpolitiken	20
6	Effekter av politiken		21
	6.1	Samhällsekonomin	21
	6.2	Fördelningen av välfärd och inkomster	22
7	Den ekonomiska utvecklingen 1991-1993		23
	7.1	Långsam internationell återhämtning	23
	7.2	Den svenska ekonomin	24
8	Avslutning		27

Statsbudgeten och särskilda frågor

1	Statsbudgeten budgetåren 1991/92 och 1992/93		29
	1.1	Beräkningsförutsättningar	29
	1.2	Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1991/92	29
	1.3	Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1992/93	32
	1.4	Statsbudgetens saldo för budgetåren 1991/92 och 1992/93	36
2	Underliggande budgetutveckling		38
3	Budgetunderskott och statsskuld		38
4	Styrning av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna för myndigheterna		40
	4.1	Verksamhetsformer i staten	40
	4.2	Mål- och resultatstyrning	41
	4.3	En effektiv medelshantering	45

4.4 Redovisning, revision och ekonomiadministration,

myndigheternas kompetens 56

4.5 Stöd till regeringskansli och myndigheter 57

5 Statliga betalningar och postgirot 57

6 EES-avtal 65

7 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m.

för budgetåret 1990/91 67

8 Lönenivån i anslagsberäkningarna 70

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Hemställan

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992

Bilaga 1.1

Preliminär nationalbudget
för 1992

Preliminär Nationalbudget

Förord

Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den
internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1993.

Nationalbudgeten bygger på material från läckdepartement och olika
verk och institutioner. För bedömningen av den internationella utveck-
lingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den
svenska ekonomin baseras främst på underlag från statistiska centralbyrån
och på den prognos för de kommande åren som konjunkturinstitutet
publicerade den 12 december 1991. Vidare har en grupp bransch- resp,
konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedömningarna
åvilar dock helt finandepartementets ekonomiska avdelning.

Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är finansrådet Lars
Heikensten. Arbetet har letts av departementsrådet Anders Palmér.
Kalkylerna avslutades den 19 december 1991.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1.

1 Sammanfattning

Den svenska ekonomin utvecklas för närvarande mycket svagt. Efter-
frågan viker inom de flesta sektorer och produktionen fäller. Trots
omlättande arbetsmarknadspolitiska insatser ökar arbetslösheten succes-
sivt till en för svenska förhållanden mycket hög nivå.

Tillbakagången orsakas av en kombination av konjunkturella och
strukturella faktorer. Avmattningen i omvärlden har naturligtvis stor
betydelse, särskilt när länder som är viktiga för Sverige — USA, Stor-
britannien, Norge och Finland — drabbats hårt av lågkonjunkturen. Den
svenska exportens varusammansättning — med stark inriktning på bilar,
investeringsvaror och skogsprodukter — är också oförmånlig i rådande
fäs av den internationella konjunkturen.

Till övervägande del förklaras tillbakagången för svensk ekonomi av
inhemska fäktorer. Att Sverige haft en sämre utveckling än omvärlden
framgår av diagram 1. Efter devalveringarna i böljan av 1980-talet växte
industriproduktionen snabbt. Samtidigt skedde en gradvis urholkning av
företagens konkurrenskraft. Lönekostnaderna ökade mer än i omvärlden,
särskilt mot slutet av 1980-talet och under 1990. När produktivitetstill-
växten stagnerade, bl.a. till följd av överhettningen i ekonomin, blev
kostnadsläget allt oförmånligare och resulterade i fällande marknadsandel-
ar och försämrade vinstmarginaler.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 1:1 Industriproduktionen i EG och i Sverige 1980-1991

Index 1985=100

Källor: OECD och statistiska centralbyrån.

Problemen accentueras också av den desinflationsprocess som
ekonomin nu går igenom. 1980-talets inflatoriska klimat karaktäriserades
av stigande förmögenhetsvärden. Finansiella transaktioner var ofta mer
lönsamma för näringslivet än satsningar på utbyggd produktions- och
distributionsapparat. Hushållen uppmuntrades till lånefinansierad

konsumtion. Stora obalanser och spänningar byggdes upp på olika Prop. 1991/92:100
tillgångsmarknader, där efterfrågan trissades upp av förväntningar om Bil. 1.1
fortsatta prisstegringar.

Den låga aktivitetsnivån i ekonomin medför att konsumentpriserna nu
stiger mycket långsamt. En rad andra priser har fallit eller är på väg att
bölja göra det. Det tydligaste exemplet gäller kommersiella fastigheter,
men även bostadsprisema har en svag utveckling. Många industriproduk-
ter får också känna av fällande priser.

Desinflationsprocessen innebär att vissa aktörer med högt belånade
tillgångar inte kan betala sina räntor. Stora kreditförluster uppstår hos
finansbolag och banker, vilket skapar oro och svårigheter för en del
låntagare att erhålla krediter. Vidare medför den låga inflationstakten i
kombination med det nya skattesystemet att det blivit allt dyrare för
hushållen att låna till konsumtionsändamål. Sparkvoten har stigit mycket
kraftigt, vilket hållit tillbaka den privata konsumtionen.

Den speciella omställningsfäs som den svenska ekonomin nu går
igenom gör utvecklingen mycket svårbedömd. Efter att BNP preliminärt
sjönk med drygt 1% 1991, bedöms nedgången i år stanna på 0,2%.
Huvudförklaringen till att fallet bromsas upp är det omslag i lagercykeln
som väntas ske. Under 1993 bör förbättrad internationell draghjälp och
en viss återhämtning av den inhemska efterfrågan leda till en uppgång av
BNP på drygt 1 %. Arbetslösheten stiger gradvis under prognosperioden
for att troligen nå en topp under 1993 på över 4 1/2%. Bytesbalansens
underskott krymper de närmaste åren, främst beroende på en allt starkare
handelsbalans.

Internationella förutsättningar

Konjunkturen inom OECD-området nådde sin botten i mitten av 1991.
För de länder som ligger tidigast i cykeln — USA, Storbritannien och
Canada — har därefter en uppgång noterats. Återhämtningen har dock
varit trög och fylld av bakslag. I dessa länder och i flertalet andra
industriländer väntas dock tillväxten fortsätta att tillta under loppet av
1992 och 1993.

De tyska och japanska ekonomierna är nu på väg in i en lugnare fas.
Efter en relativt kraftig avmattning under andra halvåret 1991 väntas en
stabilisering av dessa ekonomier från och med senare delen av 1992. Den
internationella återhämtningen blir dock sammantaget betydligt svagare
än under tidigare uppgångsfaser. För hela OECD-området bedöms BNP-
tillväxten stiga från 1% 1991 till ca 2 1/4% 1992 och till knappt 3%
1993.

Den viktigaste faktorn bakom konjunkturuppgången är den lättnad i
penningpolitiken som har genomförts i en rad länder, med Tyskland som
ett viktigt undantag. Räntenedgången väntas leda till en stimulans av den
privata konsumtionen och av investeringarna, främst inom bostadssek-
torn. Ännu har dock inte de lägre räntorna gett de positiva effekter på
ekonomierna som kunnat förväntas. Marginalerna mellan in- och
utlåningsräntoma har vidgats, vilket medfört att hushåll och företag inte

till fullo fått del av lättnaderna. I takt med att konjunkturen stärks i de Prop. 1991/92:100
anglosaxiska länderna kan en viss åtstramning av penningpolitiken Bil. 1.1
förväntas, medan det så småningom uppstår ett utrymme för lättnader i

Tyskland och Japan.

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

	1990	1991	1992	1993
BNP i OECI), %	2,5	1	2 1/4	3
Konsumentpriser i OECD	4,9	4 1/4	3 1/2	3 1/2
(KPI årsgenomsnitt), %
Råoljepris, dollar per fat	23,6	20	21	21
Dollarkurs i kr.	5,93	6,07	5,94	5,94

Källor: OECD och finansdepartementet.

Finanspolitiken i OECD-området hade under 1991 en svagt expansiv
inriktning, främst beroende på en kraftig ökning av de offentliga
utgifterna i västra Tyskland. Konjunkturavmattningen medförde också att
skattebaserna urholkades och att utgifterna för arbetslöshetsunderstöd
ökade i många länder, vilket försvagade statsfinanserna. En omläggning
av finanspolitiken i mindre expansiv riktning har inletts i Tyskland
genom såväl höjningar av skatter och sociala avgifter som neddragningar
av de offentliga utgifterna.

Den största osäkerheten i bedömningen gäller styrkan i den amerikan-
ska konjunkturuppgången. För att tillväxten ska ta fart i USA krävs att
konsumtionsefterfrågan expanderar och att investeringarna stärks. En
fortsatt restriktiv kreditgivning från bankerna kan försvåra nyinvestering-
ar för företagen. Vidare kan fortsatt osäkerhet om den framtida ekonomi-
ska utvecklingen resultera i att företag och hushåll blir obenägna att öka
sin skuldsättning ytterligare. Detta skulle kunna leda till att återhämtning-
en blir svagare än förutsatt.

En annan osäkerhet är förknippad med den tyska utvecklingen. Om
inflationstakten visar sig svår att bemästra kan penningpolitiken stramas
åt ytterligare. I så fall tvingas alla de länder som har sina valutor nära
kopplade till D-marken att följa med. En högre räntenivå i Europa skulle
försena återhämtningen.

En negativ faktor för Sverige är den svaga utvecklingen i Norden. Den
finska ekonomin har råkat ut för ett veritabelt ras, till stor del beroende
på östhandelns kollaps. Importen av bearbetade varor till Finland
beräknas preliminärt ha fallit med nära 20% 1991, vilket mycket starkt
bidragit till att marknadstillväxten för svensk export praktiskt taget
stagnerat. Även utvecklingen för den norska fastlandsekonomin har varit
dämpad. En återhämtning verkar ändå vara på väg i Norden, eftersom
anpassningen bort från de djupa obalanser som uppstått i ekonomierna nu
hunnit en bit på väg.

Löner och konsumentpriser

Avmattningen i den svenska ekonomin medför en markant nedväxling
av lönestegringstakten. Så gott som samtliga lönepåverkande faktorer
verkar åt samma håll. Arbetslösheten stiger, inflationstakten avtar,
vinsterna pressas, kapacitetsutnyttjandet fäller. Ökningen av timlönerna
mellan årsgenomsnitten för 1990 och 1991 blev ca 5,5%, inklusive
överhäng, löneglidning och kostnaderna för förlängd semester. Från 1991
till 1992 blir överhänget mindre, medan avtalen ligger på en högre nivå.
Det svaga arbetsmarknadsläget reducerar löneglidningen ytterligare,
varför den totala timlöneökningen för ekonomin väntas stanna på 4 1/2%
i år.

För merparten av 1993 finns ännu inga avtal, eftersom Rehnbeig-
överenskommelsen löper ut den 31 mars. Arbetslösheten väntas fortsätta
att stiga, åtminstone under första halvåret, och aktiviteten i ekonomin
förblir sannolikt relativt låg. Ekonometriska skattningar tyder på bestå-
ende låga löneökningar. Timförtjänsten bedöms stiga med ca 4%. Det
kan emellertid inte uteslutas att uppdämda lönekrav och spänningar
mellan olika grupper på arbetsmarkanden leder till ett högre utfall.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 1:2 Löner och priser

Årlig procentuell förändring

	1990	1991	1992	1993
Timlön, kostnad	10,0	5,5	4,5	4,0
KPI dec.-dec.	10,7	8,5	2,4	3,5
NPI dec.-dec.	7,3	5,5	4,0	3,9
KPI årsgenomsnitt	10,4	9,5	3,2	3,5
NPI årsgenomsnitt	6,6	5,6	5,4	3,9

ANM.: KPI = Konsumentprisindex

NPI = Nettoprisindex.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Inflationstakten avtar snabbt i Sverige. Under loppet av 1991 steg
konsumentpriserna med ca 8 1/2%, varav finansieringen av skatterefor-
men svarade för med 3,6 procentenheter. Under våren förutses prishöj-
ningarna dämpas till ca 3%. Det finns flera orsaker till den kraftiga
nedgången. Viktiga förklaringar är lönenedväxlingen och en gynnsam-
mare produktivitetsutveckling, som minskar kostnadstrycket. Dessutom
sänktes mervärdeskatten på livsmedel, inrikes transporter m.m. vid
årsskiftet 1991/92. Då fäller också skattereformens effekter på priserna
bort ur tolvmånaderstalen. Enligt de mätningar som görs har dessutom
inflationsförväntningarna radikalt dämpats, både hos hushåll och företag.

Konsumentpriserna bedöms öka under loppet av året med 2,4% 1992
och 3,5% 1993. Den underliggande inflationstakten — då effekterna av
förändringar i de indirekta skatterna är borttagna — fäller från ca 5 1/2%
1991 till ca 4% 1992 och 1993.

Försörjningsbalans

BNP föll preliminärt med 1,3% förra året. Aktiviteten var svag i stort
sett i alla delar av ekonomin. Nedgången var emellertid särskilt markerad
för festa investeringar och lagerinvesteringar. Att BNP inte utvecklades
ännu sämre berodde på att importen föll kraftigt. Sannolikt sker en
tillbakagång för ekonomin även i år, mycket beroende på det svaga
bostadsbyggandet som väntas ge ett negativt bidrag till BNP på nästan
1 %. En viss tillväxt — drygt 1 % — förutses för 1993, främst orsakad av
en återhämtning av exporten. Tillväxten blir dock inte tillräcklig för att
öka kapacitetsutnyttjandet i ekonomin.

Hushållens reala disponibla inkomster steg med ca 4 % förra året, trots
att lönerna ökade långsammare än priserna och att sysselsättningen föll.
Den viktigaste förklaringen till inkomstökningen är den kraftiga sänk-
ningen av de direkta skatterna till följd av skattereformen. Effekterna av
sysselsättningsminskningen neutraliseras också i stor utsträckning av ökat
arbetslöshetsunderstöd. Till detta kommer effekterna av det obligatoriska
tillfälliga sparandet, som spätt på hushållens köpkraft ytterligare.

Skattereformen — liksom avvecklingen av det tillfälliga sparandet — får
även i år vissa expansiva effekter på hushållens köpkraft, som dock stiger
långsammare än i fjol. Under 1993 försvagas inkomstutvecklingen.
Inkomstöverföringama till hushållen stiger realt sett mindre än under de
närmast föregående åren. Dessutom sker inga ytterligare återbetalningar
av det tillfälliga sparandet, vilket leder till en negativ effekt när det gäller
förändringen av köpkraften mellan 1992 och 1993.

Den privata konsumtionen steg obetydligt 1991. Efter en svag inledning
av året förstärktes dock efterfrågan gradvis, vilket medförde en gynnsam
utveckling för detaljhandeln. Därtill kom att fallet i bilförsäljningen
upphörde. Sparkvoten fortsatte att stiga kraftigt.

Bedömningen av sparkvotens utveckling utgör en av de mest osäkra
fektorema i prognosen över svensk ekonomi för 1992 och 1993. Den
kraftiga uppgång i hushåll ssparandet som inträffet under de senaste åren
kan till en del ses som en normalisering efter den utveckling som följde
under andra hälften av 1980-talet, efter avregleringen av kreditmarkna-
den. Dessutom ändrades skattesystemet i sparstimulerande riktning och
konjunkturläget försämrades. Oron på de finansiella marknaderna
påverkar också hushållens beteende, liksom krympande förmögenheter.

Även i år kan sparkvoten förväntas stiga. Sannolikt avstannar upp-
gången nästa år. I takt med att den ekonomiska utvecklingen gradvis blir
något bättre bör hushållens framtidförväntningar bli mindre pessimistiska.
Slutsatsen blir att den privata konsumtionen beräknas stiga med ca 1/2%
i år och något mer nästa år.

Den offentliga konsumtionen växte med drygt 1/2% 1991, beroende på
utvecklingen i kommunerna. I år förutses en nedgång för staten, medan
en större omfettning av sysselsättningsskapande åtgärder håller uppe
aktiviteten i kommunsektorn. Besparingar inom staten och indragningar
från kommunerna kan leda till stagnation eller tillbakagång under 1993.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 1:3 Försörjningsbalans

	Miljarder kr. 1990	Procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1990	1990	1991	1992	1993
BNP	1 350,1	0,6	-1,3	-0,2	1,3
Import	403,3	1,2	-6,0	1,2	3,0
Tillgång	1 753,4	0,8	-2,6	0,2	1,7
Privat konsumtion	699,0	-0,2	0,3	0,5	0,7
Offentlig konsumtion	366,5	2,1	0,7	0,6	-0,1
Stat	104,9	3,4	-1,0	-1,2	-0,5
Kommuner	261,6	1,6	1,4	1,3	0,0
Bruttoinvesteringar	279,9	-0,9	-8,5	-7,5	-1,6
Lagerinvesteringar¹	-1,2	0,1	-1,2	0,6	0,7
Export	409,2	2,0	-2,3	2,0	4,5
Användning	1 753,4	0,8	-2,6	0,2	1,7

¹ Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Den stora nedgången i bruttoinvesteringarna under fjolåret kan helt
hänföras till näringslivet. Svag efterfrågan, försämrad lönsamhet och
avtagande kapacitetsutnyttjande gjorde att industriinvesteringarna föll med
nästan 20 %. Inom gruppen övrigt näringsliv rasade fåstighetsinvestering-
ama. Bostadsinvesteringama hölls däremot väl uppe p.g.a. eftersläpnings-
effekter från den höga igångsättningen under senare delen av 1990 och
av att ombyggnadsinvesteringama kom igång.

För bruttoinvesteringarna totalt förutses en nästan lika stor nedgång i
år, knappt 8%, men med en delvis annan sammansättning. Övrigt
näringsliv, exklusive de expansiva affärsverken, fortsätter att minska i
nästan oförändrad takt, medan fallet för industrin dämpas. Däremot
verkar nedgången för bostadssektorn bli mycket kraftig, trots att
ombyggnadsverksamheten tilltar ytterligare. Nybyggnationen krymper
med ca en tredjedel. Sjunkande efterfrågan, pressade priser och minskade
subventioner till sektorn kommer att få en starkt hämmande inverkan på
igångsättningen av nya bostäder.

Den vikande tendensen för bostadsinvesteringama väntas hålla i sig
också under 1993. Fallet för industriinvesteringarna upphör troligen och
förbyts till en liten uppgång. Nedgången för övrigt näringsliv bromsas
upp. Sammantaget bedöms bruttoinvesteringarna minska något även nästa
år.

Även om lagrens betydelse för konjunkturmönstret allmänt sett avtagit
under det senaste decenniet, har ändå lagercykeln en central betydelse för
den makroekonomiska utvecklingen under prognosperioden. Den starka
lageravvecklingen under 1991 bidrog till att nedgången i BNP blev
betydande. Både 1992 och 1993 kännetecknas av rekyleffekter av de
stora lagerminskningama förra året. Trots fortsatta neddragningar ger
lagren tämligen stora positiva bidrag till BNP, eftersom förändringen i
lagerinvesteringama blir positiv efter de stora minustalen 1991.

Den försenade internationella konjunkturuppgången har fått betydande
negativa återverkningar på den svenska exporten. Tunga branscher inom
verkstads- och basindustrin har drabbats hårt. Läget har förvärrats av att

kostnadsnivån drevs upp under överhettningsåren, i förhållande till de Prop. 1991/92:100
utländska konkurrenterna. Svenska företag har fortsatt att tappa mark- Bil. 1.1
nadsandelar. Under 1991 föll exporten preliminärt med drygt 2%.

Under 1992 och 1993 väntas marknadstillväxten gradvis stärkas.
Dessutom förbättras det relativa kostnadsläget p.g.a. låga löneökningarna
och en gynnsam produktivitetsutveckling. För svensk industri viktiga
branscher som skog och transportmedel ligger normalt också tidigt i
konjunkturcykeln. Därför bör en successiv återhämtning för exporten
inträffa, även om ökningstalen blir lägre än under motsvarande uppgångs-
fäser under de senaste decennierna.

Det stora importfallet under fjolåret kan delvis förklaras av den mycket
svaga inhemska efterfrågan. Inte minst den kraftiga lageravvecklingen
och de fällande maskininvesteringama hade stor betydelse. En gradvis
återhämtning av den inhemska efterfrågan leder till att importen böljar
öka igen.

Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten

Procent av föregående års BNP

	1990	1991	1992	1993
Privat konsumtion	-0,1	0,2	0,3	0,4
Offentlig konsumtion	0,6	0,2	0,2	0,0
Bruttoinvesteringar	-0,2	-1,9	-1,5	-0,3
Lagerinvesteringar	0,1	-1,2	0,6	0,7
Nettoexport	0,3	1,5	0,3	0,5
BNP	0,6	-1,3	-0,2	1,3

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Sammantaget kan konstateras att konsumtionen och nettoexporten ger
positiva bidrag till BNP-tillväxten under prognosperioden. Bruttoinvester-
ingarna har en negativ inverkan som dock avtar. Lagerinvesteringama
har en stor inverkan på ekonomins utveckling.

Bytesbalans

Handelsbalansen visade under 1991 preliminärt ett överskott på drygt 31
miljarder kr., vilket var mer än dubbelt så mycket som 1990. Den vik-
tigaste förklaringen till denna utveckling var den kraftigt fällande import-
volymen. Eftersom exporten väntas stiga snabbare än importen framöver
stärks handelsbalansen ytterligare. För 1993 beräknas överskottet uppgå
till nära 50 miljarder kr. Det ökande överskottet i handelsbalansen ter sig
naturligt mot bakgrund av att marknadstillväxten för svensk export är
gynnsam samtidigt som den inhemska efterfrågan är fortsatt svag under
hela perioden.

Underskottet i bytesbalansen krymper gradvis, mycket beroende på
handelsbalansen. Den positiva utvecklingen för bytesbalansen beror också
på att de svenska direktinvesteringama utomlands dämpas samtidigt som
investeringarna från utlandet ökar. Den förutsedda förstärkningen av

näringslivets konkurrenskraft borde medföra en förbättring av företags- Prop. 1991/92:100
klimatet och därmed ytterligare stimulera utländska investeringar i Bil. 1.1

Sverige. Detta förhållande gör att räntenettot blir mindre negativt.

Bytesbalansens underskott väntas 1993 bli lägre än en procent av BNP.

Tabell 1:5 Nyckeltal

	1990	1991	1992	1993
Disponibel inkomst (%)	3,2	4,1	2,1	0,4
Sparkvot (nivå, %)	-1,1	2,6	4,2	4,0
Industriproduktion (%)	-2,0	-5,5	-0,5	3,0
Relativ enhetsarbetskostnad (%)	3,9	0,5	-1,9	-2,8
Arbetslöshet (nivå, %)	1,5	2,7	3,8	4,5
Handelsbalans (mdr. kr.)	14,8	31,3	37,8	49,3
Bytesbalans (mdr. kr.)	-35,1	-18,9	-17,5	-9,4
Bytesbalans (% av BNP)	-2,6	-1,3	-1,2	-0,6

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

Arbetsmarknad

Arbetslösheten steg successivt under loppet av 1991. Uppgången
begränsades dock av några olika faktorer. Dels sattes omfattande
arbetsmarknadspolitiska insatser in, dels dämpades utbudet genom att
många personer lämnade arbetsmarknaden. Årsgenomsnittet blev
preliminärt 2,7%, medan nivån i slutet av året stannade på ca 3 1/4%.

Det stora antalet varsel tyder på att arbetslösheten kommer att fortsätta
att öka under den närmaste tiden. Dessutom utvecklas produktionen
mycket svagt samtidigt som produktiviteten i ekonomin håller på att
förstärkas. Efterfrågan på arbetskraft kommer därför sannolikt att avta.
Den öppna arbetslösheten begränsas dock av arbetsmarknadspolitiska
insatser och av att utbudet sannolikt faller ytterligare. Arbetslösheten
väntas mot denna bakgrund hamna på knappt 4% i år och på ca 4 1/2%
1993, sett som årsgenomsnitt. En mycket osäker post i kalkylen är
bedömningen av produktivitetsutvecklingen.

Finansiellt sparande

Bruttosparandet i ekonomin föll 1991 med motsvarande 1 1/2% av BNP.
Det reala sparandet i form av investeringar i byggnader, maskiner och
lager sjönk ännu mer. Därmed förbättrades det finansiella sparandet,
vilket för hela ekonomin är identiskt med bytesbalansens saldo. För 1992
och 1993 väntas en fortsatt nedgång av investeringarnas andel av BNP,
medan en återhämtning av bruttosparandet sker under 1993. Det finan-
siella sparandet stiger successivt och underskottet i bytesbalansen
begränsas till drygt 1/2% av BNP 1993.

Sparandets fördelning på sektorer ändras radikalt under perioden.
Hushållens och företagens sparande stiger medan det offentliga sparandet
sjunker. I år väntas det privata sparandet bli positivt efter att ha visat
underskott sedan 1987. Under perioden 1987-1990 hade den offentliga
sektorn finansiella överskott samtidigt som bytesbalansen försämrades.

Bytesbalansen förbättras nu trots växande underskott i den offentliga
sektorn.

Den kraftiga försämringen av det offentliga sparandet 1991 beror till
övervägande delen på konjunkturnedgången och nedväxlingen av löne-
och prisstegringstakten. Även 1992 och 1993 drar den låga aktiviteten
i ekonomin ned det offentliga sparandet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 1:6 Sparande

Procent av BNP i löpande priser

	1990	1991	1992	1993
Bruttosparande	18,0	16,6	15,4	15,7
Investeringar inkl, lager	20,6	17,9	16,6	16,3
Finansiellt sparande därav:	-2,6	-1,3	-1,2	-0,6
Offentlig sektor	3,8	-1,0	-1,2	-2,5
Hushåll	-0,8	1,5	3,1	2,9
Företag	-5,7	-1,7	-3,1	-1,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Kapitalmarknad

Under större delen av 1991 föll de svenska räntorna förhållandevis
kraftigt. Lägre omvärldsräntor, dämpade inflationsförväntningar och
kronans knytning till den europeiska valutaenheten — ecu — var huvudför-
klaringarna. Under slutet av året tvingades emellertid riksbanken att
strama åt penningpolitiken efter de stora valutautflöden som uppkom i
efterdyningarna av den finska devalveringen. Ränteuppgången visar att
Sverige alltjämt behöver en viss räntemarginal gentemot utlandet för att
säkerställa stabila valutaflöden.

Lågkonjunkturen i kombination med prisfall på fastighetsmarknaden
medförde att kreditinstitutens kreditförluster ökade i fjol. Marginalerna
mellan in- och utlåningsräntoma vidgades. De stora förlusterna har också
medfört att kreditgivningen blivit betydligt mer restriktiv. Bankernas
utlåningspolitik kännetecknas numera av noggrann prövning, där ökad
vikt läggs vid säkerheter och låntagares betalningsförmåga. Samtidigt har
också lågkonjunkturen medfört att efterfrågan på krediter minskat, både
från företagen och från hushållen. Det kan inte uteslutas att utvecklingen
på kreditmarknaden även fortsättningsvis får en negativ inverkan på
aktiviteten i ekonomin.

2 Den internationella utvecklingen

2.1 Allmän översikt

Avmattningen av produktionstillväxten inom OECD-området nådde sin
botten i mitten av 1991. I de länder som ligger tidigast i konjunktur-
cykeln och som i flera fell genomgått en regelrätt lågkonjunktur — USA,
Storbritannien och Canada — har produktionstillväxten därefter tilltagit,
I dessa länder samt i flertalet övriga industriländer förväntas tillväxten
fortsätta att stiga under loppet av 1992 och 1993. Den japanska och tyska
ekonomin förutses komma in i en lugnare fas. Efter en relativt kraftig
avmattning under andra halvåret 1991 väntas dessa ekonomier stabiliseras
under senare delen av 1992. Sammantaget blir emellertid återhämtningen
sannolikt förhållandevis svag jämfört med tidigare konjunkturcykler. För
hela OECD-området förutses BNP-tillväxten öka från 1% 1991 till 2
1/4% 1992 och 3% 1993.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Ärlig procentuell förändring

	Andel av OECD- områdets totala BNP i %’	1990	1991	1992	1993
De sju stora länderna
Förenta staterna	37,0	1	- 3/4	2	3 1/2
Japan	15,4	5,6	4 1/2	2 1/2	2 3/4
Tyskland	10,1	4,5	3 1/4	2 1/4	2
Frankrike	8,4	2,8	1 1/2	2 1/2	2 3/4
Storbritannien	7,1	0,8	-2	2	3
Italien	5,9	2	1 1/4	2 1/4	2 1/2
Canada	3,6	0,5	-1	3 1/4	4
Norden
Danmark	0,9	2,1	2	2 1/2	3
Finland	0,7	0,4	-5	0	3
Norge	0,8	1,8	2 3/4	2 1/2	2 1/4
Sverige	1,6	0,6	-1 1/4	- 1/4	1 1/4
Norden²	4,0	1,5	1/4	1 3/4	2 3/4
OECD-Europa	44,0	2,8	1 1/4	2	2 1/2
OECD-totalt		2,5	1	2 1/4	3

¹ 1987 års BNP

² Exklusive Sverige

Källor: OECD och finansdepartementet.

Återhämtningen av produktionstillväxten liksom den förväntade
fortsatta uppgången kan till stor del tillskrivas den lättnad av penningpoli-
tiken som genomförts i en rad industriländer, framför allt de anglo-
saxiska. Även i Japan lättades penningpolitiken under senare delen av
1991. Det är endast i Tyskland som räntorna har förblivit höga.
Räntenedgången väntas stimulera framför allt privat konsumtion samt i
viss mån bostadsbyggandet. Effekterna begränsas dock av att de långa
räntorna, som i hög grad påverkar företagens investeringar samt

bankernas krediträntor till hushållen inte gått ned i lika hög grad som Prop. 1991/92:100
penningmarknadsräntoma. Återhämtningen av privat konsumtion och Bil. 1.1
bostadsbyggandet väntas tillsammans med förbättrad lönsamhet i
näringslivet i ett senare skede leda till en återhämtning också av
investeringarna. Förstärkningen av den inhemska efterfrågan i ett
växande antal länder lägger grunden för en exportorienterad fortsatt
gynnsam tillväxt under 1992 och 1993.

Finanspolitiken i OECD-området 1991 var, fortsatt, svagt expansiv,
främst p.g.a. en kraftig ökning av de offentliga utgifterna i västra
Tyskland. Budgetläget har dock försämrats i en rad länder, till följd av
att den avtagande tillväxten resulterat i lägre skatteintäkter och ökade
utgifter för bl.a. arbetslöshetsunderstöd.

I föreliggande bedömning förutsätts penningpolitiken även fortsättnings-
vis inriktas på inflationsbekämpning. Sålunda kan en omläggning i mer
åtstramande riktning så småningom förväntas i de anglosaxiska länderna,
samtidigt som ett visst utrymme för en penningpolitisk lättnad väntas
uppstå i Japan och Tyskland. Finanspolitiken förutses bli lätt restriktiv
i OECD-området som helhet. I Tyskland förutses en markant reduktion
av budgetunderskottet som ett resultat av redan genomförda och
planerade skattehöjningar.

I USA passerade sannolikt ekonomin botten i konjunkturcykeln under
våren 1991. Därefter pekade de flesta konjunkturindikatorer uppåt, men
under hösten gjorde sig ånyo svaghetstecken gällande i ökad utsträckning.
Den amerikanska ekonomin befann sig sålunda under senare delen av
1991 i ett svagt och ostadigt skede i återhämtningen. Den uppmjukning
av penningpolitiken som genomförts sedan våren 1989 väntas dock bidra
till att tillväxten — som genereras av den privata inhemska efterfrågan —
ökar i styrka under 1992 och 1993. Återhämtningen väntas dock bli
mycket beskedlig, jämfört med tidigare konjunkturvändningar. Tillväxten
förutses uppgå till endast 2% 1992 och öka till ca 3 1/2% 1993.

I Japan och Tyskland — som under de senaste åren fungerat som motor

i den internationella konjunkturen — har den långa expansionsfasen
resulterat i ett ökat pris- och kostnadstryck. Den åtstramning av den
ekonomiska politiken som har skett i dessa länder ledde till en dämpning
av den inhemska efterfrågan, främst investeringarna, under större delen
av 1991. Bägge länderna väntas dock undgå en regelrätt lågkonjunktur.
Efter en svag utveckling under böijan av 1992 väntas dessa ekonomier
under återstoden av prognosperioden återgå till en stabil icke-inflations-
drivande tillväxt.

Den svaga återhämtningen av produktionstillväxten leder till att
sysselsättningen ökar måttligt. Eftersom arbetskraften väntas växa i
ungefär samma takt, förutses därför arbetslösheten för OECD-området
totalt sett kvarstå på ca 7 procent under hela prognosperioden. I
Västeuropa väntas den ligga kvar på drygt 9 procent.

Världshandelns tillväxt ökade under loppet av 1991. Den främsta
drivkraften bakom denna utveckling var en fortsatt stark importökning i
Tyskland. Världshandeln väntas fortsätta att utvecklas gynnsamt, i takt
med att den ekonomiska aktiviteten i OECD-området tilltar.

Den förutsedda måttliga återhämtningen i produktionstillväxten väntas
leda till att inflationen dämpas under större delen av prognosperioden.
Till undantagen hör framför allt USA men även Storbritannien där
inflationen åter kan dra sig uppåt under 1993. BNP-tillväxten inom
OECD-området som helhet väntas inte nå upp till den potentiella
tillväxten. I kombination med den lediga kapacitet som f.n. finns inom
industrisektorn och på arbetsmarknaderna samt en förväntad begränsad
uppgång av råvaru- och oljepriserna väntas detta resultera i en avtagande
prisökningstakt. Lägre löneökningar till följd av den fortsatt relativt höga
arbetslösheten tillsammans med ökad produktivitetstillväxt bör samtidigt
resultera i en markant nedväxling av kostnadsutvecklingen. Sammantaget
förutses inflationen inom OECD-området dämpas från 4 1/2% 1991 till
drygt 3 1/2% både 1992 och 1993.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

	1990	1991	1992	1993
De sju stora länderna
Förenta staterna	5,4	4 1/4	3 3/4	4 1/4
Japan	3,1	3	2 1/2	2
Tyskland	2,7	3 1/2	4	3 3/4
Frankrike	3,4	3	3	2 3/4
Storbritannien	9,5	6	3 1/4	3 1/2
Italien	6,1	6 1/2	5 1/2	5
Canada	4,8	5 1/2	3	3
Norden
Danmark	2,7	3	3	3 1/2
Finland	6,1	4	5 1/2	6
Norge	4,1	3 1/2	3 3/4	3 1/4
Sverige	10,4	9 1/2	3 1/4	3 1/2
Norden¹	4,2	3 1/2	4	4
OECD-Europa	5,1	4 1/2	4	3 3/4
OECD-totalt	4,9	4 1/4	3 1/2	3 3/4

¹ Exklusive Sverige

Källor: OECD och finansdepartementet

Det kanske största osäkerhetsmomentet i bedömningen knyter sig till
styrkan i den amerikanska återhämtningen. Den fortsatt svaga penning-
mängdstillväxten och kreditökningen inger oro. Det bör dock noteras att
minskningen i kreditgivningen i första hand verkar vara ett resultat av
lägre efterfrågan på krediter till följd av lågkonjunkturen, snarare än en
överdriven restriktivitet i utlåningen från bankernas sida. Ytterligare en
faktor som kan försvaga återhämtningen är att hushållen och företagen
som en följd av ökad osäkerhet om den framtida ekonomiska utveckling-
en kan vara obenägna att öka sin skuldsättning ytterligare.

Å andra sidan kan det inte uteslutas att effekterna av de penningpoli-
tiska lättnader som genomförts i de länder som ligger först i konjunktur-
cykeln blir större än beräknat. I så fall kan tillväxten efter en tid bli
betydligt starkare än prognosticerat — med åtföljande konsekvenser för
inflationen på ett par års sikt.

En annan risk gäller utvecklingen i Japan och Tyskland. Den förväntade Prop. 1991/92:100
mycket "mjuka landningen" av dessa ekonomier kan visa sig vara allt för Bil. 1.1
optimistisk. Eventuellt har inte hela effekten av den penningpolitiska
åtstramning som ägt rum tidigare ännu slagit igenom fullt ut med
innebörden att den pågående avmattningen underskattats. Till detta kan
fogas att den underliggande inflationen i främst Tyskland ligger kvar på
hög nivå. Utrymmet för penningpolitiska lättnader bedöms därför vara
begränsat med hänsyn till den höga prioritet som ges åt inflationsbekämp-
ningen. Mot bakgrund av erfarenheterna av den oväntat djupa konjunk-
turnedgången i de anglosaxiska länderna kan därför antagandet om en
"mjuklandning" av de japanska och tyska ekonomierna visa sig vara
alltför optimistiskt. En fortsatt stram penningpolitik i Tyskland tvingar
sannolikt övriga länder anslutna till växelkurssamarbetet inom EMS att
följa med i denna penningpolitiska inriktning, vilket skulle kunna leda till
att återhämtningen i dessa länder blir svagare.

En utveckling med starkare tillväxt än förväntat i Förenta staterna och
en svagare tillväxt i Japan ökar risken för att de externa obalanserna,
som under de senaste åren reducerats markant, åter tilltar. Detta skulle
kunna resultera i ökad oro på de finansiella marknaderna samt ge ny
näring till de handelspolitiska friktioner som växte fram under 1980-
talet.

2.2 Länderöversikter

Förenta staterna

Vändpunkten i den amerikanska konjunkturen nåddes förra våren, då
lägre räntor, oljepriser och en ljusare tro på framtiden skapade bättre
tillväxtförutsättningar. Återhämtningen gick dock långsammare än vanligt
efter en recession och under hösten 1991 befarade många att den helt
kommit av sig. Det var framför allt den långsamma penningmängdstill-
växten och den åter försämrade framtidstron hos konsumenterna som
ingav oro. Sammantaget bedöms den totala produktionen ha fallit med
ungefär 3/4% 1991. Den svaga efterfrågan tillsammans med de lägre
oljepriserna innebar att inflationen dämpades till ca 4 1/4%.

Huvudscenariot i följande prognos är att svaghetstendensema under
hösten var av tillfällig art och att återhämtningen fortsätter.

Den viktigaste faktorn bakom återhämtningen är den gradvisa lättnad
av penningpolitiken som centralbanken genomfört sedan våren 1989 och
framför allt sedan slutet av 1990. Det tar dock tid innan lägre räntor får
effekt för investeringar samt konsumtion, och än så länge har de lägre
räntorna inte lett till en uppgång i kredigivningen. Det har funnits
farhågor för att detta skulle bero på att bankerna — också tyngda av
tidigare kreditförluster — har tvingats neka även kreditvärdiga företag och
hushåll nya lån för att kunna leva upp till de nya och strängare kapital-
täckningsreglema. Detta skulle kunna utgöra en broms för återhämtning-
en. Troligare är dock att företagen och hushållen inte ansett framtidsut-
sikterna tillräckligt goda för att vilja ta upp lån. Detta väntas dock ändras
i år och därmed stimulera såväl investeringar som konsumtion.

Om penningpolitiken gradvis har lagt grunden för en återhämtning,
gäller det motsatta för finanspolitiken. Den kraftiga ökningen av
budgetunderskottet under 1980-talet har gjort att finanspolitiken i
nuvarande skede inte kan användas i stabiliseringspolitiskt syfte. Hösten

1990 slöt kongressen och presidenten en budgetuppgörelse som innebar
att underskottet skulle vara utraderat i mitten av 1990-talet. Under förra
och innevarande budgetår fortsätter underskottet att öka framför allt
p.g.a. försämrade skatteintäkter, men från och med nästa budgetår väntas
utgiftsnedskämingar samt ökade skatteintäkter till följd av konjunkturupp-
gången leda till en minskning av underskottet. Ambitionen att uppnå
budgetbalans i mitten av 1990-talet har dock övergivits. Finanspolitiken
bedöms få en kontraktiv effekt på ekonomin både 1992 och 1993. Denna
förutses dock inte vara tillräckligt kraftig för att utgöra ett hot mot
återhämtningen i ekonomin.

Den viktigaste drivkraften bakom återhämtningen är den privata
konsumtionen, som står för hela 2/3 av totalefterfrågan. Uppgången i den
privata konsumtionen möjliggörs av en ökad disponibelinkomst orsakad
av såväl en bättre reallönetillväxt som högre sysselsättning. Investeringar-
na framför allt i bostäder men även i maskiner och anläggningar väntas
också ta lärt. Även här gäller dock att uppsvinget inte blir lika kraftigt
som efter tidigare recessioner.

Tesen att lagercykeln skulle ha spelat ut sin roll är sannolikt felaktig. I
motsats till förväntningarna var lageravvecklingen relativt kraftig under
recessionen, vilket innebar att lagren var mycket låga i slutet av 1991.
Den uppbyggnad av lagren som väntas ske både i år och nästa år ger
betydande bidrag till efterfrågetillväxten.

Nettoexporten väntas dock dra ned tillväxten betydligt 1992 då den
inhemska efterfrågetillväxten drar igång importen samtidigt som exporten
fortsätter att utvecklas relativt blygsamt. Det är först 1993 - då återhämt-
ningen i världsekonomin väntas ha kommit igång på allvar - som
exporten kommer upp i samma expansionstakt som importen. Dollarn är
i dagsläget mycket konkurrenskraftig och med nuvarande växelkurser
vinner USA sannolikt marknadsandelar både 1992 och 1993.

Sammantaget väntas tillväxten uppgå till omkring 2% 1992 och 3 1/2%
nästa år. Inflationen väntas dämpas till 3 3/4% i år för att nästa år åter
öka till 4 1/4%.

Japan

Efter en inledningsvis mycket stark BNP-tillväxt, mattades aktiviteten
markant under återstoden av 1991. Effekter av en relativt lång period av
ekonomisk-politisk stramhet samt en restriktiv kreditgivning från
bankerna resulterade i en avmattning av de privata investeringarna,
främst bostadsinvesteringar, som föll under loppet av året. För helåret

1991 dämpades tillväxten till preliminärt 4 1/2% från 5,6% 1990. Den
lägre ekonomiska aktiviteten väntas fortgå under större delen av 1992,
och först under slutet av året väntas ekonomin återgå till en stabil icke-
inflationsdrivande tillväxt på ca 3 1/2%.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Pris- och kostnadstrycket i ekonomin avtog i takt med att aktiviteten
mattades. Även det tidigare ansträngda läget på arbetsmarknaden lättade
något, med resultatet att löneutvecklingen dämpades. Den lugnare
inhemska efterfrågetillväxten resulterade också i att handels- och
bytesbalansöverskottet ökade kraftigt under loppet av 1991. Under senare
delen av förra året stagnerade importen. Ytterligare bidragande orsaker
till denna utveckling var en förbättring av bytesförhållandet samt stora
vinsthemtagningar i böljan av året från japanska bolag i utlandet.

Penningpolitiken var fortsatt stram fram till mitten av 1991, då den
avtagande produktionstillväxten och inflationstrycket skapade utrymme
för en lättnad. Den dämpade tillväxten bidrar till en fortsatt avtagande
prisökningstakt under loppet av 1992 och 1993. Förutsättningar skapas
då för ytterligare lättnader av penningpolitiken, även om detta utrymme
bedöms vara begränsat. Fortfarande är läget på arbetsmarknaden relativt
stramt, varför en alltför kraftig penningpolitisk lättnad kan resultera i ett
förnyat inflationstryck. Sänkta räntor kan vidare resultera i en försvag-
ning av yenen och därmed ytterligare späda på det redan växande
överskottet i utrikeshandeln, vilket ur ett handelspolitiskt perspektiv inte
vore önskvärt för den japanska regeringen. Även inom finanspolitiken,
som under de senaste åren varit inriktad på att konsolidera de statliga
finanserna, är utrymmet relativt begränsat att stimulera ekonomin.

Flera faktorer talar för att ekonomin kommer fortsätta att utvecklas
svagt ytterligare en tid. Lönsamheten inom industrin försämrades
påtagligt under senare delen av 1991, och inga större förbättringar väntas
redan under innevarande år. Det tydliga sambandet i Japan mellan
näringslivets investeringar och företagens vinstutveckling talar således för
en fortsatt avmattning av investeringarna. Det försämrade vinstläget i
industrin medför sannolikt också att de för löneutvecklingen så viktiga
bonusutbetalningama kommer att reduceras. Detta i kombination med en
lägre sysselsättningstillväxt talar för att också den privata konsumtionen,
som står för ca 60 procent av totalefterfrågan, kommer att dämpas. Den
samlade inhemska efterfrågan väntas därför utvecklas svagt under 1992.

Nettoexporten väntas bidra till BNP-tillväxten under hela prognosperio-
den. Lägre inhemsk efterfrågan dämpar importtillväxten, samtidigt som
exporten gynnas av den inledda återhämtningen i de anglosaxiska
länderna samt en rad kontinentaleuropeiska länder. Under slutet av 1992
bör effekterna av redan genomförda och eventuellt ytterligare penning-
politiska lättnader resultera i en svag återhämtning av den privata
konsumtionen och investeringarna. Sammantaget innebär detta att BNP
beräknas växa med ca 2 1/2% i år och 2 3/4% 1993. Inflationen väntas
uppgå till 2 1/2% respektive 2% i år och nästa år.

Västeuropa

De flesta länder i Västeuropa — med undantag för Storbritannien, Finland
och Sverige — har erfarit en relativt mild konjunkturavmattning främst
beroende på en stark export till den tyska marknaden. Den positiva
handelseffekten har dock till viss del motverkats av att de länder som är

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

anslutna till växelkurssamarbetet inom EMS har tvingats ansluta sig till
den tyska centralbankens restriktiva penningpolitik. Under 1992 och 1993
förutses tillväxten återhämtas i de flesta europeiska länder. Den tidigare
starka draghjälpen från den tyska ekonomin minskar dock allt eftersom
aktiviteten i den tyska ekonomin avtar, vilket innebär att återhämtningen
blir relativt svag. För OECD-Europa förutses en BNP-tillväxt på drygt
2% 1992 och ca 2 1/2% 1993

Totalproduktionen i västra Tyskland beräknas ha ökat med drygt 3%

1991. Bakom den snabba tillväxten låg en kraftigt ökad efterfrågan från
östra Tyskland. Som ett resultat av den starka inhemska efterfrågan
ökade importen markant under året och tillsammans med en vikande
exporttillväxt ledde detta till att bytesbalansen — för första gången sedan
böljan av 1980-talet — uppvisade ett underskott.

Inflationen ökade till närmare 4,5% efter halvårsskiftet 1991 beroende
på högre indirekta skatter, men även därför att den underliggande
inflationen steg. Gällande löneavtal har inneburit genomsnittliga
lönehöjningar på ca 7%. Kraven inför de förestående avtalsförhandlingar
pekar mot fortsatt rätt betydande löneökningar.

Under sommarmånaderna och böijan av hösten 1991 visade allt fler
konjunkturindikatorer på att en avmattning var på väg i Tyskland.
Industriproduktionen växte långsammare och den inhemska orderingången
dämpades radikalt. Enkätundersökningar — som visar företagens förvänt-
ningar om den framtida ekonomiska utvecklingen — signalerade pessi-
mism. Exporten bromsades upp, framför allt p.g.a. konjunkturavmatt-
ningen i Europa. Under de sista månaderna 1991 ökade emellertid
orderingången till utlandet något.

I augusti 1991 höjde Bundesbank både diskontot och Lombardräntan.
Centralbanken fastställde under förra året också en snävare tillväxtram
för penningmängden (M3). Förra året uppgick statens nettoupplåning till
ca 65 miljarder D-mark, men regeringen avser att minska upplånings-
behovet till 50 miljarder D-mark 1992 och till 30 miljarder D-mark 1994.
I syfte att minska budgetunderskottet och för att anpassa sig till övriga
EG-länder har regeringen lagt fram förslag om att höja momsen från
14% till 15% den 1 januari 1993.

Sammantaget väntas den ekonomiska tillväxten att dämpas till drygt 2%
både 1992 och 1993. Ekonomin kommer fortsatt att belastas hårt av
kostnaderna för att bygga upp de östra delarna. Vidare får Tyskland inte
samma draghjälp från utlandet som under den internationella konjunktur-
uppgången i mitten av 1980-talet, beroende på att återhämtningen i
omvärlden blir svagare och på att investeringarna inte väntas öka lika
kraftigt som vid tidigare internationella konjunkturvändningar.

Inflationen beräknas att uppgå till ca 4% 1992 och 3 3/4% 1993.1 takt
med att konjunkturen dämpas är det troligt att lönutvecklingen kommer
att lugna ner sig. Å andra sidan innebär den föreslagna momshöj ningen
1993 en ökning av konsumentpriserna med 3/4 procentenhet.

I östra Tyskland beräknas bottenläget nu vara nått, även om en bred
återhämtning kan dröja. En faktor som skulle kunna försena återhämt-
ningen är att lönerna inte har någon realistisk koppling till produktivitet-

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

en, vilket därmed försämrar konkurrenskraften. Detta kan försvåra Prop. 1991/92:100
omställningen av företagen och kommer sannolikt att öka arbetslösheten Bil. 1.1
ytterligare.

Den franska ekonomin återhämtade sig gradvis under 1991 efter
nedgången i samband med Gulf-krisen. Industriproduktionen har ökat
sedan andra kvartalet i fjol. Den ekonomiska tillväxten väntas fortsätta
att tillta under första hälften av 1992, varefter den förutses ha nått
potentiell nivå. Återhämtningen leds av en stark nettoexport samt en ökad
privat konsumtion. En fördelaktig utveckling av enhetsarbetskostnaden
bidrog under 1991 till stora marknadsandelsvinster för den konkurrensut-
satta sektorn och nettoexporten gav ett stort bidrag till BNP-tillväxten.
Denna utveckling antas fortsätta under första hälften av 1992. I takt med
att importefterfrågan i Tyskland avtar samtidigt som den inhemska
efterfrågan i Frankrike ökar kan bidraget från nettoexporten till efter-
frågetillväxten väntas avta. Den inhemska efterfrågan kommer att
stimuleras av stigande realinkomster i hushållen, en återhämtning av
sysselsättningen samt en uppgång av de privata investeringarna.

Det övergripande målet för den ekonomiska politiken har även i
lågkonjunkturen varit inflationsbekämpningen. Trots lågkonjunkturen
minskade underskottet i de offentliga finanserna under fjolåret till ca
1,5% av BNP. Både budgetunderskottet och statsskulden i relation till
BNP ligger under genomsnittet för OECD-ländema. Det penningpolitiska
manöverutrymmet begränsas av deltagandet i ERM. Trots att förtroendet
för den franska penningpolitiken ökat under senare år och inflationen är
bland de lägsta inom EG, tvingades Frankrike följa den tyska räntehöj-
ningen hösten 1991. Fortsatt höga realräntor utgör den viktigaste
hämmande faktorn för en återhämtning av de privata investeringarna.
Fortfarande är den höga arbetslösheten det överskuggande problemet i
fransk ekonomi. Konjunkturnedgången ledde snabbt till en ökning av
arbetslösheten från redan höga ca 9% till ca 10%. BNP väntas växa med
ungefär 2 1/2% 1992 och knappt 3% 1993. Konsumentpriserna antas
stiga med knappt 3 % per år under prognosperioden.

I Storbritannien har nedgången i totalproduktionen, som inleddes andra
halvåret 1990 och som fortsatte första halvåret 1991, planat ut. Den
förväntade återhämtningen har dragit ut på tiden men mot slutet av 1991
kunde en svag ökning av produktionen noteras. En stor del av återhämt-
ningen kan dock tillskrivas att oljeproduktionen — efter en tids stag-
nation — åter börjat expandera.

Sedan inträdet i ERM i oktober 1990 sänktes basräntan — det främsta
penningpolitiska instrumentet i Storbritannien — successivt från 15 % till
10,5% hösten 1991. Nedgången skedde i takt med att inflationen
dämpades. Penningpolitiken kan dock fortfarande anses vara stram.
Realräntan ligger kvar på en historiskt sett hög nivå. En hög realränta i
kombination med ett mycket lågt kapacitetsutnyttjande i industrin samt en
fortsatt strävan bland företagen att minska sin höga skuldsättning antas
fortsätta att verka dämpande på de privata investeringarna. Dessa förutses
sålunda fälla ytterligare under första hälften av 1992 för att mot årets slut
åter bölja öka.

Återhämtningen av den ekonomiska tillväxten förutses vara ledd av den Prop. 1991/92:100
privata konsumtionen. Konsumtionen stimuleras av såväl en svag ökning Bil. 1.1
av hushållens realinkomst som en viss nedgång av sparkvoten. Under

1991 slöts löneavtal på successivt lägre nivåer inom alla sektorer i
ekonomin framför allt beroende på den snabbt försämrade situationen på
arbetsmarknaden samt den markanta dämpningen av inflationen. Också
pundets inträde i ERM bidrog troligen till förväntningar om lägre
framtida inflation. Löneökningarna väntas fortsätta dämpas 1992, dock
inte i samma omfattning som inflationen varför en real löneökning
förutses. Uppgången av hushållens reala inkomster begränsas emellertid
av att sysselsättningen sannolikt fortsätter att minska.

Styrkan i den konsumtionsledda återhämtningen hänger samman med
utvecklingen av hushållens sparkvot. Med en stabilisering av arbetsmark-
nadsläget minskar ett av de osäkerhetsmoment som bidrog till uppgången
i sparandet under perioden 1988-1991. Dessutom har räntenedgången
minskat hushållens skuldbörda. Sammantaget innebär detta att en viss
nedgång av sparkvoten sannolikt inträffar under prognosperioden.

Under 1991 gav nettoexporten ett positivt bidrag till efterfrågetillväxten
till följd av minskad import och svagt ökande export. I konjunkturåter-
hämtningen förutses detta slå om till ett negativt bidrag. Ökningen av
privat konsumtion består främst av en uppgång av konsumtionen av
varaktiga konsumtionsvaror för vilka importbenägenheten är hög. Vidare
torde den cykliska uppgången i varulager bidra till nettoimporten genom
sitt stora importinnehåll. Sammantaget väntas BNP öka med knappt 2%

1992 och ca 3% 1993. Inflationen, mätt i detaljhandelsledet, förväntas
uppgå till 3 - 3 1/2% under prognosperioden.

Norden

I de nordiska länderna är det utvecklingen i Finland som markant avviker
från övriga OECD-området. Recessionen har blivit betydligt kraftigare
än tidigare förutsett. Förra året föll BNP med ca 5 %. Under förutsättning
att tillväxten i OECD-området vänder uppåt som förväntat och med
beaktande av den devalvering av finska marken som har skett och de låga
löneavtal som träffats kan en exportledd återhämtning av konjunkturen
förutses i år och nästa år. I Danmark och Norge förutses en fortsatt
gynnsam produktionstillväxt, till vilken inhemsk efterfrågan bidrar i
ökande grad under prognosperioden.

I huvudsak ljusa utsikter gäller för den danska ekonomin fram till
1993. Efter flera år av fällande privat konsumtion och investeringar ökar
nu den inhemska efterfrågan. Utrikeshandeln fortsätter att bidra till
produktionsutvecklingen. Sammantaget väntas BNP växa med 2 1/2%

1992.

Industriinvesteringarna väntas öka med drygt 6% i år och ännu mer

1993. Även den privata konsumtionen förutses öka de närmaste åren.
Hushållssparandet fäller och kan rent av bli negativt 1993. Det samlade
privata sparandet sjunker däremot endast obetydligt.

Stora produktivitetsförbättringar medför att den ökande aktivitetsnivån

endast leder till en obetydlig ökning av sysselsättningen. Arbetslösheten
i Danmark förutses därmed ligga kvar på ca 10% av arbetsstyrkan.

Prisutvecklingen har varit gynnsam de senaste åren, och konsument-
priserna steg med endast 3% 1991. Denna utveckling väntas bestå under
prognosperioden och Danmark har fortsatt en av de lägsta inflationstak-
terna i västvärlden. En viktig orsak till detta är låga lönekostnadsökning-
ar, en stigande effektiv kronkurs och sänkta punktskatter. Resultatet är
en fortsatt förbättring av den internationella konkurrenskraften.

Det budgetförslag som lagts fram för 1992 innebär en stram finanspoli-
tik i syfte att minska budgetunderskottet, konsolidera överskottet i
bytesbalansen och hålla kostnadsökningarna lägre än i omvärlden. Såväl
offentlig konsumtion som investeringar fäller. Stor vikt fästs vid
ansträngningarna att åstadkomma förändringar i arbetslöshetsersättningen,
dagpengesystemet. Olika förslag finns för att genom reformer på detta
område bidra till större flexibilitet på arbetsmarknaden. I nuläget bedöms
inflationstakten böija stiga redan vid en arbetslöshet kring 8%. Bl.a. som
följd av den höga arbetslösheten uppvisar statsfinanserna fortsatt ett
underskott motsvarande 1% av BNP. Den samlade offentliga sektorns
underskott avtar emellertid och väntas bli eliminerat 1993.

Extembalansen fortsätter att förbättras. Danmarks starka exportfram-
gångar, framför allt på den tyska marknaden, ledde till att bytesbalansen
1990 uppvisade ett överskott för första gången sedan 1960-talet.
Överskottet i handels- och bytesbalansen väntas stiga ytterligare under
prognosperioden. Exporten förutses vinna marknadsandelar då konkur-
renskraften stärks genom den låga kostnadsutvecklingen och produktivi-
tetsförbättringar. Tillväxtbidraget från nettoexporten förutses dock minska
eftersom även importen ökar.

Danmark bedöms få en BNP-tillväxt på 3% nästa år, huvudsakligen
genererad av den inhemska efterfrågan. Arbetslösheten väntas böija avta
tidigast 1993.

Den finska ekonomin har på kort tid gått in i en djup recession.
Utvecklingen är en följd av den överhettning som rådde i slutet av 1980-
talet då efterfrågan vida översteg produktionen, extembalansen försämra-
des och räntenivån steg. Hela ekonomin drabbades av en rekyl efter den
tidigare kraftiga högkonjunkturen och totalproduktionen böljade fälla i
slutet av 1990. Utöver urholkad konkurrenskraft har Finlands export
dessutom kraftigt reducerats genom bortfallet av huvuddelen av sovjet-
exporten. Detta har väsentligt förstärkt recessionen. Den dramatiska
försämringen av det ekonomiska läget ledde under hösten 1991 — trots
den tidigare knytningen av marken till ecu — till ett försvagat förtroende
för den finska marken och stora valutautflöden. Den 15 november
devalverades marken med 12,3%. Därefter slöts ett inkomstpolitiskt avtal
som innebar en frysning av de nominella lönerna under 1992.

Inhemsk efterfrågan minskade 1991 med över 6%, med dramatiska fäll
både för privat konsumtion och investeringar. Sammantaget gav detta ett
fäll i BNP på 5%. Devalveringen och inkomstuppgörelsen stärker
väsentligt Finlands konkurrenskraft. I år väntas de inhemska efterfråge-
komponentema fortsätta att fälla, men en kraftig förbättring av netto-
exporten bidrar till att stoppa fallet i BNP.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Sysselsättningsläget har försämrats lika dramatiskt som produktionen.
Minskningen har varit störst i tillverkningsindustrin och byggnadssektorn.
Efterfrågan på arbetskraft fortsätter att fälla även under 1992. Trots att
utbudet av arbetskraft sjunker något beräknas antalet arbetslösa i år till
i genomsnitt 250.000, motsvarande 10% av arbetskraften.

Regeringen Ahos ekonomiska politik riktas i stor utsträckning mot
strukturella problem. Den konkurrensutsatta sektorn ska stärkas för att
möta den europeiska integrationen. Effektiviteten på marknaderna ska
förbättras genom ökad konkurrens och minskade regleringar.

Finanspolitiken för 1991 hade en expansiv effekt. Statsfinanserna har
försämrats kraftigt och uppvisar stora underskott. Minskade skatteintäkter
och ökade utgifter för bl.a. arbetslöshetsskydd väntas i år leda till ett
nettofinansieringsbehov på 40 miljarder mark. För att begränsa budget-
underskottet ingår ett stort antal besparingsförslag samtidigt som
intäkterna ökas genom bl.a. höjning av miljöskatter och införande av
reseskatt.

Den låga aktivitetsnivån har avsevärt dämpat inflationstrycket i den
finska ekonomin. Att konsumentprisernas ökningstakt 1991 i genomsnitt
nådde 4% beror till viss del på avgiftsökningar. Som en följd av framför
allt höjda importpriser p.g.a. devalveringen väntas inflationstakten öka
till 5,5% 1992.

Minskningen av östexporten samt en nedgång i efterfrågan på viktiga
västmarknader medförde en volymnedgång på 8% för den finska
exporten 1991. Kraftigt minskad inhemsk efterfrågan på investeringsvaror
och varaktiga konsumtionsvaror har dock bidragit till ett ännu större fall
i importen, varför handelsbalansen visar ett överskott. Väsentligt
förbättrad konkurrenskraft i kombination med växande efterfrågan på
västmarknadema väntas leda till att varuexportens volym stiger med 7 %
1992 samtidigt som importen fortsätter att fälla.

1993 kommer förbättringen i konkurrenskraft att ge en exportledd
BNP-tillväxt på 3 %. En viss förbättring av sysselsättningsläget kan väntas
mot slutet av 1993.

Konjunkturen i Norge tog inte färt enligt förväntningarna. Visserligen
ökade totala BNP med omkring 2 3/4% 1991, men det var exporten från
och investeringar i olje- och skeppsnäringama som stod för merparten av
tillväxten. Trots en kraftig ökning av hushållens disponibla inkomst
stagnerade den privata konsumtionen. Hushållen använde pengarna till att
betala av sina skulder i stället för att konsumera. Den främsta anledning-
en till detta var troligen de försämrade avdragsmöjlighetema för
ränteutgifter i och med genomförandet av skattereformen i år. Tillsam-
mans med en svag investeringsefterfrågan ledde detta till att tillväxten i
fästlandsekonomin stannade vid ca 3/4% 1991.

Förväntningarna är nu att tillväxten i fästlandsekonomin ska komma i
fäs med den i "off-shore" under 1992 och uppgå till ungefär 2 1/2%.
Hushållens skuldkonsolidering väntas nu vara över och ökningen av
disponibelinkomsten kan åter användas till konsumtion. Försöken att med
hjälp av en kraftig expansion av finanspolitiken — som inleddes 1989 —
stimulera ekonomin förväntas slutligen få effekt. Den ekonomisk politiska

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

strategin har samtidigt lett till en kraftig ökning av budgetunderskottet,
vilket förutses uppgå till 24,5 mdr norska kronor 1992.

Nästa år väntas fästlandsekonomin expandera snabbare än den totala
BNP, 2 3/4% respektive 2 1/4%, beroende på en fortsatt hög privat
konsumtion och stora investeringar.

Den långa perioden av dämpad efterfrågan i fästlandsekonomin har
bidragit till en gradvis nedgång i inflationen. Förra året ökade konsu-
mentpriserna med ca 3 1/2%, vilket var mindre än for OECD-ländema
i genomsnitt. Efter en marginell uppgång till 3 3/4% 1992 väntas
inflationen åter sjunka till ca 3 1/4% 1993.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

3 Utrikeshandel

Den internationella lågkonjunkturen under förra året var särskilt djup på
några av Sveriges viktigaste exportmarknader. Detta bidrog till att den
svenska varuexporten minskade 1991. Tunga branscher inom svensk
verkstads- och basindustri har drabbats hårt. Industrins konkurrenskraft
förbättras emellertid i år och 1993 enligt prognoserna, vilket tillsammans
med en högre marknadstillväxt gör exportens framtidsutsikter ljusare.
Den inhemska lågkonjunkturen har lett till att importen minskat betydligt
kraftigare än exporten. Handelsbalansen har därmed förbättrats avsevärt.
Detta har också lett till en markant förbättring i bytesbalansen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

3.1 Exporten

Konkurrenskraft och marknadsandelar

Exportföretagens konkurrenskraft försämrades påtagligt under andra
hälften av 1980-talet. Medan konkurrentländernas totala exportvolym för
bearbetade varor steg med drygt 34% under perioden 1985-1989 uppgick
motsvarande ökning för Sverige till knappt 20%. Exportpriset steg under
samma period ca 9% mer på svenska än på konkurrentländernas
produkter.

Marknadsandelsutvecklingen kan inte enbart förklaras av det relativa
prisläget. Strukturella faktorer som sammanhänger med exportens
produkt- och ländersammansättning inverkar också på utvecklingen.
Jämfört med konkurrentländerna har Sverige en större andel produkter
från basindustrin i exporten, 23 % jämfört med drygt 13 % för OECD.

Tabell 3:1 Varuexportens produkt- och ländersammansättning 1991

Andelar av total varuexport i procent

Produktinriktning		Länderinriktning
Skogsvaror	18,8	Norden	21,5
Mineralvaror	10,3	EG exkl. Danmark	48,8
Kemivaror	9,3	Östeuropa	2,2
Energivaror	3,7	Nordamerika	9,1
Verkstadsvaror	47,2	Latinamerika	1,7
varav		DAEs i Sydostasien	2,6
metallvaror	3,4	Japan	2,1
maskiner	16,4	Mellanöstern	3,1
elektroprodukter	10,7	Afrika	1,4
vägfordon	12,6	Övriga länder	7,5
Övriga varor	10,7

Anm.: Med Sydostasiatiska DAEs avses här Hongkong, Singapore, Sydkorea och
Taiwan.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Den allt svagare efterfrågan under de senaste åren i USA, Storbritan-
nien och Norden har dragit ned den svenska exporten. Det faktum att en
stor del av vår export går till Norden har missgynnat Sverige. Ett motsatt
förhållande rådde åren 1985 och 1986 i samband med en relativt god
efterfrågetillväxt i Norden.

Marknadsandelsutvecklingen kan schematiskt fördelas på de tre ovan
nämnda faktorerna, dvs. bidraget från produkt- och länderinriktning samt
konkurrensläge. Konkurrensfaktorn kan beräknas som skillnaden mellan
den faktiska marknadsandelsutvecklingen och en tänkt utveckling där
både exportens länder- och produktinriktning varit lika med konkurrent-
ländernas. "Konkurrensfaktorn" blir därmed en restpost, som innehåller
övriga faktorer som påverkar marknadsandelen, dvs. kostnadsläge,
relativpriser, marknadsföring, produktutveckling, service m.m., men
även faktorer som påverkar utbudet. Exempelvis bidrog den överhettning
som uppstod i svensk ekonomi åren 1988 och 1989 till andelsförluster.

I diagram 3:1 sammanfattas Sveriges marknadsandelsutveckling under
1980-talet för tillverkningsindustrin på världsmarknaden. Marknadsan-
delen är beräknad som den svenska exportens värdeandel av 18 OECD-
länders exportvärde. Andelsförlustema 1988 förklaras främst av en
ogynnsam marknadsinriktning, medan både produktinriktning och
konkurrensfaktor gav ett positivt bidrag. 1989 bidrog samtliga faktorer
till ökade marknadsandelsförluster, men konkurrensfaktorn spelar störst
roll. Motsvarande beräkning för de följande åren saknas, men den
ogynsamma marknads- och produktinriktningen har fortsatt under
innevarande lågkonjunktur. Det negativa bidraget från konkurrensfaktorn
bör däremot ha avtagit eftersom relativprisökningen från 1984 upphörde
1990 och relativpriset väntas därefter minska ytterligare.

Diagram 3:1 Sveriges marknadsandel for tillverkningsindustrin på världsmark-
naden uppdelad på produkt- och länderinriktning samt övriga faktorer
(konkurrensläge m.m.)

Procent

-1

-2

-3

-4

-5

-6

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Källa: SINDCOM (Närings- och teknikutvecklingsverkets databas).

Finansdepartementets prognos över Sveriges export av bearbetade varor
görs vanligtvis huvudsakligen utifrån uppgifter om importen av dessa
varor till de 14 OECD-länder som är våra viktigaste marknader.
Marknadstillväxten för bearbetade varor inom dessa 14 OECD-länder
beräknas bli endast ca 1% 1991. 1992 bedöms ökningstakten bli knappt
5% och 1993 drygt 6%, vilket kan sägas vara en relativt svag återhämt-
ning. Under högkonjunkturen 1984-1986 växte marknaden i genomsnitt
med drygt 10% per år.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 3:2 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och
export av bearbetade varor

Procentuell förändring

	1989	1990	1991	1992	1993
Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder	6,2	4,8	1,1	4,8	6,3
Totalt	7,0	5,1	1,5	5,1	6,8
Priser 14 OECD-länders importriser, SEK	3,9	2,7	1,7	2,7	3,0
Svenska exportpriser	6,1	2,0	2,4	2,4	2,9
Relativpris	2,1	-0,7	0,7	-0,3	-0,1
Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder	-5,2	-3,6	-4,3	-2,5	-1,2
Totalt	-5,0	-4,1	-3,3	-2,5	-1,4
Exportvolym 14 OECD-länder	0,7	1,0	-3,2	2,2	5,0
Totalt	1,7	0,8	-1,9	2,6	5,4

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av
bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som
mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser
vägs samman på motsvarande sätt.

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Mot bakgrund av den osäkerhet som råder om den internationella
utvecklingen finns det skäl att befara att marknadstillväxten för svensk
export kan bli betydligt lägre än prognosticerat. En sämre marknadstill-
växt skulle innebära att återhämtningen i svensk ekonomi skulle gå
långsammare, i synnerhet om uppgången i ekonomin väntas bli export-
ledd. Om marknadstillväxten för bearbetade varor i år blir en procenten-
het lägre än beräknat kan den totala varuexporten beräknas bli 0,6
procentenheter, varuimporten 0,3 procentenheter och BNP 0,2 procent-
enheter lägre.

Marknadstillväxten kan också beräknas som förändringen i OECD-
ländemas exportvolym för bearbetade varor till världsmarknaden. Om
Sveriges totala export av bearbetade varor sätts i relation till detta
marknadstillväxtmått erhålls ett alternativt mått på marknadsandelen, se
tabell 3:3. Med detta sätt att räkna växte de svenska marknadsandelarna
på världsmarknaden snabbare under perioden 1982-1984. Världsmark-
nadsandelsförlustema därefter var inte heller lika stora som förlusterna
på OECD-marknaden fram till 1987. Därefter uppstod med undantag för
1991 större andelsförluster räknat på världsmarknaden totalt än på

OECD-marknaden. Det ser alltså ut som om Sveriges exportprodukter Prop. 1991/92:100
fått allt svårare att hävda sig på världsmarknaden jämfört med exporten Bil. 1.1
från de största konkurrentländerna. Andelsförlustema på OECD-
marknaden 1991 var också betydande.

Tabell 3:3 Alternativ beräkning av exportmarknadstillväxt, marknadsandelar
och export av bearbetade varor

Procentuell förändring

	1989	1990	1991	1992	1993
Exportvolym totalt 14 OECD-länders export	8,0	4,9	1,9	6,0	7,5
Sveriges export	1,7	0,8	-1,9	2,6	5,4
Sveriges marknadsandel, volym Andel av 14 OECD:s export -5,8		-3,9	-3,7	-3,2	-2,0

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av 14 OECD-länders
exportökning för bearbetade varor totalt. Som vikter har använts ländernas
betydelse som konkurrenter till svensk export.

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Svensk varuexport

Prognosen över den svenska varuexporten utgår från metoden att beräkna
marknadstillväxt, relativpriser, marknadsandelar och export enligt tabell
3:2. Den mycket svaga marknadstillväxten 1991 medförde att svensk
export av bearbetade varor minskade med nära 2% i volym. Marknads-
andelsförlustema blev totalt sett emellertid inte lika stora som under
1990.

Under de närmast följande åren beräknas marknadsandelsförlustema för
svensk exportindustri successivt avta. En viktig orsak till förbättringen
är att den tidigare uppgången i Sveriges exportpris relativt konkurrentlän-
derna under perioden 1984-1989 brutits. Förutom att exportindustrin
pressade sina priser under 1990 gynnades den av att konkurrentländernas
valutor effektivt apprecierades mot den svenska kronan med nära 2%,
främst till följd av dollarns nedgång och D-markens uppgång. 1991
deprecierades kronan konkurrensvägt med knappt 1 % (valutakurserna är
låsta rent tekniskt med genomsnittskursema för november 1991 under
resten av prognosperioden). Genomsnittskursema för bl.a. den kanaden-
siska och amerikanska dollarn samt japanska yenen steg 1991 jämfört
med 1990, medan ecu-relaterade valutor sjönk.

Från 1991 till 1992 beräknas Sveriges relativpris för bearbetade varor
minska något. En låg kostnadsökning i industrin ger möjlighet till en
återhållsam prisutveckling. Industrins vinstmaiginal väntas ändå öka.
Även 1993 bedöms exportpriset stiga relativt långsamt, i ungefär samma
takt som för konkurrentländerna. Vinstmarginalerna beräknas öka något
mer 1993 än 1992.

Den relativprissänkning som nu sker är betydligt mindre jämfört med
den som möjliggjordes genom devalveringarna i böljan av 1980-talet, då

det svenska exportpriset för bearbetade varor under åren 1982-1983 Prop. 1991/92:100
sänktes med sammanlagt drygt 8% i förhållande till importpriset till 14 Bil. 1.1
OECD-länder. Den kraftiga relativprissänkningen bidrog starkt till att
exportindustrin kunde vända de tidigare marknadsandelsförlustema till
vinster. Industrins marknadsandelar på OECD-marknaden ökade med
drygt 9% i volym under åren 1982-1983.

Diagram 3:2 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade
varor till 14 OECD-länder

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Sveriges totala varuexport minskade med 11/2% 1991. I år beräknas
varuexporten öka med knappt 2% och med nära 4 1/5% 1993. Förutom
en ökad marknadstillväxt, beror uppgången på stärkt konkurrenskraft och
därmed avtagande marknadsandelsförluster.

Tabell 3:4 Export av varor

	Mdr kr. 1990	Volymutveckling procent per år		1993	Prisutveckling procent per år
	Mdr kr. 1990	1991	1992	1993	1991	1992	1993
Bearbetade varor	283,9	-1,9	2,6	5,4	2,4	2,4	2,9
Fartyg	3,2	-26,2	10,5	2,8	7,7	7,6	8,4
Petroleumprodukter	9,1	5,0	7,0	0,0	2,8	1,5	1,7
Övriga råvaror	43,6	0,0	-4,7	0,9	-9,5	4,0	9,7
Summa varor	339,8	-1,5	1,9	4,4	0,7	2,6	3,9
Alternativ uppdelning:
Basindustriprodukter	81,6	0,7	1,3	2,7	-5,7	0,8	6,8
Verkstadsprodukter
exkl. fartyg	170,0	-3,5	2,8	6,2	3,4	3,0	2,5
Övriga varor	88,2	0,0	0,8	3,1	1,8	3,2	3,6

Anm.: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massa- och pappersindustri samt järn-, stål- och metallverk
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Verkstadsindustrins export minskade kraftigt 1991, med ca 3 1/2% i Prop. 1991/92:100
volym. I år beräknas efterfrågan successivt förbättras och exportvolymen Bil. 1.1
för dessa varor öka med drygt 2 1/2%. Nästa år beräknas den ta lärt
ordentligt i samband med den snabbare marknadstillväxten och förbättra-
de konkurrenskraften, och öka med drygt 6%.

För basindustrin beräknas exportvolymen öka långsammare än för
verkstadsindustrin. Från en volymökning med knappt 1% förra året,
beräknas exporten stiga med drygt 1% i år och med knappt 3% 1993.

3.2 Importen

Mot slutet av 1989 dämpades den svenska varuimporten. Nedgången
förstärktes under 1990. Första halvåret 1991 minskade varuimporten med
nära 8% i volym jämfört med motsvarande period 1990. En nedgång
inträffade för i stort sett samtliga varukategorier, men särskilt för
investerings- och insatsvaror samt personbilar. Undantag utgör importen
av eneigivaror, dagligvaror samt fartyg, vilka ökade.

Importen av bearbetade varor föll 1991 betydligt kraftigare än vad den
slutliga efterfrågan indikerar. Detta hänger delvis samman med att den
kraftiga lageravveckling som gjordes under året höll tillbaka importen.
Denna förklaring är dock inte tillräcklig. Inte heller den importvägda
efterfrågan, med lagerförändringen inkluderad, tydde på att importfallet
skulle bli så stort. En förklaring kan då vara att importandelen under
överhettningsåren drevs upp till mycket höga nivåer genom de kapacitets-
restriktioner som förelåg för den inhemska produktionen. När dessa
restriktioner sedan bortföll i nedgångsfäsen återgick importandelen till
mer normala nivåer. I ett sådant skede skulle importen falla snabbare
än den importvägda efterfrågan. Under 1992 och 1993 väntas lageromsla-
get bli positivt och därmed istället bidra till en starkare importtillväxt.

Tabell 3:5 Import av varor

	Mdr kr. 1990	Volymutveckling procent per år		Prisutveckling procent per år
	Mdr kr. 1990	1991	1992	1993	1991	1992	1993
Bearbetade varor	255,4	-7,2	1,2	3,7	0,4	1,7	2,4
Fartyg	3,8	43,0	-35,4	-5,8	3,5	6,6	8,7
Råolja	17,0	-1,5	3,7	0,0	-13,3	2,8	0,0
Petroleumprodukter	10,9	-4,5	4,5	3,2	-2,5	4,0	1,7
Övriga råvaror	36,6	-5,4	0,8	1,6	4,0	4,1	5,2
Summa varor	323,7	-5,7	1,0	2,9	-0,3	1,9	2,9
Alternativ uppdelning'.
Basindustriprodukter Verkstadsprodukter	38,8	-4,4	2,7	0,9	-7,3	4,1	5,5
exkl. fartyg	148,9	-9,1	1,0	3,4	-0,1	1,9	2,3
Övriga varor	136,0	-2,9	0,4	3,3	2,0	1,5	2,5

Anm.: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massa- och pappersindustri samt järn-, stål- och metallverk.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

För helåret 1991 föll varuimporten med nära 6%. För i år och 1993 Prop. 1991/92:100
beräknas emellertid importen öka, med 1% resp, knappt 3%. Importen Bil. 1.1
av varor från basindustrin minskade med ca 4 1/2% 1991, varor från
verkstadsindustrin med ca 9% och från övrig industri med ca 3%.
Importen av verkstadsprodukter beräknas öka med 1% i år och med
drygt 3 % nästa år, i samband med framför allt stigande produktion och
export.

Importpriset för bearbetade varor steg svagt under 1991. Medan
importprisema på papper och papp resp, järn- och stålvaror minskade låg
importpriset för verkstadsprodukter i stort sett stilla. I år beräknas
importpriset för bearbetade varor stiga med nära 2%. Till uppgången
bidrar prishöjningar för så gott som samtliga bearbetade varor utom
papper och papp, som bedöms ligga ungefär stilla. Nästa år bedöms
importprisema för bearbetade varor stiga med ca 2 1/2%.

3.3 Bytesbalansen

Handelsbalansen för basindustri- samt verkstadsprodukter har varit positiv
under 1980-talet, medan den för övriga varor visat underskott. Basindu-
strin har ökat sitt positiva bidrag medan verkstadsindustrins bidrag
minskat. Förhållandet är annorlunda under prognosperioden 1992-1993,
då främst verkstadsindustrin beräknas bidra till en förbättring i handels-
balansen. Denna utveckling hör samman med basindustrins, inte minst
skogsindustrins, fortsatta problem med överkapacitet och ökad konkur-
rens.

Sveriges handelsbalans visade 1991 preliminärt ett överskott på drygt
31 miljarder kr. vilket är mer än dubbelt så mycket som för 1990.
Förbättringen hänför sig så gott som helt till volymutvecklingen. Den
förbättrade handelsbalansen medförde att underskottet i bytesbalansen
minskade från ca 35 miljarder kr. 1990 till knappt 19 miljarder kr. 1991.

Diagram 3:3 Sveriges handelsbalans uppdelad på bas- och verkstadsindustrins
produkter samt övriga varor

■ Basindustri

□ Verkstadsind.

□ övriga varor

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Utvecklingen i avkastningsnettot bidrog också starkt till en bättre Prop. 1991/92:100
utveckling i bytesbalansen. Kapitalavkastningen visar visserligen fortsatt Bil. 1.1
stort underskott, men det beräknas växa i avsevärt lägre takt, vilket
främst förklaras av utvecklingen i räntenettot. Detta försämrades med
drygt 13 miljarder kr. 1990 mot omkring 6 miljarder kr. 1991. Under-
skottet beräknas fortsätta att stiga under de närmaste åren, men i ännu
lägre takt. Det hör framför allt samman med att den räntebärande skulden
till utlandet inte ökar lika mycket som tidigare, vilket förklaras bl.a. av
att de svenska direktinvesteringama utomlands mattades betydligt under
1991. Visserligen beräknas räntenettot försämras ett par miljarder
snabbare 1993 än 1992, men detta kan delvis förklaras av att en
omläggning av lån skett till länder med högre räntenivå i samband med
att kronan knöts till ecun. Investeringarna kan också väntas öka, och
därmed ränteutgifterna, då konjunkturuppgången tar fart 1993.

Under första halvåret 1991 genererade de svenska direktinvesteringama
inkl, återinvesterade vinstmedel ett utflöde på 35 miljarder kr. netto,
varav hela 24 miljarder i januari. Under resten av året var utflödet
mycket mindre. Dessutom gjordes stora desinvesteringar, dvs. vissa
utländska dotterbolag eller produktionsenheter avyttrades och företagen
omstrukturerades. A andra sidan ökade de utländska direktinvesteringama
i Sverige kraftigt, och uppgick till nära 35 miljarder kr. netto under
första halvåret 1991, (vilket till stor del förklaras av Tetra Paks köp av
Alfä-Laval). Det här innebär att de utländska direktinvesteringama i
Sverige i stort sett balanserade det svenska direktinvesteringsutflödet.
Mönstret under de senaste åren då utlandsinvesteringarna genererade
betydande underskott bröts alltså 1991. 1990 uppgick nettoutflödet för
direktinvesteringama till ca 70 miljarder kr.

De lägre svenska direktinvesteringama utomlands kan förklaras av flera
faktorer, som den kraftigt försämrade lönsamheten i framför allt industrin
i Sverige, den internationella konjunkturnedgången, ränteutvecklingen
m.m. En betydligt lugnare investeringsfas tycks ha inletts globalt sett
förra året. Utländska direktinvesteringar i Sverige kan ändå komma att
öka de närmaste åren. Inflödet kan t.o.m. överstiga utflödet för
direktinvesteringar under de närmaste åren. För detta talar bl.a. att det
blir lättare för utländska företag att köpa svenska företag sedan den nya
förvärvslagstifiningen trädde i kraft 1 januari 1992. Den förutsedda
förstärkningen av näringslivets konkurrenskraft, genom lägre lönekost-
nadsökningar och högre produktivitetstillväxt, borde vidare medföra en
förbättring av näringsklimatet och därmed stimulera utländska investe-
ringar i Sverige.

Tjänstebalansen bidrog också till att förbättra bytesbalansen 1991.
Underskottet i resevalutanettot ökade inte lika mycket som tidigare,
mycket p.g.a. den kraftiga nedgången i resandet i början av året i
samband med kriget vid Persiska viken. Resandet har även generellt sett
dämpats jämfört med tidigare. Det hör samman med den svaga privata
konsumtionen och det växande sparandet, men sannolikt också med ökad
återhållsamhet med resekostnaderna inom näringslivet. Resevalutainkoms-
tema har minskat mycket kraftigt, vilket också hör samman med

lågkonjunkturen, men också med relativprishöjningen på svenska Prop. 1991/92:100
turisttjänster. I år och nästa år beräknas underskottet i resevalutanettot Bil. 1.1
försämras med knappt en miljard kr. per år. Underskottet i nettot för
övriga tjänster minskar också jämfört med 1990. Importen av provisions-
och försälj ningstjänster samt entreprenader föll kraftigt 1991 i samband
med den svaga inhemska efterfrågan. Med den något gynnsammare
konjunkturen i år och 1993 väntas utgifterna åter öka och nettot för
övriga tjänster försämras något.

Överskottet i handelsbalansen beräknas öka till drygt 49 miljarder kr.
1993. Förutom återhämtningen i varuexporten väntas en fortsatt relativt
svag uppgång i inhemsk efterfrågan bidra till ett högre överskott.
Underskottet i bytesbalansen minskar till drygt 9 miljarder kr. 1993,
vilket motsvarar ca 0,5 % av BNP.

Så sent som för ett år sedan visade prognosen över bytesbalansen för
1992 ett underskott uppgående till omkring 4% av BNP, dvs. omkring
-60 miljarder kr. Då beräknades överskottet i handelsbalansen bli
betydligt svagare, omkring 13 miljarder kr. Underskottet i tjänstebalansen
beräknades bli ca 7 miljarder kr. djupare, främst p.g.a. ett större
underskott i resevalutanettot. Avkastningsnettot beräknades bli drygt 12
miljarder kr. sämre. De stora prognosmissama var framför allt att den
kraftiga dämpningen i importen, utlandsresandet samt direktinvesteringar-
na utomlands inte förutsågs.

Tabell 3:6 Bytesbalans
Miljarder kr.

	1989	1990	1991	1992	1993
Bearbetade varor	26,2	28,5	47,1	54,4	64,4
Råolja och petroleumprodukter	-14,8	-18,8	-14,8	-15,8	-16,2
Övriga råvaror	5,8	7,1	3,5	1,4	3,0
Fartyg	-1,3	-0,6	-3,1	-0,9	-0,6
Korrigeringspost	-1,3	-1,3	-1,3	-1,3	-1,3
Handelsbalans	14,6	14,8	31,3	37,8	49,3
Sjöfartsnetto	9,0	9,5	9,6	10,5	11,1
Övriga transporter	2,4	1,6	3,6	3,0	3,4
Resevaluta	-15,6	-18,8	-20,0	-20,8	-21,7
Övriga tjänster	-4,4	-5,5	-2,6	-4,7	-5,0
Tjänstebalans	-8,7	-13,2	-9,4	-12,0	-12,3
Avkastning på kapital därav	-14,3	-23,2	-27,8	-28,0	-30,2
räntenetto återinvesterade	-27,8	-41,2	-47,1	-49,0	-52,9
vinstmedel	11,4	12,2	11,8	12,0	13,2
Transfereringar	-13,2	-13,5	-13,0	-15,3	-16,2
Bytesbalans	-21,5	-35,1	-18,9	-17,5	-9,4
Andel av BNP	-1,8	-2,6	-1,3	-1,2	-0,6

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källor: Riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

4 Industrin

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Den ekonomiska återhämtningen i omvärlden är svag, vilket i hög grad
drabbar industrin. Lagerawecklingen fortsätter i år och industriproduk-
tionen, som minskade med 5 1/2% 1991, väntas böija ta fart först under
andra halvåret i år. Lönsamheten i industrin nådde en bottennivå förra
året och beräknas nu förbättras successivt i samband med relativt låga
lönekostnadsökningar och stärkt produktivitet.

4.1 Produktion och konkurrenskraft

Industrins orderingång från exportmarknaden låg kvar på en låg nivå
under andra halvåret 1991 och väntas öka relativt långsamt under första
halvåret i år. Ännu syns ingen förbättring i orderingången från hemma-
marknaden. Drygt 90% av industriföretagen angav senast i september
1991 efterfrågeläget som främsta hindret till ökad produktion.

Förutom med den svaga efterfrågan hör den låga produktionen samman
med att industrin drar ned sina färdigvarulager. Drygt 40% av industri-
företagen bedömde sina färdigvarulager som för stora i september 1991.
Under första halvåret 1991 skedde en ofrivillig uppbyggnad av färdig-
varulagren, men under tredje kvartalet drogs lagren ned. Lageravveck-
lingen kommer senare än väntat, vilket också motverkar en uppgång i
produktionen. Först under andra halvåret i år väntas efterfrågan från
omvärlden leda till att produktionen tar fart.

Industriproduktionen minskade med drygt 10% från den senaste
toppnivån första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1991, enligt
industristatistiken. Nedgången är inte riktigt lika kraftig enligt national-
räkenskaperna, nära 9%. Prognoserna över industriproduktionen utgår
från nationalräkenskaperna, som är avstämda med beräkningar av BNP
från efterfrågesidan. Industriproduktionen beräknas ha minskat med 5
1/2% 1991. Den förutses minska med 1/2 % i år och öka med 3 %
1993.

Tabell 4:1 Industriproduktion

Procentuell volymförändring

	1989	1990	1991	1992	1993
Basindustri	0,2	-1,2	-2,5	0,1	2,5
Verkstadsindustri
exkl. varv	3,4	-2,3	-7,0	0,3	3,5
Övrig industri	0,3	-1,9	-5,0	-1,6	2,7
Industrin totalt	1,7	-2,0	-5,5	-0,5	3,0

Anm.: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massaindustri, pappersindustri samt
järn-, stål- och metallverk.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Efter devalveringarna i böljan av 1980-talet och i samband med den
därpå följande internationella konjunkturuppgången steg industrins
kapacitetsutnyttjande från bottennivån på drygt 79 % 1982 till en toppnivå

första kvartalet 1989 på drygt 90%. Under samma period steg industri- Prop. 1991/92:100
produktionen med 26%. Det höga kapacitetsutnyttjandet mot slutet av Bil. 1.1
perioden och den till slut mycket stora bristen på arbetskraft och
produktionskapacitet ledde till överhettning - det gick inte längre att möta
all efterfrågan med ökad produktion. Överhettningen ledde i sin tur till
en snabbare lönekostnadsökning och prisutveckling än för de viktigaste
konkurrenterna i omvärlden, vilket till stor del förklarar industrins
växande marknadsandelsförluster mot slutet av 1980-talet.

Industrins kapacitetsutnyttjande minskade med ca 6 procentenheter från
toppnivån i böijan av 1989 till andra kvartalet 1991. Under den tidigare
nedgångsfasen från böijan av 1979 till bottennivån 1982 var motsvarande
nedgång ca 7 procentenheter. Industriproduktionen under samma period
föll med 9% - lika mycket som hittills under nuvarande nedgångsfas.
Den senaste nedgången i kapacitetsutnyttjandet ser alltså inte avvikande
ut, men den sker från en högre nivå. Industrins kapacitetsutnyttjande
andra kvartalet 1991 låg 5 procentenheter över bottennivån 1982.

Diagram 4:1 Industrins produktion och kapacitetsutnyttjande

Anm.: Den vänstra skalan visar industrins kapacitetsutnyttjande och den högra
industriproduktionen.

Källor: Statistiskla centralbyrån och finansdepartementet

Fallet i kapacitetsutnyttjandet i verkstadsindustrin, som svarar för ca
45% av förädlingsvärdet i hela tillverkningsindustrin, från böijan av 1989
har varit kraftigare jämfört med nedgången under 1980-1982. Då
minskade kapacitetsutnyttjandet med 7 procentenheter, medan det minskat
med 8,6 procentenheter från första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet
1991. Den kraftiga nedgången tyder på att verkstadsindustrin till stor del
valt att behålla ledig kapacitet för att utnyttja vid kommande konjunktur-
uppgång. Någon omfattande nedläggning av kapacitet tycks alltså inte ha
skett. Däremot har sysselsättningen inom verkstadsindustrin minskat

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1.

kraftigt under nuvarande lågkonjunktur. I år väntas produktiviteten i
verkstadsindustrin öka, medan antalet anställda fortsätter att minska.

Sysselsättningen inom industrin beräknas ha minskat med sammanlagt
hela 85 000 personer under åren 1990-1991. Nedgången fortsätter i år
och nästa år, med sammanlagt 58 000 personer enligt prognosen.
Samtidigt beräknas produktiviteten inom industrin öka med 3,6% resp.
4,5 % dessa år. Den förutsedda relativt svaga återhämtningen i efterfrågan
och produktion, ger också industriföretagen möjlighet att anpassa sin
kapacitet i takt med efterfrågetillväxten. Det starka sambandet mellan
industriproduktion och industrins kapacitetsutnyttjande talar för att
kapacitetsutnyttjandet kommer att följa med produktionen uppåt under de
närmaste åren, och i ungefär samma relativt långsamma takt.

Återhämtningen i industrin kommer att underlättas av att industrins
konkurrenskraft stärks. Under 1991 steg industrins lönekostnader (timlön
inkl, sociala avgifter) med knappt 7% jämfört med drygt 10 1/2% året
innan. Produktiviteten ökade med 1,1% 1991 jämfört med 0,8% 1990.
Följaktligen höjdes arbetskostnaderna per producerad enhet med 5,7 %
förra året. Motsvarande ökning i konkurrentländerna 1991 uppgick till
drygt 4 %. Kronans effektiva depreciering med knappt 1 % medförde att
ökningen av enhetsarbetskostnadema räknat i gemensam valuta blev 0,5
procentenhet högre än för konkurrentländerna.

Under 1992 beräknas industrins lönekostnader stiga med drygt 4%.
Den svaga efterfrågan och det växande överskottet på arbetskraft har
starkt bidragit till att bromsa löneökningstakten. Industrins produktivitet
beräknas öka med drygt 3 1/2%, vilket sammantaget ger en uppgång i
industrins enhetsarbetskostnader med knappt 1 %, att jämföra med ca 2
1/2% i konkurrentländerna. Även 1993 beräknas den relativa enhetsar-
betskostnaden minska, framför allt genom att produktivitetsökningen
beräknas bli över två procentenheter större än för konkurrentländerna.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 4:2 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

	1989	1990	1991	1992	1993
Lönekostnad per timme	10,8	10,6	6,9	4,2	4,0
Produktivitet	3,2	0,8	1,1	3,6	4,5
Enhetsarbetskostnad, (ULC)	7,4	9,7	5,7	0,6	-0,5
Produktivitet, 11 OECD-länder	3,5	2,6	1,6	2,3	2,3
11 OECD-länders ULC	L7	3,8	4,3	2,6	2,4
11 OECD-länders ULC, SEK	1,2	5,6	5,2	2,6	2,4

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den finska devalveringen med drygt 12% i mitten av november 1991
bidrog starkt till att förbättra den finska industrins konkurrensläge. Som
konkurrent till svensk industri på exportmarknaden väger Finland relativt
lätt med en vikt på knappt 2%, enligt konjunkturinstitutet. Givet att det
finska relativpriset för bearbetade varor minskar med 6% skulle det
svenska exportpriset relativt konkurrentländerna öka med endast 0,1%,
vägt med KI:s vikter. Det skulle följaktligen innebära små marknads-

andelsförluster totalt sett till ett värde på under en miljard kr. på kort Prop. 1991/92:100
sikt. Därmed får den finska devalveringen en liten effekt på svensk Bil. 1.1
industris konkurrensläge som helhet. Däremot är effekten större på
konkurrensläget för svensk massa- och pappersindustri, som har den
finska skogsindustrin som största konkurrent, med en vikt på ca 17 % för
exporten av massa och papper till världsmarknaden. Den finska
skogsindustrin väntas i viss mån följa med i den väntade prisuppgången
för skogsprodukter för att förbättra sina pressade vinstmarginaler, men
kan komma att öka sina marknadsandelar genom lägre relativpriser.

Finlands skogsindustri har emellertid tappat marknadsandelar i större
utsträckning än Sveriges och det kan ta tid att återvinna dem.

4.2 Lönsamhet

Industrins vinstandel, dvs. driftsöverskottet brutto som andel av
förädlingsvärdet, låg på omkring 30% under åren 1983-1989. Under
andra halvåret 1989 började industriföretagens vinster falla. Industrins
insats- och lönekostnader per producerad enhet steg snabbare än
produktpriserna redan fr.o.m. 1987, och marginalerna, dvs. produktpri-
set dividerat med rörlig kostnad, pressades för att bromsa marknadsan-
delsförlustema.

Ar 1990 steg lönekostnaderna per producerad enhet ännu snabbare än
året innan, men uppgången i insatskostnadema mer än halverades.
Försäljningsprisernas ökningstakt drogs ned kraftigt och marginalerna
pressades ytterligare. Ar 1991 dämpades ökningstakten i både insats- och
lönekostnaderna, men produktpriserna steg ännu långsammare. Industrins
vinstandel beräknas ha nått en botten 1991, ungefär i nivå med 1982.

Delårsresultaten 1991 för de 600 största industriföretagen visar att
resultatet efter avskrivningar som andel av omsättningen försämrades med
drygt 30% och kom ned på lika låg nivå som bottennoteringen under
lågkonjunkturen i böijan av 1980-talet. Rörelsemaiginalen för de större
industriföretagen sjönk preliminärt med 1,5 procentenheter 1991.
Motsvarande nedgång för hela industrin 1990 uppgick till 2,6 procenten-
heter, vilket var lika mycket som för de största industriföretagen samma
år.

Avkastningen på totalt kapital i industrin sjönk 1990 från 8 % till 7,5 %.
Samtidigt steg den genomsnittliga skuldräntan från 5,6% 1989 till 6,1%
1990. En liknande utveckling 1991 skulle innebära att avkastningen på
totalt kapital och skuldräntan skulle närma sig ungefär samma nivå,
omkring 7%. Senast avkastningen på totalt kapital understeg den
genomsnittliga skuldräntan var 1981.

I år beräknas industrins vinstmarginal öka något och ytterligare
förstärkas 1993. Medan uppgången av insats- och lönekostnaderna blir
historiskt sett mycket låga bedöms ökningstakten i produktpriserna åter
stiga. Industrins vinstmarginal, dvs. produktpris dividerat med rörlig
kostnad, beräknas därmed i år öka med en halv procentenhet och med
ungefär det dubbla nästa år. Vinstandelen, dvs. driftsöverskottet brutto
som andel av förädlingsvärdet, väntas 1993 ändå ligga under 1989 års
nivå.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 4:3 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad
enhet samt bruttoöverskottsandel

Procentuell förändring

	1989	1990	1991	1992	1993
Insatskostnad	7,6	2,8	1,6	2,2	3,6
Lönekostnad¹	7,2	8,3	5,8	0,6	-0,5
Summa rörlig kostnad	7,6	4,4	2,9	1,7	2,3
Produktpris	7,4	3,6	1,8	2,2	3,5
Marginal	-0,2	-0,7	-1,0	0,5	1,1
Bruttoöverskottsandel²	29,5	27,1	24,5	25,8	28,5

¹ Lönekostnad per producerad enhet.

² Som andel av förädlingsvärdet till producentpris.

Anm.: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Utvecklingen av industrins lönsamhet under 1980-talet har avsevärt
skilj t sig åt mellan olika branscher. Efter en snabb uppgång i basindu-
strins vinstandel åren 1982-1984 sjönk vinsterna 1985-1986 för att åter
stiga under perioden 1987-1989, främst till följd av en kraftig vinstupp-
gång för skogsindustrin. Basindustrins vinstandel böljade falla 1990 och
väntas nå en bottennivå i år. Skogsindustrin har problem med överkapaci-
tet för både massa och papper. Medan efterfrågan på massa och papper
från exportmarknaden haft en tendens att öka, bidrog överkapaciteten till
att exportpriserna på massa sjönk 1991 med 22%. Vinstmarginalerna
minskade därmed mycket kraftigt. För järn-, stål- och metallverk föll
exportpriserna också under 1991 samtidigt som efterfrågan minskade,
både från hemma- och exportmarknaden. Den globala avmattningen för
investeringarna försämrar utsikterna för dessa delbranscher. Den väntat
gynnsammare lönekostnads- och produktivitetsutvecklingen kan möjligen
bidra till en successiv ljusning.

Basindustrins lönekostnad per producerad enhet beräknas i år stiga med
knappt 2% och de totala rörliga kostnaderna per producerad enhet med
endast lite över 1 %. Produktpriset beräknas stiga ännu långsammare och
vinstmarginalen för basindustrin sjunker därför något även i år. Först
nästa år väntas lönsamheten förbättras inom basindustrin, främst till följd
av en markant uppgång i försäljningspriserna. Vinstmarginalen väntas
stiga med omkring 2 1/2 procentenheter för basindustrin totalt och
vinstandelen öka från ca 24% 1992 till omkring 31% 1993.

För verkstadsindustrin föll produktionen med drygt 2% 1990 och med
preliminärt 7% 1991. Medan produktionen steg för elektroindustrin var
nedgången kraftig för maskin-, metallvaru- och transportmedelsindustrin.
Den svaga efterfrågeutvecklingen för bilar och investeringsvaror har
slagit hårt mot verkstadsindustrins export. Lönsamheten inom branschen
försämrades kraftigt 1991. Enligt Verkstadsföreningens prognos minskade
avkastningen på totalt kapital med tre procentenheter 1991 från föregåen-
de år, till 3,1 % 1991. Rörelsemaiginalen minskade med 2,5 procentenhe-
ter till 1,3%, vilket kan jämföras med nedgången med 1,5 procentenheter
för de 600 största industriföretagen enligt delårsresultaten för 1991.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 4:2 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

Anm.: Med "industrin" avses här industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Lönsamhetsnedgången inom verkstadsindustrin var förra året kraftigast
för de mindre företagen. En hög skuldsättningsgrad och hög genomsnitt-
lig skuldränta bidrog till att avkastningen på eget kapital var negativ för
företag med upp till 75 anställda.

Trots den stora nedgången för verkstadsindustrin finns nu vissa positiva
tecken. Exportorderingången till branschen som helhet tycks ha bottnat
och vara på väg uppåt, om än långsamt. De relativt låga lönekostnads-
ökningama, den ökade produktiviteten och den därmed stärkta konkur-
renskraften bidrar till en lönsamhetsförbättring. De rörliga kostnaderna
väntas stiga relativt långsamt, vilket ger utrymme för en viss uppgång i
vinstmarginalerna, trots fortsatt pressade produktpriser. Vinstandelen för
branschen som helhet väntas stiga i år, men kommer först nästa år upp
över 1990 års nivå.

5 Arbetsmarknaden

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Under 1990 avtog överhettningen på arbetsmarknaden. Efterfrågan och
bristen på arbetskraft minskade och under hösten och vintern böljade
arbetslösheten att stiga. Arbetsmarknadsläget fortsatte att försvagas i
snabb takt under 1991. Arbetslösheten steg starkt framför allt under det
första halvåret 1991 för att sedan kvarstå på drygt 3%, vilket är samma
nivå som under lågkonjunkturen i böijan av 1980-talet. Sysselsättningen
föll däremot betydligt mer än i tidigare konjunkturnedgångar. Det kan
tyda på att företagen i mindre utsträckning än tidigare håller kvar
arbetskraften i väntan på kommande konjunkturuppgång. Trycket på
effektiviseringar är också starkare bl.a. beroende på de krav som ställs
av närmandet till EG. Att även utbudet av arbetskraft sjönk starkare än
i motsvarande tidigare konjunkturläser bromsade uppgången i arbetslös-
heten. Det minskade utbudet beror dels på att antalet personer i
utbildning ökade, både i AMS regi och inom det reguljära utbildnings-
väsendet. De som utbildar sig ingår per definition inte i arbetskraften.
Dels anser sig allt fler, i takt med ett försämrat arbetsmarknadsläge, inte
ha några utsikter att få ett arbete och avstår därför från att söka.

Anm.: Sista kvartalet 1991 preliminärt, december prognosticerat.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetslösheten förutses fortsätta att stiga. Ett tecken på detta är det
mycket stora antal varsel om uppsägningar som noterats fr.o.m. sista
kvartalet 1990. Ett problem är dock att förutsäga hur många av varslen
som verkligen verkställs. Ar 1992 beräknas arbetslösheten stiga med 1,1
procentenheter till 3,8% som årsgenomsnitt. Det innebär en nivå på över
4,5% i böijan av 1993. Först under andra halvåret 1993 bedöms en
mindre nedgång ske, eftersom arbetslösheten ligger sent i konjunktur-
låsen. Detta ger ett årsgenomsnitt på 4,5% 1993. Utbudet beräknas

fortsätta att minska 1992 och 1993 och därmed dämpa arbetslöshetsupp- Prop. 1991/92:100
gången. Det är således främst efterfrågan på arbetskraft som fortsätter att Bil. 1.1
sjunka. År 1992 blir sysselsättningsnedgången lika stark som i fjol medan
den bromsas upp betydligt 1993. Förbättringen av BNP-tillväxten 1992
och 1993 förutses således komma från en stigande produktivitet på i
storleksordningen 1,5% respektive 2%.

5.1 Sysselsättning

Efter den starka sysselsättningstillväxten under andra hälften av 1980-
talet inträffade en stagnation under loppet av 1990. I böijan av 1991
inleddes en nedgång som har fortsatt i en accelererande takt. I genomsnitt
under 1991 minskade antalet sysselsatta med 77 000 personer, eller med
1,7%, jämfört med 1990. Samtidigt minskade antalet arbetade timmar
med 1,9%, vilket innebär att medelarbetstiden sjönk något. Det är dock
främst en effekt av att antalet lagstadgade semesterdagar utökades med
två dagar för stor del av de sysselsatta.

Sysselsättningsnedgången bestod i huvudsak av ett fortsatt fäll inom
den konkurrensutsatta sektorn i ekonomin. Inom de privata och offentliga
konkurrensskyddade branscherna noterades en stagnation eller nedgång
under loppet av 1991.

Tabell 5:1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

	Nivå 1990	Förändring från föregående år
	Nivå 1990	1990	1991	1992	1993
Sysselsättning
Jord- och skogsbruk	149	-10	-6	-6	-3
Industri	1000	-25	-60	-43	-15
Byggnadsverksamhet	313	23	-1	-22	-10
Privata tjänster	1638	26	-14	-20	0
Kommunal verksamhet	1199	16	-1	15	0
Statlig verksamhet	203	10	5	-5	-8
Totalt	4508	42	-77	-81	-36
Arbetskraft, totalt	4577	50	-25	-31	-4
Arbetslösa	69	8	52	50	32
% av arbetskraften	1,5	1,5	2,7	3,8	4,5

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

Den långsiktiga trenden mot minskad sysselsättning inom jord- och
skogsbruk förutses fortsätta. Under 1991 sjönk antalet med 6 000
personer. År 1992 väntas antalet minska lika mycket, medan skogsbru-
kets förväntade produktionsuppgång bromsar nedgången 1993.

Inom industrin, som svarat för den avgjort största sysselsättningsned-
dragningen, fortsätter tillbakagången om än i något svagare takt. Jämfört
med föregående lågkonjunktur blir raset betydligt starkare. Under 1990
och 1991 föll sysselsättningen med över 80 000 personer, vilket är
ungefär lika mycket som under böijan av 1980-talet. Dessutom förutses

en ytterligare minskning med närmare 60 000 personer under åren 1992
och 1993. Produktiviteten ökar med 3,5% 1992 och med 4,5% 1993.
Bakom denna utveckling ligger delvis motverkande krafter. Trycket på
produktivitetsförbättrande åtgärder inom företagen ökar i takt med
insikten att konkurrenskraften denna gång måste återställas utan hjälp av
en devalvering. Denna insikt kommer bl.a. till uttryck i snabbare och
kraftigare neddragning av sysselsättningen. Därmed försvinner dock i
viss mån potentialen för snabba produktivitetsökningar när efterfrågan
tar färt, dvs. sådana produktivitetsvinster man tidigare kunnat tillgodo-
göra sig genom att ha en större arbetskraftsreserv. Detta synsätt
avspeglas i att produktiviteten växer nästan lika snabbt 1992 som 1993
trots en avsevärd skillnad i produktionsutveckling mellan åren.

Byggnadsverksamheten befinner sig sent i konjunkturfäsen och sys-
selsättningen böljade minska först mot slutet av 1991. Byggsysselsätt-
ningen ligger nivåmässigt mycket högt i ett historiskt perspektiv, på ca
310 000 personer. Nedgången beräknas bli starkare än under förra
lågkonjunkturen då sysselsättningen sjönk med 20 000 personer mellan
1981 och 1983. Bara under 1992 beräknas antalet falla med över 20 000
och med ytterligare ca 10 000 personer 1993. Denna nedgång är en
effekt både av konjunkturen och oron på de finansiella marknaderna samt
av en strukturell anpassning till högre boendekostnader och en mindre
subventionering av byggandet.

Den allmänna försvagningen av det ekonomiska läget slår igenom
också i den privata tjänstesektorn. Sysselsättningen avtog alltmer under
loppet av 1991. Det är främst utvecklingen inom handeln som verkar
neddragande. Under 1991 minskade antalet sysselsatta med i genomsnitt
0,9% och produktionen med 1/2%. Producenttjänstema som främst följer
industri- och byggsektorernas utveckling dämpades betydligt mer än
konsumenttjänsterna som närmast styrs av den privata konsumtionen.

Konjunkturinstitutet publicerar sedan hösten 1990 en konjunkturbaro-
meter också för delar av tjänstesektorn. Resultatet bör fortfarande tolkas
med viss försiktighet tills längre tidsserier finns. Barometern omfattar
detalj- och partihandel, åkerier och uppdragsverksamhet. Av september-
mätningen framgår att aktiviteten dämpats på ett dramatiskt sätt och att
lönsamheten har försämrats för samtliga delbranscher. Förväntningarna
för det närmaste halvåret tyder på en fortsatt generell försvagning av
konjunkturläget och inom alla delbranscher väntas antalet anställda
minska.

De förväntningar som framkommer i tjänstebarometem tillsammans
med bedömningen av industrins utveckling och den privata konsumtionen
indikerar en fortsatt relativt svag utveckling för främst producenttjänster-
na. För 1992 bedöms den totala produktionen stiga något, medan
timsysselsättningen minskar med 1,5%. Utvecklingen inom den del av
partihandeln som levererar till byggsektorn verkar neddragande. År 1993
beräknas produktionen stiga starkare, samtidigt som timsysselsättningen
förutses vara oförändrad. Prognosen innebär en produktivitetsökning med
ca 2% båda åren. Det bör dock betonas att mätningarna av produktivi-
teten inom tjänstesektorn är ytterst osäkra. Produktivitetsdelegationens

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

slutsats är att produktivitetsökningen i delar av tjänstesektorn sannolikt Prop. 1991/92:100
underskattas p.g.a. att statistiken inte förmår fånga in kvalitetshöjningar. Bil. 1.1

En stagnation av sysselsättningen inom den kommunala sektorn
inträffade under loppet av 1991. År 1992 förutses den kommunala
sysselsättningen stiga med 15 000 personer. Att expansionen beräknas bli
så pass stark beror på att antalet personer i beredskapsarbete och
inskolningsplatser i kommunal regi förutses stiga markant.

Sysselsättningen inom staten har enligt AKU böljat falla. Genom-
snittet för året steg ändå med ca 5 000 jämfört med 1990. Det beror dock
på statistiska mätfel. Den troliga utvecklingen är en oförändrad nivå
jämfört med 1990. Neddragningen av administrationen innebär att den
statliga sysselsättningen förutses minska 1992 och 1993.

Sammanfattningsvis fortsätter neddragningen av den totala sysselsätt-
ningen under 1992 och 1993. I stort sett samtliga branscher berörs av
tillbakagången. Nedgången bromsas under 1993, då en vändning i
produktionen förutses. Totalt sett beräknas sysselsättningen minska med
ca 80 000 personer 1992 och med ca 35 000 personer 1993. Nedgången
är ett resultat av såväl konjunkturläget som av ett strukturellt omvand-
lingstryck.

Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar

Årlig procentuell förändring

	1987	1988	1989	1990	1991	1992	1993
Näringslivet Produktion	3,4	2,7	2,8	0,6	-2,4	0,7	1,8
Sysselsättning	1,7	1,7	1,7	0,0	-2,8	-3,0	-0,8
Produktivitet	1,7	0,9	1,1	0,5	0,5	2,3	2,6
Industri Produktion	2,5	2,3	1,7	-2,1	-5,5	-0,5	3,0
Sysselsättning	1,6	0,5	-0,6	-2,8	-6,5	-4,0	-1,4
Produktivitet	0,8	1,9	2,3	0,8	1,1	3,6	4,5
Privata tjänster Produktion	5,0	3,8	2,6	2,2	-0,5	0,4	2,2
Sysselsättning	2,8	3,1	3,0	1,4	-1,1	-1,5	0,1
Produktivitet	2,1	0,7	-0,4	0,8	0,6	2,0	2,0
Offentliga tjänster Produktion	0,8	0,7	2,1	1,3	0,2	1,1	0,0
Totalt Produktion	2,6	2,3	2,4	1,1	-1,3	-0,3	1,4
Sysselsättning	1,4	2,4	1,5	0,8	-1,9	-1,8	-0,6
Produktivitet	1,2	-0,1	0,9	0,3	0,6	1,6	2,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Produktiviteten utvecklades svagt under 1990. Även 1991 var ett svagt
år i detta hänseende då produktiviteten steg med ca 0,5%. År 1992
förutses den öka med ca 1,5% och 1993 med ca 2%. Att utvecklingen
är relativt blygsam i ett historiskt perspektiv hänger som tidigare nämnts
samman med den starka sysselsättningsanpassningen. Därmed skulle
potentialen för ett uppsving i produktiviteten när produktionen väl
kommer igång också vara mindre än vid motsvarande konjunkturlägen

bakåt i tiden. Dessutom väntas efterfrågetillväxten bli relativt blygsam
framöver, vilket gör det svårare att frigöra en produktivitetspotential.

Medelarbetstidens utveckling är ytterligare en faktor som påverkar
sysselsättningen. Under 1991 sjönk medelarbetstiden, främst p.g.a. det
utökade antalet semesterdagar. År 1992 beräknas medelarbetstiden vara
oförändrad för att 1993 stiga något. Det svaga ekonomiska läget gör det
svårt att realisera den ökning av medelarbetstidema som skattereformen
uppmuntrar till på sikt. Ett ökat antal permitteringar med korttidsvecka
inverkar också, liksom en växande tendens till kortare deltidsarbete.
Utbildningsvikariatens införande verkar också neddragande i och med att
den ordinarie personal som ersätts av personer omfattade av utbildnings-
vikariat registreras som frånvarande. Det finns dock ett antal faktorer
som verkar i andra riktningen. Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
som införs fr.o.m. den 1 januari 1992, de ökade satsningarna på
rehabilitering inom sjukförsäkringsområdet samt det aviserade införandet
av två karensdagar den 1 januari 1993 är exempel på detta.

5.2 Utbud av arbetskraft

I takt med produktionsuppgången, och den därmed sammanhängande
starka efterfrågan på arbetskraft under senare delen av 1980-talet, steg
också antalet personer i arbetskraften markant. Under loppet av 1990
avtog ökningstakten och under 1991 inleddes en nedgång som gradvis
accelererade. Befolkningen ökade med 26 000 personer enligt AKU,
varför ett minskat arbetskraftsdeltagande svarade för hela nedgången.
Bakom nedgången av arbetskraftsdeltagandet ligger ett markant fäll bland
de yngre åldersgrupperna och särskilt då för unga kvinnor. Bland de
äldsta i arbetskraften noterades däremot en svag uppgång. Det totala
arbetskraftsutbudet dämpdes av flera skäl. Antalet personer i arbetsmark-
nadsutbildning steg samtidigt som antalet platser i det reguljära utbild-
ningsväsendet utökades. Därtill kommer ett minskat intresse för att aktivt
söka arbete då utsikterna att få ett arbete är små. Utvecklingen av antalet
latent arbetssökande enligt AKU bekräftar detta. Under 1991 nästan för-
dubblades antalet till ca 65 000 personer, varav de flesta är ungdomar.

I och med att arbetsmarknadsläget fortsätter att försämras väntas också
utbudet av arbetskraft minska, framförallt 1992, då också ökningen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder verkar neddragande. År 1992 beräknas
antalet personer i arbetskraften minska något mer än under 1991, med ca
30 000, medan en oförändrad nivå förutses 1993. År 1992 och 1993
beräknas befolkningen öka med ca 20 000 personer per år. Ett fortsatt
fäll i arbetskraftsdeltagandet orsakar således minskningen av antalet i
arbetskraften. År 1993 beräknas det relativa arbetskraftstalet ha fallit till
ca 82,5%. Det innebär en nedgång med över 2 procentenheter jämfört
med 1989, då deltagandet var som högst. Att arbetskraftsdeltagandet
överhuvudtaget sjunker, vilket det inte gjort i tidigare lågkonjunkturer,
hänger troligen samman med den historiskt mycket höga nivå som upp-
nåddes under föregående högkonjunktur. Dessutom har sannolikt trycket
från ett ökat arbetskraftsdeltagande bland kvinnor avtagit i och med att
kvinnornas arbetskraftsdeltagande närmat sig männens.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper

Årsmedeltal 1990 och förändring i procentenheter

Nivå Förändring från föregående år

	1990		1988	1989	1990	1991	1992	1993
16-19 år,	män	47,7	0,6	2,5	-0,4	-3,8
	kvinnor	50,5	1,1	2,0	-0,8	-6,8
20-24 år,	män	84,8	2,3	0,7	-0,2	-1,1
	kvinnor	80,6	0,9	1,2	-1,4	-2,1
25-54 år,	män	95,1	0,0	0,3	0,0	-0,4
	kvinnor	91,3	0,4	0,1	0,3	-0,5
55-64 år,	män	75,5	0,0	-0,2	0,7	0,2
	kvinnor	66,3	0,6	-0,6	2,0	0,7
Totalt		84,8	0,6	0,5	0,3	-0,9	-0,9	-0,3

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Arbetslösheten som böljade stiga under 1990, från en mycket låg
överhettningsnivå på 1,3% under första kvartalet, fortsatte uppåt under
första halvåret 1991. Under det andra halvåret låg den öppna arbetslöshe-
ten kvar på en i det närmaste oförändrad nivå, runt 3 %. Den genomsnitt-
liga arbetslösheten för 1991 uppgick till 2,7% eller ca 120 000 personer.
Det innebar en ökning med 1,2 procentenheter eller drygt 50 000
personer jämfört med 1990. Som tidigare nämnts bromsade nedgången
i utbudet, ökade arbetsmarknadspolitiska insatser samt en minskad
medelarbetstid uppgången i den öppna arbetslösheten.

De regionala skillnaderna i arbetslöshet minskade under föregående
högkonjunktur jämfört med tidigare högkonjunkturer. Relativt sett har
arbetslösheten stigit mer i storstadsområdena än i skogslänen under
innevarande lågkonjunktur. Från den mycket överhettade arbetsmarkna-
den mot slutet av 1990 fördubblades arbetslösheten i storstadslänen under
senare delen av 1991 till 2,7 %. I skogslänen var samtidigt arbetslösheten
4,1%, mot 2,4% året innan.

De som främst drabbades av arbetslösheten 1991 är de grupper som
traditionellt har en relativt svag ställning på arbetsmarknaden; ungdomar,
invandrare och arbetshandikappade. Jämfört med tidigare nedgångar
berörs också tjänstemän i större utsträckning. Bland ungdomarna uppgick
arbetslösheten till 7% hos 16 - 19-åringama och till 6% i åldersgruppen
20 - 24 år.

Efter en kontinuerlig nedgång under andra hälften av 1980-talet böljade
antalet långtidsarbetslösa att stiga i slutet av 1990. Uppgången fortsatte
1991 med en fördubbling jämfört med 1990 och uppgick därmed till ca
20 000 personer. Som mest var antalet långtidsarbetslösa under föregåen-
de lågkonjunktur närmare 40 000 personer.

Antalet personer som skulle vilja arbeta mer än de gör böljade stiga
redan under 1990. Uppgången har fortsatt under 1991 då närmare
250 000 personer, motsvarande över 5 % av de sysselsatta, uppgav att

de skulle vilja arbeta mer om arbetsmarknadsläget tillät det. Enligt AMS Prop. 1991/92:100
statistik över antalet deltidsarbetslösa består dessa till ca 80 % av kvinnor. Bil. 1.1

En stor del av de deltidsarbetslösa finns inom hälso- och sjukvården.

Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar

Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

	1983	1984	1985	1986	1987	1988	1989	1990	1991
16-19 år	9,2	4,3	4,1	3,6	3,6	3,1	3,1	4,5	6,7
20-24 år	4,7	5,5	5,3	5,1	4,4	3,4	2,9	3,0	5,7
25-54 år	2,2	2,0	1,8	1,7	1,4	1,2	1,0	1,1	2,1
55-64 år	2,4	2,8	2,5	2,1	1,9	1,6	1,2	1,4	1,9
Totalt	2,9	2,6	2,4	2,2	1,9	1,6	1,4	1,5	2,7

Anm.: Siffrorna för åren 1983-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av
mätmetod i AKU.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 5:2 Arbetslösa ocb personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder 1985-1993

1 OOO-tal

Källor: Statistiska centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen och finansdepartementet
(prognos 1991 till 1993).

Den vikande sysselsättningen innebär att arbetslösheten bedöms
fortsätta att stiga under 1992 för att kulminera under första halvåret 1993
och först därefter böija avta i långsam takt. Arbetslöshetsuppgången
bromsas av att utbudet faller. Arbetslösheten beräknas uppgå till 3,8%
i årsgenomsnitt 1992 och stiga ytterligare till 4,5 % 1993. Det innebär att
arbetslösheten ökar med 50 000 personer 1992 till ca 170 000 personer.
Ar 1993 stiger den med ytterligare ca 30 000 personer till totalt ca
200 000 arbetslösa. Jämfört med förra lågkonjunkturen innebär denna
prognos att antalet arbetslösa stiger markant. Då uppgick andelen öppet
arbetslösa plus andelen i konjunkturberoende åtgärder som mest till
närmare 5%. Det kan jämföras med de drygt 7,5% som förutses för
1993.

De senaste åren har arbetsmarknadspolitiken fokuserats på åtgärder for Prop. 1991/92:100
att underlätta anpassningen på arbetsmarknaden. Det innebär en Bil. 1.1
prioritering av utbildnings- och rehabiliteringsinsatser samt en förstärk-
ning av platsförmedlingen. Jämfört med 1984, då antalet personer i
sysselsättningsskapande åtgärder var som högst, har antalet kraftigt
reducerats samtidigt som antalet som befinner sig i utbildning varit
relativt oförändrat. Under 1991 förstärktes utvecklingen genom att antalet
personer i utbildning gick upp mycket starkt, medan antalet personer i
sysselsättningsskapande åtgärder steg i betydligt mindre omfattning. I
prognosen bedöms antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
öka med ca 50 000 personer 1992. Det totala antalet som befinner sig i
konjunkturberoende åtgärder uppgår då till ca 140 000 personer,
motsvarande drygt 3% av arbetskraften. För 1993 görs ett tekniskt
antagande om oförändrad nivå av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Tusental, genomsnitt per år

	1984	1985	1986	1987	1988	1989	1990	1991
Sysselsättnings- skapande åtgärder	93	67	53	41	31	19	15	24
- beredskapsarbete - ungdomslag¹/	41	24	19	17	14	10	8	11
särskild inskol- ningsplats	31	31	24	18	10	5	3	10
- avtalad inskol-
ningsplats				1	2	1	2	2
- rekryteringsstöd Arbetsmarknads-	21	12	10	6	5	3	2	1
utbildning (AMU)	37	33	34	36	40	38	37	58
Utbildningsvikariat								1
Företagsutbildning² Åtgärder för arbets-	2	3	4	3	3	4	6	6
handikappade³	68	72	79	82	84	86	88	88
Totalt	200	175	170	162	158	147	146	177
Andel av arbets- kraften⁴	3,1	2,4	2,1	1,8	1,7	1,4	1,3	2,0
¹ Ungdomslagen avskaffandes den			1 juli	1989 och	ersattes med		särskilda	inskol-

ningsplatser.

² Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m.

³ Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och offentligt skyddat arbete.

⁴ Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

6 Löner och konsumentpriser

Aktivitetsdämpningen i den svenska ekonomin har fört med sig en
betydande nedväxling av löneökningstakten. Skillnaden jämfört med
liknande tidigare konjunkturfaser är att i stort sett samtliga lönepåverkan-
de faktorer denna gång strävar åt ett och samma håll. Prognosen för
såväl innevarande år som för 1993 är att lönerna ökar med mindre än
5%. Detta medför att de svenska lönerna stiger långsammare än i våra
viktigaste konkurrentländer.

Prisökningstakten i konsumentledet avtar. Under den kommande våren
förutses prishöjningarna under de senaste 12 månaderna ha avtagit till
knappt 3 %, från att så sent som vid årsskiftet ha legat kring 8,5 %. Detta
ligger också väl i linje med hushållens egna förväntningar. Prognosen för
i år och nästa år innebär en ökning av konsumentpriserna med ca 2,5
resp. 3,5%. Den underliggande prisökningstakten fäller från knappt 6%
1991 till ca 4% 1993.

6.1 Löner

Den snabba löneökningstakten 1990 medförde omfattande överhäng inpå
1991. Låga avtalsmässiga höjningar och en kraftigt dämpad löneglidning
medförde ändå i det närmaste en halvering av löneökningstakten, från 10
till ca 5,5%. Det inkluderar också effekten av förlängd semester med
0,5%. De låga löneökningarna möjliggjordes genom en snabbt fällande
aktivitetsnivå i den svenska ekonomin. Arbetslösheten steg kraftigt,
vinster och priser föll och produktivitetsutvecklingen blev mycket
blygsam. Lönebikostnadema höjde emellertid, till följd av skatterefor-
men, arbetskraftskostnaden förra året med knappt 1,5%.

De senaste årens forskning inom lönebildningen tyder på att lönerna är
mycket känsliga för förändringar i framför allt arbetsmarknadsläget.
Andra viktiga förklaringsfäktorer är t. ex. vinster, inflation, inflationsför-
väntningar och produktivitet. I diagram 6:1 och tabell 6:2 illustreras hur
några av dessa variabler har utvecklats kring några olika konjunkturbott-
nar i den svenska ekonomin.

Prop 1991/92:100

Bil. 1.1

Prop 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 6:1 Timlöner och arbetskraftskostnader

Årlig procentuell förändring

	Samtliga löntagare			Industriarbetare
	Avtal	Löne- glid- ning	Timför- tjänst	Avtal	Löne- glid- ning	Timför- tjänst	Sociala kost- nader	Arbets- krafts- kostnader
1980	7,8	1,7	9,5	6,1	3,2	9,3	0,8	10,2
1981	6,3	2,8	9,1	5,9	4,2	10,1	0,5	10,7
1982	4,6	1,7	6,3	4,1	3,5	7,6	0,2	7,8
1983	4,6	1,9	6,5	3,8	2,9	6,7	2,4	9,3
1984	5,6	2,3	7,9	6,2	4,1	10,3	-0,1	10,2
1985	4,1	3,4	7,5	3,8	3,7	7,5	0,2	7,7
1986	6,0	2,6	8,6	3,9	3,5	7,4	0,0	7,4
1987	3,5	2,9	6,4			6,4	0,6	7,0
1988	4,2	2,3	6,5	3,4	5,0	8,4	0,0	8,4
1989	6,3	3,7	10,0	4,5	5,6	10,1	0,6	10,8
1990	6,1	3,9	10,0	2,8	6,7	9,5	1,0	10,6
1991	2,8	2,7	5,5	2,3	2,9	5,2	1,6	6,9
1992	2,9	1,6	4,5			4,5	-0,3	4,2
1993			4,0			4,0		4,0

Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare
grundas på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp,
som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull
uppdelning på avtal och löneglidning.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Det är slående hur förklaringsfaktorema i den nuvarande nedgången,
jämfört med andra konjunkturnedgångar, samverkar till att dämpa den
nominella löneökningstakten. Detta gör att nedväxlingen sker snabbt. I
absoluta tal har Sverige endast upplevt en lika kraftig förändring, mellan
åren 1975 och 1976. Ett par saker bör speciellt uppmärksammas. Den
avtagande produktivitetsökningen från mitten av 1970-talet medförde
tillsammans med kraftigt höjda arbetsgivaravgifter en markant ökning av
arbetskraftskostnaden, trots att löneökningstakten i sig avtog. Under i
huvudsak samma period kom också oljeprischockema. Resultatet blev
snabbt stigande priser. Detta hindrade emellertid inte att vinsterna rasade
i botten, eftersom reallönen (inkl, arbetsgivaravgifter) steg snabbare än
produktiviteten. Prisökningarna förblev höga fram till mitten av 1980-
talet och produktivitetsutrymmet användes till stor del till att förbättra
vinsterna. Konkurrenskraften stärktes under senare delen av 1970-talet
och under böj an av 1980-talet med hjälp av en serie devalveringar.
Därmed förhindrades en kraftig uppgång i arbetslösheten men också en
nedväxling av de nominella löneökningarna.

Diagram 6:1 Jämförelse av perioder med lågkonjunktur

Prop 1991/92:100

Bilaga 1.1

Vinstandel

Andel i %

Producentpriser

Produktivitet

Arbetsgivaravgifter

Industriarbetarlön

Anm.: Se tabell 6:2 för specificering av variablerna.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Prop 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 6:2 Timlöner och dess viktigaste förklaringsvariabler

Utveckling under perioder med lågkonjunktur

	1966	1967	1968	1969	1971	1972	1973	1975	1976	1977	1978
Arbetslöshet Vinstandel inom	1,3	1,7	1,8	1,5	2,0	2,2	2,0	1,3	1,3	1,5	1,8
industrin	29,1	29,1	29,6	30,8	25,6	24,8	26,7	26,7	19,5	14,6	14,9
KPI	6,4	4,3	1,9	2,7	7,4	6,0	6,7	9,8	10,3	11,4	10,0
NPI	5,0	3,7	0,5	2,9	2,8	6,5	6,1	9,2	10,1	10,6	11,2
PPI Produktivitet inom	2,1	0,0	1,0	4,0	2,7	4,4	11,8	8,5	8,4	8,3	6,2
industrin	4,2	8,9	10,5	7,7	7,5	5,3	7,5	-0,8	1,0	-1,7	3,9
Lagstadgade arbets- givaravgifter	7,8	9,2	9,6	11,1	13,3	13,5	15,6	24,3	28,3	32,1	31,0
Timlön industriarbetare industriarbetare exkl.	8,7	8,1	6,7	9,2	10,5	11,8	8,1	18,0	13,3	7,2	8,0
arbetstidsförkortning	8,7	6,8	4,6	7,2	9,7	7,8	6,9	17,7	12,5	7,2	5,6
hela ekonomin				6,8	10,3	9,3	7,7	14,9	13,2	10,6	11,0

	1980	1981	1982	1983	1985	1986	1987	1990	1991	1992	1993
Arbetslöshet	1,6	2,1	2,6	2,9	2,4	2,2	1,9	1,5	2,7	3,8	4,5
Vinstandel inom industrin	22,0	19,6	25,3	29,5	30,6	32,3	30,9	28,4	25,8	27,1	29,8
KPI	13,7	12,1	8,6	8,9	7,4	4,2	4,2	10,4	9,5	3,2	3,5
NPI	12,3	11,0	9,6	6,6	7,0	4,2	2,8	6,6	5,6	5,4	3,9
PPI	13,4	10,0	12,1	11,0	5,5	2,0	3,1	4,2	2,0	2,5	3,0
Produktivitet inom industrin	1,7	-1,0	3,9	6,2	1,1	1,7	0,8	0,8	1,1	3,6	4,5
Lagstadgade arbets- givaravgifter	32,4	32,8	33,1	36,3	36,5	36,4	37,1	39,0	38,0	34,8	-
Timlön industriarbetare	9,3	10,1	7,6	6,7	7,5	7,4	6,4	9,5	5,2	4,5	4,0
industriarbetare exkl. arbetstidsförkortning	9,3	10,1	7,6	6,6	7,5	7,4	6,3	9,5	4,4	4,5	4,0
hela ekonomin	9,5	9,1	6,3	6,5	7,5	8,6	6,4	10,0	5,5	4,5	4,0

Anm.: KPI är konsumentprisindex, NPI är nettoprisindex, PPI är producentprisindex. Arbetslöshetstalen är
nivåjusterade bakåt i tiden för att överensstämma med dagens definition. Serien bör därför tolkas med viss
försiktighet. Vinstandel är bruttoöverskottets andel av förädlingsvärdet. Skattereformen 1990 och 1991
medförde att underlaget för arbetsgivaravgifter breddades. Är 1992 tog arbetsgivarna över ansvaret för
sjukersättningen de två första veckorna, kostnadsökningen neutraliserades genom sänkt arbetsgivaravgift.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Estimeringar av löneökningstakten indikerar en blygsam löneutveckling
såväl i år som 1993, se diagram 6:2. Dämpningen förklaras främst av
den kraftiga uppgången i den öppna arbetslösheten samt av den låga
prisökningstakten. Resultaten tyder också på att Rehnbeigavtalet, med
hjälp av konjunkturläget, lyckades få till stånd en något snabbare
lönedämpning 1991 än vad som annars troligen hade blivit fallet.
Samtidigt förefaller avtalet för 1992 ligga högt med avseende på det
ekonomiska läget.

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1.

Prop 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 6:2 Industriarbetarlön, utfall och skattning

Årlig procentuell förändring

Anm.: Industriarbetarlön exkl. arbetstidsförkortning.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Det svenska kostnadsläget är sannolikt för högt i förhållande till
produktiviteten, vilket bl.a. avspeglas i låga vinstnivåer. Företagen kan
inte längre övervältra höga löneökningar på produktpriserna utan att
riskera ökade marknadsandelsförluster. Detta skapar en press nedåt på
reallönerna. Totalt bedöms lönerna i år och nästa år öka med 4,5 resp.
4 %. Den allmänna löneavgiften slopades vid årsskiftet. Detta medför att
de totala lönekostnaderna i år ökar med ca 0,3 % mindre än timförtjänst-
en. Prognosen innebär att stora delar av produkti vi tetsutrymmet kommer
att tas i anspråk till återuppbyggnad av företagens vinster. Reallönerna
kommer ändå att kunna stiga både 1992 och 1993, såväl före som efter
skatt.

Alltsedan 1983 har nominallönema stigit snabbare i Sverige än
genomsnittet för industriländerna. Huvudförklaringen torde ligga i
skillnaderna i den förda ekonomiska politiken. I Sverige har full
sysselsättning haft en högre och inflationsbekämpning i realiteten en lägre
prioritet än i flertalet andra industriländer. Detta har manifesterats i flera
devalveringar under de senaste 15 åren. En sänkning av Sveriges relativa
kostnadsläge håller nu på att inträffa. Inom OECD-området ökade
lönerna 1991 med 6%. Löneökningstakten dämpas även internationellt
och förväntas i år och nästa år bli 5 resp, knappt 5%, vilket är något
högre än i Sverige, se diagram 6:3. En god produktivitetsutveckling inom
den svenska industrin medför att konkurrensläget avsevärt förbättras.

I böijan av nästa år löper de nuvarande avtalen på arbetsmarknaden ut.
En sannolik utveckling av lönekostnaderna har beskrivits ovan. Det kan
emellertid inte uteslutas att löneutvecklingen tar en annan bana. Det

kommer att finnas grupper med kompensationkrav för de låga nominella
löneökningarna 1991-1992. Därtill kommer att arbetsmarknadens parter
strävar åt olika håll vad gäller de framtida institutionella förutsättningarna
för lönebildningen. Kombinationen av kompensationskrav och förändring-
ar i den institutionella ramen kan medföra en besvärlig situation, som
inte bara präglas av de ekonomiska förutsättningarna utan också av
organisationspolitiska förhållanden.

Prop 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 6:3 Nominell timlön inom industrin

Årlig procentuell förändring, nationell valuta

Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige på världsmarknaden.

Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

6.2 Konsumentpriser

Under loppet av 1991 ökade KPI med ca 8,5%. Skattereformen, som
innebar en växling från direkt till indirekt beskattning, bidrog med 3,6
procentenheter. De underliggande priserna, NPI (konsumentprisindex
exkl. indirekta skatter och subventioner), steg betydligt mindre, med ca
5,5%.

Hushållen förväntar sig att priserna under 1992 kommer att utvecklas
långsamt, se diagram 6:4. Förväntningarna om allt högre prisökningar
bröts i böijan av 1991 och har sedan dess fortsatt att sjunka. Ett liknande
mönster återfinns också hos industriföretagen, där omsvängningen
emellertid kom tidigare, se diagram 6:5. Inflationsförväntningarnas
utveckling är väsentlig för samhällsekonomin på kort sikt. Prisförvänt-
ningama styr då beteenden t.ex. vad gäller inköpsmönster och konsum-
tionens fördelning över tiden, ränteutvecklingen på obligationsmarknaden
och lönsamhetsbedömningar. Detta påverkar i sin tur investeringsbeteen-

det hos ekonomins aktörer. Förväntningarna påverkar också nominal-
lönemas utveckling och därmed också kostnadstrycket. Sverige är nu
inne i en desinflationsprocess, dvs. en period med avta-gande prisök-
ningstakt. Inflationsförväntningarna tycks vara knäckta och därmed finns
också förutsättningar för en bestående nedgång i inflationstakten.

Diagram 6:4 Hushållens prisförväntningar de kommande 12 månaderna

Prop 1991/92:100

Bil. 1.1

Källa: Konjunkturinstitutet

Diagram 6:5 Industrins prisförväntningar

Förändring i planerade prisökningar på hemmamarknaden

%—enheter

Anm.: Befinner sig kurvan ovanför nollinjen stiger antalet företag som avser höja
priserna i ökande (positiv lutning) eller avtagande (negativ lutning) takt. Det omvända
gäller när kurvan befinner sig under nollinjen.

Källa: Konjunkturinstitutet

Desinflationsprocessen ger upphov till en mängd effekter på den reala Prop 1991/92:100
ekonomin. Under nedväxlingsfasen förutses höga realräntor, vilket Bil. 1.1
skärper avkastningskraven. Oförändrade eller fallande priser på reala
tillgångar, t.ex. kommersiella fastigheter, har orsakat kreditförluster
vilket i sin tur leder till att kreditmarknaden stramas åt ytterligare. Lägre
priser på t.ex. fastigheter medför också att kostnadsgapet mellan att köpa
en befintlig anläggning och nyinvestering krymper. Tillsammans leder
detta till att investeringsutvecklingen hämmas och därmed också den
samlade tillväxten, åtminstone på kort sikt.

De reala kostnaderna för att hålla t.ex. lager ökar också. Effekten av
detta blir en svagare produktion. Ett mera utbrett prisfall kan förstärka
effekterna på samhällsekonomin. Konsumtionsinköp och investeringar
skjuts på framtiden i avvaktan på lägre priser. Den dämpade efterfrågan
tenderar sedan i sig att förstärka ett eventuellt prisfall.

Tabell 6:3 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

	1991	1992	1993
KPI dec.-dec.	8,5	2,4	3,5
Nettoprisindex	5,5	4,0	3,9
Importpriser, totalt	0,0	1,9	2,8
Oljeprodukter	-23,2	-0,6	5,5
Övrigt	1,7	2,2	2,6
Bostäder, totalt	9,3	4,2	5,0
Flerfamiljshus	11,0	6,0	6,0
Egnahem	7,7	2,4	4,1
Indirekta skatter, bidrag i procentenheter	3,4	-1,3	-0,1
Diverse taxor	8,0	8,0	7,0
Konkurrensutsatt svensk produktion	4,3	3,2	3,2
Arbetskraftskostnad i näringslivet	6,7	3,0	1,8
Vinstmarginal, bidrag i procentenheter	-0,1	0,6	0,7
KPI årsgenomsnitt	9,5	3,2	3,5
Nettoprisindex	5,6	5,4	3,9
OECD	4,3	3,6	3,6
Implicitprisindex	10,3	3,8	3,7
Basbelopp	32 200	33 700	34 700

Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotteri m.m.,
TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl.
indirekta skatter och subventioner.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrens-
verk samt finansdepartementet.

Konsumentprisprognosen för i år och nästa år återfinns i tabell 6:3.
Arbetskraftskostnaden, som är den enskilt viktigaste förklaringsvariabeln,
växer allt långsammare. Efter flera år av negativ utveckling förväntas
vinstmarginalerna kunna öka måttligt, i samband med att konsumtionstill-
växten åter blir positiv. Den första januari 1992 sänktes mervärdeskatten

för livsmedel, restaurang och hotell samt for inrikes persontransporter. Prop 1991/92:100
Detta bidrar till att väsentligt dämpa inflationen i år. Nästa år avskaffas Bil. 1.1
en rad olika punktskatter, på bl.a. läskedryck, konfektyr, kemisk-
tekniska preparat, kassettband och videoapparater. Samtidigt försvinner
den tillfälliga sänkningen av fastighetsskatten för småhus. Skattesatsen
ökar från 1,2 till 1,5% av taxeringsvärdet. Vidare föreslås nu bl.a. en
neddragning av subventionerna till läkemedel, tandvård och bostads-
räntor. Detta motsvarar en höjning av konsumentprisnivån totalt med
mindre än 1/2%, varav merparten infäller 1993. Den underliggande
prisökningstakten, NPI, fäller under prognosperioden.

Inom OECD-området avtar inflationstakten i år för att sedan stabilise-
ras 1993. Den svenska nedväxlingen sker snabbare och redan i år
förutses konsumentpriserna i Sverige öka långsammare än i industrilän-
derna i genomsnitt, se diagram 6:6.

Diagram 6:6 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

Anm.: OECD-länderna är sammanvägda efter varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige på världsmarknaden.

Källor: OECD, statistiska centralbyrån och finansdepartementet

En implicit prisindex för privat konsumtion (IPI) framkommer ur
nationalräkenskapernas redovisning av den privata konsumtionen.
Vikterna i IPI speglar den aktuella konsumtionssammansättningen, till
skillnad från KPI som baseras på föregående års värden. Under såväl
1990 som 1991 resulterade skattereformen i omfättande relativprisföränd-
ringar i konsumentledet, vilket påverkade hushållens konsumtionsval. 1
år differentieras mervärdeskattesatsen. Detta tillsammans med andra
förskjutningar av konsumtionssammansättningen, t.ex. bilkonsumtionen,
och differensen mellan prisutvecklingen för lägenhets- och egnahemsbo-
ende i KPI förklarar de relativt stora skillnandema mellan IPI och KPI
såväl 1990, 1991 som 1992.

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion ^ProP- 1991/92:100

Bil. 1.1

De senaste två åren ökade hushållens realt disponibla inkomster starkt,
medan den privata konsumtionen stagnerade. Hushållens sparkvot steg
med inte mindre än 7 procentenheter mellan 1989 och 1991. Även 1992
beräknas hushållen få en relativt god inkomstutveckling trots sjunkande
sysselsättning och stigande arbetslöshet. Den privata konsumtionen
förväntas utvecklas i måttlig takt de närmaste två åren. Efter en
ytterligare uppgång av sparandet i år går sparkvoten ned något 1993, då
inkomstutvecklingen försvagas, se tabell 7:1.

Tabell 7:1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr. Procentuell förändring

	1990	1991	1992	1993	1990	1991	1992	1993
Löpande priser
Löner	599,0	621,9	652,1	669,3	12,9	3,8	4,9	2,6
Företagarinkomster	62,1	63,2	63,9	66,1	8,1	1,7	1,1	3,3
Räntor och utdelningar, netto	-31,1	-31,8	-30,4	-30,4
Inkomstöverföringar från
offentlig sektor	277,1	318,5	327,1	345,0	10,8	14,9	2,7	5,5
Övriga inkomster, netto	88,8	108,7	118,4	122,3	-1,3	22,4	8,9	3,3
Direkta skatter, avgifter m.m.	304,2	286,4	289,2	294,9	4,3	-5,9	1,0	2,0
Disponibel inkomst	691,7	794,2	841,9	877,3	13,2	14,8	6,0	4,2
Privat konsumtion	699,0	773,3	806,7	842,4	9,4	10,6	4,3	4,4
1985 års priser
Disponibel inkomst	505,5	526,2	537,5	540,1	3,2	4,1	2,1	0,5
Privat konsumtion	510,9	512,4	515,0	518,6	-0,2	0,3	0,5	0,7
Sparkvot, nivå i %	-1,1	2,6	4,2	4,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, och finansdepartementet.

7.1 Hushållens inkomster

Förra året steg de realt disponibla inkomsterna enligt preliminära
beräkningar med ca 4 % samtidigt som den reala lönesumman före skatt
minskade med drygt 5 %. Bakom den kraftiga inkomstökningen ligger i
huvudsak skattereformen. Sänkningen av inkomstskatten beräknas ge ett
bidrag med nära 6,5 procentenheter till hushållens reala inkomstökning
1991. Även transfereringarna från offentliga sektorn hade en expansiv
inverkan, eftersom det i skattereformen ingick höjningar av barn- och
bostadsbidragen samt pensionstillskotten. Även för 1992 medför
skattesänkningar och transfereringsökningar en relativt god inkomstut-
veckling för hushållen. Nedväxlingen av inflationen är en starkt
bidragande orsak till att de realt disponibla inkomsterna kan öka med ca
2 % i år, trots att reallönesumman inte ökar alls.

Det aviserade införandet av karensdagar vid sjukdom försvagar
inkomstutvecklingen 1993. Höjning av barnbidragen samt fortsatt positivt

bidrag från de direkta skatterna medför att de realt disponibla inkomster-
na ändå stiger med 0,5% 1993.

Att hushållen får en så positiv inkomtutveckling de närmaste åren, läst
arbetsmarknaden försvagas under hela perioden, beror också på att
bortfallet av löneinkomster till stor del kompenseras genom bidrag till
personer i arbetsmarknadsutbildning och till arbetslösa, se tabell 7:2.

Det tillfälliga sparandet drog ned hushållens köpkraft 1989 och 1990.
Vid redovisningen av disponibel inkomst i nationalräkenskaperna görs
inget avdrag för det tillfälliga sparandet. Hushållssektom tillskrivs inte
heller inkomster när sparandet återbetalas. Det tillfälliga sparandet under
1989 och 1990 ingår som en del av hushållens totala sparande och i den
utsträckning som återbetalningarna av sparandet konsumeras registreras
det som ett minskat hushållssparande. Förra året steg hushållens köpkraft
utöver de disponibla inkomsterna med 1,5 procentenheter, dels genom
att det tillfälliga sparandet upphörde och dels genom att 1989 års
sparande återbetalades i maj 1991. I februari 1992 återbetalas 1990 års
tillfälliga sparande, vilket bidrar till att öka hushållens köpkraft med
ytterligare 1/2 procentenhet. Nästa år minskar köpkraften totalt med ca
1/2% beroende på att jämförelsenivån 1992 innefattar återbetalning av det
tillfälliga sparandet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 7:2 Hushållens inkomster

Miljarder kr.
Löpande priser

Procentuell utveckling
1985 års priser

Procentuellt bidrag till
realinkomstutveckl ingen

1990

1991 1992 1993

Lönesumma exkl. sjuklön	599,0	-5,2	-0,2	0,1	-4,5	-0,1	0,1
därav timlön		-3,8	1,2	0,5	-3,4	0,9	0,4
sysselsättning		-1,4	-1,3	-0,4	-1,2	-1,1	-0,3
Inkomstöverföringar inkl, sjuklön	277,1	5,0	2,9	0,1	2,0	1,2	0,0
Pensioner från offentlig sektor	153,8	2,5	3,8	1,5	0,6	0,8	0,3
Sjukförsäkring m.m. inkl, sjuklön	60,4	-7,9	-3,6	-11,2	-0,7	-0,3	-0,8
Arbetslöshetsbidrag m.m.	11,2	83,6	19,0	13,5	1,4	0,5	0,5
Övriga transfereringar	51,8	10,5	1,1	0,8	0,8	0,1	0,1
Övriga inkomster	119,8	2,3	1,6	-0,8	0,4	0,3	-0,1
Direkta skatter	304,2	-14,0	-2,2	-1,5	6,3	0,8	0,5
Disponibel inkomst	691,7	4,1	2,1	0,5	4,1	2,1	0,5
Tillfälligt sparande	-7,4				1,5	0,5	-0,9
Inkomster inkl, tillfälligt sparande	684,3	5,6	2,7	-0,4	5,6	2,7	-0,4

Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel
inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden
mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto".

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Som framgår av tabell 7:2 beräknas den reala timlönen före skatt stiga
med drygt 1 % i år och med 0,5 % nästa år. Den reala lönesumman
stagnerar dock till följd av sjunkande sysselsättning. Den fr.o.m. 1992

införda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen innebär att arbetsgivaren Prop. 1991/92:100
övertar betalningarna för sjukersättningen under de första 14 dagarna av Bil. 1.1
en sjukdomsperiod. Denna ersättning registreras i tabell 7:1 som lön,
vilket drar upp lönesumman i år med ca 11,5 miljarder kr. Införande av
karensdagar 1993 beräknas dra ned lönesumman med ca 8 miljarder kr.

Inkomstöverföringama från den offentliga sektorn minskar realt med
0,5 % i år. Om konsekvenserna av arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
exkluderas (när arbetsgivaren betalar sjuklön), stiger dock inkomstöver-
föringama realt med ca 3%. Nästa år beräknas inkomstöverföringama
öka med ca 2%. Utbetalningarna av bidrag till personer i arbetsmark-
nadsutbildning och till arbetslösa stiger kraftigt både i år och nästa år till
följd av det gradvis försämrade arbetsmarknadsläget. Barnbidragen höjs
med 1020 kr. per bam och år 1993, se tabell 7:3.

Över hälften av inkomstöverföringama utgörs av pensioner inkl,
bostadstillägg. Pensionerna räknas upp med basbeloppet och stiger
dessutom genom att nya pensionärer med höga ATP-poäng kommer in
i systemet. Basbeloppet uppgår till 33 700 kr. i år och beräknas för 1993
till 34 700 kr. Nedväxlingen av inflationen medför att basbeloppet ökar
realt med ca 1,5 % i år. Nästa år blir inflationen något högre än i år och
basbeloppet minskar realt med 0,5%. Volymökningen i pensionssystemen
leder dock till en fortsatt real ökning av de totala pensionsutbetalningar-
na.

Tabell 7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

Miljarder kr., Procentuell förändring,

	löpande priser				1985 års priser
	1990	1991	1992	1993	1991	1992	1993
Pensioner	153,8	172,6	184,9	194,3	2,5	3,8	1,5
Folkpension inkl. KBT och delpension	68,9	76,5	79,7	81,6	1,4	1,0	-1,1
Allmän tilläggspension	77,4	87,8	96,2	103,0	3,6	6,2	3,5
Tjänstepensioner	7,5	8,3	9,0	9,7	0,6	5,3	4,0
Sjukförsäkring m.m.	60.4	60,8	49,2	50,1	-7,9	-21,6	-1,7
Sjukförsäkring	34,8	31,3	17,5	16,4	-17,9	-45,7	-9,3
Föräldraförsäkring	15,7	18,1	18,7	19,3	4,9	0,3	-0,4
Arbetsskadeförsäkring	9,8	11,5	13,0	14,4	6,7	9,9	6,8
Arbetslöshetsbidrag m.m.	11,2	22,4	27,6	32,4	83,6	19,0	13,5
AMU-bidrag	3,6	6,8	7,3	7,6	72,3	4,2	1,0
Arbetslöshetsförsäkring, KAS och lönegaranti	7,6	15,7	20,3	24,8	89,0	25,5	18,0
Övriga transfereringar	51,8	62,6	65,3	68,2	10,5	1,1	0,8
Barnbidrag	12,3	16,4	16,6	18,7	22,0	-2,2	9,1
Studiebidrag m.m.	7,3	9,6	10,0	10,4	20,6	0,5	1,1
Bostadsbidrag	3,6	5,1	5,3	5,5	28,7	1,9	0,1
Socialbidrag m.m.	6,4	8,1	8,5	8,8	15,5	1,3	-0,1
Övrigt	22,2	23,4	25,0	24,7	-3,7	3,5	-4,3
Summa inkomstöverföringar 277,1		318,5	327,1	345,0	5,0	-0,5	1,9

Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Ersättningsnivån i sjukförsäkringen sänktes från den 1 mars 1991 från
90 % till 65 % de tre första dagarna av en sjukperiod och till 80 % mellan
4 till 90 dagar. Ersättningsnivån för vård av sjukt barn sänktes till 80%
de första 14 dagarna per kalenderår. För 1992 medför den ovan nämnda
arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen sänkta utbetalningar från försäk-
ringen med ca 11,5 miljarder kr. Dessa regeländringar och det försämra-
de läget på arbetsmarknaden väntas medföra en en minskning av
sjukfrånvaron de närmaste åren.

Skattereformen 1991 innebar en genomgripande förändring av skatte-
systemet. Skatten på arbetsinkomster har sänkts kraftigt. Alla kapital-
inkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattas med en enhetlig
statlig skatt om 30 %. Skattesänkningen finansieras delvis inom inkomst-
skattesystemet genom basbreddningar och skärpning av kaptitalbeskatt-
ningen. I skattereformen ligger en årlig justering av skatteskalan.
Grundavdraget höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för
statsskatten räknas upp med ökningen av konsumentprisindex föregående
år (mellan oktober och oktober) plus 2 procentenheter. Det innebär för
1992 att grundavdraget höjts med ca 4,5% och skiktgränsen med ca
9,5%. Arbetsinkomster som uppgår till högst ca 200 000 kr. slipper i
stort sett statlig skatt. Genom att skatteskalan räknas upp med den
historiska inflationen uppkommer en real skattesänkning när löneökning-
arna och inflationen avtar. Med den förväntande utvecklingen av löner
och priser i år blir det en real skattesänkning 1992 på ca 4 miljarder kr.
Med real sänkning avses skattebortfallet vid en jämförelse med vad
skatteintäkterna kan beräknas till om skatteskalan for i år istället justerats
med 1992 års prisutveckling.

För 1992 har beslutats om vissa lindringar av kapitalbeskattningen och
för 1993 sänks skattesatsen för kapitalinkomster till 25%. Skattereduktio-
nen för fäckföreningsavgifter slopas fr.o.m. 1992. Sammantaget beräknas
skatteändringama ge en skattesänkning för hushållen med ca 3 miljarder
kr. jämfört med oförändrade regler.

7.2 Hushållens sparande och privat konsumtion

Under 1980-talets första år föll hushållens reala inkomster p.g.a. den
svaga ekonomiska utvecklingen. Hushållen drog ned sin konsumtion, men
minskade också sparandet för att "överbrygga" inkomstbortfallet. År
1984 böljade realinkomstema åter att öka och konsumtionen och
inkomsterna steg parallellt fram till kreditmarknadens avreglering hösten
1985. Den bidrog till att hushållen kunde realisera en uppdämd konsum-
tionsefterfrågan genom ökad upplåning. I genomsnitt expanderade
konsumtionen med drygt 4 % per år under perioden 1986 till 1988, delvis
beroende på en cyklisk uppgång av bilförsäljningen som kulminerade
1988. Som en följd av att konsumtionen översteg hushållens disponibla
inkomster under en följd av år ökade hushållens skulder med 60% och
sparkvoten (sparandet mätt som andel av disponibelinkomst) föll med 7
procentenheter mellan 1985 och 1988.

År 1989 dämpades konsumtionstillväxten något och 1990 registrerades

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

t.o.m. en svag tillbakagång. En stor del av nedgången hänger samman Prop. 1991/92:100
med det dramatiska fellet i bilinköpen som drog ned tillväxten med 0,7 Bil. 1.1
procentenheter under 1990. Med en ökning av de disponibla inkomsterna
på 3,2% förbättrades sparkvoten avsevärt under 1990. Trots den starka
uppgången var sparkvoten fortfarande negativ (-1,1 %), vilket innebär att
konsumtionsnivån fortsatte att överstiga inkomstnivån. Det tillfälliga
sparandet räknas per definition in i hushållens sparande, vilket kan sägas
överskatta hushållens egentliga egna sparande. "Tvångssparandet" bidrog
till att öka hushållssparandet med ca 1/2 procentenhet per år under 1989
och 1990.

Mellan de första tre kvartalen 1990 och 1991 sjönk konsumtionen med

0,1%, vilket främst förklaras av fortsatt fällande bilinköp, ett minskat
utlandsresande efter orolighetema kring Persiska viken och en sjunkande
efterfrågan på olika tjänster. Säsongrensat och jämfört med närmast
föregående kvartal steg dock konsumtionen under loppet av 1991. I
september-oktober ökade detaljhandelns försäljning volymmässigt med
4,5% jämfört med samma period föregående år. Hushållens bilinköp
under oktober-november steg med 12%. För hela 1991 beräknas
konsumtionen ha stigit svagt jämfört med 1990. Därmed förbättrades
sparkvoten kraftigt och beräknas uppgå till 2,6% 1991.

Diagram 7:1 Hushållens nettosparkvot

Sparande i procent av
disponibel inkomst

Anm.: Den finansiella sparkvoten är beräknad exklusive kapitaltransfereringar 1986
och 1989.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den dramatiska utvecklingen av sparkvoten under 1980-talets andra
hälft fram till dags dato framgår av diagrammet 7:1. En kraftig nedgång
i sparkvoten skedde under några år efter det att kreditmarknaden av-
reglerades vid mitten av 1980-talet. Därefter följde en snabb uppgång.

Fallet i hushållssparandet förklaras utöver, avreglering på kreditmarkna- Prop. 1991/92:100
den, av förmånliga avdragsmöjligheter i skattesystemet, relativt låga Bil. 1.1
realräntor och optimistiska framtidsförväntningar. Under den ovanligt
långa högkonjunkturen ökade tillgångar, såsom fastigheter och aktier,
kontinuerligt i värde. Värdeökningarna utgjorde ett stigande belånings-
underlag och kunde dessutom delvis ersätta eget sparande. Förbättringen
i sparandet de senaste åren kan ses som en normalisering som sedan
förstärktes av skattereformens effekter, oron på de finansiella marknader-
na och ett försämrat konjunkturläge. En internationell jämförelse visar att
de kraftiga svängningarna i sparkvoten inte är unika för Sverige, utan
liknande förlopp har observerats i bl.a. våra nordiska grannländer, se
diagram 7:2. Inte heller är det enbart i länder där en omfattande
avreglering skett, som sparandet föll under högkonjunkturen i mitten på
1980-talet.

Diagram 7:2 Sparkvoten i de nordiska länderna

Anm.: För åren 1991-1992 (1993 i Danmark och Sveriges fall) svarar resp,
finansdepartementet för prognosen.

Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Hushållens totala sparande kan delas in i realt resp, finansiellt
sparande. Den kraftiga förändringarna i sparkvoten tidigare förklaras i
huvudsak av svängningar i det finansiella sparandet. De mest grundlägg-
ande sparmotiven hos hushållen är att trygga sin ålderdom, förbättra sitt
boende och ha en buffert för att klara oförutsedda händelser m.m. Ett
enskilt hushålls val mellan konsumtion och sparande beror främst på dess
förväntningar om den egna framtida inkomstutvecklingen, den ekono-
miska utvecklingen i Sverige samt hur förmögenheten förändras.
Skattesystemets konstruktion påverkar såväl sparandets nivå som vilken
typ av sparande ett hushåll väljer att göra.

Skattereformen, med sänkta marginalskatter och begränsade avdrags- Prop. 1991/92:100
möjligheter för ränteutgifter, bör under prognosperioden leda till ett ökat Bil. 1.1
sparande. Den mest fördelaktiga placeringen många hushåll kan göra idag
är att amortera av lån. Detta incitament förstärks av nedväxlingen i
inflationstakten, vilket förutses medföra högre realräntor. Enl. riksbank-
ens hushållsenkät har det dock inte skett någon nettoamortering under det
första halvåret 1991, men kapitalmarknadsstatistiken pekar på en kraftig
dämpning i nyutlåningstakten. Skattereformen medförde också att
kostnaderna för boendet ökade relativt annan konsumtion, vilket torde
missgynna det reala sparandet, som till stor del utgörs av investeringar
i egna hem. Skattereformen för sålunda med sig en förändring av
sparandets fördelning med ett ökat finansiellt sparande, medan det reala
sparandet minskar.

Orolighetema på de finansiella marknaderna — med stora kreditförlus-
ter — förde med sig en mer restriktiv kreditpolitik. Skärpningen av
kapitaltäckningsreglema från och med 1993 kan framtvinga en ytterligare
begränsning av en del instituts utlåningsmöjligheter. Förmögenhets-
effektema vid 1990-talets böijan är de omvända mot 1980-talets slut.
Börskurserna var vid Q olårets slut ca 30% lägre än de som rådde vid
1990 års ingång. Det finns också en oro för relativt stora fall i bostads-
prisema. När tillgångarna fäller i värde krymper belåningsunderlaget
samtidigt som hushållens sparande måste öka för att nettoförmögenheten
inte skall minska.

Diagram 7:3 Hushållens förväntningar

Nettoandel

Anm.: Diagrammet visar skillnaden mellan andelen hushåll som tror på en förbättring
av den egna resp. Sveriges ekonomi och andelen som tror på en försämring de
närmaste 12 månaderna, säsongrensat.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

En svagare ekonomisk utveckling med ökad arbetslöshet brukar leda Prop. 1991/92:100
till mer pessimistiska förväntningar hos hushållen. Enligt den senaste Bil. 1.1
undersökningen (okt. 1991) över hushållens inköpsplaner (HIP) är
förväntningsbilden inte så mörk som man kunde tro i nuvarande
konjunkturläge. Det är ungefär lika många hushåll som tror på en
förbättrad som de som tror på en försämrad utveckling av den egna
ekonomin det närmaste året, se diagram 7:3.

Mot bakgrund av den rådande lågkonjunkturen med ett svagt arbets-
marknadsläge och problem inom den finansiella sektorn bedöms
hushållen främst använda inkomstökningarna nästa år till ett ökat
sparande. En viss oro för pensionssystemets stabilitet kan också bidra till
att nivåhöjningen i sparkvoten blir bestående. Sparkvoten har dock
tidigare förändrats snabbt. Ar 1993 när tillväxten i ekonomin förbättras
och arbetslösheten inte längre stiger lika snabbt kan motiven för ett högt
hushållssparande avta, vilket kan hålla uppe konsumtionstillväxten, trots
den svagare inkomstökningen.

En del faktorer verkar också för en viss uppgång i konsumtionen. När
1990 års tillfälliga sparande återbetalas i februari 1992 finns möjlighet
för extra insättning i allemanssparandet med 5 000 kr. per person, men
utbetalningarna förväntas ändå generera en viss konsumtionsökning. Den
neddragande effekt som bilinköpen bidragit med på den totala konsumtion
under senare år förutses upphöra fr.o.m. 1992. Ovanligt varma vintrar
har medfört låga uppvärmningskostnader och en återgång till mer normal
temperatur skulle öka konsumtionen.

Tabell 7:4 Privat konsumtion

Miljader kr Procentuell förändring, 1985 års priser
löpande priser ----------------------------------------------------------

	1990	1985-88	1989	1990	1991	1992	1993
Summa varor, varav:	403,8	4,1	1,0	-0,8	0,6	0,6	0,6
-bilar	20,0	19,5	-15,3	-28,2	-15,0
-sällanköpsvaror	131,2	6,4	5,3	2,1	2,5
-dagligvaror	143,9	1.1	0,9	0,7	0,5
Summa tjänster,varav:	295,2	3,2	2,2	0,8	-0,2	0,4	0,8
-bostäder	140,3	1,1	0,9	0,9	1,5
-övriga tjänster	118,3	4,4	2,4	-2,3	-3,5
Total privat konsumtion	699,0	3,8	1,4	-0,2	0,3	0,5	0,7

Anm.: Indelningen är en omgruppering av nationalräkenskapernas klassificering av den privata konsumtionen.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Att konsumtionen steg under loppet av 1991 medför en positiv över-
hängseffekt in i 1992. Återbetalning av det tillfälliga sparandet håller
uppe konsumtionen under 1992 års första kvartal, men därefter bedöms
att tillväxten mattas av under 1992, se diagram 7:4. Mellan årsgenom-
snitten 1991 och 1992 beräknas konsumtionen stiga med 0,5%. År 1993
när aktiviteten i ekonomin åter stärks påverkas också konsumtionen, som
bedöms öka med 0,7 %. För prognosperioden bedöms att såväl varu- som
tjänstekonsumtionen går upp, se tab 7:4. Sänkningen av mervärdeskatten
för vissa tjänster torde medföra att tjänstekonsumtionen exkl. bostäder

åter ökar, efter den kraftiga nedgången under 1990 och 1991. Med en Prop. 1991/92:100
uppgång av de disponibla inkomsterna med 2,1% i år och 0,5% nästa år Bil. 1.1
förbättras sparkvoten med knappt 11/2 procentenheter mellan 1991 och

1993. Sparkvoten har då nått en — för Sverige — hög nivå på 4%.

Diagram 7:4 Konsumtionsforlopp

1985 års priser, 1985 års priser,

tillväxt årstakt miljarder kr

Anm.: Volymutvecklingen visar den procentuella förändringen mellan ett kvartal och
samma period föregående år mätt i fasta priser. Diagrammet visar också konsumtio-
nen per kvartal, säsongrensat.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

8 Investeringar

Efter den starka investeringstillväxten under senare hälften av 1980-talet
kulminerade nivån under slutet av 1989. Investeringarna böljade därefter
fälla i samband med minskad ekonomisk aktivitet, sjunkande kapacitetsut-
nyttjande samt ett högre ränteläge. Det tekniska överhänget från 1989
innebär dock att nedgången mellan årsgenomsnitten stannade vid knappt
1 % 1990. Under 1991 fortsatte nedgången, med ca 8,5%. För det största
fallet svarade näringslivet, som drog ned sina investeringar med ca 15%.
Bostadsinvesteringama utvecklades svagt positivt till följd av ett högt
igångsättande av nyproduktion 1990 tillsammans med en ökad volym av
ombyggnation. Även de offentliga investeringarna bidrog i positiv
riktning. Inom kommunerna skedde troligen en förskjutning av investe-
ringarna från 1990 till 1991 p.g.a. att mervärdeskatten då blev avdrags-
gill.

Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter produktionssektor

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

	Miljarder kr. 1990, löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1990, löpande priser	1990	1991	1992	1993
Näringsliv	172,5	-1,7	-14,8	-7,0	2,6
Offentliga myndigheter	32,9	-3,2	3,5	6,8	1,4
Bostäder	74,6	3,0	4,0	-16,5	-15,5
Totalt	279,9	-0,9	-8,5	-7,5	-1,6
därav maskiner	119,0	-2,0	-12,5	-6,0	2,1

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

År 1992 beräknas förloppet av investeringsnedgången vara betydligt
lugnare än under 1991 genom att bl.a. fallet i näringslivet avtar.
Genomsnittet för året blir dock endast marginellt högre än under 1991,
-7,5%. År 1993 väntas endast en svag minskning, med ca 1,5%. Till
skillnad från 1991 då maskininvesteringama föll mest förutses byggnads-
investeringarna svara för större delen av nedgången 1992 och 1993.
Nybyggandet av bostäder förutses avta starkt både till följd av strukturel-
la faktorer och till följd av konjunkturläget. Nedgången, som 1992 beräk-
nas till 30% och till 26,5% 1993, kompenseras delvis av att ombyggan-
det av bostäder stiger 1992 och kvarstår på en oförändrad nivå 1993.
Inom näringslivet bromsas nedgången av att satsningarna på infrastruktur
böljar ge utslag samt att fallet inom industrin avtar 1992 och vänds i en
uppgång 1993. Infrastruktursatsningama verkar också uppdragande på de
offentliga investeringarna, främst 1992. Detta kompenserar dock inte det
allt svagare byggandet inom näringsliv och bostadssektor. Trots att en
tillväxt förutses inom anläggnings-, ombyggnads- och underhållssektor-
ema fäller byggnadsinvesteringarna med 9% i år och med 5% 1993.

8.1 Näringslivets investeringar

Efter flera års stark expansion minskade näringslivets investeringar med
närmare 2% 1990. År 1991 fortsatte fallet i snabb takt, med ca 15%.
Nedgången i industriinvesteringarna var då särskilt markant.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 8:1 Näringslivets investeringar.

Miljarder kr., 1985 års priser.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

	Miljarder kr. 1990, löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1990, löpande priser	1990	1991	1992	1993
Industri	51,0	-4,0	-19,0	-6,0	4,0
Basindustri	12,9	-7,5	-35,0	-23,0	2,0
Verkstadsindustri	20,0	-2,1	-20,0	-1,0	6,0
Övrig industri	18,1	-3,5	-6,5	-2,4	2,8
Övrigt näringsliv	121,4	-0,6	-13,0	-7,3	2,0
Totalt	172,5	-1,7	-14,8	-7,0	2,6
därav byggnader	61,7	-1,0	-14,9	-6,8	3,3
maskiner	109,9	-1,8	-14,9	-7,1	2,3

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Industriinvesteringarna minskade 1990 för första gången sedan 1982,
med 4%. År 1991 blev fallet hela 19%. Dålig lönsamhet, lägre kapaci-
tetsutnyttjande och produktion samt en kontinuerligt försämrad konkur-
renskraft sedan mitten av 1980-talet medverkade till ett betydligt mer
dämpat investeringsklimat. Nedgången var speciellt kraftig inom bas- och
verkstadsindustri. Inom s.k. övrig industri bromsades nedgången av den
positiva utvecklingen inom livsmedels- och petroleumindustrin. År 1992

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1.

dämpas nedgången i industrins investeringar till 6%. Fallet inom Prop. 1991/92:100
basindustrin fortsätter medan minskningen inom verkstadsindustri Bil. 1.1
avstannar till följd av transportmedel sindustrins markant stigande
investeringar. Trots fällande industriinvesteringar tre år i rad överstiger
nivån på de totala investeringarna 1992 med god marginal den nivå som
rådde under föregående lågkonjunktur. När det gäller investeringskvoten,
som speglar investeringarnas nivå i förhållande till produktionen, är dock
skillnaden mot föregående lågkonjunktur något mindre.

Diagram 8:2 Investeringskvot i industrin.
Bruttoinvesteringar som andel av förädlingsvärde.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Investeringar inom övrigt näringsliv (exkl. affärsverken) följde
industrins mönster och minskade med 2% 1990 och med 16% 1991.
Samtliga branscher berördes av nedgången, men den var särskilt markant
inom finans- och fastighetsförvaltning samt inom byggbranschen. Även
1992 beräknas fallet inom näringslivet bli nästan lika stort. Det strama
kreditläget och förutsedda högre realräntor, vilka höjer avkastningskraven
på fastigheter, medverkar starkt till detta förlopp. De områden som
utvecklas gynnsamt relativt sett är varuhandel, hotell och restaurang samt
elbranschen. De statliga affärsverken ingår definitionsmässigt i övrigt
näringsliv. Till följd av satsningarna på infrastrukturinvesteringar förutses
starkt stigande investeringar inom denna sektor samt en fortsatt expansion
följande år, främst inom statens järnvägar och banverket. Det är också
infrastrukturinvesteringama som drar upp de statliga investeringarna.
Sammantaget förutses därmed investeringarna i övrigt näringsliv inkl,
statliga affärsverk fälla med 7% 1992 för att sedan stiga med ca 2%
1993. Näringslivets investeringar, sett som andel av BNP, beräknas
därmed ligga ca 3 procentenheter lägre 1992 jämfört med den högsta
nivån på 14,5 % som uppnåddes i slutet av 1980-talet.

Tabell 8:3 Offentliga investeringar

	Miljarder kr. 1990, löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1990, löpande priser	1990	1991	1992	1993
Statliga myndigheter	10,4	9,9	0,4	18,7	4,0
Statliga affärsverk	20,5	5,9	0,2	14,6	10,8
Staten	30,9	7,2	0,2	15,9	8,5
Kommunala myndigheter	22,4	-8,7	5,2	1,0	-0,0
Kommunala affärsverk	4,5	-1,1	-3,0	9,1	0,1
Kommunerna	27,0	-7,5	3,7	2,3	-0,0
Totalt	57,9	0,3	1,8	9,9	5,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

8.2 Bostadsinvesteringar

Bostadsinvesteringama har legat på en mycket hög nivå de senaste åren.
Mellan 1986 och 1990 mer än fördubblades nybyggandet medan
ombyggnaderna minskades genom restriktioner. Även 1991 steg den
totala investeringsvolymen, med ca 4%. Orsaken är främst den höga
igångsättningen av nya lägenheter under 1990 som till viss del resulterade
i investeringsaktivitet under 1991. Dessutom ökade ombyggnaderna av
bostäder till följd av att regeringen i stor utsträckning använde sig av
möjligheten att av arbetsmarknadsskäl medge lägre s.k. garanterad ränta
för enskilda projekt.

Nybyggandet av bostäder nådde 1990 en rekordnivå då 69 000 lägen-
heter påbörjades. Nedgången av byggandet inom övriga sektorer bidrog
till att bostadsproduktionen inte längre hindrades av brist på arbetskraft.
Investeringsvolymen steg med närmare 12% 1990. Ar 1991 påböljades
ca 54 000 nya lägenheter, en minskning med över 20%. Tecken på en
sjunkande bostadsefterfrågan har noterats, t.ex. steg antalet lediga
lägenheter hos allmännyttiga bostadsföretag markant från ca 4 000 i
september 1990 till ca 11 000 i september 1991. Boverket uppskattar
det totala antalet lediga lägenheter till ca 20 000. Efterfrågan på bostäder
minskade framförallt utanför storstadsområdena.

Diagram 8:3 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter Prop. 1991/92:100

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars resp, år t.o.m. 1990 samt antalet
outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1991. Antalet påbörjade lägenheter
omfattar både flerfamiljshus och småhus.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

För de närmaste åren förutses en kraftig dämpning av nybyggandet av
bostäder, med 30% 1992 och 26,5% 1993. Orsaken är dels de effekter
konjunkturläget, med stigande arbetslöshet, får på efterfrågan och dels
strukturella förändringar. Breddningen av mervärdeskatten, höjda
fastighetsskatter, minskade räntebidrag, minskningen av ränteavdragens
värde, sänkta investeringsbidrag och förväntningar om höjda realräntor
innebär en relativprishöjning för boendet som dämpar efterfrågan.
Dessutom tillkommer ett stramare kreditläge samt en allmän osäkerhet
om hur stödet till bostadsproduktionen ska utformas efter 1992. Antalet
påbötjade lägenheter förutses avta 1992 till 37 000 och minska ytterligare
1993 till knappt 30 000, vilket ligger i linje med boverkets senaste
bedömningar.

Ombyggandet av bostäder minskade med hela 35 % mellan åren 1987
och 1990, vilket var en effekt av de regleringar som infördes successivt
från 1986 för att dämpa överhettningen på byggmarknaden. Under 1991
ökade ombyggnadsinvesteringama med i storleksordningen 6,5%.
Låneansökningama har stigit i samband med att en lägre s.k. garanterad
ränta medgivits, 3,4% mot tidigare 5,25%. Från den 1 januari 1992
permanentas den lägre nivån i samband med att vissa delar av ombyg-
gnadsverksamheten jämställs med nyproduktion vad gäller kapitalkost-
nadsregler. Samtidigt kommer dock en mindre andel av kostnaderna för
ombyggnaderna att berättiga till räntesubventioner. Detta är en av
orsakerna till den starka uppgången av ansökningar under 1991.
Investeringsuppgången beräknas fortsätta 1992, med ca 15%, för att
kvarstå på en oförändrad nivå 1993. Orsaken till uppgången är främst det
uppdämda behov som finns bl.a. inom 1960- och 1970-talets s.k.
miljonprogram.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 8:4 Bostadsinvesteringar.

Miljarder kr., 1985 års priser.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Sammantaget är det totala bostadsbyggandet ovanligt svårförutsägbart.
Det finns ett antal faktorer som verkar neddragande. Samtidigt utvecklas
hushållens inkomster relativt gynnsamt, vilket dämpar fallet i efterfrågan
och kan förhindra ett ras. De totala bostadsinvesteringama förutses fälla
med 16,5% 1992 och med ytterligare 15,5% 1993. Bakom denna
nedgång döljer sig en omfördelning av byggandet från nybyggnad till
ombyggnad. Det föreligger sannolikt inte några större problem att
överföra arbetskraft från den ena sektom till den andra. Ombyggnadssek-
tom anses vara mer arbetskraftsintensiv och sysselsätta en större andel
hantverkare, vilket i någon mån motverkar uppgången i arbetslösheten.

Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar

	Miljarder kr. 1990, löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1990, löpande priser	1990	1991	1992	1993
Nybyggnad	55,2	11,6	3,0	-30,0	-26,5
Flerbostadshus	30,4	16,9	7,0	-25,0	-24,0
Småhus	24,9	5,7	-2,0	-36,8	-30,5
Ombyggnad	19,3	-13,0	6,5	15,0	0,0
Flerbostadshus	15,8	-13,8	-3,2	22,0	2,0
Småhus	3,5	-9,5	50,2	-5,3	-7,5
Totalt	74,6	3,0	4,0	-16,5	-15,5

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.3 Byggnadsverksamheten

Aktiviteten inom byggnadsverksamheten, som böljade visa tecken på
avmattning under 1990, fortsatte att sjunka under 1991. Byggnads-
investeringarna började falla under andra halvåret 1990 och nedgången
fortsatte 1991, med ca 5%. Arbetslösheten bland byggnadsarbetare
uppnådde mot slutet av 1991 de nivåer som rådde under förra lågkon-
junkturen, ca 9% av kassamedlemmama. Arbetslösheten steg mest bland
personer utan yrkesutbildning. Det förefaller också vara svårigheter att
överhuvudtaget få fäste på arbetsmarknaden bland de nyutbildade som
ännu inte hunnit få någon yrkeserfarenhet. Det senare kan eventuellt vara
en delförklaring till varför den dramatiska arbetslöshetsutvecklingen inte
återspeglats tydligare i sysselsättningsutvecklingen inom byggbranschen
eftersom de nyutexaminerade aldrig registreras som sysselsatta. I SCB:s
statistik ingår också andra grupper inom byggsektorn än byggnadsar-
betare, som tjänstemän och olika typer av hantverkare. Dessa har
traditionellt en lägre arbetslöshet än byggnadsarbetare. Bristen på
arbetskraft har på två år helt försvunnit enligt konjunkturinstititutets
byggbarometer. Enligt denna räknar byggföretagen också med en fortsatt
försvagning av konjunkturen. Orderstockama väntas minska liksom
sysselsättningen.

Byggnadsinvesteringarna har reglerats i varierande grad sedan 1987 då
ramar för s.k. övrigt byggande (allt byggande utom bostadsbyggande)
och kvoter för ombyggnader av bostäder infördes. Syftet var att dämpa
efterfråge- och kostnadstrycket på byggmarknaden samt att frigöra
resurser till nybyggande av bostäder. Dessa regleringar avvecklades
under 1990 och 1991. Åtgärderna som var riktade mot ombyggnadsverk-
samheten medverkade till den kraftiga nedgång som inträffade t.o.m.
1990. Under 1991 noterades en uppgång som förutses fortsätta 1992 och
plana ut 1993.

Effekterna av regleringarna mot övrigt byggande, som utökades med
investeringsskatt år 1989 på s.k. oprioriterat byggande i storstäderna
(byggande exklusive bostadsbyggande och byggande för industrins
behov), är svårare att särskilja. Borttagandet av regleringarna väntas dock
inte få någon expansiv effekt på investeringarna med tanke på det allmänt
svaga efterfrågeläget i ekonomin. Inom särskilt industri, byggnadsindustri
och övrig fastighetsförvaltning väntas en fortsatt minskning.

Sammanfattningsvis avstannade ökningen av byggnadsinvesteringarna
totalt sett 1990 efter att ha stigit med närmare 20% sedan 1986. Under
andra hälften av 1990 böljade den nedgång som fortsatte 1991, då ett fall
på ca 5 % noterades. Främst bidrog näringslivets investeringar till denna
utveckling tillsammans med de kommunala investeringarna. Reparations-
och underhållssektom utvecklades dock relativt starkt, med närmare 5 %,
vilket bromsade nedgången i den totala byggnadsverksamheten till 2%.
År 1992 och 1993 är det främst nybyggande av bostäder som fäller,
förutom näringslivets investeringar. Det finns dock även faktorer som
verkar i positiv riktning. Hit hör ombyggnadsinvesteringamas expansion,
uppgången inom statliga affärsverk och myndigheter till följd av sats-

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

ningama på infrastruktur samt en fortsatt tillväxt inom underhålls- Prop. 1991/92:100
sektorn. Tillväxten av byggandet förutses således främst ske inom Bil. 1.1
anläggnings-, ombyggnads- och underhållssektorema. Totalt fäller bygg-
nadsinvesteringarna med ca 9% 1992 och med ca 5% 1993. Inräknas
också den expansiva reparations- och underhållssektom dämpas ned-

gången av byggnadsverksamheten till ca 5 resp, ca 3 %.

Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet

	Miljarder kr. 1990, löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1990, löpande priser	1990	1991	1992	1993
Byggnadsinvesteringar	160,1	0,4	-4,8	-8,8	-5,1
därav näringslivet	61,7	-1,0	-14,9	-6,8	3,3
myndigheter	23,8	-2,5	-2,2	8,8	1,7
bostäder	74,6	3,0	4,0	-16,5	-15,5
Reparationer och
underhåll	59,3	1,8	4,6	3,0	1,0
Totalt	219,4	0,8	-2,0	-5,1	-3,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.4 Lagerinvesteringar

Hela 1980-talet kännetecknades av en kraftig och ihållande lageraweck-
ling. Totalt sett minskades lagren med ca 55 miljarder kr (1985 års
priser). Denna avveckling var koncentrerad till industrin och partihan-
deln. Industrins lagerkvot, dvs. kvoten mellan lager och produktion,
halverades i det närmaste under denna period. Inom partihandeln skedde
speciellt stora neddragningar av spannmålslagren samt av lagren av oljor
och bränsle.

Tabell 8:6 Lagervolymförändringar

Miljarder kr.; 1985 års priser

	1981-1990	1990	1991	1992	1993
Jord- och skogsbruk	0,2	-0,1	-0,5	-0,4
Industri	-31,1	-1,0	-6,2	-4,2
El- och vattenverk	-4,5	0,1	-0,1	-0,2
Partihandel	-20,4	-0,7	-3,5	-1,5
Detaljhandel	1,0	0,7	-2,5	-0,8
Totalt	-54,9	-1,0	-12,8	-7,1	-0,8

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

I takt med den successiva avmattningen av industrikonjunkturen skedde
en viss lageruppbyggnad i industrin. Sålunda ökade färdigvarulagren med
närmare 5 miljarder från 1989 t.o.m. första halvåret 1991. Denna
lageruppbyggnad var emellertid blygsam vid en jämförelse med
motsvarande fäs i tidigare konjunkturnedgångar. Produktionen anpassades

nu snabbare till den svagare efterfrågan än vad som varit fallet tidigare.
Både den strukturellt fällande lagerkvoten under 1980-talet samt det
produktionsmönster som tillämpats i den innevarande konjunktur-
nedgången illustrerar den nya syn på lager och lagerhållning som
etablerats på senare år. Lagertrimning och vaksamhet mot onödig
lagerhållning har sålunda fått hög prioritet. Samtidigt som industrilagren
steg under 1989 och 1990 fortsatte handelslagren att minska. De totala
lagerinvesteringama blev därmed negativa även dessa år. Härvidlag har
nationalräkenskaperna reviderats, eftersom det tidigare angavs att
lagerinvesteringama 1990 var positiva för första gången sedan 1980.

Lagemeddragningama 1991 var mycket kraftiga. Under l:a halvåret
1991 var minskningen över 10 miljarder kr. vilket innebar ett negativt
bidrag till BNP-utvecklingen med 2,2 procentenheter. Under andra
halvåret synes lagrens BNP-påverkan i stort sett ha varit neutral. Därmed
skulle bidraget under helåret 1991 ha varit 1,2 procentenheter, dvs.
nästan lika stort som den totala BNP-nedgången. Handelslagren minskade
kraftigt såväl inom parti- som detaljhandeln. För industrins del har stora
lagemeddragningar skett av insatsvaror och varor i arbete.

Industriproduktionen föll 1991 kraftigare än den slutliga varuefterfrågan
i ekonomin. Därmed borde förutsättningarna ha funnits för industrin att
dra ner sina stora färdigvarulager. Under första halvåret 1991 fortsatte
emellertid dessa lager att öka. Detta förhållande hänger samman med den
kraftiga lagemeddragningen i handelsledet, vilken har fördröjt industrins
lageravveckling av färdigvaror. Lageromdömen i bl. a. konjunkturinstitu-
tets industribarometer tyder på att industrin även andra halvåret 1991 haft
svårt att minska färdigvarulagren. Detta förhållande får viktiga konse-
kvenser för utsikterna för en uppgång i industriproduktionen. Denna kan
nu försenas då en tilltagande efterfrågan i första skedet kan mötas med
lagerminskningar.

Lagemeddragningar är att vänta också under 1992. Industrin kan då
böija avveckla sina färdigvarulager i en betydande utsträckning. Vissa
trimningar av lagren av insatsvaror och varor i arbete genomförs
sannolikt. Lagerrörelsema inom handeln väntas i år bli betydligt svagare
än under 1991. En viss ytterligare minskning sker dock såväl inom parti-
som detaljhandel. Även om lagerminskningama blir tämligen omfattande
även 1992 blir det positiva bidraget till BNP-tillväxten så stort som 0,6
procentenheter. 1993 bedöms lagren i huvudsak vara oförändrade. Enda
undantaget gäller industrins färdigvarulager som i ett förbättrat efterfråge-
läge fortsätter att sjunka. Det positiva BNP-bidraget blir även detta år
betydande.

Lagrens betydelse för konjunkturmönstret har allmänt sett minskat den
senaste tiden. Icke desto mindre har lagercykeln en central betydelse för
den makroekonomiska bilden innevarande prognosperiod. Den starka
lageravvecklingen under 1991 bidrog till att nedgången i BNP blev
tämligen kraftig. Samtidigt fanns ett intimt samband mellan lagemeddrag-
ningama och det stora importfallet. Detta i sin tur medförde betydande
förbättringar i handels- och bytesbalansen. För 1992 och 1993 förutses
rekyleffekter av de stora lagerminskningama förra året. Trots fortsatta

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

neddragningar ger lagren tämligen kraftiga positiva bidrag till BNP- Prop. 1991/92:100
tillväxten beroende på att förändringen i lagerinvesteringama är positiv Bil. 1.1
efter de stora minustalen 1991. Motsvarande rekyleffekt finns för
importutvecklingen 1992. Lagercykeln gör att importen ökar betydligt
snabbare i år än vad den slutliga efterfrågan indikerar. Detta är
förklaringen till att exportnettots bidrag till BNP-tillväxten i år beräknas
bli endast 0,2 procentenheter jämfört med 1,7 förra året trots att
skillnaden i relativt konjunkturläge mellan Sverige och omvärlden snarare
är större i år.

Diagram 8:5 BNP-utveckling och lagerbidrag.

Förändringar i procent av BNP föregående år, 1985 års priser.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

9 Den offentliga verksamheten

Den offentliga sektorns finansiella sparande försämrades med drygt 65
miljarder kr. 1991. Det finansiella sparandet visade ett underskott mot-
svarande 1 % av BNP, efter fyra år av överskott. Nedgången i sparandet
fortsätter 1992 och 1993, men i måttlig takt. Det är statens finanser som
försämras medan kommunernas ekonomi förbättras. Kalkyler av konjunk-
turnedgångens effekter på statens finanser visar att även rensat för
effekterna av tillbakagången i ekonomin föll sparandet 1991, vilket tyder
på att finanspolitiken var expansiv. Detta kommer också till uttryck i
förbättringen för kommuner och den starka inkomstökningen för hus-
hållen. För 1992 och 1993 beräknas det statliga sparandet vara i stort
sett oförändrat om man korrigerar för den onormalt låga BNP-tillväxten.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

9.1 Den konsoliderade offentliga sektorn

Diagram 9:1 Skatter och offentliga utgifter 1980-1990

Andel av BNP

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finans-
departementet.

Den offentliga sektorns finanser förbättrades markant under 1980-
talet. Det finansiella sparandet gick från ett underskott motsvarande 4%
av BNP 1980 till ett överskott 1990 på knappt 4%. Av denna förbättring
på ca 8 procentenheter beror ca 7 procentenheter på en ökning av
skattekvoten (skatterna och socialavgifternas andel av BNP) medan
utgiftkvoten minskade med knappt 1/2 procentenhet, se diagram 9:1.
Jämfört med dess högsta värde 1982 har dock utgiftskvoten minskat med
5 procentenheter. Höga nominella löneökningar tillsammans med icke
indexreglerade skatteskalor bidrog till att driva upp skattekvoten. Den
reala resursförbrukningen inom den offentliga sektorn i form av

konsumtion och investeringar sjönk med ca 4 procentenheter som andel Prop. 1991/92:100
av BNP mellan 1980 och 1990. Transfereringarnas andel steg under Bil. 1.1
samma period med drygt 2 procentenheter och ränteutgifternas andel
ökade med 1,5 procentenheter.

Skattekvoten sjönk 1991 preliminärt med ca 2,5 procentenheter till
53,5% av BNP. För 1992 och 1993 beräknas en successiv fortsatt
nedgång av skattekvoten till drygt 52%, se tabell 9:1.

Skattekvoten beror dels på hur skatteunderlagen utvecklas i förhållande
till BNP, dels på förändringar i skatteuttagen. Även betalningsrutiner och
redovisningsprinciper påverkar skattekvoten. Mervärdeskatten på den
kommunala sektorns inköp av varor och tjänster lyfts av fr.o.m. 1 januari
och på den statliga sektorns inköp fr.o.m. 1 juli 1991. Dessa avlyft
bidrar till en minskning av skattekvoten med ca 1/2 procentenhet 1991
och ca 1/4 procentenhet 1992, efter beaktande av att även nominella BNP
reduceras till följd av avlyften. Avskattningen av skatteskulder på
företagens reserveringar bidrar till att höja skattekvoten med ca 1/4
procentenhet de närmaste åren.

Tabell 9:1 Skattekvoten

Procentandel av BNP

	1990	1991	1992	1993
Direkta skatter	23,7	20,3	21,0	20,6
Hushåll	21,6	19,1	18,7	18,2
Företag	2,1	1,1	2,2	2,4
Indirekta skatter
exkl. arbetsgivaravg.	15,1	15,7	15,4	14,9
Mervärdeskatt	8,3	9,1	9,0	8,6
Övrigt	6,8	6,7	6,4	6,2
Arbetsgivaravgifter	17,3	17,5	16,6	16,8
Social försäkringsavgifter	14,7	15,1	14,6	14,7
Övriga arbetsgivaravgifter	2,6	2,4	2,0	2,0
Skatter och avgifter	56,1	53,5	52,9	52,2

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och
fnansdepartementet

En del större skatteändringar genomförs 1992 och 1993:

— Skatten på vissa kapitalinkomster har sänkts i år och den generella
skattesatsen på kapitalinkomster sänks 1993 till 25%.

— Skattereduktionen för fäckföreningsavgifter slopas fr.o.m. 1992.

— Mervärdeskattesatsen på livsmedel, inrikes resor samt på restaurang
och hotell sänktes 1 januari 1992 från 25% till 18%.

— Uttaget av arbetsgivaravgifter sänktes 1 januari 1992 med ca 2,5
procentenheter, som andel av avgiftsunderlaget. Därav är 2,3 procenten-
heter en kompensation för arbetsgivarnas kostnad för den i år införda
arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen.

— Punktskatterna på en rad olika varor slopas fr.o.m. 1993.

De offentliga utgifternas andel av BNP steg preliminärt 1991 med ca Prop. 1991/92:100
2 procentenheter till knappt 64 %. Transfereringarna till hushåll ökade i Bil. 1.1
samband med skattereformen men också genom det försvagade läget på
arbetsmarknaden. Även transfereringarna till näringlivet ökade kraftigt
förra året, vilket avspeglar ökade räntesubventioner till bostäder,
investeringsbidrag till bostadsbyggande och omställningsstöd till
jordbruket, se tabell 9:2. Den i tabellen redovisade nedgången av den
offentliga konsumtionens andel av BNP 1991 beror helt på det ovan-
nämnda avlyftet av mervärdeskatt.

För 1992 och 1993 dämpas ökningen i transfereringarna. Arbetsgivar-
perioden i sjukförsäkringen bidrar till att dra ned utgiftskvoten (och
skattekvoten) med knappt 1 procentenhet fr.o.m. 1992. Investeringsbidra-
get till bostadsbyggandet sänktes i november 1991 från 9,3% till 3,1%
av byggnadskostnadema. Tidseftersläpning och övergångsregler gör att
besparingseffekten blir liten under prognosperioden. Subventioneringen
av läkemedel och tandvård dras ned. Kostnaderna for arbetsmarknads-
politiken och satsningar på infrastrukturinvesteringar gör dock att
utgiftskvoten fortsätter att stiga i år för att sedan vara i stort sett
oförändrad 1993.

Tabell 9:2 De offentliga utgifternas andel av BNP

	1990	1991	1992	1993
Transfereringar till hushåll	20,5	22,1	22,2	22,3
därav arbetslöshetsbidrag m.m.	0,8	1,6	1,9	2,1
Subventioner m.m.	6,0	6,8	6,7	6,5
Ränteutgifter	5,6	5,6	5,7	5,8
Konsumtion	27,1	26,7	26,8	26,6
Investeringar	2,4	2,5	2,9	3,0
Totala utgifter	61,7	63,8	64,3	64,2

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Genom besparingar i den statliga administrationen och det kommunala
skattestoppet begränsas den offentliga konsumtionens volymtillväxt de
närmaste åren. Inkluderat ökning av sysselsättningsskapande åtgärder och
arbetsmarknadsutbilding beräknas konsumtionen öka med drygt 0,5%
1992 och sedan ligga kvar på oförändrad nivå 1993.

Skillnaden mellan skatter och utgifter med tillägg för den offentliga
sektorns övriga inkomster, som till 1/3 består av AP-fondens ränte-
inkomster, ger det finansiella sparandet. För 1991 beräknas detta uppgå
till -15 miljarder kr. Underskottet motsvarar 1 % av BNP. I år blir nivån
i stort sett oförändrad för att 1993 minska till nära 40 miljarder kr.,
motsvarande 2,5% av BNP, se tabell 9:3.

Tabell 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Löpande priser

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

	Miljarder kr.				Procentuell förändring
	1990	1991	1992	1993	1990	1991	1992	1993
Inkomster	884,5	902,7	932,5	953,1	9,9	2,1	3,3	2,2
Skatter	558,8	551,8	566,3	579,1	7,9	-1,2	2,6	2,3
Social försäkringsavgifter	198,7	217,6	214,9	228,0	12,9	9,5	-1,2	6,1
Övriga inkomster	126,9	133,2	151,2	146,0	14,6	5,0	13,5	-3,4
Utgifter	832,5	917,7	949,6	991,8	13,2	10,2	3,5	4,4
Transfereringar till hushåll	277,1	318,5	327,1	345,0	10,8	14,9	2,7	5,5
Ränteutgifter	81,4	97,5	99,4	99,8	13,6	19,7	1,9	0,4
Övriga transfereringar	75,3	81,0	84,7	89,1	13,8	7,5	4,6	5,2
Konsumtion	366,5	384,2	395,8	410,9	15,5	4,8	3,0	3,8
Investeringar¹	32,2	36,5	42,7	47,1	6,3	13,4	17,0	10,3
Finansiellt sparande	52,0	-15,0	-17,1	-38,7
Procent av BNP
Skatter och avgifter	56,1	53,5	52,9	52,2
Utgifter	61,7	63,8	64,3	64,2
Finansiellt sparande	3,8	-1,0	-1,2	-2,5

¹ I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning
av fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

9.2 Staten inkl, socialförsäkringssektorns finanser

Staten inkl, socialförsäkringarna omfattar, förutom den statliga sektorn,
även allmänna sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen samt allmänna
tilläggspensioneringen (AP-fonden). Sektorn är en konsolidering av
nationalräkenskapssektorema staten och socialförsäkringssektorn, där
transaktionerna mellan sektorerna eliminerats.

Tabell 9:4 Statens och socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

	Miljarder kr.,				Procentuell förändring,
	1990	1991	1992	1993	1991	1992	1993
Inkomster	648,5	637,1	627,8	633,9	-1,8	-1,5	1,0
Skatter exkl.					-1,8	-1,5	1,0
arbetsgivaravgifter	318,7	285,0	266,9	266,1	-10,6	-6,3	-0,3
Arbetsgivaravgifter	234,0	251,8	244,9	259,0	7,6	-2,7	5,8
Övriga inkomster	95,9	100,3	116,0	108,8	4,6	15,6	-6,2
Utgifter	588,1	652,3	660,9	679,7	10,9	1,3	2,8
Transfereringar till hushåll Bidrag till kommuner¹	251,6	290,0	297,5	314,6	15,3	2,6	5,7
Transfereringar till hushåll Bidrag till kommuner¹	82,1	83,1	78,5	68,1	1,3	-5,6	-13,2
Övriga transfereringar	67,6	82,1	83,9	84,1	21,5	2,1	0,2
Ränteutgifter	68,2	73,0	76,7	82,8	7,1	5,1	7,8
Konsumtion	104,9	109,5	107,1	110,7	4,3	-2,2	3,4
Investeringar	13,7	14,5	17,3	19,5	6,3	18,7	13,2
Finansiellt sparande	60,4	-15,2	-33,1	-45,8
därav
staten	13,9	-59,7	-74,2	-83,6
AP-fonden	46,5	44,5	41,1	37,8

¹ I bidrag till kommuner är avräkningsskatten bortdragen.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

Bakom försämringen av den offentliga sektorns finanser 1991 ligger en
ännu kraftigare nedgång för statens finansiella sparande. Det minskade
med nästan 74 miljarder kr. och gick därmed från ett överskott på ca 14
miljarder kr. 1990 till ett underskott på ca 60 miljarder kr. 1991. Statens
finansiella sparande fortsätter att sjunka de närmaste två åren, men inte
alls i samma takt som 1991. AP-fondens överskott beräknas krympa med
ca 9 miljarder kr. mellan 1990 och 1993, se tabell 9:4.

Statens (inkl, socialförsäkringarna) inkomster och utgifter påverkas av
regelsystemen för t.ex. skatter och pensioner, konjunkturläget och av
vidtagna politiska åtgärder. Regelsystemen och de politiska åtgärderna
skulle kunna sägas utgöra finanspolitiken. För att kunna avgöra om
finanspolitiken är expansiv eller kon trakti v måste man isolera konjunktur-
ens inverkan på statens inkomster och utgifter. En indikator på finans-
politikens inriktning erhålls genom att beräkna förändringen av det BNP-
korrigerade finansiella sparandet för staten (inkl, socialförsäkringarna).
Indikatorn syftar inte till att beräkna vilken effekt finanspolitiken har på
ekonomin.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 9:5 BNP-förändringens inverkan på staten och socialförsäkrings-
sektorns finansiella sparande.

Miljarder kronor.

	1990	1991	1992	1993
Finansiellt sparande	60,4	-15,2	-33,1	-45,8
förändring		-75,6	-17,9	-12,8
därav
BNP-beroende		-35,4	-21,2	-9,0
Inkomster		-23,7	-16,1	-5,5
Utgifter		11,7	5,1	3,5
BNP-korrigerat		-40,2	3,3	-3,8
Andel av BNP i procent
Finansiellt sparande	4,5	-1,1	-2,2	-3,0
förändring¹		-5,3	-1,2	-0,8
därav
BNP-beroende		-2,5	-1,4	-0,6
Inkomster		-1,6	-1,1	0,4
Utgifter		0,8	0,3	0,2
BNP-korrigerat		-2,8	0,2	-0,2

'Beräknat på aktuellt års BNP-nivå.
Källa; Finansdepartementet.

Beräkningarna av konjunkturens inverkan på statens (inkl, socialförsäk-
ringarna) sparande bygger på en metod som utarbetats inom OECD.
Metoden är dock modifierad och anpassad efter svenska förhållanden.
Kalkylen visar hur statens (inkl, socialförsäkringarna) inkomster och
utgifter påverkas när den reala BNP-tillväxten avviker från 2 %, vilket i
stort sett motsvarar trenden under 1980-talet. Vidare bygger kalkylen på
att arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder ligger kvar på
föregående års nivå. Konjunkturens inverkan på löner och priser beaktas
ej. I kalkylen justeras företagens skattebetalningar endast för det reala
BNP-gapet. Detta medför att förändringen av det BNP-korrigerade

statliga sparandet överskattas vid variationer i företagens skattebetalning-
ar, som inte beror på utvecklingen av den reala ekonomin. Tidseftersläp-
ningar, extraordinära vinster och förluster m.m. gör att sambandet mellan
företagens skattebetalningar och BNP-tillväxten är svagt.

Beräkningarna visar att för 1991 hade skatteinkomsterna blivit ca 24
miljarder kr. större om BNP ökat med 2% i stället för att minska med
1,3%. Utgifterna för arbetsmarknadspolitiken och bidrag till arbetslösa
hade blivit ca 12 miljarder kr. lägre om arbetslösheten legat kvar på 1990
års nivå. Då BNP-tillväxten även för åren 1992 och 1993 ligger under
2% och arbetslösheten stiger ger konjunkturen ett negativt bidrag till
statens (inkl, socialförsäkringarna) finansiella sparande även de närmaste
två åren, se tabell 9:5.

Det BNP-korrigerade finansiella sparandet minskar 1991 med ca 40
miljarder kr., motsvarande knappt 3 % av BNP. Detta tyder på finanspoli-
tiken var expansiv förra året. För 1992 och 1993 visar beräkningarna att
finanspolitiken är i stort sett neutral, eftersom det BNP-korrigerade
sparandet är i det närmaste oförändrat.

Till nedgången av statens BNP-korrigerade sparande 1991 bidrog att
företagens skattebetalningar sjönk med ca 17 miljarder kr, utöver vad
som förklaras av fallet i BNP. Då företagens skattebetalningar 1992
återgår till en mer normal nivå dras det BNP-korrigerade sparandet upp.
Om företagens skattebetalningar legat på en för konjunkturen mer normal
nivå 1991 hade förändringen av det BNP-korrigerade sparandet i stället
blivit ca -23 miljarder kr. 1991, ca -8 miljarder kr. 1992 och ca -6
miljarder kr. 1993.

Som tidigare nämnts beaktas ej konjunkturens inverkan på löner och
priser. Nedväxlingen av löneökningstakten (till 5,5% 1991 från 10%
1989 och 1990) får, främst genom reglerna för utbetalningarna av
kommunala skattemedel, en mycket kraftig effekt på statens sparande
1991 och 1992. Skatteutbetalningarna till kommunerna stiger kraftigt

1991 och 1992 till följd av löneökningarna två år tidigare, medan de
totala skatteinkomsterna ökar svagare. Medan de totala skatteinkomster-
na BNP-justerat stiger med ca 4,5% 1991 och 3,5% 1992 så ökar
utbetalningarna av kommunalskatt (efter avdrag för avräkningskatt) med
ca 10% 1991 och ca 12% 1992. Om kommunalskatteutbetalningama ökat
i samma takt som de totala skatteinkomsterna samma år hade statens
sparande blivit ca 12 miljarder kr. bättre 1991 och ca 20 miljarder kr.
bättre 1992. A andra sidan hade nivån på statens sparande 1990 varit
lägre om kommunalskatteutbetalningama följt de totala skatteinkomsterna
de år då inflationen tilltog.

Pensionsutbetalningarna beror också, genom kopplingen till basbelop-
pet, på den historiska inflationen. I samband med skattereformens båda
steg 1990 och 1991 avräknades den del av prisuppgången, som var hän-
förlig till reformen. Basbeloppet steg dock med ca 3% mer än timlönen
1991. Om basbeloppet ökat som timlönen hade pensionsutbetalningarna
efter skatt blivit ca 3 miljarder kr. lägre 1991. För 1992 ökar basbeloppet
i stort sett i samma takt som timlönen och 1993 något mindre.

Att den fortsatt kraftiga ökningen av kommunalskatteutbetalningama

1992 inte får större genomslag på det BNP-korrigerade finansiella

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

sparandet beror på att det motverkas av andra faktorer: Företagsskatterna
stiger starkt efter fallet 1991. Inleveranser från statliga affärsverk ökar
tillfälligt. En tidigare beslutad indragning från kommunerna bidrar också
till att stärka statens finanser i år.

För 1993 aviseras dels ytterligare indragning från kommunerna, dels
införande av karensdagar vid sjukdom. Dessa åtgärder beräknas
sammantagna förstärka statens (inkl, socialförsäkringarna) finansiella
sparande med 10-15 miljarder kr.

Ovanstående diskussion, om bl.a. företagens skattebetalningar och
samspelet mellan regelsystemen för kommunalskatter, pensioner och den
ekonomiska utvecklingen i stort, visar på svårigheterna att renodla
konjunkturutvecklingens resp, finanspolitikens roll för de offentliga
finanserna. De beräkningar som redovisas i tabell 9:5 bör därför tolkas
med försiktighet. Avsikten är att i anslutning till det framtida arbetet med
nationalbudgetama vidareutveckla metodiken.

9.3 Kommunernas finanser

Den kommunala sektorn består av kommuner och landsting samt kyrko-
kommuner och kommunalförbund. Mellan 1985 och 1990 hade sektorn
ett negativt finansiellt sparande. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna
medan en del av investeringarna finansierades med upplåning, försäljning
av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.

Ar 1991 förbättrades sektorns finanser och det finansiella sparandet
beräknas vara i balans. Inkomsterna ökade starkt medan utgifterna bl.a.
drogs ned av att kommunerna fr.o.m. förra året fick lyfta av mervärde-
skatten på sina inköp. Nedan används ordet kommuner som en beteck-
ning för hela sektorn.

För 1992 väntas en kraftig förbättring av den kommunala ekono-min
trots att kommunalskatten sänkts något och en tidigare beslutad indrag-
ning på ca 3 miljarder kr. från kommunerna. Det finansiella sparandet
beräknas uppgå till 16 miljarder kr. i år. För nästa år aviseras en
indragning från kommunerna på mellan 5-10 miljarder kr. Med en
indragning mitt i detta intervall minskar det finansiella överskottet till
ca 7 miljarder kr. 1993, se tabell 9:6. Det ska understrykas att beräk-
ningarna är osäkra med hänsyn till skattereformens och andra regel-
ändringars effekter på kommunernas ekonomi.

Den förbättrade finansiella situationen är huvudsakligen en följd av den
tvååriga eftersläpningen och avräkningsförfarandet vid utbetalningen av
kommunalskattemedel. Skatteinkomsterna 1991 och 1992 stiger kraftigt
till följd av de höga löneökningarna två år tidigare. Samtidigt leder den
förutsedda dämpningen av löneökningarna och inflationen till att de
kommunala utgifterna de närmaste två åren inte växer i samma snabba
takt.

Bidrag från staten och socialförsäkringssektorn stod för ca 25% av
kommunernas inkomster 1991. Statsbidragen består av allmänna och
specialdestinerade bidrag. Skatteutjämningsbidraget uppgick till 10,5
miljarder kr. netto och de specialdestinerade bidragen till 63 miljarder kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

1991. De specialdestinerade bidragen ökar med ca 10 miljarder kr. i år. Prop. 1991/92:100
Den kraftiga höjningen beror bl.a. på bidrag i samband med äldrerefor- Bil. 1.1
men och vårdgarantin samt bidrag till upprustning av skolor, för
sysselsättningsskapande åtgärder och ersättningar för mottagande av
flyktingar. Nästa år dämpas ökningen av de specialdestinerade bidragen
betydligt.

För att neutralisera skattereformens effekter på den kommunala
ekonomin har fr.o.m. 1991 dels bidraget till kommunerna avseende
garantibeskattningen avskaffats, dels en särskild skatt införts (avräknings-
skatt). Skatten baseras på kommunernas skatteunderlag och beräknas
uppgå till ca 6,5 miljarder kr. 1991, ca 15,5 miljarder kr. 1992 och till
ca 24 miljarder kr. 1993.1 tabellen har statsbidragen minskats med dessa
belopp.

Tabell 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

	Miljarder kr.				Procentuell utveckling
	1990	1991	1992	1993	1990	1991	1992	1993
Inkomster	328,4	360,8	399,9	404,8	11,6	9,9	10,8	1,2
Skatter	204,9	232,7	269,5	282,0	13,1	13,6	15,8	4,7
Bidrag från staten och
socialförsäkringssektorn	82,1	83,1	78,5	68,1	9,9	1,3	-5,6	-13,2
Övriga inkomster	41,4	45,0	51,9	54,7	7,7	8,6	15,5	5,3
Utgifter	336,8	360,6	383,9	397,7	12,7	7,0	6,5	3,6
Transfereringar till hushåll	25,5	28,5	29,6	30,4	11,0	11,6	3,8	2,9
Övriga transfereringar	31,3	35,4	40,2	39,5	11,3	13,1	13,7	-1,7
Konsumtion	261,6	274,8	288,7	300,2	15,1	5,0	5,1	4,0
Investeringar	18,5	21,9	25,4	27,5	-9,5	18,7	15,9	8,3
Finansiellt sparande	-8,5	0,2	16,0	7,1

Anm.I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks
investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året steg
konsumtionen knappt 1,5% i volym. Konsumtionen drogs upp av att
inköpen av varor och tjänster ökade relativt starkt. Sysselsättningen i
kommunerna stagnerade, trots en viss uppgång av sysselsättningsskapan-
de åtgärder i kommunal regi.

I år talar bl.a. äldrereformen och vårdgarantin, och därmed förknip-
pade statsbidrag, för en viss ökning av den kommunala sysselsättningen.
Däremot väntas inte kommunernas förbättrade ekonomi i sig leda till
någon expansion av verksamheten. Förbättringen av kommunernas
finanser är nämligen tillfällig och regeringen har deklarerat att det inte
finns något samhällsekonomiskt utrymme för kommunal expansion.
Mot denna bakgrund beräknas den underliggande ökningen av konsum-
tionsvolymen begränsas till ca 1/4% i år. Växande antal i kommunala
sysselsättningsskapande åtgärder drar dock upp konsumtionen, som totalt
beräknas stiga med 1,3%. Nästa år väntas konsumtionen vara oförändrad.

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1.

10 Kapitalmarknaden

Den fördröjda konjunkturåterhämtningen i världsekonomin återspeglades
under 1991 på de finansiella marknaderna. Räntorna har i flertalet länder
fallit betydligt efter bl.a. penningpolitiska lättnader. Intresset för köp av
aktier, som under böijan på året var betydande, har successivt avtagit.

Även de svenska räntorna har under året som helhet fallit betydligt.
Under slutet av året tvingades emellertid riksbanken att strama åt
penningpolitiken efter att stora valutautflöden uppkom under november.
Lågkonjunkturen i kombination med prisfall på fastighetsmarknaden
medförde att kreditinstitutens kreditförluster ökade kraftigt för andra året
i följd.

10.1 Internationell ränte- och valutautveckling

Under 1991 har den internationella räntenivån fallit. Undantaget är
Tyskland där räntorna hållits uppe av en stram penningpolitik. Räntened-
gången har varit särskilt tydlig i Förenta staterna, Japan och Storbritann-
ien. Sänkningen har föranletts av en svag konjunkturutveckling och
lättnader i penningpolitiken.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 10:1 6-månaders euromarknadsräntor 1990-1991

Enkla årsräntor

Procent

Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 16 december 1991.

Källa: Finansdepartementet.

Den amerikanska centralbanken, Federal reserve, har fört en expansiv
penningpolitik ända sedan slutet av år 1989. Räntan på sexmånaders
placeringar har sedan årsskiftet 1989/90 fallit med ca 4 procentenheter.
Effekterna på den reala ekonomin av de senaste årens räntesänkningar
förefaller ännu vara begränsade. En anledning är att den lättare penning-

politiken främst påverkat de korta räntorna medan de långa endast sjunkit Prop. 1991/92:100
något. Betydande kreditförluster i det amerikanska banksystemet medför Bil. 1.1
också att bankerna inte i full utsträckning har anpassat utlåningsräntoma
till de sänkta marknadsräntorna.

Under de senaste åren har priserna fallit på den amerikanska fastighets-
marknaden. Andelen outhyrda lokaler är betydande i viktiga större
städer. Kollapsen på fastighetsmarknaden i kombination med lågkonjunk-
turen har ökat kreditförlusterna i det amerikanska banksystemet. Den
amerikanska bankstrukturen, med relativt små och regionalt inriktade
banker, har förvärrat krisen. Generösa regler för inlåningsförsäkringen
har vidare medfört att den federala regeringen har tvingats tillskjuta
ansenliga mängder kapital. Kreditinstitutens restriktivare policy och
knappheten på riskvilligt kapital medför att de högt belånade företagen
och hushållen primärt söker minska skuldsättningen. De fortsatt höga
utlåningsräntoma och osäkerhet över ekonomins utveckling medför därför
att företag och konsumenter intar en avvaktande hållning. Konjunkturåter-
hämtningen under 1992 beräknas bli förhållandevis svag. Detta talar för
en förhållandevis låg räntenivå. En sådan politik underlättas av att
inflationstrycket i ekonomin f.n. är lågt.

Allt tydligare tecken på en avmattning i den japanska ekonomiska
aktiviteten har inneburit att centralbanken lättat på penningpolitiken under
det andra halvåret 1991. Marknadsräntorna har sammantaget fallit med
ca två procentenheter sedan årsskiftet 1990/91. Även i Japan har
kreditförlusterna ökat väsentligt i spåren av fallande priser på fastighets-
marknaden, kursfall på aktiebörsen och dämpad ekonomisk aktivitet. För
att dämpa oron på de finansiella marknaderna samt påskynda en
konjunkturåterhämtning beräknas de penningpolitiska lättnaderna bestå
även under 1992.

Under det senaste året har den tyska ekonomin präglats av hög aktivitet
och stigande inflation i spåren av återföreningsprocessen. För att dämpa
överhettningen har Bundesbank fört en restriktiv penningpolitik.
Omfettande bidrag till de östra delstaterna medför att underskottet i den
offentliga sektom är betydande, vilket accentuerat behovet av en stram
penningpolitik. Enligt de senaste prognoserna beräknas underskottet inom
den offentliga sektom under 1991 uppgå till 130 miljarder D-mark, eller
4,5 % av det enade Tysklands BNP. Vid tre tillfällen har Bundesbank höjt
diskontot med sammanlagt 2 procentenheter till 8 %. Räntan på sexmåna-
ders placeringar noterades i mitten på december till 9,6 %, vilket är något
högre än vid årsskiftet 1990/91. Den tyska penningpolitiken beräknas
förbli förhållandevis stram under prognosperioden. Den höga efterfrågan
i de östra delarna av Tyskland och den överhettade arbetsmarknaden i de
västra delarna har gett högre löne-och prisstegringstakt. Den nuvarande
inflationstakten på drygt 4% är med tyska mått mätt hög. En markant
reduktion av budgetunderskottet förutses som ett resultat av såväl
höjningar av skatter och sociala avgifter som reduceringar av de
offentliga utgifterna. Den offentliga sektorns lånebehov beräknas
emellertid alltjämt bli betydande under de kommande åren. Sammantaget
är utrymmet för lägre räntor, även vid en avmattning i konjunkturen,
begränsat.

Till skillnad från Tyskland har övriga Västeuropa en låg aktivitetsnivå.
Inflationstakten har fallit betydligt i flertalet EG-länder. Detta har
möjligjort en viss nedgång av räntorna. I Storbritannien har de korta
räntorna fallit med ca tre procentenheter medan nedgången i Frankrike,
Italien och Danmark har begränsats till mellan en halv och en procenten-
het. Den europeiska växelkursmekanismen, ERM, innebär att de
ingående valutornas förhållande till varandra endast får variera inom ett
smalt band. I praktiken innebär detta att penningpolitiken måste inriktas
på att klara den lasta växelkursen. Valutans ställning inom ERM-bandet
är avgörande för huruvida det finns utrymme för en ändrad penningpoli-
tik. Exempel på detta är Frankrike och Storbritannien, där önskemålet
om en expansivare penningpolitik av inhemska skäl under året kommit
i konflikt med kravet på en stabil växelkurs. Mot slutet av 1991 steg de
europeiska räntorna något bl.a. som en reaktion på den tyska räntehöj-
ningen i mitten på december och att den allt starkare D-marken ökade
spänningarna inom ERM. Sammantaget medför ränteutvecklingen i
Västeuropa att räntenivåerna i de skilda länderna närmat sig varandra
ytterligare under året.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 10:2 Växelkursen för USA-dolIar i D-mark och Yen 1990-1991.

Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 16 december 1991.
Källa: Finansdepartementet.

I samband med att avslutningen på Gulfkriget inleddes, under det första
halvåret i fjol, stärktes dollarn betydligt på valutamarknaderna. De allt
lägre räntorna i Förenta staterna innebar emellertid att intresset för
placeringar i valutor med högre avkastning, främst D-marksplaceringar,
steg. Skillnaden mellan amerikanska räntor å ena sidan och de tyska och
japanska räntorna å andra sidan vidgades ytterligare under året. I mitten
på december understeg de amerikanska räntorna de tyska med ca 5
procentenheter och de japanska med ca en procentenhet. Vid årsskiftet
1990/91 var motsvarande skillnader endast två respektive en halv

procentenhet. Den vidgade räntemaiginalen bidrog till att dollarn åter
försvagades under det andra halvåret, i synnerhet mot D-marken.

Under år 1990 föll de internationella aktiekurserna med i genomsnitt
ca 20%. Kurserna på flertalet aktiebörser återhämtade sig under 1991.
Fram till och med mitten på december hade kurserna i genomsnitt stigit
med 5%. Lägre räntor har framför allt gynnat kursutvecklingen på
börserna i New York och London. Även kurserna på Frankfurtbörsen har
stigit något. Köpintresset i Frankfurt har dock hållits tillbaka på grund av
osäkerhet om återföreningens kostnader och den osäkra utvecklingen i
Sovjetunionen. Aktiekurserna på Tokyobörsen fortsatte att sjunka under
1991 bl.a. mot bakgrund av fallande vinster i näringslivet.

Kursutvecklingen fluktuerade under året. Under det första halvåret var
köpintresset stort bl.a. som ett resultat av den snabba upplösningen av
konflikten vid Persiska viken samt förhoppningar om en snar konjunktur-
återhämtning. Under de sista månaderna av 1991 föll kurserna då några
påtagliga tecken på ett konjunkturomslag i världsekonomin ej kunde
skönjas. Investerarna reviderade därmed ned vinstförväntningama på
företagen. Kursnedgången blev särskilt påtaglig i New York och Tokyo.

Den finska ekonomin har under det senaste året kännetecknats av en
djup recession där kollapsen av öststatshandeln och betydande prisfall på
skogsprodukter varit särskilt kännbar. Förlusterna inom det finländska
näringslivet var avsevärda under 1991 vilket bl.a. resulterade i betydande
kursfall på Helsingforsbörsen. Den ekonomiska politiken försvårades av
att regeringen saknade majoritet för viktiga frågor i den finska riksdagen
samtidigt som diskussioner mellan arbetsmarknadens parter om ett
lönesänkningsavtal drog ut på tiden. Under sommaren knöts den finska
marken till den europeiska valutaenheten, ecu. Efter en längre tids
spekulation mot den finska valutan med stora valutautflöden och höga
räntor som följd valde den finska centralbanken att devalvera marken
med 12,3 % i mitten på november. Devalveringen i Finland demonstrerar
att en ensidig deklaration om en ecuanknytning inte ger absolut trovärdig-
het för den fästa växelkursen.

Den norska ekonomin har under de senaste åren genomgått en
besvärlig anpassningsprocess. Antiinflationspolitiken och den fästa
växelkurspolitiken har resulterat i betydande prisfäll på fästighetsmarkna-
den och en långvarig lågkonjunktur. Kreditförlusterna har under flera år
varit betydande hos de norska utlåningsinstituten. Förlusterna slog nya
rekord under 1991 då de ledande bankerna i praktiken urgröpt sitt egna
kapital och därmed var ur stånd att uppfylla kravet på eget kapital.
Regeringen tvingades till omfättande kapitalinjektioner för att restaurera
kreditinstituten samtidigt som den norska riksbanken beviljade likviditets-
stöd.

Sammanfättningsvis är bedömningen att de amerikanska och japanska
räntorna fortsätter att ligga på en låg nivå under 1992. Detta skulle kunna
möjliggöra även lägre räntor i Europa i takt med att överhettningen i
Tyskland mattas av. Den nuvarande förhållandevis höga tyska inflations-
takten begränsar emellertid utrymmet för räntesänkningar. Räntenedgång-
en i Europa beräknas därför bli måttlig.

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

10.2 Räntor och valutaflöden i Sverige ^ProP- 1991/92:100

Bil. 1.1

Under större delen av 1991 föll de svenska räntorna förhållandevis
kraftigt. Lägre omvärldsräntor, lägre inflationsförväntningar och kronans
knytning till den europeiska valutaenheten, ecu, var huvudförklaringarna.
Ecu-anknytningen och ansökan om EG-medlemskap stärkte förtroendet
för den fästa växelkurspolitiken. Det ökade förtroendet för växelkurspoli-
tiken medförde att räntedifferensen gentemot omvärlden nedbringades
väsentligt.

Diagram 10:3 Ränteutvecklingen 1990-1991

Enkla årsräntor

Procent

Anm.: 6 månaders statsskuldväxlar och 5 åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt.
Sista observationen avser 16 december 1991.

Källa: Finansdepartementet.

Räntenedgången koncentrerades kring tidpunkten för kronans knytning
till ecun. Marknadsräntorna föll med mellan en och två procentenheter
under maj och juni. Räntenedgången kan tolkas som att kronans koppling
till den europeiska valutaenheten i mitten av maj, följt av ansökan om
EG-medlemskap i juni, minskade växelkursrisken väsentligt. Intresset
från utlandet för kronplaceringar var betydande under försommaren.
Under maj och juni uppgick valutainflödet till närmare 30 miljarder
kronor. Räntedifferensen, mätt på sex månaders placeringar mellan
statsskuldväxlar och ecuräntan(den valutakorgsvägda koigräntan före den
17 maj), föll med ca två procentenheter till en procentenhet direkt efter
kronans ecuknytning. Knytningen av kronan till ecun är visserligen
endast baserad på ett ensidigt svenskt åtagande men utgör i kombination
med ansökan om medlemskap i EG en tydlig signal att Sverige efter-
strävar att anpassa svensk ekonomi till de krav som EG-medlemskapet
ställer. Till dessa krav hör att sänka den svenska inflationstakten till
europeisk nivå.

Ur teknisk synvinkel innebar ecukopplingen att kronan knöts till en ny
valutakorg. Valutasammansättningen i ecu-korgen speglar, till skillnad
från den gamla valutakorgen, inte valutafördelningen i Sveriges utrikes-
handel. Dollarn, som hade en stor vikt i den tidigare valutakorgen, ingår
exempelvis inte i ecun. I ecun ingår EG-ländemas valutor med vikter
som speglar ländernas ekonomiska betydelse. Den tyska D-marken har
således den största vikten. Den nya växelkursregimen har medfört att
kronan varierat betydligt mindre än tidigare i förhållande till varje enskild
EG-valuta. Mot utanförstående valutor, exempelvis dollar, har svängning-
arna i stället blivit större.

Riktvärdet för kronans kurs gentemot ecu är ca 7,40 kronor. Variationer
runt riktvärdet inom ett band på + /- 1,5% tillåts. Det innebär att kronans
kurs hålls mellan ca 7,29 och 7,51 kronor per ecu.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 10:4 Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990-1991

Anm.: Valutaflödena avser rapportveckor (4 rapportveckor per månad). Sista
observationen avser 8-15 december 1991.

Källa: Riksbanken och finansdepartementet.

Under sommaren fortsatte räntenedgången trots ett registrerat valutaut-
flöde på ca 23 miljarder kronor under perioden juli t.o.m. september,
och i böijan på september noterades räntorna till drygt 10%. Någon
motsvarande räntenedgång förekom inte i Europa varför räntedifferensen
föll ytterligare, närmare bestämt till ca 0,5 procentenheter. Den allt lägre
räntedifferensen medförde att svenskars intresse för lån i utländsk valuta
minskade. Kronan försvagades successivt under sommaren. I böijan på
oktober hejdades räntenedgången. Riksbanken höjde bankernas marginal-
ränta vid upplåning i riksbanken med 0,5 procentenheter till 10,5% mot
bakgrund av valutautflöden, den svagare kronan och för att bryta
marknadens förväntningar om ett ytterligare räntefall. Räntedifferensen
steg därmed åter till ca en procentenhet.

Under oktober och i böijan av november stabiliserades valutaflödena.
Sexmånadersräntan noterades till strax under 11%. Fortsatt minskade
inflationsförväntningar medförde emellertid att obligationsräntorna föll
ytterligare. Räntan på femåriga statsobligationer noterades stundtals under
10%.

I mitten av november devalverades den finska marken. Detta förefaller
ha skapat viss osäkerhet om den svenska växelkurspolitiken hos en del
aktörer och resulterade i betydande valutautflöden. Under de sista tre
veckorna av november och den första veckan av december registrerades
ett valutautflöde på 31 miljarder kronor. Valutautflödet i slutet av
november var även ett uttryck för osäkerhet om stramheten i den politik
som skulle komma att presenteras i budgetpropositionen och budgetunder-
skottets storlek samt osäkerhet över huruvida företagen skulle välja att
förnya sina lån i utländsk valuta i samband med årsskiftet. Samtidigt steg
de europeiska räntorna med ca 0,5 procentenheter varvid räntedifferensen
åter hamnade under en procentenhet.

Det stora valutautflödet visade att ränteskillnaden mot utlandet var för
liten. I slutet av november och i böijan på december stramade riksbanken
åt penningpolitiken vid två tillfällen genom att höja marginalräntan för
bankernas upplåning i riksbanken. Vid det första tillfället höjdes
maiginalräntan från 10,5 till 11,5%. Fortsatta valutautflöden föranledde
riksbanken att i början på december höja maiginalräntan med ytterligare
6 procentenheter till 17,5%. Räntehöjningen avspeglade nödvändigheten
att tydligt klaigöra att den svenska växelkurspolitiken ligger fäst.
Marknadsräntorna steg betydligt. Uppgången understöddes av riksbanken
genom betydande försäljningar av statsskuldväxlar på penningmarknaden.
Den penningpolitiska åtstramningen medförde sammantaget att räntan
på sex månaders statsskuldväxlar steg med som mest ca 4,5 procentenhe-
ter till ca 15%. Räntedifferensen gentemot ecuräntan steg till ca 4,5
procentenheter. Vid denna höga räntenivå var köpintresset betydande.
Under den andra veckan i december vände valutautflödet till ett inflöde
motsvarande närmare 26 miljarder kronor. Det stora inflödet möjlig-
gjorde för riksbanken i mitten på december att sänka marginalräntan för
bankernas upplåning vid två tillfällen med 2,5 respektive en procentenhe-
ter till 14%. Samtidigt föll marknadsräntorna betydligt och i mitten på
december noterades räntan på sexmånaders statsskuldväxlar till 13,3%.
Även räntorna på obligationsmarknaden steg i böijan på december, om
än något mindre. I mitten på december noterades räntan på femåriga
statsobligationer till 10,3%. Räntedifferensen mot utlandet noterades i
mitten på december till ca 3 procentenheter gentemot ecuräntan och
knappt 4 procentenheter gentemot D-marksräntan. Kronans kurs
påverkades endast marginellt av räntehöjningen och noterades vid nämnda
tidpunkt till 7,44 kronor per ecu.

Sammantaget under året, fram t.o.m. mitten på december har räntan
på femåriga statsobligationer fallit med ca två procentenheter medan
räntan på sex månaders statsskuldväxlar sjunkit med knappt en procenten-
het.

Flödena in i och ut ur landet har under 1991 delvis ändrat karaktär.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Flödena ut ur landet i form av bytebalansunderskott, direktinvesteringar Prop. 1991/92:100
och köp av utländska aktier har minskat betydligt. Lågkonjunkturen och Bil. 1.1
de ökade finansiella påfrestningarna för företagen medför att utrymmet
för direktinvesteringar i utlandet har minskat. Vidare kan ansökan om
medlemskap i EG ha medfört att svenska företags behov av anläggningar
utomlands avtagit.

Tabell 10:1 Betalningsbalansen
Miljarder kr.

	Helåret		12 mån t.o.m.		Ackumulerat t.o.m.
	1989	1990	Okt 1991	Okt 1990	Okt 1991	Okt 1990
Bytesbalans	-21,2	-34,5	-18,6	-36,9	-14,2	-29,2
Direkta investeringar
i utlandet	-62,3	-83,9	-54,2	-94,1	-49,5	-79,2
i Sverige	9,8	13,8	46,2	11,5	42,4	10,1
Handel med aktier
Svenska aktier	-1,9	1,2	10,9	0,6	10,5	0,7
Utländska aktier	-27,9	-19,8	-12,7	-23,8	-12,1	-19,2
Lån/obl. m.m. i kronor	38,2	69,5	57,7	57,9	38,8	50,5
Lån/obl. m.m. i uti valuta	123,5	117,5	-4,3	142,2	-12,3	109,6
Övrigt inkl, restpost	-36,3	-6,3	14,1	-27,0	14,6	-6,8
Kapitalbalans exkl. staten	43,1	92,0	57,6	67,3	32,3	65,8
Valutaflöde	21,8	57,5	39,0	30,4	18,1	36,6
Statens lån i uti. valuta	-13,5	-13,4	-16,4	-17,0	-14,8	-11,8
Valutares. transförändringar	8,3	44,1	19,8	16,2	3,3	27,6

Källa: Riksbanken.

Utländska placerares intresse för svenska aktier och räntebärande
kronpapper har varit betydande under 1991 som helhet. Betalningsbalan-
sen redovisas med en viss eftersläpning medan utfallet för valutaflödena
redovisas veckovis. De stora utflödena under november och i böijan på
december ingår därför inte i nyss nämnda statistik. Fram till och med
andra veckan av december redovisades ett valutainflöde på sammanlagt
13 miljarder kronor. Fram till och med oktober hade utländska placerare
förvärvat svenska aktier och räntebärande kronpapper för 49 miljarder
kronor. Handeln med aktier, såväl svenska som utländska, är i det
närmaste i balans. Den totala värdepappershandeln, i aktier och
räntebärande papper, gav under årets första tio månader upphov till ett
inflöde på 36 miljarder kronor. Under motsvarande period år 1990 gav
värdepappershandeln upphov till ett inflöde på drygt 8 miljarder kronor.
En förklaring till det ökade utländska intresset är att ecuanknytningen och
ansökan om medlemskap i EG har ökat förtroendet avseende Sveriges
intentioner av ett närmande till Europa och för den fästa växelkurspolitik-
en.

Den, fram t.o.m. oktober, allt lägre räntedifferensen gentemot utlandet
innebar att svenska placerares intresse för lån i utländsk valuta minskade.
Fram t.o.m. oktober minskade de utestående lånen med 12 miljarder
kronor jämfört med en ökning på 110 miljarder kronor under motsvaran-

e period år 1990. Sammanfattningsvis uppvisade kapitalbalansen ett Prop. 1991/92:100
överskott på 32 miljarder kronor fram t.o.m. oktober. Underskottet i Bil. 1.1
bytesbalansen har under samma period uppgått till 14 miljarder kronor
varför valutainflödet uppgick till 18 miljarder kronor. Staten amorterade
lån i utländsk valuta för 15 miljarder kronor.

Höstens ränteuppgång visar att Sverige alltjämt kan komma att behöva
en viss räntemarginal för att säkerställa stabila valutaflöden. Ändringen
i större placerares förmögenhetsportföljer mot en större andel tillgångar
i utländsk valuta, som inleddes i samband med valutaavregleringen, är
ännu inte avslutad. För att intressera utländska och svenska investerare
för räntebärande kronpapper krävs ännu en viss marginal mot den
genomsnittliga europeiska räntenivån.

10.3 Läget på kreditmarknaden

Under år 1991 steg kreditförlusterna hos utlåningsinstituten och
utlåningsexpansionen dämpades.

Orsaken till de ökade kreditförlusterna är i huvudsak prisfallet på
högbelånade fastigheter. En stor del av dessa förluster härrör från en
omfettande utlåning från finansbolagen som skett med ofta otillräckliga
säkerheter och bristfällig riskbedömning. Förlusterna sprider sig till
bankerna som direkt eller indirekt har finansierat finansbolagen eller
deras ägare. Även bankernas egen utlåningsverksamhet kännetecknas
emellertid av ökade kreditförluster. Bankerna påverkas av att lågkonjunk-
turen blivit kännbar för deras låntagare, i synnerhet inom näringslivet.
Antalet konkurser har ökat betydligt.

Kreditförlusterna uppskattas f.n. öka från ca 11 miljarder kronor år
1990 till minst 25 miljarder kronor år 1991. Denna nivå motsvarar
närmare tre procent av bankernas utlåning. Under perioden 1982-1989
uppgick kreditförlusterna i procent av utlåningen till ca 0,5 %. Bankernas
resultat före kreditförluster utvecklas alltjämt positivt vilket bidrar till att
dämpa effekterna av kreditförlusterna. Bankernas delårsrapporter
indikerar att den samlade banksektorns vinster under 1991 hamnade runt
noll. Utvecklingen avseende kreditförluster och vinster skiljer sig åt
betydligt mellan olika banker.

Även bostadsinstitutens kreditförluster ökade under 1991. Dessa ligger
emellertid alltjämt på en förhållandevis låg nivå. Det har dock inte
hindrat att ränteskillnaden mellan stats-och bostadsobligationer under det
andra halvåret har vidgats från ca 0,7 procentenheter till uppemot 1,5
procentenheter. Bostadsinstitutens rörelseresultat hålls uppe av vidgade
marginaler mellan in-och utlåningsräntoma.

De stora kreditförlusterna medför att kreditgivningen har blivit
betydligt försiktigare. Bankernas utlåningspolicy kännetecknas numera av
noggrann kreditprövning där ökad vikt läggs vid säkerheter och
låntagarens betalningsförmåga.

Efter internationella överenskommelser kommer kreditinstituten från
och med årsskiftet 1992/93 att åsättas ett kapitaltäckningskrav på 8%. I
genomsnitt är bankernas kapitaltäckningssituation för närvarande

tillfredställande. Några bankkoncemer har dock under 1991 behövt Prop. 1991/92:100
förbättra sin kapitalbas. Emissionerna i Nordbanken och Ostgöta Enskilda Bil. 1.1
Bank samt den aviserade emissionen i GOTA liksom den statliga
kreditgarantin till Första Sparbanken skall ses mot denna bakgrund. För
vissa institut kan de skärpta kapitaltäckningskraven i kombination med
osäkerhet om kreditförlusternas omfattning framtvinga en mer restriktiv
kreditpolicy än under normala omständigheter.

Den snabba ökningen av bankernas kreditförluster är inte unik för
Sverige utan i högsta grad en internationell företeelse. Utvecklingen har
varit särskilt bekymmersam i de anglosaxiska länderna, Japan samt i
Norden. Ett genomgående drag är att i samtliga dessa länder har mer
eller mindre kraftiga prisfåll på fastighetsmarknaden gått hand i hand
med en allmän konjunkturavmattning. Ur internationell synvinkel har de
svenska bankerna under 1980-talet haft en relativt hög lönsamhet, bl.a.
beroende på lägre kreditförluster. Under 1990 och 1991 har utvecklingen
vänt. De svenska bankerna redovisar nu förhållandevis stora kreditförlus-
ter samtidigt som vinsterna riskerar att helt utebli.

Bankernas verksamhet kännetecknas sålunda av en restriktiv utlåning.
Samtidigt har efterfrågan på krediter minskat. Lågkonjunkturen ökar
osäkerheten hos företag och hushåll samtidigt som skattereformen har
minskat ränteavdragens värde. Redan mot slutet av år 1989 märktes en
dämpad utlåningsökning till hushållen. Under 1991 har även nyutlåningen
till företagssektorn fallit betydligt. Företagen har framförallt minskat sin
efterfrågan på lån i utländsk valuta.

Diagram 10:5 Utlåning till allmänheten 1986-1991

Procent

12 —månaders förändring

Källa: Riksbanken.

För banker och inte minst för finansbolagen är det t.o.m. fråga om en
utlåningsminskning, dvs. att amorteringarna överstiger nyutlåningen.

Bostadinstitutens nettoutlåning har, åtminstone fram till i dag, fortsatt att Prop. 1991/92:100
expandera i hög takt. Bakom den fortsatta ökningen ligger bl.a de senaste Bil. 1.1
årens stora bostadsbyggande, hög omsättning på bostadsmarknaden samt
att bostadsinstituten numera kan erbjuda krediter till rörlig ränta som ofta
är lägre än de banker och finansbolag kan erbjuda.

Sammantaget har kreditexpansionen under det senaste året dämpats
från mellan 20-30% i ökningstakt till under 10% i ökningstakt. Realt sett,
dvs. med hänsyn till inflationen, är kreditvolymema i det närmaste
oförändrade. Det svaga konjunkturläget, hushållens osäkerhet över
arbetsmarknadsläget, försämrade ränteavdrag från år 1993 i kombination
med relativt höga utlåningsräntor talar för att kreditefterfrågan kommer
att falla ytterligare.

Kreditförlusterna kommer även under de närmaste åren att ligga på en
hög nivå. Under andra halvåret 1991 förefaller industrikonjunkturen ha
försämrats ytterligare med fällande vinster och försämrad finansiell
ställning som följd. Marknaden för kommersiella fastigheter karaktärise-
ras av fortsatt utbudsöverskott. Priserna på kommersiella fastigheter har
under de senaste två åren fallit med mellan 20 och 50%. Ytterligare
prisfall kan inte uteslutas. Sveriges fastighetsbestånd och byggsektor är
förhållandevis stora. Detta har varit möjligt tack vare omfettande
subventioner och regleringar. Lågkonjunkturen medför att efterfrågan på
kommersiella lokaler, såsom kontors- och industrilokaler, minskar, vilket
leder till att hyrorna feller. För detta talar också att den offentliga
sektorns innehav av fastigheter kommer att effektiviseras genom ett ökat
kostnadstänkande. Vakansgraden inom fastighetsbeståndet har stigit
betydligt.

Vid bedömning av de framtida kreditförlusterna utgör hushållen ett
särskilt osäkerhetsmoment. En fortsatt svag ekonomisk aktivitet och
stigande arbetslöshet talar för att kreditförlusterna från hushållen kommer
att öka. Relativt sett högre finansieringskostnader för kreditinstituten och
vidgade marginaler mellan in- och utlåningsräntor medför också att
låntagare inte i full utsträckning får del av den räntenedgång som noteras
på marknaden för räntebärande statspapper. Några mer omfettande och
påtagliga prisfell på bostadsmarknaden har ännu inte registrerats. En
dämpande faktor är att prisutvecklingen under 1980-talet jämfört med
många andra länder har varit återhållsam. Det står dock klart att
skattereformen i kombination med minskade bostadsubventioner gör
boendet relativt sett dyrare varvid efterfrågan kommer att fälla.

De totala kreditförlusterna kommer att bli betydande även under de
närmaste åren. Bedömningen är dock att det svenska kreditsystemet inte
står inför så allvarliga problem som för närvarande kännetecknar Norge.
De svenska kreditinstituten har i utgångsläget en starkare finansiell
ställning.

10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden

Under 1990 föll aktiekurserna på Stockholms fondbörs med i genomsnitt
30%. Under det första halvåret 1991 återhämtade aktiemarknaden en stor

del av denna nedgång bl.a. under intryck av stigande internationella Prop. 1991/92:100
börser och fällande räntor. Under det andra halvåret vände kursutveck- Bil. 1.1

lingen då allt fler tecken tydde på att konjunkturutvecklingen hade
försämrats och att en återhämtning skjutits på framtiden. Delårsrapporter-
na under hösten var sämre än väntat och indikerade betydande vinstfäll.
Vinstförväntningama för 1992 har vidare reviderats ned. Under årets
avslutande månader förstärktes kursnedgången av fällande internationella
börser samt stigande räntor. Sedan årsskiftet och fram till och med mitten
av december hade aktiekurserna i genomsnitt stigit med 1 %. Kursutveck-
lingen i Stockholm, såväl för 1990 som 1991, har därmed varit sämre än
på flertalet internationella börser.

Diagram 10:6 Börsutvecklingen 1990-1991

Index ultimo 1989=100

Källa: Finansdepartementet.

En bidragande orsak till kursuppgången under första halvåret 1991 var
att det utländska intresset för svenska aktier ökade under året. Under
perioden januari t.o.m. oktober investerade utländska placerare i svenska
aktier för 10,5 miljarder kronor. Utlandets intresse riktades främst mot
de stora exportori en terade företagen. Detta kännetecknar kursutveckling-
en i allmänhet. Index för småbolagen, det s.k. OTC-index föll med ca
30 %. Kursutvecklingen har också varierat mellan olika branscher. Index
för verkstad, skog samt kemi-och läkemedel har under året stigit mer än
genomsnittet. Kursutvecklingen för de mer hemmaorienterade företagen
har dock varit betydligt sämre. Index för tjänsteföretag, fästighet och
bygg samt banker har fallit med mellan 20 och 30%.

Under perioden januari t.o.m. november uppgick börsomsättningen till
ca 111 miljarder kronor jämfört med 87 miljarder kronor för motsvaran-
de period år 1990. En bidragande orsak till ökningen var att omsättnings-
skatten på aktier halverades vid årsskiftet 1990/91. Den ökade omsätt-
ningen kom dock främst de större bolagen tillgodo.

Den 1 december slopades omsättningsskatten på aktier helt. Förhopp- Prop. 1991/92:100
ningen är att lägre transaktionskostnader skall öka omsättningen på Bil. 1.1
börsen i sin helhet. En likvidare andrahandsmarknad är en förutsättning
för att få till stånd en fungerande riskkapitalförsöijning till näringslivet.
Särskilt för de mindre och medelstora företagen är detta av stor
betydelse. En likvid marknad ökar möjligheterna att attrahera större
placerare som är beroende av att snabbt kunna omsätta sina innehav.

Innehåll

1 Sammanfattning 2

2 Den internationella utvecklingen 11

2.1 Allmän översikt 11

2.2 Länderöversikter 14

3 Utrikeshandeln 23

3.1 Exporten 23

3.2 Importen 28

3.3 Bytesbalansen 29

4 Industrin 32

4.1 Produktion och konkurrenskraft 32

4.2 Lönsamhet 35

5 Arbetsmarknaden 38

5.1 Sysselsättning 39

5.2 Utbud av arbetskraft 42

5.3 Arbetslöshet och arbetmarknadspolitiska åtgärder 43

6 Löner och konsumentpriser 46

6.1 Löner 46

6.2 Konsumentpriser 51

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion 55

7.1 Hushållens inkomster 55

7.2 Hushållens sparande och privat konsumtion 58

8 Investeringar 64

8.1 Näringslivets investeringar 65

8.2 Bostadsinvesteringar 67

8.3 Byggnadsverksamheten 70

8.4 Lagerinvesteringar 71

9 Den offentliga verksamheten 74

9.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 74

9.2 Staten inkl, socialförsäkringssektorns finanser 77

9.3 Kommunernas finanser 80

10 Kapitalmarknaden 82

10.1 Internationell ränte- och valutautveckling 82

10.2 Räntor och valutaflöden i Sverige 86

10.3 Läget på kreditmarknaden 90

10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden 92

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Täbeller		4	Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1
1:1	Internationella förutsättningar	4	Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1
1:2	Löner och priser	5
1:3	Försöijningsbalans	7
1:4	Bidrag till BNP-tillväxten	8
1:5	Nyckeltal	9
1:6	Sparande	10
2:1	Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder	11
2:2	Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder	13
3:1	Varuexportens produkt- och ländersammansättning 1991	23
3:2	Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor	25
3:3	Alternativ beräkning av exportmarknadstillväxt, mark- nadsandelar och export av bearbetade varor	26
3:4	Export av varor	27
3:5	Import av varor	28
3:6	Bytesbalans	31
4:1	Industriproduktion	32
4:2	Nyckeltal för industrin	34
4:3	Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per produ- cerad enhet samt bruttoöverskottsandel	36
5:1	Arbetsmarknad	39
5:2	Produktion och sysselsättning i timmar	41
5:3	Relativa arbetskraftstal för olika åldersgupper	43
5:4	Relativ arbetslöshet i olika åldrar	44
5:5	Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder	45
6:1	Timlöner och arbetskraftskostnader	47
6:2	Timlöner och dess viktigaste förklaringsvariabler	49
6:3	Konsumentpriser	53
7:1	Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion och sparande	55
7:2	Hushållens inkomster	56
7:3	Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll	57
7:4	Privat konsumtion	62
8:1	Bruttoinvesteringar efter produktionssektor	64
8:2	Bruttoinvesteringar i näringslivet	65
8:3	Offentliga investeringar	67
8:4	Bostadsinvesteringar	69
8:5	Byggnadsverksamhet	71
8:6	Lagervolymförändringar	71
9:1	Skattekvoten	75
9:2	De offentliga utgifternas andel av BNP	76
9:3	Den offentliga sektorns inkomster och utgifter	77
9:4	Statens och socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter	77
9:5	Konjunkturens inverkan på staten och socialförsäkrings- sektorns finansiella sparande	78

9:6 Kommunernas inkomster och utgifter

10:1 Betalningsbalansen

81 Prop. 1991/92:100

89 Bil. 1.1

Diagram

1:1	Industriproduktionen i EG och i Sverige 1980-1991	2
3:1	Sveriges marknadsandel för tillverkningsindustrin på världsmarknaden uppdelad på produkt- och länderinrikt- ning samt övriga faktorer (konkurrensläge m.m.)	24
3:2	Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder	27
3:3	Sveriges handelsbalans uppdelad på bas- och verkstads- industrins produkter samt övriga varor	29
4:1	Industrins produktion och kapacitetsutnyttjande	33
4:2	Industrins bruttoöverskottsandel	37
5:1	Antal varsel om uppsägningar per kvartal	38
5:2	Arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmar- nadspolitiska åtgärder 1985-1993	44
6:1	Jämförelse av perioder med lågkonjunktur	48
6:2	Industriarbetarlön, utfall och skattning	50
6:3	Nominell timlön inom industrin	51
6:4	Hushållens prisförväntningar de kommande 12 månandema	52
6:5	Industrins prisförväntningar	52
6:6	Konsumentpriser	54
7:1	Hushållens nettosparkvot	59
7:2	Sparkvoten i de nordiska länderna	60
7:3	Hushållens förväntningar	61
7:4	Konsumtionsförlopp	63
8:1	Näringslivets investeringar	65
8:2	Investeringskvot i industrin	66
8:3	Antal outhyrda lägenheter respektive antal påböljade lägenheter	68
8:4	Bostadsinvesteringar	69
8:5	BNP-utveckling och lagerbidrag	73
9:1	Skatter och offentliga utgifter 1980-1990	74
10:1	6-månaders euromarknadsräntor 1990-1991	82
10:2	Växelkursen för USA-dollar i D-mark och Yen 1990-1991	84
10:3	Ränteutvecklingen 1990-1991	86
10:4	Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990-1991	87
10:5	Utlåning till allmänheten 1986-1991	91
10:6	Börsutvecklingen 1990-1991	93

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

Bilaga 1.2

Utdrag ur riksrevisionsverkets
inkomstberäkning

Regeringen

Finansdepartementet

Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1992/93

Enligt riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till rege-
ringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande
budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetproposi-
tionen.

RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1992/93. Beräkningarna har gjorts för varje
inkomsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts
även av det väntade utfallet för budgetåret 1991/92. Underlag för beräk-
ningarna har bl. a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna
av inkomstskatterna har dessutom uppgifter från RRVs taxeringsstatisti-
ska undersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.

Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. 1 den av
RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1991 redovisas
förutsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomst-
titlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den prelimi-
nära nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalender-
årsvis för åren 1991, 1992 och 1993.

Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1991/92 kan an-
vändas som komplement till RRVs inkomstberäkning. Inkomstliggaren
innehåller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser
och vilka bestämmelser som gäller för dem.

Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direk-
tör Gert Jönsson, revisionsdirektör Georg Danielsson, avdelningsdirektör
Jörgen Hansson, byrådirektör Margareta Nöjd, revisor Peter Håkansson,
revisor Jens Swahn och föredragande, avdelningsdirektör Birgitta Arons-
son.

Stockholm den 17 december 1991

Arne Gadd

Birgitta Aronsson

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

1 Riksdagen 1991/92. 1 sand. Nr 100. Bilaga 1.2

I. Sammanfattning

Förutsättningar

RRVs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret
1992/93 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret
1991/92 har utförts under sedvanligt antagande om oförändrad ekonomisk
politik. Förändringar av ekonomiskpolitisk karaktär har beaktats i de fall
det föreligger beslut av statsmakterna eller förslag därom har lagts fram av
regeringen i propositioner offentliggjorda före den 22 november 1991. Till
grund for beräkningen ligger följande propositioner:

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

- 1991/92: 1

- 991/92:25

1991/92:34

1991/92:38

1991/92:40

1991/92:43

1991/92:44

1991/92:48

1991/92:50

1991/92:54

1991/92:60

1991/92:67

1991/92:69

1991/92:72

om lotteriskatt m. m.

med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för bud-
getåret 1991/92

om skatt på omsättning av vissa värdepapper
Inriktningen av den ekonomiska politiken
om vissa socialförsäkringsfrågor, m. m.

om vissa ändringar i bestämmelserna om skattetillägg,
preliminär B-skatt m. m.

om riktlinjer for den statliga fastighetsförvaltningen och
ombildningen av byggnadsstyrelsen, m. m.

om justeringar i beskattningen i inkomstslaget tjänst,
m. m.

om sänkning av mervärdeskatten på vissa varor och tjäns-
ter, m. m.

om reavinstbeskattning av bostadsrätter

Skattepolitik for tillväxt

om skatten på etanol, m. m.

om privatisering av statligt ägda företag, m. m.

om sänkt socialavgift till sjukförsäkringen

Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutveckling-
en betydelsefull for beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedöm-
ning av det ekonomiska läget som presenterades i konjunkturinstitutets
höstrapport 1991 har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena
om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också haft kontakter
med finansdepartementet under det där pågående arbetet med den preli-
minära nationalbudgeten för år 1992. På grundval härav har RRV utgått
från följande antaganden för beräkningarna:

	1991	1992	1993
Utbetald lönesumma¹	3,8	5,0	3,8
inkl, sjuklön fr. o. m. 1992
Konsumentprisindex,¹ årsmedeltal	9,4	3,0	3,4
Privat konsumtion, volym'	0,0	0,5	1,0
Privat konsumtion, pris'	10,4	4,1	4,4
Basbelopp, kr.	32 200	33 700	34600
Bostadsiåneränta, procent	13,9	11,2	10,1
Statens avkastningsränta,² procent	12,25	12,18	—
Driftöverskott, brutto'	- 3,0	1,5	6,5
exkl. egna hem

' Procentuell förändring från föregående år.

² Avser budgetåren 1991/92 och 1992/93.

En av RRV genomförd enkätundersökning till nära 4000 svenska aktie- Prop. 1991/92:100
bolag, sparbanker och försäkringsbolag ligger även till grund för vissa Bil. 1.2
referensberäkningar av juridiska personers skatter. I denna enkät har det
bl. a. framkommit att skatteunderlaget för juridiska personer beräknas öka
med ca 6% mellan åren 1990 och 1991.

En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
under budgetåren 1991/92 och 1992/93 framgår av tabell 3.

Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1991/92 och 1992/93

Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster
budgetåret 1991/92 till 432099 milj.kr. Det är 28612 milj.kr. eller 7,1%
mer än utfallet för budgetåret 1990/91.

STATSBUDGETENS INKOMSTER

Budgetåret 1992/93

Övrig skatt på varor
18%

Totalt 403 miljarder kr.

För budgetåret 1992/93 beräknas statsbudgetens inkomster till 403353

milj. kr. Minskningen i förhållande till budgetåret 1991/92 blir 28 746

milj. kr. vilket motsvarar 6,7% i minskningsstakt.

Utveckling av inkomsterna

De beräknade förändringarna av inkomsterna på statsbudgeten på

+ 28612 milj.kr. resp. -28 746 milj.kr. mellan resp, budgetår har delats

upp i tabell 1 på några av de största inkomsttitlarna.

fl Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.2

De största förändringarna avser fysiska personers inkomstskatt, social-
försäkringsavgift, netto och mervärdeskatten. De beskrivs närmare i nästa
avsnitt.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

Tabell 1. Förändringar mellan budgetåren 1990/91 — 1991/92 och 1991/92 — 1992/93
(milj, kr.)

Inkomstgrupp/ 1990/91 till 1991/92 till

Inkomsttitel 1991/92 1992/93

1111	Fysiska personers inkomstskatt	-39732	—	21 585
1121	Juridiska personers inkomstskatt	+ 6819	—	1 167
1122	Avskattning av företagens reserver	—	+	3 500
1123	Beskattning av tjänstegruppliv	+ 1340	-	390
1144	Lotterivinstskatt	+ 591	+	845
1211	Folkpensionsavgift	+ 2 569	+	1915
1221	Sjukförsäkringsavgift,netto	+ 14911	-	7 367
1231	Barnomsorgsavgift	+ 866	+	569
1251	Övriga socialavgifter, netto	+ 6483	-	5 124
1281	Allmän löneavgift	- 3471	-	1476
1291	Särskild löneskatt	+ 2 239	+	5 385
1312	Fastighetsskatt	+ 2316	+	7318
1321	Fysiska personers förmögenhetsskatt	- 1729	+	19
1341	Stämpelskatt	- 607	+	1 300
1342	Skatt på värdepapper	- 2 895	-	2410
1411	Mervärdeskatt	+ 12270	—	5 300
1428	Energiskatt	+ 1950	+	50
1471	Tullmedel	+ 2 179	+	128
1511	Avräkningsskatt	+ 7 803	+	8 696
2000	Inkomster av statens verksamhet	+ 14053	—	12676
3000	Inkomster av försåld egendom	+ 462	—	496
4000	Återbetalning av lån	+ 1305	-	197
5000	Kalkylmässiga inkomster	- 2319	-	646
	Övrigt, netto	+ 1209	+	363
	Summa förändringar	+ 28612	-	28746

Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare
budgetår framgår av nedanstående diagram

STATSBUDGETENS INKOMSTER
Utveckling mellan åren

Procent

84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93
Kana rrv Budgetår

Av diagrammet framgåratt förändringen av statsbudgetinkomsterna var Prop. 1991/92:100
relativt stark för de flesta budgetåren under senare hälften av 1980-talet. Bil. 1.2
Det höga utvecklingstalet för budgetåren 1983/84—1984/85 förklaras till
en viss del av att en rad olika omläggningar fick positiva engångseffekter
som gynnade inkomstutvecklingen under denna period. Den svaga utveck-
lingen mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 beror främst på skattere-
formens effekter, t. ex. vad gäller fysiska personers inkomstskatt. Budget-
året 1991/92 är utvecklingen positiv och budgetåret 1992/93 negativ.
Detta beror bl. a. på vissa periodiseringseffekter som uppstår vid införan-
det av skattereformen.

I det följande redogörs för de större förändringarna i de beräknade
inkomsterna mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 resp. 1991/92 och
1992/93.

Fysiska personers inkomstskatt

Fysiska personers inkomstskatt beräknas minska med 39 732 milj. kr. mel-
lan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Detta beror dels på skattereformen
1991 och dels på inflationsnedväxlingen.

För budgetåret 1992/93 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskat-
ter till — 4 585 milj, kr., vilket är en minskning med 21 585 milj. kr. jämfört
med 1991/92.

Juridiska personers inkomstskatt

Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas öka med 6 819
milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Budgetåret 1991/92
beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 26050 milj. kr.

Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas titeln Juridiska perso-
ners inkomstskatt minska med 1 167 milj. kr. Inkomsterna på titeln, främst
i form av preliminärskatt, ökar med 4 751 milj. kr. Ökningen beror främst
på att den slutliga B-skatten, inkomståret 1992, beräknas bli ca 14,5%
högre jämfört med inkomståret 1991. Ökningen kan hänföras till ökade
inkomster från fastighetsskatt, skatt på avkastning från pensionsfonder,
avskattning från företagens obeskattade reserver och särskild löneskatt.
Utgifterna på titeln ökar med 5 801 milj. kr. mellan budgetåren.

Budgetåret 1992/93 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till
24883 milj. kr.

Lagstadgade socialavgifter

Budgetåret 1991/92 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter
till 81 287 milj. kr. Det är en ökning med 23 700 milj. kr. i förhållande till
budgetåret 1990/91. I detta belopp ingår 12418 milj.kr. som överförs
under budgetåret 1991/92 från sjukförsäkringsfonden och arbetsmark-
nadsfonden till statsbudgeten. Vidare beräknas den del av utgifterna för
sjukförsäkringen, som redovisas under inkomsttiteln Sjukförsäkringsav-
gift, netto minska med 12203 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och

1991/92. Minskningen beror bl. a. på lägre sjukpenning och föräldrapen- Prop. 1991/92:100
ning från den 1 mars 1991 och att arbetsgivaren betalar sjuklön for de Bil. 1.2
första 14 dagarna av varje sjukdomsfall (sjuklöneperiod) från den 1 januari

1992.

För budgetåret 1992/93 beräknas inkomsterna från de lagstadgade soci-
alavgifterna till 75 639 milj. kr. vilket är en minskning med 5 648 milj. kr. i
förhållande till budgetåret 1991/92. Under budgetåret 1992/93 överförs
3 835 milj. kr. från arbetsmarknadsfonden till statsbudgeten. Inkomsterna
från sjukförsäkringsavgiften beräknas minska med 11 364 milj. kr. mellan
budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det beror på den föreslagna sänkningen
av avgiftssatsen från 10,10% till 7,8% av avgiftsunderlaget från den 1
januari 1992. På detta sätt kompenseras arbetsgivarna för att de svarar för
kostnaderna för sjuklön under sjuklöneperioden.

Skatt på egendom

Fastighetsskatten för budgetåret 1991/92 beräknas till 8 300 milj, kr.,
vilket är en ökning med 2 316 milj. kr. jämfört med budgetåret 1990/91.
Detta beror till stor del på de nya taxeringsvärdena på småhus 1990 och på
ett höjt beräkningsunderlag för övriga fastigheter.

För budgetåret 1992/93 beräknas fastighetsskatten uppgå till 15 618
milj.kr., vilket är en ökning med 7318 milj.kr. jämfört med 1991/92.
Detta beror på den nya fastighetsbeskattning som trädde i kraft 1991.

Skatt på varor och tjänster

Inkomsten av mervärdeskatt, som netto är den största inkomsttiteln på
statsbudgeten, uppgick till 123430 milj.kr. budgetåret 1990/91. För bud-
getåren 1991/92 och 1992/93 beräknas nu inkomsterna till 135 700 milj. kr.
resp. 130400 milj. kr. Inkomstförändringarna beror bl. a. på breddning av
mervärdeskatteunderlaget till föjd av skattereformen. En tillfällig höjning
av mervärdeskatten, från 23,46% till 25%, infördes den 1 juli 1990 och
skall gälla till den 31 december 1991. Nu föreslås att denna höjning ska
fortsätta att gälla. Samtidigt föreslås att skatten sänks till 18% på vissa
varor och tjänster som t. ex. livsmedel, hotell- och restaurangtjänster samt
personbefordran. Fr.o.m. år 1991 får den offentliga sektorn i princip
kompensation för all ingående mervärdeskatt, statliga myndigheter från
den 1 juli 1991, vilket gör att utgifterna på titeln Mervärdeskatt kommer
att öka.

Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion påverkar också be-
skattningsunderlaget för mervärdeskatt. Som tidigare har nämnts utgår
RRV från att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 10,4%
år 1991, 4,1 % år 1992 och med 4,4 % år 1993.

Inkomsterna av energiskatt uppgick till 14 800 milj. kr. budgetåret
1990/91. Förbudgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsterna till
16 750 milj. kr. resp. 16 800 milj. kr. Inkomsterna beräknas öka med 1 950
milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Mellan budgetåren
1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsterna öka med 50 milj. kr. Ök-

ningarna mellan budgetåren beror på att en koldioxidskatt på bränslen Prop. 1991/92:100
införs den 1 januari 1991. Bil. 1.2

A vräkningsskatt

Från den 1 januari 1991 skall landstingskommun och primärkommun
erlägga avräkningsskatt till staten. Syftet med denna skatt är att åstadkom-
ma ett budgetmässigt neutralt utfall av skattereformen mellan stat och
kommun. Detta innebär att visst belopp återförs till staten från kommu-
nerna. I annat fall skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatser-
na belasta staten medan en betydande del av budgetförstärkningen genom
basbreddningar skulle tillfalla kommunerna. För budgetåren 1991/92 och
1992/93 beräknas inkomsterna till 11 016 milj.kr. resp. 19712 milj.kr.

Övriga inkomster

Inkomsthuvudgruppen Inkomster av statens verksamhet beräknas öka
med 14053 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 samt minska
med 12676 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93.

Enligt rskr. 1990/91:369 (prop. 1990/91:87) har beslut fattats om en
förändrad associationsform för televerket fr.o.m. den 1 juli 1992. Solidi-
tetskravet har fastställt till 30% fr.o.m. verksamhetsåret 1992. En sänkt
soliditetsnivå medför att televerket kan leverera in ca 7 miljarder kr. extra
på statsbudgeten budgetåret 1991/92. Televerket skall fr.o.m. 1991 även
leverera in en motsvarighet till bolagsskatt. På inkomsttitel 2112 Telever-
kets inlevererade överskott beräknas televerket inleverera 8093 milj. kr.
budgetåret 1991/92 och 1 119 milj. kr. budgetåret 1992/93. Inleverans av
ränta på inkomsttitel 2324 Ränta på televerkets statslån beräknas för
budgetåret 1991/92 till 401 milj. kr. Därefter kommer televerket inte att
leverera någon ränta till statsbudgeten.

Statens vattenfällsverk blir, enligt rskr. 1990/91:358, aktiebolag den 1
januari 1992. Detta innebär att någon inleverans av överskott, skatte-
motsvarighet, ränta på statslånet samt amortering inte kommer att ske
fr. o. m. budgetåret 1992/93. Statens vattenfällsverk kommer efter aktiebo-
lagsbildningen att inleverera aktieutdelning på inkomsttitel 2411 Inkoms-
ter av statens aktier samt skatt på inkomsttitel 1121 Juridiska personers
inkomstskatt. Statslånet förvaltas efter den 1 januari 1992 av riksgäldskon-
toret.

Enligt rskr. 1990/91:318 ombildas även domänverket till aktiebolag den

1 januari 1992. Beslutet innebär dessutom att en extra inleverans på 1450
milj. kr. skall göras under budgetåret 1991/92. Domänverkets inleverans
för budgetåret 1992/93 beräknas till 1 569 milj. kr. på inkomsttitel 2117
Domänverkets inlevererade överskott.

Byggnadsstyrelsens verksamhet föreslås enligt prop. 1991/92:44 om
riktlinjer för den statliga förvaltningen och ombildningen av byggnadssty-
relsen m.m. huvudsakligen ombildas till aktiebolag den 1 juli 1992. För
budgetåret 1991/92 beräknar byggnadsstyrelsen inleverera 620 milj. kr. på
inkomsttitel 2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet. Inleveran- 7

sen avser överskottet för budgetåret 1989/90. Budgetåret 1992/93 beräk- Prop. 1991/92:100
nar byggnadsstyrelsen inleverera överskottet for såväl budgetåret 1990/91 Bil. 1.2
som 1991/92. Inleveranserna beräknas till 1 852 milj. kr.

Ränteinkomsterna beräknas minska med 1 827 milj. kr. mellan budget-
åren 1990/91 och 1991/92. Av denna minskning hänför sig 1 558 milj. kr.
till inkomsttiteln Räntor på särskilda räkningar i riksbanken. Mellan bud-
getåren 1991/92 och 1992/93 beräknas minskningen bli 6876 milj. kr. Av
denna minskning hänför sig 2 326 milj. kr. till räntor på statens vatten-
fallverks statslån, 1 505 milj. kr. till ränteinkomster på det av byggnadssty-
relsen förvaltade kapitalet, 1 700 milj. kr. till ränteinkomster på lån för
bostadsbyggande och 835 milj. kr. till räntor på särskilda räkningar i riks-
banken.

Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas öka med 4087
milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 samt med 1 675 milj. kr.
mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Ökningarna avser främst in-
komster från skatteutjämningsavgifter.

Inkomsthuvudgruppen Återbetalningar av lån beräknas öka med 1 305
milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Ökningen beror bl. a. på
ökade återbetalningar, främst inlösen, av lån för bostadsbyggande. Mellan
budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsthuvudgruppen återbe-
talningar av lån minska med 197 milj. kr.

Inom inkomsthuvudgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas av-
skrivningar och amorteringar minska med 34 milj. kr. mellan budgetåren
1990/91 och 1991/92. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas
inkomsterna minska med 1443 milj. kr. Statliga pensionsavgifter, netto
beräknas minska med 2344 milj.kr. mellan budgetåren 1990/91 och
1991/92. Av minskningen hänför sig 1 418 milj. kr. till särskild löneskatt
på statens pensionskostnader. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93
beräknas nettoinkomsterna på denna inkomsttitel minska med 797
milj. kr.

Känslighetskalkyl

Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den
privata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresulta-
ten för flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en tentativ känslighets-
kalkyl för vissa inkomsttitlar.

Om utvecklingen av privat konsumtion och löner förändras med en
procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för åren
1992 och 1993 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som i
nedanstående tablå (miljarder kr.).

Statsbudgeten

1991/92

Prognos

1992/93
Prognos

Summa inkomster

±1,5

±6,0

Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 433,6
miljarder kr. för budgetåret 1991/92 och till 409,4 miljarder kr. för budget-

året 1992/93 om utvecklingen ökar. Till viss del återspeglar dessa föränd-
ringstal att endast en halvårseffekt uppkommer for budgetåret 1991/92 och
att ett nivålyft inträffar som blir utgångspunkt for budgetåret 1992/93.

Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår från den konjunk-
turbedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen
kan känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa
antaganden.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På
ett mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgif-
ter. För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och
utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. I tabell 2 görs en samman-
ställning av bruttobeloppen budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93. 1
RRVs prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för
såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp
finns i beskrivningen av resp, inkomsttitel.

Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1992/93 beräk-
nas uppgå till 1 048 604 milj. kr. vilket är mer än dubbelt så mycket som
inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräk-
nas till 645 251 milj. kr. för samma budgetår.

Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på
inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till
största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt
m. m.). Utgifterna utgörs bl. a. av utbetalningar av kommunalskattemedel
och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomster-
na öka med 5,6% mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Mellan samma
budgetår ökar bruttoutgifterna med 12,5%. Till följd härav minskar nettot
på inkomsthuvudgruppen med 38,2%.

Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivarav-
gifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga
arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudge-
ten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATPsystemet och till olika
fonderingar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgif-
ternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för
huvudgruppen 1200 beräknas minska med 1,0% mellan budgetåren
1991/92 och 1992/93, medan bruttoutgifterna beräknas minska med 7,0%
mellan samma budgetår.

Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 315827 milj,
kr. för budgetåret 1991/92 och bruttoutgifterna till 108 767 milj. kr. för
samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdeskatt och
den offentliga sektorns kompensation för i princip all ingående mervärde-
skatt. Bruttoinkomsterna minskar med 1,4% mellan budgetåren 1991/92
och 1992/93 medan utgifterna beräknas öka med 1,1% under samma
period.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

Omforingar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga ar-
betsgivaravgifterna liksom omforingar mellan huvudgrupperna 1100,
1200 och 1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i
tabell 2.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

•o

-O

°C3
Q.

c/>

s
o

’Sd

c/i

s
o

e*-j
Os

cm
Os
Os

CM
Os

Os
O

r-	sO	CM	oo	s/n	m	CM	r-	OO
r-		o	so	00	m	(■"-			O
CM	—		Tt	—				so	SO
sO		O				OO	CM	_h	00
C-	sO	>z~>	WX	’3’			cm	CM	■'T
Os	c*1	CM	m						©

sO	O		r~	__	Os	OS	ST)	tt	©
		sO	cm	sO	CM	so	Os
Os	sO	Os	oo	OO	«Z->	Os	o	Os
oo	r-	cm	«zs			OO		O	IT.
	■	IT)		«zs			CM	CM
Os	r*l	cm							©

OO	oo	SO	so	Os	r-	■'T		•O	Os
o	'Z')	CM	oo	O	SO	sO	«z~>		Os
r*->	r~	r-	o	OO		sO	r-	sO	ir,
sO	CM	o		OS			m	WM	c-
Os	•^r	■'3-	oo	c*1			CM	CM	SO
OO	c*“>	CM	cm						Os

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

Tabell 3. Sammanställning av beräkningsresultatet för budgetåren 1991/92 och 1992/93 (tkr)

Inkomsttitel	1990/91 Utfall	1991/92 Statsbudget	1991/92 Prognos	1992/93 Prognos	Förändring 1991/92-1992/93
Inkomsttitel	1990/91 Utfall	1991/92 Statsbudget	1991/92 Prognos	1992/93 Prognos	Belopp	Procent
1000 Skatter:	353104915	401234600	368 216998	353486146	-14 730 852	-4,00
1100 Skatt på inkomst:	76344077	57148000	47311800	29218000	-18093800	-38,24
1110 Fysiska personers inkomstskatt:	56 731592	21232000	17000000	— 4585000	-21585000-	-126,97
1111 Fysiska personers inkomstskatt	56731 592	21232000	17000000	-4585000	-21 585000-	-126,97
1120 Juridiska personers inkomstskatt:	19231240	32807000	27390000	29333000	1943000	7,09
1121 Juridiska personers inkomstskatt	19231 240	31007000	26050000	24883000	-1 167000	-4,48
1122 Avskattning av företagens reserver	0	0	0	3500000	3 500000	0,00
1123 Särskild skatt på tjänstegrupp- livförsäkring	0	1 800000	1 340000	950000	-390000	100,00
1130 Ofördelbara inkomstskatter:	— 1441597	1100000	405 000	/ 100000	695000	171,60
1131 Ofördelbara inkomstskatter	-1441 597	1 100000	405000	1 100000	695000	171.60
1140 Övriga inkomstskatter:	1822842	2009000	2516800	3370000	853200	33,90
1141 Kupongskatt	289 194	445000	425000	435000	10000	2,35
1142 Utskiftningsskatt och ersättnings- skatt	36918	35000	1800	0	-1800-	-100,00
1143 Bevillningsavgift	3083	5000	5000	5000	0	0,00
1144 Lotterivinstskatt	1493 647	1 524000	2085000	2930000	845000	40,53
1200 Lagstadgade socialavgifter:	57586 543	85422700	81287000	75639000	-5648000	-6,95
1211 Folkpensionsavgift	46 762036	49 280000	49 331000	51 246000	1915000	3,88
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto	-4 340705	9 780 700	10570000	3 203000	-7 367 000	1617,70
1231 Barnomsorgsavgift	13697 172	14552000	14563000	15 132000	569000	3,91
1241 Vuxenutbildningsavgift	1627010	1726000	1 729000	2170000	441000	25,51
1251 Övriga socialavgifter,netto	-5900138	-545000	583000	-4 541000	-5 124000	-26,06
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinsitutets verksamhet	219115	221000	221000	230000	9000	4,07
1281 Allmän löneavgift	5 178479	1878000	1 707000	231000	-1476000	-86,47
1291 Särskild löneskatt	343 574	8 530000	2 583000	7 968000	5385000	208,48
1300 Skatt på egendom:	24524613	23809400	21542698	27449 546	5906848	27,42
1310 Skatt på fast egendom:	6407440	9005400	8 728698	16046546	7317848	83,84
1311 Skogsvårdsavgifter	423455	440000	429000	429000	0	0,00
1312 Fastighetsskatt	5 983985	8565 400	8 299698	15617546	7317848	88,17
1320 Förmögenhetsskatt:	3873222	3004000	2129000	2153000	24000	1.13
1321 Fysiska personers förmögenhets- skatt	3 797 843	2 924000	2069000	2088000	19000	0,92
1322 Juridiska personers förmögen- hetsskatt	75379	80000	60000	65000	5000	8,33
1330 Arvsskatt och gåvoskatt:	1532832	1350 000	1475000	1150000	-325000	— 22,03
1331 Arvsskatt	1 139 746	1000000	1 125000	800000	-325000	-28,89
1332 Gåvoskatt	393086	350000	350000	350000	0	0,00
1340 Övrig skatt på egendom:	12 711119	10450000	9210000	8100000	-1110000	-12,05
1341 Stämpelskatt	7406 505	7050000	6 800000	8 100000	1 300000	19,12
1342 Skatt på värdepapper	5304614	3400000	2410000	0	-2410000	-100,00
1400 Skatt på varor och tjänster:	191436825	223922 500	207059500	201467600	-5 591900	-2,70
1410 Allmänna försäljningsskatter:	123429 712	149800000	135 700000	130400000	—5300000	— 3,91
1411 Mervärdeskatt	123429712	149800000	135 700000	130400000	-5300000	-3,91
1420.1430 Skatt på specifika varor:	54339 783	57942500	56450500	56299600	— 150900	— 0,27
1421 Bensinskatt	17 209 223	17600000	17600000	17 700000	100000	0,57
1422 Särskilda varuskatter	1 128113	1 160000	1 116000	665000	-451000	-40,41
1423 Försäljningsskatt på motorfordon	1637970	1630000	1 540000	1660000	120000	7,79

Inkomsttitel

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på malt- och läskedrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt
bränsle

1431 Särskild skatt för oljeprodukter

m. m.

1432 Kassettskatt

1433 Skatt på videobandspelare

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1435 Särskild skatt mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor
med statsmonopol:

1441 AB Vin- & Spritcentralens inleve-
rerade överskott

1442 Systembolaget AB:s inlevererade
överskott

1450 Skatt på tjänster:

1451 Reseskatt

1452 Skatt på annonser och reklam

1453 Totalisatorskatt

1454 Skatt på spel

1460 Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt

1470 Skatt på import:

1471 Tullmedel

1480 Övriga skatter på varor och
tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och
tjänster

1482 Tillfällig regional investerings-
skatt

1500 Avräkningsskatt

1511 Avräkningsskatt

2000 Inkomster av statens verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade
överskott:

2111 Postverkets inlevererade
överskott

2112 Televerkets inlevererade
överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade
överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott

2115 Affärsverket FFV:s inlevererade
överskott

2116 Statens vattenfallsverks inlevere-
rade utdelning

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

1990/91

1991/92

1992/93

Förändring

1991/92-1992/93

Utfall

Statsbudget Prognos

Prognos

Belopp Procent

5619619	5926000	5928000	6177000	249000	4,20
6244815	6400000	6 200000	6100000	-100000	-1,61
3019 111	3430000	3100000	3160000	60000	1,94
2 652021	2664000	2685000	2675000	-10000	-0,37
14800037	17 600000	16750000	16800000	50000	0,30
442	500	500	500	0	0,00
579827	148000	145000	141000	-4000	-2,76
200952	230000	180000	106000	-74000	-41,11
196 546	196000	155000	82 100	-72 900	-47,03
984469	958000	965000	946000	-19000	-1,97
66638	0	86000	87000	1000	0,00
986 750	350000	350000	350000	0	0,00
386 750	150000	150000	150000	0	0,00
600000	200000	200000	200000	0	0,00
2155407	2320000	1812000	1488000	— 324000	— 17.88
355650	390000	365000	370000	5000	1,37
1073080	1 190000	992000	1018000	26000	2,62
6341 16	650000	360000	0	— 360000-	-100,00
92 561	90000	95 000	100000	5000	5,26
7210194	7010000	7300000	7335000	35000	0,48
4050304	4000000	4100000	4100000	0	0,00
3 159890	3010000	3200000	3235000	35000	1,09
2974852	5200000	5154000	5282000	128000	2.48
2 974852	5 200000	5154000	5282000	128000	2,48
340127	1300000	293 000	313000	20000	6.83
280272	1 300000	293000	313000	20000	6,83
59855	0	0	0	0	0,00
3212857	10932000	11016000	19712000	8696000	78,94
3212857	10932000	11016000	19712000	8696000	78,94
39808771	54795776	53861354	41185399	-12675955	-23,53
11696403	22067630	22 599024	12194965	-10404059	-46,04
2159852	11653436	12468288	1400308	— 11067980	— 88,77
46 748	49 670	61 388	50128	-11260	-18,34
139 585	7412696	8093 000	1 119000	-6974000	-86,17
0	0	0	0	0	0,00
290067	395 500	565 390	180260	-385 130	-68,12
33 750	0	0	0	0	0,00
750000	1690000	1690000	0	-1690000	-100,00

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

1990/91 1991/92 1991/92 1992/93 Förändring

Inkomsttitel 1991/92-1992/93

Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

2117 Domänverkets inlevererade
överskott

2118 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott

2119 Statens vattenfallsverks inleve-
rans av motsvarighet till
statlig skatt

2120 Övriga myndigheters inlevererade
överskott:

2121 Vägverkets inlevererade
överskott

2123 Inlevererat överskott av
uthyrning av ADB-utrustning

2124 Inlevererat överskott av
riksgäldskontorets garanti-
verksamhet

2130 Riksbankens inlevererade
överskott:

2131 Riksbankens inlevererade
överskott

2150 Överskott från spel verksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotteri medel

2200 överskott av statens fastighets-
förvaltning:

2210 Överskott av fastighets-
Jorvalting:

2211 Överskott av kriminalvårdssyrel-
sens fastighetsförvaltning

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens
verksamhet

2300 Ränteinkomster:

2310,2320 Räntor på näringslån:
2311 Räntor på lokaliseringslån

2313 Ränteinkomster på statens
avdikningslån

2314 Ränteinkomster på lån till
fiskerinäringen

2316 Ränteinkomster på vatten-
kraftslån

2317 Ränteinkomster på luftfartslån

2318 Ränteinkomster på statens lån till
den mindre skeppsfarten

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

2322 Räntor på övriga näringslån,
Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslån,
Lantbruksstyrelsen

2324 Räntor på televerkets statslån

2325 Räntor på postverkets statslån

2326 Räntor på affärverkets FFV:s
statslån

132281	1616000	1 569000
47 421	49 570	49510
720000	440000	440000
141607	215 000	553331
0	0	0
141 607	215000	190431
0	0	362 900
7000000	7500000	7500000
7000000	7 500000	7 500000
2 394 944	2699194	2077405
1 326036	1 636970	1 105 270
1068 908	1062 224	972 135
436614	975701	620000
436614	975 701	620000
26 321	0	0
410293	975 701	620000
15 549040	14683390	13722079
2656339	2 932 964	3042525
126098	130000	121000
3	5	1
9188	9 546	10585
145	132	103
10	0	0
2 830	2000	1978
20	30	20
123042	1 13 229	95 749
1 952	2165	1000
127 309	273 352	400686
46934	50470	73976
0	0	11362

0 -1569000-100,00

50920	1410	2,85
0	-440000-	-100,00
330000	— 223331	— 40,36
0	0	0,00
212000	21569	11,33
118000	-244900	0,00
8500000	1000000	13,33
8 500000 1964657 969000 995657	1000000 — 112 748 -136270 23 522	13,33 -5,43 -12,33 2,42
1852000	1232000	198,71
1852000	1232000	198,71
0	0	0,00
1 852000	1232000198,71
6845941	-6876138	-50,11
266695 116100	-2 775830 -4 900	— 91,23 -4,05
0	-1 -	-100,00
9 306	-1279	-12,08
93 0	-10 0	-9,71 0,00
1 125 20	-853 0	-43,12 0,00
88 991	-6758	-7,06
1000 0 50060	0 — 400686- -23916	0,00 -100,00 -32,33
0	-11 362-	-100,00

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

	1990/91	1991/92	1991/92	1992/93	Förändring
Inkomsttitel					1991/92-1992/93
	Utfall	Statsbudget	Prognos	Prognos	Belopp Procent

2327 Räntor på statens vattenfallsverks

statslån	2218808	2 352035	2 326065	0	-2 326065-100,00
2330 Räntor på bostadslån:	7477801	7781240	6 902230	5202100	-1700130 — 24,63
2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande	7475 605	7 779000	6900000	5 200000	-1700000 -24,64
2333 Ränteinkomster på lån för bostads försörjning för mindre bemedlade barnrika familjer	133	140	130	100	-30 -23,08
2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket	2063	2100	2 100	2000	-100 -4,76
2340 Räntor på studielån:	19310	5170	19140	18640	— 500 -2,61
2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och garantilån för studerande	96	170	140	140	0 0,00
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån	19214	5000	19000	18 500	-500 -2,63
2350 Räntor på energisparlån:	333827	430000	300000	250000	-50000 —16,67
2351 Räntor på energisparlån	333827	430000	300000	250000	-50000 -16,67
2360 Räntor på medel avsatta till pensioner:	8444	6 000	7000	7000	0 0,00
2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering	8444	6000	7000	7000	0 0,00
2370 Räntor på beredskapslagring:	597464	559000	573 270	585 786	12516 2,18
2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar	597464	559000	573270	585 786	12516 2,18
2380,2390 Övriga ränteinkomster:	4455855	2969016	2877914	515 720	— 2362194 — 82,08
2381 Ränteinkomster på lån till perso- nal inom utrikesförvaltningen m, m.	0	0	0	0	0 0,00
2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån	300	150	50	0	-50-100,00
2384 Ränteinkomster på lån för kommunala markförvärv	11	24	24	0	-24-100,00
2385 Ränteinkomster på lån för stu- dentkårslokaler	108	30	90	80	-10 -11,11
2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler	11772	13000	10500	9 500	-1000 -9,52
2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder	65	111	50	40	-10 -20,00
2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering	1 141	1200	1200	1 100	-100 -8,33
2392 Räntor på intressemedel	12919	2000	11000	10000	-1000 -9,09
2394 Övriga ränteinkomster	107087	35 820	90000	70000	-20000 -22,22
2395 Räntor på särskilda räkningar i riksbanken	2818106	1300000	1260000	425000	-835000 -66,27
2396 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet	1 504 346	1 616681	1505000	0	-1505000-100,00
2400 Aktieutdelning:	453137	1290072	1076000	2676000	1600000 148,70
2410 Inkomster av statens aktier:	453137	1290 072	1076 000	2676000	1600000 148,70
2411 Inkomster av statens aktier	453 137	1 290072	1076000	2676000	1600000 148,70

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

Inkomsttitel	1990/91 Utfall	1991/92 Statsbudget	1991/92 Prognos	1992/93 Prognos	Förändring 1991/92-1992/93
Inkomsttitel	1990/91 Utfall	1991/92 Statsbudget	1991/92 Prognos	1992/93 Prognos	Belopp	Procent
2500 Offentligrättsliga avgifter:	9377481	13388958	13464941	15139636	1674695	12,44
2511 Expeditionsavgifter	670035	851 766	850455	858105	7 650	0,90
2522 Avgifter for granskning av filmer och videogram	6403	6000	6200	6000	-200	-3,23
2523 Avgifter for särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendet	1 711	1600	0	0	0	0,00
2527 Avgifter för statskontroll av krigs- materieltillverkningen	232	1	1	1	0	0,00
2528 Avgifter vid bergsstaten	2910	3 183	3183	3136	-47	-1,48
2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet	8 541	8814	8814	7 555	-1259	-14,28
2531 Avgifter för registrering i förenings m. fl. register	31 301	36043	35043	35043	0	0,00
2532 Utsökningsavgifter	163022	0	0	0	0	0,00
2534 Vissa avgifter for registrering av körkort och motorfordon	179571	184948	187 238	196816	9578	5,12
2535 Avgifter for statliga garantier	177832	145703	155624	147 639	-7985	-5,13
2536 Lotteriavgifter	1 261	1205	1229	1260	31	2,52
2537 Miljöskyddsavgift	96 891	85 200	97 200	100200	3000	3,09
2538 Miljöavgift på bekämpnings- medel och handelsgödsel	179 930	272 300	271 680	181877	-89 803	-33,05
2539 Täktavgift	25 759	21000	25000	25 000	0	0,00
2541 Avgifter vid tullverket	72 282	70000	72 222	75616	3 394	4,70
2542 Patientavgifter vid tandläkar- utbildningen	3571	5 100	3 500	3 500	0	0,00
2543 Skatteutjämningsavgift	7 726 849	11688000	11738000	13488000	1750000	14,91
2544 Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar	11493	0	0	0	0	0,00
2545 Närradioavgifter	4155	4250	4050	4250	200	4,94
2546 Avgifter vid registrering av fritidsbåtar	8 660	0	0	0	0	0,00
2547 Avgifter for statens telenämnds verksamhet	5072	3 845	5 502	5 638	136	2,47
2600 Försäljningsinkomster:	1176689	1166116	1188948	1257797	68849	5,79
2611 Inkomster vid kriminlavården	201257	214000	214000	225000	11000	5,14
2612 Inkomster vid statens rätts- kemiska laboratorium	15554	0	0	0	0	0,00
2619 Inkomster vid riksantikvarie- ämbetet	300	0	0	0	0	0,00
2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter	92 183	87116	94948	97 797	2 849	3,00
2625 Utförsäljning av beredskapslager	155315	75000	160000	160000	0	0,00
2626 Inkomster vid banverket	712080	790000	720000	775000	55000	7,64
2700 Böter m. m.:	708688	723909	750362	789060	38698	5,16
2711 Restavgifter	411160	402 364	419944	438819	18875	4,49
2712 Bötesmedel	297450	321 500	330352	350 173	19821	6,00
2713 VattenfÖroreningsavgift	78	45	66	68	2	3,03
2800 Övriga inkomster av statens samhet:	410719	500000	440000	430000	-10000	-2,27
2811 Övriga inkomster av statens verksamhet	410719	500000	440000	430000	-10000	-2,27

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

Inkomsttitel	1990/91 Utfall	1991/92 Statsbudget	1991/92 Prognos	1992/93 Prognos	Förändring 1991/92-1992/93
Inkomsttitel	1990/91 Utfall	1991/92 Statsbudget	1991/92 Prognos	1992/93 Prognos	Belopp	Procent
3000 Inkomster av försåld egendom:	66746	596700	528624	32800	-495824	-93,80
3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:	13794	25000	500	100	-400	-80,00
3110 Af årsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner:	0	0	0	0	0	0.00
3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och maskiner	0	0	0	0	0	0,00
3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:	13 794	25000	500	100	— 400	-80,00
3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkoms försålda byggnader och maskiner	1423	0	0	0	0	0,00
3122 Vägverkets inkomster av försålda byggnader och maskiner	0	0	0	0	0	0,00
3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m. m.	66	0	500	100	-400	0.00
3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader	12 305	25000	0	0	0	0
3200 övriga inkomster av mark- försäljning:	25222	1000	1000	1000	0	0,00
3211 Övriga inkomster av mark- försäljning	25222	1000	1000	1000	0	0,00
3300 övriga inkomster av försåld egendom:	27730	570 700	527124	31700	-495424	-93,99
3311 Inkomster av statens gruv- egendom	27 730	31 700	30500	31700	1200	3,93
3312 Övriga inkomster av försåld egendom	0	539000	496624	0	-496624	0,00
4000 Återbetalning av lån:	7664163	7108041	8968922	8772335	-196587	-2,19
4100 Återbetalning av näringslån:	1289603	473 393	307862	294175	-13687	-4,45
4110 Återbetalning av industrilån:	183993	125000	175000	165000	-10000	—5,71
4111 Återbetalning av lokaliseringslån	183993	125000	175000	165000	-10000	-5,71
4120 Återbetalning av jordbrukslån:	24378	29038	30106	31699	1593	5,29
4122 Återbetalning av statens avdikningslån	3	2	1	0	-1 -	-100,00
4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen	24 375	29036	30105	31699	1 594	5,29
4130 Återbetalning av övriga näringslån:	1081232	319355	102 756	97476	—5280	—5,14
4131 Återbetalning av vattenkraftslån	277	248	242	253	11	4,55
4132 Återbetalning av luftfartslån	206	0	0	0	0	0,00
4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten	10979	4200	8 882	2 645	-6237	-70,22
4135 Återbetalning av skogsväglån	54	57	50	50	0	0,00
4136 Återbetalning av övriga närings- lån, Kammarkollegiet	310332	102 600	91 782	92 728	946	1,03
4137 Återbetalning av övriga närings- lån, Lantbruksstyrelsen	2 648	950	800	800	0	0,00

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

	1990/91	1991/92	1991/92	1992/93	Förändring
Inkomsttitel					1991/92-1992/93
	Utfall	Statsbudget	Prognos	Prognos	Belopp Procent

4138 Återbetalning av tidigare infriade
statliga garantier	756 736	211300	1000	1000	0	0.00
4200 Återbetalning av bostadslån m.m.: 4212 Återbetalning av lån för bostads-	3810166	4008467	5952 500	5602 280	-350 220	-5,88
byggande	3 807 386	4000000	5 950000	5 600000	-350000	-5,88
4213 Återbetalning av lån för bostads-						-5,88
försörjningen för mindre bemed- lade barnrika familjer	429	507	400	380	-20	-5,00
4214 Återbetalning av övriga bostads-						-5,00
lån, Boverket	2351	7 960	2 100	1900	-200	-9,52
4300 Återbetalning av studielån: 4311 Återbetalning av statens lån för	2133860	2197150	2318110	2 486110	168000	7,25
universitetsstudier	71	150	110	110	0	0,00
4312 Återbetalning av allmänna						0,00
studielån	3853	5000	4000	4000	0	0,00
4313 Återbetalning av studiemedel	2129936	2 192000	2314000	2482000	168000	7,26
4400 Återbetalning av energisparlån:	302073	300000	300000	300000	0	0,00
4411 Återbetalning av energisparlån	302073	300000	300000	300000	0	0,00
4500 Återbetalning av övriga lån: 4511 Återbetalning av lån till personal	128461	129031	90450	89770	-680	-0,75
inom utrikesförvaltningen m.m.	0	0	0	0	0	0,00
4513 Återbetalning av lån för						0,00
kommunala markförvärv	128	150	0	0	0	0,00
4514 Återbetalning av lån för						0,00
studentkår lokaler	227	102	700	180	-520	-74,29
4515 Återbetalning av län för allmänna						-74,29
samlingslokaler	6 699	6890	7000	7000	0	0,00
4516 Återbetalning av utgivna startlån						0,00
och bidrag	7113	9000	7000	7000	0	0,00
4517 Återbetalning från Portugal-						0,00
fonden	5671	100	5 500	5 500	0	0,00
4519 Återbetalning av statens						0,00
bosättningslån	1406	200	150	0	-150-	100,00
4521 Återbetalning av lån för inventa-						100,00
rier i vissa specialbostäder	158	318	100	90	-10	-10,00
4525 Återbetalning av lån för svenska						-10,00
FN-styrkor	39030	70000	40000	40000	0	0,00
4526 Återbetalning av övriga lån	68029	42 271	30000	30000	0	0,00
5000 Kalkylmässiga inkomster:	2 841998	897 300	523000	-123400	-646400-	123,59
5100 Avskrivningar och amorteringar: 5110 Affärsverkens avskrivningar och	2071670	1963300	2038000	594600	-1443400	-70,82
amorteringar:	1231350	1035 000	1035 000	0	-1035000-	100,00
5113 Statens järnvägars avskrivningar	0	0	0	0	0	0,00
5115 Affärsverket FFV.s amorteringar 5116 Statens vattenfallsverks	0	0	0	0	0	0,00
amorteringar	1231 350	1035000	1035000	0	-1035000-	100,00
5120 Avskrivningar på fastigheter:	356 472	361000	455000	0	-455000-	100,00
5121 Avskrivningar på fastigheter 5130 Uppdragsmyndigheters	356472	361000	455000	0	-455000-	100,00
komplementkostnader:	84032	110000	85200	90000	4800	5,63

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

	1990/91	1991/92	1991/92	1992/93	Förändring
Inkomsttitel					1991/92-1992/93
	Utfall	Statsbudget	Prognos	Prognos	Belopp Procent

5131 Uppdragsmyndighetersm.fi.

komplementkostnader	84032	110000	85 200	90000	4800	5,63
5140 Övriga avskrivningar:	399816	457300	462800	504 600	41800	9,03
5141 Vägverkets avskrivningar	0	0	0	0	0	0,00
5143 Avskrivningar på ADB-utrust
ning	381071	424000	432 800	474600	41 800	9,66
5144 Avskrivningar på förrädsanlägg-
ningar for civilt totalförsvar	18 745	33 300	30000	30000	0	0,00
5200 Statliga pensionsavgifter, netto:	726006	-1169000	-1618000	-821000	797000	-49,26
5211 Statliga pensionsavgifter, netto	726006	-1 169000	-1 618000	-821000	797000	-49,26
5300 Statliga avgifter:	44322	103000	103000	103000	0	0,00
5311 Avgifter för företagshälsovård	44 322	103000	103000	103 000	0	0,00
SUMMA INKOMSTER	403 486 593	464632417	432098898	403353 280	-28745618	-6,65

Bilaga 1.3

Vissa tabeller
rörande den statsfinansiella
utvecklingen, m.m.

K) IT) x$-

- —

TT Ox
~~r* oo oo~~

f*> 00

(N fH

tt

+ *?

PS

78

\O *D
r- o

c

o

£35

»C-N

3RS

cn m

G

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.3

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.3.

Tabell 2. Statsbudgetens realekonomiska utveckling 1980/81-1990/91

Milj, kr., löpande priser.

Os C*1

sn

r*

O

»-< os

Q Os CM cr> 0 c*n 0

Os m r*^ 29 cn m

22

SO CM

Os

rt o\

'O

<0

00 O

un

Os

t-

un -f

CM

00 m 0 © 00 c*n 00

Os

85

m

un

sr» 0

Os

cm 00 00   —«r-

•*«<

o

sr»

Q

O —

un

00 un 'C un

rr

~f CM

CM

c*n

OS Tt

O

©

c*n

r* so

fn

un 'C 0 f-¹ un

in

so m

sr»

O

so m

tx

00 m- m- Os — un c*n

wn

un un

M^-

un

un os

CM

t"> CM CM O - un 0

'O

©

O en
m

r>
■^r

8

88 =

O
CM

t- Os Os fn    oo ti-

0 so 'o un

<*n

■«r

— CM

cn

g

— cn

c*n

Os

00 —

un

cn so 0 Os Tt n -

tv

r* cm

m

— CM

cm

^-vnCMN^-CM
so 00 cm **< 0 m 00

yn

oo o

00

SO

O

un un

K

>c

CM —<

m

Os

00

Os 00

8

00 cm m f*n cm 00 cm

<*n

s©

CM O

■V

00

r*

Osso-^un^

m

—• CM

C*)

CM

cm

OS CM

os

— 0

O -« 00 © c*n en
u"il O^OooN
00 so cn r- os

Os

un

r- r-
OO M-

8

«

CM
t*

O CM

Os 00

R

cm
m

Qs m
Os OS

Os

c*n

f?

Tt

00

CM f-
r- -f

S!

58828"'"

un

c*n

c*n

38

[

jr*

00

c*n un

so r~ —< cm r-> r- oo

o

8

s©
CM

CM

88

s

0©

cn c*n un cm cm
cm cn m °o —< 0 so

5

©

Q CO

Qs 00

SO

CM O CM

T»

un 00 0 fn 0 O cn

un

cm

■^r

c*n

OO

r- ~

00

ooun-^-'Oun’—

c*n

cn

£

O sO
r~ —

m

£

Qs
SO

m SO
un —

a

r* 0 CM Q\ so r* so
F-* cm Os © un cn f*

©

un un

O

r*

cm un

F-1

cm r~ -f un f-h vn oo

V

r-

00 M-
sO sO

CM
^r

CM

tT
r-

82

«5

r* t$- xr >o    (sj so

r- wn ”t 'O rr

V

cm

c*n

F-X

s©

00 t"

r>

r-

CM un

so Os so V so un cn
cm o c*n cn 0 C"* un
0 F-F CM CM Os 0

OS

~ os

00

c*n

8

CM

K

»c

cn r*

Tt

fH

cm 'e

un

©

un so

OO

Os

8-

8

Os r~ cm un so cn un

<*n

s©

r* -»t

cn

CM

r-

so un xr K

**<

CM

cn

F-1

Un

Un t"

m

un

m

yn

0 CM CM K CM un Q

00 so SO 00 M-   0

S©

r- cm

sO

s©

CO

©

Q\

O SO

■*r

CM

00

r- -f

Os

cn cn -f en m- cm r*

©

cn tt

cn

00

OSO^t

CM

c*n cm c-f © 0 cm
so un m 'C m- f-f

CM

sn c*n

m

Os

r>

un —•

un

CM

CM

**f

©

OOO

©

OOO

©

O Q O © O O O
un © -f © un -f

©

00

(M —«

un

0©

un

—' m^-

CM

F-«

CM

00 so

00

00

M-

un O\

cMmun

*F|

v-F

CM SO

C"

un

CM CM

tv

osr-oooTros^

tM

Os

F-M

c*n

t-

so

un —*

V

sr» M- M- V m

F-1

CM

©

c*n

Q O

Os 00

Q

8

O

(M

Q O

Os m

8

Q O O © O Q O

§

rH

Os M-

05

00

0 r-

t

Os

OO F-F

so

•O

8

Os —

un un M-os t" f-i

Ff-I

s©

cn 0 cm

c*n

xr -f

un m- cn cm

Fff

fH

CM

F-<

£

88

0

©

888

©
<*n

Q Q O © O Q O

O O c*n m- © r*

i

CM

M"

m-

CM

-F

r- ti-

<*n

00 00 Jm M- m os

Os

»O

SO 00

O

un

so

un 0

©

Osf^oO^OOtI-

V

m Os

CM

v-H

un

M- —<

CM

M- M- CM CM —

FV

CM

F-X

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.3

Tabell 3. Statsskulden vid slutet av budgetåren 1979/80 - 1990/91 m.m. (Milj.kr.)

I

I

I

+

+ + +

r- t" cm oo oo —• r- oo
cn r» so r- oo os os cm

b

§

.S

£

oooooooooooooooooooo^^
OsQ^cMcn^rv^sot^ooosQ
Söooooooooooooooooooo^
CTxOvOsOsOsOsOsOsOxCsOs

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.3

Os

VI O xt
v> Os 00
+ ’ + + +

Os v> 00 — CM SO 00
VS >-• xt — vs Ös
t O CM SO r» xj- s©

OS CM SO
00 00 CM
vs vs so

cm so cm
cn xt s©

| rssOO
I vs —• f

VI Os Os

s© oo

ers vs rs
xt m v» o
O so so oo -- vs OS
—■ cm cn xt s© v» v»

«n oo r» m oo oo
oo r- 5 rs —« vs
cnooocncnxr

oo r- o — Os —■

ossoxtrJoooooso

(M — ^oscMCMC-x-r-mcMm
cMOcooovj — v^r~—« w> o ©
r-xtv-ioo-^sooor^oosooo

— —• —• cm cn — , —

+ + + + + + ' +

cn Os

-*osvs©—'CMvscn
++++++ ’ +

»nooosr^vicnriooososossp
xtOs0OOss©^0\ 00 00CMCMOs
OOxtsOxtxtsOc^WlxtxtOcn

—• t- cn cm xt vs —
+ + + + +' ' ' + + + 4-

xt cn »n cm v->
++++++

Q OO xf
xt S© 00

vs o Q vs \p oo

CM Q Q c*i ö » O-¹ r>

CM CM 00 CM Os CM

Q Q Q Q vn vs
Q Q O O xt VS
o O r~ m en —
jqsooscnspg
++++++

— CM CM t- 00 VI

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992

Bilaga 1.4

F ör delningseffekter

F ördelningseffekter

I denna bilaga lämnas en redogörelse för de fördelningspolitiska effek-
terna av den ekonomiska utvecklingen och de förslag regeringen lagt
fram under hösten samt förslagen i budgetpropositionen.

1 Utvecklingen under 1980-talet

En utförlig redovisning av fördelningsutfället under 1980-talet kommer
inom kort att redovisas i en bilaga till långtidsutredningen. I det följande
redovisas i några punkter de viktigaste förändringarna i inkomst- och
förmögenhetsfördelningen under 1980-talet:

— Inkomstspridningen och antalet fattiga ökade i många OECD-länder,
bl.a. som följd av en högre arbetslöshet. Utvecklingen i Sverige
liknar den i andra länder.

— En betydande omfördelning har skett från yngre till äldre hushåll.

— De familjetyper som hade den lägsta standarden vid böijan av 1980-
talet har haft en svag utveckling, t.ex. ensamstående med bam, ung-
domar och ensamstående pensionärer.

— Lönespridningen har ökat, särskilt tydligt bland privattjänstemän.
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har ökat.

— Efter decennier av utjämning av de disponibla inkomsterna, ökade
skillnaderna något under 1980-talet. Inkomsterna har ökat särskilt
påtagligt i de översta inkomstskikten.

— Trenden till en jämnare fördelning av förmögenhetema bröts och
fördelningen har blivit något ojämnare.

Ännu saknas en samlad analys av orsakerna bakom de nya trenderna.
Utvecklingen torde dock bero på många faktorer: förändringar inom
lönebildningen och överhettningen på arbetsmarknaden, förmögenhets-
uppbyggnaden via inflationen, skatteavdragen och uppgången på börsen,
den minskade utjämningen genom skatter och sociala transfereringar
m.m.

2 Den samhällsekonomiska utvecklingen

Den fördelningspolitiska diskussionen har under lång tid haft sin tyngd-
punkt på verkningarna av skatter och transfereringar. Omfördelning
genom dessa system har uppfattats som statsmakternas viktigaste verktyg
för att åstadkomma en rättvis fördelning. Detta synsätt har emellertid
visat sig vara alltför begränsat.

En mer fullständig analys av fördelningsfrågoma måste bygga på
insikten att den samhällsekonomiska utvecklingen har en avgörande
betydelse för fördelningen av inkomster och konsumtionsmöjligheter.

Den ekonomiska tillväxten bestämmer utrymmet för standardökningar.
Men den makroekonomiska utvecklingen har också andra effekter.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.4.

Obalanser i ekonomin, som medför inflation, ökad arbetslöshet och höga
räntor, påverkar i hög grad hushållens ekonomiska situation. Dessa
effekter kan ha större betydelse för hushållen än konsekvenserna av
ändrade skatte- och bidragsregler. Nedan följer en diskussion om dessa
makroekonomiska faktorers roll för hushållens ekonomiska standard och
deras fördelningseffekter.

Den ekonomiska tillväxten

En god och varaktig ekonomisk tillväxt skapar resurser och utrymme för
en aktiv fördelningspolitik. När samhällets resurser växer kan förbätt-
ringar genomföras för utsatta grupper, utan att andra behöver få det
sämre. I flera fäll är en god ekonomisk tillväxt en inbyggd förutsättning
för fördelningssystemens funktion, t.ex. för ATP. I andra fäll sätter
skattetrycket och den ekonomiska tillväxten gränser för omfättningen av
sjukförsäkringen, det ekonomiska stödet till bamfämiljer osv.

Erfärenhetema av utvecklingen i Sverige under 1980-talet visar hur
viktig tillväxten är för hushållens ekonomiska standard. Den svaga eko-
nomiska tillväxten har inneburit låga reallöneökningar för vanliga lön-
tagare. I Sverige har de realt disponibla inkomsterna ökat med ca 19 %
åren 1982-1991. Sveriges BNP beräknas under denna period ha ökat med
18 %, medan genomsnittet för EG var 26 %. Om vi haft samma eko-
nomiska tillväxt i Sverige som i EG, skulle de disponibla inkomsterna ha
ökat betydligt mer under 1980-talet. Om man antar att ingen del av en
ökad tillväxt av lönesumman går till skatt, kan de disponibla inkomsterna
i Sverige, med EGs tillväxt, beräknas ha varit nära sex procent högre
efter perioden 1982-1991. Det motsvarar 9 600 kr. per hushåll i 1991 års
penningvärde. Beräkningen bygger på att den offentliga konsumtionen
inte ökas, att skattereglerna successivt anpassas och att produktivitets-
ökningen hamnar på EGs nivå.

Om den ekonomiska tillväxten 1992-1996 i Sverige skulle bli 2,5 %
per år i stället för en procent kommer, beräknat på samma sätt, hushål-
lens disponibla inkomster att öka ytterligare, eller med närmare sju
procent.

Den ekonomiska tillväxtens betydelse för hushållens köpkraft kan också
illustreras på följande sätt. Den realt disponibla inkomsten för konsu-
mentverkets olika typfämiljer, samtliga med två barn på fem resp. 13
år, beräknas ha ökat med 13-22 % under perioden 1983 till 1991 (tabell
1). Om Sverige i stället hade haft samma ekonomiska tillväxt som
genomsnittet i EG skulle enligt den tidigare beräkningen hushållens
disponibla inkomster ha ökat med ytterligare ca 6 %.

Den större ökningen av disponibel inkomst för typfamiljer med högre
inkomst beror på att skattereformens effekter endast beräknas efter
marginalskattens sänkning, medan följderna av finansieringen, t.ex.
beträffande basbreddningar, inte beaktas i konsumentverkets beräkningar.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

Tabell 1 Disponibel inkomst i konsumentverkets typfall 1983-1991

1991 års priser

Typfall

Disponibel inkomst

1983

1991

Ökning %

Kommunalanställd +
industriarbetare

15 200

17 700

16

Industritjänsteman +
industritjänsteman

17 200

21 000

22

Ensamstående
kommunalanställd

12 400

14 000

13

Källa: Konsumentverket och finansdepartementet

Inflationen

Inflationen påverkar hushållens ekonomiska standard och fördelningen av
välfärden på flera olika sätt. En hög inflation hämmar den ekonomiska
tillväxten och därigenom minskar utrymmet för standardökningar. Den
viktigaste effekten är att en hög inflation efter hand medför ökad arbets-
löshet, vilket indirekt påverkar fördelningen av välfärden. Inflationen
påverkar dessutom direkt hushållens köpkraft genom de sociala förmåner-
nas indexering, genom värdeförändringar av tillgångar m.m.

En hög inflation kan medföra omfattande omfördelningar av förmögen-
heter. Effekten uppstår i ett samspel mellan inflation, ränta och skattereg-
ler. Under 1980-talet var inflationen hög, räntorna tidvis låga samtidigt
som underskottsavdrag gav stora skattelättnader. I kombination med bl.a.
uppgången av fastighets- och aktievärdena medförde detta en omfattande
omfördelning från långivare till låntagare, från de som hyrde sina bo-
städer till de som ägde sin bostad. Hushållens inflationsvinster 1975-
1985 har beräknats till ca 185 miljarder kr.¹ Förlusterna för sparare m.fl.
var ca 90 miljarder kr. Olika beräkningar som gjorts tyder på att infla-
tionen systematiskt missgynnar låginkomsttagare och gynnar dem med
högre inkomster.²

Det fåtal studier som gjorts av inflationens verkningar på fördelningen
av disponibla inkomster tyder emellertid på en på kort sikt obetydlig
inverkan.³ Hög inflation leder ofta till sänkta reallöner för många lön-
tagare men de sociala förmånerna är i regel värdesäkrade.

Inflationens omfördelande verkningar är dock olika från tid till annan.
Under de senaste åren har realräntan ökat och inflationen minskat.
Genom skattereformen har värdet av underskottsavdragen sänkts. Det är
svårare att låna till finansiella placeringar och bygga upp en förmögenhet
via avdrag och inflationsvinster. Sänkt skatt på kapital gör det också mer
lönsamt att spara i bank. Inflationens inverkan är dock fortforande god-
tycklig och nyckfull och bestäms bl.a. av om prisökningarna är förvänta-
de eller inte.

¹ Spänt, R (1986). Ta chansen - pressa ned inflationen. LO-tidningen 7/2 1986.

² Real beskattning. SOU 1982:1

³ Se bl.a. Gustafsson, B (1987). Den offentliga sektorn - fördelningsaspekter:
Bilaga 20 till LU87. Stockholm. Allmänna förlaget.

De ekonomiska bedömningarna i bilaga 1.1 visar att inflationen under
de kommande två åren förväntas ligga på en för Sveriges del mycket låg
nivå. Kapitalinkomstskattesatsen sänks till 25 % år 1993, vilket innebär
minskade värden på underskottsavdrag. Det finns således goda förutsätt-
ningar att inflationens godtyckliga och omfattande omfördelande effekter
på inkomst- och förmögenhetsfördelningen skall kunna minskas kraftigt.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

Arbetslösheten

Arbetslöshetens effekter på fördelningen av ekonomiska resurser bestäms
av ett komplicerat samspel mellan ett flertal faktorer. Arbetslösheten
leder till direkta inkomstförluster, dels genom arbetslöshetsstödets regler
för kompensationsnivå och maximal ersättningstid, dels genom att ganska
många arbetslösa saknar rätt till ersättning. Okade utgifter för arbetslös-
het minskar indirekt de resurser som kan användas till stöd for andra
grupper i behov av sociala insatser. En hög arbetslöshet kan å andra
sidan pressa ned lönerna och bromsa snabba löneökningar for den mest
attraktiva arbetskraften. Arbetslösheten påverkar också inflationen, vilket
som nämnts kan ha betydelse för förmögenhetsfördelningen. Under
perioder med hög arbetslöshet sjunker ofta företagens vinster, vilket får
effekter bl.a. i högre inkomstskikt och för förmögenhetsfördelningen

Arbetslöshet medför en mycket kännbar försämring av den ekonomiska
standarden för en vanlig familj. Inkomstförlusten för en industriarbetare
som blir arbetslös i sex månader kan beräknas till ca 85 000 kr. (tabell
2). Om han har rätt till ersättning från arbetslöshetskassan utbetalas
ungefär 70 500 kr. som kompensation. Nettoförlusten efter skatt blir
närmare 10 000 kr. För en arbetare som inte är kassamedlem kan kontant
arbetsmarknadsstöd (KAS) beviljas med ca 24 000 kr. efter skatt. Efter
den maximala ersättningstiden, i regel 60 veckor för arbetslöshetskassa
och 30 veckor för KAS, blir bortfallet ännu större.

Tabell 2 Typexempel på inkomstförlust vid sex månaders arbetslöshet för
industriarbetare

1992 års skatteregler

Förutsättningar:

Industriarbetare, årslön

Sjukvårdsbiträde, 80 % arbetstid, årslön
Kommunalskatt

Två barn 5 och 8 år

Villa, taxeringsvärde

Lån med 13 % ränta

170 000

118 000

31,04

700 000

400 000

Resultat

Nu

Arbetslöshet

Lön

288 000

203 000

A-kasseersättning

70 500

Skatt

-70 165

-65 230

Barnbidrag

18 000

18 000

Disponibel inkomst

235 835

226 270

Inkomstförlust

-9 565

Anm: Vid beräkningen bortses från de tilläggsförsäkringar som kan förekomma.

En ökad arbetslöshet medför flera direkta fördelningseffekter. Främst
uppstår klyftor mellan arbetslösa och de som har arbeten. Inom gruppen
arbetslösa uppstår stora skillnader på grund av olika nivåer på arbets-
löshetsstödet. Möjligheten att återfå ett arbete varierar högst väsentligt
mellan individer beroende på ålder, utbildning, yrke och arbetslivser-
farenhet. Flera studier har visat att långvarig arbetslöshet leder till fram-
tida lönesänkningar.⁴

AMS beräknar att arbetarna utgör ca 70 % av gruppen varslade arbets-
tagare för 1991 (tabell 3). Detta är tämligen typiskt för hur varslen bru-
kar vara fördelade mellan arbetare och tjänstemän i perioder av konjunk-
turavmattning, även om arbetslösheten bland tjänstemän har ökat särskilt
mycket under 1991. Vi vet också att andelen ungdomar utan arbete är
betydligt högre än för genomsnittet av befolkningen. Risken att bli
arbetslös är således ojämnt fördelad mellan arbetare och tjänstemän samt
mellan olika åldersgrupper. Arbetslösheten är regionalt betingad med
högre arbetslöshet i glesbygden än i storstadsområdena. Dessutom är
arbetslösheten olika hög i skilda yrkesgrupper.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

Tabell 3 Arbetslöshet och varsel fördelad efter kön och ålder

Arbetare

Tjänstemän

Andel av varsel

68 %

32 %

Andel i arbetskraften

50 %

50 %

Andel arbetslösa

Män

Kvinnor

16 - 19 år

2.8

2,4

20 - 24 år

7,8

5,1

25 - 54 år

3,3

2,1

55 - år

1,4

1,1

Högst grundskola

20 - 24 år

10,9

7,7

Källa: Beräkningar från AMS, månadsdata nov. 1991.

Anslutningen till arbetslöshetskassorna har ökat under en lång följd av
år. Trots detta visar statistiken att ca 25 % av alla arbetslösa, som är
anmälda till arbetsförmedlingen saknar rätt till ersättning. Bland arbets-
lösa ungdomar under 19 år saknar närmare 84 % vaije form av ersätt-
ning. Generellt avtar andelen utan ersättning och andelen med KAS högre
upp i åldersgrupperna, medan en högre andel blir berättigade till A-
kassa.

Flera ekonomiska studier av arbetslöshetens effekter på inkomstfördel-
ningen har gjorts på tidsseriedata. Amerikanska, engelska och kanaden-
siska undersökningar har tidigare visat att olikheterna i inkomster ökar
när arbetslösheten växer. I en nyligen presenterad studie avseende
Sverige har visats att en höjd arbetslöshet leder till en ojämnare

⁴Björklund, A. (1990) i Persson, I. Generating Equality in the Welfare State.
Norwegian University Press. Oslo.

fördelning av bruttoinkomsterna.⁵ För perioden 1975-1988 observerades
emellertid inga fördelningseffekter av högre arbetslöshetstal på hushållens
disponibla inkomster. Flera förklaringar kan finnas till att hushållens
inkomster inte tycks påverkas. Hushållen kan kompensera arbetslöshet
genom ökat arbete vid en annan tidpunkt eller för någon annan hushålls-
medlem. Arbetslöshetsstödet ger därtill en ganska effektiv kompensation
för för-lorad arbetsinkomst, särskilt efter skatt. Socialbidragen minskar
inkomst-förlusten för ytterligare ett antal hushåll.

Det tycks också finnas ett samband mellan arbetslösheten och antalet
människor som behöver socialbidrag. I regeringens kartläggning av
socialbidragen från 1987 (Ds S 1986:7) sammanställdes ett flertal forsk-
ningsresultat som påvisar detta samband.

Arbetslösheten medför välfärdsförluster på flera områden. En rad
undersökningar på svenska och utländska data visar att arbetslöshet leder
till ohälsa. I en nyligen presenterad doktorsavhandling har man försökt
mäta människors kroppsliga reaktion på lång arbetslöshet⁶. Studien visar
att långvarig arbetslöshet ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
Långtidsarbetslösa får också osundare levnadsvanor. De röker betydligt
mer och motionerar mindre än andra grupper, vilket förhöjer risken för
sjukdomar.

Sedan 1989 har arbetslösheten ökat från 1,4 % till beräknat 2,8 % för
år 1991. För år 1992 bedöms i bilaga 1.1 att arbetslösheten kan komma
att nå 3,8 % som årsgenomsnitt. En kraftigt stigande arbetslöshet kom-
mer att beröra ett stort antal hushåll vaije år. En betydande del av den
ökade arbetslösheten kommer att bestå av längre arbetslöshetstider. Allt
fler arbetslösa riskerar att bli utförsäkrade. Både en högre arbetslöshets-
nivå och längre arbetslöshetstider skulle kunna medföra att arbetslösheten
får tydligare genomslag på inkomst- och förmögenhetsfördelningen än
vad tidigare studier visat. Behovet av socialbidrag kan komma att öka
betydligt.

Ränteläget

Ränteutvecklingen har under 1980-talet fått allt större betydelse för hus-
hållens ekonomi. Andelen hushåll med skulder har ökat från 53 % år
1975 till 67 % år 1989. År 1975 var hushållens sammanlagda brutto-
skulder ungefär lika stora som deras disponibla inkomster. År 1989 var
skulderna ca 40 % större än de disponibla inkomsterna. Enbart under
perioden 1983-1989 ökade hushållens nettoupplåning realt med ca 50 %.
Den ökade skuldsättningen motsvarades visserligen i stor utsträckning av
stigande värden på olika tillgångar. Avregleringen av kreditmarknaden
innebar att även hushåll med måttliga inkomster kunde belåna nära
100 % av värdet vid bostadsköp. Även tillgången på konsumtionskrediter

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

⁵ Björklund, A (1991). Unemployment and Income Distribution: Time-Series
Evidence from Sweden. Scand. J. of Economics 93 (3).

⁶Janlert,U (1991). Work Deprivation and Health. Karolinska institutet. Sundby-
berg.

har ökat snabbt. Andelen med negativ förmögenhet har ökat från 15 %
till 20 % under 1980-talet.

Efter skattereformen får hushållen svara för en ökad andel av ränte-
utgifterna efter skatt. De direkta effekterna för hushållen av en långvarig
räntehöjning blir därför större. En barnfamilj beräknas använda cirka en
sjättedel av sin disponibla inkomst till ränteutgifter. Ett förenklat exempel
visar att för en vanlig familj med eget hem med ett taxeringsvärde på 700
000 kr. och ett rörligt lån på 400 000 kr. medför en långvarig ränte-
ökning från 13 % till 18 % ökade utgifter efter skatt på 14 000 kr. under
ett år, enbart för bostadslånen (tabell 4).

Tabell 4 Typexempel på inkomstförlust vid räntehöjning från 13 % till 18 %
1992 års skatteregler

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

Förutsättningar: (se tabell 2)

Resultat

Nu

Räntehöjning

Lön

288 000

288 000

Ränteökning

-20 000

Skatt

-70 165

-64 165

Barnbidrag

18 000

18 000

Disponibel inkomst

235 835

221 835

Inkomstförlust

-14 000

De direkta fördelningseffekterna av ett högt ränteläge bestäms främst
av hur nettoräntoma är fördelade på olika hushåll. Hög ränta gynnar
hushåll med banktillgångar men missgynnar hushåll med stora skulder.
Nettoräntan efter skatt i andel av den disponibla inkomsten är positiv
eller svagt negativ i de lägsta decilema (diagram 1). I decilema
rangordnas hushållen med hänsyn till disponibel inkomst efter försörj-
ningsbörda. Den första decilen innehåller den tiondel av hushållen som
har de lägsta disponibla inkomsterna i förhållande till försörjningsbördan
osv. Den använda beräkningen av konsumtionsenheter bygger på social-
styrelsens råd om socialbidrag. Genom denna s.k. ekvivalensskala
omräknas de disponibla inkomsterna så att hänsyn tas till hushållens olika
försörj ningssituation.

Barnfamiljer har högre nettoränteutgifter i förhållande till de disponibla
inkomsterna än andra grupper. Gifta med barn har exempelvis i genom-
snitt nettoränteutgifter som motsvarar 7-9 % av hushållens disponibla
inkomster, medan ensamstående utan barn har nettoränteutgifter mot-
svarande ca 3 % av inkomsten.

Den direkta effekten av en räntehöjning, om vi antar att fördelningen
av bundna resp, rörliga lån är jämn mellan olika inkomstgrupper, blir
därför att de disponibla inkomsterna sänks mest för familjer i mellan-
inkomstlägen och för familjer med högre inkomster. Barnfamiljer träffås
betydligt kraftigare än andra familjetyper. Likviditetsproblem kan uppstå
för hushåll med höga ränteutgifter i förhållande till de disponibla
inkomsterna. I den hälft av hushållen som har de lägsta disponibla
inkomsterna i förhållande till försöijningsbördan beräknas 1992 finnas
nära 120 000 hushåll där ränteutgifterna utgör mer än 20 % av den
disponibla inkomsten.

Diagram 1 Nettoränta (inkomstränta minus utgiftsränta efter skatt) i procent av
disponibel inkomst. Deciler efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet. 1992

1    2   3   4   5   6   7   8   910 Deciler

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

De indirekta effekterna av en räntehöjning är svårare att förutse. Ett
fåtal ekonomiska studier av dessa effekter har genomförts. Ett högt
ränteläge kan leda till förluster för de mest förmögna hushållen, som
förlorar på sänkta aktievärden och fastighetspriser.⁷ Sådana effekter har
emellertid mindre betydelse om ränteförändringarna är kortvariga, även
om högbelånade hushåll kan få betalningssvårigheter. Bestående ränte-
höjningar bör långsiktigt gynna kapitalägare. Ett högre kapitalavkast-
ningskrav minskar på sikt reallönerna.

Ränteläget får också omfattande indirekta fördelningseffekter via den
statliga budgeten och transfereringarna. Hushållen är nettolåntagare.
Höjda räntor torde leda till minskade skatteinkomster. En räntehöjning
leder dessutom till mer eller mindre automatiska ökningar av subvention-
er och transfereringar till hushållen, t.ex. höjda basbelopp och pensioner
och ökade räntesubventioner till bostäderna. På kort sikt kan detta leda
till en ökad utjämning, då exempelvis transfereringarna, med undantag
av räntesubventionerna, främst riktas till hushåll i lägre inkomstskikt.
Men statens utgifter för upplåning ökar. Genom försvagningen av de
offentliga finanserna minskar möjligheterna att bistå ekonomiskt svaga
hushåll.

Hushållen anpassar sig också hela tiden till ändrade förutsättningar,
t.ex. till höjda räntor. Dessa effekter måste också beaktas. Utvecklingen
under de senaste åren visar att sådana anpassningar kan bli omfattande.
Sedan 1989 har stora förändringar i hushållens sparande och skuldsätt-
ning inträffat, bl.a. som en följd av skattereformen och lågkonjunkturen.

⁷ Agell, J & Dillen, M (1988): Räntelägets fördelningseffekter. FIEF. Stockholm.

Nettoutlåningen till hushållen har minskat från 94 miljarder kr. 1988 till Prop. 1991/92:100
ca 15-20 miljarder kr. beräknat för 1991. Detta är främst en följd av att Bil. 1.4
allt fler hushåll nu väljer att återbetala sina lån.

Enligt den ekonomiska bedömningen i bilaga 1.1 medför bl.a. den
svenska kronans anknytning till ecun en stabilisering av ränteläget, men
utvecklingen under det senaste året visar att risker för tillfälliga ränte-
höjningar kvarstår. De sammanlagda direkta, indirekta och dynamiska
effekterna av en räntehöjning påverkar inte fördelningen av den ekono-
miska standarden på ett tydligt, systematiskt sätt. För många hushåll med
stora ränteutgifter för egna hem bestäms dock den ekonomiska standard-
utvecklingen de närmaste åren i hög grad av ränteutvecklingen. En kraf-
tig räntehöjning som blir bestående får allvarliga följder för ett stort
antal hushåll.

3 Fördelningseffekter

Metoderna för fördelningsanalyser av ändrade skatter och transfereringar
har utvecklats betydligt under de senaste fem åren. Nuvarande fördel-
ningsberäkningar beskriver dock endast de direkta effekterna av ändrade
regler. Vanligen jämförs hushållens ekonomiska standard, antingen
genom typexempel eller i statistiska urval, enligt tidigare regler med vad
som händer efter det att nya regler införs. Det underliggande antagandet
vid sådana statiska analyser är att inga andra ändringar av hushållens
beteende förväntas inträffa, oavsett om regler ändras eller inte. Man
antar dessutom att den ekonomiska utvecklingen är oförändrad eller
opåverkad av ändrade skatter eller transfereringar.

Detta är naturligtvis orealistiska antaganden. Normalt genomförs
åtgärder inom skatte- och transfereringssystemen just för att förändra
hushållens ekonomiska beteende eller för att påverka den allmänna sam-
hällsekonomiska utvecklingen. Skatteförändringar kan syfta till att t.ex.
öka hushållens sparande och därmed till att förbättra samhällsekonomins
funktionssätt.

Vid en dynamisk fördelningsanalys av skatte- och transfereringsförslag
skulle egentligen utgångsläget, dvs. förhållandena med nuvarande regler,
beskrivas med hänsyn till de samlade direkta, indirekta och dynamiska
effekterna på längre sikt av oförändrade regler. Konsekvenserna av
ändrade regler skulle på samma sätt beskrivas med de samlade effekterna
på längre sikt. Vilka förändringar kan då väntas inträffa beträffande
hushållens beteenden, obalanser i ekonomin eller den ekonomiska till-
växten och hur kan dessa förändringar, tillsammans med nya regler,
väntas påverka fördelningen av den ekonomiska välfärden? Skillnaderna
i utfall skulle då kunna visa de samlade direkta, indirekta och dynamiska
fördelningseffekterna av olika skatte- och bidragsregler.

Ännu finns det inte, såvitt känt, sådana komplexa modeller utvecklade,
vare sig i Sverige eller i andra länder, eftersom kunskaperna om hur
hushållen och samhällsekonomin anpassar sig till olika skatter och trans-
fereringar ännu är bristfälliga.

De förändringar av skatter och sociala transfereringar som nu är Prop. 1991/92:100
aktuella är relativt sett begränsade. De fördelningsmässiga effekterna av Bil. 1.4
åtgärderna motverkar delvis varandra. Sammantaget bör åtgärderna
således leda till mycket små förändringar i fördelningen av den ekono-
miska välfärden. Särskilt gäller det i förhållande till konsekvenserna av
den samhällsekonomiska utvecklingen i stort.

I det följande redovisas en bedömning av fördelningseffekter av
viktigare förändringar 1991-1993.

Effekter av olika förslag

De direkta fördelningseffekterna av en sänkt skatt på kapitalinkomster
beror på hur kapitalinkomsterna är fördelade mellan olika hushåll. Net-
toinkomster av kapital utgör en större del av inkomsten bland hushåll
med låg disponibel inkomst resp, bland hushåll med högst inkomster
jämfört med övriga grupper. Exempelvis finns det många pensionärer i
lägre inkomstskikt som gynnas av en skattesänkning. Det betyder att den
direkta fördelningseffekten blir ökade inkomster både för många ekono-
miskt svaga hushåll och för hushåll med högsta inkomster (diagram 2).

Om hänsyn tas också till förslaget att sänka räntebidragen, vilket höjer
bostadskostnaderna, får alla deciler utom den högsta sänkta disponibla
inkomster.

Sänkningen av skatter på värdepappersfonder, kapitalförsäkringar,
privata pensionsmedel m.m. gynnar främst företagare och höginkomst-
tagare. Innehavet av dessa tillgångar är koncentrerat till de högsta
inkomstskikten. Detsamma gäller sänkt förmögenhets-, arvs- och
gåvoskatt.

Diagram 2 Sänkt kapitalskattesats från 30 % till 25 %. Förändring av disponibel
inkomst per konsumtionsenhet i olika deciler. Procent

Procent

0,8 ..............................................................................................................................

1 23456789 10 Deciler

10

Även om vissa åtgärder gynnar ett fåtal hushåll med stora tillgångar,
är det inte säkert att de samlade direkta effekterna på inkomstspridning-
en, totalt sett, kommer att bli särskilt omfettande. Förmögenhetsskatt
betalas av en ganska begränsad grupp. Skattebortfallet för hela förmögen-
hetsskatten på under tre miljarder kr. pekar på att totaleffekten av ett
borttagande blir relativt svag. Skatteanpassningama har dessutom varit
betydande, bl.a. genom flyttning av förmögenheter till lågskatteländer
och skatteplanering för att undgå arvs- och gåvoskatt osv. Om en sänkt
förmögenhetsskatt leder till att färre förmögna hushåll flyttar ut, kan
inkomstskatten från dessa hushåll delvis kompensera bortfellet av för-
mögenhetsskatt.

De indirekta effekterna är svårare att bedöma. Sänkta kapitalskattesat-
ser medför högre räntekostnader för boendet. Tillsammans med andra
ekonomiska fektorer kan detta innebära en ytterligare press nedåt på
priserna på egna hem och bostadsrätter. Mer gynnsamma skatteregler för
aktier m.m. kan leda till att värdet stiger på sådana tillgångar. För-
mögenhetsstrukturen bland hushållen kan innebära att nedskrivna värden
på realkapital resp, ökade värden på aktier m.m. leder till förändringar
i förmögenhetsfördelningen.

En bedömning av fördelningseffekterna måste också inkludera de
dynamiska effekter man avser att uppnå med förslagen. Sänkningen av
kapitalskatten syftar till att uppnå ett högre hushållssparande och en
förbättrad kapitalförsörjning. Om detta sker förbättras förutsättningarna
för en ökad ekonomisk tillväxt, fler arbeten, lägre inflation och stabilare
räntor. Som visats tidigare har detta stor betydelse för hushållens eko-
nomiska situation. Om nettosparandet ökar och vidgas till allt fler grup-
per, kan åtgärdernas direkta effekter ytterligare motverkas. Låg kapital-
beskattning gynnar fåtalet när kapitalinkomsterna är koncentrerade men
gynnar flertalet om sparandet breddas till stora grupper.

En sänkt moms på mat m.m. ger följande fördelningseffekter, enligt de
analyser som gjordes av kommittén för indirekta skatter.⁷ Sänkt moms på
mat ger ungefär lika stort belopp till alla hushåll, oavsett inkomst.
Sänkningen i procent är emellertid större för låginkomsttagare än för
höginkomsttagare. Den största skillnaden uppstår mellan hushåll med
resp, utan barn. Hushåll med barn tjänar betydligt mer på en sänkt moms
på mat. Indirekta effekter kan uppstå om en prisanpassning sker, vilket
innebär att hela sänkningen inte når hushållen.

Den föreslagna ändringen av fmansieringsavgiften i arbetslöshetsförsäk-
ringen innebär att arbetslöshetskassorna måste höja sina medlemsavgif-
ter. Medlemsavgifterna torde knappast ha någon stark fördelningsprofil.
Nästan alla förvärvsarbetande (ca 80 %) är medlemmar i arbetslöshets-
kassan. Årsavgiften varierar i de stora kollektiven från ca 180 kr./år till
ca 350 kr./år. Den direkta effekten av en höjd egenavgift på fördelningen
av köpkraften kan väntas bli måttlig. Detsamma gäller effekten av slopad
skattereduktion för feckföreningsavgift.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

⁷ Reformerad mervärdeskatt m.m. SOU 1989:35.

11

Om de dynamiska effekterna blir att löneökningstakten och kostnadsut-
vecklingen bromsas kan detta leda till högre tillväxt och minskad
arbetslöshet. Om besparingarna dessutom används till arbetsmarknads-
politiska insatser m.m. kan den samlade effekten förväntas bli positiv.

Tidigare undersökningar av RFV och SCB har pekat på att karensdagar
kan missgynna bl.a. låginkomsttagare och kvinnor. Studier av korttids-
frånvaron, som redovisas av produktivitetsdelegationen, tyder emellertid
på att denna frånvaro är ganska jämnt fördelad i olika grupper.

Aktuella beräkningar tyder på att karensdagar får ganska svaga för-
delningseffekter. RFV och SCB har jämfört karensdagar med reglerna
före den sänkta kompensationsnivån till 65 % resp. 80 %, för individer
före skatt. Effekten torde bli avsevärt mindre när man jämför karens-
dagar med den nu gällande erättningsnivån och beräknar den efter skatt
(diagram 3). På hushållsnivå utjämnas effekten ytterligare bl.a. av att
män och kvinnor har olika korttidsfrånvaro.

Ett införande av karensdagar kan förväntas få positiva dynamiska
effekter genom att den omotiverade frånvaron minskar. Korttidsfrånvaron
har stor betydelse för företagens kostnader och en minskning kan därmed
bidra till en ekonomisk återhämtning.

Besparingar inom sjukförsäkringen kan missgynna individer som har
yrken med hög sjukfrånvaro. Besparingar samordnas dock med insatser
för att stärka incitamenten för förbättringar av arbetsmiljön. Genom
arbetsgivarperiod och satsningar på rehabiliteringsersättning gynnas direkt
de grupper som eventuellt drabbas av de statiska effekterna. Inkomstför-
lusten för den enskilde kommer också att begränsas genom det högkost-
nadsskydd som skall införas.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

Diagram 3 Två karensdagar i sjukförsäkringen. Förändring av disponibel
inkomst per konsumtionsenhet i olika deciler

12

När de olika förslagen till ändrade skatter och transfereringar läggs Prop. 1991/92:100
samman, blir effekten att hushållens disponibla inkomster per konsum- Bil. 1.4
tionsenhet ökar med drygt 2% 1991-1993.

Sammanfattningsvis kan konstateras att sänkta arvs-, kapital- och
förmögenhetsskattesatser på kort sikt ökar den ekonomiska standarden i
det översta inkomstskiktet. Men även många hushåll med lägre ekono-
misk standard får ökade inkomster. De direkta effekterna av hittills
föreslagna eller aviserade åtgärder inom skatte- och transfererings-
systemen kan bli en något ökad inkomstspridning. Efter hand som
åtgärderna medför ytterligare ökat sparande, också bland hushåll i
vanliga inkomstlägen, kan denna effekt komma att reduceras.

Men ökad arbetslöshet, mindre resurser till offentliga åtaganden m.m.
träffer delvis samma grupper som minskade sociala transfereringar. En
kraftigt ökad arbetslöshet kan väntas få långt större negativa verkningar
för redan utsatta grupper än hittills diskuterade besparingar inom
transfereringarna.

Om därför åtgärderna ger effekter som lägre arbetslöshet, bättre
tillväxt, lägre räntor och prisstabilitet kan det dynamiska samspelet
mellan olika insatser, sett över några år, leda till både en jämnare
fördelning och bättre villkor för utsatta grupper, jämfört med vad som
skulle inträffe utan dessa åtgärder.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

13

Bilaga 1.5

Ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken

Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken ^^Pi.i"^1/92:1(X)

Miljöministern kommer senare denna dag att redogöra för den miljö-
politiska strategin som bl.a. innehåller följande utgångspunkter:

— Miljölagstiftningen skärps och sammanförs i en miljöbalk som tar
sig uttryck i vad naturen långsiktigt tål.

— Miljökonsekvenser skall redovisas före vaije beslut som ger större
miljöpåverkan.

— Ekonomiska styrmedel skall användas för att driva på utvecklingen
till ett bärkraftigt samhälle. Sverige skall även i internationella fora
verka för en ökad användning och samordning av ekonomiska
styrmedel.

— Principen är att den som förorenar miljön skall betala. Inriktningen
skall vara att vaije vara och verksamhet bär sina egna miljökost-
nader.

— Företagens och den enskildes ansvarstagande skall underlättas genom
miljömärkning, information och utbildning.

— Producenternas ansvar att ta fram varor, som i alla led är miljöan-
passade, skall hävdas.

— Återanvändning och återvinning skall främjas.

Miljöpolitiken är en av de fyra stora uppgifterna för regeringsarbetet
under mandatperioden. Ekonomiska styrmedel är ett viktigt instrument
i en ambitiös och offensiv miljöpolitik. För att underlätta användningen
av ekonomiska styrmedel anser regeringen det värdefullt att lägga fast ett
antal grundläggande principer för dessa. I denna bilaga avgränsas
diskussionen till principer för ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
Utgångspunkten är att dessa i många fell bör användas i kombination
med regleringar och andra åtgärder. Ett viktigt komplement till styrmed-
len är information om sambanden mellan miljö och ekonomi. Mer
information om miljöproblem och samverkan mellan miljö och ekonomi
kan underlätta den enskildes ansvarstagande. Därför redovisas i bilagan
även åtgärder för att utveckla informationen.

1 Sambandet mellan miljö och ekonomi

Ett viktigt krav på den ekonomiska politiken är att den skall leda till en
långsiktigt hållbar utveckling. En långsiktig hållbar utveckling kan
beskrivas som en utveckling där framtida generationer får ta över en
nationalförmögenhet (inkl, miljö- och naturresurser) som är minst lika
stor som dagens. Det ekonomiska och sociala systemet måste således
byggas så att det är förenligt med grundläggande ekologiska och
naturvetenskapliga principer.

Produktion och konsumtion påverkar ofta miljön även för andra än de
direkt inblandade, vare sig de är företag eller hushåll. Utsläpp och annan
miljöförstöring orsakar samhällsekonomiska kostnader i form av sämre

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.5.

miljö för människor och sämre förutsättningar för olika typer av
ekonomisk verksamhet.

Om enskilda företag och hushåll inte bär ett tillräckligt kostnadsansvar
för miljöeffekter de orsakar, leder detta till att konsekvenser för miljön
i alltför liten utsträckning vägs in i de faktiska besluten. En teoretiskt
ideal lösning är att vaije företag och hushåll själva får bära kostnaderna
för de miljöeffekter de orsakar på samma sätt som de får betala för de
varor och tjänster de tar i anspråk. För att uppnå största möjliga välfärd
behöver således prissystemet utvidgas och kompletteras så att det tar
hänsyn även till miljökostnader. Detta kan ske genom ekonomiska
styrmedel i form av miljöskatter som motsvarar miljökostnaderna.
Andra metoder att minska/förhindra skadliga miljöeffekter är direkta
förbud eller kvantitativa regleringar, information, utbildning eller andra
typer av ekonomiska styrmedel som miljösubventioner, pantsystem etc.
I många fäll kan det vara fördelaktigt att kombinera flera olika typer av
styrmedel för att nå ett visst miljömål.

I praktiken är det emellertid inte så lätt att sätta ett pris på miljön. Den
grundläggande naturvetenskapliga kunskapen är ofta bristfällig. Det kan
finnas problem med att mäta både utsläpp och konsekvenser. Detta är
något som komplicerar användningen av både ekonomiska styrmedel och
regleringar. Effekter på inkomstfördelningen och den internationella
konkurrenskraften liksom höga administrationskostnader måste beaktas
i samband med nya styrmedel.

Skatt eller avgift

En avgift i statsrättslig mening föreligger i princip endast i de fäll det
utgår ett specificerat vederlag för den erlagda penningprestationen. En
avgift föreligger även för det fäll penningprestationen tas ut i närings-
reglerande syfte och tillförs näringsgrenen i fråga enligt särskilda regler.
Exempel på sådana avgifter är de som tas ut som prisregleringsavgifter
inom jordbruket och fisket samt den nyligen införda kväveoxidavgiften
för större förbränningsanläggningar.

Det förekommer att beteckningen avgift används om en penningpålaga
som rätteligen är en skatt, t.ex. ifråga om vissa arbetsgivaravgifter inom
socialförsäkringsområdet. När nya pålagor införs skall dock den
statsrättligt korrekta beteckningen användas.

Internationella aspekter

Miljöproblemen kan i princip indelas i tre grupper efter dess geografiska
spridning:

— Globala miljöproblem, som exempelvis klimatförändringar, där
miljöeffekterna är helt oberoende av var utsläppen sker.

— Regionala miljöproblem, där utsläppen i vissa länder påverkar miljö-
situationen både i det egna landet samt i angränsande länder. I detta
fäll kan den marginella miljöskadan vara beroende av var utsläpps-
källan är belägen.

— Lokala miljöproblem som exempelvis utsläpp i en sjö eller buller.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

Det faktum att världens länder blir alltmer integrerade miljömässigt och
ekonomiskt medför att de internationella aspekterna blir allt mer
betydelsefulla även inom miljöpolitiken. Hur olika typer av miljöproblem
påverkas av det ökande internationella beroendet är naturligtvis i sin tur
beroende av om det rör sig om skadliga miljöeffekter på global-,
regional- eller lokalnivå.

När det gäller utsläpp i ett land som ger miljöskadliga effekter i ett
annat land finns dels utsläpp som exempelvis koldioxid och freon, där
skadeverkningarna for vaije enskilt land bestäms av de globala utsläppen,
dels utsläpp som exempelvis svavel och kväve som ger betydande
regionala skadeverkningar.

Internationell handel innebär att utsläpp av ett visst ämne i ett land ofta
bestäms av konsumtionen av varor inom landet som kan innehålla detta
ämne och inte av produktionen. I en del fäll är det av praktiska skäl
endast produktionen som kan beskattas. Får införandet av en skatt till
effekt att produktionen flyttar till ett annat land medan utsläppen från
konsumtionen av dessa varor i det egna landet blir oförändrad leder det
inte till att den önskvärda reduktionen uppnås.

Vidare sker produkt- och teknikutvecklingen i allt större utsträckning
i internationella företagsnät p.g.a. den ökade internationaliseringen av
världsekonomin.

Skatter som baseras på nettotillskott av koldioxid eller på utsläpp av
freon liksom allmänna olje- eller energiskatter som avser att minska
förbrukningen blir långt mer effektiva om de införs parallellt i en stor del
av världsekonomin. Sverige bör därför ta miljöpolitiska initiativ och vara
pådrivande i olika internationella sammanhang. Eftersom Sverige ligger
långt framme på miljöområdet kan vi bidra med värdefulla erfarenheter.

Hänvisningen till internationella aspekter och förhållanden får
emellertid inte motivera en allmänt passiv linje på det nationella området.
Användning av ekonomiska styrmedel kan i många fäll bidra till
väsentliga miljöförbättringar inom Sverige.

Sådana nationella effekter är dock mindre betydelsefulla då det gäller
att vidtaga åtgärder mot globalt verkande miljöproblem, som exempelvis
att begränsa utsläpp av freon eller nettotillskottet av koldioxid. Ett
argument för ensidiga åtgärder, som dock måste prövas mycket noga i
vaije enskilt fall, kan vara demonstrationseffekten.

Valet och dimensioneringen av de nationella åtgärderna, när det gäller
globala och regionala miljöproblem, måste anpassas med hänsyn till
internationella återverkningar. Sverige bör arbeta i internationella fora för
att miljöskatter eller andra miljöpolitiska åtgärder genomförs i interna-
tionellt samarbete. Därigenom förhindras att de miljöstörande aktiviteter-
na omlokaliseras till andra länder. I så fäll äventyras inte sysselsättning
och produktion i Sverige samtidigt som miljön sammantaget förbättras.

Ett exempel på detta gäller energibeskattningen där förutom miljömäs-
siga hänsyn även fördelningspolitiska och regionala konsekvenser måste
beaktas. De eneigiintensiva industrierna är till stor del lokaliserade i
Norrland och Beigslagen. Sverige har därför valt att särbehandla vissa
konkurrensutsatta verksamheter vid eneigibeskattningen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

Miljöskatter/avgifter eller regleringar

Miljöskatter är ofta ett lämpligt medel för att förmå hushåll och företag
att beakta miljöeffekter. I en del fall kan dock miljöeffekten vara så
skadlig att exempelvis en viss typ av utsläpp helt bör förbjudas. I andra
fäll kan en kvantitativ reglering vara att föredra på grund av att den kan
vara förhållandevis enkel att kontrollera och administrera. I många fäll
kan dock miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel vara att föredra
som alternativ eller komplement till kvantitativa regleringar. Ekonomiska
styrmedel gör det möjligt att motverka miljöskador på ett kostnadseffek-
tivt sätt.

Principen om förorenarens betalningsansvar innebär att förorenaren
själv skall bära den samhällsekononomiska kostnad som miljöförstöringen
medför. En miljöskatt liksom förbud och kvantitativa regleringar skall
enligt denna princip belasta företag och hushåll utan att särskilda
kompensationer utgår.

Miljöskatter bör teoretiskt sett utformas så att de för t.ex. ett extra
utsläpp motsvarar de samhällsekonomiska kostnaderna för utsläppet.
Kostnader i form av miljöpåverkan beaktas då på samma sätt som övriga
produktionskostnader. Därmed skapas ekonomiska motiv att undvika
skadliga miljöeffekter vid val av produktionsinriktning och produktions-
metod. Även köpare av de produkter som belagts med miljöskatter under
tillverkningen får ekonomiska motiv att beakta miljökostnaderna eftersom
skatten påverkar produktens pris.

En fördel med miljöskatter jämfört med de flesta typer av kvantitativa
regleringar är att miljöskatterna verkar mera generellt. Om ett miljöskad-
ligt utsläpp skattebeläggs skapar detta ekonomiska motiv för reduktion av
utsläppet på alla möjliga sätt och inte bara på det eller de sätt som
föreskrivs i en viss kvantitativ reglering. Företagen får således incitament
att begränsa utsläppet bl.a. genom inställning och val av maskintyp,
genom utveckling av ny teknik för produktion av varan samt genom att
utveckla substitut till den aktuella varan. Om miljöskatter läggs på ett
visst utsläpp bör det idealt sett omfätta alla sektorer, både nationella och
internationella. Vid kvantitativa regleringar finns inga ekonomiska motiv
för reduktion av utsläppet under den fästlagda nivån, vilket är fallet om
man istället använder ekonomiska styrmedel.

Om man vill begränsa utsläppen, i en situation där tillämpningen av
miljöskatter kan vara komplicerad, diskuteras handel med överlåtbara
utsläppsrättigheter som ett alternativ till en direkt kvantitativ reglering.
Tanken är i princip att man fastställer ett tak för utsläppen inom en viss
region och att rättigheter ges ut som precis når upp till det tillåtna taket.
Fördelningen av utsläppsrättigheter sköts sedan på en marknad. Det har
i praktiken visat sig finnas informations- och administrationsproblem
förknippade med utsläppsrättigheter. En av de grundläggande svårigheter-
na är att frågan om hur rättigheterna initialt skall fördelas.

Svensk miljölagstiftning tillämpar inte utbytbarhet mellan emissionskäl-
lor, utan krav och normer fastställs normalt för vaije utsläppskälla.
Miljöskyddskommittén (ME1989:04) arbetar med en översyn av

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

miljölagstiftningen. Kommittén har bl.a. i uppdrag att pndersöka om det
finns möjlighet att for ett visst område komplettera gällande villkor med
riktvärden för miljökvalitet som kopplas till den totala utsläppsmängden
för vissa förekommande ämnen och för alla miljöfarliga verksamheter
inom området. Det är i detta sammanhang viktigt att kommittén belyser
hur utbytbarhet mellan emissionskällor kan tillämpas inom svensk
miljölagstiftning.

Inkomster från miljöskatter

En viktig del i regeringens ekonomisk-politiska strategi är att gradvis
sänka skattetrycket. Inkomster från miljöskatter skall användas för att
reducera skatter inom alla de områden där lägre skatter ger en bättre
samhällsekonomisk resursanvändning. Skatteuttaget kan därmed i högre
grad baseras på aktiviteter som bör dämpas, som skadliga miljöeffekter,
och i mindre grad på verksamhet som bör uppmuntras, som arbete och
sparande.

Detta gäller särskilt miljöskatter med ett varaktigt skatteunderlag, t. ex.
koldioxidskatt. Andra miljöskatter har införts i syfte att på sikt eliminera
den negativa miljöpåverkan varvid skatteintäkterna endast blir temporära
och därmed endast kan finansiera en temporär sänkning av andra skatter.

Administrativa kostnader och krav

Beskattning och ekonomiska styrmedel har i hittills i begränsad utsträck-
ning använts inom miljöområdet. Det är naturligt att problem av praktisk
och administrativ art uppkommer när skatter införs på nya områden som
nu på miljöområdet. För att miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel
skall utgöra ett fungerande och framgångsrikt inslag i miljöpolitiken
krävs för miljöskatter, liksom för alla andra skatter, att medlen kan
administreras och kontrolleras av de administrerande myndigheterna samt
uppfättas som rimliga.

En första förutsättning för en miljöskatt är att en lämplig grupp
skattskyldiga kan preciseras. Av förenklingsskäl är det önskvärt med ett
relativt begränsat antal skattskyldiga. Detta mål kan strida mot målet att
skatten skall vara så nära relaterad till den miljöskadliga effekten som
möjligt.

En andra förutsättning för en väl fungerande miljöskatt är att under-
laget kan preciseras på ett entydigt och ändamålsenligt sätt.

En tredje förutsättning för en miljöskatt är att underlaget kan redovisas
och kontrolleras på ett godtagbart sätt. Myndigheterna skall således,
liksom vid kvantitativa regleringar, ha möjlighet att kontrollera de
skattskyldigas uppgifter om t.ex. kvantiteter av aktuella utsläpp.

Miljöskatter kräver slutligen uppbördsregler som preciserar när och
hur skatterna skall betalas. Administrativa kostnader kan omöjliggöra
många i övrigt adekvata miljöskatter och kan i andra fäll leda till att
miljöskatten måste ges en utformning som framstår vara mindre effektiv
om man bortser från administrationskostnaden.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

Inför avskaffandet av gränshindren den 1 januari 1993 har inom EG Prop. 1991/92:100
ett omfattande arbete bedrivits med att samordna och förenkla de Bil. 1.5
indirekta skatterna. Samordningen omfattar skattesystemets utformning
såväl vad gäller skattebaser och nivåer som system för uppbörd, kontroll
m m. Dessa regler för skatter inom EG måste utgöra utgångspunkten
också för det svenska regelsystemets utformning inom bl.a. miljöområ-
det.

2 Internationellt samarbete

Sverige har sedan lång tid tillbaka arbetat med att minska miljöfarliga
utsläpp. Successivt har allt hårdare miljökrav ställts på nationell
produktion och konsumtion. Miljöskatter har införts. Detta har resulterat
i att, utsläpp i andra länder i vissa fäll, är ett större problem för Sverige
än de inhemska utsläppen.

Miljöpolitikens största utmaning är de regionala och globala gränsöver-
skridande miljöproblemen. Dessa problem styrs till stor del av tre
"strömmar": vattenströmmar, luftströmmar och handelsströmmar. Det
finns inga nationella gränser för vatten- och luftströmmar och målet är
att reducera det som finns kvar av gränser beträffande handel.

Det bör i detta sammanhang särskilt noteras, att det inom internationel-
la fora som OECD, UNCTAD och GATT pågår ett intensivt arbete med
att utveckla tolkningen av den allmänna undantagsklausulen i frihandels-
avtalet vad gäller skydd för yttre miljö och hälsa. Diskussionen syftar till
att ge större handlingsutrymme för legitima miljöåtgärder som påverkar
handelsflöden, samtidigt som dold protektionism i form av miljökrav kan
undvikas. Internationella miljöregler för handeln skall eftersträvas.

Integrationen av världsekonomin och miljöproblemens karaktär innebär
att flera miljömål och medel i miljöpolitiken bäst utformas gemensamt
med andra länder. Ökad internationell samordning av åtgärder är
nödvändig för att finna kostnadseffektiva lösningar av miljöproblemen
och medverka till att undvika konkurrenssnedvridningar inom internatio-
nellt konkurrensutsatta näringar. En viktig uppgift i svensk miljöpolitik
är därför att aktivt söka samarbeta med andra länder om en generellt hög
skyddsnivå för miljön vad gäller såväl farliga ämnen i produkter som
direkta utsläpp från produktion. I detta sammanhang erinras om
regeringsförklaringens uttalande att högsta tillämpade ambitionsnivå skall
gälla på miljöområdet.

Principiellt om kostnadseffektiva internationella miljöavtal

Även om alla länder använder kostnadseffektiva styrmedel nationellt för
att nå miljömålen leder inte detta nödvändigtvis till en internationellt
kostnadseffektiv lösning. För att uppnå detta måste utsläppsreduktioner
etc vara störst i de länder där kostnaderna för dessa är låga. Teoretiskt
bör marginalkostnaderna för att reducera utsläpp med globalt verkande
miljöeffekter (växthusgaser och ozonuttunnande substanser) vara lika i

alla länder och motsvara den marginella miljöskadan. I praktiken torde
dock detta vara svårt att uppnå.

Kostnaderna för att reducera miljöskadliga utsläpp varierar i mycket
hög grad mellan olika länder. Detta gäller även länder på samma
"utvecklingsnivå", t.ex. OECD-ländema. Sverige har, enligt OECD-
studier, tillsammans med Noige och Schweiz, världens högsta maiginal-
kostnader för att reducera koldioxidutsläpp. Orsaken till skillnaden i
marginalkostnader är, i detta fall, framför allt att energisystemen och
flexibiliteten inom/mellan dessa varierar men också att åtgärder redan
genomförts i olika utstäckning. Det är ofta så att de länder som investerat
mest i att reducera miljöskadliga utsläpp från t. ex. energisektorn, har de
högsta marginalkostnaderna för framtiden.

Flera internationella miljöavtal Sverige ingått innebär att alla deltagan-
de länder förpliktigar sig att reducera sina utsläpp procentuellt lika
mycket i förhållande till utsläppen ett visst basår. Dessa avtal är oftast
inte kostnadseffektiva dels på grund av att kostnader för utsläppsreduktio-
ner varierar mellan olika länder, dels på grund av att miljövinsterna är
avhängiga av var utsläppsreduktioner sker d.v.s länder påverkas olika till
följd av bl.a. luftströmmar samtidigt som naturen har olika kritiska
belastningsgränser i skilda regioner. Målet med avtalen har varit att
"komma igång" med åtgärder. När avtalen skall revideras och nya
förhandlas fram är det viktigt att de leder till kostnadseffektiva och
flexibla lösningar. Om så inte sker kan det bli problem för länder, med
en utvecklad miljöpolitik, att kunna ratificera konventioner och andra
internationella miljöavtal på grund av de höga kostnaderna.

Forskning och internationellt arbete inom bl. a. OECD har de senaste
åren visat på möjligheter att åstadkomma mer kostnadseffektiva miljöav-
tal. Studier har visat på en stor potential för kostnadsbesparingar, om
ökat utrymme för marknadstänkande ges i miljöpolitiken. Det är
nödvändigt att ge förorenaren större flexibilitet i valet mellan olika
åtgärder för att nå miljökraven.

En särskild aktionsgrupp inom Helsingforskommissionen (HELCOM)
upprättades av statsministrarna kring Östersjön vid ett möte i Ronneby
i september 1990. Aktionsgruppen skall i april redovisa ett samlat
åtgärdsprogram för att rena Östersjön. Gruppen kommer att identifiera
de 100 värsta utsläppskälloma och komma med förslag om kostnadseffek-
tiva lösningar. Sverige bör vid behandlingen av rapporten och i det
fortsatta HELCOM-arbetet aktivt verka för att kostnadseffektiva
styrmedel används.

EG och miljöpolitiska styrmedel

Den nyligen genomförda skattereformen innebär att vissa av de punkt-
skatter som inte är förenliga med EG-principema slopas. De återstående
punktskatterna som inte är förenliga med EG:s principer slopas i
samband med ett medlemskap, med hänsyn till eventuella övergångsreg-
ler. Utöver anpassningen till EG är huvudmotivet för detta en strävan att
förenkla skattesystemet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

EG-kommissionen har utformat konkreta förslag till miljöpolitiska
styrmedel.

En viktig slutsats man kan dra av detta arbete är att man måste skilja
på miljöskatter avseende produkter respektive miljöskatter på utsläpp.

Vidare innebär EG:s arbete att punktskatter får inte hindra det fria
varuflödet eller innebära att skattemässiga gränser mellan länderna
bibehålls. De punktskatter som förutsätts kunna behållas är endast sådana
som är utformade så att de inte kräver gränskontroll eller på annat sätt
stör varuhandeln enligt EG:s regler. Utsläpp av föroreningar, liksom i
viss utsträckning konsumtionsvaror, bör däremot kunna beskattas på
nationell basis under förutsättning att det kan ske utan gränskontroller.

I överensstämmelse, med den ordning som lagts fäst inom EG för de
indirekta skatterna, bör för svensk del inriktningen på miljöområdet
därför vara att inte införa sådana punktskatter på produkter som innebär
att skatt debiteras vid import eller avlyfts vid export eller på annat sätt
ger upphov till gränskontroller. Inriktningen bör istället vara en
produktbeskattning harmoniserad med EG-reglema eller också att införa
utsläppsrelaterade skatter eller avgifter, förutsatt att dessa ger avsedd
effekt på miljön och är praktiskt genomförbara. Vid utformningen av
utsläppsrelaterade punktskatter bör särskild hänsyn tas till internationellt
konkurrensutsatta sektorer. Sverige skall spela en pådrivande roll i det
europeiska miljövårdsarbetet.

3 Viktigare ekonomiska styrmedel i Sverige

En mer målmedveten miljöaktivitet på skatteområdet började på allvar
under 1980-talet. Energiskatterna på olika energislag höjdes med hänsyn
tagen till bl.a. miljöskadligheten.

1984 infördes vissa avgifter på gödselmedel och bekämpningsmedel.
Syftet med dessa avgifter var delvis milj obetingade.

1986 differentierades bensinskatten så att oblyad bensin fick en lägre
skatt än blyad. Därigenom skapades motiv till att dels gå över till oblyad
bensin för bilar som kan drivas med båda kvaliteterna, dels till att
tidigare byta till bil som drivs med blyfri bensin.

För att uppmuntra till en förtida övergång till katalytisk avgasrening
reducerades bilaccisen för nya bilar av 1987 och 1988 års modeller om
dessa var försedda med katalytisk avgasrening. Från och med 1989 års
modeller är katalytisk avgasrening obligatorisk. Detta är ett exempel på
hur ett förbud kan kompletteras med ett ekonomiskt styrmedel i form av
en subvention för att tidigarelägga och därmed förstärka effekten.

Sedan 1989 finns en miljöskatt på inrikes flygtrajik som utgår med 12
kr. per kg kväveoxider och kolväten. Skatten har bidragit till att
Linjeflyg bytt brännkammare i Fokker F 28-motorema, vilket minskat
kolväteutsläppen med ca 90 %. Utsläppen av koloxid har minskat med
närmare 75 %.

I samband med skattereformen infördes mervärdeskatt på energi.
Punktskatterna sänktes med 50 % och ersattes delvis av koldioxidskatt

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

och svavelskatt. Samtidigt beslutades om en differentiering av energiskat-
ten på oljeprodukter i syfte att framför allt stimulera användningen av ur
miljösynpunkt bättre dieselkvaliteter. Dessa miljöskatter infördes i
huvudsak den 1 januari 1991. Koldioxidskatten tas ut på olja, kol,
naturgas, gasol och bensin och motsvarar 25 öre per kg utsläppt
koldioxid. En motsvarande skatt på koldioxid har integrerats i miljöskat-
ten på flyg.

Svavelskatten tas ut med 30 kr. per kg svavel i kol och torv och med
27 kr per m³ olja för vaije tiondels viktprocent svavel i oljan.

Den höjda energibeskattningen ökar intresset för olika typer av energi-
sparande. Koldioxidskatten ger motiv för att gå över till eneigislag med
låga utsläpp av koldioxid. Svavelskatten leder till övergång från
högsvavliga till mer lågsvavliga kvaliteter av olja och andra energislag
liksom till reningsåtgärder. Det kan nämnas att sedan förslaget om
svavelskatt presenterats har utbudet av lågsvavliga oljor ökat så att det
nu också finns tjockolja i kvaliteter med mycket låga svavelhalter.

Riksdagen har också beslutat om en miljöavgift på utsläpp av kväve-
oxider från större förbränningsanläggningar som infördes den 1 januari
1992. Samtliga dessa miljöskatter/avgifter har ett styrande syfte.

Den avgift på utsläpp av kväveoxider från energianläggningar som
gäller från och med den 1 januari 1992 blir den första avgift i Sverige
som baseras på mätning av de faktiska utsläppen. Eftersom installation
av mätutrustning inte kan krävas för mindre energianläggningar är
avgiften begränsad till de totalt ca 200 anläggningar som har en tillförd
effekt på minst 10 megawatt och en energiproduktion som överstiger 50
gigawattimmer per år. Avgiften uppgår till 40 kr. per kg utsläpp räknat
som kvävedioxid. För att inte snedvrida konkurrensen återförs intäkterna
från avgiften till kollektivet av betalningsskyldiga. Därmed missgynnas
inte stora anläggningar, vilka ur miljösynpunkt oftast är att föredra då de
är energieffektivare och klarar högre reningskrav. Aterföringen sker på
basis av producerad energimängd. Detta system ger incitament dels till
en effektivisering av energiproduktionen, dels till en minimering av
kväveoxidutsläppen.

Från och med 1993 års modeller kommer nya personbilar, lastbilar
och bussar att indelas i tre miljöklasser. De personbilar som uppfyller
särskilda miljökrav erhåller en rabatt på försäljningsskatten medan
personbilar som enbart uppfyller baskraven får höjd försäljningsskatt.
Avsikten är att på detta sätt stödja introduktionen av teknik som ger lägre
avgasutsläpp. För tunga lastbilar och bussar införs försäljningsskatt, utom
för de fordon som uppfyller kraven för den bästa miljöklassen.

För närvarande tas bensinskatt ut med 80 öre per liter för sådan etanol
som är avsedd för motordrift. I syfte att möjliggöra försöksverksamhet
i tillräckligt stor utstäckning — framför allt etanoldrivna bussar i
storstadstrafik — har skatten slopats på oblandad etanol som används för
drift av motorfordon.

Energiskatt tas idag inte ut för elproduktionsanläggningar med mindre
än 100 kW installerad effekt såvida inte producenten yrkesmässigt
distribuerar elkraften. Vindkraftverk producerar mindre elenergi än

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

vattenkraftverk med samma generatoreffekt. För att inte missgynna
vindkraftproduktionen höjdes skattepliktsgränsen till 500 kW för
vindkraftverk från 1 januari 1992.

4 Riktlinjer för ekonomiska styrmedel inom
miljöpolitiken

En långsiktigt hållbar utveckling är ett viktigt mål för regeringens politik.
Miljöhänsyn måste prägla samhällets utveckling. Samtidigt är det
nödvändigt att avväga miljöpolitikens faktiska inriktning och åtgärdernas
utformning mot andra politiska mål.

Regeringen eftersträvar en politik som gör det möjligt att nå miljö-
målen på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt.

De miljöskatter och avgifter som införts i Sverige har haft som syfte
att bidra till långsiktiga förändringar för att förbättra miljön. Flera av
styrmedlen har inriktats på de globala och gränsöverskridande förorening-
arna, där Sverige ingått internationella avtal. Regeringen anser att
ytterligare steg i förändringsprocessen bör ske genom att Sverige i
kommande internationella förhandlingar aktivt skall verka för flexibla
överenskommelser, baserade på kostnadseffektiva utsläppsbegränsningar
globalt och regionalt.

Genom skattereformen lades grunden till en mera miljöanpassad
inriktning av skattesystemet. Skatteuttaget kom att i högre mån baseras
på aktiviteter som man vill reducera, t.ex. skadliga miljöeffekter, i syfte
att minska beskattningen av aktiviteter som bör främjas som arbete och
sparande. Regeringen skall så långt det är möjligt ta vara på möjligheter-
na att ytterligare ändra beskattningen i denna riktning.

Det är regeringens uppfattning att miljöräkenskapsutredningens arbete
lagt en god grund för att vidareutveckla informationen om sambanden
mellan miljö och ekonomi. Regeringen anser att förbättrad information
bidrar till att förverkliga de miljöpolitiska målen och till att vidtagna
åtgärder kan utvärderas på ett effektivt sätt.

Miljöskatter, andra ekonomiska styrmedel samt regleringar skall
avvägas så att företag och hushåll beaktar miljökostnaderna på samma
sätt som övriga kostnader. En utvärdering av redan införda ekonomiska
styrmedel skall göras. Regeringen avser att återkomma i 1992 års
kompletteringsproposition med en mer preciserad helhetsstrategi avseende
ekonomiska styrmedels praktiska användning i miljöpolitken.

Grundläggande principer

Användningen av ekonomiska styrmedel skall genomföras utifrån de
principer som här diskuterats och som sammanfattningsvis innebär:

— Den konkreta tillämpningen av miljöpolitiken och åtgärderna skall
regelbundet utvärderas och omprövas utifrån förbättrad kunskap om
bl.a. sambanden mellan miljö och ekonomi.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

10

— I den utsträckning som miljöskatter medför ökade inkomster till
staten, skall detta ske inom ramen för ett sänkt skattetryck.

— Sverige bör engagera sig aktivt i det internationella miljösamarbetet
och fortsätta att vara pådrivande vad gäller införandet av effektiva
styrmedel i syfte att motverka utsläpp som leder till globala och
regionala miljöproblem. Sverige bör vidare verka för att de
internationella avtalen ges en sådan utformning att åtgärder genom-
förs där de är mest kostnadseffektiva.

Bland de åtgärder som regeringen avser att vidta kan nämnas följande:

Mi ljöräkenskaper

Under 1990 tillsattes miljöräkenskapsutredningen (MIR) för att undersöka
möjligheterna att komplettera nationalräkenskaperna med miljö- och
naturresursräkenskaper. Utredningen redovisades i maj 1991 och
förslagen gäller i huvudsak:

— Fysiska räkenskaper. Uppdrag till statistiska centralbyrån (SCB) att
utveckla fysiska räkenskaper, samt att förbättra och komplettera
miljöstatistiken.

— Monetära räkenskaper. Uppdrag till konjunkturinstitutet (Kl) att
redovisa de viktigaste sambanden mellan miljö och ekonomi, samt att
ansvara för forskning och utveckling kring monetära räkenskaper.

Utredningen har fått synpunkter från ett femtiotal remissinstanser,
varav de flesta har en positiv syn på utredningens analys och grundläg-
gande förslag. Flera instanser vill dock utvidga räkenskaperna till fler
områden än de utredningen föreslagit. Några instanser är tveksamma till
de monetära räkenskaperna.

Regeringen avser att ge konjunkturinstitutet uppdraget att utveckla
metoder och modeller för att redovisa de viktigaste sambanden mellan
miljö och ekonomi. En särskild samarbetsgrupp bör bildas med uppgift
att stödja och påverka arbetet. Statistiska centralbyrån bör få ansvar för
att utveckla miljöräkenskaper, samt att förbättra och komplettera
miljöstatistiken.

Möjligheter till ytterligare ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet

Det är angeläget att utforma effektiva styrmedel för att minska avfälls-
volymema och avfallets miljöfarliga innehåll. Samtidigt bör principen om
förorenarens ansvar stärkas.

En särskild arbetsgrupp kommer att klarlägga effekterna av en införd
avfällsskatt och därvid pröva dess lämplighet som kostnadseffektivt
styrmedel för att minska avfällsvolymema och främja avfällssortering.

Arbetsgruppen skall beakta de åtgärder som redan har genomförts eller
kommer att genomföras i kommunerna. Regeringen kommer under våren
att behandla förslagen från förpackningsutredningen (SOU 1991:76).
Även detta skall beaktas.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

11

Innehållsförteckning

Innehåll

Finansplanen

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

1

Mål för en ny politik

1

2

Den ekonomisk-politiska strategin

7

3

Det första steget - åtgärder hösten 1991

12

4

Det andra steget - finansplanen 1992

14

5

Politiken på längre sikt

18

6

Effekter av politiken

21

7

Den ekonomiska utvecklingen 1991-1993

23

8

Avslutning

27

Statsbudgeten och särskilda frågor

1

Statsbudgeten budgetåren 1991/92 och 1992/93

29

2

Underliggande budgetutveckling

38

3

Budgetunderskott och statsskuld

38

4

Styrning av statsförvaltningen och de finansiella
förutsättningarna for myndigheterna

40

5

Statliga betalningar och postgirot

57

6

EES-avtal

65

7

Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m.
för budgetåret 1990/91

67

8

Lönenivån i anslagsberäkningarna

70

Hemställan

71

Bilagor

Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget

Bilaga 1.2 Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfinansiella
utvecklingen m.m.

Bilaga 1.4 Fördelningseffekter

Bilaga 1.5 Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. Innehåll

Bilaga 2 till budgetpropositionen 1992

Kungliga hov- och slottsstaterna

(första huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100

Bil. 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet Davidson

Anmälan till budgetpropositionen 1992

A. Kungliga hovstaten

A 1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets hovhåll-
ning

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

18475000

20450000

23500000

Från anslaget bekostas statschefens officiella funktioner. Bl.a. avlönas ca
45 anställda inom hovförvaltningen.

Utöver det på statsbudgeten upptagna anslagsbeloppet har regeringen i
regleringsbrev medgivit att anslaget får överskridas med 3 milj.kr. under
budgetåret 1991/92 med hänsyn till den planerade omfattningen av stats-
besök m.m.

Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till 23,5 milj.kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets hovhållning
för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 23 500 000 kr.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

B. Kungliga slottsstaten

B 1. De Kungliga slotten: Driftkostnader

Prop. 1991/92:100

Bil. 2

1990/91

1991/92

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag

Anslag exkl.
mervärdesskatt

Förslag

29268000

23212000

23179000

26150000

De kungliga slotten räknas till Sveriges förnämsta kulturminnesobjekt.

Stockholms slott används av kungen och inrymmer representationslokaler
och kontor. 1 Stockholms slott finns bl.a. riksmarskalksämbetet, ståthålla-
rämbetet, husgerådskammaren och Bernadottebiblioteket. Vissa delar av
slottet visas även för allmänheten. En del av Drottningholms slott används
av kungen och hans familj som bostad och en annan del visas för allmän-
heten. Ulriksdals slott har delvis upplåtits till kansli för Världsnaturfonden
men har även öppnats för allmänheten och används för utställningar. I
anslutning till slottet finns en utställningslokal för drottning Kristinas krö-
ningsvagn och i det s.k. Orangeriet finns ett skulpturmuseum. Haga slott
används av regeringen som bostad för prominenta gäster från utlandet.
Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning av en del av
svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott visas för allmänheten.
För användningen av hela Strömsholms kronoegendom finns en samarbets-
grupp, tillkallad av länsstyrelsen i Västmanlands län med representanter för
bl.a. byggnadsstyrelsen, domänverket, kommunen och landstinget samt
Ridfrämjandet. Rosersbergs slott disponeras till större delen av statens rädd-
ningsverk. De två övervåningarna i slottet har dock fått behålla sin ur-
sprungliga karaktär och visas för allmänheten. Tullgarns slott är upplåtet för
visning.

Från detta anslag avlönas ca 75 anställda, varav ca 25 i park- och träd-
gårdsvård och tolv för lokalvård. Härtill kommer drygt 25 personer med
uppdrag av deltids- och bisysslekaraktär. Från anslaget betalas även andra
driftkostnader för de kungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll.

Riksmarskalksämbetet har — i anslutning till en framställning från ståt-
hållarämbetet — hemställt att 28 325 000 kr. anvisas för driften av de
kungliga slotten under nästa budgetår. Installation och underhåll av larman-
läggningar liksom skyddet av den kungliga familjen medför ökade kostna-
der. Även i övrigt ökar kostnaderna för verksamheten. Ståthållarämbetet
anser det rimligt att detta anslag budgeteras på ett sätt som motsvarar fak-
tiska behov och faktisk förbrukning.

Riksrevisionsverket (RRV) har under året lämnat synpunkter på redovis-
ningen av verksamheten inom ståthållarämbetets verksamhetsområde.
Ståthållarämbetet avser att under innevarande budgetår ta initiativ till en
mera samlad redovisning i linje med de synpunkter som RRV lämnat.

Sammanställning

Prop. 1991/92:100

Bil. 2

1991/92         Beräknad ändring

exkl.             1992/93

mervärdesskatt --------------------

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnader

21 331000

+ 2 971000

(därav lönekostnader)

(18 700000)

( + 2721000)

Lokalkostnader

3 183000

—

Summa utgifter

24514000

+ 2 971000

Avgår:

Uppbördsmedel

1 335000

-

Summa anslag

23179000

+ 2971000

Föredragandens överväganden

Mitt förslag till medelsberäkning framgår av sammanställningen. Den in-
nebär att jag har gjort en pris- och löneomräkning av anslaget. Vidare har jag
räknat upp anslaget med 2 milj.kr. med hänsyn till att ståthållarämbetet från
byggnadsstyrelsen tar över kostnadsansvaret för verksamhetsanknutna lo-
kalåtgärder m.m. samt för vissa säkerhetshöjande åtgärder. Jag har också
med tillfredsställelse noterat ståthållarämbetets initiativ med anledning av
RRV:s synpunkter.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till De Kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 26 150 000 kr.

B 2. Kungliga husgerådskammaren

1990/91 Utgift             8 847000

1991/92 Anslag           9059000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt    9049000

1992/93 Förslag          10600000

Husgerådskammarens uppgift är att svara för underhåll och vård av de
konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten som tillhör
staten men disponeras av kungen, att vetenskapligt bearbeta samlingarna
samt att genom skrifter och visningsverksamhet presentera samlingarna för
allmänhet och forskare. Dessutom förvaltar husgerådskammaren de Berna-
dotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk
samt administrerar Bernadottebiblioteket. Slutligen hjälper husgerådskam-
maren till vid tillfällig möblering för representation o.dyl.

Av medel från detta anslag avlönas ca 30 anställda.

I samband med anslagsframställningen for budgetåret 1989/90 lade hus-
gerådskammaren fram en långtidsplan för en upprustning under perioden
1989-1999, som skulle ge kammaren möjlighet att hålla en godtagbar kon-
troll över samlingarnas kondition och resurser för de mer akuta vårdinsat-
serna. Husgerådskammaren har därefter tillförts ökade resurser för detta
ändamål.

I anslagsframställningen för budgetåret 1992/93 begär nu husgerådskam-
maren inom ramen för långtidsplaneringen ytterligare resursförstärkningar.
Vidare föreslår husgerådskammaren att särskilda medel anvisas för nyan-
skaffning av möbler, textilier m.m. samt för förbättrade vårdinsatser av de
Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthant-
verk.

Riksmarskalksämbetet tillstyrker husgerådskammarens framställning
om ett anslag för budgetåret 1992/93 på 13 189 000 kr., varav 900 000 kr. i
engångsanslag.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 2

Sammanställning

1991/92
exkl.
mervärdesskatt

Beräknad ändring
1992/93

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnader

9145000

+ 1551000

(därav lönekostnader)

(8051000)

(+1451000)

Avgår:

Uppbördsmedel

96000

—

Summa anslag

9049000

+ 1551000

Föredragandens överväganden

Min bedömning av medelsbehovet framgår av sammanställningen i det
föregående. Utöver pris- och löneomräkning beräknar jag en ökning av
anslaget med 0,8 milj.kr. Det får ankomma på husgerådskammaren att
närmare avgöra hur de ökade resurserna bäst skall användas. När det gäller
vården av de Bernadotteska familjestiftelsernas samlingar är jag inte beredd
att föreslå några ändrade finansieringsformer.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1992/93 an-
visa ett förslagsanslag på 10 600 000 kr.

Register

Sid.

Prop. 1991/92:100

Bil. 2

Anslag kr.

A. Kungliga hovstaten

1. Hans Maj :t Konungens och det
Kungliga Husets hovhållning

B. Kungliga slottsstaten

2. De Kungliga slotten:
Driftkostnader

3. Kungliga husgerådskammaren

23 500000

26150000

10600000

36750000

Totalt för Kungliga hov- och slottsstaterna

60250000

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

Bilaga 3 till budgetpropositionen 1992

Justitiedepartementet

(andra huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100

Bilaga 3

ÖVERSIKT

Justitiedepartementet svarar för beredning av lagstiftningsärenden på
många områden. Den 1 december 1991 överfördes hyreslagstiftningen till
justitiedepartementet från det dåvarande bostadsdepartementet.

Till justitiedepartementet hör huvudparten av domstolsväsendet samt
åklagarväsendet, rättshjälpen, de allmänna advokatbyråerna och kriminal-
vården. Sedan den 1 december 1991 hör aven polisen till departementets
verksamhetsområde. Inom departementets område faller också den
verksamhet som utövas av justitiekanslem, datainspektionen,
brottsförebyggande rådet och brottsskadenämnden. Bokföringsnämnden
är också en myndighet som hör till justitiedepartementets område, men
frågor om anslag till nämnden redovisas numera under VII:e huvudtiteln
(finansdepartementet).

Utgifterna inom justitiedepartementets område beräknas under
budgetåret 1992/93 komma att öka med 2 024,1 milj.kr. till 17 849,4
milj. kr.

Utvecklingen inom rättsväsendet

Huvuddelen av verksamheten på justitiedepartementets område avser
uppgifter som direkt eller indirekt regleras genom lagstiftning.
Domstolarna och myndigheterna har begränsade möjligheter att själva
påverka verksamhetens omfattning.

Den verksamhet som avser samhällets åtgärder mot brott och som tar
en betydande del av rättsväsendets resurser i anspråk bestäms till stor del
av brottsutvecklingen och inom de olika delområdena av sådana faktorer
som antalet anmälda brott, mängden mål och deras svårighetsgrad samt

1 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

inom kriminalvården av antalet utdömda frihetsstraff och strafftidernas
längd. Arbetet inom rättsväsendet hänger på detta område mycket intimt
samman. I huvudsak kan det sägas gå en rak linje när det gäller åtgärder
mot brott från polis, via åklagare och domstolar till kriminalvård.
Brottsutvecklingen är stigande och arbetsbelastningen ökar. Motsvarande
gäller för domstolarnas del mål och ärenden från de många områden som
faller utanför lagföringen av brott.

Domstolsväsendet

Domstolsverket har under år 1991 gett in fördjupad anslagsframställning
avseende budgetperioden 1992/93 - 1994/95. Med hänsyn till förväntade
förändringar i domstolsverksamheten, bl.a. till följd av domstolsutred-
ningens arbete, får domstolsväsendet nu en endast tvåårig budgetram.
Domstolsväsendet tillförs medel som kompensation för vissa
ofmansierade kostnader och för volymförändringar.

Åklagarväsendet

Åklagarväsendet går in i det andra året i den pågående treåriga budget-
perioden. Ytterligare medel tillförs som kompensation för ofinansierade
kostnader.

Polisen

En mål- och resultatorienterad styrning införs successivt för polisens del.
Intagningen av aspiranter på polishögskolan ökas.

Kriminalvården

Rationaliseringar inom kriminalvården beräknas uppgå till drygt 31 milj,
kr. Omkring 20 milj. kr. återförs till kriminalvården för effek-
tivetetsbefrämjande åtgärder inom ekonomiadministrationen och
utbyggnad av behandlingsprogram för narkotikamissbrukare på krimi-
nalvårdsanstaltema. Det återförda beloppet skall vidare tas i anspråk för
en utvidgning av försöket med samhällstjänst till hela landet och för
frivårdens arbete med kontraktsvård.

Rättshjälpen

Åtgärder aviseras för att begränsa rättshjälpskostnadema.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Sammanfattning

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Förändringarna inom justitiedepartementets område i förhållande till
budgetåret 1991/92 framgår av följande sammanställning. Beloppen anges
i milj. kr.

Anvisat¹     Förslag Förändr.

1991/92    1992/93

Andra huvudtiteln

A. Justitiedepartementet m.m.

124,2

136,3

12,1

B. Polisväsendet

8 938,2²

10 254,1

1 315,9

C. Åklagarväsendet

496,4

529,6

33,2

D. Domstolsväsendet

2 229,3

2 466,7

237,4

E. Kriminalvården

2 941,8³

3 312,3

370,5

F. Rättshjälp m.m.

772,5

938,6

166,1

G. Övriga myndigheter

50,9

56,2

5,3

H. Diverse

272,0

155,6

- 116,4

Summa för justitiedepar-

15 8'/5,3

17 849,4

2 024,1

tementet

'Beloppen i denna kolumn är momsreducerade.

²Beloppet avser anslag till polisväsendet under XIII:e huvudtiteln (civildepartementet).
Beloppet innfattar inte vad som har anvisats på tilläggsbudget I för budgetåret
1991/92.

^Beloppet innefattar inte vad som har anvisats på tilläggsbudget I för budgetåret
1991/92.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet Hellsvik och, såvitt avser frågorna under
punkterna 3 och 4, statsrådet Laurén.

Anmälan till budgetpropositionen 1992

1 Allmänt

1.1 Mål för verksamheten

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Rättssamhället skall befästas och stärkas ytterligare.

- Genom olika åtgärder på kortare och längre sikt skall det skapas
förutsättningar för en effektivare verksamhet vid domstolarna
och åklagarmyndigheterna.

- Utvecklingen mot allt fler brott skall brytas.

- Polisens verksamhet skall i ökad utsträckning inriktas på före-
byggande av brott, och i brottsbekämpningen skall våldsbrott
och narkotikabrott prioriteras.

- Kriminalvårdsanstalter skall ha hög säkerhet. Anstaltsvistelser
skall utnyttjas för att förbereda ett lagenligt liv ute i samhället.
Narkotikamissbruk på anstalter skall bekämpas.

- Arbetet med att rationalisera och effektivisera verksamheten hos
myndigheterna inom justitiedepartementets område skall fort-
sätta.

- Brottsoffrens ställning skall stärkas.

Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden på många områden.
Först och främst bör grundlagarna nämnas. Departementet handlägger
också viktiga delar av den lagstiftning som reglerar de enskilda medbor-
garnas förhållande till staten och andra offentliga organ. Hit hör bl.a.
strafflagstiftningen, de regler som styr polisens och åklagarnas verksam-
het samt reglerna om förfarandet vid våra domstolar. Ett annat betydel-
sefullt område är lagregler om enskildas inbördes förhållanden, t.ex.
inom familjerätten, köprätten och bolagsrätten.

Till justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsvä-
sendet, åklagarväsendet, polisen och kriminalvården.

Verksamheten på justitiedepartementets område har central betydelse
för den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Det är samhällets
uppgift att tillgodose den enskildes rättmätiga krav på trygghet för liv,
hälsa, integritet och personlig egendom. För att det skall kunna ske krävs
ett effektivt rättsväsende som har stöd för sitt arbete i en fungerande

lagstiftning.                                                               Prop. 1991/92:100

Domstolarna utgör i det sammanhanget en särskilt viktig faktor. Ett fritt Bilaga 3

och självständigt domstolsväsende är rättssamhällets grundval. Det är
viktigt att på olika sätt verka för att rättssamhället ytterligare befästs och
stärks. Frågan om den s.k. lagprövningsrätten och om vidgade möjlighe-
ter till domstolskontroll av beslut fattade inom den statliga förvaltningen
är här av särskilt intresse.

Det är av yttersta vikt att vi har domare och åklagare som tillgodoser
högt ställda krav. Domstolarnas och åklagarmyndigheternas arbetsläge
är ansträngt, och arbetsvillkoren måste förbättras. Bl.a. i detta syfte har
tillsatts två utredningar, domstolsutredningen och åklagarutredningen -
90, för att se över bl.a. uppgifter och arbetssätt inom respektive
verksamhetsområde.

Det är angeläget att man tar till vara alla möjligheter att rationalisera
och effektivisera verksamheten inom rättsväsendet samtidigt som rättssä-
kerheten och medborgarnas anspråk på hjälp från de rättsvårdande
myndigheterna tryggas. Inom justitiedepartementets område granskas
domstolarna och förvaltningsmyndigheterna successivt med sikte på att
öka effektiviteten i deras verksamhet.

Polisen har väsentliga uppgifter inom rättsväsendet. Målen för
polisverksamheten skall vara att minska brottsligheten och öka
människors trygghet i samhället. Som ett uttryck för detta bör det ske en
ökad inriktning mot förebyggande polisverksamhet. Till arbetet med att
minska brottsligheten och öka tryggheten hör självfallet också polisens
brottsutredande verksamhet.

Inom polisen pågår ett omfattande reformarbete med syfte att göra
verksamheten effektivare. Bl.a. har regeringen nyligen förelagt riksdagen
en proposition (prop. 1991/92:52) med förslag till en enhetlig regional
ledningsorganisation som bygger på den s.k. länspolismästarmodellen.
Nu föreslås en förnyelse av polisens budgetsystem där mål- och
resultatstyrning samt en långt gående delegering av ekonomiansvaret
utgör viktiga inslag. Såväl den regionala reformen som budgetreformen
avses träda i kraft den 1 juli 1992. Också när det gäller polisens
arbetsmetoder pågår det en betydelsefull utveckling.

Verksamheten inom kriminalvårdsanstaltema skall bedrivas med hög
säkerhet, samtidigt som anstaltstiden bör utnyttjas för att på bästa sätt
förbereda den dömde till lagenligt liv ute i samhället. Arbetet på att
bekämpa narkotikamissbruket på anstalterna tillmäts ökad vikt.

Genom en övergång till resultatorienterad styrning beräknas statsmak-
terna få bättre redovisningar och bedömningar av uppnådda resultat. En
resultatinriktad styrning, med mindre inslag av detalj- och regelstyrning,
ger samtidigt utrymme för betydande delegering till regional och lokal
nivå och uppmuntrar och underlättar initiativ till effektivisering och
rationalisering på dessa nivåer. De centrala myndigheternas storlek och
uppgift måste anpassas till denna utveckling.

Att bryta utvecklingen mot allt fler brott är en avgörande fråga för allas
trygghet i samhället. Brottsligheten måste bekämpas med kraft.
Brottsbekämpning är en central uppgift för rättsväsendet men också för

andra myndigheter. Till de grundläggande målen hör tryggheten för liv,
hälsa, integritet och personlig egendom. All brottsbekämpning har stor
betydelse, men kampen mot vålds- och narkotikabrott måste tillmätas
högsta prioritet. Kampen mot den ekonomiska brottsligheten står också
i föigrunden. Det finns i sammanhanget anledning att också erinra om
att en långsiktigt framgångsrik kriminalpolitik måste bygga på ett väl
utvecklat brottsförebyggande arbete.

För rättsväsendet viktiga uppgifter utförs även av bl.a. socialtjänsten
och den psykiatriska vården. Föreningslivet och frivilliga sammanslut-
ningar uträttar också ett värdefullt arbete. Frågor på dessa områden
ankommer huvudsakligen på andra ledamöter av regeringen.

Av särskild betydelse är vidare att stärka brottsoffrens ställning. Arbete
med denna fråga sker i en nyligen tillsatt arbetsgrupp i departementet.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1.2 Internationellt samarbete

Några huvudpunkter:

- Rättssystemet förändras inför EES- och EG-samarbete.

- Sverige lämnar bidrag till utvecklingen i Central- och Östeuropa
på det rättsliga området.

- Samarbetet inom Norden, Europarådet, FN m.fl. internationella
organ fortsätter.

Utvecklingen på det internationella området har under senare år fått en
allt större betydelse för svenskt rättsväsende och svensk lagstiftning. En
huvuduppgift under den närmaste framtiden är att fullfölja det arbete som
pågått för att göra de förändringar i vårt rättssystem som föranleds av
förhandlingarna mellan EFTA-ländema och EG om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES). Också de förändringar som kan
föranledas av ett eventuellt svenskt medlemskap i EG har stor aktualitet
på grund av Sveriges ansökan om ett sådant. Bl.a. arbetar sedan någon
tid den parlamentariskt sammansatta utredningen (Ju 1991:03) om
grundlagsfrågor inför EG med att utreda behovet av grundlagsändringar
inför ett svenskt medlemskap i EG samt att föreslå sådana ändringar.

Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till utveck-
lingen i Central- och Östeuropa. Inom justitiedepartementets område har
svenska bidrag till utvecklingen i dessa delar av Europa kunnat lämnas
framför allt genom att man från svensk sida kunnat redovisa erfarenheter
av olika rättsliga regelsystem. Dessa erfarenheter har sedan kunnat ingå
i det underlag som olika länder i Central- och Östeuropa har behövt för
att själva kunna ta ställning till uppbyggnaden av de nya rättsliga system
som den politiska och ekonomiska utvecklingen i dessa länder gjort
nödvändig.

Samverkan av detta slag har framför allt ägt rum med de baltiska

staterna. I och med deras självständighet har möjligheterna till svenskt Prop. 1991/92:100
bistånd på det rättsliga området fått en ny dimension. Bl.a. har rege- Bilaga 3
ringen givit domstolsverket i uppdrag att ingå en överenskommelse med
justitiedepartementet i Republiken Estland gällande stöd till det estniska
rättsväsendet. En sådan överenskommelse har nu ingåtts. Den avser
bistånd i form av praktiktjänstgöring för estniska domare i svenska
domstolar, undervisning av nyckelpersonal i Estland och medverkan i det
estniska lagstiftningsarbetet. Vidare förbereds i nordiskt samarbete en
aktion för att lämna bistånd med juridisk litteratur till de baltiska
staterna.

Det samarbete inom Europa som för vår del fått nya dimensioner
genom EES och ett eventuellt EG-medlemskap samt utvecklingen i
Central- och Östeuropa skall inte undanskymma betydelsen av fortsatt
internationell samverkan på det rättsliga området också i mera hävdvunna
sammanhang.

Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden, t.ex. inom
familjerätten och på det köp- och avtalsrättsliga området, har tillkommit
i nordiskt samarbete. Detta har resulterat i att vi på flera områden har
överensstämmande lagregler i de nordiska länderna. Denna rättslikhet är
enligt min uppfattning av stort värde. Det finns därför anledning att
vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på lagstiftningsområdet.

Nordiska överläggningar i olika lagstiftningsärenden pågår fortlöpande
på flera områden, t.ex. beträffande familjerätt, immaterialrätt och
transporträtt. Nyligen har också överläggningar som syftar till ändringar
i den samnordiska verkställighetslagstiftningen inletts. Ändringarna är
bl.a. föranledda av den s.k. Luganokonventionen som de nordiska
länderna avser att tillträda inom kort (jfr avsnitt 2.2).

På samma sätt som det nordiska lagstiftningssamarbetet har kommit
att bli ett naturligt och självklart inslag i beredningen av lagstiftnings-
ärenden inom justitiedepartementets ansvarsområde har Sveriges
medverkan i andra former av internationellt lagstiftningssamarbete fått en
ökad betydelse. Det gäller inte bara samarbetet inom Europarådet utan
även det arbete på att åstadkomma enhetlig lagstiftning som sker inom
olika organisationer inom FN-systemet, exempelvis IAEA (atomansvarig-
het), 1MO (sjörätt), UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO (immaterial-
rätt). Sådant samarbete sker vidare i stor omfattning inom andra mel-
lanstatliga organisationer, såsom Haagkonferensen för internationell
privaträtt, OECD (atomansvarighet m.m.) och Unidroit (civilrätt).

Det internationella samarbete som nu har nämnts har framför allt avsett
civilrättsliga frågor. Men också i fråga om straffrätten har det inter-
nationella samarbetet varit intensivt under de senaste åren. Under år 1991
har Sverige bl.a. deltagit i en arbetsgrupp med uppgift att lägga fram ett
förslag till ändrade former för och en ny inriktning av FNs arbete på det
kriminalpolitiska området. Avsikten har bl.a. varit att stärka med-
lemsländernas ansvar för och roll i arbetet samt att ge arbetet en mer
konkret och praktisk inriktning. Arbetsgruppens förslag har under hösten
1991 behandlats av ett ministermöte i Paris som i allt väsentligt ställt sig
bakom förslaget. Även inom Europarådet har Sverige deltagit aktivt bl.a.

när det gäller arbete angående alternativ till frihetsstraff, principer för Prop. 1991/92:100
påföljdsbestämning och skyddet för barn och kvinnor mot sexuellt Bilaga 3
utnyttjande.

2 Domstolsväsendet och processrätten

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

2.1 Domstolsväsendet

Några huvudpunkter:

- Domstolarnas organisation ses över utifrån ett brett perspektiv.

- Domstolsverkets roll övervägs bl.a. mot bakgrund av resultatet
av översynen av domstolsorganisationen.

- Försäkringsrätterna läggs ner den 1 juli 1992.

- Utvärderingen av den reformerade domarbanan visar att refor-
men haft effekt.

- Domstolsväsendet ges en tvåårig budgetram.

Sedan flera år pågår ett målmedvetet arbete för att komma till rätta med
domstolarnas svårigheter, som har yttrat sig i en växande arbetsbörda
och tilltagande personalförsörjningsproblem. Som nämnts i 1990 års
budgetproposition påbörjades inom ramen för justitiedepartementets verk-
samhetsplanering under år 1988 en förutsättningslös och framtidsinriktad
diskussion om domstolsväsendet. Som ett led i diskussionen utarbetades
och remissbehandlades promemorian (Ds 1989:2) Domstolarna i
framtiden - en idéskiss. Diskussionen utmynnade i att en parlamentariskt
sammansatt kommitté tillsattes i slutet av år 1989 för att se över
domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation. Kommittén, som
antagit namnet domstolsutredningen (Ju 1989:06), avslutar sitt arbete i
dagarna och redovisar sitt uppdrag inom ett par veckor.

Genom regeringsbeslut den 7 november 1991 återkallade regeringen
domstolsutredningens uppdrag såvitt avser överväganden rörande
domstolarnas organisation. Dessa frågor bearbetas nu i stället inom
justitiedepartementet. Arbetet bedrivs utifrån ett brett perspektiv och med
delvis andra utgångspunkter än som följde av domstolsutredningens
direktiv. Bl.a. tas frågan om specialdomstolama upp på ett mera direkt
sätt. Målet är ett effektivt och slagkraftigt organiserat domstolsväsende.

Nära samband med domstolsutredningens arbete och övervägandena
rörande domstolarnas organisation har frågan om domstolsverkets
framtida ställning och arbetsuppgifter. Verket redovisade under våren
1991 resultatet av vissa överväganden som gjorts inom verket angående
dess roll, arbetsuppgifter och organisation i framtiden. Av redovisningen
framgick bl.a. att det finns förutsättningar att successivt ytterligare
decentralisera personal- och ekonomiadministrativa uppgifter inom
domstolsväsendet. Verket fick därefter i uppdrag att till hösten 1991
komma med förslag om hur besparingar vid verket i storleksordningen
15 milj. kr. skall kunna åstadkommas genom åtgärder av bl.a. detta slag.
Verket har i sin redovisning av uppdraget i oktober 1991 beskrivit hur

besparingar på 13,9 milj, kr skulle kunna ske fr.o.m. den 1 juli 1994. Ett Prop. 1991/92:100
ställningstagande till domstolsverkets framtida uppgifter och organisation Bilaga 3
bör anstå till dess att man tar ställning till frågan om domstolarnas
framtida organisation. Frågan om verkets framtid bereds nu inom
departementet i samma ordning som organisationsfrågorna för
domstolsväsendet.

Ett annat ämne som har samband med de nämnda frågorna gäller den
administrativa beslutsprocessen i domstolarna. Även denna fråga tas upp
i anslutning till övervägandena om domstolarnas organisation.

Efter förslag av regeringen (prop. 1990/91:80) beslöt riksdagen under
våren 1991 att tillskapa en ny instansordning för rättskipningen i
socialförsäkringsmål (JuU18, rskr. 216). Den nya ordningen trädde i
kraft den 1 juli 1991. Den innebär att en allmän försäkringskassas eller
riksförsäkringsverkets beslut i ärenden om socialförsäkring numera
överklagas till länsrätten och att länsrättens avgörande överklagas till
kammarrätten. Försäkringsöverdomstolen finns kvar som högsta
domstolsinstans för socialförsäkringsmål. De tre försäkringsrätterna finns
övergångsvis kvar för att avgöra inneliggande mål enligt den äldre
ordningen. Avsikten är att försäkringsrätterna skall läggas ner den 1 juli
1992.

Våren 1990 godkände riksdagen efter förslag av regeringen (prop.
1989/90:79) riktlinjer för en reformerad domarbana m.m. (JuU 25, rskr.
193). Den nya ordningen, som började tillämpas den 1 juli 1990, innebär
bl.a. att alla ordinarie domartjänster skall tillsättas efter en
skicklighetsbedömning och att domarutbildningen skall koncentreras och
fullgöras i ett sammanhang. Reformen har utvärderats av domstolsverket
under år 1991.

Utvärderingen visar att i ungefär hälften av fellen en till tjänsteåren
yngre sökande har utnämnts därför att denne ansetts vara skickligare än
en äldre sökande. Det nya meritvärderingssystemet har alltså inneburit
stora förändringar jämfört med den tidigare gällande s.k.
börjedagsprincipen, som byggde på en tjänsteårsberäkning. För en mera
definitiv bedömning av det nya meritvärderingssystemet krävs dock en
längre tids erfarenheter.

När det gäller domarutbildningen visar domstolsverkets rapport att
domstolarna lyckats relativt väl med att förkorta utbildningstiden. Målet
som sattes upp var att den sammanlagda tjänstgöringstiden, räknat från
börjedag i överrätt till assessorsförordnande, inte skulle vara längre än
tre år. Överrättema har nu, med ett par undantag, en genomströmningstid
som ligger mellan tre och fyra år. Detta är mycket glädjande. Systemet
förutsätter att underrätterna, särskilt de större, ställer fiskalsplatser till
förfogande. Här ligger ett särskilt ansvar på de större domstolarna. Det
krävs också att domstolarna tar ansvar för och hänsyn till
utbildningsinslaget i de yngre domarnas tjänstgöring.

Domstolsväsendet är nu inne på tredje året i ett system med treåriga
budgetramar. Härigenom har möjligheterna till långsiktig planering och
smidigare användning av anslagsmedlen ökat, något som är särskilt
betydelsefullt med hänsyn till den växande arbetsbördan. Tanken var att

10

domstolsväsendet fr.o.m. budgetåret 1992/93 skulle gå in i en ny treårig
budgetperiod. Med hänsyn till de förändringar som kan förväntas till
följd av bl.a. domstolsutredningens arbete bör emellertid nu, som jag
strax återkommer till, ställningstagandet till domstolsväsendets
medelsbehov inskränkas till de två närmaste budgetåren.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

2.2 Rättegångsförfarandet

Några huvudpunkter:

- Arbetet med att renodla domstolarnas arbetsuppgifter fortsätter.

- Rättshjälpens effektivitet ses över.

- Möjligheterna att införa regler om grupptalan i svensk rätt
utreds.

Reglerna i rättegångsbalken (RB) om förfarandet vid de allmänna
domstolarna har under det senaste årtiondet varit föremål för ett
omfattande reformarbete. Bestämmelserna om rättegången vid tingsrät-
terna har moderniserats och effektiviserats genom en reform som trädde
i kraft den 1 januari 1988. Under år 1989 reviderades reglerna för högsta
domstolens verksamhet varigenom högsta domstolens roll som
prejudikatinstans har stärkts. Vidare genomfördes under år 1989 en hel
del ändringar i förfarandereglema för hovrätterna. Ytterligare ändringar
i det processuella regelsystemet främst för de allmänna domstolarna
gjordes under år 1990.

Ett viktigt steg mot en renodling av domstolarna togs på försommaren
1990 när riksdagen beslutade att den summariska processen skall flyttas
över från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna. Reformen träder
som planerat i kraft den 1 januari 1992.

En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens område är
för den närmaste framtiden knuten till domstolsutredningen. En av dess
huvuduppgifter är att se till att domstolsverksamheten renodlas och
koncentreras på de dömande uppgifterna. En viktig uppgift för den
utredningen har också varit att se över förval tningsprocesslagen
(1971:291) som styr förfarandet vid förvaltningsdomstolarna. Vidare har
utredningen sett över de förtaranderegler för de allmänna domstolarna
som inte direkt angår tvistemål och brottmål. Det gäller för tingsrätternas
del lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden och för
hovrätternas och högsta domstolens del reglerna i RB om besvär. Också
frågor om hur överrättemas resurser bättre skall kunna inriktas på de
mera svårbedömda målen har övervägts av utredningen.

En viktig del i reformarbetet beträffande domstolarna är strävandena
mot en renodling av domarrollen. Olika författningsändringar har därför
gjorts under årens lopp för att öka möjligheterna att delegera arbets-

11

uppgifter från domarpersonal till annan personal. För närvarande pågår Prop. 1991/92:100
två försöksprojekt i domstolarna, ett i tingsrätt och ett i hovrätt, och Bilaga 3
domstolsverket har aviserat att verket under innevarande budgetår avser
att starta ett projekt om en utvidgad försöksverksamhet. Förslag till nya
delegeringsbara uppgifter har också i olika sammanhang framförts till
justitiedepartementet.

Ett av dessa är ett förslag av domstolsverket att beslutanderätten i vissa
mål om äktenskapsskillnad och om vårdnad om barn skall kunna
delegeras till biträdespersonal. Förslaget har remissbehandlats och fått ett
övervägande negativt mottagande. Enligt min mening ställer de nu
aktuella måltypema sådana krav på juridisk kompetens hos beslutsfattaren
att det inte är lämpligt att genomföra verkets förslag i denna del. Verket
har också föreslagit delegering av vissa familjerättsliga ärenden som hör
till boupptecknings- och avhandlingsprotokollen. I likhet med flertalet
remissinstanser delar jag i och för sig bedömningen att sådana ärenden
kan handläggas av icke lagfaren personal. Mycket talar emellertid för att
domstolsutredningen kommer att föreslå att handläggningen av dessa
ärenden inte längre skall ankomma på domstol. Det är därför inte
lämpligt att nu utvidga behörigheten i den delen. Sedan en samlad
bedömning av domstolsutredningens förslag har gjorts bör en naturlig
följd vara att generellt ta ställning till fördelningen av göromålen i
domstolarna.

Betydelsefull i detta sammanhang är frågan om ansvaret för delegerade
arbetsuppgifter. Frågan har utretts av domstolsverket med anledning av
en skrivelse från riksdagens ombudsmän (JO). Domstolsverket fenn i
första hand att det inte var motiverat med en författningsändring för att
reglera ansvarsfördelningen mellan domarna och annan personal
beträffande delegerade uppgifter. Domstolsverkets utredning har
remissbehandlats. Flertalet remissinstanser delar verkets bedömning.
Ingen av dem har uppfattningen att domarens ansvar för delegerade
arbetsuppgifter skall utvidgas i förhållande till vad som gäller redan i
dag. Jag delar den uppfattningen.

Delegering av arbetsuppgifter i domstol sker genom förordnanden till
enskilda personer i enlighet med domstolsinstruktionemas bestämmelser.
Den enskilde blir härigenom behörig att på eget ansvar utföra vissa
göromål. Men detta innebär inte att det ansvar som kan åvila andra för
att göromålen fullgörs på rätt sätt upphör helt. Den som förordnar,
normalt domstolschefen, måste förvissa sig om att personen i fråga har
tillräcklig kunskap och erfarenhet för att klara arbetsuppgiften.
Rotel innehavaren har att ge underställd personal tydliga instruktioner,
att i lämplig omfattning följa upp givna förordnanden och att ingripa om
någon inte fullgör sina uppgifter tillfredsställande. Vad som kan krävas
av rotelinnehavaren för att denne skall undgå ansvar för felaktigheter som
begåtts av annan personal varierar avsevärt mellan olika situationer. Att
heltäckande reglera rotelinnehavarens övergripande ansvar får därför
mycket vaga bestämmelser till resultat. En författningsreglering skulle
alltså inte komma att klargöra var gränsen mellan domarens ansvar och
annan personals ansvar går. Som flertalet remissinstanser delar jag därför

12

domstolsverkets bedömning. Liksom remissinstanserna är jag inte heller Prop. 1991/92:100
beredd att utvidga rotelinnehavarens ansvar för delegerade Bilaga 3
arbetsuppgifter. Enligt min mening ligger det i sakens natur att ansvar i
första hand måste kunna utkrävas av den som utför göromålen och
därigenom ibland också står för myndighetsutövningen. I annat fäll
förfelas tanken bakom renodlingen av domarrollen. Om göromål och
ansvar inte följs åt är det snarast ett tecken på att göromålen inte är
lämpliga att delegera.

Viktiga frågor med processuell anknytning övervägs av åklagarut-
redningen -90. Jag tänker då dels på frågor om vilken plats instituten
åtalsunderlåtelse, strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot bör
ha i vårt rättsväsende, dels på frågor om förundersökningens bedrivande,
särskilt med inriktning på att förenkla rutiner m.m. så att tiden mellan
brott och åtalsbeslut kan förkortas. En annan central fråga är den om
förundersökningsledningen.

Europadomstolen har nyligen meddelat dom i tre mål mot Sverige som
gällde rätten till muntlig förhandling i hovrätt. I ett av målen, som gällde
ett enskilt åtal för förtal, ansåg Europadomstolen att Sverige hade brutit
mot Europakonventionens artikel 6 genom att målet hade avgjorts utan
muntlig förhandling. Europadomstolen konstaterade därvid bl.a. att det
förelåg motstridiga uppfattningar om de omständigheter som var föremål
för hovrättens bedömning och att kärandens yrkesmässiga anseende och
karriär stod på spel, varför hovrätten hade bort hålla muntlig förhandling
i målet. I de två övriga målen ansågs någon kränkning inte föreligga.

Europadomstolen gör i de tre domarna bl.a. det principiella uttalandet
att artikel 6 i Europakonventionen inte kan tolkas så att en muntlig
förhandling alltid måste hållas oavsett målets karaktär. De omständig-
heter som skall beaktas vid valet av handläggningsform är enligt Europa-
domstolen bl.a. vad slags frågor som är uppe till bedömning i hovrätten,
brottets svårhetsgrad och om det råder förbud mot s.k. reformatio in
pejus eller inte. Dessa tre avgöranden kan, liksom Europadomstolens
avgörande i Ekbatanimålet (jfr NJA 1988 s. 572), tjäna som vägledning
för hovrätterna i deras framtida tolkning och tillämpning av regeln om
parts rätt till muntlig förhandling i 51 kap. 21 § RB. Av denna
bestämmelse framgår numera bl.a. att en huvudförhandling skall hållas
om en part har begärt det och det inte är uppenbart obehövligt. Denna
regel lades till genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1984,
dvs. efter det att hovrätten hade meddelat dom i det mål som enligt
Europadomstolen borde ha företagits till muntlig förhandling. En
skärpning av kravet på muntlig förhandling har alltså redan skett. De
principer som Europadomstolens domar ger uttryck för kan beaktas inom
ramen för den gällande lydelsen av 51 kap. 21 § RB och någon ytter-
ligare ändring av lagrummet behövs därför inte.

När det gäller rättshjälpsområdet vill jag erinra om de omfattande
förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur som ägt rum de
senaste åren. Betydelsefulla materiella förändringar gjordes den 1 juli
1988 på grundval av prop. 1987/88:73 om förbättringar inom rättshjälps-
systemet. Och i organisatoriskt hänseende trädde en helt ny organisation

13

av rättshjälpsadministrationen i funktion den 1 januari 1991.

Många av de lagändringar som har genomförts sedan rättshjälpsrefor-
men trädde i kraft har syftat till att nedbringa statens kostnader för
rättshjälpen. Reformerna har också varit kostnadsdämpande, framför allt
när det gäller den allmänna rättshjälpen. Däremot har kostnaderna för
offentlig försvarare och offentligt biträde ökat. Reformerna har inte på
något avgörande sätt kunnat bromsa ökningarna av statens kostnader för
rättshjälpen i stort. Mot denna bakgrund har justitiedepartementet, såsom
aviserades i 1991 års budgetproposition, uppdragit åt riksrevisionsverket
att analysera kostnadsutvecklingen och fastställa dess orsaker. En grund-
läggande fråga är därvid om de allmänna medel som satsas på
rättshjälpen hamnar rätt och riktas mot de fäll där behovet av rättsligt
bistånd är störst. I uppdraget ingår även att utvärdera 1988 års reform av
rättshjälpslagstiftningen och de organisatoriska förändringar som trädde
i kraft den 1 januari 1991. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars
1992. Jag återkommer i anslutning till att jag behandlar frågan om anslag
till rättshjälpen till frågan hur utvecklingen i fråga om rättshjälps-
kostnadema skall kunna brytas.

I 1991 års budgetproposition konstaterades att det för närvarande inte
behövdes några lagändringar när det gäller rättshjälp vid bodelning efter
äktenskapsskillnad, sedan en stabilisering av rättspraxis syntes ha ägt
rum. Justitiedepartementet bevakar fortlöpande utvecklingen. I avbidan
på riksrevisionsverkets utredning är några initiativ i ämnet inte påkallade.

Det bör i detta sammanhang också nämnas att frågan om rättsligt
bistånd till offer för brott som begåtts utomlands övervägs inom
justitiedepartementet (se härom vidare i avsnitt 5.7).

Diskrimineringsombudsmannen har i en framställning hos justitiedepar-
tementet begärt vissa ändringar när det gäller rättshjälp för invandrare.
Bl.a. föreslås att beslutanderätten om rättshjälp i invandrarärenden skall
flyttas från statens invandrarverk till rättshjälpsmyndigheten och att
reglerna om allmän rättshjälp i vissa hänseenden skall göras generösare
för utlänningar. Förslagen har remissbehandlats. Remissinstanserna är till
övervägande delen negativa till förslagen. Bl.a. anförs från flera
remissinstanser att de utvidgningar i den allmänna rättshjälpen som
föreslås redan ryms inom gällande bestämmelser. Mot den bakgrunden
avser jag inte att initiera några lagstiftningsåtgärder med anledning av
diskrimineringsombudsmannens framställan.

Jag kan i detta sammanhang nämna att offentliga biträden har fått bättre
möjligheter att få förskott i ärenden enligt utlänningslagen (1989:529)
genom en ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938) som trädde i kraft
den 1 augusti 1991.

Den förra regeringens beslut att per den 1 januari 1991 tills vidare dra
in bemyndigandet för domstolsverket att fastställa vissa taxor har
modifierats på så att regeringen hösten 1991 har bemyndigat
domstolsverket att fastställa taxorna enligt rättshjälpsförordningen
(1979:938) och konkursförordningen (1987:916) på grundval av en
timkostnadsnorm som beslutas av regeringen.

Jag återkommer till rättshjälpsfrågoma när jag behandlar frågan om

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

14

anslag till rättshjälpen.

Den fortsatta behandlingen av lagstiftningsärendet rörande begräns-
ningar i målsäganderätten som anmälts i tidigare budgetpropositioner
liksom problematiken kring massmediabevakningen av uppmärksammade
rättegångar bör anstå i avbidan på ytterligare erfarenheter från vissa
pågående rättegångar.

Av samma skäl har något slutligt ställningstagande ännu inte tagits till
frågan om - och i så fall hur - hemlig teknisk avlyssning skall lagregleras,
liksom vilka regler som skall gälla vid användning av övervakningskame-
ra i den brottsutredande verksamheten. SÄPO-kommitténs förslag till
lagstiftning i slutbetänkandet (SOU 1990:51) fick ett blandat mottagande
under remissbehandlingen och kräver ytterligare överväganden.

Reglerna i 28 kap. 5 § RB om polismans rätt att på egen hand besluta
om husrannsakan ändrades som nämndes i förra årets budgetproposition
den 1 juli 1990 på så sätt att beslutsbefogenheten inskränktes till sådana
fall då det är fara i dröjsmål. De nya reglerna har nu utvärderats. Av
utvärderingen framgår att den nya beslutsordningen har orsakat en del
problem, framför allt när det gäller kontakterna mellan polismannen på
fältet och beslutsfattaren. De synpunkter som har framförts av riksåkla-
garen och rikspolisstyrelsen ger mig dock inte tillräcklig anledning att nu
överväga en återgång till de regler som gällde före den 1 juli 1990. Det
kan dock finnas anledning för justitiedepartementet att se närmare på
vissa av de problem som påtalats.

Justitiedepartementet har under hösten 1991 remitterat en depar-
tementspromemoria med förslag till ändringar i reglerna om
kroppsvisitation och kroppsbesiktning (Ds 1991:56). Syftet är bl.a. att
klargöra vilka åtgärder som får företas med stöd av de centrala reglerna
om kroppsvisitation resp, kroppsbesiktning i RB. I promemorian
behandlas också frågan om kroppsvisitation för att söka efter
klotterutrustning (jfr avsnitt 5.2).

I 1991 års budgetproposition aviserades en utredning om möjligheterna
att införa grupptalan i svensk rätt. En särskild utredare har nu fått i
uppdrag att utreda frågan (Ju 1991:04; dir. 1991:59). Syftet med
utredningen är att förbättra möjligheterna att i domstol driva anspråk som
är gemensamma eller likartade för en större grupp människor. Enligt
direktiven skall frågan om ett förbättrat rättsskydd i dessa hänseenden
särskilt övervägas för konsument- och miljörättsområdena, men det står
utredaren fritt att föreslå en reglering som omfattar även andra
rättsområden. Frågan har diskuterats vid nordiska överläggningar också
under våren 1991 och den har aktualiserats inom Nordiska rådet.

Från den internationella processrättens område kan nämnas att frågan
om ett svenskt tillträde till 1988 års EG/EFTA-konvention om domstols
behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område - den
s.k. Luganokonventionen - har tagits upp i en inom justitiedepartementet
upprättad promemoria (Ds 1991:54) som under hösten 1991 varit föremål
för remissbehandling. En proposition i ämnet planeras till våren 1992.

Från det internationella fältet kan också erinras om att riksdagen under
våren 1991 efter förslag i prop. 1990/91:131 beslutat vissa lagändringar

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

15

som innebär att svenska myndigheter skall efterkomma villkor som en
främmande stat ställer upp när det gäller hur överlämnad information och
överlämnat bevismaterial får användas i Sverige. Genom de nya reglerna
- som tagits in i en ny lag (1991:435) med vissa bestämmelser om inter-
nationellt samarbete på brottmålsområdet - förbättras Sveriges möjlig-
heter att delta i det internationella samarbetet som gäller inbördes
rättshjälp i brottmål. Riksdagen har vidare under hösten 1991 behandlat
regeringens förslag i prop. 1991/92:46 med regler som skall göra det
möjligt för Sverige att bistå utländska brottsutredande myndigheter genom
att överföra frihetsberövade personer till främmande stat för vittnesförhör
m.m. i samband med brottsutredning eller rättegång, liksom att Sverige
på motsvarande sätt skall kunna få bistånd från främmande stat.
Regeringens förslag i dessa delar är ett led i en översyn av den svenska
lagstiftningen om internationella straffprocessuella frågor. Översynen
syftar till en mer enhetlig och modem lagstiftning som bättre svarar mot
de krav som det internationella samarbetet ställer i dag.

Jag vill också nämna att lagen (1929:145) om skiljemän kommer att
ses över bl.a. på grundval av en framställning från Stockholms
Handelskammares skiljedomsinstitut.

2.3 Konkursrätt och utsökningsrätt

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Frågan om skuldsanering övervägs.

- Insolvensutredningen utreder frågor om rekonstruktion av
företag i kris.

- Utsökningsbalken ses över.

Insolvensutredningen (Ju 1988:02) lade i oktober 1990 fram
delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. Där föreslås att det i
vårt land införs en möjlighet för fysiska personer med övermäktig
skuldbörda att få skulder helt eller delvis avskrivna efter beslut av
domstol. Förslaget har remissbehandlats och övervägs i justitie-
departementet.

Insolvensutredningen har nu gripit sig an vad som främst rör rekon-
struktion av företag som råkat i kris. Utredningsuppdraget har genom
tilläggsdirektiv (dir. 1990:74 och dir. 1991:93) dels avgränsats bl.a.
gentemot en av industriministern tillkallad kommitté som skall undersöka
möjligheterna att förebygga konkurser på ett mer allmänt plan dels
kompletterats såvitt gäller utredningens arbete med reglerna om statlig
lönegaranti vid konkurs. Insolvensutredningens arbete skall vara avslutat
under hösten 1992. Vissa frågor på konkursrättens område som har
internationell anknytning övervägs av en särskild utredare. Det arbetet
skall vara slutfört vid halvårsskiftet 1992.

16

Utsökningsbalken ses för närvarande över genom riksskatteverkets Prop. 1991/92:100
försoig. En första delrapport har föranlett vissa lagändringar (se prop. Bilaga 3
1990/91:126). En andra delrapport har remissbehandlats och övervägs för
närvarande inom justitiedepartementet. En slutrapport, som bl.a. kommer
att behandla reglerna om löneexekution, väntas i böijan av år 1992. Efter
en framställning från riksskatteverket har riksdagen på grundval av prop.
1991/92:24 beslutat att redan nu, från den 1 januari 1992, höja
förbehållsbeloppen vid införsel.

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

17

3 Offentlig rätt

3.1 Grundlagsfrågor m.m.

Några huvudpunkter:

- Den nya yttrandefrihetsgrundlagen träder i kraft den 1 januari
1992.

- Frågan om en s.k. parallellinstruktion som komplement till
tryckfrihetsförordningen och den nya yttrandefrihetsgrundlagen
bereds.

- Utredningsarbetet beträffande behovet av grundlagsändringar
inför EG fortsätter.

- En parlamentarisk kommitté skall utreda frågan om utvidgat
skydd för grundläggande fri- och rättigheter samt ökade
möjligheter till domstolskontroll av normbeslut och

förval tningsbeslut.

- Frågorna om ökat inslag av personval i valsystemet och den fria
nomineringsrätten skall övervägas av en parlamentarisk
kommitté.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Riksdagen har nyligen fattat ett andra beslut om en yttran-
defrihetsgrundlag (prop. 1990/91:64, KU21, rskr. 254, 1991/92:KU1,
rskr. 2, SFS 1991:1469). Den träder i kraft den 1 januari 1992. Den nya
grundlagen reglerar skyddet för yttrandefriheten i radio, television,
filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. och bygger på samma
grundsatser som tryckfrihetsförordningen (TF). Det innebär bl.a. att
principerna om censurförbud och etableringsfrihet blir gällande för hela
det moderna massmedieområdet. Enighet har dock rått om att det
begränsade frekvensutrymmet för etersänd radio och TV inte tillåter
någon etableringsfrihet för dessa medieformer utan att det behövs någon
form av tillståndssystem för att fördela frekvenserna. Detta framgår nu
uttryckligen av yttrandefrihetsgrundlagen. Däremot lämnas det öppet hur
ett sådant system skall utformas genom vanlig lag, men det markeras att
det allmänna skall eftersträva att radiofrekvensema tas i anspråk på ett
sätt som leder till vidaste möjliga yttrande- och informationsfrihet. Vidare
kan förhandsgranskning av filmer och videogram som skall visas
offentligt förekomma även i fortsättningen. I övrigt genomförs de
tryckfrihetsrättsliga principerna om ensamansvar och källskydd, begräns-
ning av möjligheterna till kriminalisering samt särskild rättegångsordning
med tillgång till jury.

Samtidigt har beslut fattats om vissa förtydliganden av TFs föreskrifter
om anonymitetskydd och en förstärkning av skyddet för dem som

18

meddelar eller anskaffar uppgifter för offentliggörande i skrifter som Prop. 1991/92:100
trycks utomlands.                                                      Bilaga 3

I TF finns en bestämmelse om det förhållningssätt som domstolar skall
inta vid tillämpningen av TF, den s.k. instruktionen. Riksdagen har
beslutat att en liknande bestämmelse skall tas in i yttrandefrihetsgrundla-
gen när det gäller tillämpningen av den nya grundlagen. I samband med
den första riksdagsbehandlingen av förslaget till yttrandefrihetsgrundlag
diskuterades utförligt frågan om att utvidga tillämpningsområdet för
instruktionen till att även gälla utanför grundlagarna (1990/91:KU21).
Riksdagen gav i det sammanhanget regeringen till känna att det borde
övervägas att införa bestämmelser i brottsbalken till stöd för yttran-
defrihetsintressena i vanliga brottmål. Ett sådant arbete pågår för
närvarande inom justitiedepartementet. En departementspromemoria har
nyligen remitterats (se avsnitt 5.4).

I samband med behandlingen av förslaget till yttrandefrihetsgrundlag
har riksdagen antagit regeringens förslag till följdlagstiftning till yttran-
defrihetsgrundlagen (prop. 1990/91:179, 1991/92:KU7, rskr. 37, SFS
1991:1559). Förslaget innebär att ansvarighetslagarna på det radio-
rättsliga området upphävs och att följdlagstiftningen ersätter vissa andra
lagar.

Riksdagen har nyligen också fattat ett andra beslut om ändringar i
tryckfrihetsförordningens bestämmelser om sådana allmänna handlingar
som utgörs av ADB-upptagningar (prop. 1990/91:60, KU11, rskr. 160,
1991/92:KU2, rskr. 3, SFS 1991:1500). I samma proposition behandlade
förslag till ändringar i sekretesslagen och datalagen antogs av riksdagen
våren 1991. Förslagen behandlas under avsnitt 3.2. och 3.3.

Riksdagen har slutligen tagit ett andra beslut om ytterligare två
ändringar i RF. Den ena innebär att det uttryckligen skall framgå av
lagtexten att som ledamot i HD och regeringsrätten kan tjänstgöra inte
bara den som är utan också den som har varit ordinarie domare i
domstolen (prop. 1990/91:66, KU23, rskr. 178, 1991/92:KU2, rskr. 3,
SFS 1991:1502). Den andra innebär att begreppet "lagen om svenska
kyrkan” skall utmönstras i övergångsbestämmelserna till RF (prop.
1990/91:67, KU24, rskr. 117, 1991/92:KU2, rskr. 3, SFS 1991:1503).

Riksdagen fattade under våren 1991 ett första beslut om ändring i
regeringsformen med anledning av EES. Ändringen innebar att en ny
paragraf om s.k. tolkningsbesked skulle tas in i grundlagen (prop.
1990/91:65, KU22, rskr. 180). Sedan regeringen hos riksdagen anmält
ändrade förutsättningar beträffande grundlagsändringen därför att
förhandlingarna om EES-avtalet gett vid handen att någon
grundlagsändring inte längre behövdes (skr. 1991/92:58), har riksdagen
förkastat grundlagsförslaget (1991/92:KU 13, rskr. 66).

Samerättsutredningen, som bl.a. föreslagit att samemas särskilda
ställning skall markeras i regeringsformen, behandlas i avsnitt 3.4.

Den 7 mars 1991 tillsattes vallagsutredningen (Dir. 1991:13) med
uppdrag att se över valförfarandet från administrativ och teknisk
synpunkt. Utredningens arbete beräknas vara slutfört den 1 juli 1993.

Sedan i juni 1991 arbetar en parlamentarisk kommitté med att utreda

19

behovet av grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EG (se
Dir. 1991:24). Kommittén (Ju 1991:03) har antagit namnet Grund-
lagsutredningen inför EG och beräknas kunna slutföra sitt arbete under
hösten 1992.

Regeringen har i dag tillkallat en parlamentariskt sammansatt kommitté
för att utreda frågan om grundlagsskydd för bl.a. äganderätten, närings-
och yrkesfriheten samt den negativa föreningsrätten. Kommittén skall
också överväga frågor om den s.k. lagprövningsrätten och om vidgade
möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut.
Avsikten är att förslagen om grundlagsskydd för äganderätten m.m. skall
läggas fram i sådan tid att riksdagen ges möjlighet att fatta ett första
beslut om grundlagsändringarna under innevarande mandatperiod.

Regeringen har i dag också tillkallat en kommitté med uppdrag att lägga
fram förslag som medför ett ökat inslag av personval till riksdagen och
kommunala beslutande församlingar. Den skall också se över den fria
nomineringsrätten. Även denna kommitté skall vara parlamentariskt
sammansatt.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

3.2 Offentlighet och sekretess

- Ändringar i sekretesslagen övervägs bl.a. i fråga om
tjänstetillsättningsärenden och barns tillgång till uppgifter om
biologiska föräldrar.

Nära samband med yttrandefriheten har principen om allmänna hand-
lingars offentlighet. Offentlighetsprincipen begränsas genom regler om
sekretess. Sekretesslagen (1980:100) antogs av riksdagen år 1980. Lagen
innefattar en samlad reglering av sekretess för allmänna handlingar och
tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Lagens tillämpning följs med
stor uppmärksamhet från justitiedepartementets sida. Förslag till
ändringar i sekretesslagen läggs fram fortlöpande i mån av behov. Flera
ändringar har trätt i kraft också under år 1991. Bl.a. har vissa ändringar
gjorts i sekretesslagen för att möjliggöra att uppgifter om barn och
ungdomar samt missbrukare skall kunna lämnas mellan olika vårdmyn-
digheter, om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård,
behandling eller annat stöd.

Med anledning av bl.a. riksdagens begäran (1990/91 :KU10, rskr. 30)
utarbetas för närvarande inom justitiedepartementet en promemoria om
sekretess för uppgifter i anmälan till hälso- och sjukvårdens ansvars-
nämnd (HSAN). I promemorian kommer också vissa andra frågor att
behandlas, bl.a. frågan om sekretess i tjänstetillsättningsärenden. Vidare
behandlas frågor om barns tillgång till sekretessbelagt material rörande

20

biologiska föräldrar (1989/90:KU8y, 1989/90:SoU28 och 1990/91:KU10 Prop. 1991/92:100
p. 11) och om konkursförvaltares rätt att få ta del av revisionspromemo- Bilaga 3
rior som upprättats inom skatteförvaltningen beträffande konkurs-
gäldenärer. Avsikten är att promemorian skall remissbehandlas under
vintern och att en remiss skall överlämnas till lagrådet våren 1992.

Med anledning av bl.a. uttalanden om sekretessfrågor i anslutning till
riksdagens behandling av frågan om en ny kommunallag (1990/91:KU38)
övervägs inom regeringskansliet för närvarande vissa ytterligare
utredningsinsatser.

I sitt första delbetänkande (SOU 1986:24) Integritetsskyddet i infor-
mationssamhället 1. behandlade data- och offentlighetskommittén (DOK)
bl.a. frågan om tillgängligheten till patientuppgifter i olika ADB-register
inom hälso- och sjukvården. Denna fråga har nu reglerats genom bl.a.
en ändring i sekretesslagen som trätt i kraft den 1 juli 1991 som avser
uppgiftslämnandet mellan olika vårdmyndigheter för forskning, statistik
och administration.

Offentlighetsprincipens tillämpning på ADB-upptagningar har under
senare år gett upphov till en del såväl teoretiska som praktiska problem
som utretts av DOK. Riksdagen har som jag nämnt mot den bakgrunden
nyligen fattat ett andra beslut om ändringar i TF som innebär att rätten
att ta del av ADB-upptagningar preciseras till att avse de handlingar som
myndigheten kan framställa med datorutrustning som myndigheten själv
utnyttjar. Det skall inte längre vara möjligt för den enskilde att ställa
datorkapacitet till en myndighets förfogande och begära bearbetningar
med hjälp av denna under åberopande av offentlighetsprincipen. Inte
heller skall en enskild på motsvarande sätt kunna begära att ett eget
datorprogram används av myndigheten. En annan ändring i TF innebär
att den s.k. biblioteksregeln ändras så att det klarare framgår att den
omfattar även ADB-upptagningar i register som en myndighet har tillgång
till genom avtal med enskild.

Våren 1991 antog riksdagen i samma proposition lämnade förslag till
ändringar i sekretesslagen. Ändringarna innebär preciseringar av det krav
på "god offentlighetsstruktur" som gäller myndigheternas ADB-verksam-
het. Ändringarna i TF och sekretesslagen träder i kraft den 1 januari
1992 (SFS 1991:187-188).

Jag återkommer i avsnitt 3.3 till andra förslag i propositionen som
riksdagen antagit våren 1991.

21

3.3 Datalagsfrågor m.m.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

- Datalagsutredningens arbete fortsätter under parlamentarisk
medverkan. Bl.a. skall frågan om EG-anpassning behandlas.

Riksdagen har som tidigare nämnts antagit de förslag i prop. 1990/91:60
om offentlighet, integritet och ADB som avser ändringar i datalagen.
Ändringarna innebär att vissa förtydliganden görs i datalagen vilka syftar
till en uppstramning av myndigheternas försäljning av personuppgifter.
Det slås fast att myndigheter inte får sälja personuppgifter utan stöd i lag,
förordning eller särskilt beslut av regeringen. Vissa ändringar görs också
för att underlätta allmänhetens möjligheter att få information om när
myndigheter får sälja uppgifter ur personregister. Vidare ändras i
datalagen i syfte att reglera och begränsa användningen av person-
nummer. Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1992 (SFS
1991:187).

År 1989 tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet efter
regeringens bemyndigande en särskild utredare för att göra en översyn
av datalagen från såväl saklig som lagteknisk synpunkt (dir. 1989:26).
Utredningen, som har antagit namnet datalagsutredningen (Ju 1989:02),
avlämnade sommaren 1990 ett delbetänkande (SOU 1990:61) Skärpt
tillsyn — huvuddragen i en reformerad datalag. I detta har redovisats
vissa principiella överväganden om utgångspunkter för en framtida
datalag. Avsikten med betänkandet var att redovisningen skall kunna
tjäna som riktlinjer för det fortsatta arbetet i senare etapper. Våren 1991
avlämnade utredningen delbetänkandet (SOU 1991:21) Personregistrering
inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena. Ytterligare ett
delbetänkande (SOU 1991:62) Vissa särskilda frågor beträffande
integritetsskyddet på ADB-området överlämnades i oktober 1991. De två
förstnämnda betänkandena har remissbehandlats, det sistnämnda är för
närvarande ute på remiss. Utredningen fortsätter nu sitt arbete med att
i en avslutande etapp utarbeta och redovisa ett förslag till en ny datalag.
En fråga som därvid är aktuell är anpassning till eventuellt kommande
EG-direktiv i ämnet. Detta arbete sker under parlamentarisk medverkan
med sikte på att bli slutfört under år 1992.

22

3.4 Förvaltningsrätt

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Rättsprövningslagen ses över av den kommitté som skall utreda
frågan om utvidgat skydd för grundläggande fri- och rättigheter
samt ökade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och
förval tningsbeslut.

- JKs arbetsuppgifter ses över med inriktning på konflikter som
kan uppstå mellan de olika arbetsuppgifterna.

Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, KU 38, rskr. 189). Genom
lagen har regeringsrätten fått rätt att i vissa fall undanröja ett beslut i ett
förvaltningsärende som rör tillämpningen av civilrättsliga normer eller
ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. En
förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till grund för beslutet
strider mot gällande rättsregler.

I väntan på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbegrän-
sad. Den skulle ursprungligen tillämpas på beslut som meddelades under
tiden den 1 juni 1988 — den 31 december 1991. Riksdagen har emellertid
nyligen antagit ett förslag (prop. 1990/91:176) om att lagen - med
samma tillämpningsområde som i dag - skall fortsätta att gälla under
ytterligare tre år i avvaktan på en slutlig utvärdering av dess tillämpning.
Dessutom har några justeringar gjorts i lagens regler om förfärandet i
regeringsrätten (1991/92:KU12, rskr. 51). Enligt propositionen är det nu
för tidigt att definitivt ta ställning till om lagen i dess nuvarande form
skall permanentas eftersom Europadomstolen ännu inte prövat något
klagomål över beslut som meddelats med stöd av lagen. Till detta
kommer att departementens arbete, under samordning av
statsrådsberedningen, med översynen av instansordningen i de ärende-
grupper lagen omfattar ännu inte är avslutat. Det kan här också nämnas
att en övergång till domstolsprövning i flera ärendegrupper kan komma
att aktualiseras också för att Sverige skall anpassa sig till krav som
uppställs i vissa EG-direktiv. Som jag redan nämnt ingår frågan om
vidgade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och
förvaltningsbeslut bland de frågor som skall utredas.

Riksdagen har i skrivelse (1989/90:KU15, rskr. 109) som sin mening
gett regeringen till känna att en översyn av JK-ämbetet bör ske i den
form regeringen finner lämplig. Enligt riksdagens beslut bör översynen
vara inriktad särskilt på de konflikter som kan uppkomma emellan JKs
olika arbetsuppgifter och även innefatta en renodling av verksamheten.
Frågan om en översyn av JK-ämbetet har beretts inom justitiedepar-
tementet. Den 5 december 1991 beslutade regeringen att tillkalla en
särskild utredare för en sådan översyn.

23

Samerättsutredningen överlämnade på försommaren 1989 sitt huvud- Prop. 1991/92:100
betänkande (SOU 1989:41) Samerätt och sameting. I betänkandet föreslås Bilaga 3
bl.a. att samemas särskilda ställning som etnisk minoritet och urbefolk-
ning skall markeras i regeringsformen. Vidare föreslås en särskild
samelag som innebär bl.a. att ett folkvalt samiskt organ, ett sameting,
skall inrättas. Utredningen lade också fram vissa förslag för att stärka
rennäringens rättsliga ställning. Ett tidigare betänkande (SOU 1986:36)
Samemas folkrättsliga ställning har utgjort underlag för utredningens
ställningstaganden. Utredningens förslag i huvudbetänkandet om
stärkande av rennäringens rättsliga ställning lades tillsammans med annat
utredningsmaterial till grund för regeringens propositioner om skogsbru-
ket i fjällnära skogar (prop. 1990/91:3) och om ändringar i rennäringsla-
gen (1971:437), m.m. (prop. 1990/91:4). Riksdagen beslöt den 28
november 1990 att avslå den sistnämnda propositionen och gav rege-
ringen till känna det angelägna i att regeringen så snart det är möjligt
återkommer till riksdagen med ett samlat förslag angående samefrågorna.

Utredningen avlämnade den 21 november 1990 sitt slutbetänkande
(SOU 1990:91) Samerätt och samiskt språk. Betänkandet har remiss-
behandlats.

Chefen för utbildningsdepartementet är inom regeringen ansvarig för
samordningen av samefrågor. Justitiedepartementet har överlämnat
flertalet av utredningens förslag till utbildningsdepartementet.

24

4 Civilrätt

4.1 Familjerätt

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu på den
internationellt privaträttsliga regleringen.

- Reformarbetet på förmynderskapsrättens område fortsätter.

- Även vissa adoptionsfrågor kommer att behandlas i det fortsatta
reformarbetet.

Det omfattande reformarbete som sedan länge har pågått på famil-
jerättens område börjar nu närma sig sitt slut såvitt gäller den nationella
lagstiftningen.

I fråga om äktenskaps- och arvsrätt har reformarbetet resulterat i en
äktenskapsbalk, viktiga ändringar i ärvdabalken beträffande makars och
bröstarvingars arvsrätt och en lag om sambors gemensamma hem.

På förmynderskapsrättens område trädde en reform i kraft den 1 januari
1989. Institutet omyndigförklaring avskaffades då och ersattes av en
utbyggd form av godmanskap som kallas förvaltarskap. Det fortsatta
reformarbetet på detta område avser reglerna om förvaltning av omyn-
digas egendom. Ett av förmynderskapsutredningen avlämnat betänkande
(SOU 1988:40) i denna fråga har remissbehandlats och saken övervägs
för närvarande inom justitiedepartementet.

Den 1 mars 1991 trädde ändringar i föräldrabalkens regler om vårdnad
och umgänge i kraft. De nya reglerna syftar bl.a. till att förebygga och
lindra konflikter mellan föräldrar i frågor rörande barnet samt ökar
möjligheterna att låta föräldrarna få gemensam vårdnad om barnet.

Också reglerna om adoption har setts över. Det arbetet har utförts av
förmynderskapsutredningen som i början av år 1990 lade fram ett
betänkande i saken (SOU 1989:100). Betänkandet har remissbehandlats
och övervägs nu i justitiedepartementet.

Den 1 januari 1992 träder nya regler om förverkande av rätt att ta arv
m.m. i kraft. De nya reglerna innebär att rätten att ta arv eller testamente
förverkas, inte som tidigare bara för den som uppsåtligen har dödat
arvlåtaren, utan även för den som armars har gjort sig skyldig till ett
allvarligt våldsbrott mot arvlåtaren, om detta har lett till arvlåtarens död.
Det tidigare undantaget från förverkanderegeln i fråga om psykiskt störda
gärningsmän har inskränkts. Ändringarna gäller på motsvarande sätt även
i fråga om rätt till försäkringsersättning.

I en departementspromemoria som kommer ut inom kort läggs fram
förslag till regler som gör det möjligt att åstadkomma enskild egendom

25

genom ett förmånstagarförordnande i försäkring.                         Prop. 1991/92:100

Under våren 1991 tillsattes en parlamentarisk kommitté (dir. 1991:6) Bilaga 3

med uppdrag att dels utvärdera lagen om homosexuella sambor, dels
överväga en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap.

Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu i övrigt på den
internationellt privaträttsliga regleringen.

En ny lag om vissa internationella frågor rörande makars förmögen-
hetsförhållanden trädde i kraft den 1 juli 1990. Den bygger på delar av
familjelagssakkunnigas slutbetänkande (SOU 1987:18) Internationella
familjerättsfrågor som också innehåller förslag om nya internationellt
privaträttsliga regler om äktenskap, underhållsbidrag och arv. Återstående
delar av detta betänkande övervägs nu i justitiedepartementet tillsammans
med ett annat utredningsförslag om nya internationellt privaträttsliga
regler på förmynderskapsrättens område (SOU 1987:73). I samman-
hanget behandlas också vissa internationella adoptions- och vårdnadsfrå-
gor som tagits upp av förmynderskapsutredningen (se SOU 1989:100).
I anslutning härtill kan nämnas att det pågår ett nordiskt samarbete
rörande en översyn av den intemordiska regleringen av äktenskap,
vårdnad, adoption och förmynderskap.

4.2 Konsumenträtt

Några huvudpunkter:

- Förslag om en ny konsumentkreditlag kommer att läggas fram.

- Hemförsäljningslagen anpassas till EG:s regelverk.

- Ny lagstiftning om konsumentskydd vid s.k. paketresor (säll-
skapsresor) förbereds.

- Översyn av fastighetsmäklarlagen pågår.

Flera viktiga områden av betydelse för konsumenterna regleras genom
särskild lagstiftning. Som exempel kan nämnas marknadsföringslagen,
lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, konsumentköplagen,
konsumentkreditlagen, konsumentförsäkringslagen, hemförsäljningslagen
och konsumenttjänstlagen. På flera av dessa områden är det nu aktuellt
med lagändringar i syfte att förbättra konsumenternas ställning.

En ny konsumentköplag trädde i kraft den 1 januari 1991. Genom den
nya lagen förstärktes konsumentskyddet vid köp, bl.a. genom nya regler
om påföljder vid säljarens kontraktsbrott. Samtidigt har det gjorts
ändringar i konsumenttjänstlagen. Dessa har syftat till att bl.a. ge ett
bättre konsumentskydd vid småhusentreprenader. Också när det gäller
förvärv av nyproducerade småhus har konsumentskyddet förstärkts
genom ändringar i jordabalken som trädde i kraft den 1 januari 1991.

En proposition om en ny konsumentkreditlag kommer att överlämnas
till riksdagen inom kort. Syftet med förslaget är att anpassa den svenska
lagstiftningen på detta område till motsvarande regler inom EG och att

26

stärka konsumentskyddet.

Även på andra områden anpassas de svenska reglerna till EG-rätten.
Departementspromemorian (Ds 1991:68) Den svenska hemförsäljnings-
lagens anpassning till EG:s regelverk skickades ut på remiss i oktober
1991. I promemorian föreslås bl.a. att hemförsäljningslagens tillämp-
ningsområde utvidgas till de flesta slag av konsumenttjänster. Vidare
förbereds i justitiedepartementet lagstiftning som motsvarar EGs direktiv
om konsumentskydd vid paketresor.

I september 1990 anordnade justitiedepartementet en hearing angående
lagen om fastighetsmäklare. Syftet med hearingen var att berörda
myndigheter och organisationer skulle få tillfälle att lämna synpunkter på
hur lagen fungerar och reformbehovet. Inom justitiedepartementet pågår
nu arbete med en översyn av lagen på grundval av vad som kom fram
vid hearingen.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

4.3 Kommersiell kontraktsrätt

Ett par huvudpunkter:

- Ny lag om handelsagentur träder i kraft den 1 januari 1992.

- Översyn av kreditupplysningslagen har inletts.

På den allmänna köprättens område har sedan länge bedrivits ett
omfattande nordiskt lagstiftningssamarbete. Detta arbete har nu avsatt
resultat. I Finland har en köplag trätt i kraft den 1 januari 1988, och i
Norge har en ny köplag trätt i kraft den 1 januari 1989. I Sverige trädde
en ny köplag i kraft den 1 januari 1991. Även i Danmark pågår arbete
på en ny köplag. I samtliga dessa nordiska länder finns numera också
särskilda lagar om internationella köp. I Sverige trädde en sådan lag i
kraft den 1 januari 1989.

En ny lag om handelsagentur träder i kraft den 1 januari 1992. Lagen,
som är förenlig med ett EG-direktiv om handelsagentur, har tillkommit
i nordiskt samarbete. Huvudsyftet med lagen är att förstärka agentens
ställning gentemot huvudmannen bl.a. när det gäller uppsägningstid och
avgångsvederlag. Lagen bygger på ett betänkande av kommissionslags-
kommittén (SOU 1984:85). Ett slutbetänkande av kommittén (se SOU
1988:63) om bl.a. frågor om kommissionärsbolag har remissbehandlats
och övervägs för närvarande inom justitiedepartementet.

En annan utredning överväger frågor om leasing av lös egendom m.m.
(se avsnitt 4.6).

Slutligen kan här nämnas att en särskild utredare tillkallades hösten
1991 för att se över kreditupplysningslagen (Dir. 1991:69). Utredarens
huvuduppgifter är att klarlägga dels hur intresset av en effektiv kredit-
upplysning kan främjas utan att kravet på personlig integritet och
sekretess träds för när, dels hur den svenska lagstiftningen skall anpassas
till EGs regler och därutöver i vilken utsträckning som utländska företag

27

bör ges möjlighet att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige.
Utredaren skall också undersöka i vad mån utvecklingen i fråga om da-
ta- och informationsteknik påkallar ändringar i kreditupplysningslagen.
Uppdraget skall vara slutfört före den 1 juli 1993.

4.4 Ersättningsrätt

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Frågor om ersättning för s.k. ideell skada utreds. Ett delförslag
kommer våren 1992.

- Svensk produktansvarsrätt anpassas till EGs regelverk.

- Reglerna om det allmännas skadeståndsansvar ses över.

- Ansvaret for atomskador skärps.

På det skadeståndsrättsliga området går utvecklingen i riktning mot att
ge de skadelidande ökade möjligheter att få ersättning för sina skador.
Bl.a. undersöker en kommitté (Ju 1989:01, dir. 1988:76) möjligheterna
till att förbättra ersättningen för ideell skada. I kommitténs uppdrag ingår
att diskutera bl.a. ersättningsnivån, ersättningsprinciper och metoder för
att bestämma ersättningen. Kommittén avser att under våren 1992 lägga
fram ett delförslag om ersättning för lidande som någon tillfogar annan
genom brott mot den personliga friheten eller annat integritetskränkande
brott.

En produktansvarslag skall enligt beslut av riksdagen träda i kraft den
1 januari 1993. Den nya lagen bygger på ett EG-direktiv om pro-
duktansvar och innebär att tillverkare och importörer får ett strikt ansvar
för produktskador.

Sedan hösten 1989 arbetar en parlamentarisk kommitté med uppgift att
göra en allmän översyn av reglerna om det allmännas skadeståndsansvar
(Ju 1989:03, dir. 1989:52).

Beträffande skador som uppkommer vid transport av farligt gods deltar
Sverige i det internationella arbetet i olika FN-organ för att förbättra de
skadelidandes situation vid olyckor av större omfattning. Arbetet har lett
till bl.a. att en konvention om ansvar för skador i samband med transport
av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar har utarbetats inom
FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Frågan om ett svenskt
tillträde till konventionen bereds för närvarande inom justitiedepar-
tementet.

Inom FNs sjöfartsorganisation, IMO, bedrivs for närvarande ett arbete
på en konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods.

När det gäller ansvar för atomskador har riksdagen nyligen beslutat att
Sverige skall ratificera det 1988 inom FNs atomenergiorgan IAEA
upprättade s.k. gemensamma protokollet rörande tillämpningen av Wien-
och Pariskonventionema. Protokollet länkar samman de båda konven-
tionssystemen och innebär för svensk del en ökad möjlighet för svenska
skadelidande att få ersättning i händelse av en atomolycka i en stat som

28

har tillträtt Wienkonventionen och protokollet. Riksdagen har samtidigt
beslutat att höja det högsta ansvarsbeloppet för en innehavare av en
atomanläggning till 1200 milj. kr.

Under våren 1989 anordnade justitiedepartementet en hearing för att
göra en allmän utvärdering av trafikskadelagen. De synpunkter som
framfördes vid hearingen övervägs nu inom departementet. Samtidigt
undersöks om några lagstiftningsåtgärder behöver vidtas för att de
svenska reglerna skall överensstämma med de EG-direktiv som finns på
trafikskadeområdet.

På försäkringsrättens område pågår sedan länge ett omfattande nordiskt
reformarbete. Till grund for arbetet i Sverige ligger försäkringsrätts-
kommitténs båda betänkanden (SOU 1986:56) Personförsäkringslag och
(SOU 1989:88) Skadeförsäkringslag. Även på detta område finns EG-
regler som måste beaktas.

Slutligen kan här nämnas att frågan om en obligatorisk ansvarsför-
säkring för fritidsbåtar övervägs i justitiedepartementet. Frågan har
diskuterats vid nordiska överläggningar senast i april 1990.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

4.5 Transporträtt

Två huvudpunkter:

- En sjölagsreform förbereds i nordiskt samarbete.

- Det internationella arbetet rörande en översyn av reglerna om
oljeskador till sjöss fortsätter.

Sjölagsutredningen har sett över sjölagen i olika avseenden. Utred-
ningen avlämnade i februari 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:13). I
betänkandet föreslås en revision av sjölagens bestämmelser om godsbe-
fordran. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med motsvarande
utredningar i Danmark, Finland och Norge. Betänkandet remiss-
behandlades under hösten 1990 och lagstiftningsfrågan bereds nu inom
justitiedepartementet i nordiskt samarbete.

På sjörättens område kan vidare nämnas att Sverige 1990 underteck-
nade den år 1989 antagna nya konventionen om bärgning. Inom
justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete förslag till de lagstift-
ningsåtgärder som föranleds av ett eventuellt tillträde till konventionen.
Under 1990 antogs vidare ett ändringsprotokoll till 1974 års Aténkonven-
tion om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. Ändrings-
protokollet innebär bl.a. en revision av ansvarsgränserna i konventionen.
Inom justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete frågan om ett
eventuellt tillträde till ändringsprotokollet. Arbetet med dessa instrument
på transporträttens område har bedrivits inom FNs sjöfartsorganisation,
IMO. Arbetet inom IMO på regler om skadeståndsansvar vid sjötransport
av farligt gods fortsätter.

29

En fråga som fortfarande är aktuell är ansvaret för oljeskador till sjöss.
Som har nämnts i 1989 års budgetproposition har i justitiedepartementet
pågått ett arbete på en departementspromemoria med förslag till den
lagstiftning som kunde föranledas av ett tillträde till 1984 års ändrings-
protokoll till det internationella ersättningssystemet på området.
Protokollet innebär bl.a. en höjning av det högsta ersättningsbeloppet.
Frågan har nu kommit i ett delvis annat läge. Avgörande för om denna
lagstiftning borde genomföras var att protokollen i fråga kunde förväntas
träda i kraft. Som bestämmelserna i protokollen om ikraftträdande har
utformats var ett tillträde av USA i princip en förutsättning för att så
skulle ske. Under år 1990 beslöt emellertid USA att inte tillträda det
internationella ansvarighetssystemet för oljeskador. En arbetsgrupp bland
medlemsstaterna inom den internationella oljeskadefonden har under 1991
arbetat fram ett nytt förslag som bl.a. tar upp frågan hur det högsta
ersättningsbeloppet skall kunna höjas. Frågan kommer att behandlas vid
en diplomatkonferens år 1992.

De i 1990 års budgetproposition nämnda s.k. Montrealprotokollen nr
3 och nr 4 har ännu inte trätt i kraft. Den lagstiftning som bygger på
dessa överenskommelser har därför ännu inte kunnat sättas i kraft i sin
helhet.

Jag vill vidare nämna att ansträngningarna på att få till stånd ett särskilt
försäkringssystem med en obligatorisk passagerarförsäkring för flygtrafik
fortsätter.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

4.6 Fastighetsrätt

Några huvudpunkter:

- Utlänningar får rätt att förvärva fastigheter i Sverige.

- Tomträttshavare likställs med fastighetsägare i grannelagsrätts-
liga förhållanden.

- Ett förslag till lagstiftning om fastighetsleasing remissbehandlas
för närvarande.

Sveriges närmande till EG föranleder en omfattande avreglering av
utländska medborgares förvärv av fast egendom här i landet. En inom
justitiedepartementet upprättad departementspromemoria (Ds 1991:76)
med förslag till lagändringar i ämnet remissbehandlas för närvarande.
Sedan lång tid pågår ett omfattande reformarbete på fastighets-
bildningsområdet. Lagstiftningen har reformerats i flera steg, senast ge-
nom nya regler om fastighetsbildning för landsbygdens behov, vilka
trädde i kraft den 1 januari 1991. Återstående frågor behandlas i en
lagrådsremiss, som inom kort överlämnas till lagrådet. I remissen tas
främst upp frågor som berörts i departementspromemorian (Ds Ju
1988:41) Ersättning vid fastighetsreglering samt lantmäteriverkets rap-

30

port (1988:28) Markåtkomst och ersättning. I lagrådsremissen behandlas
även fästighetsbildningsutredningens förslag om plangenomförande genom
förrättning (SOU 1984:72).

Småhusköpsutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1988:66) be-
handlat bl.a. frågor om överlåtelseförbud som köpevillkor vid fastig-
hetsköp och om rättsverkningarna av att köpeskillingen har angetts
felaktigt i köpehandlingen. En lagrådsremiss på grundval av kommitténs
betänkande i dessa delar har nyligen lagts fram.

Frågan om ett registerpantsystem for byggnader på annans mark (SOU
1984:22) övervägs alltjämt i justitiedepartementet.

Inom justitiedepartementet har utarbetats en departementspromemoria
om tomträttshavares ställning i grannelagsrättsliga förhållanden
(Ds 1991:69). Promemorian är för närvarande föremål för remissbe-
handling.

Inom finansmarknaden har utvecklats en avtalstyp som kallas fastig-
hetsleasing eller fästighetsrenting. Denna avtalstyp, som brukar ka-
rakteriseras som ett mellanting mellan köp och hyra, har behandlats i ett
delbetänkande som nyligen har avlämnats av leasingutredningen (jfr
avsnitt 4.3). Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Arrendekommittén har nyligen avlämnat ett delbetänkande (SOU
1991:85) med förslag till regler som ger en arrendator vid s.k. historiskt
arrende rätt att friköpa arrendestället. Kommittén arbetar nu vidare med
uppgiften att utarbeta förslag till regler om skydd för en
jordbruksarrendators investeringar på arrendestället.

År 1990 tillkallades en särskild utredare med uppgift att undersöka om
det finns skäl att införa ett nytt panträttssystem på fastighetsrättens
område (Ju 1990:05, dir. 1990:35). Om så är fallet skall utredaren
utarbeta förslag till utformning av det nya systemet. Detta skulle inne-
bära att pantbreven avskaffas, att panträtten uppkommer genom en
registrering i inskrivningsregistret och att registrering av inteckning och
panträtt normalt kan utföras av banker och andra kreditinstitut. Avsikten
är att utredaren skall ha slutfört sin uppgift under hösten 1992.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

4.7 Bolagsrätt och annan associationsrätt

Några huvudpunkter:

- Svensk aktiebolagsrätt anpassas till EGs regelverk.

- En lagrådsremiss med förslag till lagstiftning om stiftelser läggs
fram under våren 1992.

- Redovisningslagstiftningen ses över.

Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete
under åren 1973-1978. De nordiska lagarna har därefter ändrats vid olika
tillfallen.

31

Som ett led i de europeiska integrationssträvandena har ändringar i
aktiebolagslagen genomförts som innebär att det inte längre krävs svenskt
medborgarskap för styrelseledamöter m.fl. funktionärer i aktiebolag.
Även kraven på bosättning i Sverige i fråga om styrelseledamöter m.fl.
har mjukats upp. Motsvarande lagändringar har skett när det gäller andra
företagsformer. Dessa lagändringar trädde i kraft den 1 januari 1991.

Riksdagen har nyligen på grundval av en proposition, prop.
1990/91:198, beslutat om vissa ändringar i aktiebolagslagen. Ändringarna
innebär skärpningar av aktiebolagslagens regler om upprättande av
kontrollbalansräkning i likvidationssituationer. De innehåller också att en
styrelseledamot eller verkställande direktör som har försummat sin
skyldighet att inge årsredovisningshandlingar till patent- och registrerings-
verket i vissa fall skall kunna bli personligen betalningsansvarig för
förpliktelser som uppkommer för bolaget.

Under hösten 1990 tillsattes en kommitté som i samråd med motsva-
rande kommittéer i Finland och Norge skall se över aktiebolagslagen..
Kommittén skall föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till
den pågående europeiska integrationen samt överväga frågor som rör
aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation
och aktieägarnas minoritetsskydd. Kommittén behandlar frågan om en
anpassning av den svenska lagstiftningen på aktiebolagsrättens område till
EGs regelverk med förtur och planerar att under våren 1992 lämna ett
delbetänkande om detta. Kommittén har genom tilläggsdirektiv under
hösten 1991 fått i uppgift att överväga om det finns skäl att modifiera
förbudet för ett aktiebolag att förvärva egna aktier. Däremot skall
kommittén enligt de direktiv som nu gäller för dess verksamhet inte
syssla med frågan om s.k. ansvarsgenombrott.

I justitiedepartementet övervägs vidare ett förslag om vissa restriktioner
när det gäller aktiebolags rätt att välja firma (riksskatteverkets rapport
1987:8).

Riksdagen antog redan år 1989 en lagstiftning om papperslös kon-
tobaserad hantering av aktier och vissa skuldförbindelser. Under våren
1991 antog riksdagen vidare lagen (1991:195) om penningmarknadskon-
ton, vilken ännu inte har trätt i kraff. Lagen möjliggör en papperslös
kontobaserad hantering av vissa skuldförbindelser på framför allt
penningmarknaden. Sedan de organisatoriska förutsättningar som låg till
grund för lagen i viss mån ändrats kommer justitie- och finansdepar-
tementen att på nytt överväga vilka lagstiftningsåtgärder m.m. som
behövs för att möjliggöra en kontobaserad hantering av skuldförbindelser
på penningmarknaden.

På handelsbolagsrättens område övervägs i justitiedepartementet
gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag samt frågan om en
ändrad definition av handelsbolaget så att en enskild person ges möjlighet
att bilda och driva handelsbolag (se SOU 1989:34, prop. 1989/90:110
och departementspromemoria 1989-10-27 om enmanshandelsbolag).

En lagrådsremiss med förslag till en lag öm stiftelser läggs fram under
våren 1992. En proposition i ämnet kommer att avlämnas senare under
året.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

32

En kommitté (Ju 1991:07, dir. 1991:71) har nyligen tillkallats för att
göra en allmän översyn av redovisningslagstiftningen. I uppdraget ingår
att överväga om det finns anledning att ompröva sambandet mellan
redovisning och beskattning. Kommittén skall också överväga bl.a. vilka
principer som bör gälla för sådan kompletterande normgivning som sker
genom rekommendationer av olika expertorgan på redovisningsområdet.
Inom kort kommer kommittén också att få tilläggsdirektiv som innebär
att kommittén skall utreda frågan om bokföringsnämndens ställning med
inriktning på att avveckla nämnden.

4.8 Immaterialrätt

Ett par huvudpunkter:

- Svensk immaterialrätt anpassas till EGs regelverk.

- Förslag från genteknikberedningen läggs fram 1992.

Det blivande EES-avtalet mellan EFTA och EG innehåller bestämmelser
om immaterialrätt. Till en början innebär avtalet att Sverige förpliktar sig
att anta de rättsregler på detta område som är en följd av tillämpningen
av artiklarna 30-36 i Rom-fördraget. Det gäller främst frågan om
konsumtion av bl.a. patent där Sverige får övergå från s.k. nationell
konsumtion till EEA-vid komsumtion. Vidare förpliktar sig Sverige att
överta reglerna i de EG-direktiv som gäller skydd för kretsmönster i
halvledare, varumärken och datorprogram. När det gäller avtalet om
gemenskapspatent åtar sig Sverige att när detta trätt i kraft förhandla om
deltagande i det. EFTA-ländema åtar sig vidare i EES-avtalet att inom
viss tid ansluta sig till vissa centrala internationella överenskommelser på
immaterialrättens område. Sverige har redan tillträtt alla dessa överens-
kommelser utom 1989 års Madrid-protokoll om internationell registrering
av varumärken. Inom justitiedepartementet förbereds en departementspro-
memoria med förslag till de lagändringar som EES-avtalet kan föranleda.
Promemorian kommer att remitteras inom kort.

EES-avtalet innebär att framtida EG-lagstiftning kan komma att bli
gällande även för Sverige. Detta kommer att bli föremål för övervägande
och förhandlingar från fall till fall. För närvarande pågår arbete i EG på
olika lagstiftningsprojekt inom bl.a. upphovsrätten och mönsterrätten.

Upphovsrättsutredningen har under år 1990 avlämnat sitt slutbetänkan-
de. I detta behandlas bl.a. frågor om inskränkningar i upphovsrätten och
lämnas ett förslag om fotografirättens integration i upphovsrättslagen.
Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu inom justitiedepar-
tementet. Arbetet bedrivs i nordiskt samarbete.

Inom WIPO (World Intellectual Property Oiganization) pågår sedan
flera år arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett stort

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

33

antal frågor behandlas och arbetet syftar främst till att avskaffa skillna- Prop. 1991/92:100
derna i patentsystemen i Europa, USA och Japan. En inledande diplo- Bilaga 3
matkonferens för att ta ställning till ett konventionsförslag i ämnet hölls
sommaren 1991.

Det internationella arbetet rörande åtgärder för att komma till rätta med
piratåtgärder med bl.a. upphovs- och varumärkesrättsligt skyddade
produkter har också under år 1991 varit omfattande. Sverige har tagit
aktiv del i de överläggningar i ämnet och om andra immaterialrättsliga
frågor som under hösten 1991 har hållits inom ramen för GATT-
förhandlingama (Uruguayrundan).

Hösten 1989 tillsattes en utredning (Ju 1990:01, dir. 1989:62) med
uppgift att undersöka behovet av att införa ett immaterialrättsligt skydd
för enklare tekniska idéer (ett s.k. bruksmönsterskydd). Utredningen
avslutade våren 1991 sitt arbete med att anmäla att den bedömde att det
för närvarande inte fanns behov av ett bruksmönsterskydd i Sverige.

Inom justitiedepartementet övervägs möjligheterna att skapa effektivare
och enhetliga sanktioner inom området för industriellt rättsskydd. En
departementspromemoria i ämnet kommer att färdigställas under 1992.

Mikrobiologin, och särskilt gentekniken, har fått allt större betydelse
inom så vitt skilda områden som livs- och läkemedelsproduktion,
djuravel, växtförädling och miljövård. Samtidigt väcker teknikens
tillämpning betänkligheter bl.a. från etisk synpunkt. För att få ett antal
frågor med anknytning till gentekniken belysta tillsattes år 1990 en
parlamentarisk beredning för frågor rörande användning av gentekniken
(Ju 1990:03, dir. 1990:16). Översynen skall främst omfatta riskvärde-
ring, etiska aspekter, kontrollåtgärder och övergripande immaterialrätts-
liga frågor. Beredningen skall enligt direktiven ha slutfört sitt arbete före
utgången av mars 1992.

I mars 1991 antogs en reviderad text till den internationella växtför-
ädlarrättskonventionen. Inom justitiedepartementet övervägs för närva-
rande vilka lagstiftningsåtgärder som en ratifikation av den nya texten
kommer att kräva. Inom ramen för GATT-förhandlingama har frågor om
immaterialrättsligt skydd för biotekniska uppfinningar intagit en
framträdande roll. Också i andra internationella organisationer i vilka
Sverige är medlem diskuteras dessa spörsmål, bl.a. i arbetet på en
blivande FN-konvention om biologisk mångfald. Nordiska ministerrådet
har tillsatt en arbetsgrupp som bland sina uppgifter har att söka samordna
de nordiska ländernas ståndpunkter inför de pågående internationella
förhandlingarna.

Frågan om ett svenskt tillträde till 1989 års tilläggsprotokoll till 1891
års Madridöverenskommelse om internationell registrering av varumärken
bereds för närvarande inom justitiedepartementet.

34

5 Brott och påföljder

5.1 Brottsutveckling och brottsbekämpning

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Utvecklingen mot allt fler brott skall brytas.

- Ett brett spektrum av åtgärder krävs på såväl lång som kort sikt.

- Okad satsning på brottsförebyggande åtgärder.

- All brottsbekämpning har stor betydelse.

- Åtgärder mot våldsbrott och narkotikabrott prioriteras särskilt.

Under lång tid har antalet polisanmälda brott ökat mycket kraftigt. Sedan
år 1950 har antalet mer än femdubblats och uppgår nu till långt mer än
en miljon brott vaije år. Härtill kommer ett mycket stort antal brott som
aldrig kommer till polisens kännedom. Även grovt våld anmäls endast i
knappt ett av tre fall och egendomsbrott anmäls bara i drygt hälften av
samtliga fall. Samtidigt har också andelen uppklarade brott minskat
väsentligt.

Den omfattande brottsligheten innebär att många enskilda drabbas av
olika former av skador och förmögenhetsförluster. Men även för dem
som inte själva utsatts för brott skapar den ofta otrygghet och rädsla. Det
är därför nu nödvändigt att bekämpa brottsligheten med kraft. Att bryta
utvecklingen mot allt fler brott är en avgörande fråga för allas trygghet
i samhället.

Samtidigt är det nödvändigt att inse att detta inte är någon lätt uppgift.
För att lyckas kommer det att krävas ett brett spektrum av åtgärder på
såväl kort som lång sikt.

Brottsutvecklingen beror inte endast på hur vi utformar de traditionella
kriminalpolitiska åtgärderna inom rättsväsendets ram. Dessa består främst
av ingripanden och reaktioner mot redan begångna brott. I en mening kan
alla dessa åtgärder sägas vara ett uttryck för ett misslyckande i den
grundläggande ambitionen att förebygga och förhindra brott. Den
förebyggande effekten av ett straffsystem som är fest och konsekvent
utformat och tillämpat skall visserligen inte undervärderas. Av avgörande
betydelse för att motverka brottslighet är emellertid också att vi skapar
möjligheter för samhället att utvecklas så att människor kan växa i
mognad, ansvar och ömsesidigt hänsynstagande. Särskilt viktigt är detta
när det gäller barn och ungdomar. Att stärka familjens ställning och ta
tillvara skolans möjligheter som fostrare är viktigt i sig men också när
det gäller att på sikt motverka brottslighet.

Men vi måste också prioritera direkt brottsförebyggande åtgärder. Även
när det gäller detta område är det nödvändigt att ta tillvara enskilda
människors engagemang och deltagande. Centrala direktiv kan aldrig
ersätta insatser som bygger på kunskap och omsoig om den egna lokala

35

miljön. På många håll bedrivs det på den grunden ett värdefullt lokalt
brottsförebyggande arbete. Statsmakterna har ett ansvar för att skapa
goda förutsättningar för och ge ett aktivt stöd till det arbetet.

Men också insatser inom rättsväsendets ram är nödvändiga och viktiga
i arbetet med att vända broflsutvecklingen. Vi måste, utan att ge avkall
på kraven på rättssäkerhet och humanitet, vara beredda att med kraft och
tydlighet hävda de normer för samlevnad i vårt samhälle som kommer
till uttryck i strafflagstiftningen. En av statsmakternas mest grundläg-
gande och viktiga uppgifter är att upprätthålla och främja respekten för
andras liv och egendom. Regeringen kommer därför att tillmäta all
brottsbekämpning stor betydelse.

Av särskild vikt är det med ökade insatser mot vålds- och narkotika-
brottsligheten. Trygghet till liv och hälsa är av avgörande betydelse för
varje civiliserat samhälle. Tendenser till ökat och grövre våld måste
därför ses med särskilt allvar. Narkotikan leder inte bara till personliga
och sociala tragedier för dem som fastnar i missbruk och deras familjer.
Missbruket är också en viktig drivkraft för en omfattande brottslighet av
annat slag.

Även annan brottslighet måste dock ses med stort allvar. Det gäller inte
minst olika former av ekonomisk brottslighet. Dess omfattning inger oro
och utgör ett hot mot spelreglerna för en fri konkurrens och fungerande
marknadsekonomi. Många gånger drabbar den också oersättliga värden
i vår gemensamma miljö och våra levnadsbetingelser i övrigt.

Viktiga insatser mot brottsligheten har under senare år blivit åsidosatta.
Problemen har sin bakgrund i dels vissa brister i lagstiftningens
utformning, dels att otillräckliga resurser ställts till rättsväsendets
förfogande. Resurserna måste byggas ut så att myndigheterna inom
rättsväsendet kan leva upp till de krav som lagstiftningen utgår från.
Bristerna är särskilt tydliga inom polisväsendet. Antagningen till
polishögskolan utökas därför. Även domstolarna och åklagarväsendet
måste tillförsäkras tillräckliga resurser. En förnyelse av rättsväsendet
måste dock ske successivt. Inte minst mot bakgrund av det allmänna
samhällsekonomiska läget är det också nödvändigt att pröva olika vägar
för en rationalisering och omprioritering av olika uppgifter inom
rättsväsendets ram.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

36

5.2 Brottsförebyggande arbete

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Kunskaper om och erfarenheter av brottsförebyggande arbete
skall utvecklas och spridas.

- Polisens arbete inriktas i ökad utsträckning på brottsförebyggan-
de arbete.

- En arbetsgrupp inom regeringskansliet har till uppgift att främja
det lokala brottsförebyggande arbetet.

- Uppdrag att kartlägga och föreslå åtgärder mot bilbrottsligheten
har getts.

Den centrala kriminalpolitiska uppgiften är att förebygga brott.
Brottslighetens omfattning och former sammanhänger emellertid mindre
med de omedelbara kriminalpolitiska åtgärderna än med samhällsutveck-
lingen i stort. Familj, skola, arbete, boende och andra sociala
förhållanden är av stor betydelse för brottsutvecklingen liksom olika
former av drogmissbruk. Av särskild betydelse är familjen. Familjens
roll för barns och ungas utveckling till mogna och ansvarstagande
samhällsmedborgare kan aldrig ersättas. En politik som bygger på stöd
till och förtroende för de enskilda familjernas förmåga att ta ansvar för
och utveckla sina egna förutsättningar är därför nödvändig även när det
gäller att motverka brottslighet och andra former av sociala problem.

Vid sidan av samhällspolitiska insatser med ett mer allmänt syfte är det
emellertid också nödvändigt att vi utvecklar och stöder insatser som har
ett mer omedelbart brottsförebyggande syfte. Det är dock viktigt att vi
inser att även sådana insatser kan sträcka sig över olika områden. De
kräver därför ofta en nära samverkan mellan enskilda och olika
myndigheter och organisationer.

Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete förutsätter att kunskaper
och erfarenheter på området utvecklas och sprids. Brottsförebyggande
rådet (BRÅ) har för närvarande viktiga uppgifter i det sammanhanget.
Rådet tillfördes ökade resurser till följd av 1990 års forskningsproposition
(prop. 1989/90:90). Inom rådet bedrivs ett omfattande forsknings- och
utvecklingsarbete. BRÅ är också en kunskapsbank bl.a. när det gäller
internationella frågor. BRÅ utnyttjas vidare när det gäller att följa upp
och utvärdera olika lagstiftningsåtgärder.

Också andra centrala myndigheter utför viktiga uppgifter på detta
område av det brottsförebyggande arbetet. Dit hör kriminalvårdsstyrelsen
och rikspolisstyrelsen. Utanför rättsväsendets område kan nämnas
socialstyrelsen. Minst lika betydelsefullt är det arbete med att förebygga
brott som bedrivs på det lokala planet av olika frivilliga organisationer
och berörda myndigheter.

En central roll i det sammanhanget har de lokala polismyndigheterna.
Inom polisen har det sedan lång tid bedrivits ett omfattande brotts-

37

förebyggande arbete. Sedan hösten 1990 gäller, enligt vad riksdagen Prop. 1991/92:100
beslutat, att polisens arbete i ökad utsträckning skall inriktas på brotts- Bilaga 3
förebyggande och brottsförhindrande åtgärder (se prop. 1989/90:150,
1990/91:JuU, rskr.l, prop. 1990/91:100 bil. 15, JuU23, rskr. 219).

Detta kommer jag att beröra ytterligare under avsnitt 5.9.

En särskild form av brottslighet som under senare år tilldragit sig stor
uppmärksamhet är skadegörelse i form av s.k. klotter. Bl.a. har denna
fråga uppmärksammats i ett lagstiftningsärende om förverkande vid
skadegörelse (prop. 1987/88:143, 1988/89:JuU13, rskr. 145). Som jag
tidigare redovisat har den av justitieutskottet i det sammanhanget
uppmärksammade frågan om kroppsvisitation för att söka efter klotter-
utrustning tagits upp i en nyligen remissbehandlad departements-
promemoria. Utskottet tog emellertid också upp frågan om andra åtgärder
i syfte att förebygga klotter. Utvecklingen av sådana åtgärder har under
hösten tagits upp i en särskild hearing som jag kallat till. Vid hearingen
deltog företrädare för berörda myndigheter och organisationer. Allmänt
sett förefaller problemen ha minskat något under senare år även om vissa
deltagare ansåg att det nu finns tecken på att problemen kunde öka. Från
många håll redovisades olika ambitiösa förebyggande åtgärder som
vidtagits av såväl myndigheter som företag och andra som varit särskilt
utsatta för klotter. Med hänsyn till vad som framkom vid hearingen anser
jag för egen del att det på just detta område för närvarande inte finns
anledning till ytterligare särskilda åtgärder från regeringens sida.

Däremot är det angeläget att allmänt söka främja och utveckla det
brottsförebyggande arbetet i samhället. Genom ett särskilt regeringsbeslut
har en arbetsgrupp som har detta syfte tillkallats. Gruppen leds av
statssekreteraren i justitiedepartementet och består vidare av företrädare
för statsrådsberedningen, justitie-, social- och civildepartementen, BRÅ,
rikspolisstyrelsen (RPS) och socialstyrelsen.

Uppgifterna för arbetsgruppen är att

- genom ett antal samordande åtgärder inspirera det lokala brotts-
förebyggande arbetet och främja utvecklingen av passande metoder för
den utvecklingen,

- inventera och skapa överblick över skilda centralt initierade insatser
som har brottsförebyggande betydelse,

- studera och presentera remissvaren på våldskommissionens betänkande
(SOU 1990:92) Våld och brottsoffer,

- överväga om och hur man i Sverige kan tillgodogöra sig erfarenheter
från andra länder som framgångsrikt arbetar med lokal brotts-
förebyggande verksamhet,

- lämna en preliminär utvärdering av de lokala pilotprojekt som bedrivs
under medverkan av BRA och RPS.

På fem orter - Stockholm, Malmö, Linköping, Karlskoga och Östersund

- stödjer sålunda BRÅ och RPS i projektform bildandet av lokala
brottsförebyggande organ. BRÅ tillhandahåller utbildning främst om hur
man på orterna skall kartlägga problem och resurser, med vilka metoder
man kan angripa problemen samt hur man utvärderar effekten av sina
insatser och eventuellt korrigerar metoderna. Syftet med dessa s.k.

38

pilotprojekt är att erfarenheterna sedan skall kunna användas i resten av
landet.

BRA har vidare fått i uppdrag att efter samråd med RPS kartlägga och
analysera bilbrottsligheten och föreslå förebyggande åtgärder mot den.
Resultatet skall redovisas för regeringen före utgången av april 1992.
Därvid skall förslag lämnas på hur resultatet av arbetet skall kunna
tillgodogöras hela landet.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

5.3 Våldskommissionen

- Våldskommissionens förslag kommer att behandlas i de olika
sammanhang där frågorna hör hemma.

Våldskommissionen hade främst i uppdrag att samordna och intensifiera
arbetet mot våldsbrotten och förbättra stödet åt brottsoffren. En huvud-
uppgift för kommissionen var att fånga upp och stötta det breda
engagemanget mot våldet och för brottsoffren. En viktig uppgift var att
sprida kännedom om och stimulera lokala initiativ och uppslag.

Inom ramen för sitt uppdrag deltog våldskommissionen i olika
konferenser och andra sammankomster där kommissionens arbete kunde
presenteras. Kommissionen tog också själv initiativ till möten på olika
platser i landet. Vid mötena har bl.a. kommissionen presenterat sitt
arbete. Vidare har kommissionen deltagit i olika ungdomsaktiviteter.
Företrädare för myndigheter och organisationer och föreningar som
kommissionen har sammanträffat med har presenterat sin verksamhet i
frågor om våld och brottsoffer. Kommissionen har också sammanträffat
med olika försäkringsbolags brottsförebyggande enheter.

I sitt slutbetänkande (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer presenterar
våldskommissionen ett stort antal förslag och överväganden. Till
betänkandet är också fogat promemorior om alkohol och gatuvåld samt
om ungdomar och brott. Kommissionens förslag och överväganden
spänner över flera samhällsområden och angår även frågor som
handläggs inom andra departement än justitiedepartementet. Jag har i
sådana frågor samrått med andra berörda statsråd.

Förslagen och övervägandena tar sikte på några huvudområden som på
olika sätt berör barn och ungdomar, frågor om lokalt brottsförebyggande
verksamhet och vissa särskilt brottsförebyggande åtgärder. Kommissionen
har vidare tagit upp frågor som gäller påföljder, stöd till brottsofferjourer
samt ett par ytterligare frågor.

Betänkandet och remissbehandlingen har gett underlag för vissa
bedömningar och ställningstaganden. Jag avser att nu redovisa behand-
lingen av frågorna. När det gäller brottsofferfrågor vill jag dock hänvisa
till avsnitt 5.7.

39

Barn och ungdomar

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Kommissionen har föreslagit att 6 kap. 2 § föräldrabalken skall ändras
så att det klarare framgår att det är föräldrarnas ansvar att skydda och
stödja sina barn. Ändringsförslaget syftar inte till någon ändring i sak.
Sådana ändringar kan enligt min mening generellt sägas vara av mindre
värde. Frågan har emellertid sakligt samband med ett annat lagstift-
ningsärende inom justitiedepartementet och statsrådet Laurén avser att i
det sammanhanget ta ställning till om det finns skäl för en ändring i
enlighet med förslaget.

Kommissionen har vidare uttalat sig för införande av en sådan
utvidgning av vårdnadshavares skadeståndsansvar som en arbetsgrupp
inom BRÅ har föreslagit. Detta förslag har remissbehandlats och är nu
föremål för beredning inom justitiedepartementet. Statsrådet Laurén
avser att ta ställning till denna fråga senare.

Kommissionen har vidare föreslagit att polislagen kompletteras med en
bestämmelse som ger polisen befogenhet att lämna information till
vårdnadshavare om deras barn vistas i olämpliga miljöer samt att
vårdnadshavare alltid skall underrättas av domstolen när brottmålsför-
handling rörande en omyndig skall äga rum. Bägge de berörda frågorna
är av det slaget att de ryms inom ramen för direktiven till ungdoms-
brottskommittén (dir. 1990:53, Ju 1990:07). Det kan därför finnas
anledning att återkomma till dem i samband med beredningen av
kommitténs kommande betänkande.

Kommissionen har vidare tagit upp frågan om de särskilda ung-
domshemmen som tidigare benämndes § 12-hem och föreslagit att det
skall inrättas ett centralt hem med hela landet som upptagningsområde.
Denna fråga övervägs av den tillsatta utredningen (S 1991:09) om
institutioner inom ungdomsvården och missbrukarvården (dir. 1991:55).
Chefen för socialdepartement kommer därför att återkomma till denna
fråga. Kommissionen föreslår vidare att intagning i ett sådant hem skall
beslutas av allmän domstol. I denna fråga ankommer det på den tidigare
nämnda ungdomsbrottskommittén att lämna förslag. Jag återkommer
därför till denna fråga.

Socialtjänsten bör enligt våldskommissionen inrätta ett bamombud.
Frågan bereds i regeringskansliet inom ramen för betänkandet (SOU
1991:70) Ombudsman för barn och ungdomar. Betänkandet remissbe-
handlas för närvarande och chefen för socialdepartementet återkommer
därför till denna fråga.

Lokalt brottsförebyggande arbete m.m.

Kommissionens förslag om lokala brottsförebyggande oigan under
polisens ledning ligger väl i linje med de tankegångar som allmänt
uppfattas som mest givande för att förebygga brott. Som jag tidigare
nämnt pågår ett antal projekt på lokal nivå i syfte att kartlägga och
utvärdera effekter av lokala brottsförebyggande insatser i syfte att senare
allmänt sprida kunskap om fruktbara tillvägagångssätt. Arbetet med

40

projekten följs av regeringen genom den särskilda arbetsgruppen för
brottsförebyggande åtgärder. Frågan är således redan föremål för
överväganden. Efter en första utvärdering av dessa projekt avser jag att
närmare överväga på vilket sätt resultatet från projekten kan tillgodogöras
hela landet.

I samband med remissbehandlingen av kommissionens betänkande
ombads remissinstanserna också att redovisa exempel på lokalt
brottsförebyggande arbete. De inkomna redovisningarna har genom den
nyss nämnda arbetsgruppen sammanställts i en departementspromemoria
som kommer att spridas till olika kommuner, myndigheter och
organisationer som arbetar med dessa frågor.

Alkohol och gatuvåld

I syfte att förebygga brott i anslutning till lokaler som serverar alkohol
föreslår kommissionen att den som har ett tillstånd enligt lagen
(1977:293) om handel med drycker skall svara för att ordning råder i och
utanför serveringslokalen. Denna fråga övervägs i samband med ett
förslag till en ny ordningslag som jag planerar föreslå regeringen att
förelägga riksdagen under innevarande riksmöte.

Kommissionen föreslår att det av straffbestämmelsen i 16 kap. 16 §
brottsbalken om förargelseväckande beteende tydligare skall framgå att
störande yttringar till följd av alkoholförtäring i form av skrän eller
antastande av okända faller inom brottsbeskrivningen. Denna fråga kräver
enligt min mening ytterligare överväganden vilka jag räknar med kan
ske inom ramen för en departementspromemoria om regleringen av ringa
narkotikabrott som bör kunna remitteras inom en nära framtid.

Straff- och processrättsliga frågor

Kommissionen har föreslagit ändringar i brottsbalken när det gäller
övergrepp i rättssak och påföljd för misshandel. Dessa frågor avser jag
att återkomma till i samband med ett förslag om vissa straffskalor.

Vidare har kommissionen förespråkat längre fängelsestraff vid återfall
i grov våldsbrottslighet. Kommissionen har också - inom ramen för
villkorlig frigivning - förordat ett system med successiv frigivning från
anstalt. - Dessa frågor kommer att beredas vidare inom en planerad
utredning som bl.a. kommer att få till uppgift att överväga hur
regleringen vid återfall i brott skall utformas. Jag får därför anledning att
senare återkomma till denna fråga.

Invandrares kriminalitet m.m.

Kommissionen anser det angeläget med förbättrad statistik om invand-
rares kriminalitet och forskning om orsakerna till invandrares krimi-
nalitet. - BRA bedriver i samarbete med Centrum för invandrarforskning
ett projekt om invandrares kriminalitet. Projektet skall avslutas år 1995
och resultatet av detta bör avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtas.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

41

När det gäller kommissionens förslag om en översyn av utlänningslagen Prop. 1991/92:100
och möjligheten att upphäva svenskt medboigarskap som erhållits på Bilaga 3
falska uppgifter har dessa frågor redan tagits upp av riksdagen genom
1990/91: SfU14, rskr. 336 och 1990/91:SfU3, rskr. 25

5.4 Strafflagstiftningen

Några huvudpunkter:

- Höga krav skall ställas på strafflagstiftningens klarhet, tydlighet
och konsekvens.

- Skärpt lagstiftning mot tvätt av svarta pengar.

- Förslag om strängare regler för ringa narkotikabrott.

- Snabb utredning om strängare regler för grova rattfylleribrott.

- Förslag läggs fram om åtgärder mot den ekonomiska brottslig-
heten.

Straffbestämmelserna och deras utformning är frågor som är av
grundläggande betydelse för varje rättsstat. Hänsynen till de enskildas
rättssäkerhet gör att det måste ställas höga krav på klarhet, tydlighet och
konsekvens. Det är också viktigt att undvika överkriminalisering. Endast
förfaranden som innefattar klara kränkningar av viktiga enskilda eller
allmänna intressen bör omfattas av kriminalisering. Det är när det
bestäms vad som skall vara straffbart och hur stränga straff som skall
kunna följa på olika brott som de grundläggande kriminalpolitiska
prioriteringarna görs. Det är en viktig uppgift att kontinuerligt arbeta för
att anpassa strafflagstiftningen till nutida värderingar i dessa avseenden.

Kampen mot narkotikabrottsligheten är en av de mest angelägna
kriminalpolitiska uppgifterna. Vid en av FN anordnad diplomatkonferens
i Wien antogs i december 1988 en ny konvention mot illegal narkotika-
hantering. Konventionen innehåller viktiga bestämmelser om bl.a. straff
för befattning med tillgångar som härrör från narkotikahandel, s.k.
tvättning av svarta pengar, och om internationellt samarbete när det
gäller förverkande av vinning av narkotikabrott.

Sedan riksdagen beslutat om ny lagstiftning (prop. 1990/91:127, JuU32,
rskr. 323) som trädde i kraft den 1 juli 1991 har Sverige ratificerat
konventionen. Den ändrade lagstiftningen innebär bl.a. att
häleribestämmelsema i brottsbalken kompletterats på ett sådant sätt att de
också omfattar olika former av befattning med tillgångar som härrör från
brottslig verksamhet. De nya bestämmelserna är inte begränsade till
vinning av narkotikabrott utan gäller alla former av brottslig verksamhet.

Inom Europarådet har en konvention utarbetats som bl.a. gäller
förverkande av vinning av brott. Frågan om lagändring med anledning
av konventionen bereds för närvarande.

42

Det är viktigt att vi har effektiva bestämmelser som riktar sig mot
narkotikahandelns profitörer och finansiärer. Det är också nödvändigt att
vi genom strafflagstiftningen tydligt markerar att användning av narkotika
inte accepteras i vårt samhälle. För närvarande gäller vid ringa narkotika-
brott en särskild lägre straffskala för brott som endast består av eget
bruk av narkotika. Bl.a. mot den bakgrunden har regeringen i regerings-
förklaringen utlovat förslag om att straffskalan för ringa narkotikabrott
skall skärpas. Syftet med en sådan ändring är att förbättra möjligheterna
att stoppa missbruket på ett tidigt stadium och att nå missbrukare med
behandlingsinsatser. Jag räknar med att inom kort kunna remittera en
departementspromemoria där de frågor som jag nu berört kommer att tas
upp.

Personer som har särskilda svårigheter att värja sig bör ha ett speciellt
starkt straffrättsligt skydd. Detta har kommit till uttryck bl.a. i reglerna
om sexualbrott som såsom ett grundläggande syfte har att skydda barn
och ungdomar mot att bli utnyttjade i sexuella sammanhang. Behovet av
skydd gör sig naturligtvis särskilt gällande beträffande mindre barn. I en
proposition som under hösten 1991 överlämnats till riksdagen (prop.
1991/92:35) har regeringen föreslagit olika ändringar av bestämmelserna
om sexualbrott som syftar till att ytterligare markera det allvar med vilket
man måste se på sexuella övergrepp mot barn. Propositionen behandlas
för närvarande i riksdagen.

En liknande problematik finns när det gäller olika former av brott som
har sin bakgrund i rasistiska motiv. Även här finns det ett särskilt behov
av att markera samhällets avståndstagande. Problem som rör denna typ
av brottslighet har behandlas i delbetänkandet Organiserad rasism (SOU
1991:75) som lämnats av utredningen för åtgärder mot etnisk dis-
kriminering. Betänkandet är nu föremål för remissbehandling.

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1990 ändrades
bestämmelserna om trafiknykterhetsbrott. Bl. a. sänktes straffbar-
hetsgränsen från 0,5 till 0,2 promille. I samband med lagändringarna
uttalade sig regering och riksdag för ändrade principer för påföljdsval vid
grovt rattfylleri. Lagändringarna har bl.a. fått till följd att andelen
fängelsedomar minskat samtidigt som antalet villkorliga domar ökat
kraftigt. I den delen har reformen mött en kraftig kritik. Bl.a. mot
bakgrund härav har regeringen i dag beslutat att tillkalla en parlamen-
tariskt sammansatt utredning med uppgift att snabbt se över reglerna om
grovt rattfylleri med inriktning på en sänkt promillegräns och skärpta
straff samt en ökad enhetlighet i tillämpningen.

Den vanligaste formen av brott i vårt samhälle är egendomsbrott och
då särskilt stöldbrott. En förutsättning för en stor del av stöldbrottslighe-
ten är att det går att omsätta stöldgodset. Den som köper eller tar
befattning med stöldgods gör sig skyldig till häleri. Ett problem med
häleribrottsligheten har emellertid varit att det många gånger varit svårt
att bevisa brott eftersom egendomen inte kunnat bindas vid ett visst för-
brott. Mot den bakgrunden infördes det år 1980 en kriminalisering av
den som vid utövning av näringsverksamhet eller som ett led i en
verksamhet som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

43

förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas vara frånhänt annan Prop. 1991/92:100
genom brott. För dessa fall eftergavs med andra ord kravet på styrkt Bilaga 3
förbrott. Samtidigt som häleribestämmelsema utvidgades för olika former
av tvättning av svarta pengar slopades kravet på styrkt förbrott
beträffande alla former av förvärv och mottagande av misstänkt
stöldgods. En samtidig ändring i stöldgodslagen (1974:1065) innebär att
den som förvärvat eller mottagit sådant gods inte får behålla egendomen.

Utvecklingen av vårt samhälle har medfört ökande problem med s.k.
ekonomisk brottslighet. Denna kriminalitet rör ofta stora ekonomiska
värden och motverkar en sådan fri och lika konkurrens som är en
förutsättning för en sund marknadsekonomisk utveckling. Det råder en
stor politisk enighet om vikten av att motverka den ekonomiska
brottsligheten även om uppfattningarna skiftat om hur detta lämpligen bör
ske. Trots de betydande satsningar som gjorts mot den ekonomiska
brottsligheten är det emellertid uppenbart att dessa inte förmått att
motsvara de förväntningar som ställts på dem. Mot den bakgrunden har
RPS och RÅ fått i uppdrag att i samråd kartlägga problemen och föreslå
åtgärder på kort och lång sikt. Jag räknar med att kartläggningen och
förslagen till åtgärder kommer att överlämnas till regeringen inom kort.

Narkotikabrottsligheten och trafiknykterhetsbrotten hör till de domine-
rande kriminalpolitiska problemen. Trots detta finns straffbestämmelserna
på dessa områden inte i brottsbalken utan i den s.k. specialstraffrättsliga
lagstiftningen. Över huvud taget har samhällsutvecklingen medfört att
specialstraffrätten fått allt större praktisk betydelse i förhållande till
brottsbalken. Liksom narkotika- och trafiknykterhetsbrottsligheten är även
t.ex. miljöbrotten och den moderna ekonomiska kriminaliteten till stor del
nya fenomen som regleras utanför den centrala strafflagen.

Mot bakgrund av specialstraffrättens växande betydelse finns det
anledning att från generella utgångspunkter överväga både förhållandet
mellan brottsbalken och specialstraffrätten och grunderna och principerna
för utformningen av den specialstraffrättsliga lagstiftningen. Systematiska
skäl talar för att sådana brott som har högt straffvärde eller som är
vanligt förekommande skall vara samlade i brottsbalken. En sådan
ordning skulle också bl.a. vara ägnad att göra relationen mellan
straffbestämmelserna och mellan de olika brottens straffvärden tydligare
vilket i sin tur skulle kunna erbjuda fördelar både från lagteknisk
synpunkt och för rättstillämpningen. På vissa områden kan det dock
finnas mera praktiskt betingade motskäl som givetvis också måste
beaktas. Även i sådana fall bör det emellertid i många fall övervägas om
det inte är möjligt att uppnå en bättre systematik.

Problem av de slag som jag nu berört är på intet sätt unika för Sverige.
Tvärtom torde de utgöra en väsentlig orsak till att det i flera länder, bl.a.
Finland och Norge, pågår omfattande strafflagprojekt. För svenskt
vidkommande finns knappt behov att påbörja arbete med en total
strafflagsreform. Det får emellertid anses angeläget att de problem som
jag nu har antytt beaktas inom ramen för både det fortlöpande reformar-
betet och den mera långsiktiga planeringen.

Viktiga frågor som rör både brottsbalken och specialstraffrätten har

44

behandlats i fangelsestraffkommitténs slutbetänkande (SOU 1988:7) Prop. 1991/92:100
Frihet från ansvar. Kommittén har i betänkandet föreslagit att ett Bilaga 3
uttryckligt förbud mot analogisk tillämpning av straffbud skall ställas upp
samt att tillämpningen av brottsbalkens medverkansregler inom special-
straffrätten skall regleras i lag. När det gäller de allmänna reglerna om
ansvarsfrihet föreslår kommittén att särskilda bestämmelser om samtycke
och rättsvillfarelse skall tas in i lagstiftningen samt att tillämpningsområ-
det för bestämmelsen om nöd skall utvidgas. Förslagen har remiss-
behandlats och bereds för närvarande inom justitiedepartementet.

En fråga som har ett nära samband med de frågor som behandlas i
betänkandet är möjligheterna att i vanliga brottmål beakta yttran-
defrihetsrättsliga intressen. En tanke som här förts fram är att efter
mönster från tryckfrihetsförordningen och den nya yttran-
defrihetsgrundlagen införa en särskild s.k. parallellinstruktion enligt
vilken dessa intressen skall beaktas även i vanliga brottmål. Frågan har
som redan nämnts (avsnitt 3.1) behandlats i en nyligen remitterad
departementspromemoria (Ds 1991:78) Parallellinstruktion. Sedan
remissbehandlingen är avslutad är det min avsikt att ta ställning i den
frågan i samband med att jag tar upp förslagen i betänkandet till
behandling.

5.5 Påföljdssystemet

Några huvudpunkter:

- Ordningen med obligatorisk halvtidsfrigivning avskaffas.

- Samhällstjänst införs i hela landet.

- En iffiiredning tillsätts om påföljdssystemets uppbyggnad med
uppgifter bl.a. att utveckla alternativa påföljder.

Debatten om det straffrättsliga påföljdssystemet har under senare år
dominerats av en fråga - den villkorliga frigivningen. Ar 1983 ändrades
reglerna om villkorlig frigivning på så sätt att obligatorisk halvtidsfrigiv-
ning infördes för den stora majoriteten av de intagna som omfattas av
reglerna. Redan i samband med att reformen genomfördes restes från
många håll kritiska röster mot reformen. Bl.a. framfördes farhågor för
att den stora skillnaden mellan utmätt straff och faktisk anstaltstid skulle
vara svårbegriplig för allmänheten och därmed rubba förtroendet för
rättsväsendet. Farhågorna har besannats och det finns nu en bred politisk
enighet om att systemet bör avskaffas.

Frågan om den framtida utformningen av den villkorliga frigivningen
har behandlats i fangelsestraffkommitténs huvudbetänkande (SOU
1986:13-15) Påföljd för brott. Kommittén föreslog där en övergång till
obligatorisk frigivning efter två tredjedelar av avtjänad strafftid. Förslaget
kombinerades med förslag om sänkta straffskalor i syfte att motverka att

45

de ändrade reglerna skulle leda till generellt längre anstaltstider för de Prop. 1991/92:100
dömda.                                                             Bilaga 3

Enligt min mening är kommitténs förslag inte ägnade att läggas till
grund för en långsiktig och varaktig lösning av den villkorliga frigiv-
ningen. De föreslagna straffskaleändringama har mött en betydande kritik
under remissförfarandet och är uppbyggda på ett sådant sätt att jag
bedömer att ett genomförande av förslagen skulle medföra en betydande
risk för en oenhetlig och inkonsekvent tillämpning. Härtill kommer att
det finns starka skäl som talar för att ett system med villkorlig frigivning,
såsom är fallet i nästan alla andra länder, bör innehålla fakultativa
moment som gör det möjligt att ta hänsyn till olika faktorer, som
exempelvis skötsamhet under anstaltsvistelsen, vid bestämmande av
frigivningstidpunkten. Kommitténs förslag ger inte underlag för en
bedömning av hur ett sådant system lämpligen bör utformas. Jag vill här
tillägga att jag för egen del kan ha förståelse för dem som hävdar att man
långsiktigt bör sträva efter att avskaffa den villkorliga frigivningen så att
den utdömda strafftiden i princip alltid skall avtjänas i sin helhet.

Mot denna bakgrund är det min avsikt att inom kort föreslå regeringen
att en utredning skall tillkallas som bl.a. skall ha till uppgift att ta fram
underlag för och lämna förslag till hur frågan om den villkorliga
frigivningen bör lösas på sikt.

Det är emellertid samtidigt min bestämda uppfattning att det inte är
möjligt att bibehålla de nuvarande reglerna i avvaktan på utredningens
förslag och beredningen av dessa. Det är därför min avsikt att redan
under våren 1992 lägga fram förslag som i princip innebär en återgång
till den reglering som gällde innan halvtidsreformen genomfördes år
1983. Reglerna var då fakultativa och för de flesta intagna var riktpunk-
ten för villkorlig frigivning att frigivning inte medgavs innan två
tredjedelar av den utmätta strafftiden hade avtjänats i anstalt.

Regeringen har i regeringsförklaringen utlovat att alternativa påföljder
såsom samhällstjänst och kontraktsvård skall utvecklas ytterligare. När
det gäller samhällstjänst räknar jag med att inom kort kunna lämna
förslag att den nuvarande lokalt begränsade försöksverksamheten skall
utvidgas till att omfatta hela landet. Frågan om hur samhällstjänsten på
sikt bör utformas och avgränsas och inpassas i brottsbalkens påföljds-
system bör emellertid bli föremål för ytterligare överväganden. Den
uppgiften bör ankomma på den utredning som jag nyss nämnt i samband
med den villkorliga frigivningen. Utredningen bör också få till uppgift att
lämna förslag till hur kontraktsvården och andra alternativa påföljder
lämpligen kan utvecklas. Det finns här en rad olika tänkbara alternativ
som förtjänar att övervägas närmare. Ett, som bl.a. diskuterats i
BRA-rapporten (1977:7) Nytt straffsystem, är någon form av inten-
sivövervakning. Den tekniska utvecklingen har här inneburit att
möjligheter för ett genomförande av en sådan öppnats som inte var
aktuella när frågan diskuterats tidigare.

Allmänt sett är jag av den uppfattningen att det är en fördel om det
finns ett rikt urval av alternativ inom ramen för det straffrättsliga
sanktionssystemet så att påföljdens innehåll kan anpassas efter förhållan-

46

dena i de särskilda fållen. Samtidigt är det angeläget att påföljdssystemet
är klart och överskådligt uppbyggt. En tanke värd att pröva i det
sammanhanget är att begränsa påföljderna till böter, fängelse och
villkorligt fängelse. Ett sådant system skulle i så fäll förutsätta att de inte
frihetsberövande påföljdsaltemativen, utom böter, inordnades under
påföljden villkorligt fängelse.

Vid årsskiftet träder ny lagstiftning i kraft på två viktiga områden av
det straffrättsliga påföljdssystemet. Det gäller bötesstraffet och behand-
lingen av psykiskt störda lagöverträdare.

När det gäller bötesstraffet är det fråga om en allmän uppstramning av
påföljden och en förändrad gränsdragning mellan penningböter och
dagsböter. Maximum för penningböter höjs från 1 000 kr till 2 000 kr.
Samtidigt höjs lägsta antalet dagsböter från en till 30 och det lägsta dags-
botsbeloppet från 10 kr till 30 kr. Det blir vidare möjligt att bestämma
straffet till penningböter även om endast böter är föreskrivet i straff-
skalan. Förutsättningen är att brottet bör föranleda ett lägre straff än 30
dagsböter.

Frågan om behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare har länge
varit föremål för debatt. Stark kritik har riktats mot hur det nuvarande
systemet har fungerat i praktiken. Den ändrade ordning som träder i kraft
vid årsskiftet bör i vissa hänseenden kunna bidra till en bättre ordning.
Principerna för reformen har emellertid varit föremål för kritik samtidigt
som farhågor uttryckts för att det nya systemet inte kommer att motsvara
de förväntningar som ligger bakom lagstiftningen. Jag kommer därför att
noga följa utvecklingen på området och vid behov ta de initiativ som den
kan ge anledning till.

Slutligen vill jag nämna att riksdagen nyligen beslutat om en ny lag om
särskild personutredning i brottmål (prop. 1991/92:2, JuU4, rskr. 24).
Den nya lagen, som kommer att träda i kraft den 1 juli 1992, syftar till
att åstadkomma ett mer flexibelt förfärande för att inhämta
personutredning i brottmål. De nuvarande personundersökningama ersätts
med yttranden från fri vårdsmyndigheten. Avsikten är att yttrandena på
ett bättre sätt än de nuvarande undersökningarna skall kunna anpassas
efter behoven i varje särskilt fäll. Inte minst när det gäller rattfyllerimål
bör den nya ordningen kunna bidra till att det skapas bättre förutsätt-
ningar för en praxis som är anpassad till de principer för påföljdsvalet
som lagstiftaren ställt sig bakom.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

47

5.6 De unga lagöverträdarna

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

- Ungdomsbrottskommittén fortsätter arbetet med sin översyn av
ingripanden mot unga lagöverträdare i vilken bl.a.
samordningen mellan socialtjänsten och rättsväsendet är en
huvudfråga.

I dagens samhälle är det en självklarhet att det allmänna, vid sidan av
det ansvar som åvilar föräldrar och familjer i övrigt, aktivt bör verka för
att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden.
Sålunda bör socialtjänsten, skolan och andra berörda myndigheter i
samarbete med hemmen sörja för att de unga som riskerar att utvecklas
ogynnsamt får det stöd som de behöver. Barn och unga som har gjort sig
skyldiga till brott tillhör ofta den grupp som har ett särskilt behov av stöd
och hjälp. Samtidigt är det viktigt att även gentemot unga upprätthålla
och hävda de grundläggande värden som skyddas genom straffrättsliga
regler. Det allmänna har således en dubbel uppgift när det gäller de unga
lagöverträdarna. När det gäller unga lagöverträdare finns det ett särskild
behov av samordning mellan socialtjänsten och de olika myndigheterna
inom rättsväsendet.

Den 1 januari 1982 trädde socialtjänstlagen (1980:620) i kraft. Huvud-
principen i socialtjänstlagen är att socialtjänstens insatser skall vara
Frivilliga. Detta gäller också vården av barn och unga. Genom lagen
(1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, som den
1 juli 1990 ersattes med en ny lag (1990:52) med samma namn, har
emellertid undantag från frivillighetsprincipen gjorts under vissa
förutsättningar.

Även om det alltså också efter socialtjänstreformen finns utrymme för
tvångsingripanden mot unga som har begått brott, är det uppenbart att
reformen har inneburit en viktig förskjutning av den avvägning mellan
det allmännas och den enskildes intressen som regleringen i bamavårdsla-
gen utgick ifrån. De ändringar av den socialrättsliga vårdlagstiftningen
som därefter skett, bl.a. införandet av det s.k. öppenvårdstvånget år 1985
och de möjligheter att ingripa tidigare i de s.k. beteendefallen som
infördes år 1990, rubbar inte de grundläggande principer som lades fast
genom socialtjänstreformen.

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop.
1987/88:135, JuU36, rskr. 403, SFS 1988:820 ff.) förbättrades
möjligheterna till ett snabbt och effektivt ingripande mot de unga
lagöverträdarna. Samtidigt tog regeringen genom en särskild förordning
initiativ till en försöksverksamhet med enklare och smidigare samar-
betsformer mellan myndigheterna i ärenden som rör unga lagöverträdare
(SFS 1988:217). Den nya lagstiftningen och försöksverksamheten har på
regeringens uppdrag utvärderats av BRÅ.

Även efter dessa ändringar har det emellertid varit uppenbart att det

48

finns behov av en bred och förutsättningslös genomgång av hur reaktions-
systemet bör vara utformat i fråga om brott av unga. Det är en uppgift
som nu ankommer på ungdomsbrottskommittén (Ju 1990:07, dir.
1990:53). Kommittén har i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering
av socialtjänstreformens betydelse för behandlingen av unga lagöverträ-
dare och att i samband med detta också förutsättningslöst överväga i vilka
former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott.
Huvuduppgiften skall vara att undersöka om den nuvarande fördelningen
av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägd när det
gäller unga lagöverträdare och om samordningen mellan myndigheter kan
förbättras.

Kommittén kommer i det sammanhanget bl.a. att inventera olika
tänkbara för ungdomar anpassade reaktioner och bedöma i vad mån dessa
kan antas vara lämpliga i syfte att motverka fortsatt brottslighet. Bland
de reaktioner som diskuterats i detta sammanhang kan bl.a. nämnas
s.k.veckoslutsfängelse, medling och förbud att vid vissa tidpunkter vistas
på vissa platser.

Kommittén kommer också att ta upp frågan om särskilda regler bör
gälla för handläggningen av ungdomsbrottmål. Diskussionen har här
bl.a. gällt behovet och lämpligheten av någon form av särskilda jour-
eller ungdomsdomstolar.

Andra frågor som kommittén kommer att behandla är bl.a. frågan om
behovet av särskilda regler för akuta omhändertaganden av unga och
allmän domstols befattning med den form av frihetsberövanden som i dag
sker med stöd av socialtjänstlagstiftningen.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

5.7 Brottsoffren

Några huvudpunkter:

- Brottsoffrens ställning skall stärkas.

- Brottsofferfrågoma bereds inom en arbetsgrupp i
justitiedepartementet.

- Reglerna om rättsligt bistånd vid brott som begåtts utomlands
ses över.

- En försöksverksamhet med livvakt för hotade kvinnor förbereds.

Uppföljningen av 1988 års särskilda program för att stärka brottsoffrens
ställning har fortsatt under år 1991 (jfr prop. 1988/89:100 bil. 4 s. 32
f, prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 36 f och prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 35
f). Brottsofferfrågoma kommer att beredas vidare i en nyligen tillsatt
arbetsgrupp i departementet.

När det gäller möjligheterna till rättsligt bistånd för dem som utsatts
för brott utvidgades från den 1 januari 1991 möjligheterna att få
målsägandebiträde. Ändringarna innebär att rätt till målsägandebiträde

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

49

i princip alltid skall finnas i mål om sexualbrott samtidigt som reglerna
blivit mer generösa också vid andra brott där målsägandebiträde kan
komma i fråga. Riksdagen gav under våren 1991 (1990/91:JuU21, rskr.
217) regeringen i uppdrag att göra förnyade överväganden när det gäller
en utvidgad rätt till målsägandebiträde och att i samband därmed ta upp
också frågan om målsägandebiträdets processuella ställning och ansvars-
fördelningen mellan åklagaren och målsägandebiträdet i fråga om
skadeståndstalan. Frågorna kommer att behandlas i en departementspro-
memoria som för närvarande utarbetas i justitiedepartementet.

I 1991 års budgetproposition anmäldes att justitiedepartementet hållit en
hearing angående behovet av och möjligheterna till rättsligt bistånd till
offer för brott som begåtts utomlands. 1 november 1990 gav riksdagen
med bifall till en reservation (m, fp, c och v) regeringen i uppdrag att
utreda situationen för offer för grova våldsbrott utomlands för att de i
görligaste mån skall tillförsäkras samma stöd som en målsägande vid
svensk domstol (1990/91:JuU4, rskr. 16). Det gäller bl.a. ersättning for
egen inställelse vid domstol utomlands och advokathjälp eller annat stöd
vid den utländska rättegången, liksom rättshjälp för en målsägande som
för talan utomlands. Våren 1991 beslutade riksdagen ge regeringen
tillkänna att hittills vidtagna mått och steg såvitt gäller frågor om stöd till
offer för våldsbrott utomlands inte är tillräckliga och att det är nödvän-
digt att fortsatta åtgärder vidtas utan dröjsmål (1990/91 :JuU27, rskr.
260). Frågan har beretts vidare inom justitiedepartementet under år 1991
i samarbete med andra departement bl.a. genom en inventering vid de
svenska utlandsmyndigheterna. Resultatet bör kunna redovisas i en
departementspromemoria inom kort.

Lagen (1988:688) om besöksförbud, som trädde i kraft den 1 juli 1988,
har inneburit ett förbättrat skydd for kvinnor som utsätts för våld, hot
och trakasserier. Enligt en ändring i lagen, som trätt i kraft den 1 april
1990, har bl.a. straffmaximum för överträdelse av ett besöksförbud
skärpts till fängelse högst ett år. BRÅ har fått i uppdrag att göra en
studie av besöksförbudslagen. Studien, som skall göras inom ramen för
ett inom rådet pågående projekt om familjevåld, skall bl.a. innehålla en
utvärdering av 1990 års straffskärpning.

I 1991 års budgetproposition (bil. 15) beräknades totalt 5 milj, kr för
anskaffning av larm m.m. för akut skydd mot olika former av våldsbrott
för utsatta kvinnor. RPSs arbete med att ta fram sådan skyddsutrustning
har resulterat i att specialutrustade väskor med mobiltelefon,
skrikanordning m.m. har gjorts i ordning. Dessa specialväskor kommer
att finnas i samtliga län i början av år 1992. I sammanhanget bör också
nämnas att en försöksverksamhet med livvakt för hotade kvinnor
förbereds inom regeringskansliet.

Riksdagen har bifallit den proposition (1990/91:58) med bl.a. förslag
till en lag om rättspsykiatrisk vård som nämndes i 1990 års budget-
proposition. Lagen träder i kraft den 1 januari 1992 och innebär att
skyddsaspekterna blir bättre tillgodosedda än hittills bl.a. genom att
åklagare skall medverka i förfärandet vid utevistelse och utskrivning av
personer som bedöms som farliga. Åklagaren ges också möjlighet att

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

50

överklaga vissa sådana beslut. Brottsoffret får också möjlighet till
information från sjukhuset om när lagöverträdaren ges tillstånd till
utevistelse eller skrivs ut. Enligt förslag i prop. 1991/92:59 skall
brottsoffret underrättas om lagöverträdaren rymmer från en
rättspsykiatrisk klinik eller inte kommer tillbaka från en permission.

Nya bestämmelser som syftar till att förhindra att uppgifter i folkbolfö-
ringen används för att leta rätt på personer i syfte att utöva våld, hot
eller trakasserier trädde i kraft den 1 juli 1991.

Domstolsverket har i en framställning till justitiedepartementet
aktualiserat frågan om bättre sekretesskydd för uppgifter om offentligt
anställda.Y tågan kommer att behandlas i en departementspromemoria
som för närvarande utarbetas inom departementet. Avsikten är att
promemorian skall remissbehandlas under vintern och att en remiss skall
överlämnas till lagrådet våren 1992.

Som tidigare nämnts (avsnitt 5.3) hade våldskommissionen i uppdrag
att motverka våldet och förbättra stödet till brottsoffren. I kommissionens
uppdrag låg bl.a. att utvärdera de hittills vidtagna åtgärderna inom ramen
för brottsofferprogrammet och inventera vad som ytterligare kan göras.
Det kan i detta sammanhang nämnas att kommissionen anser att det
fortsatta arbetet för brottsoffer bör följa de linjer som redan har lagts fäst
och föreslår att polisens, socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens
insatser utvecklas ytterligare.

Kommissionen uppmärksammar särskilt de kvinnojourer och brottsoffer-
jourer som växt fram under senare år som ett komplement till samhällets
åtgärder och som drivs på frivillig och ideell basis. Det är uppenbart,
menar kommissionen, att de fyller ett stort och viktigt behov. Kommis-
sionen föreslår att jourerna skall få stöd genom bidrag av staten och att
primärkommuner och landstingskommuner skall stödja jourerna genom
ekonomiska bidrag och genom hjälp med t.ex. lokal- och bostadsanskaff-
ning. Det kan nämnas att kvinnojourernas riksförbund och
invandrarorganisationer som stöder misshandlade kvinnor genom förra
årets budgetproposition fick ett organisationsbidrag av regeringen på 2
milj. kr. Stödet till kvinnojourerna bör emellertid stärkas ytterligare.
Chefen för socialdepartementet kommer senare i dag att föreslå
ytterligare medel för stödinsatser i kvinnojourernas lokala arbete.

Frågan om brottsoffeijourer har uppmärksammats också på andra sätt.
Rikspolisstyrelsens rapport (RPS rapport 1989:1) Brottsoffeijourer - En
handledning för polisens medverkan i brottsofferverksamhet, har
utarbetats i syfte att främja tillkomsten av brottsofferjourer. För
närvarande finns ett femtiotal brottsofferjourer runt om i landet. Ett
tjugotal nya jourer växer fram varje år. Målet är att det skall finnas en
brottsofferjour i vaije polisdistrikt, dvs. 117 stycken. Regeringen
beslutade i augusti 1991 om ett bidrag på 1 milj. kr. till Brottsoffer-
jourernas Riksförbund. Bidraget är avsett att till övervägande del
användas till uppbyggande av lokala brottsoffeijourer. Jag återkommer
till frågan om ett nytt bidrag vid behandling av anslagen till
brottsskadenämnden.

Som redovisades i 1991 års budgetproposition har våldskommissionen

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

51

också uppmärksammat frågan om hot mot parter och vittnen i samband
med rättegångar m.m. liksom frågan om samhällets stöd till barn som
utsätts för övergrepp.

Arbetsgruppen för frågor om våld mot kvinnor, med företrädare för
justitie-, social- och civildepartementen, avlämnade i februari 1991 en
rapport med förslag till åtgärder. Av rapporten framgår bl.a. att de
anmälda fållen av våldsbrott mot kvinnor ökat och att det dolda våldet
torde vara omfattande. I prop. 1990/91:113 (Au 17, rskr. 288) om en ny
jämställdhetslag, m.m. redovisas förslag till åtgärder som syftar till att
motverka våld mot kvinnor. Rikspolisstyrelsen har i september 1991 fått
i uppdrag att tillsammans med socialstyrelsen, domstolsverket och
riksåklagaren genomföra fortbildning av berörda yrkesgrupper inom
rättsväsendet liksom inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården.
Syftet med fortbildningen är att genom ökad kunskap om våldet, dess
effekter och orsaker förbättra stödet till de kvinnor som utsätts för
våldsbrott och få till stånd mer effektiva förundersökningar m.m. på
området. Arbetet med att se över handboken "Misshandel och övergrepp
mot kvinnor och barn", som riktar sig främst till dem som i sitt arbete
kommer i kontakt med offer för misshandels- och sexualbrott, är numera
klart. Socialstyrelsen har fått 5 milj, kr för att bedriva utvecklingsarbete
i frågor som rör våld mot kvinnor. Avsikten är att få fram metoder och
modeller för ett förbättrat samarbete mellan myndigheter inom
rättsväsendet, socialtjänsten samt hälso- och sjukvården liksom mellan
dessa myndigheter och frivilliga oiganisationer. I enlighet med
arbetsgruppens förslag har regeringen givit justitiekanslem i uppdrag att
se över reglerna om s.k. våldspornografi i 16 kap 10 b § brottsbalken.
Uppdraget skall vara slutfört senast den 1 juli 1992.

När det gäller skadestånd till dem som utsatts för brott bör erinras om
att kommittén om ideell skada (se avsnitt 4.4) enligt sina direktiv skall
se över reglerna om ersättning för ideell skada i samband med
personskada m.m. Huvuduppgifterna är att överväga om den nuvarande
ersättningsnivån bör höjas, vilka ersättningsprinciper som bör tillämpas
och hur normer för att bestämma ersättningen bör fastställas. Enligt
tilläggsdirektiv (Dir. 1990:66) skall utredningen också överväga en
förändring av ersättningsnivån och regelverket vid skadestånd till
våldtäktsoffer och offer för andra våldsbrott som ger utrymme för inte
bara kompensation för lidandet utan också hjälp till en förändring av
livssituationen. Kommittén beräknas under våren 1992 lägga fram ett
delbetänkande om ersättning för lidande som någon tillfogar annan
genom brott mot den personliga friheten eller annat integritetskränkande
brott.

I en promemoria från BRA, Barnens brott och föräldrarnas ansvar
(BRA-PM 1990:1), har föreslagits bl.a. att det i skadeståndslagen införs
en regel som utvidgar föräldrars skadeståndsansvar. Den föreslagna
regeln innebär att föräldrar och andra som har vårdnaden om en
underårig ansvarar för skador som den underårige vållar. Ansvaret är
begränsat till högst en femtedel av basbeloppet och gäller vid sidan av
den underåriges eget skadeståndsansvar. Promemorian har remiss-

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

52

behandlats och förslaget övervägs för närvarande i justitiedepartementet. Prop. 1991/92:100
Bilaga 3

5.8 Brottsregistreringen

Det allmänna kriminalregistret innehåller uppgifter om personer som är
dömda till andra påföljder än enbart böter. För registret gäller
bestämmelserna i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister
(kriminalregisterlagen). RPS och polismyndigheterna ute i landet för olika
slag av polisregister. För dessa gäller bestämmelserna i lagen (1965:94)
om polisregister m.m. (polisregisterlagen).

År 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över från kriminalvårds-
styrelsen till RPS. I samband med överföringen fördes kriminalregistret
samman med det centrala personregister som RPS då förde och som
innehöll såväl uppgifter om påföljder som misstankar om brott. Det
samordnade registret, som förs med hjälp av ADB, kallas person- och
belastningsregistret (PBR). För de olika delarna av PBR gäller skilda
regelkomplex. Innehållet i den del som gäller kriminalregistret regleras
av kriminalregisterlagen. För PBR i övrigt gäller polisregisterlagen.

PBR ingår som ett delsystem i BROTTSRI som i sin tur utgör en del
av rättsväsendets informationssystem. Rättsväsendets informationssystem
består inte av en databank på en och samma anläggning utan en rad från
varandra fristående men begreppsmässigt och tekniskt samordnade rutiner
på olika anläggningar. Syftet med rättsväsendets informationssystem är
bl.a. att förenkla och förbättra informationsutbytet mellan myndigheterna
i rättsväsendet. Projektet leds av samarbetsorganet för rättsväsendets
informationssystem (SARI).

I BROTTSRI ingår system med rutiner i brottsmålsförfarandet i vid
mening hos polis, åklagare och de allmänna domstolarna samt system för
förfarandet inom kriminalvården. Förutom PBR omfattar BROTTSRI
bl.a. system för ordningsbot och för strafföreläggande och för register
över påföljder som har betydelse för körkortsfrågor.

Frågan om den centrala brottsregistreringen i framtiden behandlades i
proposition 1987/88:122 om ändringar i kriminal- och polisregister-
lagarna m.m. I propositionen konstaterades att det nuvarande PBR var
föråldrat och komplicerat såväl i tekniskt avseende som när det gällde
den rättsliga regleringen och att det behövdes genomgripande föränd-
ringar i fråga om den registrering som för närvarande görs i PBR. Vid
en teknisk översyn borde man enligt propositionen i första hand överväga
en lösning som innebär att belastnings- och misstankeuppgifter skall
finnas i skilda register. Ett nytt system borde också vara mer flexibelt än
det nuvarande så att ändringar i fråga om registerinnehåll och register-
utdrag kan göras utan stora kostnader. Enligt propositionen borde vidare
registreringen av påföljder av betydelse för körkortsfrågor integreras med
den registrering som för närvarande sker i PBR. Dessa uttalanden
godtogs under riksdagsbehandlingen (JuU 1987/88:34, rskr. 283).

1 en skrivelse till regeringen den 30 mars 1990 (jfr SARI rapport
1989:2) har SARI föreslagit att den registrering som för närvarande görs

53

i PBR och registret över påföljder som har betydelse för körkortsfrågor Prop. 1991/92:100
i framtiden skall göras i två olika register. I det ena registret - av SARI Bilaga 3
kallat kriminalregistret - skall antecknas sådana påföljdsuppgifter som
gäller bl.a. domar och slutliga beslut i brottmål, godkända ord-
ningsförelägganden och strafförelägganden, regeringsbeslut om nåd och
påföljder av betydelse för körkortsfrågor. I det andra registret - av SARI
kallat misstankeregistret - bör antecknas kortfattade uppgifter om bl.a.
brottsanmälningar, åklagarinträde, delgivning av misstanke om brott och
beslut att väcka åtal. De båda registren bör enligt SARI regleras i skilda
författningar. För andra register inom polisen, såväl ADB-register som
manuella register, bör det enligt SARI fortfarande finnas en polis-
registerlag. Både kriminalregistret och misstankeregistret bör enligt
SARI:s skrivelse förläggas till RPSs enhet i Kiruna.

Vid anmälan av datalagsfrågor m.m. i 1991 års budgetproposition
(prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 16 - 17) tog föredragande departements-
chefen upp frågan om den framtida utformningen av brottsregistreringen.
Departementschefen sade sig i stort ansluta sig till SARIs förslag till
förändring av lagstiftningen om brottsregister samt att det fortsatta
tekniska utvecklingsarbetet på brottsregistreringen borde ske efter de
riktlinjer som SARI föreslagit. Departementschefen anmälde samtidigt att
en promemoria med förslag till ny brottsregisterlagstiftning var under
utarbetande i justitiedepartementet.

Även jag kan ansluta mig till de överväganden som tidigare har gjorts

i ärendet. Uppbyggnaden av brottsregistreringen bör således utformas
efter de linjer SARI har föreslagit. I justitiedepartementet pågår arbetet
med utformningen av förslag till ny brottsregisterlagstiftning. Utgångs-
punkten för det arbetet är de förslag till kriminal- och misstankeregister
som SARI har lagt fram. Vad gäller innehållet är inriktningen att de nya
registren i huvudsak bör motsvara vad som i dag registreras i PBR och
registret över påföljder som har betydelse i körkortsfrågor. Förslagen
kommer att skickas ut på remiss inom kort.

RÅ och RPS utvecklar nu nya rutiner för strafföreläggande resp,
ordningsforeläggande med sikte på att de skall kunna tas i bruk under år
1992. RPSs enhet i Kiruna skall ombesörja viss databehandling i de nya
rutinerna men också ha självständiga uppgifter när det gäller uppbörd av
böter i ordningsforeläggande och strafföreläggande och maskinell
framställning av olika meddelanden. Enheten i Kiruna avses få nu
aktuella uppgifter redan när de nya rutinerna för ordningsforeläggande
och strafföreläggande tas i bruk.

SARI har utrett två alternativ för en uppbyggnad av misstankeregistret
och kriminalregistret vid enheten i Kiruna (se SARI rapport 1989:2). På
uppdrag av SARI gör nu statskontoret en utredning av säkerhetsfrågor
m.m. vid datakommunikation mellan rättsväsendets myndigheter och
enheten. De riktlinjer för lagstiftningen om brottsregistreringen som jag
nu har dragit upp gör det möjligt att utvidga det tekniska arbetet för
misstankeregistret och kriminalregistret och inleda konstruktionsfasen
för de bägge registren. Alternativen behöver dock detalj studeras, det
gäller i synnerhet hur och när PBR och registret över påföljder som har

54

betydelse i körkortsfrågor kan avvecklas. Alternativen måste vidare
tidsplaneras och kostnadsberäknas. I arbetet bör också utredas om inte
kriminalregistret kan byggas upp successivt av de uppgifter i de nya
rutinerna för strafföreläggande och ordningsforeläggande som skall
antecknas i det nya kriminalregistret. Detsamma gäller uppgifter ur den
nya rutinen för domar i brottmål som domstolsverket utvecklar. En sådan
uppbyggnad bör kunna kombineras med att motsvarande delar i PBR och
i registret över påföljder som har betydelse i körkortsfrågor därefter inte
förs. De bägge registren skulle därmed kunna avvecklas successivt.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

ta del av vad jag har anfört om riktlinjerna för uppbyggnaden
av ett nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregister.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

5.9 Polisen

Några huvudpunkter:

- Polisens arbete inriktas i ökad utsträckning mot förebyggande
verksamhet.

- Kampen mot våldsbrott och narkotikabrott prioriteras.

- Ramstyming med en ny anslagsstruktur införs för polisen.

- En försöksverksamhet inleds med livvaktsskydd för hotade
kvinnor.

- Polisbristen bör vara avhjälpt år 1995.

Polisen har huvudansvaret för att bekämpa brottsligheten och att skapa
ett tryggare samhälle från kriminalpolitisk synpunkt. Mot bakgrund härav
har polisens möjligheter att utföra sitt arbete på ett effektivt och
rättssäkert sätt tilldragit sig ett ökande intresse från statsmakterna sida.

Under 1980-talet genomfördes stegvis en reformering av polisväsendet
på grundval av förslag från 1975 års polisutredning och 1981 års
polisberedning. Denna reform gick bl.a. ut på att effektivisera polisen
genom att minska detaljstyrningen och öka det lokala självbestämmandet.

Ar 1990 föreläde den dåvarande regeringen riksdagen en proposition
om förnyelse inom polisen (prop. 1989/90:155). Propositionen innehöll
riktlinjer för det fortsatta reformarbetet på polisens område. Bl.a.
behandlades frågor om införande av mål- och resultatstyrning samt en
ökad inriktning mot förebyggande polisarbete. Riksdagen hade ingen
erinran mot de redovisade riktlinjerna (1990/9l:JuUl, rskr. 1).

Sedan den 1 december 1991 hör polisen åter till justitiedepartementets
område efter att ha hört under civildepartementet sedan den 1 januari

55

1989.

Ett förslag till förändringar i fråga om polisens regionala organisation
förelädes nyligen riksdagen i proposition 1991/92:52 Regional
ledningsorganisation inom polisen. Förslaget innebär att den s.k.
länspolismästarmodellen införs generellt den 1 juli 1992. Reformen
innebär ingen ändring av länsstyrelsens ställning som högsta polisorgan
i länet.

Efter framställning från länsstyrelsen i Stockholms län har regeringen
beslutat om att polismyndigheten i Danderyd den 1 januari 1992 skall gå
upp i polismyndigheten i Täby. Sammanslagningen gör det möjligt att
rationalisera verksamheten och att frigöra polismän för egentligt
polisarbete.

Det organisatoriska reformarbetet inom polisen går nu vidare. Det finns
goda skäl att fullfölja den översyn av polisens organisationsstruktur, som
bedrivits inom civildepartementet (jfr. prop. 1990/91:100, bil. 15, s. 63)
och som legat till grund för den nyss nämnda propositionen om regional
ledningsorganisation. Närmast på tur för en översyn bör enligt min
mening vara den centrala polisorganisationen. Ett mål bör därvid vara att
så långt det är möjligt delegera ansvar och uppgifter till lokal och
regional nivå, samtidigt som rikspolisstyrelsen ges bättre organisatoriska
förutsättningar att lösa de uppgifter i fråga om utvecklingsarbete,
internationellt polissamarbete m.m., som av olika skäl bör ligga centralt
inom polisväsendet. Också det organisatoriska sambandet mellan RPS och
statens kriminaltekniska laboratorium hör till det som bör ses över. Jag
avser att återkomma till regeringen beträffende formerna för den fortsatta
översynen.

Som redan framgått har riksdagen godtagit riktlinjer för polisen som
bl.a. innebär en ökad inriktning mot förebyggande polisarbete (prop.
1989/90:155, 1990/91:JuU 1, rekr. 1; prop. 1990/91:100 bil. 15, JuU23,
rskr. 214). Ett arbete med att utveckla polisarbetet i den angivna
riktningen pågår nu på många håll inom polisorganisationen. Arbetet är
i huvudsak lokalt förankrat och går bl.a. ut på ett nära samarbete mellan
å ena sidan polisen och å andra sidan skola, socialtjänst och andra
myndigheter, företag, ideella organisationer, sammanslutningar av
boende, osv. Också organ på central nivå, främst RPS och BRÅ, har en
roll exempelvis när det gäller utvärdering och förmedling av erfarenheter
av det nya arbetssättet.

Som ett led i det brottsförebyggande arbetet har RPS år 1991 utgivit ett
manifest benämnt "Rakt på brottsligheten". Där framhålls vikten av en
förändrad polisroll. Den går bl.a. ut på att orsakerna till kriminaliteten
åtgärdas innan symtomen böijar märkas. Det gäller för polisen att mer
än hittills förebygga brott och ordningsstömingar. Att förutse, förebygga
och förhindra brott blir därmed, i enlighet med vad som anförs i
manifestet, en mycket viktig uppgift för svensk polis i framtiden.

Som tidigare nämnts finns sedan en tid tillbaka inom regeringskansliet
en arbetsgrupp under ordförandeskap av statssekreteraren i
justitiedepartementet med uppgift att samordna utvecklingsarbetet när det
gäller brottsförebyggande arbete på fem orter i landet, nämligen

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

56

Stockholm, Malmö, Linköping, Karlskoga och Östersund. Avsikten är att Prop. 1991/92:100
stimulera metodutvecklingsarbetet på dessa orter så att erfarenheterna Bilaga 3
skall komma till nytta i det brottsförebyggande arbetet i övriga delar av
landet (jfr avsnitt 5.2).

Som redan anförts förbereds inom regeringskansliet en försöksverksam-
het med livvaktsskydd för hotade kvinnor.

En utveckling pågår mot en mer allmänt inriktad polisiär yrkesroll som
bl.a. innebär att skillnaderna mellan ordningspolis, kriminalpolis osv.
minskar. Därigenom kan polisen användas på ett mera flexibelt sätt, allt
efter hur behoven skiftar. Det är ägnat att öka effektiviteten hos den
samlade polisverksamheten. I linje med denna utveckling har polismyn-
digheterna sedan den 1 juli 1990 befogenhet att bestämma om sin egen
organisation. Detta har exempelvis vid några myndigheter lett till att ord-
ningsavdelningen och kriminalavdelningen har förts samman till en
operativ avdelning.

Den nu skisserade utvecklingen när det gäller arbetsmetoder, orga-
nisation och yrkesroller påverkar givetvis kraven på polisutbildningen.
Inom rikspolisstyrelsen pågår mot denna bakgrund en översyn av
utbildningen inom polisväsendet. I den mån arbetet leder fram till mera
genomgripande reformförslag krävs för genomförande ändringar i
förordningen (1985:751) om utbildning och forskning inom polisväsendet.

Antagningen av polisaspiranter ökar redan innevarande budgetår. Jag
räknar med att polisbristen skall vara avhjälpt senast år 1995.

I sammanhanget kan nämnas att tjänsten som professor i polisforskning
vid polishögskolan under år 1991 har fått sin första innehavare.

Under år 1991 har två utredningar inom kommittéväsendets ram tillsatts
på polisens område. Den ena, Trafikpolisutredningen, ser över ar-
betsmetoder och organisation beträffande polisens trafikövervakning med
syfte att göra denna mer effektiv. Särskild utredare är f.d.
landshövdingen Göte Fridh. Utredningens arbete skall redovisas före
utgången av september 1992. Den andra utredningen skall se över
sjöpolisens organisation och uppgifter (jfr bet. 1990/91:JuU23).
Utredningen arbetar under namnet Sjöpolisutredningen och skall redovisa
sitt arbete före utgången av juni 1992. Särskild utredare är f.d.
överdirektören Ulf Waldau.

SÄPO-kommitténs slutbetänkande (SOU 1990:51) bereds inom
justitiedepartementet med sikte på att utarbeta en lagrådsremiss om
personalkontroll.

Ett omfattande förberedelsearbete har bedrivits främst inom RPS inför
en förändring av polisens budgetsystem. Arbetet har redovisats bl.a. i en
särskild rapport i april 1992 och i den fördjupade anslagsframställningen
för polisväsendet inför budgetåren 1992/93 - 1994/95. Det nya budget-
systemet bygger bl.a. på mål- och resultatstyrning och på att huvuddelen
av medlen för polisväsendet anvisas över ramanslag. Viktiga inslag i
reformen är stärkta krav på uppföljning och utvärdering samt att
verksamhetsansvar och ekonomiansvar i princip skall följas åt. Det
innebär att den regionala och lokala nivån inom polisorganisationen ges
ett ökat ansvar i ekonomiadministrativt hänseende. Genom den reform i

57

fråga om polisens regionala ledningsorganisation, som nyss berörts,
skapas de organisatoriska förutsättningarna för en sådan decentralisering
av befogenheter och ansvar.

I det följande föreslås att polisen inledningsvis tilldelas en ettårig
budgetram. Som ett övergripande mål för polisverksamheten bör anges
att minska brottsligheten och öka människors trygghet i samhället.
Brottsbekämpningen bör i ökad utsträckning inriktas mot våldsbrott och
narkotikabrottsl ighet.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

5.10 Åklagarväsendet

Några huvudpunkter:

- Åklagarväsendets uppgifter, arbetssätt och organisation ses över
av åklagarutredningen-90

- Åklagarväsendet får nu medel för det andra året i den pågående
treåriga budgetperioden.

Arbetsbördan inom åklagarväsendet har ökat kontinuerligt de senaste
åren. Det har tidvis varit svårt att rekrytera och behålla främst yngre
jurister. För närvarande råder emellertid inga särskilda rekryteringssvå-
righeter.

Efter mönster av det framstidsinriktade arbete som pågår beträffande
domstolsväsendet har också på åklagarväsendets område tillkallats en
parlamentariskt sammansatt kommitté med ett sektorsövergripande
uppdrag, nämligen åklagarutredningen-90 (Ju 1990:04). Utredningens
uppgift är att se över åklagarverksamheten och reglerna om förundersök-
ning. Utredningen skall överväga möjligheterna att ytterligare renodla
åklagarnas arbetsuppgifter, bl.a. genom att åklagarna befrias från
uppgifter som kan skötas av annan personal eller andra myndigheter.
Andra viktiga frågor rör ett effektivare förundersökningsförfarande och
utvidgad användning av ordningsbot och strafföreläggande samt frågor
om avkriminalisering. Även organisatoriska frågor omfattas av utred-
ningens uppdrag, som skall vara slutfört före utgången av juni 1992.

RÅ har i juni 1991 fått i uppdrag att senast den 1 april 1992 redovisa
hur arbetet med decentralisering av beslutsbefogenheter och budgetansvar
bedrivs och vad man räknar med att kunna åstadkomma under en
treårsperiod. RÅ har vidare fått i uppdrag att till hösten 1991 komma
med förslag till hur besparingar om 1 milj. kr. skall kunna uppnås inom
den centrala administrationen genom decentralisering av personal- och
ekonomiadministrativa uppgifter. RÅ har i sin redovisning av uppdraget
i oktober 1991 föreslagit vissa åtgärder i detta avseende. Förslagen bör
vidare utvecklas av RÅ inom ramen för det fortsatta förnyelsearbetet.

Åklagarväsendet går budgetåret 1992/93 in i andra året i den pågående

58

treåriga budgetperioden. Systemet med treåriga budgetramar ökar Prop. 1991/92:100
möjligheterna till långsiktig planering och bidrar till ett smidigare Bilaga 3
utnyttjande av anslagsmedlen.

5.11 Kriminalvården

Ett par huvudpunkter:

- 1974 års kriminalvårdsreform utvärderas av en parlamentariskt
sammansatt kommitté. Därvid skall bl.a. den s.k. närhetsprinci-
pen och differentieringsbehoven övervägas.

- Behovet av anstaltsplatser vid en övergång till
tvåtredjedelsfrigivning övervägs i särskild ordning.

5.11.1 1974 års kriminalvårdsreform

Arbetet inom kriminalvården består i att verkställa fängelsestraffen och
att ansvara för övervakningen av skyddstillsynsdömda och villkorligt
frigivna samt för verksamheten vid landets häkten. Kriminalvårdslagstift-
ningen vilar i allt väsentligt på de principer som slogs fäst genom 1974
års kriminalvårdsreform. Dessa principer går ut på att, så långt det är
möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och differientiering,
underlätta de dömdas anpassning till samhället och motverka de skadliga
följderna av frihetsberövandet.

I reformen betonades att kriminalvårdens tjänstemän skall ha en nära
samverkan med andra samhällsorgan på den dömdes hemort och verka
för att han får del av samhällets resurser och service på samma sätt som
andra medborgare. Enligt denna tanke, som brukar kallas normaliserings-
principen, skall kriminalvården inte bygga upp egna resurser i konkur-
rens med andra samhällsorgan. Kriminalvården skall i stället verka för
att den dömde kommer i åtnjutande av den samhällsservice som han
enligt de generella regler som gäller är berättigad till.

Normaliseringsprincipen hänger nära samman med en annan princip
som låg till grund för nämnda reform, nämligen den s.k närhetsprin-
cipen. Denna princip innebär att den dömde, så långt det är möjligt, skall
undergå fängelse i eller i närheten av sin hemort för att kunna hålla nära
kontakter med personer och myndigheter på den ort där han kommer att
vistas efter frigivningen. Närhetsprincipen är således en praktisk
förutsättning för att normaliseringsprincipen skall kunna tillämpas så bra
som möjligt. Syftet är att underlätta den intagnes anpassning i samhället
efter anstaltsvistelsen.

Genom reformen antogs också riktlinjer i fråga om utformningen av
kriminalvårdens anstalter. Det fortsatta anstaltsbyggandet skulle inriktas
på uppförande av mindre lokalanstalter som främst skulle utnyttjas för
utslussning av intagna i samhällslivet i enlighet med principerna om
normalisering och närhet. År 1980 antog riksdagen ett principprogram

59

för det framtida anstaltssystemet, som i allt väsentligt byggde på
principerna i kriminalvårdsreformen. Totalt 21 lokalanstalter har
tillkommit på grundval av programmet. Principprogrammet har i
betydande utsträckning kunnat genomföras.

5.11.2 Utvecklingen på kriminalvårdsanstalterna

Närheten till den dömdes hemort skall således enligt nu gällande
lagstiftning så långt möjligt bilda en utgångspunkt för lokalanstaltsplace-
ringen. Riksanstaltema har emellertid hela landet som upptagningsområ-
de. Under senare år har det skett en utveckling mot en ökad specialise-
ring inom anstaltsorganisationen när det gäller verksamhetens inriktning.
Den kan emellertid av helt naturliga skäl försvåra tillämpningen av
närhetsprincipen och därmed också av normaliseringsprincipen. Speciali-
seringen har hittills främst inriktats på narkotikamissbrukarna. Det finns
numera särskilda motivations- och behandlingsavdelningar liksom
särskilda avdelningar för intagna som inte missbrukar narkotika vid ett
25-tal riks- och lokalanstalter. Tidigare har sådana avdelningar, på något
undantag när, saknats vid lokalanstaltema. Inom kriminalvården bedrivs
vidare verksamhet vid några anstalter i syfte att finna behandlingsmetoder
för män som gjort sig skyldiga till kvinnomisshandel och sexualbrott.
Även i övrigt är strävan att anpassa verksamheten vid riks- och lokal-
anstaltema för olika kategorier av intagna. Bl.a. bedrivs s.k. rattfälle-
verksamhet vid ett tiotal anstalter. Inom Stockholmsregionen finns
numera en lokalanstalt som används enbart för kvinnliga intagna. Vidare
har kriminalvårdsmyndighetema i ökad utsträckning koncentrerat
placeringen av kvinnliga intagna till en viss eller vissa lokalanstalter även
inom andra regioner än Stockholmsregionen.

Till grund för denna utveckling ligger bl.a. de krav på en ökad
differentiering av de intagna som statsmakterna uttalat under senare år.
Riksdagen har vid flera tillfällen erinrat om att självklara riktmärken för
narkotikapolitiken på kriminalvårdens område måste vara bl.a. att intagna
utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt missbruk inte
skall behöva komma i kontakt med narkotika under anstaltsvistelsen, att
missbrukare avskärs från tillförsel av droger och att intagna förhindras
att bedriva narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället.

Våren 1991 gav riksdagen regeringen till känna att den verksamhet med
behandling av personer, dömda för sexualbrott och våldsbrott, som
bedrivs inom kriminalvården bör utökas och intensifieras ytterligare.
Målet måste enligt riksdagen vara att de intagna som vill och har behov
av det skall kunna erhålla en sådan behandling.

Vad gäller kvinnor på lokalanstalt har riksdagen upprepade gånger
uttalat det angelägna i dels att alla kvinnor som så önskar kan genomföra
sin anstaltsvistelse skilda från manliga intagna, dels att intagna kvinnors
behov kan tillgodoses också på anstalter med både manliga och kvinnliga
intagna.

Jag anser att det ligger ett stort värde i att det sker en fortsatt ut-

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

60

veckling inom anstalterna när det gäller verksamhetens inriktning. Som
framhålls i regeringsförklaringen bör kriminalvårdens brottsförebyggande
och sociala aspekter tillmätas ökad betydelse liksom arbetet med att
bekämpa narkotikamissbruket på anstalterna. I detta ingår bl.a. att öka
antalet anstalter och avdelningar på anstalter som arbetar med särskilda
motivations- och behandlingsprogram för narkotikamissbrukare.

5.11.3 Kriminalvårdsreformen bör nu utvärderas

Innehållet i en anstaltsvistelse bör naturligtvis vara så bra som möjligt.
Det är självfallet viktigt att det under anstaltsvistelsen finns förutsätt-
ningar för den intagne att ha nära kontakter med de personer och
myndigheter som kan underlätta hans övergång till ett liv i frihet.
Samtidigt framstår det som ofrånkomligt att utvecklingen mot en ökad
specialisering av verksamheten på kriminalvårdsanstaltema kan komma
att medföra placeringar av intagna i strid med närhetsprincipen. Jag anser
dock att intresset att hindra spridningen av narkotikamissbruket och att
kunna erbjuda möjligheter till rehabilitering även på lokalanstaltema
väger så tungt att det kan motivera att den dömde placeras på en annan
anstalt än den som ligger närmast hemorten. Avståndet till hemorten bör
emellertid inte vara längre än att det går att upprätthålla de kontakter som
jag tidigare nämnt på ett rimligt sätt.

Det har i huvudsak rått politisk enighet om att Sverige skall slå vakt om
den kriminalpolitik som kriminalvårdsreformen var ett uttryck för.
Utvecklingen i samhället har emellertid varit en annan än vad det fanns
anledning att förutse i början av 1970-talet när kriminalvårdsreformen
utformades. Inte minst narkotikaproblemen har kommit att försvåra
genomförandet av en del av ambitionerna i reformen. En genomgripande
utvärdering av kriminalvårdsreformen bör därför äga rum. Jag kommer
att föreslå regeringen att en parlamentariskt sammansatt kommitté
tillkallas med uppgift att överväga om de hittillsvarande målen i alla
avseenden skall gälla och om de medel som står till förfogande är de
riktiga. I det sammanhanget bör bl.a. övervägas om den s.k. närhetsprin-
cipen skall ha samma styrande effekt vid placeringen i anstalt som i dag.
Vidare bör utredningen överväga formerna för att i större utsträckning
än i dag differentiera olika kategorier av intagna på olika avdelningar
resp, anstalter, bl.a. med hänsyn till behoven av olika former av stöd och
behandling under och efter anstaltsvistelsen. I det sammanhanget bör
övervägas vilka regler som bör finnas för placeringar på slutna resp,
öppna riks- och lokalanstalter, bl.a. med avseende på dels de dömdas
behov, dels krav på säkerhet m.m. Därvid finns det också anledning att
gå in på om den nuvarande kategoriuppdelningen i riks- och
lokalanstalter är ändamålsenlig.

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

61

5.11.4 Behovet av anstaltsplatser

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

En arbetsgrupp inom regeringskansliet gör for närvarande en översyn av
hur det framtida anstaltsbyggandet bör ske. Därvid är det en viktig
uppgift att på grundval av en analys av effekterna av en reform av den
villkorliga frigivningen (avsnitt 5.5) undersöka i vilken utsträckning
behov av ytterligare anstaltsplatser kan tillgodoses genom den typ av
kompletteringar av den nuvarande anstaltsorganisationen som jag redo-
visar under littera E, rubriken Lokalförsörjningen inom kriminalvården
m.m.

6 Den nya budgetprocessen

Den nya budgetprocessen bygger på redovisning av resultat av den
statliga verksamheten. Omkring en tredjedel av myndigheterna och
verksamheterna skall genomgå en fördjupad verksamhetsprövning vart
tredje år, då medelsramar och inriktningsbeslut normalt skall omfatta en
kommande treårsperiod. Såväl åklagarväsendet som domstolsväsendet har
ingått i den försöksverksamhet som påbörjades 1985. Den generella
övergången till en förändrad budgetprocess påbörjades för
justitiedepartementets del genom att en fördjupad verksamhetsprövning
av åklagarväsendet skedde inför budgetåret 1991/92. Inför budgetåret
1992/93, då ytterligare en grupp myndigheter introduceras i systemet, var
avsikten att bl.a. domstolsväsendet och polisväsendet skulle genomgå en
fördjupad prövning. För domstolsväsendets del har det emellertid, med
tanke på de stora förändringar av verksamheten som förestår, endast
varit möjligt att nu göra en fördjupad prövning för två år framåt i tiden.
För polisväsendet har det ej varit möjligt att genomföra en fördjupad
prövning. Regeringen avser därför att besluta om myndighetsspecifika
direktiv för polisväsendet.

Den sista gruppen av myndigheter tillhörande justitiedepartementet
slussas in i systemet med treårsprövning budgetåret 1993/94. Det gäller
t.ex. kriminalvårdsstyrelsen, justitiekanslem och datainspektionen. Dessa
myndigheter har under våren 1991 fått särskilda direktiv från regeringen
angående arbetet med och utformningen av den fördjupade anslags-
framställningen.

Bokföringsnämnden är också en myndighet som hör till justitie-
departementets område men frågor om anslag till nämnden redovisas
numera under VII:e huvudtiteln (finansdepartementet).

62

7 Lokalförsörjningen

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Riksdagens beslut om riktlinjer för den statliga lokalförsörjningen
(prop. 1990/91:150, FiU30, rskr 386) innebär att myndigheternas ansvar
och befogenheter i fråga om lokalförsörjningen successivt kommer att
vidgas och att de ges möjligheter att besluta om sin egen
lokalförsöijning. Myndigheterna kommer således att överta
byggnadsstyrelsens nuvarande uppgift att svara för lokalförsörjningen.
Förändringen innebär att myndighetens helhetsansvar för verksamheten
också innefattar ett krav på att lokalförsörjningsfrågoma hanteras på ett
effektivt och ekonomiskt sätt.

Myndigheterna inom justitiedepartementets område disponerar knappt
två miljoner kvadratmeter, varav

Milj. kr.

Kvadratmeter

Polisväsendet

993 000

776

Åklagarväsendet

48 800

54

Domstolsväsendet

och rättshjälpen

365 000

354

Kriminalvården

490 000

225

Övriga

3 700

4

63

A. JUSTITIEDEPARTEMENTET M.M.

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

A 1. Statsrådsberedningen

34 991 230

33 363 000

32 502 000

39 109 000

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.
mervärdeskatt

1992/93 Förslag

1991/92
exkl.
mervärdeskatt

Beräknad ändring
1992/93
Föredraganden

Personal

Summa

66

+ 14

Anslag

Förvaltningskostnader

31 919 000

+ 7 190 000

(därav lönekostnader)

(28 766 000)

(+ 7 190 000)

Summa

31 919 000

+ 7 190 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
39 109 000 kr.

Vid medelsberäkningen har jag beaktat att uppgifter som gäller
samordning av forskningsfrågor m.m. har överförts från statsrådsbered-
ningen till utbildningsdepartementet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statsrådsberedningen för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 39 109 000 kr.

64

A 2. Justitiedepartementet

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.
mervärdeskatt

1992/93 Förslag

47 082 495

51 649 000

50 365 000

54 562 000

1991/92
exkl.
mervärdeskatt

Beräknad ändring

1992/93
Föredraganden

Personal

Summa

150

+ 9

Anslag

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader)

52 416 000
(+ 46 240 000)

+ 2 146 000

(+ 2 146 000)

Summa

52 416 000

+ 2 146 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
54 562 000 kr. Vid medelsberäkningen har jag beaktat att uppgifter som
gäller polisväsendet och fastighetsrätt har överförts från civildepartemen-
tet resp, bostadsdepartementet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Justitiedepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 54 562 000 kr.

5 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 100. Bilaga 3

65

A 3. Utredningar m.m.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

24 864 241 Reservation 7 810 583¹

30 287 000

28 904 000

30 200 000

'exkl. mervärdeskatt

Elva nya kommittéer har tillsatts under år 1991, nämligen kommittén
om registrerat partnerskap, vallagsutredningen, grundlagsutredningen
inför EG, grupptalanutredningen, utredningen med uppdrag att göra en
översyn av den rättsliga regleringen av polisens befogenheter, utred-
ningen om översyn av kreditupplysningslagen, kommittén om översyn av
redovisningslagstiftningen, utredningen om översyn av justitiekanslems
arbetsuppgifter, utredningen om översyn av bestämmelserna om rattfylleri
och sjöfylleri, utredningen om utvidgat skydd för grundläggande fri- och
rättigheter samt ökade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut
och förvaltningsbeslut och utredningen om ökat inslag av personval
m.m..

Två kommittéer har överförts från civildepartementet, nämligen
utredningen om översyn av polisens trafikövervakning och utredningen
om sjöpolisens verksamhet.

Två kommittéer har överförts från bostadsdepartementet, nämligen
kommittén för översyn av hyreslagstiftningen och kommittén för
utveckling av försöksverksamheten med kooperativ hyresrätt.

Under år 1991 har tre kommittéer avslutat sina uppdrag, nämligen
våldskommissionen, bruksmönsterutredningen och påföljdsutredningen.

Under budgetåret 1992/93 har utöver medel för befintliga kommittéer
beräknats medel för bl.a. utredningar om fri vårdspåföljder och kriminal-
vården.

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten
bör anslaget uppgå till 30 200 000 kr. under nästa budgetår.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag på 30 200 000 kr.

66

A 4. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

11 728 000

12 432 000

12 432 000

Reservation

Från anslaget betalas bidrag till den verksamhet som bedrivs av Stiftelsen
Institutet för framtidsstudier. Stiftelsen, vars styrelse är utsedd av rege-
ringen, skall enligt sina stadgar bl.a. i egen regi eller i samarbete med
andra bedriva framtidsstudier samt långsiktig analys och därmed
sammanhängande verksamhet för att stimulera till en öppen och bred
diskussion om framtida hot och möjligheter i samhällsutvecklingen.
Stiftelsens verksamhet leds under styrelsen av en chef. 2 milj kr har
tidigare avsatts som stiftelsekapital.

Institutets forskning har sedan dess verksamheten började i oktober
1987 varit koncentrerad till tvärvetenskapliga problemområden. De hittills
igångsatta forskningsprojekten berör ämnesområdena miljö och hälsa,
svenskt arbete och liv samt internationell och global utveckling. Under
budgetåret 1989/90 har två nya projekt initierats, nämligen "Vår framtida
kulturhistoria" och "Den privata sektorn i de nya nätverkens samhälle”.
Dessutom har ett preliminärt projektarbete "Den offentliga sektorn i de
nya nätverkens samhälle" pågått. Institutet har därmed initierat samtliga
de projekt som förutsågs bli igångsatta under perioden 1988-1990 enligt
den forskningsplan som bestämdes i maj 1988.

Enligt institutets forskningsplan kommer flera av de nu pågående
projekten att sträcka sig fram till år 1994. Detta medför att endast fyra
nya projekt kan påbörjas under den kommande treårsperioden. Bland
dessa projekt ingår bl.a. "Differentieringens, segregationens och
diskrimineringens Sverige" samt "Rörlighet, familjestruktur och social
kontroll".

Jag förordar att anslaget för budgetåret 1992/93 bör vara oförändrat.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Framtidsstudier, långsiktig analys m.m för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 12 432 000 kr.

67

B. POLISVÄSENDET

1. Polisens uppgifter och organisation

Polisens verksamhet syftar till att upprätthålla allmän ordning och
säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp
(1 § polislagen, 1984:387). En huvuduppgift för polisen är att bekämpa
brottsligheten.

Polisens brottsbekämpande arbete sker främst genom övervakning,
spaning och utredning. En central uppgift inom brottsbekämpningen är
att förebygga och förhindra att brott begås. En viktig uppgift för polisen
är också att säkra grundvalarna för ett demokratiskt samhälle.

Den lokala polisorganisationen utgör basen i polisväsendet. Sedan
polismyndigheten i Danderyd den 1 januari 1992 gått upp i polismyn-
digheten i Täby ingår 117 polismyndigheter i den lokala polisor-
ganisationen. Antalet tjänster är totalt ca 24 000, varav omkring 16 700
polistjänster.

Länsstyrelsen är högsta polisoigan i länet. Den ansvarar för polis-
verksamheten där och har tillsyn över den verksamhet som bedrivs av de
lokala polismyndigheterna. Länsstyrelsen förfogar inte över egna
operativa polisresurser men kan i speciella situationer ta över ledningen
av polisverksamheten i länet. Regional polischef är en länspolischef eller,
i vissa län, en länspolismästare. I proposition 1991/92:52 Regional
ledningsorganisation inom polisen har regeringen föreslagit övergång till
en organisation med länspolismästare i alla län fr.o.m. den 1 juli 1992.

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet.
Som sådan svarar myndigheten för personal- och ekonomiadministra-
tion, visst utvecklingsarbete, tillsyn m.m. Till rikspolisstyrelsen hör
polishögskolan. Säkerhetspolisen och rikskriminalpolisen är operativa
polisenheter knutna till rikspolisstyrelsen.

Till polisväsendet hör statens kriminaltekniska laboratorium, som är en
myndighet under rikspolisstyrelsen. Dess huvuduppgift är att utföra
kriminaltekniska undersökningar åt främst polis- och åklagarmyndigheter
samt att bedriva självständig forskning inom sitt verksamhetsområde.

2. Bakgrund

Mrksamhetens resultat

I den fördjupade anslagsframställningen har rikspolisstyrelsen redovisat
utvecklingen under de senaste fem åren av ett antal faktorer som är av
intresse när det gäller att bedöma resultatet av polisens arbete. Viktigast
i detta sammanhang är enligt rikspolisstyrelsen den fortgående ökningen
av brottsligheten, som innebär att efterfrågan på polisiär verksamhet
ökar. Jag har behandlat brottsutvecklingen i samhället närmare i det
föregående.

Antalet inkomna utredningsärenden har under femårsperioden ökat
enligt följande:

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

68

- ekonomiska brott

28

- narkotikabrott

6

- våldsbrott

24

- tillgreppsbrott

11

- bedrägeribrott

6

- övriga kriminalbrott

8

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Den lokala polisorganisationens resurser har, i ekonomiska termer, ökat
med 6 % i fasta priser under femårsperioden. Personalresurserna har
dock minskat med 3 %, vilket skall ses mot bakgrund av bl.a. vakanslä-
get när det gäller polismän. Detta har föranlett omfördelningar mellan
olika aktiviteter. Sålunda har kvarterspolisverksamheten minskat med
22 % och fotpatrulleringen med 43 %, till förmån för den resurskrävande
utryckningsverksamheten som ökat med 6 %.

På det hela taget synes polisens mätbara prestationer ha gått ned under
femårsperioden. Antalet ingripanden och utryckningar har visserligen
ökat (5 %), men inte i proportion till brottsutvecklingen. Antalet gripna
har minskat med 11 %. I förhållande till antalet inkomna ärenden har
andelen ärenden som redovisats till åklagare minskat enligt följande.

Ärendekategori

Redovisat

Redovisat

Skillnad

1986 %

1990 %

%

Ekonomiska brott

51

35

- 16

Narkotikabrott

88

80

- 8

Våldsbrott

54

53

- 1

Tillgreppsbrott

13

12

- 1

Bedrägeribrott

68

67

- 1

Övriga kriminalbrott

21

16

- 5

Däremot har produktiviteten ökat genom att antalet tjll åklagare
redovisade ärenden i förhållande till antalet nedlagda arbetstimmar har
blivit högre.

Statens kriminaltekniska laboratorium har ökat sin produktivitet. Med
en resursökning på 6 % har laboratoriet under perioden mött en ökning
av antalet inkomna ärenden på 44 %. En utveckling av tekniken på
DNA-området har inletts vid laboratoriet.

Under de senaste åren har ett tämligen omfattande arbete bedrivits inom
polisen när det gäller att rationalisera verksamheten. Till en del har
arbetet samband med det rationaliseringsavtal som slöts på polisområdet
i 1989-90 års avtalsrörelse. Genom effektiviseringama har polismän i
ökad utsträckning kunnat tas i anspråk för egentligt polisarbete.
Rikspolisstyrelsen har på grundval av de uppgifter som myndigheterna

69

redovisat beräknat att de sammantagna vinsterna motsvarar omkring 900 Prop. 1991/92:100
årsarbetskrafter för polismän.                                             Bilaga 3

Personalsituationen

Polisverksamheten är personalintensiv. För bara några år sedan fanns ett
överskott på färdigutbildade poliser. Under de senaste åren har det dock
inte varit möjligt att besätta alla fasta polistjänster, med följd att
vakanserna ökat.

En av orsakerna till utvecklingen i fråga om vakanser har varit den låga
intagningen av polisaspiranter på polishögskolan under några år under
1980-talet. Aspirantintagningen har nu emellertid ökats. I samband med
förra årets budgetbehandling bestämdes att 600 polisaspiranter skulle tas
in under budgetåret 1991/92. Efter regeringsskiftet hösten 1991
beslutades att ytterligare 100 polisaspiranter skulle antas till polishögsko-
lan under innevarande budgetår. Antalet polisaspiranter som tas in under
budgetåret 1991/92 är därmed totalt 700.

Det tar omkring tre år innan en ökning av aspirantintagningen kan ge
utslag i form av färdigutbildade poliser. Det betyder att vakansläget inom
polisen fortfarande är bekymmersamt. För närvarande uppgår antalet
vakanser till ca 900.

Asylutredningar

Antalet asylsökande ökade dramatiskt under 1980-talet. Budgetåret
1989/90 uppgick antalet till drygt 38 000. Därefter minskade antalet
asylsökande till ca 20 800 under budgetåret 1990/91. Från och med juli
1991 ökade antalet asylsökande återigen kraftigt, sannolikt till följd av
händelserna i Europa. Den mest markanta ökningen har skett i antalet
asylsökande från Jugoslavien. Polisen och andra berörda myndigheter har
gjort stora ansträngningar för att hantera det ökande antalet asylansök-
ningar på ett tillfredsställande sätt.

Regeringen uppdrog i maj 1991 åt statens invandrarverk att i samråd
med rikspolisstyrelsen och berörda polismyndigheter genomföra en
överföring av utredningsansvaret i asylärenden från polismyndigheterna
till invandrarverket per den 1 juli 1992. Polisen skall dock fortfarande
göra en s.k. grundutredning i direkt samband med att en utlänning begär
asyl. Uppdraget omfattar också överföring av ansvaret för förvarslokaler
vid utredningsslussama. Uppdraget skall genomföras med utgångspunkt
i statskontorets rapport (1990:23) Utredningar i asylärenden.

I regleringsbrevet för polisväsendet avseende innevarande budgetår har
regeringen framhållit vikten av att handläggningen av asylutredningar
hos polismyndigheterna måste bedrivas i sådan takt att samhällets
kostnader för flyktingsverksamheten så långt möjligt begränsas och att de
asylsökandes berättigade krav på snabb handläggning av en asylansökan
tillgodoses. Som riktmärke för utredningsverksamheten hos polisen vid
utredningsslussama har regeringen angett att en fullständig asylutredning
skall kunna genomföras inom högst två veckor från ansökningstillfället.

70

I regleringsbrevet har också slagits fest att det i fråga om övriga
polismyndigheter finns ett starkt intresse av att handläggningstiden i
asylärenden inte överstiger två veckor.

Som utgångspunkt för den nya ordningen i asylutredningsärenden har
regeringen uttalat att balanserna av asylärenden hos polismyndigheterna
den 30 juni 1992 bör vara sådana att de står i överensstämmelse med
målet att en asylutredning normalt skall genomföras inom två veckor från
ansökan.

Flygplatssäkerhet

Under senare år har den internationella och nationella flygtrafikens
expansion i förening med utvecklingen av den internationella terrorismen
ställt ökande krav på säkerhetsåtgärder, såväl kvantitativt som i fråga om
åtgärdernas tillförlitlighet. I 1990 års budgetproposition uttalades att
polisens alltmer ökade resursbehov för säkerhetskontroller på flygplatser
i framtiden knappast kan tillgodoses via statsbudgeten. Det var därför
nödvändigt att undersöka alternativa möjligheter for att tillgodose
resursbehovet, och då närmast särskilda avgifter från flygplats-
huvudmännen. Riksdagen hade ingen erinran mot vad som sålunda
anförts.

Mot bakgrund av dessa uttalanden i budgetpropositionen har frågan om
verksamhets- och kostnadsansvaret för flygplatskontrollen beretts vidare
av rikspolisstyrelsen och luftfartsverket.

Efter slutfört utredningsarbete har rikspolisstyrelsen och luftfartsver-
ket förelagt regeringen ett förslag till lösning i form av en mellan myn-
digheterna träffad överenskommelse den 7 december 1990 rörande
verksamhetsansvar och därtill kopplat kostnads- och finansieringsansvar
för förebyggande av brott mot den civila luftfartens säkerhet. Regeringen
beslöt den 27 juli 1991 att godkänna överenskommelsen och uppdrog åt
myndigheterna att inom sina resp, ansvarsområden vidta de åtgärder som
är nödvändiga för överenskommelsens genomförande senast den 1 april
1992. Lösningen innebär att flygplatshållare får ett ökat ansvar för denna
verksamhet och att därmed förbundna kostnader i större utsträckning än
hittills får bäras av luftfarten.

Polisen skall också i det nya systemet svara för hotbildsvärdering och
ledning av flygplatskontrollanter i enlighet med vad som föreskrivs i
lagen (1970:926) om särskild kontroll på flygplats.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

71

3. Rikspolisstyrelsens yrkanden

Rikspolisstyrelsen har i den fördjupade anslagsframställningen yrkat
medel för polisväsendet med 10 527 641 000 kr. för budgetåret 1992/93.
För budgetperioden 1992/93 - 1994/95 har rikspolisstyrelsen föreslagit
en budgetram om totalt 33 312 487 000 kr. I yrkandet för budgetåret
1992/93 ligger dels en omräkning av nuvarande anslag mot bakgrund av
verksamhetens faktiska omfattning och den av statsmakterna beslutade
organisationen, dels yrkanden om sammanlagt ca 200 milj. kr. för
särskilda satsningar. De särskilda satsningarna avser bl.a. en ökning av
antalet polisaspiranter, inrättande av s.k. finanspolis, fri uniform,
satsning på EG-arbete, stöd till kriminalpolitiskt utvecklingsarbete inom
polisen samt personalförstärkningar till databyrån. I den föreslagna
budgetramen ligger en uppräkning av anslagen med 4 % per år fr.o.m.
budgetåret 1993/94 med hänsyn till brottsutvecklingen.

Inför öveigången till ett budgetsystem grundat på mål- och resul-
tatstyrning har rikspolisstyrelsen redovisat ett förslag till ny anslagsstruk-
tur för polisväsendet. Förslaget bygger på att medel för polisväsendet
anvisas över ramanslag. Förslagsanslag bör dock, enligt rikspolisstyrel-
sen, tillämpas när det gäller medel för brottsutredningskostnader.

I en särskild rapport har rikspolisstyrelsen redovisat förslag till ett
planerings- och uppföljningssystem för polisväsendet som bygger på mål-
och resultatstyrning.

När det gäller den allmänna inriktningen av polisverksamheten har riks-
polisstyrelsen förordat en ökad satsning på förebyggande polisverksam-
het.

Härutöver har rikspolisstyrelsen redovisat förslag om vissa lagändringar
m.m., som får behandlas i ett annat sammanhang.

4. Allmänna överväganden

4.1 Bedömning av verksamhetens resultat

Polisens verksamhet spänner över stora områden. Kraven på polisen
grundas väsentligen på faktorer som polisen själv har begränsade
möjligheter att påverka. Hit hör bl.a. brottslighetens omfattning och
karaktär. Också utvecklingen när det gäller vägtrafiken och antalet
asylsökande som kommer till Sverige är viktiga faktorer i sammanhanget.

Under en lång följd av år har polisen haft att arbeta mot en ökande
brottslighet. Brottsutvecklingen är inte unik för Sverige utan har sin
motsvarighet i åtskilliga andra jämförbara länder.

Under de senaste åren har personalsituationen inom polisen varit
bekymmersam. Det beror bl.a. på att intagningen av polisaspiranter till
polishögskolan har varit alltför låg. En annan omständighet av betydelse
är att antalet polismän som lämnat sin tjänst för att gå över till annan
verksamhet har varit högre än vad som beräknats, bl.a. beroende på den
överhettade arbetsmarknadssituation som då rådde. Det stora antalet
polisvakanser har naturligtvis minskat polisens möjligheter att möta den

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

72

ökande brottsligheten på ett effektivt sätt och att ge allmänheten den
service som efterfrågas. Även om personalsituationen inom polisen nu
synes vara på väg att bli bättre, är antalet vakanta polistjänster fortfaran-
de oacceptabelt.

Mitt intryck är att polisen har en hög ambition när det gäller att lösa
sina viktiga uppgifter. Såväl utbildningsmässigt som när det gäller
utrustningen står den svenska polisen på en hög nivå. Trots detta är
resultatet av de senaste årens polisverksamhet inte alltigenom tillfredsstäl-
lande. Det beror emellertid väsentligen på sådana faktorer som nyss
berörts och som ligger utanför polisens egen kontroll.

Den allvarligaste bristen när det gäller polisverksamheten är enligt min
mening att polisen inte i tillräckligt hög grad är synlig ute bland
människor. På detta område har polisbristen slagit hårt mot sådana inslag
i polisverksamheten som fotpatrullering och kvarterspolisverksamhet.
Detta minskar polisens möjlighet att verka brottsförebyggande och leder
också till att människor känner sig otrygga på gator och torg. Också när
det gäller den brottsutredande verksamheten har polisen haft svårt att
hålla jämna steg med brottsutvecklingen.

Däremot har polisen genom bl.a. omprioriteringar lyckats upprätthålla
en allmänt sett god utryckningsberedskap.

Också trafikövervakningen synes fungera väl med hänsyn till de förut-
sättningar som nu gäller. Det finns dock skäl att avvakta resultatet av den
översyn av polisens trafikövervakning, som för närvarande görs inom
ramen för kommittéväsendet, innan trafikpolisens arbete blir föremål för
en utvärdering från regeringens sida.

Statens kriminaltekniska laboratorium har lyckats öka sin produktivitet
på ett mycket tillfredsställande sätt och har därigenom kunnat upprätthålla
en god service i förhållande till polismyndigheterna.

Rikspolisstyrelsen har i ökad omfattning koncentrerat verksamheten på
utvecklingsfrågor såsom polisverksamhetens inriktning och den framtida
polisutbildningen. Detta är enligt min mening en riktig satsning.

De ekonomiadministrativa systemen inom polisen har uppvisat brister.
Bristerna gäller såväl planering som uppföljning. En förnyelse på detta
område har dock inletts inför övergången till nytt budgetsystem.

Läget när det gäller polisens utrustning får generellt sett anses vara
gott. Polisens verksamhet är personalintensiv (ca 80 % av de totala kost-
naderna för polisverksamheten utgörs av löner och andra personalkostna-
der) och det behövs en hel del utrustning för att verksamheten skall
kunna bedrivas rättssäkert och effektivt. Det handlar om fordon, ADB-
utrustning, sambandsutrustning, skyddsutrustning m.m., för att inte
nämna inventarier till polisens lokaler. Utrustningen förnyas fortlöpande.
För närvarande pågår exempelvis en modernisering av radiosystemen,
varigenom det i huvuddelen av landet använda radiosystem 70 får en
betydligt bättre användbarhet än tidigare. ADB-stödet byggs ut efter
hand. Nyligen har sålunda den datoriserade anmälningsrutinen RAR efter
ett omfattande förberedelsearbete tagits i drift vid polismyndigheten i
Huddinge. En utbyggnad för resten av landet är planerad.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

73

4.2 Polisverksamheten i framtiden

Utgångspunkter

Att upprätthålla lag och ordning så att människor kan känna sig trygga
i samhället hör till rättsstatens viktigaste uppgifter.

Brottsligheten befinner sig i dag på en nivå som inte kan accepteras.
Att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot brott måste
därför vara ett huvudmål för kriminalpolitiken.

Det behövs naturligtvis åtgärder på många områden för att åstadkomma
detta. Förutom kriminalpolitiken i snäv mening berörs bl.a. social-
politiken och arbetsmarknadspolitiken. Det är emellertid ingen tvekan om
att polisen intar en särställning i kampen mot brottsligheten. Ett
målmedvetet och effektivt arbete från polisens sida är en förutsättning för
att komma till rätta med brottsligheten.

Av vad jag anfört i det föregående framgår att polisen i dag inte fullt
ut förmår förhindra och ingripa mot brott i den utsträckning som vore
önskvärd. En viktig faktor i det sammanhanget är att antalet polismän är
för litet, bl.a. till följd av ett bekymmersamt vakansläge. Det finns också
ett behov av förnyelse i fråga om viss utrustning, särskilt ADB-utrust-
ning.

Rikspolisstyrelsen har i den fördjupade anslagsframställningen begärt
medel för bl.a. vissa ambitionshöjande åtgärder. Det är emellertid en ut-
gångspunkt för regeringens budgetförslag att reformer måste finansieras
inom befintliga ekonomiska ramar. Detta måste i huvudsak gälla också
inom polisens område. Det statsfinansiella läget gör det nödvändigt att
även för polisens del tillämpa en relativt stram budget.

Det innebär att polisen i princip själv måste skapa ett utrymme för en
förnyelse av verksamheten genom omprioriteringar, rationaliseringar och
effektiviseringar. Sådana åtgärder måste också genomföras för att
åstadkomma besparingar inom polisens område på samma sätt som inom
andra delar av den offentliga verksamheten. Besparingarna får självfallet
inte leda till att polisens möjlighet att upprätthålla allmän ordning och
säkerhet försämras.

Som framgått har polisen redan genomfört rationaliseringar av olika
slag, bl.a. inom ramen för det rationaliseringsavtal som slöts på polisens
område i 1989-90 års avtalsrörelse. Av de medel som tillskjuts från
arbetsgivaren enligt avtalet skall hälften finansieras av polisorganisationen
inom det utrymme som skapats genom rationaliseringarna. En särskild
medelsuppräkning för rationaliseringsavtalet i enlighet med vad rikspolis-
styrelsen begärt bör därför inte ske.

Vid beräkning av medel skall också beaktas riksdagens beslut i
anledning av 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150, Del
II, s. 111) om besparingar inom polisen på 130 milj. kr. Besparingarna
bör tas ut successivt under en treårsperiod.

Övergången till mål- och resultatstyrning kommer att ge polisen de
organisatoriska förutsättningarna för att ytterligare effektivisera och i
andra avseenden utveckla sin verksamhet. De nya styrformerna bör

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

74

införas efter hand i enlighet med vad jag kommer att utveckla i det Prop. 1991/92:100
följande (avsnitt 6).                                                           Bilaga 3

Personalförstärkning

Ett gott resultat av polisverksamheten förutsätter att det råder balans
mellan olika slag av resurser, såsom personal med eller utan polisutbild-
ning samt utrustning för tekniskt stöd. På personalsidan är det viktigt att
polismän kan frigöras för egentligt polisarbete genom att avlastas arbete
av annan, stödjande personal. I dag råder en obalans mellan olika slag
av resurser i det avseendet att antalet polismän är för litet till följd av att
antalet vakanta polistjänster har ökat under ett antal år.

Det är angeläget att polisbristen i landet snarast blir avhjälpt. Däri-
genom skapas möjlighet att i ökad utsträckning satsa på kvarters- eller
områdespolisverksamhet och andra förebyggande och trygghetsskapande
åtgärder. Att öka antalet utbildade polismän är en förutsättning för att
polisen skall kunna uppfylla de kriminalpolitiska målen att minska
brottsligheten och öka tryggheten i samhället.

Övergången till en mål- och resultatorienterad styrning inom polisen
innebär att regering och riksdag inte längre bör detalj reglera antalet
polistjänster eller intagningen av aspiranter på polishögskolan. Jag
kommer att behandla dessa frågor i det följande (avsnitt 6). Redan nu vill
jag dock säga att jag anser att regeringen bör sätta som mål att antalet
utbildade polismän i landet senast år 1995 bör motsvara nuvarande antal
fasta polistjänster, eller ca 16 700.

Förebyggande polisverksamhet

Erfarenheterna både från Sverige och från andra länder visar på
svårigheter när det gäller att påverka brottsligheten på ett avgörande sätt
med enbart polisarbete av traditionellt slag. Det är naturligtvis mycket
viktigt att polisen patrullerar på gator och torg, rycker ut vid larm och
utreder brott. Man skall emellertid inte förvänta sig att man ens med en
betydande resursförstärkning till denna traditionella polisverksamhet
skulle kunna uppnå kriminalpolitiska framgångar som står i proportion
till resurstillskottet.

Mot denna bakgrund finns det skäl att uppmärksamma delvis nya
former för den brottsförebyggande polisverksamheten, som har böljat
prövas i ett antal polisdistrikt under de senaste åren. Arbetsmetoden, som
också benämns problemorienterad polisverksamhet, går bl.a. ut på att den
brottsförebyggande verksamheten inriktas på personer, miljöer och
företeelser som utgör särskilda problem från kriminalpolitisk synpunkt.
Arbetet bedrivs i nära samverkan med andra berörda myndigheter och
institutioner och innefattar en bred kontaktskapande verksamhet gentemot
allmänheten. I många fäll tar polisen initiativ till brottsförebyggande
åtgärder bland allmänheten eller andra som kan beröras av kriminalitet,
exempelvis genom att organisera grannsamverkan till förebyggande av
bostadsinbrott. Brottsförebyggande arbete av detta slag kombineras på

75

flera håll med att övervakningsverksamheten i ökad utsträckning inriktas
på fotpatrullering och kvarterspolisverksamhet.

Den nu redovisade formen av brottsförebyggande polisverksamhet
befinner sig ännu i böijan av sin utveckling. Redan nu kan emellertid
konstateras att metoden inger goda förhoppningar när det gäller att
angripa brottsutvecklingen på ett verksamt sätt. Goda resultat har
rapporterats, låt vara än så länge på ett lokalt plan och beträffande
avgränsade typer av kriminalitet och ordningsstömingar.

Riksdagen har år 1990 fastställt riktlinjer för polisverksamheten som
innebär att en ökad vikt läggs vid det förebyggande arbetet (prop.
1989/90:155, 1990/91:JuUl, rskr. 1). Enligt min mening bör denna linje
fullföljas med ökad kraft. Också på central nivå bör ett brottsföre-
byggande arbete med problemorienterad inriktning kunna bedrivas genom
rikspolisstyrelsens försorg. Exempelvis bör rikspolisstyrelsen i lämpliga
former kunna verka for att branschrutiner och standardavtalsvillkor
utformas så att de försvårar eller i vaije fäll inte inbjuder till brott.

5. Riktlinjer för resursanvändningen inom polisväsendet

I den av riksdagen antagna propositionen om polisens arbetsformer på
lokal och regional nivå, utbildning och rekrytering har förutsatts att
regering och riksdag i samband med budgetbehandlingen lägger fäst
riktlinjer för resursanvändning och resursfördelning inom polisor-
ganisationen (prop. 1984/85:81, JuU18, rskr. 164). Det successiva
införandet av en ny form av styrning, som nu föreslås, innebär ett
ytterligare steg mot en målstyrning av polisverksamheten från regeringens
och riksdagens sida.

Mot bakgrund av de allmänna överväganden som redovisats i det
föregående anser jag att följande mål och riktlinjer bör gälla för polisen
under budgetåret 1992/93.

Kriminalpolitiska mål

Målen för polisverksamheten skall vara att minska brottsligheten och öka
människors trygghet i samhället.

Polisverksamhet i allmänhet

Polisverksamheten skall i ökad utsträckning inriktas mot brotts-
förebyggande åtgärder i vid mening och mot brottsförhindrande åtgärder
(brottsförebyggande polisverksamhet). I polisens metodutvecklingsarbete
skall utvecklandet av den brottsförebyggande polisverksamheten ges en
framskjuten plats. En viktig del i detta arbete bör vara att integrera
brottsförebyggande åtgärder med annan polisverksamhet, såsom över-
vakningsverksamhet, kvarters- och områdespolisverksamhet och vissa
former av brottsutredningsverksamhet. I detta ligger också att fot-
patrulleringen bör öka och att polisen måste bli mera synlig i samhället.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

76

I den förebyggande polisverksamheten bör särskild uppmärksamhet Prop. 1991/92:100
ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet samt Bilaga 3
åt vaneförbrytare och andra som svarar för en förhållandevis stor del av
brottsligheten.

Det som nu anförts utgör inte något avsteg från principen om att det
är en av huvuduppgifterna för polisen att utreda brott som hör under
allmänt åtal. Det är självfallet nödvändigt att tillräckliga resurser även i
fortsättningen avdelas för denna verksamhet. Den ökade betoningen av
den förebyggande polisverksamheten bör dock förenas med en utveckling
av arbetsmetoder och samarbetsformer när det gäller brottsutredningar.
Det är angeläget att alla möjligheter tas till vara när det gäller att
effektivisera utredningsverksamheten och därigenom öka andelen
uppklarade brott.

Samarbetet mellan polis och åklagare när det gäller förundersökningar
bör utvecklas med syfte att utnyttja myndigheternas samlade resurser
effektivare i utredningsarbetet.

När det gäller inriktning mot olika slag av brottslighet är det i första
hand en uppgift för polismyndigheterna att själva göra prioriteringar med
utgångspunkt från brottens straffskalor och andra omständigheter av
betydelse, exempelvis lokala förhållanden. En ökad inriktning bör dock
göras mot våldsbrott och narkotikabrott med hänsyn till den stora
betydelsen för den enskilde som dessa brottstyper har.

Brottsoffer

De enskilda personer som utsätts för brott skall sättas i centrum för
polisens uppmärksamhet och omsorg. Samarbetet med brottsoffeijourer
bör utvecklas.

Personer som utsätts för akut brottshot måste skyddas. Behovet av akut
skydd för utsatta kvinnor mot olika former av våldsbrott måste därvid
särskilt beaktas. Som redan anförts kommer regeringen att ta initiativ till
en försöksverksamhet med livvaktsskydd för hotade kvinnor.

Trafiken

Huvudmålet för trafikövervakningen skall vara att öka trafiksäkerheten.
Därvid skall kontrollen av trafiknykterheten och fordonshastigheten ges
en framskjuten plats.

Europaintegrationen

Sveriges närmande till EG kommer att ställa delvis nya krav när det
gäller internationellt polissamarbete och andra metodfrågor. Parallellt
härmed kan den internationella brottsligheten med anknytning till andra
delav av Europa antas komma att öka. Detta måste uppmärksammas i det
långsiktiga utvecklingsarbetet inom polisen.

77

Rekrytering m.m.

När det gäller antalet polismän och rekrytering av polisaspiranter finns
riktlinjer i avsnitt 6.

Ett väl fungerande samspel mellan polisen och allmänheten är av stor
betydelse for framgången i polisarbetet. En målmedveten satsning bör
göras på att rekrytera fler personer med invandrarbakgrund till polisyr-
ket.

Effektivisering

Myndigheter på alla nivåer inom polisväsendet skall bedriva ett målmed-
vetet effektiviseringsarbete. Därvid skall bl.a. eftersträvas ett nära
samarbete över polisdistriktsgränsema och länsgränsema för att tillvarata
polisväsendets samlade resurser bättre. Också samarbete med myn-
digheter och institutioner utanför polisväsendet är viktigt. Genom
effektiviseringar och rationaliseringar skall säkerställas att polisverksam-
heten kan bedrivas på ett önskvärt sätt.

Utvecklandet av metoder för styrning och uppföljning och andra rutiner
inom ramen för det nya budgetsystemet skall också ges en framträdande
plats i utvecklingsarbetet inom polisen.

6. En förändrad styrning

Inom polisen pågår sedan ett par år ett omfattande arbete med att
förbereda övergången till en ny form för styrning i likhet med vad som
efter hand införs vid flertalet andra myndigheter inom statsförvaltningen.
Detta styrsystem bygger bl.a. på mål- och resultatstyrning och på att
medel för verksamheten anvisas över ramanslag. Enligt de planer som
regering och riksdag har lagt fest skall nya styrformer införas för
polisens del fr.o.m. budgetåret 1992/93 (se prop. 1989/90:155 s. 61).

En sådan förändring av budgetprocessen inom polisen kommer att öka
polisens möjligheter att bedriva en effektiv polisverksamhet till rimliga
kostnader. Polismyndigheterna kommer att kunna planera sin verksamhet
och göra egna resursprioriteringar på ett helt annat sätt än i dag.
Möjligheterna ökar också att anpassa verksamheten efter skiftande lokala
förhållande. Genom den flexibilitet som ligger i det nya systemet
underlättas också den ökade inriktning mot förebyggande polisverksam-
het, som förordats i det föregående.

Den förestående budgetreformen avser inte säkerhetspolisen. Förutsätt-
ningarna för dess verksamhet skiljer sig alltför mycket från vad som
gäller i fråga om polisverksamhet i allmänhet för att en reform av
budgetsystemet skall kunna genomföras i detta sammanhang.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

78

Grunder för anslagskonstruktionen

En utgångspunkt för anslagskonstruktionen bör vara att de medel som
statsmakterna anvisar för den lokala polisorganisationens behov i så stor
utsträckning som är möjligt skall ställas till de lokala polismyndigheter-
nas förfogande.

Samtidigt är det klart att vissa medel även i fortsättningen måste
hanteras på central eller regional nivå inom organisationen, även om de
ytterst är avsedda för den lokala organisationens behov. Sålunda bör
rikspolisstyrelsen även i fortsättningen svara för större investeringar,
t.ex. när det gäller centrala polisregister eller fasta radioinstallationer
samt disponera medel för vissa andra gemensamma behov, såsom
oförutsedda händelser. Också på regional nivå kan det finnas behov av
medel för gemensamma behov inom länets polisorganisation.

Anslagskonstruktionen för polisväsendet måste alltså utformas med
hänsyn bl.a. till de särskilda förutsättningarna för polisens verksamhet.
Det innebär exempelvis att polisen måste ha möjligheter att bemästra
oförutsedda händelser och andra situationer som kräver extraordinära
polisinsatser eller som av annan anledning inte kan beaktas i verksam-
hetsplaneringen.

Den möjlighet som myndigheterna själva har att inom ett ramanslag
använda anslagskredit eller anslagssparande skapar enligt min mening
goda förutsättningar för polisen att bemästra tillfälliga variationer i
arbetsbelastningen. Inom länets ram bör länsstyrelsen kunna utjämna
variationer i fråga om myndigheternas belastning exempelvis genom att
använda medel som hålls i reserv inom länet eller, i sista hand, genom
att omfördela medlen mellan myndigheterna. Vissa medel bör också
kunna disponeras centralt av rikspolisstyrelsen för oförutsedda händelser
o.d.

Uppgifter och befogenheter

En utgångspunkt bör alltså vara att uppgifter och befogenheter i det nya
budgetsystemet bör decentraliseras så långt som möjligt. Det är också
viktigt att verksamhetsansvar och ekonomiansvar följs åt. Detta är en av
grundprinciperna i det nya statliga budgetsystemet. Därigenom skapas
bättre förutsättningar för att bedriva verksamheten på ett effektivt sätt och
med en god hushållning i fråga om resurserna.

På det organisatoriska planet skapas delvis nya förutsättningar genom
den reform i fråga om den regionala polisorganisationen, som föreslås i
regeringens proposition (1991/92:52) Regional ledningsorganisation inom
polisen. Reformen innebär, om den godtas av riksdagen, att det i vaije
län kommer att finnas en länspolismästare som på länsstyrelsens vägnar
utövar uppgifterna som regional polischef i länet. Organisatoriska förut-
sättningar skapas genom reformen för att förbättra samordningen av
polisverksamheten inom länen och för att länsstyrelsen, i första hand
genom försorg av länspolismästaren, skall kunna fullgöra sina uppgifter

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

79

som högsta polisorgan i länet också inom ramen för det nya budgetsyste- Prop. 1991/92:100
met. Den nya organisationen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.        Bilaga 3

Som jag framhållit redan i propositionen om den regionala ledningsor-
ganisationen bör tyngdpunkten i polisverksamheten också i fortsättningen
ligga på lokal nivå. Förstärkningen av den regionala organisationen gör
det dock möjligt att delegera uppgifter från statsmakterna och rikspolis-
styrelsen till främst länsnivå. Detta är ett viktigt steg i den decentralise-
ring av uppgifter och befogenheter inom polisen, som inleddes genom
polisreformen i mitten av 1980-talet. I sammanhanget kan nämnas att
rikspolisstyrelsen nyligen har tagit initiativ till en vidareutveckling av den
ekonomiadministrativa kompetensen på regional nivå inom polisen.
Rikspolisstyrelsen kommer också att ge de regionala polischeferna det
stöd i ekonomiadministrativa frågor som behövs, särskilt under budget-
systemets igångsättningsskede.

Den nya organisationen gör det möjligt att förena verksamhetsansvar
och ekonomiansvar på regional nivå inom polisorganisationen och därmed
också ge den regionala chefen ansvar för uppföljning och utvärdering.
Länsstyrelsen har redan i dag det yttersta ansvaret för polisverksamheten
i länet (jfr 6 § polislagen, 1984:387). I fortsättningen bör länsstyrelsen
också ha ett motsvarande ansvar för de medel med vilka polisverksam-
heten i länet bedrivs. Det bör sålunda vara länsstyrelsen som fördelar
medel till polismyndigheterna och som bestämmer i vad mån medel skall
hanteras regionalt for gemensamma behov inom länet.

På det lokala planet inom polisen sammanfaller verksamhetsansvar och
ekonomiansvar till viss del redan i dag. Ekonomiansvaret är dock i
praktiken kringskuret i olika avseenden. Bl.a. är det regeringen som
bestämmer antalet polistjänster vid vaije polismyndighet och därigenom
indirekt kostnaderna för polismanslöner m.m. vid myndigheten. I
fortsättningen bör polismyndigheterna få en ökad frihet att bestämma hur
de använder de medel som de tilldelats. Det gäller bl.a. fördelningen av
medel på olika slag av resurser, såsom polismän, annan personal och
utrustning.

Det bör också i fortsättningen vara en sak för den lokala polismyn-
digheten att bestämma om sin egen verksamhet. Som jag framhållit i
propositionen om den regionala ledningsorganisationen bör länsstyrelsen
normalt inte utfärda bestämmelser om sådant som det ankommer på
polismyndigheterna att själva bestämma om. Däremot skall, som anförs
i propositionen, länspolismästaren på länsstyrelsens vägnar verka för
samordning av polisverksamheten inom länet och mellan länen samt
utöva tillsyn över verksamheten.

Länspolismästaren kommer också att ha uppgifter inom ramen för det
system för planering och uppföljning, som behandlas närmare i det
följande.

Rikspolisstyrelsen bör i det nya budgetsystemet ha åtskilliga viktiga
uppgifter. Som en av de viktigaste framstår att följa upp och utvärdera
polisverksamheten i länen och att ge regering och riksdag underlag och
förslag till de åtgärder som utvärderingen kan föranleda. Det bör vara
rikspolisstyrelsens uppgift att svara för anslagsframställningen för

80

polisväsendet. Nära sammanhängande med uppföljningen av polis-
verksamheten är rikspolisstyrelsens uppgift som central tillsynsmyndig-
het (se 7 § polislagen och 2 a § förordningen, 1988:762, med instruktion
för rikspolisstyrelsen).

Givetvis bör rikspolisstyrelsen också i fortsättningen utfärda de
föreskrifter för ekonomiadministrationen inom polisväsendet, som kan
behövas. Som redan anförts bör rikspolisstyrelsen också disponera
centrala medel inom polisväsendet för bl.a. större investeringar.

Ramstyrning

Rikspolisstyrelsen har föreslagit att polisväsendet tilldelas en treårig
budgetram. Enligt min mening är det emellertid nödvändigt att ta fram
ytterligare underlag för en fördjupad prövning inför en flerårig budget-
period. Redan nu bör dock polisen tilldelas medel över ramanslag. Syftet
är att åstadkomma att ansvar för verksamhet och resursprioriteringar följs
åt och att dämpa kostnadsutvecklingen. Jag vill särskild understryka att
ramanslag är avsedda att inte överskridas och att det är myndigheternas
ansvar att prioritera resurser inom de givna ramarna.

Med hänsyn härtill anser jag inte att polisen nu bör tilldelas en flerårig
budgetram. Fastän ramen är ettårig bör s.k. anslagskredit kunna
tillämpas. Jag avser att senare återkomma till regeringen med direktiv till
rikspolisstyrelsen i fråga om den fördjupade prövningen inför en längre
budgetperiod.

Inrättande av polistjänster m.m.

För statsförvaltningen i allmänhet gäller numera att myndigheterna själva,
med vissa undantag, bestämmer vilka tjänster som skall finnas vid
myndigheten (se inrättandeförordningen 1991:1749). För polisväsendet
gäller detta endast i fråga om andra tjänster än polistjänster. Polistjänster
inrättas däremot av regeringen, som också bestämmer hur många
polistjänster i olika grader som skall finnas vid vaije polismyndighet, s.k.
tablåtjänster (2 kap. 5 och 7 §§ polisförordningen 1984:730). Antalet
polistjänster är för närvarande 16 678. Därutöver finns ett antal polismän
som ännu inte erhållit tablåtjänst. Antalet sådana polismän (s.k. extra
polisassistenter) och antalet polisaspiranter följer av regeringens och
riksdagens beslut om aspirantutbildningens volym.

Den nuvarande ordningen när det gäller att inrätta polistjänster kan
knappast behållas utan förändringar i ett system med ramanslag för
polisväsendet. Det är uppenbart att polismyndigheternas möjlighet att
själva bestämma om hur medlen inom ramanslaget skall användas skulle
bli mycket begränsad i praktiken, om antalet polismän vid resp, myn-
dighet också i fortsättningen skulle bestämmas av regeringen. Det finns
dock, med hänsyn till polisverksamhetens särskilda beskaffenhet, skäl för
regering och riksdag att på ett övergripande plan behålla kontrollen över
poliskårens storlek.

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

81

Enligt min mening bör polismyndigheterna i fortsättningen själva
bestämma hur många polistjänster det skall finnas vid resp, myndighet.
Det innebär att en polismyndighet i princip själv får inrätta eller dra in
en polistjänst eller hålla tjänsten vakant under en tid. Detta medför bl.a.
att uppdelningen i tablåtjänster och tjänster som extra polisassistent
försvinner. Befogenheten att inrätts polistjänster bör inte gälla i fråga om
tjänster i polischefskarriären.

Antalet polistjänster i landet som helhet bör regleras genom målstyrning
från regeringens och riksdagens sida. En lämplig ordning bör kunna vara
att i samband med budgetprocessen fastställa en övre och en nedre gräns
för antalet utbildade polismän i riket. Det bör sedan vara en uppgift för
rikspolisstyrelsen att följa utvecklingen och jämföra den med det
uppställda målet samt redovisa resultatet för regeringen i den årliga
resultatredovisningen för polisväsendet. Om antalet polismän utvecklas
på ett sätt som inte är önskvärt, bör rikspolisstyrelsen i första hand söka
åstadkomma rättelse genom att tillse att länsstyrelserna förmår polismyn-
digheterna att öka eller minska antalet polistjänster. I sista hand kan
givetvis regeringen gripa in och besluta om de förändringar i fråga om
polisorganisationens storlek som kan behövas.

För det kommande budgetåret bör gälla att antalet polistjänster
(exklusive polisaspiranter) inte överstiger det nuvarande antalet fasta
polistjänster eller ca 16 700. Någon nedre gräns för antalet polistjänster
bör dock inte läggas fast för det kommande budgetåret. I stället bör den
nuvarande polisbristen avhjälpas genom att regeringen uppställer ett mål
i fråga om ökning av antalet utbildade polismän i enlighet med vad jag
redovisar närmare i det följande.

Polisaspiranter

I dag tillämpas ett system som innebär att statsmakterna årligen i
budgetprocessen tar direkt ställning till hur många polisaspiranter som
skall antas. Denna ordning medför att en långsiktig planering av
personalförsöijningen försvåras, dels genom att polismyndigheterna i
princip får ändrade planeringsförutsättningar varje år, dels genom att
besluten styrs inte bara av verksamhetens behov utan även av politiska
och statsfinansiella bedömningar.

För framtiden bör istället väljas ett system som underlättar en långsiktig
planering av polisresursema. Det nya systemet bör i princip bygga på att
det är de lokala polismyndigheternas efterfrågan på nya polisaspiranter
som styr rekryteringen. På grundval av polismyndigheternas behovs-
anmälan bör länsstyrelsen beställa utbildningsplatser vid polishögskolan.
Det bör vara länsstyrelsen som, i egenskap av högsta polisorgan i länet,
har det slutliga ansvaret för hur många aspiranter som beställs. Be-
ställningarna bör ske med utgångspunkt från fleråriga planeringsperioder.

Polishögskolan planerar och genomför utbildningen med utgångspunkt
från givna beställningar. En viss omfördelning mellan åren av det
beställda aspirantantalet bör kunna göras om det är nödvändigt för att

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

82

undvika en alltför ojämn belastning på skolan. Efter godkänd utbildning Prop. 1991/92:100
placeras polismannen vid den myndighet som rekryterat honom.         Bilaga 3

Aspirantutbildningen bör finansieras genom att de beställande länsstyrel-

serna betalar kostnaderna för löner m.m. för aspirantema samt en ut-
bildningsavgift till polishögskolan från länsramen. För att undvika en
ojämn kostnadsbelastning skall länsstyrelserna särskilt beakta utgifterna
för aspirantutbildningen när länsstyrelsen fördelar medelsramama inom
länet.

Det nya systemet för aspirantförsörjning bör träda i kraft först inför
budgetåret 1993/94. Förbudgetåret 1992/93 har rekryteringsarbetet inför
intagningen till polishögskolan hösten 1992 redan startat samtidigt som
tiden fram till budgetårets början är alltför kort för polisväsendet att
fastställa behovet av aspiranter redan till detta budgetår. Övergångsvis
bör därför antalet aspiranter till polishögskolan för budgetåret 1992/93
fastställas, som hitills, av statsmakterna.

Jag tar i detta sammanhang också upp frågan om dimensioneringen av
aspirantutbildningen under de närmaste åren. Med hänsyn till intresset av
en långsiktig planering tar det jag nu anför sikte på hela perioden
1992/93 - 1994/95, trots att polisen - enligt vad jag tidigare förordat -
erhåller en budgetram endast för budgetåret 1992/93.

Som jag redan har framhållit är det angeläget att den nuvarande
polisbristen snarast blir avhjälpt. I ett system med mål- och resultatstyr-
ning inom polisen bör detta ske med utgångspunkt från ett mål i fråga om
antalet utbildade polismän, som slås fast av regering och riksdag.

Med hänsyn härtill föreslår jag att som mål skall gälla, att antalet
utbildade polismän senast år 1995 bör motsvara nuvarande antal fasta
polistjänster, eller ca 16 700.

För att möjliggöra detta bör antalet polisaspiranter som tas in på
polishögskolan under budgetåret 1992/93 vara 700.

Från och med budgetåret 1993/94 är det en uppgift för polisor-
ganisationen att själva bestämma antalet polisaspiranter i enlighet med
den ordning för personalförsörjning som jag nyss har förordat. Myn-
digheterna skall därvid planera sin personalförsörjning med utgångspunkt
från det uppställda målet i fråga om antalet utbildade polismän. Det är
en uppgift för rikspolisstyrelsen att verka för och följa upp att detta mål
- liksom andra mål för polisen - uppfylls.

Planerings- och uppföljningssystem

Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag redovisat ett förslag till
nytt planeringssystem för polisväsendet.

En tyngdpunkt i det arbete som rikspolisstyrelsen utfört har varit att
skapa ett nytt system för resultatanalys och resultatredovisning för
polisväsendet. Enligt rikspolisstyrelsens förslag skall styrelsen, så snart
som möjligt efter det att regeringens budgetproposition har offentlig-
gjorts, besluta om en preliminär fördelning av medel mellan länen och
meddela de direktiv för budgetarbetet som i övrigt kan behövas. Därefter
beslutar länsstyrelsen om direktiv för polismyndigheternas planerings-

83

arbete. Direktiven bör utformas efter samråd med polismyndigheterna Prop.1991/92:100
och med regionåklagarmyndigheten.                                   Bilaga 3

Polismyndigheten har vid sin planering att beakta dels de direktiv som
rikspolisstyrelsen och länsstyrelsen har utfärdat, dels de lokala förhållan-
den som kan påverka planeringen. Planeringen skall bygga på målstyr-
ning och inte, som i det gamla planeringssystemet, på en detaljreglering
av de personalresurser som skall avsättas för olika aktiviteter. Visserligen
bör initialt göras en bedömning av vilka resurser som behövs för att
uppnå målen, men denna bedömning måste kunna ändras med hänsyn till
förändrade förutsättningar.

Planeringen bör enligt rikspolisstyrelsens förslag omfatta budgetår. Den
skall göras dels varje år i ettårsperspektiv, dels i treårsperspektiv.
Samråd skall ske med åklagarmyndigheten. Verksamhetsplanen bör
fastställas av polisstyrelsen. Den ges in till länsstyrelsen men inte till
rikspolisstyrelsen.

Liksom hittills bör, enligt förslaget, planeringssystemet innehålla en
aktivitetsindelning som en ”stomme" för planering och uppföljning.
Därigenom blir det också möjligt att bygga vidare på det redan välut-
vecklade system för statistikproduktion som finns inom polisväsendet.
Den nuvarande aktivitetsindelningen bör dock förenklas och föras i
närmare överensstämmelse med den målbeskrivning för polisverksam-
heten som ligger i polislagens beskrivning av polisens uppgifter.

Regeringen har i planeringsdirektiv för rikspolisstyrelsen den 31
oktober 1991 beslutat att styrelsen skall svara för att ett nytt system för
planering och uppföljning införs i huvudsaklig överensstämmelse med det
nu redovisade förslaget. När det gäller frågan om fördelning av medel
mellan länen bör dock väljas en ordning som innebär att regeringen, och
inte rikspolisstyrelsen, beslutar om fördelning av medel (se under
anslaget B 5 i det följande).

7. Tidsbegränsade chefsförordnanden

Riksdagen har i samband med dess behandling av propositionen
(prop. 1989/90:155, 1990/91:JuUl, rskr. 1) om förnyelse inom polisen
tagit del av de överväganden som där redovisades i fråga om att införa
tidsbegränsade chefsförordnanden för högre chefer inom polisen. För ett
införande av tidbegränsade chefsförordnanden talar, enlig vad som anförs
i propositionen, det väsentligt utökade chefsansvar som följer med
införande av det nya budgetsystemet inom polisen och de vidgade krav
på myndigheternas förmåga att genom olika ledningsåtgärder öka
effektiviteten inom olika verksamhetsområden. Det anförda bygger på
principer om ökad chefsrörlighet som lades fäst i samband med behand-
lingen av verksledningspropositionen (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr.
226).

I sammanhanget bör också uppmärksammas att statens arbetsgivarverk
och TCO-S i anslutning till 1989-90 års avtalsrörelse träffat ett särskilt
rationaliseringsavtal för polisväsendet. Som en av flera generellt verkande
åtgärder enligt avtalet överenskom parterna om ett partsuttalande till stöd

84

för att visstidsförordnanden införs i någon form för myndighetschefer och
viss annan polischefspersonal.

Mot bakgrund av det nu anförda har inom civildepartementet, till vilket
polisen då hörde, utarbetats en promemoria med förslag till en ordning
med tidsbegränsade chefsförordnanden inom polisväsendet. I promemo-
rian föreslås att systemet skall omfatta polisöverintendenter, polismästare,
biträdande länspolismästare och länspolismästare samt vissa befatt-
ningshavare inom rikspolisstyrelsen.

Förslaget bygger på att de berörda tjänstemännen skall ha tillsvidarean-
ställning med placering för en begränsad tid i en viss chefsbefattning.
Före utgången av förordnandetiden i chefsfunktionen prövas om
förordnandet skall förlängas eller om chefskapet skall upphöra. Det kan
ske t.ex. genom att tjänstemannen placeras på en annan chefsbefattning,
placeras i en stabsfunktion eller får andra kvalificerade uppgifter. Tiden
för placering i en viss chefsfunktion bör enligt förslaget vara sex år eller,
särskilt vid omförordnande, kortare tid, exempelvis tre år.

Huvudsyftet med det föreslagna systemet är att stimulera till och
underlätta ökad rörlighet i chefsbefattningar. Den prövning som skall ske
vid förordnandetidens utgång skall göras med hänsyn både till behovet
av chefskompetens i verksamheten och till tjänstemannens utveck-
lingsbehov och önskemål.

Promemorian har remitterats till berörda fackliga organisationer för
yttrande. Organisationerna har i princip anslutit sig till förslagen.

I den under hösten 1991 avlämnade propositionen (prop. 1991/92:52)
Regional ledningsorganisation inom polisen, redovisas regeringens
överväganden i denna fråga vad avser tjänsterna som länspolismästare
och biträdande länspolismästare. Jag anförde i det sammanhanget att
tidsbegränsade chefsförordnanden bör införas för dessa tjänster, vilket
innebär att länspolismästare och biträdande länspolismästare kommer att
förordnas tills vidare på sin tjänst med placering för viss tid i chefefunk-
tionen. Tidsbegränsningen kommer alltså att avse själva chefsfunktionen,
dvs. utövandet av de befogenheter som ankommer på en länspolismästare
resp, en biträdande länspolismästare enligt polisförordningen eller andra
bestämmelser.

Mot bakgrund av de överväganden som härefter gjorts har jag funnit att
en lösning med tidsbegränsade chefsförordnanden även för cheferna för
de lokala polismyndigheterna - polismästarna - skulle verka utvecklande
och vitaliserande för såväl verksamhet som de enskilda cheferna. De
stora förändringar som polisväsendet står inför den 1 juli 1992 innebär
också ett väsentligt utökat ansvar för dessa chefer.

Jag har därför funnit att det i samband med införandet av en enhetlig
regional ledningsorganisation inom polisen och införandet av nytt
budgetsystem bör införas ett system med tidsbegränsade chefsförordnan-
den även för polismästarna.

Ett sådant system bör, för att uppnå den eftersträvade rörligheten,
bygga på förutsättningen att den som förordnas ges en "grundtjänst" i
polisorganisationen. Tjänsten bör vara inrättad vid den polismyndighet
där länspolismästaren är chef och med utgångspunkt från den tjänsten bör

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

85

tjänstemannen ges ett förordnande för viss tid som chef för någon av de Prop. 1991/92:100
lokala polismyndigheterna i länet.                                         Bilaga 3

Vad jag nu anfört bör i princip även gälla i fråga om tjänster som polis-
överintendent. För dessa, som i de flesta fall är chefer för avdelning vid
de tre största polismyndigheterna, erfordras emellertid inte att regeringen
bestämmer om placering för viss tid i chefsfunktionen. I stället bör det
vara en sak för polismyndigheten att se till att det förekommer en lämplig
rotation bland de polisöverintendenter som finns vid myndigheten. En
lämplig ordning bör i många fall kunna vara att myndigheten placerar
vederbörande för viss tid i en viss chefsfunktion.

8. Lokalförsörjningen för polisväsendet m.m.

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för polisväsendet. Många av de
byggnader som polisen disponerar tas i anspråk också av åklagarväsen-
det. Lokalbeståndet uppgår till ca 1 milj. m². Polisväsendet och
åklagarväsendet disponerar för innevarande budgetår ca 800 milj. kr. för
lokalkostnader. Investeringar inom byggnadsstyrelsens lokalhållningsom-
råde redovisas i form av en rullande treårsplan (prop. 1987/88:100, bil.

9, FiU 26, rskr. 338). Inom ramen för treårsplanen beslutar regeringen
om genomförande av enskilda byggnadsprojekt.

För närvarande pågår två större nybyggnadsprojekt, nämligen nybygg-
nad av förvaltningsbyggnad i Malmö, etapp I samt nybyggnad av
förvaltningsbyggnad i Karlskrona. Lokalerna i Malmö är avsedda för
polismyndigheten, tingsrätten och häktet och beräknas vara färdigställda
i oktober 1993. Förvaltningsbyggnaden i Karlskrona beräknas vara
färdigställd i april 1992. Nybyggnaden är avsedd för polismyndigheten,
åklagarmyndigheten och häktet.

I tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 (prop.
1991/92:25, FiU06, rskr. 105) har medel beräknats för följande objekt.

Gällivare

Nybyggnad av förvaltningsbyggnad i kvarteret Alkan i Gällivare.
Lokalerna är avsedda för polismyndigheten. Kostnaderna har beräknats
till 56 milj. kr. i prisläget den 1 januari 1991. Byggstarten är planerad
till slutet av mars 1992 och byggtiden är beräknad till 18 månader.

Wtlanda

Nybyggnad av förvaltningsbyggnad i kvarteret Balder i Vetlanda.
Kostnaderna har beräknats till 24 milj. kr. i prisläget den 1 januari 1991.
Byggstarten sker nu i början på år 1992 och byggtiden beräknas till
11 månader.

Medel för följande projekt har tidigare tillförts treårsplanen, men
byggnadsuppdrag har ännu inte lämnats av regeringen.

86

Huddinge

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Lokalerna är avsedda för polismyndigheten, åklagarmyndigheten och
häktet. Mot bakgrund av kraftigt förändrade planeringsförutsättningar
beträffande både häktet och polisen avser byggnadsstyrelsen att under
våren 1992 redovisa ett reviderat byggnadsprogram till regeringen
(prop. 1988/89:100 bil. 9, FiU26, rskr. 245 och bil. 15, JuU15, rskr.
187; prop. 1989/90:100 bil. 9, FiU26, rskr. 266 och bil. 15, JuU27,
rskr. 211; prop. 1990/91:100 bil. 9, FiU26, rskr. 239 och bil. 15,
JuU23, rskr. 214).

Solna

Ursprungligen avsåg projektet en om- och tillbyggnad av det befintliga
polishuset i kvarteret Charlottenburg. Lokalerna är avsedda för polismyn-
digheten. Utredning pågår om ny lokalisering till kvarteret Tegen.
Byggnadsstyrelsen avser att under budgetåret 1991/92 redovisa projektet
för regeringen (prop. 1988/89:100 bil. 9, FiU26, rskr. 245 och bil. 15,
JuU15, rskr. 187; prop. 1989/90:100 bil. 9, FiU26, rskr. 266 och
bil. 15, JuU27, rskr. 211; prop. 1990/91:100 bil. 9, FiU26, rskr. 239
och bil. 15, JuU23, rskr. 214).

Örebro

Byggnadsstyrelsen har till regeringen den 12 november 1985 redovisat
byggnadsprogram avseende om- och tillbyggnad i kvarteret Repslagaren
i Örebro. Lokalerna är avsedda för polismyndigheten, åklagarmyn-
digheten och häktet. En alternativ lösning av lokalbehovet, genom en
nybyggnad i kvarteret Lantmätaren, har utretts av byggnadsstyrelsen.
Styrelsen har till regeringen i mitten på december 1991 redovisat
systemhandlingar och hemställt om bygguppdrag. Jag har för avsikt att
återkomma till regeringen om genomförande av projektet. Kostnaden
beräknas till 172 milj. kr. i prisläget de 1 januari 1991 (prop.
1989/90:100 bil. 9, FiU26, rskr. 266 och bil. 15, JuU27, rskr. 211;
prop. 1990/91:100 bil. 9, FiU26, rskr. 239 och bil. 15, JuU23,
rskr. 214).

Byggnadsstyrelsen har tillsammans med rikspolisstyrelsen redovisat en
lokalförsörjningsplan för polis- och åklagarväsendet för den kommande
treårsperioden. Enligt rikspolisstyrelsen är en ombyggnad av polishögsko-
lan i Solna, etapp II och III det mest angelägna projektet. Vidare
prioriterar rikspolisstyrelsen större byggnadsprojekt för de närmaste åren
i följande ordning: Vetlanda, Uddevalla, Halmstad, Vänersborg,
Gällivare, ett s.k. teknikhus i kvarteret Kronoberg samt vissa projekt för
polismyndigheterna i Stockholm och Göteborg.

Byggnadsstyrelsen har i sin anslagsframställning redovisat bl.a. följande
projekt som mest angelägna och med en planerad byggstart under
budgetåren 1991/92 - 1994/95, nämligen ombyggnad av polishögskolan
i Solna avseende etapp II och III, två mindre projekt inom kvarteret

87

Kronoberg i Stockholm, nämligen en ny transformatorstation och Prop. 1991/92:100
ombyggnad av entré vid Bergsgatan 52, en nybyggnad för polisområde 3 Bilaga 3
vid polismyndigheten i Stockholm samt nybyggnad av förvaltnings-
byggnader för polismyndigheterna i Vetlanda och Uddevalla. Bygg-
nadsstyrelsen har i detta sammanhang även tagit upp förvaltningsbyggnad
i Solna. I övrigt hänvisas till anslagsframställningen.

Beträffande förvaltningsbyggnaden i Solna får jag hänvisa till vad som
nyss sagts och vad beträffar förvaltningsbyggnadema i Gällivare och
Vetlanda får jag hänvisa till tilläggsbudget I (prop. 1991/92:25) samt
även till vad som nyss sagts.

Uddevalla

Chefen för finansdepartementet kommer senare i dag att föreslå att en ny
förvaltningsbyggnad i Uddevalla för polis, åklagare och häkte kommer
till utförande under den kommande treårsperioden.

Polishögskolan

Byggnadsstyrelsen har till regeringen under hösten 1991 redovisat ett
reviderat byggnadsprogram för polishögskolan avseende en om- och
tillbyggnad för fysisk träning. Detta projekt utgör en del av etapp II.
Lokalerna för fysisk träning har på grund av ett intensivt utnyttjande
blivit hårt slitna. Lokalerna är också otillräckliga och av så låg teknisk
standard att det medför stora problem att genomföra undervisningen på
ett tillfredsställande sätt. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Solna har
funnit lokalerna klart undermåliga. Jag har för avsikt att återkomma till
regeringen med förslag att projektet, som skall utföras i etapper, kan
börja byggas under hösten 1992. Kostnaden har beräknats till 33,4 milj,
kr. i prisläget den 1 januari 1991.

Kvarteret Kronoberg

På grund av ökad datorisering och komplettering av elnäten inom
kvarteret Kronoberg måste elförsörjningssystemen bytas och för att bl.a.
säkra elförsörjningen till Stockholms tingsrätt i kvarteret Fruktkorgen
måste en ny transformatorstation uppföras. Jag har för avsikt att
återkomma till regeringen om genomförande av projektet nu under våren
1992. Kostnaden har beräknats till 13,6 milj. kr. i prisläget den 1 januari
1991.

Medel för dessa investeringar beräknas under sjunde huvudtiteln,
avsnittet Investeringar m.m.

88

B 1. Rikspolisstyrelsen

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

857 860 723¹

906 214 OOO¹-²

882 239 508^1,2

558 630 000

¹ Trettonde huvudtiteln, anslaget E 1. Rikspolisstyrelsen.

² Därutöver har 19 000 000 kr. anvisats genom tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1991/92 (prop. 1991/92:25, bet. JuUll, rskr. 55).

Rikspolisstyrelsen

1. Rikspolisstyrelsen föreslår att anslaget räknas upp med ca 17 milj.kr.
för kompensation av hittillsvarande underbudgeteringar av anslagsmedlen
avseende datorbearbetning samt att ytterligare medel för sju nya tjänster
vid databyrån tillförs styrelsen.

2. Rikspolisstyrelsen föreslår att medel för uppbyggnad av en s.k.
finanspolis vid rikskriminalpolisen tillförs styrelsen.

3. Rikspolisstyrelsen föreslår att medel för polisiära sambandsmän i
ytterligare fyra länder tillförs styrelsen.

4. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen.

Föredraganden

Under anslaget har beräknats medel för rikspolisstyrelsen i dess funktion
som central förvaltningsmyndighet samt för dess operativa verksamhet
vid rikskriminalpolisen. Hit hör kostnaderna för personal av olika
kategorier, utrustning, investeringar, lokaler m.m. Under anslaget har
också beräknats lönekostnader för polismän som tjänstgör vid rikspolis-
styrelsen (utom säkerhetspolisen) eller har kommenderats från lokal
polismyndighet för tjänstgöring vid styrelsen.

För rikskriminalpolisens del har en särskild rampost beräknats för de
kostnader i form av löner, utrustning, investeringar, lokaler m.m. som
belastar den verksamheten.

För ytterligare investering i ADB-projektet om rationell brottsanmälan
(RAR), i kommunikationsnätutbyggnad och i investeringar för ersätt-
ningar och kompletteringar av centrala utslitna system har beräknats 80
milj. kr. engångsvis inom ramanslaget med en finansiering motsvarande
de låneformer som anvisas via riksgäldskontoret. Engångsanvisningen
kommer att ersättas med lån i riksgäldskontoret det budgetår riks-
polisstyrelsen tillgodoser redovisningskraven enligt bokförings-
förordningen i dess lydelse fr.o.m. den 1 juli 1991.

Under anslaget har medel beräknats för den gemensamma kontorsdrif-
ten m.m. inom kvarteret Kronoberg. Kostnaderna skall liksom tidigare
betalas av de olika lokalnyttjama. Verksamheten blir härigenom en egen
resultatenhet inom anslaget.

89

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1992/93 anvisa ett
ramanslag på 558 630 000 kr.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

B 2. Säkerhetspolisen

1991/92 Anslag            360 000 000¹

1992/93 Förslag             400 000 000

¹ Trettonde huvudtiteln, anslaget E 2. Säkerhetspolisen.

Rikspolisstyrelsen föreslår att anslaget förs upp med 439 005 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Säkerhetspolisen för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 400 000 000 kr.

B 3. Polishögskolan¹

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag             1 000

¹ Anslaget är nytt. Se vidare vad som redovisats under avsnitt 6.

Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen yrkar medel dels för en intagning till polishögskolan
av 800 polisaspiranter per år för de tre år anslagsframställningen avser,
dels medel för ytterligare investeringar och för utvidgad forskningsverk-
samhet vid skolan. För övriga yrkanden hänvisas till rikspolisstyrelsens
anslagsframställning.

Föredraganden

Under anslaget har medel beräknats för polishögskolans verksamhet
såsom löner till lärare, instruktörer och annan personal, andra förvalt-
ningskostnader, lokalkostnader, forskningsverksamhet m.m. Medlen
tillförs anslaget på det sätt som redovisats i avsnitt 6. Anslaget förs upp
i statsbudgeten med ett formellt belopp av 1 000 kr. Anslagskonstruk-

90

tionen innebär att all utbildning, både grundutbildning och vidareutbild-
ning, blir efterfrågestyrd och betalas av medel inom anslaget B 5. Lokala
polisorganisationen. Detta möjliggör att skolan framdeles kan verka som
en avgränsad resultatenhet inom rikspolisstyrelsen med efterfrågestyming
och intäktsfinansiering. För forskningsverksamheten tillförs medel från
centrala medel under anslaget B 5.

Antalet polisaspiranter budgetåret 1992/93 avses bli 700 enligt
överväganden under avsnitt 6. Polishögskolan bör få ta upp en rörlig
kredit i riksgäldskontoret med ett belopp på 8 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Polishögskolan för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslags-
anslag på 1 000 kr.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.
mervärdeskatt

1992/93 Förslag

36 916 774*

34 244 000¹

33 240 683¹

38 923 000

¹ Trettonde huvudtiteln, anslaget E 3. Statens kriminaltekniska laboratorium.

Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen yrkar att statens kriminaltekniska laboratorium (SKL)
inom ett treårigt ramanslag dels anvisas medel för kompensation av
hittillsvarande underbudgetering dels medel för bl.a. forskning och nya
tjänster.

För övriga yrkanden hänvisas till rikspolisstyrelsens anslagsframställ-
ning.

Föredraganden

SKL har en central roll inom polisens verksamhet. Det är viktigt att
verksamheten, trots det ansträngda statsfinansiella läget, kan drivas och
utvecklas utan inskränkningar i fråga om kvalitet eller omfattning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret
1992/93 anvisa ett ramanslag på 38 923 000 kr.

91

B 5. Lokala polisorganisationen

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

8 248 936 757¹

7 381 700 000¹

mervärdeskatt

992/93 Förslag

7 320 145 726¹

9 256 527 OOO²

¹ Trettonde huvudtiteln, anslaget E 6. Lokala polisorganisationen.

² Anslaget är ombildat i huvudsak genom en sammanslagning av följande anslag
under trettonde huvudtiteln. E 1. Rikspolisstyrelsen, anslagspost 3, Löner och
utrustning till polisaspiranter m.fl., E 4. Lokala polisorganisationen, E 5. Utrustning
m.m. för polisväsendet, E 6. Underhåll och drift av motorfordon m.m. och E 8.
Diverse utgifter.

Rikspolisstyrelsen

1. Medel bör enligt rikspolisstyrelsen anvisas motsvarande lönekost-
naderna för den av regering och riksdag beslutade polisorganisationen,
16 678 polistjänster. De medel som motsvarar obesatta tjänster, ca 679
milj, kr., bör användas för nyinvesteringar i ADB-utrustning, för
administrativa resurser och kompetens samt för teknik och kommunika-
tion.

2. Rikspolisstyrelsen begär att brottsutredningskostnader även fortsätt-
ningsvis skall beräknas på ett förslagsanslag. Vidare begärs en upp-
räkning av medel motsvarande de faktiska förvaltningskostnaderna och
kostnaderna för passformulär.

3. För ett fortsatt utvecklingsarbete inom områden för bekämpning av
narkotika, yrkeskriminalitet, ungdomskriminalitet och på det brotts-
förebyggande området begärs 25 milj kr.

4. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen.

Föredraganden

Under anslaget har beräknats huvuddelen av de medel som behövs för
verksamheten vid polismyndigheterna. Hit hör bl.a. medel för sådan
verksamhet som i dag faller under anslaget E 4. Lokala polisor-
ganisationen, såsom lönekostnader för polispersonal, andra förvaltnings-
kostnader, lokalkostnader, ersättningar till sakkunniga, vissa kostnader
för förundersökning, forpassning, passformulär m.m. samt bidrag till
kostnader för gemensam kontorsdrift i kvarteret Kronoberg. Under
anslaget faller också huvuddelen av medlen under de tidigare anslagen
E 5. Utrustning m.m. för polisväsendet, E 6. Underhåll och drift av
motorfordon m.m. samt E 8. Diverse utgifter.

För att möjliggöra en önskad effektivitetshöjning föreslår jag vissa
besparingar och omfördelningar av medel inom anslagen för polisväsen-
det. Det gäller framför allt på anslaget för den lokala polisorganisationen.

92

De medel som därmed frigörs omfördelas i huvudsak inom detta anslag Prop. 1991/92:100
för angelägna satsningar inom det ekonomiadministrativa området.       Bilaga 3

Huvuddelen av medlen under anslaget förutsätts av regeringen fördelas
på 24 anslagsposter ("länsramar"), som hanteras av länsstyrelserna. Vid
sidan därav förutsätts rikspolisstyrelsen disponera centrala medel inom
anslaget för gemensamma behov inom polisorganisationen.

De regionala ramarna

Medel har beräknats för det antal polismän som kommer att finnas
inom polisorganisationen under budgetåret 1992/93.

Mot bakgrund av arbetsbelastningen och personalsituationen inom
polisväsendet har regeringen för innevarande budgetår beslutat att
polismyndigheterna får ta i anspråk vissa lönemedel för de polistjänster
som är vakanta för att anställa personal som frigör polismän för egentligt
polisarbete. Jag har beräknat medel under ramanslaget med hänsyn till
att det kommer att finnas behov av sådan förstärkningspersonal också
under nästa budgetår.

Kostnader för löner har tidigare varit svåra att beräkna. Vid en
övergång till ramanslag är det av väsentlig betydelse att lönebelastningen
beräknas korrekt. Rikspolisstyrelsen har därför på regeringens uppdrag
genomfört en ny sådan beräkning. Den utgör tillsammans med övriga
överväganden grund för beräkningen av lönekostnaderna.

Jag har under länsstyrelsernas ramposter beräknat medel för 16 nya
länspolismästartjänster samt medel för överförande av vissa polisuppgifter
och administrativa uppgifter från länspolischefsexpeditionema till resp,
berörd polismyndighet.

Under rampostema har jag beräknat medel för ekonomiadministrativ
kompetensökning. Vidare har 10 milj. kr. beräknats för en försöks-
verksamhet med livvakt åt hotade kvinnor.

Jag har under rampostema beräknat medel för anskaffandet av bl.a.
motorfordon, persondatorutrustning, inventarier och för lokalkostnader.
Vidare har beräknats medel för underhåll av motorfordon.

Som redovisats under anslaget B 3. Polishögskolan har medel beräknats
under nu förevarande anslag för polisaspirantutbildning och all övrig
utbildning för personal inom den lokala polisorganisationen. Vidare har
medel beräknats för löner till polisaspiranterna.

Större investeringar m.m.

Centrala medel under anslaget bör användas för större investeringar
såsom radiosystem och infrastrukturella åtgärder samt utrustning som
endast finns på ett fåtal platser och lämpligen inte kan anskaffas på annat
sätt. Rikspolisstyrelsen bör också disponera medel som kan användas som
reserv, för särskilda satsningar o.d. Jag har i detta hänseende bl.a.
beräknat 10 milj. kr. för att ytterligare förstärka insatserna på narkotika-
området och möjliggöra en fortsatt offensiv mot bl.a. nyrekrytering av
narkotikamissbrukare. Medel har här också beräknats för den forsknings-

93

verksamhet som bedrivs vid polishögskolan och som lämpligen inte kan Prop. 1991/92:100
ingå i det system för efterfrågestyming som i övrigt föreslås för Bilaga 3
polishögskolans del (se avsnitt 6).

Brottsutredningskostnader m. m.

Rikspolisstyrelsen har föreslagit att medel för brottsutredningskostnader
m.m. skall anvisas över ett särskilt förslagsanslag med hänsyn till att
polismyndigheterna i princip saknar möjlighet att bestämma över
storleken av dessa kostnader. Hit hör vissa förundersökningskostnader,
tolkarvoden, förpassningar m.m.

Jag instämmer i att polismyndigheterna måste förfoga över medel för
detta ändamål utan den begränsning som följer av en för den enskilda
myndigheten bestämd kostnadsram. Jag förordar dock att medel för
ändamålet beräknas på en särskild rampost under ramanslaget för den
lokala polisorganisationen. Medlen bör disponera av rikspolisstyrelsen på
så sätt att de direkt kan användas av polismyndigheterna. Genom en
sådan budgetteknik kan man bemästra variationer i fråga om belastningen
för den enskilda myndigheten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1992/93 anvisa

ett ramanslag på 9 256 527 000 kr.

94

C. ÅKLAGARVÄSENDET

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

Som jag nämnde i inledningen (avsnitt 5.10) arbetar för närvarande en
parlamentariskt sammansatt kommitté, åklagarutredningen -90, med en
översyn av åklagarverksamheten och förundersökningsreglema. Det är
ett omfattande arbete som bedrivs och det finns enligt min uppfattning
anledning att ha stora förväntningar på resultatet av kommitténs arbete.

I inledningen redogjorde jag också för det uppdrag som riksåklagaren
fått rörande decentralisering av beslutsbefogenheter och budgetansvar.

Jag vill även här nämna att riksåklagaren i oktober 1991 redovisat ett
uppdrag angående decentralisering av personal- och ekonomiadmini-
strativa uppgifter. Enligt min mening bör förslagen vidareutvecklas av
riksåklagaren inom ramen för det fortsatta förnyelsearbetet. Det är i detta
sammanhang viktigt att understryka att en utgångspunkt i det fortsatta
arbetet måste vara att verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar följs åt.
Åklagarväsendets framtida organisation är också en fråga som måste
beaktas.

Åklagarväsendet har sedan budgetåret 1991/92 en ny treårig bud-
getram. Detta innebär att verksamhetens inriktning och medelstilldel-
ningen för åklagarväsendet i princip har lagts fast för budgetperioden
1991/92 - 1993/94. Beslutet om resurstilldelning bör nu omprövas för att
undvika att underskott uppstår i verksamheten.

För hela statsförvaltningen gäller i princip ett generellt rationaliserings-
krav på 1,5 % av en myndighets anslag. Som ett uttalat produktivitets-
krav på verksamheten skall 0,5 % av anslaget dras in till statskassan som
en besparing. Resterande belopp får återläggas för åtgärder i syfte att
höja effektiviteten och produktiviteten på olika sätt. Med hänsyn till
verksamhetens art bör ett modifierat rationaliseringskrav komma i fråga
när det gäller åklagarväsendet.

C 1. Riksåklagaren

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag
1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

20 410 287

22 378 000

22 095 000

23 015 000

Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och leder åklagar-
verksamheten i riket. Riksåklagaren är också central förvaltningsmyndig-
het för åklagarväsendet. Riksåklagarens kansli är organiserat på två
byråer, kanslibyrån och tillsynsbyrån. Härutöver finns personal för
riksåklagarens åklagarverksamhet i högsta domstolen.

95

1991/92
exkl.
mervärdeskatt

Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Personal

Summa

51

Anslag

Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader)
Lokalkostnader

18 476 000

(14 974 000)

3 619 000

+ 724 000

(+ 620 000)

+ 196 000

Summa

22 095 000

+ 920 000

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Riksåklagaren

Riksåklagaren begär att ramen förstärks med 100 000 kr. för kostnader
som föranleds av åklagarväsendets ökade internationella samarbete.

Föredragandens överväganden

Den resultatorienterade styrningen ställer stora krav på de centrala
förvaltningsmyndigheterna. Riksåklagaren måste därför ha en pådrivande
roll i det fortsatta förnyelsearbetet. Jag ser det som ytterst angeläget att
ett kraftfullt och målinriktat arbete bedrivs i detta avseende. Det gäller
t.ex. arbetet med decentralisering av beslutsbefogenheter och budget-
ansvar, ADB-utbyggnaden och chefsutvecklingen.

Mot bakgrund av det jag tidigare sagt föreslår jag att ett modifierat
rationaliseringskrav - 170 000 kr - tillämpas på riksåklagaren. Samtidigt
är det angeläget att satsningar görs för att höja verksamhetens ekonomi-
administrativa standard. Av den anledningen återförs 115 000 kr till
anslaget. Härutöver bör anslaget tillföras 55 000 kr med anledning av det
ökade internationella informationsutbytet.

Under återstoden av den treåriga budgetperioden innebär detta - med
utgångspunkt från anslaget exkl. mervärdeskatt för budgetåret 1991/92 -
att anslaget bör uppgå till följande.

96

Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

23 015 000 kr.        23 015 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksåklagaren för budgetåret 1992/93 anvisa ett
ramanslag på 23 015 000 kr.

C 2. Åklagarmyndigheterna

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.
mervärdeskatt

1992/93 Förslag

478 781 543

475 863 000

474 352 000

506 575 000

För åklagarverksamheten är landet indelat i 13 regioner. Vid de regionala
myndigheterna, som var och en leds av en överåklagare, tjänstgör
statsåklagare och distriktsåklagare som handlägger vissa typer av mål,
främst sådana som rör ekonomisk brottslighet. Överåklagaren skall
handlägga mål som är särskilt krävande och utövar dessutom ledningen
över åklagarverksamheten inom sin region.

Riket är indelat i 86 åklagardistrikt. Åklagarmyndigheterna i 83 av
dessa distrikt lyder under regionåklagarmyndighetema och leds av chefs-
åklagare. Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteboig och Malmö, som
var och en leds av en överåklagare, står utanför den regionala
åklagarorganisationen. Överåklagarna i dessa tre distrikt fullgör i princip
samma uppgifter som överåklagarna vid regionåklagarmyndighetema.

Härutöver finns en statsåklagarmyndighet för speciella mål, ledd av en
överåklagare. Åklagarna vid den myndigheten handlägger mål i hela
riket, i första hand särskilt omfattande mål eller mål som berör flera
regioner.

7 Riksdagen 1991192. 1 samt. Nr 100. Bilaga 3

97

1991/92
exkl.
mervärdeskatt

Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Personal

Summa

1 215

-

Anslag

Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader)
Lokalkostnader

415 695 000

(386 085 000)

46 696 000

+ 28 860 000

(+ 25 472 000)

+ 3 363 000

Summa

474 352 000

+ 32 223 000

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Riksåklagaren

Riksåklagaren begär att ramen räknas upp med sammanlagt 18 milj. kr.
avseende kostnadskonsekvenser av löneavtal, notarielöner, ut-
bildningskostnader samt smärre ADB-investeringar m.m.

Föredragandens överväganden

Arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheterna har fortsatt att öka. Någon
lättnad i arbetsbördan torde inte kunna förväntas under de närmaste åren.
Samtidigt har det visat sig föreligga en bristande överensstämmelse
mellan resurserna enligt den nuvarande ramen och det faktiska kost-
nadsläget. Detta har huvudsakligen sin grund i faktorer som åklagarvä-
sendet inte kunnat påverka. För att ramen inte skall urholkas ser jag det
därför som nödvändigt att anslaget förstärks med drygt 10 milj. kr.
Härigenom skapas åter ett sådant handlingsutrymme som systemet med
treåriga budgetramar förutsätter.

I enlighet med vad jag sagt inledningsvis föreslår jag att ett rationalise-
ringskrav tillämpas även på åklagarmyndigheterna. Rationaliseringskravet
bör dock med hänsyn till verksamhetens art begränsas till 1,5 milj. kr.
Samtidigt är det ytterst angeläget att satsningar görs på ADB-området.
Jag föreslår därför att 1 milj. kr. återförs till anslaget för detta ändamål.

Under återstoden av den treåriga budgetperioden innebär detta - med
utgångspunkt från anslaget exkl. mervärdeskatt för budgetåret 1991/92 -

98

att anslaget bör uppgå till följande.

Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94

506 575 OOO kr.       506 575 OOO kr.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1992/93 anvisa ett
ramanslag på 506 575 000 kr.

99

D. DOMSTOLSVÄSENDET M.M.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Pågående reformarbete

Som jag nämnde i inledningen (avsnitt 2.1) har en parlamentariskt
sammansatt kommitté, donistolsutredningen, under de senaste två åren
gjort en översyn av domstolarnas uppgifter och arbetssätt med inriktning
på att åstadkomma ett effektivare domstolsväsende.

I direktiven för donistolsutredningen (dir. 1989:56) uttalade min
företrädare (s. 6 ff) att domstolarna framfor allt under senare år har
utsatts för stora påfrestningar. Ett väsentligt skäl är den allt större ar-
betsbelastningen. Målen och ärendena har blivit fler och mera komplice-
rade. Från en situation där man i allmänhet haft goda möjligheter att
lägga ned erforderlig tid och omsorg på varje arbetsuppgift har man,
trots ett fortlöpande rationaliseringsarbete, på sina håll hamnat i en
situation som med fog kan beskrivas som besvärlig.

Det står av flera skäl klart att det krävs även andra åtgärder än tillskott
av resurser för att svårigheterna skall kunna undanröjas. Mot den
bakgrunden har det varit en huvuduppgift för donistolsutredningen att se
till att domstolarna i princip tilldelas enbart sådana arbetsuppgifter som
verkligen kräver domstolsprövning. Med andra ord bör verksamheten i
domstolarna renodlas. I linje med det har det varit en annan huvud-
uppgift för utredningen att se till att måltypema är ändamålsenligt
fördelade mellan olika domstol skategorier. Kommittén har också sett över
instansordningen i skilda hänseenden. Vägledande här är att tyngdpunk-
ten i rättskipningen skall ligga i första instans. Också förfaranderegler-
na ses i vissa hänseenden över av utredningen.

1 domstolsutredningens uppdrag ingick ursprungligen även att se över
domstolsväsendets organisation. Genom regeringsbeslut den 7 november
1991 återkallade regeringen emellertid uppdraget såvitt avser den frågan.
Den övervägs nu i stället inom justitiedepartementet. Arbetet bedrivs
utifrån ett brett perspektiv och med delvis andra utgångspunkter än som
följde av domstolsutredningens direktiv. Bl.a. ingår nu i arbetet även
frågan om i vad mån specialdomstolar av olika slag skall finnas kvar i
framtiden. Målet för översynen är ett effektivt och slagkraftigt or-
ganiserat domstolsväsende.

En viktig fråga för domstolsväsendet är hur de administrativa
beslutsbefogenheterna bör vara fördelade mellan central och lokal nivå.
Den frågan är beroende av vilken organisation man har, och den får
alltså övervägas mot bakgrund av vad man kommer fram till när det
gäller domstolsorganisationen. Det medför i sin tur att frågan om vilken
roll domstolsverket skall spela i framtiden - en fråga som aktualiserats
bl.a. genom utredningar som gjorts av verket på eget initiativ och efter
uppdrag av regeringen - bör lösas i nära samband med oiganisations-
frågan.

Detsamma gäller frågan om den interna beslutsprocessen i administ-

100

rativa frågor vid domstolarna. I samband med att den dåvarande Prop. 1991/92:100
regeringen våren 1991 beslutade om en ny organisation for Stockholms Bilaga 3
tingsrätt avskaffades plenum och kollegium som beslutande organ i
administrativa frågor vid tingsrätten. Reformen innebär att lagmannen
själv fattar beslut i de administrativa frågor som tidigare avgjordes i
plenum eller kollegium. Frågan gäller nu om man bör gå vidare på denna
väg eller om man bör behålla - eller kanske tvärtom förstärka - de
kollegiala organens roll i beslutsprocessen. Även denna fråga är föremål
för överväganden i justitiedepartementet.

Den reform av rättskipningen pä socialförsäkringsområdet som nämnts
i 1990 och 1991 års budgetpropositioner är nu på väg att slutföras. Sedan
den 1 juli 1991 gäller en ny instansordning för socialförsäkringsmål, som
innebär att förvaltningsbeslut i social försäkringsärenden inte längre
överklagas till försäkringsrätten utan till länsrätten. Länsrättens beslut kan
överklagas till kammarrätten och vidare till försäkringsöverdomstolen.
Försäkringsrätterna finns övergångsvis kvar för att avarbeta inneliggande
målbalanser. Avsikten är att försäkringsrätterna skall upphöra den 1 juli
1992 och att återstående mål då skall överföras till kammarrätterna.

När det gäller delegering av arbetsuppgifter från domare till annan
personal går reformarbetet vidare. Flera försöksprojekt pågår för
närvarande, och domstolsverket har nyligen inlett ett större projekt om
ändrade arbetsformer i underrätt och överrätt, där en väsentlig fråga är
just möjligheterna att delegera arbetsuppgifter från domarpersonal.

En tvåårig budgetram

Domstolsväsendet har ingått i en försöksverksamhet med treåriga
budgetramar avseende budgetperioden 1989/90 - 1991/92. Domstolsver-
ket avgav hösten 1991 en fördjupad anslagsframställning avseende
budgetperioden 1992/93 - 1994/95. Med hänsyn till de förändringar i
fråga om domstolsverksamhetens innehåll och domstolsorganisationen
som kan förväntas som ett resultat av det pågående översynsarbete som
jag redovisat i det föregående bedömer jag det som olämpligt att nu ta
ställning till domstolsväsendets medelsbehov för hela treårsperioden. I
stället förordar jag att medelsbehovet för domstolsväsendet i princip nu
läggs fäst för den kommande tvåårsperioden, dvs. för budgetåren
1992/93 och 1993/94.

Lokalförsörjningen inom domstolsväsendet

Byggnadsstyrelsen är fram till den 1 juli 1992 lokalhållare för domstols-
väsendet och rättshjälpsmyndigheten. Lokalytorna uppgår för närvarande
till ca 365 000 kvadratmeter. Under innevarande budgetår disponeras ca
354 milj. kr. för lokalkostnader.

101

D 1. Domstolsverket

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1990/91

1991/92

1991/92

Utgift

Anslag
Anslag exkl.
mervärdeskatt

62 338 700

60 875 000

58 061 000

1992/93

Förslag

61 932 000

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna dom-
stolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, bostadsdomstolen,
arrende-och hyresnämnderna, försäkringsdomstolama, rättshjälpsmyndig-
heten och de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket har också till
uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i rättshjälpsfrå-
gor.

Chef för domstolsverket är en generaldirektör. Inom verket finns en
organisationsenhet, en ekonomienhet, en personalenhet och en juridisk
enhet. Dessutom finns ett sekretariat och en personalansvarsnämnd.

Från anslaget betalas också kostnaderna för verksamheten vid notarie-
nämnden och tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.

1991/92
exkl.
mervärdeskatt

Beräknad ändring
1992/93
Föredraganden

Personal

Summa

144¹

Anslag

Förvaltningskostnader

58 061 000

+ 3 871 000

(därav lönekostnader)

(33 658 000)

(+ 1 353 000)

Summa

58 061 000

+ 3 871 000

'Årsarbetskrafter

102

Domstolsverket

Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1992/93 skall minskas
med 1,6 milj. kr. i förhållande till föregående budgetår. Enligt verket
bör bl.a. medel föras från anslaget till domstolarna för att ge dessa
möjlighet att välja mellan att själva utföra vissa administrativa uppgifter,
som domstolsverket i dag utför åt dem utan kostnad för domstolarna,
och att köpa administrativa tjänster av domstolsverket.

Domstolsverket yrkar i förhållande till det anslag som begärs för
budgetåret 1992/93 att anslaget skall reduceras med 5 milj. kr. för
budgetåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

Domstolsverkets framtida roll och arbetsuppgifter har behandlats i flera
olika sammanhang under innevarande budgetår. Bl.a. har domstolsverket
på eget initiativ och med anlitande av extern konsulthjälp sett över sina
arbetsuppgifter och sin organisation (DV-rapport 1991:5). Senast belystes
denna fråga av domstolsverket i en redovisning av ett regeringsuppdrag
angående omställning och minskning av den statliga administrationen
inom domstolsväsendet (DV-rapport 1991:9). En gemensam utgångspunkt
i de båda rapporterna har varit att söka lösningar som gör det möjligt att
minska kostnaderna för de löpande administrativa uppgifter som
domstolsverket utför åt domstolarna. Utifrån denna målsättning har
domstolsverket föreslagit att medel skall föras över från verkets anslag
till domstolarna för att ge dessa möjlighet att välja mellan att själva ta
över vissa adminstrativa arbetsuppgifter eller att köpa motsvarande
administrativa tjänster av domstolsverket. Av domstolsverkets redovisning
av nämnda regeringsuppdrag framgår det att en sådan decentralisering
kräver betydande investeringar. Bl.a. behöver ett nät för datakom-
munikation mellan domstolarna och verket byggas upp. Vidare måste
domstolarnas administrativa kompetens förbättras och ADB-stödet vid
domstolarna byggas ut. I detta sammanhang vill jag framhålla att det är
viktigt att domstolarna i den utsträckning det är praktiskt lämpligt ges
möjlighet att själva ta ansvar för driften och utvecklingen av det lokala
ADB-stödet.

Frågan om domstolsverkets framtida roll och organisation är natur-
ligtvis i högsta grad förknippad med vilken domstolsorganisation vi har
i framtiden. Som jag nämnt inledningsvis är domstolarnas organisation
föremål för överväganden inom justitiedepartementet. Mot denna
bakgrund anser jag att mera omfattande förändringar av domstolsverkets
och domstolarnas arbetsuppgifter i adminstrativt hänseende bör prövas
först i samband med att man tar ställning till domstolsorganisationen.
Någon överföring av medel från domstolsverkets anslag till domstolarna
bör därför inte ske under den tvåriga budgetperioden. Under denna
period bör dock domstolsverket inrikta sin verksamhet på att göra det
möjligt för de stora och medelstora domstolarna att under budgetåret
1994/95 ta över ansvaret för de löpande personal- och

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

103

ekonomiadminstrativa uppgifter som i dag handhas av verket. Vidare bör
domstolsverket fullfölja sina planer att successivt föra ut budgetansvaret
till allt fler domstolar.

Jag föreslår att anslaget skall beräknas med utgångspunkt från vad som
har anvisats for budgetåret 1991/92. Vid min beräkning av anslaget har
jag beaktat att det skall vara möjligt for domstolsverket att lämna ett visst
bidrag till kostnaderna för att bygga upp ett domstolsväsendets informa-
tionscentrum i Jönköping.

Liksom föregående år bör ett rationaliseringskrav tillämpas på
domstolsverket. Rationaliseringskravet uppgår till 1,5 % av anslaget. Av
detta bör 0,5 % dras in till statskassan. Resterande belopp bör återläggas
till anslaget och i huvudsak användas för att höja verksamhetens
ekonomiadministrativa standard.

Med hänsyn till det anförda bör anslaget under den tvååriga budget-
perioden uppgå till följande.

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

Budgetåret 1992/93
61 932 000 kr.

Hemställan

Budgetåret 1993/94

61 932 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Domstolsverket för budgetåret 1992/93 anvisa ett
ramanslag på 61 932 000 kr

D 2. Domstolarna m.m.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.
mervärdeskatt

1992/93 Förslag

2 157 570 555

2 164 214 000

2 145 611 000

2 378 759 000

Allmänna domstolar är tingsrätterna, hovrätterna och högsta domstolen.
Tingsrätterna är allmänna underrätter. Det finns 97 tingsrätter.

Hovrätterna är överrätter i de mål som överklagas från tingsrätterna.
Det finns 6 hovrätter: Svea hovrätt (15 avdelningar, varav 13 för
allmänna mål och 2 för vatten- och fästighetsmål), Göta hovrätt (4
avdelningar), hovrätten över Skåne och Blekinge (5 avdelningar),
hovrätten för Västra Sverige (6 avdelningar), hovrätten för Nedre
Norrland (2 avdelningar) och hovrätten för Övre Norrland (2 avdel-
ningar).

Högsta domstolen är överrätt i de mål som överklagas från hovrätterna.
Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns 24 justitieråd.
tre av dessa tjänstgör för närvarande i lagrådet. För högsta domstolen
finns ett särskilt kansli till vilket revisionssekreterare är knutna.

104

Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrätterna, kammarrätterna och
regeringsrätten.

Länsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under kammar-
rätterna. Det finns 24 länsrätter.

Kammarrätterna är bl.a. överrätter i de mål som överklagas från läns-
rätterna. Det finns fyra kammarrätter: kammarrätten i Stockholm (7
avdelningar), kammarrätten i Göteborg (7 avdelningar), kammarrätten i
Sundsvall (4 avdelningar) och kammarrätten i Jönköping (4 avdelningar,
varav en extra avdelning).

Regeringsrätten är högsta allmänna förvaltningsdomstol. Regerings-
rätten är överrätt i de mål som överklagas från kammarrätterna.
Regeringsrätten avgör mål om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.
Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns 20 regerings-
råd. Två av dessa tjänstgör för närvarande i lagrådet. För regeringsrätten
finns ett särskilt kansli till vilket regeringsrättssekreterare är knutna.

Försäkringsdomstolarär försäkringsrätterna och försäkringsöverdomsto-
len.

Försäkringsrätterna är tre, en för Mellansverige (hittills 6 avdelningar,
varav en extra avdelning), en för Södra Sverige (5 avdelningar) och en
för Norra Sverige (2 avdelningar). Försäkringsrätterna prövar överkla-
gade ärenden från försäkringskassorna som gäller socialförsäkringen.
Försäkringsrätten för Mellansverige prövar dessutom vissa ärenden från
riksförsäkringsverket. Som tidigare nämnts är försäkringsrätternas
verksamhet under avveckling, och deras funktion övertas av länsrätterna
och kammarrätterna.

Försäkringsöverdomstolen prövar mål som överklagas från försäkrings-
rätterna - fr.o.m. den 1 juli 1991 även försäkringsmål som överklagas
från kammarrätterna - och arbetsmarknadsstyrelsen eller som styrelsen
underställer domstolens prövning. Domstolen har 11 lagfarna och 10
andra ledamöter.

Hyresnämnderna har bl.a. till uppgift att medla och vara skiljenämnd
i hyrestvister samt avgöra vissa typer av sådana tvister. Arrendenämn-
derna har motsvarande uppgift i arrendetvister. Flertalet av nämnderna
har två eller tre län som verksamhetsområde. Hyresnämnderna har
gemensamt kansli med arrendenämnderna. Sådana kanslier finns på 12
orter.

Bostadsdomstolen är över- och slutinstans i de ärenden som avgörs av
hyresnämnderna.

Från anslaget betalas också kostnaderna för de kansligöroinål för
statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt.

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

105

1991/92
exkl.
mervärdeskatt

Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Personal

Summa

Anslag

Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader)
Lokalkostnader

5 878¹

Summa

1 791 151 000

(1 631 248 000)

354 460 000

2 145 611 000

+ 158 590 000

(+ 137 480 000)

+ 74 558 000

+ 233 148 000

'Årsarbetskrafter

Domstolsverket

Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1992/93 - i förhållande
till vad som tidigare har anvisats och med beaktande av de personalför-
ändringar som blir följden av att den summariska processen fr.o.m.
årsskiftet 1991/92 flyttas från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna
- räknas upp med sammanlagt 66 milj. kr. Ökningen avser främst ökade
lönekostnader med anledning av den nya domarbanan och med anledning
av vissa centralt träffade löneavtal, personalförstärkningar med anledning
av inträffade volymförändringar i verksamheten, ökade utbildnings- och
ADB-kostnader, upprustning av domstolarnas lokaler, andra lokalkostna-
der samt portokostnader. Också de nytillkomna målen om psykiatrisk
tvångsvård ligger till grund för domstolsverkets yrkande.

När det gäller ADB-investeringar yrkar domstolsverket att en inves-
teringsram om 60 milj. kr. läggs fest for den kommande treårsperioden.

Föredragandens överväganden

De allmänna domstolarna m.m.

Under de senaste åren har arbetsläget vid de allmänna domstolarna varit
pressat, framför allt beroende på en fortgående ökad tillströmning av mål
och ärenden. I synnerhet har detta gällt hovrätterna och de större

106

tingsrätterna.

Antalet inkomna brottmål i tingsrätterna (exklusive notariemål) ökade
med 3,3 % mellan år 1989 och 1990. Ökningen innebär att trenden från
tidigare år håller i sig, och det finns inget som pekar på att något
trendbrott kan förväntas under de närmaste åren. Även när det gäller
tvistemålen (exklusive mål angående gemensam ansökan om äktenskaps-
skillnad) har en markant ökning av antalet inkomna mål skett mellan år
1989 och 1990. Ökningen har uppgått till 8,6 %.

För konkurser har en fortsatt kraftig ökning skett, en ökning som
självfallet i hög grad påverkats av kostnadsutvecklingen och den vikande
konjunkturen. Sammantaget har antalet inkomna konkursärenden första
halvåret 1991 jämfört med motsvarande period år 1990 ökat med 150 %.
Det finns inga tecken till avmattning i den höga tillströmningstakten.

När det gäller inskrivnings- och bouppteckningsärenden är situationen
alltjämt mycket besvärlig. Vid vissa tingsrätter är väntetiderna för att få
sådana ärenden handlagda oacceptabelt långa. Detta innebär självfallet
nackdelar inte bara för enskilda personer utan också för myndigheter och
kreditinrättningar.

Jag vill erinra om den reform av den summariska processen som
riksdagen beslutade våren 1990 och som träder i kraft den 1 januari 1992
(prop. 1989/90:85, JuU31, rskr. 311). Den medför att medel bör överfö-
ras från domstolsväsendet till exekutionsväsendet för budgetåret 1992/93.

Antalet mål i hovrätterna har ökat kraftigt de senaste åren. Ökningen
uppgick mellan åren 1989 och 1990 till 2,7 %. Det skall nämnas att den
totala ökningen mellan åren 1986 och 1990 uppgick till 19,6 %.
Hovrätterna har under den sistnämnda perioden ökat sin målavverkning
med 16,7 %, men målbalansema har ändå ökat med ca 50 %.

I början av år 1991 uppdrog den dåvarande regeringen åt statskontoret
att göra en organisatorisk översyn av Svea hovrätt. Uppdraget skall vara
slutfört senast den 30 juni 1992. En av tankarna bakom uppdraget var att
Svea hovrätt borde få en lättnad i arbetsbördan och att statskontoret
skulle överväga om detta kunde ske genom en förändring av hovrätternas
domkretsindelning. Enligt min mening talar flera skäl för att man snarast
genomför en justering av domkretsindelningen så att Örebro län, som nu
hör under Svea hovrätt, förs över till Göta hovrätt. Jag är närmast inne
på att en sådan omreglering bör ske redan per den 1 juli 1992 och avser
därför att så snart som möjligt återkomma till regeringen i denna fråga.

1 högsta domstolen har arbetsläget förbättrats under senare år och får
nu anses vara tillfredsställande. Det bör därför vara möjligt att på sikt
minska antalet justitieråd (se även prop. 1990/91:66). I högsta domstolen
har skett en kraftfull satsning på ADB-stöd som inom kort kommer att
vara fullt genomförd. Det kan i sammanhanget nämnas att regeringen
nyligen beslutat införa tidsbegränsade förordnanden för föredragandena
i de båda högsta domstolsinstansema. Den ordningen ligger väl i linje
med de nya principer för meritvärdering och domarutbildning som
infördes den 1 juli 1990 och bör bidra till en effektivisering av resurs-
utnyttjandet vid dessa domstolars kanslier.

Antalet ärenden i hyresnämnderna fortsätter att öka. Under år 1989 var

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

107

ökningen - om man bortser från ärenden enligt hyresförhandlingslagen -
knappt 5 % jämfört med år 1988. För bostadsdomstolen har den
minskning av antalet inkomna mål som skedde under år 1989 fortsatt
under år 1990.

De allmänna förvaltningsdomstolarna

Jämfört med år 1989 har antalet inkomna skattemål i länsrätterna ökat
något under år 1990. Över en femårsperiod har dock antalet inkomna
skattemål minskat. Minskningen beror delvis på ändrade skatteregler men
också på en ändrad inriktning av taxeringsarbetet. De mål som fallit bort
har i allmänhet varit de mindre komplicerade. Samtidigt har nya tyngre
mål tillkommit. Under senare tid har det bl.a. varit de s.k. skal-
bolagsmålen som kommit i blickpunkten.

De avgjorda skattemålens genomsnittliga omloppstid låg år 1990 på
cirka 20 månader.

Samtidigt som skattemålen antalsmässigt har minskat har andra
måltyper ökat. Under första delen av 1980-talet kom det in i genomsnitt
drygt 30 000 körkortsmål om året. Sedan år 1986 har denna måltyp ökat
successivt. Ar 1990 kom det in cirka 48 000 körkortsmål till länsrät-
terna.

Den nya taxeringslagen (1990:324) tillämpades första gången vid 1991
års taxering. Lagen innebär omfattande förändringar och förenklingar i
taxeringsförfärandet. Det nya taxeringsförfärandet kan på sikt leda till att
antalet skattemål i länsrätterna minskar ytterligare men de närmare
effekterna är osäkra.

En ny instansordning för rättskipning i socialförsäkringsmål och i mål
om psykiatriskt tvångsvård trädde i kraft den 1 juli 1991 resp, träder i
kraft den 1 januari 1992. Målen handläggs enligt den nya ordningen i de
allmänna förvaltningsdomstolarna med länsrätten som första instans,
kammarrätten som andra instans och försäkringsöverdomstolen resp,
regeringsrätten som sista instans. Reformerna påverkar givetvis måltill-
strömningen och arbetsbelastningen i samtliga nämnda instanser.

Arbetssituationen i kammarrätterna är fortfarande besvärlig. Antalet
inkomna mål minskade fram till år 1990. Under detta år inträffade en
ökning av antalet inkomna mål med drygt 10 %. I samband med
reformeringen av rättskipningen i socialförsäkringsmålen tog min
företrädare upp frågan om en förändring av domkretsindelningen för
kammarrätterna i Göteborg och Jönköping (prop. 1990/91:80 s. 56 f).
Jag avser att under våren 1992 föreslå regeringen en ändring av
förordningen om kammarrätternas domkretsar så att Skaraboigs län, som
nu hör under kammarrätten i Göteborg, kan föras över till kammarrätten
i Jönköping.

Arbetssituationen i regeringsrätten är i stort sett tillfredsställande.
Antalet inkomna mål ökade något under år 1990, samtidigt som antalet
avgjorda mål understeg antalet inkomna. Detta medförde en ökning av
målbalansen under år 1990.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

108

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

Försäkringsdomstolarna

Som jag nämnt i det föregående har en ny instansordning för rättskip-
ningen i socialförsäkringsmål införts fr.o.m. den 1 juli 1991. Den har
medfört att några nya mål inte inkommit till försäkringsrätterna sedan
dess. Den avarbetning av målbalanser som nu sker i försäkringsrätterna
under den kvarstående tiden av deras verksamhet har hittills gett ett gott
resultat. Balanserna har mellan den 1 juli och 1 december 1991 minskat
från ca 14.800 mål till ca 11.300 mål. Det kan emellertid antas att
awerkningstakten kommer att minska under våren 1992, eftersom en stor
del av personalen i försäkringsrätterna då kommer att tillträda nya
tjänster. Domstolsverket har beräknat att antalet kvarstående mål den 1
juli 1992 kommer att uppgå till ca 7.500. Dessa mål kommer att
överflyttas till kammarrätterna.

Måltillströmningen till försäkringsöverdomstolen fortsätter att öka.
Detta har för hösten 1991 delvis sin förklaring i att antalet mål som
avgjorts i försäkringsrätterna varit större än tidigare. Den nya instans-
ordningens effekt på flödet av mål till domstolen kan ännu inte utläsas.

Medelstilldelning

Överflyttningen av den summariska processen från tingsrätterna till
kronofogdemyndigheterna bör föranleda att medelstilldelningen för
budgetåret 1992/93 minskar med 60 milj. kr. I detta belopp ingår även
medel för portokostnader.

För att täcka portokostnadema för verksamheten i övrigt behöver
anslaget förstärkas med 14 milj. kr.

De allmänna förvaltningsdomstolarna har under budgetåret 1991/92
tillförts 13 milj. kr. för de nya målen om psykiatrisk tvångsvård. För
omräkning av denna anslagsförstärkning till helår erfordras ytterligare 15
milj. kr. fr.o.m. budgetåret 1992/93.

Den under lång tid successivt ökande mål- och ärendetillströmningen
till i första hand hovrätterna och tingsrätterna måste - i avvaktan på
resultatet av domstolsutredningens arbete - mötas med en tillfällig
förstärkning av personalresurserna i dessa domstolar. Anslaget bör därför
tillföras ett engångsbelopp på 29 milj. kr. för vart och ett av budgetåren
1992/93 och 1993/94.

Domstolarnas löneanslag har urholkats på grund av faktorer som
domstolsväsendet inte kunnat påverka. En viss anpassning av
organisationen med hänsyn härtill har redan skett. För att ytterligare
personalminskningar skall kunna undvikas i ett ansträngt arbetsläge måste
anslaget tillföras ytterligare medel. Det bör ske dels i form av en
engångsanvisning om 41 milj, kr., dels genom en permanent förstärk-
ning av anslaget med 18 milj. kr. fr.o.m. 1992/93.

För investeringar i ADB-utrustning har jag beräknat 20 milj. kr.

109

engångsvis for budgetåret 1992/93. Engångsanvisningen kommer att
ersättas med lån i riksgäldskontoret det budgetår domstolarna tillgodoser
redovisningskraven enligt bokforingsförordningen i dess lydelse fr.o.m.
den 1 juli 1991.

Jag anser att ett rationaliseringskrav bör tillämpas även på domsto-
larnas verksamhet. Med hänsyn till verksamhetens art och det ansträngda
arbetsläget är det dock nödvändigt att modifiera det generella rationali-
seringskravet. Det bör ske på så sätt att att rationaliseringskravet om

1,5 % beräknas på en femtedel av anslaget. Av det sålunda framräknade
beloppet (6 437 000 kr.) skall 1 % (4 291 000 kr.) återföras till anslaget
och användas för effektivitetshöjande åtgärder.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör anslaget under den tvååriga
budgetperioden uppgå till följande.

Budgetåret 1992/93

2 378 759 OOO kr.

Budgetåret 1993/94

2 33 7 759 000 kr.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Domstolarna m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett
ramanslag på 2 378 759 000 kr.

D 3. Utrustning till domstolar m.m.

1990/91 Utgift

25 019 164

Reservationsanslag 7 852 059

1991/92 Anslag

29 000 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

25 669 000

1992/93 Förslag

26 000 000

'exkl. mervärdeskatt.

Från anslaget betalas kostnader för inköp av utrustning och inventarier
för myndigheterna inom domstolsverkets förvaltningsområde (med undan-
tag av de allmänna advokatbyråerna) och konsultkostnader i samband
med sådana inköp samt kostnader för flyttning.

Domstolsverket

Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till
52 milj. kr.

110

Föredragandens överväganden

Jag anser att anslagsbehovet bör beräknas till 26 milj. kr.

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utrustning till domstolar m.m. för budgetåret 1992/93
anvisa ett reservationsanslag på 26 000 000 kr.

111

E. KRIMINALVÅRDEN

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för häktena och kriminalvårds-
anstaltema samt för kriminalvårdsstyrelsen, regionmyndighetema och
frivårdsmyndighetema. Kriminalvårdsstyrelsen svarar dock för drift och
löpande underhåll av anstalterna. Kriminalvårdens lokalbestånd uppgår
till 490 100 kvadratmeter. Under innevarande budgetår disponeras ca
225,1 milj, kr för lokalkostnader.

Medel för investeringar i byggnader för kriminalvården beräknas under
sjunde huvudtiteln, avsnittet Investeringar m.m.

I gällande investeringsplan för kriminalvården har kostnadsramar om

368,4 milj. kr. beräknats för pågående och redan beslutade objekt.

I budgetproposition 1991 och i tilläggsbudget I för innevarande
budgetår har medel beräknats för följande byggnadsobjekt: en ny
lokalanstalt i Vänersborg, om- och tillbyggnad vid kriminalvårdsanstalten
Skogome (sjuk- och psykiatriska vårdplatser, ytterligare bostadsram, kök,
matsal och centralvakt), ombyggnad av kriminalvårdsanstalten Härnösand
(renovering av bostadavdelningar), allmän upprustning av kriminalvårds-
anstalten Roxtuna, tillbyggnad av paviljonger med vardera ca 25 platser
vid kriminalvårdsanstaltema Karlskoga, Storboda och Gävle, uppförande
av en ny mekanisk verkstad vid kriminalvårdsanstalten Mäshult,
säkerhetshöjande åtgärder vid bl.a. kriminalvårdsanstaltema Tidaholm,
Hällby och Norrtälje samt ombyggnad vid häktet i Härnösand.

Kriminalvårdsstyrelsens lokalförsörjningsplan för anstalts- och
häktesorganisationen omfattar, förutom nämnda redan beslutade objekt,
ombyggnadsåtgärder vid kriminalvårdsanstaltema Hall och Haparanda.

Styrelsen har redovisat behovet av nya häkten i Huddinge (120 platser),
Örebro (57 platser), Uddevalla (40 platser), Halmstad (40 platser) och
Helsingborg (80 platser). Om- och tillbyggnader föreslås vid häktena i
Härnösand, Jönköping, Norrköping, Umeå och Östersund.

För projekt med kostnadsramar upp till 10 milj, kr yrkar kriminalvårds-
styrelsen 35 milj. kr. för nästa budgetår.

Byggnadsstyrelsens lokalförsöijningsplan upptar samtliga byggnads-
objekt som kriminalvårdsstyrelsen för fram. De planerade häktena i
Halmstad och Helsingborg ingår inte bland de projekt som har priori-
terats under planeringsperioden.

I enlighet med ett förslag av kriminalvårdsstyrelsen bör kriminalvårds-
anstalten Hudiksvall med 25 platser, som togs i brak år 1869, läggas
ned. Bortfallet av anstaltsplatser kompenseras genom den i tilläggs-
budgeten planerade tillbyggnaden vid kriminalvårdsanstalten Gävle.
Genom lokalbytet kan dritftkostnadema sänkas betydligt.

Enligt riksdagens beslut med anledning av 1991 års budgetproposition
skall kriminalvårdsanstaltema Härianda och Karlskrona läggas ned. Skäl
att göra ändringar i dessa beslut finns för närvarande inte enligt min
mening.

112

Chefen för finansdepartementet kommer senare i dag att föreslå att en Prop. 1991/92:100
ny förvaltningsbyggnad i Uddevalla för polis, åklagare och häkte kommer Bilaga 3
till utförande under den kommande treårsperioden.

Frågan om hur det framtida anstaltsbyggandet skall ske behandlas av
en arbetsgrupp inom regeringskansliet i samarbete med kriminalvårds-
styrelsen och byggnadsstyrelsen. Arbetsgruppen skall också överväga hur
man skall kunna möta behov av ytterligare anstaltsplatser till följd av den
aviserade ändringen av reglerna för villkorlig frigivning.

För byggnadsobjekt inom anstalts- och häktesorganisationen med
kostnadsramar om högst 10 milj. kr. har jag för budgetåret 1992/93
beräknat 30 milj. kr.

Styrning av ekonomi och resursutnyttjande

Kriminalvårdsverket fick en ny organisation den 1 januari 1991. Ansvar
och befogenheter, bl.a. för den klientinriktade verksamheten, har förts
ut till de nya regionmyndighetema och till de lokala myndigheterna. Som
ett led i förnyelsearbetet har även systemet med ettåriga s.k. rambudgetar
för förvaltningskostnader prövats inom frivården och vid vissa andra
myndigheter. Erfarenheterna av försöksverksamheten är goda. Den 1
juli 1991 har styrelsen infört rambudgetar vid samtliga myndigheter inom
kriminalvårdsverket.

Inom kriminalvårdsstyrelsen pågår vidare ett utvecklingsarbete i syfte
att åtstadkomma en mer effektiv styrning, uppföljning och kostnads-
kontroll av ekonomi och resursutnyttjande inom verket. I detta arbete
deltar riksrevisionsverket på begäran av kriminalvårdsstyrelsen.
Kriminalvårdsverket tillhör de myndigheter som skall lämna en för-
djupad anslagsframställning för perioden 1993/94 - 1995/96. Regeringen
beslutade i juni 1991 om de särskilda direktiv som skall gälla för
kriminalvårdsstyrelsen i arbetet med och utformningen av den fördjupade
anslagsframställningen.

Rationaliseringsarbetet inom kriminalvårdsverket

I 1991 års budgetproposition (bil. 4, s. 69) föreslogs att en rationalise-
ringsplan skulle läggas fast för kriminalvårdsverket för budgetåren
1991/92 - 1995/96. Förslaget i budgetpropositionen följdes upp med ett
särskilt regeringsuppdrag till kriminalvårdsstyrelsen den 24 januari 1991.
I det regeringsbeslutet angavs de närmare riktlinjerna för rationaliserings-
arbetet. Av budgetpropositionen och regeringsbeslutet framgår bl.a. att
rationaliseringen årligen bör uppgå till minst 1,5 % räknat på förvalt-
ningskostnader och administrativa lokalkostnader. Av de medel som
frigörs skall 1/3 dras in till statskassan som besparing medan 2/3 skall
kunna användas inom den egna verksamheten för att höja kvalitet eller
minska kostnader i framtiden. Riksdagen hade inga erinringar mot
förslaget i budgetpropositionen (JuU 17, rskr. 154).

113

8 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

Kriminalvårdsstyrelsens organisation och kriminalvårdsverkets Prop. 1991/92:100
transportorganisation omfettas inte av den ovan beskrivna rationalise- Bilaga 3
ringsplanen. Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag gjort
en översyn av transportorganisationen i enlighet med ett regeringsbeslut
i maj 1991. Uppdraget redovisades den 2 december 1991. Vidare
föreslogs en särskild rationaliseringplan för kriminalvårdsstyrelsen i 1991
års kompletteringspropositon (regeringens proposition 1990/91:150 med
förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92,
m.m. del II, s. 16). Där framgår att kriminalvårdsstyrelsen bör lämna
förslag till besparingar på minst 10 milj. kr. under anslaget E 1.
Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåren 1991/92 - 1993/94. Riksdagen
hade inga erinringar mot förslaget (FiU 37, rskr. 390). Riksdagsbeslutet
följdes upp med ett regeringsuppdrag till kriminalvårdsstyrelsen den 20
juni 1991.

Jag anser att rationaliseringsarbetet bör fullföljas i enlighet med
förslagen i 1991 års budgetproposition och 1991 års kompletterings-
proposition.

Rationaliseringen under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen för
budgetåret 1992/93 bör uppgå till 1,3 milj. kr.

Den sammanlagda rationaliseringen inom kriminalvårdsverket i övrigt
bör uppgå till drygt 30 milj, kr under budgetåret 1992/93. Jag förordar
att besparingarna görs under anslagen E 2. Kriminalvårdsanstaltema,
E 3. Frivården och E 6. Utbildning av personal m.fl. Av de resurser
som frigörs genom rationaliseringen under det nu aktuella budgetåret bör
enligt min mening 2/3 återföras till kriminalvården för åtgärder för att
höja verkets ekonomiadministrativa standard samt för effektivitets-
främjande åtgärder på anstalterna och inom frivården. Jag förordar att
anslagen E 2, E 3 och E 6 tillförs sammanlagt omkring 20 milj. kr. Jag
redogör närmare under anslagen för hur rationaliseringarna har beräknats
och hur de medel som kan återföras bör användas.

E 1. Kriminalvårdsstyrelsen

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.
mervärdeskatt

1992/93 Förslag

116 054 899

109 286 000

108 342 000

97 680 000

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för kriminal-
vården. Styrelsen är chefsmyndighet för regionmyndighetema, kriminal-
vårdsanstaltema, häktena och frivårdsmyndighetema. I administrativt
hänseende är styrelsen huvudman för kriminalvårdsnämnden och
övervakningsnämndema.

Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör. Vid kriminalvårds-
styrelsen finns också en styrelse. Inom kriminalvårdsstyrelsen finns ett
planeringssekretariat och fem enheter. Styrelsen bestämmer vilka

114

uppgifter som enheterna skall ha.                                       Prop. 1991/92:100

Från anslaget betalas kostnaderna för kriminal vårdsnämndens verk- Bilaga 3
samhet.

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring
1992/93
Föredraganden

Personal

240

-

Anslag

Förvaltningskostnader

96 651 000

- 10 971 000

(därav lönekostnader

(71 258 000)

(+ 2 809 000)

Lokalkostnader

11 691 000

+ 309 000

Summa

108 342 000

- 10 662 000

Kriminalvårdsstyrelsen

För insatser mot AIDS har under anslaget anvisats 14 milj, kr för
innevarande budgetår. Styrelsen yrkar ett oförändrat belopp för budget-
året 1992/93 och föreslår att medlen anvisas under E 2- och E 3-
anslagen. Ytterligare medel begärs för klientelundersökningar

(+ 1 500 000 kr.), omvärldsanalyser (+ 1 500 000 kr.) samt åtgärder
för förbättring av arbetsmiljön (+ 3 000 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Kriminalvårdsstyrelsens organisation

Kriminalvårdsverket fick en ny organisation den 1 januari 1991. De
förändrade arbetsuppgifter som jag tidigare redogjort för medför att
behovet av personal vid kriminalvårdsstyrelsen minskar. Under budget-
året 1990/91 minskades antalet tjänster vid styrelsen från omkring 320
till omkring 230. I 1991 års kompletteringsproposition föreslogs att
anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen skulle minskas med ytterligare minst
10 milj. kr. under budgetåren 1991/92 - 1993/94. Riksdagen hade inga
erinringar mot förslaget.

Regeringen uppdrog i juni 1991 till kriminalvårdsstyrelsen att i
anslagsframställningen för budgetåret 1992/93 redovisa förslag till
besparingar på minst 10 milj. kr. under ovan nämnda anslag för
treårsperioden.

115

Av kriminalvårdsstyrelsens anslagsframställning framgår att styrelsen
har påbörjat ett arbete med att forma en ny organisation för den centrala
administrationen där resurserna skall minskas med 10 milj. kr. under den
aktuella treårsperioden. Omorganisationen kommer att genomföras i sina
huvuddrag under budgetåret 1992/93 men kommer enligt styrelsen inte
att ge full ekonomisk effekt förrän år tre, dvs. budgetåret 1993/94. Jag
beräknar, i likhet med kriminalvårdsstyrelsen, den samlade besparingen
under anslaget till 1,3 milj. kr. under budgetåret 1992/93.

Insatser mot AIDS

Sedan budgetåret 1986/87 har särskilda medel anvisats för bekämpningen
av AIDS, bl.a. för åtgärder inom kriminalvården för att begränsa
smittspridningen bland narkotikamissbrukare. Medlen disponerades av
socialdepartementet t.o.m. budgetåret 1989/90. Fr.o.m. budgetåret
1990/91 har 14 milj. kr. för insatser inom kriminalvården beräknats
under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen. Särskilda medel för att bl.a.
förbättra samarbetet mellan socialtjänst och kriminalvård har från samma
tidpunkt tilldelats socialstyrelsen. För att insatserna inom kriminalvården
skall bli så effektiva som möjligt utformas dessa i samarbete med
socialstyrelsen.

Även för budgetåret 1992/93 har jag beräknat 14 milj. kr. för fortsatta
insatser mot aids inom kriminalvården. Dessa medel bör emellertid
fr.o.m. nästa budgetår föras över till anslagen E 2. Kriminalvårds-
anstaltema resp. E 3. Frivården. Jag förordar att 10 milj. kr. beräknas
under anslaget E 2. och 4 milj. kr. under anslaget E 3. Insatserna
kommer dock att ha samma inriktning som under innevarande budgetår.

Jag beräknar anslaget till 97 680 000 kr.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 97 680 000 kr.

116

E 2. Kriminalvårdsanstaltema

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag
1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

2 597 588 313

2 479 803 000

2 438 384 000

2 699 511 000

Den 1 oktober 1991 fanns inom kriminalvården 19 riksanstalter med
1 339 slutna och 561 öppna platser, 61 lokalanstalter med 1 352 slutna
och 1 076 öppna platser samt 29 häkten med 1 344 platser. Riksan-
staltema, lokalanstaltema, häktena och frivårdsdistrikten är organiserade
i sju regioner. I ledningen för varje regionmyndighet finns en kriminal-
vårdsdirektör.

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring
1992/93
Föredraganden

Personal

5

i 812

Anslag

Förvaltningskostnader

1

651

388

000

+

102

154

000

(därav lönekostnader)

(1

564

742

000)

(+

59

111

000)

Lokalkostnader

295

482

000

+

69

811

000

Gemensamma funktioner i

kvarteret Kronoberg

8

922

000

+

374

000

Vårdkostnader

254

757

000

+

73

758

000

Arbets- och studieer-

sättningar

63

160

000

+

4

541

000

Råvaror m.fl. utgifter

för sysselsättning av

de intagna

122

482

000

+

8

034

000

Utbildning av intagna

38

662

000

+

2

148

000

Diverse utgifter

3

531

000

+

307

000

Summa

2

438

384

000

+

261

127

000

'Genom den rationalisering som föreslås kommer ett antal tjänster, som inte nu kan
redovisas, att dras in.

Intäkter inom arbetsdriften redovisas på statsbudgetens inkomstsida under
Försäljningsinkomster, Inkomster vid kriminalvården.

117

Kriminalvårdsstyrelsen

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

För insatser mot AIDS har under anslaget anvisats 14 milj, kr för
innevarande budgetår. Styrelsen föreslår ett oförändrat belopp för
budgetåret 1992/93, varav 10 milj. kr. beräknas under förevarande anslag
och 4 milj. kr. under E 3-anslaget. Ytterligare medel begärs för
utveckling av klientverksamhet (+ 1 500 000 kr.), åtgärder för förbätt-
ring av arbetsmiljön (+ 3 000 000 kr.) samt för information

(+ 2 200 000 kr.). För drift och utveckling av ADB-system beräknas
ytterligare 8 830 000 kr. En uppräkning yrkas av anslagsposten
Vårdkostnader med hänsyn till utgiftsutvecklingen, främst för transporter
och § 34-verksamhet (+ 65 000 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Utnyttjandet av anstalts- och häktesorganisationen m.m.

Antalet fangelsedömda som togs in i anstalt var under åren 1986-1990
14 188, 14 980, 16 098, 15 467 resp 15 883.

Aren 1987 och 1988 ökade beläggningen vid kriminalvårdsanstaltema
med sammanlagt 13 % och vid häktena med sammanlagt 25 %. Därefter
har beläggningsnivån vid anstalter och häkten varit i stort sett oför-
ändrad. Beläggningen på de slutna riksanstaltema har under senare år
legat högt. Antalet långtidsdömda ökar stadigt sedan slutet av 1970-talet.
Av de intagna den 1 mars åren 1987-1991 var 435, 406, 420, 470 resp.
528 dömda till fängelse fem år eller mer. För övriga anstaltstyper är
situationen tillfredsställande.

Beläggningsläget vid de slutna lokalanstaltema har under de senaste
åren varit lägre än för övriga anstaltstyper. Nya slutna lokalanstalter har
under år 1990 tagits i bruk i Halmstad och Göteborg. Den tidigare slutna
riksanstalten Roxtuna, som under en tid har använts som öppen
riksanstalt, kommer att omvandlas till sluten lokalanstalt. Även efter en
nedläggning av kriminalvårdsanstalten Karlskrona bedömer jag att till-
gången på slutna lokalanstaltsplatser är god.

Rationaliseringskrav

I det föregående har jag förordat att den rationaliseringplan som
riksdagen lade fast för kriminalvårdsverket efter förslag från den förra
regeringen i 1991 års budgetproposition fullföljs. De närmare riktlinjerna
för rationaliseringsarbetet angavs i ett regeringsuppdrag till kriminal-
vårdsstyrelsen den 24 januari 1991.

Rationaliseringskravet under anslaget E 2. Kriminalvårdsanstaltema för
budgetåret 1992/93 uppgår till 28,3 milj. kr. Rationaliseringen har
beräknats på förvaltningskostnader och kostnader för administrativa
lokaler.

118

Kostnader för personal vid häkten

Justitieutskottet har i sitt betänkande (JuU 1984/85:37) om vissa
kostnader för häktade m.m. med anledning av vissa förslag från riks-
dagens revisorer anfört att det finns goda skäl att företa en mera
fördjupad analys och förbättrad uppföljning av utvecklingen beträffande
personalkostnaderna vid häktena. Enligt utskottets mening finns det ett
intresse för riksdagen att få ta del av uppföljningsarbetet på området.
Riksdagen har givit regeringen till känna vad utskottet har anfört i detta
hänseende (rskr. 1984/85:343).

Kriminalvårdsstyrelsen har ålagts att minska kostnaderna inom anstalts-
och häktesorganisationen med sammanlagt omkring 150 milj. kr. under
femårsperioden 1991/92 - 1995/96. En rationalisering av denna omfatt-
ning förutsätter, som kriminalvårdsstyrelsen har framfört i sin anslags-
framställning, att olika delar av organisationen blir föremål för en mer
genomgripande översyn och analys. Styrelsen utarbetar för närvarande
nyckeltal och principer som skall ligga till grund för den framtida
fördelningen av personal till anstalter och häkten. En utgångspunkt är
därvid att de ojämnheter som kan finnas i fråga om lönekostnader mellan
t.ex. olika häkten, och som inte beror på skillnader i storlek, byggnads-
mässig utformning etc. skall rättas till i samband med rationaliserings-
arbetet i enlighet med riksdagens önskemål.

Klientinriktad verksamhet

Kriminalvårdsstyrelsen fick år 1989 i uppdrag av regeringen att ta
initiativ till att samtliga kriminalvårdsanstalter skulle upprätta och
genomföra handlingsplaner för verksamhetens innehåll. Enligt riktlinjerna
för uppdraget skulle varje anstalt utforma mål och metoder anpassade till
anstaltens särskilda förutsättningar, bl.a. i fråga om klientel och andra
lokala förutsättningar. På anstalter med en hög andel narkotika-
missbrukare skulle inriktningen vara att upprätta och genomföra lokala
handlingsplaner mot narkotika.

Uppdraget har redovisats i delrapporter i augusti 1989 och 1990 och
i en slutrapport i september 1991.

Av redovisningarna framgår bl.a. att lokala handlingsprogram har
upprättats vid de flesta anstalter. Förutom olika åtgärder för att förhindra
införsel av narkotika försöker man på olika sätt motivera narkotika-
missbrukare till behandling. På de flesta anstalter förekommer t.ex.
informationsinsatser i form av temadagar och liknande. Vid ett tiotal
anstalter pågår olika drogkurser efter en pedagogisk modell som
inspirerats av de s.k. rattfällekursema.

Vid omkring 25 anstalter har inrättats motivationsavdelningar som
arbetar med särskilda påverkansprogram. Ytterligare anstaltsplatser med
denna inriktning planeras.

En förutsättning för att de åtgärder som påbörjas under anstaltstiden
skall kunna fortsätta efter frigivningen är ett väl utvecklat samarbete med

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

119

utomstående myndigheter och organisationer. Handlingsprogrammen Prop.1991/92:100
poängterar också vikten av att detta samarbete utvecklas och effektivi- Bilaga 3
seras. Av särskild betydelse är ett väl fungerande samarbete mellan
kriminalvården och socialtjänsten samt behandlingshemmen. Av stor vikt
är också de insatser som arbetsförmedling och AMU gör för kriminal-
vårdens klienter. Kriminalvårdsverket och arbetsmarknadsverket har i
början av år 1990 enats om ett gemensamt handlingsprogram i syfte att
förbättra samverkan mellan de båda myndigheterna.

Det är enligt min mening viktigt att utöka och effektivisera de insatser
som syftar till att få narkotikamissbrukare att påbörja en adekvat
behandling under den tid de avtjänar fängelsestraff. Som ett led i detta
bör antalet platser vid anstalter som arbetar med särskilda motivations-
och behandlingsprogram för narkotikamissbrukare utökas. Detta kan till
stor del ske inom ramen för tillgängliga medel. Jag förordar dock att
kriminalvårdsverket tillförs 3 milj. kr. för att underlätta och påskynda
utbyggnaden av sådana program. Insatserna finansieras med medel som
frigörs genom rationaliseringar inom kriminalvården.

Transportorgan isa ti o nen

Kriminalvården utför ett stort antal transporter. Dessa sker såväl för den
egna verksamheten som för vissa andra myndigheters verksamhet.
Polismyndigheten ansvarar t.ex. för verkställande av avvisningsbeslut i
asylärenden, men förpassningen ombesörjs oftast av kriminalvårdsverket.
En liknande uppgiftsfördelning gäller när polismyndigheten skall lämna
handräckning vid transporter som genomförs med stöd av bl.a. lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och lagen (1966:
293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV).
Kriminalvårdsverket har i allmänhet kostnadsansvaret även i fråga om de
transporter som utförs åt andra samhällsorgan. Verkets möjligheter att
styra planeringen av dessa transporter är emellertid begränsade.

Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag gjort en översyn
av kriminalvårdsverkets transportorganisation. Uppdraget redovisades till
regeringen den 2 december 1991. I uppdraget har ingått att bedöma om
nuvarande organisation är ändamålsenlig samt om administrationen,
styrningen, samordningen och uppföljningen är tillräckligt effektiv.
Vidare har i uppdraget ingått att överväga om förutsättningarna för
kriminalvårdsverkets huvudmannaskap för de transporter som utförs åt
andra samhällsorgan bör omprövas.

Av RRVs rapport (Fu 1991:10) framgår bl.a. att kostnaden för
kriminalvårdsverkets transportverksamhet uppgick till drygt 223 milj. kr.
budgetåret 1990/91. Detta är en ökning av kostnaderna med 114 % i
fasta priser från budgetåret 1985/86. Närmare hälften av kriminalvårds-
verkets transportkostnader avser utlandstransporter. Vid utlands-
transporter genom kriminalvårdens försorg har antalet transporterade
personer ökat från ca 3 100 budgetåret 1987/88 till ca 10 200 budgetåret

120

1990/91. Prognosen för budgetåret 1992/93 är att mellan 15 000 och
18 000 personer kommer att transporteras till utlandet genom kriminal-
vårdsverkets transportorganisation.

RRV har i granskningen av transportverksamheten funnit problem bl.a.
i fråga om ansvarsfördelningen mellan kriminalvårdsverket och andra
myndigheter. Detta hänger samman med att verksamhets- och kostnads-
ansvar är delat, vilket medför bristande kostnadseffektivitet. Det gäller
bl.a. transporter som sker med stöd av utlänningslagen (1989:529) samt
transporter som sker med stöd av LVM, LVU och LSPV. RRV anser att
det bör övervägas om kriminalvårdsverket fortsättningsvis skall utföra
sådana transporter som sker med stöd av nämnda lagar på grund av de
negativa konsekvenser som transporterna medför för vård- och behand-
lingsarbetet inom kriminalvården. Vidare lämnas en rad förslag till
åtgärder som kan förbättra statsmakternas styrning av verksamheten inom
ramen för ett oförändat huvudmannaskap för transport verksamheten.

RRVs rapport skall remissbehandlas. Jag återkommer till frågan om
hur transportverksamheten kan organiseras i framtiden i 1993 års
budgetproposition.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

ADB-stöd för klientadministrationen (KLAS)

Inom kriminalvårdsverket pågår sedan budgetåret 1991/92 en utveckling
av ett delsystem för ett nytt klientadministrativt system (KLAS) på så sätt
som angetts i 1990 års budgetproposition (bil. 4, s. 97 f). Delssystemet
skall ersätta ADB-stödet i det föråldrade KUM/SÖK-systemet och
utformas så att det kan utgöra en första fristående etapp av KLAS. Fullt
utbyggt omfattar det planerade systemet flera delsystem som saknar
motsvarighet i nuvarande system, bl.a. platsbokningssystem, system för
häkten samt vissa rutiner inom anstalts- och fri vårdsverksamheten.

Medel har beräknats för budgetåret 1992/93 i enlighet med planen. För
investeringar i ADB-utrustning har jag beräknat 24 milj. kr. engångsvis
för detta budgetår. Vidare har av medel som frigörs genom rationali-
sering beräknats 5 milj. kr. för att täcka ytterligare kostnader för KLAS
samt för en viss allmän ADB-utbyggnad vid kriminalvårdsanstaltema i
samband med utvecklingen av KLAS, i första hand för att de ekonomi-
administrativa systemen inom verket skall kunna förbättras.

Övriga frågor

Jag har räknat upp anslagsposten Vårdkostnader med 40 milj. kr. med
hänsyn till utgiftsutvecklingen för s.k. § 34-verksamhet, hälso- och
sjukvård m.m. I avvaktan på regeringens slutliga ställning till hur
transportorganisationen skall utformas i framtiden har jag vid upp-
räkningen av posten inte beaktat kostnadsökningen för transport-
verksamheten.

Jag beräknar anslaget till 2 699 511 000 kr.

121

Hemställan                                                     Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kriminalvårds anstalterna för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 2 699 511 000 kr.

E 3. Fri vården

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.
mervärdeskatt

1992/93 Förslag

336 792 437

324 368 000

322 616 000

401 318 000

Från anslaget betalas kostnaderna för 60 frivårdsmyndigheter och 30
övervakningsnämnder samt ersättningar till övervakare.

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Personal

748

+ 16

Anslag

Förvaltningskostnader

227 648 000

+ 54 943 000

(därav lönekostnader

(210 771 000)

(+ 46 722 000)

Ersättning åt ledamöter m.fl.

i övervakningsnämnderna

4 710000

+    146 000

Lokalkostnader

31 120 000

4- 7 689 000

Vårdkostnader

44 487 000

+ 15 338 000

Bidrag till enskild frivårds-

verksamhet

14 651 000

+   586 000

Summa

322 616 000

+ 78 702 000

Kriminalvårdsstyrelsen

För insatser mot AIDS har under anslaget anvisats 14 milj, kr för
innevarande budgetår. Styrelsen föreslår ett oförändrat belopp för
budgetåret 1992/93, varav 4 milj. kr. beräknas under förevarande anslag

122

och 10 milj. kr. under E 2-anslaget. En uppräkning yrkas av anslags- Prop. 1991/92:100
posten Vårdkostnader med hänsyn till utgiftsutvecklingen för kontrakts- Bilaga 3
vård (+ 20 000 000 kr.). Ytterligare medel begärs för bidrag till
Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (+ 115 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Översyn av frivårdens arbetsformer och resurser

Sedan hösten 1989 har innehållet i verkställigheten av frivårdspåföljden
setts över. Översynen har bedrivits av en arbetsgrupp inom regerings-
kansliet i samarbete med kriminalvårdsstyrelsen. Arbetsgruppen
avlämnade våren 1991 promemorian (Ds 1991:10) Frivårdens arbets-
former och resurser, vilken har remissbehandlats.

En sammanställning av remissyttrandena har gjorts och finns tillgänglig
i justitiedepartementet (dnr 89-2553). Promemorian har fått ett övervä-
gande positivt mottagande. Flera remissinstanser påtalar dock svårig-
heterna att tillämpa normaliseringsprincipen och är mot den bakgrunden
kritiska till förslag om att aveckla ett frivårdshotell och två inackorde-
ringshem.

Jag behandlar i det följande några av de frågor som arbetsgruppen tar
upp i promemorian.

I likhet med arbetsgruppen och flertalet remissinstanser anser jag att
det saknas anledning att nu förorda några grundläggande förändringar
beträffande frivårdens arbetsuppgifter. Frivården bör även i fortsättningen
ha den dubbla uppgiften att kontrollera och stödja den dömde.

Jag delar också arbetsgruppens uppfattning att det är angeläget att
formerna för verkställigheten av skyddstillsyn stramas upp i olika
avseenden och att övervakningen får en lastare struktur än vad den nu
har i normalfallet, bl.a. i syfte att öka effektiviteten hos och därmed
tilltron till påföljden. Det pågående arbetet med att utveckla olika former
av strukturerade åtgärdsprogram för olika klientkategorier i samverkan
med socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna och andra samhälls-
organ bör således fortsätta och intensifieras.

En sådan inriktning ligger också i linje med den tidigare nämnda
personundersökningsreformen som träder i kraft den 1 juli 1992.
Reformen innebär bl.a. att de nuvarande personundersökningama ersätts
med yttranden från frivårdsmyndigheten. Avsikten är att yttrandena på
ett bättre sätt än de nuvarande undersökningarna skall kunna anpassas
efter behoven i varje särskilt fall. Därmed kan frivårdsmyndighetema
redan på utredningsstadiet planera vilka åtgärder som kan genomföras
under övervakningstiden och meddela detta till domstolen. Reformen
innebär en ökad arbetsbelastning för frivården. För att frivården skall
klara av de nya arbetsuppgifterna bör de medel som i dag avsätts för
personundersökningar föras över från domstolsverket till kriminalvården.
Jag har beräknat närmare 29 milj. kr. för ändamålet under anslaget.

Ar 1983 fastställde riksdagen en norm som innebär att frivårds-

123

resurserna skall beräknas med utgångspunkt från att vaije frivårdshand- Prop. 1991/92:100
läggare bör ha högst 30 övervakningsärenden. I den budgetproposition Bilaga 3
(1982/83:100, bil. 4) som låg till grund för riksdagens ställningstagande
sägs att normen är en måttstock som kan användas för dimensioneringen
av det totala antalet tjänster inom frivården. Ärendenormen är således en
"riksnorm" som tillkom för att resurserna inom frivården successivt
skulle kunna anpassas till förändringar i ärendetillströmningen.

I likhet med arbetsgruppen anser jag att det är angeläget att kunna
tillämpa den nuvarande ärendenormen. Så länge den ligger fast ger den
uttryck för principen att frivården bör få kompensation om ärende-
tillströmningen ökar totalt sett, vilket i sin tur är en garanti för att
kvaliteten i frivårdsarbetet kan upprätthållas. I konsekvens med detta bör
således resurserna på motsvarande sätt minskas om ärendetillströmningen
minskar. Antalet klienter inom frivården har ökat från 12 500 till 13 000,
vilket medfört att normen överskridits. För att återställa normnivån krävs
att frivården tillförs medel motsvarande ytterligare 16 tjänster. Jag har
beräknat medel för detta under anslaget. Åtgärden har delfinansierats
med medel som frigörs genom nedläggningar av frivårdsinstitutionema
Ekbacken och Luthagsgården, som det inom frivården inte längre finns
något behov av.

Jag vill i sammanhanget erinra om att arbetsgruppen framhåller att
avsikten inte har varit att ärendenormen skulle ligga till grund för
resursfördelningen på regional och lokal nivå. Arbetsgruppen förordar ett
mer flexibelt system för fördelningen av resurserna inom regionerna och
frivårdsdistrikten. Även jag vill understryka vikten av att resurserna inom
frivården används så effektivt som möjligt. Det är angeläget att utveckla
mer ändamålsenliga principer för resursfördelningen inom regionerna och
frivårdsdistrikten. Bl.a. finns det särskilt i storstadsregionerna behov av
att utveckla distriktsövergripande åtgärdsprogram för olika klient-
kategorier i samverkan med andra samhällsorgan. Detta förutsätter att det
finns ett utrymme för en viss specialisering inom frivården och att
resurser för genomförandet av programmen kan avsättas inom ramen för
tillgängliga medel för löner och utvecklingsarbete.

I det föregående har jag framhållit att resurserna för handläggartjänster
bör anpassas till den s.k. 30-normen i syfte att upprätthålla kvaliteten i
övervakningsarbetet. Frivården bör emellertid inte helt undantas från
rationaliseringskrav. Rationaliseringen under anslaget bör beräknas till

1,5 milj. kr. under budgetåret 1992/93. Jag förordar i likhet med
kriminalvårdsstyrelsen att rationaliseringsarbetet inriktas på admini-
strationen inom frivården.

Flera av de förslag till utvecklingsarbete i syfte att effektivisera
frivårdspåföljden som arbetsgruppen förordar kräver ytterligare resurs-
tillskott. Jag delar arbetsgruppens bedömning. Frivården disponerar under
innevarande budgetår närmare 6 milj. kr. för behandlings- och stöd-
åtgärder. Anslaget används i stor utsträckning till olika former av
utvecklingsarbete men också för andra ändamål, t.ex. för vissa verk-
ställ ighetskostnader och till stöd till enskilda klienter. Jag anser att
utvecklingsarbetet inom frivården bör ges en något högre prioritet i

124

fortsättningen när dessa medel fördelas. Enligt min mening bör 5 milj. Prop. 1991/92:100
kr. av de medel som beräknats för behandlings- och stödåtgärder Bilaga 3
användas för det ändamålet under nästa budgetår. För att underlätta
tillämpningen av normaliseringsprincipen bör utvecklingsarbetet inriktas
på åtgärder som förbättrar samarbetet med utomstående myndigheter och
organisationer. Syftet bör vara att få till stånd särskilda åtgärdsprogram
för vissa klientgrupper, exempelvis s.k. KrAmi-verksamhet samt olika
former av drogkurser och andra brottsrelaterade program. I enlighet med
arbetsgruppens förslag bör det också enligt min mening utvecklas nya
metoder för lekmannaövervakamas medverkan i frivårdsarbetet. Jag delar
vidare arbetsgruppens uppfattning att det är viktigt att utvecklingsprojekt
struktureras på ett bra sätt samt att verksamheten följs upp och utvärderas
i lämpliga former så att resultaten kan bedömas och nyttiggöras.

Arbetsgruppens förslag om en översyn av verksamheten vid frivårdens
behandlingscentrai i Stockholm har resulterat i ett regeringsuppdrag till
kriminalvårdsstyrelsen den 12 december 1991. Enligt uppdraget skall
kriminalvårdsstyrelsen i samråd med Stockholms läns landsting och
berörda kommuner undersöka förutsättningarna för ett utvecklat
samarbete i syfte att effektivisera behandlingsinsatserna för psykiskt
störda personer som står under övervakning inom frivården.

Samhällstjänst och kontraktsvård

En försöksverksamhet med samhällstjänst bedrivs sedan den 1 januari
1990 på fem platser i landet. Antalet domar där samhällstjänst ålagts har
fram till den 1 april 1991 varit 107. De åtta frivårdsdistrikt som omfattas
av försöket har under innevarande budgetår tillförts medel för projekt-
ledare m.m. för genomförandet av försöksverksamheten. Som jag tidigare
nämnt har regeringen i regeringsförklaringen utlovat att alternativa
påföljder som samhällstjänst och kontraktsvård skall utvecklas ytterligare.
När det gäller samhällstjänst räknar jag med att inom kort kunna föreslå
att den nuvarande försöksverksamheten skall utvidgas till hela landet
fr.o.m. den 1 januari 1993. Jag har mot den bakgrunden beräknat
ytterligare 8 milj. kr. under anslaget för budgetåret 1992/93. Anslags-
förstärkningen finansieras med medel som frigörs genom rationaliseringar
inom kriminalvården.

Frågan om hur samhällstjänsten på sikt bör utformas och inpassas i
brottsbalkens påföljdssystem bör ankomma på den utredning som jag
tidigare redogjort för. Den utredningen bör också få till uppgift att lämna
förslag till hur kontraktsvården och andra alternativa påföljder lämpligen
kan utvecklas.

Möjligheten att döma till kontraktsvård infördes den 1 januari 1988.
Sedan påföljdsvarianten infördes har omkring 370 personer årligen dömts
till kontraktsvård. Frivården har tidigare inte tillförts några resurser för
arbetet med kontraktsvårdsutredningar och uppföljningen av de personer
som dömts till kontraktsvård. Jag anser att frivården nu bör tillföras
medel i syfte att få till stånd en vidgad användning av påföljden och har

125

beräknat 2 milj. kr. för ändamålet. Anslagsförstärkningen finansieras med
medel som frigörs genom rationaliseringar inom kriminalvården. Jag har
vidare räknat upp vårdkostnadsposten med 10 milj. kr. med hänsyn till
utgifterna för kontraktsvård.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Jag beräknar anslaget till 401 318 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Frivården för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag
på 401 318 000 kr.

E 4. Maskin- och verktygsutrustning m.m.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

18 881 661

20 000 000

20 000 000

25 000 000

Reservation 1 175 909¹

'exkl. mervärdeskatt.

Kriminalvårdsstyrelsen yrkar att anslaget förs upp med 26 000 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget till 25 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Maskin- och verktygsutrustning m.m. för budgetåret 1992/93
anvisa ett reservationsanslag på 25 000 000 kr.

126

E 5. Utrustning för kriminalvården

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

31 153 762¹

28 300 OOO²

Reservation 629 809¹

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

24 928 000

57 428 OOO

'Anslaget Engångsanskaffning av inventarier m.m. Reservation exkl. mervärdeskatt.
²Dessutom har 6 milj. kr. anvisats på tilläggsbudget I för budgetåret 1991/92.

Kriminalvårdsstyrelsen yrkar att anslaget förs upp med 33 OOO OOO kr.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör vara dimensionerat så att utrustningsbehov för en
byggnadsverksamhet i normal omfattning kan täckas utan att ytterligare
medel skall behöva tillföras anslaget för varje objekt.

På tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 har anvisats
6 milj. kr. för bevakningsteknisk utrustning och inredning till en
säkerhetsanläggning vid kriminalvårdsanstalten Kumla. Hela kostnaden
för utrustningen uppgår till 11 milj. kr. Jag har av medel som frigjorts
genom rationaliseringar under innevarande budgetår beräknat 5 milj, kr
för den återstående kostnaden för projektet.

I budgetpropositionen 1991 och i tilläggsbudget I för budgetåret
1991/92 har beslut tagits om en ombyggnad vid kriminalvårdsanstalten
Skogome samt utbyggnad med paviljonger vid lokalanstaltema Storboda
och Karlskoga och vid den planerade lokalanstalten i Vänersborg. Genom
den beslutade nedläggningen av kriminalvårdsanstalten Härianda kan bl.a.
byggnads- och utrustningskostnader för dessa objekt finansieras. För
utgifter för utrustning har jag under förevarande anslag beräknat 18,5
milj. kr.

Jag beräknar anslaget till 57 428 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utrustning för kriminalvården för budgetåret 1992/93
anvisa ett reservationsanslag på 57 428 000 kr.

127

E 6. Utbildning av personal m.fl.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

25 207 931

30 245 000

Reservation 1 203 894

27 482 000

31 335 000

'exkl. mervärdeskatt.

Från anslaget betalas vissa utgifter för utbildning av kriminalvårdsverkets
personal, personundersökare och övervakare samt utgifter för praktik-
centra för studerande vid högskoleenhet.

Kriminalvårdsstyrelsen

Ytterligare medel yrkas för chefsutbildning och chefsutveckling
(+ 1 000 000 kr.), för utbildningsinsatser med hänsyn till att vård- och
tillsynspersonalens arbetsuppgifter förändras (+ 3 000 000 kr.) samt för
genomförandet av det planerade utvecklings- och rationaliseringsarbetet
(+ 1 000 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Förnyelsearbetet inom kriminalvården är, som framgått av vad jag
tidigare har sagt omfattande. Väsentliga förändringar genomförs
successivt i fråga om decentralisering och delegering, styrning av
ekonomi och resursutnyttjande, behandlingsmetoder i klientarbetet m.m.

Under de två senaste budgetåren har en rad utbildningsinsatser
genomförts i syfte att ge personalen kunskaper och kompetens att arbeta
och fungera i en förändrad organisation och i nya roller. Detta har
möjliggjorts genom de höjningar av anslaget som föreslogs i 1990 och
1991 års budgetpropositioner.

I sammanhanget vill jag erinra om att kriminalvårdsstyrelsen har fått
i uppdrag att analysera personalutbildningen inom verket i de särskilda
direktiven för den fördjupade anslagsframställningen för budgetperioden
1993/94 - 1995/96. Styrelsen skall bl.a. redovisa en bedömning av hur
arbetet med personalförsörjning och kompetensutveckling bör bedrivas
mot bakgrund av den pågående decentraliseringen inom kriminalvården.
Härvid bör styrelsen göra en bedömning av utbildnings- och utveck-
lingsbehoven i framtiden samt hur dessa kan tillgodoses inom ramen för
tillgängliga resurser. Uppdraget skall redovisas i anslagsframställningen
nästa år. Jag får således anledning att återkomma till frågan om
resurstilldelningen för personalutbildning i 1993 års budgetproposition.
I avvaktan på det underlag som skall ligga till grund för den fördjupade
prövningen av anslagsnivån inför budgetåren 1993/94 - 1995/96 förordar

128

jag en mindre uppräkning av anslaget under nästa budgetår.              Prop. 1991/92:100

Efter förslag i 1990 års budgetproposition anvisades 1,5 milj. kr. for Bilaga 3
utbildning med anledning av kriminalvårdsverkets omorganisation
budgetåret 1990/91 resp. 1991/92. Jag förordar att anslaget räknas ned
med motsvarande belopp för budgetåret 1992/93. Jag anser vidare att det
är motiverat att nu ställa krav på rationaliseringar i fråga om utbild-
ningsverksamheten. Rationaliseringen under anslaget bör uppgå till drygt
400 000 kr. eller 1,5 % av anslaget.

Jag har vidare beräknat drygt 1,8 milj. kr. för utbildning inom ramen
för den tidigare beslutade utbyggnaden av ADB-systemen för arbets-
driften och klientsystemet (KLAS).

De nya former för styrning av ekonomi och resursutnyttjande, som
bl.a. innefattar rambudgetering på regional och lokal nivå och som har
införts inom kriminalvårdsverket, kräver omfattande utbildningsinsatser
på olika nivåer i organisationen. Det gäller också övergången till
treårsbudgetering. I 1991 års budgetproposition beräknades drygt 1,1
milj. kr. för här avsedd utbildning för chefer inom verket. Enligt min
mening krävs det ytterligare utbildningsinsatser för att höja den admini-
strativa kompetensen och förbättra de ekonomiadministrativa systemen
inom verket. Jag har beräknat 2 milj. kr. för ändamålet. Åtgärden
finansieras med medel som frigörs genom rationaliseringar inom
kriminalvården.

Jag beräknar anslaget till 31 335 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utbildning av personal m.fl. för budgetåret 1992/93 anvisa

ett reservationsanslag på 31 335 000 kr.

9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

129

F. RÄTTSHJÄLP M.M.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

F 1. Rättshjälpskostnader

1990/91

1991/92

1991/92

Utgift

Anslag
Anslag exkl.
mervärdeskatt

671 938 414

645 000 000

520 000 000

1992/93

Förslag

649 400 000

Från anslaget betalas de kostnader som enligt rättshjälpslagen (1972:429;
omtryckt 1983:487) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall
betalas av allmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfattar
allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig
försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.

Domstolsverket

Domstolsverket beräknar att medelsbehovet för budgetåret 1992/93
uppgår till 689 400 000 kr. I beloppet ingår medel som statens invandrar-
verk har beräknat för rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden enligt
utlänningslagen (1989:529).

Föredragandens överväganden

Allmän rättshjälp

Rättshjälpslagen (1972:429), som trädde i kraft den 1 juli 1973, hade till
syfte att tillgodose enskildas behov av ekonomiskt bistånd i rättsliga
angelägenheter (prop. 1972:4, JuU 12, rskr. 205). Den reform som rätts-
hjälpslagen innebar var ett led i arbetet att skapa ökad jämlikhet mellan
medborgarna. Två grundläggande krav ställdes upp för rättshjälpen. Det
ena var att rättshjälp skulle utgå i varje rättslig angelägenhet där behov
av rättshjälp föreligger, vare sig det gällde ett ärende som behandlades
av domstol eller av förvaltningsmyndighet eller fråga var om rådgivning
eller biträde i övrigt. Det andra kravet var att rättshjälp skulle ges i sådan
utsträckning att ingen av ekonomiska skäl skulle vara förhindrad att ta till
vara sina rättsliga intressen, men den rättssökande skulle i allmänhet
bidra till kostnaderna efter förmåga.

Under den tid som rättshjälpslagen har varit i kraft har den ändrats
åtskilliga gånger. Under första hälften av 1980-talet vidtogs en rad
lagändringar som hade det gemensamma syftet att minska statens kostna-
der för rättshjälpen. Ändringarna ledde också till kostnadsminskningar för
den allmänna rättshjälpen som inte var obetydliga. Besparingarna ledde
emellertid samtidigt till att den allmänna rättshjälpen kom att urholkas på

130

ett olyckligt sätt.

Den 1 juli 1988 trädde omfattande ändringar i rättshjälpslagen i kraft
(prop. 1987/88:73, JuU 21, rskr. 193). Ändringarna innebar bl.a. att
möjligheterna att få allmän rättshjälp utvidgades genom att inkomstgrän-
sen höjdes. Vidare sänktes rättshjälpsavgiftema, dvs. den avgift som den
enskilde själv skall bidra med. Samtidigt begränsades möjligheterna att
få allmän rättshjälp i vissa särskilt kostnadskrävande ärendegrupper, bl.a.
sådana där man kunde räkna med att behovet av juridiskt biträde kunde
tillgodoses med försäkringar.

Avsikten med 1988 års reform var inte att ytterligare skära ner kostna-
derna för den allmänna rättshjälpen. Reformen skulle vara kostnads-
neutral, och de grundläggande målsättningarna för samhällets rättshjälp
skulle stå fast. Tanken var att de begränsade resurser som står till buds
för statligt rättsskydd skulle koncentreras till de områden där de bäst
behövs.

Kostnaderna för den allmänna rättshjälpen har ökat under de tre senaste
budgetåren. Till en del förklaras den ökningen av att äldre ärenden - som
sedan den 1 juli 1988 är borttagna från rättshjälpsområdet - har avslutats
under dessa år samtidigt som det har tillkommit nya, mindre kostnadskrä-
vande ärenden, som både har hunnit påbörjas och avslutas.

Det är dock inte möjligt att av tillgänglig statistik dra några säkra
slutsatser om kostnadseffekterna av 1988 års reform. Bl.a. mot den
bakgrunden gav den förra regeringen i maj 1991 riksrevisionsverket i
uppdrag att utvärdera reformens effekter. I uppdraget ingår inte bara att
analysera kostnadsutvecklingen utan också att göra en utvärdering av
hur reformens syfte - att förbättra den enskildes möjligheter att få tillgång
till juridisk hjälp i rättsliga frågor - har uppfyllts. Uppdraget omfattar
vidare att analysera möjligheterna att nedbringa samhällets kostnader för
rättshjälpen. Uppdraget skall redovisas i mars 1992.

Rättshjälpskostnaderna har nu stigit till en nivå som i rådande samhälls-
ekonomiska situation inte ter sig försvarlig. För att få till stånd en
minskning av kostnaderna avser jag att efter årsskiftet snarast föreslå
regeringen att förelägga riksdagen en proposition med förslag till
sänkning av den övre inkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp.
Genom att koncentrera rättshjälpsresursema till lägre inkomstskikt bör
antalet rättshjälpsfall kunna minskas utan att rättshjälpens grundläggande
syften går förlorade.

En ytterligare fråga som jag avser att aktualisera med skyndsamhet är
om den enskilde rättssökande kan bära en större andel av kostnaderna för
rättshjälpen. Här gäller det också att hitta ett system som kan bidra till
en ökad kostnadsmedvetenhet hos den enskilde rättssökande. I denna del
bör riksrevisionsverkets analys kunna ge värdefulla uppslag.

Övriga rättshj älpsformer

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Kostnaderna för offentlig försvarare styrs främst av brottsutvecklingen.
Också dessa kostnader har ökat något de senaste två budgetåren. Detta
kan till en del förklaras av de nya reglerna om anhållande och häktning

131

som trädde i kraft i april 1988 och som bl.a. har medfört ett ökat antal Prop.1991/92:100
häktningsförhandlingar.                                                    Bilaga 3

Även kostnaderna för offentligt biträde har ökat under budgetåret
1989/90. Främst beror det på ett ökat antal asylsökande under denna
period.

Mål om psykiatrisk tvångsvård skall fr.o.m. den 1 januari 1992
handläggas vid de allmänna förvaltningsdomstolarna, med länsrätterna
som första domstolsinstans, i stället för som nu vid utskriv-
ningsnämndema. Kostnaderna för offentligt biträde kan förväntas öka
som en följd av den reformen.

Taxor inom rättshjälpsområdet

I förarbetena till rättshjälpslagen (prop. 1972:4 s. 273 ff) förutsätts att
ersättning till biträde och offentlig försvarare i betydande utsträckning
skall regleras med hjälp av taxor. För närvarande finns två taxor: en taxa
för ersättning till offentlig försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och
hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad
efter gemensam ansökan (DVFS 1991:17 resp. 18). Enligt den först-
nämnda taxan bestäms ersättningen bl.a. av förhandlingstidens längd.
Ersättningen enligt den senare taxan beräknas i huvudsak efter en i taxan
angiven summa för allt arbete i målet. Fr.o.m. år 1988 baseras de båda
taxorna på en gemensam timkostnadsnorm (se prop. 1987/88:73 s. 45).

Timkostnadsnormen grundas på självkostnaden vid de allmänna
advokatbyråerna. I rättstillämpningen har timkostnadsnormen blivit
normgivande vid bestämmande av biträdesersättningen inom rättshjälps-
området.

Regeringen beslutade i november 1990 att återta domstolsverkets
beslutanderätt beträffande vissa rättshj älpstaxor. Anledningen var, såsom
redovisades i föregående års budgetproposition, att regeringen i det då
rådande samhällsekonomiska läget inte ville vara betagen möjligheten att
kontrollera den del av statens utgifter som består i ersättning till bl.a.
biträden i ärenden med allmän rättshjälp och offentliga försvarare. Dessa
förhållanden kvarstår alltjämt, men regeringens medverkan har när det
gäller 1992 års taxor ansetts kunna koncentreras till den för det
ekonomiska utfallet viktigaste komponenten i taxesystemet, nämligen
timkostnadsnormen. Genom ändringar i rättshjälpsförordningen
(1979:938) och konkursförordningen (1987:916) bemyndigade regeringen
under hösten 1991 därför domstolsverket att fastställa taxor enligt de nyss
nämnda förordningarna på grundval av en timkostnadsnorm som beslutas
av regeringen. I beslut den 21 november 1991 bestämde regeringen
härefter timkostnadsnormen till 712 kronor exkl. mervärdeskatt (890
kronor inkl, mervärdeskatt) för år 1992.

Det ingår även i riksrevisionsverkets uppdrag att analysera orsakerna
till kostnadsutvecklingen för biträdesersättningen i rättshjälpssystemet.
Denna fråga bör angripas snarast. Målsättningen bör vara att skapa en
bättre ordning för att bestämma advokattaxoma och att hitta ett

132

effektivare system för att undvika s.k. taxeglidning. Jag avser att efter Prop. 1991/92:100
årsskiftet ta initiativ till överläggningar med Sveriges Advokatsamfund Bilaga 3
i denna fråga.

Medelsbehovet

Domstolsverket har beräknat anslagsbelastningen för budgetåret 1992/93
till 689 400 000 kr. Enligt min mening bör, med hänsyn till de
besparingar som kan följa av de åtgärder i fråga om inkomstgränser vid
allmän rättshjälp, rättshj älpsavgifter och taxor som jag har redovisat i det
föregående, anslaget minskas med 40 000 000 kr i förhållande till
domstolsverkets beräkningar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Rättshjcilpskostnader för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 649 400 000 kr.

F 2. Rättshjälpsmyndigheten

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

15 149 908

10 453 000

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

10 219 000

10 714 000

Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Från anslaget
betalas även kostnaderna för verksamheten vid rättshjälpsnämnden.

133

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1991/92        Beräknad ändring

exkl.                  1992/93

mervärdeskatt           Föredraganden

Personal

Summa

Anslag

Förvaltningkostnader
(därav lönekostnader)

Summa

10 219 000

(7 455 000)

10 219 000

495 000

(+ 344 000)

495 000

¹ Antal anställda

Domstolsverket

Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1992/93 - i förhållande
till vad som har anvisats för budgetåret 1991/92 - skall räknas upp med
0,5 milj. kr. för att göra det möjligt att utveckla en ADB-baserad
uppföljnings- och utvärderingsrutin för kostnaderna inom
rättshj älpsområdet.

För budgetåret 1993/94 yrkar domstolsverket att anslaget skall
bestämmas med utgångspunkt från vad som har anvisats för budgetåret
1991/92.

Föredragandens överväganden

Rättshjälpsmyndigheten inledde sin verksamhet den 1 januari 1991 och
övertog då de fyra rättshjälpsnämndemas arbetsuppgifter samt vissa
uppgifter som utfördes i domstolarna. Målsättningen för den
omorganisation av rättshjälpsadministrationen som ledde fram till
bildandet av rättshjälpsmyndigheten var att få till stånd en mer rationell
hantering av rättshjälpsärendena. Praktiskt taget all verksamhet vid
rättshjälpsmyndigheten sker därför med hjälp av datorstöd och den
interna administrationen har minimerats. Som ett mått på den nya
myndighetens produktivitet bör nämnas att antalet anställda inom
rättshjälpsorganisationen har kunnat reduceras till hälften.

Regeringen har för budgetåret 1990/91 givit rättshjälpsmyndigheten
rätt att överskrida sitt anslag med 3 milj. kr. Med beaktande av detta

134

resurstillskott anser jag att kostnaden för att utveckla den ovan angivna
ADB-rutinen bör rymmas inom ramen för givna resurser. Jag föreslår
därför att anslaget för vart och ett av budgetåren 1992/93 och 1993/94
bör beräknas med utgångspunkt från vad som har anvisats för budgetåret
1991/92. Det är lämpligt att rättshjälpsmyndigheten nu tilldelas medel i
form av ett ramanslag.

Även för rättshjälpsmyndighetens del bör ett rationaliseringskrav om

1,5 % av anslaget tillämpas. Ett belopp som svarar mot 1 % av anslaget
bör återläggas för att höja verksamhetens ekonomiadminstrativa standard.

Under den tvåriga budgetperioden bör anslaget uppgå till följande.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Budgetåret 1992/93         Budgetåret 1993/94

10 714 000              10 714 OOO

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1992/93 anvisa ett
ramanslag på 10 714 000 kr.

F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet

1990/91 Utgift                                     o

1991/92 Anslag                              1 000

1992/93 Förslag                              1 000

1990/91

Utfall

1991/92

Beräknat

1992/93

Domstols-

verket

Domstols-

verket

Föredraganden

Resultat

Intäkter

96 600 000

116 100 000

116 000 000

116 000 000

Kostnader

91 200 000

105 500 000

105 500 000

105 500 000

Resultat

5 400 000

10 600 000

10 500 000

10 500 000

Driftbidrag

4 105 000

5 580 000

9 260 000

9 260 000

135

Prop.1991/92:100

De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och Bilaga 3
rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske utan hinder för den
verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även
lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter. I princip skall de allmänna
advokatbyråerna vara självbärande och konkurrera på lika villkor med
enskilda advokatbyråer. Varje byrå utgör en självständig resultatenhet.
Verksamheten vid Norra allmänna advokatbyrån i Stockholm har på
grund av bristande lönsamhet avvecklats per den 31 december 1990 (jfr
prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 86).

Regeringen gav den 8 maj 1991 domstolsverket i uppdrag att göra en
uppföljning av verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna. Upp-
draget gavs bl.a. mot bakgrund av att flera byråer fortfarande har
lönsamhetsproblem. Domstolsverket skall bl.a. redovisa vilka byråer som
är olönsamma, som är kraftigt skuldsatta eller som har ekonomiska
problem av annat slag samt beskriva vari problemen ligger för varje
sådan byrå. Domstolsverket skall vidare utvärdera hur de ökade
befogenheterna för byråerna har påverkat verksamheten samt vidta eller
föreslå åtgärder för att fullfölja tankarna på ett fullständigt ansvar för
byråerna för den egna verksamheten. Uppdraget skall redovisas före
utgången av mars 1992.

Det finns 28 byråer, varav en har ett filialkontor på annan ort. Bud-
getåret 1990/91 var det totala antalet årsarbetskrafter vid byråerna i
genomsnitt 189, varav 109 jurister och 80 sekreterare. I jämförelse med
budgetåret 1989/90 innebär det en minskning med en jurist och åtta
sekreterare.

Anslaget Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet är ett förslags-
anslag som tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Under anslaget
redovisas kostnader och intäkter för verksamheten vid de allmänna
advokatbyråerna. För att klara likviditeten i uppdragsverksamheten
förfogar de allmänna advokatbyråerna över en rörlig kredit i riksgälds-
kontoret. Fr.o.m. den 1 juli 1991 omfattas de allmänna advokatbyråerna
av rutinen räntekonto med rörlig kredit. Kreditgränsen är oförändrad
mot tidigare, dvs. 26 milj.kr.

Domstolsverket

De allmänna advokatbyråerna har sammantagna sedan budgetåret 1987/88
haft en god resultatutveckling med full kostnadstäckning och uppfyllande
av självfinansieringsmålet. För budgetåret 1990/91 blev den totala
kostnadstäckningen 109 % mot 107 % budgetåret 1989/90. De senaste
årens goda resultat beror enligt domstolsverket bl.a. på att byråernas
verksamhet har anpassats till marknaden genom nedläggningar och
rekonstruktioner samt på det bonuslönesystem som infördes för några år
sedan. Domstolsverket pekar också på att den förändrade beslutsbe-
fogenheten för cheferna vid byråerna och satsningen på chefsutveckling
har bidragit till den förbättrade lönsamheten.

136

Antalet inkomna ärenden har ökat något under budgetåret 1990/91 i
jämförelse med 1989/90. Arendegruppen offentligt biträde har ökat med
ca 40 %. Uppdrag som likvidator, god man eller liknade enligt 3 §
instruktionen (1980:548) för de allmänna advokatbyråerna har ökat med
ca 90 %. Antalet rådgivningar och uppdrag som offentlig försvarare har
däremot minskat.

ADB utnyttjas vid byråerna dels för ärenderedovisning, dels för
ordbehandling. Ett ärenderedovisningssystem finns numera installerat vid
samtliga byråer. 75 % av byråerna har ADB-stöd för sin ordbehandling.

Domstolsverket bedömer att den hittillsvarande goda lönsamhetstrenden
för byråerna kommer att bestå även under den kommande treårsperioden
och beräknar kostnadstäckningsgraden under perioden till ca 110 %.

Föredragandens överväganden

Jag ser det som nödvändigt och angeläget att de allmänna advokat-
byråerna i princip drivs på samma villkor som enskilda advokatbyråer.
Mot bakgrund av att lönsamheten vid de allmänna advokatbyråerna
sammantagna har förbättrats under de senaste åren och med hänsyn till
det uppdrag som domstolsverket arbetar med är jag för närvarande inte
beredd att ta initiativ till någon mer genomgripande förändring av
systemet med allmänna advokatbyråer. Detta hindrar självklart inte att
byråer som saknar förutsättningar att drivas vidare kan komma att läggas
ned. Samtidigt är det viktigt att minska byråernas behov av den rörliga
krediten i riksgäldskontoret. Byråerna bör kunna uppnå en sådan
lönsamhet och likviditet så att detta behov kan minimeras.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budget-
året 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

10 922 178

5 580 000

9 260 000

Från anslaget utgår driftbidrag till de allmänna advokatbyråerna, framför
allt för vissa prestationer som byråerna utför av sociala skäl.

Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till

9 260 000 kr. Den ökade belastningen är bl.a. en följd av den kraftiga

137

tillströmningen av uppdrag som likvidator.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 9 260 000 kr.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

F 5. Vissa domstolskostnader m.m.

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

246 769 177

228 830 000

213 377 000

247 125 000

Från anslaget betalas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de
allmänna domstolarna, bostadsdomstolen, arrende- och hyresnämnderna,
de allmänna förvaltningsdomstolarna och försäkringsöverdomstolen.
Bland dessa kostnader kan nämnas ersättning för resekostnader och
ersättning till nämndemän, vittnen, sakkunniga, målsägande, tolkar,
personundersökare och konkursförvaltare.

Domstolsverket

Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till
273 600 000 kr.

Föredragandens överväganden

Enligt regeringens proposition 1991/92:2 om lag om särskild person-
utredning i brottmål, m.m. skall personutredning fr.o.m. den 1 juli 1992
utföras inom frivårdsmyndigheten. De medel som disponeras av
domstolarna för ersättning till personundersökare (28 900 000 kr) bör
därför föras över till kriminalvården, anslaget E 3. Frivården fr.o.m.
budgetåret 1992/93. I övrigt godtar jag i huvudsak domstolsverkets
medelsberäkning.

När det gäller ersättning till nämndemän vill jag i det här samman-
hanget nämna att regeringen i november 1991 gav domstolsverket i
uppdrag att se över ersättningsnormema för nämndemän. Översynen skall
redovisas senast den 1 juni 1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa domstolskostnader m.m. förbudgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 247 125 000 kr.

138

F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.
mervärdeskatt

1992/93 Förslag

22 092 018

24 200 000

23 327 000

22 100 000

Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet i den mån
de inte hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. I vissa fall
betalas från anslaget utgifter för rättegångar där staten är part.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 22 100 000 kr.

139

G. ÖVRIGA MYNDIGHETER

Anslagen till Justitiekanslem och Datainspektionen som innevarande
budgetår redovisas under littera B, upptas nu under littera G. Tidigare
anslag under G har samtidigt numrerats om. Anslaget till
Bokföringsnämnden har utgått. Verksamheten skall finansieras från
anslag under VII:e huvudtiteln.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

G 1. Justitiekanslem¹

1990/91

Utgift

5 712 666

1991/92

Anslag

6 085 000

1991/92

Anslag exkl.

mervärdeskatt

6 002 000

1992/93

Förslag

6 571 000

'Tidigare anslaget B 1. Justitiekanslem

Justitiekanslem (JK) är regeringens juridiske ombudsman, bevakar statens
rätt och har tillsyn över dem som utövar offentlig verksamhet. Han
fullgör också vissa uppgifter enligt bl.a. tryckfrihetsförordningen,
yttrandefrihetsgrundlagen, 8 kap. rättegångsbalken, datalagen (1973:289)
och lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m.

1991/92
exkl.
mervärdeskatt

Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Personal

Summa

11

-

Anslag

Förvaltnings-
kostnader

5 024 000

+ 466 000

(därav löne-
kostnader)

(4 711 000)

(+ 454 000)

Lokalkostnader

978 000

+ 103 000

Summa

6 002 000

+ 569 000

140

JK

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Antalet inkomna ärenden till JK ökade under år 1990 i förhållande till
år 1989. Balansläget bedöms som tillfredsställande. Arbetet med att
förenkla och effektivisera myndighetens handläggning av vissa ärendety-
per och rutiner har fortsatt. Av stor betydelse är därvid det datorstöd i
verksamheten som byggts upp under de senaste budgetåren.

JKs arbetsuppgifter är till övervägande del bestämda i författning.
Omfattningen av JKs arbete kan därför endast i ringa grad påverkas av
JK själv. Detta i förening med myndighetens ringa storlek gör att JK
bedömer att någon real anslagsminskning för budgetåret 1992/93 inte bör
genomföras. JK begär för nästa budgetår ett reellt resurstillskott på
sammanlagt 243 000 kr. varav 100 000 kr. för inspektionsverksamhet.

För att bl.a. uppnå en naturligare personalstruktur bör, enligt JK, en
av byråchefstjänstema bytas ut mot en tjänst som föredragande. JK
föreslår att det friställda löneutrymmet får behållas.

Föredragandens överväganden

Med hänsyn till JKs balansläge m.m. och det fortgående rationa-
liseringsarbetet bör medelsbehovet för JK för budgetåret 1992/93
beräknas med utgångspunkt från en resurstilldelning som realt motsvarar

99,5 % av föregående års anslag exkl. mervärdeskatt. Jag delar JKs
uppfattning om den ändrade personalstrukturen. Anslaget bör dock
reduceras med ett belopp som motsvarar lönedifferensen.

Som tidigare nämnts har regeringen beslutat tillkalla en särskild utre-
dare med uppdrag att göra en översyn av JKs uppgifter (Dir. 1991:110).
Resultatet av översynen kan komma att ha betydelse för den framtida
resurstilldelningen till JK.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Justitiekanslem för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslags-
anslag på 6 571 000 kr.

141

G 2. Datainspektionen

Tidigare anslag B 2. Datainspektionen

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift       1 000

1991/92 Anslag     1 000

1992/93 Förslag     1 000

Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt
datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och
inkassolagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspek-
tionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk
databehandling vid taxeringsrevision m.m.

Inspektionen skall verka för att automatisk databehandling av person-
uppgifter inte medför otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet
och att god sed iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet.

Chef för inspektionen är en generaldirektör. Inom inspektionen finns
två sakenheter. Den ena svarar för inspektionens uppgifter i fråga om
offentlig verksamhet och den andra for inspektionens uppgifter i fråga om
enskild verksamhet. Dessutom finns en teknisk och en administrativ
enhet.

1990/91           1991/92 Beräknad ändring

Utfall                                1992/93

Föredraganden

Personal

Summa

Anslag

34

36

Kostnader
Kostnader för
datainspektionens
verksamhet

19 844 000

19 164 000

+ 1 148 000

Intäkter
Inkomster vid
datainspek-
tionen

- 20 394 000

- 19 163 000

-1 148 000

Nettoutgift

0

1 000

0

142

Datainspektionen

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Datainspektionen fastställde år 1989 en verksamhetsplan för budgetåren
1989/90-1991/92. Verksamheten under planens två första budgetår har
präglats av en ökad ärendetillströmning som mötts med olika rationalise-
ringsåtgärder. Inspektionen har kunnat öka antalet behandlade tillstånds-
ärenden, bl.a. genom ett förenklat prövningsförfarande i vissa fäll. Trots
detta ökar antalet oavgjorda ärenden. Inspektionen har hittills inte lyckats
med att nå upp till planens mål för tillsynsverksamheten. Informations-
verksamheten har hållits på en planerad nivå. Inspektionens regel-
givningsarbete har ökat och inspektionens verksamhetsmål med full
kostnadstäckning av hela verksamheten har hittills uppfyllts.

Inspektionen har fastställt en ny verksamhetsplan för budgetåren
1992/93 - 1993/94. I denna utgår inspektionen från att datalagstiftningen
under den tid som planen omfattar kommer att vara oförändrad och att
tillståndsärendena kommer att öka. Inspektionens arbete med att ta fram
förenklade rutiner för tillståndsärenden skall ges hög prioritet. ADB-
teknikens utveckling och användning av denna teknik kommer även i
fortsättningen att ställa ökade krav på inspektionen.

Inspektionen har hemställt att få använda medel motsvarande det
generella besparingskrav om 1,5 % som gäller för budgetåret 1992/93 för
ett fortsatt arbete med att rationalisera handläggningen av vissa tillstånds-
ärenden enligt datalagen. Vidare föreslår inspektionen att utgiftsramen för
budgetåret 1992/93 höjs med 1 230 000 kr avseende i huvudsak
kostnader för tre handläggare och för lokaler.

Föredragandens överväganden

En förändring av datainspektionens verksamhet i framtiden kan förväntas
bl.a. som en följd av vad som kan komma att föreslås av datalagsutred-
ningen (Ju 1989:02). Med hänsyn till det generella kravet på återhållsam-
het med nya utgiftsåtaganden samt till det forändringsarbete i fråga om
inriktningen av datainspektionens arbete som sålunda pågår och som kan
väntas finns det inte tillräckligt starka skäl att nu ge utrymme för att
inrätta några nya tjänster vid inspektionen. Utgiftsramen för inspektionen
bör beräknas med utgångspunkt i en resurstilldelning som realt motsvarar

99,5 % av föregående års utgiftsram.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Datainspektionen för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslags-
anslag på 1 000 kr.

143

G 3. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.
mervärdeskatt

13 485 878

13 005 000

12 844 000

1992/93 Förslag

14 361 000

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har till uppgift att främja brotts-
förebyggande insatser inom olika områden av samhällsverksamheten
samt att verka för en samordning av samhällets och enskildas insatser
mot brott.

BRÅ leds av en överdirektör. Vid rådet finns också en styrelse. Under
överdirektören ansvarar byråchefer för forskning, utredning och
information. Till rådet är knutna tre rådgivande organ: en samverkans-
delegation, en vetenskaplig delegation och en informationsdelegation.

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Personal

19

Anslag

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader)

Lokalkostnader

10 615 000

(8 638 000)

2 229 000

+ 885 000
(+ 925 000)

+ 632 000

Summa

12 844 000

+ 1 517 000

Brottsförebyggande rådet

Anslaget förslår inte för att täcka utgifterna för den nuvarande personal-
organisationen och verksamhetsnivån. Ytterligare medel begärs för löner
(+ 600 000 kr.) samt för frankering, inventarier m.m. (+ 400 000 kr.).

Medel yrkas för kompetensutveckling (+ 100 000 kr.) och administrativa
kostnader för samverkanprojekt med andra myndigheter (-1- 100 000 kr.).
Tre professurer föreslås bli inrättade vid rådet.

144

Föredragandens överväganden

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete förutsätter att kunskaper
och erfarenheter på området kan utvecklas och spridas. BRÅ har för
närvarande viktiga uppgifter i det sammanhanget. Inom rådet bedrivs ett
omfattande forsknings- och utvecklingsarbete. BRÅ är också en
kunskapsbank, bl.a. när det gäller internationella kriminalpolitiska frågor,
och utnyttjas vidare när det gäller att följa upp och utvärdera olika
lagstiftningsåtgärder. Rådet tillfördes ökade resurser till följd av 1990 års
forskningsproposition (prop. 1989/90.90)). I forskningspropositionen gavs
också riktlinjer för BRÅs arbete under treårsperioden 1990/91-1992/93.

BRÅ tillhör de myndigheter som skall lämna en fördjupad anslags-
framställning för perioden 1993/94 - 1995/96. Regeringen beslutade i
juni 1991 om de särskilda direktiv som skall gälla för rådet i arbetet med
och utformningen av anslagsframställningen. Denna anslagsframställning
kommer att utgöra ett av regeringens underlag bl.a. i fråga om vilka
prioriteringar som bör göras under den aktuella treårsperioden.

Som ett led i förberedelserna inför 1993 års forskningsproposition
kommer inom regeringskansliet att analyseras bl.a. hur de resurser för
forskning som nu disponeras av BRÅ bäst kan utnyttjas för en verk-
samhet av hög vetenskaplig kvalitet. En utgångspunkt för det berednings-
arbetet är att behovet av kriminologisk och kriminalpolitisk forskning bör
ses i ett övergripande nationellt perspektiv och innefatta såväl den
forskning som bedrivs vid BRÅ, kriminalvårdsstyrelsen och polis-
högskolan liksom den forskning som bedrivs vid universiteten med
resurser som fördelas av forskningsråden inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde. En avsikt med översynen är att belysa hur den
aktuella forskningen kan förstärkas, bl.a. genom en bättre samordning.

Jag har av medel som frigörs genom rationaliseringar under anslaget
beräknat vissa medel för ekonomiadministrativa åtgärder.

Jag beräknar anslaget till 14 361 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 14 361 000 kr.

10 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

145

G 4. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

3 235 267

4 825 000

4 578 000

4 823 000

Reservation 866 321'

'exkl. mervärdeskatt.

Från anslaget betalas kostnader för utrednings- och utvecklingsarbete
samt för information.

Brottsförebyggande rådet

Ytterligare medel yrkas för forsknings- och utvecklingsprojekt

(+ 3 974 000 kr.), bidrag till enskilda forskare (+ 1 200 000 kr.) samt
besök av gästforskare (+ 500 000 kr.). Medel begärs dessutom för
fortsatt ADB-utveckling (+ 480 000 kr.) och för översättningar av BRÅ-
rapporter (+ 300 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget till 4 823 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för
budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 4 823 000 kr.

G 5. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

4 846 776

4 580 000

4 529 000

5 441 000

Brottsskadenämnden har till uppgift att pröva ärenden enligt brotts-
skadelagen (1978:413) om ersättning för skador på grund av brott.
Nämnden består av en ordförande, två vice ordförande och tre andra
ledamöter. Nämnden biträds av ett kansli.

146

1991/92

exkl.

mervärdeskatt

Beräknad ändring
1992/93
Föredraganden

Personal

13

-

Anslag

Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader)

Lokalkostnader

4 035 000

(3 106 000)

494 000

+ 368 000

(+ 590 000)

+ 544 000

Summa

4 529 000

+ 912 000

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Brottsskadenämnden

Ytterligare medel begärs för arvoden, frankering, telefon m.m.
(+ 110 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Jag har av medel som frigörs genom rationaliseringar under anslaget
beräknat vissa medel for ekonomiadministrativa åtgärder.

Jag beräknar anslaget till 5 441 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 5 441 000 kr.

147

G 6. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund Prop. 1991/92:100
av brott                                                           Bilaga 3

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

21 234 437

19 000 000

mervärdeskatt

19 000 000

1992/93 Förslag

25 000 000

Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen
(1978:413) for skador på grund av brott. Dessutom har från anslaget
utgått bidrag till Brottsofferjouremas riksförbund för innevarande
budgetår med 1 milj. kr.

Brottsskadenämnden yrkar en höjning av anslaget med 6 milj. kr.

Föredragandens överväganden

Med hänsyn till utgiftsutvecklingen under budgetåret 1990/91 beräknar
jag anslaget till 25 000 000 kr. I beloppet ingår 1 milj. kr. till Brotts-
offeijouremas riksförbund.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund
av brott för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
25 000 000 kr.

148

H. DIVERSE

H 1. Svensk författningssamling

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift         10 631 641

1991/92 Anslag        11 304 000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt 9 037 000

1992/93 Förslag

9 037 000

Från anslaget betalas kostnaderna för bl.a. tryckning och distribution av
Svensk författningssamling.

Med hänsyn till den beräknade anslagsbelastningen under budgetåret
1991/92 bör anslagsbeloppet för nästa budgetår vara oförändrat.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Svensk författningssamling för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 9 037 000 kr.

H 2. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.

2 060 879

2 586 000

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag 2 586 000

Från anslaget utgår bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella
äganderätten, till internationella institutet i Rom för unifiering av
privaträtten och till permanenta byrån för Haagkonferensen för inter-
nationell privaträtt.

Från anslaget utgår vidare medel till Sveriges bidrag till kostnaderna för
Nordiska samarbetsrådet för kriminologi samt medel till ett svenskt
bidrag till det FN-anknutna kriminalpolitiska institutet i Helsingfors
(HEUNI) och till vissa andra internationella sammanslutningar med
anknytning till justitiedepartementets ansvarsområde.

Anslagsbeloppet bör under nästa budgetår vara oförändrat.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 2 586 000 kr.

149

H 3. Stöd till politiska partier

1990/91 Utgift 132 107 316

1991/92 Anslag 132 200 000

1992/93 Förslag 140 272 000

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Medelstilldelning sker enligt lagen (1972:625) om statligt stöd till
politiska partier.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till politiska partier för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 140 272 000 kr.

H 4. Allmänna val

40 450 000

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag 127 813 000

1992/93 Förslag

3 350 000

Från anslaget betalas statsverkets kostnader för valsedlar, valkuvert och
andra valtillbehör samt betalas ersättning till vissa myndigheter och verk
för biträde i samband med allmänna val.

Budgetåret 1992/93 utgör ett s.k. mellanvalsår, vilket innebär att
anslaget i huvudsak belastas med kostnader för upprättande av röstläng-
der, lagerhållning av valmaterial och övriga kostnader för att upprätthålla
erforderlig beredskap inför extraval.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Allmänna val för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslags-
anslag på 3 350 000 kr.

H 5. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovis-
ningssed

1990/91 Utgift    400 000

1991/92 Anslag 400 000

1992/93 Förslag

400 000

Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god
redovisningssed. Stiftelsen bildades under hösten 1989 gemensamt av
staten genom bokföringsnämnden (jfr under anslaget G 3. Bokförings-
nämnden), Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges
Industriförbund. Stiftelsekapitalet uppgår till 150 000 kr. och har betalats
med en tredjedel av varje stiftare. Stiftelsen har till ändamål att främja
god redovisningssed. Stiftelsens styrelse, som består av representanter för
de tre stiftarna, har utsett ordförande och åtta övriga ledamöter i ett

150

särskilt råd (redovisningsrådet). Rådet utgör ett expertorgan med
huvudsaklig uppgift att utarbeta och utfärda rekommendationer om god
redovisningssed i börsföretag och andra större bolag, s.k. publika
företag.

Redovisningsrådet böljade sin egentliga verksamhet först i mars 1990.
Rådet har organiserat sig i olika projektgrupper med extern experthjälp
och arbetar nu med flera stora redovisningsrekommendationer. Den mest
omfattande behandlar koncernredovisning och rådet har under hösten
1991 utarbetat en rekommendation för sådan redovisning. Rådet arbetar
också med rekommendationer för redovisning av varulager, materiella
anläggningstillgångar, aktier och andelar, leasing, värdering av fordringar
och skulder med hänsyn till räntevillkoren och pensionskostnader.

Det statliga bidraget bör för budgetåret 1992/93 beräknas till oförändrat
belopp.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed
for budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 400 000 kr.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

151

Underbilaga 3.1                                                          Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om
verksamheten inom polisväsendet, åklagarväsendet,
domstolarna och kriminalvården m.m.

1 Brottsutvecklingen

Det antal brott mot brottsbalken som har kommit till polisens kännedom
har ökat under hela efterkrigstiden. År 1980 uppgick antalet brott mot
brottsbalken till nära 761 000 medan antalet år 1990 uppgick till drygt
1 076 000, d.v.s. en ökning med 41 procent under tioårsperioden.
Antalet anmälda brott mot annan lagstiftning har också ökat under större
delen av denna tid. Av brotten år 1990 mot arman lagstiftning svarar
trafikbrotten för 52 procent och narkotikabrotten för 20 procent. De
registrerade trafik- och narkotikabrotten under år 1990 uppgick till
102 000.

Antal anmälda brott (i miljoner)

O Brottsbalksbrott [TTTTl Brott mot annan lagstiftning

¹ Värdena för 1991 har beräknats på grundval av utvecklingen

t.o.m. oktober 1991

Brott mot brottsbalken har under den senaste tioårsperioden ökat med

i genomsnitt 3,5 procent per år medan brott mot annan lagstiftning ökade

152

i början av tioårsperioden för att därefter minska från ett högsta antal på
drygt 178 000 år 1982 till drygt 142 000 år 1990. För 1991 tycks det
antalet sjunka ytterligare till omkring 130 000. För antalet registrerade
brott mot lagstiftning utanför brottsbalken kan således mycket starka
variationer iakttas mellan olika år.

I följande tabell ges en översikt av den genomsnittliga årliga föränd-
ringen i antalet anmälda brott mot brottsbalken under perioderna 1980 -
1985 resp. 1986 - 1990.

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

Årlig förändring i genomsnitt

1980 -

1986 -

1985

1990

Våldsbrott

+

5,0

%

+

6,2 %

därav misshandel

+

5,3

%

+

5,5 %

därav rån

+

2,4

%

+

11,9 %

våldtäkt

+

3,2

%

+

7,8 %

Tillgreppsbrott

+

3,4

%

+

2,6 %

därav bostadsinbrott

+

3,6

%

0,8 %

därav inbrott i vind, källare

+

4,6

%

4,6 %

därav biltillgrepp

+

5,5

%

+

6,6 %

Bedrägeribrott

-

0,1

%

+

0,9 %

Övriga brottsbalksbrott

+

4,7

%

+

4,4 %

därav skadegörelsebrott

+

4,6

%

+

4,9 %

BRÅ utarbetar årligen en rapport över brottsutvecklingen. I denna
rapport ges bl.a. en översikt över utvecklingen under senare år i fråga
om olika brott som har kommit till polisens kännedom. Rapporten in-
nehåller däremot inte några prognoser över antalet brott som kan väntas
komma till polisens kännedom under de närmaste åren. Hänsyn har tagits
till BRÅ-rapport 1991:6 i den följande redogörelsen.

Sekretariatet för analys- och resultatutvärdering (SAR) inom justitie-
departementet följer utvecklingstendenserna vad gäller brottmålsprocessen
i vid mening. Uppgifter från denna uppföljning ingår också i framställ-
ningen.

I det följande kommenteras utvecklingen för olika grupper av brott,
bl.a. brottsbalksbrott samt trafiknykterhetsbrott och narkotikabrott. I
diagram och tabeller redovisas uppgifter om brott anmälda år 1980 och
senare. Siffrorna för perioden 1980 - 1990 är tagna direkt ur statistiska
centralbyråns (SCB:s) definitiva årsstatistik. De siffror som anges för år
1991 är preliminära beräkningar som bygger på SCB:s statistik för tiden
januari - oktober 1991.

153

1.1 Våldsbrott

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Totalt antal anmälda våldsbrott (i tusental)

År

Rån Misshandel

Våldtäkt

Mord och dråp samt miss-
handel med dödlig utgång

1980

3 427

24 668

885

135

1981

3 228

24 313

865

146

1982

3 530

28 197

941

125

1983

3 473

29 218

923

121

1984

3 681

30 784

995

116

1985

3 851

31 995

1 035

126

1986

3 806

32 805

1 046

147

1987

3 939

34 757

1 114

134

1988

4 177

37 511

1 332

146

1989

5 211

39 641

1 462

150

1990

5 967

40 690

1 410

121

1991¹

6 020

38 833

1 255

128

¹ Värdena för 1991 har beräknats på grundval av utvecklingen

t.o.m. oktober 1991

154

Till våldsbrott räknas, som i den officiella statistiken, fullbordade
mord, dråp, misshandel med dödlig utgång, försök till mord och dråp,
bamadråp, misshandel utan dödlig utgång, rån och våldtäkt.

Våldsbrotten har uppvisat en relativt jämn ökningstakt under åren 1980
till 1990. Ar 1990 utgjorde dessa nästan 5 procent av de registrerade
brottsbalksbrotten.

Särskilt om rån

Antalet anmälda rånbrott 1990 var närmare 6 000 och det är en ökning
med 15 % sedan 1989. Av rånbrotten är de flesta rån mot person
(86 %). Gaturån är den dominerande formen av rån.

Bank- och postrånen är få i förhållande till övriga rån. Under 1990 var
dessa 222. De förorsakar ofta mycket stora förluster och är även i övrigt
allvarliga eftersom de ofta begås med hjälp av skjutvapen.

Särskilt om misshandel

Antalet misshandelsbrott har ökat under 1980-talet. Sedan år 1980 uppgår
den genomsnittliga ökningen till ungefär 5 procent per år.

De vanligaste formerna för misshandel är våld inom familjen, våld
inom grupper av kriminellt aktiva och missbrukare samt våld i samband
med nöjeslivsaktiviteter.

Antalet fall av misshandel utomhus där offret inte tidigare har träffat
eller på annat sätt känt den som utförde misshandeln har ökat kraftigt
under senare år. Den övervägande delen av våld mellan främlingar sker
i nöjeslivet.

Antalet fall av misshandel utomhus där gärningsmannen är okänd för
offret är högst i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

Särskilt om våldtäkt

Antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat kontinuerligt under åren 1975 -
1990. Det är till största delen de anmälda fullbordade våldtäkterna
inomhus som styrt den ökningen.

Under samma period var antalet våldtäkter utomhus konstant med
undantag för en kraftig ökning de tre senaste åren 1987 - 1990.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

155

1.2 Tillgreppsbrott

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Totalt antal anmälda tillgreppsbrott (i tusental)

År

Inbrotts- Därav

Därav

Biltillgrepp

Stöld ur

stöld     Inbrott i

Inbrott i

(fullbordat)

motorfordon

lägenhet

vind eller

eller villa

källare

1980

139 944

20 385

22 516

24 398

100 588

1981

137 168

20 012

22 845

22 979

93 970

1982

139 168

21 063

25 096

25 182

101 305

1983

139 789

23 865

22 931

24 858

100 925

1984

142 555

24 647

25 716

27 209

112 859

1985

144 571

24 298

28 129

31 823

125 231

1986

151 881

23 260

27 625

39 541

152 221

1987

142 331

20 351

28 443

41 580

156 972

1988

130 923

20 155

23 938

42 387

149 172

1989

137 195

21 329

22 267

47 781

155 091

1990

154 030

22 446

22 911

51 064

157 626

1991¹

152 602

21 125

23 245

48 653

145 079

¹ Värdena för 1991 har beräknats på grundval av utvecklingen

t.o.m. oktober 1991

156

Tillgreppsbrotten utgör nästan 70 procent av samtliga polisanmälda
brottsbalksbrott. Förutom de i tabellen redovisade brottsgruppema ingår
en mängd olika former av stöldbrott som inte rubriceras som inbrott,
t.ex. snatteri.

Särskilt om inbrott

Inbrotten uppgår till knappt en sjundedel av samtliga registrerade brotts-
balksbrott. Förutom villa- och lägenhetsinbrott och inbrott i vind eller
källare ingår i här redovisade siffror även inbrottsstöld i butiker, kiosker
och skolor m.m.

Under 1970-talet uppvisade antalet inbrottsstölder stora svängningar
men har under åren 1980 - 1990 legat på en nivå runt 140 000, men
ökade markant till 154 000 år 1990.

Särskilt om motorfordonstillgrepp

I tabellen redovisas enbart fullbordade biltillgrepp.

Antalet fullbordade bilstölder var 1990 109 % fler än år 1980. Den
markanta ökningen tog sin färt under andra halvan av 1980-talet. Under
perioden 1980-1985 stals i genomsnitt 26 000 bilar per år. Perioden 1986
- 1990 var motsvarande siffra drygt 44 000 per år.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

¹ Värdena för 1991 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m. oktober 1991

157

Av bedrägeribrotten svarar checkbedrägerierna idag för omkring 15 Prop. 1991/92:100
procent.                                                                   Bilaga 3

Under 1980-talet tilldrog sig bedrägerier som begås med hjälp av
konto- och kreditkort särskilt intresse. Fr.o.m. år 1979 särredovisas
dessa i statistiken. Dessa bedrägeribrott tredubblades från år 1979 till år
1982 och utgör numera den största enskilda gruppen bland bedrägeri-
brotten (20 procent). Antalet kredit- och kontokortsbedrägerier år
1990 var 16 699. Det är en minskning med 15 %. Den preliminära
siffran för 1991 pekar på en ytterligare minskning i antalet anmälda
bedrägeribrott.

År

Check-
bedrägeri

Konto- och
kreditkort

1980

10 867

16 089

1981

10 685

18 721

1982

10 117

21 638

1983

11 680

16 721

1984

13 369

13 960

1985

13 036

22 246

1986

15 195

22 057

1987

15 757

19 681

1988

17 063

20 312

1989

12 794

19 678

1990

14 760

16 699

1991¹

11 530

13 146

¹ Värdena för 1991 har beräknats på grundval av utvecklingen

t.o.m. oktober 1991

158

1.4 Övriga brottsbalksbrott

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

O Skadegörelsebrott HUD Övriga BrB-brott

Antal anmälda övriga brottsbalksbrott (i tusental)

'Värdena för 1991 har beräknats på grundval av utvecklingen

t.o.m. oktober 1991

Till övriga brottsbalksbrott räknas förutom skadegörelsebrott ett stort
antal olika grupper av brottsliga beteenden som inte faller inom någon av
de tidigare berörda kategorierna.

Särskilt om skadegörelse

Skadegörelsebrotten är den brottskategori, som förutom rån, uppvisar
den kraftigaste ökningstakten av samtliga brottsbalksbrott. Under 1980-
talets senare hälft har skadegörelsebrotten ökat markant. Jämfört med
1985 var de 31 % fler under 1990. En mycket stor andel av dem som
döms för skadegörelsebrott är tonåringar.

Av skadegörelsebrotten avser 36 % skadegörelse på motorfordon och
14 % drabbar stat, landsting och kommuner. Denna form av skade-
görelser orsakar samhället betydande kostnader.

159

1.5 Narkotikabrott

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Totalt antal anmälda narkotikabrott (i tusental)

'Värdena för 1991 har beräknats på grundval av utvecklingen

t.o.m. oktober 1991

Diagrammet avser brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) och
narkotikabrott enligt varusmugglingslagen (1960:418).

Antalet anmälda narkotikabrott låg på en relativt stabil nivå under hela
1970-talet. År 1980 ökade antalet anmälda brott kraftigt. Enligt BRÅ
tycks riksåklagarens anvisningar för användning av åtalsunderlåtelser vid
narkotikabrott samt den ökade serieuppklaringen (antal brott per miss-
tänkt) vara de faktorer som spelat en avgörande roll för denna ökning.
En annan förklaring till ökningen är troligen polisens insatser mot den
s.k. gatulangningen under åren 1981 och 1982. Enligt BRÅ betyder den
starka ökningen av antalet anmälda brott mellan åren 1980 och 1982
knappast att narkotikasituationen förvärrades.

Antalet personer som lagförts för narkotikabrott har dock varit i stort
sätt oförändrat under 1980-talet.

Antal personer som lagförts för narkotikabrott.

1981 1982   1983  1984   1985  1986   1987  1988   1989  1990

8196 8173   7074  6149   6067  6401   6208  6850   7014  7349

160

1.6 Trafiknykterhetsbrott

Följande diagram avser brott enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för
vissa trafikbrott (TBL).

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

Totalt antal anmälda trafiknykterhetsbrott (i tusental)

Värdena för 1991 har beräknats på grundval av utvecklingen

t.o.m oktober 1991. Ändrad lagstiftning den 1 juli 1990.

Den 1 juli 1990 ändrades TBL. I diagrammet i det följande görs en
jämförelse mellan antalet domar avseende grovt rattfylleri under första
halvåret 1990 och första halvåret 1991 (4 § 1 mom TBL i dess lydelse
före den 1 juli 1990 och 4 a § nu gällande TBL). Siffrorna till diagram-
met har under hösten 1991 hämtats ur körkortsregistrets belastningsdel
(KKBEL).

11 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 100. Bilaga 3

161

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Domar avseende grovt rattfylleri

Antal (i tusental)

□ 1 :a halvåret -90 S 1 :a halvåret -91

1.7 Modern brottslighet

SCB har i promemorian (1990:6) Modem brottslighet och specialstraff-
rätt i ljuset av kriminalistiken beskrivit den modema brottslighetens
utveckling under 1980-talet.

En genomgång av samtliga specialstraffrättsliga författningar som
redovisas i brottsstatistiken under 1980-talet visar enligt SCB att antalet
anmälda brott i flertalet fall minskar. Den utvecklingen står enligt SCB
i klar kontrast till den rapporterade utvecklingen av den traditionella
brottsligheten i form av exempelvis stöld- och misshandelsbrott.

Av tio särskilt redovisade specialstraffrättsliga brottsgrupper har endast
narkotikabrotten och brott mot vapenlagen/-förordningen ökat under
1980-talet. De övriga brottsgruppemas trender är stabila eller sjunkande.
Däremot ökar antalet registrerade brott mot brottsbalkens 9:e, 10:e, 1 l:e
och 14:e kapitel, dvs bedrägeribrott, förskingring m m, brott mot
boigenärer samt förfalskningsbrott. Dessa straffbestämmelser avser till
viss del brott som kan betecknas som modema ekonomiska brott.

BRA har behandlat den ekonomiska brottsligheten i tre rapporter,
nämligen Kampen mot eko-brotten, del I Polisen (BRÅ forskning
1986:3), Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar (BRÅ forskning
1988:3) samt Den brottslige företagaren, Myt eller sanning (BRÅ
rapport 1990:2).

162

2 Verksamheten inom rättsväsendet

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Arbetet inom rättsväsendet i fråga om brott hänger mycket intimt
samman. I huvudsak går det när det gäller åtgärder mot brott i praktiken
en rak linje från polis, via åklagare och domstolar till kriminalvård.

Brott och uppklaring

Antalet brott som anmäls till polisen är som tidigare nämnts drygt 1,1
milj, per år. Den siffran omfattar inte brott för vilka polisen direkt
utfärdar ordningsförelägganden. Antalet sådana förelägganden utgjorde
202 648 år 1990 (208 570 år 1989).

Endast en del av de brott som anmäls till polisen klaras upp. Ar 1990
blev drygt 360 000 brott uppklarade. För dessa fall svarade knappt
101 000 misstänkta personer. De allra flesta uppklarade brotten (omkring
90 procent) hade begåtts av en gärningsman. Andelen uppklarade brott
varierar med olika brottstyper. Uppklaringen växlar även mellan skilda
delar av landet.

För misshandel och andra våldsbrott uppgår andelen uppklarade fall till
knappt 50 procent, medan mindre än 10 procent av inbrottsstöldema
klaras upp. Ar 1990 klarades 19 procent upp av det årets anmälda rån.
Av bedrägeribrotten blev 58 procent uppklarade.

Ungefär vart femte rån och tre av fem bedrägeribrott blir uppklarade.

Antalet uppklarade brottsbalksbrott har ökat från drygt 213 000 år
1980 till över 244 000 år 1990 (245 000 år 1989). Antalet uppklarade
brott mot såväl brottsbalken som specialstraffrättslig lagstiftning har ökat
från runt 250 000 år 1986 till över 360 000 år 1990. Det är en ökning
med 44 procent.

Beslut av åklagare

Åklagarna fattar beslut om åtal mot cirka 80 000 personer årligen. Till
detta kommer nästan 90 000 strafförelägganden per år. Åklagarna
beslutar om åtalsunderlåtelser i cirka 20 000 fall per år. Antalet avskriv-
na och nedlagda mål är omkring 50 000 per år.

Skyddstillsyn, villkorlig dom och böter

År 1990 dömdes omkring 6 700 personer till skyddstillsyn. För 687 eller
10 procent av dessa kombinerades skyddstillsynen med fängelsestraff.

Nära 12 300 personer dömdes till villkorlig dom år 1990. Under
samma år har totalt 110 452 personer bötfällts. 30 653 har dömts till
böter och 79 801 har godkänt strafförelägganden.

Fängelse

Från mitten av 1970-talet och fram till år 1982 ökade antalet personer
som dömdes till fängelse. Den nedåtgående trend som därefter följde

163

bröts år 1986 då antalet personer som dömdes till fängelse åter böljade
öka.

År 1990 dömdes 15 527 (1989 dömdes 16 635) personer till fängelse
som huvudpåföljd och antalet fängelsedömda har därmed ökat med
sammanlagt knappt 1 600 personer sedan år 1985. Hälften av fängelse-
domama omfattar högst två månader.

Andelen frihetsstraff varierar starkt mellan olika brottstyper. Ungefär
hälften av dem som dömdes till fängelse dömdes för brott mot brotts-
balken. Stöldbrotten utgör merparten. Det enskilda brott som dominerar
är rattfylleri.

4 procent av dem som under 1990 dömdes till fängelse ådömdes en
strafftid på två år eller längre. Av dessa dominerar de som dömdes for
narkotikabrottslighet.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

2.1 Polisväsendet

Antalet ingripanden och utryckningar inom polisväsendet framgår av
statistiken över de s.k. ingripandemeddelandena (IM). Den utgör ett
komplement till siffrorna för antalet anmälda brott när det gäller att
bedöma arbetsbelastningen inom polisväsendet, och då främst inom
övervakningsverksamheten. IM utfärdas så snart ett polisingripande sker.
Hur antalet ingripanden och gripna har utvecklats sedan år 1980 framgår
av följande diagram.

□ Ingripandemed. E3 Gripna

164

2.2 Åklagarväsendet

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheterna och de allmänna dom-
stolarna påverkas av antalet anmälda brott och andelen därav som klaras
upp. Den är vidare beroende av bl.a. målens svårighetsgrad och föränd-
ringar i lagstiftningen. Till belysning av arbetsbelastningen hos åklagarna
anges i följande tabell antalet misstänkta personer i mål hos åklagare
under de senaste åren. Antalet mål i utgående balans har ökat stadigt
sedan år 1985.

Period

Antal personer i

Antal mål i utgående

balans

Mål om brott
på vilket
fängelse
kan följa

Övriga
mål

Totalt

Därav mål om
brott på vil-
ket fängelse
kan följa

1982

172 100

118 000

64 600

48 600

1983

169 800

114 400

59 400

43 700

1984

167 498

101 700

35 208

28 087

1985

170 699

96 200

53 082

41 027

1986

172 938

90 700

55 943

43 129

1987

170 538

92 800

56 931

44 222

1988

177 032

92 108

58 659

47 047

1989

179 348

91 884

62 707

49 958

1990

192 702

89 651

64 581

53 978

Som ytterliggare belysning av arbetsbelastningen vid åklagarmyndig-
heterna anges i följande tabell användningen av tvångsmedel.

12 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

165

År

Tvångsmedel

Anhållna

Häktnings-
framställningar

1982

30 368

9 918

1983

28 747

9 455

1984

26 388

8 855

1985

25 448

8 720

1986

26 177

8 401

1987

26 648

9 275

1988

26 264

11 546

1989

25 943

11 959

1990

27 221

12 135

2.3 Domstolsväsendet

2.3.1 Domstolarnas arbetsläge

1988         1989        1990    90-01-01   91-01-01

-06-30   -06-30

Allmänna domstolarna

Högsta domstolen

Inkomna mål¹

3 736

3 410

3 687

1 921

2 100

Avgjorda mål²

3 833

3 748

3 544

1 879

1 920

Utgående balans

1 272

918

1 044

956

1 224

Hovrätterna

Inkomna mål

19 269

20 168

20 705

10 791

11 290

Avgjorda mål

18 211

18 967

20 421

10 519

11 443

Utgående balans

7 528

8 695

8 989

9 024

8 678

'inkl, skrifter

²Utan ksrifter

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

166

Prop. 1991/92:100

________________________________________________________________ Bilaga 3

1988

1989

1990

90-01-01

—06-30

91-01-01

-06-30

Tingsrätterna

Inkomna tvistemål

och brottmål 135 645

138 243

143 192

72 190

81 671

Avgjorda tvistemål

och brottmål

133 856

136 075

139 900

72 222

76 664

Utgående balans

tvistemål och
brottmål

60 932

63 596

65 321

64 993

69 710

Inkomna fastig-

hctsmål

7 587

7 103

7 229

3 381

721

Avgjorda fastig-

hetsmål

7 871

7 655

8 245

4 259

2 563

Utgående balans
fastighetsmål
Inkomna mål om

5 809

5 309

4 154

4 512

2 253

lagsökning

Inkomna mål om

115 277

111 893

125 077

56 077

74 563

betalningsföre-
läggande

447 071

490 811

520 422

244 364

304 892

Inkomna domstols-

ärenden        22 199

23 547

23 123

11 754

12 226

Avgjorda domstols-

ärenden        21 198

23 227

22 062

11 833

12 785

Utgående balans

domstolsärenden 14 035

14 276

15 082

14 254

14 231

Inskrivnings-

ärenden     2 139 133

2 206 343

1 984 350

903 778

1 108 750

Gravations- och

äganderätts-

bevis         493 627

468 195

393 676

179 569

179 997

167

____________________________________________________________________ Bilaga 3

Prop.1991/92:100

1988        1989

1990

90-01-01   91-01-01

-06-30   -06-30

Allmänna förvaltningsdomstolarna

Regeringsrätten

Inkomna mål

5 703

5 226

5 437

2 908

3 076

Avgjorda mål

6 302

5 289

4 088

2 837

2 756

Utgående balans

3 650

3 692

4 088

3 720

4 398

Kammarrätterna

Inkomna mål

25 650

23 650

26 299

13 867

14 317

Avgjorda mål

26 378

25 034

27 736

14 490

14 726

Utgående balans

20 305

18 975

17 571

18 374

17 159

Länsrätterna

Inkomna mål

124 783

135 354

136 287

87 064

101 415

Avgjorda mål

139 811

135 638

135 698

71 653

69 415

Utgående balans

128 786

127 895

128 221

143 147

160 284

1988

1989

1990    90-01-01   91-01-01

-06-30 —06-30

Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m.m.

Bostadsdomstolen

Inkomna mål

754

714

662

349

303

Avgjorda mål

761

707

699

385

339

Utgående balans

342

348

310

311

273

Hyresnämnderna

Inkomna ärenden 43 597

50 577

51 185

29 095

29 554

Avgjorda ärenden 42 958

43 043

54 779

22 064

23 582

Utgående balans 12 464

19 999

16 300

27 030

22 272

Arrendenämnderna

Inkomna ärenden

1 681

1 680

2 567

1 938

1 025

Avgjorda ärenden

1 426

1 535

2 598

883

861

Utgående balans

684

829

735

1 821

899

168

Prop.1991/92:100

___Bilaga 3

1988         1989        1990    90-01-01   91-01-01

—06-30 —06-30

Försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna

Försäkringsöverdomstolen

Inkomna mål

2 158

2 728

2 940

1 483

1 747

Avgjorda mål

2 222

2 231

2 800

1 114

1 349

Utgående balans

3 199

3 696

3 836

4 065

4 230

Försäkringsrätterna

Inkomna mål

7 825

9 503

10 376

5 154

6 196

Avgjorda mål

7 735

7 924

8 035

4 042

4 514

Utgående balans

9 273

10 843

13 176

11 955

14 850

2.3.2 Särskilt om brottmålen

Period

Tingsrätterna

Antal brott-
mål i balans

Inkomna
brottmål

därav mål som
får handläggas
av notarie

1984

23 951

72 702

12 450

1985

23 976

68 700

10 212

1986

25 456

69 847

11 118

1987

24 679

67 856

10 203

1988

24 984

70 798

10 113

1989

25 604

72 370

10 396

1990

24 535

72 969

8 937

1990 första

24 937

37 329

5 014

1991 halvåret

24 968

39 837

4 834

Av tabellen framgår att antalet inkomna brottmål vid tingsrätterna fort-
sätter att öka. Statistiken för första halvåret 1991 tyder på en fortsatt
ökning. Antalet brottmål som fullföljs till hovrätt minskade under åren
1984-1986 men visade en ökning under åren 1987 och 1988. Under år
1989 minskade antalet mål något, men år 1990 steg åter antalet. En

169

knapp nedgång kan noteras för första halvåret 1991.

Ar

Hovrätterna
Inkomna brottmål

Antal brottmål i
balans

1984

7 103

2 541

1985

6 838

2 520

1986

6 690

2 491

1987

7 326

2 904

1988

7 745

3 145

1989

7 465

3 390

1990

7 952

3 671

1990 första

4 413

3 866

1991 halvåret

4 129

3 727

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

2.4 Kriminalvården

Är

Kriminal vård san stal ter

Häkten

Högsta
beläggning

Frivård

Antal klienter
den 1 okt.

Ny intagna
under året

Högsta
beläggning

1982

13 835

3 783

1 108

17 767

1983

15 177

4 137

1 102

14 092

1984

14 647

3 669

916

12 200

1985

13 535

3 655

981

11 677

1986

14 188

3 655

1 026

11 933

1987

14 980

3 744

1 086

12 334

1988

16 098

4 049

1 200

12 369

1989

15 467

3 904

1 131

12 642

1990

15 833

3 878

1 213

12 369

1991

3 867

1 198

13 033

Antalet intagningar i anstalt ökade kraftigt i början av 1980-talet för att
därefter plana ut på en högre nivå år 1983. När det gäller antalet
klienter i frivården har en stabilisering skett under senare delen av 1980-
talet.

Av de 15 833 personer som togs in i fängelse under år 1990 var 4 425
dömda för rattfylleri, 3 704 för tillgreppsbrott och 3 650 för våldsbrott.

Under tiden den 1 oktober 1990 - den 1 oktober 1991 har andelen
inskrivna med strafftider mindre än eller lika med två månader minskat
med 5,3 procentenheter, medan andelen med strafftid på två år eller mer

170

har ökat med 3,6 procentenheter.

Strafftider

Antal ny-
intagna
1990

Absolut

förändring

1989-1990

Procentuell
förändring
1989-1990

Två månader
eller mindre

8 088

- 14

-0,2

Mer än två tom

sex månader

3 677

+ 193

+ 5,5

Mer än sex tom
tolv månader

2 259

+ 83

+ 3,8

Mer än tolv
månader

1 809

+ 104

+ 7,0

Summa

15 833

+366

+ 2,4

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Den genomsnittlliga vistelsetiden i anstalt framgår av följande tabell.

Genomsnittlig vistelsetid    1965    1970    1975    1980    1985    1990

i månader                 4,9     4,5     3,7    3,5     3,2     3,0

Belastningen på anstalts- och häktesoi^anisationen framgår av föränd-
ringar i medelbeläggningen.

171

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Budgetår

Häkten
medelbeläggning %

Anstalter
medelbeläggning %
årets tio tyngst
belastade månader

1984/85

3 264

80.2

818

67

1985/86

3 259

82.4

817

67

1986/87

3 367

84.8

866

72

1987/88

3 573

90.0

995

82

1988/89

3 677

90.6

1 046

84

1989/90

3 666

87.9

1 050

84

1990/91

3 727

88,8

1 106

84

I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet ökade medelbelägg-
ningen på anstalterna med några hundra per år. Den 1 juli 1983 genom-
fördes den s.k halvtidsreformen, vilket medförde en minskning av
medelbeläggningen med ca 350 intagna under budgetåret 1983/84
jämfört med föregående budgetår. Därefter har medelbeläggningen ökat
till samma nivå som före halvtidsreformen.

Under budgetåret 1990/91 har medelantalet övervakade klienter varit
13 293 vilket är 160 fler än budgetåret 1989/90. Av dessa övervakade
klienter var i medeltal 7 915 dömda till skyddstillsyn, 3 994 var vill-
korligt frigivna och 1 384 i anstalt med övervakare.

Under budgetåret 1990/91 dömdes 89 personer till s.k. samhällstjänst.

172

3 Rättsväsendets resurser för åtgärder mot brott

3.1 Olika typer av åtgärder

Samhällets åtgärder mot brott kan indelas på olika sätt beroende på syftet
med indelningen. För en beskrivning av hur resurserna fördelas mellan
olika ändamål kan en gruppering göras på följande sätt.

Förebyggande åtgärder riktade mot personer som inte är föremål för
rättsväsendets åtgärder på grund av brott. Det är här fråga även om
sådana åtgärder som är avsedda att förbättra miljön i samhället i före-
byggande syfte. Åtgärder av detta slag ankommer främst på andra än
rättsväsendets myndigheter, bl.a. skolväsendet och socialtjänst- och
arbetsmarknadsmyndigheterna.

Övervakning av regelefterlevnaden. Den syftar till att dels förhindra
brott, dels upptäcka brott. Hit hör polisens övervakande verksamhet.
Gruppen omfattar även exempelvis tull- och beskattningsmyndighetemas
kontroll av att straffsanktionerade bestämmelser inom deras resp, verk-
samhetsområden efterlevs.

Brottsutredning och andra åtgärder i brottmålsförfarandet som krävs
för att fatta beslut om reaktion mot brott.

Xbrkställandet av påföljder. Åtgärder av detta slag hör hemma i
kriminalvården. Även andra organ har uppgifter på området, t.ex.
exekutionsväsendet i fråga om böter.

Rehabiliterande åtgärder. Härmed avses åtgärder som syftar till att ge
personer som har begått brott bättre förutsättningar för anpassning i
samhället. Åtgärder av detta slag vidtas av kriminalvårdsmyndighetema
och av organ inom socialvårds-, arbetsmarknads- och utbildningsom-
rådena.

Utvecklingsarbete som är direkt målinriktat mot problem som rör
åtgärder mot brott.

Samhället satsar stora belopp på åtgärder mot brott. Det är dock inte
möjligt att presentera en fullständig beräkning av kostnaderna för
åtgärder av detta slag. Förutom inom justitiedepartementets område
satsas stora resurser inom annan statlig verksamhet som, åtminstone
delvis, har till syfte att förebygga och bekämpa brott. Även polisväsen-
det, kommuner, landsting och näringsliv lägger ut avsevärda belopp
årligen för ändamålet.

Kostnaderna för åtgärder mot brott inom rättsväsendet, dvs. i första
hand inom polis- och åklagarväsendet, de allmänna domstolarna och
kriminalvården, har emellertid kunnat beräknas.

De har fördelats på de tidigare berörda åtgärdsgruppema. I vissa fall
har schabloner använts eftersom beräkningsunderlaget är osäkert.

All polisverksamhet utom den som har samband med tillståndsgivning,
passärenden och andra uppgifter av servicekaraktär kan ses som ett led
i samhällets åtgärder mot brott. Hit hör också åklagarväsendets och
kriminalvårdens funktioner liksom den del av domstolsväsendets verk-
samhet som rör brottmål. Den del av anslagen inom rättsväsendet som
är avsedd för åtgärder mot brott uppgår till exkl. moms 10,5 miljarder

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

173

kr. for budgetåret 1991/92. I figuren är detta belopp fördelat på åtgärds-
grupper. Beloppet omfattar inte medel som förbrukas inom departe-
mentet och statliga kommittéer eller anslag för byggnadsverksamhet.

Som framgår av figuren uppgår kostnaderna för förebyggande åtgärder
till cirka 99 milj. kr. Största posten utgör kostnaderna för polisens
undervisning i skolorna i lag och rätt samt i trafik. Hit hör också BRA:s
verksamhet utom den rena forskningen och utvecklingen. I detta
sammanhang bör framhållas att kostnaderna för brottsskadenämnden inte
till någon del har medräknats.

Övervakningen av regelefterlevnaden avser polisens övervakningsverk-
samhet och beräknas kosta 3 942 milj. kr.

Det redovisade beloppet för brottsutredning och andra åtgärder i brott-
målsförfarandet omfattar åtgärder inom polis- och åklagarväsendet samt
domstolarna. Av beloppet 3 568 milj. kr. fäller 2 230 milj, kr på polis-
väsendet, 475 milj. kr. på åklagarväsendet och 863 milj, kr på domstols-
väsendet, inklusive rättshjälpskostnader.

Kriminalvården svarar för de kostnader som i figuren har redovisats
som verkställandet av påföljder. Denna grupp av kostnader beräknas till
2 868 milj. kr.

Det utvecklingsarbete inom departementets område som tar sikte på
åtgärder mot brott beräknas till sammanlagt 25 milj, kr., varav omkring
16 milj, kr avser anslag till BRÅ:s verksamhet. I beloppet ingår inte den
forskning eller annat utvecklingsarbete som bedrivs i departementets
kommittéer.

I jämförelse med föregående budgetår har kostnaderna för rättsväsen-
dets åtgärder mot brott ökat med 16 procent.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Kostnader för åtgärder mot brott

inom justitiedepartementets område (milj, kr)

övervakning

174

3.2 Personalresurserna

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

Antalet tjänster inom polisväsendet är totalt ca 24 000. Av detta antal är
omkring 16 700 polistjänster.

Antalet tjänster inom åklagarväsendet uppgår till drygt 1 250 varav ca
650 är åklagartjänster.

När det gäller de allmänna domstolarna saknas en löpande redovisning
som visar hur stor del av personalresurserna som tas i anspråk för brott-
målen. Stickprovsundersökningar har emellertid lett fram till att denna
andel är omkring 35 procent. Även om uppgifter saknas om hur andelen
har förändrats under de senaste tio åren är det sannolikt att variationerna
inte har varit särskilt stora. Antalet anställda (inklusive deltidsanställda)
vid de allmänna domstolarna är nu omkring 5 000, varav omkring 670
ordinarie domare.

Kriminalvården har nu drygt 6 000 tjänster. Av dessa är nästan
5 000 placerade vid kriminalvårdsanstaltema och drygt 760 inom fri-
vården. Antalet lekmannaövervakare inom fri vården uppgår för
närvarande till omkring 5 000.

175

Register

Sid.

1 Översikt

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

ANDRA HUVUDTITELN

4

1

Allmänt

4

1.1

Mål för verksamheten

6

1.2

Internationellt samarbete

9

2

Domstolsväsendet och processrätten

9

2.1

Domstolsväsendet

11

2.2

Rättegångsförfarandet

16

2.3

Konkursrätt och utsökningsrätt

18

3

Offentlig

rätt

18

3.1

Grundlagsfrågor m.m.

20

3.2

Offentlighet och sekretess

22

3.3

Datalagsfrågor m.m.

23

3.4

Förvaltningsrätt

25

4

Civilrätt

25

4.1

Familjerätt

26

4.2

Konsumenträtt

27

4.3

Kommersiell kontraktsrätt

28

4.4

Ersättningsrätt

29

4.5

Transporträtt

30

4.6

Fastighetsrätt

31

4.7

Bolagsrätt och annan
associationsrätt

33

4.8

Immaterialrätt

35

5

Brott och påföljder

35

5.1

Brottsutveckling och
brottsbekämpning

37

5.2

Brottsförebyggande arbete

39

5.3

Våldskommissionen

42

5.4

Strafflagstiftningen

45

5.5

På följ d ssystemet

48

5.6

De unga lagöverträdarna

49

5.7

Brottsoffren

53

5.8

Brottsregistreringen

55

5.9

Polisen

58

5.10

Åklagarväsendet

59

5.11

Kriminalvården

62

6

Den nya

budgetprocessen

63

7

Lokalförsörj ningen

Anslag

176

Prop.1991/92:100

A.

Justitiedepartementet m.m.

Bilaga 3

Al

Statsrådsberedningen

39 109 000

A2

Justitiedepartementet

54 562 000

A3

Utredningar m.m.

30 200 000

A4

Framstudier, långsiktig analys m.m.

12 432 000

Summa

136 303 000

B.

Polisväsendet

1

Polisens uppgifter och organisation

2

Bakgrund

3

Rikspolisstyrelsens yrkanden

4

Allmänna överväganden

5

Riktlinjer för resursanvändningen inom polisväsendet

6

En förändrad styrning

7

Tidsbegränsade chefsförordnanden

8

Lokalförsörjningen for polisväsendet m.m.

Bl

Rikspolisstyrelsen

558 630 000

B2

Säkerhetspolisen

400 000 000

B3

Polishögskolan

1 000

B4

Statens kriminaltekniska laboratorium

38 923 000

B5

Lokala polisorganisation

9 256 527 000

Summa 10 254 081 000

C. Åklagarväsendet

C1 Riksåklagaren

C2 Åklagarmyndigheterna

23 015 OOO

506 575 000

Summa 529 590 000

177

100 D. Domstolsväsendet m.m.

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

100

101

101

Pågående reformarbete

En tvåårig budgetram

Lokalförsörjningen inom domstolsväsendet

Dl

Domstolsverket

61 932 000

D2

Domstolarna m.m.

2 378 759 000

D3

Utrustning till domstolar m.m.

26 000 000

Summa 2 466 691 000

112E. Kriminalvården

112

113

113

Lokalförsörjningen inom kriminalvården
Styrning av ekonomi och resurs-
utnyttjande

Rationaliseringsarbetet inom
kriminalvårdsverket

El

Kriminalvårdsstyrelsen

97 680 000

E2

Kriminalvårdsanstaltema

2 699 511 000

E3

Frivården

401 318 000

E4

Maskin- och verktygsutrustning m.m.

25 000 000

E5

Utrustning för kriminalvården

57 428 000

E6

Utbildning av personal m.fl.

31 335 000

Summa 3 312 272 000

130 F. Rättshjälp m.m.

Fl

Rättshjälpskostnader

649 400 000

F2

Rättshjälpsmyndigheten

10 714 000

F3

Allmänna advokatbyråer:

U ppd ragsverksamhet

1 000

F4

Driftbidrag

9 260 000

F5

Vissa domstolskostnader m.m.

247 125 000

F6

Diverse kostnader för rättsväsendet

22 100 000

Summa 938 600 000

178

140 G. Övriga myndigheter

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

G1

Justitiekansliem

6 571 000

G2

Datainspektionen

1 000

G3

Brottsförebyggande rådet:

Förvaltningskostnader

14 361 000

G4

U tveckl ingskostnader

4 823 000

G5

B rot tsskadenämnden:

F örval tningskostnader

5 441 000

G6

Ersättning för skador
på grund av brott

25 000 000

Summa 56 197 000

149 H. Diverse

Hl

Svensk författningssamling

9 037 000

H2

Bidrag till vissa internationella

sammanslutningar m.m.

2 586 000

H3

Stöd till politiska partier

140 272 000

H4

Allmänna val

3 350 000

H5

Bidrag till stiftelsen för utvecklande av

god redovisningssed

400 000

Summa

155 645 000

Summa för justitiedepartementet

17 849 379 000

Underbilaga 3.1

Statistiska uppgifter om
brottsutvecklingen samt
om verksamheten inom
polisväsendet, åklagar-
väsendet, domstolarna och
kriminalvården

179

gotab 40432, Stockholm 1991

Regeringens proposition

1991/92: 100 Bilaga 4

Utrikesdepartementet

(tredje huvudtiteln)

».♦.4

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Bilaga 4 till budgetpropositionen 1992

Utrikesdepartementet

(tredje huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100

Bil. 4

Översikt

Utrikesdepartementets verksamhetsområde omfattar ärenden som rör för-
hållandet till och överenskommelser med andra stater, utrikeshandel och
exportfrämjande, Sveriges deltagande i Förenta nationerna (FN) och and-
ra internationella organisationer, svenska insatser i det internationella
utvecklingssamarbetet, nedrustningsfrågor, nordiskt samarbete, kontroll
av tillverkning och utförsel av krigsmateriel, information om Sverige i
utlandet, kulturutbyte samt skydd av svenska medborgares intressen i
främmande länder. Dessa ärenden spänner över ämnesområden av all-
mänpolitisk, handelspolitisk, biståndspolitisk, ekonomisk, kommersiell,
rättslig, social, humanitär, kulturell och ekologisk natur.

Till utrikesdepartementet hör utrikesrepresentationen med 118 lönade
utlandsmyndigheter, s. k. karriärmyndigheter med Wien-konventionens
terminologi (ambassader, delegationer och konsulat) och 425 honorärkon-
sulat. Under departementet sorterar bl.a. styrelsen för internationell ut-
veckling (SIDA), styrelsen för u-landsforskning (SAREC), beredningen för
internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), styrelsen för inter-
nationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP), Swedfund International
AB, Sandö U-centrum, nordiska afrikainstitutet, kommerskollegium
(KK), exportkreditnämnden (EKN), Sveriges exportråd och handelssekre-
terarna, Svenska institutet (SI) samt en mindre del av verksamheten vid
försvarets forskningsanstalt (FOA). Statsunderstödda organ såsom Stock-
holms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska
Institutet (UI) erhåller också anslag under tredje huvudtiteln (utrikesde-
partementet) liksom Sveriges Radio AB för sin programverksamhet i ut-
landet.

Utrikespolitik m.m.

De senaste årens genomgripande omvälvningar har lett till ett i grunden
förändrat säkerhetspolitiskt läge i Europa. En ny europeisk säkerhetsord-
ning håller på att byggas upp. Sverige har ett starkt nationellt intresse av
att delta i detta arbete. Genom det kalla krigets slut har nya förutsättningar
skapats, inte bara för Europas utveckling, utan också för internationell
politik i stort.

De dramatiska världspolitiska förändringarna under de senaste åren gör

det nödvändigt att anpassa vår utrikes-och säkerhetspolitik till de nya Prop. 1991/92: 100
europeiska realiteterna.                                                     Bil. 4

Tre slutsatser kan i det sammanhanget dras.

För det första är det uppenbart att termen ”neutralitetspolitik” inte
längre kan användas som en adekvat övergripande beskrivning av den
utrikes- och säkerhetspolitik vi önskar föra inom den europeiska ramen.
Sverige skall föra en politik med en klar europeisk identitet.

Den andra slutsatsen är att Sverige har ett lika stort intresse som andra
europeiska nationer av att en ny säkerhetsstruktur byggs upp i Europa för
att hantera, bemästra och lösa de säkerhetspolitiska hot och spänningar
som vi med all sannolikhet kommer att möta i framtiden. Sverige är redo
att delta i en konstruktiv dialog om hur vi kan medverka till detta.

Den tredje slutsatsen är att detta inte i något avseende befriar oss från
vårt ansvar för att på egen hand försvara vårt stora luftrum och vårt
vidsträckta land- och sjöterritorium med dess strategiska läge mellan
Nordatlanten och nordvästra Ryssland. För att säkerställa detta avser
regeringen att realt höja försvarsutgiftema under den kommande femåriga
förs varsbeslutsperioden.

Den svenska utrikespolitiken skall vara en klar röst för mänskliga rättig-
heter, frihet och demokrati i alla världens delar. Omsorgen om dessa
principer är en integrerad del av vår utrikespolitik. Samarbetet med såväl
Central- och Östeuropa som utvecklingsländerna inriktas på ett starkare
stöd för demokrati och marknadsekonomi.

Upplösningen av strukturerna i Central- och Östeuropa sammanfaller
med allt starkare integrationssträvanden i Västeuropa. För att den re-
formprocess som inletts i öst skall bli framgångsrik måste de nya demokra-
tierna inlemmas i det europeiska samarbetet. Endast härigenom kan förut-
sättningar skapas för en varaktig stabilitet och säkerhet i hela Europa.

I den europeiska säkerhetsstruktur som nu växer fram spelar den Euro-
peiska Gemenskapen (EG) den centrala rollen som politisk aktör och
stabiliserande faktor. Konferensen om Säkerhet och Samarbete i Europa
(ESK) söker effektivisera och bygga ut sina mekanismer på säkerhets- och
samarbetsområdet. NATO består, men dess militära uppgifter omformule-
ras och den politiska dimensionen förstärks.

Det misslyckade kuppförsöket i Moskva i augusti 1991 utgjorde slut-
punkten för mer än 70 års kommunistiskt styre i Sovjetunionen. Estland,
Lettland och Litauen har återvunnit sin självständighet och snabbt fått ett
brett internationellt erkännande. Omedelbart efter självständigheten upp-
rättade Sverige ambassader i vart och ett av de tre länderna. Sverige
erkände den 19 december 1991 Ryssland, Ukraina och Vitryssland som
självständiga stater. Den snabba utveckling som pågår innehåller många
krisartade och oroväckande drag, men skapar samtidigt möjligheter till
demokratiska framsteg och ekonomisk utveckling.

Även om risken för ett storkrig i Europa av det slag man fruktade under
det kalla kriget i dag framstår som mycket begränsad finns, som t. ex. Jugo-
slavienkrisen visar, en betydande risk för lokala konflikter. De internatio-
nella ansträngningarna att lösa konflikten i Jugoslavien har letts av EG
med stöd av ESK, främst genom medlingsverksamhet och observatörer

med bl. a. svensk medverkan. Även FN agerar nu för att söka nå en lösning Prop. 1991/92:100
på konflikten.                                                               Bil. 4

Sverige kommer att kraftigt bygga ut sitt samarbete med hela Central-
och Östeuropa. Förutom den bilaterala hjälpen till Estland, Lettland och
Litauen genomförs och planeras också insatser i det ryska närområdet och
Polen. Stödet till reformarbetet i denna region är av betydande svenskt
utrikes- och säkerhetspolitiskt intresse. Detsamma gäller vår strävan att
bidra till ett konkret och praktiskt inriktat samarbete mellan länderna
kring Östersjön.

Integrationen i Västeuropa fortsätter. Den Europeiska Gemenskapen
spelar en nyckelroll i utformningen av Europas framtida arkitektur.

Genom EGs beslut i Maastricht att upprätta en ekonomisk och monetär
union liksom en politisk union, har viktiga steg tagits mot att förverkliga
Gemenskapens mål att skapa ett ständigt allt närmare förbund mellan
Europas länder och folk.

Regeringen verkar med kraft för att Sverige snarast möjligt skall bli
fullvärdig medlem av EG. Ansträngningarna att underlätta medlem-
skapsprocessen kommer att ställa starkt ökade krav på utrikesförvaltning-
en och dess personal. En gradvis anpassning till EGs samarbetsformer
kommer också att äga rum.

Uppgörelsen mellan EFTA och EG om ett europeiskt ekonomiskt sam-
arbetsområde (EES-avtalet), som träffades i oktober förra året, utgör för
oss ett betydelsefullt steg på vägen till medlemskap.

Europarådet har blivit en viktig mötesplats för länderna i Västeuropa
och de nya demokratierna i Central- och Östeuropa. Organisationen har,
bl. a. under svenskt ordförandeskap, ökat sin mångskiftande verksamhet i
syfte att främja demokratiska principer och respekt för mänskliga rättighe-
ter, inte minst i Central- och Östeuropa.

Det nordiska samarbetet förblir angeläget för Sverige och det kommer
att ges nya impulser. Samarbetsformema måste omprövas och stärkas mot
bakgrund av de nya förutsättningar som de senaste årens utveckling i
Europa skapat.

Det internationella nedrustningsarbetet bedrivs i en ny atmosfär. Verk-
lig nedrustning har inletts på områden där utsikterna till framgång endast
för några år sedan tedde sig små. Det är i denna förändrade miljö som den
svenska nedrustningspolitiken nu skall verka. Den ställs inför nya frågor
och nya utmaningar. Det ställer höga krav på kunskaper och analys. Jag
har mot denna bakgrund tillsatt en expertgrupp inom utrikesdepartemen-
tet som skall granska nedrustningspolitiken och utforma rekommendatio-
ner för resten av 1990-talet.

Irak-Kuwaitkriget kom att sätta icke-spridningsfrågan i fokus när det
gäller nukleära och konventionella massförstörelsevapen. I det sönderfal-
lande Sovjetunionen är det av yttersta vikt att såväl strategiska som
taktiska kärnvapen förblir under tillfredsställande kontroll.

Förenta nationerna förblir en hörnsten i den svenska utrikespolitiken.

Sverige arbetar tillsammans med de andra nordiska länderna för att
ytterligare utveckla FNs fredsskapande och fredsbevarande verksamhet.

Sverige kandiderar också för en plats i säkerhetsrådet under mandatperio-                    5

den 1993-94.

Den ökande efterfrågan på fredsbevarande och fredsskapande insatser, Prop. 1991/92: 100
särskilt inom FNs ram, motiverar ökad svensk beredskap för deltagande i Bil. 4
sådana aktioner.

Mänskligheten står inför problem och utmaningar som inte kan bemäst-
ras av vaije land för sig utan måste angripas globalt. På miljöns område
framstår det ömsesidiga beroendet särskilt tydligt. FNs konferens om
miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 utgör därför ett viktigt
forum, där frågor av avgörande betydelse för vår överlevnad kommer att
diskuteras.

Sverige verkar kraftfullt i internationella fora och bilaterala kontakter
för att respekten för de mänskliga rättigheterna skall upprätthållas och
kränkningar av dessa påtalas.

Kampen mot miljöförstöring, terrorism och narkotikahandel samt mig-
rationsfrågan är andra områden där Sverige kommer att verka för ett
vidgat internationellt samarbete.

Gulfkonflikten har fått omfattande politiska, ekonomiska och humani-
tära återverkningar i Mellanöstern. I dess spår har förhoppningarna om en
fredlig lösning av Mellanöstemkonflikten ökat. Av Förenta Staterna initi-
erade fredssamtal inleddes i Madrid i november 1991.

Sydafrikas omvandling utgör en dynamisk och i sina huvuddrag löftes-
rik process. Den har hittills lett till att apartheidsystemets grundläggande
rasåtskiljande lagar har avskaffats. Även om den konstitution som förväg-
rar befolkningsmajoriteten rösträtt fortfarande är i kraft, kan utvecklingen
leda till en förändring av Sveriges hittillsvarande politik. Regeringen har
beslutat sända en parlamentarikerdelegation till Sydafrika för att undersö-
ka förutsättningarna härför.

Sverige följer noga utvecklingen av konflikter som i Kambodja, Afgha-
nistan, Västra Sahara, Afrikas Hom, södra Afrika, Centralamerika, på
Cypern och på Östra Timor. Genom insatser från FNs sida har i flera av
dessa fall framsteg gjorts mot en lösning.

En grundläggande förutsättning för att Sverige skall kunna slå vakt om
sina intressen och bedriva en effektiv utrikespolitik är att vi har en utrikes-
förvaltning med goda kunskaper om den internationella utvecklingen,
analytisk kapacitet samt hög diplomatisk kompetens. Breddningen av vår
internationella kontaktyta och den tilltagande globaliseringen av politiska
och ekonomiska frågor har starkt ökat kraven i detta hänseende.

Handelspolitik

Den 1 juli 1991 ansökte Sverige om medlemskap i EG. I oktober framför-
handlades det s. k. EES-avtalet mellan EG och EFTA-ländema.

Avtalet innebär att svenska medborgare, institutioner och företag i allt
väsentligt kommer att kunna åtnjuta samma fördelar avseende fri rörlighet
för varor, tjänster, kapital och personer som gäller inom EG.

Så snart återstående judiciella problem fardigförhandlats avses, under
våren 1992 en proposition föreläggas riksdagen om EES-avtalet. Detta
avses träda i kraft den 1 januari 1993 samtidigt som EGs s. k. inre mark-
nad.

Även om ett EES-avtal ger Sverige stora vinster kan det inte ersätta ett

svenskt medlemskap i EG. Regeringen kommer därför med all kraft att Prop. 1991/92: 100
verka för att Sverige snarast möjligt blir fullvärdig medlem av den Europé- Bil. 4
iska Gemenskapen.

Förändringarna i Central- och Östeuropa skapar nya förutsättningar för
ett utökat ekonomiskt samarbete mellan Sverige och dessa länder. Undan-
röjandet av handelshinder spelar en viktig roll för att få till stånd en positiv
utveckling i denna del av Europa. Sveriges beslut att avveckla de kvantita-
tiva restriktionerna mot importen från bl. a. dessa länder av tekovaror den
1 augusti 1991 och skor den 1 januari 1992 är exempel på detta.

Regeringen kommer att fortsätta att aktivt verka för en fri världshandel.
Ett huvudmål för år 1992 är att de pågående multilaterala handelsförhand-
lingarna inom GATT, den s. k. Uruguay-rundan, framgångsrikt avslutas.
Ett lyckat slutresultat skulle innebära en värdefull stimulans för världseko-
nomin.

Som angavs i prop. 1991/92:38 om inriktningen i den ekonomiska
politiken kommer statens bidrag att väsentligt minskas inom det export-
främjande området. En proposition härom kommer att föreläggas vårriks-
dagen.

Samarbetet med Central- och Östeuropa

Det är endast genom en fortsatt reformprocess i Central- och Östeuropa
som en varaktig stabilitet och säkerhet i hela Europa kan åstadkommas.
Det är av ett betydande utrikes- och säkerhetspolitiskt intresse för Sverige
att det i vår omgivning finns länder som präglas av stabil demokrati,
marknadsekonomi samt socialt och miljömässigt ansvar. Sverige kommer
därför att kraftigt förstärka samarbetet med regionen och aktivt försöka
främja den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i denna.

Stödet och samarbetet skall i första hand riktas mot Estland, Lettland
och Litauen, men även mot Polen och det ryska närområdet. Där har
Sverige, liksom övriga nordiska länder, av geografiska och historiska skäl
en särskild roll att spela. Målet är att genom främst kunskapsöverföring
bistå de baltiska länderna att bygga demokratiska institutioner och att
utveckla marknadsekonomiska strukturer. För övriga länder i Central- och
Östeuropa kommer det svenska stödet huvudsakligen att ges multilateralt.

Behovet av internationella stödinsatser är mycket stort. Regeringen
föreslår därför att ett nytt treårsprogram om totalt tre miljarder kronor
upprättas för samarbetet med Central- och Östeuropa. För detta samarbe-
te inrättas ett särskilt anslag.

Utrikesförvaltningen

Inom utrikesförvaltningen pågår ett översynsarbete i syfte dels att frigöra
medel för nya utrikespolitiska satsningar, dels möta de krav som ställs på
besparingar inom den statliga förvaltningen, dels att kunna genomföra
nödvändiga investeringar på kommunikations- och ADB-området.

Fyra lönade utlandsmyndigheter kommer att läggas ned under budget-
året 1992/93, nämligen ambassaden i Quito och ambassadkansliet i Muscat

samt karriärkonsulaten i Las Palmas och Marseille. Som aviserades i Prop. 1991/92:100
föregående års budgetproposition omvandlades de lönade konsulaten i Bil. 4
Vancouver och Rio de Janeiro under våren 1991 till honorärkonsulat. Vi-
dare har informationsverksamheten i Förenta Staterna setts över. Från
och med den ljuli 1992 kommer informationskontoret för Nordamerika
(SIS) att inordnas i generalkonsulatet i New York. Omorganisationen
innebär neddragningar vid SIS, generalkonsulatet i New York, generalkon-
sulatet i Los Angeles samt ambassaden i Washington.

För närvarande undersöks hur berörda utlandsmyndigheters befattning
med kvarlåtenskapsärenden bäst kan avvecklas. Målet är att en avveckling
skall kunna ske per den 1 mars 1992. Generalkonsulatet i New York har
tidigare i stor utsträckning berörts av denna typ av ärenden.

För att möta de behov som finns av ytterligare besparingar och möjliggö-
ra nya omprioriteringar finns beredskap att stänga ytterligare tre-fyra
utlandsmyndigheter under budgetåret 1993/94.

Nya ambassader har upprättats i Tallinn, Riga och Vilnius. Dessutom
har beslut fattats om att Sveriges ambassadör vid Den Heliga Stolen
permanent skall placeras i Rom. Vidare har under året ett generalkonsulat
öppnats i Jerusalem.

Ambassaderna i Bagdad och Kinshasa är tills vidare obemannade.

Sverige-information och kulturutbyte

För information om Sverige i utlandet och för kulturutbyte anvisas medel
för verksamhet som bedrivs av utrikesdepartementet, Svenska institutet
och Sveriges Riksradios utlandssändningar (Radio Sweden).

Internationellt utvecklingssamarbete

Biståndsramen föreslås uppgå till en procent av den för kalenderåret 1992
beräknade bruttonationalinkomsten (BNI). De senaste åren har finansi-
ering skett av annan verksamhet än bistånd till u-ländema inom 1 %-ra-
men. Genom att samarbetet med Central- och Östeuropa finanseras över
ett särskilt anslag utanför biståndsramen och avräkningen för asylkostna-
der minskas, ökar biståndet till u-ländema avsevärt.

De ekonomiska klyftorna ökar på många håll i världen liksom antalet
mycket fattiga människor. Resursflödet till u-ländema har minskat under
1980-talet och för de fattigaste u-ländema är biståndet den viktigaste
källan till utländskt kapital. För kommande budgetår föreslås stöd för
ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder få en ökad medels-
tilldelning. Som en betydelsefull hjälp till självhjälp prioriteras sådana
åtgärder som stimulerar den marknadsekonomiska tillväxten. Det svenska
biståndet vid sidan av de statliga organen bör som ett led i denna strävan
mer inriktas till organisationer och institutioner utanför den offentliga
sektom i mottagarländerna. I linje med detta föreslås stödet till det bi-
ståndsarbete som utförs av olika enskilda organisationer, kyrkor och mis-
sioner ökas väsentligt. Omsorgen om miljön och barnens utsatta situation
är andra prioriterade områden för biståndsinsatser.

Beredskapen för effektivt ingripande vid katastrofer bör stärkas och Prop. 1991/92:100
ökad medelstilldelning föreslås. FN måste snabbt och effektivt kunna Bil. 4
ingripa vid katastrofer, däribland sådana som orsakats av krig och konflik-
ter. Stöd för FN och de multilaterala utvecklingsorganisationema är ett
centralt inslag i det svenska utvecklingssamarbetet.

Ännu tydligare än hittills inriktas det svenska biståndet på åtgärder som
främjar utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter. Anslagna
medel för detta föreslås öka betydligt. I beräkningen av landramama till
Sveriges programländer har stor vikt fästs vid respekt för mänskliga rättig-
heter och hur strävan till demokratisering ter sig i olika länder. Samman-
lagt föreslås en minskning av landramarna.

SIDA och BITS har inför årets budgetarbete utfört fördjupade analyser
av sin verksamhet. Båda myndigheterna föreslås få treåriga ramanslag för
sina administrationskostnader.

Sammanställning

Förändringarna inom utrikesdepartementets verksamhetsområde i förhål-
lande till statsbudgeten för budgetåret 1991/92 framgår av följande sam-
manställning. Beloppen har avrundats och anges i milj. kr.

Anvisat

1991/92

Förslag

1992/93

Förändring

A. Utrikesdepartementet m.

m. 1

431,3

1

547,0

+

115,7

B. Bidrag till vissa
internationella
organisationer

492,0

665,4

+

173,4

C. Internationellt ut-
vecklingssamarbete

12

965,0 (1)

13

606,1 (1)

+

641,1

D. Information om Sverige
i utlandet m. m.

133,0

143,3

+

10,3

E. Utrikeshandel och
exportfrämjande

325,6

316,8

—

8,8

F. Nedrustnings- och
säkerhetspolitiska
frågor m. m.

80,5

86,7

+

6,2

G. Samarbete med

Central- och Östeuropa

994,5

+

994,5

Totalt för utrikes-
departementet

15

427,4

17

359,8

+1

932,4

(1) Exkl. avräkningar 906,0 milj.kr. för budgetåret 1991/92 och 853,9 milj.kr.
för budgetåret 1992/93 för blståndsändamål under andra anslag och huvudtitlar.

Utrikesdepartementet                               Prop. 1991/92:100

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet af Ugglas i frågorna under littera A punkterna
1 — 5, 7 — 9, B punkterna 1, 3, och 8, D, F och G;

statsrådet Johansson i frågor under littera A punkt 6 och B
punkt 2;

statsrådet Svensson i frågor under littera C;

statsrådet Dinkelspiel i frågor under littera B punkterna
4 — 7 och E.

Anmälan till budgetpropositionen 1992

Statsrådet af Ugglas anför

Utrikespolitik

De senaste årens genomgripande omvälvningar har lett till ett i grunden
förändrat säkerhetspolitiskt läge i Europa. En ny europeisk säkerhetsord-
ning håller på att byggas upp. Sverige har ett starkt nationellt intresse av
att delta i detta arbete. Genom att utvecklingen inte längre domineras av
ideologiska och säkerhetspolitiska motsättningar mellan två rivaliserande
maktblock har nya förutsättningar skapats inte bara för Europas utveck-
ling utan också för internationell politik i stort.

De dramatiska världspolitiska förändringarna under de senaste åren gör
det nödvändigt att anpassa vår utrikes- och säkerhetspolitik till de nya
europeiska realiteterna.

Tre slutsatser kan i det sammanhanget dras.

För det första är det uppenbart att termen ”neutralitetspolitik” inte
längre kan användas som en adekvat övergripande beskrivning av den
utrikes- och säkerhetspolitik vi önskar föra inom den europeiska ramen.
Sverige skall föra en politik med en klar europeisk identitet.

Den andra slutsatsen är att Sverige har ett lika stort intresse som andra
europeiska nationer av att en ny säkerhetsstruktur byggs upp i Europa för
att hantera, bemästra och lösa de säkerhetspolitiska hot och spänningar
som vi med all sannolikhet kommer att möta i framtiden. Sverige är redo
att delta i en konstruktiv dialog om hur vi kan medverka till detta.

Den tredje slutsatsen är att detta inte i något avseende befriar oss från
vårt ansvar för att på egen hand försvara vårt stora luftrum och vårt
vidsträckta land- och sjöterritorium med dess strategiska läge mellan
Nordatlanten och nordvästra Ryssland. För att säkerställa detta avser
regeringen att realt höja försvarsutgiftema under den kommande femåriga
försvarsbeslutsperioden.

Den svenska utrikespolitiken skall vara en klar röst för mänskliga rättig-
heter, frihet och demokrati i alla världens delar. Omsorgen om dessa

10

principer är en integrerad del av vår utrikespolitik. Samarbetet med såväl Prop. 1991/92: 100
Central- och Östeuropa som utvecklingsländerna inriktas på ett starkare Bil. 4
stöd för demokrati och marknadsekonomi.

Upplösningen av strukturerna i Central- och Östeuropa sammanfaller
med allt starkare integrationssträvanden i Västeuropa. För att den re-
formprocess som inletts i öst skall bli framgångsrik måste de nya demokra-
tierna inlemmas i det europeiska samarbetet. Endast härigenom kan förut-
sättningar skapas för en varaktig stabilitet och säkerhet i hela Europa.

I den europeiska säkerhetsstruktur som nu växer fram spelar den Euro-
peiska Gemenskapen (EG) en central roll som politisk aktör och stabilise-
rande faktor. Konferensen om Säkerhet och Samarbete i Europa (ESK)
söker effektivisera och bygga ut sina mekanismer på säkerhets- och samar-
betsområdet. NATO består, men dess militära uppgifter omformuleras
och den politiska dimensionen förstärks.

Det misslyckade kuppförsöket i Moskva i augusti 1991 utgjorde slut-
punkten för mer än 70 års kommunistiskt styre i Sovjetunionen. Statsbild-
ningen har upplösts. Sverige erkände den 19 december 1991 Ryssland,
Ukraina och Vitryssland som självständiga stater. Den snabba utveckling
som pågår innehåller många krisartade och oroväckande drag, men skapar
samtidigt möjligheter till demokratiska framsteg och ekonomisk utveck-
ling.

De förutvarande Warszawapaktsmedlemmama har blivit ett antal alli-
ansfria stater utan närmare definierad säkerhetspolitisk förankring. Ge-
nom att bygga upp ett nätverk av förbindelser på alla plan försöker de nu
inlemma sig i den västeuropeiska och transatlantiska gemenskapen. Ge-
nom tillkomsten av det nordatlantiska samarbetsrådet (NACC) har länken
till NATO konkretiserats och institutionaliserats, men det är ännu oklart
vilken effekt detta kommer att få på Europas säkerhetspolitiska strukturer.

Den europeiska integrationen fortskrider, och flera tidigare förtryckta
stater i Central- och Östeuropa är nu, med återvunnen frihet, inbegripna i
denna process. Samtidigt gör sig tydliga splittringstendenser gällande.
Etniska motsättningar har åter kommit i dagen, ibland med väpnad kon-
flikt i sina spår.

Även om risken för ett storkrig i Europa av det slag man fruktade under
det kalla kriget i dag framstår som mycket begränsad finns, som t. ex. Jugo-
slavienkrisen visar, en betydande risk för lokala konflikter. På grund av de
starka etniska motsättningarna har efterkrigstidens federala statsbildning i
Jugoslavien i praktiken upplösts. Försöken att lösa dessa med våld har lett
till stort mänskligt lidande och omfattande materiell förstörelse. Kriget har
även fått verkningar utanför landets gränser. Regeringen kommer den 15
januari 1992 att erkänna Slovenien och Kroatien som självständiga stater.
Regeringen förväntar sig att de båda republikerna före denna tidpunkt har
tillkännagivit sin avsikt att respektera ESK-kraven i Helsingfors- och Pa-
risdokumenten.

De internationella ansträngningarna att lösa konflikten i Jugoslavien har
letts av EG med stöd av ESK, främst genom medlingsverksamhet och
observatörer med bl.a. svensk medverkan. FNs säkerhetsråd har beslutat
om ett internationellt vapenembargo mot landet i sin helhet och verkar för

11

att få ett slut på stridigheterna. I likhet med EGs medlemsländer har Prop. 1991/92: 100
Sverige vidtagit ekonomiska åtgärder mot Jugoslavien i syfte att förmå Bil. 4
parterna att uppnå en fredlig lösning som kan accepteras av alla inblanda-
de.

Estland, Lettland och Litauen har återvunnit sin självständighet och
blivit upptagna som medlemmar i bl.a. FN och ESK. Omedelbart efter
självständigheten upprättade Sverige ambassader i vart och ett av de tre
länderna. De baltiska länderna har inlett ett intensivt reformarbete i syfte
att bygga upp en modem demokrati och marknadsekonomi efter ett halvt
sekels ofrihet. Det finns en utbredd vilja i vårt land att hjälpa dem i detta
arbete.

Sverige kommer att kraftigt bygga ut sitt samarbete med hela Central-
och Östeuropa. Förutom den bilaterala hjälpen till Estland, Lettland och
Litauen genomförs och planeras också insatser i det ryska närområdet och
Polen. Stödet till reformarbetet i denna region är av betydande svenskt
utrikes- och säkerhetspolitiskt intresse. Detsamma gäller vår strävan att
bidra till ett konkret och praktiskt inriktat samarbete mellan länderna
kring Östersjön.

Integrationen i Västeuropa fortsätter. Den Europeiska Gemenskapen
spelar en nyckelroll i utformningen av Europas framtida arkitektur.

Genom EGs beslut i Maastricht att upprätta en ekonomisk och monetär
union liksom en politisk union har viktiga steg tagits mot att förverkliga
Gemenskapens mål att skapa ett ständigt allt närmare förbund mellan
Europas länder och folk.

EGs ekonomiska samordning utvidgas och en gemensam valuta kom-
mer på sikt att införas. Även det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbe-
tet utökas och steg tas mot ett försvarspolitiskt samarbete med ett gemen-
samt försvar som långsiktigt mål. Den västeuropeiska unionen (VEU)
kommer att vara kopplad både till NATO och den politiska unionen och
får till uppgift att genomföra EG-beslut med försvarspolitiska implika-
tioner. I Maastricht-överenskommelsen framhålls bl. a. att särskild hänsyn
kommer att tas till den speciella karaktären hos medlemsstaternas
försvarspolitik, vilket syftar på t. ex. Irlands alliansfrihet.

Det ligger en särskild dynamik i EGs fortsatta integrationsprocess. En ny
regeringskonferens skall enligt planerna genomföras under senare delen av
nittiotalet.

Regeringen verkar med kraft för att Sverige snarast möjligt skall bli
fullvärdig medlem av den Europeiska Gemenskapen. Efter riksdagens
beslut i frågan i december 1990 inlämnades vår ansökan i juli förra året.
Vårt mål är att Sverige upptas i den Europeiska Gemenskapen fr. o. m. år
1995. Ett brett stöd i riksdagen är av stor betydelse för de förestående
medlemskapsförhandlingama. Ansträngningarna att underlätta medlem-
skapsprocessen kommer att ställa starkt ökade krav på utrikesförvaltning-
en och dess personal.

Uppgörelsen mellan EFTA och EG om ett europeiskt ekonomiskt sam-
arbetsområde (EES-avtalet), som träffades i oktober 1991, utgör för oss ett
betydelsefullt steg på vägen till medlemskap. Därmed tillförsäkras vi i allt
väsentligt fullt tillträde till EGs inre marknad och angränsande områden                   12

såsom forskning, utbildning, miljöpolitik och sociala frågor.

På det utrikespolitiska området kommer en gradvis anpassning till EGs Prop. 1991/92:100
samarbetsformer att äga rum. Detta hindrar inte Sverige från att fortsätta Bil. 4
att driva för vårt land angelägna frågor i FN och andra internationella fora.
En ökad samordning med EG-ländema kommer att äga rum.

EG kommer att spela en huvudroll i utformningen av Europas nya
frihets- och samarbetsordning. Sverige önskar delta aktivt i detta arbete.
Våra möjligheter att påverka den fortsatta politiska, sociala och ekonomis-
ka utvecklingen i Europa kommer att avsevärt förbättras genom medlem-
skap i Gemenskapen.

Samtidigt som vi söker medlemskap i EG fortsätter vi att arbeta för ett
enat Europa med samarbetsordningar som också inkluderar demokratier-
na i Central- och Östeuropa. Vi vill verka för ett Europa som är öppet mot
omvärlden och som kan fungera som en motor i det internationella arbe-
tet.

Europarådet har blivit en viktig mötesplats för länderna i Västeuropa
och de nya demokratierna i Central- och Östeuropa. Sverige har under sex
månader år 1991 innehaft ordförandeskapet i organisationen. Under den-
na period har den ökat sin mångskiftande verksamhet i syfte att främja
demokratiska principer och respekt för mänskliga rättigheter i Central-
och Östeuropa.

Betoningen av den europeiska identiteten i Sveriges utrikespolitik inne-
bär inte att det nordiska samarbetet blir mindre angeläget. Tvärtom kom-
mer detta att ges nya impulser. Samarbetsformema måste omprövas och
stärkas mot bakgrund av de nya förutsättningar som de senaste årens
utveckling i Europa skapat.

ESK är också ett centralt forum för diskussionerna om Europas framtida
säkerhets- och samarbetsstruktur. Genom ”Parisstadgan för ett nytt Euro-
pa”, som ESK antog i november 1990, bekräftades den alleuropeiska
värdegemenskapen som en stabil grund för det framtida samarbetet. För
närvarande pågår inom organisationen ett intensivt arbete för att utveckla
de olika förtroende- och säkerhetsskapande regimer som tidigare framför-
handlats. Sverige deltar aktivt i dessa ansträngningar.

Efter kalla krigets slut bedrivs det internationella nedrustningsarbetet i
en ny atmosfär. Verklig nedrustning har inletts på områden där utsikterna
till framgång endast för några år sedan tedde sig små. START-avtalet
mellan Sovjetunionen och Förenta Staterna om betydande reduktioner i
de strategiska arsenalerna, liksom genombrottet i förhandlingarna om
kemiska vapen, kan tjäna som exempel på utvecklingen i olika förhand-
lingsfora under år 1991. Genom avtalet om konventionella rustningsbe-
gränsningar i Europa (CFE-avtalet), som ingicks i november 1990, kom-
mer också de offensiva konventionella stridskrafterna att kraftigt begrän-
sas. Till detta skall läggas de omfattande unilaterala åtgärder som presi-
denterna Bush och Gorbatjov tillkännagav i höstas. De innebär bl. a. att de
landbaserade taktiska kärnvapnen på sikt kommer att försvinna från Euro-
pa.

Det är i denna förändrade miljö som den svenska nedrustningspolitiken
nu skall verka. Den ställs inför nya frågor och nya utmaningar. Det ställer
höga krav på kunskaper och analys. Förslag och åtgärder måste värderas

13

mot svenska säkerhetspolitiska intressen, mot utvecklingen i vårt närom- Prop. 1991/92: 100
råde och mot den europeiska integrationsprocessen.                      Bil. 4

I internationella fora har frågor om icke-spridning av vapen och vapen-
system kommit i förgrunden. Sverige kommer att arbeta för en förlängning
och ett stärkande av icke-spridningsavtalet för kärnvapen (NPT), för en
effektivisering av kontrollsystemet inom det Internationella atomenergior-
ganet (IAEA) och för ett totalförbud för kemiska vapen inom ramen för
nedrustningskonferensen i Geneve. I andra organ deltar vi också i an-
strängningarna att etablera en internationell kontroll av handeln med
högteknologiska vapen.

Irak-Kuwaitkriget kom att sätta icke-spridningsfrågan i fokus både när
det gäller nukleära och konventionella massförstörelsevapen. I det sönder-
fallande Sovjetunionen finns ett stort antal strategiska och taktiska kärn-
vapen spridda till flera republiker. Det är av yttersta vikt att dessa kärnva-
pen förblir under tillfredsställande kontroll.

Inom ramen för ESK-förhandlingarna har betydande framsteg gjorts i
fråga om nedrustning av konventionella stridskrafter. Sverige fäster stor
vikt vid att avtalet om konventionella rustningsbegränsningar i Europa
(CFE-avtalet) från år 1990 omgående ratificeras. Konsultationer pågår för
närvarande om ett mandat för en sammanhållen militärförhandling röran-
de förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder efter ESKs uppföljnings-
möte i Helsingfors år 1992, som skall vara öppen för samtliga medlemsta-
ter.

Den svenska nedrustningspolitiken bedrivs i ett systematiskt samråd
mellan olika myndigheter. Vid de internationella nedrustningsförhand-
lingama stödjer sig utrikesdepartementet i stor utsträckning på expertis
från försvarets forskningsanstalt (FOA).

Mot bakgrund av den snabba utvecklingen i världen och i vår region har
jag tillsatt en expertgrupp inom utrikesdepartementet för att granska ned-
rustningspolitiken och utforma rekommendationer inför resten av
1990-talet. Gruppen skall presentera sina slutsatser i mitten av januari
1992.

Förenta nationerna förblir en hörnsten i den svenska utrikespolitiken.

På grund av att blockbildningen upphört har FN fått större möjlighet att
upprätthålla internationell fred och säkerhet samt att handskas med mera
långsiktiga globala frågor, som miljövård, utvecklingsbistånd och nedrust-
ning.

Säkerhetsrådets beslutsamma uppträdande under kriget vid Persiska
viken inger förhoppningar om att både folkrätten och FNs förmåga att
hantera politiska kriser har stärkts. Verksamheten i FNs säkerhetsråd har
präglats av en samarbetsanda, som gjort det möjligt för FN att verksamt
bidra till att lösa ett antal långvariga regionala konflikter. Sverige kandi-
derar för en plats i säkerhetsrådet under mandatperioden 1993 — 94.

Sverige arbetar tillsammans med de andra nordiska länderna för att
ytterligare utveckla FNs fredsskapande och fredsbevarande verksamhet.
Under den gångna hösten presenterade de nordiska länderna i generalför-
samlingen konkreta förslag på detta område, med tonvikt på förebyggande
åtgärder i syfte att förhindra att väpnade konflikter bryter ut.

14

Den ökande efterfrågan på fredsbevarande och fredsskapande insatser, Prop. 1991/92:100
särskilt inom FNs ram, motiverar ökad svensk beredskap for deltagande i Bil. 4
sådana aktioner.

1980-talet innebar ett allvarligt bakslag för de allra fattigaste länderna.
Mer än en miljard människor lever för närvarade i absolut fattigdom. De
växande flyktingströmmarna i världen har ofta komplexa orsaker. Det är
vår strävan att stödja en utveckling i en demokratisk och marknadsekono-
misk riktning i de fattigaste länderna.

Mänskligheten står inför problem och utmaningar som inte kan bemäst-
ras av varje land för sig utan måste angripas globalt. Mot denna bakgrund
har Förenta nationerna med sitt världsvida medlemskap en central uppgift
att styra utvecklingen i positiv riktning.

På miljöns område framstår det ömsesidiga beroendet särskilt tydligt.
Lokala, regionala och globala miljöproblem måste lösas i mellanstatligt
samarbete. FNs konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år
1992 utgör därför ett viktigt forum, där frågor av avgörande betydelse för
vår överlevnad kommer att diskuteras.

Sverige verkar kraftfullt i internationella fora och bilaterala kontakter
för att respekten för de mänskliga rättigheterna skall upprätthållas och
kränkningar av dessa påtalas.

Narkotikahandelns allt vidare spridning och förödande konsekvenser
har under de senaste åren tilldragit sig växande uppmärksamhet. Sverige
var en av initiativtagarna till FNs globala handlingsprogram mot narkoti-
ka och är en av de största bidragsgivarna till FNs program för narkotika-
kontroll.

Kampen mot terrorism är ett annat område, där Sverige kommer att
verka för ett vidgat internationellt samarbete.

Gulfkonflikten har fått omfattande politiska, ekonomiska och humani-
tära återverkningar i Mellanöstern. I dess spår har förhoppningarna om en
fredlig lösning av Mellanösternkonflikten ökat. Av Förenta Staterna initi-
erade fredssamtal inleddes i Madrid i november 1991. En lång och svår
förhandlingsprocess ligger framför parterna.

Utan en lösning av den palestinska frågan med beaktande av alla parters
legitima intressen och av relevanta FN-beslut kommer oron och instabili-
teten att bestå i detta område med internationella följdverkningar. Den
israeliska bosättningspolitiken i de ockuperade områdena utgör ett allvar-
ligt hinder på vägen mot fred i området. Även den arabiska handelsbojkot-
ten mot Israel är ett hinder för den fredliga utvecklingen i regionen.

Sydafrikas omvandling utgör en dynamisk och i sina huvuddrag löftes-
rik process. Den har hittills lett till att apartheidsystemets grundläggande
rasåtskiljande lagar har avskaffats. Emellertid är den konstitution som
förvägrar befolkningsmajoriteten rösträtt fortfarande i kraft. De krav på
djupgående och oåterkalleliga förändringar som FN ställt har sålunda
ännu inte uppfyllts. Överläggningar om en ny, demokratisk författning för
Sydafrika inleddes i december 1991. Ett allvarligt hinder för den sydafri-
kanska reformprocessen utgör det utbredda våldet, som under år 1991
krävde tusentals offer.

Sverige fortsätter att följa utvecklingen noga. I det syftet har regeringen

15

beslutat sända en parlamentarikerdelegation till Sydafrika med uppgift att Prop. 1991/92:100
ge regeringen ett fördjupat underlag för bedömningen av om och när Bil. 4
förändringar av den svenska Sydafrikapolitiken kan och bör göras. Efter
sitt besök i Sydafrika kommer delegationen att avge en rapport till rege-
ringen med rekommendationer om lämpliga åtgärder.

För länderna på Afrikas Hom har det gångna året inneburit historiska
omvälvningar. Efter trettio års inbördeskrig råder fred i Etiopien och
Eritrea. Ett massivt internationellt stöd är nödvändigt för att länderna på
Afrikas Hom skall kunna övervinna den akuta nöden och vända utveck-
lingen i en demokratisk riktning.

De omfattande internationella och regionala ansträngningarna att nå en
fredlig lösning på konflikten i Kambodja har rönt viss framgång. I höstas
undertecknades en fredsöverenskommelse mellan partema varefter ett
nationellt råd installerades i den kambodjanska huvudstaden. FN spelar
en viktig roll i det fortsatta arbetet för att skapa fred och demokrati i
Kambodja.

Sverige följer även noga utvecklingen av andra konflikter som t.ex. i
Afghanistan, Västra Sahara, Centralamerika, på Cypern och på Östra
Timor. Genom insatser från FNs sida har i flera av dessa fall framsteg
gjorts mot en lösning. Det förbättrade internationella klimatet har ökat
förhoppningarna om att även de mest långdragna av dessa konflikter skall
kunna avvecklas på fredlig väg.

En grundläggande förutsättning för att Sverige skall kunna slå vakt om
sina intressen och bedriva en effektiv utrikespolitik är att vi har en utrikes-
förvaltning med goda kunskaper om den internationella utvecklingen,
analytisk kapacitet samt hög diplomatisk kompetens. Breddningen av vår
internationella kontaktyta och den tilltagande globaliseringen av politiska
och ekonomiska frågor har starkt ökat kraven i detta hänseende.

Rättsfrågor

Folkrätten, dess tillämpning och utveckling, intar en betydelsefull plats i
svensk utrikespolitik. Ett centralt inslag inom detta område gäller, som jag
redan betonat, skyddet för de mänskliga rättigheterna. Sverige arbetar i
olika internationella fora för att förstärka det internationella skyddet för
mänskliga rättigheter och verkar för att dödsstraffet skall avskaffas. Ett
viktigt inslag i dessa strävanden är att utarbeta och följa upp efterlevnaden
av internationella normer för individens skydd.

Det finns för närvarande sex FN-konventioner med tillhörande över-
vakningsmekanismer inom området för mänskliga rättigheter. Den senas-
te är konventionen om barnets rättigheter. En konvention om migrerande
arbetares rättigheter antogs av FN hösten 1990 men har ännu inte trätt i
kraft. Vidare bör nämnas den europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som gradvis har
utökats med skydd för nya rättigheter, samt Europarådets konvention mot
tortyr.

Andra viktiga folkrättsliga ämnen är havsrätten med tillhörande av-
gränsningsfrågor. De internationella miljörättsliga frågorna har kommit

16

att inta en alltmer framträdande plats i departementets arbete. Rättsliga Prop. 1991/92: 100
frågor med anknytning till polarområdena och rymden är ytterligare exem- Bil. 4
pel. Arbetet med att träffa investeringsskyddsavtal med andra länder är ett
viktigt inslag i verksamheten. Från och med den 1 juli 1989 har departe-
mentet medel för stipendier för folkrättslig forskning av särskild relevans
för utrikesförvaltningens verksamhet och kunskapsbehov. För närvarande
står medel till förfogande för stipendier till fyra doktorander i fyra år. Den
vid rättsavdelningen placerade folkrättsrådgivaren fungerar som en länk
mellan utrikesdepartementet och universiteten.

Sverige ingår årligen ett antal avtal, fördrag och internationella konven-
tioner med främmande makter. Förhandlingsarbetet kräver i betydande
omfattning en traktaträttslig medverkan. För att rationalisera verksamhe-
ten pågår en datorisering av departementets traktatregister.

Inom ramen för det internationella samarbetet på det straffrättsliga
området visar Sverige också ett stort engagemang. Det rör sig här om
utlämningsfrågor och annat biträde åt domstolar och andra myndigheter i
brottmål. Stora insatser görs för att svenskar som har dömts till fängelse-
straff utomlands skall kunna tas hem för att avtjäna straffet i Sverige.
Genom utredningar om utländsk rätt och genom bistånd i bl.a. under-
hållsärenden får svenska medborgare stöd att hävda sin rätt i utlandet.
Ärenden som rör bortförda barn är en annan viktig arbetsuppgift.

Utrikesförvaltningen bistår även svenskar som hamnat i nödsituationer
utomlands, t. ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller frihetsbe-
rövanden. Dessa frågor har blivit alltmera komplicerade i och med att
svenska medborgare numera i större utsträckning förlägger sina utlandsre-
sor utanför de traditionella turistmålen. En försvårande omständighet är
även att huvuddelen av de frihetsberövade anklagats för narkotikabrott.
Det kan förutses att utrikesförvaltningen under det närmaste året kommer
att tilldelas ett ökat ansvar för bistånd även till svenska brottsoffer utom-
lands.

Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen resurs-
krävande. Utlandsmyndigheternas befattning med sådana ärenden under
åren 1987—1990 framgår av följande uppställning:

Uppehålls- och

År          arbetstillstånd       Viseringar

1987

27

000

145

000

1988

30

000

180

000

1989

47

000

236

000

1990

60

000

275

000

Ökningen av viseringsärenden har under år 1991 varit särskilt påtaglig i de
baltiska staterna och f. d. Sovjetunionen. Ett tilltagande antal utlandsmyn-
digheter i tredje världens flyktinggenererande regioner har samtidigt ut-
satts för stadigt växande arbetsbelastning genom anhopning av ärenden
som gäller anknytningsinvandring. Ansträngningar har gjorts för att för-
bättra handläggningsrutinema. Behovet av ytterligare resurser kan likväl
väntas bestå. Fjolårets delegering till utlandsmyndigheterna av beslutande-

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

rätt i vissa ärenden om arbets-och uppehållstillstånd har bidragit till Prop. 1991/92:100
effektivisering av verksamheten.                                         Bil. 4

Statsrådet Dinkelspiel anför

Handelspolitik

Utrikeshandeln är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi. Fri han-
del med omvärlden är för ett litet land en förutsättning för att kunna
upprätthålla och utveckla välfärden.

Europa

Europa är i stark förändring. Historien accelererar och det är vår skyldig-
het att ta till vara de nya möjligheter som utvecklingen skapar.

De första efterkrigsårtiondenas integrationsarbete i Västeuropa syftade
till att säkra freden i ett Europa som sargats av två världskrig. Integra-
tionen har utvecklats till ett alltmer framgångsrikt och fördjupat samarbe-
te för att säkra frihet, demokrati och ekonomiska framsteg i allt större
delar av Europa.

Sammanbrottet för de socialistiska diktaturerna och planekonomierna i
Central- och Östeuropa innebär en historisk möjlighet att etablera en
europeisk frihets- och samarbetsordning som säkrar fred och utveckling
under generationer framöver.

I detta arbete är den Europeiska Gemenskapen den självskrivna kärnan.
Men också arbete inom Europarådet och inom ramen för den europeiska
säkerhets- och samarbetskonferensen spelar en viktig roll.

Det föreligger bred enighet i riksdagen om den strävan efter medlem-
skap som kom till uttryck i Sveriges ansökan till den Europeiska Gemen-
skapen. Regeringen avser under de kommande åren att bygga vidare på
denna breda enighet — och söka ett så brett samförstånd som möjligt kring
Sveriges politik i denna fråga.

EES-avtalet

Avtalet innebär att svenska medborgare, institutioner och företag i allt
väsentligt kommer att kunna åtnjuta samma fördelar avseende fri rörlighet
för varor (utom jordbruk), tjänster, kapital och personer (de ”fyra friheter-
na”) som kommer att gälla inom EG när den inre marknaden fullbordas.

Förutom de fyra friheterna omfattar avtalet ett utvecklat och breddat
samarbete inom de s. k. angränsande politikområdena (bolagsrätt, sociala
frågor, miljö, konsumentskydd, forskning och utveckling, utbildning, små
och medelstora företag, turism, medborgarnas Europa, räddningstjänst,
statistik samt ekonomisk och social utjämning mellan regioner). Avtalet
innebär vidare gemensamma, skärpta regler på konkurrensområdet. Sam-
arbetet bygger på ett gemensamt beslutsfattande i ett gemensamt EES-or-

18

gan (EES-kommittén) som även förvaltar avtalet. Härutöver inrättas ett Prop. 1991/92: 100
gemensamt EES-råd på ministernivå. Det är alltjämt oklart hur den judici- Bil. 4
ella mekanismen skall utformas mot bakgrund av EG-domstolens negativa
yttrande i fråga om en EES-domstol. EGs ministerråd har dock bekräftat
att EES-avtalet skall undertecknas före utgången av februari 1992 för att
träda i kraft den 1 januari 1993.

Arbetet med den västeuropeiska integrationen har under flera år bedri-
vits inom såväl myndigheter som regeringskansli. Under budgetåret
1991/92 avsattes för detta ändamål ca 356 milj. kr. i statsbudgeten. Dessa
resurser avsåg bl. a. bilateralt deltagande i vissa EG-program på projekt-
nivå, förhandlingar och olika administrativa kostnader för integrationsar-
betet.

EES-avtalet innebär att samarbetet utvidgas ytterligare och institutiona-
liseras. Utvidgningen avser både områden där vi redan i dag har visst
samarbete och områden där vi hittills inte kunnat delta.

Totalt beräknas kostnaderna inom statsbudgeten för den västeuropeiska
integrationen uppgå till drygt 930 milj. kr. budgetåret 1992/93. Det utvid-
gade samarbetet medför för budgetåret 1992/93 ökade kostnader över
statsbudgeten uppgående till ca 575 milj. kr. Av denna ökning (575
milj.kr.) svarar samarbetet inom EGs program inom de s.k. angränsande
områdena och administrativa kostnader inom myndigheter och regerings-
kansli för ca 256 milj. kr. Dessa två poster ökar därmed från 356 milj. kr.
till ca 612 milj. kr. budgetåret 1992/93. EFTA-fonden för ekonomisk och
social utjämning inom EES svarar för ca 270 milj. kr. Ökningen för EES-
och EFTA-institutionema uppgår till ca 50 milj. kr. (tillsammans med re-
surser avsatta för EFTA-sekretariatet innevarande budgetår uppgår kost-
naderna till totalt 110 milj. kr.).

Samtliga poster redovisas förslagsvis. Beräkningarna är behäftade med
vissa osäkerheter bl. a. på grund av att vissa poster är beroende av detaljut-
formning inom delområden av avtalet (institutionerna och regionalfon-
den), andra av de belopp som senare kommer att fastställas i EGs budget
för aktiviteten i fråga (programsamarbetet). De budgetmässiga konsekven-
serna av EES-avtalet beskrivs i budgetpropositionens avsnitt om särskilda
frågor.

Det största området inom programsamarbetet är forskning och utveck-
ling (FoU). Totalt uppgår kostnaderna inom detta område till ca 360
milj. kr. under budgetåret 1992/93. De ökade kostnaderna till följd av
EES-avtalet uppgår till 150 milj. kr. Samarbetet presenteras närmare i
resp, departements (närings-, utbildnings-, jordbruks- samt miljö- och
resursdepartementen) bilaga till budgetpropositionen.

Programsamarbetet inom utbildningsområdet uppgår budgetåret
1992/93 till ca 45 milj. kr. Ökningen jämfört med innevarande år uppgår
till 45 milj. kr.

Övriga programområden, t.ex. media, information och ungdomspro-
gram uppgår tillsammans till ca 47 milj. kr. Dessa programområden pre-
senteras i social-, utbildnings-, finans- och civildepartementens bilagor till
budgetpropositionen.

19

De administrativa kostnaderna för myndigheter och departement för- Prop. 1991/92: 100
väntas öka med ca 24 milj. kr. Denna post avser även utredningar och Bil. 4
information. Kostnaderna redovisas under resp, huvudtitel.

Uppbyggnaden av EES-institutionema medför ökade kostnader om 50
milj. kr. under tredje huvudtitelns anslag B 5. Europeiska frihandelssam-
manslutningen (EFTA). Förutom EES-institutionema kommer ett särskilt
EFTA-organ för övervakning att upprättas. Övervakningsorganets uppgif-
ter är övervakning inom områdena konkurrens, statsstöd och offentlig
upphandling samt allmän övervakning av EES-avtalets efterlevnad. Vida-
re kommer utökade sekretariats- och understödsfunktioner för EES-insti-
tutionerna att behövas.

Fonden för ekonomisk och social utjämning mellan regioner inom EES
utgör ett stöd från EFTA-ländema till EGs mindre välutvecklade regioner.
Stödet har formen av s. k. mjuka lån med gåvoelement. Totalt omfattar
fonden en lånefacilitet om 1,5 miljarder ecu över fem år samt 500 milj, ecu
i gåvodel. För Sveriges del innebär detta ett årligt budgetåtagande om
270 milj. kr. under fem år. Kostnaderna för fonden redovisas av finansmi-
nistern.

EES-avtalet beräknas träda i kraft den 1 januari 1993. Under våren
1992 avses en proposition att föreläggas riksdagen. Inom regeringskansliet
har berörda departement påbörjat det lagstiftningsarbete som krävs för
avtalets genomförande.

Integrationsarbetet kommer att ställa stora krav på den svenska statsför-
valtningen. Regeringen har ansvaret för ett svenskt deltagande i bered-
nings- och beslutsprocessen i EES och senare i ett EG-medlemskap. Kravet
på ett samlat svenskt uppträdande föranleder en utvidgning och anpass-
ning av delegationen i Bryssel. Betydelsefulla insatser inte bara från depar-
tementens utan också från myndigheternas sida kommer att krävas. Tjäns-
temän vid myndigheterna kommer att — inom sina resp, områden —
medverka som experter eller representanter i ett mycket stort antal kom-
mittéer och arbetsgrupper. Beredningsarbetet måste börja redan nu, dvs.
under den interimistiska fasen som sträcker sig från EES-avtalets under-
tecknande fram till dess ikraftträdande.

Myndigheternas medverkan krävs också när det gäller regelgivning på
myndighetsnivå i samband med att EES-avtalet skall införlivas i svensk
rätt. Efter avtalets ikraftträdande ankommer det på myndigheterna att
svara för en stor del av regeltillämpningen. Det förutsätts att myndigheter-
na organiserar och planerar sitt arbete så att dessa krav kan mötas.

Behovet av åtgärder i form av kompetensutveckling, utbildning och
information kommer att öka. Detta gäller inte minst kunskaper om EES
och EGs regelverk på olika områden, förhandlingsvana och förstärkta
språkkunskaper.

Myndigheterna måste själva ta ansvaret för utvecklingen av sin kompe-
tens, både när det gäller tillämpningen av de nya reglerna och deltagandet i
beslutsprocessen. Detta måste ske inom ramen för tillgängliga resurser.
För att uppfylla detta ansvar kan omprioriteringar bli nödvändiga.

20

Förberedelser för ett svenskt EG-medlemskap                         Prop. 1991/92:100

Även om ett EES-avtal ger Sverige stora vinster, kan det inte ersätta ett
svenskt medlemskap i EG. Efter Sveriges EG-ansökan år 1991 förbereder
EG-kommissionen nu på sedvanligt sätt ett utlåtande om förutsättningar-
na och möjligheterna för Sverige att påta sig de förpliktelser som följer av
ett medlemskap. Detta utlåtande kommer att ligga till grund för ett råds-
beslut om att inleda förhandlingar med Sverige.

Förutom de områden som omfattas av EES tillkommer vid medlem-
skapsförhandlingarna områden som gemensam handelspolitik, tullunion,
ekonomisk och monetär union (EMU), skatter, kol- och stålunionen,
EURATOM, biståndssamarbete, jordbruk och fiske och den politiska
unionen (EPU) samt budgetära och institutionella frågor. I fråga om EMU
och EPU påverkas förhandlingarna av de resultat som uppnåddes vid EGs
regeringskonferenser i Maastricht den 9—10 december 1991.

Innebörden av medlemskapsförhandlingama är att Sverige tar över EGs
regelverk med möjlighet till tekniska övergångsperioder på vissa områden.
Innan ett svenskt medlemskap är möjligt förestår, förutom själva förhand-
lingarna, parlamentarisk behandling och folkomröstning i frågan.

En av de stora uppgifter som kommer att dominera regeringens arbete är
att fullt ut föra Sverige in i det europeiska samarbetet genom förhandling-
arna om medlemskap i EG. Ansökan om medlemskap grundas på insikten
att Sverige måste ansluta sig till alla delar av samarbetet och godta de
förändringar som följer av regeringskonferenserna om EPU och EMU.

Många myndigheter berörs av EES-avtalet och ett EG-medlemskap. På
det handelspolitiska området har kommerskollegium en central roll, vilket
redovisas närmare under anslaget E 1.

Ett EG-medlemskap medför att den stickprovsmässiga gränskontrollen
mer eller mindre kommer att försvinna. I stället inriktas kontrollen vid
interntrafik på högriskobjekt, dvs. misstänkta personer och transportme-
del. Regeringen avser tillsätta en särskild utredning för att analysera hur
nödvändiga kontrollfunktioner skall hanteras i en situation där gränskon-
trollen gentemot EG-länderna försvinner.

GATT/Uruguay-rundan och övriga multilaterala handelsfrågor

Regeringen kommer att fortsätta att aktivt verka för en fri världshandel.
Som ett litet och starkt utrikeshandelsberoende land har Sverige ett stort
behov av internationella regler som styr världshandeln och undanröjer de
handelshinder som finns eller uppstår. Ett fungerande och respekterat
multilateralt regelsystem är nödvändigt för att motverka de protektionisti-
ska krafterna.

De globala handelsförhandlingarna i GATT, den s. k. Uruguay-rundan,
har efter diverse avbrott åter kommit igång och väntas avslutas under
första hälften av år 1992.

Rundan har tre övergripande mål: att ytterligare liberalisera världshan-
deln för både jordbruks- och industrivaror, att utvidga det Allmänna Tull-
och Handelsavtalet (GATT) med regler på nya områden som immaterial-
rätt, investeringar och handeln med tjänster samt att stärka GATTs regel-
system och dess efterlevnad. Regeringen kommer att på alla sätt försöka

bidra till att dessa mål realiseras. En framgång for Uruguay-rundan skulle Prop. 1991/92: 100
innebära en värdefull stimulans för världsekonomin.                     Bil. 4

OECD har en mycket stor betydelse som samrådsorgan mellan de ut-
vecklade marknadsekonomierna i världen. Särskilt viktiga under de kom-
mande åren är ansträngningarna att åstadkomma en fortsatt avreglering på
jordbrukets område och att minska de snedvridande effekter på handeln
som kan uppstå på grund av subventionerade exportkrediter och bundna
u-krediter. År 1991 träffades en ny viktig överenskommelse inom ramen
för den s. k. consensus-överenskommelsen. Den innebär att subventione-
rade räntor endast tillåts vid export till de fattigaste länderna. Även denna
subvention kan komma att avskaffas om några år. Vidare skärptes reglerna
för bundna u-krediter, där vissa typer i princip blir förbjudna.

UNCTAD kommer att hålla sin åttonde konferens (UNCTAD VIII) i
Cartagena de Indias, Colombia, den 8 — 25 februari 1992. Huvudämnen
för konferensen blir resurser för utveckling, internationell handel, teknolo-
gi, tjänster och råvaror. Stort intresse knyts till frågan om UNCTADs
framtid, dess arbetsuppgifter och arbetsformer.

Frågan om sambandet mellan handel och miljö behandlas i såväl GATT
som OECD och UNCTAD. Regeringen avser att fortsatt verka för en bred
diskussion om internationella miljöregler för handeln.

Det internationella samarbetet på det för u-ländema centrala råvaruom-
rådet har under senare år förskjutits från prisstabiliserande avtal mot
andra samarbetsformer såsom studiegrupper. Sverige bör stödja en utveck-
ling i huvudsaklig riktning bort från försök att reglera råvarumarknadema.

Bilaterala handelsförbindelser

Regeringen strävar efter att fördjupa och utöka handelskontakterna också
med utomeuropeiska länder. Detta gäller inte minst USA och Japan, våra
två viktigaste handelspartners utanför Europa.

I Nordamerika utvecklas planenligt frihandelsavtalet mellan USA och
Canada. Förhandlingar om ett utvidgat frihandelsavtal innefattande även
Mexico pågår och beräknas slutföras under år 1992. Härmed skapas i den
nordamerikanska hemisfären ett frihandelsområde som i storlek motsva-
rar det västeuropeiska frihandelsområdet.

De mest expansiva marknaderna finns för närvarande i Ostasien. Japan,
Sydkorea, Taiwan och Thailand har under senare år väsentligt ökat sina
andelar av den svenska utrikeshandeln.

Exportfrämjande

Jag avser föreslå regeringen att i februari 1992 förelägga riksdagen en
särskild proposition med förslag om hur statens roll i exportfrämjandet
genom Sveriges exportråd skall utformas. Förslagen kommer att baseras
bl.a. på Exportfrämjandeutredningens betänkande (SOU 1991:3) Statens
roll vid främjande av export. Ett reviderat avtal mellan de två huvudmän-
nen för rådet kommer att presenteras liksom anslagsmedel för det kom-
mande budgetåret.

Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom garantier skydda                  22

företagen mot vissa typer av förlustrisker i samband med exportaffarer. En
närmare redovisning av nämndens verksamhet lämnas under anslaget E 3.

Avveckling av handelsregleringar                                       Prop. 1991/92:100

Den 1 januari 1992 kommer exportrestriktionerna för kopparskrot att av-
vecklas. Sverige kommer därmed att ha uppfyllt avvecklingen av export-
restriktionerna för icke jämhaltigt metallskrot som inleddes den 1 januari
1990 enligt överenskommelse mellan EFTA-ländema och EG.

Regeringen uttalade i proposition 1988/89:47 bl.a. att en fullständig
avveckling av de kvantitativa restriktionerna på beklädnadsområdet borde
genomföras. Riksdagen ställde sig bakom detta (1988/89:FiU10, rskr. 94).
Avvecklingen har nu genomförts. Från och med den 1 augusti 1991 gäller
inte några begränsningar av tekoimporten. Även licenskravet för import
av tekovaror har avvecklats. Förändringarna berör inte tullsatsema vid
import av tekoprodukter.

Den 1 januari 1992 avvecklas även återstående kvantitativa restriktio-
ner mot importen av skor från ett antal länder i främst Central- och
Östeuropa, ett år tidigare än vad som ursprungligen planerades.

Sanktioner

En kommitté med uppgift att utreda tjänstehandeln mellan Sverige och
Sydafrika framlade sitt betänkande (SOU 1990:6) i mars 1990. Däri
föreslogs att förbudet mot varuhandel med Sydafrika skulle omfatta även
handel med vissa tjänster. Mot bakgrund av den positiva utvecklingen i
Sydafrika har ingen åtgärd hittills föreslagits med anledning av utredning-
en. Som utrikesministern påpekat kan dock utvecklingen i Sydafrika med-
föra att sanktionerna stegvis upphävs.

Genom förordningen (1990:885) om vissa sanktioner mot Irak och
Kuwait, som trädde i kraft den 7 augusti 1990, var Sverige ett av de första
länderna som införde ekonomiska sanktioner mot Irak och det ockuperade
Kuwait. Sedan Kuwait befriats har ändringar i de svenska föreskrifterna
vidtagits enligt FNs resolutioner. Kravet på särskilt beslut om dispens för
läkemedels- och livsmedelsleveranser till Irak samt för varor för humani-
tära ändamål har senare tagits bort. Utförsel av dessa varuslag från Sverige
kräver emellertid fortfarande exportlicens. Vidare måste FNs sanktions-
kommitté i förtid aviseras om sådana leveranser till Irak.

Regeringen beslutade i november 1991 om vissa ekonomiska åtgärder
mot Jugoslavien med anledning av den nuvarande krisen. Åtgärderna
omfattade uppsägning av handelsavtal, avtal om ekonomiskt samarbete
och upphävande av tullfrihetsförmåner. I ljuset av utvecklingen har senare
vissa lättnader beslutats.

Krigsmateriel- och annan exportkontroll

Jag avser föreslå regeringen att under år 1992 förelägga riksdagen förslag
om en ny lag rörande krigsmateriel. I detta förslag kommer betänkandena
(SOU 1989:102) Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet och (SOU
1989:66) Begreppet krigsmateriel att behandlas.

Genom lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter
som kan användas i massförstörelsesyfte m.m., som trädde i kraft den

23

1 juli 1991, regleras utförsel av missilteknologiprodukter, utrustning som Prop. 1991/92: 100
kan användas för tillverkning av biologiska eller kemiska stridsmedel samt Bil. 4
kemiska produkter som kan användas för tillverkning av kemiska strids-
medel (kemiska prekursorer).

Regeringen har efter lagens ikraftträdande beslutat om svensk anslut-
ning till den internationella kontrollregimen på missilteknologiområdet
(MTCR) samt till Australien-gruppen för internationellt samarbete mot
spridning av kemiska och biologiska stridsmedel m. m.

Från USA och ett antal med USA samverkande länders sida är exporten
av högteknologi föremål för kontroll av säkerhetspolitiska skäl och för att
motverka sådan export som kan bidra till spridningen av käm- och andra
massförstörelsevapen. Denna kontroll har under år 1991 koncentrerats till
ett antal särskilt känsliga varor. Vi har intresse av att Sverige inte utnyttjas
för att kringgå andra länders exportbestämmelser. För detta ändamål och
för att underlätta den fortsatta svenska importen av högteknologi från
USA och med USA samverkande länder, avser regeringen att år 1992
besluta om vissa ändringar av gällande svenska bestämmelser.

Statsrådet Johansson anför

Nordiskt samarbete

Det nordiska samarbetet inriktas för närvarande främst på framtida ut-
vecklingsfrågor, särskilt i relation till den västeuropeiska integrationen.

Vid de nordiska statsministrarnas möte i Mariehamn i november 1991
antogs en deklaration om det framtida nordiska samarbetet. Statsminist-
rarna tillsatte en grupp av personliga representanter som ska göra en ny
värdering av det nordiska samarbetet mot bakgrund av utvecklingen i
Norden och omvärlden. De bör bl. a. studera hur det nordiska samarbetet
kan utvecklas i en situation där flera eller samtliga av de nordiska länderna
blivit medlemmar i EG. Statsministrarna skall sedan hålla en konferens
om frågan under år 1992.

Nordiska ministerrådet kommer att till Nordiska rådets session år 1992
lägga fram ett program för det nordiska samarbetet efter år 1992. Det
kommer att behandla dels konsekvenserna av EES-avtalet, dels ge rikt-
linjer för en förenklad organisation av samarbetet. Programmet kommer
också att utgöra ett underlag för den grupp som statsministrarna har
tillsatt.

Statsrådet af Ugglas anför

Samarbetet med Central- och Östeuropa

De senaste årens omvälvningar i Central- och Östeuropa har känneteck-
nats av att folken förkastat det kommunistiska enpartisystemet. Demokra-
tiska val har genomförts. Folkvalda ledare har börjat riva ned de gamla
strukturerna och bygga upp nya samhällen grundade på demokrati, mark-

24

nadsekonomi och respekt for mänskliga rättigheter. De tre baltiska stater- Prop. 1991/92: 100
na har lämnat en lång period av ofrihet bakom sig och återvunnit sin Bil. 4
suveränitet.

Erfarenheten av demokratiska strukturer är dock begränsad i alla de
central- och östeuropeiska länderna. Kunskap saknas om hur ett mark-
nadsekonomiskt system fungerar. Den inledda ekonomiska reformproces-
sen är både tidskrävande och mödosam. De yttre spåren från den kommu-
nistiska tiden är också förskräckande, inte minst vad gäller miljön. Pro-
duktionen kännetecknas av slöseri och ineffektivitet.

I den rådande situationen finns en risk att känslor av apati och hopplös-
het kan breda ut sig, något som i sin tur kan leda till politisk och social
instabilitet.

Det är av ett betydande utrikes- och säkerhetspolitiskt intresse för Sveri-
ge att det i vår omgivning finns länder som präglas av stabil demokrati,
marknadsekonomi, socialt och miljömässigt ansvar. Härav följer att stödet
till och samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa har en särskild
karaktär.

Därför menar jag att det är ytterst angeläget att Sverige försöker främja
den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i Central- och Öst-
europa. Vi måste sikta på att i första hand genom kunskapsöverföring
stödja skapandet av demokratiska institutioner och införandet av mark-
nadsekonomi, upprättandet av rättssystem, väl fungerande förvaltningar,
utbildningssystem och annat som utmärker ett demokratiskt samhällsbyg-
ge i vår tid. Dessutom bör stödet utformas så att det leder till att dessa
samhällen kan utvecklas av egen kraft. För att underlätta en sådan kun-
skapsöverföring avser regeringen avdela en stor del av anslaget att utnytt-
jas såsom en kunskapsfond. För att på ett snabbt sätt omsätta regeringens
intentioner på detta område kommer en särskild beredning att inrättas
inom regeringskansliet. Allt detta måste kompletteras med materiellt bi-
stånd.

Vi skall i samarbetet ge prioritet åt i första hand våra baltiska grannlän-
der och i andra hand Polen och det ryska närområdet. Där har vi, liksom
övriga nordiska länder, av geografiska och historiska skäl, en särskild roll
att spela. Vi skall därvid ta tillvara det breda folkliga engagemang som
finns i Sverige för kontakter med folken på andra sidan Östersjön. När det
gäller mer avlägsna länder kommer samarbetet i huvudsak att ske genom
de multilaterala kanalerna.

Samhandel och investeringar spelar också en central roll i förändrings-
processen. Det är därför viktigt att undanröja kvarvarande handelshinder
för att förbättra tillträdet till de västeuropeiska marknaderna. Sverige
arbetar aktivt for detta inom bl. a. EFTAs ram. Avvecklingen av de kvanti-
tativa importrestriktionerna för teko och skor är exempel på bilaterala
åtgärder som är till fordel for dessa länder.

Frihandelsarrangemang med länderna i Central- och Östeuropa bidrar
också till ett vidgat marknadstillträde. Med Polen, Tjeckoslovakien och
Ungern har EFTA framförhandlat frihandelsavtal, som förväntas kunna
undertecknas inom kort. Med Bulgarien och Rumänien liksom med de tre
baltiska staterna kunde EFTA i december 1991 underteckna samarbets-                  25

deklarationer. I dessa deklarationer finns en klausul som förutskickar

kommande förhandlingar om frihandelsarrangemang också med dessa Prop. 1991/92:100
länder. Överläggningar om bilaterala frihandelsavtal med de tre baltiska Bil. 4
staterna kommer att upptas inom kort.

Investeringar i de central- och östeuropeiska länderna kan också spela
en central roll i reformprocessen. I syfte att främja svenska investeringar
har Sverige tecknat bilaterala investeringsskyddsavtal med Polen, Ungern
och Tjeckoslovakien. Förhandlingar pågår med Bulgarien och Rumänien
och förväntas inom kort också kunna inledas med de tre baltiska staterna.

Den förutvarande regeringen anslog en miljard kronor, fördelat på tre
år, för stöd till Central-och Östeuropa. Den nuvarande regeringen har
tidigare förklarat att biståndet till Central- och Östeuropa skall ökas. För
nästa budgetår föreslår jag att ett nytt treårsprogram för samarbete med
Central- och Östeuropa utarbetas. Programmet redovisas under ett nytt
littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa. Jag föreslår att totalt en
miljard kronor satsas under budgetåret 1992/93. Belopp av motsvarande
storlek förutses även för budgetåren 1993/94 och 1994/95.

Utrikesförvaltningen

Som framgår av vad jag nyss sagt kommer utrikesförvaltningens resurser
bl. a. att tas i anspråk för att följa den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt
närområde, för att vidareutveckla kontakterna med Baltikum och för det
fortsatta arbetet i samband med ikraftträdandet av EES-avtalet samt för-
handlingar om svenskt EG-medlemskap. Den fortsatta utvecklingen i
Central- och Östeuropa fordrar ökad uppmärksamhet, liksom arbetet
inom ESK och FN.

För att möta de krav som ställs på besparingar inom den statliga förvalt-
ningen och för att motsvara de behov av ökade resurser som uppstått till
följd av utvecklingen i Central- och Östeuropa kommer, som aviserades i
kompletteringspropositionen (prop 1990/91:150, bil 11:2, FiU 37, rskr.
390) fyra lönade utlandsmyndigheter att behöva läggas ned under budget-
året 1992/93. Jag föreslår därför att ambassaden i Quito och ambassad-
kansliet i Muscat stängs. Avsikten är att honorärkonsulat skall upprättas
på dessa platser. Karriärkonsulaten i Las Palmas och Marseille kommer att
omvandlas till honorärkonsulat. Som ett ytterligare led i besparingspro-
grammet har Sveriges informationsverksamhet i Förenta Staterna setts
över. Informationskontoret för Nordamerika (SIS) kommer från den 1 juli
1992 att inordnas i generalkonsulatet i New York. I samband därmed
kommer sammanlagt sju heltidstjänster, varav fyra utsända, att dras in.
De myndigheter som berörs av neddragningarna är SIS och generalkonsu-
latet i New York, generalkonsulatet i Los Angeles samt ambassaden i
Washington.

En ärendekategori som tidigare i stor utsträckning berört generalkonsu-
latet i New York är kvarlåtenskapsärendena. Som nämndes i 1991 års
kompletteringsproposition (s. 20) står det klart att sådana ärenden i framti-
den bör kunna skötas utan departementets medverkan. För närvarande
undersöks hur berörda utlandsmyndigheters befattning med kvarlåten-
skapsärendena lämpligen bör avvecklas. Målsättningen är därvid att detta

26

skall kunna ske per den 1 mars 1992. Inga nya ärenden skulle således tas Prop. 1991/92: 100
emot av utrikesförvaltningen efter denna tidpunkt om inte annat beslutas Bil. 4
av departementet i enskilda fall. Tillsammans med de besparingar som jag
senare i dag kommer att redovisa avseende Svenska institutet och de
rationaliseringar i biståndsadministrationen som statsrådet Svensson
kommer att redogöra för har departementet uppfyllt de åtaganden som
gjorts för budgetåret 1992/93 med anledning av regeringens program för
omställning och minskning av den statliga administrationen.

Som förutskickades i 1990/91 års budgetproposition (propp.
1990/91:100 bil. 5, UU14, rskr. 163) har regeringen tillsatt en utredning
för att ta fram underlag för en vidare omprioritering och anpassning av
utrikesförvaltningens verksamhet. Utredningen har särskilt att beakta vad
som anförs i kompletteringspropositionen (s. 18 — 19) om alternativa for-
mer för utrikesrepresentationen. Utredningen skall också studera rationa-
liseringsmöjligheter vid några större och medelstora utlandsmyndigheter.
Vidare bör den analysera frågor rörande debitering av vissa tjänster i
utrikesrepresentationen. Utredningsarbetet skall vara slutfört hösten
1992.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att alternativa former för utrikes-
representationen redan i dag förekommer. Genom ett ökat utnyttjande
och utveckling av sådana former bör dock en ytterligare minskning av
kostnaderna kunna ske. För en kort redogörelse av vad som hittills gjorts
på detta område får jag hänvisa till kompletteringspropositionen (s. 18 —
19).

Besparingsarbetet, liksom behovet av omprioritering av utrikesförvalt-
ningens resurser, nödvändiggör beredskap för nedläggning av ytterligare
tre till fyra utlandsmyndigheter under budgetåret 1993/94.

Under året har statskontorets tjänster utnyttjats för att bl.a. se över
departementets verksamhetsplanering avseende utlandsmyndigheterna.
Statskontoret har överlämnat en första delrapport efter att ha besökt
ambassaderna i Belgrad, Bonn och Dar es Salaam. Rapporten, som nyligen
har remissbehandlats, innehåller ett antal konkreta förslag. Samarbetet
med statskontoret förutsätts fortsätta. Jag har bl.a. gett statskontoret i
uppdrag att genomföra studier av ytterligare tre utlandsmyndigheter, näm-
ligen de båda delegationerna i Geneve och generalkonsulatet i Hamburg.
Statskontoret har därmed studerat en stor västambassad av stort bilateralt
intresse, en ambassad med integrerat biståndskontor där betoningen av
arbetet ligger på biståndsfrågor, en ambassad i Centraleuropa med omfat-
tande konsulära uppgifter och stor viseringsverksamhet, två delegationer
med multilateralt arbete av olika karaktär samt ett konsulat med stort
inslag av konsulär verksamhet. Avrapportering från de två senare besöken
skall ske successivt under våren 1992, dock senast den 1 juni 1992.

Utrikesdepartementet avser att i samråd med övriga berörda departe-
ment planera en samordnad och successiv anpassning av delegationen i
Bryssel. Arbetet inom EES, och kommande förhandlingar om EG-med-
lemskap accentuerar kravet på ett samlat svenskt uppträdande gentemot
EGs institutioner.

27

Med hänvisning till riksdagens beslut (1989/90: UU14, rskr. 191) vill jag Prop. 1991/92: 100
meddela att miljöattachéerna har forordnats vid EG-delegationen i Bryssel Bil. 4
och vid ambassaden i Bonn. Vidare har en översyn inletts av hur utlands-
myndigheterna på ett effektivare sätt kan användas i miljöarbetet. Rege-
ringen avser återkomma till riksdagen i denna fråga.

Den under år 1990 gjorda översynen av UD-makarnas situation följs nu
upp. I enlighet med utredningens förslag har, genom omprioritering, en
särskild tjänst för handläggning av medföljandefrågor tillsatts. Vidare har
arbetet med att få till stånd bilaterala diskussioner om arbetstillstånd för
UD-makar intensifierats. Andra förslag kräver emellertid ytterligare be-
redning.

En arbetsgrupp bestående av representanter för utrikesdepartementet,
kulturdepartementet och invandrarverket kommer under våren 1992 att se
över styrning och kostnadsansvar för utlänningsärendena vid utlandsmyn-
digheterna.

Sverige-information och kulturutbyte

De internationella kontakterna är betydelsefulla för det svenska samhället.
Detta gäller inte minst kulturlivet och forskningen som behöver ständiga
impulser utifrån för att inte stagnera. Det faktum att Sverige tillhör ett litet
språkområde och geografiskt är beläget i Europas utkant skapar emellertid
särskilda svårigheter. Staten kan dock med olika medel främja ett aktivt
svenskt deltagande i utbyte med andra länder och kulturer. Detta utbyte
anser jag emellertid måste ske i enlighet med de deltagandes egna priorite-
ringar och önskemål. Jag menar därför att de statliga insatserna i huvudsak
bör inskränkas till ekonomiskt stöd och, vid behov, till kontaktförmedling
och praktiskt bistånd.

Den statligt finansierade Sverige-informationen skall syfta till att sprida
kännedom om det svenska samhället samt väcka intresse och förståelse för
den svenska synen på olika samhällsfrågor. Därmed underlättas Sveriges
deltagande i det internationella utbytet. Det är också ett utrikespolitiskt
intresse att svenska synpunkter blir kända och får gehör i utlandet. Infor-
mationen om Sverige i utlandet kan därutöver ha betydelse för våra
ekonomiska förbindelser och främja såväl export som turism.

Avsikten med den statliga Sverige-informationen skall inte vara att
förmedla en tillrättalagd och glättad bild av vårt land. Sverige-bilden
utomlands bestäms i första hand av faktiska förhållanden. Men den inter-
nationella nyhetsförmedlingen uppmärksammar ofta endast enstaka hän-
delser och utvecklingsdrag. De statliga informationsinsatserna bör därför,
enligt min mening, söka komplettera bilden genom att särskilt belysa
utvecklingen inom sektorer av det svenska samhället som annars kanske
skulle hamna i skymundan — högteknologisk industri, forskning och ut-
veckling, miljösatsningar, arbetsmarknadspolitiska lösningar, det mångfa-
setterade kulturlivet m. m. En avveckling av statens engagemang i turistrå-
det kan komma att medföra en förändring av Svenska institutets uppgifter.
Jag förutsätter att frågan bereds särskilt. Därvid bör en förutsättning vara
att de statliga insatserna skall ge en samlad presentation av Sverige som                   28

omfattar såväl kulturella, samhällspolitiska, ekonomiska som turistaspek-

ter. Jag avser senare presentera ett förslag, baserat på beredningsarbetet, Prop. 1991/92: 100
om inriktningen och omfattningen av Svenska institutets verksamhet vad Bil. 4
gäller turistfrämjandet. Därvid kan ytterligare resurser komma att tillfö-
ras.

Beträffande den geografiska inriktningen av de statliga insatserna avse-
ende kultur- och erfarenhetsutbyte motiverar den snabba omvandlingen i
Europa att detta område prioriteras och får utökade resurser, medan
insatser i övriga delar av världen huvudsakligen bör bibehållas på nuva-
rande nivå. De regeringsbeslut som fattats under år 1990 rörande utveck-
lingssamarbetet med Central- och Östeuropa medför ett ökat kultur- och
erfarenhetsutbyte med denna del av Europa med särskild prioritering av
utbytet med Baltikum, Ryssland, Polen, Ungern och Tjeckoslovakien.
Mot bakgrund av Sveriges ansökan under år 1991 om medlemskap i EG
finner jag det vidare angeläget att intensifiera informationen om det svens-
ka samhället i ett antal av EGs nuvarande medlemsländer. Utrikesdeparte-
mentet ökar samtidigt informationen om EG i Sverige.

Statsrådet Svensson anför

Internationellt utvecklingssamarbete

U-landsbiståndet har under de gångna åren uppvisat både positiva och
negativa resultat. De biståndspolitiska målen ligger fast. Erfarenheterna
och insikten om vad som är framgångsrik utvecklingspolitik och därmed
hur biståndsmålen bäst kan främjas har ökat. Detta börjar nu i ett interna-
tionellt perspektiv ge resultat i form av återupprättad tillväxt och växande
inkomster i många u-länder.

Trots detta är behovet av fortsatt utvecklingsbistånd mycket stort i ett
flertal länder. De ekonomiska klyftorna ökar på många håll i världen
liksom antalet mycket fattiga människor. Resursflödet till u-länderna har
också minskat under 1980-talet. Den skuldkris som drabbat ett flertal
u-länder har ökat behovet av internationellt bistånd. För de fattigaste
u-länderna är biståndet den viktigaste källan till utländskt kapital.

Ett av de största orosmomenten i världen är risken för att klyftan mellan
nord och syd, mellan de rika i-länderna och de fattiga u-länderna, vidgas
och fördjupas. Man kan inte räkna med att en majoritet av jordens befolk-
ning hur länge som helst ska acceptera att minoriteten blir allt rikare,
medan de egna villkoren utarmas. För allas skull måste i-länderna bidra
till att kraftfullt bekämpa fattigdomen i u-länderna. Den utgör ett problem
med omfattande konsekvenser. Misslyckas kampen mot fattigdomen kom-
mer vi alla, och våra barn, att få betala ett högt pris.

Ett annat stort orosmoment är flyktingsituationen i världen. Det finns
för närvarande ca 17 milj, flyktingar, de flesta av dem i redan hårt an-
strängda länder. Till detta kommer omkring 24 milj, internflyktingar.
Många av dessa människor lever under olidliga förhållanden, och deras
situation avspeglar samtidigt svåra olösta konflikter, som kräver interna-
tionella insatser för att lösas.

29

Jag avser att tydligare än hittills inrikta det svenska biståndet på åtgär- Prop. 1991/92:100
der, som främjar utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter. För Bil. 4
att betona denna inriktning av biståndet kommer under budgetåret
1992/93 ett symposium om mänskliga rättigheter, med deltagande från
samarbetsländerna och annan internationell expertis, att anordnas. En
betydande uppräkning föreslås av medlen för demokratinsatser.

En viktig utgångspunkt för det svenska biståndsarbetet är övertygelsen
om alla människors lika värde och varje persons unika värde. Biståndet
måste som mål ha de enskilda människornas förbättrade levnadsstandard
på alla plan. Den demokrati, som vi önskar stimulera genom våra stödin-
satser, ska ses som mer än en styrelseform. Den är snarare en princip, som
i alla sammanhang syftar till att slå vakt om den enskilda människans
värde, möjligheter och rättigheter oberoende av ras, kön, ålder, religion,
handikapp eller andra särskiljande faktorer.

Denna inriktning innebär att biståndets omfattning kommer att påver-
kas i de fall där samarbetsländer inte visar tydlig vilja till demokratisering
eller där påtagliga framsteg i sådan riktning uteblir. Samtidigt som ingen
tvekan skall råda om denna princip kommer dock hänsyn att tas till de
olika ekonomiska, politiska och sociala faktorer, som kan utgöra svårbe-
mästrade men temporära hinder för framväxten av ett trovärdigt demo-
kratiskt samhällsskick.

Som ett annat vägledande synsätt i det svenska biståndet kan subsidiari-
tetsprincipen ses. Enligt denna skall de mindre enheter i samhället, som
kan fungera självständigt utan statlig inblandning, också tillåtas göra det.
Det innebär att det svenska biståndet vid sidan av de statliga organen
också skall riktas till organisationer och institutioner utanför den offentliga
sektorn i mottagarländerna. Kooperationer, fackföreningsrörelser, kvin-
noorganisationer, hjälporganisationer och kyrkor är exempel på sådana
samhällsenheter som verksamt kan bidra till att främja den demokratiska
processen och som också genom sin nära kontakt med människornas
situation på den lokala nivån på ett effektivt och förtroendeskapande sätt
kan förmedla viktigt utvecklingsbistånd. Som en betydelsefull hjälp till
självhjälp skall också sådana åtgärder prioriteras som stimulerar den
marknadsekonomiska tillväxten.

I linje med dessa insatser ligger en ökning av stödet till det biståndsarbe-
te som utförs av olika enskilda organisationer, kyrkor och missioner. Det
hjälparbete som dessa organisationer utför är dokumenterat väl fungeran-
de och har varit en föregångare till det statliga biståndet. Dessa organisa-
tioner arbetar i nära kontakt med u-ländernas fattigaste människor och har
lång erfarenhet av levnadsvillkor liksom av religiösa och kulturella tradi-
tioner i olika delar av världen. Organisationerna arbetar oftast på idéell
basis och med stort personligt engagemang, vilket gör deras biståndsinsat-
ser adekvata och kostnadseffektiva. Genom sin förankring i en kristen
och/eller humanistisk människosyn bidrar de också till att främja respek-
ten för de mänskliga rättigheterna och skapa en grogrund för en demokra-
tisk samhällsutveckling.

Vid fördelningen av biståndsmedel har vikt fästs vid mottagarländernas
satsning på militärutgifter i förhållande till utgifterna för hälsa och utbild-

30

ning. Ökade satsningar på utbildning och hälsa skall ses som investeringar Prop. 1991/92: 100
i en bättre framtid för människorna och därmed i en mer positiv social och Bil. 4
ekonomisk utveckling. Militärutgifter tär på resurser men ges ändå ofta
större utrymme än många länders säkerhetssituation rimligen kan motive-
ra.

Barnens situation i världen måste mer än hittills ställas i fokus. Sverige
har aktivt engagerat sig för att FNs barnkonvention skall bli allmänt
ratificerad och tillämpad. Särskilda åtgärder för att ge världens 30 milj,
gatubarn en människovärdig framtid skall prioriteras för stöd.

Det kalla krigets upphörande och framväxten av förbättrade relationer
mellan öst och väst har stärkt FNs inflytande. Dessa förändringar har
också ökat FNs möjligheter till insatser på det ekonomiska och sociala
området. Samtidigt har FNs splittrade organisationsstruktur och bristen
på koordinering mellan olika FN-organ gjort det svårare för FN att spela
en ledande utvecklingspolitisk roll. Sverige skall verka för att effektivisera
FNs verksamhet. FN måste också genomgå organisatoriska förändringar
för att snabbare och effektivare kunna ingripa vid katastrofer, däribland
sådana som orsakats av krig och konflikter. FN och de multilaterala
utvecklingsorganisationerna är och förblir centrala delar i det svenska
utvecklingssamarbetet.

Fler och fler frågor kräver i dag ett effektivt internationellt samarbete.
Omsorgen om miljön förutsätter samverkan mellan alla länder. U-länder-
na måste få stöd för att lösa sina ofta fattigdomsrelaterade miljöproblem.
För att de skall förmås delta i aktioner för att avvälja hotande globala
miljökatastrofer behövs särskilda bidrag.

I enlighet med regeringsförklaringen föreslås biståndsramen till en pro-
cent av den beräknade bruttonationalinkomsten. De senaste åren har
finansiering skett av annan verksamhet än bistånd till u-länderna inom
1 %-ramen. Genom att samarbetet med Central- och Östeuropa finansie-
ras över ett särskilt anslag utanför biståndsramen och genom att avräk-
ningen för asylkostnader minskas innebär förslaget en kraftig ökning av
biståndet till u-ländema. En i huvudsak oförändrad andel mellan de stora
verksamhetsanslagen inom biståndet föreslås. Relativt omfattande föränd-
ringar föreslås dock inom anslagen.

I beräkningen av landramarna har stor vikt fästs vid respekt för mänskli-
ga rättigheter och hur strävanden till demokratisering ter sig i olika länder.
Behoven och effektiviteten i användningen av biståndet har också självfal-
let varit viktiga faktorer. Sammanlagt förslås en minskning av landramar-
na.

Inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA görs stora upp-
räkningar enligt prioriteringarna ovan av posterna för demokrati, mänskli-
ga rättigheter och humanitärt bistånd samt för bidrag genom enskilda
organisationer. Riskerna för oro och katastrofer fortsätter att vara stora
och katastrofmedlen har räknats upp ytterligare.

Inom anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram förstärks
profilen mot fattigdomsbekämpning, både vad gäller bidragen till interna-
tionella finansiella organisationer och FNs biståndsorgan. Befolkningsfrå-
gor, katastrof och flyktingbistånd ges de största ökningarna.

31

Anslaget C 3. Andra biståndsprogram upptar bl.a. medel för BITS, Prop. 1991/92:100

SARECs och SWEDECORPs verksamhet. SWEDECORP som efter orga- Bil. 4
nisationsbildningen är berett att utöka verksamheten föreslås få en relativt
kraftig uppräkning av sitt sakanslag. En betydande ökning föreslås även av
medlen för stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnads-
åtgärder.

SIDA och BITS har inför årets budgetarbete inkommit med fördjupade
anslagsframställningar. Såväl SIDA som BITS föreslås få treåriga raman-
slag för administrationen.

En fråga som har prioriterats i behandlingen av anslaget till SIDA är
informationen i Sverige om förhållandena i u-länderna. Den bör förbättras
och intensifieras för att öka förståelsen för främmande länder och kulturer,
för att motverka tendenser till växande rasism och för att öka engagemang-
et för u-landsbiståndet.

32

A. Utrikesdepartementet m. m.

A 1. Utrikesförvaltningen

1990/91

Utgift

1

262

976

966

1991/92

Anslag

1

321

450

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

1

311

386

000

1992/93

Förslag

1

425

327

000(1)

(1) Varav engångsanvisning för ADB- och kommunikationsinvestering
20 000 000 kr.

Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stock-
holmsbaserade ambassadörerna redovisas i förteckning som bifogas proto-
kollet i detta ärende som bilaga 4.2.

Föredragandens överväganden

1991/92

Beräknad

exkl. mervärde-

ändring 1992/93

skatt

Föredraganden

Årsarbetskrafter

2

193

- 16

Anslag

Förvaltningskostnader

1 176 633

000

+106 294 000

(varav

— lönekostnader

(524 982

000)

(+ 38 574 000)

— kanslilokaler och

chefsbostäder)

(214 400

000)

(+ 18 200 000)

Personalbostäder

134 753

000

+ 7 647 000

Summa

1 311 386

000

+113 941 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
1 425 327 000 kr.

UDs förvaltningsanslag belastades under budgetåret 1990/91 med direk-
ta merkostnader till följd av Mellanöstern-krisen på mer än 5 milj, kr.,
varav den största enskilda delposten avsåg investeringar i beredskapsut-
rustning. Summan inkluderar inte de kostnader som uppstått efter krisen i
form av nyinvesteringar vid ambassaderna i Kuwait och Bagdad för kom-
munikationsutrustning, inventarier, fordon och kontorsmaskiner, eller för
ommålning, reparationer m.m. I enlighet med riksdagens beslut (prop.
1990/91:100 bil. 5,' UU14, rskr. 163) har under budgetåret 2,5 milj. kr.
omfördelats från anslaget A 4. Honorärkonsuler till anslaget A 1. Utrikes-
förvaltningen för att täcka delar av dessa kostnader. Åtgärden har bl. a.
medfört att servicen och informationen till honorärkonsulema begränsats
och att antalet konsulskonferenser under året minskats.

I likhet med föregående år föreslås att utrikesförvaltningen ges möjlighet
att vid behov omdisponera 5 milj. kr. mellan anslagen A 1. Utrikesförvalt-
ningen, A 2. Utlandstjänstemännens representation, A 4. Honorärkonsu-
ler samt D 3. Övrig information om Sverige i utlandet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

33

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Utrikesförvaltningens organisation                                     Prop. 1991/92:100

Som aviserades i föregående års budgetproposition (prop. 1990/91:100
bil. 5, UU14, rskr. 163) omvandlades de lönade konsulaten i Vancouver
och i Rio de Janeiro under våren 1991 till honorärkonsulat. I Rio de
Janeiro delar det nya honorärkonsulatet lokaler med Norges lönade konsu-
lat och med Finlands honorärkonsulat.

Nya ambassader har upprättats i Tallinn, Riga och Vilnius. Den Stock-
holmsbaserade ambassadören vid Den Heliga Stolen har sedan år 1989
försöksvis haft sin verksamhet förlagd till Rom. En utvärdering av verk-
samheten har gjorts och slutsatsen blir att Vatikanambassaden permanent
skall placeras i Rom. Ett lönat generalkonsulat har öppnats i Jerusalem.

Ambassaderna i Bagdad och Kinshasa kommer tills vidare att vara
obemannade.

Per den 1 januari 1992 har utrikesdepartementets handelsavdelning
omorganiserats. Integrationssekretariatet har gått upp i enhet 1 (Europa-
enheten). Enheterna 3 och 4 har slagits samman (Exportfrämjande m.m.
samt bilaterala handelsförbindelser med länder i Asien, Afrika och Latin-
amerika). Transportsektionen inom enhet 5 har lagts ned. Departementets
handläggning av internationella transportärenden fördelas på de berörda
handelsenheterna. Planerings- och rättssekretariatet har delats upp på ett
rättssekretariat och ett administrativt sekretariat. Vidare förutses enligt
vad som redovisas under anslaget El. Kommerskollegium, en viss omför-
delning av resurser mellan handelsavdelningen och kommerskollegium.

Arbete pågår även med en omorganisation av den politiska avdelningen
i syfte att bl.a. stärka ledningskapaciteten, öka flexibiliteten och anpassa
organisationen till det förändrade världspolitiska läget.

En särskild analysgrupp bestående av tre tjänstemän har inrättats och
knutits till mitt kansli. Vidare har jag utsett en tjänsteman att ha ansvar för
samarbetet med Central- och Östeuropa. Denne har till sitt förfogande ett
stabsorgan för samordning av detta samarbete (ÖSEK).

På viseringssidan medför den omfattande flyktinginvandringen en fort-
satt hög arbetsbelastning främst i form av besöksviseringar eller invand-
ring av anhöriga till dem som fått uppehållstillstånd. Även lättnaderna för
medborgarna i Sovjetunionen och de baltiska staterna att resa utomlands
avspeglas i en fortsatt ökning av viseringsansökningar i dessa länder. För
att inte låta väntetiderna för erhållande av viseringar bli oacceptabelt
långa föreslår jag personalförstärkningar vid ett antal utlandsmyndigheter.

Informationshantering och rationalisering

Den snabba tekniska utvecklingen har inneburit att radio-, telex-, telefax-
och kryptoteknik alltmer integrerats med ADB-tekniken. Följaktligen
måste framtida tekniklösningar för UD bygga på en helhetssyn på ADB
och kommunikation. Så kommer också att ske i samband med att den
snart 20-åriga radioutrustningen på utlandsmyndigheterna successivt byts
ut. Den nya utrustningen innebär att ett helt nytt kommunikationssystem
installeras, med större automation och effektivitet. Det nya kommunika-
tionssystemet kommer, förutom radioutrustning, att innehålla enheter

som kan utföra merparten av det arbete som i dag utförs av operatörer Prop. 1991/92:100
inklusive att välja alternativa sambandsvägar till radiokommunikation. Bil. 4

Allteftersom det nya systemet installeras räknar jag med att kostnaderna
minskar för underhåll och reparationer samt för förmedling av meddelan-
den. Därutöver bör en minskning av antalet operatörer kunna genomföras.

För att få full effekt bör övergången till ett nytt kommunikationssystem
ske samtidigt med en fortsatt datorisering av utlandsmyndigheterna. Den-
na bör ske så skyndsamt som möjligt men är, i likhet med radio- och
kommunikationsinvesteringen, avhängig av finansiering. Detsamma gäl-
ler utbytet av äldre datorutrustning hemma och vid de utlandsmyndighe-
ter som i dag är datoriserade.

Av utrikesförvaltningens 118 utlandsmyndigheter har, med några få un-
dantag, samtliga utrustats med minst en persondator, att användas bl. a.
för datoriserad redovisning. Sammanlagt har hittills ca 760 arbetsplatser
utomlands och 710 i Stockholm försetts med persondatorer och minidato-
rer.

Som framgått av vad jag nu sagt står departementet inför avsevärda
investeringar. Under den senaste åttaårsperioden har UD sammanlagt
satsat omkring 160 milj. kr. på ADB-investeringar. Driftskostnaderna har
under samma period uppgått till ca 30 milj. kr. Satsningen har helt och
hållet finansierats över departementets förvaltningsanslag. Eftersom detta
inte är möjligt i framtiden anser jag att departementet för budgetåret
1992/93 bör tillföras en engångsanvisning. Denna bör omvandlas till lån i
riksgäldskontoret så snart kravet på tillgångsredovisning i UD tillgodo-
setts. Målsättningen är att under perioden 1993/94 — 96/97 finansiera
ADB- och kommunikationsinvesteringar genom lån i riksgäldskontoret.

Lokalförsöijning

Lokalförsöijningen på det statliga området omfattar i huvudsak utrikes-
och biståndsförvaltningarna. Investeringar m. m. redovisas fr. o. m budget-
året 1988/89 i form av en treårsplan. Medel för investeringar beräknas
under avsnittet Investeringar m.m. under sjunde huvudtiteln (finansde-
partementet).

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för utrikesförvaltningen. Lokalbestån-
det uppgår till ca 310 000 m² bostads- och lokalarea.

Utrikesförvaltningen disponerar innevarande budgetår ca 350 milj. kr.
för lokalkostnader i utlandet, varav ca 135 milj. kr. utgör kostnader för
personalbostäder. Lokalkostnaderna i Sverige redovisas under trettonde
huvudtiteln (civildepartementet).

Som tidigare meddelats riksdagen (prop. 1990/91:100, s. 27) ingår kost-
naden för kanslier och chefsbostäder fr. o. m. budgetåret 1991 /92 i utrikes-
departementets förvaltningsanslag.

Under föregående respektive innevarande budgetår har inköp gjorts av
chefsbostäder i Lusaka och Singapore samt personalbostäder i Washing-
ton, Canberra, Wellington och Lusaka. En tomt har köpts i Seoul i syfte att
bebyggas med en chefsbostad. I Kapstaden har en bostadsrätt upphand-
lats.

35

För kommande treårsperiod har medel avsatts för inköp av och nybygg- Prop. 1991/92: 100
nad av kansli i Washington samt for byggnation av kansli och chefsbostad i Bil. 4
Tallinn i den byggnad som nyligen förhyrts av Estland på minst 60 år. En
chefsbostad behöver snarast införskaffas i Riga.

En utredning om nybyggnad av ett samnordiskt kansliprojekt pågår i
New York. Ett kanslibygge i Dar es Salaam bereds. I Bryssel har Sverige
köpt en centralt belägen kontorsfastighet som skall byggas om för att
rymma kansli för EG-delegation och ambassad. I Moskva utreds förutsätt-
ningarna att bygga ett ytterligare bostadshus inom en utökad anläggning. I
Prag pågår förhandlingar att köpa ambassadfastigheten som för närvaran-
de hyrs med långtidskontrakt.

En arbetsgrupp som haft i uppdrag att utreda den framtida svenska
diplomatiska och konsulära representationen i det enade Tyskland har år
1991 avgett sin rapport. I denna konstateras bl.a. att införskaffande av
lämpliga fastigheter för en framtida svensk ambassad respektive chefsbo-
stad måste ges synnerligen hög prioritet under de närmaste åren.

För andra mindre objekt finns vissa medel disponibla under avsnittet
Investeringar m. m. under sjunde huvudtiteln (finansdepartementet).

De redovisade projekten representerar en fortsatt ambition att genom
ökat statligt ägande finna mer rationella och på längre sikt mer stabila och
mindre kostnadskrävande former för utrikesrepresentationens lokalför-
sörjning utomlands.

Statlig kreditgaranti

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1984/85:100 bil.5, UU8, rskr. 168)
har för utrikesförvaltningen beviljats en engagemangsram om 50 milj. kr.
Kreditgarantin avser lån till utrikesförvaltningens personal i samband med
omstationering.

Till och med budgetåret 1990/91 har ca 11,7 milj. kr. tagits i anspråk av
engagemangsramen. Under året har inga förluster uppkommit.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1. godkänna möjligheterna till omdisponering av medel mellan
anslagen Al. Utrikesförvaltningen, A 2. Utlandstjänstemännens
representation, A 4. Honorärkonsuler och D 3. Övrig information
om Sverige i utlandet,

2. till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 1 425 327 000 kr.

36

A 2. Utlandstjänstemännens representation

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

1990/91

Utgift

18 444 547

Reservation 2 643 932

1991/92

Anslag

19 778 000

1992/93

Förslag

20 690 000

Anslaget påverkas inte av förändringarna i det statliga mervärdeskattesys-
temet.

Från anslaget betalas kostnaderna för den kontaktskapande verksamhet,
som bedrivs av utomlands stationerade tjänstemän i utrikesförvaltningen
och av tjänstemän i utrikesdepartementet som, utan att omstationeras, tas
i anspråk för tjänstgöring utomlands.

Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 20 690 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utlandstjänstemännens representation för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 20 690 000 kr.

A 3. Kursdifferenser

1990/91

Utgift

4 110 590

1991/92

Anslag

1 000

1992/93

Förslag

1 000

I samband med utlandsmyndigheternas valutaförsörjning uppkommer
kursförluster och kursvinster som redovisas under detta anslag. Anslaget
bör föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kursdifferenser för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslags-
anslag på 1 000 kr.

A 4. Honorärkonsuler

1990/91

Utgift

9

996

283

1991/92

Anslag

13

806

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

13

586

000

1992/93

Förslag

14

170

000

Anslaget används för s. k. kontorskostnadsbidrag till vissa honorärkonsu-
ler samt för anskaffning av utrustning som enligt författningar och praxis
skall finnas på svenska honorärkonsulat. Från anslaget betalas även tjäns-
teutgifter som honorärkonsulema har i fullgörandet av sina uppgifter samt
kostnader för konsulskonferenser.

Anslaget bör räknas upp med 584 000 kr.

37

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Honorärkonsuler för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 14 170 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

A 5. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom
internationell organisation

1990/91

Utgift

65

005

741

1991/92

Anslag

50

448

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

50

389

000

1992/93

Förslag

58

451

000

Anslaget används för att betala kostnader för förhandlingar med andra
stater och svenskt deltagande i internationella konferenser och möten.
Anslaget administreras och disponeras av utrikesdepartementet för hela
regeringskansliets räkning.

Jag har beräknat en ökning av anslaget med 8 062 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom interna-
tionell organisation för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag
på 58 451 000 kr.

A 6. Nordiskt samarbete

1990/91

Utgift

1

463

089

1991/92

Anslag

1

792

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

1

783

000

1992/93

Förslag

1

783

000

Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom
ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrama) och Nordiska
ministerrådets ställföreträdarkommitté m. fl. samarbetsorgan samt för del-
tagande i vissa andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-
norska samarbetet.

Jag föreslår att anslaget blir oförändrat under nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Nordiskt samarbete för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 1 783 000 kr.

38

A 7. Utredningar m. m.

1990/91

Utgift

9

138

337

1991/92

Anslag

9

955

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

9

773

000

1992/93

Förslag

13

252

000

1) Exkl. mervärdeskatt

Reservation 2 055 898(1)

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Medel anvisas över anslaget for en ny beredning för samarbetet med
länderna i Central- och Östeuropa.

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamhe-
ten bör anslaget uppgå till 13 252 000 kr. under nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reser-
vationsanslag på 13 252 000 kr.

A 8. Officiella besök m. m.

1990/91

Utgift

10

159

067

1991/92

Anslag

10

388

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

8

975

000

1992/93

Förslag

9

693

000

Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av stats-
chefer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas uppmärk-
samhet och gästfrihet från officiellt svenskt håll. Anslaget används även i
samband med motsvarande svenska officiella besök i utlandet och i sam-
band med representation med svenskt deltagande i vissa förhandlingar
utomlands. Jag föreslår att anslaget ökas med 718 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Officiella besök m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 9 693 000 kr.

A 9. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet
m. m.

1990/91

Utgift

6

106

149

1991/92

Anslag

3

740

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

3

735

000

1992/93

Förslag

3

635

000

Anslaget används huvudsakligen för periodiskt understöd till vissa i utlan-
det, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas
från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt

39

ekonomiskt bistånd åt nödställda samt för bistånd i brottmål och kostna- Prop. 1991/92: 100
der vid dödsfall.                                                            Bil. 4

1 anslaget finns en medelsram på 50 000 kr. för särskilda informations-
insatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, för att belastning-
en på utrikesförvaltningens konsulära resurser inte skall öka.

Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för identifi-
ering av katastroffall utomlands samt kostnader i sjöfartsfrågor.

Anslaget minskas med 100 000 kr. som en del av besparingen i de
statliga utgifterna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet

m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på

3 635 000 kr.

40

B. Bidrag till vissa internationella organisationer

B 1. Förenta nationerna

1990/91

Utgift

80

768

173

1991/92

Anslag

122

608

000

1992/93

Förslag

242

232

000

Anslaget påverkas inte av förändringarna i det statliga mervärdeskattesys-
temet.

Förenta nationernas reguljära budget för tvåårsperioden 1990 — 91 upp-
gick, efter revidering, till ca 2 134 072 100 dollar. Sveriges bidrag uppgick
till 62,5 milj. kr. kalenderåret 1991 — budgetåret 1990/91. Generalsekrete-
raren har för tvåårsperioden 1992 — 93 lagt fram ett budgetförslag på
sammanlagt 2 362 977 700 dollar. Med utgångspunkt från föreliggande
förslag och med en svensk bidragsandel om 1,21 % kan det svenska bidra-
get för kalenderåret 1992 — budgetåret 1991/92 — uppgå till 88,6 milj, kr.,
med reservation för framtida revideringar. För kalenderåret 1993 — bud-
getåret 1992/93 — kan det svenska bidraget beräknas uppgå till samma
belopp, dvs. 88,6 milj. kr.

Kostnaderna för den vaktstyrka (UNDOF) på Golanhöjdema mellan
Israel och Syrien, som FNs säkerhetsråd beslutade upprätta år 1974, har
för kalenderåret 1992 preliminärt beräknats till 43 milj, dollar. Under
förutsättning att styrkans mandat fortsätter att förlängas och Sveriges
bidragsandel på 1,21 % förblir oförändrad kan Sveriges bidrag för budget-
året 1992/93 beräknas till ca 3 milj. kr.

År 1978 beslutade säkerhetsrådet att sända en fredsstyrka till södra
Libanon (Unifil). Kostnaden för denna under kalenderåret 1992 uppskat-
tas till 159 milj, dollar. Under samma förutsättningar som nämnts tidigare
kan det svenska obligatoriska bidraget för budgetåret 1992/93 beräknas till
12 milj. kr.

Säkerhetsrådet beslutade år 1989 att upprätta en observatörsstyrka för
Centralamerika (Onuca), vars budget för år 1992 beräknas till 29 milj,
dollar. Under förutsättning av förlängt mandat och oförändrad svensk
bidragsandel kan en kostnad på ca 2 milj. kr. under budgetåret 1992/93
förutses.

Till skillnad från andra fredsbevarande FN-operationer finansieras
FN-styrkan på Cypern (Unficyp) inte genom uttaxering av obligatoriska
bidrag från medlemsstaterna utan genom frivilliga bidrag. Dessa har emel-
lertid visat sig otillräckliga, och truppbidragarländema har därför fått bära
en oproportionerligt stor andel av kostnaden för Unficyp. Försök att ändra
finansieringsformen har hittills stupat på motstånd från vissa av säkerhets-
rådets ständiga medlemmar. För budgetåret 1992/93 förutses ett oföränd-
rat svenskt frivilligt bidrag på 0,45 milj, dollar, motsvarande ca 3 milj. kr.
Bidraget avräknas mot Sveriges utestående krav på FN för kostnader
avseende den svenska kontingentens medverkan i Unficyp.

Under år 1991 inleddes tre nya fredsbevarande FN-operationer.

— I april, efter kriget vid Persiska viken, beslöt säkerhetsrådet att
upprätta en militär observatörsstyrka på gränsen mellan Irak och Kuwait

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

41

(Unikom). Kostnaden för Unikom under kalenderåret 1992 beräknas till Prop. 1991/92: 100
ca 80 milj, dollar. Under förutsättning av förlängt mandat och oförändrad Bil. 4
svensk bidragsandel kan en kostnad på 6 milj. kr. förutses budgetåret
1992/93.

— I maj upprättades, likaledes genom beslut av säkerhetsrådet, en
blandad militär-civil styrka i Angola (Unavem II) med uppgift att bl.a.
övervaka efterlevnaden av överenskommelsen om vapenvila i inbördeskri-
get mellan regeringsarmén och Unita-gerillan. Enligt planerna skall denna
FN-operation avslutas i samband med att allmänna val hålls i Angola i
slutet av år 1992. Kostnaden för Unavem II under perioden 1 januari —
31 oktober 1992 beräknas till 63 milj, dollar. För budgetåret 1992/93 för-
utses ett svenskt bidrag på ca 2 milj. kr.

— I maj upprättades också en huvudsakligen civil observatörsstyrka i El
Salvador (Onusal), vars uppgift till en böijan är att övervaka efterlevnaden
av det avtal om mänskliga rättigheter, som ingåtts mellan landets regering
och FMLN-gerillan. Ytterligare uppgifter kan tillkomma senare; den totala
kostnaden för kalenderåret 1992 kan därmed komma att bli 40 milj,
dollar. Sveriges obligatoriska bidrag till Onusal for budgetåret 1992/93
kan, under förutsättning av förlängt mandat och oförändrad svensk bi-
dragsandel, beräknas till ca 3 milj. kr.

Inom FN pågår planläggning for en stor fredsbevarande operation i
Kambodja, som har arbetsnamnet UNTAC (United Nations Transitional
Authority in Cambodia). Dess huvudsyfte är att förbereda och genomföra
fria och rättvisa val i Kambodja. UNTAC kommer att bestå av såväl
militär som civil personal. Storlek och kostnader for UNTAC kan ännu
inte anges. En preliminär uppskattning tyder på att ett belopp på ca
50 milj. kr. bör reserveras for Sveriges obligatoriska bidrag under budget-
året 1992/93.

De senaste årens gynnsamma politiska utveckling i världen har öppnat
möjligheter for FN att på ett konkret sätt medverka till biläggandet av ett
antal långvariga regionala konflikter. De starkt ökande anspråken på FNs
fredsskapande och fredsbevarande insatser har föranlett Sverige att hålla
en budgetär beredskap avseende obligatoriska bidrag till finansieringen av
nya sådana operationer. Det föreslås att, liksom under föregående budget-
år, ett belopp på 12 milj. kr. avsätts för detta ändamål. Från detta belopp
finansieras även undantagsvis kostnaderna för fortsatt svenskt deltagande
med militära observatörer i Unavem II under perioden 1 juli — 31 oktober
1992 (ca 2,5 milj, kr.)

För budgetåret 1992/93 utgör 60 milj. kr. av anslaget stöd till u-ländema
for att bidraga till att möjliggöra åtaganden från deras sida till följd av FNs
konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992.

Från och med budgetåret 1984/85 har inom anslaget avsatts en medels-
ram att användas for värdefulla insatser till stöd for det allmänna FN-arbe-
te, som bedrivs av enskilda organisationer, läroanstalter m. fl. Dessa insat-
ser kan gälla områden som det internationella miljösamarbetet, mänskliga
rättighetsfrågor i ett FN-perspektiv, nationella förberedelser och bidrag till
genomförande av seminarier, utredningar m. m.

42

Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslås att en medelsram om Prop. 1991/92: 100

632 000 kr. avsätts för nämnda verksamhet. I denna ram ingår 87 000 kr. Bil. 4
för täckande av resekostnader för stipendiater från Sverige som utses av
Förenta nationerna i Geneve och New York.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Förenta nationerna för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 242 232 000 kr.

B 2. Nordiska ministerrådet

1990/91

Utgift

257 332 416

1991/92

Anslag

250 000 000

1992/93

Förslag

250 000 000

Anslaget påverkas inte av förändringarna i det statliga mervärdeskattesys-
temet.

Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska minis-
terrådets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan.

Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret.

Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska minister-
rådet i november 1991 Nordiska ministerrådets budget för år 1992. Budge-
ten uppgår till totalt 701 483 000 danska kronor. Härutöver tillkommer
anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till 37 603 000 kr.
Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för verksamhetsåret
1992 beräknas till 37,7% enligt den fördelningsnyckel som tillämpas. Den
svenska andelen av 1992 års budget uppgår till ca 248 000 000 kr. Till
detta kommer det svenska bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan,
som uppgår till ca 14 500 000 kr.

Nordiska ministerrådets budget för år 1993 kommer att fastställas först i
november 1992.

Bland annat mot bakgrund av den beräknade anslagsbelastningen för
verksamhetsåret 1992 föreslår jag ett oförändrat anslag nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 250 000 000 kr.

B 3. Europarådet

1990/91

Utgift

20

178

727

1991/92

Anslag

26

045

000

1992/93

Förslag

28

240

000

Anslaget påverkas inte av förändringarna i det statliga mervärdeskattesys-
temet.

43

Det svenska bidraget till Europarådets ordinarie budget kan beräknas Prop. 1991/92:100
till ca 21,5 milj. kr. för budgetåret 1992/93. Sveriges andel av den ordina- Bil. 4
rie budgeten är 2,88 %.

Förutom bidrag till Europarådets ordinarie budget tillkommer kostna-
der på ca 6,7 milj. kr. för pensionsbudgeten, amortering av byggnadslån,
obligatoriska och frivilliga bidrag till europeiska ungdomsfonden, det eu-
ropeiska farmakopésamarbetet (i bidraget till detta samarbete ingår ett
obligatoriskt engångsbelopp på ca 1,5 milj. kr. för nya lokaler), administra-
tiva kostnader för Sveriges deltagande i särskilda avtal inom hälsovårds-
kommitténs ansvarsområde, årligen löpande kostnader för deltagande i
fonden för social utveckling, deltagande i kommissionen för demokrati
genom lag samt för bidrag till den s. k. Pompidougruppen för narkotikabe-
kämpning.

Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetår till 28 240 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Europarådet för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsan-
slag på 28 240 000 kr.

B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD)

1990/91

Utgift

16

206

801

1991/92

Anslag

17

300

000

1992/93

Förslag

20

000

000

Anslaget påverkas inte av förändringarna i det statliga mervärdeskattesys-
temet.

Bland väsentliga nytillkomna uppgifter på handelsområdet för Organi-
sationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) kan nämnas
det kraftigt utökade och komplexa samarbetet med Central- och Östeuro-
pa, de senaste årens dialog med de s. k. dynamiska asiatiska ekonomierna
(DAE) och ett intensifierat arbete med olika miljöfrågor, bl. a. handel och
miljö. Denna gradvisa utvidgning av OECDs verksamhet får givetvis
konsekvenser för organisationens arbete samt budget, som till största
delen bygger på medlemsländernas bidrag.

Huvuddelen av OECDs budget avser kostnaderna för sekretariatet och
verksamheten i dess olika kommittéer, såsom kommittén för ekonomisk
politik, handelskommittén, miljökommittén, industrikommittén och
jordbrukskommittén. Till detta kommer kostnader för det av OECD upp-
rättade centret för östfrågor (Centre for Co-operation with European Eco-
nomies in Transition, CCEET) samt för det särskilda programmet ”Part-
ners in Transition” (PIT) som antagits för vissa länder i Östeuropa. Dess-
utom tillkommer kostnader för regelbundna möten med de s.k. DAEs.
Samtliga medlemsländer bidrar till finansieringen av denna del efter en
skala framräknad på basis av bl. a. BNP under föregående treårsperiod.

44

OECDs budgetår löper per kalenderår, och för år 1991 var den svenska Prop. 1991/92: 100
andelen 1,43%.                                                      Bil. 4

Resterande del av OECD-budgeten gäller frivilligt samarbete inom till
OECD anslutna samarbetsorgan såsom det internationella energiorganet
(IEA), OECDs utvecklingsinstitut (Development Centre), atomenergiorga-
net (NEA) samt dess programbibliotek och centrum för sammanställning
av neutrondata; centret för utbildningsforskning (CERI), europeiska trans-
portministerkonferensen (ECMT) samt vissa program, såsom det speciella
programmet för kemikaliekontroll, stålprogrammet, programmet för loka-
la sysselsättningsinitiativ, vägforskningsprogrammet samt den år 1991
inrättade Financial Action Task Force on Money Laundering (FATF).
Beroende bl. a. på antalet deltagande länder, varierade Sveriges andel av
bidragen till dessa organ under år 1991 mellan 1,42% och 3,15%.

Sveriges totala bidrag under budgetåret 1991/92 har beräknats till

17,3 milj. kr. Då budgeten för OECDs verksamhetsår 1993 fastställs först i
december 1992, är beräkningsgrunden oviss vad gäller bidragets storlek för
budgetåret 1992/93. Med ledning av tillgängligt underlag torde anslaget
beräknas till 20 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD) för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
20 000 000 kr.

B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)

1990/91

Utgift

33

660

129

1991/92

Anslag

60

000

000

1992/93

Förslag

110

000

000

Anslaget påverkas inte av förändringarna i det statliga mervärdeskattesys-
temet.

Sveriges bidrag till EFTAs budget under innevarande år har enligt
EFTAs huvudbudget och tilläggsbudget fastställts till 11 957 864 schwei-
ziska francs (ca 50 milj. kr.). Detta motsvarar en svensk andel på 25,09%
för perioden juli-augusti 1991 (innan Liechtenstein blev medlem i EFTA
den 1 september 1991) respektive 24,94% för perioden september
1991-juni 1992. Ett EES-avtal kommer att medföra att ytterligare en
tilläggsbudget kommer att presenteras. Den totala omslutningen för EFTA
budgetåret 1991/92 beräknas därför bli strax under 60 miljoner schweizi-
ska francs, vilket innebär en svensk andel på ca 60 milj. kr.

EFTA-sekretariatet lägger fram sitt budgetförslag för budgetåret
1992/93 i april 1992. Enligt sekretariatets preliminära beräkningar kom-
mer kostnaderna för nästa budgetår att uppgå till ca 113 miljoner schwei-
ziska francs. Fastställandet av budgeten sker i juni 1992. Beräkningsunder-
laget baseras på de ekonomiska konsekvenser som det avtal som framför-

45

handlats mellan EFTA-ländema och EG om ett europeiskt ekonomiskt Prop. 1991/92: 100
samarbetsområde (EES) medför samt att avtalet träder i kraft den 1 janua- Bil. 4
ri 1993. Med anledning av detta finner jag att anslaget för budgetåret
1992/93 bör räknas upp med 50 milj. kr. till 110 milj. kr.

Inför kommande implementering av EES-avtalet är det nödvändigt att
ytterligare förstärka EFTA-organisationen. Utökade understödsfunktioner
behövs för de gemensamma EES-institutionema. EFTA-sekretariatet be-
höver därför nya resurser främst inom de områden där EFTA tidigare
saknat kompetens, som t.ex. personers rörlighet, tjänstesektorn, flanke-
rande områden, m. m. Inom EES-ramen tillkommer även kostnaderna för
EFTAs gemensamma och fristående övervakningsorgan, vars tyngsta ar-
betsområde kommer att vara konkurrensområdet men som även kommer
att avse statsstöd, offentlig upphandling och allmän övervakning av till-
lämpningen av EES-avtalet.

Förutom de utökade arbetsuppgifter som EES-avtalet medför, förutses
även EFTA-tredjelandssamarbetet öka i omfattning. EFTA har i december
1991 undertecknat ett frihandelsavtal med Turkiet. Med Polen, Ungern
och Tjeckoslovakien väntas frihandelsavtal undertecknas kring årsskiftet
och med Israel pågår förhandlingar om frihandelsavtal. Samarbetsdeklara-
tioner med Bulgarien och Rumänien har i december 1991 undertecknats,
vilka på sikt kan leda till frihandelsavtal. Deklarationer om samarbete har
likaså undertecknats med de baltiska staterna, med vilka utökat samarbete
förutses på olika områden. Sonderande samtal med GCC förestår om
inledande av frihandelsförhandlingar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) för bud-

getåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 110 000 000 kr.

B 6. Organisationer for internationell handel och
råvarusamarbete m. m.

1990/91

Utgift

8

140

105

1991/92

Anslag

9

253

000

1992/93

Förslag

9

278

000

Anslaget påverkas inte av förändringarna i det statliga mervärdeskattesys-
temet.

Från anslaget erläggs bidrag för Sveriges deltagande i vissa internationel-
la organ. För budgetåret 1992/93 torde medel beräknas enligt följande.

46

1991/92

Beräknad ändring

1992/93

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

1. GATT-organisationen

7 000 000

of

2. Internationella rådet för
samarbete på tullområdet

635 000

+ 5 000

3. Internationella tulltariffbyrån

220 000

+20 000

4. Internationella kaffeorganisa-
tionen (ICO) (prop. 1982/83:142)

460 000

of

5. Internationella kakaoorganisa-
tionen (ICCO) (prop. 1986/87:41)

86 000

of

6. Internationella juteorganisa-
tionen (IJO) (prop. 1990/91:13)

20 000

of

7. Internationella organisationen
för tropiskt timmer (ITTO)
(prop. 1983/84:121)

128 000

of

8. Internationella naturgummi-
organisationen (INRO) (prop.
1988/89:19)

30 000

of

9. Internationella rådgivande
bomulIskommittén (ICAC) (prop.
1951:47)

77 000

of

10. Internationella gummistudie-
gruppen (IRSG) (prop. 1966:1
bil.12 s.168)

115 000

of

11. Internationella bly- och
zinkstudiegruppen (ILZSG)
(prop. 1960:1 bil.12 s.284)

135 000

of

12. Internationella nickelstudie-
gruppen (INSG) (prop. 1985/86:100
bil.5 s.31)

130 000

of

13. Internationella kopparstudie-
gruppen (ICSG) (prop. 1986/87:100
bil.5 s.34)

80 000

of

14. Internationella tennstudie-
gruppen (ITSG) (prop. 1986/87:100
bil.5 s.34)

70 000

of

15. Internationella byrån i Paris
för utställningar (prop. 1947:1
bil.12 s.156)

57 000

of

16. Övrigt

10 000

of

Summa

9 253 000

+25 000

GATT (Allmänna tull- och handelsavtalet) är ett regelverk för den inter-
nationella handeln. GATT är också ett förhandlingsforum. Den åttonde
internationella tull- och handelsförhandlingen den s.k. Uruguay-rundan,
som pågått sedan år 1986, beräknas kunna slutföras under första halvåret
1992.

47

Ordinarie arbete under GATT omfattar tillämpning och uttolkning av Prop. 1991/92: 100
regelverket t. ex. antidumpning, tullvärde, skyddsåtgärder, subventioner Bil. 4
och tvistlösning. Sedan år 1989 bedrivs även en granskning av enskilda
länders handelspolitik, den s. k. Trade Policy Review Mechanism

(TPRM).

Tunga poster i GATTs budget är, förutom sekretariatskostnader och
Uruguay-rundan, bidraget till International Trade Centre UNCTAD/
GATT (ITC) samt TPRM. När Uruguay-rundan är klar och man etablerat
stabila former för verksamheten kommer detta sannolikt att medföra ett
behov av permanent förstärkning av organisationen. Bidragen till GATT
bygger på medlemsländernas andel av världshandeln under de senaste tre
åren. För år 1992 beräknas Sveriges andel till 1,83%.

De internationella prisstabiliserande avtalen på råvaruområdet har,
utom för naturgummi, fungerat mindre väl och de ekonomiska klausuler-
na i såväl kalfe- som kakaoavtalet har försatts ur kraft. Intresset har i
stället riktats mot utvecklingsavtal och studiegrupper utan prisstabilise-
rande funktioner. Dessa former för multilateralt samarbete har, icke desto
mindre, en betydelse för de råvaruberoende utvecklingsländerna.

Våren 1991 ratificerade Sverige 1989 års internationella avtal om jute
och juteprodukter. Liksom avtalet för tropiskt timmer är detta ett utveck-
lingsavtal. Genom organisationens arbete fyller det tropiska timmeravtalet
ytterligare en funktion, nämligen i kampen mot förstörelsen av de tropiska
regnskogarna.

I budgetpropositionen för budgetåret 1987/88 (prop. 1986/87:100) an-
mäldes preliminärt att studiegrupper skulle kunna komma att upprättas
för tenn resp, koppar. Förhandlingarna om mandaten för dessa studie-
grupper fullföljdes under budgetåret 1988/89. Ännu har inte tillräckligt
många länder anslutit sig för att studiegrupperna skall kunna träda i kraft.
Förhoppningsvis kan så ske under år 1992. Svenskt deltagande övervägs i
båda studiegrupperna.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen

att till Organisationer för internationell handel och råvarusamar-
bete m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
9 278 000 kr.

B 7. Internationell råvarulagring

1990/91 Utgift                   0

1991/92 Anslag          2 000 000

1992/93     Förslag         2 000 000

Anslaget påverkas inte av förändringarna i det statliga mervärdeskattesys-
temtet.

Kostnader avseende råvarulagring under 1987 års internationella natur-
gummiavtal belastar anslaget.                                                              48

Det första naturgummiavtalet, 1979 års internationella naturgummiav- Prop. 1991/92: 100
tal, skulle ha löpt ut år 1985, men förlängdes med två år till oktober 1987. Bil. 4

Ett nytt avtal, 1987 års internationella naturgummiavtal (prop.
1988/89:19, NU4, rskr. 72), framförhandlades inom UNCTADs ram vå-
ren 1987 och trädde definitivt i kraft den 3 april 1989. Sammanlagt har
Sverige bidragit med ca 9 milj. kr. till buffertlagerkontot enligt 1979 års
och 1987 års avtal, varav 420 000 kr. som initialbidrag till det sistnämnda.
På grund av prisutvecklingen för naturgummi kunde buffertlagret under
en följd av år dras ner och den övervägande delen av medlemsländernas
bidrag återbetalas. För Sverige har detta hittills inneburit omkring
8 milj. kr. i återbetalade medel under de två avtalen.

Våren 1990 uppmanades medlemsländerna på nytt att bidra med medel
för stödköp i enlighet med avtalets bestämmelser. Sveriges andel uppgick
till 737 750 kr. vilket belastade anslaget för budgetåret 1989/90. Om pris-
utvecklingen ger anledning härtill kan ytterligare bidragsinbetalningar till
avtalets buffertlager komma att aktualiseras. Sveriges bidragsandel för
budgetåret 1992/93 kan beräknas uppgå till 2 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Internationell råvarulagring för budgetåret 1992/93 anvisa

ett förslagsanslag på 2 000 000 kr.

B 8. Övriga internationella organisationer m. m.

1990/91

Utgift

4

665

891

1991/92

Anslag

4

795

000

1992/93

Förslag

3

638

000

Anslaget påverkas inte av förändringarna i det statliga mervärdeskattesys-
temet.

Under detta anslag beräknas bidrag till verksamheter och organisationer
av delvis helt olika karaktär.

Bidrag lämnas till organisationer och institutioner som i sin ordinarie
verksamhet eller genom olika specialaktiviteter verkar för att främja de
mänskliga rättigheterna, såsom det internationella institutet för mänskliga
rättigheter i Strasbourg (Fondation René Cassin) och den internationella
juristkommissionen i Geneve. Från detta anslag lämnas också bidrag till
den verksamhet som bedrivs av FNs tortyrkommitté och FNs rasdiskrimi-
neringskommitté (CERD). Medel — 1 622 000 kr. — anslås också till
Raoul Wallenberg-institutet i Lund. Ramen för övriga bidrag till organisa-
tioner och institutioner föreslås öka med 112 000 kr. för budgetåret
1992/93 varför det totala beloppet för bidrag till ovan nämnda organisatio-
ner och institutioner beräknas uppgå till 2 681 000 kr.

Härutöver beräknas bidrag till den Permanenta skiljedomstolens inter-
nationella byrå i Haag och Haag-akademien för internationell rätt samt det
internationella institutet för humanitär rätt i San Remo. Dessa tre bidrag
kan beräknas till 97 000 kr.

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Sedan budgetåret 1977/78 har över detta anslag även anvisats medel att Prop. 1991/92: 100
användas för ekonomiskt stöd till vissa internationella, icke-statliga orga- Bil. 4
nisationer (NGO) samt forsknings- och studiegrupper m. m. (jfr prop.
1976/77:100 bil. 6, s. 14). Stödet går i första hand till enskilda organisatio-
ner och rörelser som företrädesvis verkar för mänskliga rättigheter, fred,
nedrustning och andra humanitära frågor. Jag förordar en ökning av me-
delsramen med 27 000 kr. till 706 000 kr. för budgetåret 1992/93.

Från och med budgetåret 1989/90 skall kostnader som uppstår för
skattejustering av pensioner redovisas under detta anslag. Justeringen sker
i enlighet med det pensionssystem som upprättats för personalen inom de
s. k. koordinerade organisationerna (t. ex. OECD, Europarådet). Normer-
na för denna justering är konkret anpassade till skattesystemet i det land
där pensionären är bosatt (artikel 42). Skattejusteringsbeloppet betalas ut
av den organisation som betalar pensionen men återkrävs sedan från
bosättningslandet. För närvarande har Sverige endast en pensionerad
tjänsteman som berörs av skattejusteringen. Skattejusteringsbidraget för
budgetåret 1992/93 beräknas uppgå till 154 000 kr.

Anslagsposterna för Cost och Eureka redovisas från och med budgetåret
1992/93 över näringsdepartementets huvudtitel.

Jag har beräknat en minskning av anslaget med 1 157 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Övriga internationella organisationer m. m. för budgetåret

1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 3 638 000 kr.

50

C. Internationellt utvecklingssamarbete

U-länderna i världen

Av världens befolkning lever 80% i u-länder. Över en miljard människor,
var femte individ, lever i djup fattigdom. 180 miljoner barn lider av
undernäring. En och en halv miljard människor saknar tillgång till den
enklaste hälso- och sjukvård. De utvecklingsproblem som u-ländema står
inför är en krävande utmaning för hela världen. Sett över en längre period
har ändå betydande ekonomiska och sociala framsteg gjorts i många län-
der. Den förväntade livslängden i u-ländema har ökat från 46 år, år 1960,
till 63 år, år 1990. Andelen läskunniga har ökat från 43% år 1970 till 60%
år 1985. Flera u-länder har fördubblat sin BNP/capita under en period av
10—15 år. Ur ett historiskt perspektiv är detta en mycket snabb utveck-
ling. Möjligheterna att genom ökat internationellt samarbete ta itu med de
stora utvecklingsfrågorna ter sig idag större än någonsin. Avspänningen
och de politiska omvälvningarna har skapat nya förutsättningar för att på
allvar börja angripa fattigdomsproblemen.

Stora skillnader har präglat den ekonomiska utvecklingen i enskilda
länder och regioner under det senaste decenniet. I Asien har många länder
haft en stark tillväxt och kommit att spela en allt mer betydelsefull roll i
världsekonomin. Stora delar av Afrika och Latinamerika arbetar fortfa-
rande med att ta sig ur den djupa ekonomiska kris som dessa länder gick in
i under 1980-talet. Krisen har sitt ursprung främst i den förda ekonomiska
politiken men också i en försämrad ekonomisk omgivning med höjda
realräntor och sjunkande råvarupriser. Den tunga skuldbördan i många
länder utgör ett allvarligt hinder för återhämtning. Den ekonomiska krisen
har inneburit ytterligare påfrestningar för de fattiga befolkningsmajorite-
terna genom att inkomsterna drastiskt minskat och tillgången till häl-
sovård och utbildning har försämrats. Fattigdomen medför stora påfrest-
ningar på miljön.

På de flesta håll i världen pågår en omprövning av tidigare utvecklings-
politik. Omfattande ekonomiska återhämtningsprogram och strukturella
reformer genomförs i en lång rad länder. Erfarenheterna och insikterna om
vad som är en hållbar utvecklingspolitik har ökat. Detta innebär bl. a. en
omprövning av statens roll. Allt större insikt råder om behovet av att
klarare avgränsa statens roll till att skapa den för en fungerande marknads-
ekonomi så viktiga fysiska, legala och sociala infrastrukturen. Inte minst
omfattar det statens ansvar för investeringar i människors utbildning och
hälsa.

De ekonomiska reformerna börjar nu visa resultat i form av återupprät-
tad tillväxt och växande inkomster. Även på det politiska planet märks
stora förändringar. På många håll har det skett en utveckling i riktning mot
demokrati och flerpartisystem. De rådande politiska strukturerna, som
ofta etablerades i samband med självständigheten, har visat sig oförmögna
att finna vägar ur den ekonomiska krisen. För en framgångsrik utveck-
lingspolitik krävs politisk pluralism och ett målmedvetet arbete för att slå
vakt om de mänskliga rättigheterna samt ett brett deltagande i utvecklings-
processen.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

51

Ekonomisk utveckling i olika delar av u-världen

Världsekonomin

Den internationella ekonomiska omgivningen har stor betydelse för u-län-
demas utsikter till ekonomisk utveckling. I-ländemas ekonomiska politik
och tillväxt påverkar u-ländemas möjligheter att dra nytta av världshan-
deln och de internationella finansiella flödena. Den långa perioden av
stadig tillväxt i i-ländema under 1980-talet och den snabba utvecklingen
av världshandeln har varit gynnsam även för många u-länder. Samtidigt
innebär u-ländemas ökade integration i världsekonomin att känsligheten
för störningar ökar. Krisen vid Persiska viken fick kännbara ekonomiska
effekter för ett antal u-länder.

Efter 1980-talets långa period av hög tillväxt i i-länderna ägde en av-
mattning i världsekonomin rum under åren 1990 och 1991. Flera stora
industriländer gick in i en lågkonjunktur. Tillväxten i världshandeln av-
tog. Realräntorna är fortsatt höga trots en viss nedgång under senare delen
av år 1991. Detta utgör ett problem för många u-länder, särskilt för vissa
skuldtyngda medelinkomstländer som har stora skulder till rörlig ränta. En
bidragande orsak till denna situation har varit den ekonomiska politik som
vissa större i-länder fört för att möta egna ekonomiska svårigheter orsaka-
de bl. a. av ett lågt sparande. Särskilt gäller detta Förenta Staterna som inte
kommit till rätta med de stora budget- och bytesbalansunderskotten. För
u-länderna är det viktigt att i-ländema för en rationell och samordnad
ekonomisk politik för balans och tillväxt.

U-ländemas möjligheter att delta i världshandeln har avgörande bety-
delse för deras förmåga att skapa egna resurser för sin utveckling och för
att komma ur den ekonomiska krisen. Protektionismen på vissa områden
utgör ett allvarligt hinder för u-ländemas exportansträngningar. Av sär-
skild betydelse för u-länderna är därför att man når framgång i de pågåen-
de förhandlingarna inom ramen för GATT om ytterligare liberalisering av
världshandeln. U-länderna har en stor potential för tillväxt och ett ökat
deltagande i den internationella handeln skulle leda till välståndsökningar
i såväl i- som u-länder.

Asien

Den ekonomiska utvecklingen i Asien har under en längre tid varit dyna-
misk. Den genomsnittliga tillväxten har även under åren 1990 och 1991
varit relativt hög, trots att krisen vid Persiska viken innebar stora påfrest-
ningar för ett antal asiatiska länder. Samtidigt lever en majoritet av värl-
dens fattiga i Asien och inkomstfördelningen är på sina håll mycket ojämn.
Sociala och politiska spänningar har vuxit i flera länder och skapat en
grogrund för konflikter. Miljöproblemen är på sina håll överhängande.

En hög investeringsnivå och snabbt ökad industrivaruexport i framför
allt Öst- och Sydostasien har bidragit till en hög tillväxttakt. Den ekono-
miska politiken har inriktats på att åstadkomma makroekonomisk stabili-
sering, integrera ekonomierna med omvärlden och skapa ett gynnsamt
klimat för privata investeringar. Japans växande import och investeringar

Prop.1991/92:100

Bil. 4

52

har utgjort en drivkraft for utvecklingen i regionen. Republiken Korea, Prop. 1991/92: 100
Malaysia och Thailand har under flera år nått tillväxttal på omkring 10% Bil. 4
per år. I Indonesien har det ekonomiska reformprogrammet lett till en
kraftig ökning av de privata investeringarna och ökad tillväxt. Filippiner-
na, vars ekonomi präglas av strukturella obalanser inledde under år 1991
ett nytt ekonomiskt stabiliseringsprogram.

Även flera av de folkrika låginkomstländerna i Sydasien har under ett
antal år haft en tillväxt i ekonomin som överstigit befolkningstillväxten.
Särskilt Indien har under 1980-talet haft en god tillväxt, som möjliggjort
förbättrade levnadsvillkor for en del av de fattiga grupperna. En försämrad
ekonomisk situation under år 1990 och år 1991 har lett till att Indien inlett
ett ekonomiskt reformprogram, som bl.a. öppnat landet för utländsk
konkurrens.

Kinas snabba utveckling under 1980-talet var resultatet av en genomgri-
pande reformering av landets ekonomiska politik och ett öppnande mot
omvärlden. Bl. a. har omfattande privatiseringar skett i jordbruket. Lan-
dets BNP per capita fördubblades mellan åren 1977 och 1987. Den ekono-
miska isolering som drabbade Kina, efter att kraven på demokrati brutalt
slagits ned under försommaren 1989, böljar nu brytas. Någon ljusning har
dock inte skett när det gäller den politiska situationen.

I Vietnam har ekonomiska reformer lett till ökad tillväxt under senare
år. Även på det politiska planet märks en viss öppenhet. Västvärldens
intresse for landet har ökat och allt fler givarländer inleder eller återupptar
ett biståndssamarbete med landet. Ett EG-bistånd är under uppbyggnad
och flera länder, däribland Finland, Australien och Danmark, förbereder
ett återupptagande av biståndssamarbetet.

Den snabba tillväxten i många asiatiska länder, särskilt i Öst- och
Sydostasien, har inneburit förbättrad levnadsstandard för en stor del av
befolkningen. En viktig orsak har varit satsningen på en sysselsättningsin-
tensiv exportledd tillväxt. I flera länder har betydande satsningar gjorts på
hälsovård och utbildning. Stora framsteg har uppnåtts när det gäller mins-
kad spädbarnsdödlighet, höjd medellivslängd och läskunnighet. Samtidigt
lever en stor del av befolkningen i Asien i djup fattigdom. Särskilt i
Sydasien är inkomstskillnaderna stora och den genomsnittliga läskunnig-
heten är där endast 42 %. Stora skillnader i social utveckling förekommer
mellan länder på ungefär samma inkomstnivå. Vissa länder, t. ex. Paki-
stan, har trots god tillväxt under 1980-talet endast åstadkommit marginel-
la sociala framsteg, medan andra, t. ex. Sri Lanka, har haft en påtaglig
social utveckling.

I många länder är kvinnornas situation särskilt utsatt. Ett uttryck for
detta är den högre dödligheten för flickor jämfört med pojkar i delar av
Asien, främst i Sydasien och i Kina. UNDP uppskattar att andelen kvin-
nor i befolkningen är ca 12% lägre än vad som borde ha varit fallet om
flickor och pojkar hade fått samma omvårdnad och möjligheter från
födseln. Endast i Kina innebär detta att ca 44 miljoner kvinnor ”saknas”.

Stora ansträngningar kommer att krävas av de asiatiska länderna for att
den ekonomiska utvecklingen skall komma det stora flertalet människor
till godo.

53

Afrika                                                               Prop. 1991/92: 100

Många afrikanska länder har gjort stora ansträngningar att ta sig ur
1980-talets djupa kris. Den nödvändiga omläggningen av den ekonomiska
politiken har börjat ge resultat. Flera länder kan nu se tillbaka på ett antal
år med en ekonomisk tillväxt i nivå med eller överstigande befolkningstill-
växten, i många fall efter mer än ett decennium av snabbt fallande per
capitainkomster. Detta är ett resultat både av omprövning av tidigare
utvecklingspolitik och av ett ökat och samordnat internationellt bistånd.

Gamla politiska strukturer ifrågasätts efter år av ekonomisk stagnation,
oförmåga att finna vägar ur krisen och utbredd korruption. Trots föränd-
ringarna är Afrikas situation fortsatt svår. I flera länder fortgår det ekono-
miska sönderfallet på grund av interna konflikter. Den utbredda fattigdo-
men bidrar till stora påfrestningar på miljön.

Krisen i de afrikanska ländernas utveckling innebar snabbt sjunkande
inkomster från slutet av 1970-talet. BNP per capita beräknas idag vara
15 % lägre än vid decenniets böijan. De fattigas antal har ökat och uppgår
idag till närmare 300 miljoner, två tredjedelar av de ca 480 miljoner invå-
narna i de afrikanska länderna söder om Sahara. 100 miljoner människor
uppskattas vara arbetslösa. Vart femte barn dör före fem års ålder. Den
ekonomiska krisen och den snabba befolkningsutvecklingen har inneburit
att tillgången till undervisning, hälsovård och andra sociala tjänster allvar-
ligt försämrats. Samtidigt har spridningen av AIDS medfört nya stora
hälsoproblem med vittgående sociala och ekonomiska konsekvenser. Sär-
skilt drabbade är flera länder i Central- och Östafrika, där ca 10 — 20% av
den vuxna befolkningen uppskattas vara smittad. Inbördes konflikter och
svältkatastrofer har lett till att miljoner människor befinner sig på flykt.
De långsiktiga konsekvenserna av detta för Afrikas utveckling hotar att bli
djupgående.

De flesta afrikanska länder har mött krisen med omfattande ekonomiska
återhämtningsprogram. Dessa s.k. strukturanpassningsprogram är oftast
utformade med stöd av Internationella Valutafonden och Världsbanken.
Programmen syftar till att minska budgetunderskotten och genom olika
reformer skapa förutsättningar för tillväxt i ekonomin. Viktiga inslag är
privatisering av jordbruket, avskaffande av statlig priskontroll samt stimu-
lans för småföretagarverksamhet. Till stöd för programmen har det inter-
nationella biståndet till Afrika ökat. Inom ramen för det av Världsbanken
samordnade särskilda programmet för Afrika (SPA — Special Programme
of Assistance) har ett extraordinärt stöd kunnat mobiliseras från givarlän-
dema till ett tjugotal av de fattigaste länderna. Genom betalningsbalans-
stöd, varubistånd och skuldlättnadsåtgärder, har de flesta av dessa länder
kunnat tillförsäkras en importnivå som möjliggjort en återhämtning av
den ekonomiska tillväxten. Det tjugotal länder som ingår i SPA-samarbe-
tet har haft en genomsnittlig tillväxt på över 4% per år under åren 1988 —
90. Exportvolymen har under perioden vuxit med ca 6% per år, en för-
dubbling jämfört med åren 1985 — 87. I de länder som står utanför
SPA-samarbetet växte BNP med endast 1,5% under åren 1988 — 90. SPA
har också blivit ett viktigt forum för bredare diskussioner om bl. a. fattig-
domsbekämpning och mottagarländernas budgetpolitik.

De afrikanska ländernas ansträngningar försvåras av en ogynnsam ex- Prop. 1991/92: 100
tem miljö. De flesta länders export utgörs i mycket hög grad av ett fåtal Bil. 4
råvaror. Många råvarupriser har under en längre period sjunkit till rekord-
låga nivåer. Utlandsskulden, som uppgår till mer än tre gånger den årliga
exporten, fortsätter att utgöra ett allvarligt hinder för Afrikas återhämt-
ning och tillväxt.

För att den begynnande återhämtningen skall bestå och leda till förbätt-
rade levnadsförhållanden för de fattiga krävs att en fortsatt strukturan-
passning inkluderande bl. a. privatisering av jordbruket och stimulering av
småföretagarverksamhet kombineras med långsiktiga satsningar på en rad
områden: investeringar i infrastruktur, ökat sparande, satsningar på
grundläggande utbildning och hälsovård, på miljöförbättringar och på att
stärka kvinnans ställning. Inte minst viktigt är att utveckla de afrikanska
ländernas förvaltningar och samhällsinstitutioner för att dessa skall vara i
stånd att ta itu med de stora utmaningarna. Löner långt under existensmi-
nimum för de offentligt anställda har lett till ineffektivitet och omfattande
korruption. Förvaltningarna försvagas också av att ett relativt stort antal
högutbildade afrikaner har lämnat kontinenten.

Hur de stora utvecklingsproblemen hanteras är avgörande för om åter-
hämtningen skall bli bestående och komma de fattiga till godo. Den ökade
politiska pluralismen i många afrikanska länder har skapat förutsättningar
för ett bredare deltagande i utvecklingsprocessen.

Latinamerika

Ett antal latinamerikanska länder har under senare år inlett genomgripan-
de ekonomiska reformer för att ta sig ur den djupa ekonomiska kris som
kännetecknat 1980-talet. Krisen har lett till att regionens BNP per capita
idag är 10% lägre än år 1980 och har inneburit stora påfrestningar för
Latinamerikas många fattiga. Att ta sig ur denna situation är en svår
utmaning för länder där demokratin fått fäste först under de allra senaste
åren.

Tillväxten har varit svag trots att regionens exportinkomster nått re-
kordnivåer. Många länder har haft svårt att omvandla det stora handels-
överskottet i ökad nationalinkomst. De stora räntebetalningarna på ut-
landsskulden har tagit en stor del av exportöverskottet i anspråk. Vidare
har den ekonomiska politiken varit svag i många länder och saknat trovär-
dighet. Inhemskt sparande har därför inte kunnat mobiliseras i tillräckligt
hög utsträckning och kapitalflykten har fortsatt. Denna situation har lett
till att investeringarna har legat på en alltför låg nivå för att bereda vägen
för ekonomisk återhämtning och tillväxt. Stora budgetunderskott har lett
till mycket hög inflation, negativa realräntor och en betungande inhemsk
statsskuld.

Samtidigt tyder flera rapporter på att länderna i Latinamerika står inför
en positivare ekonomisk och social utveckling under 1990-talet. En rad
länder har under ett antal år genomfört långtgående ekonomiska reform-
program, bland dem Bolivia, Chile, Costa Rica, Ecuador, Jamaica, Mexi-
co och Venezuela. I dessa länder är utsikterna idag avsevärt bättre. Även i

55

Argentina har betydande framsteg gjorts vad gäller ekonomisk stabilise- Prop. 1991/92:100
ring. I Brasilien, Nicaragua och Peru, vars ekonomier präglas av stora Bil. 4
obalanser och djupgående strukturella problem, har också omfattande
ekonomiska reformer inletts. Det råder idag en utbredd enighet om beho-
vet av denna typ av reformer.

Flera länder har haft fördel av betydelsefulla skuldlättnadsåtgärder,
bland dem Mexico, Venezuela, Uruguay och Costa Rica. Utländskt riskka-
pital har böljat vända åter och flera länder har delvis lyckats återupprätta
kreditvärdigheten på de internationella kapitalmarknaderna. För att åter-
hämtningsprogrammen skall lyckas är det viktigt att ytterligare skuldlätt-
nad kommer till stånd, framför allt avseende skulder till de privata banker-
na.

Reformarbetet äger emellertid rum mot en bakgrund av svikna sociala
förväntningar. Inkomstfördelningen är därtill mycket skev, vilket skapar
stora fickor av prekär fattigdom. På landsbygden och i de växande slum-
områdena lever många människor i svår fattigdom och i en omgivning där
miljöproblemen ofta är stora. Andelen latinamerikaner som klassificeras
som fattiga har ökat från 41 % år 1980 till 44% år 1989. Vid sidan av de
marknadsekonomiska reformprogrammen krävs åtgärder för att stärka
och bredda det sociala skyddsnätet. Den illegala narkotikaproduktionen
och den växande narkotikakonsumtionen har alarmerande sociala, ekono-
miska och politiska konsekvenser för den demokratiska samhällsutveck-
lingen.

Av största betydelse för Latinamerikas möjligheter att möta de svåra
utvecklingspolitiska utmaningarna är det demokratiska genombrott som
ägt rum i nästan samtliga latinamerikanska länder. Särskilt under 1980-ta-
lets sista år skedde demokratiska förändringar i en lång rad länder. Val har
hållits och respekten för de mänskliga rättigheterna har stärkts i de flesta
länderna.

Med ett förstärkt reformarbete, med ett ökat internationellt stöd i form
av bl.a. skuldlättnad och ett fortsatt stöd för att främja demokratin, är
latinamerikas utsikter för 1990-talet avsevärt ljusare.

Resurser för utveckling

Efter ett decennium av stagnerande resursflöden till u-ländema kan man
nu se tecken på att trenden har vänt. Med ett bättre samarbetsklimat
mellan världens länder och omprövad utvecklingspolitik i många u-länder
har förutsättningar skapats för ett ökat resursflöde till u-ländema. Samti-
digt ökar resursbehoven. Reformprocessen i Central- och Östeuropa har
lett till krav på ökade resursflöden till dessa länder, inte minst i form av
gåvobistånd. Resursbehoven har också ökat i många u-länder till följd av
katastrofer, inhemska och regionala konflikter och ökad migration. I flera
länder ställer lösningar på långa konflikter krav på omfattande resurser för
återuppbyggnad. Samtidigt finns en risk att avmattningen i världsekono-
min skapar en mindre gynnsam ekonomisk omgivning för u-ländema.

För att 1990-talet skall bli ett årtionde av tillväxt i u-ländema krävs en
mer utvecklingsfrämjande politik i dessa länder. Politisk pluralism och

56

marknadsekonomi, i kombination med förbättrade exportmöjligheter, för- Prop. 1991/92:100
bättrar u-ländemas möjligheter att mobilisera egna resurser. Denna politik Bil. 4
bör stödjas med ett ökat internationellt bistånd.

Handel och råvarupriser

Den snabba ökningstakten i världshandelns volym under större delen av
1980-talet avtog under år 1990 till ca 5 %. U-ländemas exportvolym växte
dock snabbare än världshandeln och särskilt stark var exportutvecklingen i
de industrivaruexporterande asiatiska medelinkomstländema. Sett över
en längre period har u-ländema som grupp avsevärt stärkt sin position på
världsmarknaden. Deras andel av världshandeln har ökat, liksom andelen
industrivaror i deras export.

De fattiga afrikanska länderna blev under 1980-talet emellertid allt
svagare på världsmarknaden. Afrikas exportvolym sjönk med i genomsnitt
0,3% per år under perioden 1980 — 89. Ett skäl till fallande exportandelar i
Afrika söder om Sahara är att den ekonomiska politiken i flertalet länder
under lång tid missgynnat exporten. Vändpunkten i denna trend av fallan-
de export ser emellertid ut att vara nådd. Både under år 1989 och år 1990
ökade Afrika söder om Sahara sin exportvolym mer än världsgenomsnit-
tet. Den återhämtning i exporten som inletts tyder på att de ekonomiska
återhämtningsprogram som genomförs i många krisdrabbade u-länder nu
börjar ge resultat.

De fattigaste ländernas svårigheter är också ett resultat av deras beroen-
de av ett fåtal råvaror för sin export. De flesta råvarupriser har fallit under
1980-talet samtidigt som priserna fluktuerat kraftigt från år till år. Under
år 1990 sjönk de reala priserna på andra råvaror än olja med i genomsnitt
12 %. Även priserna på metaller och mineraler, som återhämtat sig under
de senaste åren, har åter sjunkit. Tillsammans med de kraftigt ökade
oljepriserna under krisen vid Persiska viken, har detta skapat stora svårig-
heter för de icke oljeproducerande u-ländemas återhämtning.

Utrikeshandeln är u-ländernas viktigaste resurskälla och dess betydelse
för tillväxt, investeringar och teknologiöverföring är stor. De flesta u-län-
der har genomfört reformer i riktning mot en mer öppen handelspolitik.
Samtidigt skapar i-ländemas handelshinder på vissa områden stora svårig-
heter för u-länderna. Under 1980-talet har uppmärksamheten vuxit kring
problemen med andra handelshinder än tullar. Världsbanken har uppskat-
tat att u-ländernas uteblivna exportinkomster till följd av i-ländemas
protektionism uppgår till mer än 100 miljarder US dollar per år, vilket är
nästan dubbelt så mycket som det totala internationella biståndet. Därför
har de pågående förhandlingarna i GATT om liberalisering av den interna-
tionella handeln, den s. k. Uruguay-rundan, stor betydelse. Särskilt stora
vinster för u-länderna finns att göra på jordbruks- och textilområdena,
men även andra frågor av betydelse för u-ländema, bl. a. tjänstehandel och
immaterialrätt, diskuteras. Enligt en studie som gjorts på området skulle
u-ländernas export av textil- och jordbruksprodukter i det närmaste kunna
fördubblas om OECD-ländema avskaffade sina importrestriktioner. Svå-
righeter att nå enighet i bl. a. jordbruksfrågan har emellertid lett till att
GATT-förhandlingarna har dragit ut på tiden.

57

Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder                                 Prop. 1991/92:100

Den tunga skuldbördan i många u-länder utgör ett allvarligt hinder för
ekonomisk och social utveckling. För att u-ländema skall ta sig ur skuld-
krisen och förbättra tillväxten krävs en kraftfull reformpolitik och stöd för
införandet av marknadsekonomi. De länder som inlett en sådan omvand-
ling bör stödjas genom olika typer av skuldlättnadsåtgärder. Jag anser det
dock ytterst angeläget att tydliga krav ställs på de länder som får skuldlätt-
nader.

U-ländemas totala utlandsskuld beräknades uppgå till ca 1 340 miljar-
der US dollar i slutet av år 1990, vilket är en fördubbling i nominella
termer sedan år 1980. I analyser av skuldsituation och resursflöden skiljer
man vanligtvis på medelinkomstländer (huvudsakligen latinamerikanska
länder) och låginkomstländer (huvudsakligen afrikanska länder). Skuld-
sättningen och resursflödet ser olika ut i dessa länderkategorier.

Större delen av 1980-talet kännetecknades av fallande eller stagnerande
resursflöden till u-länderna. Det är främst de privata bankernas utlåning
som minskat kraftigt till följd av skuldkrisen. Detta har framför allt drab-
bat medelinkomstländerna, för vilka privat utlåning är den främsta kapi-
talkällan. De samlade nettotransfereringama till dessa länder — långfristig
offentlig och privat nettoutlåning, bistånd och utländska direktinveste-
ringar minus räntebetalningar och hemtagna vinster på utländskt kapital

— har varit kraftigt negativa sedan början av 1980-talet. Låginkomstlän-
dernas främsta resurskällor är bistånd och offentlig utlåning på mjuka
villkor. De samlade nettotransfereringama till denna ländergrupp har
varit positiva under hela 1980-talet. Dock utgör begränsad tillgång till
kommersiella externa resurser och det i många fall kraftiga biståndsbero-
endet ett allvarligt problem, inte minst för de skuldtyngda fattigaste län-
derna.

Skuldkrisen och de privata bankernas kraftigt minskade utlåning har
inneburit att beroendet av utlåning från offentliga institutioner, ofta på
mjuka villkor, i vissa fall har ökat. T.ex. har ett antal låg- och lägre
medelinkomstländer som tidigare haft för god kreditvärdighet för att få
tillgång till IDA-lån, Världsbankens utlåning på mjuka villkor, nu blivit
behöriga för dessa krediter.

Det finns nu tecken på att trenden av minskade resursflöden till u-län-
derna har vänt. Det samlade långfristiga nettoresursflödet till u-ländema

— offentlig och privat nettoutlåning, bistånd och direktinvesteringar —
uppskattades enligt Världsbanken ha ökat till ca 71 miljarder US dollar år
1990 från som lägst 46 miljarder US dollar år 1987. Detta är främst ett
resultat av ökat gåvobistånd och ökad offentlig, främst multilateral utlå-
ning. Denna positiva utveckling gäller även om hänsyn tas till återflödet av
räntor och vinster på utländska investeringar. De samlade nettotransfere-
ringama till u-ländema var år 1990 positiva för första gången sedan år
1983 och beräknades uppgå till ca 9 miljarder US dollar.

Insikten har vuxit om behovet av skuldlättnadsåtgärder som ett komple-
ment till andra insatser för att öka resursflödet till u-ländema. På lång sikt
kan, som en aspekt av flera, skuldavskrivningar ha en katalytisk effekt på                   58

tillgången till kommersiella kapitalflöden. För att ett ökat resursflöde skall

åstadkommas på kort sikt förutsätts emellertid att skuldminskningen inte Prop. 1991/92: 100
finansieras med resurser som ändå skulle ha kommit u-ländema till godo. Bil. 4
Avgörande för om skuldlättnadsåtgärder skall kunna bidra till en beståen-
de återhämtning är att de samtidigt åtföljs av ekonomiska reformer. Detta
är nödvändigt för att makroekonomiska och strukturella obalanser skall
kunna avhjälpas och en grund skapas för en bärkraftig utveckling. Skuld-
lättnadsåtgärder bör därför ges i kombination med att de skuldtyngda
länderna genomför ekonomiska återhämtningsprogram.

De svårt skuldsatta medelinkomsländema hade vid utgången av år 1990
en utestående skuld på ca 588 miljarder US dollar, huvudsakligen till
kommersiella banker i utlandet. För de privata fordringarna finns en
andrahandsmarknad där fordringar köps och säljs. De ofta låga andra-
handsvärdena ger en uppfattning om ländernas svårigheter att klara skuld-
tjänsten. Under år 1990 minskade de skuldtyngda medelinkomstländemas
skuldtjänst i förhållande till exporten till ca 26% från nivåer kring 35 —
40% under större delen av 1980-talet. En orsak till denna positiva utveck-
ling är de genombrott som uppnåtts vad gäller skuldlättnadsåtgärder för
denna ländergrupp. Nya metoder har utvecklats som innebär att frivilliga
överenskommelser om skuld- eller skuldtjänstminskning ingås mellan län-
derna och banker. Internationella valutafonden, Världsbanken och Inter-
amerikanska utvecklingsbanken sätter av särskilda resurser för att stödja
sådana operationer. Även enskilda givarländer, främst Japan, har bidragit.
Omförhandlingar med de kommersiella bankerna på grundval av denna
strategi har hittills genomförts av Mexico, Filippinerna, Costa Rica, Ve-
nezuela och Uruguay. Ekonomiska reformer och skuldlättnader har lett till
att ett växande antal latinamerikanska länder åter blivit kreditvärdiga.

Ett antal svårt skuldtyngda s. k. lägre medelinkomstländer har även en
betungande skuld till offentliga bilaterala kreditorer. Sådana skulder, hu-
vudsakligen statsgaranterade exportkrediter, omförhandlas i den s.k. Pa-
risklubben. I september 1990 kom Parisklubben överens om längre återbe-
talningsperioder vid skuldomförhandlingar med de lägre medelinkomst-
länderna. Under våren 1991 beslutade Parisklubben om långtgående
skuldminskning för Polen och Egypten. Överenskommelsen, som innebär
en skuldminskning med 50% i nu värdestermer, var den mest långtgående
skuldminskningen som Parisklubben dittills beviljat något land. För andra
medelinkomstländer finns också behov av långtgående skuldlättnader.

De svårt skuldtyngda låginkomstländerna, främst afrikanska länder,
hade vid utgången av år 1990 en utlandsskuld på ca 116 miljarder US
dollar. Sammansättningen av skulden skiljer sig från medelinkomstländer-
nas genom att andelen skulder till offentliga fordringsägare är hög. I
förhållande till u-ländemas totala utlandsskuld ter sig skulden liten, men i
förhållande till dessa länders betalningsförmåga är den betungande. Detta
illustreras av att skulden överstiger dessa länders samlade BNP och uppgår
i genomsnitt till ca fem gånger värdet av dessa länders årliga export.
Medan länderna har en kontraktsenlig skuldtjänst på mer än 50% av
exporten är de faktiska betalningarna i genomsnitt mindre än hälften.

För det fattigaste länderna har ett antal skuldlättnadsinitiativ tagits
under de senaste åren. Sverige har varit pådrivande i detta arbete. Redan
år 1978 skrev Sverige av biståndskreditema till dessa länder. Sverige har

också verkat for mjukare villkor vid dessa länders omförhandlingar i Prop. 1991/92: 100
Parisklubben bl. a. genom förslag om betydande utvidgning av de konces- Bil. 4
sionella omforhandlingsvillkor som tillämpas sedan år 1988, de s.k. To-
rontovillkoren. Hösten 1990 inledde Parisklubben en översyn av de fatti-
gaste ländernas omforhandlingsvillkor på basis av ett brittiskt initiativ vid
Commonwealth-mötet på Trinidad och Tobago i september 1990. Försla-
get syftade till 2/3 avskrivning av de fattigaste ländernas skulder till
bilaterala långivare. Sverige har i detta sammanhang föreslagit skuldav-
skrivningar på upp till 80% för de allra fattigaste och mest skuldtyngda
länderna. Den provisoriska lösning som Parisklubben nyligen börjat till-
lämpa, innebärande 50% skuldminskning, är mindre långtgående men
utgör ett steg på vägen.

Även när det gäller de fattigaste ländernas skuld till kommersiella
långivare har framsteg gjorts, framför allt genom s. k. skuldåterköp, som
innebär att andrahandsmarknadens låga värdering av fordringar utnyttjas.
Genom ett svenskt förslag har också en viss skuldlättnad åstadkommits
när det gäller de fattigaste ländernas skulder till Världsbanken.

Innan de krisdrabbade länderna har återvunnit sin kreditvärdighet är
det de multilaterala organisationerna och biståndsgivarna som är de fatti-
ga ländernas huvudsakliga källa till nya resurser. Ett ökat samordnat
internationellt bistånd är av stor betydelse for dessa länders utveckling.

Det internationella biståndet

Det minskade totala resursflödet till u-länderna har inneburit att biståndet
kommit att utgöra en allt större andel, närmare hälften av det totala flödet
år 1990, jämfört med en tredjedel tio år tidigare. För låginkomstländema
är andelen bistånd i resursflödet ännu högre, ca två tredjedelar. Världens
bistånd till u-länderna stagnerade i reala termer under 1980-talet. Bistån-
det till u-ländema ökade enligt OECD under år 1990 till ca 64 miljarder
US dollar från ca 54 miljarder US dollar år 1989. En viktig förklaring till
ökningen är att dollarns depreciering under år 1990 ökade biståndets
värde i andra valutor. I reala termer ökade biståndet ändå med ca 6 %. En
förklaring är den kraftiga ökningen i arabländemas bistånd i samband med
krisen vid Persiska viken.

Biståndet från de länder som är medlemmar i OECDs biståndskommitté
(Development Assistance Committee, DAC) ökade år 1990 till 54 miljar-
der US dollar från 47 miljarder US dollar år 1989, en real ökning med 4%.
Biståndet i proportion till DAC-medlemmamas BNI steg från 0,34% år
1989 till i genomsnitt 0,35% av BNI år 1990. Under det gångna årtiondet
har nivån legat kring 0,35 %.

År 1970 antogs i samband med deklarationen om FNs andra utveck-
lingsårtionde 0,7-procentmålet för utbetalningar av offentligt bistånd. Sve-
rige uppnådde detta redan år 1974. Ännu idag har endast tre andra
OECD-länder — Norge, Nederländerna och Danmark — uppnått målet.
De svenska biståndsutbetalningama uppgick år 1990 till 0,90% av BNI.

60

Tabell 1. Biståndsutbetalningar år 1990                                 Prop. 1991/92:100

_____________________________________________________________________________ Bil. 4

Biståndets

Biståndets

andel av

BNI ( %)

storlek

(milj. USD)

(1990)

(1989)

(1990)

DAC-länder totalt (1)

0,35

0,34

54 077 (3)

Norge

1,17

1,05

1 207

Danmark

0,93

0,93

1 171

Nederländerna

0,93

0,94

2 580

Sverige

0,90

0,96

2 007

Finland

0,64

0,63

846

Frankrike (2)

0,52

0,54

6 277

Belgien

0,45

0,46

891

Canada

0,44

0,44

2 470

Tyskland

0,42

0,41

6 320

Australien

0,34

0,38

955

Italien

0,32

0,42

3 395

Japan

0,31

0,31

9 054

Schweiz

0,31

0,30

750

Storbritannien

0,27

0,31

2 639

Österrike

0,25

0,23

389

Nya Zeeland

0,22

0,22

93

Förenta Staterna (3)

0,19

0,15

10 166

Irland

0,16

0,17

57

Övriga OECD-länder

-

-

990

Arabiska länder

-

-

6 312

Andra u-länder

-

-

495

Sovjetunionen och Östeuropa

-

-

2 150

Världens totala bistånd

64 024

(1) DAC (Development Assistance Committee)

är OECDs

biståndskommitté.

Medlemsländerna är de som anges

i tabellen

samt fr.

o. m. december 191

Spanien och Portugal.

(2) Exklusive Frankrikes bistånd till departement och territorier
utanför landets gränser (s. k. D0M/T0M). Det biståndet på 2 810 milj.
US dollar ingår dock i totalbeloppet för DAC-länderna.

(3) Från Förenta Staternas bistånd har exkluderats 1 200 milj. US dollar i
avskrivning av militära krediter.

(Källa: OECDs biståndskommitté DAC 1990)

Ökningen av DAC-ländemas biståndsvolym under år 1990 beror främst
på ökat bistånd från Förenta Staterna, Japan och Frankrike. Förenta
Staternas bistånd ökade från 0,15% av BNI år 1989 till 0,19% av BNI år
1990. I ökningen ingår inte Förenta Staternas avskrivningar av militära
krediter. Förenta Staterna blev återigen världens största biståndsgivare
med drygt 10 miljarder US dollar i bistånd. Japan, som under 1980-talet
har ökat sina biståndsansträngningar, har kommit att bli en allt viktigare
partner i det internationella utvecklingssamarbetet. Förutom ökad volym,
har Japans bistånd kännetecknats av ökad avbindning och en vidare
geografisk spridning. Bland de länder som minskade sitt bistånd i procent                   61

av BNI märks Australien, Italien och Storbritannien. Spanien, som nyligen

blivit medlem av DAC, har ökat sitt bistånd väsentligt under de två Prop. 1991/92: 100
senaste åren.                                                                Bil. 4

En generell regel för DACs biståndsstatistik är att gåvobistånd eller
mjuka krediter for militära ändamål inte får räknas som bistånd. I DAC
pågår for närvarande en diskussion om avskrivningar av militära krediter
skall kunna inkluderas i biståndsstatistiken, föranledd av att Förenta
Staterna rapporterat avskrivning av militära krediter till Egypten som
bistånd. Andra länder, däribland de nordiska länderna och Japan, har
bestämt motsatt sig detta. Mot denna bakgrund gör DAC en översyn av
hur skuldlättnader relaterade till såväl militärutgifter som exportkrediter
skall rapporteras. 1 ovanstående tabell ingår inte avskrivningar av militära
krediter eller exportkrediter.

Biståndet från andra länder än OECD-ländema har under 1980-talet
genomgått stora förändringar. De arabiska länderna minskade sitt bistånd
avsevärt under hela 1980-talet. År 1990 skedde dock en markant ökning i
biståndet, framför allt från Saudiarabien, Kuwait och Förenade Arabemi-
raten. Huvudförklaringen är de extraordinära behov som orsakades av
krisen vid Persiska viken. Egypten utgjorde den största mottagaren av det
arabiska biståndet. Några tidigare u-länder, däribland Republiken Korea
och Taiwan ökade sitt bistånd väsentligt under år 1990. De nyindustriali-
serade ländernas bistånd kan förväntas få växande betydelse under
1990-talet.

Omvälvningarna i Sovjetunionen och de central- och östeuropeiska
länderna innebär stora förändringar i det bistånd som dessa länder har
givit. Biståndet minskade markant under år 1990 och kan förväntas fort-
sätta att minska. För vissa mottagarländer, särskilt de som fått ett betydan-
de sovjetiskt stöd, har minskningen av biståndet blivit kännbar. Samtidigt
torde biståndet med dess ofta ideologiska och säkerhetspolitiska inriktning
ha haft en begränsad utvecklingseffekt. Kvaliteten i det sovjetiska bistån-
det bedöms i allmänhet ha varit låg. Valet av mottagare har huvudsakligen
styrts av ideologiska faktorer och dominerats av militärt bistånd, prefe-
rensarrangemang för handeln och stöd till tung industri.

Nya krav och förutsättningar för det internationella
samarbetet

Ömsesidigt beroende och internationellt samarbete

Ett av de största hindren för en fredlig utveckling är fattigdomen i världen
och klyftan mellan nord och syd. Avsaknaden av ekonomisk tillväxt för-
stärker problemen.

Begreppet nord och syd kan visserligen ifrågasättas. Både nord och syd
består av sinsemellan olika regioner och länder, där avståndet mellan
medlemmar i den egna gruppen kan vara väl så stort som mellan vissa
länder i vardera kretsen. Denna tendens har också förstärkts under senare
år. Likväl kan termen nord och syd alltjämt användas som samlande
benämning på skillnader som handlar om människors grundläggande livs-                  62

villkor.

Världens länder har blivit alltmer beroende av varandra. Handeln har Prop. 1991/92: 100
vuxit som andel av världens samlade produktion. Finansiella strömmar Bil. 4
rör sig allt snabbare mellan olika länder och världsdelar. Informationsflö-
det har genom ny teknologi blivit snabbare och allt mer universellt och
momentant. Kunskapen om andra länders situation har skapat en gemen-
sam referensram. De globala miljöhoten är kanske det påtagligaste uttryc-
ket för de gemensamma utmaningarna. Narkotika och AIDS är också
tydliga exempel på problem inget land kan klara på egen hand. Allt detta
kräver internationellt samarbete.

Samtidigt som utvecklingen fört länderna alltmer samman, riskerar de
svåra bakslagen i de fattigaste ländernas utveckling under 1980-talet att
leda till att dessa länder alltmer marginaliseras. I många länder riskerar
dessutom de fattigaste människorna att bli alltmer fångade i fattigdomens
onda cirklar. Ju längre detta får fortsätta, desto svårare blir det att knyta
gemensamma band och upprätta en hållbar utveckling. Den rika världen
kommer inte heller att bli opåverkad. Migration och flyktingkriser har
ökat den ekonomiska och politiska spänningen i många regioner.

De globala problemen gäller i hög grad relationen mellan nord och syd.
Därför kommer spänningen mellan nord och syd att framstå som det stora,
ännu olösta politiska frågekomplexet i vår tid. Ännu är den hanterlig.
Ännu kan nord och syd mötas utan våld.

Redan i dag framstår dock nord-syd-dramat tydligare genom ett ökat
tryck av flyktingar. Flykten från krig, förtryck och fattigdom kommer att
tillta i takt med att levnadsvillkoren inte förbättras tillräckligt snabbt eller
att de t. o. m. försämras i flyktingarnas hemländer. Det är därför angeläget
att biståndet bidrar till att undanröja orsaker till att människor tvingas fly.
tvingas fly.

Misslyckas kampen mot fattigdomen, så blir priset högt och något som
vi alla — och våra barn — får betala. Obalansen föder mänskliga tragedier
i form av misär och flyktingproblem, och miljöförstöring i form av skövla-
de skogar, sinande grundvatten och utarmade jordar — allt mänskligt
oacceptabelt, moraliskt förkastligt och politiskt farligt. Risken finns att
växande problem föder frustration. Konflikter kan underblåsas och våldet
öka.

Samtidigt som de nya öst/västrelationema möjliggjort att flera konflik-
ter i syd minskar och att en hoppingivande fredsprocess inletts har regio-
nala och nationella, tidigare undertryckta konflikter lyfts fram. Europa har
under året sett exempel på detta, bl. a. i Jugoslavien. Det kurdiska flykting-
dramat i Gulfkrigets spår är ytterligare en sådan företeelse. Mellanöstern
är alltjämt fyllt av spänningar.

Längre bort från vårt närområde är skeendena i Liberia, Zaire, på
Afrikas Horn, i södra Afrika, Afghanistan och Kambodja påminnelser om
att vi alltjämt lever i en värld i oro.

Det går att möta dessa hot mot framtiden. I ett läge när militärutgifterna
skärs ner, kan resurser frigöras. Dessa kan användas till fredliga ändamål.
Beräkningar har visat att en nedskärning av i-ländernas försvarsutgifter
med 20% skulle frigöra USD 90 miljarder. Om länder med en högre
rustningsnivå än det globala genomsnittet på 4,5% av BNP skar ner den

63

till medeltalet, skulle USD 140 miljarder finnas att tillgå. Detta illustrerar Prop. 1991/92:100
den potential för fredlig utveckling som ligger i en omfördelning av mili- Bil. 4
tärutgifter. Siffrorna skall ställas mot det totala biståndet i världen på USD
60 miljarder. En slutsats av detta är att Sverige i alla relevanta fora bör
verka för en sådan, nu möjlig omläggning av resurserna. Det bör starkt
understrykas att rustningsnivån i många u-länder ligger på en alltför hög
nivå. En viktig del i en utvecklingsfrämjande politik måste därför vara att
sänka dessa utgifter till förmån för bl.a. investeringar, utbildning och
hälsovård.

Med den omfattning dagens ömsesidiga beroenden har kan global säker-
het, ekonomisk stabilitet och hållbar utveckling bara uppnås genom hela
världens aktiva deltagande. Det är min uppfattning att det verkligt gemen-
samma intresse i en ny samarbetsordning som finns bör motivera nationer
att bygga ett starkare system av globalt samarbete.

De internationella organisationerna, bland dem särskilt FN-organisatio-
nerna och de finansiella institutionerna, har fått allt större uppgifter.
I-ländemas gemensamma organisationer och ekonomiska samarbete har
också avsevärt förstärkts. Likaså har regionalt samarbete i övriga delar av
världen fördjupats. Globaliseringen och ett allt mer komplext ömsesidigt
beroende fordrar emellertid ett samarbete som fullt ut svarar upp mot de
nya utmaningarna.

Förenta Nationerna intar här en särställning. Sverige, Norden och en
lång rad andra länder har med stigande oro noterat tendenser till försvag-
ning av FNs möjligheter och förmåga att spela en central roll i globala
ekonomiska och sociala frågor. För biståndets vidkommande är reformer i
FNs arbete på det ekonomiska och sociala området särskilt angelägna.
Uppföljningen av det Nordiska FN-projektet drivs kraftfullt av de nordis-
ka länderna.

Jag kan dock härtill konstatera att glädjande nog en samsyn håller på att
växa fram internationellt på utvecklingsområdet. Grundelementen i en
hållbar och utvecklingsinriktad ekonomisk politik är allmänt erkända.
Samtidigt blir även uppslutningen kring de sociala sektorernas viktiga roll
i utvecklingsprocessen allt större. De människonära behoven, som utbild-
ning, hälsovård, rent vatten och en dräglig bostad, är nu erkända som
centrala. Ekonomisk tillväxt förutsätter att analfabetismen trängs tillbaka,
att det finns rimligt fungerande skolor och universitet och att hälsovården
når alla. Insikten om detta gör det nu möjligt att lyfta fram den sociala
dimensionen i utvecklingen såsom en av de viktigare faktorerna för för-
ändring av u-ländemas situation ekonomiskt, politiskt och socialt. Det
som förr sågs som en värdering företrädd av några är nu en utvecklingssan-
ning accepterad av alla. I Valutafonden och Världsbanken, som tidigare
anklagats för att ställa krav utan hänsyn till sociala konsekvenser, ägnas nu
stor uppmärksamhet såväl åt fattigdomsbekämpning som åt behov av
ekonomiska och administrativa reformer.

64

Från katastrof till utveckling

I spåren av de politiska omvälvningarna ökar antalet katastrofer. De
drabbade människorna behöver snabb, humanitär hjälp for att överleva.
Katastroferna har emellertid ändrat karaktär. Det ligger nära till hands att
främst tänka på stora och ödeläggande naturkatastrofer, som jordbävning-
ar och översvämningar. Denna typ av katastrofer, som i sig är svåra nog att
bemästra, uppträder med viss regelbundenhet. Att antalet katastrofer på
jorden ökar beror emellertid främst på människan. Fattigdom och under-
utveckling leder i sig människor att tära för hårt på befintliga resurser, med
dramatiska konsekvenser såsom svält, sociala spänningar och konflikter.
Därtill kommer att politiska och militära konflikter inklusive förtryck
driver människor på flykt för att överleva. Ofta tvingas de kvar under
längre tid i primitiva flyktingläger. Bland offren finns svaga grupper,
kvinnor och barn. Det är vår moraliska skyldighet att bistå i sådana
situationer, för att rädda liv.

Det som särskilt kännetecknat de senaste årens stora katastrofer, som de
i Mellanöstern, Afrikas Hom, Kambodja, Afghanistan och Liberia är att
dessa krävt stora och snabba hjälpinsatser samt att de är politiskt känsliga
och har skapat svåra och i vissa fall långvariga flyktingsituationer. Även i
Central- och Östeuropa har katastrofliknande förhållanden uppstått på
flera håll. Storleken på hjälpinsatserna i kombination med att dessa varit
politiskt känsliga har lett till att FNs roll som samordnare av biståndet
kommit i fokus. FN-systemet har, trots förtjänstfulla insatser av dess
personal under svåra och ofta farliga förhållanden, inte helt kunnat leva
upp till de krav världssamfundet haft anledning att ställa. Frågan om
organisationen av FNs katastrofbistånd har därför stått i fokus i olika
FN-fora under året, inte minst under höstens generalförsamling. Sverige
har vid dessa tillfällen spelat en ledande roll i arbetet med att förbättra
FNs och dess biståndsorgans möjligheter att agera. Detta arbete är också
ett viktigt element för att förbättra vår egen beredskap att bistå. Jag avser
fortsatt driva dessa frågor i internationella sammanhang.

I dag är det flyktingsituationen i världen som inger störst oro. Man
räknar f. n. med att 17 miljoner människor tvingats fly från sina hemlän-
der. Merparten av dessa finns i fattiga länder, som Pakistan, Iran, Thai-
land, Malawi, länderna på Afrikas Hom, Liberias grannländer. De redan
hårt ansträngda ekonomierna i flera länder gör att de inte har tllräckliga
resurser för att integrera flyktingar eller återvändande. Kraven på FNs
flyktingkommissarie (UNHCR) har ökat. De stora grupper av flyktingar
som det här gäller gör också att det ställs ökade krav på internationellt
samordnade insatser. Till detta kommer den stora mängden intemflyk-
tingar som ökat mycket hastigt de senaste åren. Dessa människor lever
som flyktingar i sitt eget land, exempelvis på Afrikas Horn, i Mozambique,
Angola, Irak, Afghanistan, Liberia. Denna grupp beräknas idag uppgå till
ca 24 miljoner människor. De omfattas inte av gällande konventioner om
flyktingar och åtnjuter således inte internationellt skydd. FN måste här
spela en särskild roll. FNs flyktingkommissarie, UNHCR, vars mandat
inte omfattar denna grupp, söker finna särskilda lösningar som tillgodoser

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

65

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

internflyktingarnas behov av att få sina mänskliga rättigheter respektera- Prop. 1991/92: 100
de. FNs utvecklingsprogram, UNDP, har ett självklart ansvar i arbetet Bil. 4
med integreringen av dessa grupper. Jag avser att noga följa utvecklingen
av det internationella samfundets arbete med att finna vägar att bistå
också dessa grupper.

Den bild jag gett ovan av det växande antalet katastrofer och dessas
politiska orsaker pekar också på vikten av att söka finna politiska lösning-
ar som förhindrar människomas fortsatta lidanden. Jag finner det själv-
klart att regeringarna har ett huvudansvar for sina medborgares välfärd
och skydd. När människor flyr, antingen inom sitt land eller från det, är
det ofta ett tecken på att staten misslyckats i sin uppgift. Katastrofbistånd,
som syftar till människors omedelbara överlevnad i situationer som orsa-
kats av krig och konflikter, måste också kompletteras med insatser som
riktas mot att undanröja orsakerna till katastroferna. Dessa frågor får
därmed ett nära samband med frågorna kring demokrati och mänskliga
rättigheter. Jag återkommer mer utförligt till dessa frågor. Jag vill dock här
peka på att riskerna for krig och konflikter, som leder till behov av
katastrofbistånd, är mindre mellan och inom demokratier. Samtidigt har
nödvändiga liberaliseringar i länder med auktoritära regimer visat sig
kunna utlösa etniska konflikter, som kan leda till behov av stora humanitä-
ra insatser.

Det är ett väl känt faktum att det i krissituationer alltid är de fattigaste
människorna som drabbas värst. Dessa människors marginaler för över-
levnad är så knappa att varje rubbning av livsbetingelserna utgör ett
allvarligt hot. Det är insikten om de bakomliggande faktorernas påverkan
på fattigdomens konsekvenser som i hög grad styrt och fortsättningsvis bör
styra vårt bistånd. För att angripa fattigdomens kärna bör man också se
katastrofbistånd som tillfällig stödåtgärd som kompletterar det reguljära
utvecklingssamarbetet med våra samarbetsländer. I länder som drabbats
av långvariga katastrofsituationer eller som befinner sig i riskzonen för
upprepade naturkatastrofer är det angeläget att bygga upp en nationell
kapacitet for att kunna agera. Där finns ett nära samband mellan katastrof-
bistånd och utvecklingssamarbete. I hela vårt bistånd bör en beredskap
finnas att stötta samarbetsländers egna strävanden att höja beredskapen
för katastrofer och att förebygga katastrofer. På så sätt kan mottagarlän-
dernas sårbarhet vid naturkatastrofer och behov av akut nödhjälp minska.

1 vissa länder och områden, som Kambodja, Etiopien och Västra Saha-
ra, har utvecklingen lett till att hopp nu finns om att utdragna konflikt- och
flyktingsituationer skall kunna gå mot en lösning. Arbetet med återupp-
byggnad är mödosamt och tidskrävande, men utomordentligt angeläget,
inte minst för att ge drabbade människor förnyat hopp och framtidstro.
Endast med den enskilda människans aktiva medverkan kan återuppbygg-
nadsarbetet lyckas. I sådana situationer spelar FN återigen en central roll.
Sverige bör ha en hög beredskap för deltagande i sådana internationellt
samordnade insatser. Särskilda medel beräknas for detta i budgetförslaget
under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram.

Katastrofanslaget har under budgetåret 1990/91 kommit att utnyttjas
fullt ut för i första hand akut nödhjälp i områden som Afrikas Hom och

66

Mellanöstern. Omfördelning från andra anslag har varit nödvändig, vartill Prop. 1991/92: 100
kommer att riksdagen tog initiativ till extra insatser våren 1991. Utrym- Bil. 4
met inom anslaget för insatser av mer katastrofförebyggande karaktär eller
för katastrofberedskapsåtgärder har av uppenbara skäl varit mycket be-
gränsat. Som jag redovisat ovan ser jag det som angeläget att anslaget
används på ett brett sätt och att Sverige även i fortsättningen engagerar sig
för de katastrofdrabbade. Detta förutsätter ökande medel till akut
nödhjälp, till förebyggande katastrofinsatser och till återuppbyggnadsin-
satser.

Demokrati och mänskliga rättigheter

I många u-länder har fattigdomen kombinerats med omfattande förtryck
av mänskliga rättigheter. En stark drivkraft i regeringens engagemang för
demokrati och mänskliga rättigheter i de fattiga länderna är oro över de
övergrepp som förekommer och brister på demokratisk utveckling på
många håll. På senare år har bilden ljusnat i en del länder bl. a. i Latiname-
rika och Afrika. Men bristerna är ändå i åtskilliga fall överväldigande.

Demokratimålet har en central roll i utvecklingssamarbetet. Att värna
om de mänskliga rättigheterna är att vägledas av principen om människors
lika värde och om vaije människas inneboende värdighet, och det alldeles
oavsett ras, kön, språk eller religion. Svenskt bistånd lämnas som ett
uttryck för vårt åtagande om att bidra till det världsomspännande ”fram-
tidsmålet med fria människor, som åtnjuter medborgerliga och politiska
rättigheter samt frihet från fruktan och nöd” (1966 års konventioner om
mänskliga rättigheter).

De internationella FN-normema om de mänskliga rättigheterna utgör
en grundval för vårt åtagande att bistå fattiga människor i fattiga länder.
Utvecklingssamarbetets överordnade mål om att höja de fattiga folkens
levnadsnivå är ett ställningstagande för de ekonomiska, sociala och kultu-
rella rättigheterna.

Respekt för de mänskliga rättigheterna är viktigt för fred och utveckling.
FN stadgan — grunddokumentet kring vilket världens stater anslutit sig
vad gäller internationellt samarbete fastslår vikten av samarbete för fred,
utveckling och respekt för mänskliga rättigheter. Den synen är också en
utgångspunkt för svensk biståndsverksamhet. Frågan om ett lands utveck-
ling kan inte skiljas från den om människors åtnjutande av sina mänskliga
rättigheter. Förtryck och djupa orättvisor tenderar att bilda en våldets
spiral och föröda ett lands utveckling. Bristande skydd för bl.a. ägan-
de- och avtalsrätt utgör allvarliga hinder för en ekonomisk utveckling i
många länder. En fredlig samlevnad mellan världens folk förutsätter i
längden att de stora klyftorna mellan rika och fattiga länder övervinns.

Demokratimålet syftar mer uttalat till att stödja människors ansträng-
ningar i fattiga länder att fritt och utan fruktan få forma sitt samhälle. Den
bärande idén om vaije människas rätt att utan vaije form av repressalier
kunna påverka det egna samhället är tillämplig oavsett utvecklingsnivå.
De mänskliga rättigheterna har tillkommit för att skydda den enskilde i
förhållande till statsmakten.

67

Att åberopa ett lands fattigdom som hinder för de politiska rättigheterna Prop. 1991/92: 100
riskerar i praktiken att bli en förevändning för förtryck av oliktänkande Bil. 4
och åtgärder mot dem som har det sämre ställt och som vill sluta sig
samman och göra sina röster hörda. Rätten att påverka sin livsmiljö, säga
sin mening och kräva sin rätt att i allmänna och fria val utse sina makt-
havare kan aldrig vara en lyx. Särskilt för de fattigaste grupperna som inte
kan få sina krav uppmärksammade genom ekonomisk makt eller speciella
kontakter är denna frihet en central fråga. Det bör starkt understrykas att
idéerna om rättsstaten, yttrandefrihet och politisk pluralism inklusive
flerpartisystem är allmängiltiga. De är lika relevanta i fattiga som rika
länder.

De internationella normerna avseende politiska och medborgerliga rät-
tigheter anger de grundläggande regler som skall gälla i vaije samhälle
oavsett vilken politik landet i övrigt bedriver. Ett demokratiskt styrelse-
skick förutsätter att statsmakten respekterar grundläggande politiska och
civila rättigheter.

Erfarenheterna visar att bristande respekt för grundläggande fri- och
rättigheter tenderar att återverka på samhället i stort. Att bannlysa obero-
ende media är att undanröja granskning av ett lands förvaltning. Bruk av
tortyr och bristfälliga rättegångar underminerar respekten för rättsväsen-
det och fräter sönder samhället.

Att fritt välja sitt lands styresmän tillhör de rättigheter som främjar ett
ansvarsfullt utövande av statsmakten. Genom allmänna val ges medbor-
garna tillfälle att hålla sin regering ansvarig för landets politik. Med all-
männa val skaffar sig regeringar den legitimitet som ofta är nödvändig för
att genomföra krävande ekonomiska reformer. Möjligheten att sittande
makthavare kan tvingas avgå efter att ha förlorat i fria val är ett viktigt
korrektiv mot maktmissbruk och utvecklingspolitiska misslyckanden. En
dålig regering skall kunna avsättas. Det kräver en fri press. Det kräver
också rätt att bilda partier som kan konkurrera med det som är statsbäran-
de. Mot den bakgrunden vill jag understryka vikten av att Sverige med de
metoder som står oss till buds aktivt verkar för flerpartisystem i de länder
som ännu inte har infört detta.

Avveckling av förstelnade enpartisystem är visserligen inte en tillräcklig
förutsättning för att en livskraftig demokrati skall kunna utvecklas. I
grunden handlar denna process om långt mer komplicerade samband —
inte minst att centrala demokratiska värden som tolerans och rättsstat får
en bred förankring i samhället. Men där rätten att bilda konkurrerande
partier förvägras människor kan ingen demokrati värd namnet fungera. På
denna punkt får ingen tvekan råda.

Den kraftiga betoningen på att värna de mänskliga rättigheterna vilar
inte endast på en principiell syn på utveckling. Den återspeglar också det
faktum att krav om politiska friheter och demokrati nu höjs i många
u-länder, varav flera ingår i kretsen av svenska programländer. Det kan
idag med fog hävdas att den ideologiska skiljelinjen i världen går mellan
diktatur och demokrati.

En ny förändringens vind märks runtom i Afrika. Den afrikanska socia-
■>en har urholkats. Demokrati och pluralism sprider sig. Apartheidpoli-

68

tikens gradvisa sammanbrott i Sydafrika är ett faktum. Nu väntar den Prop. 1991/92: 100
mödosamma vägen mot ett demokratiskt samhälle. I det självständiga Bil. 4
Namibia styr en demokratiskt vald regering utifrån en författning med
långtgående rättighetsgarantier. Botswana har upprätthållit politisk plura-
lism alltsedan dess självständighet. I Etiopien skedde under år 1991 ett
militärt avgörande och den politiska process som därefter vidtagit inger
hopp om fred och ett mer öppet politiskt klimat. Kap Verde och Sao Tomé
e Principe har avskaffat enpartistyre och hållit allmänna val. Båda länder-
na styrs idag av nya ledare. De första valen i Zambia på tjugo år hölls i
oktober 1991 och ledde till ett maktskifte. Trots ett förödande krig har
Mozambique tagit viktiga steg mot flerpartisystem och grundlagsfästa
rättigheter. I Angola har en politisk liberalisering ägt rum och allmänna val
skall hållas som ett led i den pågående fredsprocessen.

I andra afrikanska länder, med vilka Sverige bedriver biståndssamarbe-
te, kan man skönja demokratiska strävanden. Guinea Bissaus styrande
parti har aviserat reformer mot ökad politisk pluralism. Zimbabwes rege-
ring valde inte såsom många befarade ett enpartisystem. I Uganda söker
ledningen en folklig förankring kring en ny författning. I Tanzania har
presidenten till följd av krav på flerpartisystem inlett ett omfattande
rådslag om befolkningens syn på dessa frågor. Läget i Kenya har inneburit
att det internationella givarsamfundet öppet uttryckt sin oro genom krav
på politiska och ekonomiska reformer. Alltfler röster inom landet har
ifrågasatt enpartistyret och riktat kritik mot korruption. Landets ledning
har fått ge vika för kritiken och accepterat kraven på politisk pluralism,
bl. a. genom att tillåta politiska partier och aviserandet av allmänna val.

Även i kretsen av programländer utanför Afrika har demokratiska val
hållits. Violeta Chamorro leder i Nicaragua en koalitionsregering efter
valsegern år 1990.1 Asien styrs Indien sedan länge av en demokratiskt vald
regering. Våld och konflikter har dock lett till att läget för mänskliga
rättigheter i delar av landet är oroväckande. I Sri Lanka präglas situatio-
nen av grava problem i fråga om rättssäkerhet och statens förmåga att
beskydda människors liv. Oppositionens framgångar i de senaste valen i
Bangladesh har gjutit nytt liv i landets parlament. I Vietnam och Laos har
reformer i riktning mot ökad marknadsekonomi inletts. Detta kan främja
ökad öppenhet och pluralism. Alltjämt saknas dock tydliga tecken på en
politisk demokratisering.

Självfallet är en omvandling av dessa länders politiska system fylld av
svårigheter och endast i begränsad utsträckning möjlig att påverka med
bistånd. Reformer och politiska system måste förankras i egna erfarenhe-
ter och traditioner för att bli legitima och hållbara. Men de möjligheter
som otvivelaktigt finns måste beslutsamt tas tillvara. Sverige bör som
biståndsgivare föra en aktiv dialog om demokratifrågoma med våra sam-
arbetsländer. Det är angeläget att denna process rymmer klara budskap
och tydliga signaler. Biståndsdialogen måste bli ett mer verkningsfullt
instrument för att främja pluralism, flerpartisystem och mänskliga rättig-
heter. Det bör stå klart för samarbetsländer som inte visar en tydlig vilja
att driva demokratiseringsprocessen framåt att detta påverkar bistånds-
samarbetets framtida omfattning och inriktning. Den dialog som förs med

69

våra mottagarländer bör som utgångspunkt ha den utvecklingspotential Prop. 1991/92: 100
som ökad demokratisk frihet medför på alla plan i samhället.             Bil. 4

Mot den bakgrund som här redovisats är det enligt min mening angelä-
get att svenskt utvecklingssamarbete mer aktivt än hittills understödjer
vad som nu görs för att befasta demokratins landvinningar och för att på
andra håll vinna demokratiska genombrott. Demokrati växer fram under-
ifrån genom medborgarnas politiska engagemang, utifrån insikten om
människovärdets okränkbarhet och varje lands särskilda förutsättningar.
Bistånd kan inte i sig skapa utveckling. Dess uppgift blir att stödja proces-
ser mot demokrati.

Politiska och medborgerliga rättigheter definierar den enskildes rätt och
skydd gentemot statsmakten. Ekonomiska, sociala och kulturella rättighe-
ter anvisar å sin sida normer för hur ett samhälles resurser bör komma den
enskilde till del. Efterlevnaden av denna senare kategori rättigheter blir
därför av nödvändighet delvis beroende av tillgängliga resurser. Ett lands
utvecklingsnivå spelar givetvis en viktig roll härvidlag liksom vad som
erbjuds genom internationellt samarbete. Biståndsmålen syftar till att
främja såväl politiska och medborgerliga rättigheter som ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter. Dessa två kategorier av rättigheter är
olika till sin karaktär. Det går inte att rangordna deras betydelse. Det är en
falsk föreställning att rätten till hälsa och utbildning måste sättas före
rätten att sluta sig samman och uttrycka sin åsikt. Omvänt är det svårt att
hävda att bistånd bör inskränkas till att endast främja ekonomiska och
sociala rättigheter för de människor som har förmånen att leva i en
demokrati.

Brott mot de mänskliga rättigheterna och brist på demokrati kan där-
emot utgöra tydliga hinder för att biståndet skall kunna uppfylla sina mål.
Möjligheterna att framgångsrikt bedriva bistånd i en miljö präglad av
politisk ofrihet är begränsade varför frågor måste ställas om förutsättning-
ar finns att nå avsedda syften med biståndsinsatsen.

Det finns här särskild anledning att uppmärksamma de insatser som
visar på givarens förtroende för en mottagarregerings politik. Beslut om
sådana insatser, till vilka hör programbistånd i olika former som import-
stöd och betalningsbalansstöd och även i viss mån u-krediter, fattas utifrån
en bedömning av i vad mån mottagarlandet för en ”utvecklingsfrämjande
politik”. Det är min uppfattning att man vid sådana huvudsakligen ekono-
miska bedömningar även bör ta hänsyn till mottagarregeringens demokra-
tiska förankring och visade respekt för mänskliga rättigheter. Moraliska
skäl talar för detta men också det faktum att legitimitet och demokratisk
förankring är viktigt för långsiktig framgång även med ekonomiska re-
formprogram. Dessa aspekter får sägas ingå i frågeställningen huruvida ett
land bedriver en utvecklingsfrämjande politik.

Jag vill i anslutning till detta peka på några faktorer som bör beaktas när
läget avseende de mänskliga rättigheterna bedöms. Det åvilar statsmakten
att upprätthålla respekten för de mänskliga rättigheterna och att stå till
svars inför det internationella samfundet när kränkningar av de mänskliga
rättigheterna påtalas. Särskilt i länder i vilka väpnade konflikter pågår kan
det vara svårt att avgöra statsmaktens grad av inblandning i de övergrepp

70

som förövas. Det kan gälla i vad mån övergrepp mot civila är en av Prop. 1991/92:100
statsledningen sanktionerad politik eller mer ett resultat av en svårkontrol- Bil. 4
lerbar våldskultur i samhället.

Av särskild betydelse är vilken politisk tendens som kan urskiljas. Vid-
tar statsmakten genuina ansträngningar för att stävja allvarliga brott mot
de mänskliga rättigheterna, kan ett riktat bistånd väl fylla funktionen av
att stödja sådana strävanden. Visar statsmakten ringa intresse för att
komma till rätta med allvarliga kränkningar, måste bistånd av ”förtroen-
dekaraktär” ifrågasättas. Här krävs att bedömningar görs i vaije enskilt
fall.

Den ökade betoningen av biståndets demokratimål sammanfaller med
ett växande intresse för mänskliga rättigheter i allt fler länder. Inom flera
områden som exempelvis valfrågor, insyn och möjlighet till granskning av
statsförvaltning, ett samhälles rättsgarantier, har likartade erfarenheter
vuxit fram i våra samarbetsländer. Det är angeläget att fånga upp och
understödja detta intresse. Jag finner det önskvärt att också bredda dialo-
gen och ge möjlighet till åsikts- och erfarenhetsutbyte mellan tongivande
aktörer i våra samarbetsländer. Mot bl.a. den bakgrunden avser jag att
ordna ett symposium om mänskliga rättigheter att hållas i Sverige under
kommande budgetår. Inrättandet av ett MR-institut bör på sikt övervägas.

Demokratifrågoma inom biståndet skall präglas av en aktiv och kon-
struktiv hållning såväl i samarbetet med enskilda länder som i multilatera-
la fora. Vaije biståndsmyndighet skall fortlöpande pröva hur demokrati-
målet kan främjas inom ramen för myndighetens mandat. Det svenska
agerandet inom det internationella samarbetet skall vara aktivt i syfte att
lyfta fram FNs egna normer om de mänskliga rättigheterna. Frågan om
biståndets roll för att bidra till efterlevnaden av dessa normer, t ex konven-
tionen om barnets rättigheter, bör särskilt uppmärksammas.

Barnen är vår framtid. Och ändå blir barn ofta de som drabbas värst när
våld och orättvisor sätter sin prägel på ett samhälle. Fattigdom och sociala
missförhållanden tvingar miljontals barn att bli självförsörjande i tidig
ålder. Många söker sin utkomst som gatuförsäljare eller i prostitution. Som
sådana möts de ofta av samhällets förakt och utsätts för myndigheters
förföljelse. Rapporter om hur så kallade ”utrotningsgrupper” i Brasiliens
och andra länders storstäder mördar barn och ungdomar, reser frågor om
myndigheters och aflarsidkares inblandning. Sociala problem bekämpas
med rasism och människoförakt i stället för med ansvarsfulla humana
åtgärder.

FNs konvention om barnets rättigheter har givit världssamfundet vikti-
ga normer för att säkerställa barnets rätt till försörjning, skydd och delta-
gande i samhället. Att samhället — och däri inbegrips såväl stat, grannskap
som föräldrar — har särskilda förpliktelser gentemot de minsta och att
dessa regleras i internationell rätt har i sig en radikal innebörd. Men det
räcker inte med att påtala missförhållanden. Det internationella samfun-
det har även ett ansvar att bistå länder i deras ansträngningar att förbättra
barns villkor. Konventionen anvisar härvidlag vägar till konstruktivt för-
farande. Jag anser det angeläget att frågan om barnets rättigheter inbegrips
i demokratimålet och jag avser att aktivt följa och stödja vad som görs för                   ? ¹

att följa upp konventionens övervakning med praktiska insatser.

UNDP och Världsbanken har i sina rapporter påtalat sambandet mellan Prop. 1991/92: 100
utveckling och mänskliga rättigheter. En slutsats är att ett öppet samhälle Bil. 4
är mer benäget att genomfora ekonomiska strukturreformer än totalitära
samhällen vilka domineras av intressen att bibehålla en befintlig ordning.
Världsbanken och UNDP vill inom sina mandat främja vad som benämns
”good governance” — d. v. s. gott ledarskap och god förvaltning. Vad som
här görs för att uppmärksamma dessa frågor, inklusive metodutveckling,
förtjänar ett aktivt svenskt stöd.

Inom ramen för det utvecklingssamarbete Sverige bedriver med pro-
gamländerna ges rikliga tillfällen att i konstruktiv anda uppmärksamma
frågor rörande demokrati och rättssäkerhet. En rad insatser har gjorts och
kontakter har nyttjats för samtal kring demokratifrågor. Jag vill understry-
ka vikten av att gå vidare i detta arbete och förutser en fördjupad dialog
kring de mänskliga rättigheterna.

Flera länder med vilka Sverige bedriver långsiktigt utvecklingssamarbe-
te har anslutit sig till de internationella konventionerna om politiska och
medborgerliga rättigheter respektive ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter. Jag avser att inom ramen för de instruktioner som tas fram
inför förhandlingar om nya samarbetsavtal initiera en diskussion om vad
som görs för att följa upp dessa konventioners efterlevnad. I de fall
ratificering ej skett, bör samtal föras om angelägenheten av att ratifice-
ringsprocessen fullföljs.

Det direkt demokratiuppbyggande biståndet måste få kraftigt ökat ut-
rymme — både inom landramama och med stöd av det särskilda demo-
kratianslaget. Specifika demokratiinsatser måste kunna ske även utanför
programlandskretsen då detta bedöms möjligt.

I Afrika och annorstädes växer behovet av stöd för utveckling av sam-
hällsinstitutioner nödvändiga för rättsstatens upprätthållande och därmed
för att den enskildes medborgerliga rättigheter ska garanteras. Insatser
inom landprogrammen för långsiktigt stöd till rättsvårdande myndigheter
skall ytterligare utvecklas.

Den särskilda anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och hu-
manitärt bistånd som inrättades under budgetåret 1991/92 har hög utnytt-
jandegrad och har stimulerat till nya typer av insatser. Bl. a. har man från
svensk sida kunnat tillmötesgå en stor efterfrågan på stöd i samband med
allmänna val.

Behovet av internationell opartisk valövervakning gör sig alltmer gällan-
de. Medan intresset är stort kan det konstateras att den institutionella
kompetensen på området är relativt begränsad. FN har en naturlig roll när
val ingår som ett led i en mer övergripande fredsprocess. Vid övervakning
mer allmänt av medlemsstaters interna val kan FN:s roll vara tveksam
eftersom organisationen kan stå inför att ta ställning i komplicerade inri-
kespolitiska skeenden. Flera skäl talar för att pröva möjligheten att stärka
oberoende internationella institutioner vilka kan påta sig att övervaka
länders efterlevnad av demokratiska regler och principer, särskilt i sam-
band med val. Denna fråga utreds för närvarande inom utrikesdeparte-
mentet.

72

Mångfald hör till demokratins väsen. Detta återspeglas i den bredd som Prop. 1991/92: 100
demokratibiståndet uppvisar. SIDA, BITS och SAREC är alla engagerade i Bil. 4
en rad insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. De särskilda
programmen för kvinnor, kultur och massmedia är dessutom viktiga ur
demokratisynpunkt. De svenska enskilda organisationerna gör omfattande
insatser på området. Regeringen avser att med kraft driva arbetet för
demokrati och mänskliga rättigheter framåt på alla dessa områden och i
samverkan med andra multilaterala organ. Sverige bör vidare i ökad
utsträckning välja kanaler för biståndet som inte har anknytning till motta-
garländernas myndigheter och regeringar. Jag anser att frågan om statens
roll i u-ländema, särskilt i de afrikanska krisländema, har central betydelse
i det förändringsarbete som måste bedrivas i biståndet under de närmaste
åren. Jag avser därför att ta initiativ till ett utvecklingsarbete på detta
område, där kompletterande kanaler för biståndet övervägs. Regeringen
avser att ge demokratimålet en central roll i de kommande årens föränd-
ringsarbete inom det svenska u-landsbiståndet. Jag vill starkt understryka
denna inriktning.

Biståndssamarbete via stiftelser och liknande organ knutna till politiska
partier förekommer i viss utsträckning i svenskt bistånd. Det finns skäl att
närmare studera om denna biståndsform skulle kunna utvecklas ytterligare
bl.a. med tanke på den demokratisering som nu sker på många håll i
u-ländema. Förslag i denna riktning har också under flera år väckts i
riksdagen. Jag avser att ta initiativ till en snabb översyn av denna fråga.

Det är angeläget att debatten i dessa frågor grundas på fakta om situatio-
nen i de berörda länderna. Mot den bakgrunden avser regeringen att i
fortsättningen mer utförligt än hittills redovisa läget beträffande demokra-
ti och mänskliga rättigheter i de länder som tar emot svenskt utvecklings-
bistånd. Möjligheterna att avge en särskild rapport om detta övervägs.
Demokratins innebörd är att makten inte uteslutande och permanent
tillkommer ett privilegierat fåtal.

Därför är det också naturligt att det svenska biståndet har en koppling
till demokratiseringssträvandena i samarbetsländema. Vårt bidrag till den
demokratiska utvecklingen i dessa länder kan ges inte bara genom vår
samverkan med regeringar och myndigheter utan också genom ökat stöd
till folkrörelser och enskilda organisationer, som med sin lokalt förankrade
verksamhet kan bidra till en fördjupad demokratisk utveckling.

Miljö och utveckling

Miljöförstöring i enskilda u-länder kan, förutom att vara förödande för de
direkt drabbade människorna, leda till dramatiska konsekvenser regionalt
och globalt. Det finns allt fler exempel på de potentiellt katastrofala
samband som råder mellan fattigdom, miljö- och naturresursförstöring
och social och politisk oro. Det är därför av ömsesidigt intresse både för
i- och u-länder att u-ländema bedriver en politik som främjar en långsik-
tigt hållbar utveckling, bekämpar fattigdomen och minskar påfrestningar-
na på miljön.

73

I juni 1991 presenterade SIDA en utredning om miljö och fattigdom. De Prop. 1991/92: 100
riktlinjer som ges i denna utredning har sedermera slagits fast och blivit Bil. 4
vägledande for det bilaterala biståndet genom SIDA. Tankarna har även
sammanfattats i en rapport som överlämnats till sekretariatet för FNs
konferens om miljö och utveckling och delgivits samtliga länder som
deltar i förberedelserna inför konferensen.

Utredningen visar att miljöförstöringen i betydande omfattning med-
verkar till att öka fattigdomen i u-ländema genom att den bidrar till
minskad produktivitet hos mark och vattenresurser. Jorderosion, avskog-
ning, överbetning, marin miljöförstöring, artutrotning, förorening av
mark, vatten och luft, etc, är alla exempel på miljöproblem som begränsar
produktionspotentialen hos de naturresurser som de fattiga oftast är direkt
beroende av. Fattigdomen bidrar direkt till miljöförstöringen genom att
mycket fattiga människor helt enkelt inte har, eller kan avstå, de resuser
som ofta krävs för att skydda miljön. Fattigdomen bidrar indirekt till
miljöförstöringen genom att fattigdomen tenderar att föra med sig en rad
andra problem, såsom begränsad kunskap, brist på mark, höga födelsetal
samt en förstärkt tendens till kortsiktigt tänkande.

Utredningen visar emellertid att ett undanröjande av fattigdomen i sig
inte är ett tillräckligt villkor för att lösa miljöproblem. Fattigdomen
samverkar med en rad andra faktorer i skapandet av den miljöförstöring vi
observerar i u-länderna. Dessa faktorer innefattar framför allt:

— Den höga befolkningstillväxten

— Brister i ägande- och utnyttjanderätter till naturresurser

— Felaktig ekonomisk politik

— Bristande kunskap

— Frånvaro av demokratiska kontrollinstrument

Det är endast genom omorienteringar av politiken i u-ländema som
miljöförstöringen i dessa länder kan hejdas. Det är de enskilda länderna
som måste föra en politik som på ett medvetet sätt angriper fattigdomen
och de därmed sammanhängande andra orsakerna. Därigenom kan miljö-
förstöringen hejdas och en framsynt utveckling främjas. Biståndet kan
härvid spela en viktig katalytisk roll i att bidra till kunskap och till att
bygga upp institutioner i u-ländema så att de får ökade möjligheter att föra
en framsynt politik för skydd av miljön och för hushållning med naturre-
surser.

Det ömsesidiga beroendet mellan världens länder på miljöområdet har
lett till att det internationella miljöarbetet intensifierats alltmer. I-länder
och u-länder har ett gemensamt ansvar och intresse av att värna den
globala miljön.

Sverige har inom ramen för det multilaterala biståndet aktivt verkat för
att de internationella organisationerna, FN-systemet och de internationel-
la utvecklingsbankerna i ökad utsträckning beaktar miljöaspekter i sin
verksamhet. De flesta FN-organisationer och internationella utvecklings-
banker har fattat formella beslut om ett integrerat miljöhänsynstagande
och arbetar nu med att genomföra detta i konkret handling. Världsbanken
har under senare år väsentligt förstärkt sin kompetens på miljöområdet.
Alla projektförslag som kan ha betydande negativa effekter på miljön

74

måste genomgå miljökonsekvensbedömningar innan de kan komma ifråga Prop. 1991/92: 100
för finansiering genom banken. Banken har vidare bidragit till utarbetan- Bil. 4
det av nationella miljöplaner i flera u-länder som fastställer nationella
prioriteringar vad gäller miljö och naturresurshållning.

Den globala miljöfonden (GEF) påbörjade sin verksamhet den 1 juli
1991. Fonden som är ett samarbete mellan FNs utvecklingsprogram,
Världsbanken och FNs miljöprogram uppgår under en treårig försökspe-
riod till drygt en miljard US dollar. Från fonden finansieras projekt som
på grund av sin globala karaktär inte kan finansieras genom existerande
institutioner. GEF har goda förutsättningar att utvecklas till en samman-
hållen multilateral mekanism för kostnadseffektiva insatser mot miljöpro-
blem i u-ländema med global räckvidd.

Inför FNs konferens om miljö och utveckling verkar Sverige för konkre-
ta beslut om ett ökat internationellt samarbete mellan u-länder och i-län-
der för att åtgärda de stora miljöproblem som direkt hotar den bas som
u-ländemas utveckling måste vila på. Detta förutsätter bl. a. att alla i-län-
der tar sitt ansvar och når upp till en biståndsvolym som åtminstone
motsvarar FNs 0,7-procentmål.

Huvuddelen av källorna när det gäller vissa globala miljöproblem som
t.ex. uttunningen av ozonlagret och växthuseffekten finns i i-ländema.
I-ländema har därför ett särskilt ansvar för att åtgärda dessa problem.

Enligt svensk mening kommer det att krävas ökade resursöverföringar
för miljöinsatser i u-länder av åtminstone två slag, principiellt åtskilda,
men ömsesidigt förstärkande:

— För det första måste ett ökat samarbete ske med u-ländema för att bistå

dem att lösa de direkt fattigdomsrelaterade miljöproblemen.

— För det andra måste ett ökat samarbete ske med u-ländema för att de
skall kunna delta i globala miljöåtgärder, t ex åtgärder mot klimatför-
ändringar och åtgärder mot uttunning av ozonskiktet.

I båda fallen måste samarbetet integreras med den övergripande utveck-
lingspolitiken i de enskilda u-ländema för att bli verkningsfullt.

Befolkningsfrågor

Världens befolkning uppgår i dag till närmare 5,4 miljarder människor.
Den ökar med en takt som saknar motstycke i historien och kommer att
vara uppe i 6,4 miljarder om tio år. Ca 90% av ökningen sker i u-ländema,
särskilt de fattigaste. Befolkningsökningen kan emellertid inte betraktas
som en separat företeelse utan måste ses i samband med andra globala
utvecklingsfrågor såsom fattigdom, miljö, för låg satsning på social utveck-
ling, utbildning och hälsovård samt låg tillgång på livsmedel och energi.
Kulturella faktorer har också betydelse.

Den växande befolkningen ökar trycket på de redan hårt ansträngda
naturresurserna. Miljöförstöringen som drabbar mark, skog och vatten på
grund av alltför intensiva och skoningslösa brukningsmetoder försämrar
hälsa och utkomstmöjligheter för de drabbade människorna. Många och
täta graviditeter tär hårt på kvinnornas hälsa samtidigt som möjligheterna
minskar att söija för barnens överlevnad.

75

Bristen på ekonomisk utveckling, på utbildning för kvinnor och bristan- Prop. 1991/92: 100
de tillgång till mödra- och barnavård är faktorer som håller födelsetalet Bil. 4
uppe på en oacceptabelt hög nivå. Utbildning och läskunnighet för kvin-
nor har mycket starka samband med minskat barnafödande och sänkt
bamadödlighet. Bamafödandet är också lägre i länder där ekonomin för-
bättrats mer stadigvarande.

Sverige har ända sedan sextiotalet i internationella fora hävdat betydel-
sen av befolkningsfrågorna i biståndet. Perspektivet var då att utifrån ett
tekniskt-medicinskt synsätt stödja insatser för att begränsa befolkningstill-
växten genom familjeplaneringsinsatser.

Insikten om att befolkningsfrågan måste ses utifrån ett brett perspektiv
och utifrån individens behov har vuxit sig allt starkare under senare år.
Svenskt bistånd bör därför fortsätta att lämnas som en integrerad del av
insatser som syftar till att bidra till en balans mellan befolkning och
resurser. Detta bör ske genom en aktiv dialog med mottagarländerna kring
befolkningsfrågans betydelse. Även specifika familjeplaneringsinsatser bör
givetvis genomföras där det bedöms vara effektivt. Regeringens avsikt är
att höja ambitionen i fråga om bistånd på befolkningsområdet.

Behovet av att stödja internationell metodutveckling, kunskapssprid-
ning och erfarenhetsutbyte har under det gångna året uppmärksammats i
hög grad. Detta arbete bör drivas vidare.

De enskilda organisationernas unika möjligheter att inom detta område
göra insatser bör understrykas. Insatser för familjeplanering bör, liksom i
andra sammanhang, integreras med stöd till utbildning, mödra- och barna-
vård. Jag avser därför att ytterligare stödja och förstärka svenska och
lokala enskilda organisationers verksamhet på befolkningsområdet.

Stöd till svensk och internationell forskning är en mycket viktig del av
vårt bistånd på befolkningsområdet. En tvärvetenskaplig ansats är central
för att nå ökad kunskap beträffande de komplexa samband som styr
befolkningsutvecklingen. Den svårbedömda frågan om AIDS påverkan på
befolkningsökningen bör särskilt uppmärksammas.

De internationella organisationernas roll som stöd till nationella insatser
för att bygga upp en egen kapacitet på befolkningsområdet har stor bety-
delse. FNs befolkningsfond är den viktigaste aktören som samordnare av
övriga organisationers verksamhet inom samma och relaterade intressesfä-
rer. Jag anser att FN:s barnfond UNICEF och Världshälsoorganisationen
bör samverka med UNFPA för att nå ett gott resultat. Frågor som rör
flyktingar och den höga urbaniseringstakten har också ett nära samband
med befolkningsområdet. Både Världsbanken och de regionala utveck-
lingsbankerna har börjat integrera insatser för att begränsa befolkningstill-
växten i sina hälsoprojekt och program. Frågorna behandlas också i de
landstrategier som bankerna utarbetar för sina låntagarländer.

Tjugo år efter FN:s första befolkningskonferens kommer 1994 en tredje
internationell befolkningskonferens att hållas. Syftet är att granska och
följa upp de tidigare konferenserna samt att ytterligare förstärka åtgärder
på befolkningsområdet. Konferensen skall också anta rekommendationer
för det kommande decenniet samt verka för en ökad resursmobilisering.

De internationella organisationerna och främst FN:s befolkningsfond

76

UNFPA kommer att få en betydelsefull roll inför konferensen och för att Prop. 1991/92: 100
genomföra dess beslut. Sverige faster stort avseende vid att förberedelser- Bil. 4
na för konferensen genomförs på ett tillfredsställande sätt, både internatio-
nellt, regionalt och nationellt. Jag kommer därför att aktivt bidra till
förberedelsearbetet och därvid särskilt främja ett brett u-landsdeltagande.

De svenska förberedelserna för konferensen kommer att inriktas på att
få till stånd en bred dialog inför svenska ställningstaganden med företräda-
re för parlamentariker, enskilda organisationer, forskare och myndigheter.

En ny roll för FN

De dramatiska förändringarna i de internationella relationerna och då
särskilt de förbättrade öst/väst-relationerna har stärkt FNs roll på det
säkerhetspolitiska området. Dessa förändringar har även ökat FNs möjlig-
heter att gripa sig an de globala utmaningar på det ekonomiska och sociala
området som bara kan lösas genom nära internationell samverkan. Det
innebär också en ny roll för FN i 1990-talets världsordning. I tidigare
avsnitt har jag visat att stabil fred och säkerhet bara uppnås om det
internationella samarbetet mer kraftfullt griper sig an världens fattig-
domsfrågor, den globala miljöförstöringen, mänskliga rättighets- och de-
mokratifrågor. Samtidigt kan konstateras att senare decenniers ökande
ömsesidiga internationella beroenden inte sammanfallit med en motsva-
rande förstärkning av de multilaterala institutionerna. Tvärtom har Sveri-
ge, Norden och en lång rad andra länder med stigande oro noterat tenden-
ser till försvagning av FNs möjligheter och förmåga att spela en central roll
i globala ekonomiska och sociala frågor.

Nya möjligheter och nya krav på Världsorganisationen ställer samtidigt
krav på reformer av FN-systemet. Klyftan mellan omfattningen av de
uppgifter som påläggs FN och de resurser som ställs till dess förfogande
måste minska. Den splittrade organisationsstrukturen har lett till växande
svårigheter för medlemmarna att styra FN-systemet och medfört svårighe-
ter att upprätthålla en tillfredsställande effektivitet.

Världsbanken och regionalbankerna har kommit att spela en allt viktiga-
re roll i utvecklingsarbetet, såväl när det gäller policyskapande som pro-
jektutförande. Utvecklingsbankerna är idag inte bara de största multilate-
rala källorna för kapitalbistånd utan även för tekniskt bistånd. Detta reser
viktiga frågor om rollfördelning och relationer mellan utvecklingsbanker-
na och FN-systemet.

1990-talet kommer att ställa krav på större finansiella resurser för multi-
lateral verksamhet. Det gäller inte minst på områden jag tidigare berört: på
katastrof, flykting-, miljö- och befolkningsområdena. Ett starkare och mer
effektivt FN måste i högre grad än nu bygga på ett gemensamt finansiellt
ansvarstagande. Det är angeläget att nå fram till en ökad samsyn om vilka
principer som skall styra bidragsfördelningen i framtiden. Medvetenheten
måste också stärkas om att det är ett gemensamt givar- och mottagarintres-
se att tillgängliga resurser utnyttjas mer effektivt.

Idag kanaliseras mer än två tredjedelar av FNs årliga resurser om ca
5 miljarder US dollar till bistånd. FNs organisation på detta område har

77

växt fram som resultat av successivt identifierade behov. Den splittrade Prop. 1991/92:100
organisationsstrukturen, överlappning av många FN-organs mandat och Bil. 4
bristen på koordinering har på många områden lett till att FN saknar
kritisk massa för att kraftfullt kunna spela en ledande utvecklingspolitisk
roll. Samtidigt med denna inre försvagning av FN-systemet påläggs organi-
sationen utifrån hela tiden nya och vidgade uppgifter utan en samtidig
förstärkning av dess politiska auktoritet och finansiella resurser.

Glädjande nog finns en växande insikt i det internationella samfundet
om behovet av reformer inom FN, särskilt på de ekonomiska och sociala
områdena. Inte på decennier har reformfrågorna i FN stått så i fokus som
nu. Även om problemen i FN är många är således en hoppfull utveckling
på väg. Sveriges och Nordens strävan är att skapa en så bred förankring
som möjligt bland medlemsländerna för konstruktiva reformer så att FN
bättre kan möta 1990-talets utmaningar och problem. Jag återkommer i ett
senare avsnitt till detta reformarbete.

Kvinnoinriktat bistånd

Fattigdomens bördor fördelas mycket ojämnt i tredje världen. Detta gäller
inte bara mellan olika länder, regioner och samhällsklasser, utan i hög grad
också mellan kvinnor och män. Kvinnans situation är i många fattiga
länder väsentligt mer utsatt än mannens.

Kvinnans roll i utvecklingen är inte endast en fråga om jämställdhet och
rättvisa. Det finns t. ex. ett fastställt samband mellan kvinnors utbildning
och befolkningstillväxt — bättre utbildade kvinnor föder ofta färre barn.
Vidare är kvinnor i minst lika hög utsträckning som män delaktiga i
produktionen. Ofta rör sig emellertid kvinnors arbete om produktion för
självhushåll eller den informella marknaden, vilket bidrar till att göra
detta mindre synligt än mäns. Betydelsen är dock inte alls mindre. Tvärt-
om är denna typ av produktion avgörande för fattiga hushålls försörjning
och möjligheter att förbättra sin situation.

Uppmärksamheten i dessa frågor har på senare år fokuserats på den
afrikanska kvinnans situation. Detta är naturligt givet den svåra situation
som råder generellt i Afrika, och att den tyngsta bördan otvivelaktigt faller
på kvinnan. Den ökade insikten hos många biståndsgivare, och även
afrikanska regeringar, har bidragit till att öka medvetenheten om kvinnor-
nas roll i utvecklingsprocessen inom biståndsarbetet.

Situationen i Asien ter sig något annorlunda, men inte nödvändigtvis
bättre för kvinnorna. Trots ekonomiska framsteg visar undersökningar att
ojämlikheten inom hushållen på många håll tilltar. Det faktum att den
förväntade livslängden på många håll i Asien är väsentligt lägre för kvin-
nor än för män har uppmärksammats upprörande lite såväl i berörda
länder som internationellt. Beräkningar visar att det skulle finnas ungefar
100 miljoner kvinnor mer i Asien om kvinnor kunde leva lika väl som
män.

Biståndet kan spela en viktig roll för att förbättra de asiatiska kvinnor-
nas situation, både genom särskilt riktade insatser och genom att bidra till
en attitydförändring. I sina asiatiska samarbetsländer bör de svenska bi-
ståndsmyndighetema därför öka ansträngningarna för att även kvinnor

skall få lika tillgång till utbildning och på annat sätt bli delaktiga i den Prop. 1991/92: 100
ekonomiska utvecklingen. Denna strävan bör självfallet prägla hela det Bil. 4
svenska utvecklingssamarbetet.

SIDA har aktivt arbetat för att synliggöra kvinnors roll i utvecklingen.
Ansträngningarna har medvetet varit koncentrerade mot att integrera
kvinnofrågor i hela det bistånd som ges till programländerna. I detta
arbete har kvinnoenheten och kvinnohandläggama på biståndskontoren
en initierande och drivande roll. Frågan om kvinnohandläggama skall
vara lokalanställd eller utsänd personal har tagits upp av riksdagen (UU15,
rskr 242). Jag vill i detta sammanhang peka på de goda resultat som
uppnåtts med nuvarande förfarande. Det är dock SIDAs uppgift att, i
samråd med respektive mottagarland, avgöra prioriteringar av detta slag.

Sverige kommer också i fortsättningen att aktivt verka för att kvinnofrå-
gorna skall uppmärksammas internationellt. Detta gäller inte minst i det
multilaterala arbetet inom FN. Även om mycket återstår att göra kan på
senare år noteras en ökad medvetenhet hos flera FN-organ om betydelsen
av att främja kvinnors roll i hela utvecklingsprocessen. Världsbanken har
t. ex. på nordiskt initiativ avsevärt ökat sina ansträngningar i detta avseen-
de.

FNs generalförsamling har beslutat att en ny världskvinnokonferens
skall äga rum år 1995. Detta innebär en viktig markering av kvinnofrågor-
nas betydelse inom FN-systemet och för FNs medlemsländer. Vid konfe-
rensen skall en handlingsplan antas om bl. a. kvinnor i utvecklingsländer.
Formerna för det svenska förberedelsearbetet inför kvinnokonferensen
bereds inom regeringskansliet.

U-lands- och biståndsinformation

Biståndsmyndigheter, folkrörelser och enskilda organisationer som arbe-
tar med biståndsverksamhet ägnar sig samtliga aktivt åt information och
opinionsbildning i Sverige. Informationsarbetet bidrar till att skapa för-
ståelse och engagemang i Sverige för u-ländemas situation och det svenska
utvecklingssamarbetet.

Omvälvningarna i Central- och Östeuropa, kriget vid Persiska viken
samt fokuseringen på EG i samband med EES-avtalet och ett eventuellt
svenskt medlemskap är omvälvande internationella skeenden som natur-
ligen kommit i fokus för massmedias och allmänhetens intresse. Intresset
för u-ländema och utvecklingssamarbete har kommit i skymundan. Frå-
gorna kring nyttan med biståndet ställs också alltmer. Inte sällan förmed-
las negativa stämningar. Hungerkatastrofer, ökade flyktingströmmar och
u-ländemas skuldproblem har fått mindre uppmärksamhet i massmedia
och lett till att problemen lätt glöms bort. Men problemen finns där
alltjämt och i många länder och regioner är situationen till och med värre.
Mot denna bakgrund är det desto viktigare att öka satsningarna på infor-
mationsverksamhet och söka ge en så bred bild som möjligt av situationen
i u-länderna och resultaten av svenskt bistånd och utvecklingssamarbete.
Information om förhållandena i u-ländema och ansträngningarna som
görs där för att förbättra människomas situation kan bidra till att öka

79

förståelsen för problem och sammanhang och därmed kanske också till att Prop. 1991/92: 100
minska tendenser till främlingsfientlighet i det svenska samhället. Ett Bil. 4
viktigt syfte bör vara att främja ett konstruktivt samtal i det svenska
samhället som grundar sig på fakta och kan bidra till att biståndet föränd-
ras så att det i ännu högre grad kan förbättra livsvillkoren för världens
fattiga.

Under 1987 gav riksdagen regeringen i uppdrag att göra en översyn av
den statligt finansierade informationen om u-länder och utvecklingssam-
arbete. Regeringen tillsatte en utredning som överlämnade sitt betänkande
”U-lands- och biståndsinformation” (SOU 1988:19) i april 1988. Utred-
ningen underströk betydelsen av informations- och opinionsarbetet i bi-
ståndssamarbetet för att möjliggöra ett fortsatt stort och ändamålsenligt
bistånd. Det är ytterst angeläget att dessa ansträngningar ökas. Bistånds-
myndigheter, folkrörelser samt enskilda organisationer bör därmed ges
utökade resurser. Under anslagsposterna Bistånd genom folkrörelser och
andra enskilda organisationer samt Information genom SIDA har jag
redovisat mina överväganden vad gäller målsättning och medelstilldelning
rörande informationsverksamheten.

Utrikesdepartementet, biståndsmyndigheterna, folkbildningsorgan,
folkrörelser och enskilda organisationer som bedriver biståndsverksamhet
bör också ansvara för information och utbildning om denna verksamhet.
För att få en så heltäckande och effektiv information som möjligt bör
samtliga aktörer på informationsområdet utbyta erfarenheter och fortlö-
pande samråda om sina respektive informationsverksamheter.

Informationssatsningar av det slag som informations- och debattdagar-
na Biståndet Behövs utgör finner jag mycket angelägna och medel för detta
ändamål bör finnas tillgängliga. Denna typ av arrangemang bör vara ett
kontinuerligt inslag vartannat år för att samla myndigheter, folkrörelser,
enskilda organisationer, näringsliv, skolor och andra intresserade som är
engagerade i biståndsverksamhet. Biståndsmässan är också ett utmärkt
tillfälle att nå ut till en bred allmänhet.

Mottagarländernas ansvar — givarnas stöd

Ansvaret för utvecklingen i ett land måste alltid ligga på landet självt, dess
regering och folk. Biståndet har likväl en viktig uppgift att i samverkan
med länderna skapa förutsättningar för långsiktig utveckling. Framgång är
nödvändig om levnadsvillkoren skall förbättras för de fattiga befolknings-
majoriteterna. I detta arbete finns inga enkla lösningar. Ekonomisk tillväxt
och en rättvisare inkomstfördelning förutsätter en utvecklingspolitik som i
högre grad än hittills bygger på deltagande och inflytande från den breda
befolkningsmajoriteten.

Stora förväntningar ställs härvid på u-ländema. Den egna befolkningen
kräver mer inflytande och att regeringen kan främja socialt och ekono-
miskt välbefinnande. Biståndsgivarna vill se resultat av de satsningar som
görs inom olika områden och kraven på mottagarländernas regeringar
skärps. Frågor om samhällets organisation lyfts fram. Möjligheter för
privata initiativ, deltagande och inflytande på samhällsutvecklingen måste

80

skapas och frågor om ansvarstagande och effektivitet i ledarskapet kräver Prop. 1991/92:100
svar.                                                                             Bil. 4

Särskilt for länder som under lång tid befunnit sig i ekonomisk kris
ställer dessa ökade krav och förväntningar de politiska problemen i fokus.
Inflytande, rättvisa och långsiktig hållbarhet kräver en helhetssyn i utveck-
lingspolitiken, en utveckling som integrerar tillväxt och välfärd och som
tar tillvara och vidgar möjligheterna för enskilda och grupper att utnyttja
sina resurser.

Svårigheterna med att åstadkomma en sådan utveckling, som också blir
märkbar, har rubbat tillförsikten och minskat förtroendet för den politiska
ledningen i många länder. Brister i ekonomiskt och politiskt ansvarstagan-
de har lett till ökad ineffektivitet i olika sektorer av ekonomin och inte
sällan korruption. Fallande levnadsstandard, arbetslöshet och ökad infla-
tion har skapat missnöje.

Många länder behöver en bättre utvecklingspolitik, vilket främst inne-
bär ekonomisk-politiska reformer för att skapa en mer stabil och gynnsam
miljö för produktion och större inflytande och delaktighet i besluten.
Samma regimer, som med starkt folkligt stöd förde kolonierna till själv-
ständighet, har förlorat sin legitimitet. I takt med att oförmågan att effek-
tivt ta itu med de nu uppenbara ekonomiska problemen tilltar missnöjet.

Mottagarlandets ansvar måste återupprättas. Ansvaret gentemot den
egna befolkningen måste bli tydligt och rollfördelningen mellan bistånds-
givarna och mottagarländerna måste klarläggas.

Erfarenheterna från det senaste decenniets insatser visar att endast en
utveckling som är väl förankrad i inhemska förhållanden och politik har
möjligheter att lyckas. Omvärldens bidrag till förändringar är viktiga.
Avgörande är ändå inhemskt initierade förändringar. Därför måste ansvar
utkrävas och förändringar genomföras inom länderna. Demokratisering,
respekt för mänskliga rättigheter och social mobilisering framstår allt
tydligare som förutsättningar för en hållbar politik.

Det svenska biståndet har anpassats till de förändrade förutsättningar-
na. Riksdagen antog år 1989 riktlinjer för biståndet till Afrika på 1990-ta-
let. Ett omfattande analysarbete låg till grund för detta beslut. Huvudfrå-
gan gällde hur inriktning, organisation och arbetssätt inom biståndet kun-
de utvecklas och effektiviseras för att ta tillvara möjligheter i utvecklings-
samarbetet och möta nya krav. Riksdagen fastslog att huvudmålet för
svenskt utvecklingssamarbete med Afrika under 1990-talet är att främja en
långsiktig utveckling som förmår höja de fattiga folkens levnadsnivå.
Biståndet skall främja en politik för en mer öppen och decentraliserad
ekonomi kombinerat med ett stärkt socialt ansvar. Stöd till bättre hushåll-
ning med naturresurserna, rehabilitering av infrastrukturen och kunskaps-
utveckling och institutionell kapacitetsförstärkning är andra centrala ele-
ment.

SIDA följde upp dessa riktlinjer med att klargöra rollerna gentemot
mottagarna i det praktiska biståndsarbetet. Mottagarländernas ökade an-
svar för insatserna poängteras liksom vikten av koncentration i SIDAs
stöd. Andra viktiga slutsatser gäller fortsatt utveckling av SIDAs roller
inom upphandling, styrning och uppföljning. Till detta förändrade arbets-                   8¹

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

sätt hör också ambitionen att få en bättre och effektivare samordning med Prop. 1991/92:100
andra givare i mottagarlandet. Regering och riksdag ställde sig bakom de Bil. 4
föreslagna förändringarna.

Jag menar att detta reformarbete med klargörande av rollfördelning och
med kapacitetsbyggande måste fortsätta. Det skall baseras på en realistisk
analys av de faktiska förutsättningarna i de enskilda länderna för en ny
rollfördelning. Riskerna for korruption och ineffektivt utnyttjande av bi-
ståndet måste minimeras. I många länder behövs en bättre utvecklingspo-
litik. Framfor allt i de fattigaste länderna kan biståndet spela en viktig roll
i denna process. Ekonomisk återhämtning kräver resurser. Investeringar
inom undervisning, hälsovård och vattenförsöijning är avgörande for de
fattigas levnadsvillkor. Det är framfor allt viktigt for att de fattiga själva
skall kunna driva utvecklingen framåt. Att stärka kvinnornas ställning är
en förutsättning for att nå varaktiva resultat i kampen mot fattigdomen.

Hållbara lösningar på dessa utvecklingsfrågor är enligt min mening
beroende av en demokratisk samhällsutveckling. Den politiska utveckling-
en i länderna är central liksom mer folkligt förankrade och demokratiska
styrformer. Många länder försöker nu utforma en effektivare och rättvisa-
re utvecklingspolitik. För detta krävs fungerande marknadsekonomi, ef-
fektiva sociala och politiska institutioner, investeringar i infrastruktur och
anpassad teknologi. Kraven på ansvar och öppenhet ställs av givarna.
Ännu viktigare är att de framförs med växande styrka från ländernas egen
befolkning. Biståndet har en viktig roll att spela i denna process. Inte minst
folkrörelserna och enskilda organisationer kan genom att stärka en plura-
listisk samhällsutveckling verka pådrivande.

Som biståndsgivare skall vi kunna samarbeta med regeringar som på ett
ansvarsfullt och brett sätt representerar sitt lands befolkning. Om vi tar
detta på allvar innebär det att krav också gentemot givarna på anpassning
av biståndet måste accepteras. Det är viktigt att biståndet utformas så att
det underlättar en mobilisering av landets egna resurser. Det gäller såväl
finansiella resurser som teknisk och mänsklig kapacitet. Biståndets huvud-
syfte måste vara hjälp till självhjälp, att så långt det är möjligt främja det
produktiva utnyttjandet och utvecklingen av de resurser som redan finns i
mottagarländerna, exempelvis stöd till familjejordbruk, privatisering av
statliga kreditinstitut, avskaffande av priskontroll, etc. På så sätt byggs den
solida bas upp som är en förutsättning för den sociala välfärden.

För hållbara lösningar på de ekonomiska och sociala problemen måste
givarna i sitt bistånd till de fattigaste länderna undvika att genom for
många och för stora projekt som kräver stora resurser för genomförande
och drift snedvrida resursallokeringen. Syftet måste i första hand vara att
främja en verksamhet som höjer produktiviteten i ett bredare perspektiv.

För att skapa förutsättningar for en ökad produktion med ett brett
deltagande är den makroekonomiska politiken central. Framför allt måste
produktiviteten i jordbruket höjas inte minst for de länder som befinner
sig i kris. Jordbruket är ryggraden i de flesta fattiga ländernas ekonomier
och av central betydelse for de fattigas försörjning. Bönder och andra
småföretagare behöver inte bara få en skälig ersättning for sina produkter.
De behöver också tillgång till krediter och investeringsvaror om de skall

82

kunna höja sin produktivitet. Avsättning för produkterna måste säkerstäl- Prop. 1991/92:100
las genom skapande av fungerande marknader baserad på normala mark- Bil. 4
nadsekonomiska principer.

Därför måste länderna på ett bättre sätt hushålla med sina resurser och
satsa tillgängliga medel på områden som ger hållbara resultat som kommer
folkflertalet tillgodo. Man kan inte fortsätta att av knappa resurser subven-
tionera olönsamma företag. Det medför bl. a. att man tar viktiga resurser
från områden som skulle ge bättre resultat. Inte sällan har ett givarstyrt,
projektinriktat bistånd främjat sådana prioriteringar som resulterat i en
snedvriden investeringspolitik.

Viljan och ansträngningarna i u-landssamhällena själva är avgörande för
om en utveckling mot en mer öppen och dencentraliserad ekonomi och ett
starkare socialt ansvar skall komma till stånd. Det gäller inte bara behoven
av en gynnsam ekonomisk politik utan också av investeringar i infrastruk-
tur och sociala sektorer. Det innefattar behovet av en ansvarsfull offentlig
sektor som ges klara mandat för sin verksamhet. Sammantaget utgör detta
viktiga förutsättningar för att människors kunskaper och förmåga skall
komma till sin rätt.

Biståndet har en viktig roll att spela för de fattigare ländernas möjlighe-
ter att genomföra en sådan politik. Jag vill betona vikten av övergång till
marknadsekonomi. Marknaden är en viktig utvecklingskraft men den är
ensam inte lösningen på u-ländernas problem. Ansvarsfulla satsningar på
social utveckling är också betydelsefulla liksom utveckling och uppbygg-
nad av samhälleliga institutioner som sätter ramar och fastställer spelreg-
ler. Rättsstaten måste värnas. Jag anser att vi bör bidra till att skapa en
utvecklingsfrämjande miljö för produktion och som kan se till att den
fattige får del av utvecklingen.

Bekämpande av fattigdomen måste inta en central plats i biståndet. Det
krävs fördjupade satsningar på utbildning och hälsovård. Det är framför
allt viktigt att främja kvinnornas deltagande i utvecklingsprocessen. Det
gäller inte bara utbildning och mödravård utan också frågor som lagstift-
ning, tillgång till produktiva resurser och möjligheter att delta i de poli-
tiska processerna.

Attityder, regler och institutionella förhållanden inom ett land utgör
avgörande förutsättningar för utvecklingen. Förvaltnings- och institutions-
utveckling måste därför även i fortsättningen ha en central plats i bistån-
det. Det gäller såväl utveckling av människomas egna resurser genom
utbildning och hälsa som att bönder och mindre företagare skall ges reella
möjligheter att öka sin produktivitet, inte bara genom ekonomiska incita-
ment utan också genom att nödvändig lagstiftning och infrastruktur byggs
upp.

Ett allvarligt problem som på senare tid rönt allt större uppmärksamhet
gäller effekterna på mottagarländerna av ett omfattande projektbistånd.
Administrationen blir i sådana fall hårt ansträngd, vilket måste uppmärk-
sammas mera. Jag vill i detta sammanhang framhålla programbiståndets
betydelse. Programstöd ges som ett generellt stöd till ett mottagarland för
att underlätta genomförandet av ett reformprogram för ekonomin som
helhet eller inom en viss sektor. Oftast, men inte alltid, antar det formen

83

av snabbutbetalbart importstöd. Programbistånd på makro- och sektor- Prop. 1991/92: 100
nivå kopplat med tekniskt bistånd till kapacitetsuppbyggnad av nyckel- Bil. 4
funktioner kan i vissa fall vara ett medel för att stärka mottagarlandets
förmåga att föra en utvecklingsfrämjande politik.

Programbistånd förutsätter dock att mottagaren har vilja, kapacitet och
förmåga att fördela de ekonomiska resurserna på ett effektivt och utveck-
lingsfrämjande sätt. I de flesta fall förutsätts ett strukturanpassningspro-
gram med stöd av Världsbanken, Internationella Valutafonden och givar-
samfundet. Med dessa förutsättningar uppfyllda, anser jag att programbi-
stånd är en effektiv biståndsform för långsiktig utveckling. Det kan bidra
till att utländsk valuta finns tillgängligt genom banksystemet för en verk-
stadsägare, en jordbrukare eller en skola som behöver bättre utrustning för
produktion och utbildning. Programbiståndet kan möjliggöra såväl import
av nödvändiga varor för konsumtion som för inhemska aktörers investe-
ringar. Båda dessa komponenter är vitala för att uppnå tillväxt och en
hållbar utveckling.

Biståndsgivarna kan tillsammans med mottagarna skapa och utveckla
sådana institutioner och processer som främjar den önskvärda utveckling-
en. Jag anser att dessa frågor måste ha en central plats i dialogen med
mottagarna. Det kan röra mycket konkreta frågor om hur landet priori-
terar sina offentliga resurser, subventionering av verksamhet som har ringa
betydelse för utvecklingen, satsningar på utbildning och hälsovård. Den
globala avspänningen och den internationella nedrustningen bör också få
konsekvenser i u-ländemas militära budgetar. Jag menar att biståndsgiva-
ren har ett berättigat intresse av att närmare kunna diskutera sådana
avvägningar med mottagaren. Inom ramen för SPA har analyser av och en
dialog mellan mottagarlandet och givarna om utgifts- och budgetpolitik
inletts. Jag välkomnar detta initiativ som kan bidra till ett mer förtroende-
fullt samarbete mellan givare och mottagare byggt på ömsesidig respekt
och ansvar. Speciella krav och administrativa rutiner för uppföljning av
givarnas stöd kan bli ett stort problem för mottagarlandets finansdeparte-
ment, som har ansvaret att göra en realistisk budget och att föra en
ansvarsfull utvecklingspolitik. I arbetet med budgetanalyser är det därför
också väsentligt att givarnas betydelse på gott och ont belyses.

I vissa länder och situationer kommer det även fortsättningsvis att
krävas satsningar på större projekt. Det viktiga, som jag vill betona, är att
biståndet sätts in i sitt rätta sammanhang och svarar mot klart uttalade
behov hos en ansvarsfull mottagare. Verksamheten måste vara förankrad i
mottagarsamhället. Insatserna måste vara utformade så att de tillför län-
derna kunskap och hjälp till institutionsbyggande och så att de inhemska
resurserna mobiliseras på ett effektivare sätt. För att detta skall lyckas
krävs inte bara ansvarsfulla mottagare utan också ansvarsfulla givare.
Endast så kan biståndet bli den hjälp till självhjälp som är dess yttersta
syfte.

Detta innebär också att rollfördelningen mellan olika aktörer måste
kartläggas och att effektiva beslutsprocesser utformas. Inom det svenska
biståndet har frågor om hur biståndet skall kunna administreras och
04
bedrivas på ett effektivt sätt belysts i offentliga utredningar. Det bilaterala
biståndets organisation och arbetsformer behandlades av riksdagen i sam-

band med ställningstagande till förra årets proposition. I vissa fall finns Prop. 1991/92: 100
dock behov av en klarare fördelning av ansvar mellan SIDA och övriga Bil. 4
biståndsmyndigheter samt mellan myndigheterna och regeringskansliet.
Jag avser därför att genom fortsatt översyn av styrnings- och samverkans-
formerna ytterligare effektivisera utvecklingssamarbetet. Slutsatser röran-
de det multilaterala biståndet presenteras för riksdagens ställningstagande
i årets proposition.

Som jag tidigare visat spelar beslutsprocessen hos givarna en roll och det
är viktigt att vår förmåga att förutse och ta hänsyn till olika faktorer
förbättras. Utvärderingar av satsningar på projekt- och sektomivå genom-
förs kontinuerligt inom alla biståndsmyndighetema. Såväl SIDA som
BITS har inkommit med sina fördjupade anslagsframställningar som mer
utförligt diskuterar och redovisar resultaten i biståndet. Angreppssätten
med redovisningar av teman och delprogram ger värdefull information.
De mer översiktliga redovisningarna visar också på att underlaget i form
av utvärderingar och resultattänkande är ojämnt. Ett arbete för att främja
ökad systematik i myndigheternas utvärderingar och lärande behövs. Bl. a.
behöver kostnadseffektiviteten behandlas mer systematiskt i utvärdering-
arna. Jag återkommer även till förslaget om att inrätta ett särskilt sekreta-
riat för mer övergripande utvärderingar och resultatanalys i bistånds- och
u-landspolitiska frågor.

Utvärderingssekretariatet

Ett analysarbete om effektiviteten i det svenska biståndet resulterade i
rapporten Bra beslut, Ds 1990:63. Utredningen finner bl. a. att det finns
brister i det beslutsunderlag som lämnas till departement, regering och
riksdag. Viss kritik framförs för att denna inte tillräckligt belyst behov av
kompetensuppbyggnad inom nuvarande organisationer.

Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget om att inrätta ett
fristående sekretariat för utvärdering. SIDA framhåller vikten av att ett
sådant sekretariat får uppgifter som kompletterar den utvärderingsverk-
samhet som redan existerar inom biståndet. BITS ser en sådan funktion
som viktig för ett fortsatt tillvaratagande av erfarenheterna från biståndet
och utvecklingsprocessen. SAREC instämmer i behovet av en självständig
organisation för utvärderingar men menar att utredningen inte ger något
bra underlag för att överväga alternativa former att förstärka utvärderings-
verksamheten. Statskontoret anser att behovet av övergripande utvärde-
ringar borde kunna tillgodoses inom det befintliga utredningsväsendet.
Även RRV anmäler tveksamhet till förslaget att inrätta en särskild utvär-
deringsorganisation.

Frågan om inrättandet av ett separat utvärderingssekretariat diskutera-
des i utrikesutskottet på grundval av regeringens proposition 1990/91:100
Bilaga 5 och en särskild motion i frågan. Utskottet konstaterade att det kan
finnas fördelar med en fristående utvärderingsfunktion för att komplettera
det arbete som görs inom de enskilda biståndsorganen, i enlighet med
förslaget i utredningen och uttalade sig intresserat av att få ta del av

85

kommande förslag. Regeringen återkom i kompletteringspropositionen Prop. 1991/92: 100
1990/91:150 med förslag om att ett sekretariat skall inrättas. Förslaget fick Bil. 4
en positiv behandling i riksdagen.

I enlighet med riksdagens beslut avser regeringen inrätta en tidsbe-
gränsad försöksverksamhet med ett sekretariat för utvecklingspolitiska
utredningar. Uppgiften är att ta fram analyser och utvärderingar gällande
bistånd och utvecklingsfrågor och internationellt utvecklingssamarbete i
syfte att ge regeringen ett bättre underlag för effektiviseringen av det
svenska utvecklingssamarbetet. Sekretariatet bör organiseras som en kom-
mitté under utrikesdepartementet med ett tvåårigt mandat. Därefter bör
organisationsformen prövas på nytt. Sekretariatet skall lägga ut, hålla
samman och i viss utsträckning självt delta i olika studier. Sekretariatet
skall presentera sina slutsatser till utrikesdepartementet och samarbeta
med biståndsmyndighetema i utvärderingsfrågor. Kostnaderna för den
nya organisationen beräknas första året uppgå till 5 milj. kr. Finansiering
sker genom resurser som finns avsatta inom biståndsramen för utredning-
ar m.m.

Försöksverksamheten med ett utvärderingssekretariat ersätter dock inte
behovet av att i högre grad och i mer systematiska former integrera
resultatbedömningar och utvärderingar i myndigheternas och utrikesde-
partementets/regeringens löpande arbete, såsom påpekats i rapporten.

Biståndet och EG

Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i EG. Det svenska
biståndet kommer inte att på något generellt sätt beröras av Sveriges
närmande till EG genom avtalet om det europeiska ekonomiska samar-
betsområdet (EES). Med ansökan om ett medlemskap i EG har även
biståndet blivit en fråga inom Europapolitiken.

EG är i sig själv en stor och viktig biståndsgivare. Som medlem i EG
kommer Sverige att bidra till ett relativt omfattande bistånd som går till de
flesta av världens u-länder med tyngdpunkten i Afrika. En annan fråge-
ställning som biståndet ställs inför är huruvida ett medlemskap i EG
innebär åtaganden som påverkar det bistånd Sverige redan bedriver.

Under våren 1991 bildades inom utrikesdepartementet en arbetsgrupp
med uppgift att söka klarlägga vilka konsekvenser och frågeställningar
utsikten om ett medlemskap i EG ställer biståndet inför. I arbetsgruppen
har berörda delar av regeringskansliet och företrädare för biståndsmyndig-
heterna deltagit. Till arbetet har också en referensgrupp varit knuten, med
en bred representation från folkrörelser, forskning, näringsliv och annan
expertis på utvecklingsområdet. Under hösten 1991 har utrikesdeparte-
mentet färdigställt informationsskrifter om biståndet inför en EG-anslut-
ning i serierna ”Fakta Europa” och ”Aktuellt i biståndspolitiken”.

Bistånd har funnits med som en del av EGs politik ända sedan gemen-
skapens tillkomst 1957. Till en början var biståndet begränsat till olika
former av stöd och samarbete med 18 av de ursprungliga EEC-statemas
f. d. kolonier. Biståndsverksamheten har sedan dess kommit att utsträckas

86

till flertalet utvecklingsländer i tredje världen och biståndet är idag en Prop. 1991/92: 100
integrerad del av gemenskapens utrikes- och handelspolitik. Idag kanalise- Bil. 4
ras 14% av medlemsländernas samlade bistånd genom EG-kommissionen.

Den största och viktigaste delen av EGs bistånd ges inom den s.k.
Lomé-konventionen. Denna är ett vitt omspännande avtal mellan EGs
medlemsstater och 69 länder i Afrika (samtliga söder om Sahara utom
Sydafrika), Karibien och Stillahavsområdet. Den nu gällande Lomé IV
reglerar handel, bistånd och krediter under perioden 1990 — 2000. För de
fem första åren har EG förbundit sig att ställa sammanlagt 12 miljarder
ECU till förfogande för bistånd (90%) och krediter (10%).

Inte minst Storbritanniens och senare Portugals och Spaniens inträden
föranledde gemenskapen att inleda biståndssamarbete även med andra
delar av världen. Idag mottar de flesta länderna i Latinamerika och Asien
bistånd från kommissionen, i former som är flexiblare än för Lomé-länder-
na. Målsättning och biståndsform kan variera från land till land, beroende
på bl. a. utvecklingsnivå och EGs egna intressen i samarbetet.

När det gäller katastrofinsatser har EG-kommissionen de senaste åren
tagit på sig en allt viktigare koordinerande roll, vilket visades bl.a. vid
översvämningskatastrofen i Bangladesh 1991 och efter kurdernas flykt i
norra Irak samma år. Vidare har EG-kommissionen också tagit ett flertal
initiativ för bistånd till Central- och Östeuropa och leder givarkoordine-
ringen inom den s. k. G-24 gruppen. På dessa områden har EG-kommis-
sionen visat en avsevärd snabbhet och flexibilitet, och till viss del kommit
att ersätta medlemsländernas bilaterala insatser.

En fråga av central betydelse är till vilken grad de svenska biståndsmå-
len överensstämmer med inriktningen av EGs biståndsprogram. Det är
min bedömning att det inte finns några avgörande skillnader mellan EGs
biståndspolitik och den svenska. Den största delen av EGs bistånd går till
de fattigaste länderna, särskilt de afrikanska inom Lomé-konventionen.
Inriktningen mot fattigdomsbekämpning är tydlig även i samarbetet med
andra länder.

Med åtagandet att vara med och finansiera EGs bistånd följer naturligen
vissa möjligheter att påverka dess mål och inriktning. För biståndsfrågor
bildar Danmark, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland en sam-
rådsgrupp som möts på flera nivåer, inklusive ministernivå inför rådets
möten. Denna grupp har ett avgörande inflytande på beslutsfattandet i
biståndsfrågor. Då Sverige i allmänhet har en betydande samsyn med en
del av dessa länder i biståndsfrågor verkar det troligt att Sverige vid ett
medlemskap kan samarbeta med denna grupp.

När det gäller det bilaterala biståndet är EGs inflytande på medlemslän-
dernas agerande relativt begränsat. Det enda fall där EGs beslut har direkt
inflytande över medlemsländerna är vid beslut om bindande sanktioner
mot tredje land. Detta skedde t.ex. under en period mot Kina efter
händelserna på Himmelska Fridens Torg i juni 1989. Detta vapen har dock
används mycket sparsamt. Sverige har på egen hand fattat liknande beslut
i dessa fall.

Det är alltså min bedömning att en anslutning till EG inte kommer att
föranleda någon omläggning av kursen för den svenska biståndspolitiken.

87

Att kanalisera en del av biståndet genom EG är förenligt med Sveriges Prop. 1991/92:100
nuvarande mål på biståndsområdet, och i hög grad jämförbart med det Bil. 4
multilaterala bistånd vi idag medverkar i. Det övriga svenska biståndet
kommer, som EG ser ut idag, att påverkas endast i mindre grad.

En viss anpassning i biståndsbudgeten kommer att bli nödvändig. Givet
enprocentmålet kommer i den svenska biståndsbudgeten plats att få bere-
das för ca 1 miljard SEK eller ca 7% av den totala budgeten. Detta behö-
ver dock inte betyda en minskad svensk biståndsinsats. Aktörer som idag
bidrar till svenskt bistånds genomförande kommer genom ett medlemskap
att ges nya möjligheter att verka inom EGs bistånd.

I det perspektivet är det angeläget att aktörer inom det svenska biståndet
på olika sätt förbereder sig för ett medlemskap. EES-avtalet erbjuder redan
en möjlighet för svensk u-landsforskning att deltaga i EGs program Sci-
ence and Technology for Development (STD). Jag finner det önskvärt att
även andra möjligheter till samverkan med EG på biståndsområdet redan
före ett medlemsskap tas tillvara.

Ett medlemskap kan ge det svenska biståndet nya möjligheter. EG har
stor betydelse för u-länderna, inte minst för Afrika, och har relativt sett
mer utvecklade ekonomiska förbindelser med u-ländema än Sverige. Att
vara med och forma EGs handels- och biståndpolitik kan innebära att den
samlade betydelsen av Sveriges politik gentemot u-ländema ökar.

Aktuella utredningar m. m.

Översyn av det multilaterala biståndet

Regeringen tillsatte 1989 en parlamentariskt sammansatt kommitté för en
översyn av svenskt multilateralt utvecklingssamarbete. Kommitténs be-
tänkande Bistånd genom Internationella Organisationer (SOU 1991:48)
framlades i juni 1991 och har remitterats till ett stort antal myndigheter
och organisationer.¹

Betänkandet

Betänkandet är övervägande beskrivande till sin natur och innehåller en
mycket grundlig översyn av Sveriges engagemang i FN-systemets och de
internationella finansieringsorganens utvecklingsverksamhet. Kommittén
gör också en genomgång av de enskilda organisationernas roll och multibi-
biståndet. I ett särskilt avsnitt berörs stöd till strukturanpassning och de
ekonomiska anpassningsprogrammen som en viktig del av det multilatera-
la biståndet. Effektivitet och utvärderingssystem behandlas relativt utför-
ligt liksom några strukturproblem inom det multilaterala biståndssyste-

¹ Utredningens ordförande var f. d. vice riksbankschefen Hans Lundström. Övriga
kommittéledamöter var riksdagsledamöterna Karl-Göran Biörsmark, Birgitta
Hambraeus, Evert Svensson och Kristina Svensson. En sammanställning av re-
missvar på kommitténs betänkande finns tillgänglig på avdelningen för internatio-
nellt utvecklingssamarbete och mänskliga rättigheter.

88

met. Slutligen diskuteras frågor som gäller de svenska beredningsresurser- Prop. 1991/92:100
na för multilateralt bistånd.                                                 Bil. 4

Ur kommitténs översyn av de internationella organisationerna är följan-
de särskilt värt att notera:

Världsbanken/IDA är den viktigaste kanalen för både det totala och det
svenska multilaterala biståndet och har även en betydande roll som koor-
dinator för bilateralt bistånd. Världsbanken har anseende som en av de
effektivaste biståndsgivande organisationerna. Det hindrar inte att felbe-
dömningar förekommit. Dessa skiljer sig inte nämnvärt från andra bi-
ståndsgivares. Konsekvenserna av en felbedömning från Världsbankens
sida förstoras emellertid genom omfattningen av bankens verksamhet och
den centrala roll som banken spelar *i den internationella biståndsgivning-
en. Detta understryker vikten av att länder som låter en stor del av sitt
multilaterala bistånd gå genom IDA — och dit hör Sverige — ger hög
prioritet åt styrning och uppföljning av Världsbankens policy och verk-
samhet.

De regionala utvecklingsbankerna och -fonderna utvecklas i en från
svensk biståndspolitisk synpunkt positiv riktning. Denna utveckling är
väsentlig vid en bedömning av regionalbankema och deras potential.
Kommittén har en i princip positiv inställning till dessa banker och till
förslag som är ägnade att stärka dem och deras verksamhet. Kommittén
ser regionalbankema inte bara som ett komplement utan också som ett i
vissa avseenden värdefullt alternativ till Världsbanken. I förhållande till
denna har de fördelen av en stark regional förankring. Möjligen kan en
kompetensförstärkning främjas genom viss arbetsfördelning och speciali-
sering. Ökat erfarenhetsutbyte och samarbete regionalbankema emellan
bör understödjas. Regionalbankemas möjligheter att i vissa fall fungera
som brobyggare mellan Bretton Woods-institutionema och låntagarlän-
derna bör också utnyttjas och utvecklas. Det är också väsentligt att främja
svenska företags möjligheter att medverka i projekt som finansieras av
utvecklingsbankerna.

UNDPs roll som FNs centrala organ för biståndskoordinering har un-
dergrävts av bristande resurser. Även trepartssamarbetet (UNDP, motta-
garlandet, genomförande organisation) har inneburit begränsningar. Verk-
samheten har inte kunnat hållas samman. UNDPs breda mandat, utbygg-
da fältorganisation och centrala roll vid samordningen av multilateralt
bistånd på ländemivå är emellertid tillgångar som motiverar en diskussion
av möjligheterna att stärka UNDP. Kommittén delar helt Nordiska
FN-projektets uppfattning vad gäller effektivare strukturer och styrformer
för UNDP liksom generellt för FN-systemets biståndsverksamhet. Ett
antal synpunkter lämnas på områden där UNDPs verksamhet bör förstär-
kas, bl. a. att UNDP bör förses med en exekutivstyrelse som kan styra och
följa verksamheten och att UNDP bör koncentrera sin verksamhet till
tekniskt bistånd för utveckling av mänskliga resurser. Nya modeller för
bidragsgivningen liknande dem som används i utvecklingsbankerna bör
också prövas.

UNICEFs, FNs barnfonds, verksamhet och målsättning överensstäm-
mer mycket väl med de svenska biståndspolitiska målen. UNICEFs fattig-

89

domsinriktning kommer till uttryck i fördelningen både mellan länderna Prop. 1991/92: 100
och inom länderna. Satsningen på de sociala sektorerna och på de svaga Bil. 4
grupperna kvinnor och barn ligger helt i linje med de svenska biståndsmå-
len. Sverige har genom åren lyckats väl med att påverka UNICEF i flera
angelägna frågor. Storleken av de svenska bidragen (för närvarande mer än
10% av samtliga länders bidrag) och det samlade nordiska bidraget (för
närvarande 30%) har givetvis förstärkt Sveriges och Nordens inflytande i
UNICEF. Den aktiva svenska UNICEF-politiken bör enligt kommitténs
uppfattning ge Sverige goda möjligheter att även fortsättningsvis påverka
UNICEFs verksamhet.

Flyktingorganisationerna spelar en allt viktigare roll mot bakgrund av
den förvärrade flyktingsituationen i världen. Flykting- och migrations-
problemen kommer av allt att döma att höra till de stora utmaningar som
det internationella samfundet ställs inför under 1990-talet. Vad FN-orga-
nisationema kan uppnå med sina flyktinginsatser måste ses i förhållande
till de resurser som står till deras förfogande. UNHCR bistår direkt drygt
sju miljoner flyktingar med resurser motsvarande ungefar 1,17 kr. per
flykting och dag. Motsvarande resurser uppskattas för WFP till ca 40 öre
och för UNRWA till ca 1,55 kr. per flykting och dag. FN-organens insatser
på flyktingområdet överensstämmer väl med de svenska biståndspolitiska
målen. Målgruppen utgörs av fattiga människor som flyr undan konflikter
och förtryck. Mellan 80% och 90% är kvinnor och barn. Biståndet är
inriktat på att tillfredsställa basbehov och att förbättra de grundläggande
levnadsvillkoren. Kommittén lämnar en rad rekommendationer för det
fortsatta svenska arbetet på flyktingområdet.

Beträffande FNs jordbruks- och livsmedelsorgan konstaterar kommit-
tén att de brottas med problem som Sverige bör aktivt verka för att lösa i
linje med Nordiska FN-projektets rekommendationer. Det gäller främst
att åstadkomma en bättre ansvarsfördelning och samordning mellan orga-
nen, skapa en bättre styrning av och insyn i deras verksamhet och att
tydliggöra deras respektive roller.

Internationella handelscentrets (ITCs) relationer till moderorganen
GATT och UNCTAD, till givarländerna och till UNDP bör också ses över
med sikte på väsentligt tydligare mål- och strategiformuleringar samt mer
preciserade prioriteringar.

Samarbetet mellan multilaterala biståndsgivande organisationer och en-
skilda organisationer ökar, speciellt där det kan stimulera och stödja
folkligt deltagande i olika projekt och i utvecklingsprocessen. Kommittén
välkomnar denna utveckling. Den delar uppfattningen att ekonomisk och
social utveckling förutsätter ett brett folkligt engagemang och att de enskil-
da organisationerna här har en viktig roll att fylla. De svenska enskilda
organisationerna har ett stort kunnande om förhållandena i många u-län-
der och har en betydande förmåga att nå och aktivera de människor vilkas
behov det ytterst gäller och vilkas engagemang är en avgörande förutsätt-
ning för utveckling. Organisationerna står dessutom i nära förbindelse
med de människor och rörelser som i Sverige till stor del bär upp bistånds-
opinionen. Det är därför viktigt både att det multilaterala biståndet kan
dra nytta av enskilda organisationers kunnande och erfarenhet och att

90

dessa organisationer får goda möjligheter att påverka det multilaterala Prop. 1991/92:100
biståndet. Mot denna bakgrund skulle kommittén gärna se att åtminstone Bil. 4
de större svenska enskilda organisationerna engagerade sig i en samverkan
med och påverkan av de multilaterala organisationerna. De svenska en-
skilda organisationernas något reserverade inställning härvidlag kan delvis
bero på brister i information och administrativa resurser. Kommittén
utgår från att berörda myndigheter gör vad de kan for att vara organisatio-
nerna behjälpliga i dessa avseenden.

Multibi-biståndet är det bistånd som kanaliseras genom multilaterala
organisationer för ett visst ändamål och på basis av ett särskilt avtal mellan
en bilateral givare och en multilateral organisation. Detta är en relativt
ouppmärksammad del av det multilaterala samarbetet och är både inter-
nationellt som nationellt otillfredsställande redovisat. Kommitténs under-
sökningar tyder på att ca 30% av det multilaterala biståndet finansieras
genom olika former av särarrangemang av multibi-karaktär. Såväl interna-
tionellt som för svensk del är det önskvärt att sådana arrangemang mins-
kar till formån för reguljära bidrag till de multilaterala organisationerna.
Floran av villkor inom multibi-biståndet medför nämligen betydande
olägenheter, speciellt för möjligheterna att styra och prioritera inom de
multilaterala organisationernas arbete. Kommittén lämnar en rad rekom-
mendationer som är avsedda att begränsa omfattningen av multibi-bi-
stånd och olägenheterna med vissa typer av sådant bistånd.

Strukturanpassning och anpassningsprogram har under senare år spelat
en allt viktigare roll i det multilaterala biståndet och i samordningen av
multilateralt och bilateralt bistånd. Behovet av strukturanpassning under-
stryks allmänt både av givarländer och mottagarländer. Det betyder inte
att kritiken av de av Världsbanken och Valutafonden stödda programmen
varit obefogad. Programmen tog till en början alltför liten hänsyn till
kortsiktiga sociala effekter, underskattade ofta politiska problem i genom-
förandet och tenderade att ha en dogmatisk syn på den offentliga sektorns
roll. Kommittén noterar att både institutioner och länder dragit lärdom av
kritik och erfarenheter. Programmen har gradvis breddats och integrerats i
en långsiktig utvecklingsstrategi, samtidigt som den sociala dimensionen
blivit mer framträdande. Denna utveckling bör enligt kommitténs uppfatt-
ning drivas vidare. Särskilt angeläget är det att största möjliga hänsyn tas
till anpassningspolitikens effekter på de mest utsatta befolkningsgrupperna
och att sådana hänsynstaganden byggs in i programmen. Vad gäller an-
passningsprogrammens långsiktiga effekter har kommittén noterat att län-
der som under en längre period genomfört sådana program har fått se sin
export, bytesbalans och ekonomiska tillväxt förbättrad, medan investe-
ringarna till en böijan försvagats.

Vad gäller det multilaterala biståndets effektivitet bör vi, enligt kommit-
téns uppfattning, från svensk sida mer aktivt delta i det arbete som
bedrivs, både i många givarländer och multilateralt i syfte att förstärka
utvärderingsverksamheten och samarbetet kring denna. I detta arbete är
det angeläget att samverkan sker med mottagarländerna och att deras egen
utvärderingskapacitet förstärks. Ett mer aktivt deltagande i den multilate-
rala utvärderingsverksamheten torde förutsätta en viss förstärkning av de

91

personalresurser som disponeras för detta ändamål. Här bör det föreslagna Prop. 1991 /92: 100
utvärderingssekretariatet för biståndsfrågor kunna spela en viktig roll. Bil. 4

Kommittén konstaterar i ett av sina slutliga kapitel att ”de resurser som
är disponibla för beredning av multilaterala biståndsärenden och multila-
teral biståndspolitik är hårt ansträngda. Redan i nuläget verkar en viss
förstärkning motiverad. Behovet av en sådan förstärkning ökar i den mån
man vill ytterligare höja ambitionsnivån när det gäller de svenska insatser-
na på detta område. En förstärkning av de multilaterala beredningsresur-
serna kan ske både genom ett effektivare utnyttjande av befintliga resurser
och genom en utökning av dem”.

Sammanfattning av kommitténs överväganden

I kommitténs överväganden dras ett antal slutsatser med avseende på de
centrala frågor som direktiven innehåller.

Måluppfyllelse

Det konstateras allmänt att ”det multilaterala biståndet står sig väl ur
måluppfyllelsesynpunkt”. Det konstateras också att vart och ett av de fem
biståndspolitiska målen, om inte formellt så i realiteten, faller inom ramen
för en eller flera av de multilaterala biståndsorganisationernas verksam-
het. Den utvecklingsstrategi som de stora multilaterala biståndsgivarna
följer, såsom UNDP, UNICEF och Världsbanken, stämmer överens både
med det överordnade målet att höja de fattiga folkens levnadsnivå och
med de värderingar som ligger bakom de fem delmålen.

Effektivitet

Komftiitténs allmänna slutsats är att ”det multilaterala biståndet inte är
underlägset det bilaterala från effektivitetssynpunkt”. Slutsatsen baseras
på ett stort antal utvärderingsstudier, främst Robert Cassen’s ”Does Aid
Work”, som samtliga konstaterar att det inte finns någon väsentlig och
genomgående skillnad ur effektivitetshänseende mellan multilateralt och
bilateralt bistånd. Något försök att från effektivitetssynpunkt jämföra
multilateralt bistånd med svenskt bilateralt bistånd har kommittén inte
gjort.

Inflytande

Kommittén delar den uppfattning som framförs i det Nordiska FN-projek-
tet att ”det kan finnas utrymme för ett längre gående utnyttjande av
Nordens inflytandemöjligheter i FN-organen — och i det multilaterala
systemet överhuvudtaget”. Den nordiska brobyggarrollen är en viktig fak-
tor när det gäller möjligheterna att utöva inflytande. Man kan möjligen
invända att det svenska inflytandet — även det nordiska — aldrig kan bli
annat än marginellt i stora multilaterala organisationer som röstmässigt
eller i praktiken domineras av ett fåtal tunga givarländer med USA i

92

spetsen. Detta må vara riktigt, men även marginella förändringar kan vara Prop. 1991/92:100
av stor betydelse i organisationer med en så omfattande biståndsgivning Bil. 4
som t.ex. Världsbanken/IDA och UNDP. Just denna potentiella ”multi-
plikatoreffekt” är ett viktigt argument för en förstärkt nordisk aktivitet i
de multilaterala organisationerna.

Kapacitet

En förstärkt aktivitet kräver ökad kapacitet när det gäller att bereda,
formulera och driva svensk multilateral biståndspolitik. Kommitténs be-
dömning är att kapacitetsproblemet är av avgörande betydelse vid en
diskussion av många av de frågor som direktiven ställer. Särskilt gäller
detta frågor rörande måluppfyllelse, effektivitet och inflytande. Kommit-
téns allmänna intryck är att ”de resurser som i departement och bistånds-
organ disponeras för frågor rörande multilateralt bistånd och multilaterala
biståndsorganisationer är små i förhållande till det svenska multilaterala
biståndets omfattning”. Det gäller givetvis i än högre grad om vår ambi-
tionsnivå på detta område skulle höjas, såsom kommittén föreslår. ”En
kapacitetsförstärkning på det multilaterala området framstår alltså som
önskvärd”. Den torde vara en förutsättning för att det svenska multilatera-
la biståndets ”policy-potential”, inte minst när det gäller att förstärka
FN-systemet, skall kunna utnyttjas till fullo.

Det multilaterala biståndets storlek

Sedan mitten av 1970-talet uppgår det svenska multilaterala biståndet till
en tredjedel av det totala svenska biståndet. Kommittén har noterat att det
multilaterala biståndets andel av det totala biståndet ligger omkring 40% i
våra nordiska grannländer. ”Frågan om detta skulle vara en lämplig rikt-
punkt för det svenska multilaterala biståndets utveckling kräver övervä-
ganden som ligger utanför kommitténs uppdrag. Avvägningen mellan mul-
tilateralt och bilateralt bistånd måste dessutom bli beroende av utveckling-
en av biståndsbehoven och av olika biståndsformers och organisationers
lämplighet och förmåga när det gäller att möta dessa behov.”

Det multilaterala biståndets fördelning

Avslutningsvis berör kommittén fördelningen av det svenska multilaterala
biståndet mellan olika internationella organisationer på grundval av de tre
viktigaste kriterierna måluppfyllelse, effektivitet och inflytande. De orga-
nisationer som särskilt nämns med beaktande av dessa kriterier och som
man följaktligen anser mest intressanta ur svensk synpunkt av olika skäl är
IDA, UNDP, UNICEF, UNHCR och UNFPA. Samtidigt konstateras att
Sveriges bidragsandel redan är hög i UNDP och UNICEF, medan
UNFPA, UNHCR och IDA har svenska bidragsandelar under 10%, vilket
också bör beaktas vid en bedömning av de svenska insatserna.

Kommittén konkluderar ”att det i kretsen av multilaterala organisatio-
ner finns tillräckligt många och goda biståndsförmedlare för att det multi-

93

laterala biståndet skall kunna ökas väsentligt. Att en sådan ökning är Prop. 1991/92: 100
motiverad är enligt kommitténs uppfattning uppenbart”. Den pågående Bil. 4
utvecklingen ställer det internationella samfundet inför utmaningar som
inte kan mötas utan växande multilaterala insatser.

Remissinstanserna

Remissinstansernas allmänna uppfattning är att multibiståndskommitténs
betänkande innehåller en värdefull redovisning av de multilaterala organi-
sationerna och det multilaterala biståndet och en diskussion om dessas
relevans i förhållande till de svenska biståndspolitiska målen. På grund av
ämnets bredd och svårighetsgrad har inte alla frågeställningar kunnat
besvaras eller analyseras. Betänkandet utgör dock ett mycket intressant
underlag för fortsatta bedömningar.

De allmänna kommentarerna om det multilaterala biståndet gäller
främst måluppfyllelse och effektivitet samt Sveriges inflytande och beho-
vet av förstärkt kapacitet för att öka detta inflytande i det multilaterala
samarbetet.

Flertalet remissinstanser anser att måluppfyllelse och effektivitet hör
nära samman i det multilaterala biståndet och att det är mycket svårt att
mäta, om ens meningsfullt och möjligt, när det gäller multibiståndet i
allmänhet. Effektiv måluppfyllelse kan bara bedömas organisation för
organisation. Man konstaterar därför att insatserna måste öka för att
utvärdera multilateral verksamhet, dels i organisationerna själva, dels
genom svenska utvärderingar främst i organisationer där vi spelar en
viktig roll och dit vi lämnar betydande bidrag. SIDA m. fl. påpekar att
deras erfarenheter bättre bör tas tillvara i denna utvärdering.

En genomgående uppfattning är att delar av FN-systemet, inkl. UNDP,
har brister, ibland stora, som måste undanröjas för att det multilaterala
systemet skall fungera effektivt. En stor och svår fråga är också samord-
ningen av FN-organens verksamhet och deras rollfördelning. Flera remiss-
instanser nämner särskilt FNs katastrofbistånd och jordbruks- och livsme-
delssektorn som två akuta problemområden. Sveriges insatser, bl. a. base-
rade på det Nordiska FN-projektet på t.ex. katastrofområdet, förväntas
medföra en förbättring. Både Genéve-delegationen och Rom-ambassaden
m. fl. pekar på behovet av rationalisering av organisationerna på jord-
bruks- och livsmedelsområdet. Man anser att Sverige bör engagera sig
aktivt i det förändringsarbete som går in på rollfördelningen i FN-systemet
främst genom fördjupade konsultationer i huvudstäderna världen över.

Vad gäller utvecklingsbankerna noteras allmänt att de förstärkt sin roll
och att närmare samarbete äger rum främst mellan Världsbanken och
biståndsmyndigheterna. SIDAs uppfattning är att denna ”dialog” mellan
det multilaterala och bilaterala biståndet helt förbisetts i kommitténs
bedömning av det multilaterala biståndets måluppfyllelse och effektivitet.
Denna dialog begränsar sig inte till enbart IBRD/IDA men den har varit
särskilt betydelsefull i takt med att de makroekonomiska problemen i
flertalet svenska mottagarländer fördjupats. De enskilda organisationerna
ser genomgående kritiskt på Världsbankens alltför mäktiga ställning och

94

bristen på insyn i dess verksamhet. SIDA och övriga biståndsmyndigheter Prop. 1991/92: 100
instämmer i kommitténs förslag om att intensifiera samarbetet med de Bil. 4
regionala utvecklingsbankerna, vilka börjat spela en allt viktigare roll som
utvecklingsinstrument. BITS påpekar speciellt vikten av att utnyttja svens-
ka experter för att överfora svenskt kunnande och svenska erfarenheter till
internationella organ och mottagarländer. SWEDECORP anser att kom-
mittén inte i tillräcklig utsträckning berört betydelsen av näringslivsbi-
stånd inkl, den del av Världsbanken, IFC, som är och bör vara ett centralt
organ för utveckling av den privata sektorn i u-ländema.

Remissinstanserna framhåller genomgående liksom kommittén behovet
av att förstärka Sveriges och Nordens inflytande i de internationella orga-
nisationerna främst genom ökad styrning av organisationernas policy och
verksamhetsinriktning. OECD-delegationen konstaterar i sammanhanget
att det hade varit intressant om utredningen diskuterat var det svensk/nor-
diska inflytandet har störst genomslag, i FN-systemet med en stat-en röst
eller i organisationer som utvecklingsbankerna med vägda röstetal.

En höjd ambitionsnivå förutsätter enligt flera remissinstanser en för-
stärkning av de multilaterala beredningsresursema. Detta bör främst ske
genom förbättrade samordningsforfaranden, ökat utnyttjande av SIDAs
och andra svenska biståndsorgans erfarenheter, förstärkning av personal-
resurserna på u-avdelningen och genom utnyttjande av ett utvärderings-
sekretariat på biståndsområdet. Det väsentliga är att resurserna utnyttjas
så att mer tid skapas for framåtblickande, analyserande och utvärderande
arbete vid sidan av det omfattande löpande arbetet med de normativa och
operativa multilaterala frågorna.

Sammanfattningsvis är det flera remissinstansers uppfattning att kom-
mittén for alltför allmänna resonemang om fördelar med multilateralt
bistånd utan en närmare analys av den faktiska verkligheten och utan en
jämförande analys av det multilaterala resp, det bilaterala biståndets för-
delar och deras kompletterande roller. Det betonas också att Sverige i det
internationella samarbetet bör verka for höjda bidrag från andra bidragsgi-
vare.

Föredragandens överväganden

Det multilaterala biståndet spelar traditionellt en viktig roll i den svenska
bistånds- och utrikespolitiken. De internationella organisationer genom
vilka det multilaterala biståndet kanaliseras är en integrerad del av det
multilaterala systemet. Dess uppgifter sträcker sig vida utöver de ekono-
miska och sociala u-landsproblem som utvecklingsbiståndet är inriktat på.
Det har blivit alltmer uppenbart att dessa problem betingar - och beting-
as av — många av de utmaningar av global räckvidd som nu världssamfun-
det står infor. Det utgör också en del av vårt totala utvecklingsbistånd. Det
multilaterala biståndet ges i princip i obunden form. Det är emellertid
väsentligt att på lämpligt sätt främja svenska företags möjligheter att på
lika villkor medverka i projekt som finansieras av de multilaterala bi-
ståndsorganen. Jag förutser en fortsatt hög multilateral andel av det svens-
ka biståndet och ett aktivt svenskt engagemang i det multilaterala samar-
betet.

95

Det ökande ömsesidiga beroendet i världen, som jag berört i inlednings- Prop. 1991/92:100
avsnittet, ökar behovet av nya samarbetsformer och internationell samver- Bil. 4
kan. Problem av global karaktär, såsom den växande ekologiska krisen,
ökande flyktingströmmar, narkotikaproblemen och AIDS-spridningen
kräver internationella lösningar. Internationell samverkan är också nöd-
vändigt när det gäller katastrofbistånd, inte minst ur samordningssyn-
punkt. Det fortsatta behovet av ekonomisk-politiska reformer i u-ländema
och omstruktureringen av de östeuropeiska ländernas ekonomier är så
omfattande att det kräver internationell resursmobilisering och nära sam-
verkan för att kunna hanteras. Detsamma gäller de akuta skuldproblemen
i många länder. De multilaterala organen bör också spela en viktig roll i
främjandet av mänskliga rättigheter och en demokratisk utveckling inom
ramen för sina respektive mandat. Det multilaterala systemets kompara-
tiva fördelar bör utnyttjas effektivt på dessa och andra näraliggande områ-
den.

Samtidigt som behoven av multilaterala insatser ökat har förutsättning-
arna ökat för ett närmare och mer konstruktivt samarbete mellan multila-
terala organisationer och bilaterala givare. De erfarenheter som dragits av
lång tids biståndsverksamhet har lett till en internationell samsyn på de
utvecklingsprioriteringar som bör gälla i biståndet. Denna internationella
samsyn tar sig speciellt tydligt uttryck i de senaste årens rapporter från
UNDP och Världsbanken som drar i stort sett enstämmiga slutsatser om
behovet av en mer integrerad utvecklingsstrategi, där hörnstenarna är
ekonomisk tillväxt med en rättvisare fördelning och fattigdomsbekämp-
ning, en rimlig balans mellan en ansvarstagande offentlig sektor och en
effektivt fungerande dynamisk privat sektor samt en miljömässigt sund
utvecklingspolitik. Denna internationella utvecklingsstrategi har vunnit
starkt gehör samtidigt som ett allt närmare operationellt samarbete har
börjat växa fram mellan t.ex. SIDA och Världsbanken, där man drar på
varandras erfarenheter. Jag delar multibiståndskommitténs uppfattning
att en närmare samordning och samverkan bör ske mellan det svenska
multilaterala och bilaterala biståndsarbetet, mellan UD och biståndsmyn-
digheterna. I detta sammanhang är det också viktigt att analysera det
bilaterala och multilaterala biståndets för- och nackdelar samt deras kom-
pletterande roller.

Sammantaget motiverar den internationella utveckling som äger rum
och de ökade integrations- och samarbetssträvandena ett fortsatt starkt
stöd för ett multilateralt synsätt och ett effektivt fungerande multilateralt
system, där FN fortsatt bör spela en central roll. Kopplingen mellan ett
omfattande och effektivt FN-bistånd och ett starkt fredsarbete inom FN
bör särskilt understrykas.

Multibiståndskommittén har liksom det Nordiska FN-projektet, vilket
redovisas i ett särskilt avsnitt nedan, konstaterat att det finns brister och
strukturella problem i det multilaterala systemet. Detta gör att dess poten-
tial inte realiseras till fullo. Speciellt FN-systemet har utvecklats till ett
fragmenterat system med en flora av olika, delvis duplicerande mindre
organ som är svåra att överblicka. Flera av remissinstanserna pekar också
på att FN-organen har ett tungrott, centraliserat och administrativt kost-

96

samt arbetssätt och en bristande förmåga att utveckla en klart definierad Prop. 1991/92: 100
strategisk roll. Sverige bör, enligt min uppfattning, aktivt verka för att Bil. 4
genomföra förbättringar och reformer i syfte att uppnå ett effektivt funge-
rande multilateralt system. Både multibiståndskommitténs betänkande
och det Nordiska FN-projektets slutrapport med dess förslag utgör ett
viktigt underlag för Sveriges fortsatta agerande på detta område.

Inom FN-systemet, genom vilket ca 2/3 av det svenska multilaterala
biståndet kanaliseras, krävs en tydligare ansvarsfördelning och bättre prio-
ritering, effektivisering av administrationerna, bättre styrformer och ett
effektivt fungerande budget- och finansieringssystem. Ett starkare och mer
effektivt FN måste i högre grad än nu bygga på ett gemensamt finansiellt
ansvarstagande. De stora givarländerna måste söka uppnå en ökad samsyn
om vilka principer som skall gälla för bidragsfördelningen i framtiden.
Reformbehoven beskrivs närmare i det härpå följande avsnittet om Nor-
diska FN-projektet.

De multilaterala utvecklingsbankerna — Världsbanken/IDA och de re-
gionala utvecklingsbankerna — genom vilka ca 1/3 av det multilaterala
svenska biståndet kanaliseras fungerar administrativt bättre och har en
mer strategiskt utvecklad målinriktad verksamhet. Utvecklingsbankerna
har därmed kommit att spela en allt viktigare roll inte bara resursmässigt
— de kanaliserar ca 3/4 av DAC-ländemas multilaterala bistånd — utan
också på det normativa området och i förmedlingen av tekniskt bistånd
och s.k. policyrådgivning, som blivit en allt viktigare del av deras verk-
samhet. De förmedlar därmed en kombination av kapital och kunskap.
Bl. a. genom brister i FN-systemet har Världsbanken kommit att få spela
en dominerande roll och ta på sig alltför många uppgifter, vilket skapat en
skev ansvarsfördelning i det multilaterala systemet. Som kommittén och
flera remissinstanser påpekar har de regionala utvecklingsbankerna fått
allt större betydelse på grund av att de förstärkt sin kompetens på utveck-
lingsområdet. Jag välkomnar denna utveckling. Vi bör från svensk sida
fortsätta värna om en hög svensk och nordisk profil i utvecklingsbankerna,
där Sverige trots sina relativt sett små bidragsandelar fått gehör för svens-
ka utvecklingspolitiska prioriteringar. Vi bör fortsätta ge hög prioritet åt
styrning och uppföljning av bankernas policy och verksamhet och aktivt
verka för en integrerad utvecklingssyn i dessa finansinstitutioner med
ökad hänsyn till de sociala aspekterna av utveckling.

Vad gäller kommitténs speciella överväganden och förslag vill jag anföra
följande:

Måluppfyllelsen i det multilaterala biståndet som helhet är mycket svår-
bedömd och uppvisar stora variationer från organisation till organisation,
från verksamhet till verksamhet. Det underlag som utredningen lämnar är,
enligt min mening, inte tillräckligt för att det ska vara möjligt att dra några
generella slutsatser. Däremot förefaller det utan tvekan vara så att två av
de största mottagarna av svenskt multilateralt bistånd, UNICEF och IDA,
är organisationer som i sin målinriktning och verksamhet i stort överens-
stämmer väl med de svenska biståndspolitiska målen. Ett fortsatt starkt
svenskt stöd och engagemang i dessa organisationer är därför naturligt.

Effektiviteten i det multilaterala biståndet är också svår att bedöma i                   97

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

generella termer. Multilateralt bistånd innehåller liksom bilateralt bistånd Prop. 1991/92:100
stora skillnader i kvalitet. Jag ser det dock som angeläget att vi från svensk Bil. 4
sida förstärker våra insatser för att höja effektiviteten i det multilaterala
biståndet, dels genom att arbeta aktivare för en effektivare ansvarsfördel-
ning i systemet som helhet och en förstärkning av organisationernas inre
effektivitet i administration och styrformer, dels genom att arbeta för
bättre kvalitet och effektivitet i själva projekt- och programverksamheten.
Detta kan, som jag ser det, bäst ske på tre olika sätt: 1) genom att verka för
förstärkta utvärderingsfunktioner i organisationerna och ta bättre del av
deras resultat, 2) genom att bättre utnyttja internationella utvärderingar
av multilateral verksamhet, 3) genom att verkställa egna utvärderingar av
olika organisationer där även SIDAs falterfarenheter tas tillvara. Det
föreslagna utvärderingssekretariatet för biståndsfrågor, som jag tidigare
omnämnt, bör kunna spela en viktig roll på detta område.

Inflytande är av avgörande betydelse för ett meningsfullt deltagande i
det multilaterala samarbetet. Jag delar helt kommitténs och flertalet re-
missinstansers uppfattning, att det finns utrymme för ett bättre utnyttjan-
de av Sveriges och Nordens inflytandemöjligheter i FN-organen och i det
multilaterala systemet överhuvudtaget. UDs u-avdelnings primära roll är
att tillhandahålla basbudgetstöd till organisationerna och att på basis av
detta aktivt delta i styrning av policy- och verksamhetsinriktning. Den
strategiskt inriktade och policyformulerande delen av verksamheten bör
prioriteras och förstärkas. Sverige har hittills agerat relativt framgångsrikt
på normativa områden, såsom att betona fattigdoms- och miljöfrågorna
och kvinnans roll i utvecklingsprocessen. Vi bör också aktivera oss i
styrningen av den operationella verksamhetens policy och inriktning. Jag
vill särskilt understryka betydelsen av ett nära och konstruktivt nordiskt
samarbete för att stärka vårt inflytande.

Ett förstärkt inflytande kräver förstärkt kapacitet för formulering och
drivande av multilateral svensk biståndspolitik. Detta bör framför allt ske
genom prioritering och en effektivare samordning med SIDA och övriga
biståndsmyndigheter, eventuell förstärkning av personalresurserna på
u-avdelningen samt genom utnyttjande av ett utvärderingssekretariat på
biståndsområdet. Kommittén har enligt min mening bidragit med ett
värdefullt underlag för en närmare översyn av beredningsresursema och
ev. behov av förstärkning, vilket jag avser att ta närmare ställning till.

Kommittén berör även frågan om ansvarsfördelningen för Världs-
banksfrågor mellan finansdepartementet och utrikesdepartementet. Den-
na fråga kommer att beredas.

Det multilaterala biståndets storlek och fördelning berörs i kommitténs
avslutande överväganden dock utan att några klara slutsatser dras. Jag
konstaterar att Sverige har ett starkt intresse av att aktivt delta i och
påverka det multilaterala samarbetet och därför bör bidra med en fortsatt
stor andel av sitt bistånd multilateralt. Fördelningen bör ske på de organi-
sationer och verksamheter som ger bäst utvecklingseffekt och där verk-
samheten utvecklas i en enligt svensk uppfattning önskad riktning. Det
multilaterala biståndet ges i princip i obunden form. Det är emellertid

98

väsentligt att på lämpligt sätt främja svenska företags möjligheter att på Prop. 1991/92:100
lika villkor medverka i projekt som finansieras av de multilaterala bi- Bil- 4
ståndsorganen.

Jag önskar avslutningsvis beröra några mer specifika frågor i kommit-
téns betänkande som är av väsentlig betydelse i det svenska multilaterala
biståndet.

Multibi-biståndet utgör en mycket stor del, ca 30%, av det totala multi-
laterala biståndet. Den generella uppfattningen både i kommittén och hos
flera remissinstanser är att denna form av bistånd bör minska till förmån
för basbudgetstöd. Floran av villkor och särarrangemang inom multibi-
biståndet medför problem speciellt för möjligheterna styra inriktningen av
de multilaterala organisationernas verksamhet. En bättre redovisning och
översyn av multibi-biståndet krävs både på svensk sida och i organisatio-
nerna. De administrativa fördelarna med multibi-bistånd som ofta fram-
hävs kan ifrågasättas. Kommittén har lämnat en rad viktiga rekommenda-
tioner avsedda att begränsa omfattningen av multibi-biståndet och dess
problem. Jag avser att på basis av dessa rekommendationer och i samråd
med biståndsmyndighetema se över multibi-biståndets omfattning och
inriktning.

Kommittén förordar en ökad samverkan mellan de enskilda organisatio-
nerna i Sverige och de multilaterala organen. Jag noterar samtidigt den
reserverade och tidvis kritiska inställning till bl. a. Världsbanken som flera
enskilda organisationer givit uttryck för i sina remissvar. Detta trots att
Världsbanken, bl. a. på grund av svensk och nordisk påverkan, förändrats i
en riktning som stämmer väl med svenska utvecklingspolitiska priorite-
ringar. Jag önskar stimulera en bättre samverkan med enskilda organisa-
tioner på det multilaterala området och förstärka våra informationsinsat-
ser för att bredda insynen i och dialogen med de multilaterala organens
verksamhet. Jag vill slutligen understryka vikten av en breddad informa-
tion överhuvudtaget om det multilaterala biståndet. Multibiståndskom-
mitténs betänkande i sig utgör ett mycket värdefullt underlag, som bör
utnyttjas aktivt för faktaspridning och diskussion.

Jag har ovan redovisat mina principiella synpunkter på kommitténs
betänkande. Ett flertal synpunkter och förslag som framkommit i betän-
kandet är av en sådan karaktär att de kräver en närmare bearbetning och
analys som underlag för mer specifika ställningstaganden. Jag avser därför
att återkomma till dessa frågor i nästa års budgetproposition.

Nordiska FN-projektet

Det Nordiska FN-projektet har bedrivits av ett sekretariat i Stockholm
under ledning av en styrgrupp bestående av statssekreterarna för bistånd i
de nordiska länderna. Projektet har finansierats genom en särskild nordisk
projektbudget. En kontaktgrupp på tjänstemannanivå från de nordiska
utrikesdepartementen har samordnat arbetet. I Sverige knöts en referens-
grupp till projektet med riksdagsledamöter från flera partier, representan-
ter från Utrikespolitiska institutet, den akademiska världen, etc.

99

Nordiska FN-projektets syfte var att formulera förslag till förändringar Prop. 1991/92: 100
som kan stärka och effektivisera FNs verksamhet på utvecklings- och Bil. 4
katastrofområdet. Som underlag för statssekreterarnas överväganden har
sekretariatet tagit fram ett omfattande analytiskt bakgrundsmaterial i
form av ett 20-tal expertstudier om reformer av FN. Dessa studier har
givits en mycket bred internationell spridning.

De inledande konsultstudiema värderade FN-systemets insatser och
brister på fältet i form av fallstudier i åtta u-länder som visar mottagarlän-
dernas syn på biståndet från FN. På denna grund har projektet därefter
fokuserat på olika systemfrågor i FN, med studier av bl. a. fackorganens
roll inom FN-systemet, nya finansieringslösningar för att nå högre re-
sursvolym, stabilare bidrag och jämnare bördefördelning mellan givarna.
En särskild studie har granskat FNs bristande samordning av katastrofbi-
ståndet. Vidare har studier genomförts om globala framtidsfrågor basera-
de på internationella framtidsstudier, FNs roll på området kvinnor och
utveckling, nordiskt inflytande i FN, relationerna mellan FN och Bretton
Woods-institutionerna, FN-systemets roll för bärkraftig utveckling m. fl.
Inom projektets ram har vidare en rad seminarier och konferenser arrange-
rats med inriktning på FNs roll i utvecklingsarbetet, inklusive katastroffrå-
gor.

I maj 1991 överlämnades till FNs generalsekreterare slutrapporten från
projektet, ”The United Nations in Development: Reform Issues in the
Economic and Social Fields, A Nordic Perspective, Final Report by the
Nordic UN Project”.

Slutsatserna av Nordiska FN-projektet

I slutrapporten från Nordiska FN-projektet sammanfattas förslag på re-
formåtgärder som befunnits vara av hög politisk relevans och prioritet;
bl. a. medlemsländernas förmåga och möjligheter till styrning av FN-syste-
met genom ett nytt International Development Council och mindre
exekutivstyrelser. Jag delar det synsätt som redovisas i slutrapporten.

Nordiska FN-projektets förslag tar fasta på den grundläggande skillnad
som råder mellan FNs funktion som viktig ”politisk mötesplats” och dess
funktion som stor multilateral biståndsorganisation. Denna skillnad har
konsekvenser för de tillämpade formerna för styrning, ledarskap och fi-
nansiering. Inget organ inom FN, inklusive generalförsamlingen och det
ekonomiska och sociala rådet (ECOSOC) förmår idag på ett tillfredsstäl-
lande sätt ge dessa olika aktiviteter sammanhållna och entydiga riktlinjer.
Det sker istället isolerat, organisation för organisation, inom särskilda
kommittéer etc.

Förslaget om att upprätta ett internationellt utvecklingsråd (IDC) syftar
till att årligen samla alla medlemsstaters ministrar för utvecklingsfrågor till
ett möte där de övergripande riktlinjerna för FNs biståndsverksamhet
diskuteras och läggs fast. Detta kan eventuellt bli en del av ett reformerat
ECOSOC.

100

Som komplement till detta utvecklingsråd förslås inrättande av mindre Prop. 1991/92: 100
styrelser för vart och ett av FNs olika biståndsorganisationer. Dessa exeku- Bil. 4
tiva organ skall löpande styra organisationernas verksamhet utifrån ut-
vecklingsrådets riktlinjer. Utgångspunkten är att dessa organ skall förena
universalitet och representativitet med effektivitet. Detta kan t. ex. uppnås
genom att medlemsstaterna inom valgrupper utser representanter till dessa
exekutiva organ.

FN-projektet konstaterar vidare att styrningen av och effektiviteten i
FNs operationella aktiviteter är nära sammanvävda med finansieringsfrå-
gorna. Som det nu är finansieras FNs biståndsaktiviteter till helt övervä-
gande del av frivilliga bidrag. Det sker vanligtvis vid årliga bidragsmöten. I
förhållande till de uppgifter FN påläggs av medlemsstaterna är systemet
underfinansierat. Resurstillförseln på årlig basis ger även bristande stabili-
tet och förutsägbarhet för en verksamhet som kräver mer långsiktig plane-
ring och långsiktiga åtaganden. Det här bidragssystemet har även lett till
en alltmer ojämn fördelning av bidragsbördan mellan de stora givarna. De
nordiska länderna har i många FN-organisationer kommit att bli mycket
dominerande bidragsgivare. Av de totala bidragen till organisationer som
FNs utvecklingsprogram UNDP och barnfonden UNICEF står Norden för
upp till 30%. En sådan koncentration av bidrag från ett fåtal givare
tenderar att undergräva dessa organs multilaterala karaktär.

I slutrapporten från FN-projektet presenteras förslag till ett nytt finansi-
eringssystem med en kombination av tre former av bidrag till FNs bi-
ståndsverksamhet. Den första formen utgörs av reguljära bidrag från alla
medlemmar. Fördelningen av bidragsbördan skall ske efter betalningsför-
måga och blir därmed mycket begränsad för fattigare länder. Dessa bidrag
skall främst betraktas som en form av medlemsavgift och understryka
principen om att alla medlemmar har både skyldigheter och rättigheter.
Idag finns en tendens till ”klientförhållande” hos många mottagare snarare
än ett gemensamt ansvarstagande.

Den andra formen av bidrag skall ske i form av förhandlade bidrag.
Dessa skall svara för den huvudsakliga finansieringen av verksamheten.
Tanken är att vaije organisations aktiviteter över en viss tidsperiod skall
kostnadsbestämmas i förhållande till specificerade behov. Givarna får
därigenom i ett sammanhang ta ställning till både den totala bidragsvoly-
men som krävs under de kommande åren och hur den skall finansieras,
dvs. hur bidragsbördan skall fördelas mellan givarna. Denna form av
bidrag har drag av de påfyllnadsförhandlingar som sker för utvecklingsfon-
derna inom Världsbanken och regionalbankema. Syftet är främst att kom-
ma ifrån det nuvarande sk. ”fripassagerar-problemet”, dvs. att vissa bi-
dragsgivare åker snålskjuts på andra mer bidragsvilliga givare. Förhandla-
de bidrag skulle också understryka principen om ett gemensamt ansvarsta-
gande bland givarna för FN-organens verksamhet.

Den tredje formen av bidrag skall, som nu, utgöras av frivilliga bidrag på
toppen av de två föregående bidragsformerna. Ett bidragssystem av det
slag som föreslås skulle också ha större möjlighet dra till sig additionella

resurser.

101

FN-projektets slutrapport behandlar även en lång rad andra frågor av Prop. 1991/92: 100
systemkaraktär. Det gäller fackorganens roll och ställning i systemet, fram- Bil. 4
för allt en förstärkning av deras fackkompetens i syfte att stärka dessas
”centre of excellence”-funktion i det globala systemet. Detta bör priorite-
ras snarare än att förstärka deras biståndsroll.

En annan fråga gäller katastrofområdet, där FN genom organisatoriska
förändringar måste stärkas för att snabbare och bättre koordinerat kunna
gripa sig an det växande antalet katastrofer och då särskilt katastrofer
orsakade av krig och konflikter. De senaste årens stora katastrofer har
bidragit till att en gemensam grundsyn på behovet av reformer växt fram
bland FNs medlemsländer. Katastroffrågorna och FNs katastroforganisa-
tion har därför behandlats under 1991 års sommar-ECOSOC och därefter i
generalförsamlingen. En viktig process har därmed kommit igång. Sverige
har en ledande roll i detta arbete.

Det är också angeläget att se på FNs personalfrågor, inklusive löner och
andra förmåner, med inriktning på att generellt stärka kompetensen bland
personalen.

Sammanfattningsvis finner jag att slutsatserna i det Nordiska
FN-projektet har hög relevans för arbetet på de ekonomiska och sociala
områdena i FN. Projektets förslag får därför stor betydelse för det svenska
agerandet i FN på dessa områden.

Det fortsatta reformarbetet

Det Nordiska FN-projektet har planenligt upplösts sedan själva utred-
ningsfasen är över. Det är angeläget att de principiella slutsatserna som
dras i det Nordiska FN-projektet operationaliseras på alla nivåer i det
multilaterala arbetet. Därför har en aktiv uppföljningsfas inletts. Samti-
digt har en viss temporär personell förstärkning skett inom de nordiska
utrikesdepartementen för att ansvara för reformfrågorna.

FN kan reformeras endast genom dess medlemsländers aktiva medver-
kan. Nordiska ambassader har därför vid särskild uppvaktning presenterat
och överlämnat slutrapporten till sina värdländers regeringar. Vid ett möte
i Stockholm i mitten på september 1991 deltog regeringsrepresentanter på
hög nivå från ett drygt 20-tal i- och u-länder. Dessa representerade länder
som på olika sätt visat särskilt intresse för FNs reformfrågor på det
ekonomiska och sociala området. Strävan från de nordiska länderna var
vidare att få en god regional sammansättning av intresserade länder. Detta
möte blev det första tillfallet att på ett samlat sätt diskutera de nordiska
reformtankarna och ledde till en bred enighet och uppslutning kring slut-
rapportens analys och diagnos av FN-systemets brister på det ekonomiska
och sociala området. Däremot förelåg olika uppfattningar om slutrappor-
tens konkreta förslag angående ändrade styr- och finansieringsformer. De
nordiska länderna uppmanades att snabbt och kraftfullt följa upp reform-
frågorna i FN på grundval av slutrapportens analys och riktlinjer, dels i
olika FN-fora och dels genom informella konsultationer i huvudstäder,
kontakter med olika regionala grupper m. m.

102

I flera anföranden under höstens generalförsamling har de nordiska Prop. 1991/92: 100
länderna enskilt eller gemensamt tagit upp reformfrågorna på det ekono- Bil. 4
miska och sociala området. Vidare tog generalförsamlingen på nordiskt
initiativ beslut om att en fördjupad substansbehandling skall ske av dessa
frågor vid det ekonomiska och sociala rådets möte (ECOSOC) i juli 1992.
Detta beslut innehåller också en uppmaning till Generalsekreteraren att
förbereda en rapport till ECOSOCs möte där olika reforminitiativ sam-
manfattas, inklusive det nordiska.

Parallellt med uppföljningsarbetet i olika FN-fora bedrivs för närvaran-
de bilaterala konsultationer i olika huvudstäder samt med regionala grup-
per.

Samtidigt med uppföljningen av de reformfrågor som belysts av Nordis-
ka FN-projektet har särskilt under det senaste året en rad andra reformfrå-
gor aktualiserats i FN, bl. a. FN-sekretariatets organisationsstruktur.

Relationerna mellan generalförsamlingen och ECOSOC samt i synner-
het ECOSOCs roll är en annan fråga som för närvarande är under behand-
ling i FN, vid bl. a. en extra session med generalförsamlingen våren 1991.
En rad länder har pekat på ECOSOCs oförmåga att koordinera FNs
aktiviteter inom det ekonomiska och sociala området. Besluten innebär
bl. a. reformering av utskottens arbete och ämnesinriktade högnivåmöten.
De syftar till att vitalisera ECOSOC. Denna reformprocess avser framför
allt FNs normativa arbete och synes på detta stadium inte innebära att
former skapats för den typ av styrning som ett International Development
Council skulle kunna ge, men innebär ändå ett viktigt steg i rätt riktning.
Det är angeläget att fortsatt följa och stödja denna process.

Inom en rad operativa organ diskuteras och förhandlas sedan en tid
olika reformer. Även här står styr- och finansieringsformer i fokus. Exem-
pel på FN-organ där reformfrågor initierats, ofta på svenskt/nordiskt initi-
ativ, är följande:

— FNs flyktingkommissariat (UNHCR)

— UNCTAD/GATTs Internationella handelscentrum (ITC)

— Världslivsmedelsprogrammet (WFP)

— Internationella Jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)

— FNs nyligen sammanslagna narkotikaprogram (UNDCP)

FNs konferens i juni 1992 om miljö och utveckling (UNCED) väntas i
många avseenden bli ett test på FN-systemets förmåga att kraftfullt gripa
sig an högt prioriterade frågor. I de intensiva förberedelserna har, i ett
multilateralt systemperspektiv, koordinationen inom FN och samarbetet
med utvecklingsbankerna samt olika finansieringslösningar fått stor upp-
märksamhet.

I FNs utvecklingsprogram (UNDP), som är FNs centrala organ för
utvecklingsfrågor, har reformfrågor hittills ägnats mer marginellt intresse.
UNDPs centrala roll motiverar att reformfrågorna ges en helt annan
uppmärksamhet.

Sammantaget kan sägas att reformfrågorna i FN inte på decennier stått
så i fokus som nu. Jag avser att med kraft driva dessa frågor i relevanta
fora.

103

Kreditbiståndsutredningen                                 Prop. 1991/92:100

Utredningen överlämnade sitt betänkande under hösten 1991. Betänkan-
det kommer att remissbehandlas under vintern.

Statistikprojektet

Under budgetåret 1990/91 inleddes ett projekt för utveckling och förbätt-
ring av svensk biståndsstatistik och för förbättring av tillgängligheten till
internationell bistånds- och u-landsstatistik. Statistiska centralbyrån, SCB,
står som projektledare. Projektet sker i samarbete med samtliga bistånds-
myndigheter och utrikesdepartementets avdelning för internationellt ut-
vecklingssamarbete. Till projektet är också knutet en referensgrupp. I
projektarbetet ingår bl.a. att utarbeta en biståndsstatistisk årsbok och
bygga upp en biståndsstatistisk databas med svensk och internationell
statistik på området. Projektet löper på tre år.

Åtgärder med anledning av regeringens program för
omställning och minskning av den statliga administrationen

Nedan redovisas en uppföljning av de riktlinjer som angavs i regeringens
program för omställning och minskning av den statliga administrationen
(prop. 1990/91: 150 del II, Fiu37, rskr.390).

Tillskapandet av den nya myndigheten för näringslivsutveckling har
möjligjort viss rationalisering av administration. I kompletteringsproposi-
tionen beräknades rationaliseringen till totalt 10% över en treårsperiod
eller 3 —5 milj. kr. Enligt planerna kunde halva rationaliseringen verkstäl-
las i samband med att myndigheten bildades. Resterande skall fördelas på
budgetåren 1992/93 och 1993/94 med 1,5% resp 3,5%. Dessutom har en
ny byrå för förvaltningsbistånd inrättats på SIDA. Genom rationalisering-
ar har medel frigjorts av redan befintliga administrativa resurser och
omdisponerats för byråns bildande.

En annan möjlig rationalisering som togs upp i kopletteringsproposi-
tionen var samlokalisering av vissa biståndsmyndigheter genom skapandet
av ”Biståndets hus”. Enligt regeringsbeslut av 1991-06-06 har statskonto-
ret fått uppdraget att i samråd och samarbete med BITS, SIDA, SAREC
och SWEDECORP pröva möjligheten till samlokalisering och uppskatta
vilka vinster som kan uppnås. Resultatet skall redovisas till regeringen
senast 1 mars 1992.

104

Biståndsanslagen m. m.                             ^Pr°P- 1991/92:100

Bil. 4

Jag föreslår att biståndsramen för budgetåret 1992/93 fastställs till
14 460 milj, kr., vilket motsvarar en procent av den beräknade bruttona-
tionalinkomsten för kalenderåret 1992. Beloppet utgör en ökning med
589 milj, kr., i jämförelse med innevarande budgetår. Ökningen hänför sig
dels till beräknad tillväxt av BNI till marknadspris dels till att BNI beräk-
nats på ett nytt sätt, där hänsyn tas till icke hemtagen avkastning på
svenska företags direktinvesteringar i utlandet.

Ökningen av ramen är i huvudsak jämnt fördelad över de olika ansla-
gen. Rationaliseringsuttag har gjorts på samtliga myndigheter samtidigt
som vissa angelägna reformer medgetts.

De multilaterala bidragen under anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram föreslås öka med 247 milj. kr. och uppgå till totalt 3
566 milj. kr. Det totala multilaterala biståndet är dock större eftersom
stora bidrag till internationella organisationer även ges från de andra
anslagen inom biståndsramen. Sammantaget uppgår de svenska multilate-
rala bidragen till ca en tredjedel av biståndsramen.

Inom anslaget används ökningen främst for multilaterala organisationer
med stark fattigdomsinriktning, såsom IDA (Internationella utvecklings-
fonden) och UNICEF samt med inriktning på flykting- och katastroffrå-
gor, såsom UNHCR och WFP/IEFR. Vidare beräknas en större ökning av
medel for miljö- och befolkningsfrågor.

Av outbetalda medel på 4,6 miljarder kronor under anslaget C 1. Bidrag
till internationella biståndsprogram utgör drygt 4,4 miljarder kr. skuld-
sedlar deponerade i Sveriges Riksbank for täckande av Sveriges åtaganden
gentemot internationella organisationer och utvecklingsbanker. Av den
ingående reservationen på ca 200 milj. kr. har ca 35 milj. kr. reserverats
för fördröjda inbetalningar och påfyllnader av utfasta belopp till interna-
tionella organisationer. Ca 50 milj. kr. har budgeterats för att främja en
effektivare verksamhet i linje med de svenska biståndspolitiska målen
inom UNDP. Inom stödet till de regionala utvecklingsbankerna finns
outnyttjade medel om ca 20 milj. kr. för förinvesteringsstudier, expertfi-
nansiering m. m. Inom delposten for miljöinsatser finns reserverade medel
avsedda bl.a. för ett utökat engagemang och som uppföljning av FNs
konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Av medlen
som SIDA disponerar under anslaget C 1. Bidrag till internationella bi-
ståndsprogram utestår knappt 80 milj. kr. i reservationer. Dessa medel är
redan utfasta for bl a livsmedelsbistånd via internationella organisationer,
stöd till FNs familjeplaneringsfederation, och internationella sjöfartsuni-
versitetet. Förslag presenteras i propositionen om att ointecknade reserva-
tioner under anslagsposten 10. Andra multilaterala bidrag, delposten B.
Övriga insatser skall göras tillgängliga för bidrag till finansiering av civila
insatser i samband med FN-aktioner for fred och återuppbyggnad. Av
medlen som budgeterats under tidigare år som täckning for skuldsedlar
som utfärdats för IDAs räkning men ännu ej utbetalats har regeringen
under budgetåret 1990/91 beslutat att disponera 125 milj. kr. för multilate-
rala insatser i Central- och Östeuropa samt 220 milj. kr. for katastrofin-

105

satser, utan att Sveriges åtaganden gentemot IDA inskränkts. Av medlen Prop. 1991/92: 100
som disponerats på detta sätt har 260 milj. kr. utbetalats.                 Bil. 4

Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA beräknas sammanlagt
till 7 517 milj. kr. vilket är en ökning med 217 milj. kr. jämfört med inne-
varande budgetår.

I regeringsdeklarationen anges prioriteringar för biståndets fördelning
på olika anslagsposter. Dessa återspeglas i att anslagsposterna för demo-
krati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd samt för bistånd ge-
nom folkrörelser och andra enskilda organisationer höjs väsentligt. För
anslagsposten katastrofer och återuppbyggnad m. m. föreslås en ökning
mot bakgrund av de förväntat stora behoven av katastrof- och flykting-
hjälp. Medel för civila insatser i samband med FN-aktioner för fred och
återuppbyggnad har beräknats under anslaget C 1. Bidrag till internatio-
nella biståndsprogram, anslagsposten 10. Andra multilaterala bidrag, del-
posten B. Övriga insatser.

De outbetalade medlen under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete ge-
nom SIDA uppgår till ca 1,6 miljarder kr. Hela denna totala reservation
utom ca 50 milj. kr. är intecknad genom utfästelser och avtal för olika
projekt och program. Av reservationerna hänförs ca 1,3 miljarder till
landramarna och regionala stöd (inkl humanitärt bistånd). För dessa an-
slagsposter medges en rätt att utfasta belopp på upp till tre gånger anslagna
medel för ett år. Denna budgeteringsteknik skapar förutsättningar för
långsiktighet i landsamarbetet och för att utbetalningarna skall kunna
verkställas i takt med att medel behövs för genomförande av olika projekt
och program. Reservationerna under landprogrammen motsvarar drygt ett
kvartals förskjutning mellan det att medlen blir tillgängliga och till att de
utbetalas. Detta får anses tillfredsställande.

Inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram är det framförallt medel för
stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder som har
räknats upp. För budgetåret 1992/93 beräknas 700 milj. kr. för särskilda
insatser i skuldtyngda u-länder, en ökning med 200 milj. kr. jämfört med
innevarande budgetår. Inom anslaget beräknas vidare ökningar för forsk-
ningsprogram genom SAREC, stöd till näringslivsutveckling genom SWE-
DECORP samt tekniskt samarbete och u-krediter genom BITS. Till an-
slagsposten för stöd till näringslivsutveckling genom SWEDECORP har
medel för industribistånd överförts från landramama för Mocambique,
Tanzania, Zambia och Indien under anslaget C. 2 Utvecklingssamarbete
genom SIDA. Anslagsposten projektbistånd till vissa länder har minskats
genom att bistånd till Central- och Östeuropa redovisas under ett särskilt
anslag. Under anslagsposten har för budgetåret 1992/93 medel beräknats
bl.a för utveckling av samarbete i nya former med programländerna
Botswana, Namibia och Zimbabwe. Landramama för dessa länder har
anpassats i motsvarandé mån. Totalt ökar anslaget C 3. Andra bistånds-
program med 141,5 milj. kr. till 2 114,5 milj. kr.

Den totala reservationen under C 3. Andra biståndsprogram uppgår till
knappt 1,6 miljarder kr. U-landsforskningen via SAREC uppvisar en
reservation på ca 120 milj. kr. där allt utom knappt 40 milj. kr. är utfast för
olika projekt och program. Reservationerna för BITS uppgår till drygt 100

106

milj, kr för det tekniska samarbetet (allt är intecknat) och ca 460 milj. kr. Prop. 1991/92:100
för u-krediter (med ca. 300 milj. kr. redan intecknat). Jag anser att den Bil. 4
ointecknade reservationen för u-krediter är rimlig för att tjäna som buffert
mot svängningar i anslagsbelastningen. Under anslaget projektbistånd till
vissa länder anslogs under budgetåret medel för det bilaterala stödet till
Central- och Östeuropa. Reservationerna under denna anslagspost är
drygt 100 milj. kr. och allting är intecknat. Den största reservationen upp-
visar anslagsposten 7. Särskilda insatser i skuldtyngda länder. Av reserva-
tionerna på ca 700 milj. kr. är dock ca 550 milj. kr. utfasta som betalnings-
balansstöd och skuldlättnader. Takten i medelsutnyttjandet under denna
anslagspost är särskilt svår att förutse då utfästelser görs i samband med
internationellt samordnade aktioner för länder som genomför ekonomiska
reform- och återhämtningsprogram. Behovet av insatser i fattiga skuld-
tyngda länder är fortsatt mycket stort och det är angeläget att en beredskap
för ökat stöd finns.

Följande förändringar av anslagsteknisk natur för budgetåret 1992/93
föreslås: Medel för Sveriges bidrag till NDF (Nordic Development Fund),
som tidigare redovisats under anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram, anslagsposten 10. Andra multilaterala bidrag, delposten
B, Övriga insatser, redovisas nu i anslutning till övriga internationella
finansieringsorgan under anslagsposten 5. Regionala utvecklingsbanker,
som en ny delpost. Under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom
SIDA föreslås anslagsposterna Katastrofer m.m. och Stöd till återupp-
byggnad sammanföras till en anslagspost under namnet Katastrofer, stöd
till återuppbyggnad m.m. Under samma anslag föreslås anslagsposten
Regionala insatser i Centralamerika i forsättningen heta Utvecklingssa-
marbete med Centralamerika och anslagsposten Projektbistånd till Latin-
amerika heta Utvecklingssamarbete med Sydamerika. Under anslaget C 3.
Andra biståndsprogram uppdelas anslagsposten 9. Styrelsen för internatio-
nellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) till en anslagspost med namnet
näringslivsbistånd och en anslagspost med namnet Swedefund Internatio-
nal AB. Samtidigt inrättas ett nytt anslag C 10. Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd (SWEDECORP) där förvaltningskostnaderna anslås.

Vissa utgifter för biståndsverksamhet, som i statsbudgeten belastar and-
ra anslag än biståndsanslagen bör liksom tidigare budgetår räknas av mot
biståndsramen. Kommande budgetår görs även avräkningar mot anslaget
för samarbete med Central- och Östeuropa av administrationskostnader
som redovisas under BITS förvaltningsanslag. För budgetåret 1992/93
uppgår nettot av dessa avräkningar till 854 milj. kr. varav 665 milj. kr.
hänför sig till avräkning för vissa asylkostnader. I jämförelse med inneva-
rande budgetår har asylavräkningama minskats med 35 milj. kr.

Planeringsramarna för utvecklingssamarbete under budgetåren 1993/94
och 1994/95 bör i förhållande till budgetåret 1992/93 utgöra oförändrade
andelar av bruttonationalinkomsten.

Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående
sammanfattande tabell.

107

Tabell 2 Biståndsanslagen 1989/90—1992/93 (milj, kr.)

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Anvisat Anvisat Anvisat Förslag Förändring
1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1991/92-

-1992/93

C 1. Bidrag till inter-
nationella bistånds-

program

3 333,5

3 566,2

3 319,4

3 566,1

246,7

C 2. Utvecklings-

samarbete genom SIDA

6

190,0

6

787,0

7

300,0

7

517,0

217,0

C 3. Andra bistånds-

program

1

647,3

2

117,0

1

973,0

2

114,5

141,5

C 4. Styrelsen för
internationell

utveckling (SIDA) (1)

222,0

246,0

269,6

293,8

24,2

C 5. Styrelsen för
u-landsutbildning i
Sandö

(Sandö U-centrum) (1)

21,8

49,9

54,9

23,0

- 31,9

C 6. Styrelsen för
u-landsforskning
(SAREC) (1)

11,1

15,4

21,0

25,4

4,4

C 7. Nordiska afrika-
institutet

4,4

5,0

5,7

6,0

0,3

C 8. Beredningen för
internationellt teknisk-
ekonomiskt samarbete
(BITS) (1)

6,7

10,8

14,6

18,7

4,1

C 9. Bidrag till
styrelsen för u-lands-
utbildning i Sandö
(Sandö U-centrum)

6,8

7,1

0,3

CIO. Styrelsen för inter-
nationellt näringslivs-
bistånd (SWEDECORP) (2)

34,4

Biståndskostnader som
finansieras över andra
huvudtitlar eller anslag

193,7

202,6

206,0

188,9

- 17,1

Avräkning för vissa
asylkostnader

700,0

665,0

- 35,0

TOTALT:

11 660,9 13

000,0 13

871,0 14

460,0

589,0

(1) Enligt nytt beräkningssätt redovisas anslagen exklusive moms från
och med budgetåret 1992/93. För budgetåret 1991/92 är däremot anslagen
redovisade inklusive moms

(2) Medel under detta nya anslag har för budgetåret 1991/92 anslagits
under C 3. Andra biståndsprogram.

108

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
godkänna vad jag förordat under rubriken Biståndsanslagen
m. m.

C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram

1990/91

Utgift
Utestående

3

766

740

830 Reservation

243 598 645

skuldsedlar

4

433

354

136

1991/92

Anslag

3

319

379

000

1992/93

Förslag

3

566

147

000

Behoven av internationell resursmobilisering och samverkan ökar

Grunden för utveckling ligger i en god nationell ekonomisk politik och
intern resursmobilisering. Om detta råder allmän enighet. Biståndet spelar
härvid en kompletterande roll. Inte minst viktig är internationell resurs-
mobilisering för att lösa problem som är av sådan karaktär att de inte
enbart kan hanteras nationellt. Den fortsatta reformprocessen i u-länderna
och omstruktureringen i Östeuropa, miljöförstöringen och de växande
flyktingproblemen, bekämpningen av narkotika och AIDS liksom det öka-
de behovet av katastrofinsatser är exempel på områden där internationell
samordning är en förutsättning för att nå goda resultat. Åtgärder för att
hantera skuldproblemen måste baseras på internationella överenskommel-
ser och kräver också betydande multilaterala insatser. Därtill kommer ett
ökat behov av multilateralt bistånd på mjuka villkor på grund av att ett
antal tidigare medelinkomstländers ekonomiska situation försämrats så
att de nu kvalificerar sig för lån från Världsbankens fond för räntefria lån
(IDA). Förhandlingarna om en ny påfyllnad av IDAs resurser, som nyligen
inletts, är en viktig del av den internationella resursmobiliseringen.

Samtidigt som behoven av multilateralt stöd växer har förutsättningar-
na för ett mer effektivt internationellt biståndssamarbete ökat. En interna-
tionell samsyn om vilken utvecklingsstrategi och vilka utvecklingspriorite-
ringar som bör gälla på 90-talet har vuxit fram och fått ett brett gehör både
på det multilaterala området och bland de bilaterala givarna. Samarbetet
mellan multilaterala institutioner och bilaterala givare har förstärkts och
samordning av multilateralt och bilateralt bistånd blir allt vanligare och
effektivare.

Allt detta ställer krav på ett väl fungerande multilateralt system med en
klar och rationell ansvarsfördelning både inom det multilaterala systemet
och mellan det multilaterala och bilaterala biståndet. Det ställer också
krav på prioriteringar i institutioner och givarländer. Mot denna bakgrund
är de båda utredningar som företagits om det multilaterala biståndet,
multibiståndskommittén (SOU 1991:48) och Nordiska FN-projektet, som
närmare beskrivs och kommenteras under avsnittet. Aktuella utredningar
m. m., av speciellt värde. Utredningarnas förslag och synsätt utgör viktigt
underlag för ett förstärkt svenskt agerande på det multilaterala området.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

109

Multilaterala biståndet i förhållande till det totala biståndet                Prop. 1991/92: 100

Det totala biståndsflödet från OECD-länderna för 1990 beräknades av
OECD:s biståndskommitté (DAC) till 54 miljarder US dollar. Av detta
belopp gick drygt 15 miljarder US dollar till multilateralt samarbete, dvs.
drygt 28% av det totala biståndet från OECD-länderna. OECD-ländemas
bidrag till multilateral verksamhet präglas av stora variationer. Under
1980-talet har dock andelen totalt sett varit i stort sett oförändrad. De
nordiska länderna bidrar tillsammans med ca 13% av det multilaterala
biståndet.

Det svenska multilaterala biståndet redovisas huvudsakligen under an-
slaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Därutöver utgår
bidrag till FNs verksamhet från övriga anslag. Det gäller främst bidrag till
FNs humanitära verksamhet och vid katastrofsituationer, men även vissa
långsiktiga utvecklingsinsatser, regionala program och stöd till internatio-
nella forskningsprogram. Därmed utgör bidrag genom det multilaterala
systemet ca en tredjedel av det totala biståndet. Anslagsnivån för C 1.
Bidrag till internationella biståndsprogram föreslås öka med 246,7 milj,
kr.

Tabell 3. Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret 1991/92
och 1992/93 fördelat på organisationer (milj, kr.)

Anvisat     Förslag    Föränd-

1991/92     1992/93     ring

FNs OPERATIVA VERKSAMHET

FNs utvecklingsprogram (UNDP)
varav

- ordinarie bidrag

650,0

670,0

20,0

- FN:s kapitalutvecklingsfond

(UNCDF)

55,0

55,0

0

FNs befolkningsfond (UNFPA)

135,0

145,0

10,0

FNs barnfond (UNICEF)

370,0

395,0

25,0

1 210,0

1 265,0

55,0

INTERNATIONELLA FINANSIERINGSORGAN

Världsbanksgruppen

varav

- Internationella utvecklings-
fonden (IDA)

- Internationella finansierings-

432,0

515,0

83,0

bolaget (IFC)

15,0

16,0

1,0

Regionala utvecklingsbanker

varav

- Afrikanska utvecklings-
banken (AfDB)

- Afrikanska utvecklingsfonden

15,0

0

15,0

(AfDF)

289,2

270,0

19,2

- Asiatiska utvecklingsbanken
(AsDB)

- Asiatiska utvecklingsfonden

0

0

0

(AsDF)

160,0

90,0

70,0

- Interamerikanska utveck-
lingsbanken (IDB)

- Nordiska utvecklingsfonden

15,0

11,0

4,0

110

(NDF)

0

62,0

62,0(1)

926,2

964,0

37,8

INTERNATIONELLT LIVSMEDELSBISTÅND OCH JORDBRUKSUTVECKLING

Internationellt livsmedelsbistånd
varav

- Världslivsmedelsprogrammet

(WFP)

122,0

127,0

5,0

— Livsmedelshjälps-
konventionen (FAC)

55,0

50,0

5,0

- Internationella katastroflagret
för livsmedel (IEFR/PRO)

95,0

105,0

10,0

Jordbruksutveckling

- Internationella jordbruks-
utvecklingsfonden (IFAD)

36,0

60,0

24,0

308,0

342,0

34,0

FLYKTINGBISTÅND

Flyktingbistånd genom FN
varav

- FNs hjälporganisation för
palestinaflyktingar (UNRWA)

140,0

146,0

6,0

- FNs flyktingkommissarie (UNHCR)

215,0

235,0

20,0

355,0

381,0

26,0

ÖVRIGT

Övriga organisationer
varav

- Internationella familje-

planeringsfederationen (IPPF)

90,0

96,0

6,0

- UNCTAD/GATT:s internationella
handel scentrum (ITC)

22,0

23,0

1,0

- FNs narkotikaprogram (UNDCP)
och annan narkotikabekämpning

55,0

58,0

3,0

- Internationella sjöfarts-
universitetet

18,0

19,0

1,0

Andra multilaterala bidrag
varav

— Miljöinsatser

125,0

155,0

30,0

- Övriga insatser

153,1

201,1(2)

48,0(

— Multilaterala

biträdande experter m.m.

57,0

62,0

5,0

520,1     614,1        94,0

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

SUMMA                                 3 319,3   3 566,1       246,8

(1) Bidrag till Nordic Development Fund (NDF), som tidigare
redovisats under anslagsposten, Andra multilaterala bidrag, delposten,
övriga insatser, utgör fr. o. m. 1992/93 en egen delpost under
anslagsposten Regionala utvecklingsbanker.

(2) Inom denna post jämte ingående ointecknade reservationer kan
medel intill ett belopp om 150 milj. kr. disponeras för civila
insatser i samband med FN-aktloner för fred och återuppbyggnad

111

FNs utvecklingsprogram (UNDP)

Budgetåret 1991/92

Budgetåret 1992/93

varav

Ordinarie bidrag till UNDP

FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF)

705

000

000

725

000

000

670

000

000

55

000

000

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

FNs utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets centrala organ för
finansiering av tekniskt bistånd. Eftersom de UNDP-finansierade projek-
ten för närvarande i huvudsak utförs av FNs fackorgan, är samarbetet
mellan dem, UNDP och mottagarlandet ytterst väsentligt. UNDP har ett
världsomfattande program i omkring 150 länder och territorier. Dess
resurser är emellertid blygsamma jämfört med många andra biståndsor-
gans. De ursprungliga intentionerna med UNDP som samordnare av
FN-systemets tekniska bistånd har därför inte kunnat infrias. En annan
orsak är att en stor del av detta bistånd inte finansieras av UNDP utan
direkt genom fackorganen.

UNDP har dock en viktig och central roll i FNs biståndsverksamhet.
UNDP ger u-ländema råd och kan finansiera insatser inom alla utveck-
lingssektorer. UNDP prioriterar också i allt högre utsträckning de fattigas-
te u-länderna. 87% av landprogramresursema är under den femte pro-
gramperioden 1992 — 97 reserverade för länder med en BNP per capita på
högst 750 US dollar.

UNDP behöver en solid resursbas för att fullgöra sina uppgifter. Den
bör byggas upp genom ökade bidrag från allt fler givarländer. De nordiska
länderna svarar för närvarande för en tredjedel av bidragen till UNDP.
1990 var Sverige UNDPs näst största givare totalt sett. Det behövs en
rimligare bördefördelning. Jag kommer därför att fortsätta att verka för ett
större och bredare ansvarstagande bland givarna för tilldelning av resurser
till UNDP.

Världsbanken/IDA har kommit att spela en framträdande roll på det
utvecklingsstrategiska och biståndspolitiska området och som samordnare
av såväl multilateralt som bilateralt bistånd. Kommittén för översyn av
svenskt multilateralt utvecklingssamarbete uppmärksammar detta i sitt
betänkande. Jag vill särskilt betona vikten av att en klarare ansvarsuppdel-
ning görs mellan UNDP, fackorganen och Världsbanken/IDA. UNDPs
analytiska roll bör renodlas och i högre utsträckning stödja kapacitets-
utveckling i utvecklingsländerna. Jag delar också kommitténs uppfattning
att det krävs en reformering inte bara av UNDP utan också av andra delar
av FN-strukturen inom biståndsområdet. Kommittén pekar på de förslag
som Nordiska FN-projektet presenterat och som jag tidigare har redovisat.
Kommittén pekar särskilt på vikten att UNDPs styrelseform förbättras för
att medlemsländerna skall kunna följa och styra verksamheten effektivare.
Kommittén uppmärksammar också UNDPs årsrapport om mänsklig
uveckling (Human Development Report) och menar att rapporten kan
utgöra en viktig grund för den framtida inriktningen av UNDPs arbete.
Inom UNDP pågår diskussioner om att initiera insatser i Central- och
Östeuropa. Här bör dock UNDP spela en rådgivande roll och koncentrera
sina insatser på att stödja länderna till en ökad kapacitetsutveckling.

112

Frågor om att reformera UNDP har hittills ägnats begränsat intresse. Prop. 1991/92:100
UNDPs centrala roll motiverar att reformfrågor ges en helt annan upp- Bil. 4
märksamhet. Detta kräver dock ett betydande och omfattande förarbete.
Jag avser att i samarbete med främst övriga nordiska länder aktivt arbeta
för att fä till stånd en nödvändig reformering av UNDP.

En nödvändig ökning av UNDPs resurser bör i första hand ske genom
ökade anslag från allt fler givarländer. Den vikt Sverige tillskriver UNDP
motiverar dock en viss höjning av det svenska bidraget.

Jag förordar att Sveriges bidrag till UNDP för budgetåret 1992/93 ökar
med 20 milj. kr. till 670 milj. kr.

FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd
till småskaliga investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten
i de minst utvecklade länderna. Fondens verksamhet har visat sig vara ett
värdefullt komplement till UNDPs tekniska bistånd och till de större
projekt som utvecklingsbankerna stödjer. Sverige är för närvarande fon-
dens största bidragsgivare. Fonden stödjer i första hand småskaliga projekt
som till stor del är inriktade på att stödja utveckling av kvinnors situation.
Verksamheten är också inriktad på att stödja marknadsekonomisk utveck-
ling. Jag beräknar ett oförändrat bidrag om 55 milj. kr. för budgetåret
1992/93.

FNs befolkningsfond (UNFPA)

Budgetåret 1991/92                  135 000 000

Budgetåret 1992/93                  145 000 000

Världens befolkning uppgår idag till ca 5,4 miljarder människor. Den ökar
med ca 90 miljoner årligen. Ökningstakten är framför allt hög i många av
de fattigaste u-ländema som finner det allt svårare att nå en balans mellan
befolkning och resurser. Utbredd fattigdom och överexploaterad miljö är
uttryck för en sådan obalans. Insatser för utbildning och hälsa försvåras.
Ökande migration från landsbygd till stad och mellan länder är männi-
skors utväg att söka nya möjligheter.

Demografiska data som är grundläggande i utvecklingsplanering är
bristfälliga i många länder. Tillgången på service för modern familjeplane-
ring motsvarar inte enskilda människors efterfrågan. Ett antal länder har
nu utformat riktlinjer för att arbeta på befolkningsområdet.

Jag anser att Sverige bör fortsätta att verka för ökade insatser på områ-
det. Det svenska biståndet bör fortsätta att lämnas dels som en integrerad
del av bilaterala hälso- och förvaltningsprogram, dels genom multilaterala
program som FNs befolkningsfond (UNFPA). Enskilda organisationers
verksamhet inom detta område utgör, enligt min mening, också en mycket
väsentlig del av vårt bistånd inom befolkningsområdet. Internationella
familjeplaneringsfederationen, IPPF, (se nedan) är den största represen-
tanten för detta bistånd.

UNFPA har en central uppgift som finansieringsorgan och global koor-
dinator för insatser inom ramen för FNs utvecklingssamarbete på befolk-
ningsområdet. UNFPAs roll är att stödja ländernas ansträngningar att
bygga upp sin egen kapacitet för effektiva program på befolkningsområdet.                  113

8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

En tredje internationell befolkningskonferens kommer att äga rum 1994. Prop. 1991/92: 100
UNFPA:s exekutivdirektör har utsetts till generalsekreterare for konferen- Bil. 4
sen. UNFPA har dessutom i beslutet om konferensen givits en särskild roll
med tanke på dess mandat inom FN-systemet. Både regionala konferenser
och expertmöten kommer att anordnas som en förberedelse för konferen-
sen. Jag faster stor vikt vid förberedelsearbetet på såväl nationell som
internationell basis och kommer att verka for att detta bedrivs så brett som
möjligt.

Jag föreslår att bidraget till UNFPA ökar med 10 milj. kr. till
145 milj. kr. Därutöver förutser jag under annat anslag beredskap för
förberedelsearbetet inför konferensen.

FNs barnfond (UNICEF)

Budgetåret 1991/92                 370 000 000

Budgetåret 1992/93                 395 000 000

Enligt UNICEF lever 45 % av barnen under fem år i u-länderna i absolut
fattigdom (Kina undantaget). 1 dag finns det kunskap och enkla och billiga
medel för att förhindra den höga dödligheten och funktionsnedsättningar-
na hos barn. I UNICEFs verksamhet ingår både att fora fram detta
budskap och att praktiskt arbeta for att kunskap och medel görs tillgängli-
ga och kommer alla barn tillgodo. UNICEFs mandat och verksamhetsom-
råde är brett.

UNICEFs information om barns situation och om nödvändiga och
möjliga insatser för att åstadkomma en positiv förändring har stor genom-
slagskraft. Den har inspirerat såväl andra organisationer som enskilda
länder att intensifiera sitt arbete inom områden som har betydelse för
barns överlevnad, skydd och utveckling. För att stimulera dessa processer
och fasta uppmärksamheten på effekter for barns villkor av politiska
beslut var Sverige en av de sex initiativtagarna till ett toppmöte om barn,
där UNICEF fick i uppdrag att fungera som sekretariat.

UNICEF har en särskild funktion som katalysator för regeringarnas
egna insatser i de 128 länder som fonden samarbetar med. Inte minst i
arbetet med att länder skall kunna uppfylla bestämmelserna i FNs barn-
konvention, som antogs år 1989, samt målsättningen i deklarationen från
bamtoppmötet, förutser jag en betydande roll for UNICEFs arbete for
gatubarn, flyktingbarn, barnprostituerade och andra särskilt utsatta barn-
grupper. UNICEF ger också på det makro-ekonomiska planet underlag till
den internationella debatten om sociala effekter av ekonomisk strukturan-
passning, resursfördelning m. m. De politiska och ekonomiska förändring-
arna i Central- och Östeuropa har gjort oss uppmärksamma på barnens
stora umbäranden i regionen. UNICEF har under året, på ad hoc basis,
stött enstaka program i regionen. Här anser jag dock att UNICEF med sin
kompetens främst bör fylla en rådgivande roll som kan leda till förbättring-
ar av barnens situation. En därutöver utvidgad verksamhet bör finansieras
med extra medel som inte belastar ordinarie verksamhet i u-länder.

UNICEFs programverksamhet är mest omfattande i de länder där fat-                I

tigdomen är mest utbredd, där det föds flest barn och där bamadödlighe-

ten är högst. Flera av dessa länder är utsatta för väpnade konflikter. Prop. 1991/92: 100
Fleråriga landprogram omfattar främst hälso- och sjukvård, nutrition, vat- Bil. 4
tenförsörjning och utbildning. Programmen bygger på en omfattande ana-
lys av kvinnors och barns situation i det land eller område där verksamhe-
ten bedrivs. Insatserna omfattar ofta flera sektorer. Utbildnings- och fa-
miljeplaneringsinsatserna avses att ökas. Effekterna av HIV-infektion och
AIDS drabbar barnen allt hårdare. Deras hälsa undermineras. Möjlighe-
terna att hitta nya vårdnadshavare när den traditionella familjen är borta
minskar. Jag välkomnar att UNICEFs insatser på detta område kommer
att intensifieras.

Barnfondens landprogram kompletteras av projekt finansierade med
särskilda bidrag. UNICEF deltar aktivt i gemensamma FN-insatser i ka-
tastrofsituationer, för rehabilitering och återuppbyggnad i katastrofers och
väpnade konflikters spår, t. ex. i Afrikas Hom och i samband med den
kurdiska flyktingvågen. Sverige bidrog, genom SIDA, förra året med ca
264 milj. kr. till UNICEFs tilläggsfinansierade projekt.

Det är min förhoppning att den uppmärksamhet som frågor om barn
under året rönt även skall ge andra länder anledning att öka sina bidrag till
UNICEF. Sveriges sammanlagda bidrag utgör ca 10% av organisationens
budget. De svenska statliga bidragen är de största från ett enskilt land. Mot
bakgrund av det goda resultat UNICEFs insatser medfört för världens
barn och för det förtroende vi hyser för organisationens arbete beräknar
jag en höjning av anslaget med 25 milj. kr. till 395 milj. kr. för 1992/93.

Världsbanksgruppen

Budgetåret 1991/92

Budgetåret 1992/93

varav

Internationella utvecklings-
fonden (IDA)

Internationella finansierings-
bolaget (IFC)

447 000 000

531 000 000

515 000 000

16 000 000

Världsbanken (IBRD)

Världsbanksgruppen har under lång tid utgjort en av de viktigaste finansie-
ringskällorna för u-ländema. I gruppen ingår Världsbanken (IBRD), Inter-
nationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget
(IFC) och Multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA). Som en följd
bl. a. av skuldkrisen på 1980-talet och u-ländemas växande svårigheter att
få kommersiella lån har gruppens betydelse förstärkts ytterligare. Den
utökade verksamheten utgörs dels av långivning; dels av omfattande råd-
givning i anslutning till ekonomiska reformer i låntagarländema. Dessa
uppgifter i kombination med bankens centrala roll för mobilisering och
samordning av finansiellt bistånd har lett till nära samarbete mellan ban-
ken och svenska biståndsorgan, särskilt i Afrika.

IBRDs utlåning finansieras huvudsakligen genom upplåning på de inter-
nationella kapitalmarknaderna med medlemsländernas kapitalinsatser

115

som säkerhet. Banken har mycket god kreditvärdighet och kan låna på Prop. 1991/92: 100
fordelaktiga villkor. Utlåningen kan i sin tur ske till lägre ränta än vad Bil. 4
låntagarländerna själva skulle kunnat få. IBRD ger långfristiga lån till
medelinkomstländer som t. ex. Indonesien, Mexico och Turkiet, men ock-
så till kreditvärdiga låginkomstländer som Indien. IBRD erhåller sitt
grundkapital genom att samtliga medlemsländer tecknar andelar i banken
i förhållande till sin ekonomiska styrka. Efter en allmän kapitalhöjning
1988 kan bankens kapital maximalt uppgå till 171,4 miljarder US dollar,
det s. k. auktoriserade kapitalet. Av detta hade medlemsländerna tecknat
knappt 140 miljarder US dollar per den 30 juni 1991. Sveriges kapitalin-
sats i banken uppgår till 1,8 miljarder US dollar, vilket för närvarade
motsvarar en röstandel på 1,30%. Av den senaste kaptialhöjningen inbeta-
las endast 3 %, medan resten har formen av garantiåtaganden för bankens
förpliktelser gentemot sina kreditorer. I Sverige är det riksbanken som står
för kapitalinsatsen i IBRD. Regeringen har lämnat riksbanken garanti för
täckning av förluster som kan uppkomma på kapitalinsatsen.

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

IDA är Världsbanksgruppens fond för utlåning på särskilt förmånliga
villkor till de fattigaste u-länderna. Dessa villkor innebär räntefrihet och
lång återbetalningstid. Budgetåret 1990/91 uppgick IDAs nya utlånings-
åtaganden till ett belopp motsvarande 6,3 miljarder US dollar.

Av IDAs utlåning går ungefär 85% till de allra fattigaste länderna, dvs.
länder med högst 580 US dollar i BNP per invånare. Utlåningen är inrik-
tad på landsbygdsutveckling, utbildning, hälsovård, vattenförsörjning och
stöd för ekonomiska reformer som syftar till ett mer effektivt resursutnytt-
jande (s. k. strukturanpassningsprogram). Med sin betoning på de fattigas-
te länderna samt på social utveckling och fattigdomsbegränsning överens-
stämmer IDA-utlåningen väl med de svenska biståndspolitiska målen.

Utlåningen via IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna,
vilka i förhandlingar normalt vart tredje år beslutar om förstärkning av
IDAs resurser. Den nionde s. k. påfyllnaden (IDA 9) slutfördes år 1989 och
omfattade ca 15 miljarder US dollar. Förhandlingar om en tionde påfyll-
nad pågår och avses bli slutförda före utgången av år 1992. En av huvud-
frågorna blir att ta ställning till hur man skall hantera den kraftigt ökade
efterfrågan på IDAs resurser som har sin grund i att BNP per invånare
sjunkit i ett antal medlemsländer till en nivå som ger möjlighet till
IDA-lån.

Sveriges andel av den senaste påfyllnaden är 2,62%. Detta innebär ett
bidrag motsvarande 2 528 milj, kr över tre år. I enlighet med önskemål
från IDA har Sverige åtagit sig att betala 25% av vaije årsbidrag kontant
och erlägga resten som skuldsedlar vilka deponeras i riksbanken.

Från och med budgetåret 1991/92 har systemet för anslagsgivning till
IDA ändrats. Det tidigare systemet för budgetering av de svenska bidragen
innebar att det i budgeten för vaije år anslogs en summa motsvarande det
på skuldsedeln angivna svenska årsbidraget. IDAs dragningar från skuld-
sedlar sker emellertid i takt med att fonden behöver resurser för utbetal-

116

ningar till godkända projekt vilket kan sträckas ut över en betydligt längre Prop. 1991/92: 100
tid, upp till tio år. Detta system fick till konsekvens att relativt stora Bil. 4
outnyttjade medel samlades under denna anslagspost.

Det nya budgeteringssystemet innebär att man i stället anslår summan
av kontantbidraget och IDAs beräknade dragningar från skuldsedlarna
under det aktuella året. Detta system har den grundläggande fördelen att
inga nya reserver byggs upp. Samtidigt minskar outnyttjade medel i takt
med att dragningarna från tidigare fondpåfyllnader fortsätter. Dessutom
ger det en sannare bild av den faktiska resursöverföringen till u-ländema,
och ligger därmed i linje med den allmänna strävan att inom biståndet
avpassa tilldelningen av medel till behov och utnyttjande.

Det är viktigt att understryka att man med detta system, vilket alltså
innebär ett oförändrat svenskt åtagande, fördelar anslagen till IDA 9 över
ett större antal år. Medel till påfyllnaden måste därför anslås under ett
antal år efter det att själva påfyllnadsperioden är avslutad, dvs. så länge
som IDA:s dragningar pågår (ca 7 år efter avslutad period). Vid beslut om
svenskt deltagande i framtida påfyllnader kommer man därigenom att
behöva anslå medel för utbetalningar från flera påfyllnader samtidigt.

Under budgetåret 1991/92 förväntas dragningar på skuldsedeln uppgå
till minst 205 milj. kr. Kontantinsatsen är 210,7 milj. kr. För budgetåret
1992/93 beräknas medelsbehovet till 515 milj. kr. — förväntade dragning-
ar om 288,0 milj. kr. och 210,7 milj. kr. i kontantinsats samt erforderlig
reserv. Regeringen föreslår att ett särskilt anslag inrättas för bistånd till
Central- och Östeuropa. Därmed blir det inte aktuellt att för Central- och
Östeuropa ta i anspråk några medel från de belopp som reserverats för att
täcka skuldsedlar under budgetåret 1992/93.

Internationella jinansieringsbolaget (IFC)

IFCs syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att under-
stödja privata investeringar.

Ökad betoning av de privata investeringarnas roll för länders utveckling
har lett till att IFCs verksamhet expanderat betydligt. En ny kapitalökning
med 1 mrd US dollar till totalt 2,3 mrd US dollar beslöts i juni 1991. Med
en oförändrad svensk kapitalandel om 1,26% kommer ett svenskt bidrag
till kapitalhöjningen att uppgå till 12,6 milj. US dollar att inbetalas under
5 år. Jag beräknar således medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till
16 milj. kr.

117

Regionala utvecklingsbanker

Budgetåret 1991/92

Budgetåret 1992/93
varav

479 200 000

433 000 000

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)
Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF)
Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)
Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)
Interamerikanska utvecklings-

0

270 000 000

0

90 000 000

banken/Fonden för särskild
verksamhet (IDB/FSO)
Nordiska utvecklingsfonden (NDF)

11 000 000

62 000 000

De regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika, och
de till dessa banker knutna utvecklingsfonderna, svarar för en betydande
del av utvecklingsfinansieringen i sina respektive regioner, och har kom-
mit att spela en allt viktigare roll i utvecklingssamarbetet överhuvudtaget.
Detta har tagit sig uttryck i en ökad utlåning och en mer aktiv roll vad
gäller rådgivning till stöd för ekonomiska reformer i låntagarländema.
Vidare kan man konstatera att den breddning av bankernas verksamhet
som ägt rum under senare år, vilken inneburit en ökad satsning inom
sådana områden som fattigdomsbekämpning, miljö, kvinnan i utveck-
lingsprocessen, utbildning och hälsovård, har förstärkt bankernas karaktär
av utvecklingsinstitutioner i förhållande till den mer traditionella rollen
som finansieringsorgan. Därmed har deras verksamhet i hög grad kommit
att ligga i linje med svenska biståndspolitiska prioriteringar.

Sverige deltar aktivt i det arbete som syftar till att ytterligare förstärka
dessa bankers institutionella och operationella kapacitet. Detta sker fram-
för allt genom den svenska representationen i bankernas styrelser och
under de förhandlingar som förs i samband med kapitalhöjningar och
påfyllnader av resurser i utvecklingsfonderna.

Budgetåret 1989/90 avsattes 25 milj. kr. för svenskt finansiellt stöd till
utvecklingsbankerna utöver det stöd som ges till kapitalhöjningar och
fondpåfyllnader i dessa institutioner. Av de för detta ändamål avsatta
medlen har 10 milj. kr. använts för upprättandet av en av BITS hanterad
konsultfond i AfDB. Vidare har medel under innevarande budgetår tagits i
anspråk för finansiering av svensk expertis i AfDB och för bidrag till en av
AfDB initierad studie av förutsättningarna för ekonomisk integration i
södra Afrika. Under budgetåret 1992/93 förväntas ytterligare medel an-
vändas för kapacitetsförstärkningar i utvecklingsbankerna inkl. Världs-
banken.

Fyra allmänna kapitalökningar har genomförts i den Afrikanska utveck-
lingsbanken (AfDB) sedan den grundades 1963. Överenskommelsen om
den senaste trädde i kraft i juni 1987 och innebar att bankens kapital under
femårsperioden 1987 — 1991 ökades kraftigt. Idag uppgår kapitalet till ca
21 miljarder US dollar. Av dessa resurser har ca 2,5 miljarder US dollar
inbetalats av medlemsländerna, medan återstoden utgör garantiåtagan-
den. Sveriges andel av bankens totala kapital är 1,4%. Erläggandet av
Sveriges andel av den fjärde kapitalökningen skedde i form av fem årsvisa
inbetalningar budgetåren 1987/88 till 1991/92, sammanlagt uppgående till

118

71.2 milj. kr. För ändamålet anslogs under perioden totalt 75 milj, kr., där Prop. 1991/92:100
differensen mellan anslagna och utbetalda medel har utgjorts av en säker- Bil. 4
hetsmarginal för växelkursförändringar. De på detta sätt skapade reserva-
tionerna, liksom de reservationer som härrör från under tidigare budgetår
anvisade generella bidrag till AfDB, kommer i första hand att användas för
åtgärder syftande till kapacitetsuppbyggnad i banken. För budgetåret
1992/93 föreligger inget medelsbehov under denna delpost.

Förhandlingarna om en sjätte påfyllnad av resurser i den Afrikanska
utvecklingsfonden (AfDF) slutfördes i februari 1991. Påfyllnaden, vilken
avses täcka fondens resursbehov under treårsperioden 1991—93, uppgår
till 3,5 miljarder US dollar. Sverige har åtagit sig att bidra med en andel
om 4,5 % av den totala påfyllnaden, vilket motsvarar ett svenskt bidrag på

880.2 milj. kr. under treårsperioden. Såsom redovisades i budgetproposi-
tionen för budgetåret 1991/92 skall detta omfattande stöd till fondens
verksamhet ses mot bakgrund av en från svensk sida positiv bedömning av
utlåningens kvalitet och allmänna inriktning. Sålunda utmynnade påfyll-
nadsförhandlingama i en stark betoning av fattigdomsbekämpningens fun-
damentala betydelse i fondens hela utlåningsverksamhet samt betydelsen
av insatser i de sociala sektorerna och på miljöområdet. Speciell uppmärk-
samhet ägnades också åt fondens roll vad gäller främjande av ”good
govemance”, dvs gott ledarskap och sund förvaltning, på alla samhälls-
nivåer. Det svenska bidraget till fondpåfyllnaden fördelas över tre årsbi-
drag, varav det första lämnades budgetåret 1991/92. För budgetåret
1992/93 är årsbidraget 290,5 milj. kr. Mot bakgrund av att den slutliga
fondpåfyllnaden blev mindre än vad som kunde förutses i budgetproposi-
tionen för budgetåret 1991/92, och att därmed anslagna medel översteg det
slutliga svenska bidraget för det året, beräknar jag medelsbehovet för
budgetåret 1992/93 till 270 milj. kr.

Den tredje, och senaste, kapitalökningen i Asiatiska utvecklingsbanken
(AsDB), genomfördes under perioden 1983—1987. Bankens kapital upp-
går för närvarande till ca 23 miljarder US dollar, varav 2,8 miljarder US
dollar har inbetalats av bankens medlemmar och återstoden utgör garanti-
åtaganden. Sveriges andel av bankens kapital var ursprungligen 0,41 %,
men denna andel sjönk senare till 0,15% då Sverige inte deltog i den första
kapitalökningen år 1971. I syfte att höja den svenska kapitalandelen till
den ursprungliga nivån beslöts i september 1988 om en särskild svensk
kapitalökning på omkring 28 milj. kr. Avsättningar för den särskilda kapi-
talökningen gjordes budgetåren 1983/84 och 1989/90 med 10,3 resp.

17,7 milj. kr. Utbetalningen av dessa medel beräknas kunna verkställas
under 1992. Förhandlingar om en ny allmän kapitalökning i AsDB förvän-
tas påböijas under 1992. Det är emellertid inte troligt att dessa kommer att
vara avslutade vid en sådan tidpunkt att behov av medel under budgetåret
1992/93 uppstår.

Förhandlingarna om en femte påfyllnad av resurser i den Asiatiska
utvecklingsfonden (AsDF) påböljades under 1990 och slutfördes i decem-
ber 1991. Påfyllnaden avsågs ursprungligen täcka fondens resursbehov för
perioden 1991—94, men då det under förhandlingarnas gång framkom att
fondens tillgängliga medel var större än beräknat ändrades påfyllnadspe-

119

rioden till att omfatta åren 1992 — 95. Såsom angavs i budgetpropositionen Prop. 1991/92:100
för budgetåret 1991/92 har man i den förhandlingsprocess som förts inför Bil. 4
påfyllnaden överenskommit om riktlinjer för användning av fondmedlen
som väl överensstämmer med svenska biståndspolitiska prioriteringar.
Fattigdomsbekämpning, miljöinsatser, främjande av kvinnans roll i ut-
vecklingsprocessen samt befolkningsfrågor har därvid betonats som sär-
skilt viktiga områden för fondens verksamhet. Mot denna bakgrund anser
jag det vara motiverat att höja den förhållandevis låga svenska andelen
från 1,37% till 2%. Med en total påfyllnadsvolym uppgående till

4,2 miljarder US dollar kommer det svenska bidraget att uppgå till
477 milj. kr. under fyraårsperioden 1992 — 95. Det första årsbidraget be-
räknas erläggas under år 1992, för vilket ändamål 160 milj. kr. avsattes i
budgetpropositionen för budgetåret 1991/92. Då den slutliga påfyllnaden
blev avsevärt mindre än vad som kunde förutses i böijan av förhandlings-
processen kan delar av de för det första årsbidraget avsatta medlen använ-
das för det andra årsbidraget. Jag beräknar därför att ett belopp om
90 milj. kr. behöver anvisas för budgetåret 1992/93.

De förhandlingar om en sjunde allmän kapitalökning i Interamerikans-
ka utvecklingsbanken (IDB) som påbörjades år 1986 kunde slutföras i mars
1989. Överenskommelse nåddes därmed om en ökning av bankens kapital
till totalt 61 miljarder US dollar. Samtidigt träffades en överenskommelse
om påfyllnad av resurser i fonden för särskild utlåning på mjukare villkor
(FSO) uppgående till 200 milj. US dollar. Sveriges andel av kapitalhöj-
ningen, är 0,17%, vilket motsvarar ca 43 milj. US dollar. Av denna summa
skall 2,5%, eller ca 1,1 milj. US dollar, betalas in under fyraårsperioden
1990 — 93. De första två årsinbetalningama gjordes budgetåren 1990/91
och 1991/92. Sveriges bidrag till FSO uppgår till något mindre än 8 milj, kr
under motsvarande period. Även detta bidrag erläggs i form av fyra årsvisa
inbetalningar, varav den första skedde budgetåret 1990/91. Då IDB/FSO
under senare tid valt att senarelägga tidtabellen för utnyttjandet av de
svenska bidragen har en mindre reservation under denna delpost kommit
att byggas upp. Denna förutses emellertid till största delen tas i anspråk för
inbetalningar under innevarande budgetår. På grundval av tidigare gjorda
åtaganden gentemot banken och fonden i samband med den sjätte kapita-
lökningen, och med hänsyn till ovan redovisade bidrag till den sjunde
kapitalökningen beräknar jag medelsbehovet för budgetåret 1992/93 under
denna delpost till 11 milj. kr.

Nordiska utvecklingsfonden (NDF)

NDF är en samnordisk biståndsinstitution som påbörjade sin verksamhet
1988. Fonden ger lån i samfinansiering med andra internationella institu-
tioner på förmånliga villkor till fattiga länder för högt prioriterade projekt
som främjar ekonomisk och social utveckling. Särskild vikt läggs vid
projekt med positiva miljöeffekter. Projekten skall vara av nordiskt intres-
se.

Sveriges åtagande i fonden uppgår till ca 310 milj. kr. under fem år. Den
första inbetalningen om ca 62 milj. kr. till fonden gjordes budgetåret

120

1988/89. Medel har hittills anvisats under delposten Andra multilaterala Prop. 1991/92: 100
bidrag men ges från och med budgetåret 1992/93 under egen delpost. Jag Bil. 4
beräknar ett bidrag om 62 milj. kr. under budgetåret 1992/93.

Nordiska ministerrådet har under 1991 låtit genomfora en utvärdering
av NDF. Utvärderingen rekommenderar att fondens verksamhet fortsät-
ter efter den femåriga försöksperiodens utgång. Nordiska ministerrådet
avser att lägga fram förslag om NDFs fortsatta verksamhet vid Nordiska
Rådets 40:e session i mars 1992. Jag ser positivt på att verksamheten
fortsätter och utvecklas.

Internationellt livsmedelsbistånd

Budgetåret 1991/92

Budgetåret 1992/93
varav

Världslivsmedelsprogrammet (WFP)
Li vsmede 1 sh j ä 1 pskonvent i onen (FAC)
Internationella katastroflagret
för livsmedel (IEFR) och utdragna
flyktingsituationer (PRO)

272 000 000

282 000 000

127 000 000

50 000 000

105 000 000

Världslivsmedelsprogrammet (WFP)

WFP har en betydelsefull roll vid samordning av livsmedelsleveranser i
internationella hjälpprogram. Under 1990 fick drygt 50 miljoner männi-
skor livsmedelsbistånd genom WFPs försorg. Ca 35 miljoner människor
fick det i samband med utvecklingsprojekt och 8 miljoner i anslutning till
katastrofbistånd. Av världens 17 miljoner flyktingar fick omkring 9 miljo-
ner livsmedelsbistånd från WFP. Ca 80% av det totala stödet går till de
fattigaste u-länderna.

Sverige verkar för att en ökad andel av världens sammanlagda livsme-
delsbistånd skall gå genom WFP och för att WFP skall kunna spela en mer
aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av olika slag. Två
tredjedelar av Sveriges ordinarie bidrag till WFP är bundet till upphand-
ling av livsmedel i u-länder med exportproduktion eller i Sverige. Den
övriga tredjedelen utgör ett stadgeenligt kontantbidrag till transportkost-
nader, administration och arbetskapital. Utöver det ordinarie bidraget
kanaliserar Sverige även extraordinärt livsmedelsbistånd till flyktingar och
katastrofhjälp genom WFP.

WFPs har för tvåårsperiodema 1991 — 1992 respektive för 1993 — 94
redovisat ett medelsbehov av 1 500 milj. US dollar för respektive period.

WFPs mottagarländer skall normalt svara för kostnader för lagring,
transporter och övrig utrustning i anslutning till projektverksamheten.
Enligt WFPs regler får dessa kostnader inte finansieras med reguljära
bidrag. Om mottagarlandet inte kan möta dessa kostnader måste WFP
förlita sig på särskilda bidrag. Sverige har sedan budgetåret 1982/83 ansla-
git medel för dessa ändamål. De har huvudsakligen använts till inköp av
transportmedel i en del av de fattigaste länderna.

Jag föreslår ett totalt bidrag till WFP om 127 milj, kr., varav

121

105 milj. kr. som bidrag till WFPs ordinarie resurser for utvecklingsinsat- Prop. 1991/92: 100
ser och 22 milj. kr. som ett särskilt bidrag för lagring, transporter och övrig Bil. 4
utrustning.

Konventionen för livsmedelshjälp (FAC)

Inom ramen för 1986 års konvention för livsmedelshjälp har medlemslän-
derna åtagit sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton
spannmål per år. Konventionen är treårig. Det svenska årsbidraget mot-
svarar 40 000 ton vete.

I enlighet med gällande FAC-regler, kan dessa medel användas för
utvecklingsinsatser, katastrofhjälp eller flyktingbistånd, beroende på beho-
ven under året.

Det svenska bidraget är beräknat till 50 milj, kr för budgetåret 1992/93
och föreslås liksom tidigare lämnas genom WFP. Beloppet innefattar även
frakt- och administrationskostnader.

Internationella katastroflagret för livsmedel (International Emergency

Food Reserve, IEFR) och långvariga flyktingprogram (Protracted Refugee

Operations, PRO)

Det Internationella katastroflagret för livsmedel (IEFR) skapades för att
snabbt och effektivt kunna ge bistånd i samband med akuta katastrofsitua-
tioner. Sverige har bidragit till lagret, som administreras av WFP, alltse-
dan dess tillkomst år 1975. IEFR-lagret används för att tillhandahålla
livsmedel till särskilt utsatta grupper. Vidare har en särskild fond (PRO)
upprättats för långvariga flyktingsituationer inom WFP:s reguljära pro-
gram fr.o.m. år 1990.

De bidrag som ges inom ramen för FAC, IEFR och WFPs nya fond för
långvariga flyktingsituationer kräver största möjliga finansiella flexibilitet
för att möjliggöra den mest tids- och kostnadseffektiva upphandlingen.
Det svenska bidraget kan av detta skäl användas för upphandling av
livsmedel i u-länder med exportproduktion eller i Sverige. Det avgörande
kriteriet skall vara kostnadseffektivitet. Sverige ger WFP ersättning även
för fraktkostnader.

Jag avser att särskilt följa utvecklingen av den verksamhet som avses
finansieras från WFPs särskilda fond för långvariga flyktingsituationer.
Jag föreslår att 105 milj. kr. anslås för IEFR/PRO. Det svenska bidraget
motsvarar ca 50 000 ton spannmål och 3 500 ton vegetabilisk olja.

122

Jordbruksutveckling

Budgetåret 1991/92

Budgetåret 1992/93
varav

Internationella jordbruks
utvecklingsfonden (IFAD)

36 000 000

60 000 000

60 000 000

Prop.1991/92:100

Bil. 4

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)

IFAD erhåller sina finansiella resurser dels i form av påfyllnad till det
reguljära programmet, dels i form av frivilliga bidrag till särskilda pro-
gram, t.ex. Afrikaprogrammet. Överenskommmelse om en tredje påfyll-
nad av fonden för perioden 1990—1992 nåddes i juni 1989. Påfyllnaden
uppgår till 562 milj. US dollar varav OECD-länderna svarar för 375 milj.,
OPEC-ländema för 124 milj, och u-ländema för 63 milj. US dollar. Upp-
görelsen bygger dels på bördefördelning mellan OECD- och OPEC-länder-
na med 60% respektive 40%, dels på ett nytt element där OECD-länderna
också förbundit sig att tillskjuta tre gånger det belopp som u-ländema
bidrar med. Om man därtill lägger de frivilliga bidragen, som huvudsakli-
gen kommer från i-ländema, har den ursprungliga bördefördelningen mel-
lan OECD- och OPEC-ländema avsevärt förändrats. Vissa omfördelning-
ar av bidragen inom OECD-kretsen har medfört att Sveriges andel, som
uppgår till 140 milj.kr., har ökat till 3,9% av den totala påfyllnaden.

Under våren 1992 beräknas förhandlingar inledas om en fjärde finansi-
ell påfyllnad för perioden 1992—1994. Då diskussioner samtidigt skall
föras om IFADs framtida organisation och finansiella struktur är det svårt
att förutse när påfyllnadsförhandlingama skall vara avslutade. Med ut-
gångspunkt i en bibehållen svensk procentandel i påfyllnaden, beräknar
jag ett belopp om 60 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

Flyktingbistånd genom FN

Budgetåret 1991/92

Budgetåret 1992/93

varav

FN:s hjälporganisation
för palestinaflyktingar (UNRWA)

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)

355 000 000

381 000 000

146 000 000

235 000 000

FNs hjälporganisation för palestinajlyktingar (UNRWA)

”Intifadan”, dvs. det palestinska upproret på de ockuperade områdena,
går nu in på sitt fjärde år. Den ekonomiska aktiviteten i de ockuperade
områdena har sedan intifadans böijan gått kraftigt tillbaka och medfört en
allt svårare ekonomisk situation för befolkningen. Allt färre palestinier får
möjlighet att arbeta i Israel. Alltfler palestinier som tidigare varit självför-
sörjande har nu tvingats att söka bistånd från UNRWA. Situationen har
ytterligare förvärrats av krisen i Mellanöstern och de minskade pen-
ningöverföringarna från palestinier som arbetat i Kuwait och Irak. Ett
stort antal palestinier, som tidigare varit bosatta i Kuwait, har under det

123

senaste året tvingats återvända till regionen. En del av dessa tvingas förlita Prop. 1991/92: 100
sig på hjälp genom UNRWA. Sammanlagt bistår UNRWA 2,5 miljoner Bil. 4
palestinier.

Denna situation ställer ökade krav på UNRWA i dess arbete for de
palestinska flyktingarna i regionen. UNRWA beräknar medelsbehovet for
verksamhetsåret 1992 till 277 milj. US dollar for det reguljära program-
met, vilket skall jämföras med 1991 års budget på 254 milj. US dollar.

Ökad belastning på UNRWAs hälso-, sjukvårds- och socialhjälpspro-
gram, behov av fler skolor, UNRWAs insatser for strandsatta personer i
Jordanien samt allmänna kostnadsökningar har medfört att UNRWAs
totala utgifter och behov av ytterligare resurser ökat.

Jag föreslår att Sveriges reguljära bidrag till UNRWA höjs med

6 milj.kr. till 146 milj.kr. förbudgetåret 1992/93.

FNs flyktingkommissarie (UNHCR)

UNHCR har till uppgift att lämna rättsligt skydd och materiellt bistånd till
flyktingar. Under sina 40 år har organisationen bistått ca 28 miljoner
flyktingar. Under den senaste 10-årsperioden har antalet flyktingar i värl-
den fördubblats från 8,5 miljoner till 17 miljoner.

UNHCRs bidrag har normalt legat på drygt 500 milj. US dollar per år. I
slutet av 1989 drabbades UNHCR av en finansiell kris, som samtidigt var
en förtroendekris, vilket ledde till den dåvarande flyktingkommissariens
avgång. Förtroendet har därefter återställts efter ett intensivt arbete inom
exekutivkommittén. Detta arbete har inneburit en effektivisering av verk-
samheten genom organisationsförändringar och nerskämingar av perso-
nal. Under det senaste året, präglat av flyktingkatastrofer i världen, har
behoven av UNHCRs verksamhet kommit att utökas dramatiskt. Bidra-
gen for 1991 uppgår till ca 850 milj. US dollar.

Sverige har aktivt medverkat i UNHCRs exekutivkommitté i syfte att
förbättra organisationens möjlighet att utveckla det internationella flyk-
tingarbetet och bl.a. verkat for en breddning av bidragsgivningen. Sverige
har särskilt bevakat de internationella skyddsfrågorna och frågan om en
bättre samordning av internationella flyktinginsatser. När det gäller att
stärka UNHCRs katastrofberedskap, har ett långsiktigt samarbete inletts
med Sverige genom Statens Räddningsverk.

Numerärt sett är den afganska flyktingsituationen i Pakistan och Iran
fortfarande den mest omfattande trots att en lösning skymtas genom
repatriering och lokal integrering. Under den senaste tiden har flyktingka-
tastroferna i Afrikas Horn blivit alltmer akuta. Nya flyktingar har behov
av hjälp samtidigt som ett stort antal återvändande får hjälp. Framtiden
for liberianska flyktingar i angränsande länder är oviss. Lösningar på en
del långvariga flyktingsituationer kan komma att ske genom omfattande
repatrieringar under de närmaste åren. I Afrika gäller det Sydafrika, Mo-
zambique och Angola. I Asien, förutom Afganistan, öppnar sig möjlighe-
terna i Vietnam, Laos och Kambodja. Liksom vad gäller centralameri-
kanska flyktingar kommer stödet för återvändande flyktingar att ges inom
ramen for ett utvecklingsinriktat bistånd. Detta kommer att kräva stora                  124

insatser.

UNHCRs budget for 1992 års reguljära program uppgår till Prop. 1991/92:100
372 milj. US dollar. Därutöver kommer kostnaden för särskilda flykting- Bil. 4
program som kommer att ligga på samma nivå som under 1991.

Budgetåret 1991/92 uppgår det reguljära svenska bidraget till UNHCR
till 215 milj. kr. Under 1991 har dessutom sammanlagt 172 milj. kr. från
andra anslag utbetalats till UNHCR för katastrofinsatser i bl. a. Afrikas
Horn och Mellersta Östern. Sverige är den tredje största bidragsgivande
nation till UNHCR, efter USA och Japan.

Med hänsyn till att UNHCRs verksamhet har utökats väsentligt under
det senaste året är det angeläget att det svenska bidraget höjs. Det reguljära
bidraget bör kunna användas flexibelt av UNHCR for att täcka både
reguljära programkostnader och särskilda program.

Jag föreslår att Sveriges reguljära bidrag till UNHCR höjs med

20 milj. kr. till 235 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

övriga organisationer

Budgetåret 1991/92                  185 000 000

Budgetåret 1992/93                  196 000 000

varav

Internationella familjeplanerings-

federationen (IPPF)

96

000

000

UNCTAD/GATTs internationella

handelscentrum (ITC)

23

000

000

FN:s narkotikaprogram (UNDCP)

och annan narkotikabekämpning

58

000

000

Internationella sjöfarts-

universitetet

19

000

000

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)

Jag har i tidigare avsnitt pekat på den vikt jag faster vid insatser på
befolkningsområdet. Av särskild betydelse är det arbete som utförs av
enskilda organisationer. Internationella familjeplaneringsfederationen
IPPF är en sådan global organisation bestående av nationella familjeplane-
ringsorganisationer. Detta innebär bl.a. att federationens biståndspro-
gram genomförs med aktivt lokalt deltagande. Efterfrågan på IPPFs med-
verkan i det internationella utvecklingssamarbetet på befolkningsområdet
är stor. IPPF samarbetar också aktivt med FNs befolkningsfond UNFPA.

Sveriges bidrag till IPPF är det näst största av elva nationers bidrag och
utgör ca 20% av IPPFs totala inkomster under året. Användningen av det
svenska bidraget, som i år uppgår till 90 milj, kr., regleras genom avtal
mellan SIDA och IPPF. Jag föreslår att Sveriges bidrag till IPPF höjs med
6 milj. kr. till 96 milj. kr. förbudgetåret 1992/93.

UNCTAD/GATTs internationella handelscentrum (ITC)

ITC är FN-systemets centrala organ för handelsfrämjande åtgärder och har
som huvuduppgift att stödja u-länderna på utrikeshandelns område. Det

125

erhåller sina finansiella resurser dels från UNCTAD och GATT för den Prop. 1991/92: 100
administrativa budgeten, dels från UNDP och enskilda bidragsgivare som Bil. 4

1 huvudsak öronmärkt sina bidrag för särskilda projekt. Sverige har tradi-
tionellt varit den störste enskilde bidragsgivaren till ITC. Under inneva-
rande budgetår uppgår det svenska bidraget till 22 milj. kr. varav

2 milj. kr. för ITCs råvaruprogram. Styrelsen för internationellt närings-
livsbistånd (SWEDECORP) har getts det samordnande ansvaret för bered-
ning och uppföljning av de projektmedel som Sverige årligen ställer till
ITCs förfogande. Därutöver lämnar SIDA särskilt stöd till ITC-projekt i
svenska programländer.

För att stärka verksamheten och minska andelen öronmärkta bidrag
pågår en diskussion inom ITC om dess framtida struktur och organisation.
Ett svenskt förslag om inrättandet av en rådgivande kommitté för bättre
styrning av verksamheten och etablerandet av en global bidragsfond har
behandlats i en särskild arbetsgrupp, som i princip kunnat enas om en
rekommendation till ITCs beslutande organ att inrätta en fond och en
kommitté.

För budgetåret 1992/93 föreslår jag ett bidrag till ITC om 23 milj. kr.

FNs program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) och
annan narkotikabekämpning

UNDCP är ett nytt narkotikaprogram under FNs generalsekreterare, som
integrerar narkotikakommissionens sekretariatsfunktioner, forskning
samt hela den operativa verksamheten (tidigare UNFDAC). Programmet
bedriver sin verksamhet i narkotikaproducerande länder, främst i Asien
samt Latinamerika och Karibien, men även i Afrika och Mellanöstern. I
samarbete med dessa länders regeringar söker programmet bekämpa den
illegala odlingen, produktionen, handeln och konsumtionen av narkotiska
och psykotropa droger. Bl.a. söker man åstadkomma en övergång från
odling av narkotiska växter som kokabuskar och opiumvallmo till andra
grödor. Förutom bistånd till landsbygdsutvecklingsprojekt lämnar
UNDCP stöd till förebyggande verksamhet, vård av missbrukare och till
uppbyggnad av rättsväsendet. UNDCP spelar därutöver en aktiv roll i det
europeiska samarbetet på narkotikaområdet i syfte att komma till rätta
med narkotikatrafiken genom ”Balkanvägen”. Samarbetet är inriktat på
en förbättring av gränsövervakningen mellan de berörda länderna.

Det normbildande arbetet inom programmet finansieras genom FNs
reguljära budget. Den operativa verksamheten finansieras på frivillig väg.
Sverige tillhör idag UNDCPs största bidragsgivare. De svenska bidragen
har främst avsett integrerad landsbygdsutveckling, med möjligheter till
nya inkomstbringande aktiviteter samt förebyggande insatser och vård av
missbrukare.

Budgetåret 1991/92 avsattes 55 milj. kr. till UNDCPs operativa verk-
samhet i utvecklingsländer.

På grund av den allt allvarligare narkotikasituationen i världen, föreslår
jag ett bidrag till den internationella narkotikabekämpningen för budget-
året 1992/93 på 58 milj, kr för insatser i utvecklingsländer. Bidraget till

126

UNDCP bör vara på samma nivå som for innevarande budgetår. Samti- Prop. 1991/92: 100
digt bör det finnas möjlighet att ge ett stöd till WHOs globala program mot Bil. 4
alkohol och droger.

Internationella sjöfartsuniversitetet

Internationella sjöfartsuniversitetet, som är beläget i Malmö, drivs i den
internationella sjöfartsorganisationens (IMO) regi. Universitetet ger högre
utbildning på sjöfartsområdet till personer som i sina hemländer är syssel-
satta inom sjöfart och hamnadministration. Dessa verksamheter känne-
tecknas av en alltmer avancerad teknisk utveckling.

Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en
rad u-länder. Hittills har ca 500 studeranden utexaminerats. Sverige är en
av universitetets största bidragsgivare. Förbudgetåret 1992/93 föreslår jag
ett svenskt bidrag om 19 milj. kr.

Andra multilaterala bidrag

Budgetåret 1991/92

Budgetåret 1992/93

varav

Miljöinsatser

Övriga insatser

Multilaterala biträdande experter

335 179 000

418 147 000

155 000 000

201 147 000

62 000 000

Miljöinsatser

U-ländemas naturresurser är tillräckliga för att ge tredje världens befolk-
ningar en tryggad forsöijning. Genom fattigdom och därav följande miss-
hushållning hotas emellertid många u-länders naturresursbas och miljö av
utarmning och förstörelse. Det är angeläget att kraftfulla insatser sätts in
för att avvärja dessa hot som på sikt riskerar själva grunden för u-länder-
nas utveckling. En förbättring av miljösituationen och naturresurshåll-
ningen i u-ländema måste främst komma till stånd inom ramen for en
nationell politik som främjar ekonomisk utveckling och bekämpar fattig-
domen. En sådan politik i u-ländema bör stödjas genom ett utökat utveck-
lingssamarbete med i-ländema.

Sverige verkar aktivt for att beslut om ett ökat utvecklingssamarbete
med u-ländema blir en central del i det handlingsprogram som FNs konfe-
rens om miljö och utveckling skall anta i juni 1992. Sverige har beredskap
att delta i internationella insatser med rimlig bördefordelning på miljöom-
rådet som konferensen kan komma att besluta eller rekommendera.

Förutom stöd från i-ländema for att bidra till en allmän ekonomisk
utveckling och bekämpning av fattigdomen behövs på miljöområdet dess-
utom olika riktade stödinsatser. Det behövs särskilt bistånd för att u-län-
dema skall kunna delta i globala åtgärdsprogram. Vidare behövs riktade
biståndsinsatser inom sådana enskilda miljöområden som u-ländema sär-
skilt prioriterar.

De internationella förhandlingarna om en avveckling av produktion och
användning av ozonnedbrytande ämnen, det s.k. Montrealprotokollet,

127

avslutades under 1990. En fond för att finansiera u-ländemas deltagande i Prop. 1991/92: 100
avvecklingsprogrammet har upprättats. Det svenska bidraget till denna Bil. 4
fond uppgår för 1992/93 till ca 6,5 milj. kr. och lämnas via denna anslags-
post.

Under 1992 påbörjade den globala miljöfonden (GEF) sin verksamhet.
Fonden finansierar insatser inom Världsbanken, UNDP och UNEP med
syfte att angripa globala miljöproblem. Det svenska bidraget till fonden
uppgår för 1992/93 till ca 65 milj. kr. och lämnas via denna anslagspost.

SIDA bereder under budgetåret 1991/92 inom ramen för detta anslag
insatser om totalt 42 milj. kr. för stöd till olika internationella organisatio-
ners miljöarbete i u-ländema, bl.a. stödet till Mekongkommittén. Jag
förutser även under 1992/93 beredning av en del av anslaget på detta sätt.

För att möta de ovan redovisade behoven av insatser inom multilateralt
bistånd och mot bakgrund av att en särskild beredskap bör finnas för att
regeringen skall kunna verka för och delta i det utvidgade och förstärkta
internationella samarbetet med u-ländema som FNs konferens om miljö
och utveckling bör leda till, föreslår jag att anslaget för särskilda multilate-
rala miljöinsatser höjs från 125 milj. kr. till 155 milj.kr. för budgetåret
1992/93.

Övriga insatser

Under delposten Övriga insatser finansieras bidrag till ett stort antal
organisationer, program, seminarier och andra internationella aktiviteter
som främjar internationell samverkan och utveckling.

Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika
skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Under denna an-
slagspost medges ett visst utrymme för att möta sådana behov. Under
andra anslagsposter redovisas beräknade anslag för vissa organisationer.
Ibland kan det av förhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att
på förhand bestämma det svenska bidraget. I andra situationer råder
faktisk osäkerhet om storlek och tidpunkt för ett eventuellt kommande
svenska bidrag. I sådana fall kan delposten Övriga insatser utnyttjas.

På senare tid har FNs fredsbevarande operationer haft ökade inslag av
återuppbyggnadsåtgärder och insatser för att få igång civil förvaltning och
demokratisering. Dessa civila insatser i samband med FNs arbete för fred
och återuppbyggnad spelar en avgörande roll för att möjliggöra långsiktig
utveckling. För budgetåret 1992/93 beräknar jag att medel inklusive ingå-
ende ointecknad reservation intill ett belopp om 150 milj. kr. skall kunna
utnyttjas för sådana insatser.

Vidare utgår under denna delpost återkommande bidrag till vissa inter-
nationella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där
beloppen är relativt blygsamma. Under budgetåret 1992/93 räknar jag
med bidrag till bl. a. följande organisationer.

Internationella rödakorskommittén (ICRC) arbetar efter de principer
som nedlagts i Genéve-konventionema. ICRCs arbete omfattar skydd och
bistånd till krigsfångar och civila internerade, efterforskning av saknade
personer, förmedling av familjemeddelanden samt informationsspridning

128

om Genéve-konventionema och numera också materiellt bistånd till nöd- Prop. 1991/92:100
lidande. För budgetåret 1991/92 utgår ett organisationsstöd om 8 milj. kr. Bil. 4

Genom FNs boende- och bebyggelsecenter (HABITAT) ges stöd till
teknisk biståndsverksamhet i u-länder. Verksamheten skall medverka till
förbättrad mobilisering av u-ländemas egna resurser till boende- och be-
byggelseåtgärder och till främjande av en allmän förbättring av boende-
miljön. HABITAT har mandat att beakta den urbana dimensionen i det
allmänna miljöarbetet med särskild inriktning på FNs konferens om miljö
och utveckling. Arbetet koncentrerar sig till att möta behoven för de mest
utsatta grupperna i storstadsområden. I ljuset av den snabbt tilltagande
urbaniseringen i utvecklingsländerna är det angeläget att förstärka insat-
serna på boendeområdet, med en fortsatt inriktning på de fattigas boende-
miljö i urbana slumområden. Under budgetåret 1991/92 uppgick det
svenska stödet till HABITATs tekniska biståndsverksamhet till 5 milj. kr.
Jag förutser fortsatt svenskt stöd.

FNs utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) syftar till att stärka kvin-
nors delaktighet i utvecklingsprocessen genom att särskilt stärka kvinnors
tillgång till utbildning, krediter, marknader, information och teknologi.
Budgetåret 1991/92 uppgick det svenska bidraget till UNIFEM till
4 milj. kr. Organisationens viktiga roll och framgångsrika arbete motiverar
ett fortsatt stöd till fonden.

Budgetåret 1991/92 gavs ett bidrag om 500 000 kr. till Internationella
forsknings- och utbildningsinstitutet för kvinnors utveckling (INSTRAW).
Sverige bör bibehålla sitt stöd på ungefär samma nivå under budgetåret
1992/93.

IPDC är UNESCOs biståndsprogram för kommunikationsutveckling.
Det har till huvuduppgift att genom mediautveckling i u-länderna främja
läskunnighet, vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kun-
skapsöverföring. Jag räknar med fortsatt stöd.

1 mars 1990 höll FN en världskonferens med temat utbildning för alla.
Jag räknar fortsatt med bidrag för vissa punktinsatser i det uppföljningsar-
bete som inletts världen över för att initiera arbetet med att nå det
uppsatta målet: att utrota analfabetismen fram till sekelskiftet.

För budgetåret 1992/93 beräknas även behov av medel för internatio-
nellt handikappbistånd. SIDA har under det gångna året ansvarat för
beredning och uppföljning av vissa multilaterala handikappinsatser. Jag
förutser ett liknande förfarande för att förstärka särskilda handikappin-
satser. Övriga multilaterala insatser bör integreras i den reguljära budgeten
för respektive organisation.

Som jag pekade på ovan bör det finnas utrymme under denna anslags-
post för ett svenskt stöd till förberedelsearbetet inför FNs befolkningskon-
ferens 1994. Ett sådant stöd bör bl.a. innefatta insatser för att säkerställa
u-landsdeltagande i förberedelsearbetet.

Avtalet om den Gemensamma fonden för råvaror upprättades redan
1980, men trädde i kraft först 1989. Fonden är uppbyggd av två s.k.
konton, varav det första skall finansiera lagerhållning inom ramen för
internationella råvaruavtal och det andra finansiera åtgärder för att för-
bättra den långsiktiga utvecklingen och marknadsbetingelsema för de en-                 129

9 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

skilda råvarorna, genom t ex forskning och utveckling, produktivitetsför- Prop. 1991/92: 100
bättringar, marknadsföring och vidareförädling. Fondens sekretariat är Bil. 4
förlagt till Amsterdam.

För det första kontot var Sveriges reguljära bidrag ca 15 milj. kr. Dessa
medel har utbetalats i tre delposter.

För det andra kontot föreslår jag för budgetåret 1992/93 ett bidrag om

8 milj. kr.

Genom tekniskt bistånd från bl.a. UNCTAD har u-ländernas deltagan-
de i de multilaterala handelsförhandlingarna, den s.k. Uruguayrundan
inom GATT, underlättats. Vissa organisationer arbetar med att stödja
u-ländernas ansträngningar att få ökad avsättning för sin produktion.
Dessa och vissa andra handelsrelaterade åtgärder belastar delposten.

Extra bidrag till studier och utredningar som bedrivs i internationella
organisationer och som bedöms som angelägna finansieras över delposten.
Stöd till olika organisationer och fonder som verkar för förbättrat interna-
tionellt samarbete anslås också under denna delpost. Bl. a. lämnas bidrag
till Society for International Development (SID), stiftelsen Dag Hammar-
skjölds Minnesfond och Europarådets nord/sydcenter.

Nordiska afrikainstitutet fortsätter sitt arbete med särskilda forsknings-
program avseende Afrika med inriktning på bl. a. Södra Afrika, utveckling
och förändring av Afrikas landsbygd samt människors situation och över-
levnadsmöjligheter i områden som drabbats av torkkatastrofer. Program-
men har fått ökat stöd från övriga nordiska länder. Det svenska bidraget
finansieras under denna delpost. Även medel för del av de gemensamt
nordiskt finansierade tjänsterna belastar delposten. Jag har också beräknat
medel för delar av institutets verksamhet såsom publikationsverksamhet,
seminarier och resestipendieprogram. Institutets förvaltningskostander fi-
nansieras med medel under anslaget C 7. Nordiska afrikainstitutet.

Svenska institutet kommer under delposten att erhålla medel för perso-
nal- och administrationskostnader i samband med att FN-stipendiater tas
emot i Sverige.

Från delposten kommer även bidrag att ges till svenska FN-förbundets
information om det multilaterala utvecklingssamarbetet.

Bidrag för erforderliga uppföljningsinsatser till Nordiska FN-projektet
belastar delposten.

Den statliga stiftelsen Svenska UNICEF-kommittén finansierar sin
verksamhet till största delen genom försäljning av UNICEF-produkter
men behöver statligt stöd för att säkerställa bas och kontinuitet i arbetet.
Kommittén bedriver informationsverksamhet och medverkar i det svens-
ka stödet till och samarbetet med UNICEF. Kommittén är engagerad i den
svenska uppföljningen av barnkonventionen och av den deklaration och
handlingsplan som antogs vid toppmötet för barn.

I november 1990 träffades överenskommelse mellan Världsbanken,
UNDP, Afrikanska utvecklingsbanken och bilaterala givare om att upprät-
ta en fond för kapacitetsbyggande i Afrika. Sverige har en representant i
fondens styrelse. Syftet med fondens verksamhet är att förstärka de afri-
kanska ländernas kapacitet vad gäller ekonomisk analys och ekonomisk-
politiskt ledarskap. Detta ska främst ske genom uppbyggnad av selektivt

130

utvalda nationella och regionala institutioner samt genom stöd till de Prop. 1991/92: 100
myndigheter som ansvarar för den ekonomiska politiken. Sverige har Bil. 4
utfäst ett bidrag till fonden med 33 milj. kr. att inbetalas under budgetåren
1991/92 — 94/95. Den andra inbetalningen om 8,25 milj. kr. kommer att
verkställas under budgetåret 1992/93.

Mot bakgrund av vad jag ovan redovisat samt med hänsyn tagen till
ingående ointecknad reservation beräknar jag medelsbehovet under del-
posten Övriga insatser till 201,147 milj. kr. under budgetåret 1992/93.

Multilaterala biträdande experter m. m.

Anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering
av ca 100 biträdande experter och Junior Professional Officers (JPOs)
inom internationella organisationer, främst FN-systemet. Tjänstgöringen
kan ske såväl i fält som vid huvudkontor. Vidare finansieras ett antal
tjänster genom FN:s volontärprogram (UNV). Möjlighet ges också för
kortare tids anställning av återvändande experter för att ge möjlighet till
återföring av deras erfarenheter till svenska biståndsorgan.

De som rekryteras erbjuds möjlighet till arbete i en internationell organi-
sation under två till fyra år. Fördelningen av tjänster på organisation och
geografiskt område fastställs i samråd mellan UD och SIDA.

Biträdande experter och volontärer utgör en viktig resurs för biståndet.
De har efter sin internationella tjänstgöring en djupare förståelse för
utvecklingsfrågor och den multilaterala rollen och dess arbetsformer. Ett
antal av dessa personer har, efter sin tjänstgöringstid, rekryterats till arbete
inom FN eller inom annan biståndsverksamhet.

Vidare föreslår jag att vissa FN-organ ges möjligheten att rekrytera
biträdande experter, JPOs och volontärer från u-länder med svensk finan-
siering. Det är angeläget att även u-länder på detta sätt ges möjlighet att
utveckla sin resursbas.

En mindre del av anslagsposten ställs till förfogande för universitet och
institutioner i Sverige. Medlen används för s.k. Minor Field Studies
(MFS) och erbjuder studenter möjligheten att i fält studera utvecklingsfrå-
gor förknippade med det multilaterala samarbetet.

Under en försöksperiod bör en förstärkning av SIDAs kapacitet för
rekrytering av svenskar till tjänstgöring i internationella organisationer
medges.

Jag förordar att 62 milj. kr. avsätts för anslagsposten Multilaterala biträ-
dande experter.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete,
som jag har förordat i det föregående,

2. godkänna de gjorda utfästelser som jag angivit i det föregående,

3. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och
utbetalningar som jag härutöver har föreslagit i det föregående,

4. till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret                    131

1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 3 566 147 000 kr.

Bilateralt utvecklingssamarbete                      ^Pr°P-1991/92:100

Bil. 4

Det svenska bilaterala biståndet har nått en betydande omfattning och
mångfald. Det har kommit att omfatta allt fler länder, ändamål och samar-
betsformer. Den del av biståndet som går utanför landramama har vuxit
snabbt. SIDA anger i sin anslagsframställning att andelen landramspro-
grammerat bistånd sjönk mellan budgetåren 1983/84 och 1990/91 från
73 % till 53 % av C 2-anslaget. Det totala svenska biståndet till programlän-
derna är avsevärt större än landramama. En allt större del av biståndet
lämnas som katastrofbistånd, regionala insatser, demokratifrämjande och
humanitärt bistånd eller som stöd genom enskilda organisationer. Särskilt
stöd utgår också till skuldlättnader och strukturanpassning. BITS, SAREC
och SWEDECORP förstärker bredden och mångfalden i biståndet. Denna
utveckling ställer allt högre krav på helhetssyn, samordning och klar roll-
fördelning mellan de olika aktörerna.

Utredningen om organisation och arbetsformer i det bilaterala biståndet
(SOU 1990:17), som presenterades år 1990, har angivit förslag till hur
biståndet skall kunna administreras och bedrivas på ett effektivt sätt.
Regeringens slutsatser presenterades för riksdagen i förra årets budgetpro-
position. Riksdagen fastslog därvid att huvuddelen av de svenska bi-
ståndsinsatserna även i fortsättningen koncentreras till ett begränsat antal
fattiga samarbetsländer, men att Sverige även bör vara verksamt i en
vidare krets av länder.

Forskning samt näringsliv och handel är så speciella till sin karaktär och
så viktiga i utvecklingen att särskilda samarbetsorgan, SAREC och
SWEDECORP, finns inrättade på dessa områden. Biståndet genom SIDA
gäller långsiktigt utvecklingssamarbete inom programländerna och djup-
gående och långsiktigt engagemang i en vidare krets av främst fattiga
u-länder. Vidare omfattar det stöd genom enskilda organisationer, kata-
strofbistånd, regionalt stöd, demokratistöd och humanitärt bistånd samt
medverkan i genomförandet av särskilda miljöinsatser och särskilda pro-
gram.

BITS särskilda roll är att främja samarbete med medelinkomstländer
och låginkomstländer som nått en viss industrialiseringsnivå, genom att
göra kompetens och teknologi i det svenska samhället tillgänglig för dessa
länders utvecklingsansträngningar. BITS arbetssätt är avpassat till motta-
garländer som i större utsträckning än de fattigaste länderna har egen
kompetens och egna resurser för samhällsuppbyggnaden. Insatser och
projekt som stöds av BITS är därför utformade som ett samarbete mellan
parter i samarbetslandet och kompetenta och konkurrenskraftiga svenska
institutioner och företag.

Den arbetsfördelning mellan SIDA och BITS som blivit följden genom
att SIDAs arbetssätt är mer inriktat på att svara mot behoven i de fattigas-
te länderna och BITS i en något vidare krets länder, hindrar inte att det för
specifika ändamål i ett enskilt land, kan finnas anledning för båda myndig-
heterna att vara verksamma. I vissa av de fattiga länderna kan det finnas
en efterfrågan på begränsad men strategisk kunskapsöverföring från Sveri-
ge som kan tillgodoses genom BITS arbetssätt. BITS bör kunna verka med

132

det tekniska samarbetet i programländer där goda förutsättningar för Prop. 1991/92:100
strategisk kunskapsöverföring från Sverige finns. Sådana insatser genom Bil. 4
BITS bör emellertid komma ifråga inom andra områden och för andra
ändamål än de som omfattas av SIDAs landramsbistånd. BITS-stödda
insatser i vissa programländer bör bl. a. ta sikte på samverkan med multi-
laterala finansieringsinstitutioner för uppföljningsinvesteringar.

Det svenska samarbetet med enskilda länder kan således omfatta många
olika typer av bistånd och förutsättningar finns i biståndsorganisationerna
för att på ett flexibelt sätt möta olika typer av krav och behov. Ansvars-
fördelningen mellan SIDA och övriga biståndsmyndigheter samt mellan
myndigheterna och regeringskansliet kan i vissa fall behöva förändras eller
klargöras. Jag avser därför att genom fortsatt översyn bl.a. av styrnings-
och samverkansformema ytterligare effektivisera utvecklingssamarbetet.

Landramar som programmeringsmetod bör också i fortsättningen vara
det centrala planeringsinstrumentet i de fattigaste u-ländema, där bistån-
det svarar för en betydande del av resurserna för utveckling och där
behovet av långsiktighet och samordning av biståndet är särskilt uttalat.
En allt större andel av biståndet har kommit att ligga utanför landramama.
Likväl har sådant stöd i betydande utsträckning kommit att beredas i
landprogramliknande former i den bemärkelsen att det sätts in i ett hel-
hetssammanhang efter nära dialog med mottagaren. Detta gäller inte
minst katastrofinsatser i länder som befinner sig i mer permanent kristill-
stånd samt betalningsbalansstöd och skuldlättnader som alltid är avhängi-
ga av att ekonomiska strukturanpassningsprogram genomförs.

Tabell 4. Utbetalningar till de 10 största icke—programländerna
budgetåret 1990/91

Land

Belopp
(milj, kr.)

Typ av bistånd

8

9

10 11

12

1

2

3

4

5

6

7

Kina

203,8

X

X

X

X

X

Chile

101,8

X

X

X

X

X

X

X

X

Sudan

91,5

X

X

X

X

Jordanien

80,0

X

X

X

X

Afghanistan 1)

76,1

X

X

Costa Rica

64,7

X

X

X

X

X

X

X

X

Bolivia

54,5

X

X

X

X

X

X

X

Thailand

53,7

X

X

X

X

X

X

Tunisien

50,9

X

X

X

X

X

Pakistan

47,4

X

X

X

X

X

X

X

Summa

824,4

l)Inkluderar insatser för afghanska flyktingar utanför Afghanistan

Typ av bistånd

1 Katastrofbistånd

2 Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer

3 Särskilda program och regionala insatser

4 Humanitärt bistånd

5 Livsmedelsbistånd

6 Forskningsbistånd genom SAREC

7 Tekniskt samarbete genom BITS

8 U-krediter genom BITS

9 IMPODs bistånd

10 Swedfunds bistånd

11 Skuldlättnadsåtgärder

12 Projektbistånd till vissa u-länder

133

Tabell 4 visar på utbetalningar till de största icke-programländema för Prop. 1991/92: 100
budgetåret 1990/91. Vissa av dessa ligger således högre i totalvolym än Bil. 4
landramama för några länder. Det finns behov av en mer samlad syn på
biståndet till de största mottagarna av svenskt bistånd utanför program-
landskresten. Arbetet med sådana översyner, s.k. landprofiler, vilket an-
mäldes i föregående års proposition, pågår för olika länder. Sådana profi-
ler har hittills utarbetats för Chile, Costa Rica, Bolivia och Filippinerna.
Andra aktuella länder är Kambodja, Sydafrika och Tunisien. Arbetet
syftar till att klargöra lämplig framtida inriktning och omfattning av sam-
arbetet samt rollfördelning mellan myndigheterna.

Den här redovisade utvecklingen innebär också att skillnaderna i bistån-
det till programländer och andra större mottagare av svenskt bistånd i
huvudsak blir en fråga om verksamhets- och avtalsformer samt inriktning.
För vissa landramsländer finns skäl att särskilt främja ett samarbete i
andra former. Med ökad mångfald i biståndet, förändringar i dess sam-
mansättning och med en förbättrad, eller utsikter till förbättrad ekonomi i
vissa mottagarländer finns behov av att också anpassa samarbetsformema.
I sådana länder kan gåvobiståndet genom SIDA gradvis minska och suc-
cessivt ersättas med bistånd förmedlat genom de andra myndigheterna.
Inom utrikesdepartementet pågår ett utvecklingsarbete för att klarlägga
hur man i sådana specifika fall kan hantera övergångar från landramsstöd
till mer projektbaserat samarbete.

Mångfalden är betydelsefull i biståndet. Folkrörelser och enskilda orga-
nisationer har en viktig roll att spela i utformning och genomförande av
biståndet. Organisationerna svarar för ett betydelsefullt arbete genom sina
egna utvecklingsprojekt och som kanaler för särskilda stödinsatser t. ex. i
katastrofsituationer. De fungerar också som viktiga opinionsbildare för
bistånd till fattiga länder. Organisationerna har genom nära kontakter med
behövande människor gjort stora insatser för att främja social och ekono-
misk utveckling. De är också viktiga instrument för främjandet av en
demokratisk samhällsutveckling.

Tekniskt samarbetet genom konsulter och institutionssamarbeten bidrar
också till att bredda kontaktytorna mellan länder. Inom svenska företag
och inom den svenska resursbasen i övrigt finns mycket av det kunnande
som behövs för att bygga upp näringsliv och infrastruktur i u-länder.

Afrika

1990-talet har för Afrikas del inletts med att flera hoppingivande tenden-
ser kan skönjas.

Demokratiska val har genomförts i flera länder och förberedelser för
sådana pågår i andra. I ett flertal regionala fora och samarbetsorganisa-
tioner diskuteras och förhandlas om gemensamma åtgärder för att främja
ökad pluralism och folkligt inflytande. Avgörande fredsansträngningar
pågår i länder som under årtionden varit hemsökta av krigshandlingar. I
Sydafrika har påtagliga steg mot en avveckling av apartheid genomförts.

134

Trots dessa ljuspunkter måste konstateras att fattigdomen består och i Prop. 1991/92:100
många fall fördjupas. Många länder fortsätter och intensifierar ansträng- Bil. 4
ningarna att komma över den ekonomiska krisen med långtgående ekono-
miska reformprogram. Kriserna på Afrikas Hom och i andra områden som
präglas av politiskt kaos och inbördesstrider är djupa och människor
drabbas hårt.

Kraftigt nationellt såväl som internationellt stöd är nödvändigt både för
att lindra nöd och för långsiktig utveckling. I syfte att bistå i den ömtåliga
men nödvändiga ekonomiska reformprocessen och medverka i utveckling-
en mot demokrati är det väsentligt att bibehålla ett omfattande svenskt
utvecklingssamarbete i Afrika.

Det svenska bilaterala stödet omfattar framför allt länderna i södra

Afrika. Det är emellertid glädjande att utvecklingssamarbetet med det
fransktalande Afrika kunnat vidareutvecklas. Detta arbete kommer att
fortsätta under de kommande åren.

Angola

Närmare trettio år av väpnad konflikt har förorsakat oerhörda umbäran-
den för befolkningen i Angola. Inbördeskriget, som under lång tid under-
stöddes av utländska krafter, beräknas ha dödat eller lemlästat hundratu-
sentalet människor och tvingat över en miljon angolaner på flykt. Närmare
vart tredje barn dör före fem års ålder. Den materiella förödelsen har
lamslagit jordbruk, transporter och hälsovård. Situationen i landet har
förvärrats av ekonomisk vanskötsel och ett i långa stycken korrumperat
politiskt styre.

Angola befinner sig i en politisk brytningsperiod. Fredsöverenskommel-
sen i maj 1991 mellan landets regering och motståndsrörelsen Unita har
skapat hopp om nationell försoning, återuppbyggnad och nya möjligheter
för näringslivet. Avtalen föreskriver demobilisering av soldater, en sam-
manslagning av styrkor på ömse sidor till en nationell armé och att allmän-
na val hålls senast november 1992. Sverige bidrar med observatörer och
civila polismän till den FN styrka som av säkerhetsrådet fått mandat att
övervaka fredsprocessen.

Redan före fredsavtalet hade öppenheten och pluralismen i Angola
stegvis ökat. Den nya författningen har avskaffat MPLA:s roll som statsbä-
rande parti, bildandet av nya partier tillåts och domstolsväsendet har
erhållit en mer oberoende ställning. Allmänna val skall hållas nästa år som
ett led i fredsprocessen. Den ekonomiska politiken kan alltjämt beteck-
nas som utvecklingshämmande. Förklaringen är att söka i bristande kom-
petens och politisk vilja att förändra. Internationella valutafondens och
Världsbankens nyligen inledda program för att bygga upp en makroekono-
misk kompetens inom statsförvaltningen kan få stor betydelse för landets
förmåga att inleda och genomföra nödvändiga reformer.

Mot denna bakgrund är det min uppfattning att biståndssamarbetet med
Angola står inför nya möjligheter samtidigt som påtagliga restriktioner
föreligger på det ekonomiska området och en betydande politisk osäkerhet
kan förväntas råda i landet under det närmaste året.

135

Biståndet till Angola är enligt min mening ett långsiktigt åtagande vars Prop. 1991/92: 100
motiv är den grundläggande tanken om att stödja människors strävan ut ur BiL 4
fattigdom och social misär. Utvecklingssamarbetets syfte under komman-
de år blir att stödja en påböljad samhällsomdaning i demokratisk riktning
för nationell konsolidering samt social och ekonomisk utveckling.

Fredsavtalen har givit förutsättningar för att möta landets stora behov
av återuppbyggnad. För dessa ändamål bör landets egna inkomster från
olja komma till användning, vilket understryker vikten av ekonomiska
reformer. Ett stort behov av insatser från omvärlden är likväl påkallat.
Betydande medel ur landramen inklusive utgående reservation 1990/91
bör därför även fortsättningsvis kunna utnyttjas för insatser av återupp-
byggnadskaraktär. Utbredd social misär gör det angeläget att stärka insat-
serna inom hälsoområdet.

Förutsättningar för bistånd till produktiva sektorer är starkt begränsade
så länge ekonomiska reformer uteblir. Detta gav som resultat att varubi-
ståndet upphörde under år 1991. Stödet till exempelvis hantverksfisket
bör begränsas. Ett fortsatt institutionellt stöd till telesektom görs vid
avtalets utgång avhängig förverkligandet av aviserade reformer inom sek-
torn. Åtgärderna att i ökad utsträckning anställa angolansk personal vid
fiskeskolan Cefopescas bör innebära att vid avtalets utgång år 1994 en
ansenlig nedtrappning av denna insats kan ske.

Möjligheter att stödja rättsväsendet och uppbyggande av juridisk kun-
skap bör undersökas aktivt liksom andra insatser avsedda att främja
mänskliga rättigheter. Inom ramen för en internationellt samordnad insats
kan svenskt valtekniskt bistånd bli aktuellt.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 154,8 milj. kr. Den utgåen-
de reservationen uppgick till 49,7 milj. kr. Reservationen har uppstått på
grund av att importstödet upphört. Utrymmet kommer att användas för
katastrof- och återuppbyggnadsinsatser.

Med hänsyn till ökade möjligheter att stödja landets återuppbyggnad
samt ökad räckvidd för hälsobiståndet, föreslår jag en ökning av landra-
men med 10 milj. kr. till 210 milj. kr. för 1992/93.

Botswana

Botswanas beroende av Sydafrika har utgjort huvudmotivet till utveck-
lingssamarbetet. Det faktum att landet trots det stora beroendet har kun-
nat föra en fast politik visavi Sydafrika, är delvis en följd av det kraftiga
internationella stöd landet åtnjutit bl. a. från Sverige. Liksom för många
andra av frontstatema är förutsättningarna för den framtida utvecklingen i
hög grad beroende av förändringsprocessen i Sydafrika.

Botswana bedriver en positiv utvecklingspolitik, upprätthåller sin de-
mokratiska tradition med flerpartisystem, lokal demokrati och rättssäker-
het. Pragmatism och marknadsanpassning är ledstjärnor i den ekonomiska
politiken. Den ekonomiska utvecklingen är positiv, även om försämringen
senaste året och budgetunderskottet påvisar att ekonomin är sårbar. Den
allt skevare inkomstfördelningen och ökande arbetslöshet är andra pro-
blem som kräver krafttag.

136

Erfarenheterna från biståndsarbetet är goda. Vattenprogrammet har Prop. 1991/92: 100
gynnat främst kvinnor och barn och hälsotillståndet har sannolikt förbätt- Bil. 4
rats for hushåll som fått tillgång till vatten. Undervisningsstödet har inrik-
tats mer på kunskaps- och institutionsbyggande. Landets tämligen goda
ekonomiska situation utgör en viktig förutsättning för att biståndets effek-
ter skall upprätthållas.

Utöver att bidra till att göra landet mindre sårbart för sydafrikanska
aktioner syftar biståndssamarbetet till ekonomisk och social utveckling
med tonvikt på landsbygden. Landramsbiståndet kommer att koncentre-
ras på insatser inom distriktsutveckling och undervisning, medan investe-
ringar i dricksvattenförsöijning fasas ut. Planerade insatser inom miljö-
området, bl. a. miljöutbildning, är positivt och lovvärt. Dessa bör ges ökad
prioritet liksom insatser för att förbättra kvinnors situation.

Mot bakgrund av den positiva ekonomiska utvecklingen och i överens-
stämmelse med SIDA:s förslag bör det traditionella landramssamarbetet
kompletteras med insatser genom SWEDECORP och BITS. Landramen
bör följaktligen reduceras med 5 milj. kr. och ett motsvarande belopp görs
tillgängligt på anslagsposten C.3., Projektbistånd till vissa länder. BITS
och SWEDECORP förutses bedriva samarbete med Botswana i enlighet
med respektive myndighets principer för den reguljära verksamheten.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 89,1 milj. kr. Den utgåen-
de reservationen uppgick till 14,9 milj. kr.

Med bakgrund av de prioriteringar jag angivit och avsikten att bredda
samarbetet med Botswana avsätts 90 milj. kr. som landramsmedel genom
SIDA och 5 milj. kr. förs till C 3, Projektbistånd till vissa länder.

Etiopien

I och med Mengistu-regimens fall i slutet av år 1991 har ett nytt skede
inletts i Etiopiens historia. Landet styrs nu av en övergångsregering. Ett
nationellt råd har inrättats för att verka som landets högsta beslutande
organ och dess lagstiftande församling. Rådet har även till uppgift att
utarbeta ett förslag till ny konstitution samt förbereda allmänna val till en
nationalförsamling.

Sedan kriget avgjordes militärt har krigshandlingarna praktiskt taget
avslutats i hela landet. Men oroshärdar finns bland annat i de östra och
södra delarna.

Det långvariga inbördeskriget har lämnat efter sig en söndertrasad eko-
nomi, som det kommer att ta mycket lång tid att rekonstruera. Ett ekono-
miskt reformprogram innebärande liberalisering och avreglering har redan
antagits. Det kommer att följas upp med ytterligare reformer genom det
strukturanpassningsprogram, som nu förbereds i samarbete med Världs-
banken. Bristen på utländsk valuta är emellertid akut och utan ett omfat-
tande inflöde av kapital kan ekonomin knappast komma igång.

Det svenska biståndssamarbetet med Etiopien har de senaste åren an-
passats till den besvärliga politiska situationen och krigsläget och avtal
utformats så att största möjliga flexibilitet erhållits. Det ettåriga samar-
betsavtalet löpte ut vid budgetårsskiftet i år och något nytt samarbetsavtal

137

har inte ingåtts med den nya övergångsregeringen. Av landramsmedlen Prop. 1991/92:100
har ca en tredjedel tagits i anspråk för olika katastrofinsatser bl. a. genom Bil. 4
etiopiska Röda Korset och WFP. Ett betydande katastrofbistånd inklusive
livsmedelsbistånd ges även utanför landramen.

Det svenska biståndet har försvårats av kriget och av den tidigare förda
etiopiska utvecklingspolitiken. Projekt framför allt inom jordbrukssektorn
har avbrutits. Stödet till undervisningssektorn har bidragit till att en tred-
jedel av de etiopiska barnen idag går i primärskolan. Underhållet av
investeringar i skolbyggnader är dock eftersatt. Utbildade skogstekniker
inom skogsprogrammet väntas få nyckelroller i den etiopiska skogsbruks-
politiken. Exempel på lyckosamma institutionssamarbeten är samarbetet
mellan det etiopiska kartverket och Lantmäteriverket i Sverige. Utvärde-
ring visar att det svenska stödet utnyttjats väl och att man byggt upp ett av
de mest effektiva kartverken i Afrika.

Den nya regeringens uttalade ambitioner att utveckla landet i demokra-
tisk riktning innebär enligt min mening att samarbetet kommit in i ett
nytt, positivt skede. Den förändrade ekonomiska politiken med inriktning
på ökad öppenhet och marknadsekonomi bör uppmuntras. Fred och poli-
tisk stabilitet innebär också att inte endast katastrof- och återuppbygg-
nadsinsatser utan även att insatser av mer långsiktig karaktär kan inledas.
Ett nytt, utvidgat och flerårigt samarbetsprogram, som tar hänsyn till de
mest angelägna utvecklingsbehoven på olika områden och som är fattig-
domsinriktat, kommer att behöva förberedas. Mot bakgrund av att Etiopi-
en är ett av världens fattigaste länder måste stora resurser till för att få till
stånd en bärkraftig ekonomisk utveckling. Dessa stora behov, som måste
täckas genom bl. a. bistånd, kräver internationell samordning. Där kan FN
spela en viktig roll. Dessutom kommer även i fortsättningen stora kata-
strofinsatser att behövas för att bistå intemflyktingar och återvändande
och för att bidra till att underlätta det fortsatt mycket besvärliga försörj-
ningsläget. För att komma ifrån det närmast permanenta underskottet i
livsmedelsproduktionen krävs bl.a. insatser för att bevara marken för
framtida jordbruksproduktion.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 115,4 milj. kr. Den utgåen-
de reservationen uppgick till 44 milj. kr. Svårigheter att bedriva bistånd i
Etiopien medförde att reservationen ökade under året. Reservationen blev
mycket större än beräknat beroende på att i princip all verksamhet avstan-
nade i landet under de kritiska veckorna vid budgetårets slut.

Jag föreslår en ökning av medelsramen med 50 milj. kr. till 150 milj. kr.

Relationerna mellan Etiopien och Eritrea regleras i ett dokument, ”Prin-
ciples of Cooperation between the Transitional Government of Ethiopia
and the Provisional Government of Eritrea”, vilket antogs av den natio-
nella konferensen i juli 1991.1 detta fastslås det eritreanska folkets rätt att
självt besluta om sin framtid i en folkomröstning. För att möjliggöra
stabilitet under den förestående återuppbyggnads- och försoningsproces-
sen uppsköts dock denna folkomröstning i två år.

Sveriges förbindelser med Eritrea grundar sig på samma principer. Det
är angeläget att svenskt bistånd under interimsperioden lämnas till Eritrea.

138

Detta bör dock tills vidare kanaliseras genom enskilda organisationer samt Prop. 1991/92:100
genom FN-systemet. Till skillnad från vad som hittills gällt, bör de enskil- Bil. 4
da organisationerna nu kunna engagera sig i utvecklingsinriktade projekt
och inte endast förmedla humanitärt bistånd.

Guinea-Bissau

Guinea-Bissau är ett av världens fattigaste och mest skuldtyngda länder.
Utvecklingen sedan självständigheten har inom flera sektorer gått lång-
samt och landet är i hög grad beroende av utländskt bistånd. År 1987
antogs ett ekonomiskt strukturanpassningsprogram i samarbete med
Världsbanken och IMF. Programmet har delvis varit framgångsrikt men
makroekonomiska obalanser består. De största problemen hänger sam-
man med regeringens expansiva och okontrollerade kreditgivningspolitik.
Tillväxten sjönk under år 1990 från 5% till 3,5%.

Enpartisystemet har avskaffats i Guinea-Bissau och en ny konstitution
är under utarbetande. Ett flertal rättighetskränkande lagar har avskaffats,
bl. a. angående yttrande- och tryckfrihet. Svenskt stöd till rättsutveckling-
en har inletts och jag ser med tillförsikt fram mot en fortsatt demokratisk
utveckling i landet.

Det är viktigt att Guinea-Bissaus regering tar ansvar för att bistånds-
medlen allokeras i enlighet med väl grundade prioriteringar i den guinean-
ska budgeten. För att möjliggöra detta krävs att landets ekonomiska poli-
tik stramas upp.

Resultaten av det svenska biståndet visar att insatserna i flertalet fall
uppnått produktionsmålen men med begränsad utvecklingseffekt. I t.ex.
undervisningsstödet pekar utvärderingar på en gedigen svensk insats i en
produktionskedja, där andra länkar förblir svaga. Programmet för lands-
bygdsutveckling visar att man når produktionsmålen men till höga kostna-
der. För att effektivisera insatserna inom fiskesektom måste de kommersi-
ella aktiviteterna privatiseras och biståndet koncentreras till utbildning
och institutionellt stöd.

Resultaten av de svenska biståndsinsatserna är således avhängiga en
gynnsam makroekonomisk utveckling. Sverige bör därför i lämplig form
fortsätta att stödja Guinea-Bissaus ansträngningar att genomföra struktur-
anpassningsprogrammet. Det bör samtidigt koordineras bättre med övriga
givare. Ett fortsatt stöd till de sociala sektorerna, särskilt utbildning, är av
stor betydelse. Biståndet måste nå ut till de fattiga grupperna. Sverige bör
också stödja uppbyggnad och förstärkning av den inhemska kompetensen
inom olika offentliga förvaltningsorgan och institutioner. En motsvarande
inriktning av samarbetet inom de kommersiella sektorerna är lämplig i
syfte att skapa goda institutionella förutsättningar för näringslivets anpass-
ning till marknadsekonomi.

Under budgetåret 1990/91 utbetalades inom landramen 63,7 milj. kr.
Den utgående reservationen uppgick till 39,4 milj. kr. och bestod till 75%
av medel för vilka utbetalningsplaner saknats.

139

Totalt utbetalades under budgetåret 93,5 milj. kr. Utöver landramen Prop. 1991/92:100
lämnade Sverige stöd via enskilda organisationer, SAREC och SWED- Bil. 4
FUND samt i form av skuldlättnadsåtgärder.

Med hänvisning till reservationen och med hänsyn till behovet av en
mer målinriktad inhemsk reformvilja förslår jag en sänkning av medelsra-
men med 10 milj. kr. till 85 milj.

Kap Verde

Under år 1991 hölls för första gången demokratiska parlaments- och
presidentval i Kap Verde. Resultatet blev i båda fallen att oppositionspar-
tiet MPD med en övertygande majoritet besegrade det tidigare enda tillåt-
na partiet PAICV. Sverige lämnade finansiellt stöd till valprocessema.
Den nya regeringen betonar sin avsikt att främja demokrati, frihet, rättvi-
sa och utveckling. En omfattande liberalisering av landets ekonomi och
handel har inletts.

En mycket svag resursbas med brist på naturtillgångar och jordbrukspo-
tential begränsar Kap Verdes utvecklingsmöjligheter. För sin försörjning
är landet därför starkt beroende av utländskt bistånd. Importen består till
stor del av livsmedel och kostnaderna täcks endast till ringa del av export-
inkomsterna. En svag produktiv bas har i kombination med befolknings-
tillväxten lett till en omfattande undersysselsättning. Kap Verdes ekonomi
är dock att betrakta som välskött och den genererade tillväxten har tillåtit
ökade satsningar inom de sociala sektorerna.

Inom landramen utbetalades under budgetåret 1990/91 48,4 milj, kr.,
merparten i form av importstöd. Den utgående reservationen om

63,4 milj. kr. förklaras av att Kap Verde planerar sin upphandling efter
kalenderår. Utvärdering visar att importstödet kommer till god använd-
ning för de ändamål man kommit överens om. Det finns dock behov av att
höja kompetensen i Kap Verde inom upphandlingsområdet. Ett sådant
utbildningsprogram har påböljats.

Totalt utbetalades under budgetåret 57 milj. kr. Utöver landramen läm-
nades stöd via enskilda organisationer, SAREC och SWEDFUND samt i
form av förvaltningsbistånd och en miljöinsats.

Kap Verde kommer under de närmaste åren att behöva internationellt
stöd för omläggningsprocessen från plan- till marknadsekonomi. Tonvik-
ten i det svenska biståndet föreslås även fortsättningsvis ligga vid ett
obundet importstöd med komplettering av en mindre personal- och kon-
sultfond. Importstödet syftar till att på ett effektivt och flexibelt sätt stödja
regeringens ekonomiska reformpolitik. Personal- och konsultfonden bör,
eventuellt i kombination med ett utökat förvaltningsstöd, kunna användas
för att bygga upp och höja kompetensen inom de ekonomiska institutioner
och förvaltningsorgan som främst berörs av det ekonomiska och politiska
systemskiftet.

Det svenska stödet har god utvecklingseffekt och Kap Verdes förmåga
att tillgodogöra sig och effektivt allokera det svenska importstödet är god.

Jag föreslår därför en ökning av medelsramen med 5 milj. kr. till
80 milj. kr.

140

Kenya

Prop. 1991/92:100
Kenya tillhör med en BNP/capita om 360 US dollar gruppen minst utveck-
lade länder. Landet genomför sedan flera år ett strukturanpassningspro-
gram med stöd av Internationella Valutafonden och Världsbanken. An-
passningsåtgärdema har inkluderat liberalisering av marknader och priser,
begränsning av kreditgivningen, minskning av budgetunderskott, gradvisa
devalveringar, exportdiversifiering och ökade incitament för småbönder.
Aviserade reformer av offentlig förvaltning och rationalisering av statliga
företag har däremot dröjt. Befolkningsökningen har minskat något från
över 4 till 3,5% men är fortsatt hög. Dess konsekvenser för sysselsättning
och miljö framstår som ett centralt utvecklingsproblem i Kenya. Ett stort
bekymmer är korruption i förvaltningen som undergräver reformpolitik
och samhällsmoral samt utländskt förtroende för regeringens utvecklings-
ansträngningar.

Tillväxten i den kenyanska ekonomin har de senaste åren varit god. Den
årliga BNP-tillväxten har uppgått till 5% under andra hälften av 1980-ta-
let, vilket möjliggjort en ökning av inkomsten per invånare. Samtidigt har
dock betalningsbalansen försämrats de senaste åren, bl.a. på grund av
lägre kaffepriser. Trots en stor skuldbörda med en skuldtjänstkvot på 30%
har Kenya hittills skött sina skuldtjänstbetalningar.

Situationen vad avser mänskliga rättigheter har under senare år givit
anledning till oro. Bristande tolerans mot politiskt oliktänkande har kän-
netecknat det politiska livet. Arresteringar på politiska grunder förekom-
mer och myndighetsövergrepp rapporteras. Den offentliga debatten om de
politiska reformbehoven och kraven på flerpartisystem har lett till ökade
motsättningar och bemötts med maktspråk från president och regering.
Mot bakgrund av växande kritik mot missförhållanden beslöt landets
ledning i december 1991 att avskaffa enpartistyret. I den mån Kenya
framöver går mot politisk pluralism, bör demokratiinriktat stöd utöver
landramen övervägas.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Kenya koncentreras på att för-
bättra förhållandena för den fattiga landsbygdsbefolkningen. SIDA beslöt
hösten 1991 att inställa utbetalningar och ompröva fortsatt stöd till en
landsbygdsutvecklingsfond, sedan ekonomiska missförhållanden inom
fonden påvisats. Biståndet har en tydlig fattigdomsinriktning och innefat-
tar ett stort element av kunskapsuppbyggnad, självhjälp och folkligt delta-
gande. Miljö-, fördelnings- och kvinnofrågor ges prioritet. Jag anser att
biståndet även i fortsättningen bör ha en tydlig fattigdomsinriktning med
betoning på miljö- och markvård, vattenförsörjning och hälsovård med
familjeplanering. Samarbetet har i dessa delar varit i linje med landets
utvecklingspolitik och goda resultat har redovisats.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 126,7 milj. kr. Den utgåen-
de reservationen uppgick till 26,4 milj. kr.

Jag föreslår en sänkning av medelsramen med 20 milj. kr. till

115 milj. kr.

141

Lesotho

Prop. 1991/92:100
Genom sitt geografiska läge är Lesotho i hög grad beroende av utveckling-
en i Sydafrika. Reformarbetet där får således en avgörande betydelse även
för Lesotho.

Landets militärregering har utfäst sig att genomfora fria val under 1992
och lämna över makten till en civil regering och ett folkvalt parlament.
Politiska partier tillåts numera verka i landet. Svenskt stöd har utlovats till
valförberedelser. Jag finner det angeläget att inom biståndet ha beredskap
för ytterligare stöd till demokratiseringsprocessen i Lesotho.

Lesotho har betydande ekonomiska problem. Migrantarbetare tvingas
återvända till Lesotho från Sydafrika. Förutom att landets redan stora
arbetslöshet ökar, blir effekten därav minskade statsinkomster samt soci-
ala spänningar. Det strukturanpassningsprogram, som inleddes för ett par
år sedan, har varit framgångsrikt och resulterat i ett minskat budgetunder-
skott. Samtidigt har levnadsstandarden sjunkit till följd av att lönerna inte
följt prisutvecklingen. Hälsovård och undervisning är i kris.

Det svenska biståndet syftar till att minska landets beroende av Sydafri-
ka samt stödja ekonomisk tillväxt. Insatserna inriktar sig på förbättrad
markvård for att öka produktionsförmågan inom jordbruket, arbetsinten-
siva metoder inom vägbygge samt metoder for att effektivisera förvalt-
ningen. Verksamhetens inriktning gör att effekter kan skönjas först på
längre sikt. Uppställda mål har nåtts, men bristen på kvalificerad lokal
personal har försenat genomförandet. Kunskapsuppbyggnad och institu-
tionsbyggande ges numera hög prioritet.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 36,1 milj. kr. Den utgåen-
de reservationen uppgick till 3,4 milj. kr.

Mot bakgrund av det osäkra inrikespolitiska läget och förändringarna i
Sydafrika, förutser jag inte några större förändringar av pågående bi-
ståndssamarbete. En oförändrad medelsram om 35 milj. kr. bör därför
anslås. Förutsättningarna for biståndssamarbetet med Lesotho när Syd-
afrika får ett majoritetsstyre avser jag få återkomma till när så blir aktuellt.

Mozambique

Mozambique är enligt Världsbankens beräkningar världens fattigaste land,
med en bruttonationalinkomst per invånare som motsvarar 500 kronor
per år. Mozambique har under tio år häijats av krig och terror, med
ofattbara lidanden för civilbefolkningen som följd. Rebellrörelsen Rena-
mos härjningar har medfört att hälften av landsbygdens skolor och mer än
en tredjdel av dess sjukstugor förstörts. FN:s barnfond, UNICEF, beräk-
nar att vart tredje barn dör före fem års ålder. Miljoner människor lever
som flyktingar inom och utanför landets gränser.

Under dessa svåra omständigheter genomför Mozambique sedan fem år
ett ekonomiskt reformprogram, med inriktning på marknadsekonomi.
Även om tillväxten i ekonomin är måttlig och ännu inte håller jämna steg
med befolkningsökningen, har den negativa trenden i ekonomin i viss mån
brutits. Reformprogrammet, som genomförs i samarbete med Världsban-
ken, har fått omfattande internationellt stöd.

Trots att en process mot ökad politisk öppenhet och rättssäkerhet har Prop. 1991/92:100
inletts finns fortfarande oroande tecken på bristande respekt för mänskliga Bil. 4
fri- och rättigheter. Det är positivt att en ny konstitution garanterar infö-
randet av flerpartisystem, allmänna och hemliga val till nationalförsam-
ling och presidentämbete samt att mänskliga rättigheter fått en grundlags-
fäst ställning. Rättsväsendet har också reformerats och dödsstraffet av-
skaffats. Men från svensk sida är det angeläget att följa tillämpningen av
dessa reformer.

Fredsförhandlingar mellan Mozambiques regering och Renamo pågår
sedan sommaren 1989, men framstegen har hittills varit begränsade. Ett
stopp på den väpnade konflikten och kraftigt minskade militärutgifter är
en förutsättning för bärkraftig utveckling i Mozambique.

Sverige är den största bilaterala givaren i Mozambique. Mozambiques
svåra kris har försvårat genomförandet av svenska biståndsinsatser. Den
samnordiska satsningen på lantbrukssektom (MONAP) visar att de stora
investeringar som gjorts inte resulterat i förväntad ekonomisk avkastning.
Stödet till insatser för industrirehabilitering är under utfasning. Stödet till
undervisningssektorn har delvis koncentrerats till produktion och distri-
bution av läroböcker till primärskolan. Det svenska biståndet har kontinu-
erligt anpassats till landets besvärliga läge, bland annat genom att vissa
katastrofinsatser finansieras inom landramen, och kompletteras av särskilt
katastrofbistånd, främst via FN och enskilda organisationer. Totalt erhöll
Mozambique över 250 milj. kr. under 1990/91 för katastroflindrande in-
satser. Mozambiques svåra kris medför att landets exportintäkter är ytterst
begränsade. För att bidra till landets försöijning av insatsvaror till bland
annat jordbruk och industri, men även sociala sektorer som undervisning
och hälsovård ger Sverige ett obundet importstöd, vilket under 1990/91
totalt uppgick till 215 milj. kr. Vidare lämnas särskilt betalningsbalansstöd
och särskilda skuldlättnadsåtgärder. Detta stöd ges för att bistå landet i
den ekonomiska strukturanpassningsprocessen.

Under det gångna året har ett flertal rapporter inkommit om tilltagande
korruption i förvaltningen och ekonomiska oegentligheter inom det inter-
nationella biståndssamarbetet. Detta har bidragit till att ökad tonvikt
måste läggas vid revision och uppföljning av det svenska biståndet till
Mozambique. Detta gäller inte minst importstödet. Det svenska biståndet
till Mozambique bör utgöra en kombination av insatser för att lindra den
akuta krisen och främja långsiktiga utvecklingsinsatser. Detta kan ske
genom stöd till det ekonomiska reformprogrammet och genom stöd till
kapacitetsuppbyggnad inom undervisning, förvaltning, lantbruk, energi
och småskalig infrastruktur. Industrisamarbetet rörande bl. a. småindustri
och företagarutbildning förs från SIDA till SWEDECORP. Fortsatt sär-
skild uppmärksamhet bör ges åt de sociala konsekvenserna för de allra
fattigaste av den ekonomiska krisen och omställningarna som reformpro-
grammet leder till.

Totalt utbetalades budgetåret 1990/91 485,7 milj. kr. Den utgående re-
servationen uppgick till 29,3 milj. kr. och beror på fördröjningar i det
administrativa systemet för uppköp och utbetalningar i varubiståndet från
föregående år.

143

Jag finner att Mozambiques svåra kris motiverar ett fortsatt omfattande Prop. 1991/92: 100
bistånd. Med hänsyn till den ökande osäkerheten om Mozambiques möj- Bil. 4
lighet att genomfora den fastlagda utvecklingspolitiken samt till att indu-
strisamarbetet förs till anslaget C 3, föreslår jag en landram om
395 milj. kr. Härutöver bör finnas beredskap för katastrof- och
återuppbyggnadsbistånd, skuldlättnadsåtgärder och demokratiinsatser.

Namibia

Nationellt såväl som internationellt var förhoppningarna stora när den
tidigare befrielserörelsen SWAPO efter flerpartival år 1990 bildade det
självständiga Namibias första regering.

Jag noterar med tillfredsställelse att förhoppningarna i betydande ut-
sträckning har infriats. Regeringen för en pragmatisk politik med en klar
strävan till nationell försoning.

Strävan efter att upprätthålla ett demokratiskt samhällsskick och re-
spekt för de mänskliga rättigheterna genomsyrar den politiska verksamhe-
ten och återspeglas i landets konstitution. Svenska biståndsmedel används
direkt i syfte att till befolkningen föra ut kunskap om konstitutionen.

De historiska banden och den geografiska närheten medför att Namibia
står i ett beroendeförhållande till Sydafrika. Förändringarna i Sydafrika
kommer därför att i hög utsträckning påverka utvecklingen i Namibia. Det
bör dock påpekas att biståndssamarbetet utformats så att det inte påverkas
negativt av politiska förändringar i Sydafrika.

Den ekonomiska politiken präglas av marknadsekonomisk inriktning
med socialt ansvar, samtidigt som betydande försiktighet beträffande bud-
getbalansen tillämpas.

Det självständiga Namibia fick ärva svåra strukturella problem, bl. a. en
mycket ojämn inkomstfördelning, skev jorduppdelning och hög arbetslös-
het. Kraven och förväntningarna från befolkningen är stora på att befriel-
sen nu skall bära frukt.

För att kunna genomföra de förändringar som är nödvändiga för att
skapa social och ekonomisk utveckling spelar det internationella biståndet
en viktig roll.

Biståndssamarbetet mellan Namibia och Sverige syftar till att stödja
Namibias strävanden att uppnå ökad social och ekonomisk utjämning,
minskad nationell sårbarhet och stärkande av den demokratiska utveck-
lingen i landet. Verksamheten inriktas på stöd till undervisning, kommu-
nikationer och förvaltning. Efter ett år är det ännu för tidigt att bedöma
biståndets resultat.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 44,1 milj. kr. Den utgåen-
de reservationen uppgick till 55,9 milj. kr.

Mot bakgrund av att Namibia tillhör de programländer som har en
tämligen god ekonomisk bas bör också ett samarbete i andra former med
bredare inriktning främjas. Ett sådant samarbete innebär att andra myn-
digheter bör spela en mer aktiv roll. Jag föreslår en oförändrad landram
om 110 milj. kr. men avsätter därutöver 5 milj.kr. till anslaget C 3.
Projektbistånd till vissa länder, att användas av BITS och SWEDECORP i                 144

samarbetet med Namibia.

Tanzania

Prop. 1991/92: 100
Tanzania är ett av världens absolut fattigaste länder, med den tredje lägsta
bruttonationalprodukten per invånare, 130 US dollar för år 1989. Den
ekonomiska krisen blev mer och mer uttalad under början av 1980-talet
och kännetecknades av stagnerande produktion, nedsliten infrastruktur
och en försämring av den sociala servicen. För att komma till rätta med
den makroekonomiska obalansen och stimulera en ökad produktion och
efifektivisering av samtliga sektorer i ekonomin påbörjades år 1986 ett
ekonomiskt strukturanpassningsprogram med stöd av Internationella Va-
lutafonden, Världsbanken och givarsamfundet. Reformerna har hittills
varit koncentrerade till det makroekonomiska planet med kraftiga
devalveringar, avskaffande av subventioner, liberalisering av utrikes- och
inrikeshandeln och kreditåtstramning. Ekonomin har utvecklats mer posi-
tivt de senaste fem åren, bl. a. har BNP ökat med drygt 4% årligen, vilket
inneburit att inkomsten per invånare ökat.

De planerade reformerna mot marknadsekonomi omfattar fortsatt libe-
ralisering och effektivisering av den finansiella sektorn samt effektivise-
ring och omstrukturering inklusive privatisering av statliga företag, upp-
rustning av infrastruktur och social service. Själva implementeringen av
dessa reformer går dock långsamt. Ett fortsatt omfattande internationellt
bistånd, som också inkluderar skuldlättnader, är nödvändigt för att struk-
turanpassningsprogrammet skall kunna fullföljas och en stabil ekonomisk
tillväxt uppnås.

Tanzania är en enpartistat som präglas av politisk stabilitet, med en
regering som för en socialt inriktad utvecklingspolitik. Läget beträffande
mänskliga rättigheter är jämförelsevis gott. Utrymmet for den politiska
oppositionen att komma till tals har dock varit begränsat. Regeringen har
det senaste året tillsatt en kommission för att studera enparti-kontra fler-
partisystem som skall avge en rekommendation for Tanzanias framtida
politiska system i mars 1992. I samband härmed har debatten avseende
politiska förändringar blivit öppnare. Nya oberoende tidningar och tid-
skrifter har etablerats.

Det är angeläget att Tanzania ges stöd till det pågående ekonomiska
reformprogrammet, som är en förutsättning för en positiv ekonomisk
utveckling i landet. Jag anser att ett fortsatt omfattande importstöd till
Tanzania är nödvändigt för att intensifiera och fullfölja de ekonomiska
reformerna och därmed förstärka den ekonomiska tillväxten. Importstö-
det har huvudsakligen använts för att importera olja och nödvändiga
insatsvaror i industrin samt reservdelar.

Utvecklingssamarbetet med Tanzania präglas av de problem som sam-
manhänger med att mottagaren befinner sig i ekonomisk kris. Den admini-
strativa mottagarkapaciteten i Tanzania är svag. Dessa svagheter har varit
tydligast inom industristödet och hälsostödet. Stödet till industrisektorn
har ofta uppvisat låg kostnadseffektivitet, och genomförandet av hälsoin-
satser är trögt. Det relativt omfattande svenska stödet till undervisnings-
sektorn fyller en viktig funktion genom att upprätthålla social service,
främst till de svaga grupperna i samhället. Även detta stöd , som omfattar

10 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

läromedelsförsörjning, lärarutbildning och institutionellt stöd, har mött Prop. 1991/92: 100
problem, t. ex. när det gäller distribution av läromedel. Insatserna inom Bil. 4
sektorerna vatten, sanitet och hälsa i det integrerade landsbygdsutveck-
lingsprogrammet bidrar, förutom till förbättrad vattenförsöijning, aktivt
till kunskapsuppbyggnad, decentralisering och ett folkligt deltagande. Pro-
grammet bygger på enkel teknik, aktiv medverkan av användarna och
lokal finansiering av driftskostnader.

Utöver landramen lämnades under budgetåret 1990/91 ett betalningsba-
lansstöd om 100 milj. kr. till Tanzania för att dels underlätta landets
skuldtjänstbetalningar till Världsbanken och dels bidra till finansiering av
nödvändig import. Sverige har vidare, genom demokratianslaget, finansi-
erat ett seminarium om flerpartisystem i Tanzania och flera tanzanska
besök i Sverige för att upprätthålla en dialog om demokratisering och
pluralism. Inom ramen för regionala insatser tilldelades Tanzania
57 milj. kr. för budgetåret 1990/91 för upprustning av Tazarajärnvägen
och hamnen i Dar es Salaam. Sverige är den störste biståndsgivaren till
Tanzania och landramen har successivt växt till att bli Sveriges största.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 533,7 milj. kr. Den utgåen-
de reservationen uppgick till 82,5 milj. kr.

Jag föreslår en landram om 530 milj.kr. bl.a. med hänsyn till överfö-
ringen av industrisamarbetet till anslaget C 3. Därutöver är det av största
vikt att såväl fortsatt betalningsbalansstöd som fortsatt stöd för att främja
en demokratisk utveckling lämnas.

Uganda

Femton års krig och terror förstörde stora delar av Ugandas sociala infra-
struktur och ekonomi. Den nuvarande regeringen har satt nationell förso-
ning och återuppbyggnad i förgrunden för sitt arbete. Idag råder stabilitet i
större delen av landet men oroligheter och brott mot mänskliga rättigheter
förekommer alltjämt i vissa områden. Uganda genomför sedan år 1987 ett
ekonomiskt anpassningsprogram i samarbete med Världsbanken och IMF.
Trots att det låga världsmarknadspriset på kaffe har slagit mycket hårt mot
landet har tillväxten de senaste åren varit god. Flera framgångar har
noterats i strävandena att uppnå inre och yttre balans i ekonomin. Ugan-
das stora utlandsskuld, underskotten i statsbudgeten med höga försvarsut-
gifter samt tilltagande korruption inom förvaltningen verkar hämmande
på utvecklingen. Den dramatiska ökningen av HIV-smittade personer,
främst bland unga, ställer landet inför mycket svåra problem i framtiden.

Regeringen visar intresse av att stävja brott mot mänskliga rättigheter
och komma till rätta med bristande rättssäkerhet. Rapporter om tillgrepp
har i huvudsak kommit från de delar av landet där väpnad konflikt
alltjämt fortgår, bl. a. har Amnesty International påtalat svåra övergrepp
och brott mot de mänskliga rättigheterna. En långsamt fungerande civil
rättsapparat och militärens ovilja att underordna sig densamma bidrar till
problemen. Trots att regeringen infört en sträng uppförandekod för armén
uppträder denna ofta odisciplinerat. Regeringen arbetar med att återupp-
bygga den civila rättsapparaten och poliskåren för att återta civila funktio-

146

ner som idag utförs av armén. Ett förhållandevis stort mått av yttrande- Prop. 1991/92: 100
och pressfrihet råder i Uganda. En kommission har tillsatts för att utarbeta. Bil. 4
ett förslag till ny konstitution, vars syfte blir att lägga grunden för ett
demokratiskt samhällssystem. Jag avser att noga följa utvecklingen av de
mänskliga fri- och rättigheterna i Uganda.

Riksdagen beslutade våren 1991 att ge Uganda en egen anslagspost med
en landram om 110 milj. kr. Det svenska samarbetet med Uganda syftar
till att stödja en långsiktig ekonomisk och demokratisk utveckling. Bistån-
det kanaliseras främst genom enskilda och internationella organisationer
och är inriktat på rehabilitering och återuppbyggnad av de sociala sekto-
rerna och infrastrukturen, stöd till kooperationen, demokrati- och mänsk-
liga rättigheter samt betalningsbalansstöd.

Genom det svenska stödet har bl.a. vattenförsöij ningen förbättrats för
600 000 människor i sydvästra Uganda. Underhållssystem baserat på lo-
kalt ansvar har byggts upp och hälsovårdsprogram har utvecklats. Inom
programmet för bekämpning av AIDS har bra resultat åstadkommits med
utbildning av hälsoupplysare. Nya kursplaner och läroböcker har utarbe-
tats och de används nu över hela landet. Programmet, som drivs genom
UNICEF, skulle enligt utvärderingar kunna utgöra en modell för andra
hälsoprogram i Afrika. Utvecklingen i Uganda och de fortsatta erfarenhe-
terna från programsamarbetet kommer att ligga till grund för den fortsatta
inriktningen av det svenska biståndet. Under innevarande budgetår skall
stödet till kooperationen utvärderas. Några nya större insatser är för
närvarande inte under beredning.

Jag föreslår en medelsram på 110 milj. kr.

Zambia

Zambia är ett av världens mest skuldtyngda länder i relation till folk-
mängd och BNP. En stor del av skulden är till multilaterala institutioner
och kan ej avskrivas eller omförhandlas. Skuldtyngdheten tillsammans
med det faktum att kopparintäktema står för 85% av exportinkomsterna
är de viktigaste externa orsakerna till den ekonomiska krisen. Mot bak-
grund av ovanstående påbörjades år 1990 ett strukturanpassningsprogram
med stöd av Internationella Valutafonden (IMF), Världsbanken och
givarsamfundet. Reformerna har hittills inkluderat devalvering av valu-
tan, avreglering av alla priser utom de för majsmjöl, som utgör basfödan
samt en minskning av budgetunderskott och penningmängdstillväxt. Fort-
satta reformer för att uppnå makroekonomisk balans och en effektiv
ekonomisk struktur är nödvändiga. Planerna för framtiden innebär fort-
satta steg mot marknadsekonomi och inkluderar avreglering av majspriser,
privatisering av de flesta statliga företag, diversifiering bort från kopparbe-
roendet genom ökad satsning på intensifiering och effektivisering av jord-
bruket och ökad satsning på sociala sektorer. För att kunna intensifiera
och utvidga anpassningsprogrammet krävs dock extraordinära insatser
från det internationella givarsamfundet inklusive skuldlättnadsåtgärder.

Läget avseende mänskliga rättigheter i Zambia är förhållandevis gott.
Den demokratiska utvecklingen de senaste åren har varit mycket snabb. I

147

takt med de ekonomiska reformerna kom under år 1990 ökade krav på Prop. 1991/92: 100
politiska reformer. I slutet av år 1990 återinfördes flerpartisystem efter Bil. 4
arton år av enpartistyre. Den 31 oktober 1991 genomfördes fria presi-
dents- och parlamentsval. Valen som genomfördes på ett lugnt och värdigt
sätt resulterade i en jordskredsseger för oppositionspartiet MMD och dess
ledare Frederick Chiluba. Den fredliga demokratiska övergången i Zambia
får nu tjäna som ett exempel för grannländer som fortfarande har enparti-
system och planerar en övergång till flerpartisystem.

Utvärderingar visar att det svenska biståndet är relevant och värdefullt.
De problem som kännetecknat Zambias ekonomiska politik har påverkat
biståndet negativt, inte minst inom jordbrukssektorn. Senare års koncen-
tration av stödet har dock medfört god måluppfyllelse. Även resultaten
inom hälso- och undervisningsstöden har bedömts positiva. Kostnadsef-
fektiviteten i hälsoprogrammet anses vara relativt hög. Avgörande för
möjligheterna att upprätthålla social service är den ekonomiska utveck-
lingen och de prioriteringar som den nya regeringen måste vidta.

Den nuvarande inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet på
jordbruk, hälsa och undervisning bör bibehållas. Tyngdpunkten bör även
fortsättningsvis ligga på jordbruket med hänsyn till den huvudroll för
Zambias framtida utveckling och ekonomiska diversifiering som sektorn
spelar. Det svenska jordbruksstödet har bl. a. bidragit till en ökad jord-
bruksproduktion och till att Zambia idag har en fungerande produktion av
högkvalitativt utsäde. För framtiden behövs svenska insatser inom mark-
nadsföring, distribution, institutionsbyggande samt jordbruksforskning.
Sektorstöden till undervisning och hälsa bör fortsätta att inriktas på att
skydda de svaga grupperna i samhället. Jag anser att ett fortsatt omfat-
tande importstöd är nödvändigt för att bistå Zambia att genomföra den
nödvändiga strukturanpassningen som bidrar till ekonomisk återhämtning
och tillväxt. Villkoret för att ett fritt och obundet importstöd kan ges är att
Zambia genomför de reformer som överenskommits med IMF, Världsban-
ken och givarsamfundet. Det svenska förvaltningsstödet i form av makro-
ekonomisk rådgivning och stöd till centralbanken är centralt för att stödja
Zambias ekonomiska reformer.

Zambia erhöll under 1990/91 100 milj. kr. i betalningsbalansstöd utan-
för landramen för att dels underlätta landets skuldtjänstbetalningar till
Världsbanken och dels bidra till finansiering av nödvändig import, fram-
för allt olja. Under år 1991 har 5 milj. kr. ur demokratianslaget tilldelats
Zambia för valövervakning och tekniskt valstöd. Ett omfattande besöksut-
byte och livlig dialog har förts under perioden som ledde fram till valen om
vikten av ökad pluralism och fria, demokratiska val.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 362,3 milj. kr. Den utgåen-
de reservationen uppgick till 8,8 milj. kr.

Jag föreslår en höjning av medelsramen med 15 milj. kr. till 275 milj. kr.
Stöd till industrisamarbete förs till anslaget C 3. Vid ett fortsatt genomfö-
rande av det ekonomiska anpassningsprogrammet bör betalningsbalans-
stöd utanför landramen komma i fråga. Därutöver bör beredskap finnas
för additionellt stöd för att främja demokratin i landet.

148

Zimbabwe

Prop. 1991/92:100
Det inrikespolitiska läget i Zimbabwe har under 1990/91 genomgått stora
förändringar. Regeringspartiet har i handling ställt sig bakom en genom-
gripande liberalisering av ekonomin. Tanken på införande av enpartistat
har avförts från dagordningen, det 25 år gamla undantagstillståndet har
upphävts, rättssäkerheten och MR-situationen har förbättrats. Zimbabwe
eftersträvar intern stabilitet och det internationella engagemanget har
ökat.

Det ekonomiska reformprogram Zimbabwe antog i mars 1991 bygger på
avreglering och ökad marknadsorientering. Produktionsapparaten är för-
sliten och tyngdpunkten i reformprogrammet ligger på ökade investeringar
i produktiv verksamhet medan kostnader för försvar, offentlig förvaltning
och sociala sektorer hålls tillbaka. Budgetunderskottet skall nedbringas,
bl. a. genom avveckling av subventioner till statliga företag, minskning av
antalet statstjänstemän och höjda skolavgifter. Den utländska valutan
skall fördelas genom ett nytt system med öppna importlicenser.

Regeringspartiet har beslutat att inte lägga fram förslag om införande av
enpartistat. Därmed förbättras förutsättningarna för en pluralistisk sam-
hällsutveckling. Upphävandet av undantagstillståndet bör enligt min me-
ning skapa förutsättningar för ett öppnare samhällsklimat med färre över-
grepp mot oppositionella som artikulerar folkligt missnöje mot allvarliga
problem som arbetslöshet och korruption.

Sveriges bistånd till Zimbabwe har sedan självständigheten en tydlig
social profil och är riktat mot landsbygden. Demokratimålet har varit
centralt för landprogrammets utformning. Avsikten är att nå de mest
eftersatta grupperna på landsbygden genom insatser inom hälsovård, un-
dervisning och transporter. Bidrag ges genom förvaltningsutbildning bl.a.
till stärkande av kommunal kompetens. Varubistånd och betalningsba-
lansstöd ges för att medverka till ekonomisk tillväxt i anslutning till
strukturanpassningsprogrammet. De svenska insatserna inom utbildning
och hälsovård har bidragit bl. a. till höjd läskunnighet och kraftigt sänkt
bamadödlighet.

Zimbabwe tillhör den grupp av programländer som har förutsättningar
att utveckla ett samarbete med Sverige i andra former varför jag förutsät-
ter att möjligheterna härtill utnyttjas.

Utanför landramen utgår stöd för kvinnoinsatser, miljö, kultur och
demokrati/MR. I Zimbabwe verkar tjugotalet enskilda svenska organisa-
tioner, flera med volontärer. Svenska bidrag till regionala insatser genom
SADCC på transport- och teleområdet kommer Zimbabwe till del. Gåvo-
biståndet genom SIDA kompletteras med stöd för utveckling av Zim-
babwes näringsliv genom att BITS, SWEDECORP, SUKAB och NOR-
SAD-fonden är verksamma i landet.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 151,4 milj. kr. Den utgåen-
de reservationen uppgick till 79,7 milj. kr. Reservationen beror på fördröj-
ningar i det administrativa systemet för uppköp och utbetalningar i varu-
biståndet.

Jag föreslår en oförändrad landram om 220 milj. kr. men avsätter därut-

149

över 10 milj. kr. till anslaget C 3, anslagsposten Projektbistånd till vissa Prop. 1991/92:100
länder, att användas av BITS och SWEDECORP i samarbetet med Zim- Bil. 4
babwe.

Regionala insatser i Afrika

Anslagsposten används för stöd till samarbetsorganisationen i södra Afri-
ka, Southern Africa Development Coordination Conference (SADCC), för
Östafrikanska utvecklingsbanken (EADB) och för samarbetsorganisa-
tionen på Afrikas Hom, Intergovernmental Authority on Drought and
Development (IGADD).

Under det gångna året har osäkerheten om SADCCs framtida roll i ett
södra Afrika efter apartheid tilltagit. En viktig grund för tillkomsten av,
och verksamheten inom, SADCC har varit sammanhållningen mot apart-
heid och sydafrikansk destabilisering. I ljuset av de snabba politiska för-
ändringarna i Sydafrika har frågan om organisationens framtida roll kom-
mit att bli allt mer central. Det återstår att se om ett demokratiskt Sydafri-
ka blir motorn i regionens utveckling, och i så fall vilken roll SADCC som
organisation kommer att spela.

En väl fungerande handel och intensifierat ekonomiskt samarbete inom
SADCC är behäftat med stora svårigheter genom ländernas olika ekono-
miska struktur och inbördes konkurrens. För en regional integration krävs
bestämda åtaganden från medlemsstaterna att samordna ekonomisk poli-
tik t.ex. tullar, valutor och skatter. Hittills har resultaten inom detta
område varit begränsade.

Det svenska biståndet är koncentrerat till transporter, kommunikatio-
ner och energiförsöijning. Jag finner det riktigt att upprustning, drift och
underhåll ges försteg framför större nyinvesteringar. Fortsatta krav måste
ställas på att SADCC-projekt följs upp på ett bättre sätt och integreras med
utbildningsinsatser och med nationellt ansvarstagande för effektiv led-
ning.

Inom det bredare ekonomiska och kulturella samarbetet mellan Norden
och SADCC ställer jag mig bakom krav på koncentration och på effektiva
samarbetsformer. Ett handlingsprogram för perioden 1991—95 fastslogs i
samband med SADCCs rådgivande konferens i Windhoek i januari/febru-
ari 1991.

Samarbetet mellan näringslivet i Sverige och i södra Afrika finner jag
värdefullt och väl värt fortsatt stöd. Ett meningsfullt bredare samarbete
kräver för att ge långsiktiga resultat att icke-statliga aktörer finner gemen-
samma intressen och samverkansformer. Detta gäller näringslivets organi-
sationer likväl som folkrörelser inom kulturområdet.

Avtalade insatser uppgår till ca 650 milj. kr. Genom den femåriga plane-
ringsramen finns utrymme för ytterligare åtaganden. Jag finner i likhet
med SIDA att även en oförändrad ram för SADCC ger utrymme för
angelägna uppföljningsinsatser och nya projekt som t. ex. kan komma den
nya medlemmen Namibia till del.

Östafrikanska utvecklingsbanken, EADB, har under nära 15 år erhållit
stöd från Sverige. För perioden 1990/91 —1991/92 gäller ett avtal omfat-

150

tande 40 milj. kr. Ett eventuellt fortsatt stöd till EADB är avhängigt en Prop. 1991/92:100
utvärdering som planeras genomföras under år 1992. Sverige stödjer sedan Bil. 4
1987/88 organisationen för naturresursfrågor i nordöstra Afrika, IGADD.

Organisationen har betydelse för det regionala samarbetet på Afrikas

Horn.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 252,7 milj. kr. Den utgåen-
de reservationen uppgick till 251,5 milj. kr. Den stora reservationen beror
på fördröjningar i genomförandet av infrastrukturinvesteringar inom
SADCC samt långsam utbetalningstakt av krediter inom EADB.

Med hänsyn till att medel för NORSAD-fonden och handelsfrämjande
verksamhet överförs till anslaget C 3, föreslår jag en medelsram för regio-
nala insatser i Afrika uppgående till 165 milj, kr., varav 140 milj. kr. avser
regionala insatser inom SADCC.

Reguljärt samarbete genom BITS, SAREC eller SWEDECORP bedrivs
med följande länder i Afrika och Mellanöstern:

Algeriet, Botswana, Egypten, Etiopien, Ghana, Jordanien, Guinea-Bissau,
Kap Verde, Kenya, Mauritius, Mocambique, Namibia, Tanzania, Tunisi-
en, Uganda, Zimbabwe

Asien

Många av Asiens länder genomgår en snabb och dynamisk utveckling.
Ekonomisk tillväxt och ökad demokrati i flera länder utgör viktiga föränd-
ringar. I Laos, Vietnam och Kambodja sker en successiv omläggning av
den ekonomiska politiken. Man söker sig bort från planhushållning och
centralstyrning för att övergå till mer marknadsekonomiska system. Ut-
vecklingen i flera av de asiatiska länderna har nått en sådan nivå att det
finns förutsättningar för ett samarbete med Sverige i andra former vid
sidan av det traditionella biståndet.

Trots den positiva utvecklingen, har det totala antalet fattiga människor
i regionen ökat. Även om trenden tycks peka på förbättringar, medför
regionala obalanser och en ökning av klyftan mellan fattiga och rika att det
i många länder framför allt i Sydasien finns skäl att fortsätta med det
fattigdomsinriktade stödet. Jag anser vidare att insatser inom miljöområ-
det lämpar sig väl för ett ökat svenskt stöd.

Ett analysarbete rörande utvecklingssamarbetet i Asien under 1990-talet
har påbörjats. Arbetet går ut på att dra lärdomar från utvecklingen i olika
delar av Asien och skapa en grund för ett fortsatt strategiskt arbete i
regionen, omfattande såväl bilateralt som multilateralt samarbete. Detta
översiktliga arbete kan därvid också kopplas till det fortlöpande, landspe-
cifika arbetet med s. k. landprofiler.

Det svenska stödet till Asien karakteriseras av mångfald såväl vad gäller
innehåll som form. Jag förutser även fortsättningsvis ett betydande bi-
stånd till regionen.

151

Bangladesh                                                       Prop. 1991/92:100

Bangladesh är ett tätbefolkat land med många fattiga och en skev inkomst-
fördelning. Mer än hälften av befolkningen lever under den s.k. fattig-
domsgränsen. Landet drabbas av återkommande översvämmningar och
cykloner, vilka vanligtvis leder till många döda och skadade och omfattan-
de materiell förödelse. Jordbruket står för 50% av BNP och 60% av
sysselsättningen. Omkring 90% av befolkningen bor på landsbygden.

Bangladesh påbörjade år 1990 ett ekonomiskt reformprogram i samar-
bete med Världsbanken och IMF. Den under 1991 valda regeringen avise-
rade vid sitt tillträde att man ämnade ta krafttag för att vända landets
ekonomiska utveckling till det bättre genom att bekämpa korruptionen,
minska handels- och valutaregleringarna och införa en mer effektiv admi-
nistration. Ännu har inte mycket skett. Det krävs stora insatser för att
åstadkomma en varaktig och konstruktiv förändring av landets ekonomis-
ka struktur.

Beroendet av bistånd är mycket stort. Mellan 50 och 70% av brutto-
investeringarna i landet finansieras av utländska bidrag och lån. Den
nationella resursmobiliseringen och därmed inhemska delfinansieringen
av utvecklingsprojekt är ofta mycket liten. Många givare, däribland Sveri-
ge, har krävt större nationellt ansvarstagande.

Regeringen med president Ershad tvingades avgå år 1990. Allmänna
demonstrationer, s. k hartaler, samt generalstrejker är vanliga medel för att
visa sitt missnöje med regeringspolitiken. Oppositionen verkar öppet och
aktivt. Detta ledde till en återgång till parlamentarisk demokrati baserad
på fria val.

Det svenska biståndet inriktas främst på att genom sysselsättningsska-
pande och medvetandegörande projekt förbättra levnadsförhållandena för
fattiga på landsbygden. Svårigheten att nå målgrupperna är dock betydan-
de och den svaga inhemska resursmobiliseringen bidrar till ett lågt utnytt-
jande av de internationella biståndsmedel som står till buds. För Sveriges
del innebär detta att innestående medel ackumuleras inom landramen.
Det svenska biståndet omfattar förutom landsbygdsutveckling även häl-
sostöd och stöd till undervisningssektorn. Varubiståndet har avvecklats.

Flera svenska insatser har trots problemen varit framgångsrika. Särskilt
gäller detta stödet till Grameen Banks tränings- och kreditverksamhet för
800 000 av de fattigaste, till övervägande del kvinnor. Det nationella
immuniseringsprogrammet, där Sverige är en viktig bidragsgivare, har
resulterat i att 80% av alla barn har vaccinerats mot de vanligaste barn-
sjukdomarna. Programmet är, enligt UNICEF, det mest kostnadseffektiva
i Sydasien. Att öka den lokala resursmobiliseringen och skapa effektivare
system för drift och underhåll är de stora problem som Bangladesh måste
finna långsiktiga lösningar på.

Samarbetet med enskilda organisationer ger ett gott resultat. Då denna
typ av samarbete bedöms som effektivt bör det prioriteras högt i samarbe-
tet med Bangladesh. Vidare bör landramsmedel kunna användas flexibelt
vid katastrofsituationer.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 85,6 milj. kr. Den utgåen-

152

de reservationen uppgick till 90,7 milj. kr. Den stora reservationen beror Prop. 1991/92:100
främst på stor politisk orolighet i landet under året samt svag inhemsk Bil. 4
delfinansiering.

Jag föreslår en medelsram om 140 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

Indien

Åttiotalet har ekonomiskt varit framgångsrikt för Indien. Tillväxten har i
genomsnitt uppgått till 5% per år, Tillväxten har varit starkast i industrin
och den offentliga sektorn. Indien är självförsörjande på livsmedel, men
klyftorna är stora i landet och en stor del av befolkningen svälter eller lider
av undernäring.

Åttiotalets ekonomiska framgångar har dock uppnåtts genom en ohåll-
bar ekonomisk politik. Den har delvis finansierats genom ökad upplåning
utomlands och allt större underskott i budgeten. Den utländska skuldbör-
dan uppgår idag till drygt 70 miljarder USD och skuldtjänstkvoten till
nära 30%. Dessa obalanser har förstärkts under de senaste årens svaga
regeringar och av kriget i Persiska viken. Valutareserven var under 1991
nere på bottennivåer, motsvarande två veckors import. Indien har fått se
sin kreditvärdighet sjunka och tillgången till kommersiella krediter är låg.
Även om det ekonomiska läget under samma tid har stabiliserats något så
är den indiska ekonomin fortfarande sårbar.

Landets stora resurser fördelas ojämnt. Enligt officiella uppgifter har
antalet fattiga ökat, samtidigt som deras andel av befolkningen sjunkit.
Fortfarande beräknas över en tredjedel av världens absolut fattigaste bo i
Indien.

Indien är en demokrati som ger utrymme för fri debatt vilket dock inte
hindrar att de fattigas medborgerliga rättigheter ofta kränks. Lokala kon-
flikter grundade på etniska eller religiösa skäl förekommer över hela lan-
det. Andelen kvinnor i förhållande till män av befolkningen är 929/1000.

Det svenska biståndet till Indien inriktas sedan flera år tillbaka på
skogsbruk med mark- och miljövård, hälsovård, dricksvatten på landsbyg-
den och energi.

Det svenska stödet för byars vattenförsörjning, för hälsovård och för
skogsplantering har givit påtagliga resultat. Det integrerade vatten- och
hälsoprogrammet i Rajastan har kommit att stå som förebild även för det
nationella programmet. Inom hälsosektom får bl.a. mer än en miljon
leprasjuka behandling genom det svenska stödet. Programmet har skapat
en större allmän medvetenhet och kunskap om sjukdomen, vilket under-
lättar social och ekonomisk utveckling för tidigare leprapatienter. Skogs-
programmen har fast uppmärksamheten på ägarförhållanden och andra
institutionella frågor som måste lösas. Insatserna har bidragit till att påtag-
ligt stärka den indiska medvetenheten om den tilltagande nedslitningen av
naturresurser som skog, mark och vatten.

Fattigdomsinriktningen av landramsbiståndet bör fortsätta. Undervis-
ning bör få en ökad roll i det framtida samarbetet. Miljöstödet bör kon-
centreras till mark- och skogsvård, medan de mer industriellt betonade
miljöinsatserna bör gå via BITS och Swedecorp. Stödet till vattenkraft-

153

projektet Uri har medfört att den tidigare stora reservationen inom landra- Prop. 1991/92: 100
men tagits i anspråk. Stödet till Uri över landramen beräknas under de Bil. 4
närmast följande budgetåren uppgå till ca 50 milj. kr. per år.

En stor del av det svenska biståndet till Indien går utanför landramen.
Indien är en stor mottagare av svenska u-krediter, och tillhör de länder där
BITS bör kunna verka även med tekniskt samarbete. SAREC stöder forsk-
ningssamarbete och några enskilda organisationer är etablerade.

Jag anser att planeringen av det framtida landramsbiståndet till Indien
främst skall inriktas på insatser som syftar till att stärka de fattigas ställ-
ning.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 315 milj. kr. Den utgående
reservationen uppgick till 108,9 milj.kr. vilket är en följd dels av att
verksamheten i Uri försenats av oroligheterna i området, dels av förse-
ningar av övriga program och dels av en devalvering av rupien.

Jag föreslår en ökning av medelsramen med 15 milj. kr. till 415 milj. kr.
Industrisamarbetet förs till anslaget C 3.

Laos

I Laos har den ekonomiska politiken under senare hälften av 1980-talet
förändrats i riktning mot marknadsekonomi. Åtgärderna har lett till en
realistisk växelkurs, fri prissättning och liberalisering av handeln. Avskaf-
fande av statliga subventioner, privatisering av den statliga produktions-
sektorn och en skattereform är andra positiva förändringar. En tydligare
rollfördelning mellan staten och det privata näringslivet är andra föränd-
ringar.

Den nya konstitutionen stadfäster den marknadsekonomiska inriktning-
en och vikten av privata initiativ. På det politiska området går ansträng-
ningarna mot pluralism och demokrati endast långsamt, även om en ökad
öppenhet och tolerans gentemot oliktänkande har konstaterats under sena-
re år. Landet är dock fortfarande en enpartistat, där det laotiska folkets
revolutionära parti är kärnan. Läget beträffande de mänskliga rättigheter-
na har förbättrats, även om den samlade bilden alltjämt är svårtolkad och
stundtals motsägelsefull.

Utvecklingssamarbetet med Laos är koncentrerat till skogs-, transport-
och elkraftssektorerna. Utvärdering av biståndet inom skogssektorn visa-
de bl.a. på svagheter i institutions- och kunskapsuppbyggnad liksom i
kostnadseffektivitet. Stödet till skogsskötsel har i huvudsak uppnått upp-
satta mål och här föreslås utvidgningar. Vägstödet har haft tekniska bris-
ter. Kunskapsutveckling och institutionsuppbyggnad genomsyrar det
svenska biståndet, vars inriktning ligger väl i linje med den förda reform-
politiken. Då landet har brist på personer med kunskaper om ekonomisk
politik och företagsledning, föreslår jag att större vikt läggs vid kunskaps-
överföring på dessa områden.

Samarbete är under uppbyggnad inom kultur-,massmedia- och förvalt-
ningsområdena. Vad beträffar stödet till skogssektorn, anser jag att detta
även fortsättningsvis bör koncentreras till miljöinsatser. Jag förutser fort-
satt stöd till hälsovården, FNs narkotikaprogram (UNDCP) för bekämp-

154

ning av opiumproduktion och till särskilda insatser till förmån för de Prop. 1991/92: 100
laotiska kvinnorna.                                                      Bil. 4

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 103,7 milj. kr. Den utgåen-
de reservationen uppgick till 6,8 milj. kr.

Jag föreslår en oförändrad medelsram om 110 milj. kr.

Sri Lanka

Sri Lanka är en demokrati med högt utvecklad social service. Landet
rankas högt i UNDP:s rapport om mänsklig utveckling (Human Develop-
ment Report). Läskunnigheten uppgår till 87% och den förväntade livs-
längden är 71 år. Utvecklingsnivån varierar dock för olika delar av landet
och kostnaderna för inbördeskriget har medfört en urholkning av sats-
ningarna på sociala sektorer. De inbördes striderna har satt djupa spår.
Under den väpnade konflikten mellan tamilska separatister och regerings-
styrkor förekommer brutalt våld och omfattande kränkningar av mänskli-
ga rättigheter. Dessa kränkningar utförs av bägge sidor i konflikten. Sam-
hällslivet har lamslagits i vissa delar av landet. Omkring en miljon männi-
skor beräknas ha flytt från sina hem - till flyktingläger i landet eller till
södra Indien. Med ökad stabilitet i landets södra delar har den ekonomiska
utvecklingen vänts i positiv riktning. Turismen återkommer och teexpor-
ten har varit god. Strukturanpassningsprogrammet under IMF implemen-
teras programenligt.

Det svenska biståndet utgör en kombination av insatser för att främja
långsiktig utveckling inom undervisning, landsbygdsutveckling och häl-
sovård och insatser för att lindra krigets verkningar. Biståndet vänder sig
främst till de fattigaste och mest utsatta grupperna. Reservationen är hög
som följd av den interna konflikten och åtföljande svårigheter att genom-
föra planerade insatser.

Satsningen på de sociala sektorerna har givit positiva resultat. Svenskt
stöd till korrespondensstudier för lärarna har gett hög måluppfyllelse och
genomförts med mycket god kostnadseffektivitet. Vaccineringar av barn
mot de vanliga barnsjukdomarna har resulterat i mätbara minskningar av
dödligheten. Utvärdering av Kotmalekraftverket konstaterar att kraftver-
ket är av mycket god kvalitet. I ekonomiska termer ger kraftverket en
positiv avkastning, men den är låg i förhållande till investerat kapital, bl. a.
beroende på brister i planeringen.

Jag menar att det långsiktiga fattigdomsinriktade biståndet bör fortsätta
och att Sverige bör öka sitt engagemang för att stödja de människor som på
olika sätt drabbas av den interna konflikten. Detta kan ske på olika sätt,
bl. a. genom humanitärt stöd, genom långsiktiga insatser inom landsbygds-
utveckling och genom demokratifrämjande insatser. Av de tillgängliga
medlen bör en betydande del användas för speciellt akuta humanitära
behov och som stöd till internationellt samordnade aktioner för särskilt
utsatta grupper. Sådant stöd kan med fördel lämnas via FN och enskilda
organisationer.

Ännu kan man inte se lösningar på den interna konflikten. Det svenska
biståndet bör därför ha stor flexibilitet. Landet har stora förutsättningar

155

att fortsätta sin färd mot att bli en utvecklad, marknadsekonomisk demo- Prop. 1991/92:100
krati.                                                                             Bil. 4

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 69,3 milj. kr. Den utgåen-
de reservationen uppgick till 94,8 milj. kr. Den stora reservationen beror
på svårigheter att genomfora projekt i landet på grund av kriget.

Jag föreslår en medelstilldelning om 35 milj. kr. för budgetåret 1992/93.

Vietnam

I Vietnam har under de senaste åren skett en förändring i riktning mot ett
alltmer öppet ekonomiskt system med ett växande utrymme för enskilda
initiativ. Den politiska reformprocessen fortgår dock dessvärre endast
långsamt och kommunistpartiet sitter säkert i sadeln. Utvecklingen i Öst-
europa har dock påverkat och det råder nu ett friare diskussionsklimat
inom partiet och en ökad öppenhet inom massmedia och kulturliv. Situa-
tionen är emellertid klart otillfredställande vad beträffar de mänskliga
rättigheterna och ett stort antal människor hålls för närvarande fängslade
för sina politiska åsikter. Ett par av dem, som utgjorde särskilt omnämnda
fall, har dock på senare tid frigivits efter vädjanden från bl. a. Sverige.

På det ekonomiska området har omläggningen av politiken bidragit
bl.a. till en sänkning av inflationen och en växelkursstabilisering. Syste-
met med prisregleringar är i stort sett avvecklat. De ökade satsningarna på
privat jordbruk har inneburit en kraftigt växande produktivitet inom
jordbrukssektorn. Vietnam är likväl ett av världens fattigaste länder.

Trots tillbakadragandet i september 1989 av de vietnamesiska trupperna
från Kambodja har en fortsatt amerikansk blockering försvårat den
nödvändiga normaliseringen av Vietnams ekonomiska förhållanden. Det-
ta gäller bl.a. landets relationer till IMF. Nödvändiga förberedelser har
gjorts för att få till stånd en normalisering, men en överenskommelse har
omöjliggjorts huvudsakligen p.g.a av USAs motstånd. En rad västländer,
däribland Sverige, verkar i olika fora för att blockeringen av Vietnam
hävs. Dessa länder är beredda att delta i en internationell stödinsats för
reformering av den vietnamesiska ekonomin. Det tidigare så stora bistån-
det från östblocket har nu praktiskt taget upphört.

Genombrottet i Kambodjafrågan innebär att processen mot en normali-
sering av de amerikansk-vietnamesiska relationerna är på väg. Härigenom
synes i det medellånga tidsperspektivet reella förutsättningar kunna skapas
för normala handels- och biståndsrelationer med OECD-ländergruppen
och för ett aktivt engagemang i Vietnams utveckling från utvecklingsban-
kernas sida.

Det svenska biståndssamarbetet syftar till att stödja demokratifrämjan-
de politiska och ekonomiska reformer. För närvarande görs kunskaps-
utvecklande insatser inom skogsindustri, makro- och företagsekonomi,
hälsovård, rättsväsende och skatteförvaltning m. m.

Hälsoprogrammet har uppnått avsevärda resultat i form av upprustade
sjukhus, hälsokliniker och utbildning. Det har också resulterat i tydliga
förbättringar i diagnos och behandlingsmetoder. Bai-Bang projektet har
avslutats. Målet, att färdigställa en pappersmassefabrik, är uppfyllt, men

156

med mycket låg kostnadseffektivitet. Skogsprojektet har inriktats på stöd Prop. 1991/92: 100
till enskilda skogsbrukare.                                                  Bil. 4

Det ekonomiska reformprogrammet bör hälsas med tillfredsställelse.
Det kräver internationellt stöd. Landramsmedel bör säkerställas för att
kunna genomföra långsiktig projektverksamhet. Beredskap bör finnas for
att ge stöd till insatser som har direkt betydelse för den pågående reform-
processen.

Totalt utbetalades under budgetåret 354,8 milj. kr. Den utgående re-
servationen uppgick till 82,4 milj. kr. Den utgående reservationen hänför
sig huvudsakligen till importstöd och till hälsovårdsprogrammet, där an-
slagna medel inte fullt har kunnat utnyttjas.

Mot bakgrund av den tveksamhet man på vietnamesisk sida fortfarande
visat vad beträffar demokratifrämjande politiska reformer samt det klart
otillfredställandet läget vad beträffar de mänskliga rättigheterna i landet,
föreslår jag en sänkning av landramen med 100 milj. kr. till 225 milj. kr.

Filippinerna

President Aquino har satt ambitiösa mål för den filippinska utvecklingspo-
litiken. För att hjälpa den tredjedel av landets befolkning som lever i djup
fattigdom krävs bl.a. jordreformer och förbättrad social service. Pro-
blemen att genomföra sådana reformer är många.

President Aquinos tillträde år 1986 medförde stora förväntningar på en
förbättring av läget för de mänskliga rättigheterna. Vissa förbättringar har
också skett, men förväntningarna är långt ifrån infriade. Den förbättring i
ekonomin som noterades i slutet av 1980-talet har förbytts i en konjunk-
turnedgång som ännu inte har nått botten. Inflationen och arbetslösheten
fortsätter att stiga och i år beräknas nolltillväxt i ekonomin. Tillsammans
med IMF och Världsbanken genomför Filippinerna ett ekonomiskt stabili-
seringsprogram.

Jag förutser ett ökat stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och fattig-
domsbekämpning. Redan nu kanaliseras en betydande del av det svenska
biståndet via folkrörelser. Ökade insatser av detta slag förutses, både för
utveckling och skydd av utsatta befolkningsgrupper, och för katastrof-
hjälp. Svenska folkrörelser uträttar ett värdefullt och uppskattat arbete i
Filippinerna.

BITS ger tekniskt bistånd inom en rad sektorer angelägna för landets
utveckling: energi, miljö, inklusive fysisk planering och skogsvård. Detta
bistånd förutsätts öka väsentligt. SWEDECORPS exportfrämjande verk-
samhet fortsätter.

Det samlade biståndet uppgick 1989/90 till 8,6 milj. kr. och 1990/91 till
nära 22 milj. kr.

Jag avser att noga följa utvecklingen i Filippinerna för att undersöka
möjligheterna att tillgodose olika behov, när institutionella och demokra-
tiska förhållanden medger ett effektivt bistånd. Demokratin i landet för-
blir bräcklig. De pågående konflikterna med insats av militär inger oro,
liksom de stora klyftorna mellan å ena sidan rikedom och inflytande, å
andra sidan fattigdom och utsatthet.

157

Afghanistan                                                       Prop. 1991/92:100

Konflikterna i det splittrade Afghanistan och de stora flyktingskarorna i
angränsande länder fortfar att prägla situationen. Svenska Afghanistan-
kommittén har kanaliserat ett omfattande bistånd till nödlidande grupper
innefattande bl. a. utbildning. Det är angeläget att Svenska Afghanistan-
kommitténs (SAK) kompetens utnyttjas även av andra givare. Regeringen
har givit SIDA i uppdrag att utreda framtida svenskt bistånd till Afghanis-
tan. Detta sker i ljuset av SAKs beslut om sin framtida roll, den stora vikt
Sverige tillmäter FN-systemet i bistånd till Afghanistan samt att regering-
en f n inte planerar en bilateralisering av svenskt Afghanistanbistånd.

Sverige verkar också, tillsammans med andra givare, för en effektivisering
av FN-biståndet till landet, bl. a genom stöd till bättre samordning. Även
här kan SAKs kompetens spela en viktig roll.

Kambodja

Efter gångna decenniers stormaktspel om Kambodja, Pol-pottidens folk-
mord, vietnamesisk ockupation och internationell isolering, har nu en
internationell fredsöverenskommelse nåtts, enligt vilken FN i en gigantisk
och komplicerad insats skall leda landet fram mot allmänna val år 1993.
Under FN skall i ett högsta nationellt råd (SNC) de fyra hittills inbördes
stridande parterna under prins Sihanouks ledning söka samarbeta.

Det socialistiska statsskicket har nu officiellt avskaffats och redan innan
fredsavtalet undertecknats hade Phnom Penh-regimen kungjort att landet
snarast möjligt skulle omvandlas till en liberal marknadsekonomisk demo-
krati. Ett ekonomiskt reformprogram har med viss framgång drivits under
senare år, vilket å ena sidan lett till en uppblomstrande privat företagsam-
het, men där avigsidor som smuggling och vidgade sociala klyftor har
blivit allt tydligare.

Kambodja står nu inför stora akuta problem. Ett sådant rör repatriering-
en av det stora antal flyktingar, som finns såväl inom som utanför landets
gränser — ca 350 000 i Thailand samt uppemot 200 000 s.k. internflyk-
tingar, vilka pga det uppblossande inbördeskriget efter vietnamesernas
militära reträtt år 1989 har tvingats till en flyktingliknande tillvaro inne i
landet. En närrelaterad fråga rör minröjning, som är en förutsättning för
den planerade repatrieringen. Dessutom krävs omedelbara och resoluta
åtgärder för att genomföra FN-planens aviserade avväpning och sociala
återanpassning av ca 100 000 soldater.

Mänskliga lidanden, och den omfattande ödeläggelsen av landets infra-
struktur innebär stora biståndsbehov.

Behov och möjligheter inom olika samhällssektorer har studerats av FN.
För att effektivt genomföra föreslagna insatser måste åtgärder snabbt
vidtagas för att höja den extremt låga mottagningskapaciteten på kam-
bodjansk sida. En annan fråga av hög prioritet blir hur man bäst hanterar
samordningen i det internationella hjälparbetet. Jag förutser ett kraftigt
ökat svenskt stöd till Kambodja, främst i form av humanitära insatser,
men också avseende rehabilitering av infrastrukturen i landet samt till

158

kapacitetshöjande insatser inom den kambodjanska förvaltningen. Detta Prop. 1991/92: 100
stöd kommer att lämnas i första hand genom FN, bl. a. inom ramen för Bil. 4
FN:s Kambodja-operation UNTAC (United Nations Transitional Autho-
rity in Cambodia), samt genom enskilda organisationer.

Regionala insatser i Asien

Sveriges stöd till Mekongkommittén omfattar främst miljövårdsinsatser.
Gällande avtal löper väl. Kambodjafrågan, som nu är på väg att lösas,
kommer att aktualisera ett ökat stöd till Mekongkommittén. Behovet av
insatser är stort i Kambodja, som nu är på väg att återuppta sitt medlem-
skap i organisationen. Miljörelaterat stöd till Mekongkommittén lämnas
från anslaget C 1, andra multilaterala bidrag, Miljöinsatser. Fortsatt stöd
till Asian Institute of Technology lämnas också via C 1-anslaget. Annat
stöd till Mekongkommittén och övrigt regionalt samarbete inklusive stöd
till utveckling av hantverksfisket i Bengaliska bukten lämnas från C 2-an-
slaget.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 16,1 milj. kr. Den utgåen-
de reservationen uppgick till 31 milj. kr. beroende på planering för insatser
i Kambodja som ej kunnat genomföras. Med hänsyn till den stora reserva-
tionen föreslår jag ingen ytterligare medelstilldelning till denna anslagspost
förbudgetåret 1992/93.

Reguljärt samarbete genom BITS, SAREC eller SWEDECORP bedrivs
med följande länder i Asien:

Filippinerna, Indien, Malaysia, Pakistan, Sri Lanka, Thailand

Latinamerika

Efter mer än ett årtionde av ekonomisk, social och politisk kris tycks
flertalet av de 25 länderna i Syd- och Mellanamerika samt Karibien stå
inför en gynnsammare utveckling under 90-talet. På det politiska planet
uppfattas demokratiseringen som en förutsättning för framsteg också på de
ekonomiska och sociala områdena. Skuldkrisen fortsätter dock att prägla
situationen för ett stort antal länder i Latinamerika, liksom en ojämn
inkomstfördelning mellan och inom länderna.

Det svenska biståndet till Latinamerika har ökat snabbt under senare år
och omfattar förutom projekt och programsamarbete även tekniskt bi-
stånd och forskningssamarbete. Det bistånd som förmedlas genom enskil-
da organisationer är relativt sett mer omfattande i Latinamerika än på
andra kontinenter. Det svenska biståndet har visat sig ändamålsenligt i det
skede av stora förändringar som åttiotalet inneburit i Latinamerika. Be-
räknade utbetalningar till insatser i Latinamerika budgetåret 1991/92
kommer att uppgå till drygt 830 milj. kr.

159

Utvecklingssamarbete med Sydamerika                                 Prop. 1991 /92:100

Utvecklingen i Sydamerika i böijan av 1990-talet känntecknas av de
ambitiösa program som flera länder inlett for att nå balans i ekonomin och
modernisera en tungrodd statsförvaltning. Dessa reformer mot en mer
öppen marknadsekonomi äger rum mot bakgrund av 1980-talets ekono-
miska stagnation och skuldproblem. Reformprogrammen kan förhopp-
ningsvis lägga grund till en utveckling av länderna och innebära att den
trend bryts som fört regionen ut i periferin av den internationella ekono-
min.

Stora sociala uppoffringar följer i krisens och reformernas spår, vilka
skall bemästras samtidigt som länderna har att försöka fullgöra sina skuld-
betalningar till omvärlden. Förmågan att fullfölja dessa reformsträvanden
kommer att avgöra i vad mån demokratin kan befastas i de sydamerikan-
ska länderna.

Utvecklingssamarbetet med Sydamerika syftar till att stödja demokra-
tiska regeringars ansträngningar att upprätthålla en social rättvisepolitik i
ett skede av ekonomiska reformer. Socialt inriktade insatser till stöd för
utsatta grupper utgör här en viktig komponent i biståndet. Flera sydameri-
kanska länder har under de allra senaste åren visat prov på att vilja
ompröva statens roll i näringslivet och ge ökad uppmärksamhet åt sociala
frågor.

Insatser för att motverka ekologisk ödeläggelse är ett annat prioriterat
område.

Verksamheten baseras på de erfarenheter och resultat som vuxit fram
genom det humanitära biståndet vad gäller att stödja projekt, där plane-
ring och utförande åvilar mottagaren. Insatserna har ofta karaktären av att
främja lokala organisationer hos grupper som erfar politisk maktlöshet.
Biståndsformen är till sin karaktär flexibel. Bolivia, som sedan flera år
bedriver en målmedveten och nydanande utvecklingspolitik, ges prioritet
inom anslagsposten.

Stödet till sociala sektorer i Chile lämnas under en övergångsperiod och
enligt särskilda riktlinjer för utvecklingssamarbetet med Chile. Inga nya
åtaganden inom den sociala sektorn förutses utöver redan ingångna avtal.
Det fortsatta stödet till Chile inriktas på kultur och kvinnofrämjande
insatser.

Jag förutser även att väl avgränsade insatser i andra länder, exempelvis
Paraguay, liksom insatser av regional karaktär kan bli aktuella.

Med hänsyn till förslag på annan plats om att medel för insatser i Costa
Rica förs över till anslagsposten Utvecklingssamarbete med Centralameri-
ka, föreslår jag att anslagsposten Utvecklingssamarbete med Sydamerika
uppgår till 135 milj. kr.

Utvecklingssamarbete med Centralamerika

Freds- och demokratiseringsprocessen i Centralamerika fortsätter att ut-
vecklas positivt. Övergreppen i Guatemala och El Salvador avseende de
mänskliga rättigheterna utgör dock betydande hinder för fredsprocesserna

160

i båda dessa länder. Länderna själva liksom omvärlden står infor uppgif- Prop. 1991/92: 100
ten att befasta freden med sådana ekonomiska och sociala reformer som Bil. 4
samtidigt främjar övergången till fred och demokrati och undanröjer de
underliggande konfliktorsakerna. Regionens presidenter och ett antal äm-
betsmannakommittéer möts regelbundet för att utveckla det regionala
samarbetet. De flesta av de sju länderna i Centralamerika är mellanin-
komstländer. Den sociala och ekonomiska situationen har dock försämrats
till följd av våldet under 1980-talet och svårigheterna på världsmarknaden
för landets traditionella exportprodukter som kaffe, socker och bananer.

Ett hinder mot det eftersträvade samarbetet i regionen är att länderna
kommit olika långt ifråga om ekonomiska anpassningsåtgärder och inte-
gration i världshandeln.

De svenska insatserna i Centralamerika syftar till att stödja integra-
tionen. Stommen i samarbetet, som omfattar samtliga länder från Panama
i söder till Belize i norr, består av stöd till regionala institutioner och
bilaterala insatser med relevans för den regionala utvecklingen. Det svens-
ka biståndet till Centralamerika, som sammanlagt uppgår till omkring
600 milj, kr., anknyter väl till de för latinamerikabiståndet anvisade rikt-
linjerna. Det syftar å ena sidan till att främja fredssträvanden, demokrati-
sering och respekt för mänskliga rättigheter. Detta sker bland annat genom
folkligt förankrade utvecklingsprojekt, institutionsuppbyggnad, flykting-
bistånd, demobilisering av soldater samt kultur- och massmediastöd. Å
andra sidan stöds insatser med inriktning på ekonomisk återhämtning och
samarbetet mellan länderna i regionen. Detta sker främst genom ökat
utbyte och kunskapsutveckling inom viktiga samhällsområden som hälsa-
och vattenförsörjning, energi, kooperation och stöd till småföretag, bostä-
der, miljövård, utbildning och offentlig förvaltning. Insatsernas målupp-
fyllelse och eventuella varaktiga effekter är till stor del beroende av den
centralamerikanska freds- och demokratiseringsprocessens fortsatta ut-
veckling. Dock kan sägas att de svenska insatserna, genom incitament till
ökade kontakter och samarbete, bör ha lämnat ett positivt bidrag till
fredsprocessen. Katastrofförebyggande insatser, stöd till utbildning och
forskning, hälsoinsatser, nutritionsinsatser, vattenförsörjning och stöd till
kooperativa insatser har utvärderats. Resultaten är gynnsamma. Resulta-
ten av dessa utvärderingar, andra erfarenheter och ökade kunskaper ger
goda förutsättningar för en fortsatt utveckling av det svenska stödet till
regionen. Medelsutnyttjandet är högt.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 67,5 milj. kr. Den utgåen-
de reservationen uppgick till 27,2 milj. kr. Reservationen beror på att
anslaget är relativt nytt och har ökat kraftigt. En del stora avtal underteck-
nades under budgetårets senare del varför även utbetalningarna försenats.
Planeringsutrymmet är väl intecknat.

För att följa upp redan gjorda åtaganden genom den nuvarande anslags-
posten Regionala insatser i Centralamerika och för att ge utrymme för
fortsatta flyktinginsatser samt insatser med anknytning till pågående
fredsprocesser, anser jag det motiverat med en ökning av anslagsposten
med 55 milj kr.

161

11 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Därutöver finner jag det mest ändamålsenligt att överfora 40 milj. kr. Prop. 1991/92: 100
till denna anslagspost för de insatser i Costa Rica som för närvarande Bil. 4
belastar anslagsposten Projektbistånd i Latinamerika och jag föreslår i
anslutning därtill att anslagsposten Regionala insatser i Centralamerika
fortsättningsvis benämns Utvecklingssamarbete med Centralamerika.

Jag föreslår att anslagsposten Utvecklingssamarbete med Centralameri-
ka skall uppgå till 165 milj. kr.

Nicaragua

Den nya regeringen i Nicaragua under president Violetta Chamorro har
konsoliderat sin ställning. Den ekonomiska krisen är djup och statsbudge-
ten uppvisar ett kraftigt underskott. Utlandsskulden är den största i Latin-
amerika. Därtill kommer en stor och växande arbetslöshet, försämrad
hälsovård och undervisning. Trots en bräcklig regeringskoalition och tid-
vis mycket hårda motsättningar har såväl regering som opposition lyckats
utveckla en samförståndspolitik på det ekonomiska området.

Den långvariga handelsblockaden och isoleringen har upphört. Nicara-
gua har nu integrerats i det regionala samarbetet. Relationerna till Världs-
banken, Internationella valutafonden och Interamerikanska utvecklings-
banken har normaliserats och en överenskommelse har träffats om ett
ekonomiskt reformprogram. Allt fler länder har engagerat sig i det bilatera-
la biståndet. Inflationen har dämpats avsevärt, valutan har stabiliserats,
handeln har liberaliserats och näringslivet privatiserats. Valutan är emel-
lertid fortfarande övervärderad och nya devalveringar synes ofrånkomliga.
Yttrandefriheten och respekten för de mänskliga rättigheterna har stärkts.
Markfrågan förblir dock en konfliktpunkt och atlantkusten är alltjämt en
eftersatt region. Contras har demobiliserats och armén har reducerats med
tre fjärdedelar.

Flera utvärderingar pekar på att det svenska biståndet har hög relevans
utifrån de riktlinjer som antagits för det svenska samarbetet med Latin-
amerika. Konsultstudier av varubiståndet visar en hög grad av måluppfyl-
lelse vad gäller ambitionen att genom krediter till exportindustrin förse
den med utländsk valuta för insatsvaror. Fortsatta insatser inom skogs-
bruk och energiproduktion och annan infrastruktur bedöms angelägna.
Möjligheten till stöd för import av angelägna insatsvaror bör enligt min
mening även i fortsättningen vara ett av instrumenten för de svenska
ansträngningarna att stödja den ekonomiska reformprocessen. Det är vi-
dare angeläget med insatser för att mildra de sociala konsekvenserna av
åtstramningarna genom sysselsättningsskapande program och stöd till sär-
skilt utsatta grupper.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 218,6 milj. kr. Den utgåen-
de reservationen uppgick till 41 milj. kr. Reservationen har uppstått till
följd av tillfälliga osäkerheter om reformprogrammets genomförande och
periodisering av utbetalningar av importstödet.

Till följd av tillfälligt begränsad mottagningskapacitet för att genomföra
ett sektorinriktat programbistånd och att genomförandet av planerade
energiinsatser försenats, föreslår jag en oförändrad landram om
280 milj. kr.

162

Bolivia

Prop.1991/92:100
Bolivia, som är ett av Latinamerikas fattigaste länder, har under senare år
bedrivit en långtgående ekonomisk reformpolitik. Landet har lyckats upp-
nå makroekonomisk stabilitet och igångsatt en rad betydelsefulla struktur-
reformer inom bl.a. offentlig förvaltning och finans-och kreditväsende.
Regeringen har betonat vikten av sociala satsningar. Svenskt samarbete
syftar till att bistå Bolivia att fullfölja sin utvecklingsstrategi i ett skede när
landets demokratiska institutioner behöver stärkas. Att lindra människors
sociala umbäranden blir dels ett mål i sig, dels ett bidrag till en politisk och
ekonomisk omdaning av samhället. Svenska bidrag har lämnats till den
sociala investeringsfonden och dess föregångare, vilka givit prov på inno-
vativa insatser för att mildra sociala effekter av reformprogrammet. Via
FN:s narkotikaprogram stöder Sverige ansträngningarna att finna alterna-
tiva utkomster till kokainodlingar. Regeringen beslutade i oktober 1991
om särskilda riktlinjer vad avser utvecklingssamarbete med Bolivia. Jag
anser det angeläget att svenskt bistånd på ett brett och integrerat sätt kan
stödja Bolivias lovvärda utvecklingspolitik. Ett sådant stöd som inlemmas
i Bolivias utvecklingspolitik understryker vikten av att stödet planeras och
följs upp på ett grannlaga sätt. Det svenska stödet inriktas på sociala
sektorer och miljösektom.

Chile

I Chile hänger demokratins befästande samman med landets förmåga att
förbättra villkoren för den stora grupp chilenare gentemot vilka diktaturen
ådrog sig en ”social skuld”. Sverige lämnar under en övergångsperiod ett
omfattande stöd till landets sociala sektorer. Chiles relativt höga BNP/ca-
pita innebär att landet framöver har förmåga att utifrån egna resurser
bidra till en social rättvisepolitik. Sveriges bidrag i något längre perspektiv
blir därför av mer kvalitativt än kvantitativt slag. En satsning på kunskaps-
överförande insatser förmedlade genom BITS och SAREC förutses ske
inom ramen för i huvudsak chilensk-finansierade reformer. Det mångåriga
och vittförgrenade humanitära stödet har av många i Chile omvittnats
som betydelsefullt för de demokratiska strävandena i landet. Med demo-
kratins införande i Chile avslutas det humanitära biståndet i och med
1991/92.

Reguljärt samarbete genom BITS, SAREC eller SWEDECORP bedrivs
med följande länder i Latinamerika:

Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Costa Rica, Cuba*, Dominikanska
republiken, Ecuador, Jamaica, Mexico, Nicaragua, Peru, Uruguay

* Samarbetet genom BITS och SAREC är under avveckling.

163

C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA

1990/91

Utgift

6 597 171 662

Reservation

1 640 475 959

1991/92

Anslag

7 300 000 000

1992/93

Förslag

7 517 000 000

SIDA

SIDA har lämnat sin fördjupade anslagsframställning for budgetåren
1992/93—1994/95. Utöver anslagsframställningen med verksamhetsberät-
telsen för 1990/91 redovisar SIDA verksamheten på ett övergripande plan
samt anslag för anslag.

I framställningens resultatanalysdel granskas erfarenheterna av snart 30
års bistånd. Under denna period har uppfattningarna om hur man åstad-
kommer bra och framgångsrikt bistånd växlat. Den rådande tidsandan och
de dominerande idéströmningarna har givetvis påverkat utformningen av
biståndet.

1 framställningen redovisas erfarenheter av biståndet och effektiviteten i
biståndsadministrationen. SIDA visar också hur man lär sig av erfarenhe-
terna. Sektorutvärderingar systematiseras till sektorstrategier, erfarenheter
av metoder samlas systematiskt i handböcker, kunskaper sprids genom
kurser och seminarier.

Biståndet har anpassats efter ändrade förutsättningar. SIDA framhåller
det landprogrammerade biståndets betydelse. Det landramsbundna bi-
ståndet innefattar en väl utvecklad arbetsmetodik som är anpassad för
bistånd till fattigare länder.

För stödet till enskilda organisationer avser SIDA ytterligare effektivise-
ra administrationen genom att låta en växande del av anslagsposten utgå
som rambidrag. Tonvikten förskjuts från granskning av enskilda projekt
till kapacitetsstudier av organisationer och till uppföljning. SIDA påpekar
att ökat bistånd till områden som mänskliga rättigheter och demokratisk
utveckling förutsätter ökad samverkan med enskilda organisationer.

Kunskap och kompetens hos mottagaren är viktiga förutsättningar för
att bistånd skall resultera i varaktiga förbättringar. Genom etablerandet av
en ny byrå för förvaltningsbistånd har SIDA bättre möjligheter att förstär-
ka arbetet med kunskapsutveckling och institutionsbyggande.

I enlighet med riksdagens beslut och regeringens direktiv arbetar SIDA
huvudsakligen i de fattigaste u-ländema. SIDA anger därvid följande
prioriteringar i verksamheten: fortsatt stöd till ekonomiska strukturrefor-
mer, stöd till bekämpande av fattigdomen genom social utveckling och
större satsningar på familjeplanering, insatser för att främja utveckling
mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, kompetens- och
institutionsbyggande, miljösatsningar, öka kvinnors deltagande i utveck-
lingsprocessen. För att fullgöra detta kommer tyngdpunkten i SIDAs arbe-
te att ligga mer på analys, planering, styrning, uppföljning och utvärdering.

I anslagsframställningen diskuteras frågor om effektivitet i biståndet och
svårigheter att mäta resultat av biståndsverksamheten. SIDA pekar på
svårigheterna att mäta i vilken utsträckning man når de övergripande
biståndspolitiska målen. För att mäta måluppfyllelsen i en verksamhet

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

164

som utvecklingsbiståndet, krävs ofta ett långsiktigt perspektiv. Man kan Prop. 1991/92:100
visa att biståndet går till rätt saker. På projekt och programnivå menar Bil. 4
SIDA att biståndet når sina mål.

De metodfrågor man ser som viktiga i det fortsatta arbetet gäller bl. a.
rollfördelningen. Här poängteras mottagarländernas ökade ansvar för in-
satserna liksom vikten av koncentration i SIDA-stödet samt att SIDAs
roller gentemot olika uppdragstagare klarare definieras och begränsas till
upphandling, styrning och uppföljning. Mottagarländernas kapacitet att
själva upphandla såväl konsulter som varor måste stärkas. I dialogen med
mottagarländerna kommer SIDA att sträva efter att uppnå en klarare
rollfördelning i bägge parters intresse. Till detta förändrade arbetssätt hör
också ambitionen att få en bättre och effektivare samordning med andra
givare i mottagarlandet.

Kunskapsutveckling är ett annat nyckelområde som prioriteras. Det är
ett villkor för att säkerställa att resultatet av biståndet blir varaktigt. För
varubistånd pågår en utredning som kommer att ge underlag för SIDAs
riktlinjer inom området.

I sin framtidsanalys belyser SIDA u-ländemas situation ur olika per-
spektiv som alla har inre samband: politisk förändring, ekonomi, fattig-
dom, befolkningsökning och ekologi. En öppen handel för u-världen,
radikal skuldavskrivning och ökat bistånd anges som utomordentligt ange-
lägna åtgärder.

SIDA framhåller att en av de viktigaste uppgifterna som måste lösas för
att få till stånd en varaktig förbättring i u-ländema är att kunna förena
politisk demokrati med ekonomisk tillväxt och social rättvisa. Bistånds-
givarna har ett stort ansvar genom att aktivt verka för att frågor rörande
demokrati lyfts fram i biståndet och i dialogen med de länder som erhåller
bistånd. Miljön är en annan framtidsfråga som under de kommande åren
får en alltmer framträdande plats.

Inför utarbetandet av den fördjupade anslagsframställningen har SIDA
också sammanställt ett antal särskilda rapporter som behandlar dessa för
världssamfundet så avgörande frågor. Här kan nämnas ”Miljö och fattig-
dom”, ”Befolkningsfrågan” och ”1 krisens spår — förändrat bistånd till de
fattigaste länderna i Afrika”

Under den period anslagsframställningen avser kan ett svenskt medlem-
skap i EG komma att aktualiseras. SIDA konstaterar att EGs biståndspoli-
tik överensstämmer i huvudsak med Sveriges vad gäller mål och inrikt-
ning. Medlemsländerna fastställer tillsammans EGs gemensamma bi-
ståndspolitik, samtidigt som medlemsländerna kan behålla mycket stor
självständighet avseende sitt eget bilaterala bistånd.

En ständigt föränderlig värld ställer kontinuerliga krav på anpassning av
biståndet. En fortsatt koncentration av biståndet till Afrika söder om
Sahara förutses. Studien om biståndet till de fattigaste länderna i Afrika
ligger till grund för SIDAs strategi för bistånd till de krisdrabbade länder-
na. Den tar framför allt upp frågan om rollfördelning mellan givare och
mottagare. Utifrån målet att höja de fattiga folkens levnadsnivå satsas mer
specifikt på fattigdomsbekämpning, demokratiseringsinsatser, effektivise-
ring av den offentliga sektorn och genomförandet av ekonomiska struktur-                 165

reformer och skuldlättnader.

I den fördjupade anslagsframställningens resursanalysdel redogör SIDA Prop. 1991/92:100
för biståndsanslagens utveckling under 1980-talet. Antalet mottagarländer Bil. 4
ökade kraftigt under denna tid. Totalt beräknar SIDA att utbetalningarna
budgetåret 1989/90 till programländerna uppgick till nära 70% av det
totalt utbetalda bilaterala biståndet, administrerat av SIDA.

SIDA har beräknat sina äskanden enligt preliminära prognoser om
BNl-utvecklingen vid tidpunkten för anslagsframställningens överlämnan-
de till regeringen. En procent av BNI motsvarade då 14 637 milj. kr. SIDA
har i sin fördjupade anslagframställning räknat med att BNI för budget-
åren 1993/94 och 1994/95 kommer att öka med 3% årligen i nominella
termer. Myndigheten avser återkomma i de förenklade anslagsframställ-
ningarna med mer preciserade äskanden för dessa två budgetår.

SIDA anser att den av riksdagen beslutade finansieringen av vissa flyk-
tingskostnader liksom det framtida stödet till den politiska och ekonomis-
ka utvecklingen i Central- och Östeuropa inte bör belasta biståndsramen.

SIDA föreslår att biståndsanslaget C 2 för budgetåret 1992/93 ökar till
sammantaget 8 100 milj. kr. Därtill föreslås en ökning av särskilda insatser
i skuldtyngda länder till 700 milj. kr. och övriga av SIDA administrerade
poster på anslagen C 1 och C 3 till 198 milj. kr.

För flertalet länder och områden föreslås en real försiktig uppskrivning
av anslagsramarna. En fortsatt koncentration föreslås för Afrika, liksom
fortsatt stöd till ekonomiska och politiska reformprogram. Förutom land-
programmen föreslås ökade medel till framför allt katastrofinsatser, demo-
kratifrämjande verksamhet, stöd till enskilda organisationer och miljö.
Inom anslagsposten ”Särskilda program” föreslås en kraftfull satsning på
befolkningsfrågorna.

SIDA föreslår i sin anslagsframställning olika åtgärder för ökad effek-
tivisering av biståndshandläggningen. Medel för katastrofinsatser och
återuppbyggnad återförs till en anslagspost. Erfarenheten har visat att det
är svårt att göra en adekvat fördelning mellan anslagsposterna och det
budgetmässiga åtskiljandet skapar onödig administration. Man anhåller
vidare om rättigheten att inom C 2-anslaget överskrida enskilda anslags-
poster med maximalt 5%, så länge det totala utnyttjandet ryms inom
anslaget. Eventuella överskridanden av enskilda anslagsposter regleras
mot motsvarande anslagspost nästföljande år.

SIDA anhåller vidare om bemyndigande att besluta om insatsavtal inom
ramen för ett av regeringen ingånget samarbetsavtal. På basis av riktlinjer i
regleringsbrevet föreslår SIDA att myndigheten bemyndigas att besluta om
insatser inom anslagsposterna för särskilda program, särskilda miljöinsat-
ser samt demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.

SIDA föreslår att SADCC-samarbetets inriktning och omfattning anges i
särskild skrivelse och att SIDA, baserat på denna skrivelse, i reglerings-
brevet bemyndigas fatta beslut om föreslagna insatser inom ett angivet
högsta belopp.

166

Föredragandens överväganden

SIDAs resultatredovisning är inte fullständig för biståndets alla delar utan

har skett genom ett urval ur verksamheten. I bedömningen av biståndets
resultat gör SIDA ett urval av tre typer av insatser i olika länder och visar
hur man kan dra slutsatser vad gäller relevans, måluppfyllelse, kostnadsef-
fektivitet och varaktiga effekter. Man följer härvid den modell som ut-
vecklades under förra året. Redovisningen ger en inblick i hur SIDA
arbetar med olika mål och den ger också underlag för att kunna bedöma
om biståndet går till rätt saker. För landavsnitten är redovisningen ojämn.
För vissa länder sker redovisning enligt ovan, men i övriga fall redovisas
endast resultat av enskilda insatser.

Kvaliteten bör successivt kunna höjas och göras jämnare genom att mål-
och resultatstyrningen ges fullt genomslag i verksamheten generellt. När
det gäller redovisning av resultat i olika länder, och slutsatser som kan dras
för den fortsatta verksamheten, förutsätts detta ske mer fullständigt i
samband med att nya samarbetsprogram behandlas. Dessa redovisningar
skall ligga till grund för regeringens speciella direktiv beträffande biståndet
till enskilda länder.

I likhet med erfarenheterna från den tidigare utredningen om effektivi-
tet, som presenterades för riksdagen förra året, visar SIDAs FAF att
kostnadseffektiviteten ägnas mycket liten uppmärksamhet. Frågan om
kostnadseffektivitet måste uppmärksammas mer systematiskt än vad som
skett i det hittillsvarande biståndsarbetet. Jag anser att sådana bedömning-
ar skall ingå i den resultatanalys som skall utgöra beslutsunderlag för
regeringen. SIDA bör därför utveckla metoder för en bättre redovisning på
detta område.

Det är angeläget att SIDAs arbete med att förtydliga rollerna i bistånds-
processen fortsätter, men att hänsyn därvid tas till de faktiska förutsätt-
ningarna i olika länder. Jag anser vidare att arbetet med att utveckla
sambanden mellan utvärderingar och ökad effektivitet skall drivas med
kraft. Strävan till ökad koncentration i biståndet innebär också att SIDA
måste arbeta mer aktivt med frågor om hur man avslutar insatser och
verksamheter.

De prioriteringar som görs i SIDAs anslagsframställning ligger enligt
min mening väl i linje med riksdagens och regeringens direktiv. I rege-
ringsdeklarationen poängteras vikten av ökat stöd till demokratifrämjande
verksamhet och till insatser som främjar utvecklingen av fungerande
marknadsekonomier. Dessa frågor har en framträdande plats i SIDAs
anslagsframställning. Ökade satsningar på ekonomiska strukturreformer
för att bygga upp fungerande marknadsekonomier, främjandet av demo-
krati och mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning, kunskaps- och
institutionsuppbyggnad, miljösatsningar och kvinnors deltagande i ut-
vecklingsprocessen är centrala delar i biståndet. Det är väsentligt att
biståndet, så långt det är möjligt, främjar tillkomsten av en miljö som tar
tillvara och uppmuntrar inhemska initiativ till ökad produktion. Fortsatta
satsningar på infrastruktur spelar därvid en betydelsefull roll.

Jag har i tidigare avsnitt betonat mottagarländernas ansvar att föra en

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

167

utvecklingsfrämjande politik, där ekonomiska reformer för marknadseko- Prop. 1991/92:100
nomi, respekten för mänskliga rättigheter och demokratisering utgör cen- Bil. 4
trala element. De särskilda anslagen för skuldlättnader och för demokrati-
främjande insatser utgör viktiga instrument för att ännu starkare kunna
påskynda de positiva förändringar som pågår inte minst i våra större
samarbetsländer.

För ett effektivt genomförande krävs också ansvarsfulla givare. Det är
väsentligt att biståndet utformas så att de resurser som finns hos mottagare
och givare i form av kapital, teknik och kunnande uttnyttjas på mest
effektiva sätt och så att biståndet når fram till dem man vill hjälpa. Jag
välkomnar SIDAs fortsatta arbete med dessa frågor. Satsningar på kun-
skaps- och kompetensutveckling är viktiga förutsättningar för att biståndet
skall resultera i varaktiga förbättringar. Jag vill i det sammanhanget po-
ängtera vikten av att förbättra system och rutiner för att så långt det är
möjligt säkerställa att biståndsmedel används för avsedda ändamål och att
institutioner och system som kan motverka korruption i enskilda länder
utvecklas.

Jag delar SIDAs uppfattning om vikten av att biståndet i större utsträck-
ning inriktas på fattigdomsbekämpning i bred mening. Fattigdomsinrikt-
ningen och prioriteringen av demokratisk utveckling, miljö och sociala
sektorer utgör tyngdpunkten i SIDAs verksamhet. Fördjupad satsning på
utbildning och hälsovård är väsentligt liksom insatser för att främja kvin-
nors deltagande i utvecklingsprocessen. Frivilligorganisationerna spelar en
viktig roll i detta arbete.

Jag menar att SIDAs informatörsroll i biståndet är av mycket stor
betydelse. Informationen om förhållandena i de fattiga länderna, bistån-
dets villkor och resultat är ett centralt instrument för att kunna fördjupa
engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik. Skolan är
härvid en särskilt viktig målgrupp. Medier och materialproduktion är
viktiga redskap.

Jag vill särskilt framhålla det personliga engagemangets betydelse i bi-
ståndet. Det gäller både det opinionsbildande arbetet i Sverige och bistån-
dets genomförande ute i fält. Insatser för att bekämpa invandringsfientlig-
het är en integrerad del i detta arbete.

SIDA samverkar såväl inom landsamarbetet som i andra program med
olika multilaterala organ såsom Världsbanken, UNICEF, UNHCR m. fl.
Det sker bl. a. inom hälso-, utbildning- och jordbrukssektorn samt inom
katastrofbiståndet. Sådant s.k. multibi-bistånd diskuteras av multibi-
ståndskommitten, vars betänkande redovisas i inledningen under rubriken
utredningar m m. Denna typ av samverkan torde vara till ömsesidig nytta
men kan i vissa fall medföra problem, nämligen när multibi-insatsema blir
av en sådan storleksordning i ett FN-organ att de generella styrmekanis-
merna i organet i fråga sätts ur spel. SIDA har därför ett ansvar för att den
del av biståndet genom SIDA som går till FN-organisationema inte får
sådana konsekvenser. Det skall poängteras att SIDA genom denna typ av
samverkan förvärvat betydelsefulla erfarenheter av de multilaterala orga-
nens verksamhet. Det är angeläget att dessa erfarenheter på ett mer syste-
matiskt sätt förs in i beredningen av det multilaterala utvecklingsbistån-

168

det. Beredning av s. k. multibi-biständ som skett på avdelningen för inter- Prop. 1991/92: 100
nationellt utvecklingssamarbete, har under senare år i allt väsentligt kun- Bil. 4
nat föras över till SIDA. Jag avser fullfölja denna utveckling.

För vissa programländer finns skäl att särskilt främja ett samarbete där
fler biståndsmyndigheter får en ökad roll. Med ökad mångfald i biståndet,
förändringar i dess sammansättning och med en förbättrad, eller utsikter
till förbättrad ekonomi i vissa mottagarländer finns behov av att också
anpassa samarbetsformema. Särskilda medel har anslagits inom anslaget
C 3, anslagsposten projektbistånd till vissa länder, för att främja samarbe-
te i andra former.

Det tillgängliga utrymmet for nya biståndsinsatser genom SIDA blir
mindre än det som ligger till grund for SIDAs beräkningar. Krishärdama i
världen, men också möjligheter till återuppbyggnad i t.ex. Kambodja,
kräver fortsatt hög beredskap och resurser för sådana insatser. Regeringens
tonvikt på stöd till demokrati och marknadsekonomi återspeglas också i
mina förslag till prioriteringar i enskilda anslagsposter. Ökade resurser ges
till demokratifrämjande verksamhet och till stöd för ekonomiska refor-
mer, miljö och skuldlättnader.

En grundläggande förutsättning för långsiktig utveckling är att de resur-
ser som finns satsas på angelägna projekt inom ramen för en utvecklings-
främjande ekonomisk politik. Lösningen ligger inte alltid i mer resurser
utan framför allt i att de används på ett ansvarsfullt sätt. Jag har i
bedömningen av olika anslagsramar försökt säkerställa att redan gjorda
utfästelser inom det långsiktiga samarbetet med enskilda länder skall
kunna genomföras som planerat. Vissa industriinsatser i Indien, Mozam-
bique, Tanzania och Zambia kommer att överföras till SWEDECORP för
att genomföras enligt den nya organisationens mandat och arbetssätt.
Landramama har anpassats för sådan omläggningar. Jag vill i detta sam-
manhang påpeka att många programländer erhåller betydande bidrag
utanför landramarna.

Jag tillstyrker SIDAs förslag till delegering av beslutanderätt då det
ligger i linje med syftet med resultatstyrning. Jag föreslår att SIDA bemyn-
digas besluta om insatser inom ramen för ett av regeringen ingånget
samarbetsavtal, i vilket anges inriktningen för biståndet och fördelningen
på sektorer. I regeringsskrivelse avseende sådant samarbetsavtal skall en
samlad redovisning ske av resultaten i biståndet samt slutsatser för den
fortsatta verksamheten. I fråga om särskilda program, särskilda miljöin-
satser samt demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd samt
det regionala SADCC-samarbetet har SIDA att i en särskild regeringssk-
rivelse klargöra inriktning och omfattning av verksamheten inför utfor-
mandet av riktlinjer i regleringsbrevet. Ovanstående förslags genomföran-
de förväntas effektivisera handläggningen av ärenden inom av regeringen
fastlagda prioriteringar.

Uppdelningen av anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA
framgår av tabell 5.

169

Tabell 5. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1991/92- Prop. 1991/92:100

1992/93 (milj, kr.)                                                           Bil. 4

Anvisat

1991/92

Förslag

1992/93

Förändring

AFRIKA

Angola

200

210

+ 10

Botswana

95

90

- 5 (1)

Etiopien

100

150

+ 50

Guinea Bissau

95

85

- 10

Kap Verde

75

80

4-   5

Kenya

135

115

- 20

Lesotho

35

35

Mozambique

475

395

- 80 (2)

Namibia

110

110

(1)

Tanzania

585

530

- 55 (2)

Uganda

110

110

Zambia

260

275

+ 15 (2)

Zimbabwe

220

220

(1)

Regionala insatser

i Afrika

205

165

- 40 (3)

ASIEN

Bangladesh

145

140

- 5

Indien

400

415

+ 15 (2)

Laos

110

110

Sri Lanka

0

35

4- 35 (4)

Vietnam

325

225

-100

Regionala insatser

i Asien

15

0

- 15 (5)

LATINAMERIKA

Nicaragua

280

280

Utvecklingssamarbete

med Centralamerika

110

165

4- 55 (6)

Utvecklingssamarbete

med Sydamerika

155

135

- 20 (6)

4 240

4 075

-165

ÖVRIGT

Demokrati.mänskliga

rättigheter och humani-

tärt bist.

550

700

+ 150

Katastrofer mm.

1 060

1 115

+ 55 (7)

Stöd till återuppbyggnad

Bistånd genom folk-

rörelser o. vissa andra

organisationer

750

875

+125

Särskilda miljöinsatser

235

250

4- 15

Särskilda program

350

380

+ 30

Rekrytering o. utbildning

av fältpersonal

39

45

+ 6 (8)

Vissa landprogramkostn.

60

52

- 8 (9)

Information genom SIDA

16

25

4-   9

3 060

3 442

+382

SUNWA:

7 300

7 517

+217

(1) För Botswana och Namibia avsätts därutöver 5 milj. kr. vardera till
anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten. Projektbistånd till vissa
länder. För Zimbabwe avsätts 10 milj. kr. till samma anslagspost.

(2) Medel för industriutveckling har överförts till anslaget C 3. Andra
biståndsprogram, anslagsposten. Näringslivsutveckling

(3) Medel för NORSAD-fonden och handelsfrämjande verksamhet överförs
till C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Näringslivsutveckling

(4) Budgetåret 1991/92 anvisades inga nya medel p. g. a. den stora
reservationen.

170

Bilateralt utvecklingssamarbete utöver landprogrammen                  Prop. 1991/92: 100

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd

Målet att främja mänskliga rättigheter och en demokratisk samhälls-
utveckling ges en central ställning i utvecklingssamarbetet. Anslagsposten
Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd ger möjligheter
till att specifikt stödja demokratimålet.

Demokratimålet syftar till att stödja människors ansträngningar i fattiga
länder att utan fruktan fritt få forma sitt samhälle. Ett viktigt arbete gäller
att stödja framväxten av samhällsinstitutioner, som är avgörande for
rättsstatens upprätthållande och därmed for att den enskildes medborgerli-
ga rättigheter ska garanteras.

Biståndet skall främja samhällsprocesser som kan leda fram till ett
demokratiskt styrelseskick. Vikten av erfarenhetsutbyte mellan olika sam-
hällsaktörer och möjlighet till dialog kring demokratifrågor skall inte un-
derskattas. Goda erfarenheter har vunnits när stöd lämnats till bland
annat afrikanska seminarier för diskussion om politisk pluralism och
rättsäkerhet. Stöd till olika former av kommissionsarbete och annan verk-
samhet, vilka syftar till att stärka rättsordning och demokrati kan också bli
aktuellt. Jag förutser fler initiativ och ökade insatser inom dessa områden.

Allmänna val utgör ofta ett kritiskt inslag i övergången från diktatur till
demokrati. Jag menar att förutsättningar måste skapas så att val kan hållas
i ordnade former och på hederlig väg. Till ett av de viktigare demokratibe-
främjande insatserna hör därför att genom olika arrangemang bidra till att
möta den ökade efterfrågan på valteknisk assistans.

Det hittillsvarande humanitära biståndet till Södra Afrika kan förväntas
minska till följd av pågående förändringar i Sydafrika. Däremot kommer
ett ökat stöd för processen mot demokratisering i landet att bli aktuellt. En
fortsatt markant satsning för södra Afrika och Sydafrika är därför berätti-
gad.

Sammantaget förutser jag att en stor del av anslagsposten används till att
stödja redan igångsatta processer mot demokrati och stärka respekten för
de mänskliga rättigheterna.

Fortsatta och utökade insatser bör göras för att värna respekt för grund-
läggande rättigheter i lägen där väpnade interna konflikter eller politiskt
förtryck hotar att allvarligt åsidosätta människors frihet, personliga säker-
het och integritet. Det kan gälla länder där regeringar valt att tillgripa våld

(5) Mi 1jörelaterade insatser inom Mekong-kommittén finansieras över
anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, anslagsposten Andra
multilaterala bidrag. Delposten. Miljöinsatser. Reservationen täcker övriga
budgeterade insatser.

(6) Medel för Costa Rica om 40 milj. kr. överförs från anslagsposten
Utvecklingssamarbete med Sydamerika (för 1991/92 benämnt Projektbistånd
till Latinamerika) till anslaget Utvecklingssamarbete med

Centralamerika.

7) Civila insatser i samband med FNs arbete för fred och återuppbyggnad
finansieras från anslaget Cl. Bidrag till internationella biståndsprogram ,
anslagsposten Andra multilaterala bidrag, delposten övriga insatser.

(8) Multilaterala biträdande experter finansieras från anslaget C 1. Bidrag
till internationella biståndsprogram, anslagsposten. Andra multilaterala
bidrag, delposten. Multilaterala biträdande experter.

(9) Vissa administrativa kostnader har överförts till anslaget C 4. Styrelsen
för internationell utveckling (SIDA).

för att tilltvinga sig tystnad eller fall där statsmakten inte förmår att Prop. 1991/92:100
fullgöra sina åtaganden att upprätthålla respekten för mänskliga rättighe- Bil. 4
ter.

Jag vill i detta sammanhang särskilt fästa uppmärksamheten på det
djupt bekymmersamma läget i en rad asiatiska länder inklusive flera
demokratier. Det är angeläget med en aktiv hållning kring frågan hur stöd
kan lämnas till värn för mänskliga rättigheter i denna del av världen. Trots
demokratiska landvinningar i Latinamerika gör bristande respekt för
mänskliga rättigheter det motiverat med fortsatta och utökade insatser i
den andinska regionen. I Centralamerika kommer det humanitära bistån-
det även fortsättningsvis att ha en viktig roll för att främja och befästa den
pågående freds- och demokratiseringsprocessen. På andra håll i Latiname-
rika avslutas ett mångårigt humanitärt bistånd i och med budgetåret
1991/92.

Humanitärt bistånd och stöd till människorättsorganisationer är påkal-
lat för att lindra palestiniers svåra situation inom de av Israel ockuperade
områdena. Sådana insatser motiveras utifrån en omsorg om den enskildes
väl.

Ett angeläget område för insatser utgör stöd till fristående internationel-
la och regionala organisationer verksamma för mänskliga rättigheter. Des-
sa organisationer spelar en viktig roll för att övervaka respekten av mänsk-
liga rättigheter samt bidra till ökad kunskap och förståelese för denna del
av folkrätten. Ett utökat stöd kan förutses till FNs tekniska rådgivning för
mänskliga rättigheter i takt med att nya riktlinjer för verksamheten börjar
tillämpas.

Från anslagsposten kan stöd lämnas till väl avgränsade, målinriktade
förhandlingar mellan parter inblandade i konflikter med allvarliga huma-
nitära konsekvenser. En förutsättning är att Sverige har ett humanitärt
engagemang i området och att FN ej ålagts att övervaka fredsprocessen.

I en lång rad av våra samarbetsländer har likartade erfarenheter vuxit
fram vad avser frågor om valförfarande, insyn och granskning av statsför-
valtning och rättsgarantier. Jag anser det angeläget att fånga upp dessa
erfarenheter och ge möjlighet till ett åsikts- och erfarenhetsutbyte mellan
nyckelaktörer i våra samarbetsländer. Mot bl a den bakgrunden avser jag
att ordna ett symposium för mänskliga rättigheter i Sverige under kom-
mande budgetår. Medel för denna konferens bör ställas till regeringens
disposition och belasta anslaget C2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,
anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.

Betydelsen av demokratibefrämjande insater låter sig inte alltid lätt
bedömas. Vad man vid en tillbakablick kan konstatera är att det humani-
tära biståndet till Latinamerika och södra Afrika vunnit erkännande som
ett väsentligt bidrag till demokratiska krafters förmåga att överleva under
perioder av politiskt mörker. På samma vis är det min mening att en
kraftfull och initiativrik användning av anslagsposten kan visa sig bli
betydelsefull för att vinna genomslag med kraven om mänskliga rättighe-
ter.

Jag förordar en medelsram om 700 milj. kr. för anslagsposten Demokra-
ti, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.

172

Katastrofer, stöd till återuppbyggnad m. m.

Katastrofbistånd lämnas i första hand som hjälp till människor i u-länder
som drabbats av naturkatastrofer eller väpnade och politiska konflikter.
Ett tredje användningsområde utgörs av olika förebyggande åtgärder i
syfte att förbättra katastrofberedskapen. Stöd till återuppbyggnad kan
sägas vara ett fjärde användningsområde. Behoven av bistånd för rehabili-
tering är mycket stora i samband med de fredsprocesser som nu inletts i
många länder i södra Afrika, i Afghanistan, Kambodja och Afrikas Hom.

Under det gångna året har den politiska händelseutvecklingen i världen
medfört att katastrofanslaget alltmer kommit att utnyttjas för insatser
inriktade på att underlätta situationen för människor som flytt från krigs-
områden och från övergrepp och terror. En relativt stor andel av katastrof-
medlen har tagits i anspråk för insatser föranledda av Irak-konflikten. Den
närmast kroniskt svåra försörjningssituationen i Afrikas Hom har förvär-
rats av de inbördes stridigheterna i Somalia, och många människor har
tvingats på flykt i sökandet efter mat eller för att undkomma oroligheter.
Stora flyktinggrupper finns i gränsområdena mot Sudan och Kenya. I
Etiopien verkar läget ha förbättrats i och med det nya fredsavtalet. Bidrag
behövs dock för att underlätta för internflyktingama att återvända till sina
hembyar. Ett annat problem i samband med att fred återställs i land efter
land är det stora antalet soldater, som måste få hjälp med att integreras i
samhället. Det blir i dessa fall närmast fråga om särskilda insatser för
återuppbyggnad och rehabilitering. Betydande svenska insatser förutses
för den nyligen inledda FN-operationen i Kambodja samt för den samord-
nade FN-insatsen i Afrikas Horn (UN Special Emergency Programme för
the Horn of Africa, SEPHA). Hundratusentals flyktingar förväntas åter-
vända till Kambodja från läger i Thailand. Situationen i Afghanistan
kräver fortsatta katastrofinsatser.

Katastrofbistånd lämnas dels direkt till drabbade länder, dels som bi-
drag till enskilda organisationers insatser och som svar på olika FN-organi-
sationers appeller. Under det gångna året har bidragen till de sistnämnda
ökat. Medel för civila insatser i anslutning till särskilda FN-aktioner för
fred och återuppbyggnad budgeteras under anslaget III Cl, Bidrag till
Internationella biståndsprogram, medan de humanitära insatserna be-
lastar katastrofanslaget.

Jag har i inledningsavsnittet konstaterat att en löftesrik utveckling mot
fredliga lösningar på politiska konflikter inletts i många länder. FN spelar i
dessa sammanhang en avgörande roll för att föra fredsarbetet framåt.
Betydande och internationellt samordnade biståndsinsatser för akut hjälp,
katastrofförebyggande åtgärder och återuppbyggnad behövs för att i dessa
länder skapa en ekonomisk bas att bygga fredsarbetet på. I det biståndsar-
bete som inryms i utvecklingsprocessen från krig till fred, återfinns således
insatser av skiftande karaktär. Jag finner mot denna bakgrund och i linje
med vad SIDA föreslagit det inte längre motiverat att ha en särskild
anslagspost för återuppbyggnad och föreslår att denna post slås samman
med anslagsposten Katastrofer m. m.

Jag föreslår att anslagsposten Katastrofer, stöd till återuppbyggnad
m.m. ökar med 55 milj. kr. till 1115 milj. kr.

Prop.1991/92:100

Bil. 4

173

Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer

Omkring 20% av det totala biståndet genom SIDA avser insatser med
anknytning till enskilda organisationer såsom kyrkor, folkrörelser och
hjälporganisationer. Organisationernas kompetens är väl dokumenterad
genom kapacitetsstudier, utvärderingar, besök och andra former av syste-
matisk uppföljning. Många människor i Sverige engageras genom de en-
skilda organisationerna aktivt i utvecklingssamarbetet. Effektiva bistånds-
insatser genomfors till förmån for de fattigaste och mest sårbara grupperna
i mottagarländerna. Genom verksamheternas uppläggning stöds framväx-
ten av folkliga rörelser varigenom även mänskliga rättigheter och en demo-
kratisk samhällsutveckling främjas. De enskilda organisationerna utgör
därför en betydelsefull bas for det svenska biståndet och de kommer att
spela en fortsatt viktig roll inom biståndsverksamheten. Jämsides med ett
ökat internationellt samarbete mellan regeringar och inom näringsliv be-
hövs uppbyggnaden av ett fungerande internationellt kontaktnät mellan
enskilda organisationer från olika länder. Svenska folkrörelser har i detta
sammanhang en viktig uppgift.

Totalt utbetalades från denna anslagspost under budgetåret 1990/91

698.4 milj. kr. Den utgående reservationen uppgick till 16,1 milj. kr. Me-
delsutnyttjandet är fortsatt mycket högt. Genom fortsatta ökningar av
denna anslagspost skapas förutsättningar for att i planerade former tillmö-
tesgå möjligheterna till expansion inom såväl projekt- som informations-
verksamheterna. Ett system med ramavtal och andra administrativa för-
enklingar genomförs successivt. Detta ger SIDA möjlighet att lägga ökad
tonvikt på resultatanalys och utvärderingar samt kapacitetsstudier.

Utöver denna anslagspost ansvarar enskilda organisationer för betydan-
de medel från anslagen for katastrofer och humanitära insatser. Enskilda
organisationer har vidare en huvudroll i det särskilda bistånd som ges för
att främja mänskliga rättigheter och demokrati. Sammanlagt ansvarar de
enskilda organisationerna på detta sätt for hanteringen av omkring

1.4 miljarder kronor, av det totala biståndet via SIDA. Kyrkornas och
folkrörelsernas folkbildningsinsatser i Sverige med anknytning till bistån-
det understryks.

Jag föreslår att anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra
enskilda organisationer höjs med 125 milj, kr., till 875 milj. kr. Medel
avseende samordning, information och erfarenhetsutbyte i anslutning till
organisationernas biståndsinsatser skall bestridas från anslagsposten, lik-
som kostnaderna för organisationernas del av mer omfattande informa-
tionskampanjer. Hänsyn bör tas till organisationernas behov av plane-
ringstrygghet och framförhållning i såväl projekt- som informationsverk-
samheten. Genom ökat stöd till innovativa insatser på bl. a. folkbildnings-
området kan en fördjupad kontakt mellan kulturer och befolkningsgrupper
också i vårt svenska samhälle främjas. Därvidlag skall ungdomens särskil-
da roll som bärare av information och engagemang i frågor som rör miljö,
överlevnad och utveckling tas till vara. Ungdomens intresse och delaktig-
het utgör i sin förlängning en förutsättning for en fortsatt bred och engage-
rad uppslutning kring biståndet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

174

Särskilda miljöinsatser                                               Prop. 1991/92:100

Sambandet mellan miljöförstöring och fattigdom i u-ländema blir allt mer
uppenbart och miljöfrågorna kommer att få ökad uppmärksamhet genom
1992 års FN-konferens om miljön. Miljömålet har fått en allt viktigare roll
som komplement och förstärkning i förhållande till de övriga målen för det
svenska utvecklingssamarbetet. Miljöaspekterna måste integreras i allt
utvecklingssamarbete som påverkar miljön och miljöhänsyn måste bere-
das betydande utrymme inom det landprogrammerade utvecklingssamar-
betet. Möjligheterna ett bedöma mottagarländernas behov och lämpliga
former för miljöinsatser ökar successivt genom de miljöprofiler som utar-
betas för vart och ett av länderna.

Insatser med en klar fattigdomsinriktning inom markvårds- och by-
skogsområdet bör även fortsättningsvis ges hög prioritet, liksom hushåll-
ningen med vattenresurserna och skyddet av den biologiska mångfalden.
Ökad uppmärksamhet bör ägnas den moderna sektorns miljöproblem,
såsom industriell avloppsrening, spilloljehantering samt användnings-
kontroll av freoner och bekämpningsmedel.

Det särskilda miljöbiståndet bör användas strategiskt och koncentreras
till lämpliga problemområden för att kunna hanteras inom ramen för
begränsade administrativa resurser. De största miljöinsatserna bör göras
inom ramen för landprogrammen. Då miljöfrågorna ofta berör fler än ett
land bör möjligheter till regionala insatser tillvaratas.

I de flesta u-länder krävs förstärkning av kapacitet att planera och
genomföra insatserna och effektivare utnyttja knappa resurser. För att
stärka miljömedvetande och miljökunnande krävs såväl stöd till forskning
och utbildning som förbättrad information. Jag vill i detta sammanhang
betona vikten av nära samarbete mellan regeringen, SIDA, BITS och
SAREC, inte minst när det gäller insatser genom internationella organisa-
tioner.

Människors möjligheter till deltagande och inflytande i den politiska
beslutsprocessen är en annan viktig faktor för framgång. I detta arbete kan
ökade satsningar på miljöundervisning och miljöutbildning spela en viktig
roll, liksom enskilda organisationers arbete för att stärka miljöopinionen i
u-länderna. Svenska enskilda organisationer har i ökad utsträckning enga-
gerat sig i miljöarbetet. Inom anslagsposten för folkrörelser och enskilda
organisationer kan stöd utgå även för miljöinsatser. Därutöver beviljas
medel till internationella organisationer och i några fall även direkt till
vissa organisationer i våra huvudmottagarländer.

Jag vill också framhålla vikten av att utnyttja kompetens och kapacitet
på miljöteknikområdet inom den svenska resursbasen.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 198 milj. kr. Den utgående
reservationen uppgick till 66,6 milj. kr. främst beroende på förseningar i
industriella miljöinsatser.

Formerna för verksamheten inom den relativt nya anslagsposten gör den
till ett värdefullt komplement till övrigt bistånd. Resultaten av flera insat-
ser tyder på att dessa är väl valda. Jag föreslår därför att anslaget till
Särskilda miljöinsatser höjs med 15 milj. kr. till 250 milj. kr.

175

Särskilda program                                                       Prop. 1991 /92:100

Anslagsposten Särskilda program är avsedd att vara ett komplement till i 4
första hand det övriga biståndet genom SIDA. Syftet är dels att särskilt
uppmärksamma ämnesområden där initiativ och utökade insatser är spe-
ciellt angelägna, dels att främja metodutveckling for biståndsverksamhe-
ten. Från anslagsposten finaniseras även insatsförberedelser och resul-
tatvärdering. Medlen bör kunna användas for särskilda initiativ såväl i
enskilda länder som i regioner och i internationella sammanhang.

Följande områden ingår i Särskilda program: energi, hälsovård, handi-
kapp, AIDS-bekämpning, befolkningsfrågor, kvinnofrågor, kultur och
massmedia, försöksverksamhet och metodutveckling samt insatsforbere-
delser och resultatvärdering. Verksamheten inom de ämnesinriktade del-
posterna bör omfatta insatser med anknytning till det långsiktiga utveck-
lingssamarbetet, såväl bilateralt som multilateralt.

Världen över växer insikten om att befolkningsökningen utgör ett stort
hinder för de fattigaste ländernas utveckling. På många håll i tredje värl-
den blir följden överbelastning på miljö och naturresurser. De närmaste
decennierna kommer att innebära ytterligare befolkningstillväxt med till-
tagande följdverkningar.

Eftersom hög befolkningsökning både är orsak till och resultat av fattig-
dom måste problemet angripas både som en integrerad del i olika utveck-
lingssatsningar och genom särskilda insatser. En tredubbling av anslagstill-
delningen till delposten befolkningsfrågor har möjliggjort en rad nya insat-
ser. För budgetåret 1992/93 föreslår jag att beloppet höjs ytterligare.

HIV-AIDS håller i vissa delar av Afrika på att utveckla sig till det största
hindret for utveckling. Det oerhörda mänskliga lidandet växer, detta i
länder som redan är hårt prövade av fattigdom och krig. SIDA har under
en följd av år givit högsta prioritet åt AIDS-bekämpning. Stöd ges på flera
olika nivåer och genom en mängd olika kanaler. Under Särskilda program
finaniseras en rad insatser, från forskning for att förbättra testmetoder till
enskilda organisationers sociala arbete i drabbade regioner. Stödet till
Världshälsoorganisationens (WHO) globala AIDS-program är den största
enskilda insatsen under Särskilda program.

Under rubriken hälsovård finansieras olika insatser i samarbete med
svenska och internationella organisationer. Även här pågår viktiga samar-
beten med WHO, bl. a. stödjer SIDA de särskilda programmen for primär-
hälsovård och läromedelsproduktion.

Att handikapp getts en egen rubrik är ett led i en strävan att synliggöra
behovet av särskilda insatser for handikappade i tredje världen. Beräk-
ningar finns om att 350 miljoner människor i tredje världen lever med
någon slags handikapp. Endast ca 2 % av dessa kommer i åtnjutande av
rehabilitering i någon form. Under Särskilda program ges sedan 1980 stöd
till WHO:s omfattande program for bybaserad rehabilitering. Över för-
söksverksamhet och metodutveckling ges också stöd till specialundervis-
ning av handikappade.

I världens fattiga länder är det ofta kvinnorna som bär den tyngsta
bördan. SIDA:s strävan är att hänsyn till kvinnornas situation skall finnas
med i hela det landprogrammerade biståndet.

Delposten Försöksverksamhet och metodutveckling möjliggör projekt Prop. 1991/92: 100
av mer experimentell karaktär. Målsättningen är att identifiera, utveckla Bil. 4
och sprida kunskap om lämpliga metoder och tekniker inom olika sektorer
som prioriteras inom det svenska biståndet. Stöd bör i första hand ges för
insatser i SIDA:s programländer.

Jag välkomnar den rationalisering av verksamheten som SIDA eftersträ-
var bl. a. genom att koncentrera verksamheten till större sammanhållna
program. Ett nära samarbete med SAREC och BITS är av största vikt
eftersom insatserna gränsar till både forskning och utbildning.

Ett betydande antal av pågående projekt genomförs i samarbete med
olika FN-organ. Mot bakgrund av Sveriges aktiva engagemang för förbätt-
ringar av de internationella organisationernas verksamhet inom och utom
FN-systemet finner jag det motiverat att insatser genom olika FN-organ
bedöms även i detta perspektiv. Denna aspekt bör bevakas i samråd med
utrikesdepartementet.

Jag beräknar medelsbehovet under Särskilda program till 380 milj. kr.
under budgetåret 1992/93.

Rekrytering och utbildning av fältpersonal

Antalet kontraktsanställda genom SIDA förutses minska. Personalbistånd
har i ökad utsträckning kommit att bedrivas av personal i av SIDA upp-
handlade konsultföretag, myndigheter etc. Vid sidan av dessa kategorier
finns bl. a. bilaterala — och multilaterala biträdande experter samt kort-
tidsanställd personal. Över 200 studenter vid ett 30-tal institutioner har
inom ramen för det särskilda resursbasprogrammet fått möjlighet att utfö-
ra projektarbeten i u-länder. SIDA arbetar för att förstärka mottagarlän-
dernas resurser att själv handla upp och anställa utländsk personal. Avtal
har ingåtts med Botswana. Namibia och Zimbabwe är andra länder där
denna modell kan prövas.

Personalbiståndet fortsätter att vara en viktig resurs i utvecklingssamar-
betet. Jag anser det angeläget att erfarenheterna från de olika personalkate-
gorieras arbete i u-länderna systematiskt återförs i utvecklingssamarbetet.
Utveckling och stärkande av mottagarländernas egen rekryteringsverk-
samhet och insatser för att föryngra biståndsarbetarkåren är andra ange-
lägna områden.

Riksrevisionsverket (RRV) har på utrikesdepartementets uppdrag
granskat ekonomi och arbetsfördelning mellan SIDAs förberedande ut-
bildning av biståndspersonal och utbildningen vid Sandö U-centrum. Ut-
redningen konstaterar att SIDA måste klargöra sin roll i förberedelseut-
bildningen tydligare. SIDA bör enligt utredningen koncentrera sig på att
genomföra strategiskt väsentliga delar och i övrigt utveckla sin kompetens
som beställare av biståndsutbildning. RRV påpekar att den ekonomiska
redovisningen och uppföljningen måste förbättras. Utredningen har skic-
kats på remiss för synpunkter från en vidare krets.

Rapporten och synpunkter från remissförfarandet förväntas ge underlag
för ett mer samlat ställningstagande till utbildningsfrågorna inom bistån-
det. Ett ställningstagande till SIDA:s förslag om att alla utbildningskostna-                   1 TI

12 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

der för personal skall redovisas under ett anslag snarare än under olika Prop. 1991/92: 100
projekt får därför också anstå.                                           Bil. 4

Jag förordar att 45 milj. kr. avsätts för anslagsposten Rekrytering och
utbildning av faltpersonal. Rekrytering och utbildning inom multilaterala
området redovisas under anslaget C 1. Bidrag till internationella bi-
ståndsprogram.

Vissa landprogramkostnader

Denna anslagspost upptar bl a skatter och sociala avgifter för faltpersonal
som erläggs i Sverige samt vissa övriga kostnader för faltpersonal. Kostna-
der för tidsbegränsad handläggning av säkerhetsfrågor (konsultarvoden
och en temporär förstärkning för södra Afrika) får även finansieras från
anslagsposten. Vidare får kostnader för säkerhetsarrangemang m. m. be-
stridas från anslagsposten intill ett belopp om 500 000 kr. Det totala
medelsbehovet för budgetåret 1992/93 beräknas därmed till 52 milj. kr.

Information genom SIDA

För att skapa förståelse och engagemang för u-ländemas situation krävs att
en bred och omfattande u-lands- och biståndsinformation bedrivs. Det av
riksdagen angivna målet för u-landsinformationen om ”att utveckla män-
niskors kunskaper om och intresse för u-ländemas utveckling. Därmed
kan engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik fördju-
pas” ligger fast. Inte minst är det viktigt att idag nå ut med u-landsinfor-
mation när Sveriges ekonomi präglas av problem och intresset för omvärl-
den i hög grad koncentreras till de omvälvande händelserna i Europa
liksom till den europeiska integrationen. SIDA har en huvuduppgift att
informera om de insatser som görs på biståndsområdet men också att söka
förstärka förståelsen för u-ländema och deras situation. De övriga bi-
ståndsmyndigheterna, SAREC, BITS och SWEDECORP har också en
viktig uppgift att fylla i detta avseende, inte minst när det gäller informa-
tion om deras egen verksamhet. Nordiska afrikainstitutet har särskilt
mandat att forska och sprida kunskap om Afrika. Sandö U-centrum fullgör
en viktig utbildningsinsats inom biståndet. Även folkrörelser och enskilda
organisationer har centrala roller i informationsarbetet på u-lands- och
biståndsområdet. Information om andra länder och kulturer är också ett
verksamt medel mot tendenser till främlingsfientlighet och rasism i vårt
samhälle.

Vad gäller SIDAs informationsverksamhet bör den främst avse informa-
tion om SIDAs utvecklingssamarbete men också om förhållandena i u-län-
derna. Den inriktning av informationsarbetet som SIDA presenterar i sin
fördjupade anslagsframställning för treårsperioden finner jag riktig. Sko-
lorna är en unik möjlighet att få ut det internationella budskapet och få ett
tidigt engagemang för utvecklingsfrågor. Jag välkomnar därför SIDAs
initiativ till en treårig försöksverksamhet med åtta regionansvariga för
internationaliseringen av undervisningen. Men jag vill också understryka
vikten av att söka sprida intresset även till andra grupper i samhället och

178

öka deras u-landsintresse och grundlägga ett kanske livslångt u-landsenga- Prop. 1991/92: 100
gemang. Jag vill därför understryka SIDAs strävan att med olika typer av Bil. 4
insatser också nå ut till dessa grupper som t ex journalister, lärare, biblio-
teksfolk m. fl. Det är också angeläget att SIDA i sin informationsverksam-
het anpassar metoderna till de förändringar som sker i sättet att nå ut med
budskap i ett samhälle där konkurrensen om uppmärksamhet, engage-
mang och tid blir allt starkare.

Jag finner det värdefullt att SIDA, övriga biståndsmyndigheter, folkrö-
relser och enskilda organisationer fortlöpande samråder och utbyter erfa-
renheter om informationsverksamheten. Under anslagsposten för stöd till
folkrörelser och andra enskilda organisationer har jag redovisat mina
överväganden vad gäller medelstilldelning och målsättning för dessa orga-
nisationer.

Jag förordar att 25 milj. kr. avsätts för anslagsposten Information genom
SIDA varav 5 milj. kr. avsätts till regeringens disposition för särskilda
informationssatsningar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete
genom SIDA som jag förordat i det föregående.

2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden
som jag föreslagit i det föregående,

3. till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1992/93
anvisa ett reservationsanslag på 7 517 000000 kr.

C 3. Andra biståndsprogram

1990/91

Utgift

1

793

014

784

1991/92

Anslag

1

973

000

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

1

972

350

000

1992/93

Förslag

2

114

500

000

Reservation

1 560 500 000

Under anslaget anvisas medel för u-landsforskning genom styrelsen för
u-landsforskning (SAREC), tekniskt samarbete och u-krediter genom be-
redningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS),
gäststipendie- och utbytesprogram genom Svenska institutet, stöd till nä-
ringslivsutveckling genom SWEDECORP och Swedfund International
AB, projektbistånd till vissa länder, särskilda insatser i skuldtyngda u-län-
der samt utredningar m. m.

179

Tabell 6. Andra biståndsprogram budgetåren 1991/92 — 1992/93 (milj, kr.) Prop. 1991/92: 100

Anvisat

1991/92

Förslag

1992/93

Förändring

1992/93

U-landsforskning

395,0

425,0

30,0

BITS verksamhet, därav
Tekniskt samarbete

315,0

324,5

9,5

U-krediter

400,0

420,0

20,0

Gäststipendie- och utbytes-
program genom Svenska
Instituet

5,5

10,0 1)

4,5

Näringslivsbistånd

49,5

160,0 2)

110,5

Swedfund International AB

100,0

25,0

-75,0

Projektbistånd till vissa
länder

30,0

40,0

10,0

Central- och Östeuropa

170,0

-170,0

Stöd till ekonomiska reform-
program och skuldlättnads-
åtgärder

500,0

700,0

200,0

Utredningar m. m.

8,0

10,0

2,0

Summa

1 973,0

2 114,5

141,5

1) expertutbytet om 4,5 milj. kr. har tidigare anvisats under
delposten för tekniskt samarbete genom BITS

2) inkluderar även medel för bistånd för näringslivsutveckling som
tidigare finansierats under anslaget III C 2. Utvecklingsbistånd
genom SIDA inom såväl landramar som inom anslagsposten för regionala
insatser i Afrika. Dessutom har medel som tidigare anvisats under
delposten tekniskt samarbete genom BITS beräknats under denna anslagspost.

U-landsforskning

SAREC

SARECs verksamhet innefattar stöd till forskning i och forskarsamarbete
med länder i Afrika, Asien och Latinamerika, bidrag till internationella
forskningsprogram samt stöd till svensk u-landsforskning. SAREC föreslår
att 480 milj. kr. anvisas for verksamheten budgetåret 1992/93.

Efter att ha ökat snabbt under ett antal år växte SARECs anslag endast
måttligt budgetåret 1991/92. SAREC söker innevarande budgetår konsoli-
dera verksamheten och i detta syfte genomfors bl. a. en intern omorganisa-
tion. I forskningsprogrammet ger SAREC fortsatt prioritet åt det bilaterala
forskningsstödet. Denna samarbetsform är nu något större än stödet till
internationella forskningsprogram, som dock även i fortsättningen kom-
mer att spela en viktig roll i forskningen om utvecklingsproblem. Sedan ett
antal år utgör stödet till svensk u-landsforskning knappt 10% av SARECrs

180

budget. SAREC anser att en god balans mellan de olika stödformerna Prop. 1991/92: 100
råder.                                                                       Bil. 4

Den viktigaste målsättningen vid utformningen av det bilaterala forsk-
ningssamarbetet är utveckling av nationell forskningskapacitet i mottagar-
länderna. I detta arbete engageras i hög utsträckning svenska institutioner
vid universitet och högskolor. SAREC:s erfarenheter från denna typ av
samarbete är i huvudsak goda, och antalet samarbetsavtal mellan svenska
forskningsinstitutioner och u-landsinstitutioner uppgår nu till drygt 140.
Som ett led i strävan att rationalisera verksamheten avser SAREC att
något minska antalet enskilda insatser.

Stödet till internationella forskningsprogram avser främst stöd till forsk-
ning inom områdena hälsa och jordbruk. Våren 1991 fattade regeringen
beslut om fortsatt stöd i tre år till Världshälsoorganisationens (WHO) tre
program för forskning om tropiska sjukdomar, mänsklig reproduktion och
primärhälsovård. Vidare stödjer SAREC genom den konsultativa gruppen
för jordbruksforskning (CGIAR) ett tiotal forskningsinstitut på jordbruks-
området.

SAREC ser det som en viktig uppgift att samordna och skapa en lämplig
balans mellan de olika stödformerna till svensk u-landsforskning. SAREC
fortsätter att ge projektstöd och stöd till forskningsmiljöer. SAREC har
även arbetat vidare med tillsättningen av de högre forskartjänsterna vid de
svenska universiteten. Fyra professurer och två forskartjänster har tillsatts
inom miljöområdet, utvecklingsekonomi och statskunskap.

Som ett komplement till det ordinarie internationella och bilaterala
stödet tillfördes SAREC 60 milj. kr. till ett särskilt program för forskning
om H1V/AIDS för treårsperioden 1988/89— 1990/91. Riksdagen beslutade
våren 1991 att ge programmet en fortsättning på två år och anslog till detta
ändamål ytterligare 30 milj. kr. Inom programmet har uppmärksammade
resultat presenterats bl.a. rörande vaccin mot HIV-2. Förutom det särskil-
da programmet, som främst är inriktat mot att nå snabba forskningsresul-
tat, ingår forskning om HIV/AIDS och dess följder i flera av SAREC:s
bilaterala forskningsprogram.

Biståndsinsatser inom miljöområdet kan inte separeras från andra ut-
vecklingsinsatser. I det strategidokument för landsbygdsutveckling och
miljö som SAREC utarbetat utgör denna koppling också ett grundtema.
Vidare har SAREC nyligen inrättat en forskarsekreterartjänst med övergri-
pande ansvar för miljöforskning. Ett antal av SAREC:s insatser är också
speciellt riktade mot forskning om en miljömässigt bärkraftig utveckling.
Stora delar av det femåriga särskilda skog- och miljöprogrammet som
avslutades 1990/91 är numera integrerat i SARECs ordinarie verksamhet.

SAREC finner det angeläget att stimulera forskningspluralism för att ge
utrymme för skilda vetenskapliga synsätt och för att understödja en veten-
skaplig och samhällelig debatt. Därför har man utanför de ordinarie bilate-
rala samarbetsprogrammen utformat särskilda stödformer för samhällsve-
tenskaplig forskning i Latinamerika och Afrika. Tonvikten ligger främst på
nationalekonomiska och statsvetenskapliga frågor, med anknytning till
strukturanpassning och skuldkris respektive demokratiseringsprocesser.

SAREC fortsätter att prioritera det svenska forskningsstödet till Afrika

181

söder om Sahara. Detta motiveras av fortsatt stora behov. Den ekonomis- Prop. 1991/92:100
ka krisen drabbar länderna hårt och lämnar litet utrymme for nationell Bil. 4
finansiering av forskning. Stöd till institutionsuppbyggnad utgör ett viktigt
mål i stödet till Afrika. Samarbete med den nyblivna självständiga staten
Namibia har tett sig naturligt för SAREC. Ett brett samarbete är sedan
länge etablerat med de övriga länderna i regionen. SAREC har även gett
stöd till ”post apartheid-forskning” till sydafrikanska forskare i exil. Un-
der de senaste åren har vissa av dessa forskare kunnat återvända till
Sydafrika för att fortsätta sin verksamhet.

Sedan sommaren år 1988 har SAREC ett regionkontor för södra Afrika i
Harare. Under våren 1991 fattade regeringen beslut om att kontoret skall
vara inrättat tills vidare.

Stödet till Latinamerika, som vuxit snabbt de senaste åren, har en något
annorlunda inriktning. Flera av samarbetsländema är s. k. medelinkomst-
länder. Prioritet ges till projekt av mer allmänt u-landsintresse och till
områden där Sverige kan erbjuda särskild kompetens. SAREC bedriver
även forskningssamarbete med flera asiatiska länder, främst inom områ-
dena hälsa och näring samt landsbygdsutveckling och miljö.

SAREC lägger stor vikt vid metodfrågor och resultatutvärdering av
forskningsbiståndet. Att inriktningen mot att bygga upp nationell forsk-
ningskapacitet är mycket långsiktig innebär ingen motsättning till högt
ställda krav på synliga resultat. SAREC publicerar regelbundet resultat-
utvärderingar som en del av informationsverksamheten. Arbetet med den
fördjupade anslagsframställningen 1993/94—1995/96 kommer också att
föranleda ytterligare ansträngningar på detta område.

Föredragandens överväganden

Forskning och uppbyggnad av forskningskapacitet är av stor betydelse för
u-ländernas möjligheter att lösa grundläggande utvecklingsproblem. En
central uppgift för SAREC är att bidra till att bygga upp och stärka
forskningskapaciteten i enskilda u-länder, vilket sker bl. a. genom samar-
bete mellan forskningsinstitutioner i Sverige och institutioner i u-länder.
Genom att bidra till att stärka forskningsmiljöer och högre utbildning i
u-ländema kan forskarflykt motverkas.

SARECs verksamhet är desto viktigare då den ekonomiska krisen har
drabbat forskningen hårt i många u-länder. Akuta problem har i många fall
tvingat länder att koncentrera sina begränsade resurser på mera omedelba-
ra behov, vilket fört med sig att forskningens bas har försvagats. Forsk-
ningens och universitetens kapacitetskris är särskilt framträdande i Afrika.
Det är därför naturligt att SAREC, liksom övriga biståndsmyndigheter, ger
Afrika fortsatt hög prioritet i sin verksamhet.

Det är regeringens strävan att biståndet i ökad utsträckning skall bidra
till en demokratisk samhällsutveckling och ökad respekt för mänskliga
rättigheter. SAREC har sedan flera år väl fungerande program för sam-
hällsvetenskaplig forskning i både Afrika och Latinamerika. Resultaten av
programmen synes vara goda. Inte minst Latinamerikaprogrammet har
visat vilken betydelse kompetens inom samhällsvetenskapliga vetenskaper                 182

har för och vid en övergång till demokrati.

Sannolikt står nu stora delar av Afrika inför djupgående förändringar Prop. 1991/92: 100
mot demokrati och ökad pluralism. Nationellt kunnande på de juridiska, Bil. 4
statsvetenskapliga och ekonomiska områdena kommer för dessa länder att
vara av stor betydelse. SAREC bör utnyttja sina förutsättningar för att
stödja denna förändringsprocess och jag vill därför framhålla betydelsen
av att SAREC ger ökad prioritet för forskning relaterad till demokrati och
mänskliga rättigheter.

Personutbyte med u-länder inom högre utbildning och forskning är ett
viktigt inslag i strävandena att stärka forskningskapacitet i u-länder. Även
personutbyte kan vara ett instrument för att främja demokrati och stärka
ömsesidig förståelse.

Frågor rörande miljöförstöring, avskogning och ökenspridning är kom-
plicerade. Biståndsinsatser inom miljöområdet kan inte separeras från
andra utvecklingsinsatser. Därför är det av stor vikt att denna aspekt
beaktas i hela SARECs program.

Jag noterar med tillfredsställelse SIDAs och SARECs växande samarbe-
te avseende forskning och övrigt utvecklingssamarbete. Stödet till svensk
u-landsforskning bör fortsätta i syfte att genom forskning i Sverige bidra
till förståelsen av u-ländemas problem och för Sveriges roll i ett internatio-
nellt utbyte. U-landsforskningen i Sverige är även viktig för utvecklingen
av resursbasen för utvecklingssamarbetet.

Vid ingången av budgetåret 1991/92 fanns en ointecknad reservation på
knappt 38 milj, kr, varav 20 milj. kr. hänförde sig till de särskilda pro-
grammen för forskning om AIDS samt skog och miljö. För budgetåret
1992/93 föreslår jag att 425 milj. kr. anvisas för u-landsforskning.

Medel för SARECs förvaltningskostnader tas upp under anslaget
C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).

Tekniskt samarbete och u-krediter

BITS

BITS har inkommit med en fördjupad anslagsframställning för budgetpe-
rioden 1992/93- 1994/95.

Resultatanalysen avser, i enlighet med direktiven, väsentligen det tek-
niska samarbetet och den internationella kursverksamheten.

Insatser inom det tekniska samarbetet förutsätter en begäran från sam-
arbetslandet och en positiv bedömning av insatsens förväntade bidrag till
mottagarlandets utvecklingsansträngningar. BITS roll är att som kon-
traktsfinansiär av sådana projekt bidra till kunskapsöverföring och kom-
petensutveckling. Det tekniska samarbetet är ett stöd till en verksamhet
som samarbetslandet själv svarar för. Stor vikt läggs vid att insatsen är
prioriterad och kopplad till lokala ansträngningar. BITS strävan är att nå
så stor kostnadseffektivitet som möjligt i de insatser man finansierar.

BITS anser att kontraktsfinansieringen visat sig ändamålsenlig när det
gäller att säkerställa kostnadseffektivitet i beslutade insatser och konkre-
tion i de åtgärder som skall vidtas för att uppnå angivna resultat. BITS
krav på kostnadsdelning har ibland i länder med svag betalningsförmåga

183

ansetts betungande. Erfarenheten är dock att kravet på kostnadsdelning Prop. 1991/92: 100
inte generellt verkar återhållande på ansökningar till högprioriterade pro- Bil. 4
jekt eller inom sakområden där svenskt kunnande är känt, respekterat och
eftertraktat.

BITS konstaterar att samarbetets effektivitet måste ses i forhållande till
kostnader, kvalitet och samhällsnytta. Vägledande for BITS projekt-
granskning är att insatserna skall kunna härledas till användbara resultat.
Mer komplicerade insatser uppdelas därför i prestationsangivna etapper.
BITS anser att denna metod stimulerar den lokale partens engagemang och
leder till ökad kvalitet och kostnadsbesparingar. Metoden utgör ett hjälp-
medel for att bedöma det tekniska samarbetets inre effektivitet — dvs. att
insatserna görs på rätt sätt.

När det gäller den yttre effektiviteten — dvs. att rätt insatser görs —
vägleds verksamheten av delmål. Dessa är — institutionsuppbyggnad, —
förbättrat investerings- och beslutsunderlag, — metod och systemutveck-
ling, — höjd teknikkompetens, effektivisering av produktionsprocesser.

Inom det tekniska samarbetet är det lätt att ange omedelbara resultat av
en insats. Avsedda resultat finns inskrivna i de kontrakt man finansierar
(ett antal personer skall utbildas, en studie skall genomföras etc). När
slutbetalning görs har, i princip, insatsen utfallit till kundens belåtenhet.

Betydligt svårare att värdera är insatsens bidrag till uppfyllandet av de
biståndspolitiska målen. Verksamhetens karaktär av kunskapsöverföring
gör att det är först när kunskapen omsätts i utvecklingsinriktad handling
som effektiviteten kan mätas. BITS har i sin utvärdering av stöd till
exempelvis Jamaica och Ecuador kunnat konstatera att utvecklingseffek-
ten ofta uppkommer lång tid efter insatsens genomförande. Andra fall har
visat att även insatser med hög kostnadseffektivitet och tekniskt hög
standard kan ha tveksam utvecklingseffekt.

BITS redovisar en successiv ökning av antalet sektorer for tekniskt
samarbete. BITS strävar efter att beakta miljöaspekter i alla insatser där så
är befogat. Omkring 10% av det tekniska samarbetet går till insatser vars
huvudmål är att tillgodose miljöintressen. Tunisien utgör exempel på ett
land där miljösamarbetet givits stor tonvikt. Programmet har utvärderats
under sommaren 1990. Utvärderingen visade på ett positivt resultat av
programmet och utmynnade i en rekommendation om fortsatt engage-
mang inom sektorn.

Förutom genom det prestationsstyrda betalningsförfarandet sker BITS
uppföljning av insatsernas effektivitet vid regelbundna genomgångar med
samarbetsländema och genom särskilda utvärderingar. Under 1990/91
gjordes en översyn av samarbetet med Jamaica, Ecuador, Dominikanska
Republiken, Costa Rica och Mauritius.

Under budgetåret 1990/91 har sju större utvärderingar genomförts. Ut-
värderingarna har tjänat som underlag for utformningen av framtida stöd
inom respektive verksamhet eller sektor. Utvärderingarna har ibland re-
sulterat i att mottagarparten gjort vissa omprioriteringar av den egna
verksamheten. I något fall har resultatet blivit att BITS har avbrutit
samarbetet då man funnit att förutsättningar saknats for att stödet skulle
få önskade utvecklingseffekter. BITS framhåller att utvärderingarna är ett

184

viktigt verktyg för myndighetens lärande och därför ingår som en naturlig Prop. 1991/92: 100
del i verksamheten.                                                      Bil. 4

BITS menar att ett effektivt utvecklingssamarbete måste bygga på an-
svarsfördelning och kostnadsdelning. Särskilt viktigt är det att samarbets-
landet har en plan för hur erforderligt investeringskapital kan mobiliseras
för att vidta de åtgärder som föranleds t ex av en utredning inom det
tekniska samarbetet. Erfarenheterna är goda i detta avseende.

BITS redovisar inom samtliga verksamhetsgrenar ett utökat samarbete
med internationella organisationer. Särskilt omfattande är samarbetet
med Världsbanken. Flera fall redovisas där finansieringsunderlag framta-
get inom BITS tekniska samarbete legat till grund för världsbankslån.
BITS förutser ett fördjupat samarbete med Världsbanken när det gäller
kopplingen mellan tekniskt samarbete och uppföljningsfinansiering. Inom
det tekniska samarbetet har BITS en konsultfond på 25 milj. kr. i Världs-
banken. Sammanlagt 117 insatser med svenska experter har finansierats
genom fonden. Världsbanken har med få undantag uttryckt uppskattning
av de svenska insatserna. BITS bedömning är att konsultfonden väl fyller
sitt syfte och har lett till värdefulla kontakter och konkreta projektsamar-
beten.

I januari 1990 ingick BITS och Världsbanken en överenskommelse om
en miljökonsultfond på 32 milj. kr. Per den 30 juni 1991 hade 12 insatser
finansierats med medel ur denna fond. Sedan hösten 1990 förvaltar BITS
också en konsultfond för Öst- och Centraleuropa hos Världsbanken. Kon-
sultfonder finns också i IFC och Afrikanska utvecklingsbanken. BITS
redovisar goda erfarenheter inte minst från samarbetet med IFC.

BITS internationella kursverksamhet inriktades till en början nästan
enbart mot tekniska områden men har successivt utvidgats till att omfatta
andra biståndsmål än resurstillväxt. BITS har låtit genomföra en utvärde-
ring av sin internationella kursverksamhet för att bedöma dess effektivitet
som metod för kunskapsöverföring, kunskapens nytta, kursernas kost-
nadseffektivitet och ändamålsenlighet i förhållande till de biståndspoliti-
ska målen. Utvärderingen drar slutsatsen att kurserna varit kostnadseffek-
tiva samtidigt som de fungerat väl som instrument för kunskapsöverfö-
ring. Flera exempel ges på att kursdeltagare kunnat omsätta erfarenheter
från kurserna i reformer i hemlandet.

BITS äskar för det tekniska samarbetet (exkl. internationella kurser,
stöd till Swedfundprojekt och expertutbytesprogrammet) 230 milj. kr. al-
ternativt 250 milj. kr. Det lägre alternativet innebär en i stort sett oföränd-
rad omfattning på verksamheten i redan etablerade samarbetsländer me-
dan det högre alternativet ger utrymme för en breddning av länderkretsen.
I det senare alternativet skulle samarbetet desutom kunna utvecklas till
nya sektorer och fördjupas framförallt inom miljöområdet.

BITS föreslår att ansvaret för och dispositionen av medel för det s. k.
expertutbytesprogrammet överförs till Svenska Institutet.

För den internationella kursverksamheten (exklusive expertutbytespro-
grammet) föreslår BITS 93 milj. kr. alternativt 100 milj. kr. för budgetåret
1992/93. Det lägre alternativet skulle skapa utrymme för en ökning med
1 — 2 kurser per år medan det högre alternativet innebär en ökning med 2 —

185

4 kurser per år samtidigt som utrymmet för bidrag till seminarier och Prop. 1991/92: 100
stipendier ökar.                                                             Bil. 4

Den föreslagna ökningen av medelsramen för tekniskt samarbete och
den internationella kursverksamheten motiveras med att BITS förutser en
fortsatt hög efterfrågan samtidigt som kraven på att tillgodose andra mål
än tillväxtmålet ökar och miljöhänsyn integreras i biståndet.

I Asien förväntas ett utökat samarbete med Thailand, Filippinerna och
Pakistan. Om politiska förutsättningar finns anser BITS att samarbetet
med Indonesien kan öka på miljöområdet. I Afrika räknar man med en
ökning av samarbetet i Egypten, Tunisien och Ghana. Nya samarbetslän-
der är Senegal och Marocko. Samtidigt förutses en utfasning av det begrän-
sade samarbetet med Sudan och Somalia. I Latinamerika räknar man med
ökade insatser i Chile och Ecuador medan samarbetet med Cuba avslutas.

U-kreditgivningen har i hög grad inriktats på projekt för att utveckla
u-ländemas infrastruktur. Flertalet projekt har genomförts utan nämnvär-
da problem och anläggningarna har tagits i drift inom rimlig tid. Framför-
allt inom industrisektorn har vissa projekt dock stött på svårigheter.

För u-kreditgivningen föreslår BITS att 500 milj. kr. alternativt
550 milj. kr. anvisas för budgetåret 1992/93. Anslagsutnyttjandet har för
de tre senaste åren överstigit anslagna medel. Den utestående reserva-
tionen har därmed minskat från 1 022 milj. kr. den 1 juli 1988 till
461 milj. kr. den 1 juli 1991. Av dessa medel har utfästelser gjorts om
krediter med ett sammanlagt belopp på 293 milj. kr. BITS anser att re-
servationen har en lämplig storlek för att tjäna som buffert mot svängning-
ar i anslagsbelastningen. BITS motiverar den föreslagna anslagshöjningen
med att efterfrågan på förmånlig finansiering för uppbyggande av infra-
strukturen i u-länderna kommer att vara fortsatt hög. Därtill kommer
efterfrågan på miljöinvesteringar att öka. BITS utgår i sitt förslag från att
u-krediter skall kunna komma i fråga för Kina samt föreslår viss kreditgiv-
ning till Indonesien. Det högre alternativet skulle dessutom möjliggöra ett
utvidgat samarbete med internationella samfinansieringsorgan samt möj-
liggöra kreditgivning till angelägna projekt i betalningssvaga länder som
genomför målinriktade reformer inom ramen för internationellt stödda
strukturanpassningsprogram.

Under årens lopp har BITS beviljat u-krediter till sammanlagt 30 länder.
Drygt 60% av den totala kreditgivningen har beviljats till låginkomstlän-
der.

BITS har sedan budgetåret 1989/90 haft möjlighet att lämna u-krediter
till utvecklingsbanker i u-länder. Hittills har sådana krediter lämnats eller
erbjudits till fem länder.

Genom s. k. biståndsgarantier försäkras u-krediter mot eventuella för-
luster när låntagare eller köpare inte fullgör sina förpliktelser. En säker-
hetsreserv har byggts upp genom särskilda avsättningar från biståndsan-
slagen och erlagda premier. Säkerhetsreserven ökade under budgetåret
1990/91 med 65 milj. kr. till totalt 436 milj. kr. Detta motsvarade 7% av
utestående garantiengagemang. Skadefallen i u-kreditsystemet har varit
förhållandevis begränsade. BITS anser därför inte att det finns något
behov av att under budgetåret 1992/93 överföra medel från u-kreditansla-

186

get till skadereserven. BITS totala engagemang i form av garantiåtgärder Prop. 1991/92:100
uppgick 1991—06 — 30 till 6 246 milj. kr. Indien, Kina och Algeriet står for Bil. 4
de största beloppen med 2 282 milj, kr., 1 304 milj. kr. respektive 653
milj. kr.

Föredragandens överväganden

Förslag

Verksamhetens inriktning:

Det tekniska samarbetet och u-kreditgivningen genom BITS bör
också framgent vara i huvudsak efterfrågestyrda samtidigt som en
breddning av verksamheten skall eftersträvas för att tillgodose också
andra biståndsmål än tillväxtmålet. Miljöaspekter skall beaktas i
alla insatser där så är befogat. I avvaktan på nya riktlinjer som en
följd av kreditbiståndsutredningen och överenskommelsen i OECD
om bundna u-krediter bör BITS vara återhållsam med u-krediter
inom industrisektorn.

Resurser m. m.:

Anslag 1992/93:

Tekniskt samarbete 324 500 000 kr.
U-krediter           420 000 000 kr.

Ansvaret för och dispositionen av medel för expertutbytesprogram-
met skall överföras till Svenska Institutet.

BITS uppgift är att inom ramen för den svenska biståndsverksamheten
främja ekonomisk och social utveckling i u-länder och i länder i Central-
och Östeuropa samt utvidga och stärka Sveriges relationer med dessa
länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag.

Det tekniska samarbetet genom BITS är ett flexibelt instrument som
möjliggör insatser i olika former anpassade efter mottagarländernas behov
och utvecklingsnivå. I kretsen av samarbetsländer ingår främst länder med
vilka Sverige ingått samarbetsavtal, men också några tidigare programlän-
der för SIDA och andra länder som av statsmakterna bedömts som lämpli-
ga för samarbete genom BITS. Mer reguljärt samarbete i olika former
genom BITS har omfattat bl. a. Algeriet, Bolivia, Costa Rica, Chile, Cuba,
Dominikanska republiken, Ecuador, Egypten, Filippinerna, Ghana, Ja-
maica, Jordanien, Kina, Malaysia, Mauritius, Mexico, Nigeria, Pakistan,
Peru, Thailand, Tunisien och Uruguay. Under innevarande budgetår har
beslut fattats om att avsluta biståndssamarbetet med Cuba. BITS kan
besluta om enstaka insatser i andra länder än de som omfattas av det
reguljära samarbetet.

BITS tekniska samarbete utgör en viktig kanal för överföring av svenskt
kunnande till u-ländema. Medelstilldelningen till denna anslagspost har
ökat kraftigt under de senaste åren. Under innevarande budgetår uppgår

187

anslagsposten till 315 milj.kr. (inkl. 20 milj.kr. för det s.k. utbildnings- Prop. 1991/92: 100
och rådgivningsstödet i Swedfundprojekt samt 4 milj. kr. för expertutby- Bil. 4
tesprogrammet genom Svenska institutet).

Jag förutser en fortsatt ökad efterfrågan på BITS tekniska samarbete.
Ökningen beror dels på att verksamheten kontinuerligt breddas för att
tillgodose också andra mål än tillväxtmålet, dels på tillkomsten av nya
samarbetsländer. Samtidigt innebär målsättningen att minska det finan-
siella stödets omfattning till förmån för ren kunskapsöverföring en viss
dämpning i volymtillväxten. För budgetåret 1992/93 föreslår jag att
325 milj. kr. anvisas för BITS tekniska samarbetet. I beloppet ingår ej
medel för utbildnings- och rådgivningsstöd i Swedfund projekt och ej
heller medel för expertutbytesprogrammet genom Svenska institutet. I
enlighet med riksdagens bemyndigande får BITS utfasta två gånger bud-
getårets anslag för tekniskt samarbete (prop. 1987/88: 100, bil.5, UU 20,
rskr. 226) Insatser i Central- och Östeuropa redovisas under ett nytt
reservationsanslag G 2. Samarbete med länderna i Central- och Östeuro-
pa.

Inom ramen för det tekniska samarbetet har t. o. m. innevarande budget-
år inkluderats medel för expertutbyte genom Svenska institutet. BITS
föreslår att ansvaret för och dispositionen av medel för expertutbytespro-
grammet överförs direkt till Svenska institutet. Jag delar BITS uppfattning
härvidlag och föreslår att 4,5 milj. kr. anvisas för budetåret 1992/93.

Jag noterar att BITS i samband med arbetet med den fördjupade an-
slagsframställning lagt ned stora resurser på en analys av genomförda
insatser. Det är väsentligt att metoder för fortlöpande utvärdering och
analys skapas. Samtidigt behöver utrymme skapas för planering, metod-
utveckling och analys på ett mer övergripande plan av verksamhetens
utveckling, inriktning och relevans för uppfyllandet av de biståndspoliti-
ska målen. BITS behöver också i ökad omfattning delta i samråd om det
svenska stödet till olika länder och koordinering med andra givare. Detta
gäller inte minst stödet till Central- och Östeuropa. BITS planer på att
inrätta en särskild planeringsenhet skulle därvid fylla en viktig funktion.

Inom BITS internationella kursverksamhet har antalet kurser under
senare hälften av åttiotalet ökat från 23 till 37. Den internationella kurs-
verksamheten har visat sig vara ett värdefullt instrument för kunskaps-
överföring. Jag välkomnar den breddning av kursutbudet utanför industri-
och infrastrukturområdet som skett och noterar de positiva resultat som
uppnåtts när kursinnehållet omsatts i praktisk handling i mottagarlandet.
Jag vill särskilt betona att dessa kurser kan spela en viktig roll i det
demokratifrämjande biståndet. Sådana kurser bör därför anordnas i ökad
utsträckning.

Genom u-krediter överförs finansiella resurser på förmånliga villkor för
att finansiera svenska varor och tjänster i projekt som prioriteras av
låntagarlandet och som av BITS bedöms få betydande utvecklingseffekter
för landet. Projektgranskning ligger till grund för beslut om utfästelse om
u-kredit. Krediten kan utnyttjas först när ett kontrakt vunnits i internatio-
nell konkurrens.

188

Omfattningen och inriktningen på BITS kreditgivning är i hög grad Prop. 1991/92: 100
efterfrågestyrd. Omkring 3/4 av den totala kreditvolymen har gått till Bil. 4
energi-, telekommunikation och energisektorerna, medan 15 % avsett till-
verkningsindustrin. Min bedömning är att infrastrukturinvesteringar ock-
så i framtiden kommer att dominera efterfrågan på u-krediter. Inte minst
mot bakgrund av behoven i u-länderna anser jag att det är rimligt att
tyngdpunkten fortsätter att ligga på dessa sektorer. Jag välkomnar BITS
strävan att öka andelen miljörelaterade projekt. Beträffande krediter till
industrisektorn visar BITS resultatanalys att sådana projekt uppvisat säm-
re resultat än projekt inom andra sektorer. Detta tillsammans med den
nyligen träffade internationella överenskommelsen om en strängare disci-
plin för koncessionell finansiering av kommersiellt bärkraftiga projekt gör
att jag anser att u-kreditgivningen till industrisektorn bör begränsas. Väg-
ledande för det svenska biståndssamarbetet inom näringslivsområdet bör
vara att insatser på företagsnivå skall ges i former som är förenliga med
den kommersiella verklighet företagen skall verka i. Subventioner direkt
till företag skall i princip undvikas.

BITS framhåller att nya länder kan bli aktuella för kreditgivning under
planeringsperioden. Man anser t. ex. att u-krediter bör kunna lämnas i viss
utsträckning till Indonesien. Jag delar BITS bedömning att nya samarbets-
länder kan aktualiseras men anser inte att det under den närmaste tiden är
aktuellt att bevilja Indonesien någon u-kredit.

Anslagsbelastningen för u-krediter uppvisar stora variationer kring en
stigande tendens. Detta gör att det är svårt att programmera och förutse
medelsbehoven för enskilda år. En reservation som buffert mot variatio-
ner i anslagsbelastningen är därför nödvändig. Anslagsutnyttjandet för de
tre senaste åren har överstigit anslagna medel. Den utgående reservationen
under u-kreditanslaget uppgick den 30 juni 1991 till 461 milj. kr. Av totalt
tillgängliga 861 milj.kr. per den 1 juli 1991 var 293 milj.kr. intecknade
för utestående utfästelser. Jag anser att reservationens storlek är rimlig.
Min bedömning är att efterfrågan på u-krediter kommer att fortsätta att
stiga och att anslaget därför bör höjas i förhållande till innevarande bud-
getår.

Jag föreslår att 420 milj. kr. anvisas för gåvoelementet i u-krediter under
budgetåret 1992/93.

Jag delar BITS bedömning att det inte finns behov av att under budget-
året 1992/93 avsätta medel från u-kreditsanslaget till säkerhetsreserven.

Som jag tidigare redovisat har utredningen om kreditinstrumentets roll i
biståndet överlämnat sitt betänkande (SOU 1991:74). Betänkandet är
föremål för remissbehandling. Jag avser föreslå regeringen att återkomma
till riksdagen med eventuella förslag om ändringar av det nuvarande
u-kreditsystemet.

Medel för BITS förvaltningskostnader tas upp under anslaget C 8. Be-
redningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete.

189

Gäststipendier och utbytesprogram                                     Prop. 1991/92:100

Den del av Svenska institutets gäststipendier som rör stipendiater från 8’1 • 4
u-länderna finansieras med medel från detta anslag. För innevarande
budgetår har över biståndsbudgeten 5,5 milj. kr. anvisats för dessa stipen-
dier.

Jag föreslår att gäststipendieprogrammet anvisas oförändrat 5,5 milj. kr.
under budgetåret 1992/93. Vidare föreslår jag att 4,5 milj. kr. som Svenska
Institutet tidigare fått stöd för från BITS anslag för expertutbytesprogram
för u-länder direkt anvisas Svenska Institutet.

Svenska institutets verksamhet behandlas i sin helhet under anslaget

D 1. Svenska institutet.

Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP) och Swedfund International AB

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd bildades den 1 juli 1991,
samtidigt som Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) samt
SIDAs industribyrå upphörde och Fonden för industriellt samarbete med
u-länder (SWEDEFUND) omvandlades från självständig stiftelse till ak-
tiebolag.

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) föreslår
att 200 milj. kr. anvisas för myndighetens verksamhet under budgetåret
1992/93. SWEDECORP begär bemyndigande att få utfästa medel motsva-
rande tre gånger tillgängliga anslagsmedel samt att utfästelserna för
IMPOD garantin höjs till 6 milj. kr. SWEDECORP föreslår vidare att
Swedfund International AB tillförs 100 milj. kr. varav 50 milj. kr. för in-
satser i Central- och Östeuropa samt att ansvar och medelstilldelning för
metod och försöksverksamhet inom näringslivssektom för industriell mil-
jö och för näringslivsinriktade insatser inom SADCC-regionen överförs
från SIDA till SWEDECORP.

SWEDECORP skall inom ramen för de biståndspolitiska målen bidra
till utvecklingen av näringslivet i u-ländema. Genom kunskapsöverföring
till företag och näringslivsorganisationer skall verksamheten bidra till att
skapa gynnsamma förutsättningar för investeringar och företagande i mot-
tagarländerna. SWEDECORP skall också främja mottagarländernas han-
del, svara för information och rådgivning om avsättningsmöjligheter på
den svenska marknaden samt i samverkan med Swedfund International
AB bidra till utveckling av bärkraftiga företag i mottagarländerna genom
riskkapitalsatsningar, främst i samarbete med svenskt näringsliv. SWEDE-
CORP skall inom sitt verksamhetsområde främja framsynt hushållning
med naturresurser och omsorg om miljön.

Föredragandens överväganden

Bildandet av styrelsen för internationellt näringslivsbistånd innebär ökade
möjligheter för Sverige att erbjuda ett effektivt biståndssamarbete inom
näringslivsområdet. SWEDECORPs verksamhet kommer att präglas av en

190

avvägning mellan kontinuitet och förnyelse. Verksamheter som tidigare Prop. 1991/92: 100
låg på IMPOD och SWEDFUND kommer, liksom en del av de insatser Bil. 4
som genomfördes av SIDAs industribyrå, att drivas av SWEDECORP.
Samtidigt skapas förutsättningar för en breddning och fördjupning av
samarbetet för kunskapsöverföring och teknikutveckling på företagsnivå
och till direkt näringslivsstödjande institutioner. På handelsområdet har
verksamheten breddats till att omfatta marknadsföring och exportfräm-
jande ur ett generellt u-landsperspektiv i tillägg till IMPODs roll som
främjare av import av u-landsprodukter till den svenska marknaden.

Såväl SWEDFUND som IMPOD har mött en ökad efterfrågan på
samarbete under åttiotalets senare år. Jag bedömer att denna tendens
kommer att förstärkas i SWEDECORPs verksamhet genom den ökade
slagkraft som samordningen av de olika biståndsorganisationerna förvän-
tas ge det svenska näringslivsbiståndet. Vid fastställandet av anslag bör
hänsyn dock tas till att verksamheten bör byggas upp succesivt i takt med
erfarenheterna och inriktas på kunskapsöverföring som kan främja in-
hemsk resursmobilisering och kommersiellt tänkande. Stora resurskrävan-
de program bör undvikas.

För budgetåret 1992/93 föreslår jag att 160 milj. kr. anvisas för SWEDE-
CORPs verksamhet. Ansvaret för metod och försöksverksamhet inom
näringslivssektom för industriell miljö och näringslivsinriktade insatser
inom SADCC-regionen (inkl, insatser inom det s.k. Norden/SADCC-
initiativet) överförs från SIDA till SWEDECORP. Vidare föreslår jag att
SWEDECORP bemyndigas att göra utfästelser om två gånger budgetårets
anslag och att garantier för marknadsföringsinsatser genom den s. k. IM-
POD-garantin höjs till 6 milj. kr. Medel kan komma att tillföras SWEDE-
CORP även för kunskapsöverföring till Central- och Östeuropa från ansla-
get G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa.

Swedfund International AB

Stiftelsen SWEDEFUND (Fonden för industriellt samarbete med u-län-
der) ombildades år 1991 till Swedfund International AB. Bolagets huvud-
uppgifter är att på industriområdet förmedla kontakter mellan svenska
företag och intressenter i u-länder och Central- och Östeuropa, bidra till
förinvesteringsstudier samt medverka i etableringen av samägda företag,
s. k. joint-ventures genom insatser i form av aktiekapital, lån- och garanti-
givning.

Under budgetåret 1990/91 bedrevs verksamheten i stiftelseform. Fon-
dens grundkapital uppgick till 250 milj. kr. Fonden hade dessutom ett
bemyndigande att med statsgarati låna upp medel inom en ram motsva-
rande högst tre gånger det inbetalda kapitalet.

Under budgetåret 1990/91 fattade fonden styrelsebeslut om åtaganden
till ett belopp om 59,5 milj. kr. i tretton nya projekt. (Motsvarande siffror
för budgetåret 1989/90 var 38,7 milj. kr. i sex nya projekt.) Sex av de nya
projekten återfinns i Afrika, fyra i Asien och tre i Latinamerika. I länder-
kretsen inkluderades därmed fyra nya samarbetsländer Benin, Ghana,
Malaysia och Uruguay.

191

Fonden uppvisade ett rörelseresultat for budgetåret 1990/91 på minus Prop. 1991/92: 100
2 milj. kr. vilket var en försämring med 5,3 milj. kr. jämfört med föregåen- Bil. 4
de budgetår. Till viss del förklaras resultatförsämringen av extraordinära
kostnader för flyttning m. m. i samband med omorganisationen och bo-
lagsbildningen. Efter av- och nedskrivningar visade årsbokslutet en förlust
på 18,7 milj. kr. jämfört med 3,9 milj. kr. budgetåret 1989/90.

Föredragandens överväganden

Beträffande SWEDFUNDs verksamhet noterar jag med tillfredsställelse
att fondens verksamhetsvolym ökade under budgetåret 1989/90 samt att
omsättning och resultat i företag i drift förbättrades avsevärt. Mindre
tillfredsställande är att den volym- och resultatmässiga uppgången i före-
tag i drift åtföljdes av en resultatförsämring för SWEDFUND. Till viss del
förklaras denna av kostnader av extraordinära slag i samband med
organisationsförändringen samt en stor nedskrivning av ett relativt stort
enskilt projekt. Jag vill ändå understryka betydelsen av att fondens
projektdeltagande skall ske på affärsmässiga grunder vilket bl.a. innebär
att målet bör vara att nå så hög grad av kostnadstäckning som möjligt i
verksamheten. Jag förväntar mig att de stora nedskrivningar som företogs
i Swedfunds investeringsportfölj under budgetåret 1990/91 medför att
behovet av nedskrivningar under kommande budgetår väsentligt reduce-
ras.

För budgetåret 1992/93 förutser jag en fortsatt hög nivå på samarbetet i
u-länder och en kraftigt ökad efterfrågan på Swedfundinsatser från länder i
Central- och Östeuropa. Jag anser att Swedfund International ABs eget
kapital bör ökas successivt i enlighet med intentionerna i föregående års
budgetproposition. Jag föreslår ett kapitaltillskott på 85 milj. kr. varav
60 milj. kr. för insatser i Central- och Östeuropa. De senare medlen bör
finansieras från det särskilda anslaget för samarbete med denna region.

Projektbistånd till vissa länder

Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100,bil.5, UU 20, rskr.
226) att inrätta anslagsposten Projektbistånd till vissa u-länder. Avsikten
med anslagsposten var att möjliggöra insatser till länder som befinner sig i
ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framtida
utvecklingsmöjligheter. Stödet under anslagsposten har avsett väl definie-
rade insatser av projektkaraktär i ett initialskede av svenskt biståndssam-
arbete med landet. Från anslagsposten har insatser finansierats i Costa
Rica, Chile, Uganda, Filippinerna, Bolivia, Ecuador, Polen och övriga
Central-och Östeuropa. Sedan budgetåret 1991/92 finansieras biståndet
till Uganda, Bolivia, Chile och Costa Rica över myndigheternas ordinarie
anslag. Från och med kommande budgetår finansieras stödet till Polen och
övriga Central- och Östeuropa under anslaget G 1. Samarbete med länder-
na i Central- och Östeuropa.

Inom ramen för det svenska biståndssamarbetet med Filippinerna fort-

sätter biståndsinsatser att finansieras med medel från denna anslagspost.                  192

Projekt som främjar en demokratisk utveckling och god miljö prioriteras.

Insatser har gjorts inom områdena skog, miljö, energi, gruvor, offentlig Prop. 1991/92: 100
förvaltning samt utbytes- och stipendieprogram. Bl. a. har BITS, i samar- Bil. 4
bete med Världsbanken, lämnat stöd till en omfattande insats avseende
kartering av naturresurser och miljöpåverkan. Jag förutser ett fortsatt och
ökat stöd finansierat över denna anslagspost bl. a. genom det uppdrag som
SWEDECORP och BITS har att bereda insatser i Filippinerna.

Inom anslagsposten finns viss beredskap för oförutsedda insatser i andra
länder. Jag finner det lämpligt att över anslagsposten även ge möjlighet åt
andra myndigheter än SIDA till samarbete i nya former med några av de
mer utvecklade programländerna. I enlighet med detta har landramarna
för Botswana och Namibia minskats med 5 milj. kr. vardera samt för
Zimbabwe med 10 milj. kr. Samtidigt har 20 milj. kr. tillförts denna an-
slagspost för att bl a BITS och SWEDECORP skall kunna utveckla ett
samarbete i nya former med dessa länder.

Mot bakgrund av vad jag ovan anfört föreslår jag att 40 milj. kr. beräk-
nas för Projektbistånd till vissa länder under budgetåret 1992/93. En del
av insatserna som finansieras under anslagsposten är av flerårig karaktär.
Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att få göra
utfästelse om högst två gånger anslagsbeloppet.

Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder

Föredragandens överväganden

Tunga skuldbördor har sedan början av 1980-talet undergrävt den ekono-
miska och sociala utvecklingen i många u-länder. Skuldkrisen utgör ett
allvarligt hinder för ländernas möjligheter att mobilisera de resurser som
behövs för att de skall kunna åstadkomma ekonomisk och social återhämt-
ning och lägga grunden för en långsiktigt hållbar utveckling. Särskilt utsat-
ta är de fattigaste, skuldtyngda länderna i Afrika. För många medelin-
komstländer, främst i Latinamerika, utgör skuldkrisen också ett allvarligt
utvecklingshinder.

För att de skuldtyngda u-ländema skall kunna återupprätta tillväxten
och komma ur den ekonomiska krisen är det nödvändigt att ekonomiska
reformprogram genomförs. Dessa s. k. strukturanpassningsprogram syftar
till att skapa en grund för en stabil tillväxt genom att åstadkomma makro-
ekonomisk balans och en tillväxtvänlig miljö. I många u-länder hämmas
tillväxten av bl. a. ineffektiva regleringar, övervärderade växelkurser, väx-
ande budgetunderskott och en felaktig jordbrukspolitik. Programmen om-
fattar reformer i marknadsekonomisk riktning såsom avregleringar av
priser och handel, mer realistiska växelkurser och räntor, institutionella
förändringar och åtgärder för att minska budgetunderskotten. För att
anpassningen skall bli framgångsrik krävs dock att den åtföljs av såväl
särskilda åtgärder för skuldlättnad som ökade resursflöden. Ansträngning-
arna att öka biståndsflödet till de fattigaste länderna är därför en viktig del
av skuldstrategin. För att skuldlättnadsåtgärder skall kunna bidra till att
länderna på sikt återvinner kreditvärdighet krävs att de utformas med
hänsyn till situationen i olika länder och till att olika typer av skuld måste                   193

13 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

behandlas olika. En rimlig bördefördelning bör åstadkommas mellan de Prop. 1991/92: 100
inblandade parterna.                                                     Bil. 4

Under de senaste åren har framsteg gjorts med att åstadkomma sådana
skuldlättnadsåtgärder. Sverige kommer även fortsättningsvis att spela en
aktiv roll i att driva dessa frågor vad gäller de fattigaste och mest skuld-
tyngda länderna. Genom att särskilda medel avsätts i biståndsbudgeten
kan Sverige bidra till att samordnade aktioner kommer till stånd. Sådana
insatser har varit ett betydelsefullt stöd för u-ländemas ansträngningar,
men ytterligare åtgärder kommer att bli nödvändiga under många år
framöver.

Innan ett betalningsbalansstöd infördes under budgetåret 1985/86 hade
Sverige redan år 1978, i enlighet med en resolution i UNCTAD, avskrivit
de minst utvecklade ländernas skulder till Sverige, vilka härrörde från det
tidigare systemet med biståndskrediter. År 1986 gjordes motsvarande för
Zambia. Totalt har på detta sätt fordringar på närmare 1,2 miljarder
kronor omvandlats till gåvor. Under de senaste åren har flera andra
i-länder beslutat att vidta liknande åtgärder.

Under loppet av 1980-talet har biståndet till de skuldkrisdrabbade län-
derna kontinuerligt förändrats i syfte att utgöra ett stöd till ekonomisk
anpassning och strukturella reformer. Biståndet genom landramarna —
importstödet liksom sektor- och projektstöden — har anpassats till de
förändrade behoven i programländerna. Betalningsbalansstöd utgör ett
viktigt komplement.

Anslaget Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder
används i internationellt samordnade aktioner till stöd för länder som
tillhör de fattigaste och mest skuldtyngda och som genomför ekonomiska
reform- och återhämtningsprogram. De särskilda insatserna består anting-
en av ett resurstillskott, oftast i form av obundet importstöd, eller av mer
direkta skuldlättnadsåtgärder.

Stöd till återhämtningsprogram, huvudsakligen i form av importstöd,
har varit den viktigaste formen för betalningsbalansstöd. Världsbanken
har kommit att spela en viktig roll i att stödja utformningen och finansi-
eringen av många skuldtyngda länders ekonomiska återhämtningspro-
gram. Under slutet av år 1987 tog Världsbanken initiativ till att öka och
förbättra biståndsflödet till stöd för de fattigaste afrikanska ländernas
strukturanpassning. Det resulterade i det s.k. särskilda programmet för
Afrika (SPA), som utvecklats till en mycket betydelsefull multilateral
insats. Programmets syfte är att mobilisera ökade resursflöden för att
hjälpa länderna uppnå den nödvändiga importökning som är en förutsätt-
ning för varaktig tillväxt. Programmet omfattar ökade resurser från
Världsbanken, bilaterala givare och Internationella valutafonden (IMF),
samt olika typer av skuldlättnad. Därvid läggs stor vikt vid biståndssam-
ordning och att de bilaterala givarna ökar sitt betalningsbalansstöd, mins-
kar bindningsgraden i biståndet och åstadkommer tidiga utbetalningar.

Sverige har i denna samordnade internationella aktion bidragit med
såväl importstöd inom landramama som särskilda insatser under den nu
behandlade anslagsposten. Från anslaget har bidrag lämnats under de fyra
senaste budgetåren: under budgetåret 1987/88 med 150 milj, kr., 1988/89

194

med 225 milj, kr., 1989/90 med 365 milj. kr. och 1990/91 med 400 milj. kr. Prop. 1991/92: 100
Medlen har använts till stöd för de berörda ländernas ekonomiska åter- Bil. 4
hämtning, samt som bidrag till återbetalning av viss Världsbanksskuld. De
afrikanska länder som t. o. m. budgetåret 1990/91 på detta sätt fått stöd är
Tanzania, Mozambique, Uganda, Guinea-Bissau, Ghana, Kenya, Zambia,
Madagaskar, Senegal och Säo Tomé och Principe.

Under hösten 1990 träffades en överenskommelse om ett nytt SPA-sam-
arbete för treårsperioden 1991 —1993. Erfarenheterna visar att samarbetet
inneburit betydande additionell finansiering för de länder som omfattas av
SPA. Strukturanpassningsprogrammen i de länder som omfattas av SPA
är i det närmaste fullt finansierade, tack vare att givarna har mobiliserat
snabbt stöd och medgivit skuldlättnader. SPA har ökat förståelsen för
betalningsbalansstöd i givarländema, minskat bindningsgraden och lett till
förbättrad givarsamordning. För vissa länder har dock utbetalningstakten
för samfinansieringsprogrammen varit låg.

Under det gångna året har behovet av extraordinära insatser varit stort i
flera lägre medelinkomstländer. Kriget vid Persiska viken fick allvarliga
ekonomiska följder för flera länder i regionen. För att mildra effekterna
lämnades, inom ramen för en internationellt samordnad aktion, ett bidrag
på 120 milj. kr. från anslaget för insatser i Egypten och Jordanien i samfi-
nansiering med Världsbanken. Turkiet fick en tidigare beviljad, men ald-
rig utnyttjad, biståndskredit omvandlad till gåva. Beloppet om 20 milj. kr.
belastar inte anslaget.

Utöver nya resurser krävs ofta olika former av skuldlättnad för att
hjälpa de skuldtyngda länderna. Till skillnad från andra skulder kan skul-
derna till de internationella finansiella institutionerna inte omförhandlas.
Deras ställning som prioriterade fordringsägare är en förutsättning för att
utlåningsverksamheten på sikt skall kunna upprätthållas. Ett annat viktigt
skäl till att dessa skulder måste honoreras är att förluster för institutioner-
na går ut över andra medlemsländer. När ett u-land inte förmår sköta sina
betalningar till t. ex. Världsbanken och IMF stoppas enligt stadgarna utbe-
talningarna under alla nya lån. Det är därför angeläget för u-ländema att
löpande kunna betala räntor och amorteringar på dessa lån. För att under-
lätta de fattiga ländernas återbetalning av viss Världsbanksskuld tog Sveri-
ge under år 1987 ett särskilt initiativ i Världsbanken. Det gäller den ofta
betungande skuld som de länder som i dag endast kan låna till Världsban-
kens mjuka villkor, s. k. IDA-villkor, har som en följd av tidigare lån på
Världsbankens marknadsmässiga villkor, s.k. IBRD-villkor. Under år
1988 fattade Världsbanken beslut om att använda en del av IDAs resurser
för att underlätta betalningen av dessa länders IBRD-lån. Dessa resurser
räcker emellertid inte till för att klara denna skuldbörda. För de afrikanska
länderna har Sverige därför bidragit med särskilda insatser inom ramen
för det ovan redovisade SPA-programmet. Bidrag har även lämnats för
samma ändamål för Nicaragua och med mindre belopp för Bolivia, Sri
Lanka och Bangladesh.

Internationella valutafonden spelar en huvudroll när det gäller utfor-
mandet av de makroekonomiska delarna av strukturanpassningsprogram-
men. Fondens ordinarie resurser består av medel som inräknas i medlems-

195

ländernas valutareserver och som därför kan användas enbart for tempo- Prop. 1991/92: 100
rärt betalningsbalansstöd. För att kunna hjälpa de fattigaste länderna på Bil. 4
mjukare villkor än annars vore möjligt inrättades år 1987 den särskilda
s. k. utvidgade fonden for strukturanpassning (ESAF). Denna specialfond
finansieras i huvudsak genom gåvobidrag och lån på förmånliga villkor
från medlemsländerna. Sverige har bidragit med 150 milj. kr. per år under
perioden 1988— 1991 for subventioner av kreditvillkoren. Medlen har inte
utnyttjats i den takt som förväntades.

Ett antal länder har stora betalningseftersläpningar till IMF, Världsban-
ken eller de regionala utvecklingsbankerna, vilket utestänger dem från ny
långivning. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som är
beredda att samarbeta med institutionerna för sitt återhämtningsprogram.
Genom att bilda en s.k. stödgrupp kan nödvändigt finansiellt stöd for
reformprogrammen mobiliseras. Sverige deltog i en första stödgrupp for
Guyana under år 1989 och har utfäst ett bidrag inom ramen för en
stödgrupp for Peru. För att hjälpa länder med exceptionellt stora betal-
ningseftersläpningar utvecklades, bl. a. med hjälp av nordiskt engagemang
ett nytt sätt att försöka lösa denna typ av problem. Denna metod, som
prövas för Zambia och Peru, innebär att länderna under ett IMF-överva-
kat program återupptar de löpande återbetalningarna till IMF och samti-
digt intjänar rättigheter att utnyttja IMFs resurser när väl betalningsefter-
släpningarna avvecklats. Den ackumulerade skulden regleras med hjälp av
ett s. k. överbryggningslån. Samtidigt mobiliseras ett ökat stöd från bilate-
rala givare. Även Världsbanken har infört en motsvarighet. De betalnings-
eftersläpningar som Zambia ånyo har till de internationella finansiella
institutionerna visar dock på svårigheten att varaktigt hjälpa de fattiga
länder som har en stor skuldbörda till de multilaterala institutionerna.

De fattigaste länderna har en betydande andel skulder till bilaterala
långivare. I den s.k. Parisklubben omförhandlas u-landsskulder som är
offentliga eller offentligt garanterade i långivarländema, främst bistånds-
och exportkrediter. Sedan Sverige skrivit av de tidigare biståndskreditema
till de fattigaste länderna är det i dag for svensk del huvudsakligen export-
krediter på kommersiella villkor och u-krediter som kommer upp till
omförhandling. Dessa krediter har garanterats av exportkreditnämnden
(EKN) respektive BITS. Skillnaden mellan u-krediter och de tidigare bi-
ståndskrediterna är att biståndskreditema i sin helhet var anslagsfinansie-
rade medan u-kreditema består dels av en anslagsfinansierad gåva, dels av
en kredit från marknaden. Betalningsbalansstöd har tidigare använts for
att betala kapital- och ränteforfall på Sveriges offentligt garanterade ford-
ringar på ett antal av de fattigaste länderna. Den totala skuldlättnaden som
på detta sätt åstadkoms uppgick till ca 500 milj. kr. Ett viktigt genombrott
uppnåddes i skuldstrategin for de fattigaste länderna i Afrika sedan samtli-
ga långivarländer i Parisklubben under år 1988 accepterat att ge koncessio-
nella konsolideringsvillkor. Även dessa mjukare villkor är emellertid allt-
för betungande for de fattigaste skuldtyngda länderna. Jag finner därför
den översyn av omforhandlingsvillkoren som nu görs i Parisklubben yt-
terst angelägen. Diskussioner fors utifrån ett brittiskt förslag att avskriva
två tredjedelar av de fattigaste skuldtyngda ländernas skulder till bilaterala                   '

kreditorer. I vissa fall kan det vara nödvändigt att gå ännu längre och ge Prop. 1991/92: 100
skuldlättnader upp till 80%. Sverige driver aktivt denna fråga. Min för- Bil. 4
hoppning är att den provisoriska lösning som nyligen böljat tillämpas —
som visserligen är mindre långtgående, men som utgör ett viktigt steg
framåt — skall följas av en generell uppgörelse om mer realistiska villkor
inom en snar framtid.

Sverige har drivit skuldlättnadsfrågor också när det gäller de fattigaste
u-ländemas skulder till privata kreditorer, s. k. kommersiell skuld. Sådana
fordringar säljs idag på andrahandsmarknader till priser långt under skul-
dernas nominella värden. Olika metoder prövas nu för att hjälpa u-länder-
na att tillgodogöra sig marknadens nedskrivning av skuldernas värde. Det
handlar om olika former av återköp och byten av fordringar (”debt
buy-backs” och ”debt swaps”). På längre sikt kan sådana operationer
underlätta återupprättandet av normala relationer mellan låntagare och
kommersiella långivare, vilket är särskilt betydelsefullt för u-ländernas
handel. Sverige stöder sådan marknadsbaserad skuldlättnad och har i en
internationell insats avseende Bolivia bidragit med sammanlagt
20 milj, kr., vilket lett till att landets statsskuld till privata långivare kraf-
tigt minskats till en kostnad av cirka en tiondel av skuldernas nominella
värde. Liknande åtgärder förbereds också för andra länder. På bl.a.
svenskt initiativ har en möjlighet inrättats inom SPA för bilaterala givare
att samfinansiera sådana skuldåterköp.

Sverige har i olika internationella sammanhang understrukit skuldkri-
sens allvar och sökt främja internationellt samordnade aktioner för de
fattigaste länderna. Sverige bör fortsätta att spela en aktiv roll i detta
arbete. Våra möjligheter att själva utfasta bidrag är viktiga för att få
sådana aktioner till stånd. I dag har formerna för det internationella
samarbetet utvecklats, liksom möjligheterna att utnyttja de medel som
anvisats för betalningsbalansstöd. Användningen av medlen är beroende
av hur reformprogrammen i länderna utvecklas samt av hur det internatio-
nella samarbetet utformas. En betydande grad av flexibilitet behövs.

Alltfler skuldtyngda fattiga länder genomför marknadsekonomiska re-
former. Jag finner det angeläget att dessa länder får det nödvändiga stödet
i sina ansträngningar. Mot bakgrund av att de tidigare relativt stora reser-
vationerna under anslaget minskats kraftigt och att behovet av insatser
vuxit bedömer jag att anslaget bör höjas för budgetåret 1992/93.

Jag föreslår att 700 milj. kr. anslås för budgetåret 1992/93 för stöd till
ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder.

Utredningar m. m.

Föredragandens överväganden

För utredningar m.m. beräknar jag 10 milj. kr. under bugetåret 1992/93.
Av dessa medel beräknar jag 1 milj. kr. för fortsatt utvecklande av ett
statistikprogram på biståndsområdet. Arbetet sker i samarbete med statis-
tiska centralbyrån (SCB), biståndsmyndigheterna och avdelningen för in-
ternationellt utvecklingssamarbete. Från posten skall även det nya utvär-
deringssekretariatet finansieras.                                                              197

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer och bidrag jag förordat i det föregående
under rubriken Andra biståndsprogram,

2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden
som jag föreslagit i det föregående,

3. till andra biståndsprogram för budgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag på 2 114 500 000 kr.

C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

1990/91

Utgift

280

819

632

1991/92

Anslag

269

588

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

265

756

000

1992/93

Förslag

293

758

000

1991/92           Beräknad ändring 1992/93

exkl.

mervärdeskatt -------------------------

Föredraganden

Ramanslag                   265 756 000       +  28 002 000 1)

1) varav merutgift 5 000 000 kr.

SIDA framhåller i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren
1992/93—1994/95 att många och ökande krav har ställts och kommer att
ställas på SIDA. Biståndet blir alltmer komplext med nya krav både vad
gäller kvalitet och kvantitet.

Betoning på ökad medverkan i det multilaterala samarbetet, ökade
insatser på makro-strukturella problemområden, ökat behov av kontinuer-
lig dialog med Världsbanken, liksom samarbete med nya länder är några
exempel på områden som tillkommit. Ett annat och för SIDA allt viktigare
samarbetsområde är institutionsuppbyggnad och kunskapsutveckling.
Detta ställer krav på delvis annan kompetens, speciellt som SIDA i allt
samarbete understryker mottagarländernas ansvar och arbetar för att för-
stärka deras kapacitet. Till de verksamheter, som under den kommande
treårsperioden ställer ökade resurs- och kunskapskrav hör även områdena
miljö och befolkningstillväxt, demokrati och mänskliga rättigheter, bar-
nens förhållanden samt bekämpning av AIDS.

Med hänvisning till detta begär SIDA i sin anslagsframställning
10 milj. kr. i engångsanvisning för att utveckla personalens kompetens.

SIDA aviserar också att planeringssystemet och kunskapsutvecklingen
inom det administrativa området skall ägnas större uppmärksamhet. Upp-
följning av planer och budgetar kommer att göras mer systematiskt och
kopplingen mellan verksamhetens inriktning och administrativa kostna-
der skall klargöras. Ersättningsinvesteringar i SIDAs datorsystem kommer
att aktualiseras.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

198

I regleringsbrevet finns vissa medel avsatta under anslaget C 2. Utveck- Prop. 1991/92: 100
lingssamarbete genom SIDA som avser administrationskostnader. En del Bil. 4
av dessa har kommit att avse fortlöpande verksamhet. Myndigheten före-
slår att dessa medel överfors till förvaltningsanslaget C 4. Styrelsen för
internationell utveckling (SIDA).

SIDA aviserar också behov av medel (i form av engångsanvisningar) för
att rusta upp kanslilokaler och biståndskontorstjänstemännens bostäder.

SIDA bedömer det möjligt att fullfölja nu planerad verksamhet med i
stort oförändrade administrativa resurser under förutsättning att äskade
engångsanvisningar beviljas.

Föredraganden

Förslag

Övergripande mål:

SIDA skall:

— med tilldelning av medel på en nivå som i huvudsak är oföränd-
rad från budgetåret 1990/91 genomföra ett bistånd i enlighet med
den övergripande inriktning på länder och verksamheter som riks-
dagen fastställer och de riktlinjer som anges nedan.

— förbättra metoder och system för redovisning av resultat mot
uppställda mål på program-, sektor- och projektnivå vad avser bi-
ståndets alla verksamheter. Framför allt skall metoder att utvärdera
kostnadseffektivitet förbättras.

— upprätta metoder och system för att kunna redovisa administra-
tionskostnader i en mer systematiserad form för olika typer av
insatser och verksamhetsgrenar.

— utveckla personalens och organisationens kompetens för att mot-
svara de krav på arbetssätt som följer bl. a. av SIDAs egen utredning
om myndighetens roll i förhållande till såväl mottagarland som
uppdragstagare.

— förbättra system och rutiner för att säkerställa att biståndsmed-
len används för avsedda ändamål och så att möjligheter till korrup-
tion motverkas.

Resurser m. m.:

Ramanslag 1992/93 293 758 000 kr.¹

¹ varav merutgift på 5 000 000 kr. för kompetensutveckling och ADB- och
kommunikationsinvesteringar

Övrigt

SIDA disponerar medel för sin verksamhet huvudsakligen under
anslag C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA men även under
anslagen C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram och C 3.
Andra biståndsprogram.

199

Planeringsram:                                                    Prop. 1991/92:100

Planeringsramen för perioden 1992/93—1994/95 beräknas till
846 061 000 kr.

Resultatbedömning och Fördjupad prövning:

Min bedömning av SIDAs verksamhet redovisas under anslaget III C 2.
Utvecklingssamarbete genom SIDA. Där konstateras, liksom i studien om
effektiviteten i biståndet (Bra beslut), problemen med att utvärdera resul-
tatet på en övergripande nivå. Resultatbedömningar kan och bör dock
göras fortlöpande på program-, sektor- och projektnivå.

SIDA har redan nu ett etablerat system for fördelning av administrativa
resurser utifrån verksamhetens behov och krav. Man har dessutom visat
prov på rationaliseringar av både arbetssätt och intern organisation. I
samband med utarbetandet av den fördjupade anslagsframställningen har
SIDA påvisat en potential att vidareutveckla systemet för planering och
uppföljning. Redovisningen av administrativ resursåtgång för olika typer
av insatser är otillräcklig och utgör inte ett effektivt hjälpmedel vid resul-
tatuppföljning.

Det finns utrymme för vidareutveckling och förbättring av utvärderings-
verksamheten i systematiserad form så att resultat kan analyseras löpande
med avseende på att rätt saker görs och kostnadseffektivitet uppnås.

Nya arbetsområden har tillkommit och SIDA har ställts inför behov av
kompetens för att motsvara de ändrade krav som ställs i biståndet. Perso-
nalens åldersstruktur i kombination med låg extern rörlighet utgör dock
hämmande faktorer för att på ett flexibelt sätt kunna anpassa kompetens-
profilen efter de nya behoven. Min uppfattning är att det behövs ett arbete
med kompetensutveckling inom SIDA.

Slutsatser

Kvaliteten på resultatanalysen av biståndet är ojämn. Jag menar att redo-
visningen av resultaten i olika länder och slutsatser som kan dras för det
framtida biståndet till det aktuella landet bör göras mer fullständig i
samband med att nya samarbetsprogram behandlas. På samma sätt bör en
förbättrad resultatredovisning ligga till grund för regeringens speciella
direktiv beträffande övriga delprogram inom biståndet genom SIDA. En
utveckling av utvärderingsverksamheten behövs så att resultat kan analy-
seras löpande i syfte att kunna bedöma att rätt saker görs och kostnadsef-
fektivitet uppnås. Att förbättra redovisning och analys av kostnadseffek-
tiviteten är ett led i strävandena att uppnå ett effektivare bistånd.

SIDA skall vidare upprätta metoder och system för att tydligare kunna
redovisa användningen av administrationsmedel för olika typer av insat-
ser och verksamhetsgrenar i en mer systematiserad form än vad som sker
idag.

Jag menar liksom SIDA att kompetensutveckling är angeläget för myn-
digheten och avsätter för budgetåret 1992/93 via en engångsanvisning om

200

3 000 000 kr. medel för detta ändamål. SIDA skall före den 1 juli 1992 Prop. 1991/92: 100
inkomma med en plan för hur medlen skall användas. Personalutveckling- Bil. 4
en bör inriktas till att motsvara de krav på arbetssätt som följer av SIDAs
egna utredningar om sin roll i förhållande till såväl mottagarlandet som
uppdragstagaren. Ett särskilt område för kompetensutveckling är i enlighet
med ovan att utveckla metoder för en kvalitativ förbättring av utvärde-
ringsverksamheten inom hela organisationen, framför allt avseende kost-
nadseffektiviteten. Den bör också utformas för att stimulera till en ökad
extern rörlighet så att även en viss nyrekrytering kan ske. Jag avser åter-
komma i nästa budgetproposition med eventuell förlängning av de särskil-
da åtgärderna för kompetensutveckling.

I beräkningen av ramanslaget har medel för finansiering av vissa tjänster
med uppgift att arbeta med SADCC och vissa tjänster vid myndigheten
SIDA som handlägger säkerhetsfrågor överförts från sakanslaget C 2. Ut-
vecklingssamarbete genom SIDA till förvaltningsanslaget C 4. Styrelsen
för internationell utveckling (SIDA). Utvecklingen har inneburit att beho-
vet av dessa tjänster har permanentats. Endast tjänster eller kostnader som
är av tillfällig natur och avser särskilda avgränsade uppgifter skall kunna
sakanslagfinansieras. Beträffande sakanslagsfinansierade tjänster vid
SIDAs kursgård skall ställningstagande ske i samband med översynen av
utbildningsverksamheten i biståndet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret
1992/93 anvisa ett ramanslag på 293 758 000 kr.

C 5. Styrelsen for u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-
centrum)

1990/91

Utgift

47

658

715

1991/92

Anslag

54

906

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

53

172

000

1992/93

Förslag

23

014

000

1991/92           Beräknad ändring 1992/93

exkl.

mervärdeskatt -----------------------

Föredraganden

Ramanslag                    53 172 000 (1)   — 30 158 000

(l)Inkl. 32 442 000 kr. merutgift för om- och tillbyggnad av Sandö
U-centrums förläggningslokaler

Sandö U-centrum

I sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1992/93 aviserar
Sandö U-centrum en hyreshöjning som en följd av den pågående om- och
tillbyggnaden av Sandös förläggningslokaler.

201

Föredraganden

Förslag:

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som
gäller treårsperioden 1991/92— 1993/94.

Resurser:

Ramanslag 1992/93   23 014 000 kr.

Slutsatser:

I förra årets budgetproposition föreslog föredragande statsråd att en
granskning skulle göras av Sandö U-centrums och SIDAs roller inom
förberedelseutbildningen samt finansierings- och debiteringsfrågorna.
Riksrevisionsverket (RRV) har överlämnat sitt uppdrag till regeringen.
RRV rekommenderar bl.a. att Sandö U-centrum bör satsa mer på att
utveckla konsultrollen inom språkutbildning och u-landskunskap. Den
huvudsakliga inriktningen av arbetet vid Sandö U-centrum fastställdes i
förra årets budgetproposition; att tillhandahålla utbildning som efterfrågas
av olika personalkategorier i utvecklingssamarbetet. Rapporten har sänts
ut till myndigheter/organisationer för yttrande. Efter avslutad remissom-
gång avser regeringen ta ställning till olika frågor om hur utbildningsbe-
hoven i biståndet skall kunna tillgodoses.

Sandö U-centrums målsättning för avgiftsbelagd utbildning inom språk
och u-landkunskap är, för perioden 1991/92—1993/94, att höja självkost-
nadstäckningsgraden med 3 procentenheter, från 75% till 78%. Bokslutet
för budgetåret 1990/91 visar en täckningsgrad på 97 %. Den stora differen-
sen i täckningsgrad beror på att SIDA anlitade Sandö för en tvåterminers
kurs för deltagare från ANC. Därutöver noterades en viss ökning av
språkutbildningen, totalt 100 elevdagar. Innevarande budgetårs resultat
torde visa på ett resultat enligt fastställt mål. Sandö U-centrums redovisa-
de resultat för budgetåret 1990/91 har inte givit mig anledning att föreslå
någon förändring av den redan fastställda inriktningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum för
budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanslag på 23 014 000 kr.

202

C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

1990/91

Utgift

19

271

141

1991/92

Anslag

21

027

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

20

481

000

1992/93

Förslag

25

405

000

1991/92
exkl.
mervärdeskatt

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnader

15 244 000

+ 4 087 000

(varav lönekostnader)

(9 881 000)

(+ 1 942 000)

Lokalkostnader

5 037 000

+   937 000

Engångsanvisning

200 000

100 000

20 481 000

+ 4 924 000

SAREC

Den kraftiga expansion som forskningsbiståndet haft har medfört behov
av förändring och anpassning av SARECs verksamhetsformer och organi-
sation. SAREC har under innevarande budgetår inrättat sektorschefstjäns-
ter, i syfte att uppnå ökad delegering och klarare ansvarsfördelning.
SAREC framhåller att ambitionen finns att fortsätta rationalisera och
effektivisera förvaltningen.

SAREC har sedan 1988 ett regionkontor i Harare. En utvärdering av
kontorets verksamhet underströk behovet av en stark fältrepresentation.
Regeringen beslutade våren 1991 att kontoret skall vara inrättat tills vida-
re. Vidare vill SAREC finna en lösning med SIDA om formerna för att
reglera de tjänster från SIDAs biståndskontor som utnyttjas av SAREC.

Regeringen har lämnat särskilda direktiv inför SARECs arbete med den
fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1993/94—1995/96. I
direktiven ombeds SAREC bl a att presentera förslag på fördjupad resul-
tatuppföljning av verksamheten.

För budgetåret 1992/93 har SAREC äskat medel under förvaltningsan-
slaget för att finansiera en informationstjänst som hitintills finansierats
över sakanslaget.

Föredragandens överväganden

SAREC har under den snabba ökningen av forskningsbiståndet successivt
ökat organisationens effektivitet. Förvaltningsanslaget har därmed inte
behövt höjas i samma takt som sakanslaget. För SAREC, liksom för den
övriga statsförvaltningen, är det dock nödvändigt att ytterligare söka ratio-
nalisera verksamheten. Jag välkomnar de åtgärder och avsikter som myn-
digheten redovisat i detta syfte.

Jag föreslår att SAREC tillförs 25 405 000 kr. för ökade lönekostnader
och övriga förvaltningskostnader. Av ökningen avser 231 000 kr. en över-

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

203

föring från anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten U-lands- Prop. 1991/92: 100
forskning for finansiering av en tjänst som informatör. Vidare har en Bil. 4
omföring med 2 250 000 kr. gjorts från samma anslagspost för finansiering
av SARECs regionkontor i Harare och for tjänsteresor. I samband med ett
nytt system för interndebitering mellan SIDA och SAREC för bistånds-
kontorens tjänster har en överföring från anslaget C 4. Styrelsen för inter-
nationellt utvecklingssamarbete utförts. Dessutom avsätter jag 100 000 kr.

i engångsanvisning för SARECs kompetensutveckling.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret

1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 25 405 000 kr.

C 7. Nordiska afrikainstitutet

1990/91

Utgift

5

730

956

1991/92

Anslag

5

739

000

1992/93

Förslag

6

013

000

1991/92

Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnader

5 125 000

+ 212 000

(varav lönekostnader)

(3 002 000)

(+ 140 000)

Lokalkostnader

514 000

+ 62 000

Engångsanvisning

100 000

5 739 000

+ 274 000

Institutet

Nordiska afrikainstitutet har de senaste åren kunnat konstatera ett ökande
nordiskt intresse och stöd för verksamheten. Institutets administration
finansieras dock av svenska medel, och institutet framhåller vikten av att
man bereds möjlighet att möta den ökande efterfrågan för institutets
tjänster. Institutet har äskat medel för två nya halvtidstjänster, en assi-
stenttjänst vid kansliet samt en ny bibliotekarietjänst. Institutet tilldelades
för innevarande budgetår 100 000 kr. för stöldmärkning och datorisering
av biblioteket. Institutet äskar för budgetåret 1992/93 ytterligare
100 000 kr. för att fullfölja satsningen.

Föredragandens överväganden

Institutet har de senaste åren befäst sin ställning som ett nordiskt centrum
för forskning och dokumentation om Afrika. Då Afrika fortsätter att stå i

204

fokus för det nordiska biståndet fyller institutet här en för biståndet viktig Prop. 1991/92: 100
funktion. Forskningsprogrammen, seminarieverksamheten och informa- Bil. 4
tionsverksamheten har samtliga hög relevans för biståndet. Biblioteket hör
till Europas största när det gäller samlingar av litteratur om Afrika.

Jag föreslår att Nordiska afrikainstitutet tillförs 100 000 kr. som en
engångsanvisning för stöldmärkning av böcker och för datorisering.

Jag har under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram,
anslagsposten Andra multilaterala bidrag beräknat medel för Sveriges
bidrag till den gemensamt nordiskt finansierade program- och forsknings-
verksamheten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag om 6 013 000 kr.

C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS)

1990/91

Utgift

11

688

455

1991/92

Anslag

14

600

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

14

071

000

1992/93

Förslag

18

745

000

1991/92         Beräknad ändring 1992/93

exkl.

mervärdeskatt

Föredraganden

Ramanslag                  14 071 000     +4 674 000 1)

1) varav merutgift 1 000 000 kr.

BITS verksamhet har under åttiotalet ökat kraftigt och blivit alltmer
di versifierad. Sedan budgetåret 1990/91 har Central- och Östeuropa till-
kommit som arbetsområde.

BITS har inkommit med en fördjupad anslagsframställning för budget-
perioden 1992/93—1994/95. Förslag avseende verksamhetens omfattning
och inriktning redovisas under anslaget III C 3. Andra biståndsprogram.

Enligt BITS är de administrativa resurserna ej tillräckliga för att klara
verksamheten på ett tillfredställande sätt. BITS engagemang i Central- och
Östeuropa har kraftigt ökat kraven på BITS personella resurser. Efterfrå-
gan från allmänhetens sida på information om och insyn i verksamheten
har ökat samtidigt som ett växande nätverk nationellt och internationellt
medfört ökade krav på deltagande från BITS sida i samordning och över-
läggningar av skilda slag. Utredningar, metod- och systemutvecklingsfrå-
gor, internationella kontakter, avtal om och uppföljning av samfmansie-

205

ringar, fördjupat landkunnande samt kompetenshöjande insatser för per- Prop. 1991/92: 100
sonalen är områden där BITS ej anser sig ha kunnat svara mot behoven. Bil. 4

BITS föreslår att en budget- och planeringsenhet inrättas för att stärka
organisationen. BITS äskar för budgetåret 1991/92 20,1 milj. kr. för täc-
kande av förvaltningskostnader. För treårsperioden 1992/93-1994/95 fö-
reslås en budgetram på 64,3 milj. kr.

Föredraganden

Förslag:

Verksamhetens inriktning:

BITS bör under treårsperioden 1992/93— 1994/95 utveckla sin orga-
nisation. Kapacitet för planering, uppföljning och utvärdering bör
byggas upp samtidigt som arbetsmetoden också fortsättningsvis bör
vara kontraktsfinansiering.

BITS bör som hittills främst vara en efterfrågestyrd organisation
men skall också i större utsträckning delta i prioriteringsarbete vad
gäller landstöd, koordinering med andra givare etc.

Med bibehållen inriktning på kostnadsdelning och krav på kost-
nadseffektivitet bör BITS söka förenklingar i samverkansformer
med parter i det svenska samhället bl. a. så att dessa ges möjlighet
att ta på sig ett större ansvar.

Inom u-kreditverksamheten behövs fortlöpande kontakt med andra
parter för bedömning av projekt, internationell samordning och
metodutveckling.

Resurser m. m.:

Ramanslag 1992/93   18 745 000 kr.'

¹ varav merutgift på 1 000 000 kr. för kompetensutveckling

Övrigt

BITS disponerar medel för sin verksamhet under anslaget C 3.
Andra biståndsprogram

Planeringsram:

Planeringsramen för perioden 1992/93-1994/95 har beräknats till

51 993 000 kr.

Resul tatbedöm n i ng:

Min bedömning av BITS verksamhet redovisas under anslaget III C 3.

Andra biståndsprogram. I denna konstaterar jag att BITS verksamhet på                 206

ett värdefullt sätt har bidragit till att uppfylla de svenska biståndspolitiska Prop. 1991/92:100
målen. Arbetsmetoden som kontraktsfinansiär erbjuder en flexibilitet i Bil. 4
samarbetet samtidigt som principen om kostnadsdelning med mottagar-
landet bidrar till hög kostnadseffektivitet och till att endast av mottagar-
landet prioriterade insatser finansieras.

De till såväl volym som innehåll växande arbetsuppgifterna har innebu-
rit att BITS ursprungliga karaktär av beredning för enstaka insatser är
otillräcklig.

Fördjupad prövning

De resultat som BITS redovisat beträffande beredning, uppföljning, utvär-
dering och administration av sin verksamhet visar att beredningen behö-
ver vidareutveckla sina arbetsformer. Det arbete på metodutveckling,
utvärdering etc som lagts ned inom ramen for den fördjupade anslags-
framställningen utgör en god grund for en utveckling av BITS organisa-
tion. BITS bör under treårsperioden utveckla resultat- och effekti vitets-
mått for beredning och utvärdering inom det tekniska samarbetet. Beträf-
fande administrationen av u-kreditgivningen avser jag att under våren
1992 återkomma till riksdagen med förslag med anledning av den nyligen
genomförda kreditbiståndsutredningen (SOU 1991: 74). Utredningen är
för närvarande föremål for remissbehandling.

Jag bedömer att efterfrågan på BITS tekniska samarbete och u-krediter
kommer att vara fortsatt hög under budgetperioden 1992/93 - 1994/95.

Slutsatser

BITS behöver under den kommande treårsperioden utveckla sin organisa-
tion. BITS bör som hittills främst vara en efterfrågestyrd organisation men
bör också i större utsträckning delta i prioriteringsarbete vad gäller land-
stöd, koordinering med andra givare etc. BITS planer på att inrätta en
särskild planeringsenhet skulle därvid fylla en viktig funktion. Jag har
beräknat medel för en förstärkning av BITS organisation. En större flex-
ibiltet bör utvecklas i samverkansformerna med den svenska resursbasen.
För att förstärka BITS arbete med att utveckla metoder och kompetens
föreslår jag for budgetåret 1992/93 en engångsanvisning om 1 000 000 kr.

BITS bör i samråd med Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
utveckla formerna for finansiellt stöd till industriutveckling.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Beredningen för tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) for
budgetåret 1992/93 anvisa ett ramanlag på 18 745 000 kr.

207

C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö       Prop. 1991/92:100

(Sandö U-centrum)                                      Bil. 4

1991/92    Anslag          6 804 000

1992/93    Förslag         7 076 000

1991/92           Beräknad ändring 1992/93

Föredraganden

Anslag                     6 804 000         +   272 000

Anslaget för elevförmåner är avsett att täcka kostnader för förmåner för
terminskursens deltagare enligt gängse vämpliktsförmåner.

Utbildningsbidraget avser kostnader för dels volontärkursen, dels ut-
bildningskostnaderna för kursdeltagare från frivilligorganisationer berätti-
gade till volontärbidrag från SIDA.

Föredragandens överväganden

Jag har för budgetåret 1992/93 räknat upp anslaget med gällande bidrags-
procent.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum) för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
7 076 000 kr.

C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP)

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

32 740 000 (1)

34 436 000

(1) Anvisat under anslagsposterna III C 3.5, III C 3.9 samt III C 3.4

SWEDECORP inledde sin verksamhet den 1 juli 1991. Under inneva-
rande år har medel för täckande av SWEDECORPs förvaltningskostnader
anvisats under anslaget III C 3. Andra biståndsprogram och anslaget
III C4. Styrelsen för internationell utveckling.

Enligt SWEDECORP har verksamheten under de inledande månaderna
visat på en obalans mellan handläggande och operativ personal. SWEDE-
CORP anser att den administrativa sidan behöver förstärkas och anmäler
samtidigt att det finns skäl att se över behovet av fältorganisation i syfte att
kunna upprätta kontor under budgetåret 1992/93. För att uppfylla de
rationaliseringskrav som ställdes på SWEDECORP i samband med dess
bildande räknar SWEDECORP med en rationalisering på 1,5 % på förvalt-

208

ningsanslaget under budgetåret 1992/93. SWEDECORP anser att den Prop. 1991/92: 100
enda möjligheten att med beaktande av rationaliseringskravet uppnå en Bil. 4
bättre balans mellan administrativ- och operativ personal är en minskning
med en handläggartjänst på den operativa sidan.

SWEDECORPs anslagsframställning baserades på erfarenheter under
myndighetens första verksamhetsmånad. I november 1991 har SWEDE-
CORP i skrivelse till regeringen inkommit med en begäran om tilläggsan-
slag för 1991/92 och 1992/93. SWEDECORP begär för innevarande bud-
getår en tilläggsanvisning på 1 123 000 kr. För budgetåret 1992/93 beräk-
nar man medelsbehovet till 38 360 000 kr. Det ökade medelsbehovet
motiveras med en mycket stor arbetsbelastning vad gäller samarbetet med
Central- och Östeuropa.

Föredraganden

SWEDECORP skall genom kunskapsöverföring till företag och närings-
livsorganisationer bidra till utvecklingen av näringslivet i mottagarländer-
na. Verksamheten sker på gåvobasis. För att särskilja den gåvofmansiera-
de verksamheten från de kommersiellt baserade riskkapitalsatsningarna
förvaltas de senare i Swedfund International AB som är ett helägt statligt
bolag utan egen personal. Handläggningen av riskkapitalsatsningarna ut-
förs av SWEDECORP i enlighet med ett uppdragsavtal mellan myndighe-
ten och bolaget.

Såväl IMPOD som SWEDFUND har upplevt en ökad efterfrågan på
samarbete under åttiotalets senare år. Jag bedömer att denna tendens
kommer att fortsätta. Samtidigt har uppgiften att för Swedfund Internatio-
nal ABs räkning förvalta riskkapitalsatsningar i Central- och Östeuropa
inneburit att kretsen av samarbetsländer utvidgats i förhållande till den
verksamhet som tidigare bedrevs av de enheter som fördes samman till
SWEDECORP. Vid bedömningen av behov av administrativ kapacitet
bör även hänsyn tas till att verksamheten bör byggas upp successivt i takt
med att nya erfarenheter vinns.

Vid beräkningen av anslagsbehovet har hänsyn ej tagits till den ökade
arbetsbelastning som är att vänta med anledning av att Swedfund Interna-
tional AB föreslås anvisas ytterligare 60 milj. kr. för insatser i Central- och
Östeuropa. För detta finns dock möjligheten att utnyttja avkastningen på
kapitalet (inledningsvis ränta på likviditet) för att täcka förvaltningskost-
nader. System och arbetsmetoder behöver vidareutvecklas för att effektivi-
sera handläggningen av olika insatser. Den nuvarande associationsrättsli-
ga uppdelningen mellan riskkapital- och gåvodelen har visat sig medföra
många praktiska problem. Jag avser att under innevarande budgetår analy-
sera alternativa associationformer för verksamheten i syfte att finna en
organisatorisk lösning som på ett bättre sätt svarar mot intentionerna med
skapandet av en ny organisation för stöd för näringslivsutveckling och som
löser de problem som SWEDECORP idag möter. Jag kommer att pröva
förutsättningarna för att i aktiebolagsform bedriva samtliga SWEDE-
CORPs och Swedfund International ABs verksamheter. Jag avser att åter-
komma till riksdagen med förslag i denna fråga.                                        209

14 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

att till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd för budget-
året 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 34 436 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

210

D. Information om Sverige i utlandet

D 1. Svenska institutet

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

1990/91

Utgift

56 561 713

Reservation

1 235 679

1991/92

Anslag

64 439 000

1992/93

Förslag

65 797 000

Medel till Svenska institutet är budgeterade inkl, mervärdeskatt.

Anslaget har minskats med 400 000 kr. till följd av besparingar i de
statliga utgifterna. Anslaget har vidare beräknats med utgångspunkt i ett
rationaliseringskrav motsvarande 0,5%.

Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att
främja kultur- och erfarenhetsutbyte med andra länder, att förmedla kun-
skap om svenskt samhälls- och kulturliv genom informationsverksamhet i
utlandet samt att svara för verksamheten vid det svenska kulturhuset i
Paris (Centre Culturel Suédois).

Institutet bidrar till informationen om det svenska samhället genom
publikationer, filmer och utställningar samt genom dokumentationstjänst
och besöksservice i Sverige. Kulturutbytet främjas genom publikationer,
filmvisningar, utställningar, seminarier och personutbyte. Studier och
forskning stöds genom stipendier, personutbyte, kurser och konferenser
samt bidrag till undervisning i svenska vid utländska läroanstalter. Institu-
tet får inom sitt verksamhetsområde mot ersättning utföra uppdrag och
tillhandahålla produkter och tjänster. Institutet har fått ansvar för pro-
gram som syftar till att öka kontakterna mellan det svenska samhället och
länderna i tredje världen genom person- och erfarenhetsutbyte samt kul-
turutbyte.

Institutets verksamhet ingår i regeringens program för omställning och
minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150, del II,
FiU37, rskr. 390). Sammanlagt uppgår besparingen för Svenska institutet
till 3,7 milj, kr., fördelade med 0,75, 1,5 resp. 1,45 milj. kr. under treårspe-
rioden. För budgetåret 1991/92 har omställningen inneburit att en ändring
av utställningsverksamhetens omfattning och inriktning påbörjats, såtill-
vida att medel för informationsutställningar minskat. Därutöver har den
allmänna uppräkningen av medel för övriga delområden av institutets
verksamhet varit låg, samtidigt som uppkomna vakanser inte återbesatts.

För budgetåret 1992/93 räknar Svenska institutet med att utställnings-
verksamheten kommer att reduceras ytterligare. Minskningen omfattar
både verksamhetsmedel och administrativa resurser. För året kommer
även de centrala administrativa resurserna att reduceras, samtidigt som
pensionsavgångar och vakanser inte kommer att återbesättas.

211

1991/92

Beräknad ändring
1992/93
Föredraganden

Personal (1)

103

- 1

Anslag

Förvaltningskostnader (2)

55

123

000

+

1

590

000

(därav lönekostnader)

19

764

000

(+

1

172

000)

Lokalkostnader

8

566

000

+

518

000

Ej disponibla medel

750

000

Summa

64

439

000

varav disponibelt

63

689

OOO

+

2

108

000

(1) Inkluderar även anställda vid det svenska kulturhuset i Paris

(2) Inklusive informationsverksamhet

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

Svenska institutet

Svenska institutet begär under anslaget D 1. för budgetåret 1992/93 ett
anslag på 68 689 000 kr. (+ 5 000 000) exklusive pris- och löneomräk-
ning.

Därutöver begärs 6 843 000 kr. under littera C. Internationellt utveck-
lingssamarbete samt 28 637 000 kr. under åttonde huvudtiteln (utbild-
ningsdepartementet).

Institutet begär följande höjningar under anslaget D 1.:

1. Ökade insatser i Europa, Sverigeinformation

2. Ökade insater i Europa, Internationellt
utbildnings- och forskningsutbyte

3. Ökade medel till svenskundervisning

3 500 000

1 000 000

500 000

Föredragandens överväganden

Avspänningen mellan öst och väst, förstärkningen av Europa-samarbetet
liksom Sveriges ansökan om medlemskap i EG har lett till ett starkt ökat
intresse i Sverige för Europa i dess helhet. I syfte att tillvarata de möjlighe-
ter som erbjuds i de europeiska länderna anser jag i likhet med Svenska
institutet att detta bör föranleda en särskild satsning på Europa. Denna
bör dock ske genom omprioriteringar inom SIs anslag. Vad gäller insatser i
Central- och Östeuropa vill jag hänvisa till inrättandet av ett särskilt
anslag för detta ändamål under littera G. SI förutsätts även i fortsättningen
vara en viktig kanal för förmedling av stöd till länderna i Central- och
Östeuropa.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Svenska institutet för budgetåret 1992/93 anvisa ett reserva-
tionsanslag på 65 797 000 kr.

212

D 2. Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet

1990/91

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag
Förslag

47 610 210 Reservation 22 130 540

59 022 000 (1) (2)

60 809 000 (3)

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

(1) Inkl, tilläggsbudget på 6 772 000 kr. för fortsatta sändningar på
baltiska språk samt kompensation för mervärdeskatt.

(2) Varav engångsanslag 2 000 000 kr.

(3) Varav engångsanslag 6 500 000 kr.

Medel till Sveriges Riksradios programverksamhet for utlandet är budge-
terade inkl, mervärdeskatt.

En minskning av anslaget har skett med 2,3 milj. kr. till följd av bespa-
ringar i de statliga utgifterna.

Radio Sweden (f. d. Utlandsprogrammet) är den enhet inom Sveriges
Riksradio AB som svarar för programverksamheten för utlandet. Radio
Sweden skall enligt avtalet mellan staten och Sveriges Riksradio AB sända
ljudradioprogram avsedda för mottagning i utlandet. Programmen skall ge
utländsk publik och särskilt utlandssvenskar möjlighet att få information
om och upprätthålla kontakt med Sverige. Radions sändningar till utlan-
det sker för närvarande på åtta språk och riktar sig till alla världsdelar.

1991/92 (1) Beräknad ändring
1992/93 (2)
Föredraganden

Radio Swedens
verksamhet

varav engångsanslag

59 022 000

- 8 772 000

50 250 000

+10 559 000 (3)

(1) Avser kalenderåret 1992.

(2) Avser kalenderåret 1993. För Sveriges Radio-koncernen
sammanfaller räkenskapsår med kalenderår.

(3) Varav engångsanslag 6 500 000 kr.

Sveriges Radio AB

Sveriges Radio AB begär för kalenderåret 1993 att anslaget för Radio
Swedens verksamhet utökas med 3 milj. kr. till 39 226 000 kr. i 1991 års
prisnivå. Sveriges Radio AB hemställer vidare om att Radio Sweden bör
erhålla kostnadskompensation på samma sätt som övriga delar av Sveriges
Radio-koncernen. För programinsamling och programutsändning begär
Sveriges Radio AB att Radio Sweden ersätts med 23 735 000 kr. Av belop-
pet utgör 14 024 000 kr. sändningskostnader, 6 500 000 kr. engångsanslag
avsett att användas för kostnader i samband med inköp av de tre nya
sändare, som enligt beslut (prop. 1989/90:100 bil. 5, UU14, rskr. 191)
skall installeras under åren 1991 — 1994 samt 3 211 000 kr. kostnader för
ingående mervärdeskatt på programinsamlings- och programdistribu-
tionstjänster.

213

De begärda ökningarna i förhållande till kalenderåret 1992 avser följan- Prop. 1991/92: 100

de.                                                                               Bil. 4

Sverige Radio AB

1. Fortsatta sändningar
på baltiska språk

3 000 000

2. Ingående mervärdeskatt för program-
insamling och programutsändning

3 211 000

3. Kostnader i samband med

6 500 000 (1)(2)

sändarbyten m.m.

(1) Engångsanvisning

(2) Preliminärt beräknat belopp

Föredragandens överväganden

Riksdagen beslöt så sent som våren 1991 att Radio Sweden skulle få ett
reservationsanslag med sedvanlig pris- och löneomräkning. Jag är därför
inte beredd att tillmötesgå Sveriges Radios begäran om en återgång till ett
reservationsanslag med indexreglering. Radio Sweden preciserade i en
skrivelse den 8 juli 1991 medelsbehovet för baltiska sändningar under år

1992 till 1 105 000 kr. Sistnämnda belopp togs upp i höstens tilläggsbudget
(prop. 1991/92:25, bil. 2) vad avser Radio Swedens verksamhet under
kalenderåret 1992. Genom att Radio Sweden i tilläggsbudget erhållit det
anslag man begärt för år 1992 torde goda möjligheter finnas att genom
omprioriteringar inom verksamheten och rationaliseringar bl.a. genom
ökat samarbete med andra redaktioner inom Sveriges Radio-koncernen,
inrymma de baltiska sändningarna inom det ordinarie anslaget under år

1993 och framöver. Jag är av den anledningen inte beredd att förorda en
ökning av Radio Swedens anslag med 3 milj. kr.

I budgetpropositionen 1990 (prop. 1989/90:100 bil. 5, UU14, rskr. 191)
redovisades att kostnaderna för utbyte av kortvågssändaren i Karlsborg
och de båda sändarna i Hörby borde belasta förevarande anslag. Enligt de
ursprungliga planerna skall utbytet av sändarna äga rum åren 1991 — 94.
Finansiering sker internt genom televerkets försorg. Kostnaderna,
45 milj. kr. i 1991 års priser, beräknas belasta statsbudgeten under sam-
manlagt tolv år motsvarande budgetåren 1990/91 — 2001/02. För förbere-
dande investeringar anslogs budgetåret 1990/91 1 milj. kr. för ändamålet
och under budgetåret 1991/92 2 milj. kr.

Nuvarande avtal mellan staten och företagen inom Sveriges Radio-kon-
cernen löper ut den 31 december 1992. I en proposition om radio-och
TV-frågor våren 1991 redovisade chefen för utbildningsdepartementet
riktlinjer för Sveriges Radio-koncernens uppdrag, organisation och finan-
siering under en ny avtalsperiod omfattande åren 1992—1998. Vidare
aviserades att mer detaljerade förslag till villkor för verksamheten under
denna period skulle föreläggas riksdagen våren 1992 (prop. 1990/91:149,
KU39, rskr. 370).

Chefen för kulturdepartementet avser att senare föreslå regeringen att

214

för riksdagen vid 1991/92 års riksmöte lägga fram en särskild proposition Prop. 1991/92:100
om Sveriges Radio-koncernens verksamhet m. m. Bland annat kommer Bil. 4
frågan om bildandet av ett särskilt bolag for programinsamling och pro-
gramutsändning för radio och TV att behandlas i propositionen (jfr. prop.

1990/91:149, s. 182— 186). De ekonomiska relationerna mellan program-
företagen och sändamätet måste därvid fastställas.

1 den mån förslagen i den särskilda propositionen får ytterligare konse-
kvenser för Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet avser jag
anmäla dessa där. Jag har i denna fråga samrått med chefen för kulturde-
partementet.

Mot denna bakgrund har anslaget till Radio Sweden och dess sändnings-
verksamhet för år 1993 begärts enbart av Sveriges Radio AB. I avvaktan
på en särskild proposition om Sveriges Radio-koncernens verksamhet
m. m. bör Sveriges Radio AB anvisas samtliga medel för verksamheten.
Beträffande investeringen i de nya kortvågssändama kan det emellertid
finnas goda skäl att särskilja detta belopp från sändningskostnaderna. Det
belopp som behövs för att säkerställa investeringen i nya kortvågssändare
bör därför, liksom hittills skett, särredovisas som engångsanvisning. Radio
Sweden undgår därmed också att behöva betala investeringen med medel
avsedda för driftskostnader. För budgetåret 1992/93 beräknas investe-
ringsbeloppet uppgå till 6,5 milj. kr. (inkl. moms).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna riktlinjerna för investeringarna i nya kortvågssända-

re under budgetåren 1990/91—2001/02,

2. till Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet för
budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 60 809 000 kr.

D 3. Övrig information om Sverige i utlandet

1990/91

Utgift

15

001

283

Reservation

1 812 668(1)

1991/92

Anslag

16

274

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

15

775

000

1992/93

Förslag

16

754

000

(1) Exkl. mervärdeskatt

Anslaget har minskats med 200 000 kr. till följd av besparingar i de statliga
utgifterna.

Från anslaget finansieras sådant informations- och erfarenhetsutbyte
som samordnas av utrikesdepartementets press- och informationsenhet
samt bidrag till Svensk-internationella Pressbyrån (SIP) och Ingenjörsve-
tenskapsakademien (IVA).

215

1991/92

Beräknad ändring

exkl. mer-

1992/93

värdeskatt

Föredraganden

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

1.

Samordnad informationsverksamhet

11

742

000

+

872

000

2.

Bidrag till Svensk-
internationella Pressbyrån

2

445

000

+

80

000

3.

Bidrag till Ingenjörs-
vetenskapsakademien

1

588

000

+

27

000

Summa

15

775

000

+

979

000

Från anslaget finansieras informationsinsatser och kulturutbyte via de
svenska utlandsmyndigheterna. Medlen används för personutbyte, semi-
narier, lokala kostnader i samband med film- och utställningsverksamhet
m. m., utländska joumalistbesök, informations- och kulturinsatser i an-
slutning till konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) samt
tidskriftsstöd. Medel ställs även till Svenska institutets förfogande för
särskilda uppdrag av intresse för utrikesdepartementet. Departementets
press- och informationsenhet svarar härutöver för information i utrikespo-
litiska frågor genom trycksaker, föredrag m. m.

SIP distribuerar nyhetsbulletiner till ca 7 000 mottagare inom massme-
diesektom i 150 länder. Bulletinerna innehåller dels nyheter inom de
industriella, tekniska och vetenskapliga sektorerna i Sverige, dels nyheter
om svenska politiska, samhälleliga och ekonomiska frågor. Vidare produ-
ceras särskilt material på engelska och tyska för specialiserad fackpress,
forskningsinstitutioner, branschföreningar etc. SIP begär för budgetåret
1992/93 ett bidrag på 2 625 000 kr.

IVA begär ett bidrag på 1 975 000 kr. för avtalsbundet teknisk-veten-
skapligt samarbete, främst forskarutbyte, mellan IVA och teknisk-veten-
skapliga organisationer i Östeuropa och Kina. Utbytet syftar bl. a. till att
initiera direkt och långsiktigt samarbete mellan berörda forskare och insti-
tutioner. Avtalet med Sovjetunionen administreras gemensamt av IVA
och Kungliga Vetenskapsakademien (KVA).

Föredragandens överväganden

Det råder bred enighet om behovet av intensifierade kontakter med hela
Europa. Informationsverksamhet och kulturutbyte har därvid en väsentlig
roll att spela. Jag förordar att särskilda insatser i Europa prioriteras, såsom
person- och joumalistinbjudningar samt seminarieserier.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 16 754 000 kr.

216

E 1. Kommerskollegium

1990/91

Utgift

49

518

292

1991/92

Anslag

50

487

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

49

339

118

1992/93

Förslag

51

647

000

Inkomster vid kommerskollegium, som redovisas på statsbudgetens in-
komstsida under inkomsttitel, beräknas till sammanlagt ca 5 milj. kr. for
budgetåret 1992/93 (1990/91 ca 11,3 milj. kr.).

Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med uppgift att
handlägga frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt vissa frågor i
samband med näringsrättsliga regleringar och inrikeshandel. Kollegiets
generaldirektör är chef för myndigheten och ordförande i dess styrelse.
Kommerskollegium har ca 130 anställda.

Det övergripande målet för kommerskollegiets handelspolitiska verk-
samhet är att med frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges
intressen i handeln med omvärlden tas till vara. På det näringsrättsliga
området är det kollegiets uppgift att inom sitt ansvarsområde upprätthålla
erforderliga regler och normer.

Kommerskollegium har infor budgetåret 1992/93 lämnat en förenklad
anslagsframställning. Inga förändringar föreslås i förhållande till den tre-
årsram som har beslutats för kollegiets verksamhet under perioden
1991/92-1993/94.

Föredraganden

Förslag:

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som
gäller treårsperioden 1991/92— 1993/94.

Resurser:

Ramanslag 1992/93 51 647 000 kr.

Slutsatser:

Den inriktning av kollegiets verksamhet som fastställts för verksamheten
för perioden 1991/92— 1993/94 bör gälla i sina huvuddrag.

Jag anser dock att förändringar i omvärlden, både vad gäller den inter-
nationella bilden och förhållandena i Sverige, ger anledning att klarare
precisera kollegiets roll och uppgifter. Enligt min mening leder dessa
förändringar dels till slutsatsen att kollegiet bör renodlas som handelspoli-
tisk myndighet, dels att arbetsformerna och arbetsfördelningen mellan
kollegiet och utrikesdepartementets handelsavdelning bör ses över på vissa

Prop.1991/92:100

Bil. 4

217

områden. Samtidigt bör noteras att kollegiets roll och ställning givetvis i Prop. 1991/92: 100
hög grad kommer att förändras vid ett medlemskap i EG. Jag avser att Bil. 4
återkomma till denna fråga inför kommande budgetpropositioner.

En av kommerskollegiets huvuduppgifter är att förse utrikesdeparte-
mentet och regeringen med beslutsunderlag och utredningar på det han-
delspolitiska området. Kollegiet har under lång tid spelat en viktig roll i
detta avseende genom sin expertis och genom sin kontinuitet i kompetens-
hänseende. I internationella handelspolitiska förhandlingar är tillgång till
den kompetens som finns hos kollegiet i frågor rörande det internationella
handelspolitiska regelverket oundgänglig. För regeringskansliet kommer
även i fortsättningen stödet från handelspolitiska specialister vid en obero-
ende instans som kollegiet att vara av stor betydelse inför handelspolitiska
beslut och förhandlingar. Av särskild betydelse är kollegiets roll vad gäller
att inhämta och väga samman synpunkter från näringslivet i handelspoli-
tiska frågor.

Enligt min mening bör kollegiets resurser vad gäller internationell han-
delspolitik under de närmaste åren koncentreras på tillämpningen av ett
EES-avtal, utvecklingen av den inre marknaden, stöd i medlemskapsför-
handlingama, utvecklingen av EGs handelspolitik, samarbetet och utveck-
lingen inom EFTA, EFTAs relationer till tredje land, samt till frågor
rörande GATT och det multilaterala handelssystemets utveckling och
framtid. På området europeisk ekonomisk integration har kollegiet centra-
la uppgifter när det gäller övervakningen av den västeuropeiska inre mark-
naden inom sådana områden som handelshinder i allmänhet, tekniska
handelshinder, statsstöd och offentlig upphandling, liksom när det gäller
ursprungsregler och gränskontroller.

På några av dessa områden finns viktiga beröringspunkter med verk-
samheten inom den nya konkurrensmyndighet, vilken chefen för närings-
departementet föreslår skall inrättas den 1 juli 1992. Det är därför angelä-
get att nödvändig samordning kommer till stånd genom ett mer ingående
samrådsförfarande.

Kollegiets kompetens vad gäller EGs tredjelandspolitik är av särskild
betydelse i förberedelserna och genomförandet av förhandlingarna om
medlemskap i EG. Därmed är det också väsentligt att kollegiet upprätthål-
ler och utvecklar kompetensen när det gäller det multilaterala handelspoli-
tiska regelverket inom GATT och när det gäller handelsrelationerna mel-
lan de stora aktörerna i världsekonomin. Mot denna bakgrund är det också
viktigt att kollegiet nära följer utvecklingen av amerikansk och japansk
handelspolitik samt utvecklingen mot regionala frihandelsarrangemang på
många håll i världen.

Kollegiet har också en viktig roll att spela när det gäller mer långsiktiga
och problemorienterade utredningar i internationella handelspolitiska frå-
gor.

Inom kollegiet finns sedan våren 1991 en särskild enhet för Europa-in-
formationsfrågor. Enligt min mening bör kollegiet vara en instans till
vilken myndigheter, organisationer och enskilda kan vända sig för att få
information om EG-regelverket och tillhörande frågor, eller hänvisning till
var dylik information kan erhållas. I uppdraget till kollegiet på detta

218

område ingår givetvis att vidmakthålla, uppdatera och systematisera infor- Prop. 1991/92: 100
mationen och att ha ansvar för nödvändigt översättningsarbete. Enligt min Bil. 4
mening bör kollegiet därmed utvecklas till ett ”Europa-informationscent-
rum”.

Under perioden fram till ett medlemskap i EG förutser jag inga föränd-
ringar i kollegiets mer specifika myndighetsroll på utrikeshandelsområdet
(dumpningsundersökningar, import- och exportregleringar, beredskaps-
frågor).

Inom kollegiet behandlas en rad bilaterala frågor. Dessa arbetsuppgifter
är delvis av annan karaktär än de handelspolitiska uppgifterna inom
EG/EFTA och GATT-området. Landkompetens och landanalysfunktion
finns idag till viss del både inom kollegiet och inom utrikesdepartementets
handelsavdelning. Dessutom har enhetens arbetsuppgifter påverkats av
förändringar i Sveriges officiella ekonomiska relationer med flera av de
aktuella länderna.

Jag anser mot denna bakgrund att det vore ändamålsenligt att koncen-
trera resurserna på vissa av de aktuella områdena till utrikesdepartemen-
tets handelsavdelning och avser under våren ta ställning till en klarare
uppdelning av resurserna, inkl, omföring av medel.

I linje med vad jag tidigare har framhållit om önskvärdheten att renodla
kollegiet som handelspolitisk myndighet avser jag också undersöka möjlig-
heterna att överföra de uppgifter som kommerskollegium nu har på det
näringsrättsliga området till andra myndigheter.

Anslaget:

Anslaget har beräknats i enlighet med den fastlagda treårsplanen. Efter
pris- och löneomräkning med 2 823 000 kr. har anslaget reducerats med
1 %, dvs. 515 000 kr. Därutöver bör anslaget således reduceras, och ansla-
get A 1. Utrikesförvaltningen räknas upp, med ett belopp motsvarande en
eventuell nedragning av den bilaterala verksamheten inom kollegiet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Kommerskollegium för budgetåret 1992/93 anvisa ett raman-
slag på 51 647 000 kr.

E 2. Exportfrämjande verksamhet

I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik
anvisats ett reservationsanslag på 259 815 000 kr.

Jag avser föreslå regeringen att i en särskild proposition våren 1992
redovisa förslag till åtgärder inom det exportfrämjande området. Anslaget
bör i avvaktan på en sådan proposition föras upp med oförändrat belopp.

219

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1992/93 till Exportfrämjande verksamhet beräkna ett reservations-
anslag på 259 815 000 kr.

E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
skadeersättningar

1990/91     Utgift

1991/92     Anslag

1992/93     Förslag

370 789 851(1)

1 000

1 000

(1) 116 008 424 kr. hänför sig till utgifter under budgetåret
1989/90. 110 013 000 kr. som avser budgetåret 1990/91 kommer att
belasta anslaget budgetåret 1991/92. Av tidigare ianspråktagna
medel återbetalade Exportkreditnämnden 469 000 kr. under budgetåret
1990/91.

Exportkreditnämden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av ga-
rantier främja svensk export. EKNs garanti utgör en försäkring som
skyddar svenska företag mot vissa förluster vid exportafiarer och i sam-
band med investeringar i utlandet. Garantigivningen sker efter beslut av
riksdagen våren 1990 inom två system: ett n-system (normalgarantisys-
tem) och ett LT-system (Long Term) i vilket särskild vikt skall läggas vid
det svenska samhällsintresset av garantigivningen.

EKNs skrivelse om verksamheten m. m.

EKN har med skrivelse den 10 oktober 1991 inkommit med underlag för
en bedömning av verksamhetens omfattning och inriktning. Skrivelsen
innehåller även en redogörelse för det europeiska integrationsarbetets och
EES-avtalets möjliga konsekvenser för EKN.

Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkreditgarantier upp-
går till 70 000 milj, kr., varav 25 000 milj. kr. har reserverats för n-garanti-
er och 45 000 milj. kr. för LT-garantier. Ramutnyttjandet uppgick den
30 juni 1991 till ca 12 300 milj. kr. för n-garantier och ca 24 900 milj. kr.
för LT-garantier. EKN bedömer att rambeloppet och fördelningen mellan
systemen kommer att täcka verksamhetens behov t.o.m. budgetåret
1992/93. Av rambeloppet föreslår EKN att regeringen, i likhet med inne-
varande budgetår, bemyndigar nämnden att disponera 20 000 milj. kr. för
n-garantier och 40 000 milj. kr. för LT-garantier. Utöver ram för export-
kreditgarantier finns en särskild ram för investeringsgarantier som också
föreslås förbli oförändrad, dvs. 2 000 milj. kr.

För garantigivningen före den 1 juli 1990 föreslås att 1 160 milj. kr. av
nuvarande upplåning löses in genom en anvisning budgetåret 1992/93
över anslaget E 3. Exportkreditnämnden, med anledning av överenskom-
melse i Parisklubben om skuldlättnader för Polen och Egypten. EKN
föreslår vidare att nämnden får räntekompensation för hela upplåningsbe-
hovet för garantigivningen före den 1 juli 1990, för att nämnden inte ska

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

220

behöva frångå den av statsmakterna godkända principen för EKNs pre- Prop. 1991/92: 100
miesättning. Detta skulle medföra räntekompensation för verksamhets- Bil. 4
året 1991/92 för en upplåning av upp till 3 700 milj. kr. och för budgetåret
1992/93 upp till 2 700 milj, kr., under förutsättning att 1 160 milj. kr. av
EKNs upplåning i riksgäldskontoret löses in.

De av statsmakterna fastställda reglerna för finansiering av EKNs verk-
samhet har resulterat i att verksamheten i finansiellt hänseende delats upp
i garantigivning före den 1 juli 1990 (de gamla systemen) och garantigiv-
ning efter den 30 juni 1990 (de nya systemen). Som en följd därav föreslås
EKN få separata kreditramar i riksgäldskontoret för respektive garantigiv-
ning. Beslutar statsmakterna enligt de redovisade förslagen bedöms EKNs
behov av rörlig kredit i riksgäldskontoret för upplåning i svenska kronor
för verksamhetsåret 1991/92 uppgå till 4 000 milj. kr. varav 200 milj. kr.
för garantigivningen efter den 30 juni 1990. För verksamhetsåret 1992/93
skulle under de angivna förutsättningarna behovet minska till 3 000
milj. kr. varav 200 milj. kr. för garantigivningen efter den 30 juni 1990.
EKNs behov av ram för upplåning i utländsk valuta bedöms för perioden
t.o.m. verksamhetsåret 1992/93 uppgå till motvärdet av 1 000 milj.kr.
varav 200 milj. kr. för de nya systemen.

Under budgetåret 1990/91 resulterade EKNs verksamhet i ett totalt
underskott om 427 milj. kr. varav de gamla systemen gav ett underskott av
479 milj. kr. och de nya systemen ett överskott av 52 milj. kr. Det ackumu-
lerade kassamässiga underskottet av de gamla systemen uppgick den
30 juni 1991 till 3 021 milj. kr. Det slutliga resultatet av denna verksamhet
kan fastställas först när de gamla garantierna och fordringarna har slutreg-
lerats, vilket dröjer många år. EKN beräknar detta resultat till en slutlig
förlust om knappt 2 000 milj, kr., men påpekar samtidigt att beräkningen
är grundad på mycket osäkra bedömningar av såväl fordringarnas värde
som förlustrisker i utestående engagemang.

De gamla systemen beräknas enligt normalprognosen ge upphov till
kassamässiga underskott om totalt ca 550 milj.kr. för budgetåret 1991/92
och ca 200 milj. kr. för budgetåret 1992/93 liksom för budgetåret 1993/94.
Osäkerheten om utfallet är dock stor, bl.a. på grund av risken för nya
skadefall på länder där EKN har betydande engagemang. Detta illustreras
av att underskotten enligt ett av EKN redovisat pessimistiskt alternativ
skulle öka kraftigt, till ca 1 700 milj. kr. för innevarande år och till
ca 2 450 resp, ca 2 050 milj. kr. för de två följande åren. Ett optimistiskt
alternativ pekar däremot att det totala underskottet stannar vid ca
250 milj. kr. för budgetåret 1991/92 och därefter vänds till överskott om
ca 200 — 400 milj. kr. för budgetåren 1992/93 och 1993/94. EKN har vid
sina beräkningar antagit att nämnden kommer att erhålla räntekompensa-
tion för hela sin upplåning i riksgäldskontoret för de gamla systemen.

För de nya systemen förutses enligt såväl normalprognosen som det
optimistiska alternativet kassamässiga överskott (inklusive räntor) om
ca 150 — 200 milj. kr. för vart och ett av de tre närmaste åren. Det pessi-
mistiska alternativet, som utgår från en skadefrekvens för nya åtaganden
av liknande omfattning som 1980-talets, medför överskott om ca
150 milj. kr. budgetåret 1991/92, ungefärlig balans budgetåret 1992/93                  221

samt underskott om ca 150 — 200 milj. kr. budgetåret 1993/94.

De svenska företagens exportkontrakt omfattar i ökande utsträckning Prop. 1991/92:100
både svenska och utländska leveranser. En översyn som gjorts av EKN har Bil. 4
givit vid handen att de svenska företagens behov av täckning för utländska
andelar i exportkontrakt är stort och växande. EKNs nuvarande möjlighe-
ter att täcka utländska andelar är relativt goda när det gäller medel- och
långfristiga exportaffarer. Möjligheterna att täcka utländska andelar i
framför allt kortfristiga afiarer är däremot begränsade. Därmed försvåras
en växande andel av den svenska exporten liksom EKNs möjligheter att
medverka till en ökad export från Sverige. En internationell jämförelse
visar att EKN har sämre möjligheter än flera andra europeiska institut att
täcka utländska andelar i exportförsäljningen särskilt vid försäljning på
kort kredittid.

En ändring av reglerna för garantitäckning av utländska varor och
tjänster är enligt EKNs uppfattning nödvändig för att anpassa garantigiv-
ningen till de förändringar som skett i exportens sammansättning. Detta
gäller speciellt för den korta garantigivningen. Enligt förordningen
(1990:113) om exportkreditgaranti krävs för närvarande särskilda skäl för
att bevilja garanti i såväl n-systemet som LT-systemet för varor och tjäns-
ter som inte är svenska. EKN hemställer om regeringens medgivande att i
garantigivningen i n-systemet kunna ge garanti för varor och tjänster som
inte är svenska men som ingår i svenska exportaffärer, även om särskilda
skäl inte föreligger. EKN föreslår att nämndens riskbedömning i stället ska
vara avgörande för hur stora utländska andelar som kan täckas i enskilda
afiarer. För garantigivningen i LT-systemet föreslås ingen ändring. An-
passningen till förändringarna i exportmönstren kan åstadkommas inom
ramen för nuvarande bestämmelser.

Den 1 maj 1990 införde EKN ett nytt rembursgarantisystem. EKN
föreslår en ändring i förordningen om exportkreditgarantier så att nämn-
den ges möjlighet att täcka remburser med en kredittid upp till tolv
månader i stället för sex månader som gäller i dag. Den totala risktiden
föreslås bli oförändrad, dvs. 18 månader.

Inom Parisklubben — de offentliga kreditoremas forum för omförhand-
lingar av gäldenärsländemas skulder — har under senare år skuldlättnader
genomförts, dels för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna, dels för
Polen och Egypten. En förändring av villkoren för de allra fattigaste och
mest skuldtyngda länderna diskuteras för närvarande i Parisklubben, då
de nuvarande villkoren inte visat sig vara tillräckliga för att åstadkomma
den åsyftade lättnaden i ländernas betalningsbörda. Ett troligt resultat av
pågående diskussioner är att kreditorerna för denna kategori av länder
kommer överens om skuldlättnader som uppgår till mellan 50 och 80% av
deras skuldstock enligt bedömning från fall för fall.

EKNs utestående fordringar på de fattigaste och mest skuldtyngda län-
derna uppgår per den 30 juni 1991 till ca 850 milj. kr. En eventuell avskriv-
ning skulle för EKNs del med ovan angivna utgångspunkter ligga i in-
tervallet 425 — 675 milj. kr. Till detta kan komma ytterligare avskrivnings-
behov till följd av ännu inte förfallna betalningar.

Under våren 1991 har överenskommelser slutits med Polen och Egypten
om 50-procentig skuldlättnad, räknat i nuvärdestermer i relation till hela

222

den utestående skuldstocken. Skuldnedskrivningama kommer att genom- Prop. 1991/92: 100
föras i två respektive tre steg, där de senare stegen är villkorade av att Bil. 4
länderna följer de med IMF överenskomna strukturanpassningsprogram-
men.

För EKNs del berörs fordringar på ca 3 000 milj. kr. när det gäller Polen
och ca 700 milj. kr. när det gäller Egypten. En fullt genomförd skuldlättnad
innebär med andra ord att EKN måste efterge ca 1 500 resp, ca
350 milj. kr. på dessa länder.

I riktlinjerna för EKNs verksamhet anges att garantivillkoren — inom
ramen för de begränsningar som uppställts för garantigivningen — så långt
som möjligt bör anpassas till vad som erbjuds i viktigare konkurrentlän-
der. Den jämförelse mellan EKNs och nio andra garantiinstituts premier
och andra villkor som EKN genomförde förra året ledde till slutsatsen att
EKN sammantaget inte kunde anses erbjuda sämre villkor än vad andra
institut genomsnittligt erbjöd sina kunder.

De förändringar som genomförts under det senaste året i andra länders
premiesystem, t. ex. i Storbritannien, Japan och Österrike, har inneburit
ytterligare anpassningar till bedömda risknivåer. Samtidigt förekommer
emellertid fortfarande från vissa länder en politisk betingad garantigivning
med kreditramar och enstaka krediter till vissa länder med för mottagarna
mycket förmånliga premier, som EKN inte anser sig kunna erbjuda, inom
ramen för de av statsmakterna fastställda riktlinjerna för verksamheten.

Premiefrågan har med aktiv svensk medverkan tagits upp inom OECD,
dels i förhandlingarna om förstärkning av den s. k. consensus-överenskom-
melsen, dels i OECDs särskilda grupp för exportkrediter. Denna grupp har
initierat en detaljerad studie av medlemsländernas premier för medellånga
och långa garantier. EKN har därför inte gjort någon egen studie i år.

Arbetet inom EG med att utjämna konkurrensförutsättningarna mellan
medlemsländerna och därvid ta bort eventuellt förekommande öppna och
dolda subventioner på exportkredit- och garantiområdet kan förväntas
leda till förbättrad konkurrensneutralitet också vad gäller EKNs medel-
långa och långa garantigivning. EGs harmoniseringsarbete på detta områ-
de avses leda till resultat under budgetåret 1992/93.

Skillnad görs inom EG mellan å ena sidan den verksamhet som drivs i
konkurrens med privata kreditförsäkrare inom främst den korta garanti-
givningen och å den andra sidan den medellånga och långa garantigivning-
en där konkurrens från den privata marknaden saknas.

Inom EG diskuteras nu införande av regler som förbjuder medlemssta-
terna att t. ex. återförsäkra försäkringar inom det konkurrensutsatta områ-
det eller att staten på annat sätt garanterar sådana åtaganden. Vidare
diskuteras att låta försäkringsdirektiven bli giltiga för den konkurrensut-
satta verksamheten för att därigenom försäkra sig om att samma regler
skall gälla såväl för statligt ägda som för privata kreditförsäkrare. EES-av-
talet innebär att EGs eventuella riktlinjer på detta område också kan
komma att aktualiseras för hela EFTA-området.

Flertalet institut inom EG har genomfört ändringar eller fattat beslut
som leder till att den konkurrensutsatta korta verksamheten i huvudsak
kommer att drivas på samma villkor som gäller för de privata kreditförsäk-                 223

ringsföretagen.

Samtidigt behålls möjligheter for garantiinstituten i samtliga länder att Prop. 1991/92: 100
även i fortsättningen lämna garantier å statens vägnar for affärer som i Bil. 4
princip ligger inom det konkurrensutsatta området men som ändå inte kan
återförsäkras på den privata marknaden.

Inom den icke-konkurrensutsatta garantigivningen pågår diskussioner
om att minska eventuellt statligt stöd och att harmonisera premier och
andra villkor mellan garantiinstituten inom EG. Diskussionen gäller även
införande av regler som förbjuder subventioner av räntor på krediter.
Eventuella regler avses gälla såväl den interna EG-handeln som tredje-
lands-exporten. Genom EES-avtalet kan dessa eventuella framtida regler
komma att gälla även EKN.

EKN analyserar därför för närvarande konsekvenserna för nämnden av
utvecklingen inom EG och kommer utifrån denna analys att utarbeta
förslag till ändringar i verksamheten. Nämnden kommer för regeringen att
redovisa resultatet av detta arbete.

Föredragandens överväganden

Riktlinjerna för EKNs verksamhet förändrades den 1 juli 1990 genom
riksdagens godkännande i maj 1990 av propositionen (prop. 1989/90:44,
NU19, rskr. 153) om statlig medverkan av finansiering av export m. m. En
precisering av riktlinjerna gjordes då riksdagen godkände kompletterings-
propositionen för budgetåret 1990/91 (prop. 1990/91:150 Del I bil. 1:2,
FiU30, rskr. 386). Härigenom har en grund lagts för garantiverksamheten
och dess finansiering.

Jag delar EKNs bedömning att de av riksdagen fastställda ramarna för
exportgaranti- och investeringsgarantiverksamheten bör vara oförändra-
de. Under förutsättning att riksdagen godkänner ramarna bör EKN av
regeringen medges rätt att disponera 60 000 milj. kr. av exportkreditgaran-
tiramen, varav 40 000 milj. kr. för LT-garantier.

Med anledning av överenskommelse i Parisklubben om en 50-procentig
skuldlättnad för Polen och Egypten avser regeringen under innevarande
budgetår att över anslaget E 3. bevilja EKN 464 milj, kr., vilket är förenligt
med de villkor som riksdagen tidigare har uppställt för utnyttjande av
anslaget. Vad beträffar Egypten anser jag att EKN under budgetåret
1992/93 bör beviljas 63 milj. kr. under anslaget E 3. Detta förutsätter att
riksdagen godkänner att anslaget E 3. fr.o.m. budgetåret 1992/93 får
användas för beviljande av ersättning till EKN med anledning av skuld-
lättnader som har överenskommits i Parisklubben även för sådan garanti-
givning som ej i särskild ordning har bemyndigats av regeringen. Såsom
hittills bör anslaget också kunna användas för att EKN skall kunna fullgöra
de förpliktelser som nämnden iklätt sig på statens vägnar och för att medge
EKN räntekompensation för upplåning i riksgäldskontoret. De medel
regeringen avser bevilja EKN med anledning av nedskrivningar av ford-
ringar på Polen och Egypten avses användas för amortering av EKNs
rörliga kredit i riksgäldskontoret. Beloppen är beräknade utifrån den upp-
låning i riksgäldskontoret som hänför sig till EKNs fordringar på Polen
respektive Egypten. För Polen går upplåningen entydigt att fastställa. För

224

Egypten har en schablonmetod använts. Vidare har medlen beräknats Prop. 1991/92:100
utifrån det första steget i Polen-nedskrivningen och de två första stegen i Bil. 4
Egypten-nedskrivningen. EKN bör beviljas medel för de återstående
stegen när dessa genomförs, vilket planeras ske under budgetåret 1993/94.

Beträffande nämndens hemställan om räntekompensation för hela upp-
låningsbehovet i riksgäldskontoret för de gamla systemen under budget-
åren 1991/92 och 1992/93 anser jag att nivån på kompensationen bör utgå
ifrån EKNs likviditetsbehov inom dessa system. I likhet med vad som var
fallet under budgetåret 1990/91 bör regeringen vid lämplig tidpunkt beslu-
ta om räntekompensation under anslaget E 3.

Under nyss nämnda förutsättningar rörande amorteringar i riksgälds-
kontoret och räntekompensation för upplåning hänförlig till de gamla
systemen kan ramen för EKNs rörliga kredit i riksgäldskontoret fastställas
till 3 700 milj. kr. budgetåret 1992/93 för de gamla systemen och till
200 milj. kr. för de nya systemen. Jag delar EKNs bedömning om behovet
av upplåning i utländsk valuta. Vad beträffar ramen för den rörliga kredi-
ten i riksgäldskontoret för budgetåret 1991/92, bedömer jag att den nuva-
rande ramen är tillräcklig mot bakgrund av de medel EKN kommer att
beviljas för skuldlättnaden för Polen.

Genom att EKN tillförs medel för avskrivningen av fordringarna på
Polen och Egypten så kan nämndens skuldsättning i riksgäldskontoret
amorteras ned. Därmed minskar behovet av årliga anslag till EKN för
kompensation av nämndens räntekostnader.

Jag vill också understryka att de medel till EKN för skuldnedskriv-
ningama på Polen och Egypten som jag har föreslagit inte återspeglar dessa
fordringars marknadsvärde.

Det slutliga resultatet av de gamla systemen är inte möjligt att fastställa
förrän de härtill hörande garantierna och fordringarna har slutreglerats.
Jag vill emellertid fasta riksdagens uppmärksamhet på att detta resultat
sannolikt kommer att innebära en betydande förlust.

Vad beträffar de nya systemen vill jag i detta sammanhang ånyo under-
stryka vikten av att garantiverksamheten inom n-systemet skall vara själv-
bärande och inom LT-systemet självbärande på sikt.

I propositionen om statlig medverkan vid finansiering av export m. m.,
vilken jag tidigare nämnde, ansåg föredraganden att EKN direkt skulle
kunna garantera utländska underleveranser om garanti bedömdes som
nödvändig för att leveransen skulle komma till stånd och om det med
beaktande av riskbilden bedömdes vara ett samhällsintresse att så skedde.
Riksdagen delade denna uppfattning. Den omfattande och ökande inter-
nationaliseringen av svenska företag och förändrade mönster i internatio-
nell handel har föranlett EKN att se över principerna och reglerna för
garantitäckning av utländska varor och tjänster. EKN har därvid funnit att
en ändring av reglerna är nödvändiga för att anpassa garantigivningen till
de förändringar som skett i exportens sammansättning. Jag delar EKNs
uppfattning. Under förutsättning att riksdagen inte har några invändning-
ar, avser regeringen bifalla EKNs hemställan att i garantigivningen i n-sys-
temet kunna ge garanti för varor och tjänster som inte är svenska men som
ingår i svenska exportaffärer, även om särskilda skäl inte föreligger.                   225

15 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 100. Bilaga 4

Nämndens riskbedömning bör istället vara avgörande för hur stora ut- Prop. 1991/92: 100
ländska andelar som kan täckas i enskilda afiarer.                        Bil. 4

Regeringen har nyligen fattat beslut om den av EKN föreslagna ändring-
en av rembursgarantisystemet. En ändring i förordningen (1990:113) om
exportkreditgaranti träder i kraft den 1 februari 1992.

1 enlighet med riksdagens önskemål har Sverige inom OECDs ram aktivt
arbetat för att åstadkomma ökad transparens och harmonisering vad gäller
exportkreditgarantigivningen i syfte att reducera de snedvridningar som
för närvarande kan uppstå till följd av vissa garantiinstituts premiepolitik.
Arbetet har givit följande resultat. I samband med den nyligen ingångna
överenskommelsen om en skärpning av reglerna i den s. k. consensus-över-
enskommelsen har ett avsnitt om premier införts, vilket avspeglar innehål-
let i GATTs subventionskod. Vidare har OECDs exportkreditgrupp beslu-
tat genomföra en analys av berörda garantiinstituts politik för premie-
sättning m.m. Analysen avses vara färdig under våren 1992. Sveriges
ambition är att analysen skall följas av upprättande av gemensamma
normer för premiesättning och andra garantivillkor.

Som framgått av vad jag anfört om EKNs skrivelse pågår en motsvaran-
de diskussion inom EG, vilken kan komma att leda till större konkurrens-
neutralitet mellan garantiinstituten i EG- och EFTA-ländema. Det är
mycket angeläget att EKN noga följer utvecklingen i EG vad beträffar
exportkrediter och exportkreditgarantier. När nämnden har redovisat sin
analys av utvecklingen inom EG och föreslagit eventuella ändringar i
nämndens verksamhet avser jag återkomma till riksdagen härom.

Jag vill framhålla att det för närvarande inte alltid är möjligt för EKN att
både erbjuda svenska företag villkor som motsvarar garantiinstitutens i
våra viktigaste konkurrentländer och få garantiverksamheten att gå ihop.
Denna målkonflikt bör dock kunna försvinna om det internationella arbe-
tet och EGs diskussioner leder till en harmonisering av garantivillkoren.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att det av riksdagen medgivna högsta betalningsansvaret
för exportkreditgarantier fastställs till 25 000 000 000 kr. för n-ga-
rantier och till 45 000 000 000 kr. för LT-garantier,

2. medge att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsga-
ranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst

2 000 000 000 kr.,

3. godkänna att den rörliga kredit som ställts till EKNs förfogande
budgetåret 1992/93 hos riksgäldskontoret får uppgå till

3 700 000 000 kr. för de gamla systemen och till 200 000 000 kr. för
de nya systemen,

4. bemyndiga regeringen att medge att EKN från budgetåret
1992/93 och tills vidare får uppta lån i utländsk valuta till ett
mot värde av högst 1 000 000 000 kr., varav 200 000 000 kr. för de
nya systemen,

226

5 .till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeer- Prop. 1991/92: 100
sättningar under budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på Bil. 4

1 000 kr enligt de riktlinjer jag förordat,

6. ta del av vad jag anfört om garantigivning i n-systemet för varor
och tjänster som inte är svenska, men som ingår i svenska exportaf-
färer.

E 4. Krigsmaterielinspektionen m. m.

1990/91     Utgift

1991/92     Anslag

1992/93     Förslag

4 163 657(1)

96 000

100 000

(1) Av utgifterna hänför sig 64 379 kr. från KMIs nämnder.

Krigsmaterielinspektionen

Krigsmaterielinspektionen (KMI) utövar kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel och handlägger ärenden rörande tillstånd till export och viss
import av sådan materiel. Inspektionen handlägger även ärenden rörande
tillstånd till utförsel enligt lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av
vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m. m.

Vid årsskiftet 1990/91 hade 150 enskilda tillverkare regeringens tillstånd
att tillverka krigsmateriel.

Under år 1991 har ca 1 500 ansökningar om utförsel behandlats. Värdet
av de under året beviljade utförseltillstånden, som i vissa fall också avser
export under flera följande år, uppgick till ca 2 600 milj, kr., jämfört med
ca 3 000 milj. kr. år 1990.

Kostnaderna för krigsmaterielinspektionens organisation och verksam-
het som kontrollmyndighet bestrids dels genom avgifter från tillverkare av
krigsmateriel, dels av expeditionsavgifter för tillstånd att utföra krigsmate-
riel från riket.

En översyn av existerande datasystem pågår.

1991/92

Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

Förvaltnings-

kostnader

3

632

000

+

181

000

(därav löne-

kostnader)

(2

827

000)

(+

124

000)

Lokalkostnader

311

000

+

19

000

Summa

3

943

000

+

200

000

227

Krigsmaterielinspektionens nämnder                                 Prop. 1991/92:100

Anslaget används för att betala kostnaderna för det tekniskt-vetenskapliga
rådet samt den rådgivande nämnden i krigsmaterielexportfrågor.

Det tekniskt-vetenskapliga rådet, som bistår krigsmaterielinspektören
vid bedömningen av frågor om avgränsning mellan civil och militär mate-
riel, tillsattes av regeringen år 1984.

Den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden för krigsmate-
rielexportfrågor tillsattes av riksdagen år 1984 för att öka insynen och
samrådet i frågor som rör krigsmaterielexport.

1991/92

Beräknad ändring

1992/93

Föredraganden

KMIs nämnder

96 000

+   4 000

Anslaget har pris- och löneomräknats i vanlig ordning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Krigsmaterielinspektionen m.m. för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 100 000 kr.

E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

1990/91

Utgifter

2 080 000

1991/92

Anslag

2 163 000

1992/93

Förslag

2 250 000

Stiftelsen östekonomiska Institutet

Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades den 15 juni 1989 sedan avtal
träffats mellan staten och ett antal intressenter från näringslivet. Stiftelsen
har som syfte att främja kunnandet i Sverige om de ekonomiska förhållan-
dena i Sovjetunionen och övriga Östeuropa. Verksamheten vid Stiftelsen
Östekonomiska Institutet igångsattes hösten 1989.

I samband med att Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades godkän-
de regeringen upplösning av den tidigare Stiftelsen Öst Ekonomiska By-
rån. Det tidigare avtalet mellan staten och Stiftelsen Öst Ekonomiska
Byrån har därför upphört att gälla från utgången av juni 1989.

Föredragandens överväganden

Genom det nämnda avtalet åtar sig staten och övriga stiftare att under en
femårsperiod lämna årliga bidrag till täckande av stiftelsens kostnader.

228

Därmed ges garanti for stabilitet och långsiktighet i verksamheten. Bidra- Prop. 1991/92: 100
gen skall uppgå till 2 milj. kr. årligen från vardera staten å ena sidan och Bil. 4
övriga intressenter (näringslivet) å den andra sidan. Beloppen skall räknas
upp med hänsyn till pris- och löneutvecklingen.

Jag föreslår att statens andel av utgifterna for Östekonomiska Institutets
verksamhet i enlighet med avtalet for budgetåret 1992/93 räknas upp med
4%, vilket motsvarar det av regeringen fastställda omräkningstalet for
bidragsuppräkning. I enlighet med avtalet mellan staten och övriga intres-
senter skall därvid näringslivets bidrag räknas upp med samma omräk-
ningstal.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stiftelsen Östekonomiska Institutet for budgetåret 1992/93
anvisa ett anslag på 2 250 000 kr.

E 6. Bidrag till ett institut för Japanstudier

1991/92     Anslag          3 000 000         Reservation 3 000 000

1992/93     Förslag         3 000 000

Medlen disponeras av utrikesdepartementet enligt de riktlinjer som finns
angivna i prop. 1989/90:90 om forskning, avsnitt 12.3.2 (s. 118 — 119).

Villkoren enligt riktlinjerna är dels att 50 milj. kr. kan samlas in från
svensk sida, dels att staten och övriga bidragsgivare gör bedömningen, att
de japanska bidrag, som en fondering om 100 milj. kr. förutsätter, kan
komma till stånd.

Föredragandens överväganden

På svensk sida är insamlingsmålet i princip uppnått. Insamlingen i Japan i
regi av en kommitté under ordförandeskap av förre utrikesministern Okita
har nått goda resultat. Gjorda och utlovade donationer uppskattas vid
månadsskiftet november/december 1991 till närmare 500 miljoner yen
vilket motsvarar ca 23 milj. kr. Över hundra japanska företag har utlovat
stöd vilket tyder på att projektet mottagits väl och att ett svenskt
Japan-institut skulie ha tillgång till ett betydande nätverk. Även den ja-
panska staten stöder projektet genom att ha beviljat avdragsrätt vid be-
skattning for gåvor. För uppnående av insamlingsmålet krävs att den
japanska kommittén aktivt upprätthåller det insamlingsarbete som speci-
ellt under senhösten 1991 burit frukt. Då det är utomordentligt angeläget
att bygga upp en god kompetens for att bl. a. kunna hävda svenska intres-
sen i världens mest expansiva region, är det av stor vikt att detta institut
kommer till stånd. Under förutsättning att insamlingsarbetet i Japan fort-
sätter att inbringa erforderliga belopp, kan det bli möjligt att inleda verk-
samheten under budgetåret 1992/93.                                                   229

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till ett institut för Japanstudier för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 3 000 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

230

F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor
m. m.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och
säkerhetspolitiska området

1990/91

Utgift

3

226

927

1991/92

Anslag

5

358

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

5

316

000

1992/93

Förslag

5

529

000

1) Exkl. mervärdeskatt

Reservation 441 274(1)

Anslaget används för att betala utredningar och andra insatser på nedrust-
ningsområdet bl.a. inom FN, forskningsverksamhet av särskild utrikes-
och säkerhetspolitisk betydelse samt kostnader för nedrustningsdelega-
tionen och för beredningsgruppen för information om freds- och nedrust-
ningssträvanden.

Under budgetåret 1990/91 beviljades bidrag till försvarets forsknings-
anstalt (FOA) för internationellt seismiskt datasamarbete inom FN syftan-
de till att verifiera kärnvapenprov. Medel anslogs också till en FN-studie
om marin nedrustning genom Unidir, FNs institut för nedrustningsforsk-
ning. Ytterligare bidrag till FN utgick för FNs nedrustningskampanj, för
tidskriften Disarmament Times och för kostnader vid besök av FNs ned-
rustningsstipendiater. Därutöver erhöll institutionen för freds- och kon-
fliktforskning vid Uppsala universitet bidrag för en kunskapsbank rörande
omställning från militär till civil produktion och Stockholms internatio-
nella fredsforskningsinstitut (SIPRI) fick bidrag för en studie om europe-
isk säkerhet.

Ungefar en tredjedel av anslaget avser forskningsverksamhet av särskild
utrikes- och säkerhetspolitisk relevans. Medel har anslagits bl. a. för forsk-
ning om säkerhetsfrågor i Norden/Baltikum, om legala frågor rörande
Antarktis, försvar i Europa, Norden och det nya Europa samt massmedias
bevakning av svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

Nya initiativ till studier på det nedrustnings- och säkerhetspolitiska
området beräknas aktualiseras med anledning av de senaste årens drama-
tiska politiska förändringar, inte minst vad avser relationerna mellan
Förenta Staterna och det forna Sovjetunionen samt förändringarna i östra
Europa. Ingående analyser krävs av konsekvenserna av dessa förändringar
bl.a. som en fördjupning av den översyn av svensk nedrustningspolitik
som avses färdigställas i böijan av år 1992. De studier som torde bli
aktuella kan bl. a. komma att innebära forskningssamarbete med Utrikes-
politiska Institutet, FOA, SIPRI och universitetsvärlden.

Anslag kommer också att krävas för nationella åtaganden i samband
med den konvention om kemiska vapen som förväntas antas år 1992.

Jag har beräknat anslaget till 5 529 000 kr.

231

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska
området för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på
5 529 000 kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

F 2. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK)

1990/91

Utgift

7

957

689

1991/92

Anslag

5

950

000(1)

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

5

875

000(1)

1992/93

Förslag

10

000

000

(1) Inkl, tilläggsbudget på 2 200 000 kr.

Den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensens förhandlingar har
alltsedan Slutaktens tillkomst år 1975 bedrivits i form av uppföljningsmö-
ten och expertmöten på olika områden. Nästa förhandlingsomgång som
avser hela ESKs verksamhetsområde, inleds i Helsingfors i mars 1992 och
beräknas pågå i tre månader.

Genom den i november 1990 antagna Parisstadgan för ett nytt Europa
beslöts för första gången att inrätta permanenta strukturer inom ESK-om-
rådet, såväl i form av tre sekretariat i Prag, Wien och Warszawa som
regelbundna toppmöten, utrikesministermöten, och ämbetsmannamöten
inom ESKs ram. Beslut om en utökning av de institutionella resurserna
kan förväntas under år 1992.

Anslaget används för att betala Sveriges obligatoriska bidrag till ESKs
mötesverksamhet och institutioner, inklusive ESKs kommunikationssys-
tem.

Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 10 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 10 000 000 kr.

F 3. Information, studier och forskning om freds- och
nedrustningssträvanden m.m.

1990/91

Utgift

25

473

174

1991/92

Anslag

26

000

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

25

982

000

1992/93

Förslag

23

982

000

1) Exkl. mervärdeskatt

Reservation 567 556(1)

Anslaget har minskats med 2 milj. kr. med anledning av regeringens beslut
att minska de statliga utgifterna.

232

Utrikesdepartementet beviljar från detta anslag dels grundbidrag till Prop. 1991/92: 100
enskilda svenska organisationer som bedriver informationsverksamhet Bil. 4
och opinionsbildning i utrikespolitiska frågor, dels projektbidrag för infor-
mationsverksamhet, studier och forskning om freds- och nedrustnings-
strävanden.

Projektstödet är avsett för folkrörelser, andra ideella organisationer och
stiftelser.

Regeringen fattar beslut om fördelning av grundbidragen. Prövningen

av ansökningar avseende projektstöd gällande information, studier och
forskning sker inom en särskild beredningsgrupp där representanter från
såväl folkrörelser som utrikesdepartementet ingår.

Föredragandens överväganden

En välinformerad opinion spelar en betydelsefull roll i kontakter mellan
länder och folkgrupper. Ett brett intresse för internationella frågor är en
viktig bas för en väl förankrad svensk utrikespolitik.

De senaste årens utveckling i Europa och i Sovjetunionen har förändrat
förutsättningarna för säkerhets- och nedrustningspolitiken. Utvecklingen
ger anledning till nya överväganden också vad avser fredsbefrämjande
insatser.

Regeringens översyn av nedrustningspolitiken omfattar bl. a. en prelimi-
när bedömning av F 3-anslagets utnyttjande och en diskussion om princi-
per för anslagsfördelning och redovisning vad avser erhållna bidrag.

Regeringen avser i vår fatta beslut om fördelningen av grundbidragen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Information, studier och forskning om freds- och nedrust-
ningssträvanden m. m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett reserva-
tionsanslag om 23 982 000 kr.

F 4. Bidrag till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI)

1990/91     Utgift          18 266 000        Reservation     —

1991/92     Anslag          20 692 000(1)

1992/93     Förslag         21 310 000

1) Varav 733 000 kr. i engångsanvisning.

Medel till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) är
budgeterade inkl, mervärdeskatt.

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) upprättades
som en stiftelse år 1966. Stiftelsen har till ändamål att i enlighet med de
grunder för bidrag som riksdagen godkänt (prop. 1966:76, SU88, rskr.
203, prop. 1979/80: 106, UU21, SKU48, rskr. 304) bedriva forskning i

233

konflikt- och samarbetsfrågor av betydelse for internationell fred och sä- Prop. 1991/92:100
kerhet.                                                                      Bil. 4

En utredning om SIPRIs verksamhet företogs budgetåret 1979/80 och
resulterade bl. a. i att en stadga för institutet fastställdes av regeringen den
12juni 1980.

Våren 1990 tillsatte regeringen en ny SIPRI-utredning med uppgift att
pröva institutets finansiella och administrativa villkor.

Utredningens betänkande SIPRI 90 — om SIPRIs finansiering och
arbetsformer (SOU 1990:69), som presenterades i augusti 1990, gav en
värdefull redovisning av institutets villkor.

Utredningsmannen förordade en breddning av SIPRIs verksamhet så att
den också skulle täcka bl. a. konfliktorsaker i tredje världen och nationella
motsättningar i Central- och Östeuropa. För att möjliggöra en sådan ambi-
tionshöjning föreslogs att anslaget till SIPRI borde höjas med 3,5 milj. kr.

I en efterföljande remissomgång stödde flera remissinstanser förslaget
om en anslagshöjning för SIPRI. Många, särskilt universiteten, förordade
dock att SIPRI i ökad utsträckning också borde söka extern finansiering
för enskilda delar av verksamheten bl.a. för att få en uppfattning om
omvärldens värdering av institutets forskning.

Delvis som uppföljning till utredningen utfärdade regeringen sommaren
1991 direktiv om bl.a. SIPRIs finansiering med anledning av institutets
fördjupade anslagsframställning för treårsperioden 1993/94 — 1995/96.

Beträffande SIPRIs administrativa villkor presenterade utredningen en
värdefull analys av bl. a. styrelsens och det vetenskapliga rådets roll. Ut-
redningsmannen kommenterar också posten som biträdande direktör som
hittills innehafts av svenska medborgare.

Utredningsmannen föreslår att styrelsen utvidgas från sex till åtta leda-
möter utöver ordföranden och direktören i syfte att få en ökad geografisk
och politisk representation i styrelsen. Enligt SIPRIs stadgar fattar rege-
ringen beslut om tillsättning av biträdande direktör. Utredningsmannen
föreslår en stadgeändring som innebär att beslutsrätten härom förs över på
SIPRIs styrelse.

SIPRIs stadga reglerar bl. a. sammansättning och mötesfrekvens för det
vetenskapliga rådet. Utredningsmannen föreslår att föreskrifter om det
vetenskapliga rådet utgår ur stadgan.

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)

I sin anslagsframställning för budgetåret 1992/93 har SIPRI begärt
22 960 446 kr. vilket beräknas medge en bibehållen ambitionsnivå. Belop-
pet är baserat på budgetutfallet för budgetåret 1990/91.

SIPRI hemställer i sin anslagsbegäran om 1 milj. kr. för inköp av datorer
som skulle medge en effektivare databas och en förenklad hantering av
biblioteket som nu omfattar ca 15 000 volymer. En modernisering av
SIPRIs utrustning skulle också medge bättre lay-out-möjligheter för insti-
tutets omfattande publikationsverksamhet.

SIPRI påpekar att institutet behöver ökade anslag för att bredda sin

234

verksamhet till att studera stabilitet och instabilitet i Central-och Östeuro- Prop. 1991/92: 100
pa och för att ägna ökad forskning åt säkerhet i Mellanöstern.            Bil. 4

SIPRI framhåller i sin anslagsframställning bl. a. att fundamentala för-
ändringar i världspolitiken avsevärt ökat möjligheterna för och behoven
av forskning på nedrustningsområdet. Vidare framhålls att institutet bör
säkras en solid, inflationsskyddad basfinansiering då mycket tid och resur-
ser krävs för att söka annan finansiering från bl. a. utländska källor. SIPRI
betonar att institutet drabbas av väsentliga merkostnader till följd av att
det är beroende av den internationella löneutvecklingen för forskare.

Föredragandens överväganden

1991/92
inkl.
mervärdeskatt

Beräknad ändring
1992/93
Föredraganden

Lönekostnader
Administrativa och andra

12 947 000

+ 618 000

institutionella kostnader

7 745 000

0

Summa

20 692 000(1)

+ 618 000

1) Varav 733 000 kr. i engångsanvisning.

Jag ställer mig bakom utredningsmannens förslag vad avser en utvidgning
av styrelsen, beslut avseende tillsättande av biträdande direktören och
föreskrifter rörande det vetenskapliga rådet för SIPRI. Jag förordar att
SIPRIs stadgar ändras i enlighet härmed.

För nästa budgetår beräknar jag anslaget till 21 310 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinsti-
tut (SIPRI) för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på
21 310 000 kr.

F 5. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och
nedrustning

1990/91

Utgift

22

439

374

1991/92

Anslag

16

016

000

1991/92

Anslag exkl.
mervärdeskatt

15

026

000

1992/93

Förslag

15

840

000

Anslaget har beräknats med utgångspunkt i ett rationaliseringskrav mot-
svarande 0,5%.

Anslaget bekostar ett verksamhetsprogram vid försvarets forskningsan-
stalt (FOA) som syftar till att stödja utrikesdepartementets deltagande i

235

internationella förhandlingar om rustningsbegränsning och nedrustning. Prop. 1991/92: 100

Av följande tabell framgår fördelning av anslaget på olika programdelar Bil. 4
förbudgetåret 1991/92.

1. Kärnvapenområdet

varav

1.1 Seismologisk multipelstation
och internationell datacentral

1.2 Insamling och analys av
luftburen radioaktivitet

1.3 Kärnvapen och kärnteknik

8 300 000

1 700 000

800 000

2.

B- och C-vapenområdet

3.

Europeisk säkerhet

4.

Rymdområdet

10 800 000

1 826 000

1 735 000

665 000

Summa

15 026 000

Försvarets forskningsanstalt

Försvarets forskningsanstalt, FOA, erhåller via anslaget 15 026 000 kr.
under budgetåret 1991/92 för forskning rörande nedrustning och rust-
ningskontroll. I sin framställning för budgetåret 1992/93 ansöker FOA om
16 826 000 kr.

Anslagsframställningen avser en oförändrad ambitionsnivå med täckan-
de av kostnader för avskrivningar för inköp av utrustning, främst för
seismiska mätningar och datautbyte inom ramen för ett internationellt
samarbete som avser att verifiera provstopps- och icke-spridningsavtal.

UD finansierar ca 3% av FOAs verksamhet. Detta innebär kostnads-
täckning för 22 personår av vilka ca 15 inriktas på kärnvapenområdet.

För budgetåret 1992/93 föreslår FOA i sin anslagsframställning att anbe-
fallda nedskärningar tas inom den seismiska verksamheten.

Forskningssamarbetet mellan UD och FOA faller i huvudsak inom fyra
delområden.

1. Under rubriken kärnvapenområdet, och då huvudsakligen inom del-
området provstoppsövervakning, föreslås fortsatt stöd för att analysera
och förmedla seismiska data från Hagfors-stationen. Vidare begärs stöd
för fortsatt begränsad verksamhet vid den central som under de senaste
fem åren byggts upp till en kostnad av drygt 20 milj. kr.

Liknande centraler har byggts upp i Förenta Staterna, Sovjetunionen
och Australien. Tillsammans utgör dessa viktiga länkar i ett globalt seis-
mologiskt övervakningssystem. En diskussion pågår om att ersätta de fyra
centralerna med en enda.

Totalt ansöker FOA om 8 075 000 kr. för seismisk provstoppsövervak-
ning. Under huvudrubriken kärnvapen begärs också 1 700 000 kr. för
analys av luftburen radioaktivitet och 800 000 kr. för övervakning rörande
icke-spridning av kärnvapen, exportkontrollfrågor m.m.

2. Under rubriken B- och C-vapenområdet ansöker FOA om

236

1 826 OOO kr. för bl.a. verifikation av kemisk produktion och bidrag för Prop. 1991/92:100
förbättrade undersökningsmetoder vid påstådd C-vapenanvändning. Bil. 4

3. Under rubriken europeisk säkerhet föreslås fortsatta forskningsinsats-
er kring en europeisk verifikationsregim för konventionella rustningsbe-
gränsningar till en kostnad av 1 735 000 kr. Forskningen avses också om-
fatta ett långsiktigt projekt om marin rustningskontroll samt studier av
den militära utvecklingen i Europa.

4. Rymdområdet föreslås bl. a. inriktas på att upprätta en databas omfat-
tande satellitscener från Landsat och SPOT. Vidare föreslås en fortsatt
verksamhet kring satellitverifikation. Kostnaderna uppskattas till
665 000 kr.

5. Under rubriken allmänt underhåll av utrustning föreslås anslag om

1 800 000 kr. för att medge nyanskaffning och modernisering av mätut-
rustning och datorer för den seismiska verksamheten och för analys av
luftburen radioaktivitet. FOA ansöker vidare om 225 000 kr. för att analy-
sera kopplingen mellan olika nedrustningsåtgärder och framtida behov av
teknisk-vetenskaplig kompetens för nedrustning och rustningskontroll.

Föredragandens överväganden

1991/92
exkl.
mervärdeskatt

Beräknad ändring

1992/93
Föredragande

Förvaltningskostnader

12

959

000

+

690

000

Lokalkostnader

2

067

000

+

124

000

Summa

15

026

000

+

814

000

En dialog mellan UD och FOA om forskningssamarbetets innehåll pågår
sedan en längre tid. I denna diskuteras bl. a. i vad mån politiska föränd-
ringar på det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området under senare
år i Europa, det forna Sovjetunionen och mellan kämvapenmakterna
föranleder omprövningar av forskningssamarbetet.

Regeringen utfärdade i juni 1991 direktiv för FOAs fördjupade anslags-
framställning för budgetåren 1993/94 — 1995/96, i vilka efterfrågades
förslag och alternativa nivåer beträffande berörda forskningsprogram.

Jag anser att det bör finnas utrymme för omprioriteringar inom anslaget
under löpande budgetår. Anslagen för delprogrammen kärnvapen, B- och
C-vapen etc. skall därför endast ses som indikativa.

Verksamheten inom FOAs program ger tillgång till en kvalificerad tek-
nisk kompetens för UD och utgör ett viktigt underlag för det svenska
förhandlingsarbetet på nedrustningsområdet. För svensk nedrustningspo-
litik är det därför angeläget att FOA kan vidmakthålla och utveckla ett
kvalificerat kunnande.

Sverige har uttryckt intresse för att aktivt delta i utvecklingsarbetet kring
seismiska kontrollmetoder i nedrustningskonferensen i Geneve, bl. a. ge-
nom en svensk datacentral.

237

Ett avtal om fullständigt provstopp ter sig för närvarande tämligen Prop. 1991/92:100
avlägset. Om ett sådant avtal skulle komma till stånd ställs emellertid Bil. 4
ytterligare krav på seismisk verifikation.

Jag föreslår tills vidare, som indikativ siffra för den seismiska prov-
stoppsövervakningen 7 575 000 kr.

Verksamheten inom området luftburen radioaktivitet innebär att kon-
centrationen av aerosolbundna radionuklider följs kontinuerligt inom det
svenska stationsnätet och att våra möjligheter att detektera brott mot 1963
års provstoppsavtal upprätthålls.

Verifikation rörande förekomst av luftburen radioaktivitet har intresse
långt utanför kämvapenområdet eftersom den även kan avslöja radioakti-
vitet som förekommer på grund av kärnkraftsolyckor.

Jag föreslår att 1 700 000 kr. anslås för analysarbetet och 814 000 kr. för
andra insatser rörande kärnvapen och kärnteknik.

Förhandlingarna i nedrustningskonferensen i Geneve har nu kommit så
långt att ett avtal om en konvention mot kemiska vapen synes vara inom
räckhåll år 1992, även om viktiga frågor särskilt på verifikationsområdet
kvarstår att lösa. En fortsatt aktiv svensk medverkan kräver bl. a. tekniskt
underlag och experthjälp vid förhandlingarna, särskilt vad avser verifika-
tion. Fortsatt utveckling bör ske av kemisk-analytiska metoder för påvis-
ning av eventuell användning av kemiska vapen. Sverige bör också vara
berett att liksom år 1991 ställa experter till förfogande för FNs specialkom-
mission för Irak.

Jag föreslår ett indikativt anslag om 1 826 000 kr. totalt för både B- och
C-vapenfrågor.

Jag finner det vidare angeläget att FOA fortsätter sin forskning kring en
europeisk verifikationsregim för konventionella rustningsbegränsningar,
liksom kring marin rustningskontroll och den militära utvecklingen i Euro-
pa. Under år 1992 kommer också nya militära förhandlingar om nedrust-
ning och förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder att igångsättas i
Wien med Sverige som deltagare. Detta ställer stora krav på målinriktad
utredningsverksamhet för att förbereda och underbygga svenska förslag.

Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet under rubriken europeisk
säkerhet till 1 735 000 kr.

Inom rymdområdet anser jag det särskilt angeläget att stödja analysarbe-
tet kring satellitbilder.

Inom rymdområdet förordar jag totalt 665 000 kr.

Jag finner det motiverat att bevilja anslag till FOA för underhåll av
mätutrustning m.m. Mot bakgrund av att beslut ännu inte fattats om
omfattningen på den framtida seismiska verksamheten bör större inköp
inte göras på detta område. Kostnaden för underhåll och vissa inköp bör
därmed kunna begränsas till 800 000 kr.

För att ge ett bredare underlag för de diskussioner som nu pågår om
forskningssamarbetets allmänna inriktning är det angeläget att FOA gör
den analys som föreslås i anslagsframställningen om de olika nedrustnings-
åtgärder och den tekniskt-vetenskapliga kompetens som krävs för förhand-
lingar om nedrustning och rustningskontroll. För att genomföra sådana
analyser föreslår jag ett anslag om 725 000 kr.

238

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

FOA              1992/93

Begärt           Föredragande

1.

Seismisk provstoppsöver-
vakning

8

075

000

7

575

000

2.

Luftburen radioaktivitet

1

700

000

1

700

000

3.

Kärnteknik

800

000

814

000

4.

B- och C-vapen

1

826

000

1

826

000

5.

Europeisk säkerhet

1

735

000

1

735

000

6.

Rymden

665

000

665

000

7.

Mätutrustning

1

800

000

800

000

8.

Övergripande analys

225

000

725

000

Summa

16

826

000

15

840

000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och ned-
rustning för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på
15 840 000 kr.

F 6. Utrikespolitiska Institutet (UI)

1990/91     Utgift

1991/92     Anslag

1992/93     Förslag

7 932 000

8 719 000(1)

10 028 000

Reservation

1) Varav 470 000 kr. engångsanvisning.

Anslaget är budgeterat inkl, mervärdeskatt.

Utrikespolitiska Institutet (UI), som drivs av Utrikespolitiska samfun-
det, har enligt stadgarna till uppgift att främja intresset för internationella
frågor samt att vidga kunskaperna och stödja forskning om sådana frågor.
Detta sker genom att UI publicerar tidskrifter, böcker, skrifter och bro-
schyrer om aktuella utrikespolitiska frågor, anordnar seminarier och före-
läsningar samt förser massmedia med information och dokumentation.

Vidare bedriver UI kvalificerad forskning i internationell politik. Inom
forskningen, som utförs av fast anställda forskare med docent- eller profes-
sorskompetens samt ett varierande antal av UI oavlönade gästforskare,
prioriteras bl.a. det europeiska närområdet.

Utrikespolitiska Institutet vänder sig till en vid målgrupp, från specialis-
ter till allmänhet. Publikationer och programverksamhet sprids via biblio-
tek, universitet och vetenskapliga institutioner, skolor, tidningar, bild-
ningsförbund samt enskilda prenumeranter. I nära anslutning till forsk-
ningsverksamheten arbetar studiegrupper med att genomföra kortsiktiga
projekt kring avgränsade temata. Seminarie- och konferensverksamheten
spelar en viktig roll inom UIs forskningsverksamhet. Den samordnas
också med den övriga program- och föreläsningsverksamheten. Institutet
bedriver vidare en omfattande internationell kontaktverksamhet.

239

Regeringen utfärdade i juni 1991 direktiv för UIs fördjupade anslags- Prop. 1991/92: 100
framställning för de tre budgetåren 1993/94 — 1995/96. Med anledning av Bil. 4
detta meddelar UI i sin framställning för budgetåret 1992/93 att institutet
avser göra en utredning om verksamheten.

Genom föredrag, seminarier och konferenser och genom sin centrala
belägenhet i Gamla stan, kan institutet ofta utnyttjas i anslutning till
utländska besök vid bl. a. utrikesdepartementet, riksdagen och SIDA.

UI har under hela 1980-talet tvingats till rationaliseringar för att med
realt minskade anslag fortsätta att bedriva en verksamhet av god kvalitet.

Således har UI under 1980-talet minskat sin personal från 40 till 30
personer.

UI har under de senaste åren fått kraftigt höjda hyreskostnader. Hyran
tar i dag i anspråk ungefar 30% av UIs totala utgifter.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen till riksmötet budgetåret
1990/91 sin avsikt att utreda frågan om UIs hyreskostnader i syfte att
åstadkomma en mer långsiktig lösning på lokalfrågan. I avvaktan på denna
utredning medgavs UI ett engångsanslag budgetåret 1991/92 för att täcka
extra hyreshöjningar under innevarande budgetår.

Den utredning som företagits under år 1991 av utrikesdepartementet i
samarbete med byggnadsstyrelsen visar att det är svårt att finna lämpliga
lokaler eftersom Institutet bör vara beläget i Stockholms centrala delar där
lokalerna kan utnyttjas både för representation, biblioteksverksamhet,
föredrag och forskning.

Utrikespolitiska Institutet

Utrikespolitiska Institutet (UI) har begärt totalt 10 140 000 kr. Äskandet
innefattar kostnadsuppräkningar för löner och inköp till biblioteket (4%)
och lokalhyra (6 %).

Framställningen innebär en ambitionshöjning genom att UI söker medel
för en och en halv forskartjänst som förstärkning till de nu tre och en halv
fasta forskartjänsterna. UI framhåller dock att en av dessa tjänster innebär
återställande av tidigare forskningskapacitet. De forskartjänster UI söker
medel för skall inriktas på de nya statsbildningarna i det forna Sovjetunio-
nen/Östeuropa och Västeuropa.

UI söker vidare extra anslag om 200 000 kr. för inköp av ny datautrust-
ning (desk-top m. m.).

Föredragandens överväganden

Utrikespolitiska Institutets verksamhet är av stor vikt både vad avser
kort- och långsiktig forskning om utrikes- och säkerhetspolitik och infor-
mationsverksamhet med en bred intressentkrets.

Mot bakgrund av behovet av fördjupad analys av förändringarna i
Europa och Sovjetunionen förordas en anslagshöjning som medger en
breddning av denna forskning och en modernisering av UIs datautrust-
ning.

Jag förordar att UI beviljas en anslagshöjning med 1 309 000 kr. för

240

budgetåret 1992/93. Vidare föreslås att UIs anslag i fortsättningen beräk- Prop. 1991/92: 100
nas enligt de regler som gäller för forskningsmyndigheter. Totalt föreslår Bil. 4
jag att UI för budgetåret 1992/93 erhåller 10 028 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag om 10 028 000 kr.

241

16 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

G. Samarbete med Central- och Östeuropa

G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

1992/93 Nytt anslag (förslag)             994 500 000

För samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa föreslås att ett nytt
anslag inrättas. Under detta anslag kommer insatser av olika karaktär att
finansieras. Detta utesluter inte att Östeuropa-orienterad verksamhet kan
komma att finansieras även över andra anslag. Så är fallet t. ex. vad gäller
bidrag till stiftelsen Östekonomiska Institutet som redovisas under ansla-
get E 5. Administrationen av Central- och Östeuropasamarbetet belastar
anslagen A 1. Utrikesförvaltningen respektive A 7. Utredningar m.m.
Erfarenheterna av samarbete med länderna i Central- och Östeuropa är
hittills begränsade såväl vad avser samarbetets innehåll som vad avser
vilka kanaler som kan utnyttjas mest effektivt. Det är därför angeläget att
bibehålla en viss flexibilitet vad avser anslagets utnyttjande. Förändringar
i omvärlden och uppkomsten av icke förutsedda behov måste finnas med i
planeringen.

östsamarbetets karaktär

Samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa har en särskild karak-
tär. Syftet är att stödja dessa länder att bygga demokratiska institutioner
och att utveckla marknadsekonomiska strukturer, för de baltiska staterna
även att bistå dessa att befasta sin nationella suveränitet. Samtidigt finns
betydande svenska utrikes- och säkerhetspolitiska, näringspolitiska och
kommersiella intressen att tillgodose. De offentligt finansierade insatserna
kommer att utformas i detta perspektiv.

Redan i dag finns omfattande kontakter mellan myndigheter, organisa-
tioner, kommuner och företag i Sverige å ena sidan och länderna i Central-
och Östeuropa å den andra sidan. Dessa kontakter har kunnat etableras
såväl med som utan särskild finansiering med offentliga medel. Vid ut-
formningen av de offentligt finansierade insatserna, skall de kontakter som
redan finns tas till vara och nya instrument vara sådana att det breda
samhällsintresset kan utnyttjas.

Länderfördelning

Stödet till Central- och Östeuropa bör även i fortsättningen vara öppet för
samtliga länder i regionen. Vårt närområde med tonvikt på Baltikum bör
prioriteras i det bilaterala samarbetet.

Därmed sker en anslutning till det mönster som håller på att utvecklas
för samarbetet med Central- och Östeuropa, varvid de västeuropeiska
länderna i sitt bilaterala stöd i första hand engagerar sig i det egna närom-
rådet och/eller i de central- och östeuropeiska stater med vilka man har de
tätaste kontakterna. Med mottagarländer längre bort löper samarbetet till
största delen via multilaterala kanaler.

Denna uppläggning bidrar till att ett brett stöd kan erbjudas samtliga                  242

central- och östeuropeiska länder, vilket har en positiv effekt även på det Prop. 1991/92: 100
säkerhetspolitiska läget i regionen.                                          Bil. 4

För svenskt vidkommande innebär denna fordelningsprincip att de stör-
sta bilaterala satsningarna i första hand görs på de baltiska länderna, i
andra hand på det ryska närområdet samt Polen. Stödet till de två återstå-
ende reformstaterna Tjeckoslovakien och Ungern samt till Bulgarien, Ru-
mänien och Albanien bör i huvudsak vara av multilateral natur. Visst
bilateralt samarbete även med dessa länder är dock motiverat, bl. a. mot
bakgrund av ett växande intresse från det svenska näringslivet. Albanien
är också Europas utan jämförelse fattigaste stat. Ett eventuellt stöd till
Jugoslaviens regioner måste göras avhängigt den fortsatta händelseutveck-
lingen i dessa.

Samarbetsformer

Kunskapsöverföring på i stort sett alla områden är den stödform som
under många år framöver kommer att ges högsta prioritet i Baltikum och i
övrigt i närområdet. Kunskapsöverföring kan och bör ske inom samtliga
samhällsområden, på många olika nivåer och i många olika former, t. ex.

— konsultinsatser för förinvesteringsstudier

— rådgivning och förvaltningsstöd

— institutionssamarbete

— besök, kontakter, dialog, stipendier

Verksamheten kan avse utbildningsområdet, hälso- och sjukvårdssek-
torn, jordbruksområdet, miljöområdet, kulturområdet, rättsväsendet, nä-
ringslivet, administrationen, den kommunala demokratin och förvaltning-
en m. m.

I anslutning till det tekniska samarbetet kan stöd utgå även för finansi-
ering av viktiga insatsvaror, teknisk utrustning m. m.

Med stöd av statligt riskkapital i s. k. joint ventures eller samriskföretag
kan svenska företag stimuleras att satsa egna resurser i ett långsiktigt
samarbete med länderna i Central- och Östeuropa.

Multilaterala stödformer kommer även fortsättningsvis att spela en cen-
tral roll. Det är uppenbart att behoven av kapital för investeringar i
industri, infrastruktur och miljöförbättringar i Central- och Östeuropa
framöver kommer att vara mycket stora. Kapitalbehoven för sådana inves-
teringar måste framför allt tillgodoses genom de internationella och regio-
nala finansiella institutionerna och genom privata investerare. Sveriges
roll måste i första hand vara att på olika sätt underlätta för dessa institutio-
ner att snarast möjligt engagera sig i bl. a. de baltiska staterna. Härför kan
det krävas initiativ till och bidrag till särskilda tekniska biståndsfonder i
dessa institutioner och/eller bidrag till för ändamålet öronmärkt aktiekapi-
tal. Tekniska biståndsfonder har redan etablerats hos bl.a. Världsbanken
och den Europeiska utvecklingsbanken. Multilateralt stöd kommer gene-
rellt sett att ges hög prioritet, inte minst för att främja en effektiv samord-
ning av stödet till Central- och Östeuropa. När det gäller kunskapsöverfö-
ring finns det anledning att i viss utsträckning koppla bilaterala insatser till
multilaterala program.                                                                    243

För de baltiska staterna kan förutses behov av extraordinära finansiella Prop. 1991/92: 100
insatser under åren 1992 och 1993. Att exakt uppskatta behoven är omöj- Bil. 4
ligt av hänsyn till den oklarhet som råder vad gäller ett antal centrala
faktorer såsom t. ex. villkoren för och omfattningen av det framtida han-
delsutbytet med republikerna i Sovjetunionen. Sverige kan självfallet inte
svara för mer än en del av dessa finansiella behov, men bör spela en
pådrivande roll i ansträngningarna att mobilisera erforderliga resurser. Ett
svenskt stöd bör således ges dels i form av ett betalningsbalansstöd som ett
led i internationella åtaganden under G24 (motsvarande den tilläggsfinan-
siering som Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien och Rumänien erhållit
under år 1991), dels som ett rent valutastöd med syfte att underlätta
införandet av egna baltiska valutor, som är åtminstone partiellt konvertib-
la (motsvarande den stabiliseringsfond för Polen, som etablerades år
1990). Nya utfästelser om fortsatt betalningsbalansstöd till några av de
övriga länderna i Central- och Östeuropa kan också förutses.

Med hänsyn till den utomordentligt prekära ekonomiska situationen i
flera länder och regioner i Central- och Östeuropa är det angeläget med
hög beredskap för humanitära insatser och katastrofbistånd.

Kanaler för samarbetet

Av hänsyn till den särskilda karaktären i östsamarbetet är erfarenheterna
från biståndsarbetet i u-länder relevant endast till viss del. För vissa typer
av insatser finns dock myndigheter med huvudsaklig inriktning på u-land,
som kan utnyttjas även i samarbetet med länderna i Central- och Östeuro-
pa. Detta gäller i första hand BITS, SWEDECORP och SIDA (den senare
vad avser stöd via enskilda organisationer och katastrofbistånd). Dessa
myndigheter har redan engagerats i samarbetet och den erfarenhet de
därvid byggt upp bör tas tillvara. Till samma kategori hör Svenska institu-
tet, vars verksamhet i Central- och Östeuropa delvis finansierats via BITS.
Samtliga dessa myndigheter har äskat nya medel för sin verksamhet.
Kompetens- och ärendefördelningen mellan myndigheterna kommer yt-
terligare att utredas.

Regeringskansliet och de centrala myndigheterna bör också spela en
viktig roll i samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa. Några av
dessa myndigheter har redan tidigare varit engagerade i samarbetet och
har äskat medel för ytterligare insatser. Min avsikt är att engagera myndig-
heter med relevanta erfarenheter i samarbetet med Central- och Östeuro-
pa.

Ett mål i samarbetet med Central- och Östeuropa är att engagera hela
det svenska samhället. Förutsättningarna att i direkta kontakter mellan
organisationer, företag, utbildningsförbund etc. överföra kunskap är myc-
ket goda. För att skapa en effektiv ordning för detta bör en särskild fond
för kunskapsöverföring inrättas. En motsvarande fond finns i Storbritan-
nien.

244

Föredraganden

Program for Central- och Östeuropa

Förslag

1992/93
Föredraganden

Till regeringens disposition
Multilateralt stöd

SWEDECORP (joint ventures)
Polsk stabiliseringsfond
Valutastöd Baltikum
Katastrofbistånd, m.m.
Förlustrisker

Betalningsbalansstöd

430

000

000(1)

45

000

000

60

000

000

65

000

000

300

000

000

50

000

000

50

000

000

000

000

000(1)

1) Från programmet avräknas 5 500 000 kr. för administration av
samarbetet.

Vissa myndigheter med huvudsaklig inriktning på u-land har tidigare
engagerats i östsamarbetet. Således har för kunskapsöverföring genom
BITS för treårsperioden 1990/91 — 1992/93 anslagits 420 milj. kr. inom
ramen för det av riksdagen år 1990 beslutade s. k. miljardprogrammet. För
budgetåret 1992/93 återstår 120 milj. kr. att budgetera. BITS har därut-
över äskat 300 milj. kr. per år under tre år med böijan budgetåret 1992/93
samt begärt administrativ förstärkning. SIDA ansvarar för stödet till insat-
ser genom folkrörelser och enskilda organisationer samt vissa insatser på
kulturområdet. Totalt 90 milj. kr. har i miljardprogrammet avsatts för
dessa ändamål. Därav återstår 20 milj. kr. att budgetera för budgetåret
1992/93. SIDA har äskat ytterligare 15 milj. kr. Svenska institutet (SI) har
hittills via BITS och SIDA fått medel för studiebesök, stipendier och
kultursamarbete. SI har begärt att de 3 milj. kr. som förutsetts för budget-
året 1992/93 ställs till institutets disposition, samt äskat ytterligare
0,5 milj. kr. för svenskundervisning i Östeuropa.

En mycket viktig del av det svenska stödet till Central- och Östeuropa
måste utgöras av kunskapsöverföring. På många olika samhällsområden
har de nya demokratierna behov att tillgodogöra sig sådan kunskap som
finns inom olika delar av det svenska samhället. Således avses inte bara
tekniskt kunnande utan t. ex. även kunskap inom bl. a. handel, vetenskap,
undervisningsväsende, förvaltning, rättskipning, hälsovård och miljövård.
För att underlätta en sådan kunskapsöverföring avser regeringen avdela en
stor del av anslaget att nyttjas såsom en kunskapsfond. Denna kunskaps-
fond skall stödja verksamhet i hela regionen men prioritet bör ges till stöd
inom vårt närområde, dvs Estland, Lettland, Litauen, Polen och de nära-
liggande delarna av Ryssland.

För att på ett snabbt sätt kunna omsätta regeringens intentioner om
inriktning och utformning av stödet till kunskapsöverföring kommer en
särskild beredning att inrättas inom regeringskansliet. De närmare former-
na för denna kunskapsöverföring är föremål för överväganden inom rege-
ringskansliet. Därvid prövas såväl hur den kompetens som finns vid bl. a.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

245

BITS kan utnyttjas som de erfarenheter som finns av motsvarande arran- Prop. 1991/92: 100
gemang i andra länder.                                                  Bil. 4

Till regeringens disposition for kunskapsöverföring m. m. förordar jag
att 430 milj. kr. anslås. Jag avser återkomma med förslag om fördelning av
dessa medel mellan de olika slag av insatser som redovisats ovan. De
medel som av den förutvarande regeringen utfösts för kunskapsöverföring
genom BITS och för stöd till enskilda organisationer m. m. genom SIDA
under budgetåret 1992/93, 120 resp. 20 milj, kr., bör dock redan nu re-
serveras för dessa myndigheters medelsbehov.

Ett viktigt element i det svenska östsamarbetet är uppbyggandet av
demokratiska institutioner. Därvid är en väl fungerande administration av
grundläggande betydelse. De medel som engångsvis anvisats budgetåret
1991/92 för kontakter med Central-och Östeuropa (anslaget E 7.) har
verksamt bidragit till en ökning och fördjupning av kontakterna mellan
förvaltningarna i Sverige och Central- och Östeuropa och därmed utgjort
ett viktigt första steg för utvecklingen av fortsatt samarbete på en rad olika
områden. Vid sidan av den allmänna kontaktverksamheten förutser jag att
medel också skall kunna anslås genom olika departement för särskilda
projekt inom respektive fackområde. Sådana projekt kan effektivt bidra
till kunskapsuppbyggnaden i länderna i Central- och Östeuropa. Hit hör
t. ex. särskilda insatser för stödordningar genom de internationella finansi-
ella institutionerna.

Multilaterala organ som FNs fackorgan, OECD, EFTA, Europarådet
m.fl. har inom sina respektive kompetensområden under senaste året
utvecklat verksamheter och program med särskild inriktning på de central-
och östeuropeiska ländernas behov. I vissa fall kan det vara angeläget att
Sverige genom öronmärkta bidrag till dessa organisationer kan fungera
som katalysator och därmed främja ett fördjupat internationellt engage-
mang i t. ex. de baltiska staterna eller inom fackområden som har särskild
betydelse för reformprocessen i Central- och Östeuropa. Ett av flera exem-
pel på sådana områden är regional och lokal förvaltning, där svenska organ
kan bidra med relevant sakkunskap och erfarenhet. I andra fall kan multi-
laterala bidrag göra det möjligt för Sverige att på viktiga områden delta i
stöd till länder i Central- och Östeuropa med vilka vi inte utvecklat ett
bilateralt samarbete. Jag förordar att 45 milj. kr. ställs till regeringens
förfogande för insatser i Central- och Östeuropa genom dessa multilaterala
kanaler.

Swedfund International AB har under budgetåret 1991/92 fått
50 milj. kr. som tillskott till sitt kapital för satsningar i Central- och Öst-
europa. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd, SWEDECORP,
har dels äskat ytterligare 75 milj. kr. som kapitaltillskott, dels medel för
”främjandeinsatser” (utveckling av näringslivsinstitutioner, handelsfräm-
jande, utbildning och rådgivning). Efterfrågan på medel för riskkapital-
satsningar är mycket stor. Jag förordar en ökning med 60 milj. kr. av
Swedfunds kapital.

För att stödja Polens ekonomiska reformprogram och stabiliseringen av
den polska valutan skapades år 1990 en särskild stabiliseringsfond. Denna
finansieras med lån ellqr gåvobistånd från ett stort antal OECD-länder och

246

administreras av IMF. Sverige har bidragit med 65 milj, kr., vilka lånats Prop. 1991/92: 100
från det bilaterala anslaget för samarbete med Polen under miljardpro- Bil. 4
grammet. Fonden var ursprungligen ettårig, men har förlängts för år 1991.
Polen har nu begärt att fonden skall förlängas ytterligare ett år. Begäran
har mött ett brett stöd från bidragsgivarna. Sverige har anslutit sig till
förlängningen. För detta ändamål bör 65 milj. kr. anslås under budgetåret
1992/93. Medlen skall enligt överenskommelsen om förlängningen återbe-
talas i januari 1993, såvida inte ytterligare förlängning av stabiliseringsfon-
den blir aktuell.

För de baltiska staterna kommer under åren 1992 och 1993 att uppstå
behov av extraordinära finansiella insatser. Att exakt uppskatta behoven
är omöjligt av hänsyn till den oklarhet som råder vad gäller ett antal
centrala faktorer såsom villkoren för och omfattningen av det framtida
handelsutbytet med republikerna i Sovjetunionen, kommande skuldtjänst-
förpliktelser på grund av övertagande av andel i Sovjetunionens utlands-
skuld, principer för valutaomräkning etc. Ett svenskt stöd bör ske dels i
form av ett betalningsbalansstöd som ett led i internationella åtaganden
under G24 (redovisas under G 2), dels som ett rent valutastöd vilket också
bör lämnas inom ramen för en internationell aktion. Valutastödet skall
syfta till att underlätta införandet av egna baltiska valutor, som är åtmins-
tone partiellt konvertibla (motsvarande den stabiliseringsfond för Polen,
som etablerades år 1990). Jag förordar att 300 milj. kr. anslås för detta
ändamål.

Med hänsyn till den utomordentligt prekära ekonomiska situationen i
flera länder och regioner i Central- och Östeuropa bör hög beredskap
finnas för humanitära insatser och katastrofbistånd. Jag förordar att
50 milj. kr. anslås för detta ändamål.

Med stöd av riksdagens medgivande (prop. 1990/91:150, FiU30, rskr.
386) har regeringen beslutat om lån till Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgari-
en och Rumänien. Under anslaget G 2. Täckande av eventuella förluster i
anledning av statliga garantier för finansiellt stöd till länder i Central- och
Östeuropa hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att bemyndiga
regeringen att ikläda staten ett betalningsansvar i form av ytterligare
statsgaranti för utlåning till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp
om högst 800 milj. kr. Jag förordar att för täckning av eventuella förluster i
samband härmed 50 milj. kr. anslås för budgetåret 1992/93.

En del av insatserna som finansieras inom anslaget är av flerårig karak-
tär. Jag föreslår därför att regeringen begär riksdagens bemyndigande att få
göra utfästelser om högst tre gånger anslagsbeloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för samarbetet med Central- och Öst-
europa som jag förordat i det föregående,

2. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1992/93 få göra
utfästelser intill ett belopp om högst 2 900 000 000 kr.,

3. till Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för bud-                  247

getåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 994 500 000 kr.

G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga Prop. 1991/92:100
garantier för finansiellt stöd till länder i Central- och         Bil. 4

Östeuropa

1992/93 Nytt anslag (förslag)              1 000 kr.

OECD-länderna samverkar i den s. k. G24-gruppen for att ge finansiellt
och annat stöd till länder i Central- och Östeuropa. Finansiellt stöd genom
garantiåtaganden for krediter har under år 1991 lämnats i anslutning till
överenskommelser om reformprogram mellan de berörda länderna och
Internationella valutafonden.

Riksdagen har i juni 1991 beslutat medge att staten ikläder sig betal-
ningsansvar bl. a. för kreditgivning till länder i Central- och Östeuropa till
ett belopp av högst 800 milj. kr. Större delen av detta belopp har inteck-
nats genom regeringsbeslut som avser finansiellt stöd till Tjeckoslovakien,
Ungern, Bulgarien och Rumänien.

Inom ramen för G24 har diskuterats behovet av fortsatt exceptionell
finansiering. De länder som för närvarande förutses kunna bli föremål för
sådan finansiering under år 1992 är Bulgarien, Rumänien, Albanien och
de baltiska staterna. I linje med Sveriges åtaganden inom G24 bör finnas
en beredskap att delta även i kommande betalningsbalanslån. Med hänsyn
till det särskilda svenska intresset att stödja de baltiska staterna kan en
högre svensk andel än hittills bli aktuell i stödet för dessa länder. Det är
svårt att bedöma exakt vilka åtaganden som kan bli aktuella under budget-
året 1992/93. Den uppskattning som nu kan göras innebär ett totalbelopp
för svensk del om 800 milj. kr. utöver de 300 milj. kr. som under anslaget
G 1. avsatts för valutastöd till de baltiska staterna.

För de statliga garantiåtagandena föreslås för budgetåret 1992/93 en ram
om ytterligare 800 milj. kr. Eventuella skadefall som överstiger det belopp
som avsätts inom anslaget G 1. för täckning av förlustrisker vid statliga
garantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa (50 milj,
kr. budgetåret 1992/93) skall finansieras genom omfördelning inom stats-
budgeten. Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1992/93 till 1 000
kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att staten ikläder sig betalningsansvar i form av statsga-
ranti för kreditgivning till länder i Central- och Östeuropa till ett
belopp om högst 800 000 000 kr. under budgetåret 1992/93,

2. till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga
garantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa för
budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

248

Bilaga till

Regeringens proposition

1991/92:100 Bilaga 4

Utrikesdepartementet

Fakta om Sveriges
bistånd — 1990/91

17 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

FAKTA OM SVERIGES
BISTÅND

— Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd

— Internationella utvecklingsprogram

— Bilateralt utvecklingssamarbete genom SIDA

— Andra biståndsprogram

— Nordiskt biståndssamarbete

— Biståndet fördelat på enskilda länder

— Vissa förkortningar

18 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING                 Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd

UD:s avdelning för internationellt utvecklingssamarbete ........255

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)................. 255

Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)..................... 255

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete

(BITS).............................................. 256

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) . . . 256

Swedfund International AB ..............................257

Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) ......257

Nordiska afrikainstitutet ................................ 258

Internationella utvecklingsprogram

Bistånd genom det multilaterala systemet

FNs biståndsverksamhet

FNs utvecklingsprogram (UNDP) ......................... 261

FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF)...................... 264

FNs befolkningsfond (UNFPA) ........................... 265

FNs fackorgan (ILO, UNESCO, FAO, WHO, UNIDO) .........266

FNs barnfond (UNICEF)................................ 269

Internationella finansieringsorgan

Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika

och Asien ........................................... 272

Internationella finansieringsbolaget (IFC).................... 280

Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA) ............281

Nordic Development Fund (NDF)......................... 282

Internationellt livsmedelsbistånd och jordbruksutveckling

FN:s världslivsmedelsprogram (WFP) inkl. Internationella bered-

skapslagret av livsmedel för katastrofinsatser (IEFR) ........... 283

1986 års livsmedelshjälpskonvention (FAC).................. 285

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) ............ 286

Flyktingbistånd

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) ....................... 289

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)........290

Övriga organisationer

252

FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) 292

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) ........... 293 Prop. 1991/92: 100

UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)........ 294 Bil. 4

Globala Miljöfonden (GEF)..............................295

Mekongkommittén .................................... 296

Montrealprotokollets interimsfond för u-länder ...............296

Bilateralt utvecklingssamarbete

Biståndet till enskilda programländer

Angola..............................................298

Bangladesh .......................................... 303

Botswana............................................ 307

Etiopien ............................................ 311

Guinea Bissau ........................................ 315

Indien .............................................. 320

Kap Verde........................................... 325

Kenya .............................................. 329

Laos ............................................... 333

Lesotho............................................. 337

Mozambique......................................... 341

Namibia ............................................ 346

Nicaragua ........................................... 351

Sri Lanka............................................ 357

Tanzania ............................................ 361

Uganda ............................................. 366

Vietnam ............................................ 371

Zambia ............................................. 376

Zimbabwe........................................... 381

Bilateralt bistånd till icke-programländer

Afrika .............................................. 387

Asien............................................... 393

Latinamerika......................................... 398

Andra anslagsposter

Regionalt ekonomiskt samarbete i södra Afrika (SADCC)........ 403

Regionala insatser i Asien ............................... 404

Regionala insatser i Centralamerika........................ 405

Humanitärt bistånd till södra Afrika ....................... 406

Humanitärt bistånd i Latinamerika ........................ 407

Katastrofbistånd m.m.................................. 408

Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer..... 411

Särskilda program m.m................................. 414

253

Andra biståndsprogram

U-landsforskning......................................419

Tekniskt samarbete och u-krediter ......................... 420

Swedfund International AB ..............................423

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd ................424

Projektbistånd till vissa länder............................424

Särskilda insatser i skuldtyngda länder...................... 427

Nordiskt biståndssamarbete ............................434

Biståndet fördelat på enskilda länder..................... 435

Vissa förkortningar...................................442

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

254

STATLIGA MYNDIGHETER OCH ORGAN Prop. 1991/92:100
FÖR SVERIGES BISTÅND                 ^{BiL 4}

UD:s avdelning för internationellt utvecklingssamarbete

Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbe-
te, i dagligt tal ”u-avdelningen”, ansvarar inom regeringskansliet för det
svenska utvecklingssamarbetet.

Avdelningen är organiserad på tre enheter (första enheten ansvarar för
det multilaterala biståndet, andra enheten för det bilaterala biståndet och
tredje enheten ansvarar för budgetfrågor, allmän u-landsekonomiska frå-
gor, handläggning av bistånd till Central-och Östeuropa samt andra bi-
ståndsprogram). Avdelningen har totalt omkring 60 tjänstemän och leds
av ett statsråd och en statssekreterare.

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

SIDA, som inrättades år 1965, är ett centralt ämbetsverk under regeringen.
SIDA har till uppgift att planera, genomföra och administrera det direkta
utvecklingssamarbetet med u-ländema. Detta bistånd omfattar dels sam-
arbetet med 19 programländer, dels andra typer av bistånd, t. ex. katastrof-
insatser, bidrag till utvecklingsprojekt via enskilda svenska organisationer,
bistånd till flyktingar och befrielserörelser, miljöinsatser samt humanitärt
bistånd och insatser för demokrati.

SIDA leds av en styrelse, som utses av regeringen. Den består av SIDA:s
generaldirektör, som är ordförande, och elva andra ledamöter, varav fem
representerar riksdagspartier.

SIDA är organiserat på fyra avdelningar med regionalt ansvar, en avdel-
ning för sektorbyråerna och en administrativ avdelning. Därutöver finns
ett planeringssekretariat och ett informationssekretariat som är direkt
underställda verksledningen. SIDA har biståndskontor, som är knutna till
den svenska ambassaden, i 17 mottagarländer. På SIDA finns ca 560
anställda, varav drygt 95 vid biståndskontoren.

Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

Beredningen för u-landsforskning som inrättades år 1975 ombildades år
1979 till en självständig myndighet — styrelsen för u-landsforskning
(SAREC).

SAREC har till uppgift att främja forskning som kan underlätta för
u-ländema att utvecklas mot ökat självbestämmande och mot ekonomisk
och social rättvisa. Det åligger SAREC att

— främja forskning och bevaka forskningsfrågor inom områden som är
betydelsefulla för u-ländema och för utvecklingssamarbetet,

— handlägga frågor rörande samarbete med och biståndsfinansierat stöd
till u-ländema på forskningens område samt stöd till u-landsinriktade
internationella forskningsprogram,

— fördela anslag för u-landsforskning i Sverige, och

255

— ta initiativ till forskningsinsatser inom områden for u-landsforskning. Prop. 1991/92: 100
SAREC administrerar fr.o.m. budgetåret 1988/89 ett särskilt stöd till Bil. 4
forskning om AIDS och tropiska sjukdomar.

Vid SAREC:s kansli arbetar ett 40-tal anställda.

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS)

Beredningen for internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) in-
rättades år 1975 under namnet utbildningsberedningen och fick år 1979
ställning som självständig myndighet under utrikesdepartementet.

Beredningen har som uppgift att inom ramen för den svenska bi-
ståndsverksamheten främja ekonomisk och social utveckling i enskilda
utvecklingsländer samt utvidga och stärka Sveriges relationer med dessa
länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag.
BITS medverkar i planering och finansiering av olika projekt. Verksamhe-
ten omfattar tekniskt samarbete, genom bl. a. konsultinsatser och interna-
tionella kurser i Sverige samt u-krediter.

Det tekniska samarbetet skall huvudsakligen ske med u-länder utanför
kretsen av programländer för det bilaterala biståndet. Det syftar i första
hand till teknologiöverföring inom områden där Sverige har särskilda
förutsättningar i fråga om kunnande och kapacitet. Sedan budgetåret
1989/90 har BITS ett huvudansvar för genomförandet av det svenska
biståndsfinansierade samarbetet med Central- och Östeuropa.

U-krediter kan beviljas kreditvärdiga länder bland programländerna för
svenskt bilateralt bistånd, u-länder med vilka Sverige bedriver tekniskt
samarbete eller andra länder vars utvecklingspolitik ligger i linje med de
svenska biståndspolitiska målen.

U-krediterna används till finansiering av svenska varor och tjänster i
projekt som har utvecklingsfrämjande effekt i u-ländema.

BITS leds av en styrelse som utses av regeringen. Bland dess 11 ledamö-
ter ingår bl. a. två företrädare för riksdagspartier.

Vid BITS finns ca 25 anställda.

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP)

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd bildades år 1991 samtidigt
som importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD), fonden för industri-
ellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) och SIDAs industribyrå upp-
hörde i sina dåvarande former.

SWEDECORP skall, inom ramen för de generella målen för det svenska
biståndet, bidra till en utveckling av näringslivet i u-länder. Genom kun-
skapsöverföring till näringsliv och näringslivsorganisationer skall
SWEDECORP verka för att gynnsamma förutsättningar skapas för inves-
teringar och företagande i mottagarländerna samt främja dessa länders
handel bl. a. genom att svara för information och rådgivning ifråga om av-
sättningsmöjligheter på den svenska marknaden. Genom samverkan med

256

Swedfund International AB skall SWEDECORP bidra till utvecklingen av Prop. 1991/92: 100
bärkraftiga foretag i mottagarländerna.                                   Bil. 4

SWEDECORP har till uppgift att vara svensk kontaktpunkt för
UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) i konkreta frå-
gor som bl. a. rör avsättning av u-landsprodukter på den svenska markna-
den.

SWEDECORP leds av en styrelse, som utses av regeringen. Kontoret
har ca 50 anställda.

Swedfund International AB

Swedfund International AB tillkom år 1991 genom en ombildning av
stiftelsen SWEDFUND (Fonden för industriellt samarbete med u-länder).
Bolagets huvuduppgifter är att på industriområdet förmedla kontakter
mellan svenska företag och intressenter i u-länder och Central- och Öst-
europa, bidra till förinvesteringsstudier samt medverka i etablering av
samägda företag, s. k. joint ventures, genom insatser i form av aktiekapital,
lån- och garantigivning.

Bolaget är ett helägt statlig aktiebolag utan egen personal. Handläggning-
en av bolagets projektportfölj sköts, i enlighet med ett uppdragsavtal, av
styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP).

Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)

Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö fick sin nuvarande inriktning i juli
1987. Sandö U-centrum har till huvuduppgift — att vid Sandöskolan i
Kramfors bedriva utbildning i språk och u-landsutbildning som förbere-
delse för uppdrag i u-land. Styrelsen skall bl. a. samarbeta med myndighe-
ter, organisationer och företag när det gäller förberedelseutbildning för
u-landsuppdrag.

Styrelsen skall

— anordna allmänna enterminskurser i u-landskunskap,

— ge förberedelseutbildning för fredskårsdeltagare,

— anordna språkutbildning som förberedelse för uppdrag i u-länder,

— anordna speciella kurser i u-landsfrågor och språk,

— i samarbete med SIDA bistå myndigheter och andra med information
och rådgivning om förberedelse- och språkutbildning inför uppdrag i
u-länder, samt

— upprätta register över personer som vid Sandö-skolan genomgått den
allmänna utbildningen för uppdrag i u-länder.

Enterminskursen som Sandö U-centrum erbjuder är avgiftsfri. Övrig
utbildning är avgiftsbelagd.

Sandö U-centrum gick fr. o. m. budgetåret 1991/92 in i det första året av
den treåriga budgetcykeln. Under perioden skall målsättningen för avgifts-
belagd utbildning inom språk och u-landskunskap vara att höja självkost-
nadstäckningsgraden med 3 procentenheter, från 75% till 78%.

RRV har på regeringens uppdrag granskat Sandö U-centrums och

257

SIDAs roller inom förberedelseutbildningen samt finansierings- och debi- Prop. 1991/92: 100
teringsfrågor. Översynen kommer att remissbehandlas.                  Bil. 4

Sandö U-centrum leds av en styrelse, som utses av regeringen.

En rektor är chef för skolan som har drygt 60 anställda.

Nordiska afrikainstitutet

Nordiska afrikainstitutet tillkom år 1962 på initiativ av Nordiska rådet.
Institutet är beläget i Uppsala.

Institutet har till uppgift att i Norden främja studier av och information
om afrikanska förhållanden genom att:

— främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika,

— främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska forska-
re,

— utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om Afrika,

— informera om afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden.

Verksamheten leds av en styrelse samt ett program- och forskningsråd,
som utses av regeringen. I program- och forskningsrådet ingår represen-
tanter för de övriga nordiska länderna. Vid institutet finns ett trettiotal
anställda, varav 13 tjänster finansieras över förvaltningsanslag inom bi-
ståndsramen.

258

INTERNATIONELLA

UTVECKLINGSPROGRAM

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Bistånd genom det multilaterala systemet

Det multilaterala systememt består dels av FN-systemet, dels av några
fristående internationella finansieringsorgan.

FN-systemet innefattar ett stort antal institutioner med varierande sta-
tus och skilda verksamhetsområden. På det ekonomiska och sociala områ-
det som behandlas i denna faktabilaga förekommer både en betydande
förhandlingsverksamhet och ett vittomfattande bistånd. Såväl detta bi-
stånd som förhandlingsverksamheten (den normativa verksamheten) be-
handlas i FN:s ekonomiska och sociala råd, ECOSOC, samt i FN-syste-
mets centrala organ, generalförsamlingen.

FN:s olika organ och övriga organisationer inom FN-systemet bedriver
en omfattande biståndsverksamhet. Denna finansieras från organisatio-
nernas reguljära budgetar, UNDP, Världsbanken samt medlemsländernas
frivilliga direkta bidrag. För Sveriges del härrör de frivilliga direkta bidra-
gen dels från UD:s anslag, dels från styrelsen för internationell utveckling
(SIDA), styrelsen för u-landsforskning (SAREC), BITS och Swedecorp.

Inom FN:s biståndsverksamhet har UNDP en central ställning som
samordnare och kanal för en stor del av FN:s tekniska bistånd. I samarbete
med värdlandet utarbetar UNDP landprogram som löper på mellan tre
och fem år. På fältet genomförs biståndsprojekten i ökande utsträckning
av mottagarländernas regeringar men — än så länge — oftast av olika
fack- eller specialorgan. En av FN utsedd lokal samordnare — oftast
UNDP:s representant — ansvarar för sammanhållningen av FN-biståndet.
Varje organ opererar dock självständigt inom sitt mandat. De organ som
har en större verksamhet har i allmänhet egen fältrepresentation.

De internationella fmansieringsorganen, som behandlas i ett särskilt
avsnitt i faktabilagan, är de största förmedlarna av krediter i det multilate-
rala biståndssystemet. Till fmansieringsorganen hör Världsbanksgruppen
och de regionala utvecklingsbankerna. Dessa organ svarar för ca 60% av
det totala multilaterala biståndet, varav Världsbanken ca 40%. Dessa
siffror anger enbart den koncessionella ”mjuka” utlåningen (dvs på myc-
ket lång tid och till mycket låg kostnad), som finansieras av bidrag av
gåvokaraktär från medlemsländerna. Om man därtill lägger den bankmäs-
siga utlåningen blir deras ställning som utvecklingsfinansiärer än viktiga-
re. Ca tre fjärdedelar av de medel som DAC-ländema under 70- och
80-talen inbetalat till multilaterala biståndsgivande institutioner har gått
till utvecklingsbankerna och deras fonder. Världsbanken har formellt sta-
tus som expertorgan inom FN-familjen medan regionalbankema inte har
någon koppling till FN-systemet.

Vidstående organogram ger en översiktlig bild av FN-systemet, inkl.
Världsbanken och IMF. De organ som i större omfattning är verksamma
på biståndsområdet är markerade med asterisk.

259

FN-SYSTEMET

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

UNRWA* ♦

Permanenta
kommittéer

Huvud-
kommittéer

Andra
biträdande
organ

Sekretariat

IAEA

nternationella

domstolen

General

forsamlingen

Ekonomiska

och sociala

radet

| Förvaltar- 1

f Säkerhets- 1

1 skapsrådet 1

1     rådet     1

UNCTAD ®—
UNICEF* •—
UNHCR* •—
WFP’ •

UNITAR •—
UNDP* •—
UNEP* •—
UNU •—
FN :s specialfonder * •—
Världslivsmedelsrådet •—
HABITAT* •—
UNFPA* •—

Regionala
kommissioner
Ämbets-
kommissioner
Andra
kommittéer

-O
-o
o
o
-o

FNs huvudorgan

• Andra FN-organ

_ Specialorgan och andra självständiga
organisationer inom systemet

ILO*

FAO*
UNESCO *
WHO*

IMF r-O

--O

—O ICAO^¹—O

-O UPU

—O ITU

—O WMO

—O IMO

—O wipo

~o FAD*

—O UNIDO*

“--■O GATT

IDA*

IBRD

IFC *

260

FN:s biståndsverksamhet

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Till FN:s frivilligt finansierade operativa verksamhet räknas i första hand
UNDP, UNFPA, UNICEF, WFP och IFAD. Nedan redovisas först FN:s
samordnande organ inom tekniskt bistånd, UNDP samt UNCDF och
UNFPA, vilka formellt är fonder inom UNDP. Därefter redovisas de
fackorgan som alltjämt oftast genomför UNDP:s program, samt UNICEF
(FN:s barnfond). I separata avsnitt längre fram redovisas några av de
större frivilligt finansierade FN-organen såsom WFP och UNHCR samt
vissa bidrag inom bl. a. befolknings- och miljöområdet.

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

FN:s utvecklingsprogram (UNDP), som bildades 1966 då två mindre
biståndsfonder slogs samman, har som mål att vara FN-systemets centrala
fond för finansiering av tekniskt bistånd. Hittills har projekten genomförts
främst av FN:s fackorgan (ILO, WHO, FAO m.fl.) men avsikten är att
u-länderna i ökande utsträckning själva skall ta över genomförandet (s. k.
national execution) och att fackorganen skall få en rådgivande roll. UNDP
har också ansvar för att FN:s samlade biståndsverksamhet samordnas i
samverkan med mottagarländerna.

Verksamhet

UNDP:s uppgift är att främja mottagarländernas utveckling genom olika
former av kunskapsöverföring och förinvesteringsstudier. Detta s. k. tek-
niska bistånd sker i huvudsak i form av expertrådgivning, stipendier,
mindre utrustningsleveranser och konsulttjänster. Expertbiståndet domi-
nerar. Verksamheten omfattar för närvarande omkring 5 900 projekt i 156
länder och områden.

UNDP:s verksamhet bygger i huvudsak på landprogrammering. Denna
innebär att man för vaije mottagarland fastställer hur mycket bistånd från
UNDP landet kan räkna med under en femårsperiod. I samarbete mellan
mottagarlandet och UNDP:s fältkontorschef utarbetas sedan ett landpro-
gram för hur medlen skall utnyttjas. Detta program fastställs av UNDP:s
styrelse.

Storleken på vaije mottagarlands program bestäms främst av bruttona-
tionalinkomsten per capita och befolkningens storlek. Vart femte år fast-
ställs fördelningen för nästkommande programperiod (”femårsplan”).

De fattigaste u-ländema — med en bruttonationalinkomst per capita på
högst 750 dollar i 1983 års siffror — fick under programperioden 1987 —
91 80% av UNDP:s länderfördelade resurser.

261

Under den femte programperioden 1992 — 96 kommer denna politik att Prop. 1991/92: 100
fortsätta och förstärkas. 87% av UNDP:s länderfördelade resurser skall då Bil. 4
gå till länder med en per capita—inkomst under 750 dollar i 1989 års
siffror och 13% till övriga länder. 55% av de länderfördelade resurserna
skall tillfalla de minst utvecklade länderna. Biståndet till u-länder med
relativt hög BNP/capita trappas gradvis av för att helt upphöra efter en per
capita inkomst över 6 000 dollar.

UNDP har sedan 1972 ett särskilt program för de minst utvecklade
länderna. Under 1990 uppgick bidragen till detta särskilda program till

12,8 milj, dollar. Fr. o. m. 1991 kommer dessa bidrag i stort sett att upphö-
ra. Bidragsgivarna anser att man når bättre de minst utvecklade länderna
genom UNDP:s allmänna resurser än genom denna relativt begränsade
fond. Utbetalningarna från UNDP:s allmänna resurser till de 42 minst
utvecklade länderna var 1990 ca 340 milj, dollar. Som nämnts ovan kom-
mer 55% av UNDP:s länderfördelade resurser att tillfalla dessa länder
fr. o. m. 1992.

1990 presenterade UNDP för första gången Human Development Re-
port, som väckt uppmärksamhet genom sitt nya sätt att mäta mänsklig och
social utveckling. I Human Development Report 1990 presenterades ett
utvecklingsindex (Human Development Index) som komplement till
BNP/capita för att mäta länders utvecklingsnivå. Indexet beräknades ge-
nom att väga samman varje lands statistik för förväntad levnadslängd,
alfabetiseringsgrad och köpkraft per capita. I Human Development Re-
port för 1991 kompletteras detta index med ett mått på medborgarnas
frihet i respektive land (Freedom Development Index). Beräkningen sker
genom att respekten för 40 olika individuella fri- och rättigheter studeras.
UNDP understryker i sin analys av materialet att detta visar att politisk
vilja mer än ekonomisk utvecklingsnivå är avgörande för sociala framsteg.

Introducerandet av ett ”frihetsindex” i Human Development Report
har kritiserats starkt av många u-länder för att vara ett uttryck för väster-
ländska värderingar. Viss kritik har vidare riktats mot det statistiska
underlaget, som anses bristfälligt. Sverige har, i likhet med andra i- och
vissa u-länder, välkomnat att UNDP med Human Development Report
lagt grunden för ett analysinstrument som på ett flerdimensionellt sätt kan
mäta begreppet utveckling. Sverige har också bidragit till finansieringen av
Human Development Report med 1,4 milj. kr.

Organisation

UNDP:s högsta beslutande organ är styrelsen (Goveming Council), som
har 48 medlemmar. Av dessa representerar 27 u-länder, 17 västliga i-län-
der och 4 östeuropeiska länder. Sverige var senast medlem i styrelsen
1989-91 och kommer enligt nordisk rotationsordning att söka inträde på
nytt under perioden 1993 — 96. Styrelsen bestämmer bl. a. fördelningen av
UNDP:s resurser och fastställer landprogrammen.

UNDP:s styrelse är också beslutande organ för FN-sekretariatets teknis-
ka biståndsprogram (Department of Technical Cooperation for Develop-
ment, DTCD), FN:s kapitalutvecklingsfond, FN:s befolkningsfond, FN:s

262

Sahel-kontor (UNSO), FN:s kvinnofond, FN:s fond for vetenskap och Prop. 1991/92: 100
teknik, FN:s naturresursfond samt en rad andra specialfonder.           Bil. 4

UNDP:s sekretariat ligger i New York och har för närvarande omkring

610 fast anställda. Det leds av administratom William H. Dräper III från
USA.

Under 1970-talet ägde en omfattande decentralisering av UNDP:s verk-
samhet rum. Tyngdpunkten i arbetet med att förbereda och genomföra
landprogrammen förlädes till 115 — nu 113 — fältkontor med för närva-
rande omkring 3 500 anställda. Fältkontoren leds av s. k. ”resident repre-
sentatives” (fältkontorschefer), som även har till uppgift att samordna
andra FN-organs biståndsverksamhet i landet. De är oftast också FN:s
fasta representant i respektive land och fungerar som FN:s ”ambassadör” i
landet.

Finansiering

UNDP:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. De uppgick 1972
till 268 milj, dollar och 1980 till 693 milj, dollar. Ökningen var således
ganska snabb. För programperioden 1982—1986 förutsattes UNDP:s ock-
så öka med 14% per år och sammanlagt nå upp till 6,7 miljarder dollar.
Resurserna minskade emellertid under böijan av åttiotalet så att det blev
nödvändigt att skära ner verksamheten till 55% av den ursprungligen
planerade. Denna utveckling svängde under 1980-talets senare hälft. Un-
der 1990 var bidragen till UNDP ca 1049 milj dollar mot ca 650 milj,
dollar 1984. Under programperioderna 1987 — 91 och 1992 — 96 räknar
man med en årlig tillväxt av bidragen på 8% i stället för 14% som tidigare.

UNDP:s verksamhet försvåras av att programmet i praktiken gör fem-
åriga biståndsutfastelser gentemot mottagarländerna medan givarländer-
na, med få undantag, endast lämnar ettåriga bidragsutfästelser. Sverige har
därför sedan länge verkat för att alla bidragsgivare, liksom Sverige, skall
lämna fleråriga utfästelser.

De största enskilda bidragsgivarna till UNDP är för närvarande USA,
Sverige, Danmark, Japan och Nederländerna. Norge och Tyskland ger
också stora bidrag. De fyra nordiska länderna svarade 1990 gemensamt för
ca 33% av de ordinarie bidragen till UNDP.

Sverige har kalenderåret 1991 lämnat ett ordinarie bidrag på 600 milj,
kr. till UNDP. Ytterligare 50 milj. kr. har avsatts särskilt för insatser som
syftar till att ytterligare främja en effektiv verksamhet inom UNDP i linje
med de svenska biståndspolitiska målen. Det svenska bidraget utgjorde ca
10% av UNDP:s resurser.

Vidare har Sverige för kalenderåret 1991 lämnat ett bidrag på
25 milj. kr. till FN:s Sahel-kontor (UNSO). UNSO, som tillkom 1974 som
en fond under UNDP, har till uppgift att hindra markförstöring och
förbättra naturresurshushållningen i torrområden i Sahel. UNSO har en
budget på ca 25 milj. US dollar. Den svenska andelen av budgeten mot-
svarar 16%.

263

Reformplaner inom FN:s biståndsverksamhet                          Prop. 1991/92:100

FN:s biståndsverksamhet och arbetsfördelningen mellan dess olika aktörer
har diskuterats åtskilligt de senaste åren. Tiden är mogen för reformer. Det
råder enighet om att UNDP inte har kunnat spela den roll som central
finansiär och samordnare av FN-systemets tekniska bistånd som tanken
var när riktlinjerna för det nuvarande systemet drogs upp 1970. Från att
ha finansierat knappt två tredjedelar av FN-systemets tekniska bistånd i
böijan av 1970-talet svarar UNDP numera endast för cirka en tredjedel.
Världsbanken dominerar, inte bara när det gäller investeringar utan även
beträffande tekniskt bistånd. Kunskapsöverföring med hjälp av lång-
tidsexperter är inte längre relevant för de flesta u-länder. De bör själva ta
över ansvaret för projektgenomförande och samordning av biståndet (s. k.
”national execution”). FN-biståndets uppgift bör vara att bistå länderna
att bygga upp förmågan att göra detta. Fackorganens roll bör vara rådgi-
vande snarare än projektgenomförande. De bör tillhandahålla kvalificerad
teknisk expertis under korta perioder. Projektbistånd bör ersättas av pro-
grambistånd.

På sikt måste FN-systemets biståndsverksamhet reformeras på detta sätt
för att ha relevans för u-länderna. UNDP har böljat på förändringens väg
genom att införa ett nytt system att betala fackorganen och andra projekt-
genomförare. Enligt det nuvarande systemet som gäller t. o. m. 1991 beta-
lar UNDP 13% av projektkostnaderna i avgift till dem som utför
UNDP-projekten, vare sig kostnaderna är högre eller lägre. I det nya
systemet skall ansvaret för projektgenomförande gradvis skall övergå till
mottagarländerna (”national execution”) och fackorganens uppgifter blir
mer tekniska än administrativa.

FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)

FN:s kapitalutvecklingsfond tillkom 1966 med uppgift att ge gåvobistånd
eller lån på förmånliga villkor till småskaliga investeringsprojekt i u-län-
derna.

Hösten 1973 beslöt generalförsamlingen att kapitalutvecklingsfonden i
fortsättningen endast skulle finansiera projekt i de minst utvecklade u-län-
derna, inriktade på folkflertalets basbehov (bostad, kläder, mat, undervis-
ning och grundläggande hälsovård). 1985 bestämdes att fonden skulle
börja använda sina möjligheter att ge lån på förmånliga villkor, en möjlig-
het som dittills inte utnyttjats.

Verksamhet

Fondens projekt skall enligt målsättningen nå de fattigaste människorna i
de fattigaste u-ländema. Fonden arbetar också i några få länder utöver de

264

minst utvecklade länderna. Projekten skall utformas så att befolkningen Prop. 1991/92:100
aktivt deltar i deras genomförande. Fonden kan ta hand om projekt som Bil. 4
andra givare bedömer vara för små. Den har ett tak på 5 milj, dollar för
enskilda projekt. Fonden finansierar för närvarande omkring 240 projekt i
47 länder till ett värde av 445 milj, dollar. Under fondens 20 första
verksamhetsår har de viktigaste områdena varit jordbruk, vatten och
transporter, men man har också ägnat sig åt småindustrier, hälso- och
sjukvård, energi, bostäder och utbildning.

Organisation

Fonden är underställd UNDP:s styrelse och arbetar i huvudsak genom
UNDP:s fältorganisation. Ny chef 1991 är tysken R. Helmke.

Finansiering

Fonden finansieras genom frivilliga bidrag. Bidragen för 1990 beräknas till
ca 40,8 milj, dollar jämfört med drygt 28 milj, dollar under år 1980. De
största bidragsgivarna är några mindre industriländer, men 27 av de 40
länder som bidrog 1989 var u-länder. Sveriges bidrag under kalenderåret
1991 uppgick till 55 milj, kr, vilket innebär en andel om ca 21%. Sverige
och Nederländerna är de största bidragsgivarna.

FN:s befolkningsfond (UNFPA)

Efter beslut av generalförsamlingen inrättades år 1967 en särskild fond för
FN:s insatser på befolkningsområdet. Fondens operativa verksamhet har
pågått sedan år 1969.

Verksamhet

Fondens funktion är finansiell och rådgivande. Sedan år 1973 är fondens
övergripande uppgift att leda och samordna FN-systemets insatser på
befolkningsområdet. Fonden sammankallar även till internationella be-
folkningskonferenser som t. ex. International Forum on Population i Am-
sterdam hösten 1989. FN:s generalsekreterare har utnämnt fondens exeku-
tiv direktör till generalsekreterare för en FN-konferens om befolkningsfrå-
gor 1994, en uppföljning av befolkningskonferensema 1974 och 1984.

Fondens verksamhetsområden är familjeplanering, befolkningsstatistik,
folkbokföringssystem, utbildning, forskning och information. Fonden
samarbetar t.ex. med WHO:s globala AIDS-program och liknande pro-
gram. En växande andel av projekten genomförs av mottagarländerna
själva med stöd av fonden.

265

Ca 75% av programresurserna avsattes år 1990 för projekt i 56 priorite- Prop. 1991/92: 100
rade länder. Av dessa länder ligger 31 i Afrika. Familjeplaneringsinsatser Bil. 4
fortsätter att vara fondens mest centrala område. Fonden samarbetar med
givarsamfundet, inklusive det amerikanska biståndsorganet US-AID, för
att öka och säkerställa tillgången på familjeplaneringsservice i u-ländema.
Befolkningsfrågornas direkta samband med miljöfrågorna präglar fondens
policy och verksamhetsprofil. Kvinnors villkor, status och delaktighet i
samhällslivet genomsyrar likaledes fondens arbete.

Organisation

Fonden är underställd UNDP:s styrelse, som godkänner det långsiktiga
arbetsprogrammet, budget och finansplan samt landprogram. Chef för
UNFPA är sedan april 1987 Nafis Sadik (Pakistan). Fondens huvudkontor
ligger i New York. På ett femtiotal av UNDP:s landkontor leds UNFPA-
arbetet av en faltrepresentant för fonden. Ca en tredjedel av personalen är
verksam vid fältkontoren.

Finansiering

UNFPA:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. För år 1990
uppgick regeringsbidragen från ett 100-tal länder till 205,8 milj. US dollar,
en ökning med drygt 26 miljoner från föregående år. De sju största bi-
dragsgivarna var Japan, Nederländerna, Tyskland, Norge, Sverige, Fin-
land och Danmark. USA, som tidigare bidrog med ca en fjärdedel av
UNFPA:s inkomster, har sedan år 1986 helt dragit in sitt bidrag med
hänvisning till fondens insatser i Kina, vilka USA uppfattar som stöd till
abort som påtvingat preventivmedel. Dock samarbetar UNFPA och det
amerikanska biståndsorganet US-AID, som har en större budget för be-
folkningsinsatser än fonden.

UNFPA har kritiserats av FN:s revisorer för onödigt omfattande re-
servationer. Från 1989 har projektanslagen ökat och en större del av
reserverade medel kunnat tas i bruk. Projektanslagen uppgick 1990 till
totalt 210,9 milj. US dollar, medan inkomsterna för samma år uppgick
enligt preliminära beräkningar till 212,4 milj. US dollar.

Det svenska bidraget under budgetåret 1990/91 var 125 milj.kr., en
ökning om 10 milj. kr. sedan budgetåret 1989/90. Det svenska bidraget
utgör därmed drygt 9 % av UNFPAs budget.

FN:s fackorgan

Grundprincipen för FN:s tekniska bistånd och kunskapsöverföring är att
detta skall samlas till och samordnas av UNDP, som också ska stå för
fältnärvaron och garantera att u-ländemas egna prioriteringar sätts i främ-
sta rummet. Hittills har gällt att UNDP främst bör utnyttja olika fackor-
gan som genomförare av projekt inom sina kompetensområden. Samtidigt
lämnas även tekniskt bistånd i fackorganens egen regi. Fackorganen är ju
självständiga FN-organ inom sina ansvarsområden med egna styrelser,

266

årskonferenser etc. Detta har gjort arbetsfördelningen inom FN-systemet Prop. 1991/92: 100
oklar. Enligt beslut i UNDP 1990 och 1991 skall dess tekniska bistånd i allt Bil. 4
högre utsträckning användas av mottagarländerna som på ett friare sätt
skall bestämma hur UNDP-finansierat bistånd skall genomföras (s. k. ”na-
tional execution”). Vidare skall fackorganen i högre grad bistå med exper-
tis och i mindre utsträckning engagera sig i förvaltningen av hela bistånds-
projekt. Det nordiska FN-projektet har studerat frågeställningen och läm-
nat värdefulla bidrag till att effektivisera FN:s tekniska bistånd. Därige-
nom skulle fackorganens roll av ”center of excellence” betonas. Hur ett
sådant system skall se ut är ännu inte fastställt i detalj. Fackorganens
reguljära budget finansieras genom medlemsavgifter. Därutöver har flerta-
let fackorgan en frivilligt finansierad budget till vilken givarna ger öron-
märkta bidrag. I vissa fall är den frivilligt finansierade budgeten större än
den reguljära.

I tabell 1 redovisas de svenska frivilliga bidragen till FN-organ, vilka
inte behandlas på annat ställe under anslaget C 1.

Internationella arbetsorganisationen (ILO)

ILO, som är en av de äldsta medlemmarna i FN-familjen, har som övergri-
pande målsättning att verka för varaktig fred grundad på social rättvisa.
ILO skiljer sig från övriga FN-organ genom sin trepartsstruktur — såväl
regeringar som arbetsgivare och arbetstagare är representerade. ILO har
150 medlemmar. ILO:s generaldirektör är sedan mars 1989 belgaren Mi-
chel Hansenne. ILO:s biståndsverksamhet är i huvudsak inriktad på ut-
veckling och utbildning av arbetskraft. Afrika är huvudmottagare. Sverige
ger förutom ett reguljärt bidrag även frivilliga bidrag. Dessa är i första
hand koncentrerade till två regionala projekt i Afrika med sysselsättnings-
främjande inriktning, projektet ”Se om Ditt företag”, ett av Sveriges
Arbetsgivareförening utarbetat utbildningspaket samt några sysselsätt-
ningsinsatser på vägbyggnads- och transportområdena. Arbetsmarknads-
departementet har inom regeringskansliet huvudansvaret för Sveriges
medlemskap i ILO.

FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO)

UNESCO bildades år 1945 och bidrar till fred och säkerhet genom att
främja samarbete mellan nationerna på de kulturella, utbildningsmässiga
och vetenskapliga områdena. Respekten för mänskliga rättigheter och
allmän rättvisa utan hänsyn till ras, kön, språk eller religion är viktiga
målsättningar. En annan är att utrota analfabetismen fram till sekelskiftet.
Det svenska biståndet till UNESCO består dels av ett reguljärt bidrag, dels
av frivilliga bidrag. UNESCO genomgick en förtroendekris i böijan av
1980-talet, som bl.a. ledde till att USA och Storbritannien lämnade orga-
nisationen. UNESCO:s generaldirektör är sedan år 1987 spanjoren Frede-
rico Mayor. Utbildningsdepartementet har huvudansvaret för Sveriges
medlemskap i UNESCO, som har 158 medlemmar.

267

19 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

FN:s livsmedels-och jordbruksorganisation (FAO)                     Prop. 1991/92:100

FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, bildades år 1945 och är
FN:s största fackorgan. FAO är FN-systemets fackorgan för det internatio-
nella samarbetet inom jordbruks-, skogsbruks- och fiskesektorema. Inom
organisationen finns en omfattande statistik- och databas. Det bör noteras
att Sovjetunionen och några andra öststater inte tillhör de 158 medlem-
marna av FAO. Generaldirektören för FAO är sedan år 1976 libanesen
Edouard Saouma.

FAO har utöver sitt reguljära program ett fåltprogram finansierat genom
UNDP och frivilliga bidrag, som huvudsakligen är förlagt till u-ländema.
Det reguljära programmet uppgår idag till något mindre än hälften av den
totala budgeten. Fältprogrammet syftar framför allt till att genom tekniskt
bistånd förbättra förutsättningarna för livsmedelsproduktionen inom
u-ländema. Sverige har gett visst stöd till fältprogrammet genom SIDA,
främst då det gäller projekt av försöks- och metodutvecklingskaraktär.
Under senare år har Sverige och flera andra länder riktat omfattande kritik
mot FAO:s ledning och styrformer samtidigt som organisationens tekniska
kompetens delvis ifrågasatts. Jordbruksdepartementet har huvudansvaret
för Sveriges medlemskap i FAO.

Världshälsoorganisationen (WHO)

WHO grundades år 1946. Idag är 166 länder medlemmar. Generalsekrete-
rare är sedan år 1988 japanen Nakajima. Organisationens huvudmålsätt-
ning är att genom normativt arbete och bistånd förbättra hälsotillståndet.

Den normativa verksamheten påverkar hälso- och sjukvårdens villkor
inom ett brett spektrum från hälsoupplysning till sofistikerad diagnostik
och behandling.

WHO:s biståndsinriktade verksamhet bygger på begreppet primärhäl-
sovård. Strategin för att genom främst primärhälsovården uppnå målet
hälsa för alla år 2000 formulerades först i Alma Ata år 1978.

Sverige har genom åren initierat och varit en av de största bidragsgivar-
na till WHO:s centrala program som står de svenska biståndspolitiska
målen nära.

Socialdepartementet har huvudansvaret för det svenska medlemskapet i
WHO. SIDA, SAREC och UD samarbetar nära med WHO i biståndsfrå-
gor.

FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO)

År 1967 påböijades UNIDOrs verksamhet efter beslut av FN:s generalför-
samling. 1986 fick UNIDO ställning som självständigt fackorgan. 150
länder är medlemmar. Generaldirektör är Domingo Siazon Jr., Filippiner-
na.

UNIDO:s uppgift är att genom tekniskt bistånd, kurser, seminarier,
studier och hjälp till finansiering främja u-ländemas industrialisering.
Särskild vikt fästs vid strukturomvandlings-, rehabiliterings- och utbild-

268

ningsfrågor. Inom ramen för ett system med branschkonsultationer möts Prop. 1991/92: 100
företrädare för regeringar och näringsliv.                                   Bil. 4

UNIDO:s tekniska biståndsverksamhet bekostas till stor del av UNDP
och faltrepresentationen tillhör UNDP-kontoren. Från svensk sida ges
förutom det reguljära bidraget även frivilliga bidrag. Dessa är i första hand
inriktade på miljöområdet.

Industridepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemskap i
UNIDO.

Tabell 1: Bidrag år 1990 till vissa FN-organs biståndsbudget enligt FN:s
statistik (miljoner US dollar)

Samtliga län-
ders frivilliga
bidrag

Sveriges fri-
villiga bidrag

ILO

51,3

2,9

UNIDO

52,4

1,1

UNESCO

29,9

1,8

WHO

161,9

29,4

Samtliga länders
bidrag via den
reguljära budgeten

Sveriges bidrag
via den regul-
jära budgeten

ILO

177,7

2,0

UNIDO

89,1

1,0

UNESCO

141,7

3,1

WHO

335,6

3,7

FN:s frivilliga fonder

FN:s barnfond (UNICEF)

UNICEF upprättades av FN:s generalförsamling år 1946. Fondens uppgift
var då att lämna katastrofhjälp till barn och mödrar i det krigshärjade
Europa. Mandatet ändrades senare till att främst omfatta långsiktig ut-
vecklingshjälp till barn och mödrar i u-länder. UNICEF samarbetar idag
med över 120 länder, främst genom fleråriga landprogram för utveckling.
Programnivån och inriktningen styrs av dödligheten bland barn under fem
år, barntäthet och antal födda barn samt BNP per capita. UNICEF arbetar
för att sociala indikatorer skall tas med som komplement till de ekonomis-
ka och vara vägledande för uppföljning av utvecklingen.

269

Verksamhet

UNICEF bygger sin verksamhet på en stark fältorganisation och politisk
mobilisering till aktivt deltagande. Ett resultat av denna målsättning var
bamtoppmötet 1990 vars syfte var att föra upp barnens situation på såväl
de nationella som internationella politiska dagordningarna. De långsiktiga
landprogrammen har ökat UNICEF:s engagemang i utvecklingsfrågor som
t ex strukturanpassning, utbildning, vattenförsörjning, kvinnors situation
och AIDS-epidemins sociala och ekonomiska effekter på barn. UNICEF
fortsätter att förstärka sin kapacitet i Afrika och att öka insatserna i t. ex.
Latinamerikas slumområden. UNICEF ansvarar dessutom för betydande
insatser i katastrofsammanhang.

Fonden samarbetar med andra FN-organ samt med frivilligorganisa-
tioner; med världshälsoorganisationen, WHO, för att bygga ut primärhäl-
sovården, med UNESCO för särskilt flickors och kvinnors läskunnighet,
med UNFPA inom familjeplanering etc. Inom ramen för FN:s samordna-
de katastrofinsatser ansvarar UNICEF tillsammans med t. ex. WHO ofta
för hälsovård och vattenförsörjning.

En viktig uppgift för UNICEF är att finna nya vägar för att tillgängliga
resurser skall komma nödlidande barn runt om i världen till godo. Ett
arbetssätt är att föra fram enkla och billiga metoder för att radikalt minska
dödligheten i barnsjukdomar och diarréer. Målet är att halvera bamadöd-
ligheten och därmed också på sikt medverka till en begränsning av födelse-
talen. De långsiktiga insatserna inom hälso- och sjukvård, vattenförsörj-
ning, utbildning, kvinnors delaktighet i utvecklingsarbetet, nutrition och
familjeplanering kompletteras med kampanjer. Hjälp till barn i särskilt
svåra omständigheter; barn i väpnade konflikter särskilt i Mellanöstern
och södra Afrika, barn som utsätts för övergrepp och gatubarn är en
växande verksamhet. FN-konventionen om barnets rätt kommer att inne-
bära ökade krav på UNICEF för att göra det möjligt för u-länder att leva
upp till konventionen. Den deklaration och handlingsplan som antogs vid
toppmötet för barn innebär också åtaganden för barns överlevnad och
utveckling som u-länder kommer att söka UNICEF:s stöd till.

Organisation

UNICEF:s styrelse (Executive Board) består av representanter för 41 sta-
ter med en majoritet för u-länder. Styrelsen sammanträder årligen. Den
granskar och drar upp riktlinjer för verksamheten och fördelar medel till
fondens program.

James Grant, USA, är utsedd till exekutivdirektör för en tredje ämbets-
period till år 1995. UNICEF:s huvudkontor är förlagt till New York.
Dessutom finns ett Europa-kontor i Genéve samt UNICEF:s leverans-
central, UNIPAC, i Köpenhamn. Närmare 80% av personalen arbetar i
fält, fördelade på drygt 200 platser.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

270

Finansiering                                                         Prop. 1991/92:100

UNICEF:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag, huvudsakligen
från regeringar. De sammanlagda inkomsterna uppgick år 1989 till

667 milj. US dollar, 1990 till 821 milj. US dollar och beräknas 1991 öka
till 858 milj. US dollar. Regeringsbidragen utgjorde år 1989 ca 75% av
fondens resurser. Nationalkommittéer och andra enskilda bidragsgivare
svarar för återstoden. Bidragen från nationalkommittéer finansieras
främst genom försäljningen av UNICEF-kort. Den reguljära landpro-
gramverksamheten (ca 63%) finansieras av ordinarie bidrag. UNICEF:s
särskilda insatser, både katastrofhjälp och vissa långsiktiga projekt, finan-
sieras genom tilläggsbidrag.

Det svenska ordinarie bidraget för budgetåret 1990/91 uppgår till

340 milj. kr. Via SIDA lämnas därutöver bidrag för särskilda insatser och
katastrofhjälp, ca 335 milj. kr. under verksamhetsåret 1990/91. Sverige är
den största enskilda givaren när man slår ihop såväl ordinarie som särskil-
da bidrag. Andra stora bidragsgivare är USA, Italien, Norge och Canada.

271

Internationella finansieringsorgan

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankerna i
Afrika, Asien och Latinamerika

De internationella utvecklingsbankerna och -fondema lämnar finansiellt
bistånd främst i form av förmånliga lån. Dessutom lämnar de tekniskt
bistånd. Den äldsta och största utvecklingsbanken är Världsbanken
(IBRD), som även utgjort modell för uppbyggnaden av övriga utvecklings-
banker. Medan Världsbanken är verksam i alla världsdelar arbetar den
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) i Afrika inkl. Nordafrika, Asiatiska
utvecklingsbanken (AsDB) i Asien och Oceanien och Interamerikanska
utvecklingsbanken (IDB) i Latinamerika och Karibien. Totalt uppgår utlå-
ningen från utvecklingsbankerna och deras fonder till drygt 30 miljarder
US dollar per år.

Tabell 2: Fakta om de internationella utvecklingsbankerna och -fonderna

Tillkom
år

Antal med-
lemsländer

Antal
anställda

Huvudkontor

Världsbanken
(IBRD)

1946

155

6 597

Washington

Internationella
utvecklingsfonden
(IDA)

1960

139

Afrikanska ut-
vecklingsbanken
(AfDB)

1963

76

1 030

Abidjan

Afrikanska ut-

1972

26

vecklingsfonden

(AfDF)

Asiatiska ut-
vecklingsbanken
(AsDB)

1966

52

1 668

Manila

Asiatiska ut-

1974

52

vecklingsfonden

(AsDF)

272

Tillkom    Antal med-    Antal        Huvudkontor

år         lemsländer    anställda

Interamerikanska 1959        44

utvecklingsbanken

(IDB)

1 742        Washington

Fonden för sär-
skild verksamhet
(FSO)

1959

44

Utvecklingsbankerna fungerar som ett mellanled mellan den internationel-
la kapitalmarknaden och u-ländema. Bankerna lånar upp och vidareför-
medlar lån på villkor som är förmånligare än vad de allra flesta u-länder på
andra sätt skulle kunna få. Detta beror på att medlemsländerna fungerar
som garanter för utvecklingsbankernas eget kapital.

Många av de fattigare u-ländema saknar emellertid den nödvändiga
återbetalningsförmågan även när det gäller utvecklingsbankernas relativt
förmånliga lån. För att kunna bistå också dessa länder har som ett komple-
ment till banklånen krediter från utvecklingsfonderna tillkommit. Fonder-
na lämnar lån på mycket förmånliga villkor. Krediterna från IDA, AfDF
och AsDF löper utan ränta och har en lång löptid med en avsevärd
amorteringsfri period. I IDB/FSO tas en ränta ut uppgående till 1—4%,
men även där är villkoren i övrigt mycket gynnsamma. Gåvoelementet i
fondernas långivning blir härigenom ca 75%.

Organisation

Bankernas/fondemas högsta beslutande organ är guvernörsstyrelsen
(Board of Governors). Den är sammansatt av regeringsrepresentanter för
samtliga medlemsländer. Styrelsen möts en gång per år. Däremellan hand-
has det löpande arbetet av en direktörsstyrelse (Board of Directors) som
möts en eller flera gånger i veckan (i AfDB en gång i månaden). Eftersom
antalet medlemsländer överstiger antalet platser i direktörsstyrelsen ingår
de flesta länder i röstgrupper. En direktör representerar således i regel flera
länder.

De nordiska länderna ingår i samtliga banker i samma röstgrupp (Island
är dock inte medlem i de regionala utvecklingsbankerna). De bildar i
världsbanksgruppen en egen röstgrupp men är i AfDB/AfDF sammanför-
da med Schweiz och Indien, i AsDB/AsDF med Canada och Nederländer-
na och i IDB/FSO med Belgien, Italien, Nederländerna, Storbritannien
och Tyskland.

I världsbanksgruppen är för närvarande den nordiske direktören från
Norge. Vid hans kontor tjänstgör en svensk som rådgivare. I AfDB/AfDF
företräds röstgruppen för närvarande av Norge, med en svensk som biträ-
dande direktör. Röstgruppen i AsDB/AsDF företräds av en kanadensisk
direktör och en norsk biträdande direktör. I IDB/FSO är en italienare och
en holländska för närvarande röstgruppens representanter i styrelsen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

273

Rösträtten är i princip vägd i förhållande till andel tecknat kapital resp. Prop. 1991/92: 100
lämnade bidrag. För att ge de många små och fattiga länderna ett större Bil. 4
inflytande tilldelas varje medlemsland också ett visst antal röster, oberoen-
de av landets kapital- och bidragsandelar. Det senare gäller dock inte
IDB/FSO. De svenska andelarna framgår av tabellerna 4 och 5.

U-länderna har störst röststyrka i Afrikabanken och -fonden med 63%
resp. 50% av röststyrkan. I IDB/FSO är siffran 54%. I IBRD/IDA och
AsDB/AsDF ligger motsvarande siffra för u-ländema i intervallet 37 —
45%.

Enligt en mer eller mindre uttalad regel har chefskapet i Världsbanken
alltid tillfallit en amerikan, i AsDB alltid en japan, i AfDB en afrikan och i
IDB en latinamerikan. Lewis T. Preston är nyutnämnd chef för Världsban-
ken, Babacar N’Diaye från Senegal är AfDB:s president sedan 1985 och
Kimimasa Tarumizu tillträdde chefsposten i AsDB i november 1989.
Uruguayanen Enrique Iglesias är president i IDB sedan 1988.

Finansiering och lånevillkor

Utvecklingsbankernas utlåningsverksamhet sker till helt övervägande del
med medel upplånade på den internationella kapitalmarknaden. Av med-
lemsländernas kapitalinsatser inbetalas endast en mindre del medan reste-
rande andel utställs som garanti för utvecklingsbankernas upplåning. Ut-
vecklingsbankernas utlåningsvillkor bestäms i huvudsak av de upplånings-
villkor de kan uppnå.

Tabell 3: Utvecklingsbankernas utlåningsvillkor

Bank

Löptid

Ränta per 1 juni 1990

IBRD

15-20 år

7,73 % 1)

AfDB

12-20 år

7,93 %

AsDB

10-30 år

6,50 %

IDB

15-30 år

7,69 %

1) Avser per den 30 juni 1991

Skillnaden i löptid för enskilda lån beror på olikheter beträffande låntagar-
ländemas utvecklingsnivå och/eller projektets karaktär.

274

Tabell 4: Utvecklingsbankernas tecknade kapital och utestående upplåning Prop. 1991/92: 100
per den 31 december 1990                                             Bil. 4

IBRD (1)

AfDB

AsDB

IDB

Tecknat kapital
(miljoner US dollar)

139 120

21 246

22 884

40 994

Inbetalt kapital

9 393

2 503

2 763

2 836

Utestående

upplåning

(miljoner US dollar)

84 797

5 064

8 215

17 273

Sveriges andel av
tecknade kapitalet
(procent)

1,30

1,38

0,15

0,16

Sveriges röstandel
(procent)

1,28

1,41

0,53

0,17

1) Avser per den 30 juni 1991.

Till skillnad från bankerna finansieras fondernas verksamhet genom gåvo-
bidrag från i första hand i-ländemas regeringar. Sedan mitten av 1970-ta-
let har också vissa OPEC-länder och andra rikare u-länder tillkommit som
bidragsgivare. Bidragens storlek fastställs för en period av tre till fyra år i
taget i samband med s. k. påfyllnadsförhandlingar där även ingående dis-
kussioner kring fondernas policyinriktning och användning av medel äger
mm. IDA har vidare under en rad år tillförts en del av IBRD:s nettoin-
komst. AfDB lämnar bidrag till AfDF i samband med resurspåfyllnader.

Utlåningen från fondema sker på mycket förmånliga villkor. IDA läm-
nar utvecklingskrediter med en löptid på 35 eller 40 år. IDA:s krediter är
räntefria med en administrationsavgift på 0,75%. AfDF lämnar räntefria
utvecklingskrediter och med en löptid på 50 år med en administrationsav-
gift på 0,75 %. AsDF:s räntefria utvecklingskrediter löper på 40 år med en
avgift på 1 % för de länder som enbart lånar från fonden. För de länder
som får låna både från AsDB och AsDF gäller 35 år. De tio första åren är
amorteringsfria vid lån från IDA, AfDF och AsDF. Vid utlåning från
IDB:s fond för särskild verksamhet gäller en ränta på 1 —4%, en admini-
strationsavgift på 0,5%, 20—40 års löptid och en amorteringsfri period på
5-10 år.

275

Tabell 5: Inbetalda bidrag till utvecklingsfonderna per den 31 december
1990

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

IDA (1) AfDF      AsDF      FSO

Ackumulerade totala bi-
drag (miljoner US dollar)

68 861

7 872

13 865

8 702

Ackumulerade svenska bidrag
(miljoner US dollar)

1 911

389

136

31

Sveriges bidragsandel under
innevarande påfyllnadsperiod
(procent)

2,62

4,5

1,37

0,35

Sveriges röstandel under
innevarande påfyllnadsperiod

2,05

2,56

0,53

0,17

(procent)

1) Avser per den 30 juni 1991.

Utlåningsvolym

Storleken på det tecknade kapitalet i respektive utvecklingsbank och på
bidragen till respektive utvecklingsfond avspeglar deras utlåningskapaci-
tet.

Tabell 6: Utvecklingsbankernas och -fondernas utlåningsvolym

Total ackumulerad
utlåning t. o. m.

31 december 1990
(miljoner US dollar)

Utlåning år 1990
(miljoner US dollar)

IBRD

IDA

IBRD/IDA

203 054(1)

64 515(1)

267 569(1)

16 392(2)

6 293(2)

22 685(2)

AfDB

11 613

2 158

AfDF

7 050

1 093

AfDB/AfDF

18 663

3 251

AsDB

21 507

2 492

AsDF

11 062

1 480

AsDB/AsDF

32 569

3 972

IDB

35 021

3 315

FSO

10 475

517

IDB/FSO

45 496

3 832

1) Avser per den 30 juni 1991.

2) Avser 1 juli 1990-30 juni 1991

Fördelning av utlåningen på länder

Utvecklingsbankerna och -fonderna riktar sig till mottagarländer som be-
finner sig på olika utvecklingsnivåer och har varierande kreditvärdighet.
Det finns dock en strävan vilken särskilt utmärker utvecklingsfonderna att
bistå de fattigare länderna, dvs. de med en lägre bruttonationalinkomst per

276

capita. Sålunda går ca 85% av IDA:s utlåning till länder med en BNI per Prop. 1991/92:100
capita under 580 US dollar (1989 års penningvärde). Även IBRD:s utlå- Bil. 4
ning till denna grupp har blivit relativt sett större under det senaste
årtiondet.

För att förstärka resursbasen för världsbanksgruppens utlåning till de
fattigaste länderna i Afrika söder om Sahara upprättades under perioden
1985— 1987 Världsbankens särskilda Afrikafacilitet. Till denna fond, som
administrerats av IDA, bidrog ett antal givarländer med totalt 1,5 miljar-
der US dollar (motsvarande omkring 10 miljarder kronor). Sverige utfäste
ett bidrag på 440 milj. kr. Hösten 1987 tog Världsbanken initiativ till ett
särskilt handlingsprogram för vilket man sökt givarnas stöd för de struk-
turanpassningsprogram som nu pågår i ett drygt tjugotal skuldtyngda
länder i Afrika söder om Sahara. Sverige lämnar bidrag till detta program.

Även i regionalbankema och -fondema finns en stark strävan att bistå
de fattigaste medlemsländerna och gynna låginkomstgrupper. Längst i
detta avseende har IDB kommit. Man har i denna bank en fastlagd
målsättning att minst 50% av bankens resurser skall inriktas på projekt
som särskilt gynnar fattiga befolkningsgrupper. De fem största låntagar-
ländernas andel av bankernas och fondernas totala utlåning t. o. m. år 1990
(som framgår i tabell 6) redovisas i tabell 7:

Tabell 7: Utvecklingsbankernas och -fondernas fem största låntagarländer
per den 31 december 1990 (miljoner US dollar)

Dessa länders pro-
centuella andel av
totala utlåningen

IBRD(1)

Indien

15 589

Mexico

14 389

46 %

Indonesien

14 087

Brasilien

12 711

Turkiet

8 821

IDA(1)

Indien

18 056

Bangladesh

5 697

Kina

5 169

Pakistan

3 470

52 %

Ghana

1 983

AfDB

Marocko

1 300

Nigeria

1 027

Elfenbenskusten

941

42 %

Tunisien

813

Zaire

798

AfDF

Etiopien

558

Zaire

409

Mali

332

27 %

Sudan

304

Tanzania

269

AsDB

Indonesien

6 027

Filippinerna

3 423

Pakistan

2 682

78 %

Indien

2 361

Sydkorea

2 320

277

Dessa länders pro-
centuella andel av
totala utlåningen

AsDF

Pakistan

3 161

Bangladesh

3 143

Sri Lanka

1 093

82 %

Nepal

981

Fi1ippinerna

679

IDB

Brasilien

6 078

Mexico

5 843

Argentina

3 847

66 %

Chile

3 771

Colombia

3 714

FSO

Brasilien

1 229

Ecuador

919

Bolivia

847

42 %

Honduras

712

Colombia

696

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

1) Avser per den 30 juni 1991.

Fördelning av utlåningen på sektorer

Utvecklingsbankernas och -fondernas totala utlåning fördelad på olika
sektorer framgår av tabell 8. Även här kan konstateras att utvecklingsfon-
derna har en klarare fattigdomsinriktad profil på sin utlåning. De har
strävat efter att låta utlåningen i första hand gå till sådana samhällssekto-
rer där resurserna mera direkt kommer de fattigaste befolkningsgrupperna
till godo. Detta har skett genom satsning på jordbruks- och landsbygds-
utveckling samt socialt inriktade projekt inom utbildning, hälsovård, be-
folkning, stadsutveckling och vattenförsörjning.

Satsningen på jordbruks- och landsbygdsutveckling och på socialt inrik-
tade projekt grundas på insikten om dessa sektorers betydelse för utveck-
lingen och att det inte föreligger en motsättning mellan satsningen på
basbehov, som i hög grad tillfredställs genom sociala projekt, och ekono-
misk tillväxt.

För en allsidig utveckling krävs emellertid även en satsning på ekono-
misk och samhällelig infrastruktur såsom energi, transport, kommunika-
tion och industri. Utvecklingsbankernas utlåning har koncentrerats till
dessa sektorer.

Traditionellt har den helt övervägande delen av utvecklingbankemas
och -fondernas utlåning inriktats på enskilda projekt. För att bistå u-länder
vid genomförandet av nödvändiga ekonomisk-politiska reformprogram
har såväl IBRD som IDA under de senaste åren dock starkt ökat långiv-
ningen till s. k. struktur- och sektoranpassning. Anpassningslånen svarade
under verksamhetsåret 1990/91 för 25% av IBRD:s/IDA:s totala långiv-
ning. Även i AfDB/AfDF uppgick denna typ av utlåning under året till ca
25% medan den i AsDB/AsDF begränsades till under 15%. Fr o m 1990
har även IDB börjat ge sektoranpassningslån. Denna utlåning får högst
uppgå till 25% av den årliga utlåningen. Struktur- och sektoranpassnings-
lån är inte knutna till specifika projekt utan utformas så att de kan stödja

278

låntagarlandets ekonomisk-politiska åtgärder inom ramen för ett avtalat Prop. 1991/92: 100
ekonomiskt program som syftar till att åstadkomma ekonomisk återhämt- Bil. 4
ning och tillväxt.

Utvecklingsbankerna har under senare delen av 1980-talet ägnat miljö-
frågor en allt större uppmärksamhet. Bankerna försöker i sitt forskningsar-
bete utarbeta analyser och förslag på miljöområdet parallellt med att
ansträngningarna att integrera miljöfrågorna i det löpande arbetet fortsät-
ter. Avsikten är att samtliga lån som förväntas ha effekter på miljön —
även strukturanpassningslån — skall behandlas av bankernas miljöavdel-
ningar innan förslagen föreläggs respektive styrelse. Inom Världsbanken
används nu omkring tio procent av den totala arbetsinsatsen för miljörela-
terade frågor.

Världsbanken har spelat en central roll för att, i samråd med enskilda
u-länder, upprätta grupper för biståndssamverkan, s.k. konsortier och
konsultativa grupper. Det finns för närvarande ett tjugotal sådana grupper
under ordförandeskap av representanter för Världsbanken. Sverige är
medlem i de grupper som berör länder som mottar svenskt bilateralt
bistånd. (Jfr ovan UNDP:s rundabordsmöten). Världsbanken leder också
den konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning (CGIAR).

Tabell 8: Procentuella fördelningen av utvecklingsbankernas och -fondernas
ackumulerade utlåning på sektorer per den den 31 december 1990

Sektor

IBRD(1)

IDA(1)

Jordbruks— och
landsbygdsutveckling

19

35

Sociala sektorer(2)

15

21

Ekonomisk infrastruktur
(Energi, transporter,
tele inkl, turism och
tekniskt bistånd)

38

25

Industri och nationella
utvecklingsbolag

20

8

Icke projektbundna

8

11

Totalt

100

100

1) Avser per den 30 juni 1991.

2) Avser här utbildning, hälsovård, befolkning, stadsutveckling,
vattenförsörjning och offentlig sektor.

279

Sektor

AfDB

AfDF

AsDB

AsDF

IDB/FSO

Jordbruk

22

35

19

49

21

Utbildning, hälsovård

5

16

6

7

14

Transport

16

21

20

10

13

Offentliga nyttigheter
(inkl vattenförsörjning,
energi och tele-
kommunikationer)

27

16

37

21

32

Industri

21

4

4

4

13

Övrigt

9

8

14

9

7

Totalt

100

100

100

100

100

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Internationella finansieringsbolaget (IFC)

Internationella finansieringsbolaget, som upprättades år 1956, är medlem
i Världsbanksgruppen. IFCs syfte är att främja ekonomisk utveckling i
u-länder genom att medverka till upprättande av privata foretag och
främjande av produktiva privata investeringar i u-länder.

För medlemskap i IFC krävs att man är medlem i Världsbanken
(IBRD). IFC har 142 medlemsländer. Guvernörs- och direktörsstyrelserna
är organiserade på samma sätt för IFC som för Världsbanken. Världsban-
kens chef fungerar som ordförande också i IFC:s direktörsstyrelse. Verk-
samheten leds av en verkställande vice-president, för närvarande engels-
mannen Sir William Ryrie. Antalet anställda uppgår till nära 650. Rösträt-
ten är liksom i Världsbanken vägd i förhållande till andelen tecknat kapi-
tal.

IFC:s kapital uppgår för närvarande till 1,3 miljarder US dollar. Sveri-
ges kapitalandel utgör 1,33% och uppgår till 15,2 miljoner US dollar.
Förutom av kapitalet finansieras IFCs verksamhet genom ackumulerade
vinster och genom lån från IBRD. IFCs styrelse beslöt i juni 1991 att
rekommendera en ökning av IFCs kapital till 2,3 miljarder US dollar.
Ökningen väntas bli effektiv före utgången av 1991.

IFCs investeringar sker i allmänhet i form av en kombination av aktie-
teckning och långfristiga lån. Investeringsobjekt skall enligt stadgan vara
privata företag. Statligt delägande utesluts inte men företaget skall drivas
affärsmässigt och inte vara regeringskontrollerat. Varje investering måste
uppfylla de två grundläggande kraven att bidra till utvecklingen av ekono-
min i mottagarlandet samt med hög sannolikhet vara vinstgivande.

280

Under 1990/91 godkände IFC sammanlagt 152 investeringar i 46 länder, Prop. 1991/92: 100
till ett värde av 2,8 miljarder US dollar. De totala kostnaderna for de Bil. 4
investeringar i vilka IFC deltog uppgick till 10,7 miljarder US dollar,
varav de resterande medlen kom från andra finansieringskällor, i första
hand privata banker.

Under budgetåret 1990/91 har Östeuropa framträtt som ett område av
allt större betydelse i IFC:s aktiviteter, men tyngdpunkten i investerings-
volymen ligger fortfarande i Asien och Sydamerika. Av den totala volymen
utgör investeringar i låginkomstländer 53%. Investeringsobjekten åter-
finns inom snart sagt alla produktiva sektorer. IFC arbetar för övrigt aktivt
med att söka uppnå en hög grad av diversifiering såväl vad gäller land- som
sektorfördelning.

Någon motsvarighet till IFC finns inte i Afrikanska resp. Asiatiska
utvecklingsbankerna. AsDB kan emellertid i begränsad omfattning med-
verka i investeringar med riskvilligt kapital inom ramen for den ordinarie
utlåningen. Förutom denna verksamhet for att stödja den privata sektorn
inom bankens ram ingår AsDB som större aktieägare i Asian Finance and
Investment Corporation (AFIC) som upprättades i september 1989. AFIC
ägs i övrigt av ett konsortium av privata affärsbanker från Japan, Korea,
Taiwan, USA, Frankrike, Nederländerna m.fl. 1 AfDB har nyligen en
speciell enhet for privatsektorstöd upprättats, men verksamheten är ännu
av begränsad omfattning.

Inom ramen för IDB skapades 1988 Interamerican Investment Corpora-
tion (IIC) efter mönster av IFC. Tillsammans med privat kapital ska IIC
medverka till etablering, expansion och modernisering av privata företag,
bl a genom tillskjutande av aktiekapital. Man ska också bistå företag med
teknisk och administrativ rådgivning. IIC ingår i IDB:s struktur men är ett
självständigt organ med separat kapitaltäckning och administration. De
nordiska länderna är inte medlemmar i IIC.

Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA)

Det multilaterala investeringsorganet (MIGA) inledde sin verksamhet un-
der år 1988. MIGA är medlem i världsbanksgruppen. Guvernörs-och
direktörsstyrelserna är organiserade på samma sätt för MIGA som för
Världsbanken och IDA. Världsbankens chef fungerar som ordförande
också i MIGA:s styrelse. För närvarande är den svenska röstandelen
1,45%.

MlGA:s totala aktiekapital skall uppgå till 1,082 miljarder US dollar.
Den svenska kapitalandelen är 11,35 miljoner US dollar, motsvarande en
kapitalandel om 1,05%, varav enligt stadgarna 10% har inbetalats och
10% lagts i ett skuldbevis utfärdat av riksgäldskontoret på MIGA. Återsto-
den av kapitalandelen är en garantidel som utbetalas endast om så behövs
for att MIGA skall kunna uppfylla sina förpliktelser.

281

MIGA:s uppgift är att utfärda garantier mot icke-kommersiella risker Prop. 1991/92: 100
för investering i u-länder och därigenom stimulera flödet av resurser för Bil. 4
produktiva ändamål till dessa länder.

Nordic Development Fund (NDF)

NDF, som inledde sin verksamhet i februari 1989, är ett nordiskt organ för
finansiering av angelägna utvecklingsprojekt i u-länder. Fonden ger kredi-
ter i samfinansiering med andra internationella finansieringsorgan till
projekt som bidrar till social och ekonomisk utveckling i mottagarlandet.
Projekten skall vara av nordiskt intresse. Särskild vikt läggs vid projekt
med positiva miljöeffekter.

NDF finansieras helt genom bidrag från de fem nordiska länderna.
Fonden har ett grundkapital på 100 milj. SDR. Utlåningen sker på mycket
förmånliga villkor. Krediterna är räntefria och har en löptid på 40 år med
en administrationsavgift på 0,75%. Utlåningsvillkoren motsvarar de som
erbjuds av IDA.

NDF prioriterar långivning till fattigare länder och ger endast undan-
tagsvis lån till andra än låg- och lägre medelinkomstländer. Vid utgången
av år 1990 hade NDF undertecknat kreditavtal till ett sammanlagt belopp
om 20,9 milj. SDR. Krediterna, vars storlek varierar mellan 0,8 och 4,4
milj. SDR avsåg Mozambique, Uganda, Botswana, Mauritius, Zimbabve
och Indonesien.

NDF är lokaliserat till Helsingfors och har en stab på sex personer under
ledning av svensken Carl-Ivar Öhman.

282

Internationellt livsmedelsbistånd och
jordbruksutveckling

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

FN:s världslivsmedelsprogram (WFP)

Efter andra världskriget använde vissa länder, främst USA, sina stora
spannmålsöverskott för bilateral livsmedelshjälp i vida större omfattning
än för närvarande. Efterhand växte krav fram på ett internationellt kom-
plement till den bilaterala hjälpen. År 1963 inrättades WFP som en multi-
lateral kanal för livsmedelshjälp, underställd FN och FAO, med högkvar-
ter i Rom. I falt är UNDP-representanten även WFPs representant.

Verksamhet

Genom åren har WFP:s verksamhet växt betydligt och omfattar nu ca 20%
av all livsmedelshjälp; för vissa produkter närmare 40 procent. Verksam-
hetsvolymen, inklusive WFP:s hantering av bilateral livsmedelshjälp, har
gjort WFP till det största av alla FN-organ. I takt därmed har behovet av
en diskussion om livsmedelsbiståndets framtid och om organisationens
roll och samarbete med andra utvecklingsorgan, t. ex. UNDP, ökat betyd-
ligt. Sverige deltar aktivt i denna dialog.

Under 1990/91 arbetade styrelsen, Committee on Food Aid Policies and
Programmes (CFA), med förändringar i stadgarna. De delar av WFP-pro-
grammet som låg direkt under ansvaret för FAO:s generaldirektör — vissa
finansiella frågor och katastrofbeslut — underställs CFA:s ansvar. De nya
stadgarna träder i kraft 1 januari 1992. I och med att styrelsen får ett ökat
ansvar, så ökas även antalet u-länder som är medlemmar i styrelsen.

WFP bedriver dels utvecklingsbistånd, dels katastrof- och flyktingbi-
stånd.

Utvecklingsbistånd

WFP lämnar bistånd i form av livsmedel, där matransoner delas ut till de
anställda vid anläggningsarbeten, s.k. Food-for-Work-projekt. WFP ger
också hjälp till från näringssynpunkt särskilt behövande grupper, t.ex.
kvinnor, spädbarn och skolbarn. I vissa fall säljs livsmedlen på den lokala
marknaden för att med inkomsterna finansiera kommunitära projekt.
Verksamheten är inriktad på de allra fattigaste u-länderna, som mottar
drygt 80% av WFP:s utvecklingshjälp.

WFP förmedlar också alltmer livsmedelshjälp från bilaterala givare. År
1990 förmedlade WFP ca 900 000 ton bilateral livsmedelshjälp till ett
värde av över 200 milj. US dollar. WFP utnyttjas också i s. k. triangelaffä-
rer. WFP bidrar i dessa fall med livsmedel till ett u-land i utbyte mot
överskottsproduktion av en annan vara, som sedan ges som bistånd till ett                  283

tredje land.

20 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 100. Bilaga 4

Katastrof-och flyktingbistånd                                         Prop. 1991/92:100

Inom ramen för WFP:s verksamhet skapades 1976 en mekanism för att ha
tillgång till livsmedel vid katastrofsituationer: Internationella beredskaps-
lagret för katastrofinsatser (IEFR). Vidare, fr.o.m. 1990 etablerades en
liknande mekanism för långvariga flyktingsituationer (PRO).

Omkring hälften av WFP:s totala resursmobilisering under 1990 och
1991 gäller katastrofbistånd och flyktingar, en starkt ökande andel i förhål-
lande till utvecklingsbistånd. WFP har utvecklat ett mycket nära samarbe-
te med UNHCR, efter förslag från styrelserna i respektive organisation.
Ett samarbetsavtal har underställts givarna och träder i kraft fr.o.m.
1 januari 1992 om det godkänns av WFP:s styrelse i december 1991. Det
skulle innebära att WFP tar ansvar för att från givare söka de nödvändiga
resurserna och för att leverera livsmedelsbiståndet ända fram till flykting-
arnas vistelseort.

Givarna till WFP:s IEFR har senaste åren ökat varubindningens andel
till över 70%. Det har fört med sig stora svårigheter för livsmedelsbistån-
det att nå fram i tid. Skall WFP kunna agera snabbt krävs vid katastrofsi-
tuationer en rad åtgärder, såsom minskad bindning av bidragen till livsme-
del och finansiella reserver som obundet kan användas för lokala/regionala
uppköp samt transport- och leveransrelaterade kostnader. Sverige deltar
aktivt i debatten i denna fråga. Det svenska bidraget kan användas för
uppköp i Sverige eller i u-länder med exportproduktion.

Organisation

WFP:s styrande organ Committee on Food Aid Policies and Programmes
(CFA) består fr.o.m. 1 januari 1992 av 42 medlemsländer, varav 62%
från u-länder. Kommittén sammanträder två gånger per år i Rom, där
WFP har sitt högkvarter. CFA skall, utöver sin styrelsefunktion för WFP,
vara ett forum för debatt och ge rekommendationer om biståndsmetoder
och biståndspolitik på livsmedelsområdet. I 82 mottagarländer finns om-
kring 200 WFP-handläggare och drygt 800 lokalt anställda. Vid huvudkon-
toret i Rom arbetar 160 handläggare och 250 övrig personal. Chef för
programmet är James C. Ingram, Australien, vars mandatperiod löper ut i
mars 1992.

Finansiering

WFP finansieras med frivilliga bidrag, dels i form av livsmedel, dels i form
av kontantbidrag avsedda att täcka kostnader för administration, frakter
och försäkringar. Enligt stadgarna skall en tredjedel av reguljära bidragen
ges i kontanta medel för att finansiera den administrativa budgeten. Ge-
nomsnittliga andelen av bidrag i kontanta medel ligger dock på drygt 20%,
vilket har medfört underskott i likvida medel under en rad år. Huvuddelen
av den reguljära budgeten används för transportkostnader. WFP:s admini-
stration utgör 6% av totala omslutningen.

WFP har sedan år 1982 årligen levererat ca 2 miljoner ton livsmedel,

284

dvs. mellan 20 och 25% av den globala livsmedelshjälpen. År 1988 omfat- Prop. 1991/92: 100
tade dock WFP:s totala leveranser 3,1 miljoner ton, en ökning med 28% Bil. 4
jämfört med år 1987, som också var ett rekordår. Av dessa 3,1 miljoner
ton gick omkring 2,3 miljoner ton till utvecklingsbistånd. Resterande
0,8 miljoner ton gick till katastrofinsatser, vilket i stort sett var oförändrat
jämfört med år 1987. Under 1989 och 1990 har totala värdet legat oför-
ändrat i förhållande till 1988, men katastrof- och flyktingbiståndets andel
har däremot ökat i förhållande till resurser för utvecklingsbistånd. Det
utgör nu närmare hälften av totala resursmobiliseringen.

År 1991 och 1992 beräknas kontantbidragen uppgå till drygt 200 miljo-
ner US dollar. Huvuddelen av dessa medel, sjuttio procent, används för
transportkostnader.

Under budgetåren 1989/90 och 1990/91 har Sverige lämnat ett årligt
reguljärt bidrag på 100 milj, kr, varav en tredjedel för den administrativa
budgeten. Utöver det reguljära bidraget har Sverige under de senaste
budgetåren ställt medel till WFP:s förfogande — 22 milj. kr. budgetåret
1990/91 — för att täcka vissa andra kostnader i samband med
WFP-projekt. Dessa bidrag har till största delen använts för upphandling
av transportmedel och lagerhållningsutrustning.

Därtill kommer bidragen till beredskapslagret (IEFR) och för långvariga
flyktingoperationer (PRO) som kalenderåret 1991 uppgår till 95 milj. kr.
Det svenska åtagandet under 1986 års livsmedelskonvention (FAC), be-
räknat till 55 milj. kr. för 1991/92, kanaliseras helt genom WFP och får
användas för utvecklings-, katastrof- eller flyktinginsatser.

Bidragsmålet för WFP:s reguljära resurser för utvecklingsinsatser är 1,5
miljarder US dollar för tvåårsperioden 1991 —1992. Den totala resursmo-
biliseringen, som även inkluderar katastrof- och flyktinginsatser, kommer
under 1992 att uppgå till ca 1,2 miljarder US dollar. De största bidragsgi-
varna är USA, Canada och EG-kommissionen. Den svenska andelen av
WFP-medlen uppgår till ca 3 %.

WFP har även fått en framträdande roll vid större katastrofsituationer
där FN utkommit med samordnade appeller om bistånd. Vid dessa situa-
tioner, såsom Gulfen, Afrikas Hom, Västafrika, Angola, har Sverige bidra-
git med ytterligare medel från katastrofanslaget.

Livsmedelshjälpskonvention (FAC)

Livsmedelshjälpskonventionen Food Aid Convention (FAC) är en del av
det gällande internationella veteavtalet. Konventionen tillkom för att
komplettera detta avtal med ett bidrag till u-ländemas livsmedelstrygghet
genom en särskild biståndskonvention med åtaganden om livsme-
delshjälp.

285

Den tidigare överenskommelsen från år 1980 förlängdes i flera omgång- Prop. 1991/92: 100
ar, men har nu ersatts av 1986 års konvention som efter senaste förläng- Bil. 4
ningen i juni 1991 löper fram till juni 1993.

Syftet med 1986 års konvention är liksom tidigare att bidra till att nå det
mål på 10 miljoner ton spannmålsbistånd per år, som uppställdes av 1974
års världslivsmedelskonferens.

Finansiering

De 11 medlemmarna, varav EG är en, har åtagit sig att under 1986 års
konvention göra utfästelser motsvarande minst 7,5 miljoner ton per år. De
största andelarna faller på USA, EG, Canada, Australien och Japan vilka
tillsammans svarar for nära tre fjärdedelar av de totala åtagandena. Sveri-
ge har utfäst ett årligt bidrag motsvarande 40 000 ton, uppskattat till ett
värde av 50 milj. kr. för budgetåret 1991/92, inklusive transportkostnader.

Bidragen utgår i form av livsmedelsleveranser, främst spannmål eller
kontantbidrag, omräknade efter världsmarknadspris. Leveranserna sker
som gåva eller med förmånliga lånevillkor, bilateralt eller multilateralt
enligt givarens bestämmande.

Det svenska bidraget kanaliseras i sin helhet genom WFP (som även får
fraktbidrag) enligt samma principer som för IEFR enligt ovan, det vill säga
kontantbidrag för uppköp företrädesvis i u-länder med exportproduktion.

Styrande organ

Det Internationella veterådets sekretariat och en under konventionen upp-
rättad kommitté för livsmedelshjälp (Food Aid Committee) är ansvariga
för konventionens tillämpning. Alla elva medlemmar/givare ingår i kom-
mittén.

IFAD

INTERNATIONAL
FUND FOR
AGRICULTURAL
DEVELOPMENT

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)

Den internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) är ett FN-organ
och upprättades år 1977 efter en rekommendation antagen av världslivs-
medelskonferensen år 1974. IFAD:s uppgift är att stödja projekt och
utvecklingsprogram för livsmedelsproduktion och livsmedelshantering i
u-länderna. I synnerhet uppmärksammas de fattigaste u-ländema med
livsmedelsbrist och u-länder med goda förutsättningar att öka livsmedels-
produktionen. Särskild vikt skall läggas vid näringsstandard och livsvillkor
för de fattigaste befolkningsgrupperna.

Verksamhet

Under åren 1978 — 1988 beviljade IFAD 245 lån till 91 länder på samman-
lagt omkring 2 238 miljoner SDR (Special Drawing Rights). Av dessa lån

286

gavs 64% på synnerligen mjuka villkor till de fattigaste u-ländema. Räntan Prop. 1991/92: 100
på dessa lån är 1 % och amorteringstiden femtio år, varav de första tio åren Bil. 4
är amorteringsfria. Av de lån som har givits på de mest gynnsamma
villkoren har huvuddelen gått till länder med en per capita-inkomst på
300 US dollar eller mindre i 1976 års priser. Omkring 37% av IFAD:s
resurser gick till kategorin minst utvecklade länder. Av de totala resurser-
na har ungefär 39% gått till asiatiska u-länder, 30% till afrikanska, 14% till
latinamerikanska länder och 17 % till länder i Mellanöstern och Nordafri-
ka. Under det särskilda Afrikaprogrammet, som inleddes år 1986, har
IFAD hittills beviljat lån och bidrag om sammanlagt 120 milj. SDR till 16
länder. Utöver lån lämnar IFAD även tekniskt bistånd som hittills uppgått
till ca 115 milj. SDR. Av IFAD:s projekt har 61 % utarbetats av fonden,
medan övriga utarbetats i samarbete med andra internationella utveck-
lingsorgan, främst Intemationalla utvecklingsfonden IDA.

Organisation

IFAD:s medlemsländer — för närvarande 143 — är indelade i tre katego-
rier: OECD-länder, OPEC-länder och mottagarländer. Samtliga länder
ingår i en styrande församling. Vaije kategori har 600 röster. Inom de
bidragsgivande kategorierna fördelas rösträtten i huvudsak i relation till
bidragsandel.

IFAD:s styrelse består av 18 medlemmar, sex från vaije kategori. Styrel-
sen väljs för tre år. Norge är fr. o. m. år 1990 ordinarie styrelsemedlem för
de nordiska länderna med Sverige som suppleant. Sekretariatet, som har
knappt 200 anställda, leds sedan år 1984 av algerien Idriss Jazairy.

Finansiering

Fonden hade för sin första verksamhetsperiod (1977—1981) 1 061 miljo-
ner US dollar till sitt förfogande, varav 57% kom från OECD-länderna
och 43 % från OPEC-ländema. Sveriges bidrag under perioden uppgick till
sammanlagt 115 milj. kr. Detta utgjorde 2,5% av den totala summan.

Den första påfyllnaden om 1 100 miljoner US dollar omfattade treårs-
perioden 1981 — 1983. OECD-ländemas bidrag under påfyllnaden var
620 miljoner US dollar, OPEC-ländemas 450 miljoner US dollar medan
övriga u-länder på frivillig basis svarade för 30 miljoner US dollar. Sverige
bidrog under perioden med 148,3 milj.kr. vilket var 3,1% av det totala
påfyllnadsbeloppet. Inbetalningen till den första påfyllnaden gick långsam-
mare än väntat och IFAD tvingades därför att skära ned utlåningen.

Den andra påfyllnaden för perioden 1985—1987 innebar att bördeför-
delningen förändrades mellan de båda bidragsgivande kategorierna från
58-42% till 60-40%.

Som en följd av Afrikas svåra situation utarbetade IFAD år 1986 ett
särskilt program för länder i Afrika söder om Sahara, vilka drabbats av
torka och ökenutbredning. Programmet syftar till att förbättra jordbruks-
produktionen genom att främja traditionella grödor, förbättra småskaliga
bevattningsanläggningar och vidta miljövårdande åtgärder. Drygt 300 mil-

287

joner US dollar inbetalades for perioden 1986—1988. Sveriges bidrag Prop. 1991/92:100
uppgick till 131,7 milj. kr. för hela perioden.                               Bil. 4

Överenskommelse om den tredje påfyllnaden av IFAD:s finansiella
resurser för tvåårsperioden 1990—1992 nåddes i juni 1989. Den uppgår
till 562 miljoner US dollar varav OECD-länderna svarar för 375 miljoner
US dollar, OPEC-ländema för endast 124 miljoner US dollar och, som en
nyhet denna gång, u-ländema för 63 miljoner US dollar. Därmed har
bördefördelningen mellan de två traditionella givarkategoriema i prakti-
ken förändrats i än högre grad än vid de tidigare påfyllnadema. De svåra
påfyllnadsförhandlingama om IFAD:s finansiering har lett till att diskus-
sioner påbörjats om vilken finansieringsmodell som bäst kan tillföra IFAD
medel.

Sveriges andel har ökat till 3,9% av den totala påfyllnaden. Den uppgår
därmed till 143,9 milj. kr.

288

Flyktingbistånd

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)

Syfte och verksamhet

FN:s flyktingkommissarie inledde sin verksamhet år 1951. UNHCR:s
uppgift är att ge rättsligt skydd och bistånd åt flyktingar enligt FN:s
flyktingkonvention av 1951 och 1967 års tilläggsprotokoll. Definitionen av
flyktingar har breddats i Afrika och Centralamerika till att omfatta de som
flyr på grund av konflikter som inte nödvändigtvis är riktade mot enskilda
personer. En viktig del av UNHCR:s arbete är inriktat på att genom
internationella avtal och nationell lagstiftning främja flyktingars rättighe-
ter, samt övervaka att dessa tillämpas av de enskilda staterna. Enligt FN:s
uppgifter finns idag ca 17 miljoner flyktingar utöver 2,3 miljoner under
mandatet för FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA).
Detta innebar en snabb ökning från böijan av 1980-talet, då antalet
flyktingar beräknades till 8,5 miljoner.

Som en följd av kraftigt ökade flyktingströmmar, i synnerhet mellan
u-länder, sedan mitten av 1970-talet har UNHCR:s verksamhet haft en
mycket snabb tillväxt och kommit att domineras av stora biståndspro-
gram.

I en akut massflyktingsituation söker UNHCR i första hand tillhanda-
hålla hjälp för överlevnad. Hjälpen kan omfatta i första hand livsmedel, i
nära samarbete med WFP, vattenförsöijning, hälsovård, utbildning och
bostäder. Redan på ett tidigt stadium söker UNHCR finna varaktiga
lösningar för flyktingarna. Frivillig repatriering till hemlandet är den bästa
lösningen. Alternativt kan lokal integration i regionen eller omplacering i
tredje land komma ifråga. Utöver sitt reguljära program bistår UNHCR,
på generalförsamlingens uppdrag, flyktingar efter återkomsten till hemlan-
det.

Organisation

UNHCR:s verksamhet granskas av en rådgivande kommitté, den s.k.
exekutivkommittén. Kommittén har 45 medlemmar. Sverige är medlem
sedan år 1958.

Kommittén sammanträder en gång per år i Geneve där flyktingkommis-
sarien har sitt säte. Därutöver äger informella möten med den rådgivande
kommittén rum två gånger per år. Fr.o.m. år 1991 är Sadako Ogata,
Japan, flyktingkommissarie.

289

Finansiering

Flyktingkommissariens verksamhet finansieras nästan helt genom frivilli-
ga bidrag. Endast ca 4 — 5% av budgeten finansieras över FN:s reguljära
budget.

UNHCR:s budget för 1990 års reguljära program uppgår till
379 milj. US dollar. Inklusive de särskilda programmen beräknas de totala
bidragen för 1991 överstiga 850 milj. US dollar. Detta ska jämföras med
nettoinkomsten för 1990, 583 milj. US dollar, vilket var UNHCR:s dittills
högsta.

De största bidragsgivarna år 1990 var USA, Japan, EG, Sverige, Tysk-
land, och Storbritannien. Sveriges reguljära bidrag under budgetåret
1990/91 uppgick till 190 milj.kr. Därutöver gavs extra bidrag från bl.a.
anslagsposten Katastrofer, stöd till återuppbyggnad, m.m. Sveriges re-
guljära bidrag för budgetåret 1991/92 (verksamhetsåret 1991) uppgår till
215 milj. kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar inledde sin verksamhet år
1950. UNRWA bistår de flyktingar som år 1948 lämnade Palestina vid
staten Israels tillkomst samt de som blev flyktingar efter junikriget år 1967.
I dag är ca 2,3 miljoner palestinier registrerade hos UNRWA i Jordanien,
Libanon, Syrien samt i Gazaområdet och på Västbanken. Ungefar en
tredjedel av dessa befinner sig i läger.

Verksamhet

Programmet för palestinaflyktingar omfattar utbildning, hälsovård och
livsmedelshjälp. Genom utbildningsprogrammet, vilket omfattar drygt
hälften av budgeten, utbildas drygt 350 000 palestinska barn i 635 skolor.
Omkring 10 000 lärare, nästan samtliga palestinska flyktingar, arbetar
inom utbildningsprogrammet. På grund av den försämrade säkerhetssitua-
tionen på Västbanken/Gaza har UNRWA även kommit att utveckla en
skyddsfunktion för flyktingarna. Krisen i Persiska Viken har på olika sätt
inneburit påfrestningar på verksamheten, bl. a. genom en omfattande pa-
lestinsk invandring från Kuwait.

Organisation

UNRWA:s chef, med titel generalkommissarie, rapporterar till generalför-
samlingen om organisationens verksamhet. I böijan av 1991 tillträdde
liter Tiirkmen från Turkiet som generalkommissarie. En rådgivande kom-

290

mitté bestående av tio medlemsländer finns för planering av organisatio- Prop. 1991/92: 100
nens verksamhet.                                                        Bil. 4

Finansiering

1991 års utgifter beräknas till ca 254 milj. US dollar. År 1986 införde
UNRWA ett nytt budgetsystem med rullande treårsplanering som innebär
att det belopp som budgeteras är ett absolut minimum för genomförande
av planerade insatser. Nedskärningar i denna budget skulle leda till allvar-
liga konsekvenser för UNRWA:s program och flyktingarnas undervisning,
hälsovård m. m.

De största bidragsgivarna till UNRWA är USA, EG, Sverige, Italien och
Norge. Det svenska bidraget för budgetåret 1990/91 (verksamhetsåret
1991) uppgick till 130 milj, kr, vilket innebär en andel om ca 8 %.

övrigt

Utöver biståndet till UNHCR och UNRWA, så bidrar Sverige till flyk-
tinginsatser genom FNs livsmedelsprogram, WFP. Dessa bidrag redovisas
under avsnittet ”Internationellt livsmedelsbistånd och jordbruksutveck-
ling”.

291

Övriga organisationer

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

FN:s program for kontroll av beroendeframkallande medel
(UNDCP)

Under våren 1991 tillkom FN:s program for kontroll av beroendeframkal-
lande medel (UNDCP), som utgör en sammanslagning av de tre narkotika-
berörda FN-sekretariaten DND, INCB:s sekretariat, och UNFDAC (FN:s
fond för kontroll av beroendeframkallande medel). Det nya narkotika-
programmet har ytterligare befäst FN-systemets centrala och samordnan-
de roll i den internationella narkotikabekämpningen. Sverige har sedan
1977 stött insatser mot de växande narkotikaproblemen genom stöd till
UNFDACs verksamhet. Bakgrunden var den kraftiga ökningen av narko-
tikamissbruk i världen i slutet av 1960-talet.

Verksamheten

Målet för narkotikaprogrammets verksamhet är att angripa narkotika-
problemet genom att minska både tillgången och efterfrågan på illegal
narkotika samt att bekämpa den illegala handeln. De viktigaste arbetsom-
rådena är: bistånd till alternativ odling eller annan inkomstbringande
verksamhet som avser ersätta odling av narkotikagrödor, behandling, re-
habilitering och social återanpassning av missbrukare, utbildning och in-
formation om de skadliga verkningarna av narkotikamissbruk, utbildning
i tillämpning av narkotikalagar, laboratorieutbildning for narkotikaanaly-
ser, forskning samt stöd till kontrollinsatser.

Fram till böijan av 1980-talet arbetade UNFDAC med s.k. pilotprojekt,
som syftade till att tjäna som katalysatorer for framtida projekt i större
skala. Sedan år 1982 arbetar organisationen med övergripande land och
regionprogram som söker att integrera alla aspekter av narkotikaproble-
matiken i landet respektive regionen. Narkotikaprogrammets projekt ge-
nomförs av UNDP, FN:s narkotikadivision, fackorgan som FAO, WHO,
ILO och UNESCO, av enskilda organisationer samt av mottagarländerna
själva.

På initiativ av statsminister Ingvar Carlsson föreslog Sverige hösten
1989 att Förenta Nationerna skulle ta initiativ till ett globalt handlings-
program mot narkotikan. Vid den extra genaralförsamling som hölls i
februari 1990 antogs ett globalt aktionsprogram som rekommenderar ge-
mensamma aktioner genom FN. FN:s ledande roll i den internationella
narkotikabekämpningen har därmed ytterligare förstärkts.

Organisation

I det nya narkotikaprogrammet har man slagit samman sekretariatsfunk-
tioner, forskning, legala och normgivande funktioner samt hela den opera-

292

tiva verksamheten under ledningen av undergeneralsekreterare Giorgio Prop. 1991/92: 100
Giacomelli, Italien. Denne har ett övergripande ansvar for programmet Bil. 4
och är direkt underställd FN:s generalsekreterare. UNDCP har ingen
styrelse. De största givarländema, dit Sverige hör, samlas två gånger
årligen tillsammans med ledningen för programmet till informella möten
för diskussioner kring verksamheten, nya projekt etc. Sverige driver myc-
ket aktivt behovet av att tillsätta en styrelse som mer löpande kan följa
organisationens verksamhet.

Finansiering

Sekretariatsfunktionerna finansieras genom FN:s reguljära budget.
UNDCP:s operativa verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. Bi-
drag har lämnats av ett 50-tal länder. Programverksamhet pågår i 67
länder. Fonden har år 1991 en budget på ca 70 milj. US dollar. Budgetåret
1991/92 utbetalade Sverige 55 milj. kr. till programmets operativa verk-
samhet. Sverige finansierar därmed drygt 12 % av den operativa verksam-
heten.

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)

Familjeplanering har i många länder startats genom initiativ av frivilliga
organisationer. IPPF, den internationella familjeplaneringsfederationen
bildades 1952. Föreningen i Sverige hörde till federationens grundare.
IPPF länkar nu samman lokala organisationer i över 150 länder. IPPF har
konsultativ status i ECOSOC och har ett formaliserat samarbete med FN:s
befolkningsfond, UNFPA.

Verksamhet

Det övergripande målet för IPPF:s verksamhet är att främja familjeplane-
ring och ansvarsfullt föräldraskap, dvs. att människor själva skall kunna
besluta om när de vill ha och kan ta hand om ett barn. Federationen verkar
för att öka medvetenheten om befolkningsfrågornas betydelse i nationell
och internationell utvecklingsplanering och för att utveckla och förbättra
tillgången till familjeplaneringsservice. Särskilda ansträngningar görs för
att förändra attityderna till familjeplanering hos männen. Genom att
vidga samarbetet med andra enskilda och mellanstatliga organisationer,
söker IPPF bredda och intensifiera sin verksamhet. Federationen samar-
betar nära med WHO och UNFPA i frågor som rör sexualundervisning,
nutrition och familjeplaneringsservice, och med UNICEF i program som
länkar familjeplanering till UNICEF:s bamöverlevnadsprogram. Safe

293

Motherhood-initiativet, i vilket federationen engagerar sig tillsammans Prop. 1991/92: 100
med dessa organ och Världsbanken är ytterligare ett exempel på insatser Bil. 4
for kvinnors och barns hälsa och utveckling. Efterfrågan på IPPF:s insatser
ökar.

Organisation

I federationen finns 107 organisationer. Representanter för samtliga med-
lemsorganisationer sammankallas vart tredje år till medlemsförsamlingen
för att bl a fastställa den tre-åriga arbetsplanen. Verksamheten leds i övrigt
av styrelsen, Central Council, som består av representanter för medlems-
organisationerna, s. k. volontärer, valda på regional basis. Representanter
för bidragsgivande länder deltar i årliga överläggningar med sekretariatet.
Samarbetet mellan bidragsgivare och styrelsen i bl. a. budgeteringsfrågor
behöver utvecklas.

Generalsekreterare är sedan april 1989 dansken Halfdan Mahler, tidiga-
re generaldirektör för WHO. Federationens sekretariat finns i London.

Finansiering

IPPF:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag från regeringar
(93 %), organisationer och privata bidragsgivare. Därtill kommer s. k. loka-
la inkomster från medlemsavgifter, försäljning av preventivmedel och
bidrag från statliga och privata källor vilka direkt tillfaller medlemsorgani-
sationerna. Federationen har ett litet antal bidragsgivare och inkomsterna
ökar endast marginellt. År 1989 var den totala inkomsten 68,4 milj. US
dollar, år 1990 74,8 milj. US dollar och prognosen för år 1991 är

76,5 milj. US dollar.

Japan, Sverige, Storbritannien, Norge och Canada är största bidragsgi-
vare och svarar tillsammans för ca 80% av federationens inkomster. USA
beslöt år 1985 att inte ge fortsatt statligt bidrag till IPPF. Den amerikanska
uppfattningen är att federationen förespråkar aborter som en familjeplane-
ringsmetod. IPPF har å sin sida beslutat att medlemsorganisationerna
själva avgör möjligheterna att stödja laglig abortrelaterad verksamhet.
USA:s familjeplaneringsförening ingår i federationens medlemskrets och
federationen har ett regionalt kontor i New York.

Det svenska bidraget för budgetåret 1990/91 uppgår till 85 milj. kr. Det
motsvarar ca 20% av organisationens totala inkomster.

UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)

ITC bildades år 1964 med syfte att bl. a. främja u-ländernas export genom
medverkan i marknadsundersökningar, utveckling av nya produkter,
marknadsföring och uppbyggnad av nya institutioner för export. Även

294

importrelaterade projekt förekommer. I enlighet med nordiska rekom- Prop. 1991/92:100
mendationer har ITC i högre grad uppmärksammat de minst utvecklade Bil. 4
länderna, SADCC-regionen samt råvarusektom.

Organisation

Riktlinjerna för ITCs verksamhet fastställs av de beslutande organen i
UNCTAD och GATT på grundval av rekommendationer från en rådgi-
vande grupp ”Joint Advisory Group on ITC”, i vilken alla FN:s och
GATT:s medlemsländer kan delta.

För den löpande verksamheten svarar ett sekretariat i Geneve med ca

250 anställda, vartill kommer ca 800 expertkonsultuppdrag i ITCis samar-
betsländer. Sedan maj 1981 är svensken Göran Engblom exekutivdirektör
för ITC.

Finansiering

ITCis omsättning fortsatte att stiga under år 1990 till drygt 35 milj. US
dollar (en ökning med 20% jämfört med år 1987). ITCs tekniska samar-
betsprogram finansieras genom UNDP-bidrag och frivilliga bidrag. Sveri-
ge är den störste enskilde bidragsgivaren. Det svenska bidraget uppgår
budgetåret 1991/92 till 22 milj.kr., varav 2 milj.kr. till ITCs råvarupro-
gram. Dessutom samarbetar Sverige med ITC inom ramen för det bilatera-
la utvecklingssamarbetet. Ett svenskt förslag om förändrade former för
finansiering och styrning av biståndet inom ITC har varit föremål för
konsultationer i en särskilt tillsatt arbetsgrupp.

Globala miljöfonden (GEF)

Den globala miljöfonden (GEF) inledde sin verksamhet under 1991 och
administreras i samarbete mellan FN:s miljöprogram (UNEP), FN:s ut-
vecklingsprogram (UNDP) och Världsbanken.

Verksamhet

Fonden har etablerats för en treårig försöksperiod och syftar till att finansi-
era insatser inom sådana miljöområden som har påtaglig global karaktär.
Den är inriktad på insatser i u-länderna för att upprätthålla biologisk
artrikedom, begränsa utsläpp av klimatpåverkande gaser och minska havs-
föroreningar.

Organisation

Miljöfondens verksamhet granskas av en rådgivande kommitté bestående
av samtliga bidragsgivare till fonden. Den rådgivande kommittén sam-
manträder två gånger per år. Den närmare utformningen av berednings-
och beslutsmekanismen kommer att utformas under 1992.

295

Finansiering                                                         Prop. 1991/92:100

Fonden har hittills fått bidrag om drygt 1 miljard US dollar från 21 länder,
varav 7 u-länder. Det svenska bidraget för treårsperioden 1991—93 mot-
svarar 24,5 milj. US dollar. Den svenska andelen motsvarar 2,62 %.

Mekongkommittén

Mekongkommittén (The Committee for Coordination of investigations of
the Lower Mekong Basin) etablerades 1957 av FN med Kambodja, Laos,
Thailand och Vietnam som medlemmar.

Organisation

I väntan på kambodjafrågans lösning har kommittén en interimsstyrelse
bestående av Laos, Thailand och Vietnam. Kommitténs verksamhet leds
av kanadensaren Chuck Lankester, som har titeln exekutivagent.

Verksamhet

Mekongkommittén har som uppgift att få till stånd ett uthålligt utnyttjan-
de av vatten och andra relaterade resurser i de lägre delarna av Mekongs
vattenområde. Kommittén arbetar speciellt med områdena vattenkraft,
bevattning, flodkontroll och strandskydd, jordbruk, skog, fiske, skötsel av
flodens upprinningsområden samt flodtransporter.

Finansiering

Mekongkommittén hade under 1990 totala bidrag på drygt 12 milj. US
dollar. Det svenska bidraget motsvarade 1,9 milj. US dollar.

Montrealprotokollets interimsfond för u-länder

Montrealprotokollet om ozonnedbrytande ämnen är ett internationellt
avtal som förbinder dess parter att genomföra en avveckling av använd-
ningen av ozonnedbrytande ämnen. De i-länder som är anslutna till proto-
kollet har att avveckla sin användning före år 2000 medan u-landspartema
åtar sig att göra en utfasning före år 2010. För att underlätta avvecklingen i
u-ländema har en s. k. interimsfond upprättats inom ramen för FN.

Verksamhet

Interimsfonden skall huvudsakligen användas för att täcka sådana mer-
kostnader som uppkommer i u-ländema i samband med övergång till
teknik som inte baseras på användning av ozonnedbrytande ämnen.

296

Organisation                                                      Prop. 1991/92:100

Montrealprotokollets parter har etablerat en exekutivkommitté för att
överse och besluta om medelanvändningen inom interimsfonden. Kom-
mittén består av representanter från sju i-länder och sju u-länder. Merpar-
ten av fondmedlen kommer att användas för investeringar i ny teknik i
u-ländema och verkställas av Världsbanken efter beslut i exekutivkommit-
tén. Exekutivkommittén har ett litet sekreteriat av beredande karaktär,
lokaliserat till Montreal.

Finansiering

Interimsfonden finansieras genom bidrag från i-landsparterna i Montreal-
protokollet enligt en framförhandlad skala. Under 1991 omfattade de
totala bidragen 53,3 milj. US dollar. Det svenska bidraget till fonden för
1991 motsvarade ca 760000 US dollar.

297

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

Biståndet till enskilda programländer

ANGOLA

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Befolkning

Befolkningsti1lväxt/år

BNP/invånare

9,7 milj. kr. (1989)

3 %           (1980-89)

610 US dollar (1989)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

- Sverige

93 kr         (1989)

24 kr         (1989)

298

Ekonomisk och social utveckling                           Prop. 1991/92:100

Bil. 4

En utbredd och djup social misär präglar livet i Angola. Trots rika natur-
tillgångar och betydande oljeinkomster uppvisar landet i socialt hänseende
alarmerande siffror.

Närmare vart tredje barn dör före fem års ålder. De allra flesta angola-
ner, särskilt de bosatta på landsbygden, saknar dricksvatten och tillgång
till hälsovård. Av tio angolaner saknar sex förmåga att läsa och skriva.

Ett långvarigt krig har dödat eller lemlästat hundratusentalet människor
och tvingat över en miljon personer på flykt. Materiell förödelse har
lamslagit jordbruk, transporter och hälsovård. Omkring en fjärdedel av
landets alla kliniker och sjukhus beräknas ha förstörts.

Angola har under sin tid av självständighet inte förmått att avhända sig
ett betungande kolonialt arv. Landets huvudsakliga inkomstkälla - oljan -
har till stor del använts till krigsutgifter, täckande av en improduktiv och
okontrollerad statsbudget och import av konsumtionsvaror. Sedan rege-
ringen misslyckats att honorera sina åtaganden inom ramen för Parisklub-
ben är landet i praktiken stängt för utländska krediter.

Ekonomin präglas av vanskötsel och förvridna prisstrukturer, vilket lett
till framväxten av en stor parallellmarknad. I flödet mellan den officiella
ekonomin och parallellmarknaden ges otaliga tillfallen till spekulation och
korruption.

Under det senaste året har vissa försök gjorts att komma till rätta med
ekonomins problem. Sedan landet inträtt som medlem i Internationella
valutafonden och Världsbanken har åtgärder vidtagits i samarbete med
dessa organ för att stärka kompetens och kapacitet inom vitala delar av
statsförvaltningen. Ett uppenbart bekymmer är avsaknaden av statistiska
uppgifter, vilka i långa stycken omöjliggjort en sund finans- och penning-
politik.

Sammantaget har den ekonomiska politiken varit utvecklingshämman-
de. Förklaringen är att söka dels i bristande kompetens dels i politisk
tröghet att vilja förändra.

Politisk utveckling

Angola befinner sig nu i en politisk brytningsperiod. En överenskommelse
om fred undertecknades i maj 1991 mellan regeringen och UNITA. Där-
med synes ett slut vara nått på de inbördes strider som, med stöd av
utlandet, pågått alltsedan landet vann sin självständighet år 1975.

Avtalen, som förhandlats fram under medling av Portugal med USA och
Sovjets aktiva stöd, föreskriver vapenvila, en sammanslagning av
UNITA:s och regeringens väpnade styrkor till en nationell armé samt att
allmänna val skall hållas senast i oktober 1992. Partsammansatta kommis-
sioner har bildats för att överenskomma om åtgärder för avtalens efterlev-
nad.

FN:s säkerhetsråd beslöt att ge FNs övervakningsgrupp, U N Angolan

Verification Mission, UNAVEM, förlängt mandat för att på plats överva-                 299

21 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

ka vapenvilan och demobiliseringen av uppemot 100000 soldater. Sverige Prop. 1991/92:100
har bidragit med 15 observatörer och sju civilpoliser till FN styrkan. Bil. 4

UNAVEM bildades i december 1988 som ett led i överenskommelsen
om ett fritt Namibia och med uppgift att övervaka att kubanska soldater
lämnade Angola. Det kubanska hemtagandet rapporterades vara slutfört i
maj 1991.

Jämsides med fredsprocessen fortsatte Angolas regering en linje av ökad
politisk pluralism och öppenhet i samhället. En ny författning är under
utarbetande med radikala ändringar till följd. I april 1991 beslöt folkför-
samlingen om införande av flerpartisystem och om att MPLA ska upphöra
som statsbärande parti. Flera nya partier är också på väg att bildas. Olika
politiska uppfattningar torgförs numera i landet och en ökad kritisk ny-
hetsrapportering kan konstateras. I juni 1991 höll UNITA sin första poli-
tiska manifestation i Luanda.

MPLAs partiväsende har reformerats och partiet betecknar sig numera
som ”oberoende progressivt”. Större osäkerhet råder om UNITAs styrel-
sesätt.

Fredsavtalen har skapat förutsättningar för ökad respekt för mänskliga
rättigheter och humanitär rätt, vilka länge har varit undergrävda till följd
av den väpnade konflikten. Folkförsamlingen har under senaste året fattat
beslut ägnade att skapa ökat rättskydd och givit rättsväsendet en mer
fristående ställning gentemot den verkställande makten. Vad som finns av
rättsligt godtycke kan till en del förklaras av brist på kvalificerad personal
inom polis och domstolsväsende.

Politiska fängslanden har i huvudsak drabbat misstänkta UNITA-sym-
patisörer. Den amnestilag som infördes på två år bekräftades ånyo i
samband med fredsavtalet och frigivningar är att vänta av de hundratals
personer som rapporteras hållas fängslade av regeringen. Den internatio-
nella Rödakorskommittén har träffat avtal med regeringen om insyn i
fängelserna.

Som ett led i revideringen av landets författning diskuteras för närvaran-
de ett avskaffande av dödsstraffet.

Trovärdiga uppgifter har lämnats om att UNITA höll tusentals männi-
skor fångna. Fångarnas levdnadsförhållanden är oklara liksom vad freds-
avtalet kan komma att innebära för dem. Anklagelser har framförts också
om att UNITAs ledning tillgrep politiska mord för att undanröja oliktän-
kande inom sina led.

Sveriges bistånd

Målet för Sveriges utvecklingssamarbete med Angola är att stödja en
påbörjad samhällsomdaning i demokratisk riktning för nationell konsoli-
dering samt social och ekonomisk utveckling. Samarbetet bedrivs inom
ramen för ett 1-årigt avtal om 200 milj, kr., vilket löper ut den 30 juni
1992.

Viktiga och traditionella områden för samarbetet är hälsa och fiske. I
juni 1991 nåddes vidare överenskommelse om ett långsiktigt stöd till
institutions- och kompetensuppbyggande inom telesektorn. Medel avsat-

300

tes också inom ramen för SADCC-samarbetet i syfte att rehabilitera lokala Prop. 1991 /92: 100
telenät i Benguela och Lobito.                                           Bil. 4

Betydande medel har avsatts inom gällande landram för att möta de
behov av återuppbyggnad som följer på fredsöverenskommelsen. Dessa
insatser genomförs i samarbete med multilaterala organ.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.)

1990/91

1991/92

Landram

200

200

Ingående reservation

4,5

49,9

Summa

204,5

249,9

Fördelning

Utbetalt

1990/91

Planerat

1991/92

Fiskeriundersökningar inkl koordinator

19,2

17,8

Fiskeskola

19,4

18,2

Hälsostöd

35,8

51,0

Importstöd

31,5

12,3

Importutbildning (ITC)

0,3

0,0

Telesektorn

9,1

24,0

Personal- och konsultfond

10,1

12,0

Fältarbetarbostäder

11,8

2,4

Eldistribution

2,4

16,5

Gasturbiner

0,0

2,8

Fordonsrehabi1 itering

0,0

24,0

Katastrofplan och återuppbyggnad

15,0

45,0

Summa

154,6

226,0

Utgående reservation

49,9

23,9

Importstöd

Ett mångårigt importstöd avslutades i juni 1991. Ett förnyat importstöd
kan bli aktuellt först i samband med genuina ekonomiska reformer.

Personalbistånd

Bristen på utbildad angolansk personal har lett till ett stort svenskt perso-
nalbistånd. SIDA finansierar direkt eller indirekt ett drygt hundratal
svenska personer i Angola.

Katastrofbistånd

Vid sidan av landramen har ett omfattande katastrofbistånd lämnats för
att bl. a. lindra den nöd som följt på torka och krig i de centrala och södra
delarna av Angola. Sådant bistånd lämnades bland annat inom ramen för
en samordnad FN-insats.

Hälsovård

Stödet till hälsosektom består av tio delprogram med inriktning på pri-

301

märvård. Det innefattar mödravård, vaccinationer, hälsoupplysning och Prop. 1991/92: 100
bekämpning av tuberkulos, malaria och sömnsjuka. Programmet regleras i Bil. 4
ett avtal över fyra år till ett totalt belopp om 160 milj. kr.

Fiskenäringen

Bistånd till fiskenäringen lämnas i syfte att bidra till ökad produktion och
ökat nationellt oberoende. Fisket har under åren av krig vuxit fram som en
viktig näringskälla vid sidan av jordbruket.

Huvuddelen av stödet till sektorn går till fiskeskolan CEFOPESCAS där
utbildning sker av angolansk personal for den moderna fiskeflottan. Ut-
bildningen har under senare år även kompletterats med kortkurser för att
nå yrkeskategorier redan verksamma inom näringen. Stödet regleras ge-
nom att avtal om 3 1/2 år till ett totalt belopp av 60 milj. kr.

Stöd lämnas även till det kustnära fisket norr om Luanda. Det omfattar

bl. a. utbildning, inköp av båtar och utstrustning till fiskeföreningar. Det
kustnära fisket tillhör en näringsgren där regeringen lämnat ökat utrymme
för privata initiativ.

Stöd lämnas även till ett fiskeundersökningsprogram, för att förbättra
kunskaperna om fisketillgången i Angolas vatten. Stödet är koncentrerat
till ett forskningsfartyg Goa.

Katastrojbistånd

Inför hotet av hungersnöd i södra och centrala delarna av Angola, lansera-
de FN en särskild vädjan om katastrofhjälp till landet. Sverige beslöt att
bidra med 40 milj, kr., varav 20 milj. kr. ur landramen. Stödet lämnades
huvudsakligen genom FN:s barnfond, UNICEF och FN:s livsmedelspro-
gram, WFP. Svenskt katastrofbistånd utgick även som svar på andra
appeller från internationella och svenska enskilda organisationer. Afrika-
gruppernas Rekryteringsorganisation (ARO) erhöll ca 20 milj. kr. för sin
verksamhet i Angola.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 225,1 milj. kr. till Angola.

302

BANGLADESH

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Befolkning

Befolkningstillväxt/år

BNP/invånare

Offentligt nettoblstånd/person

- totalt

- Sverige

111 milj. (1989)

2,6 %         (1980-89)

180 US dollar (1989)

104 kr. (1989)

1,95 kr. (1989)

303

Ekonomisk och social utveckling                           Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Bangladesh är ett jordbruksberoende land. Jordbruket svarar för drygt
hälften av BNP, mer än tre fjärdedelar av sysselsättningen och en domine-
rande andel av exporten.

Orkaner, översvämningar och andra naturkatastrofer drabbar nästan
varje år landet med stor förödelse som följd. Ett ständigt ökande befolk-
ningstryck skapar allt större krav på livsmedelsproduktion, arbetstillfällen
och samhällsservice. Jordfördelningen i landet är mycket skev.

Industrin svarar för omkring 10% av BNP. Förutom den stora export-
produkten jute är konfektion och skaldjur viktiga exportprodukter.

Fattigdomen är omfattande. Ca 60% av befolkningen lever under den
s.k. fattigdomsgränsen och nära hälften av denna grupp kan betecknas
som ”absolut fattiga”. Befolkningstillväxten är omkring 2,7%. Spädbarns-
dödligheten är mycket hög och läskunnigheten stagnerar.

Kritiken av Bangladeshs ekonomiska politik, bl.a. från Världsbanken
och IMF, har lett till en omläggning av landets ekonomi. Devalveringar
och åtstramningar syftar till en höjd tillväxt. En BNP-ökning med 5,2%
per år under de närmaste 5 åren kan enligt prognoserna bli möjlig om
Bangladesh tar krafttag med sin ekonomi.

Kriget i Persiska viken resulterade för Bangladeshs del i höjda oljenotor,
minskade exportinkomster och transfereringar och en ström av hemvän-
dande bangladeshiska gästarbetare vilka saknar försöijningsmöjligheter i
hemlandet. Allt detta innebar påfrestningar på en redan komplicerad
ekonomisk situation.

Politisk utveckling

I februari 1991 hölls parlamentsval i Bangladesh, efter det att president
Ershad och hans regering tvingats avgå. Trots inslag av våld hölls valen på
ett korrekt sätt enligt samstämmiga observatörer. Valen vanns med knapp
marginal av Bangladesh National Party (BNP), ledd av Begum Khaleda
Zia, änka efter den mördade presidenten Ziaur Rahman. Valutgången
innebär att landets parlament för första gången på länge kan komma att
inta en mer oberoende ställning gentemot presidenten.

Bangladesh är en demokrati med ett antal oppositionspartier. En svag
administration har dock svårt att kontrollera att de lagar efterföljs som ger
skydd åt mänskliga rättigheter. Flera oberoende organisationer för mänsk-
liga rättigheter är verksamma i landet. Rättsäkerheten är bristfällig och gör
sig särskilt påmind för det fattiga flertalet som saknar vägar till inflytande.

Minoritetsfolk i Chittagong Hill Tracts liksom garo-folket i norra Bang-
ladesh är i ständig konflikt med myndigheterna. Brott mot de mänskliga
rättigheterna rapporteras från dessa områden liksom från andra delar av
landet.

304

Sveriges bistånd

Sveriges utvecklingssamarbete med Bangladesh regleras av ett tvåårigt
samarbetsavtal för budgetåren 1991/92—1992/93, omfattande 145 milj,
kr. per år. Sedan det svenska biståndssamarbetet med Bangladesh inleddes
år 1971 har ca 2,4 miljarder kronor utbetalats.

Bangladesh mottar omfattande internationellt bistånd. De största givar-
na är Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken och Japan, följda av
USA och Canada. Biståndsmedel står för ca 10% av landets BNP. Sveriges
andel av det totala biståndet till landet är endast 1 %.

Det svenska biståndet är numera helt koncentrerat till landsbygds-
utveckling med delkomponenterna sysselsättning, undervisning och hälsa.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.)

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

1990/91

1991/92

Landram

145

145

Ingående reservation
Summa

31

176

95

240

Fördelning

Utbetalt

1990/91

Planerat

1991/92

Landsbygdsutveckling

41

124

Hälsovård

17

51

Utbildning

9

17

Importstöd, obundet

13

0

Konsul tfond

1

1

Summa

81

193

Utgående reservation

95

47

Biståndet är inriktat på att förbättra livsvillkoren för fattiga människor.
Den låga inhemska resursmobiliseringen bidrar dock till ett lågt utnyttjan-
de av biståndsmedlen. Samverkan med såväl svenska som bangladeshiska
enskilda organisationer förekommer inom och utom landramsbiståndet.

Landsbygdsutveckling

Det mest kända och framgångsrika projektet inom landsbygdsutveckling-
en i Bangladesh är Grameen Bank, som stöds av Sverige, Norge, Canada
och Internationella fonden för jordbruksutveckling (IFAD). Grameen
Bank ger krediter till fattiga människor. Av en dryg halv miljon låntagare
är 80% kvinnor. Projektet har bidragit till att låntagarna fått säkrare
inkomster, bättre hälsostandard och ett förbättrat inflytande över sin
levnadssituation och sin framtid. Grameen Bank har rönt stort intresse
internationellt och andra u-länder är intresserade att starta liknande pro-
jekt.

Sverige stöder vidare satsningar på infrastruktur, vattenregleringar, in-
vallningar av risfalt och sysselsättningsskapande aktiviteter.

305

Hälsovård

Prop. 1991/92:100

Svenskt bistånd lämnas till ett UNICEF-samordnat immuniseringspro-
gram och satsningar på försöijning av basläkemedel till primärhälsovår-
den. Sverige stöder även en klinik för familjeplanering.

Undervisning

Sverige stöder i samfmansiering med Världsbanken ett projekt för att öka
intagningen till och höja kvaliteten på primärskolan med särskild inrikt-
ning på att öka flickornas deltagande. Ett femårigt avtal har ingåtts under
förutsättningen att Bangladesh kontinuerligt ökar den egna medelstilldel-
ningen till primärskolan.

Bistånd utanför landramen

Utanför landramen stöds ett antal svenska och bangladeshiska enskilda
organisationer, vilka bedriver fattigdomsbekämpande insatser och kvin-
noprogram. Totalt rör det sig om drygt 30 milj. kr. Bland de största svens-
ka organisationerna verksamma i Bangladesh kan nämnas Diakonia, Sva-
lorna, Pingstmissionen, Lutherhjälpen och Rädda Barnen.

SWEDFUND bedriver viss verksamhet i landet avseende tändstickspro-
duktion. Aktiekapitalet uppgick 1989/90 1,2 milj. kr.

Totalt utbetaldes under budgetåret 1990/91 ca 148,7 milj. kr. till Bangla-
desh.

306

BOTSWANA

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Befolkning

Befolkningstillväxt/år

BNP/invånare

1.2 milj. (1989)

3,4 %         (1980-89)

1600 US dollar (1989)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

- Sverige

858 kr.         (1989)

103 kr          (1989)

307

Ekonomisk och social utveckling

Botswana har en gynnsam ekonomisk utveckling präglad av hög real
tillväxt. Denna baseras framfor allt på stora mineraltillgångar och ekono-
misk måttfullhet. Under år 1990 skedde dock en viss försämring i ekono-
min. Exportintäkterna gick ned, som en följd av minskad diamantexport.

Vattenbrist, överbetning, snabb befolkningstillväxt och det ensidiga be-
roendet av diamantexporten utgör långsiktiga problem för en fortsatt
positiv utveckling av ekonomin. Den botswanska ekonomin är nära knu-
ten till Sydafrika, inte minst inom gruvindustrin och transportsektorn.
Händelseutvecklingen i Sydafrika kommer således att vara central för
Botswanas framtida ekonomiska utveckling.

Politisk stabilitet har präglat Botswana alltsedan självständigheten år
1966. Landet är en pluralistisk demokrati med en fri press och obereonde
domstolar. Fria och hemliga val hålls vart femte år. Några påtagliga
religiösa eller etniska motsättningar finns inte. Det parlamentariska syste-
met synes vara väl förankrat i landet. De senaste åren har förhållandet till
Sydafrika präglats av avspänning. Förbindelserna med Namibia byggs nu
ut i snabb takt.

De största bilaterala biståndsgivarna är USA, Norge och Sverige.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Sveriges bistånd

Sedan biståndssamarbetet inleddes år 1966 har 1 150 milj kronor utbeta-
lats. Samarbetsavtalet för budgetåren 1988/89 och 1989/90 har förlängts
två gånger och gäller t.o.m. juni 1991.

Det svenska biståndet syftar främst till att minska Botswanas beroende
av Sydafrika samt till ekonomisk och social utveckling och utjämning. Det
är koncentrerat på landsbygdens behov och omfattar insatser för
dricksvattenförsörjning, utbildning och distriktsutveckling. Personalbi-
ståndet omfattar för närvarande ett fyrtiotal personer. Ett avtal för direkt-
rekrytering undertecknades i september 1990. Direktsamarbete mellan
botswanska och svenska institutioner och organisationer har vuxit fram
samtidigt som samarbetsrelationerna har breddats utanför gåvobiståndets
ram.

Det svenska biståndet är inriktat på kunskaps- och kompetensutveck-
ling. Särskilda ansträngningar görs på miljöområdet och för att nå kvin-
nor.

308

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

95

95

Ingående reservation

9

7

Summa

104

102

Fördelning

Utbetalt

1990/91

Planerat

1991/92

Undervisning

16

15

Vattenförsörjning

26

20

Distriktsutveckling

26

26

Personal- och konsultfond

25

25

Järnväg

4

4

Summa

97

90

Utgående reservation

7

12

Undervisning

Huvudmålet för svenskt stöd till sektorn är att ge basutbildning för barn
och vuxna. Stödet utformas så att det når särskilt utsatta grupper. Ett
fyraårigt avtal ingicks år 1988 med inriktning på att höja kvalitén i under-
visningen. Detta sker genom kunskapsutveckling och institutionsuppbygg-
nad. Stöd för byggnation avvecklades under 1990/91. Utbildningsradion
och Folkens museum deltar i samarbetet. En undersökning pågår om
möjligheten att öka deltagandet i primärskoleutbildningen till att omfatta
alla barn. Ett försöksprogram för utbildning av fattiga kvinnor i grönsaks-
odling har givit goda resultat. Grundläggande arbetsmarknadsutbildning
ingår även i programmet, liksom fortsatt stöd till alfabetiseringsprogram-
met.

Vattenförsörjning

Det svenska biståndet har bidragit till att ett stort antal byar har fått
tillgång till rinnande vatten på ett rimligt gångavstånd. Vattenanlägg-
ningama fungerar bra. En undersökning av de undeijordiska vattenresur-
serna görs inom ramen för en ”National Water Master Plan”. I program-
met ingår ett stort personalbistånd och bundet bistånd till ett värde av
minst 10 milj. kr. per år. Sektorstödet kommer fasas ut 1992/93. Till dess
inriktas stödet på drift och underhåll av existerande vattenanläggningar,
hygienutbildning och sanitet.

Distriktsutveckling

Programmet avser stärka de kommunala myndigheternas kompetens och
kapacitet att överta ett större ansvar från centrala instanser. Stödet är i
första hand inriktat på utbildning av tjänstemän på olika nivåer. Program-
met har medverkat till att höja kompetensnivån hos tjänstemän. Andra

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

309

delinsatser är stöd till arbetsintensiva verksamheter på landsbygden och Prop. 1991/92: 100
uppbyggnad av underhållsenheter for vattenanläggningar i distrikten. En Bil. 4
insats avser stöd till fysisk planering på distriktsnivå. Ett avtal ingicks i juli
1990 om fortsatt stöd under tre år med 75 milj. kr.

Personal- och konsultfonden

Personalbiståndet omfattar för närvarande ca 20 kontraktsanställda, ca 10
personer anställda av Botswana, samt ca tio botswaner som får fortbild-
ning. Konsultfonden har vidare använts bl.a. for fortsatt stöd till ett
trafiksäkerhetsprogram, ett jämvägsprojekt, en studie av flygledning och
till insatser som kan bana väg för ett bredare samarbete. Ett avtal för
direktrekrytering slöts hösten 1990, där Botswana självt svarar för rekryte-
ring av personal. Fonden kommer att utnyttjas för olika initiativ och
insatser i syfte att bredda samarbetet.

Bistånd utanför landramen

Utanför landramen utgår svenska bidrag till regionalt samarbete inom
SADCC för att modernisera järnvägens signal- och telesystem. 20 milj. kr.
har reserverats från katastrofanslaget som delfinansiering av reparationer
av vägen till Zambia.

SAREC utvidgar samarbetet på forskningsområdet till att bl. a. omfatta
forskarutbildning inom miljö- och vattenområdena. Stöd utgår även till
enskilda organisationer, flyktingar, kvinnor och kultursamarbete. Inom
miljö- och markvårdsområdet bidrar Sverige till studier i fysisk planering
för Gaborone-regionen och Ngamiland. Förslaget till en nationell na-
turvårdsstrategi, har utarbetats med svenskt stöd genom Internationella
naturvårdsunionen (IUCN).

Totalt utbetaldes under budgetåret 1990/91 116,7 milj. kr. till Botswana.

310

ETIOPIEN

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Befolkning

Befolkningstillväxt

BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

- Sverige

49,5 mili.

3,0 %

120 US dollar

(1989)
(1980-89)

(1989)

92 kr.

6,5 kr.

(1989)

(1989)

311

Ekonomisk och politisk utveckling                          Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Läget i Etiopien har under år 1991 undergått en dramatisk förändring. I
slutet av maj flydde president Mengistu landet och en ny provisorisk
regering under ledarskap av EPRDF tog makten. Den grundläggande
deklaration, som antogs vid den etiopiska folkkonferensen i juli, innehål-
ler de demokratiska riktlinjer som den nuvarande övergångsregeringen har
att följa fram till dess allmänna val hålls i landet inom två år efter
folkkonferensen. Deklarationen fastslår att fri- och rättigheter samt själv-
bestämmande för alla etiopiska folkslag skall utgöra rättesnöret för över-
gångsregeringens politik. Respekten för mänskliga rättigheter skall således
utgöra en av hörnpelarna för den nya regeringens politik. Många års
inbördeskrig skapar stora problem, som det kan ta tid att överkomma. Ett
antal före detta partimedlemmar och andra representanter hålls fortfaran-
de fängslade i avvaktan på åtal. Merparten av de drygt 200 000 soldater,
som hållits samlade i olika läger är på väg att repatrieras till sina hembyar.
Även om kriget är slut förekommer enskilda oroligheter. Eritreas framtid
skall avgöras vid en folkomröstning inom två år. För närvarande styrs
regionen av den EPLF-ledda provisoriska regeringen.

Med en BNP per invånare på 120 US dollar tillhör Etiopien ett av
världens fattigaste länder. De militära utgifterna har under lång tid svarat
för över hälften av statsbudgeten och därmed undergrävt möjligheterna att
ge stöd till de produktiva sektorerna såsom jordbrukssektorn, som drab-
bats hårt av krig och naturkatastrofer. Skuldbördan är mycket stor och
bristen på utländsk valuta akut. Landet har dessutom fått vidkännas ett
avbrott av de subventionerade oljeleveransema från Sovjetunionen. Kon-
stant varubrist och lågt kapacitetsutnyttjande inom industrin har resul-
terat i kraftiga prisökningar. Det reformprogram som inleddes år 1990 och
som syftar till en liberalisering av ekonomin har haft viss, om än begrän-
sad, framgång i jordbrukssektorn. Den nya regeringen har förklarat att
man kommer att fullfölja reformprogrammet med förhöjd energi. Syftet är
att införa biandekonomi och ett ökat privat ägande.

Etiopien tillhör de u-länder som mottar ett begränsat internationellt
bistånd. Största bilaterala givare är Italien och Sverige. Världsbanken är
störste multilaterala givare av utvecklingsbistånd. Totalt, inklusive kata-
strofbistånd, är EG störst.

Sveriges bistånd

Sedan Sverige inledde utvecklingssamarbete med Etiopien på 1950-talet
har t.o.m. budgetåret 1989/90 ca 2,7 miljarder kr. betalats ut. En fjärdedel
därav har utgått i form av katastrofbistånd. Över 100 milj. kr. har gått till
enskilda organisationers utvecklingsprojekt. Biståndet har starkt påver-
kats av den instabila politiska situationen i landet. Trots de problem som
biståndet varit förknippat med har det fungerat väl.

Utvecklingssamarbetet med Etiopien regleras efter den 31 juni 1991
genom insatsavtal på sammanlagt 40 milj. kr. Något samarbetsavtal har
inte ingåtts med övergångsregeringen. En ytterligare förlängning av insats-

312

avtalen till den 1 juli 1992 planeras till ett sammanlagt belopp av 60 milj. Prop. 1991/92: 100
kr. Inför ett nytt samarbetsavtal kommer ett mer omfattande berednings- Bil. 4
arbete att inledas. Det kommer att anpassas till de stora behoven av
rehabiliterande insatser, som finns inom infrastruktur och jordbruk. Även
framöver förväntas katastrofbehoven vara stora.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

145

100

Ingående reservation

14

43

Summa

159

143

Fördelning

Utbetalt

1990/91

Planerat

1991/92

Undervisning

32

47

Hälsovård

12

18

Vattenförsörjning

3

10

Skog

8

8

Övrigt (personal och konsult-

fond mm)

11

17

Bistånd via enskilda organisa-

tioner

50

Summa

116

100

Utgående reservation

43

43

Undervisning

Genom det svenska stödet till undervisningssektorn har sedan starten
byggts 7 500 primärskolor, som bidragit till att en tredjedel av barnen idag
går i primärskolan. Ett skolbokstryckeri har byggts och utrustats. Under-
hållsaspekterna har hittills släpat efter men annars anses stödet vara bra.
Stödet till vuxenutbildning bör fortsätta. I insatsen ingår även samarbete
mellan universitet.

Hälsa

Utbildning är den viktigaste komponenten inom hälsostödet. Utrustning
ges också i begränsad omfattning. I övrigt omfattar hälsostödet mödra- och
barnavård, omgivningshygien och ett stöd till Etiopiens AIDS-program.

Sfco#

Inom skogsprogrammet har ca 600 skogstekniker utbildats.

Vattenförsörjning

Stödet till vattenförsöijning motiveras i första hand ur katastrofsynpunkt
och utgår i de områden som drabbats hårdats av långvarig torka.

313

Övrigt                                                               Prop. 1991/92:100

Personal- och konsultfonden har omfattat många insatser men skall nu
koncentreras till stipendiering, stöd till den etiopiska statistikmyndigheten
samt till en fond for konsultstudier.

Bistånd utanför landramen

Katastrofbistånd och bistånd via enskilda organisationer skall ses som
delar av det totala biståndet till Etiopien. Dessa insatser kommer framöver
att behövas för rehabiliteringsinsatser inom transportområdet och för
förebyggande insatser via enskilda organisationer inom livsmedelsförsörj-
ningen. Under 1990/91 har för olika humanitära insatser utbetalats

43,5 milj. kr.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 365 milj. kr. till Etio-
pien.

314

GUINEA-BISSAU

Prop.1991/92: 100

Befolkning

Befolkningstillväxt/år
BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

- Sverige

0,96 mi 1 i.

1.9 %

180 US dollar

(1989)

(1980-1989)

(1989)

633 kr.

(1989)

75 kr.

(1989)

315

22 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 100. Bilaga 4

Ekonomisk och social utveckling

Guinea-Bissau är med en BNP på 180 US dollar per capita ett av världens
fattigaste länder. Jordbrukssektorn svarar for drygt hälften av BNP och for
90% av sysselsättningen. En stor del av befolkningen lever på självhushåll-
ning. Ägarfördelningen av jorden är jämn, vilket medför att inkomstskill-
naderna på landsbygden inte är särskilt stora.

Den sociala situationen i landet är otillfredsställande. Analfabetismen
uppskattas till 84 % och medellivslängden är endast 39 år, en av de lägsta i
världen.

Efter en lång period av ekonomisk stagnation slöt Guinea-Bissau år
1987 avtal om strukturanpassningsprogram med IMF och Världsbanken.
Sedan dess har den ekonomiska politiken gått mot ökad liberalisering,
vilket fått vissa positiva resultat. Bl.a. har fria valutakurser införts och
prisregleringar till stor del avskaffats. Detaljhandelns privatisering och en
friare prissättning har gjort att varuutbudet ökat. Den ekonomiska tillväx-
ten har sedan år 1987 varit i genomsnitt 5% per år, under år 1990 endast
3,5%.

Den ekonomiska tillväxten har emellertid inte lett till att landets skuld-
situation förbättrats. Långsiktiga investeringar i produktiva sektorer har
varit blygsamma medan framförallt en generös och okontrollerad kredit-
givning gett landet stora problem i form av bl.a. hög inflation och en
övervärderad valuta följda av underskott i budget och bytesbalans. Under
1980-talets böijan växte utlandsskulden mycket snabbt och uppgår idag till
drygt 530 miljoner US dollar (eller ca 300% av BNP). Skuldtjänsten före
och efter omförhandling beräknas till 180% respektive 35% av exportvär-
det. Landet klarar inte att betala ens en bråkdel av skulden. För att
Guinea-Bissau skall kunna få kontroll över sin ekonomi i framtiden krävs
därför avsevärda skuldlättnader.

Strukturanpassningsprogrammet har bl. a. som mål att öka tillväxten i
ekonomin, att minska inflationen och att nedbringa underskottet i betal-
ningsbalansen till en acceptabel nivå. Sverige har, utanför landramen, via
SPA (Världsbankens särskilda program för Afrika) stött programmet med
20 milj, kr., och vidare lämnat 20 milj. kr. till Världsbankens sociala och
infrastrukturella biståndsprogram (SIRP), vars målsättning är att tillföra
landet resurser för att möta de negativa sociala effekterna av strukturan-
passningen.

Kraven på Guinea-Bissau att vidta kraftigare åtgärder för att komma till
rätta med landets ekonomiska obalanser har skärpts från Världsbankens
och IMF:s sida. Nya utbetalningar av strukturanpassningslån har därför
blockerats.

Politisk utveckling

Vid PAIGC:s (Partido Africano da Independencia da Guiné e Cabo Ver-
de) extra partikongress i böijan av år 1991 fattades beslut om att revidera
konstitutionen. I maj avskaffade nationalförsamlingen den lag som tillför-
säkrat PAIGC rollen som enda statsbärande parti, och 4 — 5 politiska
grupperingar håller nu på att organisera sig som partier.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

316

Val till nationalförsamlingen med möjlighet för flera partier att delta Prop. 1991/92:100
samt till presidentposten skall hållas senast i januari 1993. En stärkt roll Bil. 4
för premiärministern förutses. Nationalförsamlingen fattade vidare i okto-
ber beslut om införande av bl. a. press-, yttrande- och föreningsfrihet.

Guinea-Bissau har lagstadgad religionsfrihet, och toleransen är förhål-
landevis stor mellan landets olika etniska grupper. Dödsstraff i fredstid
avskaffades i maj 1991.

Sveriges bistånd

Guinea-Bissau erhåller ett omfattande internationellt bistånd. År 1989
uppgick det till ca 100 miljoner US dollar, av vilket 30% var krediter och
resten gåvor. Denna siffra kan jämföras med exporten som år 1989 upp-
gick till 20 milj. US dollar. Sverige svarar ensamt för ca 30% av det
bilaterala biståndet och ca 15 % av det totala biståndet till Guinea-Bissau.
IDA och Afrikanska Utvecklingsbanken är tillsammans med Sverige, Tai-
wan och Nederländerna landets största biståndsgivare.

Sedan utvecklingssamarbetet inleddes år 1975 har 957 milj. kr. utbeta-
lats t. o. m. juli 1990. Det nuvarande samarbetsavtalet avser kalenderåren
1992 och 1993. Det svenska biståndet lämnas huvudsakligen till lands-
bygdsutveckling, fiske, undervisning, industri, en personal- och konsult-
fond samt i form av importstöd.

Målsättningen för det svenska biståndet är främst att söka bidra till att
ge landet en bättre resurstillväxt, både vad gäller ekonomisk utveckling
och materiella och mänskliga resurser. Tyngdpunkten i det svenska bistån-
det har sedan slutet av 1980-talet förskjutits från stöd till produktiva
verksamheter till strategiska insatser för kompetensutveckling och institu-
tionsuppbyggnad.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

90,0

95,0

Ingående reservation

13,1

39,6

Summa

103,1

134,6

Fördelning

Utbetalt

1990/91

Planerat

1991/92

Landsbygdsutveckling

21,8

20,4

Jordbruksskola

0

2,3

Jordbruksforskning

0

4,0

Hantverksfiske

4,4

7,8

Industri

7,6

18,0

Undervisning

9,7

13,0

Hälsovårdslab.

0,3

«

Importstöd

9,1

12,0

Imp. stöd hälsa

4,1

9,7

Pk-f ond

4,2

6,0

Övrigt

2,3

2,7

Summa

63,5

95,9

Utgående reservation

39,6

38,7

(• Beroende på resultatet av utvärderingen.)

317

Landsbygdsutveckling                                              Prop. 1991/92:100

Det svenska stödet syftar till att utveckla och skapa tillväxt inom lantbru-
ket. Under 1980-talet avsattes ca 180 milj. kr. av landramsmedel för ett
landsbygdsutvecklingsprojekt i landets norra delar. Programmet har om-
fattat bl. a. försöksodling, vattenförsörjning, rådgivningsverksamhet, bas-
hälsovård och krediter för inköp av redskap. Idag är stödet omformat till
ett nationellt program fokuserat på institutionella förhållanden samt råd-
och kreditgivning.

SCB och jordbruksministeriets planeringsenhet, GAPLA, samarbetar
kring framtagande av tillförlitlig jordbruksstatistik. Två ytterligare natio-
nella program, en lantbruksskola och ett för forskning och försöksverksam-
het, planeras.

Småindustri

Industrisamarbetet har gradvis inriktats på åtgärder som syftar till att
förbättra de allmänna förutsättningarna för industriell utveckling, i form
av utbildning av företagsledare och inrättandet av en industrifond. I övrigt
är stödet inriktat på att konsolidera vissa pågående insatser avseende
statliga industriföretag. Produktion och lönsamhet vid reparationsvarvet
Guinave, gjuteriet Fundicao och vid ett tegelbruk har utvecklats i positiv
riktning. Stödet till ensklida industrier är under avveckling, och kommer
att ersättas med en utvecklingsfond administrerad av Swedecorp.

Hantverksfiske

Hantverksfiskeprojektet i Bijagos-arkipelagen har pågått i drygt tio år.
Områdets fiskare levererar ungefar ett tusen ton fisk per år till huvudsta-
den. De statligt reglerade priserna på hantverksfisk som tidigare varit ett
hinder för den kommersiella delen av projektet avskaffades under år 1991.
Fiskestödet har omformats och inriktas nu mer mot stärkande av hant-
verksfiskemyndigheten DGFPA, utbildning, rådgivning och viss småska-
lig kreditgivning.

Importstöd

Importstödet, syftar till att förstärka Guinea-Bissaus strukturanpassnings-
program och bidra till en ökad produktion. Stödet medför vissa krav på
landets ekonomiska politik. Det utgörs huvudsakligen av insats- och inci-
tamentsvaror för landsbygdsbefolkningen. En utvärdering genomförs un-
der 1992.

Undervisning

Stödet till undervisningssektorn är under utbyggnad. Under de senaste
fem åren har det främst syftat till att höja kvaliteten på undervisningen i
primärskolan genom stöd till skolmaterial, produktion av läromedel, lärar-

318

fortutbildning och undervisningsforskning. En viktig målsättning är också Prop. 1991/92: 100
att öka antalet utexaminerade elever. Undervisningsstödet kommer även Bil. 4
framledes att omfatta t. ex. decentralisering av skoladministrationen.

Övrigt

Hälsosektom stöds bl. a. genom ett vaccinationsprogram och ett hälsolabo-
ratorium som diagnostiserar och kartlägger främst tropiska sjukdomar.
Varubiståndet till hälsosektorn administreras av UNICEF/WHO, och om-
fattar import av läkemedel och sjuk vårdsmaterial. Ett pågående basläke-
medelsprogram utvärderas under år 1991. Personal-och konsultfonden
finansierar experter som staten rekryterar till sin förvaltning. Via särskilda
program stöds landets AIDS-program.

Bistånd utanför landramen

Under en treårsperiod 1987—1989 beviljades landet 3x20 milj. kr. i betal-
ningsbalansstöd. 16 milj. kr. har ännu ej utbetalats, och under 1990/91
lämnades inget ytterligare stöd. 1,4 milj. kr. i biståndsmedel användes
under budgetåret 1990/91 for betalning av vissa skulder garanterade av
EKN.

Sex personer har under perioden 1986 till 1991 deltagit i BITS interna-
tionella kurser.

Under år 1991 inleddes ett direkt stöd till kvinnor i form av inköp av
arbets- och tidsbesparande jordbruksredskap.

SWEDEFUND har haft ett joint-venture, FOLBI, för tillverkning av
fanér och plywood, och SAREC har stött en forskningsinstitution.

En insats för stöd till utveckling av rättsväsendet och mänskliga rättighe-
ter i Guinea-Bissau är under utredning.

Afrikagruppernas rekryteringsorganisation, ARO, har gjort insatser
inom bl. a. utbildning och hälsovård. Rädda Barnen stöder ett program
med tonvikt på barnens rätt där ett nationellt mödra- och bamavårdspro-
gram även ingår. Varbergs Guinea-Bissauforening har stött tillkomsten av
ett daghem.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca. 96,1 milj. kr. till Gui-
nea-Bissau.

319

INDIEN

Arabiska

Bengaliska

bukten

INDISKA

' »Hyderabad
ftndhra Pradesh

Gujarat

Ahmad

iangaloré' \

Rajasthan

K..          :(

* »Patna / X.

^8,har X OHAKA X
_!„.-Westf * Q?
\ yQalcutt^j ,Yys

öhabanesway BANGLADESH‘

Prop.1991/92:100

Bil. 4

Befolkning

Befolkningsti 11växt/år

BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt

- Sverige

832 milj.

2,1 %

340 US dollar

(1989)
(1980-89)
1989

15    kr.        (1989)

1,30 kr.        (1989)

320

Ekonomisk och social utveckling

Under det gångna året har Indiens ekonomiska läge allvarligt förvärrats.
Den instabila politiska situationen och de svaga centralregeringarna har
bidragit till att de redan tidigare märkbara obalanserna i ekonomin ytterli-
gare ökat. Höjningarna av oljepriset och förlusten av remissor från indiska
gästarbetare i samband med kriget i Persiska viken fick allvarliga följder
för Indiens skuldsituation. Inflationstakten är tvåsiffrig, valutareserven
sjönk som lägst till ett värde motsvarande 2 veckors import och budgetun-
derskottet låg 1989/90 på 9.1 % av BNP. För 1991/92 är regeringens mål
att få ned budgetunderskottet till 6.5% av BNP. Utlandsskulden uppgår
till omkring 71 miljarder US dollar och skuldtjänstkvoten ligger kring 30%
av BNP. Landets kortfristiga skulder har beräknats uppgå till 5 miljarder
dollar i mitten av år 1991. När dessa skulder förfaller utgör de en stor
påfrestning på landets betalningsbalans.

Indien upptog för första gången på 10 år ett IMF-lån omfattande ca 10
miljarder kronor i böijan av år 1991. Ytterligare lån torde bli nödvändiga
under året och man kommer troligen att anta ett strukturanpassningspro-
gram inom ramen för IMF. Den nya regeringen har vidtagit genomgripan-
de åtgärder för att få bukt med landets prekära ekonomiska situation och
den ekonomiska politiken innebär en klar brytning med den tidigare förda.

Indien är en regional stormakt med hög teknologisk kompetens, samti-
digt som man har en stor grupp mycket fattiga. Jordbruket är den domine-
rande sektorn i ekonomin med omkring 60% av sysselsättningen, men
bara 30% av BNP. Den kraftiga befolkningsökningen utgör på sina håll ett
hårt tryck på naturresurserna och leder till allvarliga miljöproblem.

Industrisektorn som svarar för 30% av BNP har expanderat kraftigt på
senare år. Tillväxten har dock inte varit tillräckligt stark för att kunna ge
sysselsättning åt den snabbt växande arbetskraften. Resurserna fördelas
dessutom ojämnt. Regeringen söker genom liberalisering och infrastruk-
tursatsningar stimulera industri och jordbruk. Under den senaste tiden har
kraftiga liberaliseringar på handels- och exportområdet skett.

Politisk utveckling

Allmänna val hölls i juni 1991 efter en valkampanj med många våldsinslag
under vilken ledaren för Kongresspartiet, Rajiv Gandhi, föll offer för ett
attentat. Valen ledde till att Kongresspartiet formade en minoritetsrege-
ring. Andra viktiga partier är Janatha Dal och det hinduiska Bharatiya
Janatur-partiet. Dessutom förekommer flera andra partier vilka mer ut-
präglat företräder olika särintressen. Inom ramen för landets demokrati
råder yttrandefrihet och möjlighet till politisk organisering.

Indien är en kontinent präglad av en mängd konflikter mellan olika
etniska, religiösa och politiska grupper. Trots domstolsväsendets oberoen-
de är rättssäkerheten i flera avseenden urgröpt. Med stöd av speciella
säkerhetslagar mot bl. a. terrorism, hölls tiotusentals människor fangslade
av politiska skäl. Omfattande fängslanden, tortyr och våldsamma sam-
manstötningar rapporterades bl.a. från Jammu och Kashmir. I denna och

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

321

andra delstater hade direktstyre av centralregeringen inforts sedan del- Prop. 1991/92: 100
statsforsamlingama upplösts.                                            Bil. 4

En oroväckande utveckling mot alltfler brott mot mänskliga rättigheter
kan noteras under de senaste åren. Det sker mot bakgrund av ökade
separationssträvanden ofta knutna till terrorism i vissa delstater, samt
skärpta motsättningar på grundval av främst religion och kasttillhörighet.

Det djupt rotade kastsystemet bidrar till att göra Indien till ett hierar-
kiskt samhälle. Till detta kommer att kvinnans ställning är svag, bl.a. har
Indien en överdödlighet bland kvinnor.

Sveriges bistånd

Indien får förhållandevis lite utvecklingsbistånd per invånare trots att
landet har en av världens lägsta inkomster per capita. De multilaterala
organisationerna är de största givarna. Sverige står för en ringa del av
Indiens bistånd, och i reala termer har det svenska biståndet minskat
under 1980-talet.

Sveriges utvecklingssamarbete med Indien regleras av ett treårigt samar-
betsavtal för budgetåren 1989/90- 1991/92. Landramen uppgår till
400 mkr. per år. Biståndssamarbetet inleddes år 1953 och år 1972 tillkom
det första samarbetsavtalet. Till och med budgetåret 1990/91 har omkring
6 313 milj. kr. betalats ut.

Det svenska samarbetet är främst inriktat på landsbygdens fattiga grup-
per, genom hälso- och utbildningsprojekt, skogs- och markvård och miljö-
satsningar. Dessutom finns det ett samarbete på energiområdet. Indien är
ett mycket stort land med stark men tung byråkrati. Projekt tar därför lång
tid att bereda, men de blir å andra sidan väl genomarbetade och genomför-
da.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

400

400

Ingående reservation

24

113

Summa

424

513

Fördelning

Utbetalt

1990/91

Planerat

1991/92

Skogsbruk med markvård

97

169

Hälsovård

123

89

Dricksvatten

60

75

Föroreningskontrol1

0

3

Energisamarbete

11

62

Exportfrämjande

10

0

Undervisning

6

30

Konsultfond

4

4

Summa

311

432

Utgående reservation

113

81

Reservationen för 1990/91 uppgår till 109 milj. kr. vilket främst är en följd
av att verksamheten i Uri försenats av oroligheterna i området.

322

Skogs-och markvård                                            Prop. 1991/92:100

Samarbetet inom skogs- och markvård avser främst stöd till byskogsbruk i
delstaterna Bihar, Orissa och Tamil Nadu. Under året påböijas även en
insats i Rajasthan. Arbetsintensiva former av plantering och skogsbruk är
en del av stödet och ansträngningar görs för att få ökat kvinnligt deltagan-
de i projektet.

Miljö

Förutom insatser av miljö- och markvårdskaraktär inom skogs- och
dricksvattenprogrammen har en insats avtalats avseende industriella luft-
och vattenföroreningar med inriktning på utbildning av miljöinspektörer.

Hälsa

Inom hälsosektom stöds immuniseringsprogram för mödrar och barn via
UNICEF och WHO, samt de nationella lepra- och tuberkulosprogram-
men.

UNICEF leder även dricksvattenprojekt, vilka stöds av Sverige. Det rör
dels ett nationellt program för dricksvatten med omgivningshygien, dels
ett integrerat projekt (SWACH) i Rajastan med betoning på vattenburna
sjukdomar.

Undervisning

Undervisning stöds genom ett innovativt primärutbildningsprojekt med
inslag av informell undervisning i stamområdena i Rajasthan. Undervis-
ning avses få ökad betydelse i det framtida samarbetet och ett nytt stort
program avseende primärutbildningen i hela Rajasthan är under bered-
ning.

Energisamarbetet

Energisamarbetet med Indien domineras av Uri-kraftverket i Kashmir,
vilket avtalades hösten 1989. Förutom 715 milj. kr. av landramsmedel
ingår SEK- och BITS-krediter på 1 300 resp 1 400 milj. kr. samt en kredit
från nordiska investeringsbanken och brittiskt bistånd. Vattenkraftverket
som planeras få en installerad effekt på 480 MW och beräknas kosta ca
6 miljarder kronor genomföres under svensk ledning av ett konsortium.
Störningar i genomförandet på grund av säkerhetsproblem har uppträtt
under våren och sommaren 1991. Arbetet nedlades då två svenska ingenjö-
rer knutna till projektet kidnappades under våren 1991 och återupptas inte
förrän byggkonsortiet ansett sig ha nått en tillfredsställande lösning av
säkerhetsfrågorna i samarbete med de indiska myndigheterna.

Stöd till kraftöverföringsprojekt, minikraftverk och energisparande ut-
gör de övriga delarna i energisamarbetet.

Utanför landramen får svenska enskilda organisationer SIDA-bidrag om

323

ca 20 milj. kr. per år. Ett fyrtiotal indiska organisationer som driver pro- Prop. 1991/92:100
gram för utveckling av kvinnornas situation erhåller direktstöd om totalt Bil. 4

ca 5 milj. kr. per år. Direktstöd utgår också till ett antal indiska organisa-
tioner för landramsanknutna insatser avseende byskogsbruk, dricksvatten
och miljöaktiviteter.

Indien är dessutom en av de största mottagarna av u-krediter.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 388,9 milj. kr. till Indi-

en.

324

KAP VERDE

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Befolkning

0,36 milj.

(1989)

Befolkningsti1lväxt/år

2,5 %

(1980-89)

BNP/invånare

780 US dollar

(1989)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

1219 kr.

(1989)

- Sverige

120 kr.

(1989)

325

Ekonomisk och social utveckling

Under de senaste tio åren har Kap Verde periodvis drabbats av allvarlig
torka och självförsörjningsgraden for jordbruksprodukter har sjunkit till
5 — 10%. För sin överlevnad är landet starkt beroende av livsmedelsim-
port. Skördarna skulle inte ens under de mest gynnsamma väderleksförhål-
landen kunna täcka mer än ca 40% av befolkningens behov eftersom
landets jordbrukspotential är synnerligen begränsad.

Landets egen produktion svarar för drygt hälften av de samlade ekono-
miska resurserna, och täcker i princip utgifterna för offentlig och privat
konsumtion. Investeringar finansieras till en tredjedel med emigrantremis-
sor och till två tredjedelar med internationella lån och gåvobistånd. Trots
en svag resursbas och ett stort utlandsberoende uppgår tillväxten till ca 5 %
årligen, och i enlighet med Världsbankens normer klassas Kap Verde, med
en BNP per capita på ca 780 US dollar, inte längre som ett av världens
fattigaste länder.

Skuldtjänstkvoten uppgick år 1989 till ca 12%.

Den nya regeringen prioriterar investeringar inom fiske, turism, tjänste-
sektorn och industrin. Varuexporten består främst av bananer, fisk och
skaldjur, och importen av livsmedel, drivmedel, maskiner och verkstads-
produkter.

Ett stort problem för landet är bristen på sysselsättning. Endast hälften
av den arbetsföra befolkningen är fullt eller delvis sysselsatt, medan de
övriga helt saknar arbete. De är för sitt upphälle beroende av stöd från
familjemedlemmar, hemma eller i utlandet. Kvinnorna drabbas hårdast
av undersysselsättningen.

Trots att ca 15 % av befolkningen, som idag uppgår till 360 000, har
utvandrat under de senaste 20 åren är befolkningstillväxten för närvaran-
de 2,7%. Regeringen planerar att söka reducera tillväxten till 1,7% år
2000. UNFPA har inlett ett omfattande befolkningsprogram i landet.

Politisk utveckling

Kap Verde höll i januari 1991 sina första demokratiska parlaments- och
presidentval sedan självständigheten år 1975. Oppositionspartiet MPD
(Movimento para a democracia) vann en förkrossande seger över PAICV
(Partido Africano de Independencia de Cabo Verde), det tidigare enda
tillåtna partiet. Till ny president valdes Antonio Mascarenhas Monteiros.
Regeringsskiftet innebar en stegrad utveckling mot ökad liberalisering och
privatisering av näringslivet. Vikten av demokrati och respekt för mänskli-
ga rättigheter betonas.

Sveriges bistånd

Det internationella biståndet till Kap Verde är av största vikt för landets
överlevnad. Det internationella biståndet uppgick år 1989 till 77 milj. US
dollar. Sverige svarar för ca 20% av det bilaterala biståndet. EG och dess
medlemsstater, främst Holland, Italien och Tyskland, spelar en avgörande

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

326

roll vad gäller biståndet inom jordbrukssektorn. Andra givare, som USA Prop. 1991/92: 100
och Japan, stödjer enskilda investeringar. FN-organ, Världsbanksgruppen, Bil. 4
och Afrikanska utvecklingsbanken ger också betydande bistånd. Livsme-
delbiståndet utgör nära en fjärdedel av det totala biståndet.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Kap Verde inleddes år 1975.

Fram t.o.m. budgetåret 1990/91 hade totalt 605 milj.kr. utbetalats. För
närvarande gäller ett treårsavtal för åren 1992 till 1994. Samarbetet är
inriktat på insatser för att trygga den kapverdiska befolkningens överlev-
nad samt att i övrigt bredda basen för produktiv verksamhet och därige-
nom på sikt öka möjligheterna till självförsörjning. 90% av det svenska
stödet utgår i form av importstöd. Något sektorstöd administrerat av
SIDA förekommer inte och verksamheten följs direkt från Stockholm.
Samarbetet fungerar mycket bra.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

70,0

75,0

Ingående reservation

41,8

63,4

Summa

111,8

138,4

Fördelning

Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

Importstöd

35,6

128,4

Personal- och konsultfond

12,8

10,0

Summa

48,4

138,4

Utgående reservation

63,4

Importstöd

Importstödet består huvudsakligen av basfömödenheter, insatsvaror, for-
don och reservdelar. Från och med år 1991 lämnas stödet obundet. I
kunskapsöverförande syfte sköts upphandlingen i allt större utsträckning
av kapverdiska myndigheter med endast en begränsad inblandning från
SIDA:s inköpsbyrå. De varor som köps upp används främst för sysselsätt-
ningsskapande beredskapsarbeten såsom vägbyggen, markvårdsprogram
etc., vilka bedrivs i kapverdisk regi.

Personal- och konsultfonden

Fonden finansierar främst rekrytering av utländsk expertis och vissa
projekteringsarbeten. Ett flertal insatser har syftat till att stärka förvalt-
ningen och de statliga företagens kompetens. Vidare har bl. a. studier om
tillverkning av matolja, konstbevattning samt kursplaner för lantmäteri-
tekniker bekostats ur fonden.

327

Bistånd utanför landramen                                          Prop. 1991/92:100

I samarbete med ett brasilianskt konsultföretag har SIDA stött regionala
förvaltningskurser för de portgisisktalande länderna i Afrika. Fem kurser
har genomförts och programmet väntas fortsätta.

Direktstöd har givits till en kvinnoorgnaisation för alfabetisering och
daghem. Kursdeltagandet har varit omfattande och resultatet gott. Ett
kvinnocentrum på ön Maio har också uppförts.

De enskilda organisationernas arbete på Kap Verde utgör en viktig del i
biståndssamarbetet och kommer även framledes att uppmuntras. Afrika-
gruppemas rekryteringsorganisation (ARO) och Rädda Barnen är verk-
samma i landet. Rädda Barnen bedriver sedan år 1977 bl. a. ett mödra- och
bamavårdsprojekt, med familjeplanering som ett viktigt inslag. Detta
projekt kommer att lämnas över till lokal organisation under år 1992. Ett
tiotal fältarbetare från ARO arbetar inom bl. a. sjukvård, undervisning och
stadsplanering. ARO:s slumsaneringsinsats på ön Mindelo betraktas som
ett pilotprojekt.

SWEDFUND har tillsammans med kapverdisk och svensk medverkan
grundat ett företag (Metalcave) som tillverkar hushållsutrustning.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 57,1 milj. kr. till Kap
Verde.

328

KENYA

Befolkning

Befolkningstillväxt/år

BNP/invånare

23,5 milj.

3,9 %

360 US dollar

(1989)
(1980-89)

(1989)

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

295 kr.

(1989)

- Sverige

9 kr.

(1989)

329

Ekonomisk och social utveckling

Kenyas makroekonomiska politik har varit relativt framgångsrik och styrs
av ett strukturanpassningsprogram i enlighet med de riktlinjer som föror-
das av Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF). Anpass-
ningsåtgärdema har inkluderat exportdiversifiering, begränsad kreditgiv-
ning, minskat budgetunderskott, liberalisering av den finansiella markna-
den, en fortsatt marknadsanpassning av valutan och ökade incitament för
småbönderna.

Resultatet har varit en årlig BNP tillväxt på 5 % under andra hälften av
1980-talet. Samtidigt har den höga befolkningstillväxten minskat från över
4 till 3,6%, vilket resulterat i en ökning av per capita inkomsten under
samma period. Ansträngningar med att diversifiera exporten har lett till
att det ensidiga beroendet av kaffe har minskat. De största exportinkoms-
terna kommer numera från turism och te. Kraftigt sänkta kaffepriser har
dock inneburit att bytesbalansen utvecklats negativt under senare år.
Gulfkriget förvärrade under några månader situationen ytterligare, genom
höjda oljepriser och minskad turism. Oroande är också att inflationen ökat
på senare år.

Trots att skuldbördan växte under 1980-talet har Kenya skött sina ränte-
och återbetalningar på utlandslånen. I ljuset av en fortsatt försämrad
betalningsbalans är Kenya beroende av fortsatt omfattande bistånd för att
klara skuldtjänstbetalningarna och utvidga reformprogrammet.

Kenyas största problem på sikt utgörs av den höga befolkningsökningen
och påfrestningarna på miljön som följer av denna. 80% av befolkningen
lever av jordbruk trots att endast 18% av landets yta är odlingsbar.
Arbetslösheten är hög. Den kenyanska inkomstfördelningen liksom jord-
fördelningen är skev. 80-talets goda tillväxt synes dock ha medfört en viss
omfördelning till de fattigare gruppernas fördel.

Politisk utveckling

Kenya är sedan år 1982 en enpartistat. Under senare år har den politiska
makten alltmer koncentrerats till presidentämbetet. Toleransen mot poli-
tiskt oliktänkande är fortsatt begränsad. Regeringen har möjlighet att
fängsla personer på obestämd tid utan rättegång och dom. Under senare
tid har de politiska motsättningarna skärpts. Krav på ökad demokrati har
bemötts med arresteringar och trakasserier. Flera politiskt oppositionella
har dömts för högförräderi och uppvigling. Samtidigt har andra politiska
fångar släppts under det gångna året. Anklagelser har riktats mot regering-
en om tortyr och missförhållanden i fängelser.

Till de positiva inslagen hör att presidenten tillsatte en kommission som
utredde de politiska reformbehoven hösten 1990. Kommissionsarbetet
ledde till att det tidigare kritiserade kösystemet vid nominering till lokala
val avskaffades och valhemligheten återinfördes. Högsta domstolens ställ-
ning har förstärkts genom återinförandet av domares oavsättlighet. Ytt-
rande- och mediafriheten är, med vissa begränsningar, förhållandevis om-
fattande i Kenya.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

330

Sveriges bistånd

De största biståndsgivarna till Kenya är Världsbanken, Japan, USA, Stor-
britannien, Tyskland och Nederländerna. Det svenska biståndet utgör
numera drygt 3 % av det totala biståndet.

Utvecklingssamarbetet med Kenya regleras av ett tvåårigt avtal för
budgetåren 1990/91 och 1991/92 omfattande totalt 285 milj. kr. Sedan det
svenska biståndet inleddes år 1965 har ca 2,1 miljarder kronor utbetalats.

Samarbetet är koncentrerat till landsbygdsutveckling inom sektorerna
markvård, vattenförsörjning och hälsovård med familjeplanering. Därut-
över har stöd lämnats till en landsbygdsutvecklingsfond, till lands-
bygdsvägar och till en personal- och konsultfond. Miljö- och fördelnings-
frågor samt en tonvikt på kvinnans situation prioriteras i biståndet till
Kenya.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

150

135

Ingående reservation

3

27

Summa

153

162

Fördelning

Utbetalt

1990/91

Planerat

1991/92

Hälsovård och familjeplanering

48

46

Markvård/jordbruk

21

28

Vattenförsörjning

22

21

Landsbygdsvägar

9

23

Landsbygdsutvecklingsfond

11

21

Personal- och konsultfond

8

10

Övrigt

7

7

Summa

126

156

Utgående reservation

27

6

Markvård

Jordbruket är Kenyas viktigaste ekonomiska sektor och försörjer huvudde-
len av befolkningen. Den snabba befolkningsökningen har lett till att
utnyttjandet av odlingsbar jord och betesmark ökat markant. Allt inten-
sivare jordbruk samt uppodling av erosionskänsliga sluttningar och margi-
nellajordar ökar risken för jordförstöring. Det är därför av största vikt att
värna om förutsättningarna för en växande och långsiktigt uthållig jord-
bruksproduktion.

Sverige har stött det nationella markvårdsprogrammet sedan år 1974.
Idag är stödet landsomfattande och väl fungerande. Huvuddelen av mark-
vårdsinsatserna genomförs av bönderna själva. Uppskattningsvis har
drygt 800 000 småbrukare, motsvarande 1/4 av landets småbruk, nu ge-
nomfört markvårdsåtgärder på sina gårdar. Insatsen bygger på rådgivning
och kunskapsuppbyggande om markvårdsåtgärder, t. ex. terassodling, av-
ledningsdiken, växeljordbruk och förbättrad jordbruksteknik. Resultatet
av insatserna är t. ex. att majsskördarna ökat med 30% medan avkastning-

Prop.1991/92:100

Bil. 4

331

23 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

en på produktion av fodergräs och fruktträd ökat med 50%. En utvidgning Prop. 1991/92: 100
av projektet till de torra och halvtorra delarna av landet sker nu. Förutom Bil. 4
stöd till jordbruksministeriets markvårdsenhet ges också stöd till KENGO
(Kenya Energy and Environment Non-Governmental Organisation) for
trädplantering, stöd till framställning av utbildnings- och rådgivningsma-
terial, samt stöd till försöksverksamhet inom mark- och vattenvård.

Vattenförsörjning

Stödet till landsbygdens vattenförsöijning bygger på uppbyggnad av lokal
kunskap och kapacitet, folkligt deltagande och enkel teknik. Syftet är att
underlätta förhållanden for kvinnor och barn. Det svenska stödet är inrik-
tat på drift och underhåll samt upprustning av befintliga aiiaggningar.

Hälsovård

Målet med det svenska stödet till hälsosektom är en förbättrad folkhälsa
hos den fattiga landsbygdsbefolkningen. Stödet är inriktat på utbildning
och kunskapsutveckling med betoning på förebyggande hälsovård och
familjeplanering.

Landsbygdsvägar och landsbygdsutvecklingsfond

Det svenska stödet till landsbygdsvägar omfattar underhåll och ombygg-
nad av mindre vägar i de tättbefolkade jordbruksområdena. Insatserna
baseras på en hög andel manuell arbetskraft. Genom stödet till landsbygds-
utvecklingsfonden har projekt finaniserats för självhjälp och sysselsättning
på by- eller distriktsnivå.

Personal- och konsultfond

Personal- och konsultfonden används till största delen för stöd till datori-
sering i centralbanken. Andra exempel på användning av fonden är perso-
nalbistånd för bl. a. skuldhantering.

Bistånd utanför landramen

Flera enskilda organisationer är verksamma i Kenya, främst inom koope-
ration, hälsovård och skog.

Sverige har genom BITS ställt tre u-krediter om sammanlagt 428 milj,
kr. till Kenyas förfogande. Krediterna har främst gått till kraftsektom.
Totalt har drygt hundra kenyaner deltagit i BITS’ internationella kurser.

IMPOD har genomfört en studie av potentiella exportföretag, huvud-
sakligen inom livsmedels-, textil-, konfektions- och hantverksområdena.
Ett visst stöd har även givits till inköpsresor och marknadsföring av
hantverksprodukter.

SAREC ger stöd till högre utbildning i markvård vid universitetet i
Nairobi.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 169,2 milj. kr. till Ke-
nya.

332

LAOS

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

Befolkning

Befolkningstillväxt

BNP/invånare

4,1 milj. (1989)

2,7 %         (1980-89)

180 US dollar (1989)

Offentligt nettobistånd/person

- Totalt (exklusive östländer)

- Sverige

225 kr.        (1989)

20 kr.        (1989)

333

Ekonomisk och social utveckling

Laos är ett litet, kustlöst och glesbefolkat land med en av de lägsta inkoms-
terna i världen per invånare. Den helt övervägande delen av befolkningen
är sysselsatt i självhushållningsjordbruk. Landets moderna sektor är liten,
förvaltningen svag och bristen på utbildad arbetskraft stor. De besvärliga
kommunikationerna isolerar landets olika delar från varandra. De naturli-
ga förbindelserna går ofta till Thailand. Laos har efter hand anpassat sin
politik efter dessa faktorer.

Svedjebruk är alltjämt vanligt, inte bara i avlägsna bergstrakter utan
över hela landet. Svedjebruk är det stora miljöhotet i Laos. Det är emeller-
tid nära förbundet med levnadssättet, särskilt för minoritetsfolken. Detta
gör det svårt att snabbt minska omfattningen.

Den sedan år 1986 påbörjade liberaliseringen av ekonomin fortsätter.
Det reformprogram som genomförs är omfattande och innebär bl. a. priva-
tisering av statliga företag, beskattning av inkomster, avskaffande av statli-
ga subventioner, fri prissättning, liberalisering av handeln, modernisering
av bankväsendet, införande av marknadsmässiga växelkurser samt upp-
muntrande av privat företagsamhet. Flera påtagliga resultat har uppnåtts,
men bristande kapacietet i förvaltningen och avsaknaden av företagsledare
med erfarenhet av marknadsekonomiska förhållanden utgör flaskhalsar i
processen.

För att attrahera utländskt kapital antogs år 1988 en lag om utländska
investeringar. På grund av otillräcklig lagstiftning, svagt utvecklad infra-
struktur och långa avstånd till andra marknader har emellertid det utländs-
ka intresset hittills varit relativt begränsat och koncentrerat till thailändska
företag.

Tillväxten i ekonomin har under de gångna två åren varit god, framför
allt beroende på stora risskördar. BNP har ökat med 8 — 9% per år. Tack
vare en fortsatt åtstramning av kreditgivningen och en stabil växelkurs
beräknas inflationen i år uppgå till högst 20%. Utrikeshandeln fortsätter
att uppvisa en kraftig och växande negativ balans. Ökningen av den
officiella exporten sedan reformprogrammet inleddes har varit mycket
blygsam; från 45 till 63 milj. US dollar mellan år 1986 och år 1990.
Importen har däremot fortsatt att öka i snabb takt; från 116 till 185 milj.
US dollar under samma period.

Biståndet finansierar detta stora och växande importöverskott. Som en
följd härav har utlandsskulden ökat och uppgår i dag till över 500 milj.
US dollar. Merparten utgörs av mjuka lån varför skuldtjänstkvoten är låg,
ca 15%.

Medan biståndet från öststaterna, främst Sovjet, dominerade under
1980-talet, tycks det nu som om biståndet från västliga länder och de
internationella kreditinstitutionema kommer att dominera under 1990-ta-
let. De västliga givarna svarar redan i dag för merparten av det samlade
biståndet. De sex största är Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken,
Japan, Sverige, UNDP och Australien.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

334

Politisk utveckling                                           Prop. 1991/92:100

Bil. 4

De starka banden med Vietnam består, även om antalet militära och civila
rådgivare minskat kraftigt under andra hälften av 1980-talet. Relationerna
med Kina har påtagligt förbättrats de senaste åren. Kontakterna med
Thailand upprätthålls på hög civil och militär nivå och relationerna är i
dag mycket goda, även om vissa spänningar kvarstår

Den ekonomiska liberaliseringen har bidragit till att det politiska klima-
tet förbättrats. Flyktingströmmen till Thailand har minskat. Tillkomsten
av landets första författning år 1991 och andra legala reformer ger förut-
sättningar för ökad rättsäkerhet, vilket har betydelse för fullföljandet av
ekonomiska reformer. 1 författningen finns dock enpartiväsendet bibehål-
let och inga särskilda garantier för yttrandefrihet finns inkluderade.

Fortfarande finns över 60 000 laotiska flyktingar i läger i Thailand. Det
antal som repatrieras i UNHCRs regi tycks nu öka för varje år. En spontan
återflyttning till Laos äger dessutom rum.

Intresset är stort för fortsatta och utökade kontakter med västliga län-
der. Förtroendet för Sverige är mycket stort och delegationer inom olika
områden har besökt Sverige. Diskussioner har också förts med Laos om
särskilda insatser från svensk sida för att stödja det pågående reformpro-
grammet

Sveriges bistånd

Utvecklingssamarbetet med Laos regleras i ett samarbetsavtal för budget-
åren 1991/92 - 1992/93. Samarbetet med Laos inleddes i mitten av
1970-talet. År 1977 blev Laos programland. Till och med budgetåret
1990/91 har ca 900 milj. kr. utbetalats

Medelsfördelningen frjmgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

100,0

110,0

Ingående reservation

11,0

11,2

Summa

111,0

121,2

Fördelning

Utbetalt

1990/91

Planerat

1991/92

Skogssektorn

18,3

30,0

Vägsektorn

27,7

50,0

Verkstad Km 14

3,0

0,0

Xeset m. m.

42,1

14,0

Stöd till EdL

2,6

3,0

Hälsosektorn

1,6

4,0

Konsultfond

4,5

5,0

Förvaltningsbistånd

3,0

Kultursamarbete

1,0

Summa

99,8

110,0

Utgående reservation

11,2

11,2

335

Kunskapsutveckling och institutionsuppbyggnad genomsyrar det svens- Prop. 1991/92: 100
ka biståndet vars inriktning ligger väl i linje med den förda reformpoliti- Bil. 4
ken. Två långsiktiga mål för samarbetet är att bygga upp och konsolidera
institutioner och företag som skall utveckla skog och markvård samt rusta
upp och underhålla vägar. Stödet till hälsosektorn inklusive dricksvatten-
försörjning skall expandera och utgör en viktig komponent för att göra
samarbetet mer fattigdomsorienterat. Stödet till vattenkraftverket Xeset
upphör i år.

Skogssektorn

Stödet till skogssektorn är inriktat på kunskaps- och institutionsuppbygg-
nad inom områden som skogsinventering, utbildning och skogsskötsel. I
det fortsatta samarbetet planeras ett ökat stöd till miljö- och markvård,
uppbyggnad av en skoglig fältorganisation samt rådgivning till jordbruks-
och skogsministeriet för planering och genomförande av ett skogsbruk
inriktat på ett uthålligt utnyttjande av naturresurser.

Vägsektorn

Vägsektorstödet syftar till att öka Laos kapacietet att planera, bygga och
underhålla vägar. Vägunderhåll ges särskild tyngd i det fortsatta stödet.
Förutom upprustning av landets riksväg på en sträcka om 17 mil ingår i
den svenska insatsen en omfattande utbildning av personal samt rådgiv-
ning till transportministeriet.

Hälsosektorn

Stödet till hälsosektorn är under uppbyggnad. Förutom fortsatt och utökat
stöd till mödra- och barnavård i samarbete med UNICEF, planeras en
insats på dricksvattenområdet jämte förValtningsstöd till hälsoministeriet.

I utvecklingssamarbetet ingår också *en rådgivningsinsats till elkrafts-
myndigheten, en konsultfond, miljö- och förvaltningsbistånd samt kultur-
samarbete. Sedan 1989/90 utgår också direktstöd till den laotiska kvinno-
organisationen.

Landramen för Laos är väl intecknad. Ett fortsatt högt landramsutnytt-
jande förutses. Den utgående reservationen från 1990/91 uppgick till 6,8
milj. kr.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 114,4 milj. kr. till Laos.

336

LESOTHO

iloemfontein

Mokhotlong

SYDAFRIKANSKA

REPUBLIKEN

/(                  . •/ . •*

XlTeyateyane^f' /
J                           .■       ■'

1ASERU                    ’<

7**^~V**^'l •         ? .

■lomaT*          >•». <_               ;     ( • -

*d

_r

--- väg

— järnväg

0         50

/      km

'*X*

Prop.1991/92:100

Bil. 4

Befolkning

Befolkningstillväxt/år

BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

— Sverige

1.7 milj.

2.7 %

470 US dollars

(1989)
(1980-89)

(1989)

442 kr.

(1989)

34 kr.

(1989)

337

Ekonomisk och social utveckling

Lesotho är helt omslutet av Sydafrika. Landet är därför i de flesta avseen-
den mycket beroende av den mäktige grannen. Inkomster från tullunionen
med Sydafrika utgör den största inkomstkällan. Praktiskt taget all import
kommer från Sydafrika. Arbetslöshet och undersysselsättning utgör stora
problem. Hälften av alla lönearbetande män arbetar i Sydafrika. Bl. a. som
följd av migrantarbete är jordbruket mycket eftersatt och lågproduktivt.
Den odlingsbara arealen är liten och minskar bl. a. genom en omfattande
jorderosion.

Den nuvarande regimen för en politik där politiska motsättningar gent-
emot Sydafrika tonas ned och gemensamma intressen lyfts fram. Sedan år
1988 genomför Lesotho*i samråd med IMF och Världsbanken ett struktur-
anpassningsprogram. Den ekonomiska situationen har förbättrats och
budgetunderskottet har halverats. Men samtidigt har arbetslösheten och
inflationen medfört svåra påfrestningar. Lesotho styrs sedan år 1986 av en
militärregering. Den tidigare statschefen general Lekhanya avsattes i maj
1991 av överste Ramaema. Denne har lovat fullfölja den demokratise-
ringsprocess som har inletts och deklarerat att demokratiska val skall
hållas senast juni 1992.Det tidigare förbudet mot partipolitisk verksamhet
har upphävts och ett antal politiska partier har bildats. Alltjämt kvarstår
betydande brister vad gäller mänskliga rättigheter i Lesotho. Den utlovade
demokratiseringen och den allt öppnare samhällsdebatten utgör dock posi-
tiva inslag. I och med förändringarna i Sydafrika har Lesothos tidigare
kärva förhållande till bl. a. ANC något förbättras.

USA är den största bilaterala biståndsgivaren. Därefter kommer Tysk-
land, Sverige, Storbritannien, Irland och Canada. Världsbanken (IDA),
Världslivsmedelsprogrammet (WFP) och EG är störst inom det multilate-
rala biståndet.

Sveriges bistånd

Det svenska biståndet till Lesotho inleddes år 1967, året efter landets
självständighet. T.o.m. budgetåret 1990/91 har drygt 330 milj.kr. utbeta-
lats. Nu gällande samarbetsavtal gäller fram till 30 juni 1992. Det svenska
biståndet till Lesotho har växt fram som en del av det ökade engagemanget
i södra Afrika. Det syftar i första hand till att stödja landets strävan att
bevara sin självständighet. Utvecklingssamarbetet är koncentrerat till
förvaltningsutveckling, markvård och sysselsättningsskapande åtgärder.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

338

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

35,0

35,0

Ingående reservation

4,4

3,8

Summa

39,4

38,8

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Fördelning

Utbetalt

1990/91

Planerat

1991/92

Förvaltningsbistånd

13,5

12,1

Markvård/Skogsutbildning

12,2

15,2

Sysselsättningsskapande åtgärder

7,3

7,1

Personal- och konsultfond

2,0

3,5

Civil luftfart

0,2

-

Återuppbyggnad av vägar

och broar

0,3

-

Summa

35,5

37,9

Utgående reservation

3,9

0,9

Förvaltningsbistånd

Förvaltningsbiståndet syftar till att höja kompetensnivån i den centrala
statsförvaltningen. Verksamheten är inriktad på utbildning och metod-
utveckling. Den svenska insatsen består av organisations- och lednings-
utveckling samt finansförvaltning för att förbättra planering, styrning och
kontroll av statliga resurser. Vidare ges stöd för rådgivning och utbildning
på statistikområdet. Insatser för effektivare fysisk planering omfattar råd-
givning till plankontoret samt genomförandet av olika planeringsuppdrag.
Flertalet insatser sker med medverkan av svenska institutioner.

Markvård, markanvändning och skogsutbildning

Biståndet på markvårdsområdet avser att förbättra levnadsstandarden för
landsbygdsbefolkningen genom ökad jordbruksproduktion.Det har lett till
utarbetande av former för att få byborna engagerade i miljövård som
bygger på gemensamma bybeslut, böndernas egen teknik och arbetsinten-
siva metoder. Produktionen av säd, grönsaker och frukt har ökat i projekt-
området.

Systematisk trädplantering i det nästan trädlösa Lesotho utgör en viktig
del av stödet för att bekämpa jorderosion. Betydande ansträngningar görs
för att programmet skall ha så bred folklig förankring som möjligt. Sektor-
avtalet löper ut i juni 1992.

Arbetsintensiva metoder

Programmet för sysselsättningsfrämjande åtgärder ger arbete till i medeltal
2 000 personer per år, framför allt vid vägbyggen på landsbygden. Det har
dock varit svårare att skapa sysselsättning inom andra sektorer. Det vidare
syftet är att ge migrantarbetare i Sydafrika möjligheter till arbete i sitt eget
land. Det nu gällande treåriga insatsavtalet löper ut i december 1992.

339

Bistånd utanför landramen                                          Prop. 1991/92:100

Utanför landramen lämnas stöd till SADDC:s markvårdssekretariat i Ma-
seru. Tyngdpunkten i programmet ligger på utbildning. Stöd också läm-
nats till demokrati- och kvinnoinsatser, kulturprojekt och enskilda organi-
sationer.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 53,4 milj. kr. till Leso-
tho.

340

MOZAMBIQUE                            £op 1991/92:100

Befolkning

15,3

; milj.

(1989)

Befolkningstillväxt/år

2,7

%

(1980-1989)

BNP/invånare

80

US dollar

(1989)

Skuldtjänstkvot

240

%

(1988)

Offentligt bistånd/person

- totalt

320

kr.

(1989)

— Sverige

49

kr.

(1989)

341

Ekonomisk och social utveckling                           Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Mozambique är ett av världens absolut fattigaste länder. Landet ligger i
spillror efter nära tio år av terrorkrig på landsbygden. Kriget fortsätter och
en fredlig lösning på konflikten är starkt avhängig utvecklingen i regionen,
i synnerhet i Sydafrika. Produktion och distribution inom jordbruk, indu-
stri och handel har försvårats, och inom vissa områden helt lamslagits av
Renamo-gerillans sabotage och terrorverksamhet. Det mänskliga lidandet
har fått oerhörda dimensioner. FN beräknar att kriget direkt eller indirekt
har skördat 900 000 dödsoffer och förorsakat svält på landsbygden i stor
omfattning. En miljon mozambikier lever i landsflykt i grannländerna.
Ytterligare över två miljoner lever som intemflyktingar i sitt eget land. En
tredjedel av landets befolkning är beroende av livsmedelsbistånd för att
överleva.

Sedan år 1987 genomför Mozambique ett ekonomiskt och socialt struk-
turomvandlingsprogram i samverkan med Världsbanken, IMF, och med
omfattande stöd av övriga givare. Programmet gav under sina första tre år
(1987 — 89) önskad ekonomisk effekt. Från en tidigare negativ tillväxt
ökade BNP med 4 % årligen under denna period. År 1990 sjönk tillväxt-
takten (ca 1,5 %) och inflationen ökade (nära 50 %). Några av orsakerna
till detta är dåliga skördar, fortsatta sabotage från Renamo (MNR) samt
höjda oljepriser bland annat orsakade av gulfkriget. Krisen och struktur-
omvandlingsprogrammets inledande konsekvenser har medfört problem
inom de sociala sektorerna. Statens budgetrestriktioner har medfört dras-
tiska försämringar av levnadsvillkoren för de allra fattigaste. Världsban-
ken har under det gågna året uppmärksammat dessa problem och vidtagit
åtgärder för att lägga större vikt vid fattigdomsbekämpning.

Skuldtjänsten uppgick år 1988 till 240%. Det står klart att skuldfrågan,
trots omförhandlingar av utlandsskulden, kommer att vara ett stort pro-
blem för lång tid framåt. Likaså kommer behovet av katastrofbistånd att
vara stort under överskådlig tid.

Politisk utveckling

Den 30 november 1990 antogs en ny konstitution innebärande att Mozam-
bique formellt beslutat att införa en demokratisk flerpartistat. Författning-
en ger ökat skydd för de grundläggande fri- och rättigheterna, samtidigt
som dödsstraffet avskaffades. Allmänna, hemliga val skall hållas efter det
att fred uppnåtts, en vallag har antagits och politiska partier etablerats.
Det hittills statsbärande partiet, FREL1MO, har helt lämnat sin marxist -
leninistiska linje. Vid partikongressen i augusti 1991 definierades FRELI-
MO som ett demokratiskt parti med stärkande av den mozambikiska
nationen som viktigaste uppgift.

Försök till en fredsuppgörelse har gjorts under det gångna året, främst
genom förhandlingarna i Rom mellan FRELIMO och MNR. Några direkt
hoppingivande resultat av dessa förhandlingar har ännu inte nåtts.

Respekten för mänskliga rättigheter och humanitär rätt är undergrävd
till följd av krigssituationen. Det är i första hand MNR-gerillan som står                  342

ansvarig för svåra och grova övergrepp mot civilbefolkningen.

Sveriges bistånd                                              Prop. 1991/92:100

Mozambique erhåller bistånd från ett stort antal länder i både öst och väst,
utvecklingsbanker och enskilda organisationer. Gåvobiståndet år 1989
uppgick till ca 760 miljoner US dollar. Största biståndsgivare är Sverige,
Nederländerna, EG, Norge, USA och utvecklingsbankerna.

Biståndssamarbetet med Mozambique regleras av ett ettårigt avtal för
budgetåret 1991/92 på 475 milj. kr. Totalt har ca 3 500 milj. kr. utbetalats
i landramsbistånd sedan det första avtalet budgetåret 1975/76.

Utvecklingssamarbetet med Mozambique var från starten år 1975 i
första hand inriktat på att åstadkomma ekonomisk utveckling och resurs-
tillväxt samt att minska landets beroende av Sydafrika. Biståndet har
successivt anpassats till det besvärliga läget i landet. Detta innebär att
utformningen av pågående insatser har påverkats av såväl krigssituationen
som av den ekonomiska krisen och strukturanpassningsprogrammet. Den
fördjupade krisen har inneburit att biståndet i hög grad fått inriktas på
rena överlevnadsinsatser. Samarbetsprogrammet genomgår för närvaran-
de en omformning, innebärande att samarbetet i framtiden kan komma att
koncentreras till tre huvudområden; fattigdomsbekämpning, institutions-
uppbyggnad och betalningsbalansstöd/importstöd.

Medelsutnyttjandet inom det svenska stödet till Mozambique är högt.
Under budgetåret 1990/91 uppgår reservationen till ca 16 milj. kr. Den
största andelen utbetalningar faller på importstödet, som utgör ett direkt
stöd till strukturanpassningsprogrammet, men som också innehåller stöd
till katastrofinsatser.

Det svenska biståndet är koncentrerat till undervisningssektorn, förvalt-
ning, lantbruk och energi. Härtill kommer insatser av mer begränsad
karaktär avseende skogsindustri och telekommunikationer. Med den dju-
pa krisen i landets ekonomi har tillskott till betalningsbalansen blivit allt
viktigare.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

445,0

475,0

Ingående reservation

70,0

16,4

Summa

515,0

491,4

Fördelning

Utbetalt

1990/91

Planerat

1991/92v/

Importstöd

274,0

160,0

Konsul tfond

6,5

10,0

Personalfond

33,5

35,0

Undervisning

31,0

70,0

Förvaltning

27,0

30,0

Lantbruk

33,0

35,0

Marknadsf jordbruksprod

11,0

10,0

Ifloma

8,0

-

Industristöd

17,5

20,0

Telestöd

17,0

17,0

Energi stöd

21,0

36,0

Rehabi1 itering

10,0

10,0

Katastrofrelaterat

-

63,0

Övrigt

9,1

-

Summa

498,6

496

Utgående reservation

16,4

0

343

Importstöd                                                       Prop. 1991/92:100

En ökande andel av det bistånd som har utbetalats över landramen utgörs
av importstöd. Under budgetåret 1990/91 uppgick utbetalningarna inom
importstödet till 274 milj, kr., dvs. 55% av utbetada medel från landra-
men. Importstödet är ett viktigt bidrag till att hålla delar av industripro-
duktion och transporter igång. Stödet koncentreras till mediciner, reserv-
delar och vissa råvaror till industrin. Upphandlingen görs av det mobikanska handelsministeriet. Importstödets framtida omfattning och in-
riktning utreds för närvarande. Under 1991/92 har 160 milj. kr. avsatts for
importstödet inom landramen.

Jordbrukssektorn

Det svenska stödet till jordbrukssektorn har starkt påverkats av kriget på
landsbygden. Det nordiska MONAP-programmet avslutades definitivt år
1990. Det svenska stödet till jordbrukssektorn har övergått till ett bilate-
ralt program delvis inriktat på institutionellt samarbete avseende stöd till
jordbrukets planeringsenhet och till lantmäteriverksamhet.

Industrisektorn

Industristödet är, i sin nuvarande form, under utfasning. Det direkta
stödet till enskilda industrirehabiliteringar kommer att upphöra efter år
1992. Det framtida svenska stödet till industrisektorn kommer att hante-
ras av Swedecorp. Stödet till träindustriföretaget IFLOMA avslutades
definitivt år 1991.

Energi

Stödet till energiområdet är koncentrerat till projekt avseende transmis-
sion och distribution av elenergi. Ökad tonvikt läggs vid administrativ
utveckling, kunskapsöverföring och utbildning. Ett eventuellt fortsatt stöd
till energisektorn kommer att helt koncentreras kring dessa områden.

Telekommunikationer

Stödet till telesektorn är koncentrerat till utbildning och administrativ
utveckling i samband med upprustning och utbyggnad av landets telenät.
Ett eventuellt fortsatt stöd till telesektorn efter år 1993 kommer helt att
inriktas på utbildning och administration.

Undervisning

Stödet till undervisningssektorn ökar markant under de kommande åren.
Samarbetet kommer att ha samma inriktning som tidigare, varvid produk-
tion och distribution av läromedel och skolmateriel för primärskolan utgör
en viktig komponent. Det utökade stödet går även till att höja kapaciteten

344

for planering och administration. Yrkesutbildning, alfabetisering och vux- Prop. 1991/92: 100
enutbildning är andra samarbetsområden. Även stöd till universitetet i Bil. 4
Maputo kommer att ges under de kommande åren.

Personalfond

Personalfonden ger Mozambique möjlighet att med svensk finansiering
själv rekrytera utländsk personal till prioriterade sektorer. Denna bi-
ståndsform är mycket viktig i Mozambique då bristen på kvalificerad
personal inom de flesta områden är akut.

Förvaltningsstöd

Förvaltningsstödet har ökat i betydelse och syftar till att bygga upp och
stärka landets statsförvaltning. Stödet innefattar utbildning av högre stats-
tjänstemän, direkt stöd till vissa departement och samarbete mellan stä-
derna Göteborg och Beira.

Bistånd utanför landramen

Det svenska stödet till Mozambique omfattar betydande insatser utanför
landramen. Det regionala samarbetet med SADCC utgör ett viktigt kom-
plement med betydande insatser inom de strategiska transport- och energi-
sektorerna. Under budgetåret 1990/91 utbetalades ca 100 milj. kr. till re-
gionala projekt i Mozambique.

Mozambique har beviljats särskilt betalningsbalansstöd för det ekono-
miska rehabiliteringsprogrammet. Under budgetåret 1990/91 utbetalades
80 milj. kr.

Katastrofbiståndet har successivt ökat och uppgick budgetåret 1990/91
till ca 185 milj. kr. varav ca 60% bilateralt och resterande via FN-organ
och enskilda organisationer. Stödet är inriktat på de genom kriget och
torkan mest utsatta grupperna och består av läkemedel och medicinsk
utrustning, livsmedel samt konsumtions- och insatsvaror till småbrukare.
En ökad koncentration av katastrofbiståndet till transportsektorn förutses
då detta är av strategisk betydelse för att nödhjälpssändningar skall nå
fram till de behövande. Katastrofbiståndet samordnas i ökad utsträckning
med landramen, under budgetåret 1991/92 har 63 milj. kr. avsatts ur land-
ramen för direkt katastroflindrande insatser genom Mozambiques kata-
strofmyndighet DPCCN.

Stöd via enskilda organisationer utgör en viktig del av det totala bistån-
det, där Afrikagruppernas organisation, ARO, utgör den största. En stor
del av katastrofbiståndet kanaliseras genom organisationerna. Det reguljä-
ra stödet går framför allt till hälsosektorn men även insamling och distri-
bution av kläder är en viktig del.

SAREC lämnar stöd till forskningsverksamheten vid universitet i Mapu-
to med målet att vidmakthålla och förstärka forskningskapaciteten inom
för landet viktiga områden, t. ex. marinbiologi och samhällsvetenskaplig
forskning.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 831,7 milj. kr. till Mo-
zambique.

345

NAMIBIA

'Katima Muiil

»Ondangua

Oftopoho*

Jsumeb

"btjiwarongo

Okanandja

Hentiesbaal’

Stampriet

'Mariental

järnväg

•Keetmanshcop

SYDAFRIKANSKA

Elosha

Rrn

JLRehoöat

' <;.z

-‘■'Kanbib "

WINDHOFK'

’Gfoottontetn _   . •

sumKwe

Swatopmund r?

Walvis Bay &

SYDAFRIKANSKA'
REPUBLIKEN i

Ruacano

Hills

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Befolkning

Befolkningst i 11växt/år

BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt(exkl. östländer)

- Sverige

1,7 milj. (1989)

3,1 %           (1980-89)

1 030 US dollar (1989)

164 kr           (1989)

37 kr           (1989)

346

Efter att FN-övervakade val hållits och en konstitution utarbetats blev Prop. 1991/92:100
Namibia, efter många års befrielsekamp, självständigt den 21 mars 1990. Bil. 4

Viljan till politisk försoning präglade i hög utsträckning det nuvarande
regeringspartiet SWAPO:s agerande under självständighetsprocessen.
Denna vilja genomsyrar fortfarande det politiska och ekonomiska livet i
Namibia. Försoningspolitiken har bidragit till att en flykt från landet av
kapital och välutbildade människor kunnat undvikas. Samtidigt krävs
stora förändringar för att tillgodose befolkningsmajoritetens förväntningar
på social rättvisa och ekonomisk utjämning.

Ekonomisk utveckling

Namibia ärvde en ekonomi med stora kontraster. Den genomsnittliga per
capitainkomsten är en av de högsta i Afrika och placerar Namibia i
kategorin medelinkomstländer. Samtidigt har landet en av de mest sneda
inkomstfördelningarna i Afrika.

Under den koloniala tiden infördes ett samhällssystem som i sina grund-
läggande drag var en kopia av apartheidsystemet. Ett resultat härav blev
att det namibiska samhället uppdelades i två skilda system; en traditionell
självhushållningssektor där uppskattningsvis 55% av befolkningen åter-
finns samt en modem marknadsekonomisk sektor. Inom den senare har de
5 % vita en genomsnittlig per capitainkomst som är 200 gånger högre än
medelinkomsten inom den traditionella sektom.

Den namibiska ekonomin är extremt beroende av Sydafrika. Som med-
lem i SACU (Southern Africa Customs Union) är Namibia bundet till
Sydafrikas handels- och tullpolitik. Vam- och tjänsteströmmar är fria och
oreglerade. Ekonomin domineras av utländska — främst sydafrikanska —
storföretag. Merparten av landets livsmedel, konsumtionsvaror, kapitalva-
ror till industrin m. m. importeras från Sydafrika, som också är den klart
dominerande exportmarknaden.

Sedan böijan av 1980-talet har Namibia också drabbats av ekonomisk
stagnation. Kombinationen av en stadig befolkningstillväxt och ekono-
misk tillbakagång ledde till att per capitainkomsten år 1989 var 23% lägre
än år 1980. Samtidigt ökade de offentliga utgifterna och budgetstödet från
Sydafrika minskade. Den överdimensionerade förvaltningsapparaten,
som Namibia övertog vid självständigheten, utgör ett stort problem. Det
ökade antalet förvaltningsanställda under 1980-talets senare hälft bidrog
till att sysselsättningen steg snabbare än produktionen och att produktivi-
teten därmed minskade. Trots den ökade sysselsättningen uppskattas den
officiella arbetslösheten uppgå till 30 %.

Regeringens politik går ut på att genom ökad tillväxt skapa arbetstillfäl-
len och utrymme för en ökning av majoritetens levnadsstandard. Ett led i
detta är skapandet av ett förmånligt investeringsklimat i landet. En sär-
skild lag som främjar utländska investeringar antogs för ett år sedan. En av
regeringens främsta uppgifter är att minska inkomstklyftorna. Förvänt-
ningarna är stora och uppgiften svår. Några drastiska omläggningar avise-
rades inte i budgeten för 1991/92, men vissa skatteförändringar, bl.a. att                  347

24 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

vissa basmatvaror befrias från skatt, går i inkomstutjämnande riktning. Prop. 1991/92:100

Den hittills förda ekonomiska politiken förefaller ge positiv utdelning, Bil. 4
under år 1990 registrerades en BNP-tillväxt på 2,7%.

Politisk utveckling

Efter att ha erhållit ca 57 % av rösterna vid valet till den grundlagsförsam-
ling som vid självständigheten omvandlades till landets nationalförsam-
ling, bildade befrielserörelsen SWAPO Namibias första regering. Utöver
SWAPO finns sex partier representerade i nationalförsamlingen. Med
26,5% av rösterna i valet är DTA (Democratic Tumhale Alliance) det
största oppositionspartiet. DTA är den politiska allians som dominerade i
den av Sydafrika utsedda s. k. övergångsregeringen före genomförandet av
FN:s resolution 435.

Den politiska utvecklingen i Namibia har under år 1991 varit förhållan-
devis lugn. Regeringen står fast vid sin försoningspolitik som utgjort en
hörnpelare alltsedan självständigheten. Förhållandet till Sydafrika kan
betraktas som pragmatiskt och behärskat. Man genomför för närvarande
ett flertal förhandlingar i syfte att minska sitt beroende till Sydafrika. Det
gäller bl. a. den sydafrikanska tullunionen, den ekonomiska skuld Nambia
fick ärva och om enklaven Walvis Bay’s framtida status.

Den namibiska konstitutionen ger ett mycket gott skydd för de mänskli-
ga rättigheterna. Dessa frågor ges också stor uppmärksamhet i den poli-
tiska debatten i massmedia och nationalförsamlingen. Bl. a. har polisens
agerande och behov av utbildning varit föremål för omfattande debatt
sedan självständigheten. Regeringen har genomgående varit mycket ly-
hörd för kritik och påtryckningar i dessa frågor och den faktiska efterlev-
naden av konstitutionens skydd för mänskliga rättigheter är god. Reforme-
ringen av lagstiftningen är i full gång. Konstitutionens efterlevnad har
ännu inte trängt igenom i hela samhället, bl. a. kvarlever betydande delar
av den traditionella rättskipningen på landsbygden

Sveriges bistånd

Det bilaterala biståndssamarbetet med den självständiga staten Namibia
inleddes 20 oktober 1990. Under 1990/91 utbetalades 65 milj. kr. Nuva-
rande tvååriga samarbetsavtal gäller t. o. m. 30 juni 1993.

Fram till självständigheten beräknas totalt ca 750 milj. kr. ha utbetalts i
bistånd till SWAPO/Namibia. Huvuddelen avsåg insatser inom ramen för
det humanitära biståndet till SWAPO. Härtill kommer bidrag till FN:s
Namibiafond, till olika FN-organ och enskilda organisationer samt till det
särskilda FN-organ — UNTAG — som skapades för att övervaka genom-
förandet av självständighetsprocessen i enlighet med säkerhetsrådets reso-
lution 435.

Biståndssamarbetet syftar till att stödja Namibias strävanden att främja
ekonomisk och social utjämning, öka den ekonomiska tillväxten samt
nationella oberoende liksom medverka till att stärka den demokratiska
utvecklingen.

348

Medelsförbrukningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

100,0

110,0

Ingående reservation

-

37,9

Summa

100,0

147,9

Fördelning

Utbetalt         Planerat

1990/91          1991/92

Transport/kommunikation

5,0

33,0

Undervisningssektorn

14,0

43,0

Förvaltningsstöd

10,0

18,5

Budgetstöd

24,0

30,0

Personal- och konsultfond

5,0

5,0

Tredjelandsstipendiering

4,1

-

Summa

62,1

129,5

Utgående reservation

37,9

18,4

Transport- och kommunikationssektorn

Detta stöd har koncentrerats till Ovamboland som är ett eftersatt område
där nära hälften av den namibiska befolkningen bor. Biståndet avser
upprustning av vägar, studier över vägnätet och arbetsintensiva metoder
samt transportrådgivning. Stöd ges också på central nivå till ministeriet
och till teleförvaltningen.

Undervisn i ngssektorn

Biståndet till denna sektor syftar främst till att förbättra basutbildningen.
Detta sker genom stöd till utvecklingen och reformer av utbildningssyste-
met samt till alfabetisering och vuxenundervisning. Lärarutbildning är en
annan viktig komponent i samarbetet. Vissa insatser som inleddes inom
det humanitära biståndssamarbetet med SWAPO avses fasas ut under
avtalsperioden t. o. m. 1992/93.

Förvaltn i ngsstöd

Förvaltningstödet har avsett stöd till uppbyggnad och förstärkning av det
namibiska centralbankssystemet.

Budgetstöd

Budgetstödet 1990/91 avsåg främst projekt i landsbygdsområden i Nami-
bias fattigare delar, inom sektorerna hälsovård, undervisning, jordbruk
och bostäder.

349

Bistånd utanför landramen                                          Prop. 1991/92:100

Forskningssamarbete genomfors med SAREC och planering sker för sam-

arbete med BITS och SWEDECORP. Ett stort antal enskilda organisatio-
ner bedriver samarbete i Namibia, bl. a. Afrikagrupperna, Lutherhjälpen
och Röda Korset. Stöd har också utgått till betydande och uppmärksam-
made insatser inom kultur-, miljö- och demokratiområdena

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 62,8 milj. kr. till Namibia.

350

NICARAGUA

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Befolkning

Befolkningstillväxt/år

BNP/invånare

Offentligt bistånd/person

— totalt

- Sverige

3,7 milj      (1989)

3,4 %         (1980-89)

360 US dollar (1989)

392 kr.        (1989)

112 kr.        (1989)

351

Ekonomisk och social utveckling

Det ekonomiska stabiliseringsprogram som inleddes i mars 1991, har
större förutsättningar att lyckas än tidigare stabiliseringsförsök. Inflatio-
nen har bringats under kontroll och nedskärningarna i statsbudgeten har
lett till ökad balans i ekonomin. Trots en kraftig devalvering är valutan
emellertid fortfarande övervärderad och nya devalveringar är ofrånkomli-
ga. Ett antal strukturella reformer har inletts, utrikeshandeln har öppnats
för privata företag och tillgången till utländsk valuta för näringslivet har
ökat. En lag som möjliggör öppnandet av privatägda banker har antagits
och ett lagförslag för privatisering av statliga företag förbereds.

En uppgörelse om finansiering av utestående räntebetalningar till
Världsbanken och Interamerikanska utvecklingsbanken nåddes i maj
1991. Nicaraguas eftersläpningar till Världsbanken och IDB har reglerats,
bland annat med ett bidrag från Sverige på 10 milj. US dollar. Det är inte
att vänta att strukturanpassningsprogrammet skall kunna genomföras utan
bakslag. Det ökande trycket på kreditgivningen är en destabiliserande
faktor liksom förvaltningens bristande kapacitet att följa och kontrollera
processen. Uppdämda behov av kompensation för sänkta reallöner är en
annan orosfaktor. Den reaktivering av ekonomin som måste följa på
stabiliseringsfasen ställer även fortsättningsvis krav på betydande externa
resurser.

Politisk utveckling

Den nya regering som tillträdde under våren 1991 inledde sin period vid
makten med ett stort internationellt förtroendekapital. Regeringen stöds
av en bräcklig koalition av partier. Inledningsvis stördes regeringens arbe-
te av betydande interna motsättningar och svåra motsättningar mellan
regeringen, den fackliga rörelsen och den sandinistiska oppositionen. Efter
hand uppnåddes dock en bräcklig borgfred som ledde till samförståndsav-
tal med den sandinsitiska oppositionen kring i första hand den ekonomis-
ka politiken. Betydande framsteg gjordes beträffande respekten för de
mänskliga rättigheterna. Personer dömda för kontrarevolutionär verksam-
het frigavs. Press- och yttrandefriheten vidgades. Demobilisering av con-
trasstyrkor genomfördes och en drastisk nedskärning av armén pågår.

Sveriges bistånd

Utvecklingssamarbetet med Nicaragua inleddes år 1979 och sedan år 1982
tillhör landet kretsen av SIDAs programländer. Samarbetet regleras av ett
tvåårsavtal för budgetåren 1990/91 — 1991/92 men avtalet har förlängts till
och med kalenderåret 1992 för att följa det nicaraguanska budgetåret.
Sedan det svenska biståndet inleddes år 1979 har totalt 1 837 milj. kr.
utbetalats t.o.m. budgetåret 1990/91. Med insatser inom och utanför
landramssamarbetet uppgick det totala svenska biståndet till Nicaragua
under 1989/90 till sammanlagt 300 milj. kr.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

352

Det svenska biståndet utgår i form av ett omfattande importstöd och Prop. 1991/92:100
stöd till utveckling av sektorerna gruvor, skog och energi. Bidrag lämnas Bil. 4
även för sociala insatser. Biståndet har alltmer kommit att utformas som
ett stöd till strukturanpassningen.

En växande del av landramen utnyttjas för importstöd för att reaktivera
industri och jordbruk. Stöd lämnas även till insatser inom mineral-
utvinning, skogsbruk och energiproduktion. Sverige har också bidragit till
makroekonomisk rådgivning liksom med extra medel för betalningsba-
lansstöd. Sektorstödet går till insatser inom mineralutvinning, skogsbruk,
energiproduktion och lantbrukskooperation. Därutöver lämnas ett snabbt
ökande bistånd för sociala insatser. Mindre bidrag lämnas för kultursam-
arbete och kvinnoinsatser. Sektorstödet har i hög grad påverkats av de
omfattande makroekonomiska förändringarna under år 1991 med ned-
skärningar i statsbudgeten och ett de facto investeringsstopp för nya ut-
vecklingsprojekt.

Den nicaraguanska regeringen har understrukit det angelägna i ett fort-
satt svenskt stöd till ekonomisk tillväxt på kort och medellång sikt. Under
rådande ekonomiska förhållanden måste det bilaterala samarbetet ställas
om från traditionellt utvecklingsarbete till ett mer betalningsbalansorien-
terat bistånd till stöd för strukturanpassningsprogrammet.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

270,0

280,0

Ingående reservation

-10,5

46,5

Summa

259,5

326,5

Fördelning

Utbetalt

1990/91

Planerat

1991/92

Mineralinsatser

29,8

20,0

Soc. insatser vid gruvor

3,6

-

Sociala projekt

14,8

30,0

Skogsbruk

33,2

30,0

Energ i produktion

12,1

46,0

Personal- och konsultfond

2,7

5,9

Importstöd

99,0

170,0

Lantbrukskooperation

14,7

20,0

Kultursamarbete

2,0

2,6

Kvinnoinsatser

1,1

2,0

Summa

213

326,5

Utgående reservation

46,5

Utgående reservation per den 30 juni 1991 uppgår till 46,5 milj. kr. Den
hänför sig främst till varubiståndet och är av teknisk karaktär.

Sociala projekt

Under 1990/91 avsattes 40 milj. kr. av landramen för sociala projekt och
inköp av varor för hälsosektorn. Dessutom utnyttjades 15 milj. kr. ur

353

katatrofanslaget för sociala insatser på bl.a. landsbygden och till stöd för Prop. 1991/92:100
demobilisering. Inom varubiståndet utnyttjades medel för import av sjuk- Bil. 4
husutrustning och sjuk vårdsmaterial. Likaså inom varubiståndet har
12 milj. kr. avsatts för inköp av utrustning till mödra- och barnavårdsklini-
ker. En studie för att identifiera sociala projekt genomfördes i samverkan
med övriga nordiska biståndsorgan.

Mineralsektorn

Stödet till mineralsektom är den största enskilda svenska biståndsinsatsen
i Nicaragua. Under de tio år insatsen pågått har sammanlagt 350 milj. kr.
avsatts. Genom insatsen har malmreserver för fortsatt drift säkerställts
och investeringar i anrikningsanläggningar möjliggjort en ökning av guld-
utvinningen. Förutsättningarna för en uthållig gruvproduktion är nu goda
och intresse från utländska investerare har manifesterats. Mineralstödet
regleras i ett treårigt insatsavtal som löper till den 30 juni 1992 då insatsen
enligt planerna kommer att avslutas.

Skogssektorn

Biståndet syftar till att utveckla ett långsiktigt och uthålligt skogsbruk i ett
land där skogsbruk traditionellt likställts med avverkning. Stöd utgår till
uppbyggnad av centrala skogsmyndigheter, utbildning och återbeskogning
genom ett bondeskogsprogram. Totalt har hittils 261 milj. kr. avsatts, var-
av 30 milj. kr. utbetalades under 1990/91. I Nicaragua finns en utomor-
dentlig utvecklingspotential för skogsbruk som på sikt kan bli en inkomst-
källa för små och medelstora bönder samt bidra till en diversifiering av
ekonomin och ökade exportintäkter.

Energiproduktion

Samarbetet med energisektorn inleddes år 1982 med studier och detaljpla-
nering på vattenkraftssidan. År 1986 tecknades ett tvåårigt avtal med
inriktning på minikraftverk samt ett mindre projekt för bio-energi. Sedan
dess har sammanlagt 148 milj. kr. avsatts. En första fas i rehabiliteringen
av landets största oljekraftverk, Planta Nicaragua, avslutades under bud-
getåret och en andra fas inleddes. Upprustning av energiproduktionen har
av Världsbanken angetts som prioriterat för den ekonomiska reaktivering
som skall följa på stabiliseringsprogrammet. De varaktiga effekterna av
samarbetet anses betydande genom säkrande av kontinuerlig elförsörjning
de kommande åren. Gällande insatsavtal löper till juni 1993. Under
1990/91 utbetalades 12 milj. kr.

Personal- och konsultfond

Inom ramen för detta anslag har Sverige finansierat makroekonomisk
rådgivning till den nicaraguanska regeringen. För det kommande året
förutses fortsatt rådgivning för ekonomisk planering och studier av struk-

354

turanpassningsprogrammets effekter. Under 1990/91 utnyttjades drygt Prop. 1991/92: 100

2 milj. kr. för makroekonomisk rådgivning till fackministerier och medel Bil. 4
avsattes till förestående privatiseringsstudier.

Import stöd

Samarbetet med Nicaragua har alltmer inriktats på stöd till Nicaraguas
stabiliseringsansträngningar med ett omfattande betalningsbalansstöd i
form av importstöd för import av angelägna insatsvaror till industrin och
jordbruket. En mindre del har utnyttjats för inköp av reservdelar till
transport- och energisektorn. Efter orkanen Joans härjningar avsattes
3 milj. kr. för upprustning av sågverk på Atlantkusten. Importstödet an-
vänds som ett flexibelt komplement till strukturanpassningslån och korta
krediter från Världsbanken och IMF.

SIDA genomför regelbundet studier av importstödets makroekonomi-
ska effekter för att successivt få underlag för det fortsatta utnyttjandet av
importstödet. Studierna visar på en hög grad av måluppfyllelse.

Lantbrukskooperationen

Stödet till lantbrukskooperationen inom landramen inleddes år 1987. Till
och med 1989/90 har 145 milj. kr. anvisats, varav 26 milj. kr. som kata-
strofbistånd. Insatsen genomförs genom Swedish Co-operative Centre
(SCC) och syftar främst till att stödja etableringen av en kooperativ organi-
sation, ECODEPA (Empresa de Cooperativas de Productores Agropecun-
nos), på affärsmässig och demokratisk grund för förbättrad försörjning av
insats- och konsumtionsvaror till små och mellanstora bönder samt upp-
handling och marknadsföring av deras produkter. Genom ECODEPA
förmedlades dessutom varor, till återvändande nicaraguaner från Hondu-
ras. Den makroekonomiska situationen har medfört förändrade förutsätt-
ningar för lantbrukskooperationens verksamhet. Böndernas köpkraft och
efterfrågan på insatsvaror har minskat. Privatiseringen har lett till ökad
konkurrens för kooperationens försäljningsställen men innebär samtidigt
nya utvecklingsmöjligheter, bl.a. inom förädling och export av jord-
bruksprodukter.

Kultursamarbete

Kultursamarbetet inom landramen inleddes budgetåret 1987/88 och har
hittills sammanlagt uppgått till totalt 6,9 milj. kr. Samarbetet omfattar tre
delsektorer. Museiväsendet stöds genom utbildningsinsatser, förbättrade
lokaler, utställningsarbete och omfattande renovering av en historisk klos-
terbyggnad. På bibliotekssidan ges stöd till upprustning av nationalbiblio-
teket, boksamlingar och utbildning. Vidare har landets nationalteater re-
noverats och stöd utgår också för teaterproduktion och publikarbete. Sam-
arbetet har byggt på omfattande delegering av insatsansvaret till svenska
institutioner och organisationer, bl. a. Statens historiska muséum, Kungli-
ga biblioteket och organisationen Tältprojektet. Kultursamarbetet har

355

trots den svåra ekonomiska situation kunnat vidareutvecklas och fördju- Prop. 1991/92: 100
pas.                                                                              Bil. 4

Miljöinsatser

Från svensk sida har intresset för miljösatsningar betonats i biståndsdia-
logen och ett kraftigt ökat intresse för miljöinsatser förmärkts i Nicaragua.
Arbete med att rädda resterande naturskog pågår i de södra delarna av
landet. För 1990/91 anslogs 6,5 milj. kr. av det särskilda miljöanslaget för
insatser i Nicaragua och för 1991/92 väntas stödet växa till 9 milj. kr.

Kvinnobistånd

SIDA stöder fortsatt integreringen av kvinnor inom de olika sektorer som
mottar svenskt bistånd. Särskild uppmärksamhet ägnas kvinnornas situa-
tion till följd av det ekonomiska stabiliseringsprogrammet och vilka möj-
ligheter som finns att mildra effekterna för särskilt utsatta kvinnor.

Bistånd utanför landramen

Inom forskningssamarbetet med SAREC ges stöd till forskning, som
är relaterad till det övriga samarbetet inom gruv-, skogs- och energisekto-
rerna samt på jordbruksområdet kring växtodling. Samarbetet med
SAREC inleddes år 1981 och regleras av ett tvåårigt avtal för budgetåren
1989/90—1990/91, omfattande 23 milj. kr.

Ett 30-tal svenska enskilda organisationer genomförde under budgetåret
1990/91 insatser i Nicaragua om totalt 35 milj. kr. De största bidragen gick
till Swedish Co-operative Centre (SCC), Arbetarrörelsens internationella
centrum (AIC), Utbildning för biståndsverksamhet (UBV), Svensk volon-
tärsamverkan (SVS) och Diakonia. En omorientering av verksamheten
från samarbete med statliga myndigheter till samverkan med framväxande
nya enskilda organisationer pågår.

Katastrofbistånd utgick under budgetåret 1990/91 med 25 milj. kr. till
lantbrukskooperationen, valförberedelser samt repatriering av nicar-
guaner från Honduras.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 282,3 milj. kr. till Nica-
ragua.

356

SRI LANKA

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

Befolkning

Befolkningstil 1växt/år

BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt

- Sverige

16,8 milj.          (1989)

2,5 %             (1980-89)

430 US dollar     (1989)

214 kr.

3 kr.

(1989)

(1989)

357

Ekonomisk och social utveckling                           Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Sri Lanka har länge fört en politik med social inriktning. Trots en låg BNP
per capita är medellivslängden hög, 69 år, och andelen läs- och skrivkunni-
ga 88,6%. Sjukvård och utbildning är kostnadsfri. Ca 90% av barnen
börjar primärskolan.

Regeringen söker stimulera tillverkningsindustrin genom ekonomiska
lättnader i syfte att öka produktionen. Tillverkningsindustrin motsvarar
15% av BNP.

Textilexporten har kommit att spela en allt viktigare roll och det tradi-
tionella beroendet av export av te, gummi och kokos har minskat.

Omkring 100 000 lankesiska gästarbetare fanns fram till kriget i länder
kring Persiska viken , främst i Kuwait. Deras överföringar till hemlandet
utgjorde den 3:e största exportinkomsten med ca 90 miljoner kronor.
Bortfallet av dessa remissor har negativt påverkat den lankesiska betal-
ningsbalansen.

Den öppna arbetslösheten uppgår till 20 %. Borttagna subventioner och
hög inflation har försämrat de fattigas och lågavlönades levnadsnivå. Ett
långvarigt internt krig belastar landets resurser. Ekonomin visade under
böijan av 1980-talet en tillväxt på 5% men var år 1989 endast 2,3% med
en inflation på 14%. För år 1990 uppges tillväxten uppgå till 4,8%.
Ökningen beror främst på återupptagen turism, stigande tepriser och ökad
teproduktion.

Politisk utveckling

Utvecklingen i Sri Lanka präglas fortfarande av den allvarliga väpnade
konfliken i de norra och östra delarna av landet. Sedan juni 1990 har
strider återigen pågått mellan den tamilska organisationen befrielsetigrar-
na (LTTE) och regeringsstyrkor. Grova övergrepp på civilbefolkningen har
rapporterats från båda sidor. Våldet är mycket omfattande. Dokumenta-
tion och information om övergrepp mot de mänskliga rättigheterna är
förenat med stora risker för de inblandade. Internationella Röda korskom-
mittén, ICRC, bedriver verksamhet i landet. Deras uppgift är bl.a. att
besöka intemeringsläger och fängelser för att registrera internerade som
fängslats i kraft av undantagstillståndet. Under år 1990 uppskattade ICRC
antalet internerade i polis- och arméläger till ca 14000. Amnesty Interna-
tional besökte i juni 1991 Sri Lanka för första gången sedan år 1982.

Direkta samtal har förekommit mellan den lankesiska regeringen och
den dominerande tamilska separatistorganisationen LTTE, men ännu fö-
refaller det vara långt till en fredlig, politisk lösning av konflikten. De
indiska trupperna lämnade Sri Lanka i mars 1990 och ett vänskapsavtal
har slutits mellan länderna.

I de södra delarna av landet har våldet mellan den singhalesiska extre-
mistiska nationaliströrelsen JVP (Folkets Befrielsefront) och regeringen
klingat av om dock ej helt upphört.

Under våren 1990 beslutade regeringen om etnisk kvotering vid anställ-
ning inom det statliga förvaltningens alla områden, inklusive polis och

358

armé. För polisen gäller att manskapets etniska sammansättning skall vara Prop. 1991/92: 100
densamma som för befolkningen i området. Etnisk kvotering tillämpas Bil. 4
även vid intagning till universiteten.

Sveriges bistånd

Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka regleras av ett tvåårigt samarbets-
avtal för perioden 1988/89—1989/90, vilket förlängts att även gälla bud-
getåren 1990/91 och 1991/92. Sedan biståndssamarbetet med Sri Lanka
inleddes år 1958 har ca 1,9 miljarder kronor utbetalats. Samarbetet har
dominerats av Kotmalekraftverket. Samarbetsavtalet för 1990/91 omfat-
tade 70 milj. kr. För budgetåret 1991/92 allokerades inga nya landrams-
medel, då reservationerna på anslaget var mycket höga.

Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken har vid sidan av flera
givarländer utföst bistånd till Sri Lanka för återuppbyggnad i landets
konfliktdrabbade delar, så snart konflikten upphört. Biståndet spelar en
viktig roll för Sri Lankas utveckling. Världsbanken är landets största
biståndsgivare medan de ledande bilaterala givarna är Japan, USA, Stor-
britannien, Tyskland och Kanada. Samtliga bilaterala givare har uttryckt
oro vad gäller utvecklingen av de mänskliga rättigheterna i landet, och
flera av dem har påtagligt minskat sitt bistånd.

Sverige har finansierat en stor del av vattenkraftprojektet i Kotmale, ett
av tre stora kraftverk inom Mahaweliprogrammet. Det svenska stödet till
Kotmale uppgick till 1 395 miljoner kronor och den sista utbetalningen
gjordes 1987/88. 85% av stödet har varit bundet till upphandling i Sverige.
Elproduktionen har varit i gång sedan december 1987. Kraftverksbygget
har genomförts på ett effektivt och professionellt sätt och blev fördigt före
tidsplanen.

Sedan Kotmale-projektet har avslutats koncentreras det svenska bistån-
det till landsbygdsutveckling, hälsovård och utbildning. Reservationen har
ökat under senare år, främst beroende på det starkt försämrade säkerhets-
läget.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.)

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

70

0

Ingående reservation

94

95

Summa

164

95

Fördelning

Utbetalt

1990/91

Planerat

1991/92

Landsbygdsutveck1 i ng

11

15

Infrastruktur Kotmale

0

3

Infrastruktur Matara

0

6

Undervisning

28

15

Immuni sering

6

6

Konsultfond

0

1

Signalutrustning

3

3

Katastrofbistånd/humanitärt stöd

21

11

Summa

69

60

Utgående reservation

95

35

359

Landsbygdsutveckling                                              Prop. 1991/92:100

Det svenska stödet till landsbygdsutveckling avser två distrikt. Program-
met påbörjades år 1979 och präglas av en medveten strävan att nå fattiga
befolkningsgrupper. I Matara-distriktet stöder man främst integrerad by-
utveckling, skapandet av arbetstillfällen och social infrastruktur. I hög-
landsdistriktet Badulla stöder Sverige ett liknande landsbygdsutvecklings-
program, där främst insatser inom hälsovård och undervisning pågår.
Detta projekt riktar sig i första hand till plantagearbetare i eftersatta
områden, och innehåller även markvårdsinsatser bland svedjebrukare.

Undervisning

Stödet till undervisningssektorn syftar i första hand till att höja undervis-
ningens kvalitet i plantageskolor och eftersatta primärskolor på landsbyg-
den.

Immunisering

Sverige stöder sedan år 1987 ett program som UNICEF och den lankesiska
regeringen driver. Detta program syftar till att ge samtliga barn upp till 3
års ålder ett fullgott skydd mot epidemiska sjukdomar samt att vaccinera
kvinnor i fertil ålder mot stelkramp. Trots att säkerhetsläget gör det svårt
att nå vissa delar av landet har programmet enligt uppgift redan nått en
täckningsgrad på ca 80 %.

Bistånd utanför landramen

Humanitära insatser om 24 milj. kr. har under 1990/91 finansierats via
landramen, bl. a. en repatriering av gästarbetare från Mellersta Östern. Ett
tiotal svenska enskilda organisationer erhåller stöd från SIDA om totalt

9,8 milj. kr. för sin verksamhet i landet. Därutöver ges direktstöd till olika
lankesiska kvinnoorganisationer.

SAREC har sedan år 1976 stött forskning i Sri Lanka, under 1990/91
med ca 7,5 milj. kr. Målet är att vidmakthålla och stärka forskningskapaci-
teten i landet. Verksamheten avser bl.a. forskning om vattenbufflar och
jordbruk, samt marin forskning.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 92,6 milj. kr. till Sri
Lanka.

360

TANZANIA

INDISKA

OODOMJ

ES SALAAM

väg
järnväg

•A" J

0    100  200  300

<'r

>•

Knairobi

LA

*

.......rr¹-'......

8ay

TundUfU                            Z,

j.........Sa

Prop. 1991/92: 100

Bil. 4

Befolkning

Befolkningstillväxt/år

BNP/invånare

23,8 milj.

3,1 %

130 US dollar

(1989)
(1980-89)

(1989)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

248 kr.

(1989)

- Sverige

38 kr.

(1989)

361

Ekonomisk och social utveckling

Jordbruk och boskapsskötsel sysselsätter ca 85% av befolkningen och
utgör därmed de dominerande sektorerna i Tanzanias ekonomi. Industri-
utvecklingen har varit svag och många foretag arbetar idag långt under sin
kapacitet. Den svaga infrastrukturen på alla områden har bidragit till att
reformförsöken går långsamt. Den ekonomiska krisen har inneburit en
försämring inom de sociala sektorerna, främst utbildning och hälsovård.
Utlandsskulden är mycket hög, och den teoretiska skuldtjänstkvoten for år
1990 beräknas uppgå till 71 %. Den faktiskt erlagda skuldtjänsten uppgår
dock till 16 % av exportintäkterna.

Tanzania genomfor sedan år 1986 ett ekonomiskt strukturanpassnings-
program i överensstämmelse med de policyriktlinjer som förordas av
Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken. Reformerna har
hittills inkluderat liberalisering av utrikes- och inrikeshandeln, kraftig
nedskrivning av valutan, avskaffande av subventioner, begränsning av
kreditexpansionen och den statliga upplåningen samt uppjustering av rän-
tenivån.

Den ekonomiska utvecklingen har varit mer positiv än tidigare, bl. a.
har BNP ökat med drygt 4 % årligen de senaste fem åren. BNP per capita
har ökat för första gången sedan år 1980. Vidare har den negativa utveck-
lingen av export och industriproduktion vänts. Reformbehoven är dock
fortsatt stora. Nödvändiga åtgärder inkluderar rehabilitering av den fysis-
ka och sociala infrastrukturen, effektivisering av den offentliga sektorn,
privatisering av flertalet statliga företag och en dämpning av inflationstak-
ten. De sociala sektorerna skall ägnas ökad vikt liksom ansträngningar att
öka de offentliganställdas löner, vilka urholkats kraftigt. För att kunna
fullfölja strukturanpassningsprogrammet är Tanzania beroende av att bi-
ståndsflödet upprätthålls på en fortsatt hög nivå.

Politisk utveckling

Tanzania är en enpartistat, och partiet är överordnat parlament och rege-
ring. Val till parlamentet, som senast hölls i oktober 1990, medger dock i
praktiken viss pluralism inom enpartisystemets ram. I augusti 1990 valdes
president Mwinyi till partiordförande efter Nyerere. Regeringen har till-
satt en kommission för att studera enparti- kontra flerpartisystem.

Tanzania präglas av politisk stabilitet och en socialt inriktad utveck-
lingspolitik. Generellt är läget avseende mänskliga rättigheter förhållande-
vis gott. Rapporter om missförhållanden förekommer dock, i första hand
från polishäkten. Politiskt frihetsberövande rapporteras, främst från
Zanzibar. Yttrande- och mediafriheten är relativt omfattande men viss
självcensur förekommer.

Sveriges bistånd

Sverige svarar för ca 12% av det totala biståndet till Tanzania och är det
största bilaterala givarlandet. Andra stora givare är Nederländerna, Cana-
da, Tyskland, Danmark, Norge, Storbritannien och EG.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

362

Utvecklingssamarbetet med Tanzania regleras av ett tvåårigt avtal för Prop. 1991/92: 100
budgetåren 1989/90—1990/91, omfattande totalt 1 080 milj, kr som har Bil. 4
förlängts till att gälla även ett tredje år, budgetåret 1991/92, med
585 milj.kr. Sedan det svenska biståndet inleddes år 1961 har t.o.m.
budgetåret 1990/91 sammanlagt ca 7 miljarder kronor utbetalats (i löpan-
de priser).

Huvudmålet för det svenska biståndet under de senaste åren har varit
att medverka till strukturanpassningsåtgärder som bidrar till ekonomisk
återhämtning och tillväxt. Genom biståndssamarbetet skapas också förut-
sättningar för att upprätthålla standarden inom de sociala sektorerna, t. ex.
i fråga om hälsovård och undervisning. Huvudsektorema för samarbetet
är importstöd, industri, undervisning, landsbygdens vattenförsörjning
(HESAWA), skogs- och markvård, förvaltningsutveckling, telekommuni-
kation och energi. Inom biståndet ges ökad vikt åt åtgärder som främjar
decentralisering och ökat folkligt deltagande samt insatser som värnar om
miljön.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt

1990/91

1991/92

Landram

550

585

Ingående reservation

67

86

Summa

616

671

Fördelning

Utbetalt

1990/91

Planerat

1991/92

Importstöd

185

180

Industrisektorn, inkl Mufindi

114

105

Undervisning

74

80

Landsbygdens vattenförsörjning (HESAWA)

31

38

Skogs— och markvård

39

45

Förvaltningsutveckling

27

28

Hälsosektorn

15

15

Kvinnostöd

5

7

Te1ekommun i kat i oner

12

25

Energi

5

72

Konsultfond

3

4

Hamnen, Dar es Salaam

12

-

Övrigt

7

5

Summa

528

604

Utgående reservation

86

67

Landsbygdens vattenförsörjning (HESAWA)

Svenskt stöd till vattenförsörjning på Tanzanias landsbygd har lämnats
sedan år 1965. Under 1980-talet har insatsen utvecklats till ett integrerat
program omfattande vattenförsörjning, hälsoupplysning och omgivnings-
hygien (HESAWA, Health, Sanitation and Water). Stödet är koncentrerat
till tre regioner vid Victoria-sjön. HESAWA-programmet bygger på ett
aktivt deltagande av nyttjama, som till största delen är kvinnor, samt
tekniska lösningar som är baserade på lokalsamhällets resurser och kun-                  363

25 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

skap. Sedan år 1985 har mer än 400 000 människor fått förbättrad vatten- Prop. 1991/92: 100
försörjning genom programmets försorg. Erfarenheterna visar att byborna Bil. 4
har haft förmåga och vilja att planera och driva sin egen utveckling, att
utbildningsaktiviteterna har utvecklat människors kompetens och kapaci-
tet, att framsteg har gjorts i utveckling av anpassad teknik inom vatten-
och sanitetsområdet samt att genomförandekapaciteten växer successivt.
Programmet har på flera sätt haft ett positivt inflytande på omgivningshy-
gien och folkligt deltagande.

Industri

Industrisektorstödet ges främst till småindustri, exportfrämjande insatser,
industriella institutioner och till rehabilitering av en cementfabrik och en
förpackningsindustri. Sverige är delfinansiär av pappers- och massafabri-
ken i Mufindi.

Undervisning

Den ekonomiska krisen har lett till en försämring av utbildningskvaliteten.
Biståndet till undervisning syftar till att motverka denna försämring bl. a.
genom produktion av läroböcker och undervisningsmaterial, rehabilite-
ring av skolbyggnader och utbildning av lärare. Stödet riktas till primär-
och vuxenutbildning samt yrkesutbildning.

Importstöd

En betydande del av biståndssamarbetet utgörs av importstöd för att
säkerställa den import som är nödvändig för den ekonomiska återhämt-
ningen. Från och med år 1990 ges den största delen av importstödet till det
icke-administrativa valutafördelningssystemet Open General Licensing
(OGL), som inrättades år 1988.

Övrigt

Biståndet till utveckling av förvaltningen avser främst åtgärder för att bistå
finans- och planeringsministeriet bl.a. i fråga om skuldhantering, förvalt-
ning, beskattning, statistik och revision.

Skogssektorstödet inriktas på byskogsbruk, mark- och miljövård och ges

i form av utbildning, utrustning och institutionellt stöd.

Samarbetet inom hälsosektorn avser ett nutritionsinstitut samt ett pro-
gram för familjeplanering och AIDS-kontroll.

Bistånd utanför landramen

Tanzania är den största mottagaren av bistånd genom svenska enskilda
organisationer. Ett trettiotal organisationer är engagerade i projekt inom
bl. a. hälsovård, undervisning och landsbygdsutveckling.

Under år 1991 har Sverige, genom SIDAs demokratianslag, finansierat

364

insatser som syftar till att främja demokratiutvecklingen i Tanzania. Bi- Prop. 1991/92: 100
drag har bl. a. givits till seminarium om flerpartisystem i Tanzania och en Bil. 4
av presidenten tillsatt kommission om flerpartisystem/enpartisytem har
besökt Sverige for att studera svensk demokrati, partiväsende och sam-
hällsstruktur. Representanter för Tanzanias regering och opposition be-
sökte vidare Sverige under de svenska valen i september 1991.

Genom SAREC lämnas stöd till tanzanska forskningsinstitutioner, hu-
vudsakligen för forskning inom medicin, jord- och skogsbruk.

Inom SADCC-samarbetet pågår två större projekt avseende rehabilite-
ring av Dar es Salaams hamn och upprustning av TAZARA-jämvägen.
Utbetalningar till dessa projekt beräknades till 57 milj. kr. under 1990/91.

Under budgetåret 1990/91 har Sverige givit särskilt betalningsbalans-
stöd till Tanzania om totalt 100 milj. kr. Av detta gavs 50 milj. kr. till
OGL-systemet, medan 50 milj. kr. användes för att underlätta skuldtjänst -
betalningar på äldre icke-koncessionella lån till Världsbanken.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 750,2 milj. kr. till Tan-
zania.

365

UGANDA

•Apa c

H. l

Lywen
KAMPAl!

BndA~

UGAN

**"“ Victoria-

g^gpANZANIA

■ ■" .<-■

i ' -
^V I
ZAIRE 1

KENYA

^;«Sk*

I

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Befolkning

Befolkningstillväxt/år

BNP/invånare

16,8 milj.

(1989)

(1980-1989)

(1989)

3,2

250

%

US dollar

Offentligt nettobistånd/person

- totalt

337

kr.

(1989)

- Sverige

62

kr.

(1989)

366

Ekonomisk och social utveckling

Sedan Yoweri Museveni bildat en samlingsregering i januari 1986 har
nationell försoning och återuppbyggnad satts i förgrunden efter ett ter-
rorvälde som under femton år förstörde stora delar av landets ekonomi
och infrastruktur. Med en BNP per capita på endast 250 US dollar är
Uganda är ett av världens fattigaste länder. Regeringen har de senaste åren
kommit långt i sin strävan att uppnå makroekonomisk balans, men en rad
svåra ekonomiska problem återstår att lösa.

Sedan år 1987 genomför Uganda med hjälp av Världsbanken och IMF
ett strukturanpassnings- och återuppbyggnadsprogram. Den ekonomiska
tillväxten har de senaste åren legat kring 6 — 7 procent. Producentpriserna
för bl. a. kaffe, som svarar för 95 procent av exporten, har ökat, inflationen
minskat och den offentliga växelkursen i stort sett anpassats till markna-
den. Ett omfattande program för rehabilitering av infrastrukturen genom-
förs med stöd av utländska givare. Statens begränsade förmåga att genere-
ra inkomster har medverkat till stora underskott i statens budget. En
oroande faktor är den stora armén och de höga militärutgifterna.

Det sjunkande världsmarknadspriset på kaffe har slagit mycket hårt mot
Uganda. Trots ökad produktion har exportintäkterna de senaste åren mer
än halverats. För år 1991 beräknas värdet av kaffeexporten till endast
125 milj. US dollar. Staten är helt beroende av bidrag från utländska
givare för att klara betalningarna på den stora utlandsskulden.

Det största samhällsproblemet i Uganda idag är den dramatiska ökning-
en av AIDS bland befolkningen. För närvarande uppskattas att över en
miljon ugandier bär på HIV, av vilka över 25 000 är barn under femton år.
Om smittospridningen inte minskar riskerar landets befolkningstillväxt att
stagnera i framtiden. Regeringen är mycket medveten om problemets
omfattning och har i sin kamp mot sjukdomen rönt positiv uppskattning
både i internationell press och från givarsamfundet.

Politisk utveckling

Fred och stabilitet har uppnåtts och oroligheter förekommer nu endast i
vissa distrikt. Respekten för mänskliga rättigheter har klart förbättrats
sedan Amin- och Oboteregimema. Allvarliga brott har dock begåtts av
rebellgrupper liksom av militära förband i de områden där strider fortfa-
rande förekommer. Juridiska och humanitära övergrepp, delvis beroende
på bristande resurser inom polisen och rättsväsendet, förekommer bl. a. i
form av långa häktningstider utan rättegång. Regeringen har hittills visat
stor öppenhet att diskutera dessa frågor.

Politiska partier registrerade i Uganda är alltjämt förbjudna att driva
offentlig partipolitisk propaganda. En kommission arbetar för närvarande
med en ny konstitution som beräknas vara klar år 1994. Yttrande och
pressfriheten i Uganda är för afrikanska förhållanden tämligen stor. Kriti-
ska rapporter av bland annat Amnesty International citeras i lokala media
utan repressalier och myndigheterna visar stor öppenhet för att diskutera
frågor om mänskliga rättigheter.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

367

Sveriges bistånd

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Riksdagen beslöt år 1991 att göra Uganda till Sveriges nittonde program-
land med en landram om 110 milj. kr. Sedan i mitten på åttiotalet har det
svenska biståndet till landet utvecklats från ett renodlat katastrofbistånd
till ett långsiktigt stöd för återuppbyggnad. Förhandlingar om ett tvåårigt
avtal om utvecklingssamarbete genomfördes under hösten. Biståndet till
Uganda kanaliseras främst genom enskilda och internationella organisa-
tioner och är inriktat på rehabilitering och återuppbyggnad inom främst de
sociala sektorerna, stöd till kooperationen, betalningsbalansstöd samt in-
satser för demokrati och mänskliga rättigheter. Ett flertal mindre insatser
finansieras utanför landramen.

Medelsfördelningen inom landramen framgår av följande tabell
(milj, kr.):

Disponibelt                                     1991/92

Anslag                                           110

Ingående reservation                              0

Summa                          110

Fördelning                                      Utbetalt

1990/91

Hälsovård (Världsbanken, UNICEF, WHO/UNFPA) 20
Vatten (UNICEF) 34
Kooperationen (SCC) 30
PAPSCA (Världsbanken) 10
Owen Falls vattenkraftverk (BITS) 13
Katastrofsamordnare (UNDP) 1
Konsultfond 2

Summa 110

Hälsovård genom Världsbanken, UNICEF, WHO och UNFPA

Stödet till hälsosektorn avser i första hand rehabilitering och uppbyggnad
av primärhälsovården och utgår i form av samfinansiering av ett antal
insatser genom ovan nämnda organisationer. Den exakta fördelningen
mellan organisationerna har ännu inte beslutats. Hälsostödet består av en
förlängning av två insatser: AIDS-kontroll genom WHO och hälso- och
AIDS-upplysningsprogram genom UNICEF och WHO. Tre nya avtal pla-
neras avseende immunisering genom UNICEF, distriktshälsovård genom
UNICEF, mödravård- och familjeplanering genom UNFPA/WHO samt
ett avslutande stöd till Världsbankens hälsoprogram.

Integrerat vattenprojekt genom UNICEF

Sedan år 1987 stödjer Sverige UNICEFs integrerade vatten- och hälso-
program. Programmet har gradvis ändrat karaktär från renodlad vatten-
försörjning till utveckling av lokalsamhället i ett bredare hälsoperspektiv.

368

Bland resultaten kan nämnas bättre vattenförsöijning åt ca 600 000 män- Prop. 1991/92: 100
niskor i sydvästra Uganda, uppbyggnad av lokalt anpassade underhållssy- Bil. 4
stem for vattenanläggningar och utveckling av lokalanpassade hälsovårds-
program.

Jordbrukskooperationen

Genom en rehabilitering och förstärkning av jordbrukskooperationen gyn-
nas småböndernas produktion och försäljning. Jordbrukskooperationen
har traditionellt spelat en stor roll i Uganda. Sverige har sedan år 1982
genom SCC lämnat stöd till jordbrukskooperationen i Uganda med totalt
180 milj. kr. Aktuella insatser avser utveckling av den kooperativa banken
och transportorganisationen, exportservice, återuppbyggnad av jordbruks-
kooperationen i norra Uganda samt spridning av handredskap och utsäde
till kvinnliga familjeförsörjare. Under en första fas koncentrerades insat-
serna på återuppbyggnad av kooperationen i Luwero-området. En sprid-
ning av stödet till andra delar av landet förutses. Insatserna kommer under
1991/92 att utvärderas.

PAPSCA

1 samarbete med Världsbanken ges svenskt stöd i form av samfinansiering
till ett socialt katastrofprogram, det s. k. PAPSCA-programmet. Program-
met omfattar aktiviteter riktade mot fattiga grupper samt de som på kort
sikt påverkas negativt av strukturanpassningsprogrammet.

Rehabilitering av Owen Falls kraftverk

Behovet av ökad inhemsk energiproduktion är stort i Uganda och har hög
prioritet hos de ugandiska myndigheterna. Medel från landramen har
därför avsatts för samfinansiering med BITS av ett världsbanksprojekt
som syftar till rehabilitering av vattenkraftverket Owen Falls.

Katastrofsamordnare

Genom UNDP finansierar Sverige en nationell samordnare av katastrof-
bistånd.

Konsultfond

En ny insats i samband med att Uganda blivit svenskt programland är
inrättandet av en konsultfond som skall användas för bl. a. projektstudier
inom av Sverige och Uganda prioriterade områden.

Bistånd utanför landramen

Stöd för mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling är en viktig
komponent i det hittillsvarande och framtida biståndet. Stöd har hittills                  369

lämnats till Inspector General of Government, som är ombudsman för att Prop. 1991/92: 100
komma till rätta med korruption och rättsröta inom förvaltningen. Stöd Bil. 4
ges också till en kommission för mänskliga rättigheter och till åklagarmyn-
digheten.

Kvinnobistånd ges i form av direktstöd till kvinnoorganisationer i
Uganda och över miljöanslaget bidrar Sverige till skydd och utveckling av
Lake Mburo National Park.

Hittills har ca 215 milj. kr. allokerats i valutastöd till Uganda. Medlen
har använts för samfinansiering av importstöd genom Världsbanken samt
bidrag till återbetalning av gamla Världsbankslån. Sverige har också givit
20 milj. kr. i importstöd till Östafrikanska Utvecklingsbanken, EADB, för
vidare utlåning till den ugandiska industrin. Sedan år 1972 har dessutom
sju krediter lämnats till den Östafrikanska Utvecklingsbanken på sam-
manlagt 190 milj, kr., som delvis tillfaller Uganda. Drygt 100 ugandier
har medverkat i BITS internationella kurser. BITS har även för avsikt att
lämna en kombinationskredit för rehabiliteringen av vattenkraftverket
Owen Falls.

Genom SAREC lämnas stöd till kvinno-, AIDS- och samhällsvetenskap-
lig forskning. SAREC planerar att öka forskningssamarbetet med Uganda
främst genom ökat stöd till Makerere-universitetet.

Flera svenska enskilda organisationer är verksamma i Uganda. Bl.a.
arbetar Lutherhjälpen med vattenförsörjning i en av provinserna och
Pingstmissionens u-landshjälp med rehabilitering av flyktingar.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca. 207,5 milj. kr. till
Uganda.

370

VIETNAM

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Befolkning

Befolkningsti 11växt/år

BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

— Totalt (exkl. östländer)

- Sverige

64,8 milj.

(1989)
(1980-89)

2,1

L %

14

kr.

(1989)

5

kr.

(1989)

371

Ekonomisk och social utveckling

Vietnam är mycket tättbefolkat, särskilt i de bördiga slättområdena. Be-
folkningstillväxten utgör ett stort problem. Miljön utsätts for svåra påfrest-
ningar på grund av svedjebruk och skogsavverkning, främst for brännved.
De infrastrukturella effekterna av kriget är alltjämt stora, särskilt i delar av
södra Vietnam.

1989 och en stor del av 1990 var år som innebar en vändpunkt i
Vietnams reformpolitik med betydande ekonomiska framsteg; inflationen
sjönk kraftigt, växelkurserna stabiliserades, prisregleringarna i stort sett
eliminerades, jordbruksproduktionen ökade kraftigt etc. Detta uppnåddes
som följd av kraftfulla stabiliseringsåtgärder och en ökad satsning på
familjebaserat jordbruk i kombination med goda väderleksförhållanden.

Vietnam befinner sig nu i en situation där finansieringen av det höga
budgetunderskottet (ca 10% av BNP) ytterligare har försvårats av ned-
dragningen av det sovjetiska biståndet. Fr.o.m. 1 januari 1991 har all
handel med Sovjetunionen skett i konvertibel valuta. Gulfkrisen har vida-
re medfört påfrestningar genom högre oljepriser och återvändande gästar-
betare. Den vietnamesiska reformpolitiken lovordades i samband med
IMFs styrelsemöte i oktober 1990, men inget klartecken gavs till förbere-
delser till tecknande av avtal med Vietnam. Genombrottet i den kam-
bodjanska fredsprocessen har dock ändrat förutsättningarna för ett sådant
i positiv riktning. USA, å sin sida, har förklarat sig villigt att i detta nya
läge inleda en dialog mot en normalisering av relationerna med Vietnam,
varför ett avbrytande av det amerikanska handelsembargot inte osannolikt
kan komma att aktualiseras framöver.

Att hantera det stora budetunderskottet och klara balansgången mellan
den stigande inflationen och den ökande arbetslösheten är nu viktiga
uppgifter för den vietnamesiska regeringen.

Politisk utveckling

Det vietnamesiska militära tillbakadragandet från Kambodja ledde inte
omedelbart till de politiska öppningar i Kambodjakonflikten, som den
vietnamesiska regeringen hoppades på. Den fortsatta fredsprocessen i
Kambodja påverkar emellertid Vietnams internationella situation och har
underlättat den normalisering av relationerna till Kina som nu pågår.
Utvecklingen i Östeuropa och framför allt Sovjetunionen påverkar såväl
den interna politiken som de externa relationerna i en mer öppen riktning.
Samtidigt kan noteras att en generationsväxling nu synes på gång i det
vietnamesiska ledarskapet.

Läget vad avser mänskliga rättigheter är otillfredställande trots refor-
mer, som alltsedan år 1986 i ”doi moi-anda” uppges ha genomförts till
skydd för de mänskliga rättigheterna. Alltjämt hålls människor fängslade
för sina åsikters skull.

Den öppning av ekonomin som reformpolitiken inneburit ger större
utrymme för privata initiativ. Rättsområdet är ett uttalat viktigt område
där faktiska förbättringar har skett. Under år 1990 har flera viktiga lagar

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

372

bl.a. inom skatteområdet utfärdats. Emellertid kvarstår den mycket svåra Prop. 1991/92:100
implementeringsfasen. En ny företagslagstiftning som tillåter att privat- Bil. 4
personer och olika typer av organisationer investerar i och etablerar aktie-
bolag, trädde i kraft 15 april 1991. Ett stort problem i den fortsatta
reformpolitiken är bristen inom många områden på marknadsorienterade
institutioner.

Intresset för Vietnam bland utländska företag har ökat markant, även
om man fortfarande är något avvaktande. Fram t.o.m. år 1990 har Viet-
nam ingått drygt 200 avtal med utländska företag.

Inom de sociala sektorerna är svårigheterna stora. Provinserna förvän-
tas i allt större utsträckning själva klara finansieringen av t. ex. undervis-
ning och sjukvård. Avgiftsbeläggning är då ett måste.

Sveriges bistånd

Biståndet till Vietnam som inleddes 1970/71 regleras i ett samarbetsavtal
förbudgetåren 1990/91 och 1991/92. Till och med budgetåret 1990/91 har
5 881 milj, kr utbetalats

Det nuvarande biståndet omfattar främst stöd till skogsindustrin, häl-
sovård och industrirehabilitering samt importstöd.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

300,0

325,0

Ingående reservation

137,0

84,5

Summa

437,0

409,5

Fördelning

Utbetalt

Planerat

1990/91

1991/92

Bai Bang-projektet

4,9

Yrkesskolan

0,7

1,0

Transport

1,8

6,0

Bostäder

2,8

2,0

Skogssektorn

24,2

46,0

Energisektorn

9,6

42,0

Industrstöd

9,2

16,0

Hälsosektorn

41,4

68,0

Importstöd

252,5

195,0

Konsultfond

4,3

6,0

Förvaltningsbistånd

1,0

6,0

Förnyelse av konsultbostäder

0,1

15,0

Summa

352,5

403,0

Utgående reservation

84,5

6,5

Det svensk-vietnamesiska samarbetet har i första hand syftat till att stödja
de ekonomiska reformerna och återhämtningen i Vietnam och därmed
skapa förutsättningar för utveckling baserad på en marknadsekonomisk
grund. Importstödet, industristödet, energistödet och stöd till ekonomisk
administration utgör viktiga komponenter. Vidare är stöd till skog- och

373

markvård och hälsosektorn betydande beståndsdelar i samarbetet. De- Prop. 1991/92: 100
mokratifrågan har en framskjutande plats i dialogen med Vietnam. Ett Bil. 4
samarbete på rättsväsendets område har inletts.

Importstöd

Genom ett fortsatt stort importstöd tillförs Vietnam utländsk valuta för
import som är viktigt för att genomföra den ekonomiska reformpolitiken.
Denna biståndsform är av fortsatt betydelse under de närmaste åren. När
en IMF-uppgörelse nåtts och samarbete med Världsbanken, Asiatiska
utvecklingsbanken m.fl. inletts kommer den att minska till förmån för
ökat stöd till de traditionella samarbetsområdena.

Förvaltningsbistånd

Förvaltningsbiståndet utgör en annan viktig del av stödet till reformpro-
cessen och inriktas på samarbete inom skatteområdet samt utbildning och
rådgivning inom det makroekonomiska området. Företagsledarutbildning
och bankstöd inkluderas i stödet till industrisektorn.

Skogssektorn

Stödet till skogssektorn fortsätter med ökad tonvikt på markvård och
familjebaserat skogsbruk. Insatserna bidrar till Vinh Phus råvarutförsöij-
ning. Yrkesskola- och transportinsatsema i anslutning till Vinh Phu har
förlängts i syfte att möjliggöra att planerad verksamhet avslutas.

Det svenska stödet till massa- och pappersfabriken Vinh Phu avslutades
när avtalen löpte ut den 30 juni 1990. Vietnam övertog då fullt ansvar för
anläggningen. Hittills har detta fungerat tillfredsställande.

Industrisektorn

Stödet till industrisektorn, som hittills omfattat upprustning av åtta små
eller medelstora industrier, har givit goda resultat.

Energisektorn

Ett begränsat stöd till energisektorn lämnas inom ramen för ett treårsavtal.

Hälsosektorn

Stödet till hälsosektorn är ett centralt inslag i samarbetet. För perioden
1990/91 -92/93 har ett avtal på 175 milj. kr. ingåtts. Tyngdpunkten i
programmet ligger på primärvård, inklusive familjeplanering. Budgetår-
stramning, privatisering och avgiftsbeläggning ställer stora krav på löpan-
de analys av sektorns utveckling.

Miljöaspekter bevakas inom pågående program, framförallt inom
skogsprogrammet.

374

Samarbete inom kultur- och lagstiftningsområdet planeras i samarbete Prop. 1991/92: 100
med svenska institutioner.                                               Bil. 4

Bistånd utanför landramen

SARECs samarbete med Vietnam påböljades år 1977. Till och med bud-
getåret 1990/91 har samarbetet stötts med totalt 37,8 milj. kr.

Ett nytt tvåårsavtal gäller for budgetåren 1991/92 och 1992/93 och
omfattar samarbete om 8 respektive 9 milj. kr. per år. Det pågående pro-
grammet är huvudsakligen koncentrerat till medicin och jordbruksforsk-
ning. Nya områden är makroekonomisk stabiliseringspolitik och primär-
hälsovård.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca. 384,8 milj. kr. till Viet-

nam.

375

ZAMBIA

Prop. 1991/92: 100

Befolkning

Befolkningstillväxt/år

BNP/Invånare

7,8 milj. (1989)

3,7 %         (1980-89)

390 US dollar (1989)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt

— Sverige

320 kr.        (1989)

34 kr.        (1989)

376

Ekonomisk och social utveckling

Zambia är ett av världens mest skuldtyngda länder, mätt i forhållande till
BNP och folkmängd. En stor del av skulden är till multilaterala institutio-
ner. Den typen av skuld kan ej omförhandlas eller avskrivas. 85% av
Zambias exportinkomster kommer från en enda produkt, koppar, vilket
utgör en huvudförklaring till den ekonomiska krisen. Världsmarknadspri-
set på koppar har under de senaste 15 åren sjunkit kraftigt och väntas
fortsätta dala, samtidigt som kopparresursen förväntas vara uttömd för
landet inom de närmaste decennierna. BNP per capita har under 1980-ta-
let halverats och uppgår nu endast till 40% av nivån år 1976. Statsförvalt-
ningen genomgår en kris med svag administrativ kapacitet.

Det är mot bakgrund av ovanstående som Zambia nu genomför ett
strukturanpassningsprogram godkänt av Världsbanken och Internationella
Valutafonden (IMF). Grunden för programmet lades fast i mitten av år
1989 och omfattar kraftiga devalveringar, avreglering av priser och han-
del, inflationsbekämpning, minskat budgetunderskott, rationaliseringar
inom och privatisering av statsföretagen samt en skattereform. Därutöver
planeras ett socialt åtgärdsprogram för att mildra de negativa effekterna på
sårbara grupper.

Hittills har Zambia genomfört en rad åtgärder inom anpassningspro-
grammet. Valutan har devalverats gradvis, budgetunderskottet har mins-
kat, icke-traditionell export har ökat och de flesta priser har avreglerats.
Många svåra reformer återstår dock. För det första måste ytterligare stabi-
liseringsåtgärder vidtas för att uppnå makroekonomisk balans. Därutöver
är strukturella reformer nödvändiga inom jordbruket, industrin, gruvsek-
torn, de statsägda företagen, transportsektorn, sociala sektorn samt vad
gäller de offentliga utgifterna. En förutsättning för att anpassningspro-
grammet skall kunna intensifieras och utvidgas är att det internationella
givarsamfundet bistår med extraordinära insatser. Vidare krävs lättnader i
den mycket tunga skuldbörda som landet nu bär på.

De hittills vidtagna och nödvändiga ekonomiska åtgärderna har ound-
vikligen drabbat utsatta grupper i städerna, bl. a. genom högre priser på
livsmedel. Krisen har också medfört att arbetslöshet och undersysselsätt-
ning ökat. Inkomstfördelningen är skev och klyftorna tenderar snarare att
öka än att minska. Samtidigt har den förändrade politiken gynnat breda
lager på landsbygden. De sociala sektorerna har dock drabbats hårt av
nedskärningar i statens budget och insatser på dessa områden planeras nu
av regeringen.

Politisk utveckling

Utvecklingen mot ökad pluralism och demokratisering har varit snabb de
senaste åren. I takt med de ekonomiska reformerna kom under år 1990
ökade krav på politiska reformer. I slutet av år 1990 återinfördes flerparti-
system efter arton år av enpartistyre. Den 31 oktober 1991 genomfördes
fria presidents- och parlamentsval. Valen genomfördes på ett lugnt och
värdigt sätt, övervakat av både nationella och internationella valobserva-

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

377

törer. Valet resulterade i en jordskredsseger för oppositionspartiet MMD Prop. 1991/92:100
(Movement for Multiparty Democracy) och dess ledare Frederick Chiluba. Bil. 4

Zambias nye president, den f. d. fackföreningsledaren Frederick Chiluba,
svor presidenteden den 2 november 1991. 6 dagar senare upphävde den
nye presidenten, det tidigare kritiserade, undantagstillståndet.

Generellt är läget vad gäller mänskliga rättigheter gott. Yttrandefrihe-
ten, som varit förhållandevis omfattande har genom återinförandet av
flerpartisystem ökat. Debattklimatet är sedan ett år tillbaka mycket öppet.

Sveriges bistånd

Sverige svarar för ca 10% av det samlade biståndet till Zambia. Andra
stora biståndsgivare är USA, Japan, Italien, Västtyskland och EG.

Utvecklingssamarbetet med Zambia regleras av ett tvåårigt avtal för
åren 1990—91 omfattande 480 milj. kr. Samarbetet påbörjades år 1965
efter självständigheten och sedan dess har t.o.m. budgetåret 1989/90
sammanlagt ca 2,7 miljarder kronor utbetalats (i löpande priser). Huvud-
områden för samarbetet är sektorstöden till jordbruk, undervisning och
hälsovård. Härtill kommer importstöd samt en personal- och konsultfond.
Merparten av Sveriges bistånd till Zambia är inordnat inom eller relaterat
till strukturanpassningsprogrammet.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

240

260

Ingående reservation

131

12

Summa

371

272

Fördelning

Utbetalt

1990/91

Planerat

1991/92

Jordbruk

93

80

Importstöd

174

80

Undervisning

29

42

Hälsovård

34

38

Personal- och konsultfond

17

20

Rehab Kafue Gorge

12

-

Övrigt

Summa

359

260

Utgående reservation

12

12

Jordbruk

Jordbruket är den sektor som prioriteras i strukturanpassningsprogram-
met. Ett väl fungerande jordbruk är avgörande för att få Zambia ur krisen.
Inom jordbrukssektorstödet är de största insatserna stöd till integrerad
landsbygdsutveckling, kooperation samt ett utsädes- och forskningspro-
gram. Insatser för småbönder och kvinnor på landsbygden är en viktig
komponent i jordbruksstödet. Det svenska stödet har bidragit till en ökad

378

jordbruksproduktion och till en fungerande produktion av högkvalitativt Prop. 1991/92:100
utsäde. I stödet till jordbrukssektorn ingår en insats för miljö- och mark- Bil. 4
vård.

Hälsovård

Samarbetet omfattar insatser för läkemedelsdistribution till landsbygden,
utbildning av personal inom primärhälsovården, ett program för övervak-
ning av kost- och näringsfrågor, stöd till ministeriets transportfunktioner,
underhåll och rehabilitering av hälsovårdscentraler samt stöd till Zambias
AIDS-plan.

Undervisning

Större delen av stödet går till produktion av skolmöbler och läromedel för
primärskolorna, lärarutbildning i praktiskt inriktade ämnen, utbildnings-
planering, handikapputbildning samt stöd till universitetets institutioner
för lantmäteri och elektronik.

Importstöd

Importstödet har ökat kraftigt under de senaste två åren till följd av
Zambias genomförda reformer för strukturanpassning. Detta stöd väntas
bli fortsatt betydande så länge landet genomför ekonomiska åtgärder i
enlighet med anpassningsprogrammet. Importstödet har det senaste året
huvudsakligen fördelats fritt till det icke-administrativa valutafördelnings-
systemet, Open General Licensing System (OGL).

Personal- och konsultfond

Huvuddelen av stödet inom personal- och konsultfonden inriktas på om-
råden vilka är centrala för utformningen och genomförandet av Zambias
ekonomiska politik. Det ekonomiska reformprogrammet kräver en mycket
aktiv och väl samordnad penning- och valutapolitik. Under budgetåret
1988/89 samfinansierade Sverige studier av Zambias växelkurs-och
skuldpolitik. Dessa studier bidrog till en omprövning av den ekonomiska
politiken och till att en dialog om strukturanpassningsprogram återupp-
togs med IMF och Världsbanken.

Sverige bidrar fr.o.m. år 1991 till finansiering av en makroekonomisk
grupp i Lusaka bestående av experter från Harvard Institute for Interna-
tional Development. Rådgivarna har som huvuduppgift att stärka Zambi-
as kapacitet att hantera de makroekonomiska aspekterna av anpassnings-
programmet såväl som relaterade sektor-, budget-, finansiella och skuld-
skötselfrågor.

Sverige stöder vidare Centralbanken, vars betydelse i reformprocessen
är avgörande. En svensk konsultfirma har för Centralbanken presenterat
förslag på åtgärder för att förbättra informationsflödet och införa ett
användaranpassat datastystem. Det finns för regionen ovanligt många

379

26 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

privatbanker i Zambia och därmed ett behov av en kontrollerande myn- Prop. 1991/92: 100
dighet. Svenskt bidrag till bankinspektionen i Zambia ges med stöd av den Bil. 4
svenska motsvarande myndigheten. Slutligen ges svenskt stöd till en rådgi-
vare i centralbanken for koordinering av givarinsatser.

Inom personal- och konsultfonden ges även stöd till en revisorstjänst vid
det zambiska finansministeriet samt till vattenkraftverket Kafue Gorge.

Bistånd utanför landramen

Utanför landramen berörs Zambia av det svenska SADCC-samarbetet,
främst rehabiliteringen av Kafue Gorge och insatser längs Tazara-jäm-
vägen.

Under anslagsposten Särskilda program finansieras ett industrisamarbe-
te mellan zambiska och svenska småföretagare.

Sverige lämnar även omfattande humanitärt bistånd till flyktingar i
landet.

Flera insatser har de senaste två åren finansierats ur SIDAs demokrati-
anslag. Delegationer från Zambias regeringsparti, opposition och författ-
ningskommission har besökt Sverige för att studera svensk demokrati,
samhällsstruktur och rättsväsende. Sverige deltog i den internationella
valövervakningsinsats som anordnades i samband med Zambias flerpar-
tival i oktober 1991. Förutom valövervakning bidrog också Sverige med
tekniskt valstöd. Det totala svenska stödet till de zambiska valen uppgick
till 5 milj. kr.

Under budgetåret 1990/91 har Sverige givit Zambia ett särskilt betal-
ningsbalansstöd om 100 milj. kr. inom ramen för Världsbankens särskilda
program för Afrika (SPA). Bidraget är ett stöd till landets strukturanpass-
ningsprogram. 50 milj. kr. har använts för import genom OGL-systemet
och 50 milj. kr. till att underlätta Zambias betalningar på gamla Världs-
bankslån.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 572,3 milj. kr. till Zam-

bia.

380

ZIMBABWE

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Befolkning

9,5 milj.

Befolkningstillväxt/år

3,5 %

BNP/invånare

650 US dollar

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

180 kr.

(1989)

- Sverige

21 kr.

(1989)

381

Ekonomisk och social utveckling

Den zimbabwiska ekonomin har djupgående strukturella problem. Inte
desto mindre uppgick tillväxten för budgetåret 1989 till ca 4%. Främst
beror detta på produktionsökningar i jordbruket och till viss del även inom
tillverkningsindustrin och gruvnäringen. Budgetunderskottet motsvarar
9% av BNP. Skuldtjänsten uppgår till knappt 30% och Zimbabwe har
skött sina utlandslån utan anmärkning. Ett strukturanpassningsprogram
har utarbetats av Zimbabwe i samarbete med Världsbanken. Programmet
presenterades i mars 1991. Programmet innebär i korthet att regeringen
under den första hälften av 1990-talet kommer att satsa på en halvering av
budgetunderskottet genom avveckling av statligt stödda afFärsdrivande
verk, minskning av antalet statstjänstemän samt höjning av skolavgifter.
Vidare kommer omfattande handelsliberalisering, ekonomisk avreglering
och investeringsfrämjande åtgärder att vidtas. Den planerade genomföran-
detakten av programmet är hög, men de strukturella problemen i ekono-
min kräver snabba åtgärder. Den redan stora arbetslösheten växer och
utgör ett allt svårare politiskt och socialt problem.

På grund av sitt geopolitiska läge upprätthåller Zimbabwe ekonomiska
förbindelser med Sydafrika. I enlighet med regeringens strategi har expor-
ten till Sydafrika reducerats. Sydafrikanska intressen har ett stort inflytan-
de i Zimbabwes näringsliv.

Inom de sociala områdena kan en viss positiv utveckling noteras. Späd-
barnsdödligheten har minskat med 45% under 1980-talet samtidigt som
primär och sekundärundervisningen expanderat och nu når flertalet barn
på landsbygden där 70% av befolkningen lever.

Politisk utveckling

Zimbabwe är enligt konstitutionen en flerpartistat. Efter sammanslagning-
en år 1989 av de två största partierna, ZANU (PF) och ZAPU har ZANU
(PF):s dominerande ställning ytterligare stärkts. Partiet vann stort i parla-
mentsvalet i mars 1990. Valdeltagandet var 65%.

Beslutet från ZANU (PF)-kongressen att upprätta en enpartistat med
marxist-leninistiska förtecken har avförts från den politiska dagordningen.
Den nya ekonomiska politiken med sin klara marknadsorientering anses
inte förenlig med en marxist-leninistisk politik.

Undantagstillståndet som varit i kraft sedan år 1965 upphävdes i juli
1990. Därmed upphörde möjligheten att internera personer på obestämd
tid utan rättegång. En amnesti ledde till frigivande av ett 50-tal regerings-
motståndare som i böijan av 1980-talet dömts till döden för våldsaktioner
i främst Matabeleland. Regimkritiska studenter, fackliga ledare, journalis-
ter och oppositionspartiet Zimbabwe Unity Movement (ZUM) har under
senaste året utsatts för trakasserier och fangslanden från regeringens sida.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

382

Sveriges bistånd

De största biståndsgivarna till Zimbabwe är vid sidan om Sverige, Tysk-
land, Nederländerna, Storbritannien, Canada, Norge och Världsbanken.
USA har återupptagit ett mindre bilateralt bistånd efter några års avbrott
av politiska skäl.

Det humanitära svenska stödet till befrielserörelsema ZANU och ZAPU
övergick efter självständigheten år 1980 i återuppbyggnads-och utveck-
lingsbistånd till Zimbabwe. Totalt har t.o.m. budgetåret 1990/91 1 350
milj. kr. utbetalats inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet.
Ett tvåårigt samarbetsavtal ingicks i juni 1990.

Zimbabwes mottagningskapacitet är god.

Huvudmålen för biståndssamarbetet är att understödja Zimbabwes strä-
van till social och ekonomisk utjämning samt att minska det ekonomiska
beroendet av Sydafrika. Sektorstöden avseende undervisning, hälsovård,
förvaltningsutveckling och transport inriktas på landsbygdsutveckling. Im-
portstödet och personal- och konsultfonden svarar främst mot bistånds-
målen oberoende och tillväxt.

Svenskt stöd ges till demokratiseringsreformer inom förvaltningen och
till insatser med folkligt deltagande på lokal nivå. I flera insatser utgör
kvinnor målgruppen. För den utsatta gruppen lantarbetare och deras fa-
miljer görs speciella satsningar inom undervisning och hälsovård.
Samarbetet har under de senaste åren befunnit sig i en konsolideringsfas.
De justeringar av programmet som kan bli aktuella under 1990-talets
första hälft kommer att styras av Zimbabwes kommande ekonomiska
reformer.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt

1990/91

1991/92

Anslag

200

220

Ingående reservation

31

84

Summa

231

304

Fördelning

Utbetalt

1990/91

Planerat

1991/92

Hälsovård

17,2

25,0

Undervisning

54,5

55,0

Förvaltningsbistånd

28,1

30,0

Personal- och konsultfond

1,7

5,0

Transport

33,0

40,0

Importstöd

12,5

65,0

Summa

147,0

220,0

Utgående reservation

84,0

84,0

Hälsovård

Stora framsteg har gjorts inom primärhälsovården i Zimbabwe med stöd
från bl. a. Sverige. Den nationella vaccinationskampanjen har förbättrat

Prop.1991/92: 100

Bil. 4

383

hälsoläget hos bam särskilt vad gäller mässling och polio. Samarbetet med Prop. 1991/92:100
hälsoministeriet har vunnit stadga. I sektorprogrammet ingår förvaltnings- Bil. 4
utbildning och byggande av en vårdskola. Delinsatser görs för vatten och
sanitet i Manicaland, mödravård, nutrition, personalutbildning och han-
dikapprehabilitering. Särskilt stöd går till det nationella programmet för
bekämpande av AIDS.

Undervisning

Undervisningssektorn har under lång tid fått stora svenska bidrag. Stödet
har gått till att bygga och utrusta primärskolor på landsbygden. För sekun-
därskolan har lokalt anpassade läromedel utvecklats och lärarna har utbil-
dats i tekniska ämnen. Ett av de största projekten är byggande av primär-
skolor i eftersatta områden, där föräldrar deltar i arbetet på självhjälpsba-
sis. I stort sett alla bam går nu i primärskola jämfört med hälften före
självständigheten.

Förvaltningsbistånd

Förvaltningssektom har från budgetåret 1985/86 gjorts till en separat
samarbetssektor. Stödet avser organisationsutveckling, forvaltningsutbild-
ning och statistiksamarbete. Insatser görs bl. a. för att stärka folkligt delta-
gande på lokal nivå och kvinnoinriktade verksamheter. Svenska institutio-
ner har engagerats aktivt i genomförandet av olika delprogram bl. a. SIPU,
SCB, RRV, Boverket och Kommunförbundet. Stödet genom KommufÖr-
bundet går till förberedelser och genomförande av kommunreformer och
till fysisk planering.

Personal- och konsultfond

PK-fondens utbetalningar avser lönepåslag for svensk personal som rekry-
teras av Zimbabwe, s. k. direktanställning, för närvarande ett tiotal perso-
ner. En insats för att stärka den centrala finansförvaltningen ingår.

Transporter

Transportstödet påböljades 1987/88 och utgår i stor utsträckning genom
svenska institutioner och transportföretag. Det omfattar tekniskt bistånd
för vägunderhåll, utbildning och bilbesiktning samt övervakning/kontroll
av vägbyggen. En delinsats avser byggande av landsbygdsvägar med ar-
betsintensiva metoder.

Importstöd

Stödformen motiveras av Zimbabwes stora brist på utländsk valuta och
landets ekonomiska beroende av Sydafrika. Det svenska importstödet
utgör endast en halv procent av Zimbabwes import. Av varorna inom
importstödet upphandlas tre fjärdedelar i Sverige. Inom stödet till den

384

offentliga sektorn har Zimbabwe prioriterat lastbilar, vattenborrar, trycke- Prop. 1991/92:100
riutrustning, papper och kullager. För den privata sektorn har införsel Bil. 4
skett av stål, papper och kemiska produkter. Beslut har även fattats om
import av utrustning för landsbygdselektrifiering. Hanteringen av stödet
har förenklats och håller på att effektiviseras ytterligare genom avskaffan-
det av det tungrodda systemet för administrativ valutatilldelning och
införande av ett icke-administrativt fördelningssystem, ett så kallat Open
General Import Licence-system.

Bistånd utanför landramen

Ett betydande bistånd går till Zimbabwe utanför landramen, såsom
SADCC-insatser, forskningsstöd, flyktingbistånd, stöd till kvinno- och
kulturprojekt samt via enskilda organisationer. Inom det regionala
SADCC-stödet är insatserna avseende den s. k. Beira-korridoren av bety-
dande zimbabwiskt intresse. Såväl BITS som Swedecorp är engagerade i
projekt i Zimbabwe. Swedecorp har tillsammans med de nordiska import-
kontoren etablerat ett kontor för SADCC-regionen i Harare; BITS finansi-
erar bl. a. ett projekt för strategisk oljelagring.

Totalt utbetalades under budgetåret 1990/91 ca 303,2 milj. kr. till Zim-
babwe.

385

Bilateralt bistånd till icke-programländer

En växande andel av det bilaterala biståndet går till länder utanför kretsen
av de 19 programländerna. Formerna för detta bistånd varierar. Bistånd
ges via t. ex. katastrofinsatser eller enskilda organisationer. Men bilateralt
bistånd kanaliseras även genom andra biståndsorgan än SIDA, främst
BITS, SAREC, IMPOD och SWEDFUND. (De två sistnämnda nuvarande
SWEDECORP). Detta bistånd utanför programlandskretsen går för närva-
rande till ett sextiotal länder och områden.

Nedan ges en sammanfattning av några av de större insatserna i länder
som inte är programländer, men som ändå erhåller bilateralt bistånd. För
vaije land ges en kort beskrivning av de olika insatserna.

Avgränsningar

I sammanställningen som följer ingår insatser kanaliserade genom
SAREC, BITS, IMPOD och SWEDFUND. Vidare ingår betalningsbalans-
stöd, katastrofbistånd, livsmedelsbistånd samt stöd via enskilda organisa-
tioner.

I flertalet fall redovisas inte regionala insatser. Det innebär t.ex. att
medel från anslagsposterna Särskilda program m. m., endast tas upp då de
klart kan hänföras till enskilda länder. De angivna beloppen avser utbetal-
ningar.

Det livsmedelsbistånd som redovisas har normalt kanaliserats via olika
multilaterala program. Trots detta redovisas biståndet som bilaterala in-
satser, eftersom det har varit möjligt att knyta de olika bidragen till
respektive länder. Under enskilda organisationer presenteras endast verk-
samheter som ges stöd från SIDA.

Den sammanfattning som följer är inte heltäckande. Endast inriktning-
en i vissa projekt redovisas.

För en komplett sammanfattning hänvisas till tabellen Biståndet förde-
lat på enskilda länder där samtliga insatser och länder redovisas. Följande
länder och områden har medtagits i redogörelsen nedan:

AFRIKA

Algeriet, Burkina Faso, Egypten, Ghana, Marocko, Mauritius, Rwanda,
Senegal, Somalia, Sudan, Tunisien, Västra Sahara, Zaire.

ASIEN

Afghanistan, Filippinerna, Jordanien, Kambodja, Kina, Libanon, Malay-
sia, Pakistan, Thailand, Västbanken/Gaza.

LATINAMERIKA

Bolivia, Chile, Costa Rica, Cuba, Uruguay.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

386

AFRIKA                                                   Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Algeriet

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91 8,1 milj. kr.

Algeriet var samarbetsland för nämnden för internationellt bistånd
(NIB) på 1960-talet, och är BITS äldsta samarbetsland. Den första u-kredi-
ten beviljades år 1982. Det totala gåvobiståndet genom BITS tekniska
samarbete och u-krediter uppgår hittills till ca en halv miljard kronor.
Insatserna har i huvudsak riktats till kraft- och telesektorema.

Den totala u-kreditvolymen till Algeriet uppgår till 1,122 milj, kr., vilket
gör landet till det tredje största mottagarlandet för denna biståndsform.
Telesektorn dominerar samarbetet. BITS har beviljat fem krediter om ca
670 milj. kr. till telekommunikationsprojekt bl.a. i städerna Alger, Oran
och Blida. Inom ramen för det tekniska samarbetet har BITS kompletterat
u-kreditfinansierad utrustning med teleutbildning för algeriska telemyn-
digheten PTTs personal. Inom kraftsektom har u-krediter om ca 245 milj,
kr. lämnats till bl. a. ett ställkraftverk i södra Algeriet samt till tre mobila
gasturbiner för kraftgenerering i områden som ej täcks av det nationella
elnätet. Genom u-krediter har BITS även finansierat två mejerier och en
margarinfabrik. Med anledning av bl. a. Algeriets relativt höga BNP per
capita och den omfattande kreditvolymen är BITS återhållsam vad gäller
u-krediter till Algeriet. Under budgetåret 1990/91 beviljades landet inga
nya krediter.

BITS tekniska samarbete har dominerats av insatser inom industri- och
miljösektom. Totalt ca 45 milj. kr. har hittills utbetalats. 42 personer har
deltagit i det internationella kursprogrammet, framförallt inom telekom-
munikation.

Även IMPOD har i olika sammanhang varit verksamt i Algeriet.

Burkina Faso

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 7,3 milj. kr.

Burkina Faso utvecklas i demokratisk riktning och Sverige har lämnat
bidrag om 1,2 milj. kr. till genomförande av president- och parlamentsval.

I samarbetar med UNSO (United Nations Sudano-Sahelian Office) stö-
der Sverige ett markvårdsprojekt som omfattar Burkina Faso, Niger och
Senegal.

Ett antal svenska enskilda organisationer är verksamma i Burkina Faso,
bl. a. Diakonia och Pingstmissionens u-landshjälp (PMU). Diakonia arbe-
tar t.ex. med byutveckling och miljövårdsinsatser och PMU driver ett
skolprojekt i form av en flickskola.

IMPOD bevakade under det gångna budgetåret den hantverksmässa
som årligen hålls i landet.

Under budgetåret 1990/91 bidrog Sverige med livsmedelsbistånd genom
FN om ca 2 milj. kr. samt med katastrofbistånd för spannmålsinköp om

2,5 milj. kr.

387

Egypten                                                          Prop. 1991/92:100

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 8,9 milj. kr.

Med anledning av Gulfkrisen beslöt den svenska regeringen i slutet av år
1990 att lämna ett särskilt bidrag om 60 milj. kr. till samfinansiering av ett
Världsbanksstött socialt fondprojekt. Projektet syftar bl. a. till sysselssätt-
ningsskapande aktiviteter för utsatta grupper.

Egypten har länge erhållit svenskt projektbistånd. BITS har bedrivit
tekniskt samarbete med Egypten inom energisektorn i drygt tio år. Närma-
re 59 milj. kr. har hittills utbetalats till ett fyrtiotal insatser. Samarbetet har
framför allt gällt energisektorn, som svarar för närmare två tredjedelar av
samarbetet. Härutöver finansieras insatser avseende industri, miljö, jord-
bruk, telekommunikationer och förvaltning.

Egypten har erhållit u-krediter till ett totalt belopp om 422 milj. kr. Flera
projekt är genomförda eller under genomförande. Världens största sam-
manhängande havsnavigationssystem har installerats i Suezbukten med
u-kreditfinansiering. I samband med att Egypten införde lagar som förbjöd
användning av bördig och hårt utnyttjad lera från Nilen för tegeltillverk-
ning, beslutade det egyptiska bostadsministeriet att uppföra 12 nya pro-
duktionslinjer för lättbetong. U-kreditfinansiering beviljades för fyra av
dessa. Sverige finansierar även en genomgripande renovering och upprust-
ning av ett ångkraftverk. På miljöområdet genomförs bl. a. en studie av
avfallshantering vid sju livsmedelsfabriker med syfte att minska avfalls-
mängder och rena utsläppen i Nilen från fabrikerna. Sedan mitten av
åttiotalet har 114 egyptier delatgit i BITS internationella kurser.

Nya Swedfund International AB tar över fyra tidigare SWEDEFUND-
projekt avseende tillverkning av svetselektroder, rostfria vaskar och disk-
bänkar, framställning av aluminiumfosfat för vattenrening samt pappers-
produktion.

Rädda Barnen arbetar i Egypten med projekt mot kvinnlig omskärelse,
och Svenska Alliansmissionen stödjer bl. a. ett utvecklingsprogram för ett
slumområde i Kairo.

Ghana

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 10,4 milj. kr.

BITS bedriver samarbete med Ghana sedan år 1986. Ett fortsatt tekniskt
samarbete inom skogs- och trävaruindustrisektom planeras. En u-kredit
om 28 milj. kr. har beviljats för processutrustning till ett gruvprojekt i
sydvästra Ghana. Vidare lämnas stöd till en studie för lokal tillverkning av
handpumpar samt till planering av eldistribution till 44 städer och byar i
landets centrala delar.

Genom FN bidrog Sverige under budgetåret 1990/91 med ca 6 milj. kr. i
livsmedelsbistånd till Ghana.

IMPOD har tidigare undersökt landets förutsättningarna för export av
tropiskt virke. SWEDFUND har inlett diskussioner om deltagande i
privatisering av pappersmassaindustrin.

Inom ramen för Världsbankens särskilda program för fattiga och skuld-

388

tyngda länder i Afrika bidrog Sverige under budgetåret 1990/91 med 10 Prop. 1991/92: 100
milj. kr. i betalningsbalansstöd. Tidigare har Sverige bidragit med 40 milj. Bil. 4
kr. till programmet.

Sverige lämnade också visst bistånd via Diakonia, LO/TCO:s bistånds-
nämnd och Svenska Missionsrådet.

Marocko

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 7,1 milj. kr.

Biståndet till Marocko har i huvudsak varit begränsat till vissa insatser
genom BITS. Sammanlagt 27 marockaner har sedan böijan på åttiotalet
deltagit i BITS internationella kurser. Under budgetåret 1988/89 lämnades
en första u-kredit om 100 milj. kr. till Marocko för finansiering av ett
större telekommunikationsprojekt. En andra kredit har lämnats för reha-
bilitering av en i en brand förstörd telestation i Casablanca. Därefter har
en utfästelse gjorts om en kredit om 39 milj. kr. för upprättande av en
internationell telestation och ytterligare en kreditansökan avseende tele-
sektom föreligger. Den totala kredit volymen uppgår till ca 195 milj. kr.

Mauritius

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 13,8 milj. kr.

BITS bedriver sedan år 1985 tekniskt samarbete med Mauritius och
hittills gjorda utbetalningar uppgår till 10,5 milj. kr. Telesektorn domine-
rar samarbetet. I form av studier och konsultrådgivning har BITS bl.a.
bidragit till uppbyggnad av en nationell teleförvaltning samt engagerat sig i
det nystartade bolag som handhar teletrafiken. En u-kredit på 107 milj, kr
lämnades år 1989 för arbeten med utbyggnad av det lokala telenätet.
Hittills har 14 personer deltagit i internationella kurser framförallt inom
telesektorn. SWEDFUND är part i ett joint-venture inom tillverkning av
verktygskomponenter. IMPOD har tagit flera initiativ för att främja im-
porten från Mauritius.

Under budgetåret 1990/91 lämnades ca 300 000 kronor i livsmedelsbi-
stånd genom FN.

Rwanda

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 13,2 milj. kr.

SWEDFUND stödjer ett joint-venture mellan Swedish Match AB och
rwandiska staten för fabrikstillverkning av tändstickor. BITS har lämnat
en u-kredit om 13 milj. kr. till projektet. Det till Världsbanken knutna
International Finance Corporation (IFC), deltar också i projektet och
garanterar u-krediten.

Mer än hälften av Sveriges bistånd till Rwanda kanaliseras genom en-
skilda organisationer. Pingstmissionens u-landshjälp är störst i landet, och
arbetar med grundskolor och vattenprojekt samt, till följd av orolighetema
i norra delen av landet, livsmedelsdistribution och flyktingstöd. Sjunde-
dagsadventistsamfundet arbetar med yrkesutbildning i landet.                            389

Ca 1,6 milj. kr. lämnades under budgetåret i form av livsmedelsbistånd.

Senegal                                                          Prop. 1991/92:100

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 10,4 milj. kr.

I mars 1991 arrangerade IMPOD i samarbete med exportrådet i Senegal
och Senegals ambassad i Stockholm ett studiebesök för att studera förut-
sättningar för export av fisk, frukt och grönsaker till Sverige. Besöket
följdes upp då en delegation bestående av senegalesiska exportörer i juni
besökte Sverige.

Inom ramen för Världsbankens särskilda program för fattiga och skuld-
tyngda länder i Afrika lämnade Sverige under perioden 10 milj. kr. i
betalningsbalansstöd.

Senegal är ett av de tre länder som omfattas av Sveriges Sahel-program
för bekämpande av markförstöring och ökenspridning. Stöd lämnas via
UNSO.

Diakonia stöder ungdomsorganisationen AJED som arbetar för en bätt-
re arbetssituation för kvinnorna samt sysselsättning för ungdomar. Stöd
utgår även till brunnsbyggande och grönsaksodlingar.

Caritas och Svenska Missionsrådets biståndsnämnd stöder ett projekt
för undervisning för kvinnor, bl. a. i näringslära, hygien och hälsovård.

Genom FN har under budgetåret 1990/91 ca 9 milj. kr. utbetalats i
livsmedelsbistånd.

Somalia

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 31,6 milj. kr.

Den politiska situationen i Somalia har under året varit oklar, vilket har
försvårat biståndssamarbetet. Inbördes stridigheter pågår och landets nor-
ra del, Somaliland, har förklarat sig självständig.

Svenskt stöd lämnas via BITS och Swedfund. Tillsammans med Världs-
banken finansierar BITS en uppbyggnad av en statistisk centralbyrå i
landet. Swedfund är delägare i ett fiskebåtsprojekt. Båda insatserna har
allvarligt tagit skada av de politiska våldshandlingarna i Somalia och
förväntas avvecklas.

SAREC inledde ett forskningssamarbete med Somalia år 1980. Tillsam-
mans med Somalias vetenskapsakademi lämnas stöd till forskning om
kamelskötsel, medicinsk forskning om bl. a. primärhälsovård, jordbruk,
arkeologi, samt till forskning kring somaliska kvinnors livsvillkor. Till
följd av orolighetema i landet har programmet under budgetåret 1990/91
varit koncentrerat till viss teoretisk utbildning i Sverige. SAREC har för
avsikt att inom ett par år fasa ut samarbetet.

Få enskilda organisationer har haft möjlighet att verka i landet det
senaste året. Bidrag till katastrofhjälp har lämnats till Internationella Rö-
dakorskommittén, Medecins sans Frontieres (MSF), SOS Barnbyar samt
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS). Via bl.a. UNICEF, ICRC och
SOS Barnbyar har landet erhållit ca 26 milj. kr. i katastrofbistånd. MSF är
en belgisk organisation som erhöll ett engångsstöd för organisation av
medicinsk verksamhet i landet. SOS Barnbyar verkade före inbördeskriget
i Somalia och omorganiserade under år 1990 sin klinik och skola i huvud-
staden Mogadishu till fältsjukhus.

390

Sudan

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 91,6 milj. kr.

Det tekniska samarbetet med BITS har sedan det inleddes år 1981
omfattat ett tjugo-tal insatser, huvudsakligen inriktade på kompetenshöj-
ning inom energi- och hälsovårdssektorema. Hittills har 24,2 milj, kr
utbetalts. 88 personer har deltagit i BITS internationella kurser främst
inom områdena jordbruk, miljö och företagsledning. På grund av de
politiska orolighetema i landet förutser BITS ett framtida stöd endast i
syfte att befasta resultat av redan genomförda insatser.

SWEDFUND stödjer sedan år 1982 ett mejeriprojekt i Khartoum.

Sudan har tidigare beviljats ett betalningsbalansstöd på 114 milj, kr., för
betalning av vissa skulder till svenska staten.

Katastrofbistånd och livsmedelsbistånd har givits bl. a. i samband med
nödsituationen under de långa och ihållande regnen och hanteringen av
regionens flyktingströmmar. Livsmedelsbiståndet uppgick till 3,4 milj. kr.
och katastrofbiståndet till sammanlagt 62 milj. kr. under budgetåret
1990/91.

En rad olika enskilda organisationer arbetar i Sudan. Bidrag till flyk-
tingarbetet har utgått till Röda korset, EFS, PMU, Lutherhjälpen, Rädda
Barnen samt organisationen International Aid Sweden som verkar i södra
Sudan. Svensk-sudanska föreningen arbetar med ett byprojekt i landet och
Rädda Barnen med hjälp till flyktingbarn samt med ett informationspro-
gram mot kvinnlig omskärelse.

Tunisien

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 50,9 milj. kr.

Tunisien är ett av BITS äldsta samarbetsländer. Genom det tekniska
samarbetet har bidrag lämnats om 37,2 milj. kr. och u-krediter om sam-
manlagt ca 590 milj. kr. har beviljats för ett femtontal projekt. De viktigas-
te sektorerna för samarbete med Tunisien är miljövård, telekommunika-
tion och fysisk planering.

På miljöområdet har BITS genom det tekniska samarbetet bl.a. arbetat
med projektering av avloppsreningsverk och utbildning av drifts- och
teknisk personal. U-krediter om sammanlagt 25 milj. kr. lämnades under
åren 1989 och 1990 för anläggning av avloppsreningsverk i fyra städer, och
principbeslut om finansiering av ytterligare ett fattades under budgetåret
1990/91. Fyra u-krcditer har lämnats för olika teleprojekt. Inom det tek-
niska samarbetet finansieras utbildning i drift och underhåll av telesta-
tioner samt konsultinsatser avseende förstärkning av den tunisiska tele-
förvaltningen. Huvuddelan av kreditgivningen för budgetåret, 41,4 milj,
kr., utgjordes av en utvecklingsbankskredit om ca 30 milj. kr. 88 personer
har deltagit i BITS internationella kurser.

Under året besöktes Sveriges riksbank och riksgäldskontoret av repre-
sentanter för Tunisiens centralbank. Temat för diskussionerna var skuld-
administration och uppföljning kommer att ske i form av ett seminarium
arrangerat av Tunisiens riksgäldskontor.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

391

SWEDFUND har ett institutionellt samarbete med det tunisiska indu- Prop. 1991/92: 100
striforbundet API som innefattar samverkan med att finna lämpliga Bil. 4
svensk-tunisiska joint-venture projekt. Under perioden inleddes ett pro-
jekt for tillverkning av komponenter för bilindustrin. IMPOD har ett
samarbetsavtal med den tunisiska exportorganisationen CETEX.

Under budgetåret 1989/90 beslöt Sverige att avskriva de närmaste fem
årens återbetalningar på biståndskrediter som beviljades under sextio- och
sjuttiotalen. Som motprestation investerar Tunisien inom ramen for en i
juni 1991 upprättad svensk-tunisisk miljöfond motvärdet i tunisiska dina-
rer inom miljösektom. Motvärdet uppgår till ca 40 milj. kr. över fem år.
Vid fondens första styrelsemöte belutades om användning av ca 8,6 milj,
kr. till byggandet av ett reningsverk.

Genom SIDA finansieras sedan böijan av åttiotalet en markvårdsinsats
i Sidi Bouzid-provinsen i centrala Tunisien. Stödet uppgår till

16,5 milj, kr. över budgetåren 1989—1991/92.

Svenskt stöd ges via Örebromissionen som medverkar i projekt for
yrkesutbildning av flickor och snickeriproduktion av pedagogiska leksaker
for handikappade. Örebromissionen stödjer också två hälsocentraler i Sidi
Bouzid provinsen med bl. a. volontärer. SADEL (Swedish Association for
Development of Low-Cost Housing) genomför självbyggeriprojekt på den
tunisiska landsbygden.

Under perioden lämnade Sverige 3 milj. kr. i återuppbyggnadsbistånd
till Tunisien efter att landet drabbats av översvämningar.

Västra Sahara

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 21,3 milj. kr.

Ett avgörande om Västra Saharas framtid är alltjämt aktuellt. År 1991
godkände FN:s säkerhetsråd generalsekreterarens plan for att lösa konflik-
ten om territoriet och i enlighet med denna inrättades en observatörsstyr-
ka, MINURSO. Styrkan har ansvaret for att det eld-upphör som trädde i
kraft i september år 1991 respekteras. En folkomröstning som avgör Väst-
ra Saharas självständighet eller integrering med Marocko kommer att äga
rum. Sverige har under budgetåret 1990/91 beviljat 10 milj. kr. till en
repatrieringsinsats inom ramen for FN:s fredsplan samt erbjudit sig att
ställa upp med valövervakare.

Det svenska biståndet till de västsaharier som lever i flyktingläger i
Tindouf i Algeriet kanaliseras via ett antal svenska enskilda organisatio-
ner. Totalt har Sverige hittills bidragit med uppskattningsvis 120 milj. kr.
Rädda Barnen arbetar sedan år 1975 med stöd till de västsahariska flyk-
tingarna och är den största förmedlaren av svenskt bistånd. Insatserna
inriktas framför allt på situationen för kvinnor och bam. Stöd har utgått i
form av livsmedel, fordon, reservdelar, tält och kläder m.m. Insatsen
avser också utbildning av ansvariga för livsmedelsdistribution, nutritions-
utbildning av daghemspersonal, uppodling av obrukad mark m. m. Social-
demokratiska kvinnoförbundet har byggt en skola i Tindouf och Förening-
en Västsahara har bidragit med diverse utrustning och skolmaterial till
befolkningen. Vidare har Praktisk Solidaritet svarat för flera sändningar

392

av kläder och andra förnödenheter och Folkpartiets kvinnoförbund i Gno- Prop. 1991/92:100
sjö bidragit till en skola och ett sjukhus i Tindouf.                         Bil. 4

Sverige lämnade under budgetåret drygt 900 000 kronor i livsmedelsbi-
stånd till flyktinglägren i Tindouf.

Zaire

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 37,3 milj. kr.

En rad enskilda organisationer arbetar sedan lång tid i landet. Svenskt
stöd har under budgetåret kanaliserats främst genom Diakonia och Svens-
ka Missionsrådet (SMR).

PMU arbetar bl. a. med ett vattenprojekt på landsbygden, byutveckling,
upprustning av hälso- och sjukvårdsanläggningar, utbildning samt träd-
plantering. SMR lämnar stöd till Svenska Baptistsamfundet och Svenska
Missionsförbundet. Missionsorganisationema arbetar inom undervis-
nings- hälso- och landsbygdssektorema bl. a. genom ett fyrtiotal svenska
volontärer. Även ett antal kvinnoprojekt erhåller stöd.

Missionärernas verksamhet i Zaire blockerades av politiska oroligheter
under hösten år 1991.

Sverige bidrog under budgetåret 1990/91 med ca 4 milj. kr. i livsmedels-
bistånd genom WFP.

ASIEN

Afghanistan

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 76,1 milj. kr.

Biståndet, som främst bestått av katastrofhjälp, har gått till UNOCA,
vilket är FN:s hjälpverksamhet till förmån för Afghanistan och till Svenska
Afghanistankommiittén, som arbetar med hälso- och sjukvård samt livs-
medelsdistribution i och utanför Afghanistan. Även Pingstmissionen har
bedrivit verksamhet i landet under perioden.

Hjälp till Afghanistan går både till återuppbyggnadsarbete och repatrie-
ringsverksamhet inne i landet, och till stöd åt de afghanska flyktingar som
befinner sig i läger i Pakistan.

Filippinerna

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 22 milj, kr

Det tekniska samarbetet via BITS, som inleddes budgetåret 1986/87 är
under uppbyggnad. Hittills har 34,7 milj, kr utbetalats för insatser huvud-
sakligen koncentrerade till områdena miljövård och energi. I samarbete
med Världsbanken har Sverige exempelvis lämnat stöd till kartläggning av
naturresurser och miljöpåverkan med hjälp av satellitbilder. På energisi-
dan har insatserna främst gällt produktion och transmission av elkraft
samt energibesparande åtgärder. Dessutom pågår en metodutvecklingsin-
sats på lantmäteriområdet inom ramen för Filippinernas jordreform
CARP.

IMPOD stöder bl. a ett projekt för utveckling av landets möbelindustri.

393

Svensk möbelindustri har visat intresse för projektet och har inom ramen Prop. 1991/92: 100
för detsamma börjat flytta ut tillverkningen till Filippinerna. Dessutom Bil. 4
stöder IMPOD ett samarbete på dataområdet med filippinska programe-
ringsföretag.

Bland enskilda organisationer verksamma i landet kan nämnas Diako-
nia, Röda korset, LO-TCO:s biståndsnämnd och flera svenska missions-
organisationer. Diakonia arbetar med hälsovårds-och jordbruksprojekt
och LO-TCO:s biståndsnämnd med facklig utbildning. Även kata-
strofbistånd har lämnats till Filippinerna.

Jordanien

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 80,1 milj. kr.

Gulfkrisen har drabbat den jordanska ekonomin mycket hårt. I slutet av
år 1990 beslöt den svenska regeringen att bidra med 60 milj. kr. till
samfinansiering av ett världsbanksstött socialt nödhjälpslån som bl.a.
syftar till sysselsättningsskapande åtgärder.

Jordanien har sedan år 1984 erhållit u-krediter och stöd till tekniskt
samarbete genom BITS. Fyra U-krediter om totalt ca 110 milj. kr. har
hittills lämnats. En kredit har avsett utrustning för en driftsledningscentral
för elkraftmyndigheten i landet. En u-kredit har lämnats för en omfattande
konsultförstärkning av det nationella telebolaget. Detta projekt har dock
avbrutits på grund av de akuta ekonomiska svårigheter som drabbat Jorda-
nien. Det tekniska samarbetet genom BITS uppgår till ca 10 milj. kr. Inom
miljösektom har BITS lämnat stöd till en studie för som underlag för
utveckling av en miljöstrategi i två jordanska städer. Stöd har givits till
institutionssamarbete i samband med en arkeologisk utgrävning av en
bronsåldersfyndighet. Genom BITS internationella kurser har 121 deltaga-
re från Jordanien sedan 1980/81 erhållit utbildning i Sverige.

Huvuddelen av det svenska stödet genom enskilda organisationer kana-
liseras genom Individuell Människohjälp till stöd för ett habiliteringscen-
ter i Sweileh utanför Amman. Projektet omfattar ett barnhem för ca 150
gravt utvecklingsstörda bam, grundskola, träningsskola och yrkesutbild-
ning. Rädda Barnen har bl.a. etablerat ett bamhälsocenter i Amman.
Centret, som invigdes år 1989, har dock ej erhållit svenska statliga medel.
Sverige bidrar också indirekt till Jordanien genom stora bidrag till UNDP,
UNICEF och UNRWA. I samband med Gulfkrisen har Sverige också
finansierat transporter av ett betydande antal drabbade gästarbetare från
läger i Jordanien till respektive hemländer.

Kambodja

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 24,4 milj, kr

Sverige har lämnat bistånd till Kambodja sedan år 1979, dvs. lika länge
som FN har haft en samordnad verksamhet där. Det svenska bidraget har
huvudsakligen gått till humanitära insatser samt katastrofinsatser inne i
landet.

Biståndet har främst kanaliserats genom FN:s barnfond (UNICEF) för

394

stöd till landets primärskolor, hälsovård och dricksvattensförsöijning. Prop. 1991/92: 100
Andra FN-organisationer, som beviljats bidrag är UNHCR, WFP, m. fl. Bil. 4
År 1990 utbetalades vidare bidrag till FNs center för mänskliga rättigheter
samt till ett s. k. US-Indochina Reconciliation Project för exilkambodjaner
och befolkningsgrupper inne i landet. Stöd har vidare givits till enskilda
organisationer däribland Röda korset för uppförande av ett provinssjuk-
hus samt till Diakonia, som bidragit med stöd till protesverkstäder, en
bandagefabrik m. m. Dessutom har SIDA inrättat en konsultfond att an-
vändas när omständigheterna så medger.

Kina

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 203,8 milj. kr.

Efter händelserna i Kina i juni 1989 beslöt regeringen att icke avtals-
bundna biståndsprojekt tills vidare skulle frysas, men att ingångna avtal
skulle honoreras. En mindre del av de frysta u-kreditema har därefter
frisläppts.

Det tekniska samarbetet med Kina inleddes år 1979 och u-krediter om
sammanlagt 2,3 miljarder har lämnats sedan år 1983. U-kreditgivningen
har i väsentliga delar avsett en utbyggnad av Kinas telekommunikations-
system i två provinser. Utbildningsinsatser avseende drift och underhålls-
centra för uppföljning av dessa projekt samt för uppbyggnad av ett utveck-
lingscenter på teleområdet har finansierats inom det tekniska samarbetet.

Samarbetet på industriområdet har varit koncentrerat till pappers- och
skogsindustrin. U-krediter har lämnats för anläggning av spån- respektive
fiberskivefabriker samt för modernisering av pappers- och massafabriker.
Moderniseringen av massaindustrin har medfört positiva effekter på mil-
jön. U-krediter har vidare lämnats för flera projekt inom livsmedelssek-
torn. Dessutom har BITS under flera år lämnat bidrag till ett utbildnings-
center för mejerinäringen.

På energiområdet har u-krediter lämnats för ett mindre vattenkraftverk
samt ett projekt för tillverkning av kolvattenbränsle. Därtill har bidrag
lämnats för en konsultinsats i samband med ett underjordsbyggande av ett
pumpkraftverk samt till utbildningsinsatser avseende högspänd likström.

För 1990/90 utbetalades totalt 112 000 kr. i bistånd från IMPOD, vilket
avsåg bevakning av Kina-mässor i Sverige, utgivning av exportguider om
svenska företag på kinesiska samt hållande av exportseminarier för kine-
ser.

Kina är det land som genom åren haft flest deltagare i BITS internatio-
nella kurser och antalet överstiger för närvarande 350 personer.

SARECs samarbete med Kina inleddes år 1977. T.o.m. budgetåret
1988/89 hade detta samarbete, vilket koncentrerats till medicinsk forsk-
ning och lantbruksstudier, stötts med 28,8 milj. kr.

SWEDFUND deltar i två fabriksprojekt, som avser produktion av läke-
medel respektive värmetråd.

Svenska kyrkans mission (SKM) stödjer ombyggnaden av ett service-
centrum.

395

27 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Libanon

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 14,1 milj. kr.

Efter sexton års inbördeskrig har förhållandena i landet stabiliserats och
en nationell försoningsprocess har inletts grundad på den s. k. Tait-över-
enskommelsen. De olika lokala miliserna har i stort sett avväpnats och den
nationella libanesiska armén upprätthåller ordningen med stöd av syriska
trupper. En författningsreform har genomförts som syftat till att justera
maktförhållandena mellan landets befolkningsgrupper.

Libanon erhöll under budgetåret drygt 4,5 milj. kr. i katastrofbistånd
genom svenska enskilda organisationer. Diakonia är den enda svenska
organisationen med verksamhet i Libanon. Hjälpinsatserna koncentreras
till inköp och distribution av mediciner samt yrkesutbildning och bedrivs i
en mycket besvärlig miljö. Ytterligare svenska organisationer har på andra
sätt bistått utsatta grupper i landet. Bland dessa kan nämnas Svenska Röda
korset som lämnat bidrag till Internationella Röda korskommitténs pro-
gram i Libanon, Caritas som lämnat stöd för rehabilitering av bostäder och
skolor, Rädda Barnen och Kungsbacka FN-förening.

Ca 1 milj. kr. lämnades under budgetåret i form av livsmedelsbistånd.

Malaysia

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 16,8 milj. kr.

Samarbetet med Malaysia, som inleddes år 1985, har gradvis ökat i
omfattning. Totalt har 50,8 milj, kr utbetalats inom det tekniska samarbe-
tet. Flertalet av insatserna avser energisektorn med stöd för utbildning,
upphandling- och installationshjälp samt lönsamhetsstudier. U-krediter,
som totalt uppgår till 116 milj, kr har beviljats för elektrifierings- och
transmissionsprojekt samt för anläggning av transformatorstationer. Dess-
utom pågår samarbete inom områdena vattenrening, miljö och förvalt-
ning.

IMPOD har bl.a kartlagt den malaysiska fruktmarknaden och beviljat
stöd till landets möbelindustri.

En rad enskilda organisationer är verksamma i landet, bl.a. Svenska
kyrkans mission (SKM), Amningshjälpen och LO-TCO:s biståndsnämnd.
SKM medverkar i ett vattenförsörjningsprojekt, medan LO-TCO:s bi-
ståndsnämnd arbetar med facklig utbildning.

Pakistan

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 47,4 milj. kr.

Pakistan erhöll budgetåret 1990/91 7,8 milj. kr. över anslagsposterna i
katastrofbistånd och bistånd genom enskilda organisationer.

Dessutom utbetalades i samband med olika BITS-insatser 28,7 milj. kr.
BITS tekniska samarbete med Pakistan inleddes år 1983 och idag förelig-
ger tre avtal om u-krediter på ett totalt belopp om 180 milj. kr. Samarbetet
är till stor del inriktat på infrastruktur och industriutveckling. Under
1989/90 har avtal ingåtts om en u-kredit på 60 milj. kr. till en pakistansk

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

396

utvecklingsbank för vidareutlåning till små och medelstora industri-och Prop. 1991/92:100
infrastrukturprojekt.                                                        Bil. 4

SWEDFUND har i landet samarbete med en fabrik för framställande av
infusionslösningar. 5 milj. kr. utbetalades i form av aktier under 1990/91.

Genom SAREC stödjer Sverige ett forskningsprojekt kring infektions-
sjukdomar och näringsproblem hos mödrar och bam. Detta projekt är ett
samarbete mellan institutionen för pediatrik vid King Edward Medical
College i Lahore och olika sjukhus och institutioner i Sverige.

Bland de enskilda organisationer som verkar i Pakistan kan nämnas
Rädda Barnen, Pingstmissionen och Lutherhjälpen. Huvuddelen av deras
verksamhet i landet inriktar sig på hjälp till afghanska flyktingar.

Thailand

Totalt utbetalt under budgetåret 1990/91: 53,7 milj. kr.

Biståndsinsatserna i Thailand har hittills huvudsakligen ägnats energi-
sektorn, men stödet till miljövård, transportväsende, jordbruk m. m. har
gradvis ökat i betydelse. BITS har bedrivit tekniskt samarbete med Thai-
land sedan år 1984. De totala utbetalningarna uppgår för närvarande till

13,8 milj. kr. BITS har stött flera av Världsbanken initierade eller finansi-
erade projekt som t.ex. ett nationellt och regionalt driftledningssystem
(upphandling och installation), åtgärder ägnade att effektivisera EGATs
(Electricity Generating Authority of Thailand) organisation, trafiksäker-
hetsforskning m. m. Sammanlagt har 246 personer under årens lopp delta-
git i de av BITS anordnade internationella kursersema. Två u-krediter på
sammanlagt 106 milj, kr har beviljats för en avloppsanläggning i anslut-
ning till en pappers- och massafabrik samt för en inhemsk utvecklings-
bank.

Inom ramen för IMPOD-samarbetet har kartlagts exportmöjlighetema
för tre inhemska produkter, nämligen leksaker, biltillbehör samt träd-
gårdsverktyg.

Genom Diakonia lämnas stöd över katastrofanslaget till flyktingar.
Svenska Baptistsamfundet arbetar bl.a. med by- och hälsovårdsprojekt
och via Svenska Missionsrådet kanaliseras biståndsmedel till olika lands-
bygdsprojekt.

Västbanken och Gaza

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 24,9 milj. kr.

Sverige är efter EG en av de största biståndsgivarna till den palestinska
befolkningen på Västbanken och Gaza. Utöver det reguljära bidraget till
FN:s hjälporganisation förpalestinaflyktingar (UNRWA), som förbudget-
året 1991/92 uppgår till 140 milj. kr. (inklusive 30 milj. kr. till UNRWA:s
katastrofprogram för Västbanken och Gaza), ges även bistånd genom
svenska enskilda organisationer. Sverige stöder också internationella Rö-
dakorskommitténs arbete på de ockuperade områden.

Som svar på en regeringsskrivelse från SIDA hösten 1990 om det huma-
nitära biståndet till det palestinska folket fattade regeringen ett antal beslut

397

av principiell karaktär. Bl. a. angavs att målen för det svenska biståndet till Prop. 1991/92:100
de ockuperade områdena skall vara att minska den palestinska befolkning- Bil. 4
ens lidande och misär, att bidra till att skapa förutsättningar för en sam-
hällsstruktur till grund för ett framtida fritt och demokratiskt Palestina, att
bidra till ökad ekonomisk verksamhet, sysselsättning och välfärd samt att
bidra till en förbättrad situation vad avser mänskliga rättigheter. Vidare
beslutade regeringen att det bilaterala biståndet bör uppgå till minst nuva-
rande nivå, dvs. 20 milj. kr. per år. Regeringen uppdrog vidare åt SIDA att
bereda och fatta beslut om ett mindre stöd på försöksbasis till lokala
palestinska organisationer samt om ett fortsatt brett stöd till organisatio-
ner inom området mänskliga rättigheter.

Genom enskilda organisationer lämnades under budgetåret drygt 22
milj. kr. i bistånd till Västbanken och Gaza. De svenska insatserna är
framför allt koncentrerade till hälsosektorn. Diakonia svarar för den be-
loppsmässigt största insatsen. I Ramallah på Västbanken har ett rehabilite-
ringscenter av mycket hög kvalitet färdigställts. Organisationen bidrar
även med personal till en ortopedverkstad i Jerusalem. Diakonia arbeter
numera med långsiktigt utformat stöd till s. k. Community Based Rehabili-
tation (lokalanpassad rehabilitering). Under budgetåret kanaliserades 10
milj. kr. genom Diakonia i extraordinärt katastrofbistånd för stöd till av
Gulfkrisen hårt drabbade institutioner inom hälsosektorn.

Även Palestinagruppema har länge varit verksamma på de ockuperade
områdena. Under budgetåret beslutades om ett treårigt stöd till hälsosek-
torn om ca 10 milj. kr.

Bland övriga organisationer märks Individuell Människohjälp (IM) som
verkat på de ockuperade områdena sedan år 1966. Idag driver IM ett
daghem för gravt utvecklingsstörda och en yrkesskola för utvecklingsstör-
da. Praktisk Solidaritet, Svenska Kyrkans mission svarar för mindre insat-
ser. Från anslaget Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bi-
stånd har medel avsatts för en rättshjälpsinsats av den svenska avdelning-
en av den internationella juristkommissionen.

Under året lämnades ytterligare katastrofbistånd om 15 milj. kr. med
anledning av Gulfkrisen i form av livsmedelsbistånd och katastrofinsatser
genom UNRWA.

LATINAMERIKA

Bolivia

Totalt utbetalt under budgetåret 1990/91: 54,5 milj. kr.

BITS har under många år lämnat tekniskt bistånd till Bolivia. Inom
ramen för ett Världsbanksprojekt lämnar BITS sedan år 1990 tekniskt stöd
för en omstrukturering av gruvnäringen. Det tre-åriga avtalet uppgår till
30 milj. kr. BITS stöder också energiföretaget ENDE med teknisk rådgiv-
ning och materiel till ett belopp om 12 milj. kr. Stödet avser bl. a. inköp av
ett ställverk.

Samarbetet genom BITS har även inkluderat deltagande i internationel-
la kurser.

398

Ett bidrag om 26 milj. kr. utbetalades genom SIDA till landets sociala Prop. 1991/92: 100
investeringsfond med inriktning på hälsa och utbildning. SIDA gav även Bil. 4
stöd till UNICEFs PROANDES-program i Bolivia till ett belopp om 15
milj . kr. under en tre-års period. Ett bidrag lämnades även till FNs befolk-
ningsfond, UNFPA, om 4 milj, kr över två år för genomförande av en
folkräkning i landet.

Inom ramen för den nya anslagsposten Projektbistånd till Latinamerika,
bereder SIDA insatser i Bolivia med inriktning på sociala frågor, miljö-,
kvinno och kulturområdena.

Medel lämnades genom SIDA till svenska enskilda organisationer verk-
samma i Bolivia. Stödet gavs till främst Pingstmissionen, Diakonia, Röda
korset och Utbildning för biståndsverksamhet (UBV), vilka var engagera-
de i ett 15-tal skilda projekt för sjukvård, undervisning och andra humani-
tära insatser. Diakonia erhöll även bidrag från SIDA för insatser inom i
huvudsak folkbildningsområdet samt till stöd för ett kreditinstitut med
inriktning mot småföretag inom den s. k. informella sektorn.

SAREC stöder två forskningscentra i Bolivia inom ramen för sitt Latin-
amerikaprogram för samhällsforskning.

Som bidragsgivare till FNs narkotikaprogram UNDCP i Bolivia är
Sverige en av de större givarna.

Chile

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 101,8 milj. kr.

Det bilaterala samarbetet med Chile fortsatte under 1990/91. Regering-
en antog i maj 1991 riktlinjer avseende utvecklingssamarbetet med Chile.
Flera avtal om specifika biståndsinsatser undertecknades.

SIDA stöder ett projekt om socialt bostadsbyggande till ett belopp om

86,5 milj. kr. för en tre-årsperiod. Projektet syftar till att avhjälpa den
värsta bostadsbristen i några chilenska kommuner och projektet förutses
genomföras i nära samarbete med lokala grannskapsföreningar.

Stöd lämnades till ett chilenskt program för upprustning av eftersatta
skolor. Ett ursprungligt bidrag om 32 milj, kr utökades med 10 milj,
kr. Avtal undertecknades om stöd till kultur och kvinno-inriktade insat-
ser. Bidraget till kvinnoprogrammet uppgår till 18 milj, kr för en treårspe-
riod medan kulturstödet är till ett belopp om 12 milj, kr över tre år. Ett
forskningssamarbete har inletts genom SARECs försorg. Stödet uppgick
till 5 milj. kr. för 1990/91 och samarbetet är inriktat på hälsa och näring.
SAREC gav även stöd till fristående institut verksamma med samhällsve-
tenskaplig forskning.

Arbetsmarknad och miljöskydd är två områden aktuella för BITS insat-
ser. En första u-kredit beviljades till utvecklingsbanken Bance de Estado
att användas som lånemedel för små och medelstora företagsprojekt

SWEDFUND och därefter SWEDECORP har tagit initiativ till ett
näringslivssamarbete mellan Sverige och Chile.

Svenska och internationella organisationer erhöll medel från det huma-
nitära biståndet för stöd till chilenska organisationer. Stödet riktades till
projekt inom folkbildning, bevakning av mänskliga rättighetersfrågor och                  399

för återvändande av exilchilenare.

Costa Rica

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 64,7 milj. kr.

Trots det relativt gynnsamma utgångläget, har Costa Rica inte lämnats
oberört av 80-talets kriser i Latinamerika. Men de senaste åren har myn-
digheterna i Costa Rica genomfort ett flertal betydelsefulla ekonomiska
åtgärder under strukturanpassningsprogrammet. Beslutsamma åtgärder
inom handelspolitiken, kreditpolitiken och jordbrukspolitiken har genom-
forts. Trots det har den ekonomiska och finansiella situationen försämras
snabbt, vilket kan underminera anpassningsprogrammets tilltänkta fram-
gångar. Detta utgör ett orosmoment inte bara for Costa Rica utan for hela
Centralamerika.

Erfarenheterna av Costa Rica som samarbetsland är mycket goda. Det
är ett fredligt, stabilt och demokratiskt medelinkomstland med uttalade
ambitioner att åstadkomma tillväxt, en rimlig social och ekonomisk för-
delningspolitik och att respektera de mänskliga rättigheterna. Landet har
en utvecklad resursbas som möjliggör ett effektivt utnyttjande av bistån-
det.

Sedan det bilaterala samarbetet med Costa Rica genom SIDA inleddes
år 1988 har totalt 32,4 milj. kr. utbetalats for socialt bostadsbyggande samt
22 milj. kr. för naturvårdsinsatser. Avtalen för budgetåren 1990/91 -
1992/93 omfattar sammanlagt 110 milj. kr. Rapporter tyder på att insat-
serna väl svarar mot Costa Ricas ambitioner inom det sociala området och
målsättningen att värna om naturtillgångarna. Bostadsprogrammet är in-
riktat på resurssvaga familjer som är villiga att delta i organiserat självbyg-
geri och betala för bostadskrediter. Insatsen bidrar även till demokratise-
ringen genom att organisera sluminnevånama. Inom miljöområdet stöder
SIDA fortsatta insatser för att rädda naturskogsområden genom bevaran-
deprojekt innefattande naturvård, uthålligt skogsbruk, undervisning och
forskning.

Insatserna genomförs av lokala eller regionala organisationer, utan med-
verkan av svenska företag eller biståndspersonal. Erfarenheterna av denna
biståndsform är positiva.

Inom det regionala stödet till Centralamerika omfattas Costa Rica av
flera insatser, innefattande katastrofförebyggande insatser, mänskliga rät-
tigheter, miljövård och forskning

BITS inledde tekniskt samarbete med Costa Rica år 1980. Det tekniska
samarbetet har hittills föranlett utbetalningar om 55 milj. kr. och fungerar
väl. Energisektorn svarar för drygt 60% av det tekniska samarbetet med
Costa Rica. Sverige ger bl. a. stöd till landets el- och telemyndighet för
utveckling, drift och underhåll av kraftnätet. Andra samarbetsområden är
telekommunikationer, industri, bostäder, förvaltning, fysisk planering och
skogsutveckling. För närvarande ligger tonvikten på insatser som rör ener-
gi, telekommunikationer, samt skogsbruk och skogsindustri.

BITS utbildar också costarikansk personal, som i sin tur skall leda den
regionala utbildning som landets teleförvaltning kommer att erbjuda per-
sonal från de centralamerikanska teleförvaltningarna. 59 deltagare från
Costa Rica har deltagit i BITS internationella kurser, varav 10 under
1989/90. Huvudintresset gäller el, tele och management.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

400

SWEDEFUND stödjer sedan år 1986 ett möbelfabrikprojekt i Costa Prop. 1991/92:100
Rica. Avtalet omfattar 2,4 milj kr. I samband med en kartläggning av den Bil. 4
svenska marknaden, genomfördes en fact-finding mission till Costa Rica
för blommor, gröna växter, frukt och grönsaker. Stöd har också lämnats
stöd till upprättandet av en costarikansk marknadsföringsorganisation.

Vidare har bidrag lämnats till Costa Ricas deltagande i en svensk turist-
mässa.

SAREC inledde år 1988 bilateralt forskningssamarbete med Costa Rica.

För samarbetsprojekt t.o.m 1989/90 anslogs 3,5 milj. kr. Forskningssam-
arbetet är koncentrerat till medicin och veterinärmedicin. Under 1990/91
utvidgas samarbetet till att omfatta projekt inom arbetsmiljöfrågor, na-
turprodukter samt marinbiologi. Totalt budgeteras samarbetet under
1990/91 till 5 milj. kr. och för 1991/92 till 7 milj. kr.

Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och Föreningen Barnens regn-
skog beviljades 3,5 milj. kr. för naturskyddsinsatsr och Swedish Coopera-
tive Centre, SCC, beviljades 1 milj. kr. för samarbete med den konsument-
kooperativa rörelsen i Costa Rica.

Under 1990/91 utbetalades 22,3 milj. kr. i humanitärt bistånd till Costa

Rica genom UNHCR och Diakonia.

Under 1988/89 lämnades drygt 3,8 milj. kr. i katastrofhjälp för uppbygg-
nad av bostäder som förstörts efter orkanen Joan. Smärre bidrag lämnades
till insatser efter den jordbävning som drabbade Costa Rica i april 1991.

Cuba

Totalt utbetalat under budgetåret 1990/91: 15,2 milj. kr.

Förhållandena på Cuba präglades av landets ökande politiska isolering
och en allt svårare ekonomisk situation till följd av en fortsatt amerikansk
blockad och ett sammanbrott i det ekonomiska samarbetet med Sovjetuni-
onen och socialiststatema i före detta Östeuropa. De mänskliga rättighe-
terna uppmärksammades i FNs kommission för mänskliga rättigheter
varvid allvarliga inskränkningar på olika områden påtalades. Någon poli-
tisk liberalisering i riktning mot flerpartisystem kan inte skönjas.

Sveriges utvecklingssamarbete med Cuba inleddes 1969/70. Riksdagen
beslöt år 1976 att genomföra en successiv avveckling av SIDA-biståndet
till Cuba, samtidigt som ett bredare samarbete genom BITS skulle inledas.
I och med utgången av budgetåret 1979/80 upphörde Cuba att vara pro-
gramland.

Genom BITS har totalt t.o.m. budgetåret 1990/91 ca 130 milj.kr utbe-
talats till olika insatser varav drygt hälften avsett finansiellt stöd till i
första hand livsmedelsindustrin. I genomsnitt har det tekniska biståndet
till Cuba uppgått till 10 milj. kr. per år. I februari 1991 avslutades det
finansiella stödet. Cuba meddelades att endast kompetensutvecklande
stöd med inriktning på ekonomiska eller andra reformer kunde fortsätta.
Utbetalningarna under 1990/91 uppgick till sex milj. kr.

Det finansiella stödet användes främst till inköp av reservdelar till den
utrustning som upphandlades i Sverige under 1970-talet. Detta program
upphörde från och med budgetåret 1990/91 som ett resultat av den över-

401

syn som under året gjordes av biståndssamarbetet mellan Sverige och Prop. 1991/92:100
Cuba. Sverige har också medverkat i upprustningen av ett mejeri samt Bil. 4
bidragit med konsulthjälp för rening av utsläpp från pappersindustrin
samt för studier rörande energibesparing och kemikalieåtervinning.

Cuba har sedan 1979/80 haft ett stort antal deltagare i BITS internatio-
nella kurser. Totalt har 154 personer deltagit i kurser främst inom industri-
ellt underhåll, projektledning och kvalitetskontroll.

SAREC har sedan år 1978 medverkat till att stärka forskningssamarbe-
tet mellan svenska och kubanska forskningsinstitutioner. Utbetalningar
till och med budgetåret 1990/91 uppgår till 42,4 milj. kr. Löpande avtal
avser perioden 1990/91 - 1992/93, omfattar 20,7 milj. kr. och inriktas på
medicin, mikrobiologi, bioteknologi, biologi, och veterinärmedicin.

Uruguay

Totalt utbetalt under budgetåret 1990/91: 19,8 milj. kr.

Därutöver har till SAREC 33,6 milj, kr anslagits för en treårsperiod för
forskningssamarbete i Uruguay/Argentina under samma period.

BITS bedriver ett tekniskt samarbete med Uruguay sedan år 1986.
Energisparande inom industrin har varit det volymmässigt största insats-
området. Stöd har lämnats inom miljöområdet, bland annat för rehabilite-
ring av Montevideos huvudvattenledning och för algbekämpning i
dricksvattenreservoarer. En förstudie gjordes om förutsättningar för eta-
blering av ett vedeldat kraftverk, vilket rönte stor uppmärksamhet. Ett
trettiotal deltagare från Uruguay medverkade vid BITS internationella
kurser.

SAREC har under lång tid varit verksam i Uruguay, till en böijan genom
stöd åt ett antal samhällsvetenskapliga institutioner. Nuvarande forsk-
ningssamarbete mellan Sverige och Uruguay regleras genom avtal från år
1990. De viktigaste sektorerna för samarbetet är jordbruk, medicin och
hälsa, miljö-och bioteknik. För budgetåret 1990/91 har 12,7 milj, kr
avsatts för samarbetet.

Cirka 7,4 milj. kr. lämnades i biståndsmedel genom SIDA till svenska
enskilda organisationers insatser i Uruguay. Swedish Cooperative Centre
var engagerad i kooperativ verksamhet i landet. Diakonia stödde bl.a.
projekt för återvändande och gav stöd åt människorättsorganisationen
SERPAJ.

SIDA understödde med 305 000 kr. det kulturella utbytet med Uruguay
under åren 1990/91.

402

Andra anslagsposter                                 ^Pr°P- 1991/92:100

Bil. 4
Regionalt ekonomiskt samarbete i södra Afrika (SADCC)

Under anslagsposten har under budgetåret 1990/91 utbetalats 205 milj. kr.

Southern African Development Coordination Conference (SADCC) bil-
dades år 1980 for att minska beroendet av Sydafrika och främja ekono-
misk tillväxt och samarbete i regionen. Medlemmarna i SADCC — Ango-
la, Botswana, Lesotho, Malawi, Mozambique, Swaziland, Tanzania, Zam-
bia, Zimbabwe och sedan år 1990 det självständiga Namibia — har satt
som främsta prioritet att stärka transporter och kommunikationer mellan
länderna. Sverige har tillsammans med de övriga nordiska länderna enga-
gerat sig särskilt starkt i denna sektor. Därutöver ges bistånd inom främst
energisektorn. Sverige har sedan 1981/82 fram till kalenderårsskiftet
1990/91 gjort åtaganden om sammanlagt 1 670 milj. kr. De svenska med-
len har främst använts för upprustning av transportsystemen genom Mo-
zambique, Zambia och Tanzania, samt till uppbyggnad av regionens tele-
nät. De politiska förändringarna i Sydafrika kan starkt komma att påverka
SADCC-samarbetet. Ett majoritetsstyrt Sydafrika kan komma att innebä-
ra att grunderna för SADCC-samarbetet antingen försvagas eller förstärks
i så hög grad att formerna för stödet och samarbetet måste omprövas.

För att stärka SADCCis förmåga att bereda och genomföra projekt har
stöd givits i form av finansiering av personal och annat tekniskt bistånd till
transport- och kommunikationskommissionen i Maputo, till industri- och
handelssekretariatet i Dar es Salaam och till miljö- och markvårdssekreta-
riatet i Maseru. En konsultfond har knutits till SADCC-sekretariatet i
Gaborone. Sverige och Finland ger stöd till gruvsekretariatet i Lusaka.

Inom telekommunikationsområdet deltar Sverige tillsammans med
Norge i finansieringen av tre mikrovågslänkar mellan Botswana, Zambia
och Zimbabwe; mellan Malawi, Mozambique och Zimbabwe samt mellan
Malawi och Tanzania. Ytterligare stöd ges för installation av en internatio-
nell televäxel i Mozambique. Teletrafiken i regionen har inneburit ett stort
steg mot oberoende från Sydafrika.

På järnvägsområdet levereras tele- och signalutrustning till järnvägen i
Botswana. För TAZARA-jämvägen har järnvägsvagnar levererats från
företag i Zimbabwe. I Beira-korridoren och i hamnen i Beira pågår stora
upprustningsarbeten, liksom i Dar es Salaams hamn. Arbetena omfattar
reparation av hamnanläggningar, banvallar, spår och väg. Planer finns för
rehabilitering av Lobito-korridoren när säkerhetssituationen tillåter. Lom-
popo-järnvägen har öppnats för trafik.

På energiområdet har studier gjorts om kraftöverföring från Mozam-
bique till Malawi och om underhåll av kraftverk.

SADCC arbetar på ett pragmatiskt sätt som är väl anpassat till den
rådande situationen i södra Afrika och som har vunnit respekt inom det
internationella samfundet. I första hand inriktas verksamheten på upp-
rustning och/eller utbyggnad av befintliga anläggningar. Behovet av utbil-
dad arbetskraft i SADCC-ländema har blivit en fråga med allt större
betydelse i takt med att investerings- och rehabiliteringsarbeten slutförs

403

och att underhåll och effektiv drift av anläggningar och transportsystem Prop. 1991/92:100
blir viktigare. En ökad, effektiv produktion och godstrafik inom SADCC Bil. 4
kräver förbättrad kapacitet hos SADCC-ländema att själva driva och
underhålla de investeringar som gjorts.

Nya former för nordisk samverkan har prövats inom ramen för SADCC-
biståndet. Betydande resursbesparingar och bättre utbud har därmed ska-
pats.

De nordiska länderna svarar för en tredjedel av det bilaterala biståndet
till SADCC-området. Sverige är den största givaren. Andra stora givare är
EG, Canada, USA, Tyskland och Nederländerna. Ett visst samarbete har
kommit igång med FN och Världsbanken. Den alliansfria rörelsens Afrika-
fond mobiliserar resurser för SADCC-ländema och befrielserörelsema i
Sydafrika. Svenska bidrag till fonden avser finansiering av järnvägsvagnar
till TAZARA-jämvägen och transporter inom ramen för projektet
TRANSCARGA i Mozambique.

Det bredare samarbetet mellan Norden och SADCC fastlades i den s.k.
Harare-deklarationen år 1986. Syftet är att finna nya samarbetsområden
som komplement till det reguljära biståndet, särskilt inom handel, investe-
ringar och kultur. Efter ett omfattande inventerings- och studiearbete har
flera insatser tagit form. Avtal har tecknats för motköpsaffarer mellan
Norden och SADCC och inom SADCC-regionen. Ökade ansträngningar
görs för att främja export från SADCC-ländema genom Swedecorp. NOR-
SAD-fonden syftar till att stödja joint ventures mellan företag i Norden
och SADCC-regionen. Nordiskt stöd utgår för upprättande av en genbank
i SADCC-området. Tidskriften Southern African Economist har fått ett
positivt mottagande. Under år 1991 har ett SADCC-sekretariat för kultu-
rellt samarbete inrättats i Maputo.

Sverige fungerade som nordisk samordnare för det nordiska initiativet
under en tvåårsperiod fram till SADCC-konferensen i Lusaka månadsskif-
tet januari/februari år 1990, varefter Danmark övertog ansvaret. I februari
1992 förväntas Finland överta ansvaret för perioden 1992 — 94. En över-
syn av Norden/SADCC initiativet har utförts av Michelsen-Institutet i
Norge, som grund för utarbetandet av ett nytt ramprogram för perioden
1991-95. Ett flertal organisationer och institutioner har dragits in i det
bredare samarbetet såsom banker, standardiseringsinstitutioner, ung-
domsorganisationer, industriinstitutioner m. fl.

Regionala insatser i Asien

Mekongkommittén är en regional sammanslutning av de länder som ut-
nyttjar Mekongflodens nedre lopp. Bildad år 1957 består kommittén för
närvarande av Laos, Thailand och Vietnam. Kambodja står sedan år 1975
av politiska skäl utanför. Kommittén skapar ett forum för diskussion och
samarbete över gränserna.

Sveriges stöd till Mekongkommittén inleddes år 1981 och innehåller
miljövård, en konsultfond för olika förstudier och personalbistånd till
kommitténs sekretariat. Utbetalningarna för 1990/91 uppgick till 8,5
milj. kr. Samarbetet fungerar väl. SIDA förutser ett ökande samarbete med

404

Mekongkommittén med inriktning på framfor allt regionala miljöproblem Prop. 1991/92: 100
relaterade till utnyttjandet av floden och aktiviteter i flodens upprinnings- Bil. 4
områden. När Kambodjafrågan lösts kan kommittén förväntas komma att
spela en större roll och utökade insatser kan då bli aktuella. Redan nu har
vissa initiativ tagits från kommitténs sida för att förbereda sådana insat-
ser. Programdiskussioner genomfördes av SIDA med kommittén i maj
1991. Ambitionen är att söka utveckla ett långsiktigt programstöd till
kommittén. Under diskussionerna överenskoms att sikta mot ett sådant
samarbete från budgetåret 1992/93 och att samarbetet skulle fokuseras på
miljöfrågor och på kompetensuppbyggnad i Laos och Vietnam. Som ett
första steg i beredningen skall en så kallad ”strategic review” liknande den
SIDA finansierade avseende IUCN (International Union for the Con-
servation of Nature and Natural Resources) genomföras.

Avtal har ingåtts om ett stöd till Asian Institute of Technology i Thai-
land för stipendiering av laotier och vietnameser inom områden som
teknologi, vatten, miljö och management. Avtalet löper från 1989/90 och
fyra år framåt.

Ett program för hantverksfiske i Bengaliska bukten som omfattar samtli-
ga länder runt Bengalisak bukten löper t. o. m. december 1992. Det genom-
förs av FAO och målgruppen är fiskebefolkningar i området. Ett fortsatt
stöd beror av en utvärdering som kommer att genomföras tillsammans
med DANIDA.

Regionala insatser i Centralamerika

Fredsprocessen har inneburit positiva förändringar i regionen som helhet,
men särskilt i Nicaragua där contras-kriget har bringats till ett slut, i El
Salvador där förhandlingar mellan regeringen och FMLN pågår under FNs
ledning samt i Guatemala där kontakterna intensifierats mellan regeringen
och gerillans förenade organisation, URNG.

Generellt uppvisar regionen ett försämrat läge när det gäller de ekono-
miska och sociala rättigheterna. Den ekonomiska krisen under 80-talet har
inneburit en ekonomisk tillbakagång i samtliga länder. Den ekonomiska
strukturanpassningen utsätter samtliga länder för mycket stora politiska
påfrestningar. Budgetnedskärningar har framför allt omfattat de sociala
sektorerna, vilket i synnerhet drabbar dem som redan lever under fattig-
domsnivån. Vad avser de politiska och medborgerliga rättigheterna är
människorna alltjämt mycket hårt drabbade i El Salvador och Guatemala.

Syftet med stödet till regionala insatser i Centralamerika är att främja
fredssträvandena i regionen och stödja ansträngningarna att öka samarbe-
tet mellan länderna. Det svenska stödet skall ses i ljuset av den särskilda
plan för regionens återhämtning, som utarbetades av de centralamerikans-
ka länderna i samarbete med FN. I denna sökar man gemensamt angripa
centrala utvecklingsfrågor och sociala problem, bland annat flyktingpro-
blematiken.

Medlen har utnyttjats för stöd till sociala program såsom primärhäl-
sovård och malariaförebyggande åtgärder genom den allamerikanska häl-
sovårdsorganisationen (PAHO) och vattenförsöijning genom UNICEF.

405

Fortsatt stöd har utgått till den centralamerikanska kooperativa konfede- Prop. 1991/92:100
rationen (CCC-CA), till den centralamerikanska universitetskonfedera- Bil. 4
tionen (CSUCA) och till insatser på miljövårdsområdet bl. a. genom ut-
bildningscentret för tropiskt jordbruk (CATIE). Stöd har också utgått till
Interamerikanska institutet för mänskliga rättigheter (IIDH) och för regio-
nal samordning mellan kvinnoorganisationer. Samarbetet med Interame-
rikanska institutet för jordbrukssamarbete har fortsatt liksom med den
Centralamerikanska banken för ekonomisk integration (CABEI) och Ak-
tionskommittén för stöd till Centralamerika (CADESCA). En insats för att
förebygga naturkatastrofer har byggts upp i CEPREDENAC (Centro Re-
gional de Coordinacion para la Prevencion de desastre naturales en Ameri-
ca Central). De första erfarenheterna av stöd till utbildning inom offentlig
förvaltning, genom ICAP, och företagsadministration, genom INCAE, har
varit positiva och utvecklas nu till ett långsiktigare stöd. I programmet
ingår också flyktinginsatser genom UNHCR.

Sedan anslaget inrättades budgetåret 1986/87 har en snabb ökning skett
och för budgetåret 1990/91 anvisades 90 milj. kr. Utbetalningsnivån har
genomgående varit hög liksom mottagningskapaciteten hos de regionala
organisationerna. Sedan budgetåret 1986/87 har åtaganden för över fyrtio
insatser, på totalt 279 milj. kr. gjorts. Inom Norden äger ett kontinuerligt
samråd rum. Flera av insatserna finansieras och följs upp gemensamt.

Humanitärt bistånd till södra Afrika

Under år 1991 har ytterligare steg tagits mot förverkligandet av ett Sydafri-
ka utan apartheid. Den formella grunden för apartheid avskaffades när
apartheidlagama upphävdes vid halvårsskiftet. Överläggningar och samtal
förs mellan apartheidmotståndama, främst ANC, och regeringen. ANC
riktar skarp kritik mot regeringen för att den går för långsamt fram och för
att den enligt ANC inte infriat sina åtaganden. Den i somras uppdagade
s. k. Inkatha-gate skandalen, där det avslöjades att regeringen gett hemliga
ekonomiska bidrag till zulu-organisationen Inkatha, hotade allvarligt att
störa processen. Emellertid torde skandalen och ANC:s framgångsrika
kongress ha stärkt ANC samtidigt som händelserna i motsvarande grad
försvagat regeringens position. ANC har därefter med större tryck kunnat
driva kravet på inrättandet av en interimsregering.

President de Klerk har rönt framgång och uppskattning i omvärlden
genom att hålla sitt löfte att avskaffa apartheidlagama. Förhoppningarna
är stora att reella förhandlingar om en ny författning skall förverkligas.
Vad som kanske är mest oroande och hotande för framsteg i processen mot
avskaffande av apartheid är det fortsatta våldet. Mellan augusti 1990 och
1991 krävde detta våld ca 2 000 dödsoffer bara i de svarta förstäderna runt
Johannesburg. Ett stort antal kontakter, samtal och formella överläggning-
ar har ägt rum mellan berörda organisationer och mellan dem och rege-
ringen i strävan att minska våldet.I september undertecknade ett stort
antal organisationer ett särskilt fredsavtal.

Trots överenskommelserna mellan regeringen och ANC och trots de

reformer som genomförts, har alltjämt inte majoriteten av sydafrikaner                 406

rätt att delta i fria allmänna val.

Svenskt bistånd

Prop.1991/92:100
Det humanitära biståndet i södra Afrika utgör ett stöd till offer för och
motståndare till apartheidsystemet. Syftet är att stödja en utveckling mot
ett fritt, icke-rasistiskt och demokratiskt Sydafrika. Biståndet omfattar
bl. a. stöd till uppbyggnad av folkliga organisationer såsom fackföreningar
och kyrkor, rättshjälp och försöijningsbidrag till fängslade apartheidmot-
ståndare och deras familjer, flyktinghjälp, stipendier, utbildningsinsatser
samt information och forskning. Bidrag lämnas dels som direkta bidrag till
den humanitära verksamheten inom ANC, dels till FN samt svenska och
internationella enskilda organisationer.

ANC har erhållit svenskt bilateralt bistånd i 18 år, främst för försörjning
av flyktingar som är spridda i länderna i södra Afrika. Samarbetet omfat-
tar även projekt inom jordbruk, utbildning, kultur och hälsovård. Bistån-
det innefattar även bidrag till administration, information och transpor-
ter.

De sydafrikanska kyrkorna har en stark ställning i landet och inom
apartheidmotståndet. Stöd ges till olika kyrkliga aktiviteter, bl. a. genom
Diakonia, Frikyrkan hjälper, Lutherhjälpen, Svenska ekumeniska nämn-
den och Svenska kyrkans mission.

Medel ställs också till förfogande för rättshjälp och för hjälp till de
fängslades anhöriga. Svenskt bistånd utgår också för repatrieringen och
återanpassandet av sydafrikanska flyktingar, främst genom FN:s flykting-
kommissarie. Fackföreningsrörelsen har under senare år blivit en allt
viktigare faktor i antiapartheidrörelsen. Spridning av information och
forskningsrön om situationen i Sydafrika är viktig för att öka medvetenhe-
ten om apartheidsystemet. Därför stöds informationsverksamhet såväl i
som utanför Sydafrika.

Humanitärt bistånd i Latinamerika

Under anslagsposten Humanitära insatser i Latinamerika utbetalades 201
milj. kr. under budgetåret 1990/91. Utöver det anslagna beloppet på 190
milj. kr. disponerades en ingående reservation på ca 35 milj. kr.

Det humanitära biståndet i Latinamerika inleddes efter militärkuppen i
Chile år 1973, i form av katastrofbistånd till flyktingar och offer för
förtrycket i Chile. Från budgetåret 1976/77 inrättades en särskild anslags-
post ur vilken sammanlagt 1 304 milj. kr. utbetalats till och med budget-
året 1989/90. Riksdagen beslöt på basis av statsverkspropositionen
1987/88 att anta reviderade riktlinjer för det humanitära biståndet i Latin-
amerika med inriktning på tre huvudsakliga ändamål: stöd till människor
som fallit offer för förtryck och väpnade konflikter; stöd till återuppbygg-
nad och utveckling av demokratiska institutioner; stöd till utvecklingspro-
jekt med inriktning på de mest eftersatta grupperna. I takt med demokrati-
seringsprocessen i Sydamerika har tyngdpunkten i huvudsak förskjutits
mot insatser till stöd för demokratin. I Centralamerika är insatserna fortfa-
rande riktade till flyktingar, återvändande, intemflyktingar, och till krafter
som verkar för fred och demokrati.

407

Det humanitära biståndet till Latinamerika har från 1991/92 tillforts Prop. 1991/92: 100
anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Bil. 4
En ny beredning för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt
bistånd har tillkallats med mandat att bereda insatser i Afrika, Asien och
Latinamerika.

Det allvarliga läget i flera länder i Centralamerika liksom i Peru och
Colombia motiverar där fortsatta insatser av humanitär karaktär och till
skydd för mänskliga rättigheter. Under det senaste året har stöd i ökande
utsträckning utgått till flyktingar i Centralamerika som återvänt till hem-
landet. Bidrag har utgått till grupper som dokumenterar och påtalar brott
mot mänskliga rättigheter. Bistånd har lämnats till insatser för att utveckla
demokratiska strukturer, t. ex. genom bidrag till folkbildningsverksamhet
och kooperation. Sysselsättningsprojekt i form av verkstäder och daghem
för krigsdrabbade bam har varit andra aktuella områden. Likaså utgår
stöd till särskilt utsatta grupper, t. ex. kvinnor och s. k. gatubarn.

Det humanitära biståndet har lämnats av svenska folkrörelser och andra
svenska och internationella enskilda organisationer. Bland dessa organisa-
tioner kan nämnas Arbetarrörelsens internationella centrum, Diakonia,
Kyrkornas världsråd, LO/TCO:s biståndsnämnd, Lutherhjälpen, Rädda
Barnen, Svenska röda korset, Svenska Caritas, Svalorna, Svenska kyrkans
mission och World University Service. Stöd har även förmedlats via
multilaterala organisationer såsom Internationella utvecklingsfonden
(IDA), FN:s barnfond (UNICEF) och FN:s flyktingkommissarie
(UNHCR).

Med stöd av den inom utrikesdepartementet genomförda översynen av
biståndet till Latinamerika konstateras att humanitärt bistånd varit en
flexibel anslagsform som smidigt kunnat anpassas efter en föränderlig
situation. Fokus har förskjutits från avgränsade projekt till processer.
Målgrupperna har dominerats av fattiga och utsatta människor. Aktörer i
biståndet har i första hand varit lokala organisationer. Biståndet har
aktivit bidragit till överföring av erfarenheter mellan svenska, internatio-
nella och lokala enskilda organisationer, bidragit till en breddad resursbas
samt medverkat till att bygga upp nätverk mellan organisationer och
länder i Latinamerika.

Katastrofer, stöd till återuppbyggnad m. m.

Anslagsposten Katastrofer, stöd till återuppbyggnad m. m. uppgick under
budgetåret 1990/91 till 1088 milj. kr. jämte intecknad reservation från
föregående budgetår. Under budgetåret inträffade ett flertal mycket om-
fattande katastrofer vilket medförde ett fullständigt medelsutnyttjande.
Moi slutet av budgetåret bemyndigade riksdagen regeringen att ta i an-
språk ytterligare medel för humanitära insatser. Efter omfördelningar i
budgeten beslutade regeringen i juni 1991 om ytterligare 220 milj. kr. i
katastrofbistånd till Afrikas Hom och Mellanöstern.

Budgetåret kännetecknas som ett av de värsta katastrofåren någonsin.
En allt större andel av katastrofanslaget utnyttjas för insatser för flykting-
ar, internflyktingar och i krigsområden. Andelen beräknas till drygt 80%.

408

Omfattande humanitära tragedier i Mellanöstern, Afrikas Hom, Bangla- Prop. 1991/92:100
desh, Mozambique och Angola ställde stora krav på katastrofbiståndet. Bil. 4
Drygt hälften av anslagsposten utnyttjades för insatser i Afrika och om-
kring en tredjedel för insatser i Asien och Mellanöstern. Katastrofbistån-
det till Latinamerika har till övervägande del inriktats på bekämpningen
av koleraepidemin.

Ett omfattande humanitärt bistånd utgick till Mellanöstern med anled-
ning av Gulfkrisen. Utöver 150 milj. kr. från katastrofanslaget finansiera-
des humanitära insatser över Cl. anslaget. Gulfkrisrelaterade insatser
belastade även anlsaget Särskilda insatser i skuldtyngda länder. Om dessa
anslagsposter inkluderas uppgår stödet till utsatta grupper i Mellanöstern
till närmare en halv miljard kronor.

Humanitär hjälp till afghanska flyktingar, den palestinska befolkningen
på Västbanken och Gaza, flyktingar från Kambodja samt cyklonoffer i
Bangladesh svarade för de tyngsta posterna. Katastrofbiståndet till Latin-
amerika har till övervägande del inriktats på bekämpningen av koleraepi-
demin.

Närmare 60% av beviljade medel kanaliserades genom svenska enskilda
organisationer, varav hälften genom Svenska Röda korset. Bland de större
svenska mottagarna av katastrofbistånd märks även Svenska Afghanistan-
kommittén, Praktisk Solidaritet, Diakonia, Evangeliska Fosterlandsstiftel-
sen, Rädda Barnen och Lutherhjälpen. Ca en tredjedel av medlen gick via
internationella organisationer (FN-organ) och återstoden genom enskilda
regeringar och utländska enskilda organisationer.

409

Beslutade insatser

(milj, kr.)

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Budgetåret

Destination                                        1990/91

AFRIKA

Angola                                                49,3

Botswana                                              14,6

Burkina Faso                                           0,9

Etiopien                                             176,2

Guinea                                                 2,0

Kenya                                               —

Lesotho                                             -

Liberia                                                0,6

Malawi                                                 1,6

Mauretanien                                         2,8

Mozambique                                           110,3

Namibia                                                6,7

Rwanda                                                 4,8

Somalia                                               22,1

Sudan                                                 68,2

Tanzania                                            -

Tchad                                                  0,7

Tunisien                                               3,0

Uganda                                                41,3

Västra Sahara                                        21,3

Zimbabwe                                               5,5

Övriga regionala insatser                            69,5

Sunna                          601,4

AS I EN/MELLANÖSTERN

Afghanlstan/Pakistan                               75,0

Bangladesh                                            15,0

Burma                                                  —

Filippinerna                                           4,6

Indien                                                 3,3

Irak                                                   4,0

Iran                                                  26,1

Israel                                                 5,0

Jordanien                                             42,0

Kambodja                                              23,3

Libanon                                                8,9

Pakistan                                               4,4

Sri Lanka                                              0,2

Thailand                                               6,0

Turkiet                                             -

Vietnam                                             -

Västbanken/Gaza                                    20,8

Övriga regionala insatser                            96,7

Summa                            335,3

LATINAMERIKA

Costa Rica                                             -

El Salvador                                            —

Haiti                                                  0,3

Nicaragua                                             10,2

Peru                                                  11,2

Summa                           21,7

ÖVRIGT

Ej länderfördelat                                     9,0

Rumänien                                               5,1

TOTALT                                                     972,5

410

Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda              Prop. 1991/92:100

organisationer                                                  Bil. 4

Anslagsposten for utvecklingsprojekt genom folkrörelser och andra enskil-
da organisationer har flerdubblats sedan budgetåret 1974/75. Från och
med budgetåret 1990/91 inkluderar anslagsposten även medel som lämnas
till svenska organisationers informationsverksamhet i Sverige.

Under 1990/91 utbetalades sammanlagt 698 milj. kr. Utöver av riksda-
gen beviljade medel på 675 milj, kr., fanns en intecknad reservation från
föregående budgetår på 39 milj. kr. Den nu intecknade utgående reserva-
tionen från 1990/91 minskade därför till 16 milj. kr.

Bidrag lämnades budgetåret 1990/91 till projekt i ca 90 u-länder, inklusi-
ve programländerna. Biståndet till projekt i de tio största mottagarländer-
na framgår av följande uppställning:

1990/91
milj. kr.

Tanzania

49

151

Bangladesh

35

737

Zaire

33

287

Indien

32

244

Nicaragua

28

157

Kenya

26

657

Etiopien

25

179

Zimbabwe

20

172

Sudan

16

163

Pakistan

12

366

Uganda

11

848

Brasilien

10

654

De kristna organisationerna mottog den största delen av bidragen,
291 milj, kr., motsvarande 42 % av utbetalade medel. Bidragen till fackli-
ga respektive kooperativa insatser var 59 resp. 51 milj. kr.

Liksom tidigare år har stödet i stor utsräckning använts till utbildnings-,
hälsovårds- och landsbygdsutvecklingsprojekt. Bidragen avser investe-
ringar-, drifts- och underhållskostnader i lokal valuta.

Under åren har stora summor avsatts för kapitalkrävande byggnads-
verksamhet och investeringar. Härvidlag kan en viss ändrad inriktning
skönjas mot bakgrund av de svårigheter som har uppstått vid avvecklandet
av det egna stödet och överlämnande av driftsansvaret till lokala samar-
betspartners. Insatserna idag baseras därför mer på lokala behov och större
hänsyn tas till förutsättningarna att uppnå varaktiga resultat. Sådana insat-
ser är ofta svåra att planera och genomföra, samtidigt som de normalt är
mindre kostnadskrävande.

För att bättre klargöra de enskilda organisationernas förmåga att kanali-
sera de snabbt ökande bidragen samt att se över samarbetsformema mel-
lan SIDA och organisationerna påböljades under budgetåret 90/91 en
översyn av biståndsformerna inklusive volontär- och administrationsbi-
dragen. Utrednigen förväntas ge ett underlag för beslut om det långsiktiga
samarbetet med de enskilda organisationerna.

28 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Efter några års konsolidering har nu efterfrågan på statlig finansiering av Prop. 1991/92: 100
insatser genom enskilda organisationer på nytt ökat. Detta är särskilt Bil. 4
tydligt vad avser de s.k. ramorganisationema. Övriga organisationers
ansökningar håller en relativt konstant nivå - något sjunkande på sikt -
såväl till antal som sökt belopp.

Svenska enskilda organisationer förmedlar bistånd även över anslags-
posterna katastrofhjälp, humanitärt bistånd, projektbistånd till vissa län-
der m fl anslag. De sammanlagda utbetalningarna uppgick till cirka

1,4 miljarder kronor.

Genom det av regeringen under hösten 1986 tillkallade särskilda folkrö-
relserådet har ett instrument skapats for fördjupat samråd, erfarenhetsut-
byte och diskussion kring organisationernas egna biståndsprojekt, samti-
digt som organisationerna kan lämna synpunkter på det totala svenska
biståndets innehåll och utformning. Ett ingående samråd och erfarenhets-
utbyte äger också rum mellan SIDA och organisationerna. Det sker vid
årsgenomgångar, konferenser och seminarier, gemensamma faltbesök,
uppföljningar och utvärderingar.

Ramavtal

Ramavtal om biståndsinsatser har ingåtts mellan SIDA och följande tolv
organisationer, som tillsammans representerar ett åttiotal medlemsorgani-
sationer: Afrikagruppemas rekryteringsorganisation (ARO), Arbetarrörel-
sens internationella centrum (AIC), Diakonia, LO/TCO, Handikapprörel-
sens internationella biståndsstiftelse (SHIA), Pingstmissionens u-lands-
hjälp (PMU), Rädda Barnen, Swedish Co-operative Centre (SCC), Svens-
ka missionsrådet (SMR), Svensk volontärsamverkan (SVS) samt Utbild-
ning för volontärverksamhet (UBV), samt Svenska Röda Korset. Av med-
len under anslagsposten går omkring 85 % till dessa organisationer. Samar-
betet med ramorganisationema regleras av femårsavtal. Rambidragen be-
viljas dock på basis av ettåriga eller tvååriga framställningar, medan indi-
kativa rambelopp fastställs för ytterligare två år för att underlätta organisa-
tionernas planering. SIDA medverkar till att samtliga ramorganisationer
gjort eller gör kapacitetsstudier. De sista genomförs under budgetåret
1991/92.

Volontärbidrag

Genom stödet till volontärer, som arbetar för enskilda organisationer, får
ett stort antal svenskar möjlighet till praktisk erfarenhet av arbete i u-land.
Antalet volontärer med SIDA-bidrag under budgetåret 1990/91 var ca 800.
För varje volontär utgår ett schablonmässigt bestämt bidrag. Fr.o.m.
budgetåret 1989/90 är bidraget 130 000 kr. per år. Volontärbidragen sva-
rar för ca 15% av anslagsposten. Bidragen uppgår till över 100 milj. kr.

412

Direktstöd till organisationer i mottagarländerna                        Prop. 1991/92:100

Stöd har lämnats direkt till kvinnoorganisationer i u-länder. År 1982
reviderades riktlinjerna for detta stöd, så att biståndet begränsas till pro-
gramländerna. Biståndskontoren ansvarar för beredning och uppföljning
av insatserna. Under budgetåret 1990/91 uppgick detta stöd till 18,4
milj. kr. fördelade på de 19 programländerna.

Sedan budgetåret 1985/86 lämnas även direkt stöd till enskilda organisa-
tioner i u-länder för projektverksamhet i anslutning till landramsfmansie-
rade program. Organisationer i Bangladesh, Indien och Sri Lanka har fått
direktstöd. Verksamheten har uppvisat goda resultat under året. Budget-
året 1990/91 uppgick stödet till 25,0 milj. kr.

Internationella enskilda organisationer

Tre internationella enskilda organisationer — Kyrkornas världsråd, Inter-
nationella kooperativa alliansen och Disabled People’s International — får
bidrag från anslagsposten för sin verksamhet.

Kulturbistånd till Central- och Östeuropa

Från budgetåret 1989/90 förvaltar SIDA också ett bistånd via enskilda
organisationer till Polen. Uppdraget utvidgades från budgetåret 1990/91
till övriga Central- och Östeuropa. Kriterierna för dessa nya bidrag skiljer
sig i viss mån från det traditionella u-landsbiståndets. Biståndet till Cen-
tral- och Östeuropa utgör ett stöd till demokratiseringsprocessen, underlät-
ta övergången till marknadsekonomi samt bidraga till förbättring av mil-
jön. Många för SIDA nya organisationer har sökt bidrag och uttryckt
intresse för att göra det.

Informationsverksamhet

1990/91 fördelades 23 milj. kr. för informationsinsatser enligt de nya
riktlinjer, som beslutades av riksdagen. 90% av anslaget fördelades till ett
20-tal större organisationer. SIDA hade under året en rad överläggningar
med organisationerna i syfte att underlätta omställningen till de nya rikt-
linjerna.

Särskilda miljöinsatser

Anslagsposten för Särskilda miljöinsatser har för 1991/92 anvisats 235
milj. kr. De särskilda miljöinsatserna skall ge förutsättningar för en ytterli-
gare förstärkning av miljösatsningarna i utvecklingssamarbetet och utgöra
ett komplement till övriga biståndsmedel.

Miljömålet som ett av biståndsmålen innebär att miljöaspekten skall
beaktas i all biståndsverksamhet. Det särskilda miljöbiståndet avser bl. a.
att komplettera det landramsanknutna biståndet. Uthålligt resursutnytt-
jande, kunskaps-och kompetensuppbyggnad och policy- och metod-
utveckling utgör strategiska områden.

Det särskilda miljöbiståndet har koncentrerats och konsoliderats. Uthål- Prop. 1991/92: 100
ligt resursutnyttjande inom bl. a. jord- och skogsbruk, förbättrad naturre- Bil. 4
surshantering och marina och farskvattenprojekt har erhållit merparten av
anslagna medel. Bevarandet av biologisk mångfald är ytterligare ett områ-
de där insatserna utvecklats. Stora insatser i markvårds- och byskogspro-
grammet i Sahelområdet och markvårdsprogrammet i Östafrika är en del
av ett långsiktigt stöd till dessa regioner. Till Nicaragua, Vietnam och Laos
ges sammanhållna miljöstöd i programform. I Laos omfattar detta stöd
bl. a. skydd av skogsreservat, stabilisering av skogsbruk och förvaltning av
känsliga ekosystem.

Viktiga insatser inom anslagsposten gäller fortsatt samarbete med uni-
versitet och institutioner i och utom Sverige avseende metodutveckling
och probleminventering. Kunskapsöverföring ingår här som en viktig del.
Genom bl. a. Naturvårdsverket ges stöd till enskilda miljöorganisationer i
tredje världen.

Att stärka förståelse i skolor och massmedia för miljöfrågor och hushåll-
ningen med naturresurser är ett annat viktigt område. Det gäller satsningar
på utbildning av u-landsjoumalister, utveckling av miljövårdsmoment i
läroplaner och miljöutbildning för yrkesverksamma.

En stor del av miljöinsatserna kanaliseras genom internationella organi-
sationer. Bl.a. anslås 30 milj.kr. för Sahelprojektet via IUCN (Internatio-
nal Union for the Conservation of Nature). Andra insatser administreras
direkt av SIDA inom ramen för bilaterala avtal med länderna.

Särskilda program m. m.

Under budgetåret innefattar anslagsposten Särskilda program m. m. del-
posterna energi, befolkningsfrågor, hälsovård, handikapp, AIDS-bekämp-
ning, kvinnofrågor, kultur och massmedia, försöksverksamhet och metod-
utveckling samt insatsförberedelser och resultatvärdering. Avsikten med
verksamheten under de ämnesinriktade delposterna är att tillgodose behov
i u-ländema inom särskilt prioriterade områden samt att utveckla nya
angreppssätt och metoder. Insatserna bör främst ha anknytning till det
reguljära utvecklingssamarbetet med programländerna, men kan också
omfatta verksamhet i andra utvecklingsländer. Insatserna genomförs i
flera fall i samarbete med FN-organ eller andra internationella organisatio-
ner.

414

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Delpost

Utbetalat

1990/91

Anvisat

1991/92

Energi

20,4

18,0

Befolkningsfrågor

9,6

30,0

Hälsovård

16,2

12,5

Handikapp

(1)

3,5

AIDS-bekämpning

99,0(2)

105,0

Kvinnofrågor

11,3

15,0

Kultur och massmedia

23,9

28,0

Mänskliga rättigheter
och demokratisk
utveckling

50,9

(3)

Försöksverksamhet och
metodutveckling

93,0

93,0

Insatsförberedelser och
resultatvärdering

44,2

45,0

Summa Särskilda program m. m.

368,8

350,0

(1) Handikappinsatser finansierades t. o. m. budgetåret 1990/91 över
budgetposten hälsovård

(2) Varav 20 milj. kr. till forskning om AIDS och tropiska
sjukdomar att administreras av SAREC.

(3) Insatser för mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling
finansieras fr. o. m. budgetåret 1991/92 över en egen
anslagspost:

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.

Energi

Insatserna inom energiområdet syftar till att identifiera angelägna och
eftersatta områden i främst programländernas energiförsöijning, samt att
utvärdera och dokumentera erfarenheter av nya energitekniker och -sy-
stem. Viktigt är även att sprida information och medverka i introduk-
tionen av lämpliga tekniker och system i u-länder.

Den största insatsen är ett programsamarbete med Stockholm Environ-
ment Institute (SEI). Till verksamhetsområdena hör energiförsöijning i
städer och på landsbygden, hushållsenergi och energiplanering. Arbetet
bedrivs i nära samarbete med u-landsmyndigheter i framför allt Tanzania
och Zambia.

Vidare ges sedan år 1987 stöd till UNDP/Världsbankens energiprogram
Energy Sector Management Assistance Programme (ESMAP). Program-
met syftar till att kartlägga energisektorn i olika u-länder och identifiera
angelägna investeringar. Genom förbättrad energiplanering kan bättre

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

415

hushållning med såväl traditionella som moderna energiresurser uppnås. Prop. 1991/92: 100

SIDAs stöd har främst används till kartläggningar och projekt i SIDAs Bil. 4
programländer.

Befolkn i ngsfrågor

Uppmärksamheten för befolknings- och familjeplaneringsfrågor har på
senare år ökat betydligt. Bakgrunden är den växande insikten om att den
snabba befolkningstillväxten bidrar till fattigdomen i många u-länder.
Snabbt växande befolkningar för i många u-länder också med sig påfrest-
ningar på miljön.

SIDA fastställde i november 1990 nya riktlinjer för stödet på befolk-
ningsområdet. Målsättningen är att bidra till balans mellan befolkning och
resurser, att förbättra kvinnors status och situation samt att öka medveten-
heten om befolkningsökningens orsaker och konsekvenser. Riktlinjerna
utgör underlag för ökade insatser inom såväl landramar som inom Särskil-
da program.

Anslagna 30 milj. kr. under anslagsposten Särskilda program budgetåret
1991/92 innebar en tredubbling jämfört med föregående budgetår. En stor
del av stödet går till multilaterala organisationer (UNFPA, WHO, Världs-
banken m.fl.) för metodutveckling eller särskilda insatser i SIDAs samar-
betsländer. Andra internationella och regionala organisationer får stöd för
metodutveckling, utbildning och erfarenhetsutbyte. Även stöd till lokala
enskilda organisationer kan under ett inledningsskede finansieras över
Särskilda program, medan målsättningen på sikt är finansiering inom
landramen.

Hälsovård

Inom området hälsovård ges stöd till löpande metodutveckling med ton-
vikt på primärhälsovårdens behov. Insatserna innefattar även spridning
av dess resultat genom kurser, seminarier m m, främst som komplement
till SIDAs stöd till programländerna.

Sedan flera år ges stöd till två program som bedrivs av Världshälsoorga-
nisationen (WHO). Tillsammans med SAREC ges stöd till WHOs program
för primärhälsovård, och medel ges också till ett program för läromedels-
produktion för hälsopersonal. Flera svenska institutioner bereds också
tillfälle att delta i WHOs program.

Stöd ges även till internationella enskilda organisationer och utveckling
av den svenska resursbasen. Ett prioriterat område är här hälsoplanering
och hälsoekonomi.

Handikapp

Rubriken handikapp är ny för budgetåret 1991/92. Detta skall ses som ett
utryck för en vilja att synliggöra de särskilda insatser som görs för att
förbättra situationen för den stora gruppen människor i u-ländema med
någon form av handikapp.

416

Insatserna syftar till att utveckla metoder för att förebygga funktions- Prop. 1991/92:100
nedsättningar och rehabilitera funktionshindrade människor. En viktig Bil. 4
uppgift är också att åstadkomma attitydförändringar hos ansvariga inom
olika samhällsektorer i u-länder. En stor del av insatserna avser stöd till
WHO:s program för bybaserad rehabilitering. Även på detta område stö-
der SIDA svenska institutioners samarbete med WHO i u-länder.

AIDS-bekämpning

De enorma sociala och ekonomiska konsekvenserna av den fortsatta sprid-
ningen av HIV/AIDS framträder allt tydligare. Förutom det lidande som
drabbar de direkt berörda håller AIDS på att utveckla sig till ett av de
största hindren för ekonomisk utveckling i flera afrikanska länder.

SIDAs strategi för AIDS-insatser är att ge stöd på flera olika nivåer och
genom en mängd olika kanaler. Detta gäller globalt för smittövervakning,
metodutveckling och samordning, nationellt för utvecklande av informa-
tions- och utbildningsplaner samt införskaffande av utrustning. På den
lokala nivån görs insatser för att stödja direkt drabbade.

Sedan programmets start år 1987 ges stöd till WHOs globala AIDS-pro-
gram. Bidraget, beloppsmässigt den största enskilda insatsen under Sär-
skilda program, uppgår budgetåret 1991/92 till 50 milj. kr. Under år 1990
påbörjades också ett stöd till UNICEFs interegionala AIDS-fond för bam
och mödrar.

För treårsperioden 1988/89 - 1990/91 avsattes efter beslut av regeringen
sammanlagt 60 milj. kr. för ett särskilt forskningsprogram under ledning
av SAREC. Riksdagen beslutade våren 1991 att programmet skall fortsätta
ytterligare två år. Programmet kommer fortsättningsvis att finansieras
över SARECs anslag.

Kvinnofrågor

SIDAs målsättning är att integrera ett hänsynstagande till kvinnors ställ-
ning och situation i hela biståndsverksamheten. I denna pågående process
arbetar man idag i första hand för att integrera kvinnoaspektema i det
landprogrammerade biståndet inom sektorerna hälsa, undervisning,
landsbygdsutveckling och industri. I det pågående integrationsarbetet har
SIDAs särskilda kvinnoenhet en initierande roll.

Vidare består en del av verksamheten av riktade insatser, med kvinnor
som viktigaste målgrupp. Dessa kan genom att vara innovativa främja
kvinnors tillgång till och kontroll över ekonomiska resurser. De kan också
medverka till att göra kvinnors betydelse för och delaktighet i samhället
mer synliga.

Kultur och massmedia

Över delposten finansieras stöd till lokala initiativ på kultur- och massme-
diaområdet, främst i länder som mottar bistånd i andra former från SIDA.
Avsikten är att kultursamarbetet skall bidra till att mottagarländerna till-

417

varatar och utvecklar sina kultuarv. Vidare kan en vitalisering på kultur- Prop. 1991/92: 100
och massmediaområdena spela en positiv roll för de demokratiseringspro- Bil. 4
cesser som många av SIDAs mottagarländer befinner sig i.

Medel ges bl. a. till ett kulturutbytesprogram som administeras av Svens-
ka Institutet. Genom utbytet främjas kontakter mellan kulturinstitutioner
i Sverige och systerinstitutioner i u-länder. Tonvikten på kulturstödet
ligger på insatser i SADCC-regionen även om Östafrika och Latinamerika
också erhåller stöd.

Stödet till massmedia skall ses som bidrag till uppbyggandet och utveck-
lingen av främst press och radio men även nyhetsbyråer, i u-länder. Till
insatserna hör bl. a. programstöd till IPS, tredje världens nyhetsbyrå och
ACCE, en afrikansk mediaorganisation.

Försöksverksamhet och metodutveckling

Försöksverksamhet och metodutveckling (FoM) är inriktad på experimen-
tell och nyskapande verksamhet inom områden som är särskilt angelägna i
utvecklingssamarbetet. Insatserna syftar till att finna metoder för att angri-
pa olika utvecklingsproblem för att på sikt förbättra situationen för den
fattigare delen av befolkningen. Därigenom stödjer och kompletterar in-
satserna den landprogrammerade bilaterala verksamheten. Viktiga insat-
ser görs bl. a. inom områdena lantbruk och livsmedelsförsöijning, utveck-
lingsstudier, undervisning samt infrastruktur. Samarbete bedrivs med
FN-organ, andra mellanstatliga organ samt institutioner och företag i
Sverige.

Inom FoM ges medel för bl.a. planering av åtgärder för att förbättra
arbetsmiljön för människor sysselsatta i svenskstödda projekt i skogssek-
torn, utveckling av småindustri i Afrika, integrering av industriell
miljövård i industriprojekt, utveckling av utbildningsmetoder inom cen-
trala områden i det bilaterala samarbetet, stöd till mottagarländernas
administrativa reformarbete, studier för analys av olika u-länders utveck-
lingsmöjligheter, ett multilateralt program kring metoder för att öka hän-
synen till de sociala aspekterna vid utformningen av ekonomiska åter-
hämtningsåtgärder i Afrika.

Insatsförberedelser och resultatvärdering

Under delposten Insatsförberedelser och resultatvärdering (IRV) anslås
medel för förberedelse, uppföljning och utvärdering av projekt, program
och andra aktiviteter som finansierats med svenska biståndsmedel.

Främst används medlen till undersökningar och utredningar som skall
ligga till grund för den svenska beslutsprocessen eller ge information till
SIDA, statsmakterna och allmänheten om biståndsmedlens användning.
För utredningarna anlitas specialister inom olika områden, såsom indu-
striell teknik, energi, undervisningsplanering, medicin, jordbruks- och vat-
tenfrågor. Utvärderingar av större allmänintresse publiceras i serien ”Bi-
stånd utvärderat”.

418

ANDRA BISTÅNDSPROGRAM

U-landsforskning

Forskning och uppbyggnad av forskningskapacitet är av stor betydelse för
u-länders möjlighet att lösa grundläggande utvecklingsproblem. SARECs
huvudinriktning är att stödja u-länders strävan att bygga upp bestående
nationell kapacitet inom forskning, vetenskap och teknik.

SARECs verksamhet kan uppdelas enligt följande.

— stöd till internationella forskningsprogram,

— direkt stöd till regionalt forskningssamarbete och till enskilda u-län-
der,

— stöd till svensk u-landsforskning.

Stödet till internationella forskningsprogram har tidigare utgjort
SARECs största enskilda anslagspost. Numera uppgår dess andel av SA-
RECs samlade program till drygt en tredjedel, och i stället är andelen
större för de bilaterala och regionala forskningsprogramen. Stödet till
svensk u-landsforskning uppgår sedan ett antal år till ca 10% av SAREC
anslag.

I det bilaterala samarbetet är kunskapsöverföring och nationell kapaci-
tetsuppbyggnad de viktigaste målen. I detta arbete har ett ökande antal
institutioner från svenska universitet och högskolor engagerats. Inrikt-
ningen mot nationell kapacitetsuppbyggnad, som har varit SARECs ar-
betssätt sedan dess tillkomst, har under senare år rönt allt större uppmärk-
samhet och fått efterföljare bland andra biståndsgivare.

SARECs program för stöd till svensk u-landsforskning domineras av
långsiktigt stöd till institutioner/forskargrupper och fleråriga projektstöd.
Vidare har ett antal högre forskartjänster inrättats inom områdena miljö,
statskunskap och utvecklingsekonomi.

SAREC ger sedan länge ett omfattande stöd till olika internationella
forskningsprogram. Största mottagare är WHOs forskningsprogram och
den konsultativa gruppen för jordbruksforskning, CGIAR, genom vilken
ett tiotal forskningscentra erhåller stöd. De internationella programmens
andel i SARECs budget har sjunkit, men eftersom detta har skett under en
tid av snabb expansion av den samlade verksamheten har stödens storlek
varit i stort sett oförändrade de senaste åren.

År 1986 anvisade regeringen 100 milj. kr. genom SAREC för ett fem-
årigt forskningsprogram om skog och miljö. Resultat från programmet
läggs bl.a. fram vid en konferens som SAREC anordnar hösten 1991. En
stor del av programmet kommer sedan att integreras i SARECs ordinarie
program.

Budgetåret 1990/91 löpte SARECs treåriga särskilda program för stöd
till forskning om HIV/AIDS ut. Programmet, som kompletterar bilaterala
insatser, har varit särskilt inriktat mot att uppnå snabba forskningsresul-
tat. Uppmärksammade resultat har också presenterats, bl. a. på vaccinom-
rådet. Riksdagen beslutade våren 1991 att programmet skall förlängas med
ytterligare två år och tilldelade för detta 30 milj. kr.

För budgetåret 1991/92 anvisades anslaget C 3. Andra biståndsprogram

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

419

395 milj. kr. for u-landsforskning. Under budgetåret 1990/91 uppgick de Prop. 1991/92: 100
totala utbetalningarna till 378 milj. kr. motsvarande en ökning med 11% Bil. 4
jämfört med föregående år. Den ingående reservationen budgetåret
1991/92 uppgick till 159,6 milj. kr. varav 146,9 milj. kr. var intecknat ge-
nom åtaganden för olika insatser.

Tekniskt samarbete och u-krediter

BITS uppgift är att inom ramen för den svenska biståndsverksamheten
främja ekonomisk och social utveckling i u-länder och länder i Central-
och Östeuropa samt att utvidga och stärka Sveriges relationer med dessa
länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag.

Verksamheten omfattar bidrag till tekniskt samarbete med u-länder
inklusive internationella kurser i Sverige samt u-kreditfinansiering av
utvecklingsprojekt i u-länder. Sedan budgetåret 1989/90 har BITS ett
huvudansvar för genomförandet av det svenska biståndsfinansierade sam-
arbetet med Central- och Östeuropa. BITS insatser förutsätter att samar-
betsländema har kapacitet att planera och ansvara för genomförandet av
de projekt som erhåller stöd, att projekten är prioriterade i ländernas
utvecklingsplaner samt att en kostnadsdelning sker mellan parterna. Hu-
vuddelen av BITS verksamhet är inriktad på energiförsöijning, transpor-
ter, kommunikationer och industri. Under senare år har också insatser för
miljöskydd ökat markant.

BITS samarbetar med låg- och medelinkomstländer. En stor del av
verksamheten avser låginkomstländer med en BNP per capita kring
480 US dollar. Drygt 60% av BITS beviljade u-krediter avser denna kate-
gori. Inom det tekniska samarbetet ligger tyngdpunkten på lägre medelin-
komstländer.

BITS verksamhet har expanderat kraftigt under 1980-talet. Under bud-
getåret 1990/91 utbetalades 699 milj, kr., varav 298 milj. kr. för tekniskt
samarbete (inkl, insatser i Central- och Östeuropa) och 401 milj. kr. för
u-krediter. Den ackumulerade reservationen för u-krediter vid utgången
av budgetåret 1990/91 uppgick till 461 milj. kr. Av totalt tillgängliga medel
om 861 milj. kr. per den 1 juli 1991 var 293 milj. kr. intecknade för utestå-
ende utfästelser.

Tekniskt samarbete

Det tekniska samarbetet syftar till att överföra kunnande från Sverige till
samarbetsländema. Detta inbegriper skapandet av kontakter, planering av
projekt samt utbildning inom områden där Sverige har god kompetens och
kapacitet. BITS medverkan i det tekniska samarbetet utgörs av bidrag till
konsultinsatser, utbildning för personer från enskilda länder, institutions-
samarbete, finansiellt stöd, försöksutrustning och internationella kurser.
Vidare ingår ett samarbete med Svenska institutet som avser person- och
expertutbyte.

Tyngdpunkten i BITS tekniska samarbete ligger inom sektorerna indu-
stri och energi. Flera av de internationella kurserna behandlar dessa sekto-

420

rer. En vidgning av kursutbudet mot t.ex. mer allmänt förvaltningskun- Prop. 1991/92:100
nande pågår. Stöd till konsultinsatser, som är den största verksamhetsfor- Bil. 4
men, har i växande utsträckning avsett insatser för att effektivisera utnytt-
jandet av befintlig industri och infrastruktur, t. ex. genom energisparande
åtgärder. Begränsat finansiellt stöd på gåvobasis, for inköp av utrustning,
kan ges som komplement till det tekniska samarbetet. Stöd ges främst for
underhålls- och rehabiliteringsinsatser. Under åttiotalet har antalet sekto-
rer som omfattas av BITS tekniska samarbete successivt ökat.

Tekniskt samarbete bedrivs med drygt 20 u-länder och ingår bl. a. som
en del i genomförandet av de samarbetsavtal som Sverige ingått med vissa
u-länder. Samarbete sker även med förutvarande programländer. I län-
derkretsen har bl. a. Algeriet, Argentina, Bolivia, Costa Rica, Cuba, Domi-
nikanska Republiken, Ecuador, Egypten, Filippinerna, Ghana, Jamaica,
Jordanien, Kina, Kuba, Malaysia, Mexico, Nigeria, Pakistan, Peru, Soma-
lia, Sudan, Thailand, Tunisien och Uruguay ingått.

Under budgetåret 1989/90 inleddes tekniskt samarbete med Polen och
under påföljande budgetår med övriga Central- och Östeuropa med ton-
vikt på Sveriges närområde samt Tjeckoslovakien och Ungern.

U-krediter

U-krediter är statsstödda krediter som med hjälp av biståndsmedel kan ges
på förmånliga villkor för att finansiera svenska varor och tjänster i projekt
som främjar u-ländemas ekonomiska och sociala utveckling. U-krediter
kan beviljas u-länder vilkas utvecklingspolitik är förenlig med målen för
svenskt bistånd och vilka bedöms ha en tillfredsställande kreditvärdighet.

U-kreditgivningen har till övervägande del inriktats på programländer
för svenskt bistånd och de u-länder med vilka BITS bedriver tekniskt
samarbete. De beviljade och aktuella krediterna fördelar sig på 27 länder.
Större mottagarländer har varit Algeriet, Angola, Egypten, Indien, Jorda-
nien, Kenya, Kina, Pakistan, Tunisien och Zimbabwe. Samtliga utom
Algeriet, Jordanien och Malaysia är låg- eller lägre medelinkomstländer.
För många u-länder begränsas möjligheterna att tillgodogöra sig u-krediter
av skuldproblem och åtföljande brist på kreditvärdighet.

U-krediter lämnas för finansiering av enskilda projekt eller via utveck-
lingsbank. Kreditgivningen har främst inriktats på projekt inom sektorer-
na energi, transport och telekommunikationer samt industri. Närmare
hälften av den beviljade kreditvolymen avser energisektorn. Krediter via
utvecklingsbank har hittills lämnats eller erbjudits till fem länder, varav
den största, till Chile beslutades under år 1990.

I vissa programländer ges u-krediter till projekt i samarbete med SIDA.
Exempel på detta är ett större elektrifieringsprojekt i Angola, ett projekt
för kraftöverföring i Indien och senast URI-kraftverket i Indien.

BITS har i flera fall av parallellfinansiering medverkat med u-krediter i
projekt där Världsbanken eller en regional utvecklingsbank är huvudfinan-
siär. U-krediter har även beviljats projekt där Nordiska investeringsban-
ken eller arabiska utvecklingsfonder är engagerade i finansieringen.

I enlighet med en internationell överenskommelse inom OECD, som

421

Sverige biträtt, ges u-krediter sedan juli 1988 med en förmånlighetsgrad på Prop. 1991/92: 100
35% respektive 50%. Det högre gåvoelementet gäller for de s.k. minst Bil. 4
utvecklade länderna.

U-krediter ges normalt i en integrerad transaktion där biståndsmedlen
används för att subventionera kreditvillkoren. I vissa fall, främst till de
minst utvecklade länderna, kan s. k. kombinationskrediter lämnas. Dessa
består dels av en gåva, dels av en exportkredit.

För att tillgodose att priserna blir så förmånliga som möjligt för motta-
garländerna erfordras som regel i u-kreditsystemet att upphandling sker i
internationell konkurrens.

Den totala kreditvolymen för beviljade och aktuella krediter uppgick vid
utgången av budgetåret 1990/91 till 10 523 milj. kr. med en beräknad
biståndsdel på 3 490 milj. kr. Av de 156 krediter som var aktuella vid
budgetårsskiftet hade 148 krediter lett till åtaganden med en total lånevo-
lym på 9 731 milj. kr. Av detta hänfördes 3 197 milj. kr. till biståndet.

I det modifierade u-kreditsystemet som infördes år 1985 garanteras
samtliga u-krediter över biståndsanslagen. Det totala garantiengagemanget
under s. k. biståndsgarantier uppgick den 30 juni 1991 till 6 247 milj. kr.

En säkerhetsreserv som uppbär garantipremier för u-kreditema har
upprättats. Till reserven har tidigare även förts medel från biståndsansla-
get. Reserven utökades under budgetåret 1990/91 med 65 milj. kr. till
totalt 436 milj. kr. Detta motsvarade 7% av utestående garantiengage-
mang. Vid skadefall under lämnade u-krediter utnyttjas reserven. Under
budgetåret 1990/91 uppgick utbetalningarna för skadefall till 51 milj. kr.
Återvinningar under samma period uppgick till 12 milj. kr. Skadereserven
administreras av exportkreditnämnden (EKN).

Exporteffekter

Genom att anslagsmedlen för BITS verksamhet används för upphandling
av svenska varor och tjänster erhålls en direkt effekt på svensk export.
Genom att kunskaperna om och erfarenheterna av de svenska resurserna
ökar uppnås också en indirekt exporteffekt t. ex. genom det tekniska sam-
arbetet.

Den totala export som biståndet genom BITS direkt medverkar till kan
uppskattas till ungefar tre gånger utbetalningarna.

Internationella riktlinjer för blandade krediter

S. k. blandade krediter och biståndskrediter utgör ofta konkurrensmedel
på en rad utlandsmarknader. Risken för kapplöpning med subventioner
och urgröpning av biståndets kvalitet har lett till att användningen av
blandade krediter ägnats stor uppmärksamhet i internationella fora.
OECDs biståndskommitté (DAC) antog år 1987 reviderade riktlinjer för
utnyttjande av offentligt bistånd i kombination med exportkreditgivning
och reviderade riktlinjer för annat bundet bistånd. Riktlinjerna syftar bl. a.
till att skärpa biståndskriteriema och begränsa den kommersiellt motive-
rade konkurrensen med sådan kreditgivning.

422

Reglerna för blandade krediter skärptes vidare genom en överenskom- Prop. 1991/92:100
melse inom OECD, som ingicks våren 1987 och som Sverige biträtt, om en Bil. 4
höjning av den lägsta, tillåtna förmånlighetsgraden i blandade krediter.
Även om det är för tidigt att värdera erfarenheterna från detta arrange-
mang tyder mycket på att kreditvärdiga u-länder i dag lyckas finansiera en
stor del av sina investeringsprojekt med blandade krediter och att dessa
fortsätter att vara ett konkurrensmedel.

Swedfund International AB

Swedfund International AB tillkom år 1991 genom ombildning av stiftel-
sen SWEDFUND (Fonden för industriellt samarbete med u-länder).
Swedfunds verksamhet skall bidra till industriell utveckling i u-länder.
Bolagets uppgift är att genom en relativt begränsad insats med statliga
medel stimulera svenska företag till långsiktigt samarbete i u-länder och att
satsa egna resurser i samarbetet. Swedfund söker inrikta sin verksamhet på
låg- och lägre medelinkomstländer vilka tidigare endast i begränsad ut-
sträckning engagerat svenska företag i industrisatsningar.

Swedfund är ett helägt statligt aktiebolag som skall förmedla kontakter,
medverka till och finansiera förinvesteringsstudier och medverka i lång-
siktiga samverkansprojekt. En huvudform för detta är aktiesatsningar
samt lån och garantier.

Under budgetåret 1990/91 bedrevs verksamheten i stiftelseform. Fon-
dens grundkapital uppgick till 250 milj. kr. Fonden hade därtill ett bemyn-
digande att med statsgaranti låna upp medel inom en ram motsvarande
högst tre gånger det vid vaije tillfälle inbetalda kapitalet. De totala utbetal-
ningarna för utestående kontrakterade åtagandena för aktiesatsningar och
lånegarantigivning uppgick den 30 juni 1991 till 215 milj. kr. Under bud-
getåret 1990/91 utbetalades 44 milj.kr. jämfört med 11 milj.kr. året in-
nan. Fondens löpande kostnader täcktes t.o.m. budgetåret 1984/85 i
huvudsak av avkastning från det egna grundkapitalet och vissa administra-
tiva bidrag från statsbudgeten under verksamhetens tre första år. Sedan
budgetåret 1985/86 redovisar fonden ett underskott. Detta sammanhänger
med att det försämrade ekonomiska läget i många u-länder haft en ogynn-
sam inverkan på fondens verksamhet. Fondens arbetsinsatser och behovet
av särskilda stödåtgärder i projektens inledande fas har blivit större än
som kunde förutses när fonden etablerades. Vidare har fonden tvingats till
att aktivt medverka i rekonstruktion av ett flertal företag. En följd har
varit betydande av- och nedskrivningar i investeringsportföljen. En vänd-
ning när det gäller möjligheterna till att satsa i nya Swedfund-projekt kan
nu skönjas. En större andel av projekten i drift ger vinst. Av fondens tolv
projekt i Afrika redovisade nio vinst under verksamhetsåret 1990/91.
SWEDFUNDs resultat var dock fortfarande negativt för budgetåret
1990/91. Resultatet efter nedskrivningar blev en förlust på 18,8 milj. kr.
vilket var en försämring i förhållande till föregående verksamhetsår.

SWEDFUND medverkade finansiellt per 30 juni 1990 i sammanlagt 58
projekt inkl, förstudier i 29 u-länder. Projekten finns i nuvarande eller
tidigare programländer samt i u-länder med vilka Sverige önskar utveckla                423

ett bredare samarbete.

Verksamheten inriktas på projekt där tillverkningen baseras på lokala Prop. 1991/92: 100
råvaror och resurser. Ansträngningar görs for att utveckla projekt med en Bil. 4
produktionsteknik som kan fungera i länder med svagt utvecklad infra-
struktur och med liten tillgång till service- och underhållstjänster. Samti-
digt uppmärksammas projekt som medför att ny och något mer avancerad
teknik än vad som tidigare funnits, introduceras i landet.

Både stora och små foretag, statliga, kooperativa och privata förekom-
mer som svenska parter i samarbetet genom SWEDFUND.

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd

Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) bildades
år 1991 samtidigt som importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD),
fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) samt
SIDAs industribyrå upphörde i sina dåvarande former.

SWEDECORP har till uppgift att främja och direkt medverka i utveck-
lingen av näringsliv i u-länder samt i Central- och Östeuropa enligt särskil-
da riktlinjer. Verksamheten skall inriktas på kunskapsöverföring och tek-
nikutveckling på företagsnivå och till direkt näringslivsstödjande institu-
tioner. Insatserna skall ha en affärsmässig prägel där målsättningen skall
vara att främja uppkomsten av företag som kan överleva och verka i
kommersiella former. Utbildningsinsatser, managementstöd och aktiv
samverkan med finansieringsinstitut i u-länderna utgör viktiga samarbets-
former. Vidare skall SWEDECORP främja mottagarländernas handel
bl.a. genom att svara för information och rådgivning ifråga om avsätt-
ningsmöjligheter på den svenska marknaden.

Projektbistånd till vissa länder

Anslagsposten

Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100, bil. 5, UU 20, rskr
226) om inrättande av en ny anslagspost Projektbistånd till vissa u-länder.
Under 1988/89 anslogs 50 milj. kr. under 1989/90 70 milj. kr. och under
1990/91 390 milj. kr. Anslagsposten motiverades med att det kan finnas
behov av att från svensk sida gå in med särskilda insatser i vissa u-länder
för att markera vårt stöd till ett land i ett kritiskt skede där utgången kan
bli avgörande för landets framtida utvecklingsmöjligheter. Svenska insat-
ser kan t. ex. verksamhet bidra till att främja en utveckling i demokratisk
riktning. Hittills har beslut fattas om stöd till bostadsbyggande samt till
miljö- och markvårdsprogram i Costa Rica, utvecklingssamarbete genom
SIDA med Uganda, bidrag till östafrikanska utvecklingsbankens verksam-
het i Uganda, stöd till forskningssamarbete med Costa Rica och Chile,
bidrag till IMPOD:s verksamhet i Filippinerna och Costa Rica, stöd till
socialt bostadsbyggande och skolor i Chile, bidrag för beredning av BITS-
insatser i Filippinerna samt utvecklingssamarbete med Polen och övriga
Central- och Östeuropa. Med undantag för insaster i Filippinerna samt
Central- och Östeuropa har finansieringen av projekt i andra länder förts                  424

över till respektive myndigheters anslag.

Det biståndsfinansierade samarbetet med Central- och Östeuropa         Prop. 1991/92:100

Anslagsposten används även för att finansiera bilateralt utvecklingssamar- Bil. 4
bete med Central- och Östeuropa. Nedan ges en översikt över Sveriges
biståndsfinansierade samarbete med dessa länder.

I december 1989 presenterade statsministern ett program för svenskt
stöd till den djupgående samhällsomvandlingen som pågår i Central- och
Östeuropa. Under våren 1990 beslutade riksdagen (prop. 1990/91:100,
bil. 5, UU) om en ram på 1 miljard kronor över tre år (1990/91 — 1992/93),
varav 900 milj. kr. skall finansieras över biståndsanslaget. Under våren
1991 beslutade riksdagen att härutöver anslå 50 milj. kr. till ett kapital för
SWEDFUND International AB att användas för rikskapitalsatsningar i
Central- och Östeuropa. Riksdagen fastslog också att katastrofbiståndsan-
slaget skulle kunna utnyttjas för akuta insatser i dessa länder. Fram till
hösten 1991 har sammanlagt 23 milj. kr. tagits i anspråk.

En lång rad insatser till stöd för Central- och Östeuropa faller under
andra huvudtitlar än biståndet, t. ex. den svenska andelen av Europeiska
utvecklingsbankens kapital, statsgarantier för kreditgivning, forsknings-
samarbete, handelsfrämjande åtgärder, kontakter mellan myndigheter
m.m. Det biståndsfinansierade samarbetet med Central- och Östeuropa
fördelas på såväl multilaterala som bilaterala insatser. De multilaterala
insatserna finansieras under anslaget C 1. Tabellen ger en bild över hur det
svenska biståndet fördelas.

Tabell: Samarbete med Central- och Östeuropa 1990/91 — 1992/93

Anvisat budgetåren

1990/91 - 1992/93

Polen

300 milj, kr.

varav:

Miljöinsatser och annan

kunskapsutveckling

270

Folkrörelser

30

Övriga Central- och Östeuropa

225 milj, kr.

varav:

Kunskapsutvecklande insatser

till stöd för reformer

105

Bilateralt miljösamarbete

främst närområdet

45

Folkrörelsestöd och kultursam-

arbete

60

Andra bilaterala insatser

15

Multilaterala insatser

375

varav:

EFTA-fond för Jugoslavien
under 5 år (senare återkallad)
Nordiska miljöfinansieringsbolaget

160

under 6 år

110

Konsultfond i samarbete med

Världsbanken

15

Konsultfond för samarbete med Världs-

banken avseende Östersjöns miljö

8

Konsultfond för samarbete med

Europeiska utvecklingsbanken

15

Kärnsäkerhetssamarbete i Östersjö-

regionen

15

Europarådets demokrat iprojekt,

425

””Demosthenes””

1,5

Ofördelat

50,5

Insatser från andra anslag

100 milj. kr.

Summa

1 000 milj. kr.

Det svenska biståndet inriktas på att vara ett strategiskt stöd för att stärka Prop. 1991/92: 100
ländernas förmåga att genomföra reformer och klara de påfrestningar som Bil. 4
länderna nu möter. Insatser äger rum inom en rad samhällsområden i
första hand i form av erfarenfhetsutbyte och kunskapsutveckling. Förbätt-
ringar av miljön är ett prioriterat område. Ett omfattande samarbete har
initierats på en rad samhällsområden mellan myndigheter, högskolor,
organisationer, företag och enskilda i Sverige och parter i Central- och
Östeuropa. Insatserna möjliggör ett nära erfarenhetsutbyte och en bred
kunskapsutveckling.

BITS har av regeringen fått huvudansvaret för handläggningen av Öst-
europabiståndet. BITS har utarbetat beredningsplaner bl.a. för förvalt-
ningsutveckling och annat tekniskt bistånd, samt för miljöbistånd. BITS-
medel kanaliseras via Svenska Institutet för bl. a. stipendiering, informa-
tion och expertutbyte. Vidare samverkar BITS och Svenska Kommunför-
bundet för att främja vänortssamarbete mellan kommuner i Sverige och i
Central- och Östeuropa.

Det BITS-hanterade biståndet till Polen uppgår till 270 milj. kr. Vid
budgetårsskiftet uppgick beslutade insatser till 120 milj. kr. och utfästelser
och insatser under beredning till 150 milj. kr. 65% av ramen beräknas gå
till miljöprojekt. Exempel på insatser är projektering av reningsverk, stöd
till utbyggnad av fjärrvärmenät i den gamla staden Torun, näringslivs-
utveckling och stöd för uppbyggnad av regionala arbetsförmedlingar. Av
de sammanlagt 150 milj. kr. som avsatts för BITS-finansierat samarbete
med övriga Central- och Östeuropa kommer merparten att användas för
insatser i de baltiska staterna. Minst 45 milj. kr. skall användas för miljö-
insatser. Bland insatserna kan nämnas utbildning i kommunal förvaltning,
stöd till reningsverk på Ösel och i Kaunas och studier av miljöföroreningar
och planering av åtgärder. BITS disponerar även över totalt 38 milj. kr. att
användas för svenska expertinsatser i samarbete med Världsbanken och
Europeiska Utvecklingsbanken.

Många enskilda organisationer genomför projekt i Central- och Östeuro-
pa. SIDA förfogar över 90 milj. kr. över treårsperioden för stöd till folkrö-
relsernas insatser i Central- och Östeuropa. Ca 10 milj. kr. av detta belopp
kan användas för kultursamarbete. SIDA har slutit ramavtal med några
större organisationer för projekt i flera länder rörande bl. a. miljösamarbe-
te, facklig utbildning och stöd till familjeordbruk.

375 milj. kr. har avsatts för multilaterala insatser. För EFTAs planerade
utvecklingsfond för Jugoslavien utfäste Sverige budgetåret 1989/90 ett
bidrag om 160 milj. kr. Mot bakgrund av konflikten i Jugoslavien och de
ekonomiska sanktioner som beslutats återkallade regeringen i november
1991 sin utfästelse om svenskt bidrag till fonden. Det nordiska miljöfinan-
sieringsbolaget NEFCO är knutet till den nordiska investeringsbanken
NIB och har nyligen påböljat sin verksamhet. NEFCO skall med kapital
investera i företag som producerar miljöteknologi. Det svenska bidraget
uppgår till totalt 110 milj. kr. under fem år. Bland övriga insatser bör
nämnas stöd till kärnsäkerhets- och strålskyddssamarbete med Östersjöre-
gionen och då särskilt med de baltiska staterna. Sverige har anslagit 15
milj. kr. för en inledande fas.

426

I flera östeurpeiska länder finns ett behov av humanitära insatser. Utan- Prop. 1991/92:100
för miljardramen beslutade regeringen i december 1989 om 20 milj. kr. för Bil. 4
humanitära insatser i Rumänien efter Ceausescus fall. För insatser i Alba-
nien har Sverige bidragit med ca 3 milj. kr. till bl.a. UNICEF och Röda
Korset.

Särskilda insatser i skuldtyngda länder

Anslagspostens utnyttjande

Budgetåret 1985/86 inrättades en anslagspost för särskilda insatser i skuld-
tyngda länder, då kallad betalningsbalansstöd. Budgetåret 1991/92 anvisa-
des 500 milj. kr. under anslagsposten Särskilda insatser i skuldtyngda län-
der under anslaget C 3. Andra biståndsprogram. Totalt under de sex
föregående budgetåren har 3 010 milj. kr. anvisats.

Behovet av särskilda biståndsinsatser för att stödja ekonomisk åter-
hämtning och för att mildra u-ländemas skuldbörda har vuxit under
1980-talet i takt med att den ekonomiska krisen förvärrats i många länder.
Biståndet har företrädesvis givits inom ramen för internationellt samord-
nade insatser till stöd för ett lands ansträngningar att genomföra ekono-
miska återhämtningsprogram. Härigenom uppnås ett starkare stöd för
ekonomisk-politiska reformer i syfte att återupprätta tillväxt och utveck-
ling. Återhämtningsprogrammen utarbetas oftast i samarbete med Världs-
banken och Internationella valutafonden (IMF). En förutsättning för att
reformansträngningama skall vara hållbara är att ett tillräckligt externt
resursflöde kommer till stånd. Att med biståndet delta i internationellt
samordnade aktioner har också till syfte att påverka andra givare att ge
ökat bistånd och ytterligare skuldlättnad.

Behovet av särskilda insatser framstod klart redan i mitten av åttiotalet,
då emellertid formerna för att hantera skuldkrisen endast var svagt utveck-
lade. Inrättandet av en anslagspost ökade möjligheterna för Sverige att
agera internationellt för att främja nya och mer effektiva former för sådant
stöd. Anslagsposten användes inledningsvis enbart för att reglera vissa
u-länders skuldtjänst till svenska staten. När det internationella samarbe-
tet utvecklades, bl.a. genom svenska initiativ, utfästes medel från detta
anslag för internationellt samordnade aktioner.

I vidstående tabell redovisas anslagspostens användning under budget-
åren 1985/86—1990/91. Insatserna redovisas under det år då beslut fat-
tats.

427

29 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Tabell: Särskilda insatser i skuldtyngda länder: anslagspostens användning Prop. 1991/92: 100
under budgetåren 1985/86 — 1990/91 (i milj. kr.).                          Bil. 4

Budgetår

Anslag

Beslutat Ändamål
belopp

1985/86

400

365,8

Betalning av skuld till svenska
staten: Tanzania (165,4),
Mozambique (134,1), Zambia (45,9),
Vietnam (2,2), Nicaragua (18,2).

1986/87

400

62,4
varav:

50,0

Stöd till återhämtningsprogram:
Tanzania.

12,4

Betalning av skuld till svenska
staten: Guinea-Bissau.

1987/88

460

627,6
varav:
117,4

Betalning av skuld till svenska
staten: Sudan.

200,0

Stöd till återhämtningsprogram:
Mopambique (100), Tanzania (90),
Uganda (10).

0,2

Reglering av viss del av
Guinea-Bissaus skuld till Sverige.

150,0

Stöd till återhämtningsprogram (i
anslutning till det särskilda programmet
för Afrika, SPA 1988): Tanzania (48),
Mozambique (42), Ghana (20),
Guinea-Bissau (20), Uganda (20).

150,0

IMF: Räntesubventioner till den
utvidgade strukturanpassnings-
facillteten ESAF.

10,0

Skuldåterköp: Bolivia.

1988/89

470

461,3
varav:
225,0

Stöd till återhämtningsprogram
(SPA 1989):

120 milj. kr. för samfinansiering i
Mozambique (60), Uganda (30),
Guinea-Bissau (20) och Säo Tomé
och Principe (10);

105 milj. kr. för att underlätta
betalning av vissa Världsbanksskulder
som innehas av Tanzania (65), Ghana (10)
och Uganda (15), samt för sanna ändamål
utanför Afrika, Bangladesh (5),
Bolivia (5) och Sri Lanka (5).

6,4

Stöd till Guyanas återhämtnings-
program.

150,0

IMF: Räntesubventioner till ESAF.

65,0

Stöd till Nicaraguas återhämtnings-
program.

428

14,9 Reglering av viss del av
Mozambiques skuld till Sverige.

Budgetår Anslag Beslutat Ändamål
belopp

1989/90   640        525,0

varav:

10,0 Skuldåterköp: Bolivia

265,0 Stöd till återhämtningsprogram

(SPA 1990):

135 milj. kr. för samfinansiering
i Mozambique (80), Uganda (30),
Guinea-Bissau (20) och Säo Tomé
och Principe (5);

130 milj. kr. för att underlätta
betalning av vissa Världsbanksskulder
som innehas av Tanzania (70), Kenya
(30), Uganda (20) och Ghana (10).

100,0 Stöd till återhämtningsprogram inom
ramen för SPA: Zambia

150,0 IMF: Räntesubventioner till ESAF

1990/91   640        810,1

varav:

77,3 Reglering av viss skuld till Sverige:
Mozambique (28,0), Madagaskar (21,6)
Tanzania (18,5), Togo (7,8), Guinea-
Bissau (1,4).

400,0 Stöd till återhämtningsprogram

(SPA 1991):

250 milj. kr. för sam- och parallell-
finansiering i Mozambique (100),
Tanzania (50), Uganda (50) och Zambia
(50);

150 milj. kr. för att underlätta
betalning av vissa Världsbanksskulder
som innehas av Tanzania (50), Zambia
(50), Uganda (20), Ghana (10),
Madagaskar (10) och Senegal (10).

120,0 Samfinanlsering med Världsbanken i

Egypten (60) och Jordanien (60).

150,0 IMF: Räntesubventioner till ESAF.
•(Beslut i aug. 1991.)

62,8 Nicaragua för betalning av vissa
skulder till Världsbanken, IDA och
IDB. (Beslut 1 juli 1991.)

Summa 3 010    2 852,2 Ej utfästa medel 157,8 milj. kr.

Stöd till ekonomiska återhämtningsprogram

Den övervägande delen av betalningsbalansstödet ges som varubistånd till
stöd för återhämtningsprogram. Den första insatsen av detta slag gjordes
budgetåret 1986/87 när Tanzania just hade antagit ett ekonomiskt åter-

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

429

hämtningsprogram och slutit ett avtal med IMF. Det svenska stödet upp- Prop. 1991/92:100
gick då till 50 milj. kr. Under följande budgetår fattades beslut om ytterli- Bil. 4
gare sammanlagt 200 milj. kr. till Mozambique, Tanzania och Uganda,
även det i samband med internationella aktioner för att stödja återhämt-
ningsprogram.

Sedan de multilaterala formerna utvecklats för denna typ av stöd har
regeringen gjort ytterligare insatser. Sverige har företrädesvis lämnat stöd
inom ramen för Världsbankens särskilda program för Afrika (Special Pro-
gram of Assistance, SPA). Detta program initierades av Världsbanken i
slutet av år 1987 i syfte att mobilisera mer bistånd från givarländema till
stöd för de fattiga och skuldtyngda afrikanska ländernas återhämtning.
Sverige har under åren 1988 till 1991 bidragit med över 1 miljard kr. från
anslaget till SPA-samarbetet. De länder som erhållit stöd och de aktuella
beloppen framgår av tabellen. Bidragen lämnas oftast som sam- eller
parallellfinansiering med Världsbanken. Av de 400 milj. kr. för SPA 1991
utgick 250 milj, kr., i denna form. Bidragen kan finansiera angelägen im-
port generellt, men kan också knytas till särskilda rehabiliteringsprogram
för t. ex. industrisektorn, infrastruktur eller sociala ändamål.

Av bidragen till SPA används också en betydande del för att underlätta
återbetalning av viss Världsbanksskuld. En stor del av de fattigaste u-län-
demas skuldbörda består av räntor på lån till Världsbanken. Dessa skulder
är s. k. prioriterade skulder, vilket innebär att de inte kan bli föremål för
omförhandling. För att Världsbanken skall kunna fortsätta att låna ut till
u-ländema krävs att dessa länder fullföljer sina återbetalningar. I annat fall
tvingas banken ställa in såväl planerad som pågående utlåning. Därmed
skulle ländernas återhämtningsprogram sannolikt inte kunna fullföljas och
möjligheterna att få additionellt bistånd från bilaterala givare minska.
Tidigare har de flesta av dessa länder kunnat ta lån från Världsbanken
både på dess marknadsmässiga villkor, s. k. IBRD-lån, och på dess mjuka,
av biståndsgivare subventionerade, villkor, s. k. IDA-lån. Sedan det eko-
nomiska läget försämrats kan många av länderna nu enbart ta IDA-lån.
Återbetalningarna på IBRD-lånen utgör dock en stor del av ländernas
skuldtjänst. För att underlätta dessa betalningar har Världsbanken beslutat
att en del av de återbetalningar som vaije år görs på tidigare IDA-lån från
och med år 1988 skall lånas ut till dessa s. k. IDA-only länder i proportion
till deras utestående skuldtjänst avseende IBRD-lånen. Bidraget från IDA-
återflödet är emellertid inte tillräckligt för att klara av ländernas betal-
ningsförpliktelser på IBRD-lån. Efter ett förslag från de nordiska länderna
har det gjorts möjligt även för enskilda givarländer att ge bidrag i detta
syfte som en del av SPA-programmet. Sverige har hittills bidragit med
385 milj. kr. till denna form av skuldlättnad.

Internationella valutafondens resurser spelar en viktig roll i de skuld-
tyngda ländernas återhämtningsprogram, eftersom dessa resurser är villko-
rade till förändringar i den ekonomiska politiken. För att stödja fattiga
länders strukturanpassning har en särskild facilitet, dvs. en särskild möjlig-
het att få tillfällig tillgång till resurser från fonden, inrättats, IMF:s s. k.
utvidgade strukturanpassningsfacilitet (Enhanced Structural Adjustment
Facility, ESAF). Denna har ökat fondens möjligheter att ge lån på mjuka

430

villkor. För att upprätta fonden har flera länder bidragit med kapital eller Prop. 1991/92: 100
räntesubventioner. Sverige har bidragit med sammanlagt 600 milj. kr. till Bil. 4
ESAF under åren 1988— 1991 att användas till räntesubventioner.

Ett antal länder har stora betalningseftersläpningar till IMF, Världsban-
ken eller regionala utvecklingsbanker. Detta har utgjort allvarliga problem
for såväl länderna som institutionerna. Bland de länder som under senare
år haft betydande betalningseftersläpningar märks Nicaragua, Vietnam,
Zambia och Peru. För länderna innebär detta en svår situation, eftersom
de därmed är uteslutna från tillgång till nya resurser från institutionerna.
Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som har for avsikt att
genomfora tillräckligt djupgående strukturanpassningsprogram och klara
ut problemen med betalningseftersläpningama. Under år 1989 bildades en
första s. k. stödgrupp for att bistå Guyanas reformprogram och för att lösa
landets skulder till internationella finansiella institutioner. Sverige bidrog
med 1 miljon US dollar som obundet varubistånd. Under år 1991 forbe-
reddes en liknande stödgruppsaktion for Peru.

Under år 1990 nådde även Zambia en uppgörelse om sitt ekonomiska
reformprogram. För att hjälpa landet hantera de exceptionellt stora betal-
ningseftersläpningama till IMF och Världsbanken utvecklades sedan un-
der år 1991, bl.a. med hjälp av svenskt engagemang, ett nytt sätt att
forsöka lösa denna typ av problem. Detta innebär vad gäller relationen till
IMF bl.a. att Zambia under ett IMF-övervakat program återupptar de
löpande återbetalningarna, medan den ackumulerade skulden i praktiken
refinansieras vid ett senare tillfälle. Samtidigt mobiliseras även ett ökat
stöd från bilaterala givare. Sverige gav i detta sammanhang 100 milj. kr. i
form av obundet importstöd. Zambia har sedan juni 1991 hamnat i en ny
dröjsmålssituation. Detta visar på svårigheten att finna varaktiga lösning-
ar på de problem som sammanhänger med en stor skuldbörda till de
multilaterala institutionerna.

Nicaragua inledde under år 1988 ett omfattande ekonomiskt återhämt-
ningsprogram. Sverige har stött utarbetandet av reformprogrammet bl. a.
genom att finansiera studier och rådgivning. År 1989 beslutade Sverige i
en internationellt samordnad aktion, om ett bidrag om 65 milj. kr. for
programmet i form av obundet importstöd. År 1991 bidrog Sverige med
ytterligare 63 milj. kr. till Nicaraguas skuldtjänst på lån till Världsbanken,
Internationella Utvecklingsfonden (IDA) och Interamerikanska Utveck-
lingsbanken (IDB) i samband med att en internationell lösning av landets
betalningseftersläpningar till dessa institutioner kunde nås.

Internationella politiska händelser får ofta direkta ekonomiska konse-
kvenser. Kriget vid Persiska viken fick allvarliga ekonomiska och sociala
följder i flera länder i regionen. För att mildra dessa effekter beslutade
Sverige om bidrag på 140 milj. kr. för drabbade länder i regionen. Ett
bidrag på 60 milj. kr. har givits till en Världsbanksstödd social fond for
sysselsättningsskapande insatser i Egypten. Sverige bidrog vidare med
60 milj. kr. för samfinansiering med Världsbanken av ett nödhjälpslån till
Jordanien. I detta sammanhang beslutades även att Turkiet skulle få en
tidigare beviljad, men aldrig utnyttjad, biståndskredit omvandlad till
gåva. Beloppet om 20 milj. kr. belastar inte anslaget.

431

Hanteringen av u-länders skuld till svenska staten                        Prop. 1991/92:100

En stor del av de fattigaste ländernas skuld gäller av långivarlandet offent-
lig eller offentligt garanterad skuld, främst bistånds- och exportkrediter. I
enlighet med en resolution i UNCTAD, skrev Sverige år 1978 av de
biståndskrediter som under 1960-och 1970-talen gavs till de fattigaste
länderna. År 1986 gjordes samma sak för Zambia. Totalt avskrevs ca
1 185 milj. kr. Detta har inte belastat anslaget.

De fordringar som svenska staten i dag har på u-länder är främst ex-
portkrediter och u-krediter. Av betalningsbalansstödet har sammanlagt
496 milj. kr. använts för betalning av skuld till svenska staten enligt den
modell som beslutades år 1986. Sju länder — Guinea-Bissau, Mozam-
bique, Nicaragua, Sudan, Tanzania, Vietnam och Zambia — har på detta
sätt fått förfallna skulder till svenska staten reglerade. Beloppen för de
enskilda länderna framgår av tabellen. De reglerade skulderna har upp-
kommit genom skadereglering hos exportkreditnämnden (EKN) eller
SWEDFUND (endast mindre belopp). Skulderna omfattar såväl kapital-
förfall som ursprunglig låneränta.

Sedan Sverige tog det första beslutet om betalning av skuld till svenska
staten har de multilaterala formerna för reglering av denna typ av skuld
utvecklats. Det är inom den s. k. Parisklubben som skuldtyngda länder kan
omförhandla betalningsförpliktelser under offentlig eller i långivarländer-
na offentligt garanterad skuld. Efter att ha uppnått en principöverenskom-
melse i Parisklubben ingår skuldlandet bilaterala avtal med långivarlän-
dema. Vid de sju stora industriländernas möte i Toronto år 1988 uppnåd-
des ett viktigt genombrott i denna fråga. Denna s. k. Toronto-överenskom-
melse ger tre möjligheter till koncessionella, dvs. mjuka, villkor för de
fattigaste länderna: avskrivning av en del av kapitalförfallen, förlängd
återbetalningstid och sänkt konsolideringsränta.

För många u-länder är även dessa mjukare villkor alltför betungande.
Sverige har därför drivit frågan om ytterligare skuldlättnad för de fattigas-
te länderna. Genom att använda betalningsbalansstödet har regeringen
beslutat att ge en rad länder full betalningsfrihet när skulderna omförhand-
las. Biståndet används för att täcka samtliga räntebetalningar som skall
erläggas i enlighet med skuldkonsolideringsavtalen. Biståndet ger alltså en
additionell skuldlättnad utöver vad som överenskommits internationellt. I
september 1990 beslutades om additionelit bistånd uppgående till ca
78 milj. kr. till Guinea-Bissau, Madagaskar, Mocambique, Tanzania och
Togo. Även vid några tidigare tillfallen har anslaget använts för liknande
ändamål.

Stöd för reglering av u-länders kommersiella skuld

Utöver skuld till internationella finansiella institutioner och skuld till
bilaterala offentliga långivare har u-ländema en betydande skuld till priva-
ta långivare i andra länder. Detta är skuld som inte är offentligt garanterad
i långivarlandet. Eftersom de mest skuldtyngda u-ländema har svårt att
betala räntor och amorteringar på denna skuld, säljs sådana skuldsedlar i

432

dag mellan fordringsägare på en andrahandsmarknad till priser som ofta Prop. 1991/92:100
ligger på en nivå långt under skuldsedlarnas nominella värden, for vissa Bil. 4
länder så lågt som 5 — 20% av det nominella värdet. Olika metoder har
tillämpats för att hjälpa u-ländema att tillgodogöra sig marknadens dis-
kontering av fordringarnas värde.

Sverige har främjat sådan marknadsbaserad skuldlättnad på olika sätt.
Om skuldsedlar köps upp på andrahandsmarknaden av tredje part och
överlämnas till skuldlandet uppstår ett s.k. skuldåterköp (eng. debt
buy-back). I ett första brett internationellt organiserat skuldåterköp bidrog
ett antal biståndsgivare till en fond för uppköp av Bolivias skulder till
privata långivare. Fonden administrerades av IMF. Till ett pris av 11 % av
skuldernas nominella värde kunde hälften av Bolivias skuld av detta slag
återköpas och annulleras. Sverige bidrog med 10 milj. kr. och har senare
bidragit med ytterligare 10 milj. kr. Liknande skuldåterköp planeras för
andra länder.

Om skuldsedlar köps upp på andrahandsmarknaden och överlämnas till
skuldlandet i utbyte mot någonting, t. ex. lokalvaluta för ett biståndspro-
jekt, uppstår s. k. skuldbyten (även kallade skuldomvandlingar eller skuld-
konverteringar, eng. debt swaps). Sverige genomförde ett sådant skuldbyte
till förmån för Costa Rica under budgetåret 1988/89. Då användes
21 milj. kr. (från andra anslagsposter) för uppköp av costaricanska ford-
ringar till i genomsnitt 13,6% av det nominella värdet. Skuldsedlarna
överlämnades till Costa Rica i utbyte mot att landet ställde lokalvaluta
motsvarande skuldsedlarnas nominella värde till förfogande för ett na-
turvårdsprojekt i landet. På så sätt fick projektet mer lokalvaluta än det
skulle ha fått om den utländska valutan hade växlats på normalt sätt i
bank. Till skillnad från skuldåterköpen ökar skuldbyten oftast belastning-
en på landets budget. Särskild hänsyn måste därför tas till den makroeko-
nomiska situationen när skuldbyten genomförs.

433

NORDISKT BISTÅNDSSAMARBETE

De nordiska länderna har sedan böijan av 1960-talet samarbetat på bi-
ståndsområdet. Formerna för samarbetet regleras genom en konvention
som undertecknades i mars 1981. Enligt denna skall ärenden av principiell
karaktär, såsom utvidgning, förlängning och revision av insatser, beslutas
av det Nordiska ministerrådet som även fastställer de ekonomiska ramar-
na. Den löpande granskningen av biståndsprojekten sker genom en s.k.
ämbetsmannakommitté för biståndsfrågor (EKB) bestående av de ansvari-
ga ämbetsmännen i de nordiska biståndsadministrationema. Genom kon-
ventionen upprättades även en rådgivande kommitté för lekmannarepre-
sentation (RKB). I september 1990 enade sig de nordiska biståndsmini-
strarna att pröva nya former för parlamentarisk medverkan i det nordiska
samarbetet på biståndsområdet. RKB lades ner och istället skall de nordis-
ka länderna enligt ett rullande schema arrangera ett årligt seminarium där
parlamentariker och andra biståndsintresserade får möjlighet att diskutera
biståndspolitiska frågor av gemensamt intresse. Finland stod som värd för
det första seminariet år 1991.

Inom EKB bereds gemensamma nordiska projekt, samt diskuteras bi-
ståndsfrågor av nordiskt intresse. Kommittén är ett viktigt forum för bl. a.
diskussioner om samordnade ställningstaganden i olika internationella
organisationer. Arbetsgrupper av ad-hoc karaktär tillsätts för att diskutera
och bereda aktuella frågor. Nordiska utredningar initieras för att ge under-
lag till biståndspolitiska ställningstaganden.

De nordiska biståndsministrarna lägger stor vikt vid ett nära samarbete i
biståndspolitiska frågor och har därför beslutat formalisera en ordning
med regelmässiga möten två gånger per år. Diskussioner om att formellt
konstituera sig som ett fackministerråd under nordiska rådet pågår.

I samband med den volymaktion som de nordiska länderna drev under
år 1989 inleddes även ett fastare samarbete med Nederländerna. Återkom-

mande möten hålls nu mellan biståndsministrarna i Norden och Nederlän

derna.

Det nordiska samarbetet i biståndsärenden omfattar också informella
överläggningar, t. ex. i anslutning till internationella möten, där de nordis-
ka länderna ofta uppträder som en enhet. De nordiska länderna har även
en gemensam representation i Världsbanken, de regionala utvecklingsban-
kerna och den internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD).

Tyngdpunkten i det nordiska samarbetet har successivt kommit att
förskjutas från de traditionella samfinansierade projekten mot samarbete
präglat av stor flexibilitet såväl till formen som i valet av samarbetsobjekt.
De nordiska länderna antog år 1988 ett särskilt program för nordiskt
samarbete på biståndsområdet. Ett nytt inslag i det nordiska samarbetet är
beslutet om en nordisk fond för kreditgivning på koncessionella villkor.

Mot bakgrund av utvecklingen i Central- och Östeuropa och Baltikum
har de nordiska länderna påböijat samarbete om ett nordiskt arbetspro-
gram. En stipendieordning har inrättats och informationskontor upprät-
tats m. m. Finansiering sker över Nordiska ministerrådets budget.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

434

BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA      ^Pr<>P 1991/92:100

LÄNDER                                 ^B,‘ ⁴

Den följande statistiken avser de utbetalningar (i tkr) som gjorts budget-
året 1990/91 av biståndsorganen SIDA, SAREC, BITS, IMPOD och
SWEDFUND. Utbetalningar som inte kunnat länderfördelas har förts till
posterna ej länderfördelat eller ej kontinentfördelat. Utbetalningarna för
u-krediter avser avräkningar mot biståndsanslaget för gåvoelement för
kreditförbindelser som utfärdats under budgetåret 1990/91. Utgifterna för
SIDAs centrala administration, inklusive biståndskontoren, redovisas i
separat kolumn. Övriga utgifter för den centrala biståndsadministrationen
har utelämnats. Med hänsyn till IMPODs arbetssätt ingår dock i dess
utbetalningar lönekostnader för personal med undantag av chefen för
kontoret samt viss administrativ personal. Det multilaterala biståndet
(under anslaget Cl) ingår, förutom livsmedelsbiståndet, inte i statistiken
då det inte är möjligt att på ett rättvisande sätt fördela det biståndet på
enskilda länder.

435

Prop.1991/92:100

Bil. 4

436

Os

$

...

p

1

Os

OO —

SO

Os

Os

r->
Os

C4

so
Os

rr
»o

S©
oo

CN

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

so

■»T

Os TJ-

oo

so o
r—

— C"

— '/->
<*>

H") O O OO —. — — O O >n 'O 't
— t"-moo
r*l       m
— — r«->
r~ m o
O OO SO

Prop.1991/92:100

Bil. 4

438

g35S =

— m m -o
©

o>en«» cn oo    —■ Tf oo O 't

sO —
m

T

O
r-

W->

O
O\

oo

m o\ rj m
m O' -o

— t z> cj
n

00   T

TT   Ch

sO   —

sO    v->

Prop.1991/92: 100

Bil. 4

439

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

440

c

.3

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

441

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

VISSA FÖRKORTNINGAR

ACCE

AfDB

AfDF

AFIC

AIC

ANC

ARO

AsDB

AsDF

BITS

CABEI

CADESCA

CATIE

CCC-CA

CDB

CFA

CFC

CGIAR

CILSS

CND

CSUCA

CTC

DAC

African Council on
Communications Education
African Development Bank
African Development Fund
Asian Finance and Investment
Corporation

International Centre of
the Swedish Labour Movement
African National Congress
Africa Groups of Sweden,
Recruitment Organization
Asian Development Bank
Asian Development Fund
Swedish Agency for
International Technical and
Economic Co-operation
Central American Bank for
Economic Integration
Comite de Accion de Apoyo al
Desarrollo Economico y Social
Centro Agronomico Tropical de
Investigacion y Ensenanza
Confederacion de Cooperativas
del Caribe y Centro America
Caribbean Development Bank
Committee on Food Aid
Policies and Programmes
Common Fund for Commodity
Consultative Group on
International Agricultural
Research

Committé Inter-Estats de
Lutte contre la Sécheresse
au Sahel

Commission on Narcotic Drugs
Confederacion Universitaria
Centroamericana

United Nations Centre for
Transnational Corporations
Development Assistance
Committee

Afrikanska rådet för
massmedieutbildning
Afrikanska utvecklingsbanken
Afrikanska utvecklingsfonden

Arbetarrörelsens
Internationella Centrum
Afrikanska nationalkongressen
Afrikagruppemas
Rekryteringsorganisation
Asiatiska utvecklingsbanken
Asiatiska utvecklingsfonden
Beredningen för
internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete
Centralamerikanska banken för
ekonomisk integration
Aktionskommittén för central-
amerikanskt samarbete
utbildningscentrat för tropiskt
jordbruk
Kooperativa federationen för
Karibien och Centralamerika
Karibiska utvecklingsbanken
Kommittén för
livsmedelsbistånd
Gemensamma fonden för råvaror
Konsultativa gruppen för
internationell
jordbruksforskning
Koordinerande kommittén för
utveckling i Sahelområdet

Narkotikakommissionen
Centralamerikanska universitets-
federationen

FN:s center för
transnationella företag
OECD:s kommitté för
biståndsfrågor

442

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

DCI

Defense for Children
International

DND

Division on Narcotic Drugs

Narkotikakommissionens
sekretariat

DTCD

Department of Technical

FN-sekretariatets tekniska

Cooperation for Development

biståndsprogram

EADB

East African Development Bank

Östafrikanska utvecklingsbanken

EBRD

European Bank for

Europeiska återuppbyggnads- och

Reconstruction and Development

utvecklingsbanken

ECOSOC

Economic and Social Council

FN:s ekonomiska och sociala

of the United Nations

råd

EFS

Evangeliska fosterlandsstiftelsen

EG

European Community

De europeiska gemenskaperna

EKN

Swedish Export Credits

Guarantee Board

Exportkreditnämnden

ESAF

Enhanced Structural-Adjust-

Utvidgade strukturanpassnings-

ment Facility

faciliteten

FAC

Food Aid Convention

Livsmedelshjälps-
konventionen

FAO

Food and Agricultural

FN:s livsmedels- och

Organization

jordbruksorganisation

FSO

Fund for Special Operations

GATT

General Agreement on Tariffs
and Trade handelsavtalet

Allmänna tull- och

HABITAT

United Nations Center for

FN:s boende- och

Human Settlements

bebyggelsecenter

IAEA

International Atomic Energy

Internationella

Agency

atomenergiorganet

IBRD

International Bank for

Reconstruction and Development

Världsbanken

ICA

International Co-operative

Internationella kooperativa

Alliance

alliansen (IKA)

ICAP

Instituto Centroamericano de

Centralamerikanska institutet för

Administracion Publica

offentlig förvaltning

ICJ

International Commission

Internationella

of Jurists

J uristkommissionen

ICRC

International Committee of
the Red Cross

Internationella rödakorskommittén

IDA

International Development

Internationella

Association

utvecklingsfonden

IDB

Interamerican Development

I nteramerikanska

Bank

utvecklingsbanken

IEA

International Energy Agency

Internationella
energimyndigheten

443

30 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Prop.1991/92: 100

Bil. 4

IEFR

International Emergency Food
Reserve

Internationella
katastroflagret för livsmedel

IFAD

International Fund for
Agricultural Development

Internationella

jordbruksutvecklingsfonden

IFC

International Finance
Corporation

Internationella
finansieringsbolaget

IFS

International Foundation for
Science

Internationella stiftelsen för
vetenskap

IGADD

Intergovernmental Authority
on Drought and Development

Mellanstatliga myndigheten
ansvarig för torka och
utveckling

IICA

Instituto Interamericano de
Cooperacion para la
Agricultura

Interamerikanska institutet för
jordbrukssamarbete

IIDH

Interamerican Institute of

Human Rights

Interamerikanska institutet för
mänskliga rättigheter

I1ED

International Institute for
Environment and Development

Internationella institutet
för miljö och utveckling

ILO

International Labour

Organization

Internationella
arbetsorganisationen

IMF

International Monetary Fund

Internationella valutafonden

IMO

International Maritime

Organization

Internationella
sjöfartsorganisationen

IMPOD

Import Promotion Office for
Products from Developing
Countries

Importkontoret för
u-landsprodukter

INCAE

Instituto Centroamericano de
Administracion de Empresas

Centralamerikanska institutet för
företagsledarutbildning

INCB

International Narcotic Control

Board

Internationella Narkotika-
kontrollstyrelsen

INSTRAW

United Nations International

Research and Training
Institute for the

Advancement of Women

Internationella forsknings- och
utbildningsinstitutet för
kvinnors utveckling

IPDC

International Programme for
the Development of
Communication

Internationella program för
kommunikationsutveckling

IPPF

IPS

International Planned
Parenthood Federation
Inter Press Service

Internationella

familj eplaneringsfederationen

ISO

International Standardization

Organization

Internationella
standardiseringsorganisationen

444

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

ITC

International Trade Centre

UNCTAD/GATT:s internationella
handelscentrum

ITTO

Internationella Tropiska

T immerorganisationen

IUCN

International Union for the
Conservation of Nature and
Natural Resources

Internationella Naturvårds-
unionen

MIGA

Multilateral Investment

Guarantee Agency

Multilaterala organet för
investeringsgarantier

MONAP

Mozambique Nordic

Agricultural Programme

Det nordiska
jordbruksprogrammet för
Mozambique

NDF

Nordic Development Fund

Nordiska utvecklingsfonden

NEFCO

Nordic Environment Finance

Corporation

Nordiska Miljöfinansierings-
bolaget

NIB

Nordic Investment Bank

Nordiska Investeringsbanken

OECD

Organization for Economic
Co-operation and Developement

Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling

OEOA

Office for Emergency

Operations in Africa

FN:s katastrofkontor för

Afrika

OPEC

Organization of Petroleum
Exporting Countries

De oljeexporterande ländernas
organisation

PAHO

PMU

Pan American Health

Organization

Allamerikanska hälsovårds-
organisationen
Pingstmissionens u-landshjälp

SADCC

SAK

Southern African Development
Coordination Conference

Konferensen för samordnad
utveckling i södra Afrika
Svenska Afghanistankommittén

SAREC

Swedish Agency for Research
Co-operation with Developing
Countries

Styrelsen för
u-landsforskning

SATCC

Southern African Transport
and Communications Commission

Kommissionen för transporter och
kommunikationer i södra Afrika

SDR

Special Drawing Rights

Särskilda dragningsrätter

SEK

Swedish Export Credit
Corporation

AB Svensk Exportkredit

SHIA

Swedish Organization of the
Handicapped International
Aid Foundation

Svenska handikapporganisa-
tionernas internationella
biståndsstiftelse

SIDA

Swedish International

Development Authority

Styrelsen för internationell
utveckling

SLU

Swedish University of
Agricultural Siences

Sveriges Lantbruksuniversitet

445

SWEDFUND

SVS

TIB

UBV

UNCDF

UNCSTD

UNCTAD

UNCTC

UNDP

UNDRO

UNEP

UNESCO

UNFDAC

UNFPA

UNHCR

UNICEF

UNIDO

SPA         World Bank Special Program

of Assistance

SWAPO      South West Africa People’s

Organization

SWEDECORP Swedish International
Enterprise Development
Corporation
Swedish Fund for Industrial
Co-operation with Developing
Countries

Swedish Volunteer Service
Tanzania Industrial Bank

Training for Development
Assistance

United Nations Capital
Development Fund
United Nations Centre for
Science and Technology for
Development

United Nations Conference on
Trade and Development
United Nations Commission for
Transnational Corporations
United Nations Development
Programme

Office of the United Nations
Disaster Relief Co-ordinator
United Nations Environment
Programme

United Nation Educational,
Scientific and Cultural
Organization

United Nations Fund for Drug
Abuse Control

United Nations
Population Fund
United Nations High
Commissioner for Refugees
United Nations Children’s
Fund

United Nations Industrial
Development Organization

Prop. 1991/92:100
Bil. 4

Världsbankens särskilda program
for Afrika

Sydvästafrikanska folkorganisa-
tionen

Styrelsen för internationellt
näringslivsbistånd

Fonden för industriellt
samarbete med u-länder

Svensk Volontärsamverkan
Tanzanias

Industriutvecklingsbank

Utbildning för
biståndsverksamhet

FN:s kapitalutvecklingsfond

FN:s center för vetenskap och
teknologi för utveckling

FN:s konferens för handel och
utveckling

FN:s kommission för multi-
nationella företag

FN:s utvecklingsprogram

FN:s katastrofhjälpskontor

FN:s miljöprogram

FN:s organisation för
utbildning, vetenskap och
kultur

FN:s fond för kontroll av
beroendeframkallande medel

FN:s befolkningsfond

FN:s flyktingkommissarie

FN:s barnfond

FN:s organisation för
industriell utveckling

446

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

UNIFEM

United Nations Development
Fund for Women

FN:s utvecklingsfond för kvinnor

UNITA

Uniao National para la
Independencia Total de
Angola/National Union for the
total Liberation of Angola

UNITAR

United Nations Institute for

FN:s utbildnings- och

Training and Research

forskningsinstitut

UNOCA

Office of the Coordination for
United Nations (Humanitarian and
Economic Assistance Programmes
relating to Afghanistan

UNRWA

United Nations Relief and

FN:s hjälporganisation för

Works Agency for Palestine
Refugees in the Near East

palestinaflyktingar

UNSO

United Nations Sudano-
Sahelian Office

FN:s Sudano-Sahelkontor

UNV

United Nations Volunteers
Programme

FN:s volontärprogram

wcc

World Council of Churches

Kyrkornas Världsråd

WEP

World Employment Programme

ILO:s världssysselsättnings-
program

WFP

World Food Programme

Världslivsmedelsprogrammet

WHO

World Health Organization

Världshälsoorganisationen

WIPO

World Intellectual Property

Världsorganisationen för den

Organization

intellektuella äganderätten

WMU

World Maritime University

Internationella sjöfarts-
universitetet

ZANU

Zimbabwe African National Union

ZAPU

Zimbabwe African Peoples Union

ZUM

Zimbabwes Unity Movement

Zimbabwes enighetsrörelse

447

Bilaga 4.2

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt
ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna
per den 1 januari 1992.

I. Beskickningar

(sidoackrediteringsorter inom parentes)

Abidjan

(Lomé, Ouagadougou, Porto Novo)

Abu Dhabi (•)

Addis Abeba

(Djibouti)

Alger

Amman

Ankara

Athen

Bagdad (••)

Bangkok

(Rangoon, Vientiane)

Beirut (•*)

Belgrad

(Tirana)

Bern

Bissau (•)

Bonn

Brasilia

Bryssel

(Luxemburg)

Budapest

Buenos Aires

(Asunclon, Montevideo)

Bukarest

Canberra

(Honiara, Port Moresby, Port

Vila)

Caråcas

(Brldgetown, Port of Spain)

Colombo (•)

Damaskus

(Beirut)

Dar es Salaam

Dhaka

Dublin

Gaborone

(Maseru)

Guatemala

(San Salvador, Tegucigalpa)

Haag

Hano i

Harare

Havanna

Heliga Stolen

(San Marino, Valetta)

Helsingfors

Islamabad

(Malé)

Jakarta

Kairo

(Khartoum)

Kinshasa (*)(**)

Kuala Lumpur

Kuwait

(Abu Dhabi, Doha, Manarna)

Köpenhamn

Lagos

(Accra)

Lima

(La Paz)
Lissabon

(Bissau, Praia)
London
Luanda

(Sao Tomé)
Lusaka

(Lilongwe)

Madrid

Managua

(San José, Panamå)
Manila
Maputo

(Mbabane)

Mexico
Montevideo (•)
Moskva

(Ulan Bator)

Mexico

Muscat (•)(•••)
Nairobi

(Buiumbura, Kampala,
Kigali)
New Delhi

(Colombo, Kathmandu,
Thimpu)
Oslo
Ottawa

(Nassau)
Paris
Peking

(Pyongyang)
Prag
Pretoria
Pyongyang (•)
Quito (•••)
Rabat
Reykjavik
Riga
Riyadh

(Muscat, Sana)
Rom
Santa Fé de Bogotå
Santiago de Chile
Seoul

Singapore

(Bandar Seri Begawan)
Sofia
Tallinn
Teheran
Tel Aviv

(Nicosia)
Tokyo
Tripoli

448

Tunis
Vientiane (•)
Vilnius
Warszawa

Washington

Wellington

(Apia, Nuku’alofa, Suva)

Wien

Windhoek

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

(•) beskickningen förestås av en t. f. chargé d”affaires

(••) beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad
(•••) beskickningen kommer att stängas budgetåret 1992/93 och ersättas
av honorärkonsulat

II. Delegationer

Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York

Sveriges ständiga delegation vid de internationella organisationerna i Ge-
neve

Sveriges nedrustningsdelegation i Geneve

Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD) i Paris

Sveriges delegation vid de Europeiska Gemenskaperna (EG) i Bryssel

Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg

Sveriges delegation vid de militära förhandlingarna inom ramen för konfe-
rensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) i Wien

III. Lönade konsulat

a) Generalkonsulat
Barcelona

Berlin

Chicago

Frankfurt am Main

Hamburg

Hongkong

Istanbul
Jerusalem

Los Angeles

Målaga

Marseille (*)

Milano

Montreal

Miinchen

New York

S:t Petersburg

Sydney

Toronto

b) Konsulat
Jeddah

Las Palmas (*)
Mariehamn
Szczecin

(*) Omvandlas till honorärkonsulat budgetåret 1992/93

449

IV. Stockholmsbaserade ambassadörer

De fyra sändebuden har följande ackrediteringar:

1. Bamako (Mali), Banjul (Gambia), Conakry (Republiken Guinea),
Dakar (Senegal), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia), Niamey
(Niger) och Nouakchott (Mauretanien).

2. Belmopan (Belize), Castries (St Lucia), Georgetown (Guyana), Kings-
ton (Jamaica), Paramäribo (Surinam), Port-au-Prince (Haiti), Santo Do-
mingo (Dominikanska Republiken) och St George’s (Grenada).

3. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Como-
rema), Port Louis (Mauritius) och Victoria (Seychellerna).

4. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazzaville (Kongo), Kinsha-
sa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea) och Yaoundé
(Kamerun).

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

450

Anslagsförteckning

A. Utrikesdepartementet m. m.

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

A 1. Utrikesförvaltningen,förslagsanslag .......... 1 425 327 000

A 2. Utlandstjänstemännens representation, reserva-

tionsanslag ............................. 20 690 000

A 3. Kursdifferenser,förslagsanslag............... 1000

A 4. Honorärkonsuler.yori/a^an^/ag ............. 14 170 000

A 5. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom

internationell organisation, förslagsanslag ...... 58 451 000

A 6. Nordiskt samarbete, förslagsanslag ........... 1 783 000

A 7. Utredningar m.m., reservationsanslag......... 13 252 000

A 8. Officiella besök m. m.,förslagsanslag.......... 9 693 000

A 9. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i ut-

landet m.m./ors/agsans/a# ................. 3 635 000

1 547 002 000

B. Bidrag till vissa internationella organisationer

B 1. Förenta nationerna, förslagsanslag............ 242 232 000

B 2. Nordiska ministerrådet,förslagsanslag......... 250 000 000

B 3. Europarådet, förslagsanslag................. 28 240 000

B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och ut-
veckling (OECD), förslagsanslag ............. 20 000 000

B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
förslagsanslag ........................... 110 000 000

B 6. Organisationer för internationell handel och råva-
rusamarbete m. m.,förslagsanslag ............ 9 278 000

B 7. Internationell råvarulagring, förslagsanslag ..... 2 000 000

B 8. Övriga internationella organisationer m. m., för-

slagsanslag ............................. 3 638 000

665 388 000

C. Internationellt utvecklingssamarbete

C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, reserva-
tionsanslag ............................. 3 566 147 000

C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservations-

anslag................................. 7 517 000 000

C 3. Andra biståndsprogram, reservationsanslag ..... 2 114 500 000

C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), ram-
anslag ................................. 293 758 000

C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö

U-centrum), ramanslag.................... 23 014 000

C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), förslags-

anslag ................................. 25 405 000

C 7. Nordiska Afrikainstitutet, förslagsanslag ....... 6 013 000

C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekono-
miskt samarbete (BITS), ramanslag........... 18 745 000

C 9. Bidrag till Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö,
förslagsanslag ........................... 7 076 000

C 10 Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd
(SWEDECORP), förslagsanslag.............. 34 436 000

13 606 094 000

D. Information om Sverige i utlandet m. m.

1. Svenska institutet, reservationsanslag..........

2. Sveriges Riksradios programverksamhet för utlan-
det, reservationsanslag.....................

3. Övrig information om Sverige i utlandet, reserva-
tionsanslag .............................

mm mm m m     O oo

Utrikeshandel och exportfrämjande

65 797 000

60 809 000

16 754 000

143 360 000

1. Kommerskollegium, ramanslag.............. 51 647 000

2. Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag     259 815 000

3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter

för skadeersättningar, förslagsanslag .......... 1 000

4. Krigsmaterielinspektionen, förslagsanslag ...... 100 000

5. Bidrag till stiftelsen Östekonomiska Institutet m. m.

anslag................................. 2 250 000

E 6. Bidrag till ett institut för Japanstudier reservations-
anslag ................................. 3 000 000

316 813 000

Prop. 1991/92:100

Bil. 4

F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m. m.

F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhets-
politiska området, reservationsanslag.......... 5 529 000

F 2. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa
(ESK), förslagsanslag...................... 10 000 000

F 3. Information, studier och forskning om freds- och
nedrustningssträvanden m. m. reservationsanslag 23 982 000

F 4. Bidrag till Stockholms internationella fredsforsk-
ningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag ....... 21 310 000

F 5. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning
och nedrustning, förslagsanslag .............. 15 840 000

F 6. Utrikespolitiska Institutet reservationsanslag ....     10 028 000

86 689 000

G. Samarbete med Central- och Östeuropa

G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa,
reservationsanslag........................ 994 500 000

G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av
statliga garantier för finansiellt stöd till länder i
Central- och Östeuropa, förslagsanslag......... 1 000

994 501 000

Summa kr. 17 359 847 000

452

Innehållsförteckning                                ^prop. 1991/92:100

, Bil. 4

Översikt ............................................ 3

Utrikesdepartementet

Inledning............................................ 10

Utrikespolitik ........................................ 10

Rättsfrågor .......................................... 16

Handelspolitik........................................ 18

Nordiskt samarbete .................................... 24

Samarbetet med Central- och Östeuropa .................... 24

Utrikesförvaltningen ................................... 26

Sverige-information och kulturutbyte....................... 28

Internationellt utvecklingssamarbete ....................... 29

A. Utrikesdepartementet m. m.

A 1. Utrikesförvaltningen .............................. 33

A 2. Utlandstjänstemännens representation ................. 37

A 3. Kursdifferenser .................................. 37

A 4. Honorärkonsuler ................................. 37

A 5. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internatio-

nell organisation ................................. 38

A 6. Nordiskt samarbete ............................... 38

A 7. Utredningar m.m................................. 39

A 8. Officiella besök m.m............................... 39

A 9. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m. m. 39

B.   Bidrag till vissa internationella organisationer

Bl. Förenta nationerna ............................... 41

B 2. Nordiska ministerrådet ............................ 43

B 3. Europarådet..................................... 43

B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

(OECD)........................................ 44

B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) ......... 45

B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete
m.m........................................... 46

B 7. Internationell råvarulagring ......................... 48

B 8. Övriga internationella organisationer m.m.............. 49

C. Internationellt utvecklingssamarbete

U-ländema i världen .............................. 51

— Ekonomisk utveckling i olika delar av u-världen......... 52

— Resurser för utveckling........................... 56

Nya krav och förutsättningar för det internationella samarbetet 62

Ömsesidigt beroende och internationellt samarbete ........ 62

— Från katastrof till utveckling....................... 65

— Demokrati och mänskliga rättigheter ................ 67

— Miljö och utveckling............................. 73                 453

— Befolkningsfrågor............................... 75 Prop. 1991/92:100

— En ny roll för FN ............................... TI Bil. 4

— Kvinnoinriktat bistånd........................... 78

— U-lands- och biståndsinformation ................... 79

Mottagarländernas ansvar — givarnas stöd .............. 80

Utvärderingssekretariatet ........................... 85

Biståndet och EG ................................. 86

Aktuella utredningar m. m........................... 88

— Översyn av det multilaterala biståndet................ 88

— Nordiska FN-projektet ........................... 99

— Kreditbiståndsutredningen ........................ 104

— Statistikprojektet ............................... 104

- Åtgärder med anledning av regeringens program för omställ-
ning och minskning av den statliga administrationen ....... 104

Biståndsanslagen m. m............................. 105

Cl. Bidrag till internationella biståndsprogram.............. 109

Bilateralt utvecklingssamarbete ...................... 132

C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA ................... 164

C 3. Andra biståndsprogram ............................ 179

C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)............ 198

C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) .. 201

C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) ................203

C 7. Nordiska Afrikainstitutet ........................... 204

C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete

(BITS).........................................205

C 9. Bidrag till Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö ........208

C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDE-

CORP) ........................................ 208

D. Information om Sverige i utlandet m. m.

Dl. Svenska institutet.................................211

D2. Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet ......213

D 3. Övrig information om Sverige i utlandet................215

E. Utrikeshandel och exportfrämjande

El. Kommerskollegium ...............................217

E2. Exportfrämjande verksamhet ........................219

E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeer-
sättningar ....................................... 220

E4. Krigsmaterielinspektionen m.m......................227

E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet ........... 228

E 6. Bidrag till ett institut för Japanstudier .................229

F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m. m.

F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska
området........................................ 231

F 2. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) .... 232
F 3. Information, studier och forskning om freds- och nedrustnings-
strävanden m. m.................................. 232

454

F 4. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut Prop. 1991/92:100

(SIPRI) ............ 233 Bil. 4

F 5. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrust-

ning ...........................................235

F 6. Utrikespolitiska Institutet...........................239

G. Samarbete med Central- och Östeuropa

G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa ........ 242

G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garan-
tier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa .. 248

Bilaga 4.1 Fakta om Sveriges bistånd

Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd ............ 255

FNs biståndsverksamhet ................................ 261

Internationella fmansieringsorgan ......................... 272

Internationellt livsmedelsbistånd och jordbruksutveckling .......283

Flyktingbistånd .......................................289

Övriga organisationer ..................................292

Biståndet till enskilda programländer....................... 298

Bilateralt bistånd till icke-programländer .................... 387

Andra anslagsposter....................................403

Andra biståndsprogram .................................419

Nordiskt biståndssamarbete..............................434

Biståndet fördelat på enskilda länder .......................435

Vissa förkortningar ....................................442

Bilaga 4.2 Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt
ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1
januari 1992 ......................................... 448

Anslagsförteckning.....................................451

Innehållsförteckning ...................................453

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992

455

	Os C*1	sn	r*	O	»-< os		Q Os CM cr> 0 cn 0 Os m r^ 29 cn m
22	SO CM	Os		rt o\		'O	Q Os CM cr> 0 cn 0 Os m r^ 29 cn m	<0
	00 O	un	Os	t-	un -f	CM	00 m 0 © 00 c*n 00	Os
	85	m		un	sr» 0	Os	cm 00 00 —«r-	•*«<
o	85	sr»	Q		O —	un	00 un 'C un
rr	~f CM					CM
c*n	OS Tt	O	©	c*n	r* so	fn	un 'C 0 f-¹ un
in	so m	sr»		O	so m	tx	00 m- m- Os — un c*n
wn	un un	M^-		un	un os	CM	t"> CM CM O - un 0	'O
©	O en m	r> ■^r	8	88 =		O CM	t- Os Os fn oo ti- 0 so 'o un	<*n
■«r	— CM		cn
g	— cn	c*n		Os	00 —	un	cn so 0 Os Tt n -	tv
g	r* cm			m	— CM	cm	^-vnCMN^-CM so 00 cm **< 0 m 00	yn
	oo o	00	SO	O	un un	K	^-vnCMN^-CM so 00 cm **< 0 m 00	>c
	CM —<	m	Os	00	Os 00	8	00 cm m f*n cm 00 cm	<*n
s©	CM O		■V	00	r*	8	Osso-^un^
m	—• CM		C*)			CM	Osso-^un^
cm	OS CM		os		— 0		O -« 00 © c*n en u"il O^OooN 00 so cn r- os	Os
un	r- r- OO M-	8	«	CM t*	O CM Os 00		O -« 00 © c*n en u"il O^OooN 00 so cn r- os	R
cm m	Qs m Os OS	Os c*n	f?	Tt 00	CM f- r- -f	S!	58828"'"	un
c*n			c*n
	38	[	jr*	00	c*n un		so r~ —< cm r-> r- oo
o	38	8	s© CM	CM	88	s 0©	cn c*n un cm cm cm cn m °o —< 0 so	5
©	Q CO Qs 00	SO		CM O CM		T»	un 00 0 fn 0 O cn	un
cm	Q CO Qs 00	■^r	c*n	OO	r- ~	00	ooun-^-'Oun’—
c*n			cn
£	O sO r~ —	m	£	Qs SO	m SO un —	a	r* 0 CM Q\ so r* so F-* cm Os © un cn f*
©	un un	O	£	r*	cm un	F-1	cm r~ -f un f-h vn oo	V
r-	00 M- sO sO	CM ^r	CM	tT r-	82	«5	r* t$- xr >o (sj so r- wn ”t 'O rr	V
cm			c*n			F-X
s©	00 t"		r>	r-	CM un		so Os so V so un cn cm o cn cn 0 C" un 0 F-F CM CM Os 0
OS	~ os	00	c*n	8	CM	K
»c	cn r*	Tt	fH	8	cm 'e	un
©	un so	OO	Os		8-	8	Os r~ cm un so cn un	<*n
s©	r* -»t	cn	CM	r-	8-	8	so un xr K	**<
CM			cn			F-1
Un	Un t"	m	un	m		yn	0 CM CM K CM un Q 00 so SO 00 M- 0
S©	r- cm	sO	s©	CO		©	0 CM CM K CM un Q 00 so SO 00 M- 0	Q\
	O SO	■*r	CM	00	r- -f	Os	cn cn -f en m- cm r*	©
	cn tt	cn	00	OSO^t		CM	c*n cm c-f © 0 cm so un m 'C m- f-f
CM	sn c*n	m	Os	r>	un —•	un	c*n cm c-f © 0 cm so un m 'C m- f-f
CM			CM			**f
©	OOO		©	OOO		©	O Q O © O O O un © -f © un -f	©
00	(M —«	un	0©	un	—' m^-	CM	O Q O © O O O un © -f © un -f	F-«
CM	00 so	00	00	M-	un O\		cMmun	*F\|
v-F	CM SO		C"	un	CM CM	tv	osr-oooTros^	tM
Os	F-M	c*n	t-	so	un —*	V	sr» M- M- V m	F-1
			CM
© c*n	Q O Os 00	Q	8	O (M	Q O Os m	8	Q O O © O Q O	§
rH	Os M-	05		00	0 r-		t	Os
	OO F-F	so	•O	8	Os —		un un M-os t" f-i	Ff-I
s©	cn 0 cm		c*n	8	xr -f		un m- cn cm	Fff
fH			CM			F-<
£	88	0	©	888		© <*n	Q Q O © O Q O O O cn m- © r	i
CM	M"	m-	CM	-F	r- ti-	<*n	00 00 Jm M- m os	Os
»O	SO 00	O	un	so	un 0	©	Osf^oO^OOtI-	V
	m Os	CM	v-H	un	M- —<	CM	M- M- CM CM —	FV
			CM			F-X

Typfall	Disponibel inkomst
Typfall	1983	1991	Ökning %
Kommunalanställd + industriarbetare	15 200	17 700	16
Industritjänsteman + industritjänsteman	17 200	21 000	22
Ensamstående kommunalanställd	12 400	14 000	13

Förutsättningar: Industriarbetare, årslön Sjukvårdsbiträde, 80 % arbetstid, årslön Kommunalskatt Två barn 5 och 8 år Villa, taxeringsvärde Lån med 13 % ränta	170 000 118 000 31,04 700 000 400 000
Resultat	Nu	Arbetslöshet
Lön	288 000	203 000
A-kasseersättning		70 500
Skatt	-70 165	-65 230
Barnbidrag	18 000	18 000
Disponibel inkomst	235 835	226 270
Inkomstförlust		-9 565

Arbetare Tjänstemän	Andel av varsel 68 % 32 %	Andel i arbetskraften 50 % 50 %
Andel arbetslösa	Män	Kvinnor
16 - 19 år	2.8	2,4
20 - 24 år	7,8	5,1
25 - 54 år	3,3	2,1
55 - år	1,4	1,1
Högst grundskola 20 - 24 år	10,9	7,7

Resultat	Nu	Räntehöjning
Lön	288 000	288 000
Ränteökning		-20 000
Skatt	-70 165	-64 165
Barnbidrag	18 000	18 000
Disponibel inkomst	235 835	221 835
Inkomstförlust		-14 000

Förvaltningskostnader	21 331000	+ 2 971000
(därav lönekostnader)	(18 700000)	( + 2721000)
Lokalkostnader	3 183000	—
Summa utgifter	24514000	+ 2 971000
Avgår:
Uppbördsmedel	1 335000	-
Summa anslag	23179000	+ 2971000

	1991/92 exkl. mervärdesskatt	Beräknad ändring 1992/93
	1991/92 exkl. mervärdesskatt	Föredraganden
Anslag
Förvaltningskostnader	9145000	+ 1551000
(därav lönekostnader)	(8051000)	(+1451000)
Avgår:
Uppbördsmedel	96000	—
Summa anslag	9049000	+ 1551000

A. Justitiedepartementet m.m.	124,2	136,3	12,1
B. Polisväsendet	8 938,2²	10 254,1	1 315,9
C. Åklagarväsendet	496,4	529,6	33,2
D. Domstolsväsendet	2 229,3	2 466,7	237,4
E. Kriminalvården	2 941,8³	3 312,3	370,5
F. Rättshjälp m.m.	772,5	938,6	166,1
G. Övriga myndigheter	50,9	56,2	5,3
H. Diverse	272,0	155,6	- 116,4
Summa för justitiedepar-	15 8'/5,3	17 849,4	2 024,1

Polisväsendet	993 000	776
Åklagarväsendet	48 800	54
Domstolsväsendet
och rättshjälpen	365 000	354
Kriminalvården	490 000	225
Övriga	3 700	4

	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
Personal
Summa	66	+ 14
Anslag
Förvaltningskostnader	31 919 000	+ 7 190 000
(därav lönekostnader)	(28 766 000)	(+ 7 190 000)
Summa	31 919 000	+ 7 190 000

	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
Personal
Summa	150	+ 9
Anslag
Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)	52 416 000 (+ 46 240 000)	+ 2 146 000 (+ 2 146 000)
Summa	52 416 000	+ 2 146 000

- ekonomiska brott	28
- narkotikabrott	6
- våldsbrott	24
- tillgreppsbrott	11
- bedrägeribrott	6
- övriga kriminalbrott	8

Ekonomiska brott	51	35	- 16
Narkotikabrott	88	80	- 8
Våldsbrott	54	53	- 1
Tillgreppsbrott	13	12	- 1
Bedrägeribrott	68	67	- 1
Övriga kriminalbrott	21	16	- 5

	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
Personal
Summa	51
Anslag
Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader	18 476 000 (14 974 000) 3 619 000	+ 724 000 (+ 620 000) + 196 000
Summa	22 095 000	+ 920 000

1990/91 Utgift	25 019 164	Reservationsanslag 7 852 059
1991/92 Anslag	29 000 000
1991/92 Anslag exkl.
mervärdeskatt	25 669 000
1992/93 Förslag	26 000 000

Personal			5	i 812
Anslag
Förvaltningskostnader	1	651	388	000	+	102	154	000
(därav lönekostnader)	(1	564	742	000)	(+	59	111	000)
Lokalkostnader		295	482	000	+	69	811	000
Gemensamma funktioner i
kvarteret Kronoberg		8	922	000	+		374	000
Vårdkostnader		254	757	000	+	73	758	000
Arbets- och studieer-
sättningar		63	160	000	+	4	541	000
Råvaror m.fl. utgifter
för sysselsättning av
de intagna		122	482	000	+	8	034	000
Utbildning av intagna		38	662	000	+	2	148	000
Diverse utgifter		3	531	000	+		307	000
Summa	2	438	384	000	+	261	127	000

	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
Personal	748	+ 16
Anslag
Förvaltningskostnader	227 648 000	+ 54 943 000
(därav lönekostnader	(210 771 000)	(+ 46 722 000)
Ersättning åt ledamöter m.fl.
i övervakningsnämnderna	4 710000	+ 146 000
Lokalkostnader	31 120 000	4- 7 689 000
Vårdkostnader	44 487 000	+ 15 338 000
Bidrag till enskild frivårds-
verksamhet	14 651 000	+ 586 000
Summa	322 616 000	+ 78 702 000

Intäkter	96 600 000	116 100 000	116 000 000	116 000 000
Kostnader	91 200 000	105 500 000	105 500 000	105 500 000
Resultat	5 400 000	10 600 000	10 500 000	10 500 000
Driftbidrag	4 105 000	5 580 000	9 260 000	9 260 000

1990/91	Utgift	5 712 666
1991/92	Anslag	6 085 000
1991/92	Anslag exkl.
	mervärdeskatt	6 002 000
1992/93	Förslag	6 571 000

Anslag	34	36
Kostnader Kostnader för datainspektionens verksamhet	19 844 000	19 164 000	+ 1 148 000
Intäkter Inkomster vid datainspek- tionen	- 20 394 000	- 19 163 000	-1 148 000
Nettoutgift	0	1 000	0

Regeringens proposition1991/92:100

med förslag till statsbudget för budgetåret1992/93

Propositionens huvudsakliga innehåll

Statsbudget för budgetåret 1992/93

489 457 014 000

489 457 014 000

Specifikation av statsbudgetens inkomster 1992/93

1500 Avräkningsskatt:

2100 Rörelseöverskott:

366 314 146

1 852 000

2400 Aktieutdelning:

2 676 000

2500 Offentligrättsliga avgifter:

1 000

4300 Återbetalning av studielån:

5300 Statliga avgifter:

I. Kungliga hov- och slottsstaten

A Kungliga hovstaten

B Kungliga slottsstaten

II. Justitiedepartementet

A Justitiedepartementet m.m.

B Polisväsendet

C Åklagarväsendet

D Domstolsväsendet m.m.

E Kriminalvården

F Rättshjälp m.m.

III. Utrikesdepartementet

A Utrikesdepartementet m.m.

B Bidrag till vissa internationella organisationer

C Internationellt utvecklingssamarbete

D Information om Sverige i utlandet, m.m.

E Utrikeshandel och exportfrämjande

F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

G Samarbete med Central- och Östeuropa

IV. Försvarsdepartementet

A Försvarsdepartementet m.m.

B Arméförband

C Marinförband

D Flygvapenförband

E Operativ ledning m.m.

F Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten

52 375 000

11 727 300 000

5 259 874 000

10 683 433 000

1 179 260 000

G Gemensamma myndigheter m.m. utanför försvarsmakten

H Civil ledning och samordning

I Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

Psykologiskt försvar

Försörjning med industrivaror

Övrig verksamhet

1 338 825 000

9 340 000

V. Socialdepartementet

A Socialdepartementet m.m.

B Administration av socialförsäkring m.m.

C Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

D Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom m.m.

E Hälso- och sjukvård m.m.

F Omsorg om barn och ungdom

G Omsorg om äldre och handikappade

4 507 333 000

13 741 027 000

VI. Kommunikationsdepartementet

Kommunikationsdepartementet m.m.

Vägväsende m.m.

Järnväg

45 510 000

10 751 811 000

3 000

4 757 649 000

E Sjöfart

F Luftfart

G Kollektivtrafik m.m.

H Transportforskning

I Övriga ändamål

VII. Finansdepartementet

Bidrag och ersättningar till kommunerna

Regeringens proposition
1991/92:100

med förslag till statsbudget för budgetåret
1992/93

Våldsbrott	+	5,0	%	+	6,2 %
därav misshandel	+	5,3	%	+	5,5 %
därav rån	+	2,4	%	+	11,9 %
våldtäkt	+	3,2	%	+	7,8 %
Tillgreppsbrott	+	3,4	%	+	2,6 %
därav bostadsinbrott	+	3,6	%		0,8 %
därav inbrott i vind, källare	+	4,6	%		4,6 %
därav biltillgrepp	+	5,5	%	+	6,6 %
Bedrägeribrott	-	0,1	%	+	0,9 %
Övriga brottsbalksbrott	+	4,7	%	+	4,4 %
därav skadegörelsebrott	+	4,6	%	+	4,9 %

1980	3 427	24 668	885	135
1981	3 228	24 313	865	146
1982	3 530	28 197	941	125
1983	3 473	29 218	923	121
1984	3 681	30 784	995	116
1985	3 851	31 995	1 035	126
1986	3 806	32 805	1 046	147
1987	3 939	34 757	1 114	134
1988	4 177	37 511	1 332	146
1989	5 211	39 641	1 462	150
1990	5 967	40 690	1 410	121
1991¹	6 020	38 833	1 255	128

År	Inbrotts- Därav	Därav	Biltillgrepp	Stöld ur
	stöld Inbrott i	Inbrott i	(fullbordat)	motorfordon
	lägenhet	vind eller
	eller villa	källare

1980	139 944	20 385	22 516	24 398	100 588
1981	137 168	20 012	22 845	22 979	93 970
1982	139 168	21 063	25 096	25 182	101 305
1983	139 789	23 865	22 931	24 858	100 925
1984	142 555	24 647	25 716	27 209	112 859
1985	144 571	24 298	28 129	31 823	125 231
1986	151 881	23 260	27 625	39 541	152 221
1987	142 331	20 351	28 443	41 580	156 972
1988	130 923	20 155	23 938	42 387	149 172
1989	137 195	21 329	22 267	47 781	155 091
1990	154 030	22 446	22 911	51 064	157 626
1991¹	152 602	21 125	23 245	48 653	145 079

År	Check- bedrägeri	Konto- och kreditkort
1980	10 867	16 089
1981	10 685	18 721
1982	10 117	21 638
1983	11 680	16 721
1984	13 369	13 960
1985	13 036	22 246
1986	15 195	22 057
1987	15 757	19 681
1988	17 063	20 312
1989	12 794	19 678
1990	14 760	16 699
1991¹	11 530	13 146

	Mål om brott på vilket fängelse kan följa	Övriga mål	Totalt	Därav mål om brott på vil- ket fängelse kan följa
1982	172 100	118 000	64 600	48 600
1983	169 800	114 400	59 400	43 700
1984	167 498	101 700	35 208	28 087
1985	170 699	96 200	53 082	41 027
1986	172 938	90 700	55 943	43 129
1987	170 538	92 800	56 931	44 222
1988	177 032	92 108	58 659	47 047
1989	179 348	91 884	62 707	49 958
1990	192 702	89 651	64 581	53 978

	Anhållna	Häktnings- framställningar
1982	30 368	9 918
1983	28 747	9 455
1984	26 388	8 855
1985	25 448	8 720
1986	26 177	8 401
1987	26 648	9 275
1988	26 264	11 546
1989	25 943	11 959
1990	27 221	12 135

Inkomna mål¹	3 736	3 410	3 687	1 921	2 100
Avgjorda mål²	3 833	3 748	3 544	1 879	1 920
Utgående balans	1 272	918	1 044	956	1 224

Inkomna mål	19 269	20 168	20 705	10 791	11 290
Avgjorda mål	18 211	18 967	20 421	10 519	11 443
Utgående balans	7 528	8 695	8 989	9 024	8 678

och brottmål	133 856	136 075	139 900	72 222	76 664
Utgående balans
tvistemål och brottmål	60 932	63 596	65 321	64 993	69 710
Inkomna fastig-
hctsmål	7 587	7 103	7 229	3 381	721
Avgjorda fastig-
hetsmål	7 871	7 655	8 245	4 259	2 563
Utgående balans fastighetsmål Inkomna mål om	5 809	5 309	4 154	4 512	2 253
lagsökning Inkomna mål om	115 277	111 893	125 077	56 077	74 563
betalningsföre- läggande	447 071	490 811	520 422	244 364	304 892