Regeringens proposition
1991/92:100

med förslag till statsbudget för budgetåret
1992/93

Prop.

1991/92:100

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 19 december 1991 för de åtgärder och de
ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Anne Wibble

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det i 1992 års budgetproposition framlagda förslaget till statsbudget för
budgetåret 1992/93 visar en omslutning av 489 457 milj. kr. Detta
innebär en ökning i förhållande till vad som nu beräknas för innevarande
budgetår med 8 258 milj. kr. Budgetförslaget utvisar ett underskott på
70 783 milj. kr. Budgetsaldot i statsbudgeten för innevarande budgetår
är ett underskott på 5 475 milj.kr. Detta beräknas nu komma att uppgå
till 47 698 milj.kr.

I bilagorna till budgetpropositionen redovisas regeringens förslag
inkomster och utgifter i statsbudgeten. I bilaga 1 behandlas dels den
ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska
utvecklingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget.

1 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 100

Prop. 1991/92:100

Statsbudget för budgetåret 1992/93

Inkomster:

Skatter

Inkomster av statens verksamhet

Inkomster av försåld egendom
Återbetalning av lån

Kalkylmässiga inkomster

Summa kr.

366 314 146 000

42 306 797 000

32 800 000

8 772 335 000

1 248 100 000

418 674 178 000

Underskott

Summa kr.

70 782 836 000

489 457 014 000

Prop. 1991/92:100

Utgiftsanslag:

Kungliga hov- och slottsstatema		60	250
Justitiedepartementet	17	849	379
U trikesdepartementet	17	359	847
F örsvarsdepartementet	36	754	756
Socialdepartementet	135	498	518
Kommunikationsdepartementet	17	547	664
Finansdepartementet	71	531	873
Utbildningsdepartementet	60	972	417
Jordbruksdepartementet	6	965	721
Arbetsmarknadsdepartementet	37	749	417
Kulturdepartementet	10	553	920
N äringsdepartementet	4	303	728
Civildepartementet	2	185	224
Miljö- och naturresursdepartementet	1	914	458
Rikdsdagen och dess myndigheter m.m.		708	842
Räntor på statsskulden m.m.	70	000	000
Oförutsedda utgifter		1	000

Minskning av anslagsbehållningar
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

4 500 000 000

- 7 000 000 000

Summa kr.

491 957 014 000

4 500 000 000

- 7 000 000 000

489 457 014 000

Specifikation av statsbudgetens inkomster 1992/93

Prop.1991/92:100

1992 / 93	Tusental kronor
1000 Skatter:
1100 Skatt på inkomst:
1110 Fysiska personers inkomstskatt: 1111 Fysiska personers inkomst-
skatt	-4 715 000	-4 715 000
1120 Juridiska personers inkomstskatt:
1121 Juridiska personers inkomstskatt	25 176 000
1122 Avskattning av företagens reserver 1123 Särskild skatt på tjänstegruppliv-	3 500 000
försäkringar	950 000	29 626 000
1130 Ofördelbara inkomstskatter:
1131 Ofördelbara inkomstskatter	1 100 000	1 100 000
1140 Övriga inkomstskatter:
1141 Kupongskatt	435 000
1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt	0
1143 Bevillningsavgift	5 000
1144 Lotteriskatt	2 930 000	3 370 000
1200 Lagstadgade socialavgifter:
1211 Folkpensionsavgift	53 279 000
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto	3 283 000
1231 Bamomsorgsavgift	15 108 000
1241 Utbildningsavgift	2 170 000
1251 Övriga socialavgifter,netto 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till	3 835 000
arbetarskyddsverkets och arbets- miljöinsitutets verksamhet	550 000
1281 Allmän löneavgift	231 000
1291 Särskild löneskatt	7 968 000	86 424 000
1300 Skatt på egendom:
1310 Skatt på fast egendom: 1311 Skogsvårdsavgifter	429 000
1312 Fastighetsskatt	15 617 546	16 046 546
1320 Förmögenhetsskatt:
1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt	2 088 000
1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt	65 000	2 153 000
1330 Arvsskatt och gåvoskatt: 1331 Arvsskatt	1 180 000

29 381 000

86 424 000

Prop. 1991/92:100

1992 / 93

1332 Gåvoskatt

1340 Övrig skatt på egendom:

1341 Stämpelskatt

Tusental kronor

350 000 1 530 000

9 100 000 9 100 000 28 829 546

1400 Skatt på varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter:

1411 Mervärdeskatt	131 200 000 131 200 000
1420, 1430 Skatt på specifika varor:
1421 Bensinskatt	17 700 000
1422 Särskilda varuskatter	665 000
1423 Försäljningsskatt på motorfordon	1 660 000
1424 Tobaksskatt	6 177 000
1425 Skatt på spritdrycker	6 100 000
1426 Skatt på vin	3 160 000
1427 Skatt på malt- och läskedrycker	2 675 000
1428 Energiskatt	16 500 000
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt
bränsle	500
1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från
kärnkraftverk	141 000
1432 Kassettskatt	106 000
1433 Skatt på videobandspelare	82 100
1434 Skatt på viss elektrisk kraft	946 000
1435 Särskild skatt mot försurning	87 000 55 999 600
1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol: 1441 AB Vin- & Spritcentralens inlevererade
överskott	150 000
1442 Systembolaget AB:s inlevererade
överskott	200 000 350 000
1450 Skatt på tjänster:
1451 Reseskatt	370 000
1452 Skatt på annonser och reklam	1 018 000
1454 Skatt på spel	100 000 1 488 000
1460 Skatt på vägtrafik:
1461 Fordonsskatt	4 100 000
1462 Kilometerskatt	3 235 000 7 335 000
1470 Skatt på import:
1471 Tullmedel	5 282 000 5 282 000
1480 Övriga skatter på varor och tjänster:
1481 Övriga skatter på varor och tjänster	313 000 313 000 201 967 600

1992 / 93

Tusental kronor

1500 Avräkningsskatt:

1511 Avräkningsskatt:

2000 Inkomster av statens verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade överskott:

2111 Postverkets inlevererade överskott

2112 Televerkets inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade
överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott

2116 Affärsverkets svenska kraftsnäts
inlevererade utdelning

2118 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott

2119 Affärsverket svenska kraftnäts
inleverans av motsvarighet till
statlig skatt

2120 Övriga myndigheters inlevererade
överskott:

2123 Inlevererat överskott av uthyrning av
ADB-utrustning

2124 Inlevererat överskott av riksgälds-
kontorets garantiverksamhet

2130 Riksbankens inlevererade överskott:

2131 Riksbankens inlevererade
överskott

2150 Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200 Överskott av statens fastighets-

förvaltning:

2210 Överskott av fastighets-

förvalting:

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens
verksamhet

Prop.1991/92:100

19 712 000 19 712 000

19 712 000

Summa skatter

366 314 146

50 128

1 119 000

180 260

50 920

212 000

118 000

8 500 000

969 000

995 657

1 400 308

330 000

8 500 000

1 964 657

12 194 965

1 852 000 1 852 000

1 852 000

Prop.1991/92:100

1992 / 93

Tusental kronor

2300 Ränteinkomster:

2310, 2320Räntor på näringslån:

2311 Räntor på lokaliseringslån	116 100
2314 Ränteinkomster på lån till fiskeri- näringen	9 306
2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån	93
2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten	1 125
2321 Ränteinkomster på skogsväglån	20
2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet	88 991
2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk	1 000
2324 Räntor på televerkets statslån	0
2325 Räntor på postverkets statslån	50 060	266 695
2330 Räntor på bostadslån: 2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande	5 200 000
2333 Ränteinkomster på lån för bostads- försöijning för mindre bemedlade bamrika femiljer	100
2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket	2 000	5 202 100
2340 Räntor på studielån: 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och garantilån för studerande	140
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån	18 500	18 640
2350 Räntor på energisparlån: 2351 Räntor på energisparlån	250 000	250 000
2360 Räntor på medel avsatta till pensioner: 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering	7 000	7 000
2370 Räntor på beredskapslagring: 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar	585 786	585 786
2380, 2390Övriga ränteinkomster: 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån	0
2385 Ränteinkomster på lån för student- kårslokaler	80

1992 / 93

Tusental kronor

Prop. 1991/92:100

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna
samlingslokaler

2389 Ränteinkomster på lån för inventarier
i vissa specialbostäder

2391 Ränteinkomster på markförvärv för
jordbrukets rationalisering

2392 Räntor på intressemedel

2394 Övriga ränteinkomster

2395 Räntor på särskilda räkningar

i riksbanken

2396 Ränteinkomster på det av byggnads-
styrelsen förvaltade kapitalet

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier

9 500

1 100

10 000

70 000

425 000

0 575 720

2 676 000 2 676 000

6 845 941

2 676 000

2500 Offentligrättsliga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter 858 105

2522 Avgifter för granskning av filmer

och videogram 6 000

2527 Avgifter för statskontroll av krigs-

materieltillverkningen 1

2528 Avgifter vid bergsstaten 3 136

2529 Avgifter vid patent- och

registreringsväsendet 7 555

2531 Avgifter för registrering

i förenings m.fl. register 35 043

2532 Utsökningsavgifter 0

2534 Vissa avgifter för registrering

av körkort och motorfordon 196 816

2535 Avgifter för statliga garantier 147 639

2536 Lotteriavgifter 1 260

2537 Miljöskyddsavgift 100 200

2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel

och handelsgödsel 181 877

2539 Täktavgift 25 000

2541 Avgifter vid tullverket 75 616

2542 Patientavgifter vid tandläkar-

utbildningen 3 500

2543 Skatteutjämningsavgift 13 488 000

2545 Närradioavgifter 4 250

1992 / 93

Tusental kronor

Prop.1991/92:100

2547 Avgifter för statens telenämnds verksamhet 2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet 2549 Avgifter för provning vid riksprovplats	5 638 107 000 9 000	75 255 636
2600 Försäljningsinkomster:
2611 Inkomster vid kriminlavården 2624 Inkomster av uppbörd av fel-	225 000
parkeringsavgifter	97 797
2625 Utförsäljning av bered-
skapslager	160 000
2626 Inkomster vid banverket	775 000	1 257 797
2700 Böter m.m.:
2711 Restavgifter	438 819
2712 Bötesmedel	350 173
2713 Vattenföroreningsavgift	68	789 060
2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:

15 255 636

1 257 797

789 060

2811 Övriga inkomster av statens

verksamhet 1 435 398 1 435 398

Summa inkomster av statens verksamhet:

1 435 398

42 306 797

3000 Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och
maskiner:

3110 Affärsverkens inkomster av försålda
fastigheter och maskiner:

3113 Statens järnvägars inkomster av

försålda fastigheter och maskiner	0	0
3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner: 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.	100	100
3200 Övriga inkomster av markförsäljning:
3211 Övriga inkomster av mark- försäljning	1 000	1 000

100

1 000

1992 / 93

__________________Prop.1991/92:100

Tusental kronor

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruv-

egendom 3312 Övriga inkomster av försåld egendom	31 700 0	31 700	31 700
Summa inkomster av försåld egendom:			32 800
4000 Återbetalning av lån:
4100 Återbetalning av näringslån:
4110 Återbetalning av industrilån: 4111 Återbetalning av lokal- iseringslån	165 000	165 000
4120 Återbetalning av jordbrukslån: 4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen	31 699	31 699
4130 Återbetalning av övriga näringslån: 4131 Återbetalning av vatten- kraftslån 4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten 4135 Återbetalning av skogsväglån 4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet 4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk 4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier	253 2 645 50 92 728 800 1 000	97 476	294 175
4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:
4212 Återbetalning av lån för bostads- byggande 4213 Återbetalning av lån för bostadsför- sörjningen för mindre bemedlade barnrika familjer 4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket	5 600 000 380 1 900	5 602 280	5 602 280

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån för

universitetsstudier 110

1992 / 93

_______Prop. 1991/92:100

Tusental kronor

2 486 110

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

4 000

2 482 000 2 486 110

4400 Återbetalning av energisparlån:
4411 Återbetalning av energisparlån	300 000	300 000	300 000
4500 Återbetalning av övriga lån:
4514 Återbetalning av lån för studentkår- lokaler 4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler 4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag 4517 Återbetalning från Portugalfonden 4519 Återbetalning av statens bosättningslån 4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder 4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor 4526 Återbetalning av övriga lån	180 7 000 7 000 5 500 0 90 40 000 30 000	89 770	89 770
Summa återbetalning		av lån:	8 772 335
5000 Kalkylmässiga inkomster:
5100 Avskrivningar och amorteringar:
5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar: 5113 Statens järnvägars avskrivningar	0	0
5130 Uppdragsmyndigheters komplement- kostnader: 5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komp- lementkostnader	90 000	90 000
5140 Övriga avskrivningar: 5143 Avskrivningar på ADB-utrustning 5144 Avskrivningar på förråds- anläggningar för civilt totalförsvar	774 600 30 000	804 600	894 600
5200 Statliga pensionsavgifter, netto:
5211 Statliga pensionsavgifter, netto	302 000	302 000	302 000

1992 / 93

______________Prop.1991/92:100

Tusental kronor

5300 Statliga avgifter:

5311 Avgifter för företagshälsovård 51 500 51 500 51 500

Summa kalkylmässiga inkomster: 1 248 100

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER: 418 674 178

Prop. 1991/92:100

I. Kungliga hov- och slottsstaten

A Kungliga hovstaten

1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets
hovhållning, förslagsanslag

B Kungliga slottsstaten

23 500 000

1 De Kungliga slotten: Driftkostnader, förslagsanslag

2 Kungliga husgerådskammaren, förslagsanslag

26 150 000

10 600 000

36 750 000

Summa kr. 60 250 000

Prop. 1991/92:100

II. Justitiedepartementet

A Justitiedepartementet m.m.

1 Statsrådsberedningen, förslagsanslag

2 Justitiedepartementet, förslagsanslag

3 Utredningar m.m., reservationsanslag

4 Framtidsstudier, långsiktig analys, m.m., reservationsanslag

B Polisväsendet

1 Rikspolisstyrelsen, ramanslag

2 Säkerhetspolisen, förslagsanslag

3 Polishögskolan,/örsZagsansZag

4 Statens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag

5 Lokala polisorganisationen, ramanslag

C Åklagarväsendet

1 Riksåklagaren, ramanslag

2 Åklagarmyndigheterna, ramanslag

D Domstolsväsendet m.m.

1 Domstolsverket, ramanslag

2 Domstolarna m.m., ramanslag

3 Utrustning till domstolarna m.m., reservationsanslag

E Kriminalvården

1 Kriminalvårdsstyrelsen, förslagsanslag

2 Kriminalvårdsanstaltema, förslagsanslag

3 Frivården, förslagsanslag

4 Maskin- och verktygsutrustning m.m., reservationsanslag

5 Utrustning för kriminalvården, reservationsanslag

6 Utbildning av personal m.fl., reservationsanslag

F Rättshjälp m.m.

1 Rättshjälpskostnader, förslagsanslag

2 Rättshjälpsmyndigheten, ramanslag

39 109 000

54 562 000

30 200 000

12 432 000

136 303 000

558 630 000

400 000 000

1 000

38 923 000

9 256 527 000

10 254 081 000

23 015 000

506 575 000

529 590 000

61 932 000

2 378 759 000

26 000 000

2 466 691 000

97 680 000

2 699 511 000

401 318 000

25 000 000

57 428 000

31 335 000

3 312 272 000

649 400 000

10 714 000

Prop. 1991/92:100

Allmänna advokatbyråer:
3	Uppdragsverksamhet, förslagsanslag	1 000
4	Driftbidrag, förslagsanslag	9 260 000	9 261 000
5	Vissa domstolskostnader m.m., förslagsanslag		247 125 000
6	Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag		22 100 000
			938 600 000
G	Vissa tillsynsmyndigheter m.m.
1	Justitiekanslem, förslagsanslag		6 571 000
2	Datainspektionen, förslagsanslag Brottsförebyggande rådet:		1 000
3	F örvaltningskostnader, förslagsanslag	14 361 000
4	Utvecklingskostnader, reservationsanslag Brottsskadenämnden:	4 823 000	19 184 000
5	F örvaltningskostnader, förslagsanslag	5 441 000
6	Ersättning för skador på grund av brott, förslagsanslag	25 000 000	30 441 000
			56 197 000
H	Diverse
1	Svensk författningssamling, förslagsanslag		9 037 000
2	Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.,
	förslagsanslag		2 586 000
3	Stöd till politiska partier, förslagsanslag		140 272 000
4	Allmänna val, förslagsanslag		3 350 000
5	Bidrag till Stiftelsen för utveckling av god redovisningssed, förslagsanslag		400 000
			155 645 000
		Summa kr.	17 849 379 000

Prop. 1991/92:100

III. Utrikesdepartementet

A Utrikesdepartementet m.m.

1 Utrikesförvaltningen, förslagsanslag

2 Utlandstjänstemännens representation, reservationsanslag

3 Kursdifferenser, förslagsanslag

4 Honorärkonsuler, förslagsanslag

5 Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom
internationell organisation, förslagsanslag

6 Nordiskt samarbete, förslagsanslag

7 Utredningar m.m., reservationsanslag

8 Officiella besök m.m., förslagsanslag

9 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i
utlandet m.m., förslagsanslag

B Bidrag till vissa internationella organisationer

1 Förenta nationerna, förslagsanslag

2 Nordiska ministerrådet, förslagsanslag

3 Europarådet, förslagsanslag

4 Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD), förslagsanslag

5 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
förslagsanslag

6 Organisationen för internationell handel och
råvarusamarbete m.m., förslagsanslag

7 Internationell råvarulagring, förslagsanslag

8 Övriga internationella organisationer m.m.,
förslagsanslag

C Internationellt utvecklingssamarbete

1 Bidrag till internationella biståndsprogram,
reservationsanslag

2 Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag

3 Andra biståndsprogram, reservationsanslag

4 Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), ramanslag

5 Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö

(Sandö U-centrum), ramanslag

6 Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), förslagsanslag

7 Nordisk afrikainstitutet, förslagsanslag

8 Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS), ramanslag

1 425 327 000

20 690 000

1 000

14 170 000

58 451 000

1 783 000

13 252 000

9 693 000

3 635 000

1 547 002 000

242 232 000

250 000 000

28 240 000

20 000 000

110 000 000

9 278 000

2 000 000

3 638 000

665 388 000

3 566 147 000

7 517 000 000

2 114 500 000

293 758 000

23 014 000

25 405 000

6 013 000

18 745 000

Prop. 1991/92:100

9 Bidrag till Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö,
(Sandö U-Centrum), förslagsanslag

10 Styrelsen för internationellt näringslivsbi stånd
(SWEDECORP), förslagsanslag

D Information om Sverige i utlandet, m.m.

1 Svenska institutet, reservationsanslag

2 Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet,
reservationsanslag

3 Övrig information om Sverige i utlandet,
reservationsanslag

E Utrikeshandel och exportfrämjande

1 Kommerskollegium, ramanslag

2 Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag

3 Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter
för skadeersättningar, förslagsanslag

4 Krigsmaterielinspektionen, m.m., förslagsanslag

5 Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

6 Bidrag till ett institut för Japanstudier,
reservationsanslag

F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

1 Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska
området, reservationsanslag

2 Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK),
förslagsanslag

3 Information, studier och forskning om freds- och
nedrustningssträvanden m.m., reservationsanslag

4 Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings-
institut (SIPRI), reservationsanslag

5 Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och
nedrustning, förslagsanslag

6 Utrikespolitiska institutet, reservationsanslag

7 076 000

34 436 000

13 606 094 000

65 797 000

60 809 000

16 754 000

143 360 000

51 647 000

*259 815 000

1 000

100 000

2 250 000

3 000 000

316 813 000

5 529 000

10 000 000

23 982 000

21 310 000

15 840 000

10 028 000

86 689 000

* Beräknat belopp

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100

Prop. 1991/92:100

G Samarbete med Central- och Östeuropa

1 Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa,
reservationsanslag

2 Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga
garantier for stöd till länderna i Central- och Östeuropa,
förslagsanslag

994 500 000

1 000

994 501 000

Summa kr. 17 359 847 000

Prop. 1991/92:100

IV. Försvarsdepartementet

A Försvarsdepartementet m.m.

1 Försvarsdepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

B Arméförband

Armeförband:

1 Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag

2 Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3 Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

C Marinförband

Marinförband:

1 Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag

2 Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3 Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

D Flygvapenförband

Flygvapenförband:

1 Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag

2 Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3 Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

E Operativ ledning m.m.

Operativ ledning:

1 Ledning och förbandsverksamhet, förslagsanslag

2 Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3 Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

4 Operativ ledning: Forskning och utveckling, förslagsanslag

F Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten

1 Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag

2 Försvarets sjukvårdsstyrelse, förslagsanslag

3 Anskaffning av anläggning för gemensamma myndigheter,
förslagsanslag

4 Fortifikationsförvaltningen, förslagsanslag

5 Försvarets materielverk, förslagsanslag

*45 790 000

*6 585 000

52 375 000

*7 733 360 000

*3 467 970 000

*525 970 000

11 727 300 000

*2 674 910 000

*2 408 749 000

*176 215 000

5 259 874 000

*4 374 030 000

*6 051 913 000

*257 490 000

10 683 433 000

*888 730 000

*143 925 000

*72 910 000

*73 695 000

1 179 260 000

*117 933 000

*40 256 000

*53 530 000

*1 000
*1 014 720 000

* Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

6 Anskaffning av anläggningar för försvarets
forskningsanstalt, förslagsanslag

7 Försvarets radioanstalt, förslagsanslag

8 Vämpliktsverket, förslagsanslag

9 Militärhögskolan, förslagsanslag

10 Försvarets förvaltningshögskola, förslagsanslag

11 Försvarets mediecenter, förslagsanslag

12 Krigsarkivet, förslagsanslag

13 Statens försvarshistoriska museer, förslagsanslag

14 Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära
delen av totalförsvaret m.m., förslagsanslag

15 Försvarets datacenter, förslagsanslag

G Gemensamma myndigheter m.m. utanför försvarsmakten

1 Gemensam försvarsforskning, förslagsanslag

2 Avveckling av försvarets rationaliseringsinstitut,
förslagsanslag

3 Försvarshögskolan, förslagsanslag

4 Kustbevakningen, förslagsanslag

5 Anskaffning av materiel för kustbevakningen, förslagsanslag

6 Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret,
förslagsanslag

7 Regleringar av prisstegringar, förslagsanslag

H Civil ledning och samordning

Överstyrelsen för civil beredskap:

1 Civil ledning och samordning, förslagsanslag

2 Investeringar för civil beredskap, reservationsanslag

3 Signalskydd, reservationsanslag

4 Civilbefälhavama: Förvaltningskostnader m.m., förslagsanslag

5 Civilbefälhavama: Utbildning och övningsverksamhet,
förslagsanslag

I Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

1 Befolkningsskydd och räddningstjänst, förslagsanslag

2 Anläggning för räddningsskoloma, m.m., förslagsanslag

3 Skyddsrum, m.m., förslagsanslag

4 Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.,
förslagsanslag

5 Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av
totalförsvaret m.m., förslagsanslag

*21 350 000

*328 251 000

*168 299 000

*67 940 000

*18 977 000

*1 000

*9 461 000

*21 596 000

*140 000 000

*1 000

2 002 316 000

*443 090 000

*20 254 000

*7 049 000

*272 990 000

*46 875 000

*8 994 000

*2 900 000 000

3 699 252 000

*52 758 000

*65 100 000

*7 020 000

*22 465 000

*7 475 000

154 818 000

*592 327 000

*26 088 000

*496 910 000

*5 000

*72 490 000

* Beräknat belopp

Vapenfristyrelsen, förslagsanslag

Psykologiskt försvar

Styrelsen för psykologiskt försvar, förslagsanslag

Försörjning med industrivaror

Försöijning med industrivaror, förslagsanslag
Industriella åtgärder, förslagsanslag
Kapitalkostnader, förslagsanslag

Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m. m., förslagsanslag

Övrig verksamhet

Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Flygtekniska försöksanstalten, förslagsanslag
Beredskapsstyrka för FN-tjänst, förslagsanslag
FN-styrkors verksamhet utomlands, förslagsanslag
Overvakningskontingenten i Korea, förslagsanslag

Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område,
förslagsanslag

Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet, förslagsanslag

* Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

*151 005 000

1 338 825 000

*9 340 000

9 340 000

*74 260 000

*52 730 000

*184 500 000

*1 000

311 491 000

*1 000

*9 471 000

*41 922 000

*267 610 000

*5 290 000

*12 177 000

*1 000

336 472 000

Summa kr. 36 754 756 000

Prop. 1991/92:100

V. Socialdepartementet

A Socialdepartementet m.m.

1 Socialdepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

3 Uppföljning, utvärdering m.m., reservationsanslag

4 Internationell samverkan, förslagsanslag

5 Socialvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag

6 Insatser mot aids, reservationsanslag

7 Avvecklingskostnader, förslagsanslag

B Administration av socialförsäkring m.m.

1 Riksförsäkringsverket, förslagsanslag

2 Allmänna försäkringskassor, förslagsanslag

C Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

1 Allmänna barnbidrag, förslagsanslag

2 Bostadsbidrag, förslagsanslag

3 Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag

4 Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag

5 Bidragsförskott, förslagsanslag

6 Barnpensioner, förslagsanslag

7 Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag

8 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner,
förslagsanslag

D Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom m.m.

1 Bidrag till sjukförsäkringen, förslagsanslag

2 Förtidspensioner, förslagsanslag

3 Handikappersättningar, förslagsanslag

4 Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag

5 Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag

6 Ålderspensioner, förslagsanslag

7 Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag

8 Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension,
förslagsanslag

9 Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag

47 862 000

30 905 000

25 870 000

39 162 000

79 175 000

192 720 000

35 000 000

450 694 000

442 684 000

643 880 000

1 086 564 000

17 645 000 000

2 300 000 000

*2 550 000 000

*870 000 000

3 085 000 000

278 000 000

8 250 000

22 000 000

26 758 250 000

5 767 000 000

13 920 000 000

905 000 000

3 200 000

3 000 000

52 880 000 000

*41 000 000

1 655 000 000

1 730 000 000

76 904 200 000

* Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

E Hälso- och sjukvård m.m.

Socialstyrelsen, förslagsanslag

Läkemedelsverket, förslagsanslag

Rättsmedicinalverket, ramanslag

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, förslagsanslag
WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar,
förslagsanslag

Statens institut för psykosocial miljömedicin, förslagsanslag

Statens bakteriologiska laboratorium:

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag
Centrallaboratorieuppgifter, förslagsanslag
Försvarsmedicinsk verksamhet, förslagsanslag
Utrustning, reservationsanslag

1 000

46 222 000

4 938 000

2 584 000

Epidemiberedskap m.m., förslagsanslag

Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings-
och rationaliseringsinstitut, förslagsanslag

Bidrag till allmän sjukvård m.m., förslagsanslag
Specialistutbildning av läkare m.m., reservationsanslag
Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och
sjukvård i krig, reservationsanslag

Driftkostnader för beredskapslagring m.m., förslagsanslag
Statens folkhälsoinstitut, reservationsanslag

Särskilt statsbidrag för viss vårdgaranti, reservationsanslag
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik,
reservationsanslag

F Omsorg om barn och ungdom

1 Bidrag till barnomsorg, förslagsanslag

2 Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan

3 Bammiljörådet, förslagsanslag

4 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor,
ramanslag

G Omsorg om äldre och handikappade

1 Bidrag till service och vård, förslagsanslag

2 Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m., förslagsanslag

3 Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda m.fl.,
reservationsanslag

4 Nämnden för vårdartjänst, förslagsanslag

5 Ersättning till televerket för texttelefoner, förslagsanslag

6 Ersättning till postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser, förslagsanslag

* Beräknat belopp

205 744 000

1 000

161 444 000

12 692 000

2 479 000

5 741 000

53 745 000

16 036 000

30 375 000

3 495 682 000

30 443 000

*55 190 000

*69 470 000

106 883 000

250 000 000

11 408 000

4 507 333 000

13 690 000 000

40 000 000

5 199 000

5 828 000

13 741 027 000

7 976 000 000

797 000 000

45 521 000

122 328 000

74 600 000

46 169 000

Prop. 1991/92:100

Kostnad för viss verksamhet för handikappade,
reservationsanslag

Statens hundskola, förslagsanslag

Statens handikappråd, förslagsanslag

Bidrag till handikapporganisationer, reservationsanslag

Bilstöd till handikappade, reservationsanslag

Bidrag till byggande av gruppbostäder och andra alternativa
boendeformer, reservationsanslag

Bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m.,
reservationsanslag

Bidrag till kommunerna för medicinskt fårdigbehandlade
Utvecklingsmedel m.m., reservationsanslag
Bostadsanpassningsbidrag m.m., förslagsanslag

56 260 000

1 000

5 955 000

129 248 000

206 000 000

400 000 000

200 000 000

700 000 000

11 946 000

263 700 000

11 034 728 000

Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning, CAN,
reservationsanslag

Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, förslagsanslag

Bidrag till organisationer, reservationsanslag

Utvecklings- och försöksverksamhet, reservationsanslag

7 964 000

950 000 000

28 755 000

29 003 000

1 015 722 000

Summa kr. 135 498 518 000

Prop. 1991/92:100

VI. Kommunikationsdepartementet

Kommunikationsdepartementet m.m.

Kommunikationsdepartementet, förslagsanslag
Utredningar m.m., reservationsanslag
Viss internationell verksamhet, förslagsanslag
Särskilda awecklingskostnader, förslagsanslag

Vägväsende m.m.

Vägverket: Ämbetsverksuppgifter m.m., förslagsanslag

Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag

Byggande av riksvägar, reservationsanslag

Byggande av länstrafikanläggningar, reservationsanslag

Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar,
reservationsanslag

Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,
reservationsanslag

Vägverket:

Särskilda bärighetshöjande åtgärder,

reservationsanslag 707 300 000

Försvarsuppgifter, reservationsanslag *49 190 000

Trafiksäkerhet

Trafiksäkerhetsverket:

Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant,
förslagsanslag 1 000

Bil- och körkortsregister m.m., förslagsanslag 1 000

Kostnader för visst värderingsförfarande,
förslagsanslag

Järnväg

Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar,
reservationsanslag

Nyinvesteringar i stomjämvägar, reservationsanslag
Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader,
förslagsanslag

J ämvägsinspektionen, förslagsanslag

Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag

Ersättningar till SJ i samband med utdelning från
AB SWEDCARRIER, förslagsanslag

* Beräknat belopp

34 823 000

5 710 000

4 651 000

326 000

45 510 000

8 921 000

5 908 300 000

1 556 500 000

1 037 400 000

835 700 000

648 500 000

756 490

10 751 811 000

2 000

1 000

3 000

2 949 522 000

1 392 087 000

368 000 000

14 089 000

*33 950 000

1 000

4 757 649 000

Prop. 1991/92:100

E Sjöfart

Sjöfartsverket

1 Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster,
förslagsanslag

Övriga sjöfartsändamål

2 Transportstöd för Gotland, förslagsanslag

3 Handelsflottans pensionsanstalt, förslagsanslag

4 Handelsflottans kultur- och fritidsråd, förslagsanslag

5 Ersättning till viss kanaltrafik m.m., förslagsanslag

6 Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag

F Luftfart

1 Luftfersverket: Beredskap för civil luftfart,
reservationsanslag

2 Bidrag till kommunala flygplatser m.m., reservationsanslag

3 Civil trafikflygarutbildning, reservationsanslag

G Kollektivtrafik m.m.

1 Riksfärdtjänst, förslagsanslag

2 Köp av interregional persontrafik på järnväg,
reservationsanslag

3 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik, reservationsanslag

4 Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret,
reservationsanslag

H Transportforskning

1 Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag

2 Bidrag till statens väg- och trafikinstitut, reservationsanslag

3 Transportforskningberedningen, reservationsanslag

I Övriga ändamål

1 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,
förslagsanslag

2 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut, reservationsanslag

3 Statens geotekniska institut, förslagsanslag

* Beräknat belopp

76 656 000

140 000 000

1 000

78 000 000

200 000 000

494 658 000

*56 080 000

15 200 000

25 400 000

96 680 000

113 300 000

549 000 000

183 000 000

*4 780 000

850 080 000

1 000

61 129 000

44 006 000

105 136 000

1 000

128 036 000

1 000

Prop. 1991/92:100

4	Bidrag till statens geotekniska institut, reservationsanslag	14 376 000
5	Statens haverikommission, förslagsanslag	1 000
J	Telekommunikation	142 415 000
1	Statens telenämnd, förslagsanslag	*3 722 000 3 722 000

K Postväsende

1 Ersättning till postverket för rikstäckande
betalnings- och kassasservice, reservationsanslag

300 000 000

303 722 000

Summa kr. 17 547 664 000

* Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

VII. Finansdepartementet

A Finansdepartementet m.m.

1	Finansdepartementet, förslagsanslag		121 037 000
2	Ekonomiska råd, förslagsanslag		4 302 000
3	Utredningar m.m., reservationsanslag		29 500 000
4	Utvecklingsarbete, reservationsanslag		40 000 000
			194 839 000
B	Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
1	Riksskatteverket, förslagsanslag		995 439 000
2	Skattemyndigheterna, förslagsanslag		3 508 878 000
3	Kronofogdemyndigheterna, förslagsanslag		613 021 000
4	Stämpelkostnader, förslagsanslag		2 500 000
5	Fastighetstaxering, förslagsanslag		22 991 000
6	Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med skatteuppbörd m.m., förslagsanslag		57 380 000
			5 200 209 000
C	Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning
1	Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag		1 000
2	Stabs- och servicemyndigheten, förslagsanslag		70 000 000
3	Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m., förslagsanslag		60 000 000
4	Fastighetsförvaltningsmyndigheten,/örsZagsan.yZug		1 000
5	Vissa investeringar m.m., reservationsanslag		1 000
	Vissa investeringar m.m., reservationsanslag		130 003 000
D	Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning
	Riksgäldskontoret:
1	Förvaltningskostnader, ramanslag	72 355 000
2	Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag	554 880 000
3	Garantiverksamhet, förslagsanslag	1 000
4	Uppdragsverksamhet, förslagsanslag	1 000	627 237 000
			627 237 000
E	Vissa centrala myndigheter m.m.
1	Tullverket, förslagsanslag		1 173 912 000
2	Konjunkturinstitutet, ramanslag		24 733 000
3	Finansinspektionen, ramanslag		88 275 000
4	Riksrevisionsverket, ramanslag		166 240 000
5	Statskontoret, ramanslag		101 878 000
6	Regeringskansliets förvaltningskontor, förslagsanslag		420 437 000

Prop. 1991/92:100

Inredning och utrustning m.m., reservationsanslag Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser, ramanslag 435 033 000		35 000 000
Uppdragsverksamhet, förslagsanslag	1 000	435 034 000
Folk- och bostadsräkningar, reservationsanslag		1 576 000
		2 447 085 000
Statliga arbetsgivarfrågor
Statens arbetsgivarverk, ramanslag		60 448 000
Statens löne- och pensionsverk, förslagsanslag		1 000
Statens arbetsmiljönämnd, förslagsanslag Statens institut för personalutveckling:		2 992 000
Avvecklingskostnader,/ön7a^.yaw.s/a_ig		1 000
Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag		23 274 000
Bidrag till Statshälsan, förslagsanslag Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.,		345 280 000
förslagsanslag		1 200 000 000
Trygghetsåtgärder för statsanställda, reservationsanslag		61 738 000
		1 693 734 000
Bostadsväsendet
Boverket:
Förvaltningskostnader, ramanslag 144 787 000
Uppdragsverksamhet, förslagsanslag	1 000	144 788 000
Länsbostadsnämnderna, ramanslag		126 066 000
Räntebidrag m.m., förslagsanslag		29 310 000 000
Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder		6 600 000 000
i hyres- och bostadsrättshus, förslagsanslag Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda		220 000 000
lägenheter m.m., förslagsanslag		25 000 000
Bidrag till förbättring av boendemiljön, förslagsanslag		1 000 000
Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag		1 000 000
Statens bostadskreditnämnd, förslagsanslag Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffhingslån,		1 000
förslagsanslag		1 000
Bonusränta för ungdomsbosparande, förslagsanslag		2 000 000

36 429 856 000

Prop. 1991/92:100

Bidrag och ersättningar till kommunerna

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.,
förslagsanslag

Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av
den kommunala företagsbeskattningen, förslagsanslag

Övriga ändamål

23 100 000 000

879 172 000

23 979 172 000

Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon,
förslagsanslag

Exportkreditbidrag, förslagsanslag

Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag
Bokföringsnämnden, förslagsanslag

Stöd till idrotten, reservationsanslag

Höjning av grundkapitalet i Nordiska
investeringsbanken, förslagsanslag

Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social
utjämning, förslagsanslag

10 000 000

1 000

3 187 000

4 377 000

511 173 000

31 000 000

270 000 000

829 738 000

Summa kr. 71 531 873 000

Prop. 1991/92:100

VIII. Utbildningsdepartementet

A Utbildningsdepatementet m.m.

1 Utbildningsdepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

3 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.,
förslagsanslag

B Det offentliga skolväsendet

1 Statens skolverk, förslagsanslag

2 Statens institut för handikappfrågor i skolan, förslagsanslag

3 Utveckling och produktion av läromedel, reservationsanslag

4 Stöd för utveckling av skolväsendet, förslagsanslag

5 Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag

6 Fortbildning m.m., reservationsanslag

7 Särskilda insatser på skolområdet, förslagsanslag

8 Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet,
förslagsanslag

9 Bidrag till driften av särskolor m.m., förslagsanslag

10 Bidrag till driften av särvux, förslagsanslag

11 Bidrag till undervisning av invandrare i svenska språket,
förslagsanslag

12 Sameskolor, förslagsanslag

13 Specialskolor m.m., förslagsanslag

14 Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader,
förslagsanslag

15 Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.,
förslagsanslag

16 Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag

17 Utrustning för specialskolor m.m., reservationsanslag

18 Statens skolor för vuxna: Undervisningsmaterial m.m.,
reservationsanslag

C Folkbildning

1 Bidrag till folkbildningen, ramanslag

2 Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen,
ramanslag

3 Bidrag till kontakttolkutbildning, förslagsanslag

43 622 000

18 962 000

22 320 000

84 904 000

229 954 000

90 615 000

17 454 000

40 822 000

24 812 000

*185 093 000

177 988 000

31 550 906 000

999 978 000

53 703 000

278 652 000

28 940 000

320 804 000

29 065 000

53 931 000

189 716 000

7 355 000

5 061 000

34 284 849 000

1 842 344 000

44 991 000

7 594 000

1 894 929 000

* Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

D Grundläggande högskoleutbildning m.m.

1 Utvärdering och kvalitetskontroll i högskolan,
reservationsanslag

2 Servicemyndigheten, förslagsanslag

3 Överklagandenämnden för högskolan, förslagsanslag

4 Kostnader för universitets- och högskoleämbetet,
forskningsrådsnämnden och utrustningsnämnden för
universitets och högskolors avvecklingsorganisation,
förslagsanslag

5 Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.,
reservationsanslag

6 Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna, förslagsanslag

7 Vissa tandvårdskostnader, reservationsanslag

8 Utbildning för tekniska yrken, reservationsanslag

9 Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken,
reservationsanslag

10 Utbildning för vårdyrken, reservationsanslag

11 Utbildning för undervisningsyrken, reservationsanslag

12 Utbildning för kultur- och informationsyrken,
reservationsanslag

13 Lokala och individuella linjer samt fristående kurser,
reservationsanslag

14 Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.,
reservationsanslag

15 Europeisk utbildningssamverkan./öro/ugja/z^/ug

E Forskning och forskarutbildning

1 Humanistiska fakulteterna, reservationsanslag

2 Teologiska fakulteterna, reservationsanslag

3 Juridiska fakulteterna, reservationsanslag

4 Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m., reservationsanslag

5 Medicinska fakulteterna, reservationsanslag

6 Odontologiska fakulteterna, reservationsanslag

7 Farmaceutiska fakulteterna, reservationsanslag

8 Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m.,
reservationsanslag

9 Tekniska fakulteterna, reservationsanslag

10 Temaorienterad forskning, reservationsanslag

11 Konstnärligt utvecklingsarbete m.m., reservationsanslag

12 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål,
reservationsanslag

13 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m.,
förslagsanslag

19 800 000

77 178 000

2 500 000

1 000

40 659 000

2 355 097 000

61 949 000

1 618 454 000

594 089 000

586 000 000

*1 010 651 000

349 956 000

972 959 000

271 153 000

45 169 000

8 005 615 000

404 401 000

31 171 000

38 258 000

471 591 000

870 043 000

91 221 000

32 606 000

921 034 000

896 016 000

39 706 000

21 142 000

185 745 000

1 371 381 000

Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

14 Viss tvärvetenskaplig forskning, reservationsanslag

15 Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet,
reservationsanslag

16 Medicinska forskningsrådet, reservationsanslag

17 Naturvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag

18 Rymdforskning, reservationsanslag

19 Europeisk forskningssamverkan, förslagsanslag

20 Kungliga biblioteket, reservationsanslag

Arkivet för ljud och bild:

21 Förvaltningskostnader, förslagsanslag 14 880 000

22 Insamlingsverksamhet m.m., reservationsanslag 429 000

23 Institutet för rymdfysik, reservationsanslag

24 Manne Siegbahninstitutet för fysik, reservationsanslag

25 Polarforskning, reservationsanslag

26 Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reservationsanslag

73 141 000

194 275 000

340 855 000

464 176 000

32 257 000

352 360 000

84 477 000

15 309 000

36 422 000

23 221 000

19 825 000

32 325 000

7 042 958 000

F Studiestöd m.m.

1 Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag

2 Studiehjälp m.m., förslagsanslag

3 Studiemedel m. m., förslagsanslag

4 Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag

5 Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag

6 Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag

7 Utbildningsarvoden till studerande vid vissa lärarutbildningar,
förslagsanslag

149 977 000

2 331 335 000

4 686 000 000

1 341 300 000

68 500 000

*102 650 000

121 400 000

8 801 162 000

G Kulturverksamhet m.m.

1 Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna

m.m., reservationsanslag

*858 000 000

858 000 000

Summa kr. 60 972 417 000

* Beräknat belopp

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100

Prop. 1991/92:100

IX. Jordbruksdepartementet

A	Jordbruksdepartementet m.m.
1	Jordbruksdepartementet, förslagsanslag	30 482 000
2	Lantbruksråd, förslagsanslag	5 521 000
3	Utredningar m.m., reservationsanslag	9 313 000
4	Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., förslagsanslag	33 000 000
		78 316 000
B	Jordbruk och trädgårdsnäring
1	Statens jordbruksverk, ramanslag	127 045 000
2	Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag	14 842 000
3	Markförvärv för jordbrukets rationalisering, reservationsanslag	1 000
4	Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, förslagsanslag	19 928 000
5	Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag	10 000 000
6	Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag	30 000 000
7	Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag	435 000 000
8	Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, förslagsanslag	*873 000 000
9	Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., reservationsanslag	1 538 000
10	Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag	2 335 502 000
11	Rådgivning och utbildning, reservationsanslag	29 785 000
12	Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland m.m., förslagsanslag	24 500 000
13	Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering, m.m., förslagsanslag	4 300 000
		3 905 441 000
C	Skogsbruk
1	Skogsvårdsorganisationen,/ör.y/fl^.va«.s7<7^ Skogsvårdsorganisationen:	1 000
2	Myndighetsuppgifter, ramanslag 310 080 000
3	Frö- och plantverksamhet, förslagsanslag 1 000
4	Bidrag till skogsvård m.m.. förslagsanslag 142 492 000	452 573 000
5	Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag	39 962 000
6	Främjande av skogsvård m.m., reservationsanslag	14 868 000

507 404 000

Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

Fiske

Fiskeriverket, förslagsanslag

Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag
Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag
Bidrag till fiskets rationalisering m.m., förslagsanslag
Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag
Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske,
förslagsanslag

Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag
Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m.,
förslagsanslag

Bidrag till fiskevård m.m., reservationsanslag

Rennäring m.m.

Främjande av rennäringen, reservationsanslag

Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag

Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag

Djurskydd och djurhälsovård

Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt,
reservationsanslag

Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, reservationsanslag

Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård,
förslagsanslag

Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder,
reservationsanslag

Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag

Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,
förslagsanslag

Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Bidrag till statens utsädeskontroll, reservationsanslag

Statens växtsortnämnd, ramanslag

Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

Bidrag till statens maskinprovningar, reservationsanslag

55 816 000

4 541 000

1 000

9 388 000

40 000 000

1 000

1 000 000

4 174 000

114 922 000

11 017 000

*33 000 000

*12 320 000

56 337 000

1 000

65 293 000

1 000

74 637 000

2 217 000

30 357 000

5 370 000

51 766 000

229 642 000

1 000

3 223 000

628 000

1 000

7 268 000

* Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag

Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag

Livsmedel

Statens livsmedelsverk, ramanslag

Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m.,
förslagsanslag

Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag

Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring,
reservationsanslag

Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.,
förslagsanslag

Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag
Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag
Livsmedelsstatistik, förslagsanslag

Utbildning och forskning

Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag
Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruksuniversitet,
förslagsanslag

Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges
lantbruksuniversitet m.m., reservationsanslag
Skogs- och jordbrukets forskningsråd, reservationsanslag
Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag
Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag

Biobränslen

Bioenergiforskning, reservationsanslag

Bidrag för ny energiteknik, reservationsanslag

* Beräknat belopp

32 900 000

2 429 000

46 450 000

88 486 000

1 000

3 646 000

*42 876 000

*223 077 000

179 000 000

1 000

*13 229 000

550 316 000

627 275 000

295 336 000

33 700 000

169 680 000

101 200 000

772 000

1 227 963 000

48 930 000

200 000 000

248 930 000

Summa kr. 6 965 721 000

Prop. 1991/92:100

X. Arbetsmarknadsdepartementet

A Arbetsmarknadsdepartementet m.m.

1 Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

3 Internationellt samarbete, förslagsanslag

4 Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag

32 100 000

19 036 000

25 015 000

6 170 000

82 321 000

B Arbetsmarknad m.m.

1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag

2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag
AMU-gruppen:

3 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000

4 Investeringar, förslagsanslag 1 000

5 Arbetsdomstolen, ramanslag

6 Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag

7 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag

8 Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar, förslagsanslag

9 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten,
reservationsanslag

2 810 242 000

19 606 575 000

2 000

13 212 000

1 534 000

77 000

1 000

5 500 000

22 437 143 000

C Arbetslivsfrågor

1 Arbetarskyddsverket, ramanslag

2 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag

3 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag

4 Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag,
förslagsanslag

5 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

6 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade,
reservationsanslag

1 Bidrag till Stiftelsen Samhall, förslagsanslag

D Regional utveckling

1 Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag

2 Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag

3 Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till
företag i glesbygder m.m., förslagsanslag

4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag

5 Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag

* Beräknat belopp

384 259 000

172 252 000

764 153 000

506 470 000

1 000

6 208 318 000

*4 557 000 000

12 592 453 000

350 000 000

1 000 000 000

1 000

530 000 000

250 000 000

Prop. 1991/92:100

6 Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.,

reservationsanslag 180 500 000

7 Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag 16 399 000

8 Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU),

reservationsanslag 6 100 000

9 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden,

förslagsanslag 4 200 000

10 Transportstöd, förslagsanslag 300 300 000

2 637 500 000

Summa kr. 37 749 417 000

Prop. 1991/92:100

XI. Kulturdepartementet

A Kulturdepartementet m.m.

1 Kulturdepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

3 Internationellt samarbete m.m., reservationsanslag

4 Internationell samverkan inom ramen för flykting- och
och migrationspolitiken m.m., reservationsanslag

5 Åtgärder mot främligsfientlighet och rasism,
reservationsanslag

B Kulturverksamhet m.m.

Allmän kulturverksamhet m.m.

1 Statens kulturråd, förslagsanslag

2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.,
reservationsanslag

3 Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag

4 Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag

Ersättningar och bidrag till konstnärer

5 Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer

6 Bidrag till konstnärer, reservationsanslag

7 Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag

8 Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk
genom bibliotek m.m., förslagsanslag

9 Ersättning till rättighetshavare på musikområdet

Teater, dans och musik

10 Bidrag till Svenska riksteatem, reservationsanslag

11 Bidrag till Operan, reservationsanslag

12 Bidrag till Dramatiska teatern, reservationsanslag

13 Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag

14 Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter,
förslagsanslag

15 Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag

16 Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och
musikinstitutioner, förslagsanslag

17 Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m.,
reservationsanslag

18 Bidrag till Musikaliska akademien

Bibliotek

19 Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag

40 526 000

16 000 000

1 345 000

3 000 000

10 000 000

70 871 000

23 852 000

113 744 000

6 872 000

50 000 000

56 785 000

31 624 000

17 757 000

77 773 000

3 375 000

212 677 000

251 644 000

145 790 000

71 526 000

1 000

218 510 000

365 473 000

62 066 000

2 826 000

34 364 000

Prop. 1991/92:100

Bildkonst, konsthantverk m.m.

Statens konstråd, förslagsanslag

Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag

Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden,
förslagsanslag

Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag
Bidrag till akademien för de fria konsterna

Främjande av hemslöjden, förslagsanslag

Arkiv

Riksarkivet och landsarkiven, förslagsanslag

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv,
förslagsanslag

Svenskt biografiskt lexikon, förslagsanslag

Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och

materiel m.m., reservationsanslag

Kulturmiljövård

Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader,

förslagsanslag

Kulturmiljövård, reservationsanslag

Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Tilläggslån för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse m.m., förslagsanslag

Museer och utställningar

Centrala museer: Förvaltningskostnader, förslagsanslag

Centrala museer: Vissa kostnader för utställningar och

samlingar m.m., reservationsanslag

Bidrag till Skansen, förslagsanslag

Bidrag till vissa museer

Bidrag till regionala museer, förslagsanslag

Riksutställningar, reservationsanslag

Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag

Forskning

Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet,
reservationsanslag

Lokalförsörjning m.m.

Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål,
förslagsanslag

4 780 000

28 038 000

15 000 000

1 448 000

1 580 000

14 840 000

126 500 000

24 225 000

2 961 000

5 689 000

83 454 000

103 022 000

1 000

95 000 000

432 618 000

18 742 000

17 354 000

26 123 000

76 421 000

31 667 000

80 000

30 855 000

47 000 000

2 934 057 000

Prop. 1991/92:100

Massmedier m.m.

Film m.m.

Statens biografbyrå, ramanslag

Filmstöd, reservationsanslag

Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag

Dagspress och tidskrifter

Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, förslagsanslag
Driftsstöd till dagspressen, förslagsanslag

Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag

Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till
dagspressen, förslagsanslag

Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag

Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag

Stöd till radio- och kassettidningar, förslagsanslag

Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation
och litteratur, reservationsanslag

7 470 000

65 513 000

11 377 000

4 394 000

416 000 000

13 800 000

1 000

81 000 000

21 450 000

90 238 000

8 168 000

Litteratur

Litteraturstöd, reservationsanslag

Kreditgarantier till bokförlag, förslagsanslag

Stöd till bokhandel, reservationsanslag

Lån för investeringar i bokhandel m.m., reservationsanslag

Talboks- och punktskriftsbiblioteket:

Förvaltningskostnader, förslagsanslag
Produktionskostnader, reservationsanslag
Bidrag till Svenska språknämnden och
Sverigefinska språknämnden, förslagsanslag

23 448 000

37 999 000

Radio och television

Sveriges Radio m.m.

Kabelnämnden:

Förvaltningskostnader, förslagsanslag 4 102 000

Stöd till lokal programverksamhet, reservationsanslag 1 250 000

Närradionämnden, förslagsanslag

Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland,
förslagsanslag

Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till
europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag

39 064 000

1 000

6 960 000

2 382 000

61 447 000

3 041 000

5 352 000

4 608 000

26 243 000

8 387 000

886 896 000

4 Riksdagen 1991192. 1 samt. Nr 100

Prop. 1991/92:100

Invandring m.m.

Statens invandrarverks förvaltningskostnader, förslagsanslag

F örläggningskostnader, förslagsanslag

Åtgärder för invandrare, reservationsanslag

Överföring av flyktingar m.m., förslagsanslag

Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.,
förslagsanslag

Statsbidrag till stiftelsen Invandrartidningen,
reservationsanslag

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.,
förslagsanslag

Lån till hemutrustning för flyktingar , förslagsanslag

Utlänningsnämnden, förslagsanslag

Jämställdhetsfrågor

Jämställdhetsombudsmannen m.m., förslagsanslag
Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag

444 329 000

1 603 100 000

22 426 000

22 500 000

4 426 000 000

15 589 000

3 520 000

84 030 000

34 000 000

6 655 494 000

6 046 000

10 556 000

16 602 000

Summa kr. 10 553 920 000

Prop. 1991/92:100

XII. Näringsdepartementet

Näringsdepartementet m.m.

Näringsdepartementet, förslagsanslag
Industriråd/industriattaché, förslagsanslag
Utredningar m.m., reservationsanslag

Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling,
förslagsanslag

Industri m.m.

49 704 000

1 198 000

18 990 000

6 890 000

76 782 000

Sprängämnesinspektionen, förslagsanslag 1 000

Åtgärder för att främja industridesign, reservationsanslag 5 356 000

Stöd till turism, reservationsanslag 50 000 000

Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges

turistråd, förslagsanslag 1 000

Småföretagsutveckling, reservationsanslag 163 594 000

Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.,

förslagsanslag ________5 000 000

223 952 000
Exportkrediter m.m.

Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom

AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag

Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av lärtyg m.m., förslagsanslag

Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning
till u-länder, förslagsanslag

Åtgärder för att främja utländska investeringar i

Sverige, reservationsanslag

Mineralförsörjning m.m.

Sveriges Geologiska undersökning:

Geologisk undersökningsverksamhet m.m.,
ramanslag

Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag

118 085 000

5 000 000

Statens gruvegendom:

Prospektering m.m., reservationsanslag

Egendomsförvaltning m.m. förslagsanslag

1 000

70 000 000

4 500 000

74 502 000

123 085 000

10 000 000

7 671 000 17 671 000

140 756 000

Prop. 1991/92:100

Statsägda företag m.m.

Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda
företag, m.m., förslagsanslag

Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag

Infriande av pensionsgaranti för FFV AB, förslagsanslag

Teknisk utveckling m.m.

Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag
Materialteknisk forskning, reservationsanslag
Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet, reservationsanslag
Teknikvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag
Europeiskt rymdsamarbete m.m., förslagsanslag
Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag
Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete,
reservationsanslag

Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

Bidrag till statens provningsanstalt, reservationsanslag
Styrelsen för teknisk ackreditering:

1 000

130 000 000

80 000 000

210 001 000

750 908 000

36 150 000

35 630 000

184 966 000

447 439 000

58 287 000

211 000 000

1 000

51 722 000

Myndighetsverksamhet, reservationsanslag

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Bidrag till riksmätplatsverksamhet,
reservationsanslag

Bidrag till vissa internationella organisationer,
förslagsanslag

Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien

Bidrag till Standardiseringskommissionen

Patent- och registreringsverket:

Immaterialrätt m.m., förslagsanslag

Bolagsärenden, förslagsanslag

Patentbesvärsrätten, förslagsanslag

Forskning för ett avfellssnålt samhälle:

Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag
Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer,
förslagsanslag

11 870 000

1 000

8 788 000

20 659 000

4 127 000

7 020 000

43 356 000

1 000

2 000

10 213 000

24 607 000

544 000

1 886 631 000

Prop. 1991/92:100

G Övrig näringspolitik

Närings- och teknikutvecklingsverket:

1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag 181 625 000

2 Utredningar och information, reservationsanslag 25 570 000

3 Särskilda avvecklingskostnader för statens

industriverk, styrelsen för teknisk utveckling och

statens energiverk, förslagsanslag

207 195 000

1 000

207 196 000

H Energi

1 Elsäkerhet m.m., reservationsanslag

2 Statens elektriska inspektion, ramanslag

3 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier

inom energiområdet, förslagsanslag

4 Energiforskning, reservationsanslag

5 Drift av beredskapslager, förslagsanslag

6 Beredskapslagring och industriella åtgärder,
reservationsanslag

7 Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m.,
förslagsanslag

8 Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag

9 Täckande av eventuella förluster i anledning av statens
vattenfellsverks borgensförbindelser, m.m., förslagsanslag

10 Vissa åtgärder för effektivare användning av energi,
reservationsanslag

11 Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag

I Marknads- och konkurrensfrågor

1 Marknadsdomstolen, förslagsanslag

2 Konkurrensmyndighet, ramanslag

3 Särskilda utvecklings- och omställningskostnader, förslagsanslag

4 Särskilda avvecklingskostnader för näringsfrihetsombudsmannen
och statens pris- och konkurrensverk, förslagsanslag

J Byggnadsforskning m.m.

1 Byggnadsforskning, reservationsanslag

2 Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag

3 Statens institut för byggnadsforskning, förslagsanslag

4 Bidrag till statens institut för byggnadsforskning,
reservationsanslag

1 000

14 421 000

1 000

280 764 000

*398 316 000

*7 636 000

*1 000

*32 360 000

1 000

150 000 000

170 000 000

1 053 501 000

5 270 000

61 000 000

1 500 000

1 000

67 771 000

178 200 000

10 000 000

1 000

53 625 000

* Beräknat belopp

Prop. 1991/92:100

5 Statens institut för byggnadsforsning: Utrustning,

reservationsanslag 810 000

6 Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag 100 000 000

7 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, förslagsanslag ________20 000 000

362 636 000

Summa kr. 4 303 728 000

Prop. 1991/92:100

XIII. Civildepartementet

A Civildepartementet m.m.

1 Civildepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

B Länstyrelserna m.m.

1 Länsstyrelserna m.m., ramanslag

2 Kammarkollegiet, förslagsanslag

C Stöd till trossamfund m.m.

1 Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag

D Konsumentfrågor

1 Konsumentverket, förslagsanslag

2 Allmänna reklamationsnämnden,/ör.vZtz^.va«.v/ag

3 Stöd till konsumentorganisationer,
reservationsanslag

4 Konsumentforskning, reservationsanslag

5 Bidrag till miljömärkning av produkter,
reservationsanslag

E Ungdomsfrågor

1 Statens ungdomsråd, förslagsanslag

2 Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.,
reservationsanslag

3 Stöd till internationellt ungdomssamarbete,
reservationsanslag

F Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor, m.m.

1 Lotterinämnden, ramanslag

2 Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag

3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag

36 243 000

18 950 000

55 193 000

1 680 320 000

19 689 000

1 700 009 000

72 007 000

73 319 000

12 489 000

2 080 000

1 939 000

3 000 000

92 827 000

5 590 000

102 008 000

7 212 000

114 810 000

2 129 000

5 200 000

105 000 000

Prop. 1991/92:100

34 617 000

4 Bidrag till folkrörelserna, reservationsanslag

5 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet,

reservationsanslag ________3 432 000

150 378 000

Summa kr. 2 185 224 000

Prop. 1991/92:100

XIV. Miljö- och naturresursdepartementet

Miljö- och naturresursdepartementet m.m.

Miljö- och naturresursdepartementet, förslagsanslag

Utredningar m.m., reservationsanslag

Miljövård

Statens naturvårdsverk, ramanslag

Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag

Investeringar på miljöområdet, reservationsanslag
Miljöforskning, reservationsanslag

Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag

Sanering och återställning av milj oskadade
områden, reservationsanslag

Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag
Kemikalieinspektionen, förslagsanslag

Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen,
reservationsanslag

Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond, förslagsanslag
Visst internationellt miljösamarbete, förslagsanslag
Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag
Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering,
reservationsanslag

Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter,
reservationsanslag

Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

Bidrag till Statens strålskyddsinstitut, reservationsanslag

Statens kämkraftsinspektion:

Förvaltningskostnader, reservationsanslag *1 000

Kämsäkerhetsforskning, förslagsanslag *1 000

Statens kämbränslenämnd, reservationsanslag

Visst internationellt samarbete i fråga om

kärnsäkerhet m.m., förslagsanslag

Fastighetsdataverksamheten

Centralnämnden för fastighetsdata, förslagsanslag

* Beräknat belopp

48 994 000

16 143 000

65 137 000

416 301 000

204 484 000

135 445 000

151 783 000

247 250 000

19 880 000

18 155 000

1 000

10 426 000

22 000 000

16 507 000

25 000 000

17 199 000

7 300 000

1 291 731 000

*1 000

*32 823 000

2 000

*1 000

*19 573 000

52 400 000

95 155 000

Prop. 1991/92:100

E Lantmäteriet

1 Lantmäteriet, förslagsanslag

2 Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag

3 Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag

F Övriga ändamål

1 Bidrag till internationellt samarbete kring den
byggda miljön m.m., reservationsanslag

2 Statens va-nämnd, ramanslag

1 000

391 060 000

12 600 000

403 661 000

1 380 000

4 994 000

6 374 000

Summa kr. 1 914 458 000

Prop. 1991/92:100

XV. Riksdagen och dess myndigheter m.m.

Riksdagen

Ersättning till riksdagens ledamöter m.m., förslagsanslag
Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag
Bidrag till studieresor, förslagsanslag

Bidrag till IPU, RIFO m.m., förslagsanslag

Bidrag till partigrupper, förslagsanslag

Riksdagen: Förvaltningskostnader, förslagsanslag
Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, reservationsanslag
Riksdagens byggnader, reservationsanslag

Riksdagstryck, förslagsanslag

259 468 000

1 000

800 000

11 802 000

53 600 000

259 660 000

225 000

25 610 000

36 299 000

647 465 000

Riksdagens myndigheter

Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, ramanslag
Riksdagens revisorer och deras kansli, reservationsanslag
Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli,
förslagsanslag

Nordiska rådets svenska deligation och dess kansli:
Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet,
förslagsanslag

27 595 000

11 413 000

8 759 000

13 610 000

61 377 000

Summa kr.

708 842 000

Prop. 1991/92:100

XVI.Räntor på statsskulden, m.m.

1 Räntor på statsskulden m. m., förslagsanslag

70 000 000 000

Prop. 1991/92:100

XVII. Oförutsedda utgifter

1 Oförutsedda utgifter, förslagsanslag

1 000 000

Prop. 1991/92:100

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Wibble,

B. Westerberg, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af

Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask

Föredragande: statsråden Wibble, Davidsson, Hellsvik, Laurén,

Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Björck, B. Westerberg, Könberg,

Odell, Lundgren, Unckel, Ask, Olsson, Hörnlund, P. Westerberg,
Johansson, Thurdin

Proposition med förslag till statsbudget för
budgetåret 1992/93

Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa
budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som
skall ingå i regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93.
Anförandena redovisas i underprotokollen för respektive departement.
Det antecknades att statsrådet Friggebo föredragit anmälan till budgetpro-
positionen 1991 såvitt avser kulturdepartementets område tidigare denna
dag.

Statsrådet Wibble anför:

Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbud-
get för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster
och utgifter upprättats.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet med det
upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1992/93.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört
för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under- Prop. 1991/92:100
protokollen jämte i förekommande fäll översikter över förslagen skall
bifogas propositionen enligt följande:

Finansplanen	Bilaga 1
Kungliga hov- och slottsstatema
(första huvudtiteln)	Bilaga 2
Justitiedepartementet
(andra huvudtiteln)	Bilaga 3
U trikesdepartementet
(tredje huvudtiteln)	Bilaga 4
F örsvarsdepartementet
(fjärde huvudtiteln)	Bilaga 5
Socialdepartementet
(femte huvudtiteln)	Bilaga 6
Kommunikationsdepartementet
(sjätte huvudtiteln)	Bilaga 7
Finansdepartementet
(sjunde huvudtiteln)	Bilaga 8
Utbildningsdepartementet
(åttonde huvudtiteln)	Bilaga 9
Jordbruksdepartementet
(nionde huvudtiteln)	Bilaga 10
Arbetsmarknadsdepartementet
(tionde huvudtiteln)	Bilaga 11
Kulturdepartementet
(elfte huvudtiteln)	Bilaga 12
Näringsdepartementet
(tolfte huvudtiteln)	Bilaga 13
Civildepartementet
(trettonde huvudtiteln)	Bilaga 14
Miljö- och naturresursdepartementet
(fjortonde huvudtiteln)	Bilaga 15
Riksdagen och dess myndigheter m.m.
(femtonde huvudtiteln)	Bilaga 16
Räntor på statsskulden, m.m.
(sextonde huvudtiteln)	Bilaga 17
Oförutsedda utgifter
(sjuttonde huvudtiteln)	Bilaga 18
Beredskapsbudget för
totalförsvarets civila del Bilaga 19

gotab 40436, Stockholm 1991

Bilaga 1 till budgetpropositionen 1992

Finansplanen

Prop.

1991/92:100

Bil. 1

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet Wibble

Anmälan till budgetpropositionen 1992 såvitt avser
finansplanen

Finansplan

1 Mål för en ny politik

Huvudmålet för regeringens ekonomiska politik är att bryta den ekono-
miska stagnationen, pressa ner arbetslösheten och återupprätta Sverige
som en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi.
Inflationen skall bekämpas, medborgarnas frihet och välfärd öka.

1.1 Bakgrund

Mycket talar för att 1990-talet kommer att räknas som ett av stora
omvandlingsdecenniema. Näringslivet står mitt uppe i en dramatisk
strukturomvandling efter en snabb teknologisk förnyelse under åttiotalet
och en ökande internationalisering av ekonomin. Samtidigt är den
ekonomiska integrationen mellan stater, handelsområden och marknader
både djupare och mer omfattande än i något tidigare historiskt skede.

I Västeuropa har den ekonomiska och politiska integrationen tagit ett
nytt stort steg i och med överenskommelsen i Maastricht som också
bereder marken för en ytterligare utvidgning av EG. I Ost- och Central-
europa liksom i det f.d. Sovjetunionen ersätts nu de kommunistiska
kommandoekonomiema med marknadshushållning, en process som
öppnar nya möjligheter för hundratals miljoner invånare. Sammantaget
innebär de senaste fem årens dramatiska förändringar i Europa nya
förutsättningar för ekonomiskt framåtskridande.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

På de amerikanska kontinenterna fortsätter avregleringen och liberali-
seringen av handelsutbytet mellan länderna.

I Asien bidrar en rad nya tillväxtcentra till den ekonomiska expan-
sionen.

Denna omvandlingsprocess innebär stora möjligheter för alla att
tillgodogöra sig den internationella arbetsfördelningens vinster.

För Sverige innebär denna utveckling i grunden en mycket gynnsam
förändring av villkoren. Sverige tillhör med sin öppna ekonomi de länder
som skulle kunna gynnas mest av liberalisering och ekonomisk integra-
tion. Det är i vårt närområde som en viktig del av åttiotalets och
nittiotalets omvandling sker. Det gäller etableringen av EG:s inre
marknad och det åtföljande EES-avtalet, utvidgningen av den Europeiska
Gemenskapen och utvecklingen mot en Europeisk Union. Det gäller
också den dynamiska utveckling som på sikt kan förutses i våra östra
grannländer. Därtill kommer att flera av våra största företag är globalt
verksamma.

Det är i detta perspektiv som den svenska omvandlingen med en
omfattande strukturrationalisering i näringslivet och stora förändringar i
den offentliga sektorn skall ses. Det är en dynamisk process där den som
är mest flexibel och förmögen att växla in på nya spår lättast kan
övervinna omställningsproblemen och bäst utnyttja de nya möjligheterna.

I detta omvandlingsperspektiv måste också våra inhemska problem
betraktas. Den svenska stagnationen framstår som särskilt allvarlig när
vi beaktar den dynamiska utvecklingen i vår omvärld.

Grunden för 1970-talets och 1980-talets svårigheter är de välkända
långsiktiga strukturproblemen i vår ekonomi. Balansbristema har
förstärkts av upprepade ekonomisk-politiska missgrepp under perioden.

Misslyckandena har försenat och försvårat anpassningen till ändrade
konkurrensförhållanden i vår omvärld. Överbryggningspolitiken i mitten
av sjuttiotalet var ett försök att undvika konsekvenserna av oljeprissteg-
ringama och den åtföljande dramatiska förändringen av relativpriserna på
varor och tjänster. I efterhand har det visat sig att denna politik minskade
omvandlingstrycket i ekonomin och fördröjde en nödvändig strukturom-
vandling.

Industristödspolitiken i slutet av sjuttiotalet liksom devalveringspolitiken
var i detta hänseende även de misslyckade.

Näringslivets strukturomvandling sköts på framtiden och den anpass-
ning som borde ha skett inom stat och kommun försenades eller uteblev
helt. Sverige kom därigenom att fortsätta en politik med höga offentliga
utgifter och höjda skatter som befäste strukturproblemen i vår ekonomi.

Utvecklingen i Sverige har under lång tid präglats av en politik som
litat till kollektiva och storskaliga lösningar. Resultatet har blivit en
ekonomi med regleringar och bristande konkurrens, stigande skatter och
svag ekonomisk tillväxt. Sverige har halkat efter. Utrymmet för
individens krav och behov har krympt. Det kollektiva och institutionella
ägandet har ökat på bekostnad av det enskilda och spridda. Den
offentliga sektorns verksamheter har slukat ökande resurser samtidigt
som många människor inte har kunnat få den service och hjälp de har
rätt till.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Huvudmålet för regeringens ekonomiska politik under de kommande
åren är att bryta den ekonomiska stagnationen, pressa ned arbetslösheten
och återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation med en
stark och växande ekonomi. Att åstadkomma detta är en långsiktig
uppgift som kräver åtskilliga år av omvandling och förnyelse.

Den ekonomiska politiken kan därför inte ses åtskild från de många
och omlättande reformer på politikens övriga områden som regeringen
har initierat och avser att föreslå under kommande år. Den ekonomiska
politiken är således en del i en samlad strategi för att återställa tillväxt-
kraften i svensk ekonomi.

Sverige behöver en ny, välståndsskapande politik. År av försummelser
av de drivkrafter i ekonomin som skapar tillväxt skall efterträdas av
stimulans av de välståndsbildande krafterna. Den tidigare nedvärderingen
av företagsamhet skall bytas i sin motsats med tilltro till företagande och
skapande. Den enskildes och familjens rörelsefrihet skall vidgas.

Syftet är att öka friheten och välfärden för medborgarna och ge Sverige
en stark ekonomi. Genom en politik som erbjuder bättre förutsättningar
för att skapa resurser läggs grunden för stigande sysselsättning och ökade
inkomster. Större utrymme skapas därmed för stöd till de svagaste och
socialt mest utsatta människorna i vårt land samt för egen växtkraft i
hela Sverige.

Regeringens ekonomisk-politiska strategi är en kombination av
strategiska skattesänkningar för att gynna sparande, investeringar och
företagande och av en stram finanspolitik som ger låg inflation och låg
ränta.

Hög ekonomisk tillväxt innebär omedelbara välfärdsvinster för
medborgarna. Fördelarna växer över tiden. I en ekonomi som växer
motverkas spänningar och motsättningar mellan olika grupper. Samhället
blir mera tolerant och öppet. Möjligheterna att skydda och förbättra
miljön är beroende av varaktig tillväxt.

Sverige skall i slutet av 1990-talet vara en nation där medboigama har
stor individuell frihet, där det lönar sig att arbeta och spara. Resurstill-
växten skapar utrymme för sociala reformer som ger ett mjukare och mer
solidariskt samhälle. Dessutom ges möjligheter att bedriva en ansvarsfull
miljöpolitik till gagn för kommande generationer. I dagens problem finns
morgondagens möjligheter till ökat välstånd.

1.2 Grundläggande utgångspunkter

Den ekonomiska politiken ställs under de kommande åren inför två
uppgifter.

En första uppgift är att öka tillväxt- och utvecklingskraften i den
svenska ekonomin.

En andra uppgift är att bedriva en långsiktig och trovärdig politik som
lägger grunden för en god konkurrenskraft och en varaktigt låg inflations-
takt. Denna inriktning bygger på en fäst valutapolitik och en stram
finanspolitik baserad på en mycket restriktiv prövning av de offentliga
utgifterna.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Sverige måste under de närmaste åren klara den nödvändiga övergång- Prop. 1991/92:100
en från ett höginflationssamhälle till ett låginflationssamhälle utan att Bil. 1
hamna i en situation med permanent hög arbetslöshet. Den snabba ökning
av arbetslösheten som nu sker har sin grund i den tidigare förda
politikens oförmåga att angripa de grundläggande strukturproblemen i
svensk ekonomi. Arbetslöshet får aldrig bli ett medel i den ekonomiska
politiken. Sverige skall deltaga i det europeiska samarbetet, vilket skärper
kraven på låg inflation, mindre budgetunderskott och minskad statlig
upplåning. Den ekonomiska politiken skall skapa förtroende och respekt
för den festa växelkursen och för möjligheterna att klara de krav, reella
och formella, som ett medlemskap i EG medför.

Vårt välstånd bygger på öppenhet mot omvärlden. Att Sverige deltagit
i en fri och internationell handel och i den internationella arbetsfördel-
ningen har spelat — och kommer i framtiden att spela — en helt
avgörande roll för levnadsstandarden i vårt land. Ett svenskt medlemskap
i den Europeiska Gemenskapen har stor betydelse i detta sammanhang.
Medlemskap ger oss också bättre möjligheter att bidra till en fredlig
utveckling, globala miljöförbättringar och ökad samhörighetskänsla
mellan människor. Den styrka medlemskap och internationellt samarbete
ger, ökar våra möjligheter att bistå sämre lottade nationer och folk, såväl
i de tidigare förtryckta länderna i Baltikum samt Ost- och Centraleuropa
som i u-ländema.

Regeringens ekonomiska politik vilar på marknadsekonomins grund och
präglas av socialt ansvar, god resurshushållning och god miljö. Mark-
nadsekonomin sätter konsumenternas önskemål i centrum och bidrar till
att skapa resurser och allmän välfärd. Regeringens politik syftar till att
ge goda förutsättningar för näringsidkare i hela landet, men också till att
föra en generell välfärdspolitik som ger medborgarna ett ekonomiskt
grundskydd samt sätta upp ramar för att garantera en god miljö.

Privat ägande är en förutsättning för att marknadsekonomin skall
fungera. Regeringen kommer därför att lägga fram förslag om att stärka
äganderätten på olika områden. En parlamentarisk utredning har tillsatts
med uppgift att föreslå ett grundlagsfäst skydd för äganderätten. Ett etiskt
förhållningssätt hos ekonomins aktörer bör främjas. Hederlighet och
rättssäkerhet har ekonomiskt gynnsamma effekter.

Regeringen avser att uppmuntra det privata sparandet. Därigenom ökar
individernas oberoende. Ett ökat privat sparande krävs också för att få
ekonomisk tillväxt och innebär dessutom att inflatinsbekämpningen
underlättas.

Det är inte politiska beslut utan enskilda människor som skapar
resurser och välfärd. Regeringens politik bygger på denna grundläggande
insikt. Politiska beslut kan skapa förutsättningar för utveckling och
tillväxt men det är bara enskilda människors skapande som kan vända
stagnation till framåtskridande. Denna insikt har stor betydelse också i
synen på arbetslivet. Erferenhet, kompetens och initiativkraft bland de
anställda måste tillvaratas i växande utsträckning. Reformarbetet inom
den offentliga sektorn måste ha detta som en viktig utgångspunkt.

Den ekonomiska politiken skall främja en effektiv konkurrens. Stora Prop. 1991/92:100
förändringar krävs för att avskaffa konkurrenshinder, inom såväl det Bil. 1
privata näringslivet som den offentliga sektom. De offentliga monopolen
skall brytas.

En valfrihetsrevolution skall genomföras inom välfärdspolitiken.
Medboigama skall få möjlighet att själva fatta viktiga beslut om vård,
utbildning och omsoig. Stat och kommun skall koncentrera sig på de
uppgifter som ingen annan kan sköta.

Välfärdspolitiken skall vara generell. Skattefinansiering av viktiga
sociala tjänster skall kombineras med system där pengarna i stor
utsträckning följer de val den enskilde själv träffar.

Sverige skall återupprättas som industrination och den ekonomiska
stagnationen brytas. Tillväxt är nödvändig för att upprätthålla sysselsätt-
ning och välfärd. Regeringens politik syftar till att skapa en tillväxt i nivå
med jämförbara europeiska länders.

Bara en växande ekonomi skapar utrymme för att upprätthålla viktiga
offentliga åtaganden. Inga omfördelningsåtgärder i en krympande eller
stagnerande ekonomi kan ge samma utbyte för människor med låga
inkomster som god tillväxt. Utan tillväxt kan inte målet att hela Sverige
skall leva uppnås. Med en varaktig tillväxt skapas de resurser som krävs
för en effektiv miljöpolitik.

1.3 Samarbetet i Europa

Regeringens avsikt är att Sverige fullt ut skall deltaga i det europeiska
samarbetet. Den ekonomiska politiken måste skapa förtroende och
respekt för förmågan att klara de reella och formella krav som EG-
samarbetet medför.

EES-avtalet medför sannolikt att Sverige redan 1993 blir en del av en
europeisk marknad som omfattar 380 miljoner människor och som
präglas av betydande öppenhet.

Processen mot europeisk integration fullföljs för svensk del genom
ansökan om medlemskap i EG. Endast som medlem kan vi fullt utfå del
av integrationens fördelar och samtidigt aktivt bidra till och påverka
utvecklingen inom EG. Regeringens ambition är att Sverige skall bli
medlem i EG 1995. De omfattande kontakter som regeringen har haft
under hösten med EG-kommissionen och företrädare för medlemsländer-
nas regeringar bekräftar att den svenska tidsplanen är realistisk.

Deltagandet i den europeiska integrationen ställer stora krav på den
ekonomiska politiken. Finanspolitiken måste vara stram för att varaktigt
säkra en låg inflation och en låg räntenivå. Som medlemsland i EG,
deltagare i det europeiska monetära systemet, EMS, och i den framväx-
ande ekonomiska och monetära unionen, EMU, kommer Sverige att få
sin ekonomi granskad. Den svenska ekonomin måste utvecklas i linje
med de mest stabila ekonomierna inom EG för att Sverige skall kunna bli
fullvärdig medlem i EMU, vilket är innebörden av de s.k. konvergens-
kraven:

— inflationstakten skall vara etablerad på en låg nivå och får inte vara

mer än 1,5 procentenheter högre än i de tre EG-länder som har den
lägsta inflationstakten

— de långa räntorna skall vara etablerade på en låg nivå och får inte
vara mer än 2 procentenheter högre än i de tre EG-länder som har
den lägsta inflationstakten

— den konsoliderade offentliga sektorns underskott får utgöra högst 3
% av BNP

— den konsoliderade offentliga sektorns (brutto)skuldsättning får uppgå
till högst 60 % av BNP

— växelkursen skall ha hållits stabil, inom ramen för normala fluk-
tuationsmarginaler, under en period av minst 2 år

En viktig utgångspunkt för den ekonomiska politiken är att göra det
möjligt för Sverige att inträda i EG-samarbetet utifrån en så stark
position som möjligt. Den tidigare förda ekonomiska politiken ledde till
en alltför hög inflation och höga räntor och motverkade därmed
möjligheterna att uppfylla konveigensvillkoren. Även av detta skäl är en
omläggning av politiken således nödvändig.

Det bästa sättet för Sverige att kunna tillgodogöra sig vinsterna av den
fördjupade integrationen i Europa är att snabbt uppfylla de krav som den
ekonomiska och monetära unionen ställer på den ekonomiska utveckling-
en. Den dämpning av inflationen och det trendbrott i inflationsförvänt-
ningarna som kommer att ske under året är centrala.

1.4 Det ekonomiska läget

Den svenska ekonomin har både starka och svaga sidor. Sverige har
starka, internationellt framgångsrika företag, befolkningen är välutbildad
och samhället fungerar i många avseenden väl. Men utvecklingskraften
har försvagats genom många år med en felaktig politik — en process som
har förstärkts genom missriktade ekonomiska åtgärder.

Devalveringarna av den svenska kronan i bötjan av 1980-talet
medförde, tillsammans med en ihållande internationell högkonjunktur,
tillfälligt en period med hög tillväxt och sysselsättning. Devalveringspoli-
tiken dolde emellertid de underliggande strukturella problemen och
motverkade därmed långsiktigt nödvändiga förändringar. Den konkur-
rensutsatta sektorn ökade inte tillräckligt för att ge balans i utrikesbetal-
ningama. Finanspolitiken var inte tillräckligt stram genom att de
offentliga utgifterna inte hölls tillbaka. Avregleringen av kreditmarknaden
kombinerades inte heller med nödvändiga skattesänkningar för det privata
sparandet. Priser och löner ökade bl.a. därför betydligt snabbare än i
omvärlden. Den regionala obalansen med överhettning i vissa områden
bidrog till att driva upp inflationen och minskade konkurrenskraften. Vid
ingången till 1990-talet uteblev tillväxten och den samlade produktionen
av varor och tjänster t.o.m. minskade. De strukturella problemen blev
åter fullt synliga.

Problemen har under 1990 och 1991 manifesterats inom alla delar av
den svenska ekonomin. Industriproduktionen har under de senaste två
åren minskat med omkring 7,5 % medan den i EG-området under samma

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

period stigit med ca 1,5 % (se diagram 1). Ca 100 000 industrijobb har Prop. 1991/92:100
försvunnit, vilket är fler än som skapades under hela 1980-talet. Bil. 1
Lönsamheten i näringslivet har försämrats kraftigt och investeringarna
har rasat. Konkurserna har ökat dramatiskt. Det är uppenbart att den
konkurrensutsatta sektorn är alldeles för liten. Bytesbalansen visar
underskott trots en svag inhemsk efterfrågan. Den öppna arbetslösheten
har på ett år fördubblats.

Diagram 1.1 Industriproduktionen i Sverige och EG.

Säsongrensad volymutveckling

Index 1985=100

Sammantaget kan konstateras att situationen i väsentliga avseenden är
allvarligare i dag än hösten 1982. Den tredje vägens ekonomiska politik
har, sett över en tioårsperiod, inneburit en allvarlig försvagning av
svensk ekonomi.

Denna utveckling skall nu brytas genom en omläggning av den
ekonomiska politiken.

2 Den ekonomisk-politiska strategin

En framgångsrik politik måste angripa problemen i rätt ordning.

Sveriges problem är till stor del strukturella. Kortsiktiga åtgärder måste
ligga i linje med den långsiktiga strategin. Det är viktigt att snabbt
komma igång med nödvändiga förändringar. Detta gäller inte minst
skattesänkningar och sanering av budgetens utgifter. Det gäller också
reformer inom de stora offentliga utgiftssystemen. Därmed förstärks
Sveriges möjligheter att få glädje av en framtida positiv internationell
utveckling.

Tillväxten måste ledas av de konkurrensutsatta företagen. Det höga
skattetrycket och den stora offentliga sektorn gör att utrymmet för
kortsiktiga ekonomisk-politiska åtgärder har minskat. Regeringen avvisar

därför tanken att stimulera verksamheten inom de sektorer av ekonomin Prop. 1991/92:100
som är skyddade från utländsk konkurrens. Det skulle förstärka dagens Bil. 1
obalanser och försvåra en kommande, långsiktigt hållbar, tillväxtprocess.

Den ekonomiska politiken måste inriktas på att genomföra övergången
från en höginflationsekonomi till en låginflationsekonomi. En bestående
låg inflation är avgörande för levnadsstandarden i vid bemärkelse.

2.1 En långsiktig utgiftsstrategi

Det höga skattetrycket i Sverige bidrar till ekonomins försämrade
utvecklingskraft. Höga skatter snedvrider användningen av resurser och
försvagar motiven för arbete och sparande. Ett viktigt skäl till att sänka
skatterna är att få ekonomin att fungera bättre. Ett annat är att den
internationella ekonomiska integrationen och det eftersträvade medlem-
skapet i EG gör det nödvändigt att sänka skattetrycket så att svenska
företag och svenska produkter kan konkurrera. Ett lägre skattetryck kan
också vidga den enskildes valmöjligheter.

Sveriges höga skattetryck är en viktig orsak till ekonomins försämrade
utvecklingskraft. Politiken skall därför inriktas på en successiv sänkning
av det totala skattetrycket. Sänkningarna skall ske på ett sådant sätt att
ekonomins utvecklingskraft och konkurrenskraft stärks. Preliminära
bedömningar tyder på skattesänkningsbehov av i storleksordningen 10
miljarder kr. per år fram till mitten av 1990-talet.

Riksdagen har godkänt att en långsiktig strategi för de offentliga
utgifterna läggs fäst. För att detta skall kunna ske krävs:

1. Att den långsiktiga utgiftsutvecklingen bedöms.

2. Att det totala utgiftsutrymmet fästställs och fördelas dels över tiden,
dels enligt politiska prioriteringar.

3. Att avstämningar görs vaije år för att bestämma utgiftsutrymmet för

en ny treårsperiod.

Det totala utgiftsutrymmet måste bestämmas mot bakgrund av vad som
krävs för att uppnå en eftersträvad ekonomisk utveckling på längre sikt.

Utvecklingen under 1980-talet har tydligt demonstrerat de strukturella
bristerna i de stora offentliga utgiftssystemen. Exempel på detta är
arbetsskade- och sjukförsäkringarna, där utgifterna ökat kraftigt utan att
man kan hävda att riskerna i arbetslivet eller befolkningens hälsotillstånd
samtidigt försämrats. Arbetslöshetsförsäkringen ger inte tillräckligt stöd
till en ansvarsfylld lönebildning. Pensionssystemet är inte tillräckligt
stabilt, eftersom det är starkt beroende av den ekonomiska tillväxten.
Den ekonomiska tillväxten och därmed den möjliga standardökningen är
samtidigt beroende av ett förbättrat sparande medan de offentliga
utgiftssystemen, och särskilt pensionssystemet, i dag inte är så utformade
att de ger tillräcklig stimulans till det nödvändiga sparandet.

En reformering av socialförsäkringssystemen måste ske enligt samma
huvudinriktning som gäller reformeringen av skattestrukturen. Det skall
löna sig att arbeta och spara. Den nuvarande utformningen av reglerna
innebär stora och växande utgifter samtidigt som den fördelningspolitiska

träffsäkerheten är otillfredsställande. Därför måste transfereringssystemen Prop. 1991/92:100
ändras så att arbetslinjen hävdas och motiven för sparande ökar. Bil. 1

I anslutning till långtidsbudgeten 1992 avser regeringen att återkomma
med en precisering av den långsiktiga utgiftsstrategin för hela nästa
treårsperiod. Det är emellertid redan nu uppenbart att den utgiftspolitik
som måste föras för att klara tillväxtmålen kräver vissa konkreta beslut:

1. Direkta politiska beslut krävs för att minska de offentliga utgifterna
som andel av BNP.

2. De skatte- och avgiftsfmansierade socialförsäkringssystemen måste
reformeras för att stärka individernas motiv för arbete och sparande.

3. Fördelningen av de skattefinansierade offentliga utgifterna måste
prioritera investeringar i infrastruktur, utbildning och forskning samt
miljöförbättrande åtgärder.

4. De offentliga konsumtionsutgifterna måste begränsas och insatser
prioriteras till viktiga men utgiftskrävande områden såsom vård,
utbildning och omsorg. Verksamheten måste utsättas för konkurrens.

De förslag till strukturella förändringar som presenteras i det följande
utgår från dessa principer för den långsiktiga utgiftsstrategin. De omfattar
närmare 15 miljarder kr. under budgetåret 1992/93 jämfört med vad som
följer av oförändrade regelsystem.

Regeringens sparmål var 10-15 miljarder kr. för budgetåret 1992/93 på
helår räknat. Det är regeringens bedömning att den långsiktiga utgiftsstra-
tegin under mandatperioden kommer att kräva fortlöpande beslut om
utgiftsminskningar i samma storleksordning.

2.2 Inflationsbekämpningen i förgrunden

Under det senaste året har det skett en markant dämpning av inflationen
i den svenska ekonomin. Detta beror främst på den ekonomiska
stagnationen. Den ekonomiska politiken måste nu inriktas på att
långsiktigt och varaktigt säkra en låg inflation. En stram finanspolitik
baserad på en mycket restriktiv prövning av de offentliga utgifterna är
avgörande för att inflationsbekämpningen skall bli långsiktigt framgångs-
rik. Ett viktigt bidrag till inflationsbekämpningen utgörs också av det
privata sparandets ökning, en utveckling som stimuleras av regeringens
politik och gör svensk ekonomi mindre inflationsbenägen.

Under 1991 försämrades de offentliga finanserna kraftigt. Ungefär
hälften av försämringen beror på den ekonomiska stagnationen. Utebliven
tillväxt innebär både att statens inkomster försvagas och att statens
utgifter ökar, bl.a. för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslöshets-
understöd. Därutöver sker en engångsvis försvagning av de offentliga
finanserna när inflationen sjunker. Inkomsterna ökar då endast med den
nya lägre inflationen, medan utgifterna ytterligare en tid växer i takt med
den tidigare högre inflationen. Slutligen ligger en orsak till försvagningen
i de strukturellt växande utgifterna i de olika transfereringssystemen.
Sammantaget innebär utvecklingen under 1991 att den tidigare förda
ekonomiska politiken helt misslyckats i fråga om budgetpolitik och

inflationsbekämpning. Sviterna av en alltför expansiv utgiftspolitik Prop. 1991/92:100
skärper kraven på en konsekvent omläggning av den ekonomiska Bil. 1
politiken.

En stram finanspolitik genom skattehöjningar är oacceptabel därför att
detta skulle försämra förutsättningarna för tillväxten. Den strama
finanspolitiken måste därför bygga på begränsningar i de offentliga
utgifterna.

En konsekvent politik för att säkerställa låga prisökningar kräver inte
bara en stram finanspolitik med minskade offentliga utgifter utan också
betydande förändringar inom lönebildningen och konkurrenspolitiken.
Förutsättningarna för en väl fungerande lönebildning har blivit bättre
genom låsningen av växelkursen till ecun. Förändringar förbereds också
av de institutionella förutsättningarna för lönebildningen, bl.a. utform-
ningen av arbetslöshetsförsäkringen och bötesbeloppet vid s.k. vilda
strejker.

En väl fungerande konkurrens förbättrar möjligheterna till låga
prisökningar. Regeringen kommer under våren att lägga fram förslag till
skärpt konkurrenslagstiftning inom det privata näringslivet samt
omfattande förändringar som möjliggör ökad konkurrens i produktionen
av offentliga tjänster.

En stram inhemsk efterfrågan i syfte att bidra till låg inflation och
investeringar i den konkurrensutsatta sektorn åstadkoms också genom
en ökning av det privata sparandet.

En varaktigt låg inflation är därutöver starkt beroende av att produk-
tiviteten i samhället ökar. De senaste decenniernas obalans mellan
produktivitetsökning och lönekostnadsökning är en viktig orsak till alltför
stora prisökningar. Den ekonomiska politiken måste därför angripa denna
obalans från båda utgångspunkterna. Det är viktigt att både skapa
förutsättningar för lägre lönekostnadsökningar och för en snabb produk-
tivitetsökning. Motivet att öka produktiviteten genomsyrar regeringens
ekonomisk-politiska åtgärder. Därmed skapas förutsättningar för framtida
reallöneökningar.

2.3 Penningpolitik och kreditmarknad

Det råder bred politisk enighet i Sverige om värdet av en fäst växelkurs.
Därmed är också förutsättningarna för penningpolitiken givna. Penning-
politikens, och därmed riksbankens, viktigaste uppgift är att upprätthålla
och bidra till att skapa förtroende för den fästa växelkursen. Erfären-
hetema visar att denna uppgift kan bli krävande om finanspolitiken inte
uppfättas som tillräckligt stram eller om möjligheterna att i riksdagen få
gehör för en stram utgiftspolitik inte uppfättas som goda.

Den svenska kreditmarknaden är i det närmaste helt integrerad med
omvärlden. Riksbankens penningpolitik har mot denna bakgrund alltmer
inriktats på att balansera valutaflödena genom anpassningar i den
inhemska räntenivån. Penningpolitiken kan därmed inte användas för att
påverka den inhemska efterfrågan. Finans- och strukturpolitiken bär
huvudansvaret för att skapa förutsättningar för låg inflation och stabil
tillväxt.

Normen att staten inte skall låna netto i utländsk valuta ligger fest.

Under åren framöver kommer integrationen med EG att kräva en
anpassning av den svenska ekonomiska politiken så att Sverige fullt ut
kan delta i det framväxande monetära samarbetet. Knytningen av kronan
till ecun i maj 1991 var ett viktigt första steg.

De beslut som fettades på EG-mötet i Maastricht i december 1991
innebär att medlemsländernas centralbanker i framtiden kommer att bli
en del av det europeiska centralbankssystemet. I de tilläggsdirektiv till
riksbanksutredningen som regeringen har beslutat om, betonas vikten av
att riksbankslagen anpassas till vad som krävs av en framtida medverkan
i en ekonomisk och monetär union.

Den svenska kreditmarknaden kännetecknas för närvarande av växande
kreditförluster och en stramare utlåningspolitik från kreditinstituten.

1980-talets inflationistiska ekonomi, avregleringen av kreditmarknaden
som skedde före sänkningen av marginalskatterna medförde en kraftig
värdestegring av bl.a. fastigheter.

Mot slutet av decenniet försvagades ekonomin, valutaregleringen
slopades och skattereformen genomfördes. Allt detta verkade dämpande
på fastighetsvärdena.

I takt med att inflationsförväntningarna dämpades, försvagades också
utsikterna till framtida värdestegringar, vilket ytterligare förvärrade
prisfellet på festigheter.

För att undvika allvarliga störningar på den svenska kreditmarknaden
bidrog staten under hösten 1991 till rekonstruktionen av Första Spar-
banken.

Det svenska banksystemet är i grunden stabilt. Regeringen avser
emellertid att föreslå att ett insättarskydd införs i syfte att säkra ett
fortsatt högt förtroende hos allmänheten.

En balanserande fektor är att utlåningen till hushållen har avtagit
markant, vilket speglar att stimulanserna av hushållssparandet bl.a.
genom lägre beskattning av sparandets avkastning nu böljar ge effekt.
Regeringens politik syftar till att ytterligare stimulera det privata
sparandet.

Regeringens omläggning av den ekonomiska politiken i syfte att
varaktigt säkra en låg inflationstakt skapar också förutsättningar för lägre
räntor i framtiden.

2.4 Arbetsmarknaden och lönebildningen

Den ekonomiska politiken måste bidra till att den nödvändiga omställ-
ningen från skyddad till konkurrensutsatt produktion kommer till stånd.
Produktionen i den offentliga sektorn kommer därför att dels hållas
tillbaka, dels öppnas för konkurrens.

För att den konkurrensutsatta sektorn skall kunna växa krävs både ett
gott företagsklimat och en väl fungerande arbetsmarknad. I det första
avseendet har regeringen lagt grunden genom höstens beslut om åtgärder.
Arbetsmarknadens sätt att fungera beror i första hand på lönebildningen.
Den måste fungera så att arbetsmarknadens omställning kan ske smidigt.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Detta är i allt väsentligt ett ansvar som vilar på arbetsmarknadens parter.
Lönebildningen skall ske i fria förhandlingar mellan arbetsmarknadens
parter. Statsmakterna skall inrikta sig på att skapa goda förutsättningar
för en löneutveckling som är förenad med ekonomisk tillväxt och
samhällsekonomisk balans. Detta innebär bl.a. åtgärder för att stärka
parternas motiv för att sluta avtal som inte urholkar konkurrenskraften
och därmed driver upp arbetslösheten. Regeringen kommer inom kort att
tillsätta en utredning om utformningen av arbetslöshetsförsäkringen som
bl a utgår från detta.

En bättre fungerande arbetsmarknad leder i kombination med de
åtgärder som vidtas för att öka konkurrensen också till att produktiviteten
i den svenska ekonomin förbättras.

Erfarenheterna från andra länder som tidigare än Sverige pressat ner
sin inflation visar att det finns risk för en kraftig uppgång i arbetslöshet-
en. Inte minst utomlands har arbetslösheten dessutom haft en tendens att
bita sig fäst. En sådan utveckling är inte acceptabel. En aktiv arbetsmark-
nadspolitik som bygger på arbetslinjen är därför nödvändig. Den aktiva
arbetsmarknadspolitiken måste ges en utformning så att den motverkar
uppkomsten av långtidsarbetslöshet. De åtgärder som sätts in för att
kortsiktigt motverka arbetslösheten måste också vara utformade med
hänsyn till vad som är långsiktigt nödvändigt. Det innebär bl.a. att de
inte får medverka till att arbetskraft låses in i skyddade sektorer.

3 Det första steget - åtgärder hösten 1991

Regeringen lade under hösten 1991 fram en rad förslag som markerar en
ny inriktning på den ekonomiska politiken. Förslagen har i allt väsenligt
accepterats av riksdagen. De vägleds av en strävan att genom avregler-
ing, konkurrens och sparande skapa förutsättningar för företagande och
en väl fungerande marknadsekonomi.

Skattepolitiken har inriktats på en successiv sänkning av det totala
skattetrycket. Skattesänkningarna sker på ett sådant sätt att ekonomins
utvecklings- och konkurrenskraft stärks, och i enlighet med de krav som
den ekonomiska integrationen och EG-medlemskapet ställer på de
svenska skatterna. I propositionen om skattepolitik för tillväxt presentera-
des de första delarna av denna strategi och konkreta förslag lades fram
rörande framför allt kapitalbeskattningen.

Småföretagens förutsättningar att expandera och investera har
förbättrats genom att förmögenhetsskatten på arbetande kapital avskaffats
samtidigt som förmögenhetsskatten i övrigt successivt avskaffas och
arvsskatten sänks (prop. 1991/92:60). I propositionen om småföretag
(prop. 1991/92:51) framlades förslag om en ny näringspolitik för att
främja ny- och småföretagandet. Parallellt med skattesänkningarna
aviserades förslag om avveckling av många selektiva bransch- och
företagsstöd (prop. 1991/92:38). En utförlig strategi för den statliga
förmögenhetsförvaltningen redovisades.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Mervärdeskatten på livsmedel, hotell- och restaurangtjänster samt Prop. 1991/92:100
inrikes persontransporter sänks från årsskiftet 1991/92 (prop. Bil. 1
1991/92:50). För servicenäringarna innebär dessa åtgärder en nödvändig
förbättring av konkurrenskraften. Sänkningen av mervärdeskatten ökar
köpkraften, inte minst för barnfamiljerna. Därmed skapas utrymme för
en nödvändig förändring av bostadsstödet.

I propositionen om inriktningen av den ekonomiska politiken (prop.
1991/92:38) lades förslag som sammantaget innebar minskade statliga
utgifter. De föreslagna åtgärderna rörde barnbidrag och studiebidrag,
arbetsskadeförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen samt branschstödet till
bostadsbyggande.

I propositionen fastlädes vidare riktlinjerna för en långsiktig utgifts-
strategi med avsikten att nedbringa statens utgifter för budgetåret 1992/93
med 10-15 miljarder kr. i helårseffekt. Åtgärderna under följande år bör
netto vara av samma storleksordning.

Åtgärder för att öka ägandespridningen och det enskilda sparandet
presenterades i propositionerna om privatisering av statliga företag (prop.
1991/92:69), om avveckling av löntagarfonderna (prop. 1991/92:36) och
om skattepolitik för tillväxt (prop. 1991/92:60). Den senare propositionen
innehöll bl.a. förslag om sänkt skatt på sparande och kapital.

Förslag om långtgående avreglering av byggsektorn presenterades i
propositionen om bostadsbyggandets finansiering (prop. 1991/92:56), där
bl a markvillkoret, den kommunala bostadsanvisningsrätten, produktions-
kostnadsprövningen, konkurrensvillkoret och areagränsen för småhus
avvecklas. Syftet med avregleringen är att pressa kostnaderna i byggpro-
duktionen genom förenklingar och ökad konkurrens. Som ett led i denna
avreglering har bostadsdepartementet avvecklats.

Propositionen om förvärvslagstiftningen (prop. 1991/92:71) innehöll
förslag om att möjliggöra för utländska medboigare och företag att äga
kommersiella fastigheter och företag. Förslag har också presenterats om
förenklingar i existerande regelsystem för bankrörelser (prop.
1991/92:37), om skattetillägg m.m. (prop. 1991/92:43) samt om vissa
justeringar i inkomstbeskattningen (prop. 1991/92:48).

Byggnadsstyrelsen och Xiittenfall görs mer marknadsanpassade i och
med förslagen i bolagiseringspropositionema (prop. 1991/92:44 resp.
49).

Regeringen presenterade under hösten också åtgärder (prop.
1991/92:25 och prop. 1991/92:38) för att minska effekterna av den
ökande arbetslösheten genom satsningar på infrastruktur och utbildning
och genom att ge AMS ökade resurser. Infrastrukturinvesteringama
utformas så att de stimulerar näringslivets tillväxt i hela landet.

Staten bidrog i egenskap av ägare till Nordbankens nyemission (prop.
1991/92:21) samt medverkade till en rekonstruktion av Första Spar-
banken (prop. 1991/92:63) för att undvika allvarliga störningar på
kreditmarknaden.

4 Det andra steget - finansplanen 1992

4.1 Den ekonomiska politiken och förslaget till statsbudget
1992/93

För att varaktigt säkra en låg inflation måste utgiftspolitiken vara stram.
Detta är nödvändigt för att på sikt värna sysselsättningen och välfärden.
Underskott i de offentliga finanserna över en konjunkturcykel är inte
acceptabla. Detta bör vara en norm i den ekonomiska politiken, som
inriktas på att avskaffa det strukturella underskottet. Den ekonomiska
politiken skall bidra till den omställning från skyddad till utlandskonkur-
rerande sektor som måste komma till stånd. Produktionen i den offentliga
sektorn måste därför hållas tillbaka.

Sänkningar av skattetrycket skall finansieras genom minskade utgifter.

Regeringen inledde under hösten arbetet med att lägga om den
ekonomiska politiken i en rad avseenden som jag tidigare redovisat.
Regeringen fortsätter nu detta arbete med utgångspunkt från de principer
som präglar den långsiktiga utgiftsstrategin.

En första princip är att reformera socialförsäkringssystemen med
utgångspunkt främst från önskemålet att uppmuntra arbete och sparande.

En andra princip är att prioritera åtgärder som stimulerar näringslivets
tillväxt i hela landet. Det innebär att offentliga utgifter för investeringar
i infrastruktur, utbildning och forskning samt miljöförbättringar prioriter-
as framför offentlig konsumtion.

En tredje princip är att bland offentliga konsumtionsutgifter prioritera
utgifter för vård och omsorg.

De mest betydelsefulla förändringar som nu föreslås är:

— Två karensdagar i kombination med högkostnadsskydd kommer att
införas från och med den 1 januari 1993. Eftersom sjuklön införts för
de första fjorton sjukdagarna minskar detta primärt arbetgivarnas
kostnader. Detta kan återtas genom motsvarande höjning av
arbetsgivaravgiften. Effekten beräknas till drygt 4,5 miljarder kr. på
helår eller drygt 2 miljarder kr. budgetåret 1992/93.

— Tandvårdsförsäkringen reformeras genom ändringar i ersättnings-
bestämmelserna. Effekten på statsbudgeten blir en minskad belastning
på ca 0,6 miljarder kr.

— Ett s.k. referensprissystem införs för läkemedel och egenavgiftema
förändras så att viss avgift erläggs för vaije läkemedel. Därigenom
minskar statens utgifter med drygt 0,5 miljarder kr.

— Förslag kommer att läggas fram om enhetligare regler och admini-
strativa förenklingar inom föräldraförsäkringen. Belastningen på
statsbudgeten minskar därigenom med 0,3 miljarder kr.

— En utredning skall tillsättas om den framtida arbetslöshetsförsäkring-
en. Denna bör utformas så att den omfattar alla och underlättar en
ansvarsfull lönebildning. Egenavgiften i försäkringen kommer att
tredubblas fr.o.m. januari 1993 i avvaktan på utredningens förslag.
Detta påverkar inte statsbudgeten direkt, men väl indirekt genom att
arbetsmarknadsfonden tillförs ytterligare medel, som annars skulle
belasta budgeten.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Arbetsskadeförsäkringen tillhör ett av de områden där utgifterna vuxit Prop. 1991/92:100
mycket kraftigt under 1980-talet. Samtidigt har stark kritik riktats Bil. 1
mot försäkringen inte minst vad gäller möjligheterna till rehabiliter-
ing. En särskild utredare skall göra en översyn av arbetsskadeförsäk-
ringen. Uppgiften är att åstadkomma en tydligare avgränsning mellan
arbetsrelaterade och icke arbetsrelaterade skador. Utredaren skall
vidare undersöka förutsättningarna for en obligatorisk arbetsskadeför-
säkring som tecknas i valfritt försäkringsinstitut. Syftet är att öka
möjligheterna till rehabilitering och förbättra arbetsmiljön samtidigt
som belastningen på statsbudgeten minskas.

Regeringen avser att i en särskild proposition under våren 1992
föreslå att delpensionsförsäkringen skall avskaffas. Utgifterna för
budgetåret 1992/93 påverkas inte.

En parlamentarisk arbetsgrupp har tillsatts för att lägga förslag till
reformerat pensionssystem. Ett viktigt mål för denna reformering är
att pensionssystemet skall förändras så att arbete och långsiktigt
sparande i ekonomin ökar.

Det har länge stått klart att bostadsubventionemas tillväxt måste
hejdas, och bostadsektoms totala belastning på statsbudgeten minska.
En skyndsam översyn av det statliga bostadsfinansieringsstödet har
därför inletts. En omläggning skall ske i flera steg med böijan 1993.

Statens bostadssubventioner reduceras med ca 2 miljarder kr. den

1 januari 1993. Effekten på budgetåret 1992/93 är ca 1 miljard kr.

Betoningen på den konkurrensutsatta sektorn i den öveigripande
ekonomisk-politiska strategin innebär att den kommunala expansionen
hålls tillbaka.

Statsbidragen till kommunerna kommer att minska med 5-10
miljarder kr. för 1993. Beräkningsmässigt har antagits ca 7,5
miljarder kr. eller 3,8 miljarder kr. budgetåret 1992/93. Den
närmare utformningen kommer att redovisas i en proposition som
lämnas under vårriksdagen. Propositionen baseras på betänkanden
från den kommunalekonomiska kommittén samt konkurrenskommit-
tén, vilka för närvarande remissbehandlas.

Statsbidragen avskaffas till företagshälsovården, statsbidragen till
studieförbund, fackliga kurser mm. minskar.

Kvaliteten i utbildningen betonas genom att förlängningen av de
tvååriga yrkeslinjema och förändringarna av den studieföreberedande
utbildningen i gymnasieskolan får genomföras i den takt kommunerna
väljer. Belastningen på statsbudgeten beräknas därmed bli lägre under
det kommande budgetåret. Välbehövliga förstärkningar föreslås för
den högre utbildningen.

Utrymme har skapats för förstärkning av handikappolitiken. Förslag
läggs om höjt vårdbidrag för familjer med handikappade barn.

Utrymme har reserverats för fortsatta skattesänkningar som är
strategiska för näringslivets utveckling. De konkreta förslagen som
innefattar förbättringar för små och medelstora företag kommer
senare att lämnas till riksdagen.

Utrymme har vidare skapats för betydande ökningar av anslagen för
infrastruktur, utbildning och miljö.

— Samtidigt läggs förslag om vissa fortsatta minskningar i det selektiva
näringspolitiska stödet. Regionalpolitiken görs mera generell genom
att den lägre nivån på arbetsgivaravgifterna i Norrlands inland
kommer att omfatta flera näringar och utvidgas till att gälla ett större
geografiskt område.

— Trots den hårda budgetprövningen har det varit möjligt att bereda
utrymme för ökade insatser för fättiga länder, framför allt länderna
i Baltikum samt Ost- och Centraleuropa.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 4.1 Åtgärder hösten 1991 samt i budgetpropositionen 1992
Miljarder kr.

	Budgetåret 1992/93 Miljarder kr.	Helår 1993 Miljarder kr.
Karensdagar	2,3	4,7
Tandvård	0,6	0,6
Läkemedel	0,7	0,9
Föräldraförsäkringen	0,3	0,4
Minskade statsbidrag till
organisationer m.m.	0,8	0,8
Minskade bostadssubventioner	1,0	2,0
Minskade statsbidrag till kommunerna	3,8	7,5
Uppskjuten höjning av barn- och
studiebidrag	1,1	-
Avskaffande av statsbidrag till
företagshälsovård	0,6	1,2
Minskat branschstöd	0,7	1,1
Minskat investeringsbidrag	0,2	4,4
Övrigt	0,4	0,2
Summa effekt på statsbudgeten	12,5	23,8
Arbetslöshetsförsäkringen'	1,7	2,8
Delpension¹	0,0	0,3
Totalt ca 14		ca 27

'ingår ej i statsbudgeten

De struktur- och utgiftspåverkande åtgärder som blir följden av
regeringens politik under hösten och i budgetpropositionen ligger således
väl inom intervallet 10-15 miljarder kr. som ett led i den långsiktiga
utgiftsstrategin. Vissa av dessa struktur- och utgiftspåverkande åtgärder
ligger utanför statsbudgeten.

Trots de åtgärder som vidtas sker en viss försvagning av både statens
budget och den offentliga sektorns finanser. Detta beror främst på att den
ekonomiska stagnationen, dvs. sviterna av en tidigare misslyckad
ekonomisk politik, försvagar statens inkomster.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 4.2 Statsfinansernas utveckling.
Miljarder kr.

	1990/91	1991/92	1992/93
Inkomster	403,5	433,5	418,7
Utgifter (exkl. statsskuldsräntor)	377,0	419,3	419,5
Statsskuldsräntor	61,0	61,9	70,0
Budgetsaldo	- 34,5	- 47,7	-70,8
Underliggande budgetsaldo	- 32,5	- 65,2	- 93,6

Effekten av den förda budgetpolitiken på samhällsekonomin kan bäst
avläsas om staten och socialförsäkringssektorn ses tillsammans. I tabell
4.3 visas förändringarna i statens och socialförsäkringssektorns samlade
finansiella sparande mellan kalenderåren som det beräknas i nationalbud-
geten.

Tabell 4.3 Förändring av statens och socialförsäkringssektorns finansiella
sparande 1991-1993.

Miljarder kr.

	1991	1992	1993
Total förändring	- 75,6	- 17,9	- 12,8
därav konjunkturberoende	- 35,4	- 21,2	- 9,0
konjunkturrensat	- 40,2	3,3	-3,8

Anm: Den konjunkturrensade förändringen beror främst av gällande regelsystem och
direkta politiska beslut

Den dominerande delen av försämringen av de offentliga finanserna
beror således av den ekonomiska stagnationen 1991 och 1992. Större
delen av denna försämring inträffade under 1991. Den konjunkturrensade
förändringen beror av gällande regelsystem (t.ex. för utbetalning av
kommunalskatt) och direkta politiska beslut. Finanspolitiken skulle
således kunna sägas ha varit expansiv under 1991, medan den 1992 och
1993, i jämförelse med den i tidigare nedgångar förda politiken, kan
betraktas som stram.

Inom den statliga verksamheten sker i hög grad en omsvängning för att
prioritera investeringarna. Som framgår av följande tablå sker redan 1992
betydande ökningar av affärsverkens och myndigheternas investeringar
medan den statliga konsumtionen hålls tillbaka. Här har inte tagits med
de investeringar i infrastrukturen som kan finansieras till följd av
försäljningar av statliga företag.

Konsumtion och investeringar i den statliga sektorn 1992-93
Procentuell volymförändring

	1992	1993
Investeringar	15,9	8,5
Konsumtion	-1,2	0,5

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

4.2 Förändringsarbete

Regeringen har på en rad områden inlett ett viktigt förändringsarbete.

På forskningens område kommer universitet och högskolor att ges
större frihet när det gäller organisation, utbildningsutbud och antagning.
Ett ökat ansvar för kvaliteten i verksamheten ställer ökade krav på
uppföljning och utvärdering. En förbättrad utbildning höjer kompetensen
hos de anställda.

Som ett led i strävan att avbyråkratisera kommer trettiotre myndigheter
att avskaffas. Ett sekretariat kommer att ha huvudansvaret för den
långsiktiga utvärderingen av högskolan. Men även från regering och
högskolor fristående organ kommer att genomföra utvärderingar.

Konsekvenserna av en avreglering av inrikesflyget skall utredas.
Avsikten är att inrikesflyget kommer att öppnas för konkurrens redan
sommaren 1992, vilket ger möjlighet för andra bolag att trafikera
inrikeslinjema. Även inom järnvägen kommer konkurrens att bli möjlig.

Regeringen har tidigare lagt förslag om privatisering av statliga bolag.

Regeringen har begärt riksdagens bemyndigande att helt eller delvis
försälja statens aktier i 35 angivna aktiebolag. Endast företag so.m
bedriver kommersiell verksamhet och som arbetar på konkurrensutsatta
marknader kommer att säljas. Tidpunkten för försäljning kommer att
väljas med omsorg. Försäljningen kommer att ta sikte på att ge allmän-
heten möjlighet att spara i aktier och bli delägare i dessa företag.

Förberedelserna för försäljningen kommer att skötas i samarbete med
de enskilda företagens styrelser. Frågan om försäljning m.m. bereds i
regeringskansliet och regeringen kommer att besluta i varje enskilt
försäljningsärende. En särskild kommission tillkallas för att bidra till att
tillgodose kravet på objektivitet och sakkunskap i fråga om försäljning av
statlig egendom.

I takt med att statliga bolag säljs kan investeringar i infrastruktur såsom
förbättrade vägar och järnvägar öka. Härigenom sker en förändring av
statens förmögenhet från bolag inom sektorer där det inte finns särskilda
motiv för offentligt ägd verksamhet till ägande av infrastruktur.

En hård konkurrens inom väsentliga delar av näringslivet har givit
invånarna i Sverige stora välfärdsvinster. Det är viktigt att konkurrensen
upprätthålls och vidgas till nya områden. Förslag framläggs under våren
om att inrätta en ny myndighet den 1 juli 1992 som ersätter SPK och NO
och som skall verka för ökad konkurrens inom såväl den privata som den
offentliga sektorn.

Den arbetsrättsliga lagstiftningen är föremål för översyn i syfte att
föreslå förändringar som lyfter fram småföretagens särskilda problem.

5 Politiken på längre sikt

Den helt avgörande frågan för svensk ekonomi är att få till stånd en
uthållig och långsiktig tillväxt. Huvuduppgiften för den ekonomiska
politiken är att skapa förutsättningar för en sådan tillväxt, dvs. att stärka
förutsättningarna för en långsiktigt stabil produktivitetsökning.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

På kort sikt måste konkurrenskraften inom den traditionellt konkurrens-
utsatta sektorn förbättras genom en dämpning av löne- och prisstegrings-
takten. Arbetskraftsresurser får inte låsas in i den offentliga sektorn som
har skett under de senaste decennierna. På lång sikt är en förbättrad
produktivitetstillväxt avgörande för välståndsutvecklingen. Ekonomins
utvecklingskraft måste stärkas.

På längre sikt kommer de förutsättningar som fästläggs genom EES-
avtalet och ett medlemskap i EG att leda till ökad konkurrens också inom
sektorer som i större eller mindre grad hittills varit skyddade. Det gäller
t ex inom bygg- och livsmedelssektorerna där de påböljade förändringar-
na minskar de internationellt sett höga svenska subventionerna till dessa
branscher. Genom att företagen redan nu kan förbereda sig för den
skärpta konkurrensen står de bättre rustade för framtiden. De mest
omfattande förändringarna för att åstadkomma konkurrens och avregler-
ing måste dock ske inom den offentliga sektorn.

Den ekonomiska politiken skall medverka till att skapa förutsättningar
för den konkurrensutsatta sektorn att växa. Genom att avreglera och
avskaffa monopol förskjuts den traditionella gränsen mellan konkurrensut-
satta och skyddade sektorer. Politiken syftar till att förbättra våra
internationella konkurrensförutsättningar, stärka svenska företag och öka
utländska investerares intresse att investera i Sverige.

5.1 Skattepolitiken

Huvuddragen i skattepolitiken bestäms inom ramen för den långsiktiga
utgiftsstrategi som jag tidigare redovisat huvudlinjerna för. Preliminära
bedömningar tyder på ett skattesänkningsbehov av i storleksordningen 10
miljarder kr. per år fram till mitten av 1990-talet.

Skattereformen innebar stora förbättringar av det svenska skattesystem-
et genom att skattesatserna sänktes och beskattningen gjordes väsentligt
mera likformig. Även efter skattereformen är den totala beskattningen av
en extra arbetsinsats fortfarande för hög i ett internationellt perspektiv.
Kapitalbeskattningen måste också lindras med hänsyn till uttaget i
omvärlden. Därför krävs successiva sänkningar av skattetrycket.

En betydande anpassning av kapitalbeskattningen sker redan nu genom
slopad förmögenhetsskatt på arbetande kapital redan år 1991, sänkning
av den maximala skattesatsen på arv och gåva från 60 % till 30 %
fr.o.m. år 1992, sänkning av kapitalinkomstskattesatsen och därmed det
skattemässiga värdet av ränteavdragen från 30 % till 25 % fr.o.m. 1993
samt genom slopande av hela förmögenhetsskatten från och med år 1994.

Ytterligare åtgärder kommer att aktualiseras för att göra Sverige mera
konkurrenskraftigt för investeringar och företagande, att ytterligare
stimulera det privata sparandet samt för att allmänt reducera samhällseko-
nomiskt skadliga skatteuttag.

Redan genom EES-avtalet ökar rörelsefriheten mellan EG- och EFTA-
ländema. När Sverige blir medlem i EG kommer den svenska mervärde-
skatten samt en lång rad indirekta skatter inte att kunna avvika alltför
mycket från nivåerna i andra EG-länder. Därtill kommer att högre

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

löneskatter än omvärlden riskerar att slå ut företag och branscher i Prop. 1991/92:100
Sverige. Skatteuttaget måste således anpassas i riktning mot vad som är Bil. 1
mera normalt i andra länder. Regeringen kommer att redovisa anpass-
ningsbehoven med hänsyn till EG inom bl.a. dessa områden senare i vår.

Enskilda näringsidkares kapitalavkastning inom näringsverksamhet
beskattas för närvarande hårdare än andra kapitalinkomster, samtidigt
som enskilda näringsidkare, till skillnad från aktiebolag, inte har
möjligheter att expandera med 30-procentigt beskattat kapital. Ett
utredningsförslag som undanröjer dessa brister har lämnats och bör kunna
utgöra underlaget för nya skatteregler för enskild näringsverksamhet från
och med år 1993. En sådan förändring skulle avsevärt förbättra
tillväxtmöjligheterna för många små och medelstora företag. Systemet för
företagsbeskattning bör även i övrigt utvecklas så att det blir så enkelt,
begripligt och överskådligt som möjligt. En annan viktig utgångspunkt är
att förutsättningarna för skilda organisationsformer för näringsverksamhet
som aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och enskild
näringsverksamhet skall bli så lika som möjligt. Socialförsäkringsavgifter
och förmåner kan knytas närmare samman så att avgifterna får allt
mindre karaktär av skatt. Sådana sociala avgifter som i praktiken är
skatter, dvs. saknar direkt koppling till en viss offentlig utgift kan
avskaffas. Exempel på sådana är den nyligen slopade allmänna löneavgif-
ten. Den sammanlagda beskattningen av en extra arbetsinsats kommer
härigenom att reduceras.

5.2 Pensionerna

Efter sekelskiftet ökar andelen barn och gamla. Detta är en av den
ekonomiska politikens största utmaningar. För att framgångsrikt möta den
har sparandet och pensionssystemens utformning avgörande betydelse.

De nuvarande pensionssystemen har allvarliga brister. Därför har
regeringen inbjudit alla riksdagens partier till överläggningar om hur
pensionssystemen skall utformas i framtiden. En första utgångspunkt för
beslut rörande pensionssystemen bör vara att dessa är långsiktiga och
stabila. Vidare bör det fortsatta reformarbetet på pensionsområdet vara
inriktat på att öka det långsiktiga sparandet. Förändringarna skall också
stimulera till ökat arbete och därmed till den ekonomiska tillväxt som är
nödvändig bl.a. för att finansiera pensionerna. Det finns starka skäl att
överväga en successiv återgång till den tidigare pensionsåldern på 67 år,
eller en mera flexibel pensionsålder, vilket skulle öka arbetskraftsutbudet.
Förändringarna bör slutligen förstärka sambandet mellan avgifter och
förmåner, eftersom detta är ett sätt att lindra det faktiska skattetrycket
och klara finansieringen av pensionsförmånerna. Regeringen eftersträvar
breda politiska lösningar och är öppen för olika förslag till hur pensions-
sparandet och äldre människors ekonomiska trygghet skall kunna stärkas.

5.3 Miljöpolitiken

Att skydda och förbättra miljön är en framtidsutmaning i allas intresse.
Ekonomisk tillväxt och teknisk utveckling skapar nödvändiga förutsätt-

ningar för omställningen till mindre resurskrävande och miljöbelastande Prop. 1991/92:100
produktions-, eneigi- och transportsystem. Miljöpolitiken skall bedrivas Bil. 1
med så kostnadseffekti va medel som möjligt.

Det är viktigt att den ekonomiska politiken präglas av en totalsyn på
människan och miljön. Förvaltning och utveckling av miljö, naturresur-
ser, kunnande, mänsklig arbetskraft och materiella resurser måste ske så
att en långsiktig utveckling av välfärden kan åstadkommas. Regeringen
avser att ta fram särskilda naturresursräkenskaper. Redovisningen av
traditionella ekonomiska data kompletteras med miljövärden.

Principen om förorenarens betalningsansvar skall hävdas. Det innebär
att förorenaren själv skall bära den samhällsekonomiska kostnad som
miljöförstöringen medför.

Därmed ökar förutsättningarna för en prissättning som respekterar de
verkliga kostnaderna. Även nya former av ekonomiska styrmedel
kommer att övervägas.

6 Effekter av politiken

Omläggningen av den ekonomiska politiken får genomgripande effekter.
Detta är den enda vägen att skapa förutsättningar för en god och
balanserad utveckling, med en tillväxt i paritet med de ekonomiskt
ledande länderna i Europa.

6.1 Samhällsekonomin

Nedgången i den svenska ekonomin är djup. Behovet av förnyelse och
omstrukturering av ekonomin är så stort och behovet av förändringar så
omfattande att det kommer att ta tid innan omläggningen av politiken
leder till påtagliga förbättringar i ekonomin. Sviterna av tidigare
misslyckanden kommer att vara kännbara för hushåll och företag även
under 1992. Under loppet av 1993 sker emellertid märkbara förbätt-
ringar.

Utvecklingen under 1970- och 1980-talen ger rikliga exempel på vilka
problem Sverige skulle kunna hamna i om strukturpolitiken inte sätts i
förgrunden eller om den ekonomiska politiken inte i övrigt ges en
tillräckligt stram inriktning via minskade offentliga utgifter och om
kampen mot inflationen inte blir framgångsrik. Situationen är emellertid
nu i centrala avseenden annorlunda. Devalveringsvägen är stängd. Ett för
högt kostnadsläge slår därmed obönhörligt på tillväxt och sysselsättning.

Den förbättring av företagsklimatet som omläggningen av den
ekonomiska politiken medför kommer att stimulera nyetableringar och
investeringar och därmed på sikt öka tillväxten. Inte minst skapar den
nya Europapolitiken förutsättningar för ökade investeringar.

De finanspolitiska åtgärderna är 1992 och 1993 åtstramande i
jämförelse med finanspolitiken i tidigare avmattningar. Samtidigt skapas
förbättrade incitament för arbete, sparande och risktagande. Detta ökar
förutsättningarna för att gradvis eliminera underskotten i statsbudgeten
och i bytesbalansen. I grunden kan detta bara ske genom en utbyggnad

av den konkurrensutsatta sektorn. De återkommande balansproblemen Prop. 1991/92:100
beror på att vi producerar for lite. Därför går vägen till balans via Bil. 1
stimulans av ekonomins utbudssida och en ökande ekonomisk tillväxt.

I ett längre perspektiv blir effekterna av de föreslagna åtgärderna
entydigt positiva. Sänkta skatter på arbetande kapital och på förmögen-
heter kommer att leda till ökade investeringar i näringslivet, särskilt i
småföretagen. Den sänkta skatten på kapitalinkomster och den därmed
sammanhängande begränsningen i avdragsrätten för skuldräntor gynnar
sparandet. En höjd sparkvot i den svenska ekonomin kommer att öka
utrymmet för den konkurrensutsatta sektorn. Därmed kan de nödvändiga
investeringarna finansieras med inhemska resurser och underskottet i
bytesbalansen elimineras.

En successiv minskning av subventionerna till boendet förbättrar
resursanvändningen i bostadsektom och ökar tillväxtutrymmet för andra
sektorer i ekonomin. Detsamma gäller åtgärderna för att öka effektivite-
ten i kommunerna och för att begränsa deras skattefmansierade tillväxt.

Genom att politiken stimulerar den konkurrensutsatta sektorn och en
modernisering av näringslivet kommer förutsättningarna för en god
produktivitetsutveckling att öka. I samma riktning verkar de konkurrens-
befrämjande åtgärder som genomförs och det ökade förändringsarbetet
i kommunerna. Därmed ökar tillväxten och kostnadstrycket dämpas.
Förutsättningar skapas for låg inflationstakt och därmed låga räntor.

Omläggningen av den ekonomiska politiken kommer på sikt att leda till
högre tillväxt, lägre inflationstakt, sundare statsfinanser och bättre extern
balans. Därmed kan arbetslösheten minska och välfärden bevaras och
stärkas. Sverige kan därigenom som fullvärdig partner delta i integra-
tionsarbetet i Europa.

6.2 Fördelningen av välfärd och inkomster

Regeringen lägger stor vikt vid en rättvis fördelning. Bara ekonomisk
tillväxt gör det i längden möjligt att bedriva en effektiv fördelningspolitik.
Sysselsättningen ökar inte i en stagnerande ekonomi och arbetslösheten
växer. Men det beror också på att de stora socialförsäkringssystemen
förutsätter ekonomisk tillväxt. Utan ett tillväxt på minst 2 % per år ställs
ATP-systemet inför stora problem. När ekonomin krymper eller stagnerar
skärps kampen om de tillgängliga resurserna. Erfarenheterna visar att de
starkare grupperna på arbetsmarknaden då vinner på de lägre avlönades
bekostnad. Utrymmet för insatser för särskilt utsatta grupper blir i
praktiken mindre.

Regeringens politik för produktion och företagande skapar nya jobb.
Det är en av de viktigaste förutsättningarna för en framgångsrik
fördelningspolitik. Det största hotet mot en rättvis fördelning är hög och
långvarig arbetslöshet. De arbetslösa drabbas av inkomstbortfall,
kompetensförluster och ökade hälsoproblem. Arbetslösheten drabbar ofta
grupper som redan i dag har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden:
ungdomar, kvinnor, handikappade, invandrare och personer med kort
utbildning.

Erfarenheterna från de senaste decennierna visar att en hög inflation Prop. 1991/92:100
tillsammans med illa fungerande skatte- och transfereringssystem skapar Bil- 1
ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor. Inflationen och brister i det
gamla skattesystemet innebar en stor förmögenhetsomfördelning. Brister
inom de sociala transfereringarna bidrog till en utslagning av människor
från arbetsmarknaden. Kraftigt ökade utgifter för transfereringar
minskade resurserna för utbildning, vård och infrastruktur.

En uthållig och kraftfull politik mot inflationen är därför avgörande för
en rättvis fördelningspolitik. Lika viktigt är att de sociala transfereringar-
na ändras så att de motverkar utslagning och stimulerar till arbete och
sparande.

Omläggningen av politiken och besparingarna inom de offentliga
utgifterna är utformade så att uppoffringarna skall bäras gemensamt av
de som har fasta jobb och är friska. En högre självrisk i arbetslöshetsför-
säkringen bärs av de som har arbete, inte av de arbetslösa. I förhållande
till konsekvenserna av en fortsatt höjd arbetslöshet och sämre ekonomisk
tillväxt, är följderna av de gemensamma uppoffringarna både små och
mera rättvist fördelade. Även i svåra tider måste utsatta och glömda
grupper värnas. Det ställer stora krav på förmågan att prioritera. Ett
viktigt inslag i regeringens politik är att ge förtur åt riktade insatser för
grupper som har särskilda behov.

Trots den mycket strama utgiftspolitiken sker omedelbara förbättringar
för särskilt utsatta hushåll, främst femiljer med handikappade barn och
ensamstående föräldrar med barn.

7 Den ekonomiska utvecklingen 1991-1993

Behovet av att förnya och modernisera Sverige är absolut. Att lyckas
med detta är nödvändigt för att lägga grunden för en varaktigt hög
tillväxt.

Den svenska ekonomin är starkt beroende av utvecklingen i omvärlden.
En snabb återhämtning i de för Sverige viktiga exportländerna påskyndar
förbättringen i den svenska ekonomin. Det räcker emellertid inte enbart
med att konjunkturen utomlands förbättras. I frånvaro av andra åtgärder
skulle en internationell uppgång snabbt leda fram till en ny period av
alltför stora pris- och lönestegringar utan att tillväxten nådde nivåerna i
omvärlden. Sverige skulle fortsätta att halka efter.

Regeringens strategi syftar till att Sverige i samband med nästa
internationella uppsving skall kunna haka på uppgången samtidigt som en
varaktigt lägre pris- och lönestegring säkerställs och en högre tillväxttakt
uppnås.

7.1 Långsam internationell återhämtning

Tillväxten i världsekonomin avtog under 1990. Flera OECD-länder fick
t.o.m. vidkännas en negativ tillväxt under sista kvartalet 1990 och första
kvartalet 1991. I stora länder såsom Förenta staterna, Storbritannien och
Kanada, tycks dock konjunkturen ha nått botten under första kvartalet

1991. Uppgången i den amerikanska ekonomin har emellertid hittills varit Prop. 1991/92:100
betydligt svagare än väntat. Samtidigt har tillväxten avmattats i vissa Bil. 1
andra länder. Den ekonomiska tillväxten i OECD-ländema totalt sett
stannar därför 1991 på strax över 1 %.

Under 1992 väntas ändå återhämtningen i Förenta staterna komma
igång, främst till följd av de låga räntor som nu råder. Samtidigt dämpas
dock tillväxten i Tyskland och Japan. Sammantaget beräknas tillväxten
i OECD-området bli ca 2 !4 % medan den 1993 uppskattas bli ca 3 %.
Konjunkturuppgången är både försenad och försvagad jämfört med de
bedömningar som gjordes så sent som hösten 1991.

Trots återhämtningen bedöms den internationella inflationen 1992 bli
något lägre än 1991, drygt 3,5 %. Detta sammanhänger med att
produktionen växer långsammare än ekonomiernas tillväxtpotential. Med
en fortsatt återhållsam penning- och finanspolitik finns förutsättningar för
att inflationstakten skall kunna ligga kvar på samma nivå 1993.

Det finns flera faktorer som kan leda till en svagare internationell
utveckling under de närmaste åren. Uppgången i den amerikanska
ekonomin kan dröja ytterligare om t.ex. konsumenter och företag blir
mer pessimistiska och avvaktar med större inköp och investeringar. I
Tyskland råder osäkerhet om inflationen och lönebildningen och därmed
om räntenivån. Realräntan är redan hög i Tyskland — och övriga Europa
följer i stor utsträckning den tyska räntepolitiken — och en fortsatt hög
räntenivå kan fördröja återhämtningen. Problemen i den finansiella
sektorn i ett flertal länder kan också leda till stark återhållsamhet i
kreditgivningen. Även om riden för en "credit crunch" inte skall
överdrivas kan det inte uteslu is att oron på de finansiella marknaderna
bidrar till att fördröja återhämningen.

7.2 Den svenska ekonomin

Produktionen i den svenska ekonomin minskade under 1991 med mer än

1 %. Minskningen var särskilt stor inom ekonomins konkurrensutsatta
delar. Men nedgången var tydlig också inom t.ex. tjänsteproduktionen.
Till detta kommer att den offentliga sektorns tillväxt — till skillnad från
vad som varit fallet vid tidigare konjunkturnedgångar — har begränsats.

Trots avsaknad av tillväxt i ekonomin och vikande sysselsättning har
arbetslösheten ökat i begränsad utsträckning. Det sammanhänger med ett
lägre arbetskraftsutbud och betydande arbetsmarknadspolitiska insatser.
Under 1991 beräknas arbetslösheten i genomsnitt ha uppgått till 2,7 %.
I slutet av året låg den på drygt 3 %.

En effekt av stagnationen är att nedväxlingen av löne- och prissteg-
ringstakten gått snabbt. Inflationsförväntningarna hos hushåll och företag
avtar nu dramatiskt. Sverige är på väg ned mot och troligen under den
inflation som råder i våra konkurrentländer (diagram 2). En annan effekt
av den låga inhemska aktiviteten är att importen fallit. Därmed har
handelsbalansen förbättrats markant och underskottet i bytesbalansen
krympt.

Diagram 7.1 Konsumentpriser.

Årlig procentuell förändring

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Ekonomin kommer också under 1992 att utvecklas mycket svagt.
Kapacitetsutnyttjandet avtar ytterligare, vilket hämmar investeringarna
och minskar efterfrågan på arbetskraft. Ett nedgång i de samlade
investeringarna och särskilt i bostadsinvesteringama ter sig sannolik. En
motverkande faktor är emellertid de stora insatser som görs för att
förbättra och bygga ut infrastrukturen.

Tabell 7.1 Försörjningsbalans

	Miljarder kr. 1990	Procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1990	1990	1991	1992	1993
BNP	1 350,1	0,6	-1,3	-0,2	1,3
Import	403,3	1,2	-6,0	1,2	3,0
Tillgång	1 753,4	0,8	-2,6	0,2	1,7
Privat konsumtion	699,0	-0,2	0,3	0,5	0,7
Offentlig konsumtion	366,5	2,1	0,7	0,6	-0,1
Stat	104,9	3,4	-1,0	-1,2	-0,5
Kommuner	261,6	1,6	1,4	1,3	0,0
Bruttoinvesteringar	279,9	-0,9	-8,5	-7,5	-1,6
Lagerinvesteringar¹	-1,2	0,1	-1,2	0,6	0,7
Export	409,2	2,0	-2,3	2,0	4,5
Användning	1 753,4	0,8	-2,6	0,2	1,7

¹ Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Om den internationella konjunkturen förbättras bör exporten kunna öka
något nästa år. Draghjälpen utifrån verkar dock bli svagare än vad som
kunde förutses i höstas. En vändning i marknadsandelsutvecklingen är

emellertid att vänta. Förlusterna under de närmaste åren skulle sålunda Prop. 1991/92:100
kunna bli begränsade. Arbetskraftskostnaden per producerad enhet Bil. 1
sjunker 1992 och 1993 för första gången jämfört med konkurrentländer-
na, vilket förbättrar konkurrenskraften. Dessutom kan lagren väntas
minska i långsammare takt, vilket ger ett positivt bidrag till BNP.

Hushållens köpkraft fortsätter sannolikt att stiga markant. En mycket
osäker faktor är emellertid hushållens konsumtionsvilja. Den rådande
oron på finansmarknaden och osäkerheten om sysselsättningen kan
medföra att konsumtionen ökar mycket långsamt. Av detta följer att
hushållens sparande ökar. Sparkvoten beräknas öka till ca 4 %.

Tabell 7.2 Nyckeltal

	1990	1991	1992	1993
Inflation, KPI dec.-dec. (%)	10,7	8,5	2,4	3,5
Disponibel inkomst (%)	3,2	4,1	2,1	0,5
Sparkvot (nivå, %)	-1,1	2,6	4,2	4,0
Industriproduktion (%)	-2,0	-5,5	-0,5	3,0
Relativ enhetsarbetskostnad (%)	3,9	0,5	-1,9	-2,8
Arbetslöshet (nivå, %)	1,5	2,7	3,8	4,5
Handelsbalans (mdr. kr.)	14,8	31,3	37,8	49,3
Bytesbalans (mdr. kr.)	-35,1	-18,9	-17,5	-9,4
Bytesbalans (% av BNP)	-2,6	-1,3	-1,2	-0,6

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

Sammantaget väntas BNP fortsätta att fälla 1992. Osäkerheten är
emellertid betydande och risken stor att utvecklingen blir ännu sämre än
vad som nu kan anses vara det mest sannolika utfallet. Vid sidan av den
privata konsumtionen är investeringarna den mest svårbedömda kompo-
nenten. Likaså utgör utvecklingen på det finansiella området ett
orosmoment med fällande förmögenhetsvärden och omfättande kreditför-
luster i bankväsendet.

Arbetslösheten fortsätter att stiga. Betydande arbetsmarknadspolitiska
insatser väntas dock begränsa arbetslösheten till i genomsnitt drygt 4 %.
Konsumentpriserna beräknas stiga med endast 2 '6 % under loppet av
året och timlöneökningama stanna på en nivå under 5 %. Underskottet
i bytesbalansen krymper ytterligare.

För 1993 kan en viss tillväxt förväntas i den svenska ekonomin. En
gynnsammare internationell utveckling bör, tillsammans med ett
förmånligare kostnadsläge, ge bättre förutsättningar for företagsamheten
i Sverige och därmed främja exporten och näringslivets investeringar.
Även en viss konsumtionstillväxt ter sig sannolik mot bakgrund av att
hushållens ekonomiska ställning stärks genom den låga inflationstakten.
Dessutom har inköpen varit nedpressade under flera år, vilket troligen
har lett till uppdämda konsumtionsbehov. Däremot kommer bostadsinve-
steringama troligen att fortsätta falla även 1993.

BNP-tillväxten kan väntas bli 1 % eller något däröver 1993, vilket inte
är tillräckligt för att förhindra en ytterligare uppgång av arbetslösheten.
En rad fäktorer såsom marknadstillväxten, hushållens sparbeteende,
lageranpassningen och utvecklingen på finansmarknaden gör bedömning-
en av 1993 mycket osäker.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 7.3 Sparande

Procent av BNP i löpande priser

	1990	1991	1992	1993
Bruttosparande	18,0	16,6	15,4	15,7
Investeringar inkl, lager	20,6	17,9	16,6	16,3
Finansiellt sparande därav:	-2,6	-1,3	-1,2	-0,6
Offentlig sektor	3,8	-1,0	-1,2	-2,5
Hushåll	-0,8	1,5	3,1	2,9
Företag	-5,7	-1,7	-3,1	-1,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den svaga ekonomiska utvecklingen under 1991-1993 innebär,
tillsammans med den snabba nedväxlingen av löne- och prisstegringstak-
ten, att statens finansiella sparande gradvis försämras. Den ekonomiska
stagnationen leder till att skattebaserna urholkas medan utgiftstrycket,
bl.a. via kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken och automatiken i
transfereringssystemen, fortfarande är högt. När tillväxten etablerats på
en högre nivå kommer statens och den konsoliderade offentliga sektorns
finanser att förbättras.

8 Avslutning

Genom regeringens politik läggs grunden för en ny period av tillväxt,
företagande och utveckling. Regeringen avser att göra det lönsamt att
arbeta, spara och driva företag.

Regeringen kommer att aktivt arbeta för ett fortsatt integrationsarbete
med den Europeiska Gemenskapen och genomföra de förändringar som
underlättar ett fullt svenskt medlemskap i EG fr.o.m. 1995. En valfri-
hetsrevolution skall genomföras inom välfärdspolitiken, en långsiktig
utveckling för bättre miljö skall påböijas.

Detta kräver en stabil ekonomisk tillväxt. Huvudmålet för regeringens
ekonomiska politik är att bryta den ekonomiska stagnationen, pressa ner
arbetslösheten och återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagar-
nation med en stark och växande ekonomi. Inflationen skall bekämpas,
medborgarnas frihet och välfärd öka. Varaktigt låg inflation är avgörande
för att åstadkomma en ökning av levnadsstandarden och en rättvis
fördelningspolitik.

För att kampen mot inflationen skall vara framgångsrik måste
utgiftspolitiken vara stram.

De åtgärder som föreslås i denna budget är, tillsammans med den
under hösten 1991 förda politiken, nödvändiga steg för att säkra och
utveckla välfärden under resten av 1990-talet och in på nästa sekel.

Regeringens politik är en samlad och konsekvent strategi för en ny Prop. 1991/92:100
utveckling. Sammantaget lägger åtgärderna en grund för en återhämtning Bil. 1
i ekonomin och en framtida stabil tillväxt. Det kommer att ta tid innan
effekterna blir tydliga. Det finns ingen snabb väg — men heller ingen
annan väg till framgång.

Regeringens politik är den enda vägen.

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1991/92 och 1992/93

1.1 Beräkningsförutsättningar

Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1991 redovisat en
beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som görs om den
ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa
beräkningar. En sammanfattning av beräkningen bör bifogas protokollet
i detta ärende som bilaga 1.2. De antaganden som RRV grundat sina
beräkningar på framgår av tabell 1.

Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har
bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag
nu räknar med något förändrade antaganden till grund för inkomst-
bedömningen. Dessa återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning
att avvika från RRV:s beräkningsförutsättningar.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen
Procentuell förändring

	1991 RRV	Föredra- ganden	1992 RRV	Föredra- ganden	1993 RRV	Föredra- ganden
Lönesumma	3,8	3,8	5,0	4,9	3,8	2,6
Konsumentpriser,
årsgenomsnitt¹	9,4	9,5	3,0	3,2	3,4	3,5
Privat konsumtion,
löpande priser	10,4	10,6	4,1	4,3	4,4	4,4

innefattar effekt av skattereformen 1991, vilken höjer KPI med 3,7 procentenheter.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1991/92

RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1991/92 utgörs
av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 17 december 1991. Beräkning-
arna av inkomsterna för budgetåret 1991/92 redovisas också i verkets
inkomstberäkning.

Inkomster

I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1991/92 beräknat
inkomsterna till 432 099 milj.kr.

Med anledning av ny information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska
personers inkomstskatt med 963 milj.kr. Av samma skäl räknar jag ner
inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 85 milj.kr.

Till följd av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling räknar
jag ner inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 18 milj.kr. Jag räknar
vidare ner inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 706 milj.kr. till
följd av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling samt ny
information.

Med anledning av ny information räknar jag upp inkomsttiteln
Fastighetsskatt med 223 milj.kr. Jag gör en delvis annan bedömning
angående utecklingen av inkomsterna av arvsskatt och räknar därför upp
inkomsttiteln Arvsskatt med 305 milj.kr. Till följd av de förslag som
presenterats i proposition 1991/92:49 om vissa frågor vid överföringen
av verksamheten vid statens vattenfällsverk till aktiebolagsform räknar
jag upp inkomsttiteln Stämpelskatt med 1 000 milj.kr.

I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveck-
ling i löpande priser räknar jag upp inkomsterna på inkomsttiteln
Mervärdeskatt med 500 milj.kr. Jag räknar ner inkomsttiteln Energiskatt
med 100 milj.kr. med anledning av regeringens beslut 1991-12-05 om
nedsättning av allmän eneigiskatt och koldioxidskatt. Slutligen räknar jag
ner inkomsttiteln Televerkets inlevererade överskott med 680 milj.kr. med
anledning av regeringsbeslut 1991-12-19.

Sammantaget medför mina justeringar en beräknad ökning av inkom-
sterna med 1 402 milj.kr. jämfört med RRV:s beräkning. Ändringarna
framgår av tabell 2.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1991/92

Tusental kronor

		RRVs beräkning	Förändring enligt före- draganden
1111	Fysiska personers inkomstskatt	17 000	+	963
1121	Juridiska personers inkomstskatt	27 390	-	85
1211	Folkpensionsavgift	49 331	-	18
1221	Sjukförsäkringsavgift, netto	10 570	-	706
1312	Fastighetsskatt	8 300	+	223
1331	Arvsskatt	1 125	+	305
1341	Stämpelskatt	6 800	+	1 000
1411	Mervärdeskatt	135 700	+	500
1428	Energiskatt	16 750	-	100
2112	Televerkets inlevererade överskott	8 093	-	680
Summa inkomster		432 099
Summa förändringar enligt föredraganden			+	1 402

RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min
sida.

Sammantaget medför justeringarna av RRV:s beräkningar att jag
beräknar inkomsterna för budgetåret 1991/92 till 433 501 milj.kr.

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 470 108 milj.kr.
RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 482 739 milj.kr.
Verket har beaktat förslagen till tilläggsbudget I, där utgifterna uppgick
till 8 197 milj.kr.

RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden
m.m. till 63,4 miljarder kronor. Denna beräkning har utgått från den
räntenivå som observerades den 15 november 1991. I enlighet med
tidigare år har en ny beräkning gjorts den 19 december 1991. Denna
beräkning skulle emellertid bli missvisande for statsskuldväxlar eftersom
räntenivån i december var beroende av speciella internationella omstän-
digheter. Beräkningen av ränteutgifter för statsobligationer baseras på
sedvanligt sätt på gällande räntenivå. Detta beräkningsförferande har
tillämpas for såväl innevarande budgetår som budgetåret 1992/93. Jag
beräknar ränteutgifterna för budgetåret 1991/92 till 61,9 miljarder kr.

När det gäller den beräknade belastningen under övriga anslag räknar
jag ned anslagen Reglering av prisstegringar under försvarsdepartementet
med 475 milj.kr., Ålderspensionen med 158 milj.kr. och Studiemedel
m.m. med 290 milj.kr med anledning av ny information. Med anledning
av prop. 1991/92:81 Om kompensation till ensamföräldrar med anledning
av slopad skattereduktion räknar jag upp anslaget Bidragsförskott med
410 milj.kr. Vidare räknar jag upp anslagen Bidrag till sj utförs äkringen
med 123 milj.kr. och Förtidspensioner med 50 milj.kr. med hänsyn tagen
till ny information.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1991/92

Miljarder kronor

	Beräkning till grund för stats- budgeten	Nuvarande beräkning
Räntor på inhemska lån m.m.	55,5	55,5
Räntor på utländska lån	4,5	5,8
Valutaförluster, netto	0,0	0,6
Summa	60,0	61,9

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reserva-
tionsanslag under innevarande budgetår att öka med 5 168 milj.kr. och
uppgå till 35 889 milj.kr. Med anledning av beslut om indragning av
reservationsmedel, som följd av nettobudgetering av moms, beräknar jag
anslagsbehållningarna till 30,1 miljarder kr. vid utgången av budgetåret
1990/91 och till 35,3 miljarder kr. vid utgången av budgetåret 1991/92.
I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslagsbehållningarna mellan
budgetåren 1990/91 och 1991/92.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1990/91 och
1991/92

Miljarder kronor

Huvudtitel	1990/91	1991/92
Utrikesdepartementet	8,0	7,7
Kommunikationsdepartementet	10,8	15,5
Arbetsmarknadsdepartementet Näringsdepartementet¹	1,8	2,0
Arbetsmarknadsdepartementet Näringsdepartementet¹	5,6	5,0
Övriga huvudtitlar	3,9	5,1
Summa	30,1	35,3

¹ Tidigare industridepartementet

Regeringen har genom utnyttjande av finansfullmakt den 19 december
1991 beslutat om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Med anledning av
detta beslut räknar jag upp anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
med 1 300 milj.kr.

Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar
upp 4 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 3 miljarder kr.

Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1991/92
till 481 199 milj. kr.

Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1991/92
Milj.kr.

	Statsbudget	RRV	Föredraganden
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor	402 608	420 507	421 467
Statsskuldräntor	60 000	63 400	61 900
Förändring i anslagsbehållningar	- 3 500	- 5 168	- 5 168
Beräknat tillkommande utgiftsbehov,	netto 11 000	4 000	3 000
Summa	470 108	482 739	481 199
Finansfullmaktsutnyttjande	-	-	1 300

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1992/93

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 403 353 milj.kr. för
budgetåret 1992/93. De skillnader i antaganden om pris- och löne-
utveckling som jag tidigare redovisat samt vissa förändringar som förs
fram i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens
inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRVs beräkningar
som jag därmed funnit nödvändiga.

I enlighet med vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen och ny
information samt en delvis annan bedömning om utvecklingen av beskat-
tningsbara realisationsvinster räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska
personers inkomstskatt med 130 milj.kr. och upp inkomstttiteln Juridiska

personers inkomstskatt med 293 milj.kr. Vidare räknar jag upp inkomst-
titeln Folkpensionsavgift med 2 033 milj.kr. med anledning av vad jag
anfört om lönesummans utveckling samt förslag om delpensionsfonden
som statsrådet Könberg senare idag kommer att framföra. Jag räknar ner
inkomsttiteln Barnomsorgsavgift med 24 milj.kr. med anledning av vad
jag anfört om lönesummans utveckling. Jag räknar upp inkomsttiteln
Sjukförsäkringsavgift, netto med 1 071 milj.kr. med anledning av förslag
om besparingar inom läkemedels- och tandvårdssubventionema som
statsrådet Könbeig senare i dag kommer att framföra. Jag räknar dock
ner samma inkomsttitel med 991 milj.kr. till följd av vad jag tidigare
framfört om lönesummans utveckling samt ny information.

Med anledning av förslag som chefen för socialdepartementet senare
idag kommer att framföra och vad jag ovan anfört om lönesummans
utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med
8 376 milj.kr. Till följd av vad jag anfört om lönesummans utveckling
samt förslag som chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare idag
kommer att framföra räknar jag upp inkomsttiteln Inkomster av arbets-
givaravgifter till arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutets verksamhet
med 320 milj.kr.

Till följd av en delvis annan bedömning angående utvecklingen av
inkomsterna av arvsskatt räknar jag upp inkomsttiteln Arvsskatt med 380
milj.kr. Med anledning av de förslag som presenterats i proposition
1991/92:49 om vissa frågor vid överföringen av verksamheten vid statens
vattenfall sverk till aktiebolagsform räknar jag upp inkomsttiteln Stämpel-
skatt med 1 000 milj.kr. Med anledning av vad jag anfört beträffande den
privata konsumtionens utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Mervärde-
skatt med 800 milj.kr. I enlighet med regeringens beslut 1991-12-05 om
nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt räknar jag ner
inkomsttiteln Energiskatt med 300 milj.kr.

Jag räknar vidare upp inkomsttiteln Avgifter för finansinspektionens
verksamhet med 107 milj.kr. till följd av förslag som statsrådet Lundgren
kommer att framföra senare idag och inkomsttiteln Avgifter för provning
vid riksprovplats med 9 milj.kr. med anledning av vad chefen för
näringsdepartementet kommer att framföra senare idag. Jag räknar även
upp inkomsttiteln Övriga inkomster av statens verksamhet med 1 005
milj.kr. till följd av förslag som statsrådet Lundgren samt cheferna för
jordbruksdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet kommer att
framföra senare idag. Jag räknar upp inkomsttiteln Avskrivningar pä
ADB-utrustning med 300 milj.kr. i enlighet med förslag som jag senare
idag kommer att framföra. Jag räknar upp inkomsttiteln Statliga
pensionsavgifter, netto med 1 123 milj.kr. med anledning av förslag som
jag avser att framföra senare idag och slutligen räknar jag ner inkomst-
titeln Avgifter för företagshälsovård med 51 milj.kr. med anledning av
förslag som jag kommer att framföra senare idag.

Sammanlagt innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en upp-
skrivning av inkomsterna för budgetåret 1992/93 med 15 321 milj.kr. Jag
beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1992/93 till
418 674 milj.kr. Förändringarna i förhållande till RRV:s beräkningar
framgår av tabell 6.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

Tabell 6. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1992/93

Tusental kronor

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

		RRVs beräkning	Förändring enligt före- draganden
Inkomsttitel
1111	Fysiska personers inkomstskatt	- 4 585	-	130
1121	Juridiska personers skatt	24 883	+	293
1211	Folkpensionsavgift	51 246	+	2 033
1221	Sjukförsäkringsavgift, netto	3 203	+	80
1231	Barnomsorgsavgift	15 132	-	24
1251	Övriga socialavgifter, netto	- 4 541	+	8 376
1271	Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverket och arbetsmiljö- institutets verksamhet	230	+	320
1331	Arvsskatt	800	+	380
1341	Stämpelskatt	8 100	+	1 000
1411	Mervärdeskatt	130 400	+	800
1428	Energiskatt	16 800	-	300
2548	Avgifter för finansinspektionens verksamhet		+	107
2549	Avgifter för provning vid riksprovplats	-	+	9
2811	Övriga inkomster av statens verksamhet	430	+	1 005
5143	Avskrivningar på ADB-utrustning	475	+	300
5211	Statliga pensionsavgifter, netto	821	+	1 123
5311	Avgifter för företagshälsovård	103	-	51
Summa inkomster		403 353
Summa förändringar enligt föredraganden			+15 321

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av
statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budget-
året 1992/93 (tabell 7).

Prop. 1991/92:100

Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster _{n )} .

för budgetåret 1992/93 *

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp

Förslag

1144

1241

1342

1453
2116
2117
2119

2121

2313

2323

2327

2381

2384

2523

2544

2548

2549

3122

3125

4122

4137

4511

4513

5116

5121

5141

Lotteriskatt
Utbildningsavgift
Skatt pä värdepapper
Total isatorskatt

Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning
Domänverkets inlevererade överskott

Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av
motsvarigheten till statlig skatt
Vägverkets inlevererade överskott
Ränteinkomster på statens avdikningslån
Räntor på övriga näringslån, Statens
jordbruksverk
Räntor på statens vattenfallsverks statslån
Ränteinkomster på lån till personal inom
utrikesförvaltningen
Ränteinkomster på lån för kommunala markförvärv
Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning
inom skolväsendet
Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar
Avgifter för finansinspektionens verksamhet
Avgifter för provning vid riksprovplats
Vägverkets inkomster av försålda byggnader
och maskiner
Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader
Återbetalning av statens avdikningslån
Återbetalning av övriga näringslån,
Statens Jordbruksverk _________

Återbetalning av lån till personal inom utrikesförvaltningen Upphör
Återbetalning av lån för kommunala markförvärv Upphör

Statens vattenfallsverks amorteringar Upphör

Avskrivningar på fastigheter Upphör

Vägverkets avskrivningar Upphör

Namnändring
Namnändring
Upphör
Upphör

Namnändring
Upphör

Namnändring

Upphör

Namnändring

Upphör

Ny inkomsttitel

Upphör

Namnändring

Utgifter

I mitt förslag till statsbudget för budgetåret 1992/93 uppgår utgifterna
sammanlagt till 489 457 milj.kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor
svarar då för 421 957 milj.kr.

Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med
4 500 milj.kr. under budgetåret 1992/93.

I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelast-
ning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto. Denna beräknas bli negativ och uppgå till - 7
miljarder kr. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts
av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte redovisats på något
annat ställe i budgeten.

Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1992/93
Milj.kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Förslag till statsbudget
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor	421 957
Statsskuldräntor	70 000
Förändring av anslagsbehållningar	4 500
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto	- 7 000
Summa	489 457

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1991/92 och
1992/93

Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av
statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och
förslaget till statsbudget för budgetåret 1992/93 såsom framgår av
tabell 9 och tabell 10.

Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till - 47,7 miljarder
kronor för 1991/92 och till 70,8 miljarder kronor för 1992/93.

Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1990/91-1992/93

Miljarder kronor

	1990/91	1991/92			1992/93
	Utfall	Stats- budget	Beräknat utfall		Förslag till statsbudget
	Utfall	Stats- budget	enligt RRV	enligt föredra- ganden	Förslag till statsbudget
Inkomster	403,5	464,6	432,1	433,5	418,7
Utgifter exkl. statsskuldräntor	377,0	410,1	419,3	419,3	419,5
Statsskuldräntor	61,0	60,0	63,4	61,9	70,0
Saldo	-34,5	- 5,5	- 50,6	- 47,7	- 70,8

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

'Or^Q^O
tt oon o
—-1"- oo cn —-

o (N (N oo
-”O

cn cn r- on oo —«
O tT

2 Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det
redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller
hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Som bas
används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1992/93. Detta
innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte
kan jämföras med den i ett tidigare.

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post
skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär
effekt. Trots att avgränsningama i det enskilda fallet inte är helt
självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de
extraordinära effekterna uteslutits, så att statsbudgetens underliggande
utveckling klargörs.

På inkomstsidan har bl.a. följande effekter betraktats som extra-
ordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

— vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter

— tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

— inkomster från sjukförsäkringsfonden och delpensionsfonden

På utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära
vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

— valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens
utlandslån

— kapitaltillskott till Nordbanken

— engångsvisa besparingar

Tabell 11 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden
1990/91-1992/93.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 11. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1990/914992/93

Miljarder kronor

	1990/91	1991/92	1992/93
Underliggande budgetsaldo	- 33,2	- 65,2	- 93,6
Som andel av BNP	- 2,4%	- 4,5%	- 6,2%

3 Budgetunderskott och statsskuld

Statens budgetsaldo utgör den viktigaste förklaringen till statsskuldens
förändring och storlek. Förhållandet är emellertid inte så enkelt som att
statsskulden enbart är lika med de ackumulerade budgetunderskotten och
att statsskuldförändringen under en tidsperiod är lika med budgetunder-
skottet under samma tidsperiod.

Statsskuldförändringen under en given tidsperiod är i stället lika med
det totala, utifrån kommande lånebehov som staten har att finansiera samt

effekterna av de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär
som riksgäldskontoret vidtar och som påverkar statsskuldens storlek.

Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter som
beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster. Budgetunder-
skottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 12).
Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet baserat på inkomst/ut-
giftsmässiga principer som är relevant i det här sammanhanget, utan i
stället dess kassamässiga motsvarighet som är utfallet på statsverkets
checkräkning i riksbanken. I tabellen är skillnaden mellan redovisat
budgetutfall och rörelserna på statsverkets checkräkning angivet som
kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast
göras i efterhand när utfallen är kända. I prognosperspektivet antas att de
kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot.

Avskattningen av företagens reserver i samband med att det nya
skattesystemet trädde i kraft år 1991 skedde inledningsvis på ett sådant
sätt att de inbetalade medlen inte påverkade budgetsaldot utan enbart
lånebehovet. Från och med budgetåret 1991/92 sker dock inbetalningen
till budgeten.

I och med att Vattenfall ombildas till ett aktiebolag omvandlas verkets
statslån till ett lån i riksgäldskontoret. Detta sker genom att riksgälds-
kontoret övertar Vattenfalls statslån på 15.5 miljarder kronor och
avskriver detta lån. Riksgäldskontoret lämnar samtidigt ett lån på samma
belopp till Vattenfall. Transaktionerna netto påverkar varken budgetutfall
eller lånebehov.

Riksgäldkontoret har, förutom denna speciella långivning till Vattenfall,
en omfattande utlåning till affärsverk och myndigheter, bl.a. till CSN för
studielån. Riksgäldskontorets utlåning påverkar inte budgeten men väl
lånebehovet.

Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner av
dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör. Dessa transaktioner, eller
skulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan de
kassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningen
av dessa. Som exempel kan nämnas utbetalningar och regleringar av
förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster.
Valutaomvärderingar utgör en annan betydelsefull del av skulddisposi-
tionerna. Valutaskulden värderas löpande till aktuella valutakurser
samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade
valutadifferensema. Redovisningen av uppköpta obligationer sker däremot
numera på ett sätt som inte påverkar statsskuldens förändring. Prognosen
för skulddispositionerna innehåller enbart beräknade realiseringar av
valutadifferenser. Dessa utgör en del av förändringarna på valutaomvär-
deringskontot. De övriga skulddispositionerna kan inte prognostiseras.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Tabell 12. Lånebehov och statsskuld
Miljarder kronor

	1990/91	1991/92	1992/93
Budgetunderskott	34,5	47,7	70,8
Kassamässiga korrigeringar	-0,1	-
Avskattning av företagens reserver	-1,0
Avskrivning av vattenfalls statslån		-15,5
Utlåning	10,5	30,0	8,0
Lånebehov	43,9	62,2	78,8
Skulddispositioner	0,3	-5,0	-0,4
Statsskuldförändring	44,2	57,2	78,4
Statsskuld vid utgången av resp, budgetår	626,7	683,9	762,3

Anm: Inbetalning markeras med minustecken.

4 Styrning av statsförvaltningen och de finansiella
förutsättningarna för myndigheterna

En samlad och långsiktig strategi krävs för att få till stånd en begräns-
ning av de offentliga utgifterna. Den långsiktiga utgiftsstrategi för den
offentliga sektorn som regeringen föreslog i höstens budgetproposition
och som riksdagen godkänt (prop. 1991/92:38 FiUlO, rskr. 108) skapar
nya förutsättningar för det fortsatta arbetet.

Det arbete som jag kommer att presentera syftar till att lägga fest en
strategi för regeringens styrning av de verksamheter som skall fortsätta
att bedrivas under ett statligt huvudmannaskap. En renodling skall ske av
de verksamhetsformer i vilka statlig verksamhet bör bedrivas. Arbetet
med att delegera ansvar och befogenheter till myndigheterna skall
fortsätta. Regeringen skall styra verksamheterna genom att sätta upp mål
för verksamheterna, ställa tydliga krav på resultat samt analysera och
utvärdera de uppnådda resultaten. Delegering av ansvar kräver ett tydligt
regelverk som anger myndigheternas handlingsutrymme. Förutsättningar
skall skapas för myndigheterna att fetta rationella beslut. En sådan
styrning ställer stora krav på myndigheternas redovisning och förutsätter
en effektiv revision. Vidare måste myndighetsledningarnas och styrelser-
nas ansvar tydliggöras.

4.1 Verksamhetsformer i staten

En fråga som alltid skall prövas innan styrningen av en verksamhet läggs
fest är om verksamheten är en statlig angelägenhet.

För statlig verksamhet bör myndighetsformen tillämpas oavsett om
verksamheten genomförs av myndigheten själv eller på entreprenad.
Enligt min mening uppnås stor handlingsfrihet för myndigheterna inom

ramen för myndighetsformen genom den delegering av finansiellt ansvar Prop. 1991/92:100
och den förändrade styrning som är under införande. Myndighetsformen Bil. 1
bör tillämpas enligt väl definierade kriterier utifrån verksamhetens behov
av styrning och finansieringsformer. Jag kommer senare i dag att
redogöra för arbetet med att sätta upp ett generellt regelverk för
avgiftsfinansierad verksamhet i staten. Vad gäller konkurrensutsatt
verksamhet uttalade den tidigare regeringen (prop. 1990/91:100, bil.l.)
att sådan ej bör bedrivas i myndighetsform utan att i dessa fall bör
bolagsformen övervägas. I samband med sådana överväganden bör alltid
prövas om verksamheten bör bedrivas i statlig regi. Vidare framhölls att
det i normalfallet inte är lämpligt med bolag under myndigheter.
Riksrevisionsverket (RRV) fick i april 1991 ett uppdrag att utreda
konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna. Vidare
uttalades i nämnda proposition en mycket restriktiv syn på statlig
verksamhet i stiftelseform.

Jag delar den grundsyn som tidigare presenterats. Jag vill dock gå
längre i arbetet med att klarlägga vilken verksamhet som staten bör
bedriva. Med anledning av den syn på konkurrensutsatt verksamhet som
regeringen redogjort för i prop. 1991/92:38 om inriktningen av den
ekonomiska politiken, kommer regeringen att överväga att ge riksrevi-
sionsverket tilläggsdirektiv. Konkurrensutsatt verksamhet bör, om inte
särskilda skäl talar för detta, ej bedrivas i myndighetsform och i
normalfallet ej av staten. Om riksrevisionsverkets utredning visar att kon-
kurrensutsatt verksamhet bedrivs hos myndigheterna bör regeringen
återkomma i nästa års budgetproposition med förslag till den fortsatta
hanteringen av dessa verksamheter.

Vid ombildning av statliga affärsverk och myndigheter till statligt ägda
aktiebolag är det angeläget att staten behåller den kompetens och den
kunskap om dessa verksamheter som byggts upp inom RRV. Detta avser
såväl redovisningsrevision som förvaltningsrevision. I dessa fall bör detta
ske genom att ägaren staten i bolagsordningen föreskriver att RRV utses
till revisor eller har rätt att utse revisor i bolagen. Även då staten
medverkar vid stiftelsebildningar bör RRV utses som statens revisor.

I budgetförordningen anges vilket underlag myndigheterna skall lämna
till regeringen inför budgetprövningen. I enlighet med den syn jag
redovisat på verksamhetsformer i statsförvaltningen bör i normalfallet
stiftelser eller andra juridiska personer, såsom partssammansatta oigan
och internationella oiganisationer, inte omfattas av budgetförordningen.

4.2 Mål- och resultatstyrning

4.2.1 Den myndighetsinriktade mål- och resultatstyrningen

Erfarenheterna från budgetcykel 1 och budgetcykel 2

I 1991 års budgetproposition anmälde dåvarande chefen för civildeparte-
mentet sina erfarenheter av den fördjupade prövningen av myndigheterna
i budgetcykel 1. Av de myndigheter som var föremål för fördjupad
prövning fick endast omkring hälften av myndigheterna ett s.k. tre-

årsbeslut. Anledningen var att statsmakterna av andra skäl hade fattat
beslut om översyn eller var i färd med att verkställa ett sådant beslut.
Föredraganden pekade också på att många myndigheter haft svårigheter
att redovisa verksamhetens resultat. Erfarenheterna visade att myndig-
heternas redovisning samt det redovisningstekniska stödet borde
vidareutvecklas och att arbetet med att finna relevanta resultatmått inom
vissa områden var mer tidskrävande än förutsett.

I budgetarbetet hösten 1991 har ca 40 myndigheter i budgetcykel 2
genomgått fördjupad prövning. I likhet med förra året kommer rege-
ringen för nära hälften av myndigheterna att lägga förslag om verk-
samhetens inriktning för en tre-års period. I likhet med förra året är den
främsta anledningen till att regeringen ej fattar ett tre-års beslut att
utredningar och särskilda översyner pågår. Även i övrigt är erfarenhe-
terna likartade dem som anmäldes i föregående års budgetproposition.

Av de bedömningar jag kunnat göra så är en generell iakttagelse - med
ett par undantag - att de fördjupade anslagsframställningarna i budget-
cykel 2 inte håller en högre kvalitet än den nivå som präglade budget-
cykel 1. Det saknas framförallt ett samband mellan analysen av de
resultat som uppnåtts och de argument för nya resurser som myndighe-
terna fört fram. Därmed har syftet med resultatstyrningen inte uppnåtts.

I rapporter från både statskontoret och RRV förmedlas erfarenheter
från arbetet med den nya budgetprocessen. Slutsatserna handlar dels om
regeringskansliets sätt att göra beställningar mot myndigheterna och de
direktiv och anvisningar som regeringen gett, dels om myndigheternas
sätt att uppfatta dessa styrsignaler och de analyser som myndigheterna
förmedlat till regeringen. Bl.a. har följande iakttagelser gjorts.

— Signalerna från regeringen har varit otydliga vad gäller den nya
budgetprocessen.

— Beställningarna i de myndighetsspecifika direktiven från regeringen
är många gånger otydligt uttryckta och för omfattande för att
möjliggöra för myndigheterna att leva upp till ställda krav.

— Det är svårt att få fram resultatmått och analyser av resultatet från
myndigheterna.

— Styrsignalerna från regeringen vad gäller resultatmål och resultatkrav
har inte blivit klart uttryckta i regleringsbreven.

Rapporterna visar också att regeringskansliets roll och ansvar i förhål-
lande till myndigheterna måste komma till uttryck på ett tydligare sätt.

De iakttagelser som gjorts överensstämmer med min uppfattning att en
rad åtgärder måste vidtas så att målsättningarna för den nya budgetpro-
cessen skall kunna fullföljas. I vissa hänseenden handlar det om insatser
som enbart berör regeringskansliet. Jag skall i det följande närmare
utveckla min syn på det fortsatta utvecklingsarbetet vad gäller resultat-
styrning.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Inriktning av det fortsatta arbetet Prop. 1991/92:100

. Bil. 1

Jag anser det viktigt att markera att resultatstyrningen är stommen i
budgetprocessen. Men perspektivet på resultatstyrningen måste vidgas.
Enligt min uppfattning bör en ökad tonvikt läggas på sektorsövergripande
analyser och utvärdering. Regeringen har ett ansvar för att sådana
analyser fortlöpande kommer till stånd. På en sådan grund bör sedan den
myndighetsorienterade resultatstyrningen vila.

Resultatstyrningen måste fungera i hela styrkedjan; från regeringens
sätt att formulera mål för förvaltningen till styrningen inom den enskilda
myndigheten med uppsatta resultatkrav för de egna arbetsenheterna.
Arbetet har hittills varit försiktigt och pragmatiskt. Det finns nu, enligt
min mening, anledning att sätta målen för arbetet högre och att skärpa
de metodologiska kraven i resultatstyrningen.

Det finns efter denna inledande period en rad positiva inslag i det
pågående reformarbetet med den statliga budgetprocessen. Myndigheterna
ser fördelar i den långsiktighet och de möjligheter till framförhållning
som ett treårsperspektiv ger. Myndigheterna ser det också som en fördel
att få tillfälle att visa att verksamheten ger resultat och är nyttig för
samhället.

Hittillsvarande erfarenheter visar att det finns såväl brister som
svårigheter i sätten att formulera resultatmål och resultatmått.

Ökad metodologisk kompetens måste således utvecklas både i
regeringskansliet och i myndigheterna. För regeringskansliets del handlar
det om att utveckla mer sektorövergripande analysmetoder. Myndighe-
terna bör för sitt vidkommande utveckla verksamhetsanpassade resultat-
mått, utveckla sin resultatanalys och resultatredovisning samt stärka sin
ekonomiadministrativa kompetens.

Inriktningen har hittills varit alltför starkt fokuserad på treårs-indel-
ningen. På sikt bör cykelindelningen göras mer flexibel. Det är de
verksamhetsmässiga förutsättningarna som bör vara avgörande för den
planeringsperiod som myndigheterna skall verka inom. Dock kan ett
treårsperspektiv för de flesta verksamheter vara en lämplig avstämnings-
period. Detta behöver inte knytas till en fäst administrativ indelning i
budgetår. Vad som skall avgöra om och när ett dokument skall skrivas,
dess innehåll och omfång bör uteslutande vara verksamhetsmässiga
överväganden. De styr- och återrapporteringsdokument som har införts
i budgetprocessen bör behållas.

Tyngdpunkten i regeringens prövning av verksamheterna bör vara
bedömning av årsredovisning och löpande redovisning samt myndighetens
resultatanalys. Jag anser vidare att samtliga revisionsberättelser skall
överlämnas till regeringen för ställningstagande i samband med budget-
beredningen. Särskilda utredningsrapporter, rapporter från förvaltningsre-
visioner, översyner m.m. skall komplettera regeringens beslutsunderlag.

Jag vill också i detta sammanhang avisera att en översyn av budget-
förordningen bör göras och att RRV bör få ett uppdrag att successivt
revidera de vägledningar som styrt inriktningen av den treåriga budget-
processen. På sikt bör en ökad harmonisering uppnås mellan myndigheter

inom försvarsdepartementets verksamhetsområden och övrig statsförvalt-
ning. Vid en översyn av budgetförordningen bör därför möjligheten till
en samlad budgetförordning prövas.

Regeringskansliet bör utveckla sin beställarkompetens i syfte att erhålla
metoder för sektorsinriktad utvärdering och för ytterligare utveckling av
metodiken i resultatstyrningen. På motsvarande sätt bör myndigheterna
utveckla sig egen metodologiska kompetens.

4.2.2 Budgetberedning med ramteknik

I regeringens proposition (1991/92:38, FiU 10, rskr. 108) redogjorde jag
för behovet av en långsiktig utgiftsstrategi. En sådan strategi syftar till
att åstadkomma en systematisk och långsiktig plan för de offentliga
utgifternas storlek samt användningsområden. Regeringens ambition är
att minska de offentliga utgifterna som andel av BNP för att kunna sänka
skattetrycket. Ett viktigt ställningstagande i denna långsiktiga strategi är
att fastställa det totala utgiftsutrymmet och fördela detta över tiden samt
att fördela utgiftsutrymmet på olika samhällssektorer i enlighet med
regeringens politiska prioriteringar. Här inbegrips även utrymmet för
kommunernas verksamhet. För att klara detta åtagande krävs, enligt min
uppfattning, en förändrad budgetberedning i regeringskansliet.

Utgångspunkten är att skapa en besluts- och budgetprocess som är
ägnad att säkerställa att målen för budgetpolitiken och den långsiktiga
utgiftsstrategin uppnås. Budgetberedningen skall vara så uppbyggd att
överordnade politiska och ekonomiska mål över sektorsområden och
inom respektive sektorsområde får genomslag. Kort uttryckt handlar det
om att lyfta upp budgetprocessen till relevant nivå i regeringen och att
komma bort från marginalbudgetering.

Enligt min uppfattning är det viktigt att utveckla en budgetramsteknik
i beredningen vilken kan bidra till att skapa en effektivare och mer
kvalificerad budgetprocess. Ett viktigt inslag i en sådan budgetprocess är
— mot bakgrund av vad jag tidigare anfört — analyser av frågor av större
ekonomisk och principiell räckvidd. Inom regeringskansliet kan ett större
utrymme skapas för systematiska analyser av sådana större princiella
frågor genom förändringar i fördelningen av budgetansvar, införande av
budgetberedning på ramnivå och en ökad schablonisering av omräknings-
metoder. Sådana åtgärder ger ett klarare uttryck för respektive departe-
ments samlade ansvar, också det finansiella, för sina verksamheter.

Under innevarande budgetår pågår ett utvecklingsarbete med sikte på
att införa budgetramar som omfattar hela statsbudgetens utgiftssida fr.o.m
budgetåret 1993/94. En sådan övergång innebär att budgetarbetet i
regeringskansliet under kalenderåret 1992 kommer att genomgå en
väsentlig förändring.

4.2.3 Organisatoriska konsekvenser för regeringskansliet

Jag kan konstatera att de förändringar jag nu skisserat — en övergång till
mer systematiska budgetanalyser, en långsiktig utgiftstrategi och en
övergång till en budgetramteknik tillsammans med omvärldsförändringar

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

i övrigt — kommer att kräva en översyn av regeringskansliets organisa- Prop. 1991/92:100
tion, arbetsformer m.m.. Regeringen har för avsikt att ge uppdrag till en Bil. 1
särskild utredare att göra en sådan översyn.

4.2.4 Budgetpropositionsutredningen

En arbetgrupp bör tillsättas inom regeringskansliet för den fortsatta
beredningen av förslagen från den s.k. budgetpropositionsutredningen
(SOU 1990:83). Frågan om en tidmässig förskjutning av budgetperioden
kan inte lösas förrän regering och riksdag har tagit ställning till en
eventuell ändring av budgetåret till kalenderår. Denna fråga har väckts
i samband med arbetet med att förbereda ett svenskt EG-medlemskap.
Vissa delfrågor som utredningen har behandlat kommer jag dock att
beröra redan nu. Jag återkommer till dessa frågeställningar när jag skall
redogöra för en ny modell för lån till myndigheternas investeringar samt
för ett regelverk för avgiftsfinansierad verksamhet. Till de frågor som
behandlats av budgetpropositionsutredningen hör även chefens för
socialdepartementet anmälan senare denna dag av det pågående arbetet
med inriktning mot en bruttoredovisning av socialförsäkringens utgifter
och inkomster.

En interdepartemental arbetgrupp bör få i uppdrag att hålla samman
beredningen av utestående frågor så att regeringen kan återkomma till
riksdagen och ge en samlad redovisning av regeringens bedömning av
utredningen förslag.

4.3 En effektiv medelshantering

Jag kommer i det följande att presentera ett antal förändringar som
innebär att myndigheterna, inom ramen för de restriktioner som måste
gälla för staten som helhet, ges en betydande frihet att själva göra
avvägningar i finansiella frågor. Statsmaktsansvar och myndighetsansvar
skall åtskiljas. Utvecklingsarbetet inom detta område är inriktat på att
skapa så marknadslika och konkurrensneutrala förhållanden som möjligt
inom den statliga verksamheten. Statliga särlösningar som inte är
motiverade bör omprövas och så långt möjligt avvecklas. Förutsättningar
bör skapas för myndigheternas ledning att fatta rationella belut om hur
målen för verksamheten kan uppnås på mest effektivt sätt.

Det är vidare av stor vikt att få till stånd en tydligare redovisning än
för närvarande av statens kostnader. Som ett led i detta arbete bör
kostnader som idag förs upp gemensamt på statsbudgeten för samtliga
myndigheter istället föras ned och redovisas i anslutning till respektive
verksamhet.

Det ökade handlingsutrymmet för myndigheterna ställer höga krav på
ekonomisk kompetens och skärpt ansvar vid myndigheterna. Redovis-
ningskraven kommer därför att höjas avsevärt. Behovet av en väl
fungerande ekonomistyrning för den samlade statsförvaltningen accen-
tueras ytterligare. Jag kommer därför senare idag (bilaga 8) att föreslå
åtgärder för att höja kvaliteten på myndigheternas redovisning och även
att lägga fram förslag till hur stödet till regeringen och myndigheterna

skall organiseras inom detta område. Vidare måste, som jag tidigare Prop. 1991/92:100
berört, frågan om myndighetsledningarnas och styrelsernas ansvar ses Bil. 1
över. Regeringen har för avsikt att ge en särskild utredare i uppdrag att
göra en sådan översyn.

4.3.1 Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader

Bakgrund

I budgetpropositionen 1989 redovisade regeringen erfarenheter av den
löneutgiftsram som tillämpats under 1988 (prop. 1988/89:100 bil. 1).
Samtidigt lämnade regeringen ett förslag till riksdagen om att en ny
utgiftsram — i enlighet med de budgetpolitiska riktlinjer som riksdagen
ställt sig bakom — skulle läggas fest för 1989. I samband med riks-
dagsbehandlingen av 1989 års budgetproposition avvisade dock riksdagen
förslaget (FiU 1988/89:FiU20). Finansutskottet framhöll samtidigt att ett
nytt system borde utvecklas som innebär att en ram för myndigheternas
samlade förvaltningsutgifter läggs fest. Ett system utan i förväg angivna
ekonomiska ramar för myndigheternas verksamhet förutsätter att
myndigheterna i efterhand ges kompensation för inträffede kostnadsök-
ningar. Därmed saknas incitament att bringa ned kostnadsutvecklingen.

Utskottet anförde även, som en förutsättning för att kunna förändra
styrningen av myndigheterna mot en minskad detaljreglering, att
statsmakterna klart anger ekonomiska ramar för myndigheternas
verksamhet. Därmed blir det också möjligt att ge myndigheterna ett ökat
inflytande på bl.a. lönebildningen. De produktivitetsvinster som kan
frigöras i verksamheten kan få disponeras av myndigheterna.

Frågan har anmälts i 1990 och 1991 års budgetpropositioner (bil. 1 s.
47 resp. s. 52). Som en viktig utgångspunkt för en ram för förvaltnings-
kostnader har därvid angetts att den måste utformas så att statsmakterna
undviker att genom budgetpolitik (utgiftsstyming) driva inkomstpolitik på
det statliga området.

Jag anser att statlig inkomstpolitik och ingripanden i avtalsrörelsen
måste undvikas. Det ankommer på arbetsmarknadens parter att själva
finna formerna för en lönebildning som främjar ökad produktivitet, bättre
konkurrenskraft och därmed höjd sysselsättning.

En mer marknadslik lönebildning i staten förutsätter dock att bl.a.
frågor om konsekvenserna av en eventuell ytterligare decentralisering av
rätten att teckna avtal och vidta konfliktåtgärder klarläggs ytterligare. Det
bör även klarläggas hur ett system med ramar för förvaltningskostnader
eventuellt behöver anpassas till innebörden i regeringsformen 9 kap. 11
§ om finansutskottets överläggning i förhandlingsfrågor rörande
anställningsvillkor.

Enligt min mening kan dock betydande incitament och ytterligare
handlingsutrymme skapas genom modifieringar inom ramen för nuvaran-
de stymingsformer, såväl den anslagsfinansierade som den avgiftsfinan-
sierade statliga verksamheten.

Införande av ramar för förvaltningskostnader

Flertalet statliga myndigheters förvaltningskostnader finansieras huvud-
sakligen genom utgiftsanslag på statsbudgeten. Från och med budgetåret
1993/94 kommer dessa myndigheter i normalfallet att anvisas medel över
ramanslag. Jag skall i det följande beskriva hur jag anser att ramar för
myndighetens förvaltningskostnader bör utformas för den anslagsfinan-
sierade verksamheten.

I ett framtida system med ramar skall ramanslaget vara ett uttryck för
statsmakternas bedömning av vilka resurser som sammantaget står till
buds för att de verksamhetsmässiga målen skall kunna uppfyllas under
det aktuella budgetåret. Myndigheterna ges därmed information om vilket
finansiellt handlingsutrymme som finns för att uppnå dessa mål.

Ramanslaget skall vara beräknat med beaktande av samtliga resursslag
och förväntade prisökningar. Inom anslaget skall ett utrymme beräknas
för lönekostnader, övriga förvaltningskostnader samt lokalkostnader.
Anslagsnivån blir därmed ett uttryck för det likviditetsutrymme som
myndigheterna har tillgång till under det löpande budgetåret. Merutgifter
eller överskridanden för löneökningar kommer därmed inte, som i dagens
system, att medges under budgetåret. För att kunna täcka denna typ av
merkostnader under verksamhetsåret kan myndigheterna i stället utnyttja
den möjlighet till anslagssparande eller anslagskredit som ramanslaget
medger. Frågan om korrigering för olika typer av kostnadsökningar som
inträffat under det aktuella budgetåret kommer att kunna prövas vid
efterföljande budgetreglering.

Utrymmet som motsvarar anslaget för täckning av merkostnader för
löner och pensioner m.m. som är uppfört under VII huvudtiteln kommer
därmed att i samband med förslag till budgetreglering för budgetåret
1993/94 i stället att beräknas inom resp, myndighets ramanslag. Ett
särskilt anslag för täckning av merkostnader för löner och pensioner
m.m. kommer därmed inte behövas beräknas med hänsyn till dessa
ändamål på statsbudgeten fr.o.m. budgetåret 1993/94.

Jag avser att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att föreslå hur nämnda uppräkning av ramanslaget - bl.a.
avseende korrigeringen av lönebasen - skall ske. Utredarens huvuduppgift
är dock att föreslå en modell för att fastställa delsektorer av övrig arbets-
marknad, till vilka myndighetsområden naturligt kan relateras och vilkas
löneutveckling regelmässigt bör beaktas i ett framtida system. Utredaren
skall vidare överväga hur den avgiftsfinansierade verksamheten som
nettoredovisas på statsbudgeten skall hanteras i detta sammanhang.

Sammanfattningsvis kommer ett sådant system med ramar att innebära
att myndighetens ramanslag motsvarar det likviditetsutrymme som
myndigheten totalt har att disponera. Samtliga löne- och prisökningar
skall finansieras inom denna ram samt det utrymme som anslagssparandet
resp, anslagskrediten medger. Korrigering för kostnadsökningar inklusive
löneökningar får prövas vid efterföljande budgetprövning.

En omläggning av detta slag medför en omfattande teknisk förändring
som påverkar samtliga förvaltningsanslag. Regeringen bör därför inhämta

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

riksdagens godkännande innan omläggningen genomfors och förslag till Prop. 1991/92:100
budgetreglering avseende budgetåret 1993/94 föreläggs riksdagen. Bil. 1

Den särskilde utredaren bör redovisa sitt uppdrag under våren 1992.
Förutsatt att riksdagen godkänner de riktlinjer som jag här redogjort för,
är det regeringens ambition att detta system med ramar för myndigheter-
nas förvaltningskostnader kan tillämpas från och med budgetåret 1993/94.

4.3.2 Övriga arbetsgivarfrågor

I det nuvarande systemet för finansiering av personalkostnader redovisas
samtliga personalomkostnader exkl. lön som en schablon — lönekostnads-
pålägg. Lönekostnadspålägget omfattar både lagstadgade socialför-
säkringsavgifter och avtalskostnader utöver lön. Samtliga personal-
omkostnader avräknas kollektivt från en inkomsttitel för samtliga
myndigheter.

Detta system innebär en särlösning för den statliga arbetsmarknaden i
förhållande till övrig arbetsmarknad. Systemet medför att myndigheternas
ledning i sin funktion som arbetsgivare inte ges något incitament att
påverka sina personalomkostnader som inte avser löner.

Jag anser att inriktningen bör vara att personalomkostnader inte skall
betalas som en schablon utan i stället avse de faktiska personalkost-
naderna för varje anställd. Myndigheten/arbetsgivaren bör således i
framtiden ges ett tydligare kostnadsansvar för samtliga personalomkost-
nader.

Mot bakgrund av det jag nu anfört avser jag att föreslå regeringen att
tillkalla en särskild utredare med uppgift att studera förutsättningarna för
att införa arbetsgivaravgifter även för statliga myndigheter. Syftet är både
att sträva mot att göra statlig arbetsmarknad jämförbar med övrig arbets-
marknad — avseende personalomkostnader — och att tydliggöra kostnads-
bilden för myndigheterna.

4.3.3 Statlig kassahållning

Principer för statlig kassahållning

Regeringen har ett övergripande ansvar för den statliga kassahållningen.
Vidare har riksgäldskontoret och riksrevisionsverket som särskilda
uppgifter att främja god kassahållning.

Följande principer bör vara vägledande vid prövning av tidpunkter för
in- och utbetalningar till staten.

In- och utbetalningstidpunkter bör väljas så att statens räntekostnader
minimeras. Utbetalning bör ej ske före den tidpunkt då betalningsmot-
tagaren skall erhålla medlen. Tidigareläggning av utbetalning för att
minska det aktuella bidraget eller utbetalningen bör därför inte tillämpas,
ej heller senareläggning av inbetalningar för att ge den betalningsskyldige
kompensation för administration av statliga betalningar. Som exempel kan
nämnas att RRV i en nyligen avslutad granskning konstaterat att det finns
möjligheter till förkortning av kredittiderna inom punktskatteområdet.

En översyn bör därför göras av nuvarande ut- och inbetalnings-

tidpunkter för de statliga betalningsflödena i syfte att pröva om nuva- Prop. 1991/92:100
rande tidpunkter är optimala för staten ur kassahållningssynpunkt. Bil. 1

Myndigheterna har vidare ett ansvar att bevaka att utbetalningar inte
sker för tidigt och att inbetalningar inte sker för sent i förhållande till
överenskomna betalningsvillkor.

Utredning om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden

Staten har kostnader för sin likviditet. Statens upplåningskostnader
redovisas idag samlat vid riksgäldskontoret. Dessa kostnader är i de
flesta fall inte kännbara för den myndighet som förbrukar statens medel.
För att öka kostnadsmedvetandet på myndighetsnivån bör, som jag
tidigare framhöll, kostnader som idag redovisas gemensamt på stats-
budgeten istället redovisas i anslutning till respektive verksamhet.

I föregående års finansplan redogjorde min företrädare för behovet av
att införa någon form av intemränta på de medel som myndigheterna
hanterar. Ett sådant system ger incitament till en god kassahållning och
likvitditetsplanering samt innebär att statens räntekostnader blir tydliga
för myndigheterna. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen och
föreslå att frågan om generell räntebeläggning skall utredas. Utrednings-
arbetet bör leda fram till ett förslag till teknisk lösning för ett system med
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden. En räntebeläggning av
de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten bör
införas fr.o.m den 1 juli 1993.

Förmedling av statliga betalningar

Jag kommer senare i dag (avsnitt 5) att lämna vissa förslag angående
avveckling av postgirots ensamrätt till förmedlingen av de statliga
betalningarna.

Bevakning av myndighets fordran

Den effektivisering av statliga myndigheters fordringsbevakning som
tidigare aviserats (prop. 1990/91:100, bil. 1.) bör nu genomföras.

Jag anser att myndigheterna bör ges ett ökat ansvar att själva bl.a.
bevaka och driva in sina fordringar. Myndigheterna bör också ges
möjlighet att överlämna fordringsindrivningen till ett inkassoföretag. RRV
bör få i uppdrag att utfärda föreskrifter som reglerar förfarandet vid
överlämnade av ärende för indrivning. Någon särskild statlig specialist-
funktion, vilket tidigare övervägts, bör således inte tillskapas inom detta
område. Jag kommer senare idag (bilaga 8) att beröra den fortsatta
beredningen av frågor som rör myndigheternas behov av stöd inom olika
områden. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till
förordning om myndighets fordringsbevakning.

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

4.3.4 Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters Prop. 1991/92:100

anläggningstillgångar Bil. 1

Inledning

I prop. 1989/90:100, bil. 1, föreslogs att den typ av investeringar som
enligt nuvarande ordning finansieras över myndigheternas förvaltnings-
kostnadsanslag eller genom särskilda utrustningsanslag, på sikt skall
finansieras genom att myndigheten får ta upp lån vid sidan av stats-
budgeten på marknadsmässiga villkor. Som ett första steg föreslogs att
vissa myndigheter på försök skulle få ta upp lån direkt i riksgälds-
kontoret för investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning. Denna
försöksverksamhet inleddes 1990/91 med fem myndigheter och utökades
1991/92 med ytterligare två myndigheter.

Utökad tillämpning av lån för investeringar

Jag anser i likhet med budgetpropositionsutredningen (SOU 1990:83) att
lån för finansiering av investeringar för förvaltningsändamål i princip bör
kunna tillämpas på samtliga förvaltningsmyndigheter.

För att tillgodose myndigheternas och regeringens behov av uppföljning
och prövning av investeringsverksamheten bör det krävas att myndig-
heterna upprättar en fullständig tillgångsredovisning och upprättar bokslut
enligt bokföringsförordningen i dess lydelse fr.o.m. 1 juli 1991. En
samlad övergång till lån i riksgäldskontoret redan nu för samtliga
myndigheters investeringar är mot denna bakgrund inte lämplig, då flera
myndigheter inte kommer att kunna uppfylla dessa krav budgetåret
1992/93.

Tiden är dock mogen för att införa investeringsmodellen generellt för
investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning för samtliga myndig-
heter fr.o.m. bugetåret 1992/93. De myndigheter som inte uppfyller
redovisningskraven får sina investeringsbehov i ADB- och kommunika-
tionsutrustning tillgodosedda genom engångsanvisningar som görs
amorterings- och räntebelagda genom justering av förvaltningsanslaget.
Det innebär att inga nya medel kommer att påföras anslaget för
anskaffning av ADB-utrustning fr.o.m. 1 juli 1992.

Några frågor återstår att ta ställning till inför ett generellt införande
av investeringsmodellen bl.a. frågan om hur bemyndigandet mellan
riksdag-regering och regering-myndighet bör utformas, liksom vilka krav
som bör ställas på utformningen av det underlag som måste finnas vid
myndigheten för den egna planeringen samt krav på underlag för rege-
ringens prövning. Jag har för avsikt att återkomma i nästa års budget-
proposition och presentera en generell lånemodell för lån till investe-
ringar för förvaltningsmyndigheters anläggningstillgångar.

För att samla erfarenheter till grund för ett ställningstagande till slutlig
utformning av investeringsmodellen inleds en ny försöksverksamhet, där
vissa myndigheter fr.o.m budgetåret 1992/93 får uppta lån i riksgälds-
kontoret för att finansiera samtliga investeringar i anläggningstillgångar
av icke-infrastrukturell art. De myndigheter som bör ingå i försöksverk-

samheten är skogsstyrelsen, lantmäteriverket, Sveriges meteorologiska Prop. 1991/92:100
och hydrologiska institut, statens väg- och trafikinstitut, Sveriges Bil. 1
geologiska undersökningar, strålskyddsinstitutet, finansinspektionen och
centralnämnden för fastighetsdata. Återstående kapitalskulder för redan
gjorda investeringar som dessa myndigheter finansierat genom lån via det
generella ADB-anslaget resp, utrustningsanslag löses med lån i riksgälds-
kontoret.

Bemyndiganden

Försöksmyndighetemas lånebehov för investeringar för budgetåret
1992/93 uppgår till 427 448 000 kr. Av detta belopp beräknas
258 309 000 kr. användas för att lösa återstående kapitalskulder till
statsverket för investeringar gjorda t.o.m. budgetåret 1991/92 samt
avveckling av statskapital med realvärdeskydd för strålskyddsinstitutets
räkning.

Det sammanlagda lånebehovet för övriga myndigheter som uppfyller
kraven för lån till investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning
för budgetåret 1992/93 uppgår till 517 227 000 kr. 349 039 000 kr. av
detta belopp beräknas användas till att lösa återstående kapitalskuld till
statsverket för ianspråktagna medel över anslaget Anskaffning av ADB-
utrustning under trettonde huvudtiteln.

Det sammanlagda lånebehovet för budgetåret 1992/93 uppgår därmed
till 944 675 000 kr. (exkl. eventuellt lånebehov för myndigheter inom
försvarsdepartementets område vilka behandlas i kommande proposition).
Hur lånebehovet är fördelat mellan myndigheterna framgår av resp,
huvudtitelbilaga. Jag föreslår dock att regeringen begär riksdagens
bemyndigande att för budgetåret 1992/93 uppta lån i för investeringar
intill ett sammanlagt belopp av 990 milj.kr. samt att inom denna ram
besluta om rätt för myndigheter att ta upp lån i riksgäldskontoret.
Förslaget grundas på att det måste finnas en möjlighet att möta oförut-
sedda behov. Om riksdagen lämnar det begärda bemyndigandet kommer
jag att återkomma till regeringen med förslag om att riksgäldskontoret får
i uppdrag att ombesöija upplåningen.

4.3.5 Tillämpning av leasing i statlig verksamhet

Den tidigare (prop. 1990/91:100, bil.l.) aviserade utredningen om
leasing i statlig verksamhet har nyligen genomförts av RRV.
Utredningen visar att regelverket för leasing inom staten är otydligt.
Det finns ett stort behov av att sätta upp klara regler för myndigheter-
nas tillämpning av sådana finansieringslösningar.

Enligt RRV är leasing ofta ett dyrt alternativ eftersom leasingav-
gifterna >rutom avskrivning och ränta skall täcka administrativa
kostnader, finansiella risker och vinst för leasingbolaget. Om myn-
digheten har möjlighet att köpa utrustningen torde detta alternativ i de
flesta fall vara billigare för myndigheten. RRV hänvisar här till
införandet av lån i riksgäldskontoret och ramanslag.

RRV menar dock att leasing kan vara en lämplig finansieringsform Prop. 1991/92:100
om verksamheten kräver en fortlöpande anpassning av utrustningen Bil. 1
till modem teknik. Även när behovet av utrustning är begränsat i
tiden kan leasingalternativet vara fördelaktigt.

En del remissinstanser anser att RRV:s analys i allt väsentligt är
riktig medan andra har synpunkter bl.a. vad gäller kostnads- och
redovisningsaspektema.

Min bedöming är att leasing i statsförvaltningen bör ske under
reglerade former. Inom ramen för den ökade frihet att göra finansiella
avvägningar som delegeras till myndigheterna bör dessa kunna välja
leasing som alternativ till köp. Myndigheterna har därvid ett ansvar
för att pröva om leasing i det enskilda fallet ger en för myndigheterna
och statsverket mindre kostsam lösning än om utrustningen anskaffats
genom köp.

Följande principer för tillämpning av leasing i statsförvaltningen bör
gälla.

Leasing bör i normalfallet endast användas när behovet av utrust-
ning är begränsat i tiden. När den planerade användningstiden
sammanfaller med hela den förväntade ekonomiska livslängden bör
leasing i regel undvikas.

Användningen av s.k. sale-lease-back av lös egendom bör kräva
regeringens medgivande. Detsamma bör gälla s.k. investor leasing.
Leasing kontrakterad i utländsk valuta bör inte förekomma.

Leasing bör prövas i budgetprocessen på samma sätt som annan
finansiering, för att riksdag och regerings krav på inflytande skall
kunna tillgodoses. Vidare bör krav ställas på att myndigheterna skall
ange omfattningen av leasingåtaganden och dess kostnader i balans-
resp. resultaträkning

Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till
regler för leasing i statlig verksamhet. Det bör ankomma på RRV att
utfärda närmare riktlinjer för myndigheternas tillämpning. Reglerna
bör träda i kraft snarast.

4.3.6 Styrning av avgiftsfinansierad verksamhet

Inledning

Ett viktigt inslag i arbetet med att renodla utformningen och tillämp-
ningen av de verksamhetsformer som används för statlig verksamhet är
att lägga fest riktlinjer och regelverk för avgiftsfinansierad verksamhet.

Idag saknas heltäckande och tydliga riktlinjer och regler för hur denna
verksamhet skall styras. De riktlinjer som finns på området har inte
heller kommit att tillämpas på ett enhetligt sätt. Jag anser det därför
angeläget att principer för styrningen av olika former av avgiftsfinan-
sierad verksamhet snarast slås fest. Detta bör ske inom ramen för ett
samlat regelverk.

Ett tydliggörande av reglerna för avgiftsfinansierad verksamhet under-
lättar också den prövning regeringen avser att göra av statens engage-
mang i konkurrensutsatt verksamhet som bedrivs i statlig regi.

Huvudprinciper för styrning av avgiftsfinansierad verksamhet Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Följande huvudprinciper bör gälla som utgångspunkter för styrning av
avgiftsfinansierad verksamhet.

Full kostnadstäckning bör i normalfallet gälla som ekonomiskt mål.

I regeringens proposition (1991/92:38 FiU 10, rskr. 108) om inrikt-
ningen av den ekonomiska politiken anges att myndigheterna bör åsättas
ett sådant avkastningskrav på det disponerade kapitalet att en rättvisande
kostnadsbild erhålls. Avkastningskrav bör nu regelmässigt ställas och
ingå i underlaget för beräkningen av avgiften. Vid en lånefinansiering
motsvaras avkastningskravet av en räntekostnad som bör komma till
uttryck i myndighetens redovisning.

Bruttoredovisning på statsbudgeten bör i normalfallet tillämpas för
offentligrättsliga avgifter för reglerande verksamhet. Det ankommer på
riksdagen att ta ställning till omfattningen och inriktningen av verksam-
heten. Verksamheten bör budgeteras på sedvanligt sätt och tillföras medel
över ramanslag. Avgifterna redovisas på inkomsttitel på statsbudgeten.
För annan avgiftsfinansierad verksamhet som är efterfrågestyrd bör netto-
redovisning på statsbudgeten tillämpas. Detta överensstämmer med
budgetpropositionsutredningens förslag (SOU 1990:83, s. 97f).

En särskild styrform som kommit att utvecklas för myndigheter med
avgiftsfinansierad verksamhet är den s.k. uppdragsmodellen. Denna
tillämpas på myndigheter som i större omfattning bedriver avgifts-
finansierad verksamhet vilken förs upp i statsbudgeten med ett formellt
belopp (1000-kronorsanslag). Verksamheten redovisas endast i myndig-
hetens resultaträkning. Uppdragsmodellen bör fortsättningsvis tillämpas
endast på myndigheter som bedriver efterfrågestyrd verksamhet där stort
behov av effektiv anpassning till rådande efterfrågan föreligger.

Regeringen beslutar enligt grunder i regeringsformen om införande av
avgift för frivilligt efterfrågade varor och tjänster. Beslut om avgiftens
storlek bör i dessa fall regelmässigt delegeras till myndigheterna. Beslut
om att avgift får tas ut bör delegeras till myndigheterna endast när det är
fråga om sådan försäljningsverksamhet o.d. i begränsad omfattning som
sker inom ramen för myndighetens uppgifter.

Riksdagen beslutar om införande av offentligrättsliga avgifter. Av
praktiska skäl har riksdagen bemyndigat regeringen att besluta om
storleken på de flesta av de offentligrättsliga avgifterna med möjlighet att
efter riksdagens medgivande delegera denna rätt till myndigheterna.
Denna ordning bör också gälla framgent, vilket är i enlighet med vad
budgetpropositionsutredningen föreslår. Beslut om avgift skall föregås av
samråd med RRV.

Den förändrade styrningen av myndigheterna ställer höga krav på upp-
följning av den avgiftsfinansierade verksamhetens resultat. Redovis-
ningskraven behöver skärpas så att resultatet i normalfallet i form av
särredovisning av samtliga kostnader och intäkter som belastar resp,
verksamhetsområde, framgår av myndigheternas redovisning. Den nya
redovisningsmodellen som är under införande skapar bättre förutsätt-
ningar för att myndigheterna skall kunna motsvara detta krav.

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till en förordning Prop. 1991/92:100
som baseras på de huvudprinciper jag nu redogjort för. Förordningen bör Bil. 1
utformas så att det är möjligt att genom särskilt beslut göra avsteg från
dessa huvudprinciper då särskilda skäl talar för detta. Undantag bör t.ex.
kunna göras från bruttoredovisningsprincipen för offentligrättslig
verksamhet i de fall verksamhetsvolymen är så svår att bedöma i förhand
att finansiering över anslag framstår som mindre ändamålsenlig.

I ersättningsförordningen (1991:354) och expeditionskungörelsen (1964:
618) meddelas vissa generella regler för myndigheternas uttag av
avgifter. Expeditionskungörelsen är för närvarande föremål för omarbet-
ning i enlighet med de riktlinjer riksdagen beslutat (prop. 1989/90:138,
FiU38, rskr. 289). För att åstadkomma ett samlat regelverk för all
avgiftsfinansierad verksamhet bör dessa regelverk inarbetas i den
aviserade förordningen. Det nya regelverket bör kunna tillämpas vid
regeringens prövning av myndigheternas verksamhet inför budgetåret
1993/94.

4.3.7 Regelverk för myndigheters kapitalförsörjning

De regelverk som styr kapitalförsörjningen för såväl anslagsfinansierade
som avgiftsfinansierade myndigheter är inte heltäckande.

RRV har nyligen överlämnat en promemoria till regeringen med förslag
till regelverk för myndigheter med uppdragsmodell. Syftet har varit att
lämna ett underlag för mer enhetliga regler för dessa myndigheters
kapitalförsörjning. RRV föreslår att reglerna fastställs i en förordning.
Verket har genom remissförfarande under arbetets gång inhämtat syn-
punkter från berörda myndigheter. Myndigheterna har med få undantag
ställt sig positiva till de förslag som framförs.

Förslagen innebär i korthet att myndigheter med uppdragsmodell ges
tillgång till lån i riksgäldskontoret för investeringar och räntekonto med
kredit för att tillgodose behovet av rörelsekapital. Myndigheterna föreslås
också upp till en viss nivå självständigt kunna balansera ev. över- eller
underskott till kommande år. RRV föreslår vidare att vissa myndigheter
med stöd av förordningen bör kunna ges ansvar för att själva konsolidera
det statskapital som disponeras i verksamheten.

Genom att bestämma regler för olika kapitalförsöijningsmodeller för
generell tillämpning på samtliga myndigheter med uppdragsmodell
underlättas regeringens styrning av dessa myndigheter, samtidigt som det
innebär att myndigheternas befogenheter och ansvar för finansieringen av
verksamheten och dess resultat inskärps. RRV:s förslag förefaller vara
väl motiverat. Jag anser därför att ett regelverk i linje med vad RRV
föreslagit bör tillskapas. Det finns även behov av att fastställa övriga
myndigheters tillgång till kapitalförsöijning vad gäller t.ex. lån i
riksgäldskontoret, leasing, behov av rörelsekapital och möjligheter att
balansera ev. över- eller underskott.

Införandet av ramanslag har enligt min mening redan på kort sikt gjort
det möjligt att tillgodose även andra avgiftsfinansierade myndigheters
behov av kapital. Behov av rörelsekapital och av att kunna hantera

eventuella över- eller underskott bör även för dessa myndigheter, som
tilldelas ramanslag, kunna tillgodoses över statsverkets checkräkning
genom anslagstypens möjligheter till sparande och utnyttjande av kredit.

De nuvarande reglerna för beräkning av anslagskreditens storlek
anmäldes i 1987 års finansplan. Där angavs att krediten får uppgå till
högst fem procent av anslagsbeloppet men att den i normalfallet bör
sättas lägre. Jag anser att detta sätt att beräkna kreditutrymmet i vissa fåll
begränsar möjligheterna att på ett flexibelt sätt kunna möta särskilda
behov som kan uppstå i en enskild myndighets verksamhet. Bl.a. är
tekniken inte anpassad till att ta hänsyn till eventuell avgiftsfinansierad
verksamhets behov eftersom denna ofta nettoredovisas under anslaget.
Mot denna bakgrund bör istället myndighetens totala beräknade utgifter
kunna tillämpas som bas for beräkning av krediten. I normalfallet bör
dock kreditens storlek uppgå till högst fem procent av anslagsbeloppet.

Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till
generellt regelverk för myndigheters kapitalförsöijning.

4.3.8 Myndigheternas ansvar för sin lokalförsörjning

Riktlinjerna för den statliga lokalförsöijningen har lagts fäst av riksdagen
i anslutning till 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 9, s.
36-40, FiU26, rskr. 338). Innebörden är följande:

— statsmakterna och myndigheterna bör lägga ökad vikt vid lokalkostna-
derna och deras förändringar,

— verksamhet och lokalförsöijning bör prövas samlat,

— lokalförsöijning bör prövas långsiktigt,

— myndigheter bör ges ökade möjligheter att under kostnadsansvar
disponera resurser för lokaler,

— handläggningen av lokalförsöijningen bör i ökad utsträckning kunna
delegeras till myndigheterna.

För att fullfölja dessa riktlinjer lade riksdagen fäst i anslutning till 1991
års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 bil. 1:1, FiU30, rskr.
386) att de lokalbrukande myndigheternas ansvar och befogenheter vidgas
och att ges möjligheter att besluta om sin lokalförsöijning fullt ut. Detta
har skett som ett led i arbetet med att överföra gällande restriktioner i
fråga om dispositionen av statliga medel till myndigheterna i form av ett
utökat handlingsutrymme.

Riksdagen lade vidare fäst att byggnadsstyrelsens nuvarande monopol
som lokalhållare för statsförvaltningen skulle upphöra. Myndigheterna
bör genomgående vara lokalhållare för den egna verksamheten.

De lokalbrukande myndigheterna kommer successivt, fr.o.m. 1 juli
1992, att få befogenhet att besluta om sin egen lokalförsöijning.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

4.4 Redovisning, revision och ekonomiadministration,
myndigheternas kompetens

Av den rapport över det ekonomiadministrativa läget och iakttagelser från
årets revisionsarbete som RRV nyligen avlämnat till regeringen framgår
att antalet revisionsberättelser med invändningar har minskat. Detta bör
enligt RRV ses som ett uttryck för att antalet direkt otillfredsställande
förhållanden minskat. Däremot är detta inte ett uttryck för en genom-
gående förbättring av redovisningen. Enligt RRV har respekten för god
redovisningssed snarare minskat.

Jag anser att standarden på myndigheternas redovisning måste höjas.
De förändringar som nu införs innebär att myndigheterna måste ta ett
ökat ansvar för sin ekonomi. Detta förutsätter en hög standard på
myndigheternas redovisning. För att inte pågående arbete skall behöva
avbrytas eller försenas har regeringen för avsikt att genom vissa åtgärder
öka standarden på myndigheternas redovisning och ekonomiadministrativa
kompetens.

Regeringen har i årets prövning av myndigheternas resurser, i det
budgetförslag som lämnas till riksdagen, medgett att resurser som frigörs
inom ramen för det rationaliseringskrav som regeringen ställer får
disponeras av myndigheterna till förmån för åtgärder som kan öka
myndigheternas redovisningsstandard och ekonomiadministrativa kompe-
tens. Målet bör vara att samtliga myndigheter skall tillämpa den nya
redovisningsmodellen, som är under införande, senast den 1 juli 1993.
Jag kommer senare idag (bilaga 8) att föreslå att riksrevisionsverket får
utökade resurser för att stödja myndigheterna i deras övergång till den
nya redovisningsmodellen. Jag kommer också att föreslå vissa förstärk-
ningar inom riksrevisionsverket vad gäller arbetet med att utforma redo-
visningsföreskrifter och god redovisningssed i staten. Jag föreslår också
en resursmässig förstärkning av redovisningsrevisionen för bl.a. gransk-
ningen av de årliga resultatredovisningarna.

Dessa åtgärder är dock inte tillräckliga. Den ökade ekonomiska frihet
som regeringen medger myndigheterna ställer krav på en kontinuerlig
uppföljning av myndigheternas ekonomiadministrativa standard. Jag har
därför för avsikt att återkomma till regeringen med förslag att RRV får
i uppdrag att utforma ett s.k. ratingsystem för de statliga myndigheterna.
Ett sådant system skall bygga på ett antal väl definierade kriterier som
anger nivån på myndigheternas ekonomiadministration.

Vissa av myndigheternas finansiella befogenheter bör vara direkt
kopplade till skötseln av ekonomin. En myndighet som på grund av
uppkomna brister inte uppfyller ratingkraven bör med automatik förlora
vissa befogenheter. Det kan t.ex. gälla möjligheten att ta upp lån i
riksgäldskontoret eller att utnyttja sitt räntekonto. I ett utvecklat system
bör dessutom ett stopp för att dra ytterligare medel från statsverkets
checkräkning kunna inträda vid grov misskötsel.

Systemet skall administreras av RRV som också skall göra den löpande
prövningen av myndigheterna.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

4.5 Stöd till regeringskansli och myndigheter

De förändringar jag föreslagit avseende styrningen av statsförvaltningen
och de finansiella förutsättningarna för myndigheterna ställer krav på
effektivt stöd åt regeringskansli och myndigheter. Jag kommer senare i
dag (bilaga 8) att lämna vissa förslag vad gäller regeringskansliets och
myndigheternas stödfunktioner.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

5 Statliga betalningar och postgirot

Inledning

I prop,1990/91:87 om Näringspolitik för tillväxt aviserades en översyn
av förutsättningarna och formerna för postverkets verksamhet. Denna är
nu i princip slutförd och ett flertal områden har utretts. Resultatet av
översynen presenteras i kommunikationsdepartementets bilaga. Jag
kommer att belysa de i detta sammanhang relevanta delarna av översynen
liksom resultatet av ett uppdrag som RRV har haft avseende alternativa
former för ersättning till postgirot för förmedlingen av statliga betal-
ningar.

Jag kommer i det följande att redogöra för några krav på det framtida
betalningssystemet. Dessa krav innebär att postgirots kvarvarande
ensamrätt till de statliga betalningarna skall avvecklas. Detta kan dock ej
ske med omedelbar verkan då utveckling måste ske av statens betalnings-
system så att betalningar från flera betalningsförmedlare kan hanteras på
ett effektivt sätt. Vidare bör postgirot och postverket ges möjlighet att
anpassa sina organisationer till de nya förutsättningar som kommer att
gälla under konkurrens.

För att möjliggöra en konkurrens om den statliga betalningsförmed-
lingen föreslår jag i det följande ett antal konkreta åtgärder. Jag kommer
att föreslå att RRV får i uppdrag att analysera hur det statliga betalnings-
systemet skall vara utformat för att uppfylla de krav som jag nämner
nedan. Uppdraget skall bedrivas skyndsamt. Vidare föreslår jag att RRV
får i uppdrag att teckna ett tidsbegränsat, marknadsmässigt avtal med
postgirot för hanteringen av de statliga betalningarna. En förutsättning
skall därvid vara att fördröjningen av statliga betalningar genom Cassa
Nova skall minskas ned till högst en arbetsdag. Avtalet skall skapa bättre
överrensstämmelse mellan prestation och avgifter för olika tjänster och
betalningsslag inom den statliga betalningsförmedlingen. Postverket
kommer att ersättas för upprätthållandet av rikstäckande betalnings- och
kassaservice genom ett anslag på statsbudgeten. Jag föreslår vidare att
postgirot skall ställas under tillsyn av finansinspektionen senast vid en
kommande bolagisering. Jag anmäler till slut att jag har för avsikt att
återkomma till regeringen i frågan om vilka förutsättningar som
säkerställer postgirots möjligheter att konkurrera på betalningsmarknaden.

Statliga betalningar — bakgrund Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Statliga myndigheter är skyldiga att anlita postgirot eller riksbanken som
betalningsinstitut. Det krävs särskilt tillstånd av regeringen för att en
myndighet i stället skall få göra sina betalningar via annan betalningsför-
medlare.

Staten har ett koncemkontosystem i postgirot som kallas Cassa Nova.
Huvuddelen av de statliga in- och utbetalningarna slussas via Cassa Nova
till och från statens checkräkning i riksbanken. Interna betalningar mellan
myndigheter sker i Cassa Nova. Anslutet till Cassa Nova finns ett
koncemredovisningssystem som postgirot har utformat i samarbete med
RRV.

De statliga betalningarna uppgick totalt till 3 000 miljarder kr. under
budgetåret 1990/91, varav 1 800 miljarder kr. passerade postgirot.
Statens betalningar utgör ca 36% av det totala flödet av likvider i
postgirot och ca 13% av transaktionerna.

Frågan om den statliga betalningsförmedlingen har behandlats under en
följd av år. I prop. 1989/90:100 framhöll regeringen att, med vissa
förbehåll, det statliga betalningssystemet i princip bör vara utformat så
att det skapas valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja
betalningsförmedlare. Service och konkurrensskäl ansågs tala för detta.
Mot bakgrund av att postverket är ålagt att upprätthålla ett rikstäckande
kassanät, sågs en sådan förändring inte kunna genomföras utan att en mer
genomgripande analys av postverkets ekonomi och verksamhet i stort
gjordes. Därtill skulle bestämmelserna för postgirots verksamhet ses över
för att tillse att förutsättningar för konkurrens på lika villkor mellan
postgirot och bankerna tillskapas. En ytterligare förutsättning för en ökad
medverkan från bankerna i den statliga betalningsförmedlingen ansågs
vara att statens betalningsströmmar även framgent blir säkra och
överblickbara samt att en vidareutveckling av statens samlade kassahåll-
ning inte förhindrades eller fördröjdes.

Finansutskottet framhöll i sitt betänkande (1989/90:FiU24) att
betalningssystemet skall vara kostnadseffektivt, passa statens redovis-
ningssystem och tillgodose statens informationsbehov. Vidare sades att
en ökad medverkan från bankernas och bankgirots sida i den statliga
betalningsförmedlingen måste kombineras med vidgade verksamhetsramar
för postgirot. Utskottet uttalade även att frågan om alternativa ersätt-
ningsformer till den s.k. float som postgirot erhåller vid förmedlingen av
statliga betalningar borde utredas närmare.

I prop. 1990/91:150 återkom regeringen med förslag om ökade
möjligheter för banker att delta i förmedlingen av statliga betalningar och
föreslog dessutom ökad frihet för postgirot att bestämma om räntor på
postgirokonton och tillstånd att bevilja krediter i samband med postgirots
betalningsförmedling. Ytterligare förslag till undantag från postgirots
ensamrätt att förmedla betalningar fick anstå till dess den översyn av
förutsättningarna och formerna för postverkets verksamhet som aviserats
i prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt var slutförd. Avslutningsvis
orienterades riksdagen om ett uppdrag som regeringen hade för avsikt att

ge RRV där alternativa former for ersättning till postgirot for förmedling-
en av de statliga betalningarna skulle belysas.

Finansutskottet framförde i sitt betänkande (1990/91 :FiU34) att strävan
bör vara att utforma det statliga betalningssystemet så att betalningar till
och från staten kan ske på ett för allmänheten och näringslivet rationellt
sätt. Utskottet ansåg dock alltjämt att större förändringar i det statliga
betalningssystemet inte kan företas förrän frågan om ersättningsformerna
till postverket for att tillhandahålla en rikstäckande kassaservice har
utretts närmare.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet liberalerna har tidigare i ett
antal olika motioner (bl.a. Fi701 (m) ooch Fi41 (fp)) framfört synpunkter
i detta ämne. Moderaterna och folkpartiet har ansett att att postgirots
gynnade ställning vid statliga betalningar bör upphävas. Denna typ av
banktjänst bör kunna upphandlas på samma villkor som övriga tjänster
inom statsförvaltningen, dvs med krav på affärsmässighet. Floaten
genom Cassa Nova bör minskas då detta ger räntevinster åt staten. Att
upprätthålla en betalnings-och kassatjänst i glesbygden, anses som viktigt
men finansieringen av denna bör lösas på annat sätt. Man har också
menat att bankverksamhet inom postgirot ej bör utvecklas. Först när
postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna har upphört, borde
postgirot få rätt att sätta räntan fritt på juridiska personers konton och i
samband med betalningsförmedling lämna kredit.

Postgirot — bakgrund

Postgirot är en bankneutral och oberoende betalningsförmedlare. Därtill
erbjuder postgirot företagstjänster på betalningsmarknaden. Postgirot tar
emot medel på egna konton och skiljer sig därmed från konkurrenten
bankgirot, som enbart förmedlar betalningar mellan bankkonton.

Postgirot får fritt bestämma ränta på medel på juridiska personers
konton och till dessa bevilja kredit upp till 30 dagar i samband med
betalningsförmedling. Privatpersoner får inte erbjudas ränta på innestå-
ende medel och ej heller kredit. Postgirot står ej under finansinspektion-
ens tillsyn.

På marknaden för gireringar konkurrerar postgirot med bankerna och
det av bankerna ägda bankgirot. Av antalet gireringar som genomförs via
post- eller bankgiro, svarar postgirot i dag för ca 75 % av transaktioner-
na och ca 50 % av volymen i kronor.

Postgirot använder tillsammans med affärsområdena brev och lättgods
av det kontorsnät som affärsområdet bank & kassa ansvarar för. Postgirot
använder sig också av lantbrevbäramätet för betalningstransaktioner.
Bank & kassa köper lantbrevbäramätets produktion av betalnings- och
banktjänster från en enhet inom affärsområdet brev som benämns
postproduktion. Bank & kassas kostnader fördelas på postgirot och övriga
affärsområden efter utnyttjandegrad.

Postverkets kontorsnät utnyttjas till att distribuera såväl betalningar som
brev och paket. I den nu avslutade översynen av postverket konstateras
att trots denna möjlighet till samordnad produktion av flera tjänster

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

genomgår kontorsnätet en strukturkris då antalet transaktioner på
kontoren minskar. Denna strukturkris beror på flera faktorer, som har
medfört att nätet är överdimensionerat.

Kontorsnätet, framför allt i tätort, är utrustat för arbete med betalning-
ar. Detta har krävt investeringar i säkerhetssystem och kassaterminaler
som ökat kostnaden för kontorsnätet. Samtidigt söker sig affärsområdena
brev och lättgods andra vägar i främst tätort för att minska sina kost-
nader. För brev är det ofta mer rationellt att hantera post i enkla lokaler
i anslutning till utdelningsområden. För lättgods gäller det att hitta den
billigaste lösningen för postpaket (paket som lämnas in och hämtas ut på
postkontor) eftersom dessa minskar i volym. Företagspaket distribueras
dörr-till-dörr och passerar inte kontorsnätet. Företagspaket är den del av
lättgods verksamhet som uppvisar tillväxt. På grund av att alla tre
affärsområdena har minskat sitt utnyttjande av kontorsnätet måste bank
& kassas kostnader fördelas på ett minskat antal transaktioner.

I nuvarande omfattning är kontorsnätets finansiering mycket beroende
av postgirots lönsamhet. Postgirot svarar för en tredjedel av finansier-
ingen.

Staten ersätter postgirot dels för skötseln av statens betalningar och dels
för upprätthållandet, tillsammans med postverket, av en rikstäckande och
daglig betalnings- och kassaservice. För närvarande utgår ersättningen
genom direkt float, indirekt float och statliga anslag. Med float avses att
betalningsförmedlaren kan tillgodogöra sig ränta på betalningsmedlen
under viss tid. Direkt float förekommer i flertalet betalningstransaktioner.
I Sverige är floattiden normalt en dag, både i postgirot och i bankerna.
För inbetalningar till staten via postgirot är dock floattiden genom-
snittligt drygt två dagar. Utbetalningar från staten via postgirot sker helt
utan direkt float. Statliga utbetalningar via postgirot medför en indirekt
float genom att mottagaren inte kan disponera medlen för betalning till
tredje part utan att direkt float uppkommer i denna senare transaktion.
Statliga inbetalningar som förmedlas av bankgirot passerar för närvarande
postgirot innan dessa når statens checkräkning i riksbanken. Detta system
skulle kunna förenklas genom att bankgirot redovisar betalningen direkt
till riksbanken.

I RRVs redovisning av uppdraget att belysa alternativa ersättningsfor-
mer för statliga betalningar ('Postverkets arbete med de statliga betalning-
arna', 1991-10-31) framkommer att postgirots intäkter från de statliga
betalningarna uppgick under 1990/91 vid 13% ränta till 1,5 miljarder kr.
Den direkta floaten uppgick till 900 milj, kr, den indirekta till 300 milj,
kr. och avgifterna till 300 milj. kr. RRV beräknar att om den direkta
floaten genom postgirot för de statliga betalningarna minskas till en dag,
vilket är det affärsmässigt brukliga, skulle de direkta floatintäktema
minska med 500 milj. kr.

Om ersättningen till postgirot skulle vara helt transaktionskostnadsbase-
rad, skulle den uppgå till 600 milj. kr. Detta belopp motsvarar vad staten
skulle betala om kostnaden per transaktion för staten vore densamma som
den genomsnittliga kostnaden per transaktion för postgirots samtliga
betalningstransaktioner, inkl, viss vinst. Postverkets nettokostnad för att

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

upprätthålla en rikstäckande kassa- och betalningsservice har fästställts Prop. 1991/92:100
till ca 300 milj kr. Beloppet motsvarar vad det kostar postverket netto att Bil. 1
tillhandahålla kassaservice på orter som saknar annan kassaservice (i
bankkontor).

Postgirots intäkter till följd av ensamrätten till vissa statliga betalningar
är betydande. Denna särställning stärker även i övrigt postgirots
konkurrenskraft. Att betala till staten är i flera branscher ett starkt skäl
till att även i övrigt använda postgirot.

Föredragandens överväganden

Enligt min mening bör följande krav ställas på det statliga betalnings-
systemet.

— Förmedlingen av de statliga betalningarna bör ske på ett utifrån
ststens synvinkel kostnadseffektivt sätt. Ränteförluster skall mini-
meras och fördröjningar inom betalningssystemet skall undvikas.

— Det statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovis-
ningssystem och statens samlade informationsbehov. Det måste
vidare anpassas till det arbete som pågår med utvecklingen av den
finansiella styrningen av myndigheter.

— Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att det skapas
valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja den betalnings-
förmedlare som bäst passar betalningsavsändarens eller betalnings-
mottagarens behov. Valfriheten möjliggör konkurrens mellan olika
betalningsförmedlare och främjar den långsiktiga effektiviteten i
betalningsförmedlingen.

Mina krav innebär att postgirots kvarvarande ensamrätt till de statliga
betalningarna skall avvecklas. Bl.a. skall således inbetalning av skatt i
framtiden kunna göras via bank på samma villkor som via postgirot.
Avvecklingen kan dock ej ske med omedelbar verkan då utveckling måste
ske av statens betalningssystem så att betalningar från flera betalningsför-
medlare kan hanteras på ett effektivt sätt. Vidare bör postgirot och
postverket ges möjlighet att anpassa sina organisationer till de nya
förutsättningar som kommer att gälla under konkurrens. Det bör
ankomma på regeringen att besluta i vilken takt avvecklingen bör ske.

I den följande föreslår jag konkreta åtgärder som kommer att lägga en
grund för konkurrens om statliga betalningar.

Uppdrag till RRV att analysera hur det statliga betalningssystemet skall
vara utformat

Regeringen bör ge RRV i uppdrag att analysera och lämna förslag till hur
det statliga betalningssystemet skall vara utformat för att uppfylla de krav
som jag ställer upp. Att staten har ett effektivt betalningssystem och en
effektiv kassahållning är av stor vikt. Betalningar till och från staten skall
ske utan onödiga fördröjningar eller omvägar för att inte förorsaka
ränteförluster för staten. Det är samtidigt viktigt att informationen om
statens betalningar kan hållas samman för att statens redovisning och

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

prognosverksamhet skall kunna utföras på ett effektivt sätt. Statens Prop. 1991/92:100
betalnings-och redovisningssystem måste därför kunna hantera betalning- Bil. 1
ar och information från flera olika betalningsförmedlare. RRV bör pröva
om systemen bör vara så uppbyggda att de. kan hantera att information
och betalningar går olika vägar.

Friheten att välja betalningsförmedlare får ej innebära att staten som
koncern drar på sig ökade kostnader. RRV skall i sitt uppdrag belysa hur
detta på bästa sätt skall undvikas. RRV bör vidare beakta det pågående
arbetet med generell räntebeläggning av de medelsflöden som myndig-
heterna hanterar. RRV skall under arbetet med uppdraget samråda med
riksgäldskontoret och riksbanken. Arbetet skall bedrivas skyndsamt och
avrapportering bör ske senast den 1 juli 1992.

Dispenser från förordningen (1974:591) om skyldighet för myndighet att
anlita riksbanken eller postgirot skall beslutas av RRV

Regeringen prövar för närvarande frågor om dispens från förordningen
(1974:591) om skyldighet för myndighet att anlita riksbanken eller
postgirot vid betalningsförmedling. Jag anser att beslut i dessa frågor
bör kunna överföras till RRV. RRV har uppgiften att företräda och
kontrollera statsverkets checkräkning med anslutna postgirokonton och
det statliga betalningssystemet i Sverige. Detta innebär att dispensärenden
redan i dag tas av regeringen först efter att berörda myndigheter har
samrått med RRV. Dispens skall inte lämnas om det försvårar hantering-
en av statens betalnings- och redovisningssystem och ej heller tills vidare
om det har stor betydelse för postgirots ekonomi.

Uppdrag till RRV att utarbeta ett förslag till ett tidsbegränsat avtal
mellan staten och postgirot som reglerar ersättningen för att staten
utnyttjar postgirots betalningstjänster

Minskad floattid för betalningar till staten via postgirot

För att möjliggöra konkurrens på lika villkor om de statliga betalningarna
måste postgirot och postverket ges möjlighet att anpassa sina organisa-
tioner till de nya förutsättningar som kommer att gälla under fri
konkurrens.

En viktig åtgärd i denna anpassning är att förändra det sätt på vilket
postgirot ersätts för arbetet med de statliga betalningarna och upprätt-
hållandet av det rikstäckande betalnings- och kassanätet. För närvarande
är kopplingen mellan den ersättning som postgirot erhåller och de
kostnader som de statliga betalningarna förorsakar svag. Detta skapar
felaktiga styreffekter. Dessa styreffekter och den överkompensation som
ersättningen innebär gör att avgiftsstrukturen inom den statliga betal-
ningsförmedlingen och inom postgirots betalningsförmedling som helhet
blir skev. De små och transaktionsintensiva betalningarna subventioneras
av de stora och floatintensiva betalningarna. Om avgiften för att
genomföra en betalning oavsett belopp är låg eller obefintlig, samtidigt
som det finns betydande kostnader för betalningsförmedlaren, försämras
incitamenten för betalningsavsändare och betalningsmottagare att finna

nya former för sina betalningsrutiner och på så sätt effektivisera Prop. 1991/92:100
betalningsförmedlingen. Dessutom leder nuvarande ersättningsstruktur Bil. 1
med all sannolikhet till att icke-statliga betalningar subventioneras,
eftersom de statliga betalningarna i genomsnitt är mindre transaktions-
intensiva. Utan den höga ersättningen för statliga betalningar skulle andra
betalningar sannolikt kosta mer att få utförda. Jag anser därför att en
bättre överensstämmelse mellan avgift och kostnad är nödvändig för att
postgirot bättre skall klara en avreglering av ensamrätten till de statliga
betalningarna. En sådan förändring kan dessutom bidra till en bättre
ersättningsstruktur på betalningsmarknaden i stort. Det nuvarande
ersättningssättet orsakar dessutom högre kostnader för staten.

Jag föreslår att floattiden för inbetalningar till staten genom Cassa
Nova skall minskas ned till högst en arbetsdag. Detta bör genomföras per
den 1 juli 1992. Ersättningen till postverket för att de upprätthåller ett
rikstäckande betalningsnät får utgå genom ett anslag på statsbudgeten.
Regeringen bör, i avvaktan på avvecklingen av postgirots ensamrätt till
de statliga betalningarna, ge RRV i uppdrag att utarbeta ett förslag till ett
tidsbegränsat, marknadsmässigt avtal som reglerar ersättningen för att
staten utnyttjar postgirots betalningstjänster. Avtalet skall skapa bättre
överrensstämmelse mellan prestation och avgifter för olika tjänster och
betalningsslag inom den statliga betalningsförmedlingen. RRV bör beakta
möjligheten att använda olika avgiftsformer som exempelvis mottagar-
avgifter och avgift för koncemkontotjänsten. Avtalet bör gälla fr.o.m.
den 1 juli 1992.

Postgirot bör ställas under tillsyn senast vid en bolagisering

Inom ramen för den översyn som genomförts har bl.a. den för postverket
mest lämpade associationsformen utretts. Denna utredning kommer att
fortsätta ännu ett tag inom kommunikationsdepartementet, men inriktning-
en är en bolagisering av bl.a. postgirot. Frågan behandlas i kommunika-
tionsdepartementets bilaga. Motivet för en bolagisering är den förändrade
konkurrenssituationen för postverket. Postverket är konkurrensutsatt på
alla sina marknader av aktörer som driver sin verksamhet i aktiebolags-
form.

Postverkets affärsområden är dock konkurrensutsatta i olika omfattning.
I samband med en bolagisering är det därför viktigt att tydliga gränser
skapas mellan affärsområdena brev, lättgods, bank & kassa samt
postgiro. Postverkets struktur blir då ett moderbolag och förslagsvis fyra
dotterbolag, varav Postgiro AB blir ett. Med denna struktur uppnås att
postgirots affärsförutsättningar tydliggörs och att interna debiteringar
ersätts av affärsmässiga förhandlingar. Vissa frågor kvarstår dock som
måste utredas innan en bolagisering kan föreslås, bl.a. säkerställandet
av regional och social service, frågan om postverkets pensionskuld och
moms på brevtjänster.

Jag bedömer det vara en fördel att postgirot kan komma att drivas i
bolagsform. Det gör det enklare att uppnå konkurrens på betalningsmark-
naden.

Postgirot står i dag inte under finansinspektionens tillsyn. Postgirot Prop. 1991/92:100
bedriver dock verksamhet som i flera avseenden liknar den som bedrivs Bil. 1
av företag som står under sådan tillsyn. Bl.a. tar postgirot emot medel
på konto från allmänheten och äger rätt att betala ränta på juridiska
personers postgirokonton. Det är annars i princip förbehållet banker att
mottaga inlåning på konto. För postgirots del finns det dock ett undantag
från denna princip i bankrörelselagen.

Postgirot äger också rätt att ge juridiska personer kredit upp till 30
dagar i samband med betalningsförmedlingen. Även kreditgivningen är
i princip förbehållen institut under finansinspektionens tillsyn när
kreditgivningen utövas yrkesmässigt och sker till allmänheten.

Postverket förvaltar de medel som finns på postgirokonton. Förvalt-
ningen sker enligt de regler som bestämts av regeringen i ett särskilt
placeringsreglemente.

Jag anser att de likheter som finns mellan postgirots verksamhet och
den verksamhet som bedrivs av institut som står under finansinspektion-
ens tillsyn motiverar att även postgirots verksamhet ställs under sådan
tillsyn. Detta skapar förutsättningar för att kraven på hur postgirot
bedriver sin verksamhet kan likställas med kraven på andra finansiella
institut i jämförbara delar. Det underlättar även regeringens arbete. Det
är inte lämpligt att upprätthålla ett substitut för finansinspektionens tillsyn
på så sätt att detaljerade regler för postgirots verksamhet upprättas inom
regeringskansliet.

Med dagens förutsättningar, då postgirot är en del av postverket, kan
finansinspektionens tillsyn avse endast hur verksamheten bedrivs.
Tillsynen blir därmed huvudsakligen funktionell till sin karaktär, vilket
i sig betyder att särskilda överväganden angående tillsynens utformning
måste göras. Vid en bolagisering av postgirot kan tillsynen göras mer
fullständig och avse även exempelvis kapitalstyrka och relationerna till
moderbolaget och systerbolagen. En bolagisering av postgirot underlättar
därför tillsynen. Jag anser därför att postgirot bör ställas under tillsyn av
finansinspektionen senast vid en bolagisering.

Postgirots verksamhetsområde

Enligt min mening har förekomsten av två konkurrerande betalnings-
system, postgirot och bankema/bankgirot, genom den konkurrens som
uppkommer i stor utsträckning bidragit till att det svenska betalnings-
systemet är mycket effektivt med internationella mått mätt. Det är
angeläget att denna konkurrens främjar utvecklingen av det svenska
betalningssystemet även i framtiden. Postgirots konkurrensförutsättningar
är därför av stor betydelse. En avreglering av den kvarvarande ensamrät-
ten på statliga betalningar bör därför göras på ett sätt som säkerställer en
sådan konkurrens.

Frågan om vilka förutsättningar som säkerställer postgirots möjligheter
att konkurrera på betalningsmarknaden behöver beredas ytterligare och
bli föremål för en samlad prövning. I detta sammanhang bör även
utformningen av den framtida tillsynen av postgirot behandlas. Jag avser
att återkomma till regeringen i dessa frågor inom kort.

Jag vill understryka att postgirots affärsidé och verksamhetsområde Prop. 1991/92:100
även i framtiden skall bestå av effektiv betalningsförmedling. Det Bil. 1
kommer således inte att bli aktuellt att postgirot skall fungera som en
bank i ordets mer breda och allmängiltiga betydelse.

6 EES-avtal

Den 22 oktober 1991 framförhandlades ett EES-avtal mellan EFTA-
ländema och EG. Avtalet innebär att en gemensam marknad skapas
mellan EG och EFTA där varor, kapital, tjänster och personer fritt skall
kunna röra sig över gränserna. Ett fästare strukturerat samarbete genom
gemensamma institutioner och beslutsfettande och ett breddat samarbete
på en rad områden, bl.a. forskning, miljö- och konsumentskydd
innefattas också i avtalet. När den judiciella frågan lösts avser regeringen
att under våren vända sig till riksdagen i fråga om avtalet.

EES-avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993. Detta innebär att
avtalet får budgetmässiga konsekvenser för budgetåret 1992/93.

Till de direkta utgiftsåtagandena hör kostnaderna för det ökade
programsamarbetet, kostnaderna för gemensamma institutioner samt
bidraget till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning inom EES.
Till detta kommer indirekta kostnader på departement och myndigheter
för kompetensutveckling m.m.

Totalt beräknas kostnaderna för Europa-samarbetet uppgå till drygt
930 milj.kr. under budgetåret 1992/93, vilket innebär en ökning med ca
575 milj.kr. jämfört med föregående år. Finansiering sker genom
omprioriteringar inom statsbudgeten. Fördelningen av kostnaderna för
integrationsarbetet redovisas i tabellen nedan. Samtliga poster redovisas
förslagsvis. Beräkningarna är behäftade med vissa osäkerheter bl.a. på
grund av att vissa poster är beroende av detaljutformning inom del-
områden av avtalet (institutionerna och regionalfonden), andra av de
belopp som senare kommer att festställas i EG:s budget för aktiviteten i
fråga.

Fördelning av kostnaderna för integrationsarbetet

	1991/92	1992/93	Ökning
Program samarbete	219	451	+232
Administrativa kostnader	137	161	+24
Regionalfonden	-	270	+270
Institutionerna	-	50	+50

Det största området inom programsamarbetet är forskning och
utveckling (FoU). Totalt uppgår kostnaderna inom detta område till ca
360 milj.kr. under budgetåret 1992/93. De ökade kostnaderna inom detta
område till följd av EES-avtalet uppgår till ca 150 milj.kr. Program-
samarbetet inom FoU omfettar program inom närings-, utbildnings-,
jordbruks- och miljödepartementens områden. De programområden som

är aktuella under budgetåret 1992/93 är förtecknade i näringsdepartemen- Prop. 1991/92:100
tets bilaga. Samarbetet presenteras närmare i respektive departements Bil. 1
bilaga till budgetpropositionen.

Programsamarbetet inom utbildningsområdet omfattande programmen
Comett (samarbetsprogram för universitetet och näringsliv), Erasmus
(studentutbytesprogrem) och Tempus (utbildningssamarbete med
Östeuropa) uppgår 1992/93 till ca 45 milj.kr. Ökningen jämfört med
innevarande år uppgår till 32 milj.kr.

Övriga programområden, t.ex. media, informationsprogrammen
SPRINT och IMPACT samt ungdomsprogrammet Youth for Europé
uppgår tillsammans till en kostnad om ca 46 milj.kr. Dessa program-
områden presenteras i de berörda departementens bilagor i budget-
propositionen.

Beräkningarna av kostnaderna för Sveriges deltagande i program-
samarbetet utgår ifrån en modell som innebär att vi betalar en andel av
programkostnadema enligt EG:s budget. Denna andel festställs utifrån
relationen mellan Sveriges bruttonationalprodukt (BNP) och EG-
ländemas samlade BNP. Denna s.k. proportionalitetsfektor festställs
årligen. I beräkningarna antas den uppgå till 3,5 % år 1993.

De administrativa kostnaderna för myndigheter och departement
förväntas öka med ca 24 milj.kr. Denna post avser även utredningar och
information. Kostnaderna redovisas under respektive huvudtitel.

Uppbyggnaden av EES-institutionema medför ökade kostnader om 50
milj.kr. under anslaget B5. Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA). Anslaget behandlas senare i utrikesdepartementets bilaga.
Förutom de gemensamma EES-institutionema kommer ett särskilt EFTA-
organ för övervakning att upprättas. Övervakningsorganets uppgifter är
övervakning inom områdena konkurrens, statsstöd och offentlig
upphandling, samt allmän övervakning av EES-avtalets efterlevnad.
Vidare kommer utökade sekretariats- och understödsfunktioner för EES-
institutionema att behövas.

Fonden för ekonomisk och social utjämning inom EES (EFTA Finan-
cial Mechanism) utgör ett stöd från EFTA-ländema till EG:s mindre
välutvecklade regioner. Stödet har formen av s.k. mjuka lån med
räntesubventionering samt ett gåvoelement. Totalt omfettar fonden en
lånefecilitet om 1,5 miljarder ecu samt 500 miljoner ecu i gåvodel. Båda
åtagandena sträcker sig över fem år. För Sveriges del innebär detta ett
årligt budgetåtagande om ca 270 milj.kr. under fem år.

Utbetalningen av de svenska bidragen till EG kommer att ske inom
ramen för det statliga betalningssystemet i samråd med RRV.

7 Redovisning av verksamheten med statliga
garantier m.m. för budgetåret 1990/91

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

RRV har redovisat verksamheten med statliga kreditgarantier inkl,
grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på myndigheternas rapporter
till RRV.

I det följande lämnas en sammanställning av och kortfattade kommen-
tarer till myndigheternas uppgifter. Uppgifterna avser, med undantag av
garantiramarna, garantistockens ställning per den 30 juni 1991. De
redovisade utgifterna och inkomsterna för verksamheten avser budgetåret
1990/91.

Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30
juni 1991. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits.
Riksbankens garanti på elva miljarder kr for Världsbanken redovisas i
år efter dollarkursen den 30 juni 1991.

Garantier för Forsmarks Kraftgrupp AB redovisas i sin helhet under
statens vattenfällsverk.

Gällande garantiramar

Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli
1991, uppgår till 169 miljarder kr.

Bland de ramar som ökat under det gångna året dominerar ramarna för
exportkreditnämndens garantier samt garantier till televerket och
riksgäldskontoret. Ramen för s.k. normalgarantier sänktes från 29 till 20
miljarder kr. För s.k. LT-garantier höjdes ramen från 29 till 40 miljarder
kr. En kraftig minskning har skett ifråga om ramarna till statens
järnvägar (SJ-invest).

Gjorda garantiutfästelser

Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1991, uppgår till 138 miljarder
kr. Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas
till belopp som överstiger de fastställda garantiramarna, eftersom endast
en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld.
Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästel-
serna inom garantiramarna.

Större ökningar av utfästelserna kan noteras för exportkreditnämndens
garantier. Ett stort antal skogindustriprojekt, maskinleveranser, transport-
system, kommunikationsprojekt och anläggningsentreprenader ligger
bakom denna uppgång. Minskningar i utfästelserna förekommer bland
annat beträffande stöd till Forsmarks Kraftgrupp AB, varvsföretag
(riksgäldskontoret) och Teleinvest.

Garanterad kapitalskuld

Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1991, var 105 miljarder
kr. Grundfondsförbindelser utgjorde 55 miljarder kr. Skillnaden mellan
den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiutfästelser beror till

största delen på det faktiska utnyttjandet av exportkreditgarantiema. Prop. 1991/92:100
Den garanterade kapitalskulden har minskat med 3,0 miljarder kr. Bil- 1

sedan den 30 juni 1990. Minskningen av garanterad kapitalskuld per
samhällsområde har särskilt berört garantier till varv, energi och export.

Minskningar av den garanterade kapitalskulden gäller stöd till
varvsföretag, statens vattenfällsverk, televerket och lantbruksgarantier.

Utgifter till följd av infriade garantier

Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1990/91
uppgår till 1,0 miljard kr. Utgifterna härrör främst från exportkredit-
nämndens garantier till Brasilien, Irak, Mexico och Egypten.

Inkomster från lämnade garantier

Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1990/91 uppgår till drygt
500 miljoner kr. Inkomsterna genereras främst av exportkreditgaran-
tiema. Garantiavgifterna har inte ökat sedan förra budgetåret.

Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till

1 miljard kr. Dessa inkomster härrör främst från stöd till varvsföretag
och från exportkreditgarantiema. Betydande återbetalningar har gjorts
inom varvssektom. Stora återbetalningar har även gjorts inom export-
kreditsektom från bl.a. Egypten, Jugoslavien, Mexico, Aigentina och
Angola.

Resultatet av verksamheten

Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för
tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade
garantier resulterat i ett nettoöverskott på ca 450 miljoner kr. Detta är en
förbättring av resultatet jämfört med föregående budgetår med ca
410 miljoner kr. eftersom verksamheten för budgetåret 1989/90 redo-
visade ett nettoöverskott på ca 40 miljoner kr.

SOjbO^D O/D O
00“ o” o o” o’ o* o’
SO
c-

SO	c>	SO	c-	en	SO O

00	0”	00	00		00 0
so		SO	CO		SO
r-		C"	cm		t'*

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

«3
•s

<5*

_O « M JO -£>
cm O O — en 0 00			en	CD	en	O —
0” en” r-” —” Os" 0” so” »DSOfN >O V")	C-”	—?		—T	f	ir? Os
0” en” r-” —” Os" 0” so” »DSOfN >O V")	r-	CM		Os	f	c- cn
O cm 00 cm cn	r*	CM	Os	CM	CM	Os V)
so CM 00 —< CM	O		0		*O	cm »n
cn — -«	r~-			en	O	>n

CMOO-^^OO			en	■'fr	O		0-^
O en os vr> so cm r~> 0	CM SO		00”	»n	vn	s	v? Os”
O en os vr> so cm r~> 0	»n	O	cn	3	»n	s	S- en
O CM 00 cm cn		00	CM	3	so	r*	Os »n
so CM 00 CM		CM		en	3	r*	cm «n
en —• —’		r-		r*	3	cn

			0		O en
00” CM	so” en	3	3	s	r^”oC SO C'
tT	00	CM	CM	TT	— so
8		8	Os SO	Os SO	»n — so

« •- «
o > u
Q =O Q

o3 «3

£ E

a ao 3

8 Lönenivån i anslagsberäkningarna

Lönerna för det stora flertalet statstjänstemän och för vissa andra
arbetstagare i offentligverksamhet bestäms genom förhandlingar mellan
statens abetsgivarverk (SAV) och de fackliga organisationerna på det
statliga avtalsområdet.

Den 15 mars 1991 träffade SAV avtal med Statsanställdas förbund och
SACO samt den 27 mars 1991 med TCO-OF/A, TCO-OF/C och TCO-
OF/F om slutlig reglering enligt ramavtal om löner för stats-tjänstemän
m.fl. avseende åren 1989 och 1990 (RALS 1989-90) m.m.. Vid samma
tillfälle träffade SAV ramavtal med ovan nämnda organisationer om löner
m.m. 1991-1993 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1991-93).

Till grund för beräkningen av anslagen till löner och pensioner liksom
för anslag inom utgiftsramen för militärt försvar samt planeringsramen
för civilt försvar under budgetåret 1992/93 har lagts de i nämnda
kollektivavtal avtalade löner m.m., gällande fr.o.m. den 1 oktober 1990
resp, den 1 juli 1991.

I kompletteringspropositionen 1991 (prop. 1990/92:150, FiU 30,
rskr. 386) anmälde min företrädare att regeringen avsåg att återkomma i
frågan om konsekvenser för de statliga myndigheterna av införandet av
särskild löneskatt. Frågan var föranledd av att det som ett led i skatte-
reformen, infördes en särskild löneskatt på förvärvsinkomster, som inte
till någon del grundar rätt till socialförsäkringsförmåner (pensions-
utbetalningar). Förslaget om införande av särskild löneskatt behandlades
av riksdagen under våren 1991, varför effekterna av införandet av denna
skatt inte kunde beaktas i samband med budgetregleringen av myndighe-
ternas förvaltningsanslag för budgetåret 1991/92. Utgifterna har därför
övergångsvis belastat statsbudgetens inkomstsida. I anslagsberäkningen
för myndigheternas förvaltningsanslag avseende budgetåret 1992/93 har
utgifterna avseende den särskilda löneskatten beräknats inom resp, anslag
genom att lönekostnadspålägget höjts från 39% till 41,5%. Höjningen
avser kostnaden för inbetalning av den särskilda löneskatten.

I förhållande till det löneläge som låg till grund för beräkningen av
lönekostnaderna i budgetpropositionen 1991 har beaktats höjningen av
månadslönen med 1,2% fr.o.m. den 1 oktober 1990. Vidare har beräk-
nats en kompensation om 0,5 % för ett icke nivåhöjande utrymme (INU)
som har getts för individuella löner som en generell höjning av månads-
lönen fr.o.m. den 1 januari 1991.

Höjningarna av chefelöner den 1 oktober 1990 och den 1 januari 1991
med motsvarande komponenter har beaktats. Därutöver har också beak-
tats höjningen av månadslönen fr.o.m. den 1 juli 1991 för anställda med
månadslön under 14 201 kronor. I löneomräkningen har dessutom beak-
tats de belopp som avsattes i RALS 1989-90 för löneåtgärder främst för
marknadskänsliga grupper och för att trygga en långsiktig personalför-
söijning vid i första hand anslagsmyndigheter.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

I budgetförslaget har de olika avtalskomponentemas kostnadseffekt Prop. 1991/92:100
beräknats utifrån vaije myndighets faktiska löneprofil. Bil. 1

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor:
Preliminär nationalbudget (Bilaga 1.1)

Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning (Bilaga 1.2)

Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3)
Fördelningseffekter (Bilaga 1.4)

Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken (Bilaga 1.5)

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, att regeringen
dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
jag har förordat i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har
förordat i det föregående,

3. för budgetåret 1992/93, i avvaktan på slutliga förslag i komplette-
ringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det
föregående,

a) beräkna statsbudgetens inkomster,

b) beräkna förändringar i anslagsbehållningarna,

c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,

4. godkänna riktlinjerna beträffande ramar för myndigheternas
förvaltningskostnader (avsnitt 4.3.1),

5. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1992/93, genom riks-
gäldskontoret ta upp lån för investeringar för förvaltningsändamål

intill ett sammanlagt belopp av 990 000 000 kr, (avsnitt 4.3.4),

6. godkänna att regeringen beslutar om avveckling av postgirots
ensamrätt till de statliga betalningarna (avsnitt 5),

7. godkänna riktlinjerna beträffande ekonomiska styrmedel i miljö-
politiken (Bilaga 1.5)

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

8. styrning av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna
för myndigheterna (avsnitt 4),

9. det statliga betalningssystemet och statliga betalningar, finans-
inspektionens tillsyn av postgirot och postgirots verksamhetsområde
(avsnitt 5),

10. utbetalning av de svenska bidragen till EG (avsnitt 6),

11. statliga garantier (avsnitt 7),

12. lönenivån i anslagsberäkningarna (avsnitt 8).

Innehåll

Finansplanen

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

1	Mål för en ny politik		1
	1.1	Bakgrund	1
	1.2	Grundläggande utgångspunkter	3
	1.3	Samarbetet i Europa	5
	1.4	Det ekonomiska läget	6
2	Den ekonomisk-politiska strategin		7
	2.1	En långsiktig utgiftsstrategi	8
	2.2	Inflationsbekämpningen i förgrunden	9
	2.3	Penningpolitik och kreditmarknad	10
	2.4	Arbetsmarknaden och lönebildningen	11
3	Det första steget - åtgärder hösten 1991		12
4	Det andra steget - finansplanen 1992		14
	4.1	Den ekonomiska politiken och förslaget till statsbudget 1992/93	14
	4.2	F örändringsarbete	18
5	Politiken på längre sikt		18
	5.1	Skattepolitiken	19
	5.2	Pensionerna	20
	5.3	Miljöpolitiken	20
6	Effekter av politiken		21
	6.1	Samhällsekonomin	21
	6.2	Fördelningen av välfärd och inkomster	22
7	Den ekonomiska utvecklingen 1991-1993		23
	7.1	Långsam internationell återhämtning	23
	7.2	Den svenska ekonomin	24
8	Avslutning		27

Statsbudgeten och särskilda frågor

1	Statsbudgeten budgetåren 1991/92 och 1992/93		29
	1.1	Beräkningsförutsättningar	29
	1.2	Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1991/92	29
	1.3	Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1992/93	32
	1.4	Statsbudgetens saldo för budgetåren 1991/92 och 1992/93	36
2	Underliggande budgetutveckling		38
3	Budgetunderskott och statsskuld		38
4	Styrning av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna för myndigheterna		40
	4.1	Verksamhetsformer i staten	40
	4.2	Mål- och resultatstyrning	41
	4.3	En effektiv medelshantering	45

4.4 Redovisning, revision och ekonomiadministration,

myndigheternas kompetens 56

4.5 Stöd till regeringskansli och myndigheter 57

5 Statliga betalningar och postgirot 57

6 EES-avtal 65

7 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m.

för budgetåret 1990/91 67

8 Lönenivån i anslagsberäkningarna 70

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

Hemställan

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992

Bilaga 1.1

Preliminär nationalbudget
för 1992

Preliminär Nationalbudget

Förord

Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den
internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1993.

Nationalbudgeten bygger på material från läckdepartement och olika
verk och institutioner. För bedömningen av den internationella utveck-
lingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den
svenska ekonomin baseras främst på underlag från statistiska centralbyrån
och på den prognos för de kommande åren som konjunkturinstitutet
publicerade den 12 december 1991. Vidare har en grupp bransch- resp,
konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedömningarna
åvilar dock helt finandepartementets ekonomiska avdelning.

Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är finansrådet Lars
Heikensten. Arbetet har letts av departementsrådet Anders Palmér.
Kalkylerna avslutades den 19 december 1991.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1.

1 Sammanfattning

Den svenska ekonomin utvecklas för närvarande mycket svagt. Efter-
frågan viker inom de flesta sektorer och produktionen fäller. Trots
omlättande arbetsmarknadspolitiska insatser ökar arbetslösheten succes-
sivt till en för svenska förhållanden mycket hög nivå.

Tillbakagången orsakas av en kombination av konjunkturella och
strukturella faktorer. Avmattningen i omvärlden har naturligtvis stor
betydelse, särskilt när länder som är viktiga för Sverige — USA, Stor-
britannien, Norge och Finland — drabbats hårt av lågkonjunkturen. Den
svenska exportens varusammansättning — med stark inriktning på bilar,
investeringsvaror och skogsprodukter — är också oförmånlig i rådande
fäs av den internationella konjunkturen.

Till övervägande del förklaras tillbakagången för svensk ekonomi av
inhemska fäktorer. Att Sverige haft en sämre utveckling än omvärlden
framgår av diagram 1. Efter devalveringarna i böljan av 1980-talet växte
industriproduktionen snabbt. Samtidigt skedde en gradvis urholkning av
företagens konkurrenskraft. Lönekostnaderna ökade mer än i omvärlden,
särskilt mot slutet av 1980-talet och under 1990. När produktivitetstill-
växten stagnerade, bl.a. till följd av överhettningen i ekonomin, blev
kostnadsläget allt oförmånligare och resulterade i fällande marknadsandel-
ar och försämrade vinstmarginaler.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 1:1 Industriproduktionen i EG och i Sverige 1980-1991

Index 1985=100

Källor: OECD och statistiska centralbyrån.

Problemen accentueras också av den desinflationsprocess som
ekonomin nu går igenom. 1980-talets inflatoriska klimat karaktäriserades
av stigande förmögenhetsvärden. Finansiella transaktioner var ofta mer
lönsamma för näringslivet än satsningar på utbyggd produktions- och
distributionsapparat. Hushållen uppmuntrades till lånefinansierad

konsumtion. Stora obalanser och spänningar byggdes upp på olika Prop. 1991/92:100
tillgångsmarknader, där efterfrågan trissades upp av förväntningar om Bil. 1.1
fortsatta prisstegringar.

Den låga aktivitetsnivån i ekonomin medför att konsumentpriserna nu
stiger mycket långsamt. En rad andra priser har fallit eller är på väg att
bölja göra det. Det tydligaste exemplet gäller kommersiella fastigheter,
men även bostadsprisema har en svag utveckling. Många industriproduk-
ter får också känna av fällande priser.

Desinflationsprocessen innebär att vissa aktörer med högt belånade
tillgångar inte kan betala sina räntor. Stora kreditförluster uppstår hos
finansbolag och banker, vilket skapar oro och svårigheter för en del
låntagare att erhålla krediter. Vidare medför den låga inflationstakten i
kombination med det nya skattesystemet att det blivit allt dyrare för
hushållen att låna till konsumtionsändamål. Sparkvoten har stigit mycket
kraftigt, vilket hållit tillbaka den privata konsumtionen.

Den speciella omställningsfäs som den svenska ekonomin nu går
igenom gör utvecklingen mycket svårbedömd. Efter att BNP preliminärt
sjönk med drygt 1% 1991, bedöms nedgången i år stanna på 0,2%.
Huvudförklaringen till att fallet bromsas upp är det omslag i lagercykeln
som väntas ske. Under 1993 bör förbättrad internationell draghjälp och
en viss återhämtning av den inhemska efterfrågan leda till en uppgång av
BNP på drygt 1 %. Arbetslösheten stiger gradvis under prognosperioden
for att troligen nå en topp under 1993 på över 4 1/2%. Bytesbalansens
underskott krymper de närmaste åren, främst beroende på en allt starkare
handelsbalans.

Internationella förutsättningar

Konjunkturen inom OECD-området nådde sin botten i mitten av 1991.
För de länder som ligger tidigast i cykeln — USA, Storbritannien och
Canada — har därefter en uppgång noterats. Återhämtningen har dock
varit trög och fylld av bakslag. I dessa länder och i flertalet andra
industriländer väntas dock tillväxten fortsätta att tillta under loppet av
1992 och 1993.

De tyska och japanska ekonomierna är nu på väg in i en lugnare fas.
Efter en relativt kraftig avmattning under andra halvåret 1991 väntas en
stabilisering av dessa ekonomier från och med senare delen av 1992. Den
internationella återhämtningen blir dock sammantaget betydligt svagare
än under tidigare uppgångsfaser. För hela OECD-området bedöms BNP-
tillväxten stiga från 1% 1991 till ca 2 1/4% 1992 och till knappt 3%
1993.

Den viktigaste faktorn bakom konjunkturuppgången är den lättnad i
penningpolitiken som har genomförts i en rad länder, med Tyskland som
ett viktigt undantag. Räntenedgången väntas leda till en stimulans av den
privata konsumtionen och av investeringarna, främst inom bostadssek-
torn. Ännu har dock inte de lägre räntorna gett de positiva effekter på
ekonomierna som kunnat förväntas. Marginalerna mellan in- och
utlåningsräntoma har vidgats, vilket medfört att hushåll och företag inte

till fullo fått del av lättnaderna. I takt med att konjunkturen stärks i de Prop. 1991/92:100
anglosaxiska länderna kan en viss åtstramning av penningpolitiken Bil. 1.1
förväntas, medan det så småningom uppstår ett utrymme för lättnader i

Tyskland och Japan.

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

	1990	1991	1992	1993
BNP i OECI), %	2,5	1	2 1/4	3
Konsumentpriser i OECD	4,9	4 1/4	3 1/2	3 1/2
(KPI årsgenomsnitt), %
Råoljepris, dollar per fat	23,6	20	21	21
Dollarkurs i kr.	5,93	6,07	5,94	5,94

Källor: OECD och finansdepartementet.

Finanspolitiken i OECD-området hade under 1991 en svagt expansiv
inriktning, främst beroende på en kraftig ökning av de offentliga
utgifterna i västra Tyskland. Konjunkturavmattningen medförde också att
skattebaserna urholkades och att utgifterna för arbetslöshetsunderstöd
ökade i många länder, vilket försvagade statsfinanserna. En omläggning
av finanspolitiken i mindre expansiv riktning har inletts i Tyskland
genom såväl höjningar av skatter och sociala avgifter som neddragningar
av de offentliga utgifterna.

Den största osäkerheten i bedömningen gäller styrkan i den amerikan-
ska konjunkturuppgången. För att tillväxten ska ta fart i USA krävs att
konsumtionsefterfrågan expanderar och att investeringarna stärks. En
fortsatt restriktiv kreditgivning från bankerna kan försvåra nyinvestering-
ar för företagen. Vidare kan fortsatt osäkerhet om den framtida ekonomi-
ska utvecklingen resultera i att företag och hushåll blir obenägna att öka
sin skuldsättning ytterligare. Detta skulle kunna leda till att återhämtning-
en blir svagare än förutsatt.

En annan osäkerhet är förknippad med den tyska utvecklingen. Om
inflationstakten visar sig svår att bemästra kan penningpolitiken stramas
åt ytterligare. I så fall tvingas alla de länder som har sina valutor nära
kopplade till D-marken att följa med. En högre räntenivå i Europa skulle
försena återhämtningen.

En negativ faktor för Sverige är den svaga utvecklingen i Norden. Den
finska ekonomin har råkat ut för ett veritabelt ras, till stor del beroende
på östhandelns kollaps. Importen av bearbetade varor till Finland
beräknas preliminärt ha fallit med nära 20% 1991, vilket mycket starkt
bidragit till att marknadstillväxten för svensk export praktiskt taget
stagnerat. Även utvecklingen för den norska fastlandsekonomin har varit
dämpad. En återhämtning verkar ändå vara på väg i Norden, eftersom
anpassningen bort från de djupa obalanser som uppstått i ekonomierna nu
hunnit en bit på väg.

Löner och konsumentpriser

Avmattningen i den svenska ekonomin medför en markant nedväxling
av lönestegringstakten. Så gott som samtliga lönepåverkande faktorer
verkar åt samma håll. Arbetslösheten stiger, inflationstakten avtar,
vinsterna pressas, kapacitetsutnyttjandet fäller. Ökningen av timlönerna
mellan årsgenomsnitten för 1990 och 1991 blev ca 5,5%, inklusive
överhäng, löneglidning och kostnaderna för förlängd semester. Från 1991
till 1992 blir överhänget mindre, medan avtalen ligger på en högre nivå.
Det svaga arbetsmarknadsläget reducerar löneglidningen ytterligare,
varför den totala timlöneökningen för ekonomin väntas stanna på 4 1/2%
i år.

För merparten av 1993 finns ännu inga avtal, eftersom Rehnbeig-
överenskommelsen löper ut den 31 mars. Arbetslösheten väntas fortsätta
att stiga, åtminstone under första halvåret, och aktiviteten i ekonomin
förblir sannolikt relativt låg. Ekonometriska skattningar tyder på bestå-
ende låga löneökningar. Timförtjänsten bedöms stiga med ca 4%. Det
kan emellertid inte uteslutas att uppdämda lönekrav och spänningar
mellan olika grupper på arbetsmarkanden leder till ett högre utfall.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 1:2 Löner och priser

Årlig procentuell förändring

	1990	1991	1992	1993
Timlön, kostnad	10,0	5,5	4,5	4,0
KPI dec.-dec.	10,7	8,5	2,4	3,5
NPI dec.-dec.	7,3	5,5	4,0	3,9
KPI årsgenomsnitt	10,4	9,5	3,2	3,5
NPI årsgenomsnitt	6,6	5,6	5,4	3,9

ANM.: KPI = Konsumentprisindex

NPI = Nettoprisindex.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Inflationstakten avtar snabbt i Sverige. Under loppet av 1991 steg
konsumentpriserna med ca 8 1/2%, varav finansieringen av skatterefor-
men svarade för med 3,6 procentenheter. Under våren förutses prishöj-
ningarna dämpas till ca 3%. Det finns flera orsaker till den kraftiga
nedgången. Viktiga förklaringar är lönenedväxlingen och en gynnsam-
mare produktivitetsutveckling, som minskar kostnadstrycket. Dessutom
sänktes mervärdeskatten på livsmedel, inrikes transporter m.m. vid
årsskiftet 1991/92. Då fäller också skattereformens effekter på priserna
bort ur tolvmånaderstalen. Enligt de mätningar som görs har dessutom
inflationsförväntningarna radikalt dämpats, både hos hushåll och företag.

Konsumentpriserna bedöms öka under loppet av året med 2,4% 1992
och 3,5% 1993. Den underliggande inflationstakten — då effekterna av
förändringar i de indirekta skatterna är borttagna — fäller från ca 5 1/2%
1991 till ca 4% 1992 och 1993.

Försörjningsbalans

BNP föll preliminärt med 1,3% förra året. Aktiviteten var svag i stort
sett i alla delar av ekonomin. Nedgången var emellertid särskilt markerad
för festa investeringar och lagerinvesteringar. Att BNP inte utvecklades
ännu sämre berodde på att importen föll kraftigt. Sannolikt sker en
tillbakagång för ekonomin även i år, mycket beroende på det svaga
bostadsbyggandet som väntas ge ett negativt bidrag till BNP på nästan
1 %. En viss tillväxt — drygt 1 % — förutses för 1993, främst orsakad av
en återhämtning av exporten. Tillväxten blir dock inte tillräcklig för att
öka kapacitetsutnyttjandet i ekonomin.

Hushållens reala disponibla inkomster steg med ca 4 % förra året, trots
att lönerna ökade långsammare än priserna och att sysselsättningen föll.
Den viktigaste förklaringen till inkomstökningen är den kraftiga sänk-
ningen av de direkta skatterna till följd av skattereformen. Effekterna av
sysselsättningsminskningen neutraliseras också i stor utsträckning av ökat
arbetslöshetsunderstöd. Till detta kommer effekterna av det obligatoriska
tillfälliga sparandet, som spätt på hushållens köpkraft ytterligare.

Skattereformen — liksom avvecklingen av det tillfälliga sparandet — får
även i år vissa expansiva effekter på hushållens köpkraft, som dock stiger
långsammare än i fjol. Under 1993 försvagas inkomstutvecklingen.
Inkomstöverföringama till hushållen stiger realt sett mindre än under de
närmast föregående åren. Dessutom sker inga ytterligare återbetalningar
av det tillfälliga sparandet, vilket leder till en negativ effekt när det gäller
förändringen av köpkraften mellan 1992 och 1993.

Den privata konsumtionen steg obetydligt 1991. Efter en svag inledning
av året förstärktes dock efterfrågan gradvis, vilket medförde en gynnsam
utveckling för detaljhandeln. Därtill kom att fallet i bilförsäljningen
upphörde. Sparkvoten fortsatte att stiga kraftigt.

Bedömningen av sparkvotens utveckling utgör en av de mest osäkra
fektorema i prognosen över svensk ekonomi för 1992 och 1993. Den
kraftiga uppgång i hushåll ssparandet som inträffet under de senaste åren
kan till en del ses som en normalisering efter den utveckling som följde
under andra hälften av 1980-talet, efter avregleringen av kreditmarkna-
den. Dessutom ändrades skattesystemet i sparstimulerande riktning och
konjunkturläget försämrades. Oron på de finansiella marknaderna
påverkar också hushållens beteende, liksom krympande förmögenheter.

Även i år kan sparkvoten förväntas stiga. Sannolikt avstannar upp-
gången nästa år. I takt med att den ekonomiska utvecklingen gradvis blir
något bättre bör hushållens framtidförväntningar bli mindre pessimistiska.
Slutsatsen blir att den privata konsumtionen beräknas stiga med ca 1/2%
i år och något mer nästa år.

Den offentliga konsumtionen växte med drygt 1/2% 1991, beroende på
utvecklingen i kommunerna. I år förutses en nedgång för staten, medan
en större omfettning av sysselsättningsskapande åtgärder håller uppe
aktiviteten i kommunsektorn. Besparingar inom staten och indragningar
från kommunerna kan leda till stagnation eller tillbakagång under 1993.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 1:3 Försörjningsbalans

	Miljarder kr. 1990	Procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1990	1990	1991	1992	1993
BNP	1 350,1	0,6	-1,3	-0,2	1,3
Import	403,3	1,2	-6,0	1,2	3,0
Tillgång	1 753,4	0,8	-2,6	0,2	1,7
Privat konsumtion	699,0	-0,2	0,3	0,5	0,7
Offentlig konsumtion	366,5	2,1	0,7	0,6	-0,1
Stat	104,9	3,4	-1,0	-1,2	-0,5
Kommuner	261,6	1,6	1,4	1,3	0,0
Bruttoinvesteringar	279,9	-0,9	-8,5	-7,5	-1,6
Lagerinvesteringar¹	-1,2	0,1	-1,2	0,6	0,7
Export	409,2	2,0	-2,3	2,0	4,5
Användning	1 753,4	0,8	-2,6	0,2	1,7

¹ Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Den stora nedgången i bruttoinvesteringarna under fjolåret kan helt
hänföras till näringslivet. Svag efterfrågan, försämrad lönsamhet och
avtagande kapacitetsutnyttjande gjorde att industriinvesteringarna föll med
nästan 20 %. Inom gruppen övrigt näringsliv rasade fåstighetsinvestering-
ama. Bostadsinvesteringama hölls däremot väl uppe p.g.a. eftersläpnings-
effekter från den höga igångsättningen under senare delen av 1990 och
av att ombyggnadsinvesteringama kom igång.

För bruttoinvesteringarna totalt förutses en nästan lika stor nedgång i
år, knappt 8%, men med en delvis annan sammansättning. Övrigt
näringsliv, exklusive de expansiva affärsverken, fortsätter att minska i
nästan oförändrad takt, medan fallet för industrin dämpas. Däremot
verkar nedgången för bostadssektorn bli mycket kraftig, trots att
ombyggnadsverksamheten tilltar ytterligare. Nybyggnationen krymper
med ca en tredjedel. Sjunkande efterfrågan, pressade priser och minskade
subventioner till sektorn kommer att få en starkt hämmande inverkan på
igångsättningen av nya bostäder.

Den vikande tendensen för bostadsinvesteringama väntas hålla i sig
också under 1993. Fallet för industriinvesteringarna upphör troligen och
förbyts till en liten uppgång. Nedgången för övrigt näringsliv bromsas
upp. Sammantaget bedöms bruttoinvesteringarna minska något även nästa
år.

Även om lagrens betydelse för konjunkturmönstret allmänt sett avtagit
under det senaste decenniet, har ändå lagercykeln en central betydelse för
den makroekonomiska utvecklingen under prognosperioden. Den starka
lageravvecklingen under 1991 bidrog till att nedgången i BNP blev
betydande. Både 1992 och 1993 kännetecknas av rekyleffekter av de
stora lagerminskningama förra året. Trots fortsatta neddragningar ger
lagren tämligen stora positiva bidrag till BNP, eftersom förändringen i
lagerinvesteringama blir positiv efter de stora minustalen 1991.

Den försenade internationella konjunkturuppgången har fått betydande
negativa återverkningar på den svenska exporten. Tunga branscher inom
verkstads- och basindustrin har drabbats hårt. Läget har förvärrats av att

kostnadsnivån drevs upp under överhettningsåren, i förhållande till de Prop. 1991/92:100
utländska konkurrenterna. Svenska företag har fortsatt att tappa mark- Bil. 1.1
nadsandelar. Under 1991 föll exporten preliminärt med drygt 2%.

Under 1992 och 1993 väntas marknadstillväxten gradvis stärkas.
Dessutom förbättras det relativa kostnadsläget p.g.a. låga löneökningarna
och en gynnsam produktivitetsutveckling. För svensk industri viktiga
branscher som skog och transportmedel ligger normalt också tidigt i
konjunkturcykeln. Därför bör en successiv återhämtning för exporten
inträffa, även om ökningstalen blir lägre än under motsvarande uppgångs-
fäser under de senaste decennierna.

Det stora importfallet under fjolåret kan delvis förklaras av den mycket
svaga inhemska efterfrågan. Inte minst den kraftiga lageravvecklingen
och de fällande maskininvesteringama hade stor betydelse. En gradvis
återhämtning av den inhemska efterfrågan leder till att importen böljar
öka igen.

Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten

Procent av föregående års BNP

	1990	1991	1992	1993
Privat konsumtion	-0,1	0,2	0,3	0,4
Offentlig konsumtion	0,6	0,2	0,2	0,0
Bruttoinvesteringar	-0,2	-1,9	-1,5	-0,3
Lagerinvesteringar	0,1	-1,2	0,6	0,7
Nettoexport	0,3	1,5	0,3	0,5
BNP	0,6	-1,3	-0,2	1,3

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Sammantaget kan konstateras att konsumtionen och nettoexporten ger
positiva bidrag till BNP-tillväxten under prognosperioden. Bruttoinvester-
ingarna har en negativ inverkan som dock avtar. Lagerinvesteringama
har en stor inverkan på ekonomins utveckling.

Bytesbalans

Handelsbalansen visade under 1991 preliminärt ett överskott på drygt 31
miljarder kr., vilket var mer än dubbelt så mycket som 1990. Den vik-
tigaste förklaringen till denna utveckling var den kraftigt fällande import-
volymen. Eftersom exporten väntas stiga snabbare än importen framöver
stärks handelsbalansen ytterligare. För 1993 beräknas överskottet uppgå
till nära 50 miljarder kr. Det ökande överskottet i handelsbalansen ter sig
naturligt mot bakgrund av att marknadstillväxten för svensk export är
gynnsam samtidigt som den inhemska efterfrågan är fortsatt svag under
hela perioden.

Underskottet i bytesbalansen krymper gradvis, mycket beroende på
handelsbalansen. Den positiva utvecklingen för bytesbalansen beror också
på att de svenska direktinvesteringama utomlands dämpas samtidigt som
investeringarna från utlandet ökar. Den förutsedda förstärkningen av

näringslivets konkurrenskraft borde medföra en förbättring av företags- Prop. 1991/92:100
klimatet och därmed ytterligare stimulera utländska investeringar i Bil. 1.1

Sverige. Detta förhållande gör att räntenettot blir mindre negativt.

Bytesbalansens underskott väntas 1993 bli lägre än en procent av BNP.

Tabell 1:5 Nyckeltal

	1990	1991	1992	1993
Disponibel inkomst (%)	3,2	4,1	2,1	0,4
Sparkvot (nivå, %)	-1,1	2,6	4,2	4,0
Industriproduktion (%)	-2,0	-5,5	-0,5	3,0
Relativ enhetsarbetskostnad (%)	3,9	0,5	-1,9	-2,8
Arbetslöshet (nivå, %)	1,5	2,7	3,8	4,5
Handelsbalans (mdr. kr.)	14,8	31,3	37,8	49,3
Bytesbalans (mdr. kr.)	-35,1	-18,9	-17,5	-9,4
Bytesbalans (% av BNP)	-2,6	-1,3	-1,2	-0,6

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet.

Arbetsmarknad

Arbetslösheten steg successivt under loppet av 1991. Uppgången
begränsades dock av några olika faktorer. Dels sattes omfattande
arbetsmarknadspolitiska insatser in, dels dämpades utbudet genom att
många personer lämnade arbetsmarknaden. Årsgenomsnittet blev
preliminärt 2,7%, medan nivån i slutet av året stannade på ca 3 1/4%.

Det stora antalet varsel tyder på att arbetslösheten kommer att fortsätta
att öka under den närmaste tiden. Dessutom utvecklas produktionen
mycket svagt samtidigt som produktiviteten i ekonomin håller på att
förstärkas. Efterfrågan på arbetskraft kommer därför sannolikt att avta.
Den öppna arbetslösheten begränsas dock av arbetsmarknadspolitiska
insatser och av att utbudet sannolikt faller ytterligare. Arbetslösheten
väntas mot denna bakgrund hamna på knappt 4% i år och på ca 4 1/2%
1993, sett som årsgenomsnitt. En mycket osäker post i kalkylen är
bedömningen av produktivitetsutvecklingen.

Finansiellt sparande

Bruttosparandet i ekonomin föll 1991 med motsvarande 1 1/2% av BNP.
Det reala sparandet i form av investeringar i byggnader, maskiner och
lager sjönk ännu mer. Därmed förbättrades det finansiella sparandet,
vilket för hela ekonomin är identiskt med bytesbalansens saldo. För 1992
och 1993 väntas en fortsatt nedgång av investeringarnas andel av BNP,
medan en återhämtning av bruttosparandet sker under 1993. Det finan-
siella sparandet stiger successivt och underskottet i bytesbalansen
begränsas till drygt 1/2% av BNP 1993.

Sparandets fördelning på sektorer ändras radikalt under perioden.
Hushållens och företagens sparande stiger medan det offentliga sparandet
sjunker. I år väntas det privata sparandet bli positivt efter att ha visat
underskott sedan 1987. Under perioden 1987-1990 hade den offentliga
sektorn finansiella överskott samtidigt som bytesbalansen försämrades.

Bytesbalansen förbättras nu trots växande underskott i den offentliga
sektorn.

Den kraftiga försämringen av det offentliga sparandet 1991 beror till
övervägande delen på konjunkturnedgången och nedväxlingen av löne-
och prisstegringstakten. Även 1992 och 1993 drar den låga aktiviteten
i ekonomin ned det offentliga sparandet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 1:6 Sparande

Procent av BNP i löpande priser

	1990	1991	1992	1993
Bruttosparande	18,0	16,6	15,4	15,7
Investeringar inkl, lager	20,6	17,9	16,6	16,3
Finansiellt sparande därav:	-2,6	-1,3	-1,2	-0,6
Offentlig sektor	3,8	-1,0	-1,2	-2,5
Hushåll	-0,8	1,5	3,1	2,9
Företag	-5,7	-1,7	-3,1	-1,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Kapitalmarknad

Under större delen av 1991 föll de svenska räntorna förhållandevis
kraftigt. Lägre omvärldsräntor, dämpade inflationsförväntningar och
kronans knytning till den europeiska valutaenheten — ecu — var huvudför-
klaringarna. Under slutet av året tvingades emellertid riksbanken att
strama åt penningpolitiken efter de stora valutautflöden som uppkom i
efterdyningarna av den finska devalveringen. Ränteuppgången visar att
Sverige alltjämt behöver en viss räntemarginal gentemot utlandet för att
säkerställa stabila valutaflöden.

Lågkonjunkturen i kombination med prisfall på fastighetsmarknaden
medförde att kreditinstitutens kreditförluster ökade i fjol. Marginalerna
mellan in- och utlåningsräntoma vidgades. De stora förlusterna har också
medfört att kreditgivningen blivit betydligt mer restriktiv. Bankernas
utlåningspolitik kännetecknas numera av noggrann prövning, där ökad
vikt läggs vid säkerheter och låntagares betalningsförmåga. Samtidigt har
också lågkonjunkturen medfört att efterfrågan på krediter minskat, både
från företagen och från hushållen. Det kan inte uteslutas att utvecklingen
på kreditmarknaden även fortsättningsvis får en negativ inverkan på
aktiviteten i ekonomin.

2 Den internationella utvecklingen

2.1 Allmän översikt

Avmattningen av produktionstillväxten inom OECD-området nådde sin
botten i mitten av 1991. I de länder som ligger tidigast i konjunktur-
cykeln och som i flera fell genomgått en regelrätt lågkonjunktur — USA,
Storbritannien och Canada — har produktionstillväxten därefter tilltagit,
I dessa länder samt i flertalet övriga industriländer förväntas tillväxten
fortsätta att stiga under loppet av 1992 och 1993. Den japanska och tyska
ekonomin förutses komma in i en lugnare fas. Efter en relativt kraftig
avmattning under andra halvåret 1991 väntas dessa ekonomier stabiliseras
under senare delen av 1992. Sammantaget blir emellertid återhämtningen
sannolikt förhållandevis svag jämfört med tidigare konjunkturcykler. För
hela OECD-området förutses BNP-tillväxten öka från 1% 1991 till 2
1/4% 1992 och 3% 1993.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Ärlig procentuell förändring

	Andel av OECD- områdets totala BNP i %’	1990	1991	1992	1993
De sju stora länderna
Förenta staterna	37,0	1	- 3/4	2	3 1/2
Japan	15,4	5,6	4 1/2	2 1/2	2 3/4
Tyskland	10,1	4,5	3 1/4	2 1/4	2
Frankrike	8,4	2,8	1 1/2	2 1/2	2 3/4
Storbritannien	7,1	0,8	-2	2	3
Italien	5,9	2	1 1/4	2 1/4	2 1/2
Canada	3,6	0,5	-1	3 1/4	4
Norden
Danmark	0,9	2,1	2	2 1/2	3
Finland	0,7	0,4	-5	0	3
Norge	0,8	1,8	2 3/4	2 1/2	2 1/4
Sverige	1,6	0,6	-1 1/4	- 1/4	1 1/4
Norden²	4,0	1,5	1/4	1 3/4	2 3/4
OECD-Europa	44,0	2,8	1 1/4	2	2 1/2
OECD-totalt		2,5	1	2 1/4	3

¹ 1987 års BNP

² Exklusive Sverige

Källor: OECD och finansdepartementet.

Återhämtningen av produktionstillväxten liksom den förväntade
fortsatta uppgången kan till stor del tillskrivas den lättnad av penningpoli-
tiken som genomförts i en rad industriländer, framför allt de anglo-
saxiska. Även i Japan lättades penningpolitiken under senare delen av
1991. Det är endast i Tyskland som räntorna har förblivit höga.
Räntenedgången väntas stimulera framför allt privat konsumtion samt i
viss mån bostadsbyggandet. Effekterna begränsas dock av att de långa
räntorna, som i hög grad påverkar företagens investeringar samt

bankernas krediträntor till hushållen inte gått ned i lika hög grad som Prop. 1991/92:100
penningmarknadsräntoma. Återhämtningen av privat konsumtion och Bil. 1.1
bostadsbyggandet väntas tillsammans med förbättrad lönsamhet i
näringslivet i ett senare skede leda till en återhämtning också av
investeringarna. Förstärkningen av den inhemska efterfrågan i ett
växande antal länder lägger grunden för en exportorienterad fortsatt
gynnsam tillväxt under 1992 och 1993.

Finanspolitiken i OECD-området 1991 var, fortsatt, svagt expansiv,
främst p.g.a. en kraftig ökning av de offentliga utgifterna i västra
Tyskland. Budgetläget har dock försämrats i en rad länder, till följd av
att den avtagande tillväxten resulterat i lägre skatteintäkter och ökade
utgifter för bl.a. arbetslöshetsunderstöd.

I föreliggande bedömning förutsätts penningpolitiken även fortsättnings-
vis inriktas på inflationsbekämpning. Sålunda kan en omläggning i mer
åtstramande riktning så småningom förväntas i de anglosaxiska länderna,
samtidigt som ett visst utrymme för en penningpolitisk lättnad väntas
uppstå i Japan och Tyskland. Finanspolitiken förutses bli lätt restriktiv
i OECD-området som helhet. I Tyskland förutses en markant reduktion
av budgetunderskottet som ett resultat av redan genomförda och
planerade skattehöjningar.

I USA passerade sannolikt ekonomin botten i konjunkturcykeln under
våren 1991. Därefter pekade de flesta konjunkturindikatorer uppåt, men
under hösten gjorde sig ånyo svaghetstecken gällande i ökad utsträckning.
Den amerikanska ekonomin befann sig sålunda under senare delen av
1991 i ett svagt och ostadigt skede i återhämtningen. Den uppmjukning
av penningpolitiken som genomförts sedan våren 1989 väntas dock bidra
till att tillväxten — som genereras av den privata inhemska efterfrågan —
ökar i styrka under 1992 och 1993. Återhämtningen väntas dock bli
mycket beskedlig, jämfört med tidigare konjunkturvändningar. Tillväxten
förutses uppgå till endast 2% 1992 och öka till ca 3 1/2% 1993.

I Japan och Tyskland — som under de senaste åren fungerat som motor

i den internationella konjunkturen — har den långa expansionsfasen
resulterat i ett ökat pris- och kostnadstryck. Den åtstramning av den
ekonomiska politiken som har skett i dessa länder ledde till en dämpning
av den inhemska efterfrågan, främst investeringarna, under större delen
av 1991. Bägge länderna väntas dock undgå en regelrätt lågkonjunktur.
Efter en svag utveckling under böijan av 1992 väntas dessa ekonomier
under återstoden av prognosperioden återgå till en stabil icke-inflations-
drivande tillväxt.

Den svaga återhämtningen av produktionstillväxten leder till att
sysselsättningen ökar måttligt. Eftersom arbetskraften väntas växa i
ungefär samma takt, förutses därför arbetslösheten för OECD-området
totalt sett kvarstå på ca 7 procent under hela prognosperioden. I
Västeuropa väntas den ligga kvar på drygt 9 procent.

Världshandelns tillväxt ökade under loppet av 1991. Den främsta
drivkraften bakom denna utveckling var en fortsatt stark importökning i
Tyskland. Världshandeln väntas fortsätta att utvecklas gynnsamt, i takt
med att den ekonomiska aktiviteten i OECD-området tilltar.

Den förutsedda måttliga återhämtningen i produktionstillväxten väntas
leda till att inflationen dämpas under större delen av prognosperioden.
Till undantagen hör framför allt USA men även Storbritannien där
inflationen åter kan dra sig uppåt under 1993. BNP-tillväxten inom
OECD-området som helhet väntas inte nå upp till den potentiella
tillväxten. I kombination med den lediga kapacitet som f.n. finns inom
industrisektorn och på arbetsmarknaderna samt en förväntad begränsad
uppgång av råvaru- och oljepriserna väntas detta resultera i en avtagande
prisökningstakt. Lägre löneökningar till följd av den fortsatt relativt höga
arbetslösheten tillsammans med ökad produktivitetstillväxt bör samtidigt
resultera i en markant nedväxling av kostnadsutvecklingen. Sammantaget
förutses inflationen inom OECD-området dämpas från 4 1/2% 1991 till
drygt 3 1/2% både 1992 och 1993.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

	1990	1991	1992	1993
De sju stora länderna
Förenta staterna	5,4	4 1/4	3 3/4	4 1/4
Japan	3,1	3	2 1/2	2
Tyskland	2,7	3 1/2	4	3 3/4
Frankrike	3,4	3	3	2 3/4
Storbritannien	9,5	6	3 1/4	3 1/2
Italien	6,1	6 1/2	5 1/2	5
Canada	4,8	5 1/2	3	3
Norden
Danmark	2,7	3	3	3 1/2
Finland	6,1	4	5 1/2	6
Norge	4,1	3 1/2	3 3/4	3 1/4
Sverige	10,4	9 1/2	3 1/4	3 1/2
Norden¹	4,2	3 1/2	4	4
OECD-Europa	5,1	4 1/2	4	3 3/4
OECD-totalt	4,9	4 1/4	3 1/2	3 3/4

¹ Exklusive Sverige

Källor: OECD och finansdepartementet

Det kanske största osäkerhetsmomentet i bedömningen knyter sig till
styrkan i den amerikanska återhämtningen. Den fortsatt svaga penning-
mängdstillväxten och kreditökningen inger oro. Det bör dock noteras att
minskningen i kreditgivningen i första hand verkar vara ett resultat av
lägre efterfrågan på krediter till följd av lågkonjunkturen, snarare än en
överdriven restriktivitet i utlåningen från bankernas sida. Ytterligare en
faktor som kan försvaga återhämtningen är att hushållen och företagen
som en följd av ökad osäkerhet om den framtida ekonomiska utveckling-
en kan vara obenägna att öka sin skuldsättning ytterligare.

Å andra sidan kan det inte uteslutas att effekterna av de penningpoli-
tiska lättnader som genomförts i de länder som ligger först i konjunktur-
cykeln blir större än beräknat. I så fall kan tillväxten efter en tid bli
betydligt starkare än prognosticerat — med åtföljande konsekvenser för
inflationen på ett par års sikt.

En annan risk gäller utvecklingen i Japan och Tyskland. Den förväntade Prop. 1991/92:100
mycket "mjuka landningen" av dessa ekonomier kan visa sig vara allt för Bil. 1.1
optimistisk. Eventuellt har inte hela effekten av den penningpolitiska
åtstramning som ägt rum tidigare ännu slagit igenom fullt ut med
innebörden att den pågående avmattningen underskattats. Till detta kan
fogas att den underliggande inflationen i främst Tyskland ligger kvar på
hög nivå. Utrymmet för penningpolitiska lättnader bedöms därför vara
begränsat med hänsyn till den höga prioritet som ges åt inflationsbekämp-
ningen. Mot bakgrund av erfarenheterna av den oväntat djupa konjunk-
turnedgången i de anglosaxiska länderna kan därför antagandet om en
"mjuklandning" av de japanska och tyska ekonomierna visa sig vara
alltför optimistiskt. En fortsatt stram penningpolitik i Tyskland tvingar
sannolikt övriga länder anslutna till växelkurssamarbetet inom EMS att
följa med i denna penningpolitiska inriktning, vilket skulle kunna leda till
att återhämtningen i dessa länder blir svagare.

En utveckling med starkare tillväxt än förväntat i Förenta staterna och
en svagare tillväxt i Japan ökar risken för att de externa obalanserna,
som under de senaste åren reducerats markant, åter tilltar. Detta skulle
kunna resultera i ökad oro på de finansiella marknaderna samt ge ny
näring till de handelspolitiska friktioner som växte fram under 1980-
talet.

2.2 Länderöversikter

Förenta staterna

Vändpunkten i den amerikanska konjunkturen nåddes förra våren, då
lägre räntor, oljepriser och en ljusare tro på framtiden skapade bättre
tillväxtförutsättningar. Återhämtningen gick dock långsammare än vanligt
efter en recession och under hösten 1991 befarade många att den helt
kommit av sig. Det var framför allt den långsamma penningmängdstill-
växten och den åter försämrade framtidstron hos konsumenterna som
ingav oro. Sammantaget bedöms den totala produktionen ha fallit med
ungefär 3/4% 1991. Den svaga efterfrågan tillsammans med de lägre
oljepriserna innebar att inflationen dämpades till ca 4 1/4%.

Huvudscenariot i följande prognos är att svaghetstendensema under
hösten var av tillfällig art och att återhämtningen fortsätter.

Den viktigaste faktorn bakom återhämtningen är den gradvisa lättnad
av penningpolitiken som centralbanken genomfört sedan våren 1989 och
framför allt sedan slutet av 1990. Det tar dock tid innan lägre räntor får
effekt för investeringar samt konsumtion, och än så länge har de lägre
räntorna inte lett till en uppgång i kredigivningen. Det har funnits
farhågor för att detta skulle bero på att bankerna — också tyngda av
tidigare kreditförluster — har tvingats neka även kreditvärdiga företag och
hushåll nya lån för att kunna leva upp till de nya och strängare kapital-
täckningsreglema. Detta skulle kunna utgöra en broms för återhämtning-
en. Troligare är dock att företagen och hushållen inte ansett framtidsut-
sikterna tillräckligt goda för att vilja ta upp lån. Detta väntas dock ändras
i år och därmed stimulera såväl investeringar som konsumtion.

Om penningpolitiken gradvis har lagt grunden för en återhämtning,
gäller det motsatta för finanspolitiken. Den kraftiga ökningen av
budgetunderskottet under 1980-talet har gjort att finanspolitiken i
nuvarande skede inte kan användas i stabiliseringspolitiskt syfte. Hösten

1990 slöt kongressen och presidenten en budgetuppgörelse som innebar
att underskottet skulle vara utraderat i mitten av 1990-talet. Under förra
och innevarande budgetår fortsätter underskottet att öka framför allt
p.g.a. försämrade skatteintäkter, men från och med nästa budgetår väntas
utgiftsnedskämingar samt ökade skatteintäkter till följd av konjunkturupp-
gången leda till en minskning av underskottet. Ambitionen att uppnå
budgetbalans i mitten av 1990-talet har dock övergivits. Finanspolitiken
bedöms få en kontraktiv effekt på ekonomin både 1992 och 1993. Denna
förutses dock inte vara tillräckligt kraftig för att utgöra ett hot mot
återhämtningen i ekonomin.

Den viktigaste drivkraften bakom återhämtningen är den privata
konsumtionen, som står för hela 2/3 av totalefterfrågan. Uppgången i den
privata konsumtionen möjliggörs av en ökad disponibelinkomst orsakad
av såväl en bättre reallönetillväxt som högre sysselsättning. Investeringar-
na framför allt i bostäder men även i maskiner och anläggningar väntas
också ta lärt. Även här gäller dock att uppsvinget inte blir lika kraftigt
som efter tidigare recessioner.

Tesen att lagercykeln skulle ha spelat ut sin roll är sannolikt felaktig. I
motsats till förväntningarna var lageravvecklingen relativt kraftig under
recessionen, vilket innebar att lagren var mycket låga i slutet av 1991.
Den uppbyggnad av lagren som väntas ske både i år och nästa år ger
betydande bidrag till efterfrågetillväxten.

Nettoexporten väntas dock dra ned tillväxten betydligt 1992 då den
inhemska efterfrågetillväxten drar igång importen samtidigt som exporten
fortsätter att utvecklas relativt blygsamt. Det är först 1993 - då återhämt-
ningen i världsekonomin väntas ha kommit igång på allvar - som
exporten kommer upp i samma expansionstakt som importen. Dollarn är
i dagsläget mycket konkurrenskraftig och med nuvarande växelkurser
vinner USA sannolikt marknadsandelar både 1992 och 1993.

Sammantaget väntas tillväxten uppgå till omkring 2% 1992 och 3 1/2%
nästa år. Inflationen väntas dämpas till 3 3/4% i år för att nästa år åter
öka till 4 1/4%.

Japan

Efter en inledningsvis mycket stark BNP-tillväxt, mattades aktiviteten
markant under återstoden av 1991. Effekter av en relativt lång period av
ekonomisk-politisk stramhet samt en restriktiv kreditgivning från
bankerna resulterade i en avmattning av de privata investeringarna,
främst bostadsinvesteringar, som föll under loppet av året. För helåret

1991 dämpades tillväxten till preliminärt 4 1/2% från 5,6% 1990. Den
lägre ekonomiska aktiviteten väntas fortgå under större delen av 1992,
och först under slutet av året väntas ekonomin återgå till en stabil icke-
inflationsdrivande tillväxt på ca 3 1/2%.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Pris- och kostnadstrycket i ekonomin avtog i takt med att aktiviteten
mattades. Även det tidigare ansträngda läget på arbetsmarknaden lättade
något, med resultatet att löneutvecklingen dämpades. Den lugnare
inhemska efterfrågetillväxten resulterade också i att handels- och
bytesbalansöverskottet ökade kraftigt under loppet av 1991. Under senare
delen av förra året stagnerade importen. Ytterligare bidragande orsaker
till denna utveckling var en förbättring av bytesförhållandet samt stora
vinsthemtagningar i böljan av året från japanska bolag i utlandet.

Penningpolitiken var fortsatt stram fram till mitten av 1991, då den
avtagande produktionstillväxten och inflationstrycket skapade utrymme
för en lättnad. Den dämpade tillväxten bidrar till en fortsatt avtagande
prisökningstakt under loppet av 1992 och 1993. Förutsättningar skapas
då för ytterligare lättnader av penningpolitiken, även om detta utrymme
bedöms vara begränsat. Fortfarande är läget på arbetsmarknaden relativt
stramt, varför en alltför kraftig penningpolitisk lättnad kan resultera i ett
förnyat inflationstryck. Sänkta räntor kan vidare resultera i en försvag-
ning av yenen och därmed ytterligare späda på det redan växande
överskottet i utrikeshandeln, vilket ur ett handelspolitiskt perspektiv inte
vore önskvärt för den japanska regeringen. Även inom finanspolitiken,
som under de senaste åren varit inriktad på att konsolidera de statliga
finanserna, är utrymmet relativt begränsat att stimulera ekonomin.

Flera faktorer talar för att ekonomin kommer fortsätta att utvecklas
svagt ytterligare en tid. Lönsamheten inom industrin försämrades
påtagligt under senare delen av 1991, och inga större förbättringar väntas
redan under innevarande år. Det tydliga sambandet i Japan mellan
näringslivets investeringar och företagens vinstutveckling talar således för
en fortsatt avmattning av investeringarna. Det försämrade vinstläget i
industrin medför sannolikt också att de för löneutvecklingen så viktiga
bonusutbetalningama kommer att reduceras. Detta i kombination med en
lägre sysselsättningstillväxt talar för att också den privata konsumtionen,
som står för ca 60 procent av totalefterfrågan, kommer att dämpas. Den
samlade inhemska efterfrågan väntas därför utvecklas svagt under 1992.

Nettoexporten väntas bidra till BNP-tillväxten under hela prognosperio-
den. Lägre inhemsk efterfrågan dämpar importtillväxten, samtidigt som
exporten gynnas av den inledda återhämtningen i de anglosaxiska
länderna samt en rad kontinentaleuropeiska länder. Under slutet av 1992
bör effekterna av redan genomförda och eventuellt ytterligare penning-
politiska lättnader resultera i en svag återhämtning av den privata
konsumtionen och investeringarna. Sammantaget innebär detta att BNP
beräknas växa med ca 2 1/2% i år och 2 3/4% 1993. Inflationen väntas
uppgå till 2 1/2% respektive 2% i år och nästa år.

Västeuropa

De flesta länder i Västeuropa — med undantag för Storbritannien, Finland
och Sverige — har erfarit en relativt mild konjunkturavmattning främst
beroende på en stark export till den tyska marknaden. Den positiva
handelseffekten har dock till viss del motverkats av att de länder som är

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

anslutna till växelkurssamarbetet inom EMS har tvingats ansluta sig till
den tyska centralbankens restriktiva penningpolitik. Under 1992 och 1993
förutses tillväxten återhämtas i de flesta europeiska länder. Den tidigare
starka draghjälpen från den tyska ekonomin minskar dock allt eftersom
aktiviteten i den tyska ekonomin avtar, vilket innebär att återhämtningen
blir relativt svag. För OECD-Europa förutses en BNP-tillväxt på drygt
2% 1992 och ca 2 1/2% 1993

Totalproduktionen i västra Tyskland beräknas ha ökat med drygt 3%

1991. Bakom den snabba tillväxten låg en kraftigt ökad efterfrågan från
östra Tyskland. Som ett resultat av den starka inhemska efterfrågan
ökade importen markant under året och tillsammans med en vikande
exporttillväxt ledde detta till att bytesbalansen — för första gången sedan
böljan av 1980-talet — uppvisade ett underskott.

Inflationen ökade till närmare 4,5% efter halvårsskiftet 1991 beroende
på högre indirekta skatter, men även därför att den underliggande
inflationen steg. Gällande löneavtal har inneburit genomsnittliga
lönehöjningar på ca 7%. Kraven inför de förestående avtalsförhandlingar
pekar mot fortsatt rätt betydande löneökningar.

Under sommarmånaderna och böijan av hösten 1991 visade allt fler
konjunkturindikatorer på att en avmattning var på väg i Tyskland.
Industriproduktionen växte långsammare och den inhemska orderingången
dämpades radikalt. Enkätundersökningar — som visar företagens förvänt-
ningar om den framtida ekonomiska utvecklingen — signalerade pessi-
mism. Exporten bromsades upp, framför allt p.g.a. konjunkturavmatt-
ningen i Europa. Under de sista månaderna 1991 ökade emellertid
orderingången till utlandet något.

I augusti 1991 höjde Bundesbank både diskontot och Lombardräntan.
Centralbanken fastställde under förra året också en snävare tillväxtram
för penningmängden (M3). Förra året uppgick statens nettoupplåning till
ca 65 miljarder D-mark, men regeringen avser att minska upplånings-
behovet till 50 miljarder D-mark 1992 och till 30 miljarder D-mark 1994.
I syfte att minska budgetunderskottet och för att anpassa sig till övriga
EG-länder har regeringen lagt fram förslag om att höja momsen från
14% till 15% den 1 januari 1993.

Sammantaget väntas den ekonomiska tillväxten att dämpas till drygt 2%
både 1992 och 1993. Ekonomin kommer fortsatt att belastas hårt av
kostnaderna för att bygga upp de östra delarna. Vidare får Tyskland inte
samma draghjälp från utlandet som under den internationella konjunktur-
uppgången i mitten av 1980-talet, beroende på att återhämtningen i
omvärlden blir svagare och på att investeringarna inte väntas öka lika
kraftigt som vid tidigare internationella konjunkturvändningar.

Inflationen beräknas att uppgå till ca 4% 1992 och 3 3/4% 1993.1 takt
med att konjunkturen dämpas är det troligt att lönutvecklingen kommer
att lugna ner sig. Å andra sidan innebär den föreslagna momshöj ningen
1993 en ökning av konsumentpriserna med 3/4 procentenhet.

I östra Tyskland beräknas bottenläget nu vara nått, även om en bred
återhämtning kan dröja. En faktor som skulle kunna försena återhämt-
ningen är att lönerna inte har någon realistisk koppling till produktivitet-

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

en, vilket därmed försämrar konkurrenskraften. Detta kan försvåra Prop. 1991/92:100
omställningen av företagen och kommer sannolikt att öka arbetslösheten Bil. 1.1
ytterligare.

Den franska ekonomin återhämtade sig gradvis under 1991 efter
nedgången i samband med Gulf-krisen. Industriproduktionen har ökat
sedan andra kvartalet i fjol. Den ekonomiska tillväxten väntas fortsätta
att tillta under första hälften av 1992, varefter den förutses ha nått
potentiell nivå. Återhämtningen leds av en stark nettoexport samt en ökad
privat konsumtion. En fördelaktig utveckling av enhetsarbetskostnaden
bidrog under 1991 till stora marknadsandelsvinster för den konkurrensut-
satta sektorn och nettoexporten gav ett stort bidrag till BNP-tillväxten.
Denna utveckling antas fortsätta under första hälften av 1992. I takt med
att importefterfrågan i Tyskland avtar samtidigt som den inhemska
efterfrågan i Frankrike ökar kan bidraget från nettoexporten till efter-
frågetillväxten väntas avta. Den inhemska efterfrågan kommer att
stimuleras av stigande realinkomster i hushållen, en återhämtning av
sysselsättningen samt en uppgång av de privata investeringarna.

Det övergripande målet för den ekonomiska politiken har även i
lågkonjunkturen varit inflationsbekämpningen. Trots lågkonjunkturen
minskade underskottet i de offentliga finanserna under fjolåret till ca
1,5% av BNP. Både budgetunderskottet och statsskulden i relation till
BNP ligger under genomsnittet för OECD-ländema. Det penningpolitiska
manöverutrymmet begränsas av deltagandet i ERM. Trots att förtroendet
för den franska penningpolitiken ökat under senare år och inflationen är
bland de lägsta inom EG, tvingades Frankrike följa den tyska räntehöj-
ningen hösten 1991. Fortsatt höga realräntor utgör den viktigaste
hämmande faktorn för en återhämtning av de privata investeringarna.
Fortfarande är den höga arbetslösheten det överskuggande problemet i
fransk ekonomi. Konjunkturnedgången ledde snabbt till en ökning av
arbetslösheten från redan höga ca 9% till ca 10%. BNP väntas växa med
ungefär 2 1/2% 1992 och knappt 3% 1993. Konsumentpriserna antas
stiga med knappt 3 % per år under prognosperioden.

I Storbritannien har nedgången i totalproduktionen, som inleddes andra
halvåret 1990 och som fortsatte första halvåret 1991, planat ut. Den
förväntade återhämtningen har dragit ut på tiden men mot slutet av 1991
kunde en svag ökning av produktionen noteras. En stor del av återhämt-
ningen kan dock tillskrivas att oljeproduktionen — efter en tids stag-
nation — åter börjat expandera.

Sedan inträdet i ERM i oktober 1990 sänktes basräntan — det främsta
penningpolitiska instrumentet i Storbritannien — successivt från 15 % till
10,5% hösten 1991. Nedgången skedde i takt med att inflationen
dämpades. Penningpolitiken kan dock fortfarande anses vara stram.
Realräntan ligger kvar på en historiskt sett hög nivå. En hög realränta i
kombination med ett mycket lågt kapacitetsutnyttjande i industrin samt en
fortsatt strävan bland företagen att minska sin höga skuldsättning antas
fortsätta att verka dämpande på de privata investeringarna. Dessa förutses
sålunda fälla ytterligare under första hälften av 1992 för att mot årets slut
åter bölja öka.

Återhämtningen av den ekonomiska tillväxten förutses vara ledd av den Prop. 1991/92:100
privata konsumtionen. Konsumtionen stimuleras av såväl en svag ökning Bil. 1.1
av hushållens realinkomst som en viss nedgång av sparkvoten. Under

1991 slöts löneavtal på successivt lägre nivåer inom alla sektorer i
ekonomin framför allt beroende på den snabbt försämrade situationen på
arbetsmarknaden samt den markanta dämpningen av inflationen. Också
pundets inträde i ERM bidrog troligen till förväntningar om lägre
framtida inflation. Löneökningarna väntas fortsätta dämpas 1992, dock
inte i samma omfattning som inflationen varför en real löneökning
förutses. Uppgången av hushållens reala inkomster begränsas emellertid
av att sysselsättningen sannolikt fortsätter att minska.

Styrkan i den konsumtionsledda återhämtningen hänger samman med
utvecklingen av hushållens sparkvot. Med en stabilisering av arbetsmark-
nadsläget minskar ett av de osäkerhetsmoment som bidrog till uppgången
i sparandet under perioden 1988-1991. Dessutom har räntenedgången
minskat hushållens skuldbörda. Sammantaget innebär detta att en viss
nedgång av sparkvoten sannolikt inträffar under prognosperioden.

Under 1991 gav nettoexporten ett positivt bidrag till efterfrågetillväxten
till följd av minskad import och svagt ökande export. I konjunkturåter-
hämtningen förutses detta slå om till ett negativt bidrag. Ökningen av
privat konsumtion består främst av en uppgång av konsumtionen av
varaktiga konsumtionsvaror för vilka importbenägenheten är hög. Vidare
torde den cykliska uppgången i varulager bidra till nettoimporten genom
sitt stora importinnehåll. Sammantaget väntas BNP öka med knappt 2%

1992 och ca 3% 1993. Inflationen, mätt i detaljhandelsledet, förväntas
uppgå till 3 - 3 1/2% under prognosperioden.

Norden

I de nordiska länderna är det utvecklingen i Finland som markant avviker
från övriga OECD-området. Recessionen har blivit betydligt kraftigare
än tidigare förutsett. Förra året föll BNP med ca 5 %. Under förutsättning
att tillväxten i OECD-området vänder uppåt som förväntat och med
beaktande av den devalvering av finska marken som har skett och de låga
löneavtal som träffats kan en exportledd återhämtning av konjunkturen
förutses i år och nästa år. I Danmark och Norge förutses en fortsatt
gynnsam produktionstillväxt, till vilken inhemsk efterfrågan bidrar i
ökande grad under prognosperioden.

I huvudsak ljusa utsikter gäller för den danska ekonomin fram till
1993. Efter flera år av fällande privat konsumtion och investeringar ökar
nu den inhemska efterfrågan. Utrikeshandeln fortsätter att bidra till
produktionsutvecklingen. Sammantaget väntas BNP växa med 2 1/2%

1992.

Industriinvesteringarna väntas öka med drygt 6% i år och ännu mer

1993. Även den privata konsumtionen förutses öka de närmaste åren.
Hushållssparandet fäller och kan rent av bli negativt 1993. Det samlade
privata sparandet sjunker däremot endast obetydligt.

Stora produktivitetsförbättringar medför att den ökande aktivitetsnivån

endast leder till en obetydlig ökning av sysselsättningen. Arbetslösheten
i Danmark förutses därmed ligga kvar på ca 10% av arbetsstyrkan.

Prisutvecklingen har varit gynnsam de senaste åren, och konsument-
priserna steg med endast 3% 1991. Denna utveckling väntas bestå under
prognosperioden och Danmark har fortsatt en av de lägsta inflationstak-
terna i västvärlden. En viktig orsak till detta är låga lönekostnadsökning-
ar, en stigande effektiv kronkurs och sänkta punktskatter. Resultatet är
en fortsatt förbättring av den internationella konkurrenskraften.

Det budgetförslag som lagts fram för 1992 innebär en stram finanspoli-
tik i syfte att minska budgetunderskottet, konsolidera överskottet i
bytesbalansen och hålla kostnadsökningarna lägre än i omvärlden. Såväl
offentlig konsumtion som investeringar fäller. Stor vikt fästs vid
ansträngningarna att åstadkomma förändringar i arbetslöshetsersättningen,
dagpengesystemet. Olika förslag finns för att genom reformer på detta
område bidra till större flexibilitet på arbetsmarknaden. I nuläget bedöms
inflationstakten böija stiga redan vid en arbetslöshet kring 8%. Bl.a. som
följd av den höga arbetslösheten uppvisar statsfinanserna fortsatt ett
underskott motsvarande 1% av BNP. Den samlade offentliga sektorns
underskott avtar emellertid och väntas bli eliminerat 1993.

Extembalansen fortsätter att förbättras. Danmarks starka exportfram-
gångar, framför allt på den tyska marknaden, ledde till att bytesbalansen
1990 uppvisade ett överskott för första gången sedan 1960-talet.
Överskottet i handels- och bytesbalansen väntas stiga ytterligare under
prognosperioden. Exporten förutses vinna marknadsandelar då konkur-
renskraften stärks genom den låga kostnadsutvecklingen och produktivi-
tetsförbättringar. Tillväxtbidraget från nettoexporten förutses dock minska
eftersom även importen ökar.

Danmark bedöms få en BNP-tillväxt på 3% nästa år, huvudsakligen
genererad av den inhemska efterfrågan. Arbetslösheten väntas böija avta
tidigast 1993.

Den finska ekonomin har på kort tid gått in i en djup recession.
Utvecklingen är en följd av den överhettning som rådde i slutet av 1980-
talet då efterfrågan vida översteg produktionen, extembalansen försämra-
des och räntenivån steg. Hela ekonomin drabbades av en rekyl efter den
tidigare kraftiga högkonjunkturen och totalproduktionen böljade fälla i
slutet av 1990. Utöver urholkad konkurrenskraft har Finlands export
dessutom kraftigt reducerats genom bortfallet av huvuddelen av sovjet-
exporten. Detta har väsentligt förstärkt recessionen. Den dramatiska
försämringen av det ekonomiska läget ledde under hösten 1991 — trots
den tidigare knytningen av marken till ecu — till ett försvagat förtroende
för den finska marken och stora valutautflöden. Den 15 november
devalverades marken med 12,3%. Därefter slöts ett inkomstpolitiskt avtal
som innebar en frysning av de nominella lönerna under 1992.

Inhemsk efterfrågan minskade 1991 med över 6%, med dramatiska fäll
både för privat konsumtion och investeringar. Sammantaget gav detta ett
fäll i BNP på 5%. Devalveringen och inkomstuppgörelsen stärker
väsentligt Finlands konkurrenskraft. I år väntas de inhemska efterfråge-
komponentema fortsätta att fälla, men en kraftig förbättring av netto-
exporten bidrar till att stoppa fallet i BNP.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Sysselsättningsläget har försämrats lika dramatiskt som produktionen.
Minskningen har varit störst i tillverkningsindustrin och byggnadssektorn.
Efterfrågan på arbetskraft fortsätter att fälla även under 1992. Trots att
utbudet av arbetskraft sjunker något beräknas antalet arbetslösa i år till
i genomsnitt 250.000, motsvarande 10% av arbetskraften.

Regeringen Ahos ekonomiska politik riktas i stor utsträckning mot
strukturella problem. Den konkurrensutsatta sektorn ska stärkas för att
möta den europeiska integrationen. Effektiviteten på marknaderna ska
förbättras genom ökad konkurrens och minskade regleringar.

Finanspolitiken för 1991 hade en expansiv effekt. Statsfinanserna har
försämrats kraftigt och uppvisar stora underskott. Minskade skatteintäkter
och ökade utgifter för bl.a. arbetslöshetsskydd väntas i år leda till ett
nettofinansieringsbehov på 40 miljarder mark. För att begränsa budget-
underskottet ingår ett stort antal besparingsförslag samtidigt som
intäkterna ökas genom bl.a. höjning av miljöskatter och införande av
reseskatt.

Den låga aktivitetsnivån har avsevärt dämpat inflationstrycket i den
finska ekonomin. Att konsumentprisernas ökningstakt 1991 i genomsnitt
nådde 4% beror till viss del på avgiftsökningar. Som en följd av framför
allt höjda importpriser p.g.a. devalveringen väntas inflationstakten öka
till 5,5% 1992.

Minskningen av östexporten samt en nedgång i efterfrågan på viktiga
västmarknader medförde en volymnedgång på 8% för den finska
exporten 1991. Kraftigt minskad inhemsk efterfrågan på investeringsvaror
och varaktiga konsumtionsvaror har dock bidragit till ett ännu större fall
i importen, varför handelsbalansen visar ett överskott. Väsentligt
förbättrad konkurrenskraft i kombination med växande efterfrågan på
västmarknadema väntas leda till att varuexportens volym stiger med 7 %
1992 samtidigt som importen fortsätter att fälla.

1993 kommer förbättringen i konkurrenskraft att ge en exportledd
BNP-tillväxt på 3 %. En viss förbättring av sysselsättningsläget kan väntas
mot slutet av 1993.

Konjunkturen i Norge tog inte färt enligt förväntningarna. Visserligen
ökade totala BNP med omkring 2 3/4% 1991, men det var exporten från
och investeringar i olje- och skeppsnäringama som stod för merparten av
tillväxten. Trots en kraftig ökning av hushållens disponibla inkomst
stagnerade den privata konsumtionen. Hushållen använde pengarna till att
betala av sina skulder i stället för att konsumera. Den främsta anledning-
en till detta var troligen de försämrade avdragsmöjlighetema för
ränteutgifter i och med genomförandet av skattereformen i år. Tillsam-
mans med en svag investeringsefterfrågan ledde detta till att tillväxten i
fästlandsekonomin stannade vid ca 3/4% 1991.

Förväntningarna är nu att tillväxten i fästlandsekonomin ska komma i
fäs med den i "off-shore" under 1992 och uppgå till ungefär 2 1/2%.
Hushållens skuldkonsolidering väntas nu vara över och ökningen av
disponibelinkomsten kan åter användas till konsumtion. Försöken att med
hjälp av en kraftig expansion av finanspolitiken — som inleddes 1989 —
stimulera ekonomin förväntas slutligen få effekt. Den ekonomisk politiska

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

strategin har samtidigt lett till en kraftig ökning av budgetunderskottet,
vilket förutses uppgå till 24,5 mdr norska kronor 1992.

Nästa år väntas fästlandsekonomin expandera snabbare än den totala
BNP, 2 3/4% respektive 2 1/4%, beroende på en fortsatt hög privat
konsumtion och stora investeringar.

Den långa perioden av dämpad efterfrågan i fästlandsekonomin har
bidragit till en gradvis nedgång i inflationen. Förra året ökade konsu-
mentpriserna med ca 3 1/2%, vilket var mindre än for OECD-ländema
i genomsnitt. Efter en marginell uppgång till 3 3/4% 1992 väntas
inflationen åter sjunka till ca 3 1/4% 1993.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

3 Utrikeshandel

Den internationella lågkonjunkturen under förra året var särskilt djup på
några av Sveriges viktigaste exportmarknader. Detta bidrog till att den
svenska varuexporten minskade 1991. Tunga branscher inom svensk
verkstads- och basindustri har drabbats hårt. Industrins konkurrenskraft
förbättras emellertid i år och 1993 enligt prognoserna, vilket tillsammans
med en högre marknadstillväxt gör exportens framtidsutsikter ljusare.
Den inhemska lågkonjunkturen har lett till att importen minskat betydligt
kraftigare än exporten. Handelsbalansen har därmed förbättrats avsevärt.
Detta har också lett till en markant förbättring i bytesbalansen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

3.1 Exporten

Konkurrenskraft och marknadsandelar

Exportföretagens konkurrenskraft försämrades påtagligt under andra
hälften av 1980-talet. Medan konkurrentländernas totala exportvolym för
bearbetade varor steg med drygt 34% under perioden 1985-1989 uppgick
motsvarande ökning för Sverige till knappt 20%. Exportpriset steg under
samma period ca 9% mer på svenska än på konkurrentländernas
produkter.

Marknadsandelsutvecklingen kan inte enbart förklaras av det relativa
prisläget. Strukturella faktorer som sammanhänger med exportens
produkt- och ländersammansättning inverkar också på utvecklingen.
Jämfört med konkurrentländerna har Sverige en större andel produkter
från basindustrin i exporten, 23 % jämfört med drygt 13 % för OECD.

Tabell 3:1 Varuexportens produkt- och ländersammansättning 1991

Andelar av total varuexport i procent

Produktinriktning		Länderinriktning
Skogsvaror	18,8	Norden	21,5
Mineralvaror	10,3	EG exkl. Danmark	48,8
Kemivaror	9,3	Östeuropa	2,2
Energivaror	3,7	Nordamerika	9,1
Verkstadsvaror	47,2	Latinamerika	1,7
varav		DAEs i Sydostasien	2,6
metallvaror	3,4	Japan	2,1
maskiner	16,4	Mellanöstern	3,1
elektroprodukter	10,7	Afrika	1,4
vägfordon	12,6	Övriga länder	7,5
Övriga varor	10,7

Anm.: Med Sydostasiatiska DAEs avses här Hongkong, Singapore, Sydkorea och
Taiwan.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Den allt svagare efterfrågan under de senaste åren i USA, Storbritan-
nien och Norden har dragit ned den svenska exporten. Det faktum att en
stor del av vår export går till Norden har missgynnat Sverige. Ett motsatt
förhållande rådde åren 1985 och 1986 i samband med en relativt god
efterfrågetillväxt i Norden.

Marknadsandelsutvecklingen kan schematiskt fördelas på de tre ovan
nämnda faktorerna, dvs. bidraget från produkt- och länderinriktning samt
konkurrensläge. Konkurrensfaktorn kan beräknas som skillnaden mellan
den faktiska marknadsandelsutvecklingen och en tänkt utveckling där
både exportens länder- och produktinriktning varit lika med konkurrent-
ländernas. "Konkurrensfaktorn" blir därmed en restpost, som innehåller
övriga faktorer som påverkar marknadsandelen, dvs. kostnadsläge,
relativpriser, marknadsföring, produktutveckling, service m.m., men
även faktorer som påverkar utbudet. Exempelvis bidrog den överhettning
som uppstod i svensk ekonomi åren 1988 och 1989 till andelsförluster.

I diagram 3:1 sammanfattas Sveriges marknadsandelsutveckling under
1980-talet för tillverkningsindustrin på världsmarknaden. Marknadsan-
delen är beräknad som den svenska exportens värdeandel av 18 OECD-
länders exportvärde. Andelsförlustema 1988 förklaras främst av en
ogynnsam marknadsinriktning, medan både produktinriktning och
konkurrensfaktor gav ett positivt bidrag. 1989 bidrog samtliga faktorer
till ökade marknadsandelsförluster, men konkurrensfaktorn spelar störst
roll. Motsvarande beräkning för de följande åren saknas, men den
ogynsamma marknads- och produktinriktningen har fortsatt under
innevarande lågkonjunktur. Det negativa bidraget från konkurrensfaktorn
bör däremot ha avtagit eftersom relativprisökningen från 1984 upphörde
1990 och relativpriset väntas därefter minska ytterligare.

Diagram 3:1 Sveriges marknadsandel for tillverkningsindustrin på världsmark-
naden uppdelad på produkt- och länderinriktning samt övriga faktorer
(konkurrensläge m.m.)

Procent

-1

-2

-3

-4

-5

-6

1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Källa: SINDCOM (Närings- och teknikutvecklingsverkets databas).

Finansdepartementets prognos över Sveriges export av bearbetade varor
görs vanligtvis huvudsakligen utifrån uppgifter om importen av dessa
varor till de 14 OECD-länder som är våra viktigaste marknader.
Marknadstillväxten för bearbetade varor inom dessa 14 OECD-länder
beräknas bli endast ca 1% 1991. 1992 bedöms ökningstakten bli knappt
5% och 1993 drygt 6%, vilket kan sägas vara en relativt svag återhämt-
ning. Under högkonjunkturen 1984-1986 växte marknaden i genomsnitt
med drygt 10% per år.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 3:2 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och
export av bearbetade varor

Procentuell förändring

	1989	1990	1991	1992	1993
Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder	6,2	4,8	1,1	4,8	6,3
Totalt	7,0	5,1	1,5	5,1	6,8
Priser 14 OECD-länders importriser, SEK	3,9	2,7	1,7	2,7	3,0
Svenska exportpriser	6,1	2,0	2,4	2,4	2,9
Relativpris	2,1	-0,7	0,7	-0,3	-0,1
Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder	-5,2	-3,6	-4,3	-2,5	-1,2
Totalt	-5,0	-4,1	-3,3	-2,5	-1,4
Exportvolym 14 OECD-länder	0,7	1,0	-3,2	2,2	5,0
Totalt	1,7	0,8	-1,9	2,6	5,4

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av
bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som
mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser
vägs samman på motsvarande sätt.

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Mot bakgrund av den osäkerhet som råder om den internationella
utvecklingen finns det skäl att befara att marknadstillväxten för svensk
export kan bli betydligt lägre än prognosticerat. En sämre marknadstill-
växt skulle innebära att återhämtningen i svensk ekonomi skulle gå
långsammare, i synnerhet om uppgången i ekonomin väntas bli export-
ledd. Om marknadstillväxten för bearbetade varor i år blir en procenten-
het lägre än beräknat kan den totala varuexporten beräknas bli 0,6
procentenheter, varuimporten 0,3 procentenheter och BNP 0,2 procent-
enheter lägre.

Marknadstillväxten kan också beräknas som förändringen i OECD-
ländemas exportvolym för bearbetade varor till världsmarknaden. Om
Sveriges totala export av bearbetade varor sätts i relation till detta
marknadstillväxtmått erhålls ett alternativt mått på marknadsandelen, se
tabell 3:3. Med detta sätt att räkna växte de svenska marknadsandelarna
på världsmarknaden snabbare under perioden 1982-1984. Världsmark-
nadsandelsförlustema därefter var inte heller lika stora som förlusterna
på OECD-marknaden fram till 1987. Därefter uppstod med undantag för
1991 större andelsförluster räknat på världsmarknaden totalt än på

OECD-marknaden. Det ser alltså ut som om Sveriges exportprodukter Prop. 1991/92:100
fått allt svårare att hävda sig på världsmarknaden jämfört med exporten Bil. 1.1
från de största konkurrentländerna. Andelsförlustema på OECD-
marknaden 1991 var också betydande.

Tabell 3:3 Alternativ beräkning av exportmarknadstillväxt, marknadsandelar
och export av bearbetade varor

Procentuell förändring

	1989	1990	1991	1992	1993
Exportvolym totalt 14 OECD-länders export	8,0	4,9	1,9	6,0	7,5
Sveriges export	1,7	0,8	-1,9	2,6	5,4
Sveriges marknadsandel, volym Andel av 14 OECD:s export -5,8		-3,9	-3,7	-3,2	-2,0

Anm.: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av 14 OECD-länders
exportökning för bearbetade varor totalt. Som vikter har använts ländernas
betydelse som konkurrenter till svensk export.

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Svensk varuexport

Prognosen över den svenska varuexporten utgår från metoden att beräkna
marknadstillväxt, relativpriser, marknadsandelar och export enligt tabell
3:2. Den mycket svaga marknadstillväxten 1991 medförde att svensk
export av bearbetade varor minskade med nära 2% i volym. Marknads-
andelsförlustema blev totalt sett emellertid inte lika stora som under
1990.

Under de närmast följande åren beräknas marknadsandelsförlustema för
svensk exportindustri successivt avta. En viktig orsak till förbättringen
är att den tidigare uppgången i Sveriges exportpris relativt konkurrentlän-
derna under perioden 1984-1989 brutits. Förutom att exportindustrin
pressade sina priser under 1990 gynnades den av att konkurrentländernas
valutor effektivt apprecierades mot den svenska kronan med nära 2%,
främst till följd av dollarns nedgång och D-markens uppgång. 1991
deprecierades kronan konkurrensvägt med knappt 1 % (valutakurserna är
låsta rent tekniskt med genomsnittskursema för november 1991 under
resten av prognosperioden). Genomsnittskursema för bl.a. den kanaden-
siska och amerikanska dollarn samt japanska yenen steg 1991 jämfört
med 1990, medan ecu-relaterade valutor sjönk.

Från 1991 till 1992 beräknas Sveriges relativpris för bearbetade varor
minska något. En låg kostnadsökning i industrin ger möjlighet till en
återhållsam prisutveckling. Industrins vinstmaiginal väntas ändå öka.
Även 1993 bedöms exportpriset stiga relativt långsamt, i ungefär samma
takt som för konkurrentländerna. Vinstmarginalerna beräknas öka något
mer 1993 än 1992.

Den relativprissänkning som nu sker är betydligt mindre jämfört med
den som möjliggjordes genom devalveringarna i böljan av 1980-talet, då

det svenska exportpriset för bearbetade varor under åren 1982-1983 Prop. 1991/92:100
sänktes med sammanlagt drygt 8% i förhållande till importpriset till 14 Bil. 1.1
OECD-länder. Den kraftiga relativprissänkningen bidrog starkt till att
exportindustrin kunde vända de tidigare marknadsandelsförlustema till
vinster. Industrins marknadsandelar på OECD-marknaden ökade med
drygt 9% i volym under åren 1982-1983.

Diagram 3:2 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade
varor till 14 OECD-länder

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Sveriges totala varuexport minskade med 11/2% 1991. I år beräknas
varuexporten öka med knappt 2% och med nära 4 1/5% 1993. Förutom
en ökad marknadstillväxt, beror uppgången på stärkt konkurrenskraft och
därmed avtagande marknadsandelsförluster.

Tabell 3:4 Export av varor

	Mdr kr. 1990	Volymutveckling procent per år		1993	Prisutveckling procent per år
	Mdr kr. 1990	1991	1992	1993	1991	1992	1993
Bearbetade varor	283,9	-1,9	2,6	5,4	2,4	2,4	2,9
Fartyg	3,2	-26,2	10,5	2,8	7,7	7,6	8,4
Petroleumprodukter	9,1	5,0	7,0	0,0	2,8	1,5	1,7
Övriga råvaror	43,6	0,0	-4,7	0,9	-9,5	4,0	9,7
Summa varor	339,8	-1,5	1,9	4,4	0,7	2,6	3,9
Alternativ uppdelning:
Basindustriprodukter	81,6	0,7	1,3	2,7	-5,7	0,8	6,8
Verkstadsprodukter
exkl. fartyg	170,0	-3,5	2,8	6,2	3,4	3,0	2,5
Övriga varor	88,2	0,0	0,8	3,1	1,8	3,2	3,6

Anm.: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massa- och pappersindustri samt järn-, stål- och metallverk
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Verkstadsindustrins export minskade kraftigt 1991, med ca 3 1/2% i Prop. 1991/92:100
volym. I år beräknas efterfrågan successivt förbättras och exportvolymen Bil. 1.1
för dessa varor öka med drygt 2 1/2%. Nästa år beräknas den ta lärt
ordentligt i samband med den snabbare marknadstillväxten och förbättra-
de konkurrenskraften, och öka med drygt 6%.

För basindustrin beräknas exportvolymen öka långsammare än för
verkstadsindustrin. Från en volymökning med knappt 1% förra året,
beräknas exporten stiga med drygt 1% i år och med knappt 3% 1993.

3.2 Importen

Mot slutet av 1989 dämpades den svenska varuimporten. Nedgången
förstärktes under 1990. Första halvåret 1991 minskade varuimporten med
nära 8% i volym jämfört med motsvarande period 1990. En nedgång
inträffade för i stort sett samtliga varukategorier, men särskilt för
investerings- och insatsvaror samt personbilar. Undantag utgör importen
av eneigivaror, dagligvaror samt fartyg, vilka ökade.

Importen av bearbetade varor föll 1991 betydligt kraftigare än vad den
slutliga efterfrågan indikerar. Detta hänger delvis samman med att den
kraftiga lageravveckling som gjordes under året höll tillbaka importen.
Denna förklaring är dock inte tillräcklig. Inte heller den importvägda
efterfrågan, med lagerförändringen inkluderad, tydde på att importfallet
skulle bli så stort. En förklaring kan då vara att importandelen under
överhettningsåren drevs upp till mycket höga nivåer genom de kapacitets-
restriktioner som förelåg för den inhemska produktionen. När dessa
restriktioner sedan bortföll i nedgångsfäsen återgick importandelen till
mer normala nivåer. I ett sådant skede skulle importen falla snabbare
än den importvägda efterfrågan. Under 1992 och 1993 väntas lageromsla-
get bli positivt och därmed istället bidra till en starkare importtillväxt.

Tabell 3:5 Import av varor

	Mdr kr. 1990	Volymutveckling procent per år		Prisutveckling procent per år
	Mdr kr. 1990	1991	1992	1993	1991	1992	1993
Bearbetade varor	255,4	-7,2	1,2	3,7	0,4	1,7	2,4
Fartyg	3,8	43,0	-35,4	-5,8	3,5	6,6	8,7
Råolja	17,0	-1,5	3,7	0,0	-13,3	2,8	0,0
Petroleumprodukter	10,9	-4,5	4,5	3,2	-2,5	4,0	1,7
Övriga råvaror	36,6	-5,4	0,8	1,6	4,0	4,1	5,2
Summa varor	323,7	-5,7	1,0	2,9	-0,3	1,9	2,9
Alternativ uppdelning'.
Basindustriprodukter Verkstadsprodukter	38,8	-4,4	2,7	0,9	-7,3	4,1	5,5
exkl. fartyg	148,9	-9,1	1,0	3,4	-0,1	1,9	2,3
Övriga varor	136,0	-2,9	0,4	3,3	2,0	1,5	2,5

Anm.: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massa- och pappersindustri samt järn-, stål- och metallverk.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

För helåret 1991 föll varuimporten med nära 6%. För i år och 1993 Prop. 1991/92:100
beräknas emellertid importen öka, med 1% resp, knappt 3%. Importen Bil. 1.1
av varor från basindustrin minskade med ca 4 1/2% 1991, varor från
verkstadsindustrin med ca 9% och från övrig industri med ca 3%.
Importen av verkstadsprodukter beräknas öka med 1% i år och med
drygt 3 % nästa år, i samband med framför allt stigande produktion och
export.

Importpriset för bearbetade varor steg svagt under 1991. Medan
importprisema på papper och papp resp, järn- och stålvaror minskade låg
importpriset för verkstadsprodukter i stort sett stilla. I år beräknas
importpriset för bearbetade varor stiga med nära 2%. Till uppgången
bidrar prishöjningar för så gott som samtliga bearbetade varor utom
papper och papp, som bedöms ligga ungefär stilla. Nästa år bedöms
importprisema för bearbetade varor stiga med ca 2 1/2%.

3.3 Bytesbalansen

Handelsbalansen för basindustri- samt verkstadsprodukter har varit positiv
under 1980-talet, medan den för övriga varor visat underskott. Basindu-
strin har ökat sitt positiva bidrag medan verkstadsindustrins bidrag
minskat. Förhållandet är annorlunda under prognosperioden 1992-1993,
då främst verkstadsindustrin beräknas bidra till en förbättring i handels-
balansen. Denna utveckling hör samman med basindustrins, inte minst
skogsindustrins, fortsatta problem med överkapacitet och ökad konkur-
rens.

Sveriges handelsbalans visade 1991 preliminärt ett överskott på drygt
31 miljarder kr. vilket är mer än dubbelt så mycket som för 1990.
Förbättringen hänför sig så gott som helt till volymutvecklingen. Den
förbättrade handelsbalansen medförde att underskottet i bytesbalansen
minskade från ca 35 miljarder kr. 1990 till knappt 19 miljarder kr. 1991.

Diagram 3:3 Sveriges handelsbalans uppdelad på bas- och verkstadsindustrins
produkter samt övriga varor

■ Basindustri

□ Verkstadsind.

□ övriga varor

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet

Utvecklingen i avkastningsnettot bidrog också starkt till en bättre Prop. 1991/92:100
utveckling i bytesbalansen. Kapitalavkastningen visar visserligen fortsatt Bil. 1.1
stort underskott, men det beräknas växa i avsevärt lägre takt, vilket
främst förklaras av utvecklingen i räntenettot. Detta försämrades med
drygt 13 miljarder kr. 1990 mot omkring 6 miljarder kr. 1991. Under-
skottet beräknas fortsätta att stiga under de närmaste åren, men i ännu
lägre takt. Det hör framför allt samman med att den räntebärande skulden
till utlandet inte ökar lika mycket som tidigare, vilket förklaras bl.a. av
att de svenska direktinvesteringama utomlands mattades betydligt under
1991. Visserligen beräknas räntenettot försämras ett par miljarder
snabbare 1993 än 1992, men detta kan delvis förklaras av att en
omläggning av lån skett till länder med högre räntenivå i samband med
att kronan knöts till ecun. Investeringarna kan också väntas öka, och
därmed ränteutgifterna, då konjunkturuppgången tar fart 1993.

Under första halvåret 1991 genererade de svenska direktinvesteringama
inkl, återinvesterade vinstmedel ett utflöde på 35 miljarder kr. netto,
varav hela 24 miljarder i januari. Under resten av året var utflödet
mycket mindre. Dessutom gjordes stora desinvesteringar, dvs. vissa
utländska dotterbolag eller produktionsenheter avyttrades och företagen
omstrukturerades. A andra sidan ökade de utländska direktinvesteringama
i Sverige kraftigt, och uppgick till nära 35 miljarder kr. netto under
första halvåret 1991, (vilket till stor del förklaras av Tetra Paks köp av
Alfä-Laval). Det här innebär att de utländska direktinvesteringama i
Sverige i stort sett balanserade det svenska direktinvesteringsutflödet.
Mönstret under de senaste åren då utlandsinvesteringarna genererade
betydande underskott bröts alltså 1991. 1990 uppgick nettoutflödet för
direktinvesteringama till ca 70 miljarder kr.

De lägre svenska direktinvesteringama utomlands kan förklaras av flera
faktorer, som den kraftigt försämrade lönsamheten i framför allt industrin
i Sverige, den internationella konjunkturnedgången, ränteutvecklingen
m.m. En betydligt lugnare investeringsfas tycks ha inletts globalt sett
förra året. Utländska direktinvesteringar i Sverige kan ändå komma att
öka de närmaste åren. Inflödet kan t.o.m. överstiga utflödet för
direktinvesteringar under de närmaste åren. För detta talar bl.a. att det
blir lättare för utländska företag att köpa svenska företag sedan den nya
förvärvslagstifiningen trädde i kraft 1 januari 1992. Den förutsedda
förstärkningen av näringslivets konkurrenskraft, genom lägre lönekost-
nadsökningar och högre produktivitetstillväxt, borde vidare medföra en
förbättring av näringsklimatet och därmed stimulera utländska investe-
ringar i Sverige.

Tjänstebalansen bidrog också till att förbättra bytesbalansen 1991.
Underskottet i resevalutanettot ökade inte lika mycket som tidigare,
mycket p.g.a. den kraftiga nedgången i resandet i början av året i
samband med kriget vid Persiska viken. Resandet har även generellt sett
dämpats jämfört med tidigare. Det hör samman med den svaga privata
konsumtionen och det växande sparandet, men sannolikt också med ökad
återhållsamhet med resekostnaderna inom näringslivet. Resevalutainkoms-
tema har minskat mycket kraftigt, vilket också hör samman med

lågkonjunkturen, men också med relativprishöjningen på svenska Prop. 1991/92:100
turisttjänster. I år och nästa år beräknas underskottet i resevalutanettot Bil. 1.1
försämras med knappt en miljard kr. per år. Underskottet i nettot för
övriga tjänster minskar också jämfört med 1990. Importen av provisions-
och försälj ningstjänster samt entreprenader föll kraftigt 1991 i samband
med den svaga inhemska efterfrågan. Med den något gynnsammare
konjunkturen i år och 1993 väntas utgifterna åter öka och nettot för
övriga tjänster försämras något.

Överskottet i handelsbalansen beräknas öka till drygt 49 miljarder kr.
1993. Förutom återhämtningen i varuexporten väntas en fortsatt relativt
svag uppgång i inhemsk efterfrågan bidra till ett högre överskott.
Underskottet i bytesbalansen minskar till drygt 9 miljarder kr. 1993,
vilket motsvarar ca 0,5 % av BNP.

Så sent som för ett år sedan visade prognosen över bytesbalansen för
1992 ett underskott uppgående till omkring 4% av BNP, dvs. omkring
-60 miljarder kr. Då beräknades överskottet i handelsbalansen bli
betydligt svagare, omkring 13 miljarder kr. Underskottet i tjänstebalansen
beräknades bli ca 7 miljarder kr. djupare, främst p.g.a. ett större
underskott i resevalutanettot. Avkastningsnettot beräknades bli drygt 12
miljarder kr. sämre. De stora prognosmissama var framför allt att den
kraftiga dämpningen i importen, utlandsresandet samt direktinvesteringar-
na utomlands inte förutsågs.

Tabell 3:6 Bytesbalans
Miljarder kr.

	1989	1990	1991	1992	1993
Bearbetade varor	26,2	28,5	47,1	54,4	64,4
Råolja och petroleumprodukter	-14,8	-18,8	-14,8	-15,8	-16,2
Övriga råvaror	5,8	7,1	3,5	1,4	3,0
Fartyg	-1,3	-0,6	-3,1	-0,9	-0,6
Korrigeringspost	-1,3	-1,3	-1,3	-1,3	-1,3
Handelsbalans	14,6	14,8	31,3	37,8	49,3
Sjöfartsnetto	9,0	9,5	9,6	10,5	11,1
Övriga transporter	2,4	1,6	3,6	3,0	3,4
Resevaluta	-15,6	-18,8	-20,0	-20,8	-21,7
Övriga tjänster	-4,4	-5,5	-2,6	-4,7	-5,0
Tjänstebalans	-8,7	-13,2	-9,4	-12,0	-12,3
Avkastning på kapital därav	-14,3	-23,2	-27,8	-28,0	-30,2
räntenetto återinvesterade	-27,8	-41,2	-47,1	-49,0	-52,9
vinstmedel	11,4	12,2	11,8	12,0	13,2
Transfereringar	-13,2	-13,5	-13,0	-15,3	-16,2
Bytesbalans	-21,5	-35,1	-18,9	-17,5	-9,4
Andel av BNP	-1,8	-2,6	-1,3	-1,2	-0,6

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källor: Riksbanken, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

4 Industrin

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Den ekonomiska återhämtningen i omvärlden är svag, vilket i hög grad
drabbar industrin. Lagerawecklingen fortsätter i år och industriproduk-
tionen, som minskade med 5 1/2% 1991, väntas böija ta fart först under
andra halvåret i år. Lönsamheten i industrin nådde en bottennivå förra
året och beräknas nu förbättras successivt i samband med relativt låga
lönekostnadsökningar och stärkt produktivitet.

4.1 Produktion och konkurrenskraft

Industrins orderingång från exportmarknaden låg kvar på en låg nivå
under andra halvåret 1991 och väntas öka relativt långsamt under första
halvåret i år. Ännu syns ingen förbättring i orderingången från hemma-
marknaden. Drygt 90% av industriföretagen angav senast i september
1991 efterfrågeläget som främsta hindret till ökad produktion.

Förutom med den svaga efterfrågan hör den låga produktionen samman
med att industrin drar ned sina färdigvarulager. Drygt 40% av industri-
företagen bedömde sina färdigvarulager som för stora i september 1991.
Under första halvåret 1991 skedde en ofrivillig uppbyggnad av färdig-
varulagren, men under tredje kvartalet drogs lagren ned. Lageravveck-
lingen kommer senare än väntat, vilket också motverkar en uppgång i
produktionen. Först under andra halvåret i år väntas efterfrågan från
omvärlden leda till att produktionen tar fart.

Industriproduktionen minskade med drygt 10% från den senaste
toppnivån första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1991, enligt
industristatistiken. Nedgången är inte riktigt lika kraftig enligt national-
räkenskaperna, nära 9%. Prognoserna över industriproduktionen utgår
från nationalräkenskaperna, som är avstämda med beräkningar av BNP
från efterfrågesidan. Industriproduktionen beräknas ha minskat med 5
1/2% 1991. Den förutses minska med 1/2 % i år och öka med 3 %
1993.

Tabell 4:1 Industriproduktion

Procentuell volymförändring

	1989	1990	1991	1992	1993
Basindustri	0,2	-1,2	-2,5	0,1	2,5
Verkstadsindustri
exkl. varv	3,4	-2,3	-7,0	0,3	3,5
Övrig industri	0,3	-1,9	-5,0	-1,6	2,7
Industrin totalt	1,7	-2,0	-5,5	-0,5	3,0

Anm.: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massaindustri, pappersindustri samt
järn-, stål- och metallverk.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Efter devalveringarna i böljan av 1980-talet och i samband med den
därpå följande internationella konjunkturuppgången steg industrins
kapacitetsutnyttjande från bottennivån på drygt 79 % 1982 till en toppnivå

första kvartalet 1989 på drygt 90%. Under samma period steg industri- Prop. 1991/92:100
produktionen med 26%. Det höga kapacitetsutnyttjandet mot slutet av Bil. 1.1
perioden och den till slut mycket stora bristen på arbetskraft och
produktionskapacitet ledde till överhettning - det gick inte längre att möta
all efterfrågan med ökad produktion. Överhettningen ledde i sin tur till
en snabbare lönekostnadsökning och prisutveckling än för de viktigaste
konkurrenterna i omvärlden, vilket till stor del förklarar industrins
växande marknadsandelsförluster mot slutet av 1980-talet.

Industrins kapacitetsutnyttjande minskade med ca 6 procentenheter från
toppnivån i böijan av 1989 till andra kvartalet 1991. Under den tidigare
nedgångsfasen från böijan av 1979 till bottennivån 1982 var motsvarande
nedgång ca 7 procentenheter. Industriproduktionen under samma period
föll med 9% - lika mycket som hittills under nuvarande nedgångsfas.
Den senaste nedgången i kapacitetsutnyttjandet ser alltså inte avvikande
ut, men den sker från en högre nivå. Industrins kapacitetsutnyttjande
andra kvartalet 1991 låg 5 procentenheter över bottennivån 1982.

Diagram 4:1 Industrins produktion och kapacitetsutnyttjande

Anm.: Den vänstra skalan visar industrins kapacitetsutnyttjande och den högra
industriproduktionen.

Källor: Statistiskla centralbyrån och finansdepartementet

Fallet i kapacitetsutnyttjandet i verkstadsindustrin, som svarar för ca
45% av förädlingsvärdet i hela tillverkningsindustrin, från böijan av 1989
har varit kraftigare jämfört med nedgången under 1980-1982. Då
minskade kapacitetsutnyttjandet med 7 procentenheter, medan det minskat
med 8,6 procentenheter från första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet
1991. Den kraftiga nedgången tyder på att verkstadsindustrin till stor del
valt att behålla ledig kapacitet för att utnyttja vid kommande konjunktur-
uppgång. Någon omfattande nedläggning av kapacitet tycks alltså inte ha
skett. Däremot har sysselsättningen inom verkstadsindustrin minskat

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1.

kraftigt under nuvarande lågkonjunktur. I år väntas produktiviteten i
verkstadsindustrin öka, medan antalet anställda fortsätter att minska.

Sysselsättningen inom industrin beräknas ha minskat med sammanlagt
hela 85 000 personer under åren 1990-1991. Nedgången fortsätter i år
och nästa år, med sammanlagt 58 000 personer enligt prognosen.
Samtidigt beräknas produktiviteten inom industrin öka med 3,6% resp.
4,5 % dessa år. Den förutsedda relativt svaga återhämtningen i efterfrågan
och produktion, ger också industriföretagen möjlighet att anpassa sin
kapacitet i takt med efterfrågetillväxten. Det starka sambandet mellan
industriproduktion och industrins kapacitetsutnyttjande talar för att
kapacitetsutnyttjandet kommer att följa med produktionen uppåt under de
närmaste åren, och i ungefär samma relativt långsamma takt.

Återhämtningen i industrin kommer att underlättas av att industrins
konkurrenskraft stärks. Under 1991 steg industrins lönekostnader (timlön
inkl, sociala avgifter) med knappt 7% jämfört med drygt 10 1/2% året
innan. Produktiviteten ökade med 1,1% 1991 jämfört med 0,8% 1990.
Följaktligen höjdes arbetskostnaderna per producerad enhet med 5,7 %
förra året. Motsvarande ökning i konkurrentländerna 1991 uppgick till
drygt 4 %. Kronans effektiva depreciering med knappt 1 % medförde att
ökningen av enhetsarbetskostnadema räknat i gemensam valuta blev 0,5
procentenhet högre än för konkurrentländerna.

Under 1992 beräknas industrins lönekostnader stiga med drygt 4%.
Den svaga efterfrågan och det växande överskottet på arbetskraft har
starkt bidragit till att bromsa löneökningstakten. Industrins produktivitet
beräknas öka med drygt 3 1/2%, vilket sammantaget ger en uppgång i
industrins enhetsarbetskostnader med knappt 1 %, att jämföra med ca 2
1/2% i konkurrentländerna. Även 1993 beräknas den relativa enhetsar-
betskostnaden minska, framför allt genom att produktivitetsökningen
beräknas bli över två procentenheter större än för konkurrentländerna.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 4:2 Nyckeltal för industrin

Procentuell förändring

	1989	1990	1991	1992	1993
Lönekostnad per timme	10,8	10,6	6,9	4,2	4,0
Produktivitet	3,2	0,8	1,1	3,6	4,5
Enhetsarbetskostnad, (ULC)	7,4	9,7	5,7	0,6	-0,5
Produktivitet, 11 OECD-länder	3,5	2,6	1,6	2,3	2,3
11 OECD-länders ULC	L7	3,8	4,3	2,6	2,4
11 OECD-länders ULC, SEK	1,2	5,6	5,2	2,6	2,4

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den finska devalveringen med drygt 12% i mitten av november 1991
bidrog starkt till att förbättra den finska industrins konkurrensläge. Som
konkurrent till svensk industri på exportmarknaden väger Finland relativt
lätt med en vikt på knappt 2%, enligt konjunkturinstitutet. Givet att det
finska relativpriset för bearbetade varor minskar med 6% skulle det
svenska exportpriset relativt konkurrentländerna öka med endast 0,1%,
vägt med KI:s vikter. Det skulle följaktligen innebära små marknads-

andelsförluster totalt sett till ett värde på under en miljard kr. på kort Prop. 1991/92:100
sikt. Därmed får den finska devalveringen en liten effekt på svensk Bil. 1.1
industris konkurrensläge som helhet. Däremot är effekten större på
konkurrensläget för svensk massa- och pappersindustri, som har den
finska skogsindustrin som största konkurrent, med en vikt på ca 17 % för
exporten av massa och papper till världsmarknaden. Den finska
skogsindustrin väntas i viss mån följa med i den väntade prisuppgången
för skogsprodukter för att förbättra sina pressade vinstmarginaler, men
kan komma att öka sina marknadsandelar genom lägre relativpriser.

Finlands skogsindustri har emellertid tappat marknadsandelar i större
utsträckning än Sveriges och det kan ta tid att återvinna dem.

4.2 Lönsamhet

Industrins vinstandel, dvs. driftsöverskottet brutto som andel av
förädlingsvärdet, låg på omkring 30% under åren 1983-1989. Under
andra halvåret 1989 började industriföretagens vinster falla. Industrins
insats- och lönekostnader per producerad enhet steg snabbare än
produktpriserna redan fr.o.m. 1987, och marginalerna, dvs. produktpri-
set dividerat med rörlig kostnad, pressades för att bromsa marknadsan-
delsförlustema.

Ar 1990 steg lönekostnaderna per producerad enhet ännu snabbare än
året innan, men uppgången i insatskostnadema mer än halverades.
Försäljningsprisernas ökningstakt drogs ned kraftigt och marginalerna
pressades ytterligare. Ar 1991 dämpades ökningstakten i både insats- och
lönekostnaderna, men produktpriserna steg ännu långsammare. Industrins
vinstandel beräknas ha nått en botten 1991, ungefär i nivå med 1982.

Delårsresultaten 1991 för de 600 största industriföretagen visar att
resultatet efter avskrivningar som andel av omsättningen försämrades med
drygt 30% och kom ned på lika låg nivå som bottennoteringen under
lågkonjunkturen i böijan av 1980-talet. Rörelsemaiginalen för de större
industriföretagen sjönk preliminärt med 1,5 procentenheter 1991.
Motsvarande nedgång för hela industrin 1990 uppgick till 2,6 procenten-
heter, vilket var lika mycket som för de största industriföretagen samma
år.

Avkastningen på totalt kapital i industrin sjönk 1990 från 8 % till 7,5 %.
Samtidigt steg den genomsnittliga skuldräntan från 5,6% 1989 till 6,1%
1990. En liknande utveckling 1991 skulle innebära att avkastningen på
totalt kapital och skuldräntan skulle närma sig ungefär samma nivå,
omkring 7%. Senast avkastningen på totalt kapital understeg den
genomsnittliga skuldräntan var 1981.

I år beräknas industrins vinstmarginal öka något och ytterligare
förstärkas 1993. Medan uppgången av insats- och lönekostnaderna blir
historiskt sett mycket låga bedöms ökningstakten i produktpriserna åter
stiga. Industrins vinstmarginal, dvs. produktpris dividerat med rörlig
kostnad, beräknas därmed i år öka med en halv procentenhet och med
ungefär det dubbla nästa år. Vinstandelen, dvs. driftsöverskottet brutto
som andel av förädlingsvärdet, väntas 1993 ändå ligga under 1989 års
nivå.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 4:3 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad
enhet samt bruttoöverskottsandel

Procentuell förändring

	1989	1990	1991	1992	1993
Insatskostnad	7,6	2,8	1,6	2,2	3,6
Lönekostnad¹	7,2	8,3	5,8	0,6	-0,5
Summa rörlig kostnad	7,6	4,4	2,9	1,7	2,3
Produktpris	7,4	3,6	1,8	2,2	3,5
Marginal	-0,2	-0,7	-1,0	0,5	1,1
Bruttoöverskottsandel²	29,5	27,1	24,5	25,8	28,5

¹ Lönekostnad per producerad enhet.

² Som andel av förädlingsvärdet till producentpris.

Anm.: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Utvecklingen av industrins lönsamhet under 1980-talet har avsevärt
skilj t sig åt mellan olika branscher. Efter en snabb uppgång i basindu-
strins vinstandel åren 1982-1984 sjönk vinsterna 1985-1986 för att åter
stiga under perioden 1987-1989, främst till följd av en kraftig vinstupp-
gång för skogsindustrin. Basindustrins vinstandel böljade falla 1990 och
väntas nå en bottennivå i år. Skogsindustrin har problem med överkapaci-
tet för både massa och papper. Medan efterfrågan på massa och papper
från exportmarknaden haft en tendens att öka, bidrog överkapaciteten till
att exportpriserna på massa sjönk 1991 med 22%. Vinstmarginalerna
minskade därmed mycket kraftigt. För järn-, stål- och metallverk föll
exportpriserna också under 1991 samtidigt som efterfrågan minskade,
både från hemma- och exportmarknaden. Den globala avmattningen för
investeringarna försämrar utsikterna för dessa delbranscher. Den väntat
gynnsammare lönekostnads- och produktivitetsutvecklingen kan möjligen
bidra till en successiv ljusning.

Basindustrins lönekostnad per producerad enhet beräknas i år stiga med
knappt 2% och de totala rörliga kostnaderna per producerad enhet med
endast lite över 1 %. Produktpriset beräknas stiga ännu långsammare och
vinstmarginalen för basindustrin sjunker därför något även i år. Först
nästa år väntas lönsamheten förbättras inom basindustrin, främst till följd
av en markant uppgång i försäljningspriserna. Vinstmarginalen väntas
stiga med omkring 2 1/2 procentenheter för basindustrin totalt och
vinstandelen öka från ca 24% 1992 till omkring 31% 1993.

För verkstadsindustrin föll produktionen med drygt 2% 1990 och med
preliminärt 7% 1991. Medan produktionen steg för elektroindustrin var
nedgången kraftig för maskin-, metallvaru- och transportmedelsindustrin.
Den svaga efterfrågeutvecklingen för bilar och investeringsvaror har
slagit hårt mot verkstadsindustrins export. Lönsamheten inom branschen
försämrades kraftigt 1991. Enligt Verkstadsföreningens prognos minskade
avkastningen på totalt kapital med tre procentenheter 1991 från föregåen-
de år, till 3,1 % 1991. Rörelsemaiginalen minskade med 2,5 procentenhe-
ter till 1,3%, vilket kan jämföras med nedgången med 1,5 procentenheter
för de 600 största industriföretagen enligt delårsresultaten för 1991.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 4:2 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

Anm.: Med "industrin" avses här industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Lönsamhetsnedgången inom verkstadsindustrin var förra året kraftigast
för de mindre företagen. En hög skuldsättningsgrad och hög genomsnitt-
lig skuldränta bidrog till att avkastningen på eget kapital var negativ för
företag med upp till 75 anställda.

Trots den stora nedgången för verkstadsindustrin finns nu vissa positiva
tecken. Exportorderingången till branschen som helhet tycks ha bottnat
och vara på väg uppåt, om än långsamt. De relativt låga lönekostnads-
ökningama, den ökade produktiviteten och den därmed stärkta konkur-
renskraften bidrar till en lönsamhetsförbättring. De rörliga kostnaderna
väntas stiga relativt långsamt, vilket ger utrymme för en viss uppgång i
vinstmarginalerna, trots fortsatt pressade produktpriser. Vinstandelen för
branschen som helhet väntas stiga i år, men kommer först nästa år upp
över 1990 års nivå.

5 Arbetsmarknaden

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Under 1990 avtog överhettningen på arbetsmarknaden. Efterfrågan och
bristen på arbetskraft minskade och under hösten och vintern böljade
arbetslösheten att stiga. Arbetsmarknadsläget fortsatte att försvagas i
snabb takt under 1991. Arbetslösheten steg starkt framför allt under det
första halvåret 1991 för att sedan kvarstå på drygt 3%, vilket är samma
nivå som under lågkonjunkturen i böijan av 1980-talet. Sysselsättningen
föll däremot betydligt mer än i tidigare konjunkturnedgångar. Det kan
tyda på att företagen i mindre utsträckning än tidigare håller kvar
arbetskraften i väntan på kommande konjunkturuppgång. Trycket på
effektiviseringar är också starkare bl.a. beroende på de krav som ställs
av närmandet till EG. Att även utbudet av arbetskraft sjönk starkare än
i motsvarande tidigare konjunkturläser bromsade uppgången i arbetslös-
heten. Det minskade utbudet beror dels på att antalet personer i
utbildning ökade, både i AMS regi och inom det reguljära utbildnings-
väsendet. De som utbildar sig ingår per definition inte i arbetskraften.
Dels anser sig allt fler, i takt med ett försämrat arbetsmarknadsläge, inte
ha några utsikter att få ett arbete och avstår därför från att söka.

Anm.: Sista kvartalet 1991 preliminärt, december prognosticerat.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetslösheten förutses fortsätta att stiga. Ett tecken på detta är det
mycket stora antal varsel om uppsägningar som noterats fr.o.m. sista
kvartalet 1990. Ett problem är dock att förutsäga hur många av varslen
som verkligen verkställs. Ar 1992 beräknas arbetslösheten stiga med 1,1
procentenheter till 3,8% som årsgenomsnitt. Det innebär en nivå på över
4,5% i böijan av 1993. Först under andra halvåret 1993 bedöms en
mindre nedgång ske, eftersom arbetslösheten ligger sent i konjunktur-
låsen. Detta ger ett årsgenomsnitt på 4,5% 1993. Utbudet beräknas

fortsätta att minska 1992 och 1993 och därmed dämpa arbetslöshetsupp- Prop. 1991/92:100
gången. Det är således främst efterfrågan på arbetskraft som fortsätter att Bil. 1.1
sjunka. År 1992 blir sysselsättningsnedgången lika stark som i fjol medan
den bromsas upp betydligt 1993. Förbättringen av BNP-tillväxten 1992
och 1993 förutses således komma från en stigande produktivitet på i
storleksordningen 1,5% respektive 2%.

5.1 Sysselsättning

Efter den starka sysselsättningstillväxten under andra hälften av 1980-
talet inträffade en stagnation under loppet av 1990. I böijan av 1991
inleddes en nedgång som har fortsatt i en accelererande takt. I genomsnitt
under 1991 minskade antalet sysselsatta med 77 000 personer, eller med
1,7%, jämfört med 1990. Samtidigt minskade antalet arbetade timmar
med 1,9%, vilket innebär att medelarbetstiden sjönk något. Det är dock
främst en effekt av att antalet lagstadgade semesterdagar utökades med
två dagar för stor del av de sysselsatta.

Sysselsättningsnedgången bestod i huvudsak av ett fortsatt fäll inom
den konkurrensutsatta sektorn i ekonomin. Inom de privata och offentliga
konkurrensskyddade branscherna noterades en stagnation eller nedgång
under loppet av 1991.

Tabell 5:1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

	Nivå 1990	Förändring från föregående år
	Nivå 1990	1990	1991	1992	1993
Sysselsättning
Jord- och skogsbruk	149	-10	-6	-6	-3
Industri	1000	-25	-60	-43	-15
Byggnadsverksamhet	313	23	-1	-22	-10
Privata tjänster	1638	26	-14	-20	0
Kommunal verksamhet	1199	16	-1	15	0
Statlig verksamhet	203	10	5	-5	-8
Totalt	4508	42	-77	-81	-36
Arbetskraft, totalt	4577	50	-25	-31	-4
Arbetslösa	69	8	52	50	32
% av arbetskraften	1,5	1,5	2,7	3,8	4,5

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

Den långsiktiga trenden mot minskad sysselsättning inom jord- och
skogsbruk förutses fortsätta. Under 1991 sjönk antalet med 6 000
personer. År 1992 väntas antalet minska lika mycket, medan skogsbru-
kets förväntade produktionsuppgång bromsar nedgången 1993.

Inom industrin, som svarat för den avgjort största sysselsättningsned-
dragningen, fortsätter tillbakagången om än i något svagare takt. Jämfört
med föregående lågkonjunktur blir raset betydligt starkare. Under 1990
och 1991 föll sysselsättningen med över 80 000 personer, vilket är
ungefär lika mycket som under böijan av 1980-talet. Dessutom förutses

en ytterligare minskning med närmare 60 000 personer under åren 1992
och 1993. Produktiviteten ökar med 3,5% 1992 och med 4,5% 1993.
Bakom denna utveckling ligger delvis motverkande krafter. Trycket på
produktivitetsförbättrande åtgärder inom företagen ökar i takt med
insikten att konkurrenskraften denna gång måste återställas utan hjälp av
en devalvering. Denna insikt kommer bl.a. till uttryck i snabbare och
kraftigare neddragning av sysselsättningen. Därmed försvinner dock i
viss mån potentialen för snabba produktivitetsökningar när efterfrågan
tar färt, dvs. sådana produktivitetsvinster man tidigare kunnat tillgodo-
göra sig genom att ha en större arbetskraftsreserv. Detta synsätt
avspeglas i att produktiviteten växer nästan lika snabbt 1992 som 1993
trots en avsevärd skillnad i produktionsutveckling mellan åren.

Byggnadsverksamheten befinner sig sent i konjunkturfäsen och sys-
selsättningen böljade minska först mot slutet av 1991. Byggsysselsätt-
ningen ligger nivåmässigt mycket högt i ett historiskt perspektiv, på ca
310 000 personer. Nedgången beräknas bli starkare än under förra
lågkonjunkturen då sysselsättningen sjönk med 20 000 personer mellan
1981 och 1983. Bara under 1992 beräknas antalet falla med över 20 000
och med ytterligare ca 10 000 personer 1993. Denna nedgång är en
effekt både av konjunkturen och oron på de finansiella marknaderna samt
av en strukturell anpassning till högre boendekostnader och en mindre
subventionering av byggandet.

Den allmänna försvagningen av det ekonomiska läget slår igenom
också i den privata tjänstesektorn. Sysselsättningen avtog alltmer under
loppet av 1991. Det är främst utvecklingen inom handeln som verkar
neddragande. Under 1991 minskade antalet sysselsatta med i genomsnitt
0,9% och produktionen med 1/2%. Producenttjänstema som främst följer
industri- och byggsektorernas utveckling dämpades betydligt mer än
konsumenttjänsterna som närmast styrs av den privata konsumtionen.

Konjunkturinstitutet publicerar sedan hösten 1990 en konjunkturbaro-
meter också för delar av tjänstesektorn. Resultatet bör fortfarande tolkas
med viss försiktighet tills längre tidsserier finns. Barometern omfattar
detalj- och partihandel, åkerier och uppdragsverksamhet. Av september-
mätningen framgår att aktiviteten dämpats på ett dramatiskt sätt och att
lönsamheten har försämrats för samtliga delbranscher. Förväntningarna
för det närmaste halvåret tyder på en fortsatt generell försvagning av
konjunkturläget och inom alla delbranscher väntas antalet anställda
minska.

De förväntningar som framkommer i tjänstebarometem tillsammans
med bedömningen av industrins utveckling och den privata konsumtionen
indikerar en fortsatt relativt svag utveckling för främst producenttjänster-
na. För 1992 bedöms den totala produktionen stiga något, medan
timsysselsättningen minskar med 1,5%. Utvecklingen inom den del av
partihandeln som levererar till byggsektorn verkar neddragande. År 1993
beräknas produktionen stiga starkare, samtidigt som timsysselsättningen
förutses vara oförändrad. Prognosen innebär en produktivitetsökning med
ca 2% båda åren. Det bör dock betonas att mätningarna av produktivi-
teten inom tjänstesektorn är ytterst osäkra. Produktivitetsdelegationens

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

slutsats är att produktivitetsökningen i delar av tjänstesektorn sannolikt Prop. 1991/92:100
underskattas p.g.a. att statistiken inte förmår fånga in kvalitetshöjningar. Bil. 1.1

En stagnation av sysselsättningen inom den kommunala sektorn
inträffade under loppet av 1991. År 1992 förutses den kommunala
sysselsättningen stiga med 15 000 personer. Att expansionen beräknas bli
så pass stark beror på att antalet personer i beredskapsarbete och
inskolningsplatser i kommunal regi förutses stiga markant.

Sysselsättningen inom staten har enligt AKU böljat falla. Genom-
snittet för året steg ändå med ca 5 000 jämfört med 1990. Det beror dock
på statistiska mätfel. Den troliga utvecklingen är en oförändrad nivå
jämfört med 1990. Neddragningen av administrationen innebär att den
statliga sysselsättningen förutses minska 1992 och 1993.

Sammanfattningsvis fortsätter neddragningen av den totala sysselsätt-
ningen under 1992 och 1993. I stort sett samtliga branscher berörs av
tillbakagången. Nedgången bromsas under 1993, då en vändning i
produktionen förutses. Totalt sett beräknas sysselsättningen minska med
ca 80 000 personer 1992 och med ca 35 000 personer 1993. Nedgången
är ett resultat av såväl konjunkturläget som av ett strukturellt omvand-
lingstryck.

Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar

Årlig procentuell förändring

	1987	1988	1989	1990	1991	1992	1993
Näringslivet Produktion	3,4	2,7	2,8	0,6	-2,4	0,7	1,8
Sysselsättning	1,7	1,7	1,7	0,0	-2,8	-3,0	-0,8
Produktivitet	1,7	0,9	1,1	0,5	0,5	2,3	2,6
Industri Produktion	2,5	2,3	1,7	-2,1	-5,5	-0,5	3,0
Sysselsättning	1,6	0,5	-0,6	-2,8	-6,5	-4,0	-1,4
Produktivitet	0,8	1,9	2,3	0,8	1,1	3,6	4,5
Privata tjänster Produktion	5,0	3,8	2,6	2,2	-0,5	0,4	2,2
Sysselsättning	2,8	3,1	3,0	1,4	-1,1	-1,5	0,1
Produktivitet	2,1	0,7	-0,4	0,8	0,6	2,0	2,0
Offentliga tjänster Produktion	0,8	0,7	2,1	1,3	0,2	1,1	0,0
Totalt Produktion	2,6	2,3	2,4	1,1	-1,3	-0,3	1,4
Sysselsättning	1,4	2,4	1,5	0,8	-1,9	-1,8	-0,6
Produktivitet	1,2	-0,1	0,9	0,3	0,6	1,6	2,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Produktiviteten utvecklades svagt under 1990. Även 1991 var ett svagt
år i detta hänseende då produktiviteten steg med ca 0,5%. År 1992
förutses den öka med ca 1,5% och 1993 med ca 2%. Att utvecklingen
är relativt blygsam i ett historiskt perspektiv hänger som tidigare nämnts
samman med den starka sysselsättningsanpassningen. Därmed skulle
potentialen för ett uppsving i produktiviteten när produktionen väl
kommer igång också vara mindre än vid motsvarande konjunkturlägen

bakåt i tiden. Dessutom väntas efterfrågetillväxten bli relativt blygsam
framöver, vilket gör det svårare att frigöra en produktivitetspotential.

Medelarbetstidens utveckling är ytterligare en faktor som påverkar
sysselsättningen. Under 1991 sjönk medelarbetstiden, främst p.g.a. det
utökade antalet semesterdagar. År 1992 beräknas medelarbetstiden vara
oförändrad för att 1993 stiga något. Det svaga ekonomiska läget gör det
svårt att realisera den ökning av medelarbetstidema som skattereformen
uppmuntrar till på sikt. Ett ökat antal permitteringar med korttidsvecka
inverkar också, liksom en växande tendens till kortare deltidsarbete.
Utbildningsvikariatens införande verkar också neddragande i och med att
den ordinarie personal som ersätts av personer omfattade av utbildnings-
vikariat registreras som frånvarande. Det finns dock ett antal faktorer
som verkar i andra riktningen. Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
som införs fr.o.m. den 1 januari 1992, de ökade satsningarna på
rehabilitering inom sjukförsäkringsområdet samt det aviserade införandet
av två karensdagar den 1 januari 1993 är exempel på detta.

5.2 Utbud av arbetskraft

I takt med produktionsuppgången, och den därmed sammanhängande
starka efterfrågan på arbetskraft under senare delen av 1980-talet, steg
också antalet personer i arbetskraften markant. Under loppet av 1990
avtog ökningstakten och under 1991 inleddes en nedgång som gradvis
accelererade. Befolkningen ökade med 26 000 personer enligt AKU,
varför ett minskat arbetskraftsdeltagande svarade för hela nedgången.
Bakom nedgången av arbetskraftsdeltagandet ligger ett markant fäll bland
de yngre åldersgrupperna och särskilt då för unga kvinnor. Bland de
äldsta i arbetskraften noterades däremot en svag uppgång. Det totala
arbetskraftsutbudet dämpdes av flera skäl. Antalet personer i arbetsmark-
nadsutbildning steg samtidigt som antalet platser i det reguljära utbild-
ningsväsendet utökades. Därtill kommer ett minskat intresse för att aktivt
söka arbete då utsikterna att få ett arbete är små. Utvecklingen av antalet
latent arbetssökande enligt AKU bekräftar detta. Under 1991 nästan för-
dubblades antalet till ca 65 000 personer, varav de flesta är ungdomar.

I och med att arbetsmarknadsläget fortsätter att försämras väntas också
utbudet av arbetskraft minska, framförallt 1992, då också ökningen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder verkar neddragande. År 1992 beräknas
antalet personer i arbetskraften minska något mer än under 1991, med ca
30 000, medan en oförändrad nivå förutses 1993. År 1992 och 1993
beräknas befolkningen öka med ca 20 000 personer per år. Ett fortsatt
fäll i arbetskraftsdeltagandet orsakar således minskningen av antalet i
arbetskraften. År 1993 beräknas det relativa arbetskraftstalet ha fallit till
ca 82,5%. Det innebär en nedgång med över 2 procentenheter jämfört
med 1989, då deltagandet var som högst. Att arbetskraftsdeltagandet
överhuvudtaget sjunker, vilket det inte gjort i tidigare lågkonjunkturer,
hänger troligen samman med den historiskt mycket höga nivå som upp-
nåddes under föregående högkonjunktur. Dessutom har sannolikt trycket
från ett ökat arbetskraftsdeltagande bland kvinnor avtagit i och med att
kvinnornas arbetskraftsdeltagande närmat sig männens.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper

Årsmedeltal 1990 och förändring i procentenheter

Nivå Förändring från föregående år

	1990		1988	1989	1990	1991	1992	1993
16-19 år,	män	47,7	0,6	2,5	-0,4	-3,8
	kvinnor	50,5	1,1	2,0	-0,8	-6,8
20-24 år,	män	84,8	2,3	0,7	-0,2	-1,1
	kvinnor	80,6	0,9	1,2	-1,4	-2,1
25-54 år,	män	95,1	0,0	0,3	0,0	-0,4
	kvinnor	91,3	0,4	0,1	0,3	-0,5
55-64 år,	män	75,5	0,0	-0,2	0,7	0,2
	kvinnor	66,3	0,6	-0,6	2,0	0,7
Totalt		84,8	0,6	0,5	0,3	-0,9	-0,9	-0,3

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Arbetslösheten som böljade stiga under 1990, från en mycket låg
överhettningsnivå på 1,3% under första kvartalet, fortsatte uppåt under
första halvåret 1991. Under det andra halvåret låg den öppna arbetslöshe-
ten kvar på en i det närmaste oförändrad nivå, runt 3 %. Den genomsnitt-
liga arbetslösheten för 1991 uppgick till 2,7% eller ca 120 000 personer.
Det innebar en ökning med 1,2 procentenheter eller drygt 50 000
personer jämfört med 1990. Som tidigare nämnts bromsade nedgången
i utbudet, ökade arbetsmarknadspolitiska insatser samt en minskad
medelarbetstid uppgången i den öppna arbetslösheten.

De regionala skillnaderna i arbetslöshet minskade under föregående
högkonjunktur jämfört med tidigare högkonjunkturer. Relativt sett har
arbetslösheten stigit mer i storstadsområdena än i skogslänen under
innevarande lågkonjunktur. Från den mycket överhettade arbetsmarkna-
den mot slutet av 1990 fördubblades arbetslösheten i storstadslänen under
senare delen av 1991 till 2,7 %. I skogslänen var samtidigt arbetslösheten
4,1%, mot 2,4% året innan.

De som främst drabbades av arbetslösheten 1991 är de grupper som
traditionellt har en relativt svag ställning på arbetsmarknaden; ungdomar,
invandrare och arbetshandikappade. Jämfört med tidigare nedgångar
berörs också tjänstemän i större utsträckning. Bland ungdomarna uppgick
arbetslösheten till 7% hos 16 - 19-åringama och till 6% i åldersgruppen
20 - 24 år.

Efter en kontinuerlig nedgång under andra hälften av 1980-talet böljade
antalet långtidsarbetslösa att stiga i slutet av 1990. Uppgången fortsatte
1991 med en fördubbling jämfört med 1990 och uppgick därmed till ca
20 000 personer. Som mest var antalet långtidsarbetslösa under föregåen-
de lågkonjunktur närmare 40 000 personer.

Antalet personer som skulle vilja arbeta mer än de gör böljade stiga
redan under 1990. Uppgången har fortsatt under 1991 då närmare
250 000 personer, motsvarande över 5 % av de sysselsatta, uppgav att

de skulle vilja arbeta mer om arbetsmarknadsläget tillät det. Enligt AMS Prop. 1991/92:100
statistik över antalet deltidsarbetslösa består dessa till ca 80 % av kvinnor. Bil. 1.1

En stor del av de deltidsarbetslösa finns inom hälso- och sjukvården.

Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar

Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

	1983	1984	1985	1986	1987	1988	1989	1990	1991
16-19 år	9,2	4,3	4,1	3,6	3,6	3,1	3,1	4,5	6,7
20-24 år	4,7	5,5	5,3	5,1	4,4	3,4	2,9	3,0	5,7
25-54 år	2,2	2,0	1,8	1,7	1,4	1,2	1,0	1,1	2,1
55-64 år	2,4	2,8	2,5	2,1	1,9	1,6	1,2	1,4	1,9
Totalt	2,9	2,6	2,4	2,2	1,9	1,6	1,4	1,5	2,7

Anm.: Siffrorna för åren 1983-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av
mätmetod i AKU.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 5:2 Arbetslösa ocb personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder 1985-1993

1 OOO-tal

Källor: Statistiska centralbyrån, arbetsmarknadsstyrelsen och finansdepartementet
(prognos 1991 till 1993).

Den vikande sysselsättningen innebär att arbetslösheten bedöms
fortsätta att stiga under 1992 för att kulminera under första halvåret 1993
och först därefter böija avta i långsam takt. Arbetslöshetsuppgången
bromsas av att utbudet faller. Arbetslösheten beräknas uppgå till 3,8%
i årsgenomsnitt 1992 och stiga ytterligare till 4,5 % 1993. Det innebär att
arbetslösheten ökar med 50 000 personer 1992 till ca 170 000 personer.
Ar 1993 stiger den med ytterligare ca 30 000 personer till totalt ca
200 000 arbetslösa. Jämfört med förra lågkonjunkturen innebär denna
prognos att antalet arbetslösa stiger markant. Då uppgick andelen öppet
arbetslösa plus andelen i konjunkturberoende åtgärder som mest till
närmare 5%. Det kan jämföras med de drygt 7,5% som förutses för
1993.

De senaste åren har arbetsmarknadspolitiken fokuserats på åtgärder for Prop. 1991/92:100
att underlätta anpassningen på arbetsmarknaden. Det innebär en Bil. 1.1
prioritering av utbildnings- och rehabiliteringsinsatser samt en förstärk-
ning av platsförmedlingen. Jämfört med 1984, då antalet personer i
sysselsättningsskapande åtgärder var som högst, har antalet kraftigt
reducerats samtidigt som antalet som befinner sig i utbildning varit
relativt oförändrat. Under 1991 förstärktes utvecklingen genom att antalet
personer i utbildning gick upp mycket starkt, medan antalet personer i
sysselsättningsskapande åtgärder steg i betydligt mindre omfattning. I
prognosen bedöms antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
öka med ca 50 000 personer 1992. Det totala antalet som befinner sig i
konjunkturberoende åtgärder uppgår då till ca 140 000 personer,
motsvarande drygt 3% av arbetskraften. För 1993 görs ett tekniskt
antagande om oförändrad nivå av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Tusental, genomsnitt per år

	1984	1985	1986	1987	1988	1989	1990	1991
Sysselsättnings- skapande åtgärder	93	67	53	41	31	19	15	24
- beredskapsarbete - ungdomslag¹/	41	24	19	17	14	10	8	11
särskild inskol- ningsplats	31	31	24	18	10	5	3	10
- avtalad inskol-
ningsplats				1	2	1	2	2
- rekryteringsstöd Arbetsmarknads-	21	12	10	6	5	3	2	1
utbildning (AMU)	37	33	34	36	40	38	37	58
Utbildningsvikariat								1
Företagsutbildning² Åtgärder för arbets-	2	3	4	3	3	4	6	6
handikappade³	68	72	79	82	84	86	88	88
Totalt	200	175	170	162	158	147	146	177
Andel av arbets- kraften⁴	3,1	2,4	2,1	1,8	1,7	1,4	1,3	2,0
¹ Ungdomslagen avskaffandes den			1 juli	1989 och	ersattes med		särskilda	inskol-

ningsplatser.

² Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m.

³ Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och offentligt skyddat arbete.

⁴ Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

6 Löner och konsumentpriser

Aktivitetsdämpningen i den svenska ekonomin har fört med sig en
betydande nedväxling av löneökningstakten. Skillnaden jämfört med
liknande tidigare konjunkturfaser är att i stort sett samtliga lönepåverkan-
de faktorer denna gång strävar åt ett och samma håll. Prognosen för
såväl innevarande år som för 1993 är att lönerna ökar med mindre än
5%. Detta medför att de svenska lönerna stiger långsammare än i våra
viktigaste konkurrentländer.

Prisökningstakten i konsumentledet avtar. Under den kommande våren
förutses prishöjningarna under de senaste 12 månaderna ha avtagit till
knappt 3 %, från att så sent som vid årsskiftet ha legat kring 8,5 %. Detta
ligger också väl i linje med hushållens egna förväntningar. Prognosen för
i år och nästa år innebär en ökning av konsumentpriserna med ca 2,5
resp. 3,5%. Den underliggande prisökningstakten fäller från knappt 6%
1991 till ca 4% 1993.

6.1 Löner

Den snabba löneökningstakten 1990 medförde omfattande överhäng inpå
1991. Låga avtalsmässiga höjningar och en kraftigt dämpad löneglidning
medförde ändå i det närmaste en halvering av löneökningstakten, från 10
till ca 5,5%. Det inkluderar också effekten av förlängd semester med
0,5%. De låga löneökningarna möjliggjordes genom en snabbt fällande
aktivitetsnivå i den svenska ekonomin. Arbetslösheten steg kraftigt,
vinster och priser föll och produktivitetsutvecklingen blev mycket
blygsam. Lönebikostnadema höjde emellertid, till följd av skatterefor-
men, arbetskraftskostnaden förra året med knappt 1,5%.

De senaste årens forskning inom lönebildningen tyder på att lönerna är
mycket känsliga för förändringar i framför allt arbetsmarknadsläget.
Andra viktiga förklaringsfäktorer är t. ex. vinster, inflation, inflationsför-
väntningar och produktivitet. I diagram 6:1 och tabell 6:2 illustreras hur
några av dessa variabler har utvecklats kring några olika konjunkturbott-
nar i den svenska ekonomin.

Prop 1991/92:100

Bil. 1.1

Prop 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 6:1 Timlöner och arbetskraftskostnader

Årlig procentuell förändring

	Samtliga löntagare			Industriarbetare
	Avtal	Löne- glid- ning	Timför- tjänst	Avtal	Löne- glid- ning	Timför- tjänst	Sociala kost- nader	Arbets- krafts- kostnader
1980	7,8	1,7	9,5	6,1	3,2	9,3	0,8	10,2
1981	6,3	2,8	9,1	5,9	4,2	10,1	0,5	10,7
1982	4,6	1,7	6,3	4,1	3,5	7,6	0,2	7,8
1983	4,6	1,9	6,5	3,8	2,9	6,7	2,4	9,3
1984	5,6	2,3	7,9	6,2	4,1	10,3	-0,1	10,2
1985	4,1	3,4	7,5	3,8	3,7	7,5	0,2	7,7
1986	6,0	2,6	8,6	3,9	3,5	7,4	0,0	7,4
1987	3,5	2,9	6,4			6,4	0,6	7,0
1988	4,2	2,3	6,5	3,4	5,0	8,4	0,0	8,4
1989	6,3	3,7	10,0	4,5	5,6	10,1	0,6	10,8
1990	6,1	3,9	10,0	2,8	6,7	9,5	1,0	10,6
1991	2,8	2,7	5,5	2,3	2,9	5,2	1,6	6,9
1992	2,9	1,6	4,5			4,5	-0,3	4,2
1993			4,0			4,0		4,0

Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare
grundas på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbelopp,
som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull
uppdelning på avtal och löneglidning.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Det är slående hur förklaringsfaktorema i den nuvarande nedgången,
jämfört med andra konjunkturnedgångar, samverkar till att dämpa den
nominella löneökningstakten. Detta gör att nedväxlingen sker snabbt. I
absoluta tal har Sverige endast upplevt en lika kraftig förändring, mellan
åren 1975 och 1976. Ett par saker bör speciellt uppmärksammas. Den
avtagande produktivitetsökningen från mitten av 1970-talet medförde
tillsammans med kraftigt höjda arbetsgivaravgifter en markant ökning av
arbetskraftskostnaden, trots att löneökningstakten i sig avtog. Under i
huvudsak samma period kom också oljeprischockema. Resultatet blev
snabbt stigande priser. Detta hindrade emellertid inte att vinsterna rasade
i botten, eftersom reallönen (inkl, arbetsgivaravgifter) steg snabbare än
produktiviteten. Prisökningarna förblev höga fram till mitten av 1980-
talet och produktivitetsutrymmet användes till stor del till att förbättra
vinsterna. Konkurrenskraften stärktes under senare delen av 1970-talet
och under böj an av 1980-talet med hjälp av en serie devalveringar.
Därmed förhindrades en kraftig uppgång i arbetslösheten men också en
nedväxling av de nominella löneökningarna.

Diagram 6:1 Jämförelse av perioder med lågkonjunktur

Prop 1991/92:100

Bilaga 1.1

Vinstandel

Andel i %

Producentpriser

Produktivitet

Arbetsgivaravgifter

Industriarbetarlön

Anm.: Se tabell 6:2 för specificering av variablerna.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Prop 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 6:2 Timlöner och dess viktigaste förklaringsvariabler

Utveckling under perioder med lågkonjunktur

	1966	1967	1968	1969	1971	1972	1973	1975	1976	1977	1978
Arbetslöshet Vinstandel inom	1,3	1,7	1,8	1,5	2,0	2,2	2,0	1,3	1,3	1,5	1,8
industrin	29,1	29,1	29,6	30,8	25,6	24,8	26,7	26,7	19,5	14,6	14,9
KPI	6,4	4,3	1,9	2,7	7,4	6,0	6,7	9,8	10,3	11,4	10,0
NPI	5,0	3,7	0,5	2,9	2,8	6,5	6,1	9,2	10,1	10,6	11,2
PPI Produktivitet inom	2,1	0,0	1,0	4,0	2,7	4,4	11,8	8,5	8,4	8,3	6,2
industrin	4,2	8,9	10,5	7,7	7,5	5,3	7,5	-0,8	1,0	-1,7	3,9
Lagstadgade arbets- givaravgifter	7,8	9,2	9,6	11,1	13,3	13,5	15,6	24,3	28,3	32,1	31,0
Timlön industriarbetare industriarbetare exkl.	8,7	8,1	6,7	9,2	10,5	11,8	8,1	18,0	13,3	7,2	8,0
arbetstidsförkortning	8,7	6,8	4,6	7,2	9,7	7,8	6,9	17,7	12,5	7,2	5,6
hela ekonomin				6,8	10,3	9,3	7,7	14,9	13,2	10,6	11,0

	1980	1981	1982	1983	1985	1986	1987	1990	1991	1992	1993
Arbetslöshet	1,6	2,1	2,6	2,9	2,4	2,2	1,9	1,5	2,7	3,8	4,5
Vinstandel inom industrin	22,0	19,6	25,3	29,5	30,6	32,3	30,9	28,4	25,8	27,1	29,8
KPI	13,7	12,1	8,6	8,9	7,4	4,2	4,2	10,4	9,5	3,2	3,5
NPI	12,3	11,0	9,6	6,6	7,0	4,2	2,8	6,6	5,6	5,4	3,9
PPI	13,4	10,0	12,1	11,0	5,5	2,0	3,1	4,2	2,0	2,5	3,0
Produktivitet inom industrin	1,7	-1,0	3,9	6,2	1,1	1,7	0,8	0,8	1,1	3,6	4,5
Lagstadgade arbets- givaravgifter	32,4	32,8	33,1	36,3	36,5	36,4	37,1	39,0	38,0	34,8	-
Timlön industriarbetare	9,3	10,1	7,6	6,7	7,5	7,4	6,4	9,5	5,2	4,5	4,0
industriarbetare exkl. arbetstidsförkortning	9,3	10,1	7,6	6,6	7,5	7,4	6,3	9,5	4,4	4,5	4,0
hela ekonomin	9,5	9,1	6,3	6,5	7,5	8,6	6,4	10,0	5,5	4,5	4,0

Anm.: KPI är konsumentprisindex, NPI är nettoprisindex, PPI är producentprisindex. Arbetslöshetstalen är
nivåjusterade bakåt i tiden för att överensstämma med dagens definition. Serien bör därför tolkas med viss
försiktighet. Vinstandel är bruttoöverskottets andel av förädlingsvärdet. Skattereformen 1990 och 1991
medförde att underlaget för arbetsgivaravgifter breddades. Är 1992 tog arbetsgivarna över ansvaret för
sjukersättningen de två första veckorna, kostnadsökningen neutraliserades genom sänkt arbetsgivaravgift.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Estimeringar av löneökningstakten indikerar en blygsam löneutveckling
såväl i år som 1993, se diagram 6:2. Dämpningen förklaras främst av
den kraftiga uppgången i den öppna arbetslösheten samt av den låga
prisökningstakten. Resultaten tyder också på att Rehnbeigavtalet, med
hjälp av konjunkturläget, lyckades få till stånd en något snabbare
lönedämpning 1991 än vad som annars troligen hade blivit fallet.
Samtidigt förefaller avtalet för 1992 ligga högt med avseende på det
ekonomiska läget.

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1.

Prop 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 6:2 Industriarbetarlön, utfall och skattning

Årlig procentuell förändring

Anm.: Industriarbetarlön exkl. arbetstidsförkortning.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Det svenska kostnadsläget är sannolikt för högt i förhållande till
produktiviteten, vilket bl.a. avspeglas i låga vinstnivåer. Företagen kan
inte längre övervältra höga löneökningar på produktpriserna utan att
riskera ökade marknadsandelsförluster. Detta skapar en press nedåt på
reallönerna. Totalt bedöms lönerna i år och nästa år öka med 4,5 resp.
4 %. Den allmänna löneavgiften slopades vid årsskiftet. Detta medför att
de totala lönekostnaderna i år ökar med ca 0,3 % mindre än timförtjänst-
en. Prognosen innebär att stora delar av produkti vi tetsutrymmet kommer
att tas i anspråk till återuppbyggnad av företagens vinster. Reallönerna
kommer ändå att kunna stiga både 1992 och 1993, såväl före som efter
skatt.

Alltsedan 1983 har nominallönema stigit snabbare i Sverige än
genomsnittet för industriländerna. Huvudförklaringen torde ligga i
skillnaderna i den förda ekonomiska politiken. I Sverige har full
sysselsättning haft en högre och inflationsbekämpning i realiteten en lägre
prioritet än i flertalet andra industriländer. Detta har manifesterats i flera
devalveringar under de senaste 15 åren. En sänkning av Sveriges relativa
kostnadsläge håller nu på att inträffa. Inom OECD-området ökade
lönerna 1991 med 6%. Löneökningstakten dämpas även internationellt
och förväntas i år och nästa år bli 5 resp, knappt 5%, vilket är något
högre än i Sverige, se diagram 6:3. En god produktivitetsutveckling inom
den svenska industrin medför att konkurrensläget avsevärt förbättras.

I böijan av nästa år löper de nuvarande avtalen på arbetsmarknaden ut.
En sannolik utveckling av lönekostnaderna har beskrivits ovan. Det kan
emellertid inte uteslutas att löneutvecklingen tar en annan bana. Det

kommer att finnas grupper med kompensationkrav för de låga nominella
löneökningarna 1991-1992. Därtill kommer att arbetsmarknadens parter
strävar åt olika håll vad gäller de framtida institutionella förutsättningarna
för lönebildningen. Kombinationen av kompensationskrav och förändring-
ar i den institutionella ramen kan medföra en besvärlig situation, som
inte bara präglas av de ekonomiska förutsättningarna utan också av
organisationspolitiska förhållanden.

Prop 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 6:3 Nominell timlön inom industrin

Årlig procentuell förändring, nationell valuta

Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige på världsmarknaden.

Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

6.2 Konsumentpriser

Under loppet av 1991 ökade KPI med ca 8,5%. Skattereformen, som
innebar en växling från direkt till indirekt beskattning, bidrog med 3,6
procentenheter. De underliggande priserna, NPI (konsumentprisindex
exkl. indirekta skatter och subventioner), steg betydligt mindre, med ca
5,5%.

Hushållen förväntar sig att priserna under 1992 kommer att utvecklas
långsamt, se diagram 6:4. Förväntningarna om allt högre prisökningar
bröts i böijan av 1991 och har sedan dess fortsatt att sjunka. Ett liknande
mönster återfinns också hos industriföretagen, där omsvängningen
emellertid kom tidigare, se diagram 6:5. Inflationsförväntningarnas
utveckling är väsentlig för samhällsekonomin på kort sikt. Prisförvänt-
ningama styr då beteenden t.ex. vad gäller inköpsmönster och konsum-
tionens fördelning över tiden, ränteutvecklingen på obligationsmarknaden
och lönsamhetsbedömningar. Detta påverkar i sin tur investeringsbeteen-

det hos ekonomins aktörer. Förväntningarna påverkar också nominal-
lönemas utveckling och därmed också kostnadstrycket. Sverige är nu
inne i en desinflationsprocess, dvs. en period med avta-gande prisök-
ningstakt. Inflationsförväntningarna tycks vara knäckta och därmed finns
också förutsättningar för en bestående nedgång i inflationstakten.

Diagram 6:4 Hushållens prisförväntningar de kommande 12 månaderna

Prop 1991/92:100

Bil. 1.1

Källa: Konjunkturinstitutet

Diagram 6:5 Industrins prisförväntningar

Förändring i planerade prisökningar på hemmamarknaden

%—enheter

Anm.: Befinner sig kurvan ovanför nollinjen stiger antalet företag som avser höja
priserna i ökande (positiv lutning) eller avtagande (negativ lutning) takt. Det omvända
gäller när kurvan befinner sig under nollinjen.

Källa: Konjunkturinstitutet

Desinflationsprocessen ger upphov till en mängd effekter på den reala Prop 1991/92:100
ekonomin. Under nedväxlingsfasen förutses höga realräntor, vilket Bil. 1.1
skärper avkastningskraven. Oförändrade eller fallande priser på reala
tillgångar, t.ex. kommersiella fastigheter, har orsakat kreditförluster
vilket i sin tur leder till att kreditmarknaden stramas åt ytterligare. Lägre
priser på t.ex. fastigheter medför också att kostnadsgapet mellan att köpa
en befintlig anläggning och nyinvestering krymper. Tillsammans leder
detta till att investeringsutvecklingen hämmas och därmed också den
samlade tillväxten, åtminstone på kort sikt.

De reala kostnaderna för att hålla t.ex. lager ökar också. Effekten av
detta blir en svagare produktion. Ett mera utbrett prisfall kan förstärka
effekterna på samhällsekonomin. Konsumtionsinköp och investeringar
skjuts på framtiden i avvaktan på lägre priser. Den dämpade efterfrågan
tenderar sedan i sig att förstärka ett eventuellt prisfall.

Tabell 6:3 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

	1991	1992	1993
KPI dec.-dec.	8,5	2,4	3,5
Nettoprisindex	5,5	4,0	3,9
Importpriser, totalt	0,0	1,9	2,8
Oljeprodukter	-23,2	-0,6	5,5
Övrigt	1,7	2,2	2,6
Bostäder, totalt	9,3	4,2	5,0
Flerfamiljshus	11,0	6,0	6,0
Egnahem	7,7	2,4	4,1
Indirekta skatter, bidrag i procentenheter	3,4	-1,3	-0,1
Diverse taxor	8,0	8,0	7,0
Konkurrensutsatt svensk produktion	4,3	3,2	3,2
Arbetskraftskostnad i näringslivet	6,7	3,0	1,8
Vinstmarginal, bidrag i procentenheter	-0,1	0,6	0,7
KPI årsgenomsnitt	9,5	3,2	3,5
Nettoprisindex	5,6	5,4	3,9
OECD	4,3	3,6	3,6
Implicitprisindex	10,3	3,8	3,7
Basbelopp	32 200	33 700	34 700

Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotteri m.m.,
TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl.
indirekta skatter och subventioner.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrens-
verk samt finansdepartementet.

Konsumentprisprognosen för i år och nästa år återfinns i tabell 6:3.
Arbetskraftskostnaden, som är den enskilt viktigaste förklaringsvariabeln,
växer allt långsammare. Efter flera år av negativ utveckling förväntas
vinstmarginalerna kunna öka måttligt, i samband med att konsumtionstill-
växten åter blir positiv. Den första januari 1992 sänktes mervärdeskatten

för livsmedel, restaurang och hotell samt for inrikes persontransporter. Prop 1991/92:100
Detta bidrar till att väsentligt dämpa inflationen i år. Nästa år avskaffas Bil. 1.1
en rad olika punktskatter, på bl.a. läskedryck, konfektyr, kemisk-
tekniska preparat, kassettband och videoapparater. Samtidigt försvinner
den tillfälliga sänkningen av fastighetsskatten för småhus. Skattesatsen
ökar från 1,2 till 1,5% av taxeringsvärdet. Vidare föreslås nu bl.a. en
neddragning av subventionerna till läkemedel, tandvård och bostads-
räntor. Detta motsvarar en höjning av konsumentprisnivån totalt med
mindre än 1/2%, varav merparten infäller 1993. Den underliggande
prisökningstakten, NPI, fäller under prognosperioden.

Inom OECD-området avtar inflationstakten i år för att sedan stabilise-
ras 1993. Den svenska nedväxlingen sker snabbare och redan i år
förutses konsumentpriserna i Sverige öka långsammare än i industrilän-
derna i genomsnitt, se diagram 6:6.

Diagram 6:6 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring

Anm.: OECD-länderna är sammanvägda efter varje lands betydelse som konkurrent
till Sverige på världsmarknaden.

Källor: OECD, statistiska centralbyrån och finansdepartementet

En implicit prisindex för privat konsumtion (IPI) framkommer ur
nationalräkenskapernas redovisning av den privata konsumtionen.
Vikterna i IPI speglar den aktuella konsumtionssammansättningen, till
skillnad från KPI som baseras på föregående års värden. Under såväl
1990 som 1991 resulterade skattereformen i omfättande relativprisföränd-
ringar i konsumentledet, vilket påverkade hushållens konsumtionsval. 1
år differentieras mervärdeskattesatsen. Detta tillsammans med andra
förskjutningar av konsumtionssammansättningen, t.ex. bilkonsumtionen,
och differensen mellan prisutvecklingen för lägenhets- och egnahemsbo-
ende i KPI förklarar de relativt stora skillnandema mellan IPI och KPI
såväl 1990, 1991 som 1992.

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion ^ProP- 1991/92:100

Bil. 1.1

De senaste två åren ökade hushållens realt disponibla inkomster starkt,
medan den privata konsumtionen stagnerade. Hushållens sparkvot steg
med inte mindre än 7 procentenheter mellan 1989 och 1991. Även 1992
beräknas hushållen få en relativt god inkomstutveckling trots sjunkande
sysselsättning och stigande arbetslöshet. Den privata konsumtionen
förväntas utvecklas i måttlig takt de närmaste två åren. Efter en
ytterligare uppgång av sparandet i år går sparkvoten ned något 1993, då
inkomstutvecklingen försvagas, se tabell 7:1.

Tabell 7:1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr. Procentuell förändring

	1990	1991	1992	1993	1990	1991	1992	1993
Löpande priser
Löner	599,0	621,9	652,1	669,3	12,9	3,8	4,9	2,6
Företagarinkomster	62,1	63,2	63,9	66,1	8,1	1,7	1,1	3,3
Räntor och utdelningar, netto	-31,1	-31,8	-30,4	-30,4
Inkomstöverföringar från
offentlig sektor	277,1	318,5	327,1	345,0	10,8	14,9	2,7	5,5
Övriga inkomster, netto	88,8	108,7	118,4	122,3	-1,3	22,4	8,9	3,3
Direkta skatter, avgifter m.m.	304,2	286,4	289,2	294,9	4,3	-5,9	1,0	2,0
Disponibel inkomst	691,7	794,2	841,9	877,3	13,2	14,8	6,0	4,2
Privat konsumtion	699,0	773,3	806,7	842,4	9,4	10,6	4,3	4,4
1985 års priser
Disponibel inkomst	505,5	526,2	537,5	540,1	3,2	4,1	2,1	0,5
Privat konsumtion	510,9	512,4	515,0	518,6	-0,2	0,3	0,5	0,7
Sparkvot, nivå i %	-1,1	2,6	4,2	4,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, och finansdepartementet.

7.1 Hushållens inkomster

Förra året steg de realt disponibla inkomsterna enligt preliminära
beräkningar med ca 4 % samtidigt som den reala lönesumman före skatt
minskade med drygt 5 %. Bakom den kraftiga inkomstökningen ligger i
huvudsak skattereformen. Sänkningen av inkomstskatten beräknas ge ett
bidrag med nära 6,5 procentenheter till hushållens reala inkomstökning
1991. Även transfereringarna från offentliga sektorn hade en expansiv
inverkan, eftersom det i skattereformen ingick höjningar av barn- och
bostadsbidragen samt pensionstillskotten. Även för 1992 medför
skattesänkningar och transfereringsökningar en relativt god inkomstut-
veckling för hushållen. Nedväxlingen av inflationen är en starkt
bidragande orsak till att de realt disponibla inkomsterna kan öka med ca
2 % i år, trots att reallönesumman inte ökar alls.

Det aviserade införandet av karensdagar vid sjukdom försvagar
inkomstutvecklingen 1993. Höjning av barnbidragen samt fortsatt positivt

bidrag från de direkta skatterna medför att de realt disponibla inkomster-
na ändå stiger med 0,5% 1993.

Att hushållen får en så positiv inkomtutveckling de närmaste åren, läst
arbetsmarknaden försvagas under hela perioden, beror också på att
bortfallet av löneinkomster till stor del kompenseras genom bidrag till
personer i arbetsmarknadsutbildning och till arbetslösa, se tabell 7:2.

Det tillfälliga sparandet drog ned hushållens köpkraft 1989 och 1990.
Vid redovisningen av disponibel inkomst i nationalräkenskaperna görs
inget avdrag för det tillfälliga sparandet. Hushållssektom tillskrivs inte
heller inkomster när sparandet återbetalas. Det tillfälliga sparandet under
1989 och 1990 ingår som en del av hushållens totala sparande och i den
utsträckning som återbetalningarna av sparandet konsumeras registreras
det som ett minskat hushållssparande. Förra året steg hushållens köpkraft
utöver de disponibla inkomsterna med 1,5 procentenheter, dels genom
att det tillfälliga sparandet upphörde och dels genom att 1989 års
sparande återbetalades i maj 1991. I februari 1992 återbetalas 1990 års
tillfälliga sparande, vilket bidrar till att öka hushållens köpkraft med
ytterligare 1/2 procentenhet. Nästa år minskar köpkraften totalt med ca
1/2% beroende på att jämförelsenivån 1992 innefattar återbetalning av det
tillfälliga sparandet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 7:2 Hushållens inkomster

Miljarder kr.
Löpande priser

Procentuell utveckling
1985 års priser

Procentuellt bidrag till
realinkomstutveckl ingen

1990

1991 1992 1993

Lönesumma exkl. sjuklön	599,0	-5,2	-0,2	0,1	-4,5	-0,1	0,1
därav timlön		-3,8	1,2	0,5	-3,4	0,9	0,4
sysselsättning		-1,4	-1,3	-0,4	-1,2	-1,1	-0,3
Inkomstöverföringar inkl, sjuklön	277,1	5,0	2,9	0,1	2,0	1,2	0,0
Pensioner från offentlig sektor	153,8	2,5	3,8	1,5	0,6	0,8	0,3
Sjukförsäkring m.m. inkl, sjuklön	60,4	-7,9	-3,6	-11,2	-0,7	-0,3	-0,8
Arbetslöshetsbidrag m.m.	11,2	83,6	19,0	13,5	1,4	0,5	0,5
Övriga transfereringar	51,8	10,5	1,1	0,8	0,8	0,1	0,1
Övriga inkomster	119,8	2,3	1,6	-0,8	0,4	0,3	-0,1
Direkta skatter	304,2	-14,0	-2,2	-1,5	6,3	0,8	0,5
Disponibel inkomst	691,7	4,1	2,1	0,5	4,1	2,1	0,5
Tillfälligt sparande	-7,4				1,5	0,5	-0,9
Inkomster inkl, tillfälligt sparande	684,3	5,6	2,7	-0,4	5,6	2,7	-0,4

Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel
inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden
mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto".

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Som framgår av tabell 7:2 beräknas den reala timlönen före skatt stiga
med drygt 1 % i år och med 0,5 % nästa år. Den reala lönesumman
stagnerar dock till följd av sjunkande sysselsättning. Den fr.o.m. 1992

införda arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen innebär att arbetsgivaren Prop. 1991/92:100
övertar betalningarna för sjukersättningen under de första 14 dagarna av Bil. 1.1
en sjukdomsperiod. Denna ersättning registreras i tabell 7:1 som lön,
vilket drar upp lönesumman i år med ca 11,5 miljarder kr. Införande av
karensdagar 1993 beräknas dra ned lönesumman med ca 8 miljarder kr.

Inkomstöverföringama från den offentliga sektorn minskar realt med
0,5 % i år. Om konsekvenserna av arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen
exkluderas (när arbetsgivaren betalar sjuklön), stiger dock inkomstöver-
föringama realt med ca 3%. Nästa år beräknas inkomstöverföringama
öka med ca 2%. Utbetalningarna av bidrag till personer i arbetsmark-
nadsutbildning och till arbetslösa stiger kraftigt både i år och nästa år till
följd av det gradvis försämrade arbetsmarknadsläget. Barnbidragen höjs
med 1020 kr. per bam och år 1993, se tabell 7:3.

Över hälften av inkomstöverföringama utgörs av pensioner inkl,
bostadstillägg. Pensionerna räknas upp med basbeloppet och stiger
dessutom genom att nya pensionärer med höga ATP-poäng kommer in
i systemet. Basbeloppet uppgår till 33 700 kr. i år och beräknas för 1993
till 34 700 kr. Nedväxlingen av inflationen medför att basbeloppet ökar
realt med ca 1,5 % i år. Nästa år blir inflationen något högre än i år och
basbeloppet minskar realt med 0,5%. Volymökningen i pensionssystemen
leder dock till en fortsatt real ökning av de totala pensionsutbetalningar-
na.

Tabell 7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

Miljarder kr., Procentuell förändring,

	löpande priser				1985 års priser
	1990	1991	1992	1993	1991	1992	1993
Pensioner	153,8	172,6	184,9	194,3	2,5	3,8	1,5
Folkpension inkl. KBT och delpension	68,9	76,5	79,7	81,6	1,4	1,0	-1,1
Allmän tilläggspension	77,4	87,8	96,2	103,0	3,6	6,2	3,5
Tjänstepensioner	7,5	8,3	9,0	9,7	0,6	5,3	4,0
Sjukförsäkring m.m.	60.4	60,8	49,2	50,1	-7,9	-21,6	-1,7
Sjukförsäkring	34,8	31,3	17,5	16,4	-17,9	-45,7	-9,3
Föräldraförsäkring	15,7	18,1	18,7	19,3	4,9	0,3	-0,4
Arbetsskadeförsäkring	9,8	11,5	13,0	14,4	6,7	9,9	6,8
Arbetslöshetsbidrag m.m.	11,2	22,4	27,6	32,4	83,6	19,0	13,5
AMU-bidrag	3,6	6,8	7,3	7,6	72,3	4,2	1,0
Arbetslöshetsförsäkring, KAS och lönegaranti	7,6	15,7	20,3	24,8	89,0	25,5	18,0
Övriga transfereringar	51,8	62,6	65,3	68,2	10,5	1,1	0,8
Barnbidrag	12,3	16,4	16,6	18,7	22,0	-2,2	9,1
Studiebidrag m.m.	7,3	9,6	10,0	10,4	20,6	0,5	1,1
Bostadsbidrag	3,6	5,1	5,3	5,5	28,7	1,9	0,1
Socialbidrag m.m.	6,4	8,1	8,5	8,8	15,5	1,3	-0,1
Övrigt	22,2	23,4	25,0	24,7	-3,7	3,5	-4,3
Summa inkomstöverföringar 277,1		318,5	327,1	345,0	5,0	-0,5	1,9

Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Ersättningsnivån i sjukförsäkringen sänktes från den 1 mars 1991 från
90 % till 65 % de tre första dagarna av en sjukperiod och till 80 % mellan
4 till 90 dagar. Ersättningsnivån för vård av sjukt barn sänktes till 80%
de första 14 dagarna per kalenderår. För 1992 medför den ovan nämnda
arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen sänkta utbetalningar från försäk-
ringen med ca 11,5 miljarder kr. Dessa regeländringar och det försämra-
de läget på arbetsmarknaden väntas medföra en en minskning av
sjukfrånvaron de närmaste åren.

Skattereformen 1991 innebar en genomgripande förändring av skatte-
systemet. Skatten på arbetsinkomster har sänkts kraftigt. Alla kapital-
inkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattas med en enhetlig
statlig skatt om 30 %. Skattesänkningen finansieras delvis inom inkomst-
skattesystemet genom basbreddningar och skärpning av kaptitalbeskatt-
ningen. I skattereformen ligger en årlig justering av skatteskalan.
Grundavdraget höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för
statsskatten räknas upp med ökningen av konsumentprisindex föregående
år (mellan oktober och oktober) plus 2 procentenheter. Det innebär för
1992 att grundavdraget höjts med ca 4,5% och skiktgränsen med ca
9,5%. Arbetsinkomster som uppgår till högst ca 200 000 kr. slipper i
stort sett statlig skatt. Genom att skatteskalan räknas upp med den
historiska inflationen uppkommer en real skattesänkning när löneökning-
arna och inflationen avtar. Med den förväntande utvecklingen av löner
och priser i år blir det en real skattesänkning 1992 på ca 4 miljarder kr.
Med real sänkning avses skattebortfallet vid en jämförelse med vad
skatteintäkterna kan beräknas till om skatteskalan for i år istället justerats
med 1992 års prisutveckling.

För 1992 har beslutats om vissa lindringar av kapitalbeskattningen och
för 1993 sänks skattesatsen för kapitalinkomster till 25%. Skattereduktio-
nen för fäckföreningsavgifter slopas fr.o.m. 1992. Sammantaget beräknas
skatteändringama ge en skattesänkning för hushållen med ca 3 miljarder
kr. jämfört med oförändrade regler.

7.2 Hushållens sparande och privat konsumtion

Under 1980-talets första år föll hushållens reala inkomster p.g.a. den
svaga ekonomiska utvecklingen. Hushållen drog ned sin konsumtion, men
minskade också sparandet för att "överbrygga" inkomstbortfallet. År
1984 böljade realinkomstema åter att öka och konsumtionen och
inkomsterna steg parallellt fram till kreditmarknadens avreglering hösten
1985. Den bidrog till att hushållen kunde realisera en uppdämd konsum-
tionsefterfrågan genom ökad upplåning. I genomsnitt expanderade
konsumtionen med drygt 4 % per år under perioden 1986 till 1988, delvis
beroende på en cyklisk uppgång av bilförsäljningen som kulminerade
1988. Som en följd av att konsumtionen översteg hushållens disponibla
inkomster under en följd av år ökade hushållens skulder med 60% och
sparkvoten (sparandet mätt som andel av disponibelinkomst) föll med 7
procentenheter mellan 1985 och 1988.

År 1989 dämpades konsumtionstillväxten något och 1990 registrerades

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

t.o.m. en svag tillbakagång. En stor del av nedgången hänger samman Prop. 1991/92:100
med det dramatiska fellet i bilinköpen som drog ned tillväxten med 0,7 Bil. 1.1
procentenheter under 1990. Med en ökning av de disponibla inkomsterna
på 3,2% förbättrades sparkvoten avsevärt under 1990. Trots den starka
uppgången var sparkvoten fortfarande negativ (-1,1 %), vilket innebär att
konsumtionsnivån fortsatte att överstiga inkomstnivån. Det tillfälliga
sparandet räknas per definition in i hushållens sparande, vilket kan sägas
överskatta hushållens egentliga egna sparande. "Tvångssparandet" bidrog
till att öka hushållssparandet med ca 1/2 procentenhet per år under 1989
och 1990.

Mellan de första tre kvartalen 1990 och 1991 sjönk konsumtionen med

0,1%, vilket främst förklaras av fortsatt fällande bilinköp, ett minskat
utlandsresande efter orolighetema kring Persiska viken och en sjunkande
efterfrågan på olika tjänster. Säsongrensat och jämfört med närmast
föregående kvartal steg dock konsumtionen under loppet av 1991. I
september-oktober ökade detaljhandelns försäljning volymmässigt med
4,5% jämfört med samma period föregående år. Hushållens bilinköp
under oktober-november steg med 12%. För hela 1991 beräknas
konsumtionen ha stigit svagt jämfört med 1990. Därmed förbättrades
sparkvoten kraftigt och beräknas uppgå till 2,6% 1991.

Diagram 7:1 Hushållens nettosparkvot

Sparande i procent av
disponibel inkomst

Anm.: Den finansiella sparkvoten är beräknad exklusive kapitaltransfereringar 1986
och 1989.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den dramatiska utvecklingen av sparkvoten under 1980-talets andra
hälft fram till dags dato framgår av diagrammet 7:1. En kraftig nedgång
i sparkvoten skedde under några år efter det att kreditmarknaden av-
reglerades vid mitten av 1980-talet. Därefter följde en snabb uppgång.

Fallet i hushållssparandet förklaras utöver, avreglering på kreditmarkna- Prop. 1991/92:100
den, av förmånliga avdragsmöjligheter i skattesystemet, relativt låga Bil. 1.1
realräntor och optimistiska framtidsförväntningar. Under den ovanligt
långa högkonjunkturen ökade tillgångar, såsom fastigheter och aktier,
kontinuerligt i värde. Värdeökningarna utgjorde ett stigande belånings-
underlag och kunde dessutom delvis ersätta eget sparande. Förbättringen
i sparandet de senaste åren kan ses som en normalisering som sedan
förstärktes av skattereformens effekter, oron på de finansiella marknader-
na och ett försämrat konjunkturläge. En internationell jämförelse visar att
de kraftiga svängningarna i sparkvoten inte är unika för Sverige, utan
liknande förlopp har observerats i bl.a. våra nordiska grannländer, se
diagram 7:2. Inte heller är det enbart i länder där en omfattande
avreglering skett, som sparandet föll under högkonjunkturen i mitten på
1980-talet.

Diagram 7:2 Sparkvoten i de nordiska länderna

Anm.: För åren 1991-1992 (1993 i Danmark och Sveriges fall) svarar resp,
finansdepartementet för prognosen.

Källor: OECD, statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Hushållens totala sparande kan delas in i realt resp, finansiellt
sparande. Den kraftiga förändringarna i sparkvoten tidigare förklaras i
huvudsak av svängningar i det finansiella sparandet. De mest grundlägg-
ande sparmotiven hos hushållen är att trygga sin ålderdom, förbättra sitt
boende och ha en buffert för att klara oförutsedda händelser m.m. Ett
enskilt hushålls val mellan konsumtion och sparande beror främst på dess
förväntningar om den egna framtida inkomstutvecklingen, den ekono-
miska utvecklingen i Sverige samt hur förmögenheten förändras.
Skattesystemets konstruktion påverkar såväl sparandets nivå som vilken
typ av sparande ett hushåll väljer att göra.

Skattereformen, med sänkta marginalskatter och begränsade avdrags- Prop. 1991/92:100
möjligheter för ränteutgifter, bör under prognosperioden leda till ett ökat Bil. 1.1
sparande. Den mest fördelaktiga placeringen många hushåll kan göra idag
är att amortera av lån. Detta incitament förstärks av nedväxlingen i
inflationstakten, vilket förutses medföra högre realräntor. Enl. riksbank-
ens hushållsenkät har det dock inte skett någon nettoamortering under det
första halvåret 1991, men kapitalmarknadsstatistiken pekar på en kraftig
dämpning i nyutlåningstakten. Skattereformen medförde också att
kostnaderna för boendet ökade relativt annan konsumtion, vilket torde
missgynna det reala sparandet, som till stor del utgörs av investeringar
i egna hem. Skattereformen för sålunda med sig en förändring av
sparandets fördelning med ett ökat finansiellt sparande, medan det reala
sparandet minskar.

Orolighetema på de finansiella marknaderna — med stora kreditförlus-
ter — förde med sig en mer restriktiv kreditpolitik. Skärpningen av
kapitaltäckningsreglema från och med 1993 kan framtvinga en ytterligare
begränsning av en del instituts utlåningsmöjligheter. Förmögenhets-
effektema vid 1990-talets böijan är de omvända mot 1980-talets slut.
Börskurserna var vid Q olårets slut ca 30% lägre än de som rådde vid
1990 års ingång. Det finns också en oro för relativt stora fall i bostads-
prisema. När tillgångarna fäller i värde krymper belåningsunderlaget
samtidigt som hushållens sparande måste öka för att nettoförmögenheten
inte skall minska.

Diagram 7:3 Hushållens förväntningar

Nettoandel

Anm.: Diagrammet visar skillnaden mellan andelen hushåll som tror på en förbättring
av den egna resp. Sveriges ekonomi och andelen som tror på en försämring de
närmaste 12 månaderna, säsongrensat.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

En svagare ekonomisk utveckling med ökad arbetslöshet brukar leda Prop. 1991/92:100
till mer pessimistiska förväntningar hos hushållen. Enligt den senaste Bil. 1.1
undersökningen (okt. 1991) över hushållens inköpsplaner (HIP) är
förväntningsbilden inte så mörk som man kunde tro i nuvarande
konjunkturläge. Det är ungefär lika många hushåll som tror på en
förbättrad som de som tror på en försämrad utveckling av den egna
ekonomin det närmaste året, se diagram 7:3.

Mot bakgrund av den rådande lågkonjunkturen med ett svagt arbets-
marknadsläge och problem inom den finansiella sektorn bedöms
hushållen främst använda inkomstökningarna nästa år till ett ökat
sparande. En viss oro för pensionssystemets stabilitet kan också bidra till
att nivåhöjningen i sparkvoten blir bestående. Sparkvoten har dock
tidigare förändrats snabbt. Ar 1993 när tillväxten i ekonomin förbättras
och arbetslösheten inte längre stiger lika snabbt kan motiven för ett högt
hushållssparande avta, vilket kan hålla uppe konsumtionstillväxten, trots
den svagare inkomstökningen.

En del faktorer verkar också för en viss uppgång i konsumtionen. När
1990 års tillfälliga sparande återbetalas i februari 1992 finns möjlighet
för extra insättning i allemanssparandet med 5 000 kr. per person, men
utbetalningarna förväntas ändå generera en viss konsumtionsökning. Den
neddragande effekt som bilinköpen bidragit med på den totala konsumtion
under senare år förutses upphöra fr.o.m. 1992. Ovanligt varma vintrar
har medfört låga uppvärmningskostnader och en återgång till mer normal
temperatur skulle öka konsumtionen.

Tabell 7:4 Privat konsumtion

Miljader kr Procentuell förändring, 1985 års priser
löpande priser ----------------------------------------------------------

	1990	1985-88	1989	1990	1991	1992	1993
Summa varor, varav:	403,8	4,1	1,0	-0,8	0,6	0,6	0,6
-bilar	20,0	19,5	-15,3	-28,2	-15,0
-sällanköpsvaror	131,2	6,4	5,3	2,1	2,5
-dagligvaror	143,9	1.1	0,9	0,7	0,5
Summa tjänster,varav:	295,2	3,2	2,2	0,8	-0,2	0,4	0,8
-bostäder	140,3	1,1	0,9	0,9	1,5
-övriga tjänster	118,3	4,4	2,4	-2,3	-3,5
Total privat konsumtion	699,0	3,8	1,4	-0,2	0,3	0,5	0,7

Anm.: Indelningen är en omgruppering av nationalräkenskapernas klassificering av den privata konsumtionen.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Att konsumtionen steg under loppet av 1991 medför en positiv över-
hängseffekt in i 1992. Återbetalning av det tillfälliga sparandet håller
uppe konsumtionen under 1992 års första kvartal, men därefter bedöms
att tillväxten mattas av under 1992, se diagram 7:4. Mellan årsgenom-
snitten 1991 och 1992 beräknas konsumtionen stiga med 0,5%. År 1993
när aktiviteten i ekonomin åter stärks påverkas också konsumtionen, som
bedöms öka med 0,7 %. För prognosperioden bedöms att såväl varu- som
tjänstekonsumtionen går upp, se tab 7:4. Sänkningen av mervärdeskatten
för vissa tjänster torde medföra att tjänstekonsumtionen exkl. bostäder

åter ökar, efter den kraftiga nedgången under 1990 och 1991. Med en Prop. 1991/92:100
uppgång av de disponibla inkomsterna med 2,1% i år och 0,5% nästa år Bil. 1.1
förbättras sparkvoten med knappt 11/2 procentenheter mellan 1991 och

1993. Sparkvoten har då nått en — för Sverige — hög nivå på 4%.

Diagram 7:4 Konsumtionsforlopp

1985 års priser, 1985 års priser,

tillväxt årstakt miljarder kr

Anm.: Volymutvecklingen visar den procentuella förändringen mellan ett kvartal och
samma period föregående år mätt i fasta priser. Diagrammet visar också konsumtio-
nen per kvartal, säsongrensat.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

8 Investeringar

Efter den starka investeringstillväxten under senare hälften av 1980-talet
kulminerade nivån under slutet av 1989. Investeringarna böljade därefter
fälla i samband med minskad ekonomisk aktivitet, sjunkande kapacitetsut-
nyttjande samt ett högre ränteläge. Det tekniska överhänget från 1989
innebär dock att nedgången mellan årsgenomsnitten stannade vid knappt
1 % 1990. Under 1991 fortsatte nedgången, med ca 8,5%. För det största
fallet svarade näringslivet, som drog ned sina investeringar med ca 15%.
Bostadsinvesteringama utvecklades svagt positivt till följd av ett högt
igångsättande av nyproduktion 1990 tillsammans med en ökad volym av
ombyggnation. Även de offentliga investeringarna bidrog i positiv
riktning. Inom kommunerna skedde troligen en förskjutning av investe-
ringarna från 1990 till 1991 p.g.a. att mervärdeskatten då blev avdrags-
gill.

Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter produktionssektor

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

	Miljarder kr. 1990, löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1990, löpande priser	1990	1991	1992	1993
Näringsliv	172,5	-1,7	-14,8	-7,0	2,6
Offentliga myndigheter	32,9	-3,2	3,5	6,8	1,4
Bostäder	74,6	3,0	4,0	-16,5	-15,5
Totalt	279,9	-0,9	-8,5	-7,5	-1,6
därav maskiner	119,0	-2,0	-12,5	-6,0	2,1

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

År 1992 beräknas förloppet av investeringsnedgången vara betydligt
lugnare än under 1991 genom att bl.a. fallet i näringslivet avtar.
Genomsnittet för året blir dock endast marginellt högre än under 1991,
-7,5%. År 1993 väntas endast en svag minskning, med ca 1,5%. Till
skillnad från 1991 då maskininvesteringama föll mest förutses byggnads-
investeringarna svara för större delen av nedgången 1992 och 1993.
Nybyggandet av bostäder förutses avta starkt både till följd av strukturel-
la faktorer och till följd av konjunkturläget. Nedgången, som 1992 beräk-
nas till 30% och till 26,5% 1993, kompenseras delvis av att ombyggan-
det av bostäder stiger 1992 och kvarstår på en oförändrad nivå 1993.
Inom näringslivet bromsas nedgången av att satsningarna på infrastruktur
böljar ge utslag samt att fallet inom industrin avtar 1992 och vänds i en
uppgång 1993. Infrastruktursatsningama verkar också uppdragande på de
offentliga investeringarna, främst 1992. Detta kompenserar dock inte det
allt svagare byggandet inom näringsliv och bostadssektor. Trots att en
tillväxt förutses inom anläggnings-, ombyggnads- och underhållssektor-
ema fäller byggnadsinvesteringarna med 9% i år och med 5% 1993.

8.1 Näringslivets investeringar

Efter flera års stark expansion minskade näringslivets investeringar med
närmare 2% 1990. År 1991 fortsatte fallet i snabb takt, med ca 15%.
Nedgången i industriinvesteringarna var då särskilt markant.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 8:1 Näringslivets investeringar.

Miljarder kr., 1985 års priser.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

	Miljarder kr. 1990, löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1990, löpande priser	1990	1991	1992	1993
Industri	51,0	-4,0	-19,0	-6,0	4,0
Basindustri	12,9	-7,5	-35,0	-23,0	2,0
Verkstadsindustri	20,0	-2,1	-20,0	-1,0	6,0
Övrig industri	18,1	-3,5	-6,5	-2,4	2,8
Övrigt näringsliv	121,4	-0,6	-13,0	-7,3	2,0
Totalt	172,5	-1,7	-14,8	-7,0	2,6
därav byggnader	61,7	-1,0	-14,9	-6,8	3,3
maskiner	109,9	-1,8	-14,9	-7,1	2,3

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Industriinvesteringarna minskade 1990 för första gången sedan 1982,
med 4%. År 1991 blev fallet hela 19%. Dålig lönsamhet, lägre kapaci-
tetsutnyttjande och produktion samt en kontinuerligt försämrad konkur-
renskraft sedan mitten av 1980-talet medverkade till ett betydligt mer
dämpat investeringsklimat. Nedgången var speciellt kraftig inom bas- och
verkstadsindustri. Inom s.k. övrig industri bromsades nedgången av den
positiva utvecklingen inom livsmedels- och petroleumindustrin. År 1992

5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1.

dämpas nedgången i industrins investeringar till 6%. Fallet inom Prop. 1991/92:100
basindustrin fortsätter medan minskningen inom verkstadsindustri Bil. 1.1
avstannar till följd av transportmedel sindustrins markant stigande
investeringar. Trots fällande industriinvesteringar tre år i rad överstiger
nivån på de totala investeringarna 1992 med god marginal den nivå som
rådde under föregående lågkonjunktur. När det gäller investeringskvoten,
som speglar investeringarnas nivå i förhållande till produktionen, är dock
skillnaden mot föregående lågkonjunktur något mindre.

Diagram 8:2 Investeringskvot i industrin.
Bruttoinvesteringar som andel av förädlingsvärde.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Investeringar inom övrigt näringsliv (exkl. affärsverken) följde
industrins mönster och minskade med 2% 1990 och med 16% 1991.
Samtliga branscher berördes av nedgången, men den var särskilt markant
inom finans- och fastighetsförvaltning samt inom byggbranschen. Även
1992 beräknas fallet inom näringslivet bli nästan lika stort. Det strama
kreditläget och förutsedda högre realräntor, vilka höjer avkastningskraven
på fastigheter, medverkar starkt till detta förlopp. De områden som
utvecklas gynnsamt relativt sett är varuhandel, hotell och restaurang samt
elbranschen. De statliga affärsverken ingår definitionsmässigt i övrigt
näringsliv. Till följd av satsningarna på infrastrukturinvesteringar förutses
starkt stigande investeringar inom denna sektor samt en fortsatt expansion
följande år, främst inom statens järnvägar och banverket. Det är också
infrastrukturinvesteringama som drar upp de statliga investeringarna.
Sammantaget förutses därmed investeringarna i övrigt näringsliv inkl,
statliga affärsverk fälla med 7% 1992 för att sedan stiga med ca 2%
1993. Näringslivets investeringar, sett som andel av BNP, beräknas
därmed ligga ca 3 procentenheter lägre 1992 jämfört med den högsta
nivån på 14,5 % som uppnåddes i slutet av 1980-talet.

Tabell 8:3 Offentliga investeringar

	Miljarder kr. 1990, löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1990, löpande priser	1990	1991	1992	1993
Statliga myndigheter	10,4	9,9	0,4	18,7	4,0
Statliga affärsverk	20,5	5,9	0,2	14,6	10,8
Staten	30,9	7,2	0,2	15,9	8,5
Kommunala myndigheter	22,4	-8,7	5,2	1,0	-0,0
Kommunala affärsverk	4,5	-1,1	-3,0	9,1	0,1
Kommunerna	27,0	-7,5	3,7	2,3	-0,0
Totalt	57,9	0,3	1,8	9,9	5,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

8.2 Bostadsinvesteringar

Bostadsinvesteringama har legat på en mycket hög nivå de senaste åren.
Mellan 1986 och 1990 mer än fördubblades nybyggandet medan
ombyggnaderna minskades genom restriktioner. Även 1991 steg den
totala investeringsvolymen, med ca 4%. Orsaken är främst den höga
igångsättningen av nya lägenheter under 1990 som till viss del resulterade
i investeringsaktivitet under 1991. Dessutom ökade ombyggnaderna av
bostäder till följd av att regeringen i stor utsträckning använde sig av
möjligheten att av arbetsmarknadsskäl medge lägre s.k. garanterad ränta
för enskilda projekt.

Nybyggandet av bostäder nådde 1990 en rekordnivå då 69 000 lägen-
heter påbörjades. Nedgången av byggandet inom övriga sektorer bidrog
till att bostadsproduktionen inte längre hindrades av brist på arbetskraft.
Investeringsvolymen steg med närmare 12% 1990. Ar 1991 påböljades
ca 54 000 nya lägenheter, en minskning med över 20%. Tecken på en
sjunkande bostadsefterfrågan har noterats, t.ex. steg antalet lediga
lägenheter hos allmännyttiga bostadsföretag markant från ca 4 000 i
september 1990 till ca 11 000 i september 1991. Boverket uppskattar
det totala antalet lediga lägenheter till ca 20 000. Efterfrågan på bostäder
minskade framförallt utanför storstadsområdena.

Diagram 8:3 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter Prop. 1991/92:100

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars resp, år t.o.m. 1990 samt antalet
outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1991. Antalet påbörjade lägenheter
omfattar både flerfamiljshus och småhus.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

För de närmaste åren förutses en kraftig dämpning av nybyggandet av
bostäder, med 30% 1992 och 26,5% 1993. Orsaken är dels de effekter
konjunkturläget, med stigande arbetslöshet, får på efterfrågan och dels
strukturella förändringar. Breddningen av mervärdeskatten, höjda
fastighetsskatter, minskade räntebidrag, minskningen av ränteavdragens
värde, sänkta investeringsbidrag och förväntningar om höjda realräntor
innebär en relativprishöjning för boendet som dämpar efterfrågan.
Dessutom tillkommer ett stramare kreditläge samt en allmän osäkerhet
om hur stödet till bostadsproduktionen ska utformas efter 1992. Antalet
påbötjade lägenheter förutses avta 1992 till 37 000 och minska ytterligare
1993 till knappt 30 000, vilket ligger i linje med boverkets senaste
bedömningar.

Ombyggandet av bostäder minskade med hela 35 % mellan åren 1987
och 1990, vilket var en effekt av de regleringar som infördes successivt
från 1986 för att dämpa överhettningen på byggmarknaden. Under 1991
ökade ombyggnadsinvesteringama med i storleksordningen 6,5%.
Låneansökningama har stigit i samband med att en lägre s.k. garanterad
ränta medgivits, 3,4% mot tidigare 5,25%. Från den 1 januari 1992
permanentas den lägre nivån i samband med att vissa delar av ombyg-
gnadsverksamheten jämställs med nyproduktion vad gäller kapitalkost-
nadsregler. Samtidigt kommer dock en mindre andel av kostnaderna för
ombyggnaderna att berättiga till räntesubventioner. Detta är en av
orsakerna till den starka uppgången av ansökningar under 1991.
Investeringsuppgången beräknas fortsätta 1992, med ca 15%, för att
kvarstå på en oförändrad nivå 1993. Orsaken till uppgången är främst det
uppdämda behov som finns bl.a. inom 1960- och 1970-talets s.k.
miljonprogram.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 8:4 Bostadsinvesteringar.

Miljarder kr., 1985 års priser.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Sammantaget är det totala bostadsbyggandet ovanligt svårförutsägbart.
Det finns ett antal faktorer som verkar neddragande. Samtidigt utvecklas
hushållens inkomster relativt gynnsamt, vilket dämpar fallet i efterfrågan
och kan förhindra ett ras. De totala bostadsinvesteringama förutses fälla
med 16,5% 1992 och med ytterligare 15,5% 1993. Bakom denna
nedgång döljer sig en omfördelning av byggandet från nybyggnad till
ombyggnad. Det föreligger sannolikt inte några större problem att
överföra arbetskraft från den ena sektom till den andra. Ombyggnadssek-
tom anses vara mer arbetskraftsintensiv och sysselsätta en större andel
hantverkare, vilket i någon mån motverkar uppgången i arbetslösheten.

Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar

	Miljarder kr. 1990, löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1990, löpande priser	1990	1991	1992	1993
Nybyggnad	55,2	11,6	3,0	-30,0	-26,5
Flerbostadshus	30,4	16,9	7,0	-25,0	-24,0
Småhus	24,9	5,7	-2,0	-36,8	-30,5
Ombyggnad	19,3	-13,0	6,5	15,0	0,0
Flerbostadshus	15,8	-13,8	-3,2	22,0	2,0
Småhus	3,5	-9,5	50,2	-5,3	-7,5
Totalt	74,6	3,0	4,0	-16,5	-15,5

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.3 Byggnadsverksamheten

Aktiviteten inom byggnadsverksamheten, som böljade visa tecken på
avmattning under 1990, fortsatte att sjunka under 1991. Byggnads-
investeringarna började falla under andra halvåret 1990 och nedgången
fortsatte 1991, med ca 5%. Arbetslösheten bland byggnadsarbetare
uppnådde mot slutet av 1991 de nivåer som rådde under förra lågkon-
junkturen, ca 9% av kassamedlemmama. Arbetslösheten steg mest bland
personer utan yrkesutbildning. Det förefaller också vara svårigheter att
överhuvudtaget få fäste på arbetsmarknaden bland de nyutbildade som
ännu inte hunnit få någon yrkeserfarenhet. Det senare kan eventuellt vara
en delförklaring till varför den dramatiska arbetslöshetsutvecklingen inte
återspeglats tydligare i sysselsättningsutvecklingen inom byggbranschen
eftersom de nyutexaminerade aldrig registreras som sysselsatta. I SCB:s
statistik ingår också andra grupper inom byggsektorn än byggnadsar-
betare, som tjänstemän och olika typer av hantverkare. Dessa har
traditionellt en lägre arbetslöshet än byggnadsarbetare. Bristen på
arbetskraft har på två år helt försvunnit enligt konjunkturinstititutets
byggbarometer. Enligt denna räknar byggföretagen också med en fortsatt
försvagning av konjunkturen. Orderstockama väntas minska liksom
sysselsättningen.

Byggnadsinvesteringarna har reglerats i varierande grad sedan 1987 då
ramar för s.k. övrigt byggande (allt byggande utom bostadsbyggande)
och kvoter för ombyggnader av bostäder infördes. Syftet var att dämpa
efterfråge- och kostnadstrycket på byggmarknaden samt att frigöra
resurser till nybyggande av bostäder. Dessa regleringar avvecklades
under 1990 och 1991. Åtgärderna som var riktade mot ombyggnadsverk-
samheten medverkade till den kraftiga nedgång som inträffade t.o.m.
1990. Under 1991 noterades en uppgång som förutses fortsätta 1992 och
plana ut 1993.

Effekterna av regleringarna mot övrigt byggande, som utökades med
investeringsskatt år 1989 på s.k. oprioriterat byggande i storstäderna
(byggande exklusive bostadsbyggande och byggande för industrins
behov), är svårare att särskilja. Borttagandet av regleringarna väntas dock
inte få någon expansiv effekt på investeringarna med tanke på det allmänt
svaga efterfrågeläget i ekonomin. Inom särskilt industri, byggnadsindustri
och övrig fastighetsförvaltning väntas en fortsatt minskning.

Sammanfattningsvis avstannade ökningen av byggnadsinvesteringarna
totalt sett 1990 efter att ha stigit med närmare 20% sedan 1986. Under
andra hälften av 1990 böljade den nedgång som fortsatte 1991, då ett fall
på ca 5 % noterades. Främst bidrog näringslivets investeringar till denna
utveckling tillsammans med de kommunala investeringarna. Reparations-
och underhållssektom utvecklades dock relativt starkt, med närmare 5 %,
vilket bromsade nedgången i den totala byggnadsverksamheten till 2%.
År 1992 och 1993 är det främst nybyggande av bostäder som fäller,
förutom näringslivets investeringar. Det finns dock även faktorer som
verkar i positiv riktning. Hit hör ombyggnadsinvesteringamas expansion,
uppgången inom statliga affärsverk och myndigheter till följd av sats-

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

ningama på infrastruktur samt en fortsatt tillväxt inom underhålls- Prop. 1991/92:100
sektorn. Tillväxten av byggandet förutses således främst ske inom Bil. 1.1
anläggnings-, ombyggnads- och underhållssektorema. Totalt fäller bygg-
nadsinvesteringarna med ca 9% 1992 och med ca 5% 1993. Inräknas
också den expansiva reparations- och underhållssektom dämpas ned-

gången av byggnadsverksamheten till ca 5 resp, ca 3 %.

Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet

	Miljarder kr. 1990, löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
	Miljarder kr. 1990, löpande priser	1990	1991	1992	1993
Byggnadsinvesteringar	160,1	0,4	-4,8	-8,8	-5,1
därav näringslivet	61,7	-1,0	-14,9	-6,8	3,3
myndigheter	23,8	-2,5	-2,2	8,8	1,7
bostäder	74,6	3,0	4,0	-16,5	-15,5
Reparationer och
underhåll	59,3	1,8	4,6	3,0	1,0
Totalt	219,4	0,8	-2,0	-5,1	-3,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.4 Lagerinvesteringar

Hela 1980-talet kännetecknades av en kraftig och ihållande lageraweck-
ling. Totalt sett minskades lagren med ca 55 miljarder kr (1985 års
priser). Denna avveckling var koncentrerad till industrin och partihan-
deln. Industrins lagerkvot, dvs. kvoten mellan lager och produktion,
halverades i det närmaste under denna period. Inom partihandeln skedde
speciellt stora neddragningar av spannmålslagren samt av lagren av oljor
och bränsle.

Tabell 8:6 Lagervolymförändringar

Miljarder kr.; 1985 års priser

	1981-1990	1990	1991	1992	1993
Jord- och skogsbruk	0,2	-0,1	-0,5	-0,4
Industri	-31,1	-1,0	-6,2	-4,2
El- och vattenverk	-4,5	0,1	-0,1	-0,2
Partihandel	-20,4	-0,7	-3,5	-1,5
Detaljhandel	1,0	0,7	-2,5	-0,8
Totalt	-54,9	-1,0	-12,8	-7,1	-0,8

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

I takt med den successiva avmattningen av industrikonjunkturen skedde
en viss lageruppbyggnad i industrin. Sålunda ökade färdigvarulagren med
närmare 5 miljarder från 1989 t.o.m. första halvåret 1991. Denna
lageruppbyggnad var emellertid blygsam vid en jämförelse med
motsvarande fäs i tidigare konjunkturnedgångar. Produktionen anpassades

nu snabbare till den svagare efterfrågan än vad som varit fallet tidigare.
Både den strukturellt fällande lagerkvoten under 1980-talet samt det
produktionsmönster som tillämpats i den innevarande konjunktur-
nedgången illustrerar den nya syn på lager och lagerhållning som
etablerats på senare år. Lagertrimning och vaksamhet mot onödig
lagerhållning har sålunda fått hög prioritet. Samtidigt som industrilagren
steg under 1989 och 1990 fortsatte handelslagren att minska. De totala
lagerinvesteringama blev därmed negativa även dessa år. Härvidlag har
nationalräkenskaperna reviderats, eftersom det tidigare angavs att
lagerinvesteringama 1990 var positiva för första gången sedan 1980.

Lagemeddragningama 1991 var mycket kraftiga. Under l:a halvåret
1991 var minskningen över 10 miljarder kr. vilket innebar ett negativt
bidrag till BNP-utvecklingen med 2,2 procentenheter. Under andra
halvåret synes lagrens BNP-påverkan i stort sett ha varit neutral. Därmed
skulle bidraget under helåret 1991 ha varit 1,2 procentenheter, dvs.
nästan lika stort som den totala BNP-nedgången. Handelslagren minskade
kraftigt såväl inom parti- som detaljhandeln. För industrins del har stora
lagemeddragningar skett av insatsvaror och varor i arbete.

Industriproduktionen föll 1991 kraftigare än den slutliga varuefterfrågan
i ekonomin. Därmed borde förutsättningarna ha funnits för industrin att
dra ner sina stora färdigvarulager. Under första halvåret 1991 fortsatte
emellertid dessa lager att öka. Detta förhållande hänger samman med den
kraftiga lagemeddragningen i handelsledet, vilken har fördröjt industrins
lageravveckling av färdigvaror. Lageromdömen i bl. a. konjunkturinstitu-
tets industribarometer tyder på att industrin även andra halvåret 1991 haft
svårt att minska färdigvarulagren. Detta förhållande får viktiga konse-
kvenser för utsikterna för en uppgång i industriproduktionen. Denna kan
nu försenas då en tilltagande efterfrågan i första skedet kan mötas med
lagerminskningar.

Lagemeddragningar är att vänta också under 1992. Industrin kan då
böija avveckla sina färdigvarulager i en betydande utsträckning. Vissa
trimningar av lagren av insatsvaror och varor i arbete genomförs
sannolikt. Lagerrörelsema inom handeln väntas i år bli betydligt svagare
än under 1991. En viss ytterligare minskning sker dock såväl inom parti-
som detaljhandel. Även om lagerminskningama blir tämligen omfattande
även 1992 blir det positiva bidraget till BNP-tillväxten så stort som 0,6
procentenheter. 1993 bedöms lagren i huvudsak vara oförändrade. Enda
undantaget gäller industrins färdigvarulager som i ett förbättrat efterfråge-
läge fortsätter att sjunka. Det positiva BNP-bidraget blir även detta år
betydande.

Lagrens betydelse för konjunkturmönstret har allmänt sett minskat den
senaste tiden. Icke desto mindre har lagercykeln en central betydelse för
den makroekonomiska bilden innevarande prognosperiod. Den starka
lageravvecklingen under 1991 bidrog till att nedgången i BNP blev
tämligen kraftig. Samtidigt fanns ett intimt samband mellan lagemeddrag-
ningama och det stora importfallet. Detta i sin tur medförde betydande
förbättringar i handels- och bytesbalansen. För 1992 och 1993 förutses
rekyleffekter av de stora lagerminskningama förra året. Trots fortsatta

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

neddragningar ger lagren tämligen kraftiga positiva bidrag till BNP- Prop. 1991/92:100
tillväxten beroende på att förändringen i lagerinvesteringama är positiv Bil. 1.1
efter de stora minustalen 1991. Motsvarande rekyleffekt finns för
importutvecklingen 1992. Lagercykeln gör att importen ökar betydligt
snabbare i år än vad den slutliga efterfrågan indikerar. Detta är
förklaringen till att exportnettots bidrag till BNP-tillväxten i år beräknas
bli endast 0,2 procentenheter jämfört med 1,7 förra året trots att
skillnaden i relativt konjunkturläge mellan Sverige och omvärlden snarare
är större i år.

Diagram 8:5 BNP-utveckling och lagerbidrag.

Förändringar i procent av BNP föregående år, 1985 års priser.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

9 Den offentliga verksamheten

Den offentliga sektorns finansiella sparande försämrades med drygt 65
miljarder kr. 1991. Det finansiella sparandet visade ett underskott mot-
svarande 1 % av BNP, efter fyra år av överskott. Nedgången i sparandet
fortsätter 1992 och 1993, men i måttlig takt. Det är statens finanser som
försämras medan kommunernas ekonomi förbättras. Kalkyler av konjunk-
turnedgångens effekter på statens finanser visar att även rensat för
effekterna av tillbakagången i ekonomin föll sparandet 1991, vilket tyder
på att finanspolitiken var expansiv. Detta kommer också till uttryck i
förbättringen för kommuner och den starka inkomstökningen för hus-
hållen. För 1992 och 1993 beräknas det statliga sparandet vara i stort
sett oförändrat om man korrigerar för den onormalt låga BNP-tillväxten.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

9.1 Den konsoliderade offentliga sektorn

Diagram 9:1 Skatter och offentliga utgifter 1980-1990

Andel av BNP

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finans-
departementet.

Den offentliga sektorns finanser förbättrades markant under 1980-
talet. Det finansiella sparandet gick från ett underskott motsvarande 4%
av BNP 1980 till ett överskott 1990 på knappt 4%. Av denna förbättring
på ca 8 procentenheter beror ca 7 procentenheter på en ökning av
skattekvoten (skatterna och socialavgifternas andel av BNP) medan
utgiftkvoten minskade med knappt 1/2 procentenhet, se diagram 9:1.
Jämfört med dess högsta värde 1982 har dock utgiftskvoten minskat med
5 procentenheter. Höga nominella löneökningar tillsammans med icke
indexreglerade skatteskalor bidrog till att driva upp skattekvoten. Den
reala resursförbrukningen inom den offentliga sektorn i form av

konsumtion och investeringar sjönk med ca 4 procentenheter som andel Prop. 1991/92:100
av BNP mellan 1980 och 1990. Transfereringarnas andel steg under Bil. 1.1
samma period med drygt 2 procentenheter och ränteutgifternas andel
ökade med 1,5 procentenheter.

Skattekvoten sjönk 1991 preliminärt med ca 2,5 procentenheter till
53,5% av BNP. För 1992 och 1993 beräknas en successiv fortsatt
nedgång av skattekvoten till drygt 52%, se tabell 9:1.

Skattekvoten beror dels på hur skatteunderlagen utvecklas i förhållande
till BNP, dels på förändringar i skatteuttagen. Även betalningsrutiner och
redovisningsprinciper påverkar skattekvoten. Mervärdeskatten på den
kommunala sektorns inköp av varor och tjänster lyfts av fr.o.m. 1 januari
och på den statliga sektorns inköp fr.o.m. 1 juli 1991. Dessa avlyft
bidrar till en minskning av skattekvoten med ca 1/2 procentenhet 1991
och ca 1/4 procentenhet 1992, efter beaktande av att även nominella BNP
reduceras till följd av avlyften. Avskattningen av skatteskulder på
företagens reserveringar bidrar till att höja skattekvoten med ca 1/4
procentenhet de närmaste åren.

Tabell 9:1 Skattekvoten

Procentandel av BNP

	1990	1991	1992	1993
Direkta skatter	23,7	20,3	21,0	20,6
Hushåll	21,6	19,1	18,7	18,2
Företag	2,1	1,1	2,2	2,4
Indirekta skatter
exkl. arbetsgivaravg.	15,1	15,7	15,4	14,9
Mervärdeskatt	8,3	9,1	9,0	8,6
Övrigt	6,8	6,7	6,4	6,2
Arbetsgivaravgifter	17,3	17,5	16,6	16,8
Social försäkringsavgifter	14,7	15,1	14,6	14,7
Övriga arbetsgivaravgifter	2,6	2,4	2,0	2,0
Skatter och avgifter	56,1	53,5	52,9	52,2

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och
fnansdepartementet

En del större skatteändringar genomförs 1992 och 1993:

— Skatten på vissa kapitalinkomster har sänkts i år och den generella
skattesatsen på kapitalinkomster sänks 1993 till 25%.

— Skattereduktionen för fäckföreningsavgifter slopas fr.o.m. 1992.

— Mervärdeskattesatsen på livsmedel, inrikes resor samt på restaurang
och hotell sänktes 1 januari 1992 från 25% till 18%.

— Uttaget av arbetsgivaravgifter sänktes 1 januari 1992 med ca 2,5
procentenheter, som andel av avgiftsunderlaget. Därav är 2,3 procenten-
heter en kompensation för arbetsgivarnas kostnad för den i år införda
arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen.

— Punktskatterna på en rad olika varor slopas fr.o.m. 1993.

De offentliga utgifternas andel av BNP steg preliminärt 1991 med ca Prop. 1991/92:100
2 procentenheter till knappt 64 %. Transfereringarna till hushåll ökade i Bil. 1.1
samband med skattereformen men också genom det försvagade läget på
arbetsmarknaden. Även transfereringarna till näringlivet ökade kraftigt
förra året, vilket avspeglar ökade räntesubventioner till bostäder,
investeringsbidrag till bostadsbyggande och omställningsstöd till
jordbruket, se tabell 9:2. Den i tabellen redovisade nedgången av den
offentliga konsumtionens andel av BNP 1991 beror helt på det ovan-
nämnda avlyftet av mervärdeskatt.

För 1992 och 1993 dämpas ökningen i transfereringarna. Arbetsgivar-
perioden i sjukförsäkringen bidrar till att dra ned utgiftskvoten (och
skattekvoten) med knappt 1 procentenhet fr.o.m. 1992. Investeringsbidra-
get till bostadsbyggandet sänktes i november 1991 från 9,3% till 3,1%
av byggnadskostnadema. Tidseftersläpning och övergångsregler gör att
besparingseffekten blir liten under prognosperioden. Subventioneringen
av läkemedel och tandvård dras ned. Kostnaderna for arbetsmarknads-
politiken och satsningar på infrastrukturinvesteringar gör dock att
utgiftskvoten fortsätter att stiga i år för att sedan vara i stort sett
oförändrad 1993.

Tabell 9:2 De offentliga utgifternas andel av BNP

	1990	1991	1992	1993
Transfereringar till hushåll	20,5	22,1	22,2	22,3
därav arbetslöshetsbidrag m.m.	0,8	1,6	1,9	2,1
Subventioner m.m.	6,0	6,8	6,7	6,5
Ränteutgifter	5,6	5,6	5,7	5,8
Konsumtion	27,1	26,7	26,8	26,6
Investeringar	2,4	2,5	2,9	3,0
Totala utgifter	61,7	63,8	64,3	64,2

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Genom besparingar i den statliga administrationen och det kommunala
skattestoppet begränsas den offentliga konsumtionens volymtillväxt de
närmaste åren. Inkluderat ökning av sysselsättningsskapande åtgärder och
arbetsmarknadsutbilding beräknas konsumtionen öka med drygt 0,5%
1992 och sedan ligga kvar på oförändrad nivå 1993.

Skillnaden mellan skatter och utgifter med tillägg för den offentliga
sektorns övriga inkomster, som till 1/3 består av AP-fondens ränte-
inkomster, ger det finansiella sparandet. För 1991 beräknas detta uppgå
till -15 miljarder kr. Underskottet motsvarar 1 % av BNP. I år blir nivån
i stort sett oförändrad för att 1993 minska till nära 40 miljarder kr.,
motsvarande 2,5% av BNP, se tabell 9:3.

Tabell 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Löpande priser

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

	Miljarder kr.				Procentuell förändring
	1990	1991	1992	1993	1990	1991	1992	1993
Inkomster	884,5	902,7	932,5	953,1	9,9	2,1	3,3	2,2
Skatter	558,8	551,8	566,3	579,1	7,9	-1,2	2,6	2,3
Social försäkringsavgifter	198,7	217,6	214,9	228,0	12,9	9,5	-1,2	6,1
Övriga inkomster	126,9	133,2	151,2	146,0	14,6	5,0	13,5	-3,4
Utgifter	832,5	917,7	949,6	991,8	13,2	10,2	3,5	4,4
Transfereringar till hushåll	277,1	318,5	327,1	345,0	10,8	14,9	2,7	5,5
Ränteutgifter	81,4	97,5	99,4	99,8	13,6	19,7	1,9	0,4
Övriga transfereringar	75,3	81,0	84,7	89,1	13,8	7,5	4,6	5,2
Konsumtion	366,5	384,2	395,8	410,9	15,5	4,8	3,0	3,8
Investeringar¹	32,2	36,5	42,7	47,1	6,3	13,4	17,0	10,3
Finansiellt sparande	52,0	-15,0	-17,1	-38,7
Procent av BNP
Skatter och avgifter	56,1	53,5	52,9	52,2
Utgifter	61,7	63,8	64,3	64,2
Finansiellt sparande	3,8	-1,0	-1,2	-2,5

¹ I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning
av fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

9.2 Staten inkl, socialförsäkringssektorns finanser

Staten inkl, socialförsäkringarna omfattar, förutom den statliga sektorn,
även allmänna sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen samt allmänna
tilläggspensioneringen (AP-fonden). Sektorn är en konsolidering av
nationalräkenskapssektorema staten och socialförsäkringssektorn, där
transaktionerna mellan sektorerna eliminerats.

Tabell 9:4 Statens och socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

	Miljarder kr.,				Procentuell förändring,
	1990	1991	1992	1993	1991	1992	1993
Inkomster	648,5	637,1	627,8	633,9	-1,8	-1,5	1,0
Skatter exkl.					-1,8	-1,5	1,0
arbetsgivaravgifter	318,7	285,0	266,9	266,1	-10,6	-6,3	-0,3
Arbetsgivaravgifter	234,0	251,8	244,9	259,0	7,6	-2,7	5,8
Övriga inkomster	95,9	100,3	116,0	108,8	4,6	15,6	-6,2
Utgifter	588,1	652,3	660,9	679,7	10,9	1,3	2,8
Transfereringar till hushåll Bidrag till kommuner¹	251,6	290,0	297,5	314,6	15,3	2,6	5,7
Transfereringar till hushåll Bidrag till kommuner¹	82,1	83,1	78,5	68,1	1,3	-5,6	-13,2
Övriga transfereringar	67,6	82,1	83,9	84,1	21,5	2,1	0,2
Ränteutgifter	68,2	73,0	76,7	82,8	7,1	5,1	7,8
Konsumtion	104,9	109,5	107,1	110,7	4,3	-2,2	3,4
Investeringar	13,7	14,5	17,3	19,5	6,3	18,7	13,2
Finansiellt sparande	60,4	-15,2	-33,1	-45,8
därav
staten	13,9	-59,7	-74,2	-83,6
AP-fonden	46,5	44,5	41,1	37,8

¹ I bidrag till kommuner är avräkningsskatten bortdragen.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

Bakom försämringen av den offentliga sektorns finanser 1991 ligger en
ännu kraftigare nedgång för statens finansiella sparande. Det minskade
med nästan 74 miljarder kr. och gick därmed från ett överskott på ca 14
miljarder kr. 1990 till ett underskott på ca 60 miljarder kr. 1991. Statens
finansiella sparande fortsätter att sjunka de närmaste två åren, men inte
alls i samma takt som 1991. AP-fondens överskott beräknas krympa med
ca 9 miljarder kr. mellan 1990 och 1993, se tabell 9:4.

Statens (inkl, socialförsäkringarna) inkomster och utgifter påverkas av
regelsystemen för t.ex. skatter och pensioner, konjunkturläget och av
vidtagna politiska åtgärder. Regelsystemen och de politiska åtgärderna
skulle kunna sägas utgöra finanspolitiken. För att kunna avgöra om
finanspolitiken är expansiv eller kon trakti v måste man isolera konjunktur-
ens inverkan på statens inkomster och utgifter. En indikator på finans-
politikens inriktning erhålls genom att beräkna förändringen av det BNP-
korrigerade finansiella sparandet för staten (inkl, socialförsäkringarna).
Indikatorn syftar inte till att beräkna vilken effekt finanspolitiken har på
ekonomin.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Tabell 9:5 BNP-förändringens inverkan på staten och socialförsäkrings-
sektorns finansiella sparande.

Miljarder kronor.

	1990	1991	1992	1993
Finansiellt sparande	60,4	-15,2	-33,1	-45,8
förändring		-75,6	-17,9	-12,8
därav
BNP-beroende		-35,4	-21,2	-9,0
Inkomster		-23,7	-16,1	-5,5
Utgifter		11,7	5,1	3,5
BNP-korrigerat		-40,2	3,3	-3,8
Andel av BNP i procent
Finansiellt sparande	4,5	-1,1	-2,2	-3,0
förändring¹		-5,3	-1,2	-0,8
därav
BNP-beroende		-2,5	-1,4	-0,6
Inkomster		-1,6	-1,1	0,4
Utgifter		0,8	0,3	0,2
BNP-korrigerat		-2,8	0,2	-0,2

'Beräknat på aktuellt års BNP-nivå.
Källa; Finansdepartementet.

Beräkningarna av konjunkturens inverkan på statens (inkl, socialförsäk-
ringarna) sparande bygger på en metod som utarbetats inom OECD.
Metoden är dock modifierad och anpassad efter svenska förhållanden.
Kalkylen visar hur statens (inkl, socialförsäkringarna) inkomster och
utgifter påverkas när den reala BNP-tillväxten avviker från 2 %, vilket i
stort sett motsvarar trenden under 1980-talet. Vidare bygger kalkylen på
att arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder ligger kvar på
föregående års nivå. Konjunkturens inverkan på löner och priser beaktas
ej. I kalkylen justeras företagens skattebetalningar endast för det reala
BNP-gapet. Detta medför att förändringen av det BNP-korrigerade

statliga sparandet överskattas vid variationer i företagens skattebetalning-
ar, som inte beror på utvecklingen av den reala ekonomin. Tidseftersläp-
ningar, extraordinära vinster och förluster m.m. gör att sambandet mellan
företagens skattebetalningar och BNP-tillväxten är svagt.

Beräkningarna visar att för 1991 hade skatteinkomsterna blivit ca 24
miljarder kr. större om BNP ökat med 2% i stället för att minska med
1,3%. Utgifterna för arbetsmarknadspolitiken och bidrag till arbetslösa
hade blivit ca 12 miljarder kr. lägre om arbetslösheten legat kvar på 1990
års nivå. Då BNP-tillväxten även för åren 1992 och 1993 ligger under
2% och arbetslösheten stiger ger konjunkturen ett negativt bidrag till
statens (inkl, socialförsäkringarna) finansiella sparande även de närmaste
två åren, se tabell 9:5.

Det BNP-korrigerade finansiella sparandet minskar 1991 med ca 40
miljarder kr., motsvarande knappt 3 % av BNP. Detta tyder på finanspoli-
tiken var expansiv förra året. För 1992 och 1993 visar beräkningarna att
finanspolitiken är i stort sett neutral, eftersom det BNP-korrigerade
sparandet är i det närmaste oförändrat.

Till nedgången av statens BNP-korrigerade sparande 1991 bidrog att
företagens skattebetalningar sjönk med ca 17 miljarder kr, utöver vad
som förklaras av fallet i BNP. Då företagens skattebetalningar 1992
återgår till en mer normal nivå dras det BNP-korrigerade sparandet upp.
Om företagens skattebetalningar legat på en för konjunkturen mer normal
nivå 1991 hade förändringen av det BNP-korrigerade sparandet i stället
blivit ca -23 miljarder kr. 1991, ca -8 miljarder kr. 1992 och ca -6
miljarder kr. 1993.

Som tidigare nämnts beaktas ej konjunkturens inverkan på löner och
priser. Nedväxlingen av löneökningstakten (till 5,5% 1991 från 10%
1989 och 1990) får, främst genom reglerna för utbetalningarna av
kommunala skattemedel, en mycket kraftig effekt på statens sparande
1991 och 1992. Skatteutbetalningarna till kommunerna stiger kraftigt

1991 och 1992 till följd av löneökningarna två år tidigare, medan de
totala skatteinkomsterna ökar svagare. Medan de totala skatteinkomster-
na BNP-justerat stiger med ca 4,5% 1991 och 3,5% 1992 så ökar
utbetalningarna av kommunalskatt (efter avdrag för avräkningskatt) med
ca 10% 1991 och ca 12% 1992. Om kommunalskatteutbetalningama ökat
i samma takt som de totala skatteinkomsterna samma år hade statens
sparande blivit ca 12 miljarder kr. bättre 1991 och ca 20 miljarder kr.
bättre 1992. A andra sidan hade nivån på statens sparande 1990 varit
lägre om kommunalskatteutbetalningama följt de totala skatteinkomsterna
de år då inflationen tilltog.

Pensionsutbetalningarna beror också, genom kopplingen till basbelop-
pet, på den historiska inflationen. I samband med skattereformens båda
steg 1990 och 1991 avräknades den del av prisuppgången, som var hän-
förlig till reformen. Basbeloppet steg dock med ca 3% mer än timlönen
1991. Om basbeloppet ökat som timlönen hade pensionsutbetalningarna
efter skatt blivit ca 3 miljarder kr. lägre 1991. För 1992 ökar basbeloppet
i stort sett i samma takt som timlönen och 1993 något mindre.

Att den fortsatt kraftiga ökningen av kommunalskatteutbetalningama

1992 inte får större genomslag på det BNP-korrigerade finansiella

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

sparandet beror på att det motverkas av andra faktorer: Företagsskatterna
stiger starkt efter fallet 1991. Inleveranser från statliga affärsverk ökar
tillfälligt. En tidigare beslutad indragning från kommunerna bidrar också
till att stärka statens finanser i år.

För 1993 aviseras dels ytterligare indragning från kommunerna, dels
införande av karensdagar vid sjukdom. Dessa åtgärder beräknas
sammantagna förstärka statens (inkl, socialförsäkringarna) finansiella
sparande med 10-15 miljarder kr.

Ovanstående diskussion, om bl.a. företagens skattebetalningar och
samspelet mellan regelsystemen för kommunalskatter, pensioner och den
ekonomiska utvecklingen i stort, visar på svårigheterna att renodla
konjunkturutvecklingens resp, finanspolitikens roll för de offentliga
finanserna. De beräkningar som redovisas i tabell 9:5 bör därför tolkas
med försiktighet. Avsikten är att i anslutning till det framtida arbetet med
nationalbudgetama vidareutveckla metodiken.

9.3 Kommunernas finanser

Den kommunala sektorn består av kommuner och landsting samt kyrko-
kommuner och kommunalförbund. Mellan 1985 och 1990 hade sektorn
ett negativt finansiellt sparande. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna
medan en del av investeringarna finansierades med upplåning, försäljning
av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.

Ar 1991 förbättrades sektorns finanser och det finansiella sparandet
beräknas vara i balans. Inkomsterna ökade starkt medan utgifterna bl.a.
drogs ned av att kommunerna fr.o.m. förra året fick lyfta av mervärde-
skatten på sina inköp. Nedan används ordet kommuner som en beteck-
ning för hela sektorn.

För 1992 väntas en kraftig förbättring av den kommunala ekono-min
trots att kommunalskatten sänkts något och en tidigare beslutad indrag-
ning på ca 3 miljarder kr. från kommunerna. Det finansiella sparandet
beräknas uppgå till 16 miljarder kr. i år. För nästa år aviseras en
indragning från kommunerna på mellan 5-10 miljarder kr. Med en
indragning mitt i detta intervall minskar det finansiella överskottet till
ca 7 miljarder kr. 1993, se tabell 9:6. Det ska understrykas att beräk-
ningarna är osäkra med hänsyn till skattereformens och andra regel-
ändringars effekter på kommunernas ekonomi.

Den förbättrade finansiella situationen är huvudsakligen en följd av den
tvååriga eftersläpningen och avräkningsförfarandet vid utbetalningen av
kommunalskattemedel. Skatteinkomsterna 1991 och 1992 stiger kraftigt
till följd av de höga löneökningarna två år tidigare. Samtidigt leder den
förutsedda dämpningen av löneökningarna och inflationen till att de
kommunala utgifterna de närmaste två åren inte växer i samma snabba
takt.

Bidrag från staten och socialförsäkringssektorn stod för ca 25% av
kommunernas inkomster 1991. Statsbidragen består av allmänna och
specialdestinerade bidrag. Skatteutjämningsbidraget uppgick till 10,5
miljarder kr. netto och de specialdestinerade bidragen till 63 miljarder kr.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

1991. De specialdestinerade bidragen ökar med ca 10 miljarder kr. i år. Prop. 1991/92:100
Den kraftiga höjningen beror bl.a. på bidrag i samband med äldrerefor- Bil. 1.1
men och vårdgarantin samt bidrag till upprustning av skolor, för
sysselsättningsskapande åtgärder och ersättningar för mottagande av
flyktingar. Nästa år dämpas ökningen av de specialdestinerade bidragen
betydligt.

För att neutralisera skattereformens effekter på den kommunala
ekonomin har fr.o.m. 1991 dels bidraget till kommunerna avseende
garantibeskattningen avskaffats, dels en särskild skatt införts (avräknings-
skatt). Skatten baseras på kommunernas skatteunderlag och beräknas
uppgå till ca 6,5 miljarder kr. 1991, ca 15,5 miljarder kr. 1992 och till
ca 24 miljarder kr. 1993.1 tabellen har statsbidragen minskats med dessa
belopp.

Tabell 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

	Miljarder kr.				Procentuell utveckling
	1990	1991	1992	1993	1990	1991	1992	1993
Inkomster	328,4	360,8	399,9	404,8	11,6	9,9	10,8	1,2
Skatter	204,9	232,7	269,5	282,0	13,1	13,6	15,8	4,7
Bidrag från staten och
socialförsäkringssektorn	82,1	83,1	78,5	68,1	9,9	1,3	-5,6	-13,2
Övriga inkomster	41,4	45,0	51,9	54,7	7,7	8,6	15,5	5,3
Utgifter	336,8	360,6	383,9	397,7	12,7	7,0	6,5	3,6
Transfereringar till hushåll	25,5	28,5	29,6	30,4	11,0	11,6	3,8	2,9
Övriga transfereringar	31,3	35,4	40,2	39,5	11,3	13,1	13,7	-1,7
Konsumtion	261,6	274,8	288,7	300,2	15,1	5,0	5,1	4,0
Investeringar	18,5	21,9	25,4	27,5	-9,5	18,7	15,9	8,3
Finansiellt sparande	-8,5	0,2	16,0	7,1

Anm.I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks
investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året steg
konsumtionen knappt 1,5% i volym. Konsumtionen drogs upp av att
inköpen av varor och tjänster ökade relativt starkt. Sysselsättningen i
kommunerna stagnerade, trots en viss uppgång av sysselsättningsskapan-
de åtgärder i kommunal regi.

I år talar bl.a. äldrereformen och vårdgarantin, och därmed förknip-
pade statsbidrag, för en viss ökning av den kommunala sysselsättningen.
Däremot väntas inte kommunernas förbättrade ekonomi i sig leda till
någon expansion av verksamheten. Förbättringen av kommunernas
finanser är nämligen tillfällig och regeringen har deklarerat att det inte
finns något samhällsekonomiskt utrymme för kommunal expansion.
Mot denna bakgrund beräknas den underliggande ökningen av konsum-
tionsvolymen begränsas till ca 1/4% i år. Växande antal i kommunala
sysselsättningsskapande åtgärder drar dock upp konsumtionen, som totalt
beräknas stiga med 1,3%. Nästa år väntas konsumtionen vara oförändrad.

6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1.

10 Kapitalmarknaden

Den fördröjda konjunkturåterhämtningen i världsekonomin återspeglades
under 1991 på de finansiella marknaderna. Räntorna har i flertalet länder
fallit betydligt efter bl.a. penningpolitiska lättnader. Intresset för köp av
aktier, som under böijan på året var betydande, har successivt avtagit.

Även de svenska räntorna har under året som helhet fallit betydligt.
Under slutet av året tvingades emellertid riksbanken att strama åt
penningpolitiken efter att stora valutautflöden uppkom under november.
Lågkonjunkturen i kombination med prisfall på fastighetsmarknaden
medförde att kreditinstitutens kreditförluster ökade kraftigt för andra året
i följd.

10.1 Internationell ränte- och valutautveckling

Under 1991 har den internationella räntenivån fallit. Undantaget är
Tyskland där räntorna hållits uppe av en stram penningpolitik. Räntened-
gången har varit särskilt tydlig i Förenta staterna, Japan och Storbritann-
ien. Sänkningen har föranletts av en svag konjunkturutveckling och
lättnader i penningpolitiken.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 10:1 6-månaders euromarknadsräntor 1990-1991

Enkla årsräntor

Procent

Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 16 december 1991.

Källa: Finansdepartementet.

Den amerikanska centralbanken, Federal reserve, har fört en expansiv
penningpolitik ända sedan slutet av år 1989. Räntan på sexmånaders
placeringar har sedan årsskiftet 1989/90 fallit med ca 4 procentenheter.
Effekterna på den reala ekonomin av de senaste årens räntesänkningar
förefaller ännu vara begränsade. En anledning är att den lättare penning-

politiken främst påverkat de korta räntorna medan de långa endast sjunkit Prop. 1991/92:100
något. Betydande kreditförluster i det amerikanska banksystemet medför Bil. 1.1
också att bankerna inte i full utsträckning har anpassat utlåningsräntoma
till de sänkta marknadsräntorna.

Under de senaste åren har priserna fallit på den amerikanska fastighets-
marknaden. Andelen outhyrda lokaler är betydande i viktiga större
städer. Kollapsen på fastighetsmarknaden i kombination med lågkonjunk-
turen har ökat kreditförlusterna i det amerikanska banksystemet. Den
amerikanska bankstrukturen, med relativt små och regionalt inriktade
banker, har förvärrat krisen. Generösa regler för inlåningsförsäkringen
har vidare medfört att den federala regeringen har tvingats tillskjuta
ansenliga mängder kapital. Kreditinstitutens restriktivare policy och
knappheten på riskvilligt kapital medför att de högt belånade företagen
och hushållen primärt söker minska skuldsättningen. De fortsatt höga
utlåningsräntoma och osäkerhet över ekonomins utveckling medför därför
att företag och konsumenter intar en avvaktande hållning. Konjunkturåter-
hämtningen under 1992 beräknas bli förhållandevis svag. Detta talar för
en förhållandevis låg räntenivå. En sådan politik underlättas av att
inflationstrycket i ekonomin f.n. är lågt.

Allt tydligare tecken på en avmattning i den japanska ekonomiska
aktiviteten har inneburit att centralbanken lättat på penningpolitiken under
det andra halvåret 1991. Marknadsräntorna har sammantaget fallit med
ca två procentenheter sedan årsskiftet 1990/91. Även i Japan har
kreditförlusterna ökat väsentligt i spåren av fallande priser på fastighets-
marknaden, kursfall på aktiebörsen och dämpad ekonomisk aktivitet. För
att dämpa oron på de finansiella marknaderna samt påskynda en
konjunkturåterhämtning beräknas de penningpolitiska lättnaderna bestå
även under 1992.

Under det senaste året har den tyska ekonomin präglats av hög aktivitet
och stigande inflation i spåren av återföreningsprocessen. För att dämpa
överhettningen har Bundesbank fört en restriktiv penningpolitik.
Omfettande bidrag till de östra delstaterna medför att underskottet i den
offentliga sektom är betydande, vilket accentuerat behovet av en stram
penningpolitik. Enligt de senaste prognoserna beräknas underskottet inom
den offentliga sektom under 1991 uppgå till 130 miljarder D-mark, eller
4,5 % av det enade Tysklands BNP. Vid tre tillfällen har Bundesbank höjt
diskontot med sammanlagt 2 procentenheter till 8 %. Räntan på sexmåna-
ders placeringar noterades i mitten på december till 9,6 %, vilket är något
högre än vid årsskiftet 1990/91. Den tyska penningpolitiken beräknas
förbli förhållandevis stram under prognosperioden. Den höga efterfrågan
i de östra delarna av Tyskland och den överhettade arbetsmarknaden i de
västra delarna har gett högre löne-och prisstegringstakt. Den nuvarande
inflationstakten på drygt 4% är med tyska mått mätt hög. En markant
reduktion av budgetunderskottet förutses som ett resultat av såväl
höjningar av skatter och sociala avgifter som reduceringar av de
offentliga utgifterna. Den offentliga sektorns lånebehov beräknas
emellertid alltjämt bli betydande under de kommande åren. Sammantaget
är utrymmet för lägre räntor, även vid en avmattning i konjunkturen,
begränsat.

Till skillnad från Tyskland har övriga Västeuropa en låg aktivitetsnivå.
Inflationstakten har fallit betydligt i flertalet EG-länder. Detta har
möjligjort en viss nedgång av räntorna. I Storbritannien har de korta
räntorna fallit med ca tre procentenheter medan nedgången i Frankrike,
Italien och Danmark har begränsats till mellan en halv och en procenten-
het. Den europeiska växelkursmekanismen, ERM, innebär att de
ingående valutornas förhållande till varandra endast får variera inom ett
smalt band. I praktiken innebär detta att penningpolitiken måste inriktas
på att klara den lasta växelkursen. Valutans ställning inom ERM-bandet
är avgörande för huruvida det finns utrymme för en ändrad penningpoli-
tik. Exempel på detta är Frankrike och Storbritannien, där önskemålet
om en expansivare penningpolitik av inhemska skäl under året kommit
i konflikt med kravet på en stabil växelkurs. Mot slutet av 1991 steg de
europeiska räntorna något bl.a. som en reaktion på den tyska räntehöj-
ningen i mitten på december och att den allt starkare D-marken ökade
spänningarna inom ERM. Sammantaget medför ränteutvecklingen i
Västeuropa att räntenivåerna i de skilda länderna närmat sig varandra
ytterligare under året.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 10:2 Växelkursen för USA-dolIar i D-mark och Yen 1990-1991.

Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 16 december 1991.
Källa: Finansdepartementet.

I samband med att avslutningen på Gulfkriget inleddes, under det första
halvåret i fjol, stärktes dollarn betydligt på valutamarknaderna. De allt
lägre räntorna i Förenta staterna innebar emellertid att intresset för
placeringar i valutor med högre avkastning, främst D-marksplaceringar,
steg. Skillnaden mellan amerikanska räntor å ena sidan och de tyska och
japanska räntorna å andra sidan vidgades ytterligare under året. I mitten
på december understeg de amerikanska räntorna de tyska med ca 5
procentenheter och de japanska med ca en procentenhet. Vid årsskiftet
1990/91 var motsvarande skillnader endast två respektive en halv

procentenhet. Den vidgade räntemaiginalen bidrog till att dollarn åter
försvagades under det andra halvåret, i synnerhet mot D-marken.

Under år 1990 föll de internationella aktiekurserna med i genomsnitt
ca 20%. Kurserna på flertalet aktiebörser återhämtade sig under 1991.
Fram till och med mitten på december hade kurserna i genomsnitt stigit
med 5%. Lägre räntor har framför allt gynnat kursutvecklingen på
börserna i New York och London. Även kurserna på Frankfurtbörsen har
stigit något. Köpintresset i Frankfurt har dock hållits tillbaka på grund av
osäkerhet om återföreningens kostnader och den osäkra utvecklingen i
Sovjetunionen. Aktiekurserna på Tokyobörsen fortsatte att sjunka under
1991 bl.a. mot bakgrund av fallande vinster i näringslivet.

Kursutvecklingen fluktuerade under året. Under det första halvåret var
köpintresset stort bl.a. som ett resultat av den snabba upplösningen av
konflikten vid Persiska viken samt förhoppningar om en snar konjunktur-
återhämtning. Under de sista månaderna av 1991 föll kurserna då några
påtagliga tecken på ett konjunkturomslag i världsekonomin ej kunde
skönjas. Investerarna reviderade därmed ned vinstförväntningama på
företagen. Kursnedgången blev särskilt påtaglig i New York och Tokyo.

Den finska ekonomin har under det senaste året kännetecknats av en
djup recession där kollapsen av öststatshandeln och betydande prisfall på
skogsprodukter varit särskilt kännbar. Förlusterna inom det finländska
näringslivet var avsevärda under 1991 vilket bl.a. resulterade i betydande
kursfall på Helsingforsbörsen. Den ekonomiska politiken försvårades av
att regeringen saknade majoritet för viktiga frågor i den finska riksdagen
samtidigt som diskussioner mellan arbetsmarknadens parter om ett
lönesänkningsavtal drog ut på tiden. Under sommaren knöts den finska
marken till den europeiska valutaenheten, ecu. Efter en längre tids
spekulation mot den finska valutan med stora valutautflöden och höga
räntor som följd valde den finska centralbanken att devalvera marken
med 12,3 % i mitten på november. Devalveringen i Finland demonstrerar
att en ensidig deklaration om en ecuanknytning inte ger absolut trovärdig-
het för den fästa växelkursen.

Den norska ekonomin har under de senaste åren genomgått en
besvärlig anpassningsprocess. Antiinflationspolitiken och den fästa
växelkurspolitiken har resulterat i betydande prisfäll på fästighetsmarkna-
den och en långvarig lågkonjunktur. Kreditförlusterna har under flera år
varit betydande hos de norska utlåningsinstituten. Förlusterna slog nya
rekord under 1991 då de ledande bankerna i praktiken urgröpt sitt egna
kapital och därmed var ur stånd att uppfylla kravet på eget kapital.
Regeringen tvingades till omfättande kapitalinjektioner för att restaurera
kreditinstituten samtidigt som den norska riksbanken beviljade likviditets-
stöd.

Sammanfättningsvis är bedömningen att de amerikanska och japanska
räntorna fortsätter att ligga på en låg nivå under 1992. Detta skulle kunna
möjliggöra även lägre räntor i Europa i takt med att överhettningen i
Tyskland mattas av. Den nuvarande förhållandevis höga tyska inflations-
takten begränsar emellertid utrymmet för räntesänkningar. Räntenedgång-
en i Europa beräknas därför bli måttlig.

7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

10.2 Räntor och valutaflöden i Sverige ^ProP- 1991/92:100

Bil. 1.1

Under större delen av 1991 föll de svenska räntorna förhållandevis
kraftigt. Lägre omvärldsräntor, lägre inflationsförväntningar och kronans
knytning till den europeiska valutaenheten, ecu, var huvudförklaringarna.
Ecu-anknytningen och ansökan om EG-medlemskap stärkte förtroendet
för den fästa växelkurspolitiken. Det ökade förtroendet för växelkurspoli-
tiken medförde att räntedifferensen gentemot omvärlden nedbringades
väsentligt.

Diagram 10:3 Ränteutvecklingen 1990-1991

Enkla årsräntor

Procent

Anm.: 6 månaders statsskuldväxlar och 5 åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt.
Sista observationen avser 16 december 1991.

Källa: Finansdepartementet.

Räntenedgången koncentrerades kring tidpunkten för kronans knytning
till ecun. Marknadsräntorna föll med mellan en och två procentenheter
under maj och juni. Räntenedgången kan tolkas som att kronans koppling
till den europeiska valutaenheten i mitten av maj, följt av ansökan om
EG-medlemskap i juni, minskade växelkursrisken väsentligt. Intresset
från utlandet för kronplaceringar var betydande under försommaren.
Under maj och juni uppgick valutainflödet till närmare 30 miljarder
kronor. Räntedifferensen, mätt på sex månaders placeringar mellan
statsskuldväxlar och ecuräntan(den valutakorgsvägda koigräntan före den
17 maj), föll med ca två procentenheter till en procentenhet direkt efter
kronans ecuknytning. Knytningen av kronan till ecun är visserligen
endast baserad på ett ensidigt svenskt åtagande men utgör i kombination
med ansökan om medlemskap i EG en tydlig signal att Sverige efter-
strävar att anpassa svensk ekonomi till de krav som EG-medlemskapet
ställer. Till dessa krav hör att sänka den svenska inflationstakten till
europeisk nivå.

Ur teknisk synvinkel innebar ecukopplingen att kronan knöts till en ny
valutakorg. Valutasammansättningen i ecu-korgen speglar, till skillnad
från den gamla valutakorgen, inte valutafördelningen i Sveriges utrikes-
handel. Dollarn, som hade en stor vikt i den tidigare valutakorgen, ingår
exempelvis inte i ecun. I ecun ingår EG-ländemas valutor med vikter
som speglar ländernas ekonomiska betydelse. Den tyska D-marken har
således den största vikten. Den nya växelkursregimen har medfört att
kronan varierat betydligt mindre än tidigare i förhållande till varje enskild
EG-valuta. Mot utanförstående valutor, exempelvis dollar, har svängning-
arna i stället blivit större.

Riktvärdet för kronans kurs gentemot ecu är ca 7,40 kronor. Variationer
runt riktvärdet inom ett band på + /- 1,5% tillåts. Det innebär att kronans
kurs hålls mellan ca 7,29 och 7,51 kronor per ecu.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Diagram 10:4 Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990-1991

Anm.: Valutaflödena avser rapportveckor (4 rapportveckor per månad). Sista
observationen avser 8-15 december 1991.

Källa: Riksbanken och finansdepartementet.

Under sommaren fortsatte räntenedgången trots ett registrerat valutaut-
flöde på ca 23 miljarder kronor under perioden juli t.o.m. september,
och i böijan på september noterades räntorna till drygt 10%. Någon
motsvarande räntenedgång förekom inte i Europa varför räntedifferensen
föll ytterligare, närmare bestämt till ca 0,5 procentenheter. Den allt lägre
räntedifferensen medförde att svenskars intresse för lån i utländsk valuta
minskade. Kronan försvagades successivt under sommaren. I böijan på
oktober hejdades räntenedgången. Riksbanken höjde bankernas marginal-
ränta vid upplåning i riksbanken med 0,5 procentenheter till 10,5% mot
bakgrund av valutautflöden, den svagare kronan och för att bryta
marknadens förväntningar om ett ytterligare räntefall. Räntedifferensen
steg därmed åter till ca en procentenhet.

Under oktober och i böijan av november stabiliserades valutaflödena.
Sexmånadersräntan noterades till strax under 11%. Fortsatt minskade
inflationsförväntningar medförde emellertid att obligationsräntorna föll
ytterligare. Räntan på femåriga statsobligationer noterades stundtals under
10%.

I mitten av november devalverades den finska marken. Detta förefaller
ha skapat viss osäkerhet om den svenska växelkurspolitiken hos en del
aktörer och resulterade i betydande valutautflöden. Under de sista tre
veckorna av november och den första veckan av december registrerades
ett valutautflöde på 31 miljarder kronor. Valutautflödet i slutet av
november var även ett uttryck för osäkerhet om stramheten i den politik
som skulle komma att presenteras i budgetpropositionen och budgetunder-
skottets storlek samt osäkerhet över huruvida företagen skulle välja att
förnya sina lån i utländsk valuta i samband med årsskiftet. Samtidigt steg
de europeiska räntorna med ca 0,5 procentenheter varvid räntedifferensen
åter hamnade under en procentenhet.

Det stora valutautflödet visade att ränteskillnaden mot utlandet var för
liten. I slutet av november och i böijan på december stramade riksbanken
åt penningpolitiken vid två tillfällen genom att höja marginalräntan för
bankernas upplåning i riksbanken. Vid det första tillfället höjdes
maiginalräntan från 10,5 till 11,5%. Fortsatta valutautflöden föranledde
riksbanken att i början på december höja maiginalräntan med ytterligare
6 procentenheter till 17,5%. Räntehöjningen avspeglade nödvändigheten
att tydligt klaigöra att den svenska växelkurspolitiken ligger fäst.
Marknadsräntorna steg betydligt. Uppgången understöddes av riksbanken
genom betydande försäljningar av statsskuldväxlar på penningmarknaden.
Den penningpolitiska åtstramningen medförde sammantaget att räntan
på sex månaders statsskuldväxlar steg med som mest ca 4,5 procentenhe-
ter till ca 15%. Räntedifferensen gentemot ecuräntan steg till ca 4,5
procentenheter. Vid denna höga räntenivå var köpintresset betydande.
Under den andra veckan i december vände valutautflödet till ett inflöde
motsvarande närmare 26 miljarder kronor. Det stora inflödet möjlig-
gjorde för riksbanken i mitten på december att sänka marginalräntan för
bankernas upplåning vid två tillfällen med 2,5 respektive en procentenhe-
ter till 14%. Samtidigt föll marknadsräntorna betydligt och i mitten på
december noterades räntan på sexmånaders statsskuldväxlar till 13,3%.
Även räntorna på obligationsmarknaden steg i böijan på december, om
än något mindre. I mitten på december noterades räntan på femåriga
statsobligationer till 10,3%. Räntedifferensen mot utlandet noterades i
mitten på december till ca 3 procentenheter gentemot ecuräntan och
knappt 4 procentenheter gentemot D-marksräntan. Kronans kurs
påverkades endast marginellt av räntehöjningen och noterades vid nämnda
tidpunkt till 7,44 kronor per ecu.

Sammantaget under året, fram t.o.m. mitten på december har räntan
på femåriga statsobligationer fallit med ca två procentenheter medan
räntan på sex månaders statsskuldväxlar sjunkit med knappt en procenten-
het.

Flödena in i och ut ur landet har under 1991 delvis ändrat karaktär.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Flödena ut ur landet i form av bytebalansunderskott, direktinvesteringar Prop. 1991/92:100
och köp av utländska aktier har minskat betydligt. Lågkonjunkturen och Bil. 1.1
de ökade finansiella påfrestningarna för företagen medför att utrymmet
för direktinvesteringar i utlandet har minskat. Vidare kan ansökan om
medlemskap i EG ha medfört att svenska företags behov av anläggningar
utomlands avtagit.

Tabell 10:1 Betalningsbalansen
Miljarder kr.

	Helåret		12 mån t.o.m.		Ackumulerat t.o.m.
	1989	1990	Okt 1991	Okt 1990	Okt 1991	Okt 1990
Bytesbalans	-21,2	-34,5	-18,6	-36,9	-14,2	-29,2
Direkta investeringar
i utlandet	-62,3	-83,9	-54,2	-94,1	-49,5	-79,2
i Sverige	9,8	13,8	46,2	11,5	42,4	10,1
Handel med aktier
Svenska aktier	-1,9	1,2	10,9	0,6	10,5	0,7
Utländska aktier	-27,9	-19,8	-12,7	-23,8	-12,1	-19,2
Lån/obl. m.m. i kronor	38,2	69,5	57,7	57,9	38,8	50,5
Lån/obl. m.m. i uti valuta	123,5	117,5	-4,3	142,2	-12,3	109,6
Övrigt inkl, restpost	-36,3	-6,3	14,1	-27,0	14,6	-6,8
Kapitalbalans exkl. staten	43,1	92,0	57,6	67,3	32,3	65,8
Valutaflöde	21,8	57,5	39,0	30,4	18,1	36,6
Statens lån i uti. valuta	-13,5	-13,4	-16,4	-17,0	-14,8	-11,8
Valutares. transförändringar	8,3	44,1	19,8	16,2	3,3	27,6

Källa: Riksbanken.

Utländska placerares intresse för svenska aktier och räntebärande
kronpapper har varit betydande under 1991 som helhet. Betalningsbalan-
sen redovisas med en viss eftersläpning medan utfallet för valutaflödena
redovisas veckovis. De stora utflödena under november och i böijan på
december ingår därför inte i nyss nämnda statistik. Fram till och med
andra veckan av december redovisades ett valutainflöde på sammanlagt
13 miljarder kronor. Fram till och med oktober hade utländska placerare
förvärvat svenska aktier och räntebärande kronpapper för 49 miljarder
kronor. Handeln med aktier, såväl svenska som utländska, är i det
närmaste i balans. Den totala värdepappershandeln, i aktier och
räntebärande papper, gav under årets första tio månader upphov till ett
inflöde på 36 miljarder kronor. Under motsvarande period år 1990 gav
värdepappershandeln upphov till ett inflöde på drygt 8 miljarder kronor.
En förklaring till det ökade utländska intresset är att ecuanknytningen och
ansökan om medlemskap i EG har ökat förtroendet avseende Sveriges
intentioner av ett närmande till Europa och för den fästa växelkurspolitik-
en.

Den, fram t.o.m. oktober, allt lägre räntedifferensen gentemot utlandet
innebar att svenska placerares intresse för lån i utländsk valuta minskade.
Fram t.o.m. oktober minskade de utestående lånen med 12 miljarder
kronor jämfört med en ökning på 110 miljarder kronor under motsvaran-

e period år 1990. Sammanfattningsvis uppvisade kapitalbalansen ett Prop. 1991/92:100
överskott på 32 miljarder kronor fram t.o.m. oktober. Underskottet i Bil. 1.1
bytesbalansen har under samma period uppgått till 14 miljarder kronor
varför valutainflödet uppgick till 18 miljarder kronor. Staten amorterade
lån i utländsk valuta för 15 miljarder kronor.

Höstens ränteuppgång visar att Sverige alltjämt kan komma att behöva
en viss räntemarginal för att säkerställa stabila valutaflöden. Ändringen
i större placerares förmögenhetsportföljer mot en större andel tillgångar
i utländsk valuta, som inleddes i samband med valutaavregleringen, är
ännu inte avslutad. För att intressera utländska och svenska investerare
för räntebärande kronpapper krävs ännu en viss marginal mot den
genomsnittliga europeiska räntenivån.

10.3 Läget på kreditmarknaden

Under år 1991 steg kreditförlusterna hos utlåningsinstituten och
utlåningsexpansionen dämpades.

Orsaken till de ökade kreditförlusterna är i huvudsak prisfallet på
högbelånade fastigheter. En stor del av dessa förluster härrör från en
omfettande utlåning från finansbolagen som skett med ofta otillräckliga
säkerheter och bristfällig riskbedömning. Förlusterna sprider sig till
bankerna som direkt eller indirekt har finansierat finansbolagen eller
deras ägare. Även bankernas egen utlåningsverksamhet kännetecknas
emellertid av ökade kreditförluster. Bankerna påverkas av att lågkonjunk-
turen blivit kännbar för deras låntagare, i synnerhet inom näringslivet.
Antalet konkurser har ökat betydligt.

Kreditförlusterna uppskattas f.n. öka från ca 11 miljarder kronor år
1990 till minst 25 miljarder kronor år 1991. Denna nivå motsvarar
närmare tre procent av bankernas utlåning. Under perioden 1982-1989
uppgick kreditförlusterna i procent av utlåningen till ca 0,5 %. Bankernas
resultat före kreditförluster utvecklas alltjämt positivt vilket bidrar till att
dämpa effekterna av kreditförlusterna. Bankernas delårsrapporter
indikerar att den samlade banksektorns vinster under 1991 hamnade runt
noll. Utvecklingen avseende kreditförluster och vinster skiljer sig åt
betydligt mellan olika banker.

Även bostadsinstitutens kreditförluster ökade under 1991. Dessa ligger
emellertid alltjämt på en förhållandevis låg nivå. Det har dock inte
hindrat att ränteskillnaden mellan stats-och bostadsobligationer under det
andra halvåret har vidgats från ca 0,7 procentenheter till uppemot 1,5
procentenheter. Bostadsinstitutens rörelseresultat hålls uppe av vidgade
marginaler mellan in-och utlåningsräntoma.

De stora kreditförlusterna medför att kreditgivningen har blivit
betydligt försiktigare. Bankernas utlåningspolicy kännetecknas numera av
noggrann kreditprövning där ökad vikt läggs vid säkerheter och
låntagarens betalningsförmåga.

Efter internationella överenskommelser kommer kreditinstituten från
och med årsskiftet 1992/93 att åsättas ett kapitaltäckningskrav på 8%. I
genomsnitt är bankernas kapitaltäckningssituation för närvarande

tillfredställande. Några bankkoncemer har dock under 1991 behövt Prop. 1991/92:100
förbättra sin kapitalbas. Emissionerna i Nordbanken och Ostgöta Enskilda Bil. 1.1
Bank samt den aviserade emissionen i GOTA liksom den statliga
kreditgarantin till Första Sparbanken skall ses mot denna bakgrund. För
vissa institut kan de skärpta kapitaltäckningskraven i kombination med
osäkerhet om kreditförlusternas omfattning framtvinga en mer restriktiv
kreditpolicy än under normala omständigheter.

Den snabba ökningen av bankernas kreditförluster är inte unik för
Sverige utan i högsta grad en internationell företeelse. Utvecklingen har
varit särskilt bekymmersam i de anglosaxiska länderna, Japan samt i
Norden. Ett genomgående drag är att i samtliga dessa länder har mer
eller mindre kraftiga prisfåll på fastighetsmarknaden gått hand i hand
med en allmän konjunkturavmattning. Ur internationell synvinkel har de
svenska bankerna under 1980-talet haft en relativt hög lönsamhet, bl.a.
beroende på lägre kreditförluster. Under 1990 och 1991 har utvecklingen
vänt. De svenska bankerna redovisar nu förhållandevis stora kreditförlus-
ter samtidigt som vinsterna riskerar att helt utebli.

Bankernas verksamhet kännetecknas sålunda av en restriktiv utlåning.
Samtidigt har efterfrågan på krediter minskat. Lågkonjunkturen ökar
osäkerheten hos företag och hushåll samtidigt som skattereformen har
minskat ränteavdragens värde. Redan mot slutet av år 1989 märktes en
dämpad utlåningsökning till hushållen. Under 1991 har även nyutlåningen
till företagssektorn fallit betydligt. Företagen har framförallt minskat sin
efterfrågan på lån i utländsk valuta.

Diagram 10:5 Utlåning till allmänheten 1986-1991

Procent

12 —månaders förändring

Källa: Riksbanken.

För banker och inte minst för finansbolagen är det t.o.m. fråga om en
utlåningsminskning, dvs. att amorteringarna överstiger nyutlåningen.

Bostadinstitutens nettoutlåning har, åtminstone fram till i dag, fortsatt att Prop. 1991/92:100
expandera i hög takt. Bakom den fortsatta ökningen ligger bl.a de senaste Bil. 1.1
årens stora bostadsbyggande, hög omsättning på bostadsmarknaden samt
att bostadsinstituten numera kan erbjuda krediter till rörlig ränta som ofta
är lägre än de banker och finansbolag kan erbjuda.

Sammantaget har kreditexpansionen under det senaste året dämpats
från mellan 20-30% i ökningstakt till under 10% i ökningstakt. Realt sett,
dvs. med hänsyn till inflationen, är kreditvolymema i det närmaste
oförändrade. Det svaga konjunkturläget, hushållens osäkerhet över
arbetsmarknadsläget, försämrade ränteavdrag från år 1993 i kombination
med relativt höga utlåningsräntor talar för att kreditefterfrågan kommer
att falla ytterligare.

Kreditförlusterna kommer även under de närmaste åren att ligga på en
hög nivå. Under andra halvåret 1991 förefaller industrikonjunkturen ha
försämrats ytterligare med fällande vinster och försämrad finansiell
ställning som följd. Marknaden för kommersiella fastigheter karaktärise-
ras av fortsatt utbudsöverskott. Priserna på kommersiella fastigheter har
under de senaste två åren fallit med mellan 20 och 50%. Ytterligare
prisfall kan inte uteslutas. Sveriges fastighetsbestånd och byggsektor är
förhållandevis stora. Detta har varit möjligt tack vare omfettande
subventioner och regleringar. Lågkonjunkturen medför att efterfrågan på
kommersiella lokaler, såsom kontors- och industrilokaler, minskar, vilket
leder till att hyrorna feller. För detta talar också att den offentliga
sektorns innehav av fastigheter kommer att effektiviseras genom ett ökat
kostnadstänkande. Vakansgraden inom fastighetsbeståndet har stigit
betydligt.

Vid bedömning av de framtida kreditförlusterna utgör hushållen ett
särskilt osäkerhetsmoment. En fortsatt svag ekonomisk aktivitet och
stigande arbetslöshet talar för att kreditförlusterna från hushållen kommer
att öka. Relativt sett högre finansieringskostnader för kreditinstituten och
vidgade marginaler mellan in- och utlåningsräntor medför också att
låntagare inte i full utsträckning får del av den räntenedgång som noteras
på marknaden för räntebärande statspapper. Några mer omfettande och
påtagliga prisfell på bostadsmarknaden har ännu inte registrerats. En
dämpande faktor är att prisutvecklingen under 1980-talet jämfört med
många andra länder har varit återhållsam. Det står dock klart att
skattereformen i kombination med minskade bostadsubventioner gör
boendet relativt sett dyrare varvid efterfrågan kommer att fälla.

De totala kreditförlusterna kommer att bli betydande även under de
närmaste åren. Bedömningen är dock att det svenska kreditsystemet inte
står inför så allvarliga problem som för närvarande kännetecknar Norge.
De svenska kreditinstituten har i utgångsläget en starkare finansiell
ställning.

10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden

Under 1990 föll aktiekurserna på Stockholms fondbörs med i genomsnitt
30%. Under det första halvåret 1991 återhämtade aktiemarknaden en stor

del av denna nedgång bl.a. under intryck av stigande internationella Prop. 1991/92:100
börser och fällande räntor. Under det andra halvåret vände kursutveck- Bil. 1.1

lingen då allt fler tecken tydde på att konjunkturutvecklingen hade
försämrats och att en återhämtning skjutits på framtiden. Delårsrapporter-
na under hösten var sämre än väntat och indikerade betydande vinstfäll.
Vinstförväntningama för 1992 har vidare reviderats ned. Under årets
avslutande månader förstärktes kursnedgången av fällande internationella
börser samt stigande räntor. Sedan årsskiftet och fram till och med mitten
av december hade aktiekurserna i genomsnitt stigit med 1 %. Kursutveck-
lingen i Stockholm, såväl för 1990 som 1991, har därmed varit sämre än
på flertalet internationella börser.

Diagram 10:6 Börsutvecklingen 1990-1991

Index ultimo 1989=100

Källa: Finansdepartementet.

En bidragande orsak till kursuppgången under första halvåret 1991 var
att det utländska intresset för svenska aktier ökade under året. Under
perioden januari t.o.m. oktober investerade utländska placerare i svenska
aktier för 10,5 miljarder kronor. Utlandets intresse riktades främst mot
de stora exportori en terade företagen. Detta kännetecknar kursutveckling-
en i allmänhet. Index för småbolagen, det s.k. OTC-index föll med ca
30 %. Kursutvecklingen har också varierat mellan olika branscher. Index
för verkstad, skog samt kemi-och läkemedel har under året stigit mer än
genomsnittet. Kursutvecklingen för de mer hemmaorienterade företagen
har dock varit betydligt sämre. Index för tjänsteföretag, fästighet och
bygg samt banker har fallit med mellan 20 och 30%.

Under perioden januari t.o.m. november uppgick börsomsättningen till
ca 111 miljarder kronor jämfört med 87 miljarder kronor för motsvaran-
de period år 1990. En bidragande orsak till ökningen var att omsättnings-
skatten på aktier halverades vid årsskiftet 1990/91. Den ökade omsätt-
ningen kom dock främst de större bolagen tillgodo.

Den 1 december slopades omsättningsskatten på aktier helt. Förhopp- Prop. 1991/92:100
ningen är att lägre transaktionskostnader skall öka omsättningen på Bil. 1.1
börsen i sin helhet. En likvidare andrahandsmarknad är en förutsättning
för att få till stånd en fungerande riskkapitalförsöijning till näringslivet.
Särskilt för de mindre och medelstora företagen är detta av stor
betydelse. En likvid marknad ökar möjligheterna att attrahera större
placerare som är beroende av att snabbt kunna omsätta sina innehav.

Innehåll

1 Sammanfattning 2

2 Den internationella utvecklingen 11

2.1 Allmän översikt 11

2.2 Länderöversikter 14

3 Utrikeshandeln 23

3.1 Exporten 23

3.2 Importen 28

3.3 Bytesbalansen 29

4 Industrin 32

4.1 Produktion och konkurrenskraft 32

4.2 Lönsamhet 35

5 Arbetsmarknaden 38

5.1 Sysselsättning 39

5.2 Utbud av arbetskraft 42

5.3 Arbetslöshet och arbetmarknadspolitiska åtgärder 43

6 Löner och konsumentpriser 46

6.1 Löner 46

6.2 Konsumentpriser 51

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion 55

7.1 Hushållens inkomster 55

7.2 Hushållens sparande och privat konsumtion 58

8 Investeringar 64

8.1 Näringslivets investeringar 65

8.2 Bostadsinvesteringar 67

8.3 Byggnadsverksamheten 70

8.4 Lagerinvesteringar 71

9 Den offentliga verksamheten 74

9.1 Den konsoliderade offentliga sektorn 74

9.2 Staten inkl, socialförsäkringssektorns finanser 77

9.3 Kommunernas finanser 80

10 Kapitalmarknaden 82

10.1 Internationell ränte- och valutautveckling 82

10.2 Räntor och valutaflöden i Sverige 86

10.3 Läget på kreditmarknaden 90

10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden 92

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.1

Täbeller		4	Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1
1:1	Internationella förutsättningar	4	Prop. 1991/92:100 Bil. 1.1
1:2	Löner och priser	5
1:3	Försöijningsbalans	7
1:4	Bidrag till BNP-tillväxten	8
1:5	Nyckeltal	9
1:6	Sparande	10
2:1	Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder	11
2:2	Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder	13
3:1	Varuexportens produkt- och ländersammansättning 1991	23
3:2	Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor	25
3:3	Alternativ beräkning av exportmarknadstillväxt, mark- nadsandelar och export av bearbetade varor	26
3:4	Export av varor	27
3:5	Import av varor	28
3:6	Bytesbalans	31
4:1	Industriproduktion	32
4:2	Nyckeltal för industrin	34
4:3	Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per produ- cerad enhet samt bruttoöverskottsandel	36
5:1	Arbetsmarknad	39
5:2	Produktion och sysselsättning i timmar	41
5:3	Relativa arbetskraftstal för olika åldersgupper	43
5:4	Relativ arbetslöshet i olika åldrar	44
5:5	Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder	45
6:1	Timlöner och arbetskraftskostnader	47
6:2	Timlöner och dess viktigaste förklaringsvariabler	49
6:3	Konsumentpriser	53
7:1	Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion och sparande	55
7:2	Hushållens inkomster	56
7:3	Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll	57
7:4	Privat konsumtion	62
8:1	Bruttoinvesteringar efter produktionssektor	64
8:2	Bruttoinvesteringar i näringslivet	65
8:3	Offentliga investeringar	67
8:4	Bostadsinvesteringar	69
8:5	Byggnadsverksamhet	71
8:6	Lagervolymförändringar	71
9:1	Skattekvoten	75
9:2	De offentliga utgifternas andel av BNP	76
9:3	Den offentliga sektorns inkomster och utgifter	77
9:4	Statens och socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter	77
9:5	Konjunkturens inverkan på staten och socialförsäkrings- sektorns finansiella sparande	78

9:6 Kommunernas inkomster och utgifter

10:1 Betalningsbalansen

81 Prop. 1991/92:100

89 Bil. 1.1

Diagram

1:1	Industriproduktionen i EG och i Sverige 1980-1991	2
3:1	Sveriges marknadsandel för tillverkningsindustrin på världsmarknaden uppdelad på produkt- och länderinrikt- ning samt övriga faktorer (konkurrensläge m.m.)	24
3:2	Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder	27
3:3	Sveriges handelsbalans uppdelad på bas- och verkstads- industrins produkter samt övriga varor	29
4:1	Industrins produktion och kapacitetsutnyttjande	33
4:2	Industrins bruttoöverskottsandel	37
5:1	Antal varsel om uppsägningar per kvartal	38
5:2	Arbetslösa och personer i konjunkturberoende arbetsmar- nadspolitiska åtgärder 1985-1993	44
6:1	Jämförelse av perioder med lågkonjunktur	48
6:2	Industriarbetarlön, utfall och skattning	50
6:3	Nominell timlön inom industrin	51
6:4	Hushållens prisförväntningar de kommande 12 månandema	52
6:5	Industrins prisförväntningar	52
6:6	Konsumentpriser	54
7:1	Hushållens nettosparkvot	59
7:2	Sparkvoten i de nordiska länderna	60
7:3	Hushållens förväntningar	61
7:4	Konsumtionsförlopp	63
8:1	Näringslivets investeringar	65
8:2	Investeringskvot i industrin	66
8:3	Antal outhyrda lägenheter respektive antal påböljade lägenheter	68
8:4	Bostadsinvesteringar	69
8:5	BNP-utveckling och lagerbidrag	73
9:1	Skatter och offentliga utgifter 1980-1990	74
10:1	6-månaders euromarknadsräntor 1990-1991	82
10:2	Växelkursen för USA-dollar i D-mark och Yen 1990-1991	84
10:3	Ränteutvecklingen 1990-1991	86
10:4	Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990-1991	87
10:5	Utlåning till allmänheten 1986-1991	91
10:6	Börsutvecklingen 1990-1991	93

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

Bilaga 1.2

Utdrag ur riksrevisionsverkets
inkomstberäkning

Regeringen

Finansdepartementet

Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1992/93

Enligt riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till rege-
ringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande
budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetproposi-
tionen.

RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1992/93. Beräkningarna har gjorts för varje
inkomsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts
även av det väntade utfallet för budgetåret 1991/92. Underlag för beräk-
ningarna har bl. a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna
av inkomstskatterna har dessutom uppgifter från RRVs taxeringsstatisti-
ska undersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.

Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. 1 den av
RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1991 redovisas
förutsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomst-
titlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den prelimi-
nära nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalender-
årsvis för åren 1991, 1992 och 1993.

Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1991/92 kan an-
vändas som komplement till RRVs inkomstberäkning. Inkomstliggaren
innehåller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser
och vilka bestämmelser som gäller för dem.

Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direk-
tör Gert Jönsson, revisionsdirektör Georg Danielsson, avdelningsdirektör
Jörgen Hansson, byrådirektör Margareta Nöjd, revisor Peter Håkansson,
revisor Jens Swahn och föredragande, avdelningsdirektör Birgitta Arons-
son.

Stockholm den 17 december 1991

Arne Gadd

Birgitta Aronsson

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

1 Riksdagen 1991/92. 1 sand. Nr 100. Bilaga 1.2

I. Sammanfattning

Förutsättningar

RRVs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret
1992/93 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret
1991/92 har utförts under sedvanligt antagande om oförändrad ekonomisk
politik. Förändringar av ekonomiskpolitisk karaktär har beaktats i de fall
det föreligger beslut av statsmakterna eller förslag därom har lagts fram av
regeringen i propositioner offentliggjorda före den 22 november 1991. Till
grund for beräkningen ligger följande propositioner:

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

- 1991/92: 1

- 991/92:25

1991/92:34

1991/92:38

1991/92:40

1991/92:43

1991/92:44

1991/92:48

1991/92:50

1991/92:54

1991/92:60

1991/92:67

1991/92:69

1991/92:72

om lotteriskatt m. m.

med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för bud-
getåret 1991/92

om skatt på omsättning av vissa värdepapper
Inriktningen av den ekonomiska politiken
om vissa socialförsäkringsfrågor, m. m.

om vissa ändringar i bestämmelserna om skattetillägg,
preliminär B-skatt m. m.

om riktlinjer for den statliga fastighetsförvaltningen och
ombildningen av byggnadsstyrelsen, m. m.

om justeringar i beskattningen i inkomstslaget tjänst,
m. m.

om sänkning av mervärdeskatten på vissa varor och tjäns-
ter, m. m.

om reavinstbeskattning av bostadsrätter

Skattepolitik for tillväxt

om skatten på etanol, m. m.

om privatisering av statligt ägda företag, m. m.

om sänkt socialavgift till sjukförsäkringen

Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutveckling-
en betydelsefull for beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedöm-
ning av det ekonomiska läget som presenterades i konjunkturinstitutets
höstrapport 1991 har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena
om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också haft kontakter
med finansdepartementet under det där pågående arbetet med den preli-
minära nationalbudgeten för år 1992. På grundval härav har RRV utgått
från följande antaganden för beräkningarna:

	1991	1992	1993
Utbetald lönesumma¹	3,8	5,0	3,8
inkl, sjuklön fr. o. m. 1992
Konsumentprisindex,¹ årsmedeltal	9,4	3,0	3,4
Privat konsumtion, volym'	0,0	0,5	1,0
Privat konsumtion, pris'	10,4	4,1	4,4
Basbelopp, kr.	32 200	33 700	34600
Bostadsiåneränta, procent	13,9	11,2	10,1
Statens avkastningsränta,² procent	12,25	12,18	—
Driftöverskott, brutto'	- 3,0	1,5	6,5
exkl. egna hem

' Procentuell förändring från föregående år.

² Avser budgetåren 1991/92 och 1992/93.

En av RRV genomförd enkätundersökning till nära 4000 svenska aktie- Prop. 1991/92:100
bolag, sparbanker och försäkringsbolag ligger även till grund för vissa Bil. 1.2
referensberäkningar av juridiska personers skatter. I denna enkät har det
bl. a. framkommit att skatteunderlaget för juridiska personer beräknas öka
med ca 6% mellan åren 1990 och 1991.

En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
under budgetåren 1991/92 och 1992/93 framgår av tabell 3.

Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1991/92 och 1992/93

Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster
budgetåret 1991/92 till 432099 milj.kr. Det är 28612 milj.kr. eller 7,1%
mer än utfallet för budgetåret 1990/91.

STATSBUDGETENS INKOMSTER

Budgetåret 1992/93

Övrig skatt på varor
18%

Totalt 403 miljarder kr.

För budgetåret 1992/93 beräknas statsbudgetens inkomster till 403353

milj. kr. Minskningen i förhållande till budgetåret 1991/92 blir 28 746

milj. kr. vilket motsvarar 6,7% i minskningsstakt.

Utveckling av inkomsterna

De beräknade förändringarna av inkomsterna på statsbudgeten på

+ 28612 milj.kr. resp. -28 746 milj.kr. mellan resp, budgetår har delats

upp i tabell 1 på några av de största inkomsttitlarna.

fl Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.2

De största förändringarna avser fysiska personers inkomstskatt, social-
försäkringsavgift, netto och mervärdeskatten. De beskrivs närmare i nästa
avsnitt.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

Tabell 1. Förändringar mellan budgetåren 1990/91 — 1991/92 och 1991/92 — 1992/93
(milj, kr.)

Inkomstgrupp/ 1990/91 till 1991/92 till

Inkomsttitel 1991/92 1992/93

1111	Fysiska personers inkomstskatt	-39732	—	21 585
1121	Juridiska personers inkomstskatt	+ 6819	—	1 167
1122	Avskattning av företagens reserver	—	+	3 500
1123	Beskattning av tjänstegruppliv	+ 1340	-	390
1144	Lotterivinstskatt	+ 591	+	845
1211	Folkpensionsavgift	+ 2 569	+	1915
1221	Sjukförsäkringsavgift,netto	+ 14911	-	7 367
1231	Barnomsorgsavgift	+ 866	+	569
1251	Övriga socialavgifter, netto	+ 6483	-	5 124
1281	Allmän löneavgift	- 3471	-	1476
1291	Särskild löneskatt	+ 2 239	+	5 385
1312	Fastighetsskatt	+ 2316	+	7318
1321	Fysiska personers förmögenhetsskatt	- 1729	+	19
1341	Stämpelskatt	- 607	+	1 300
1342	Skatt på värdepapper	- 2 895	-	2410
1411	Mervärdeskatt	+ 12270	—	5 300
1428	Energiskatt	+ 1950	+	50
1471	Tullmedel	+ 2 179	+	128
1511	Avräkningsskatt	+ 7 803	+	8 696
2000	Inkomster av statens verksamhet	+ 14053	—	12676
3000	Inkomster av försåld egendom	+ 462	—	496
4000	Återbetalning av lån	+ 1305	-	197
5000	Kalkylmässiga inkomster	- 2319	-	646
	Övrigt, netto	+ 1209	+	363
	Summa förändringar	+ 28612	-	28746

Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare
budgetår framgår av nedanstående diagram

STATSBUDGETENS INKOMSTER
Utveckling mellan åren

Procent

84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93
Kana rrv Budgetår

Av diagrammet framgåratt förändringen av statsbudgetinkomsterna var Prop. 1991/92:100
relativt stark för de flesta budgetåren under senare hälften av 1980-talet. Bil. 1.2
Det höga utvecklingstalet för budgetåren 1983/84—1984/85 förklaras till
en viss del av att en rad olika omläggningar fick positiva engångseffekter
som gynnade inkomstutvecklingen under denna period. Den svaga utveck-
lingen mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 beror främst på skattere-
formens effekter, t. ex. vad gäller fysiska personers inkomstskatt. Budget-
året 1991/92 är utvecklingen positiv och budgetåret 1992/93 negativ.
Detta beror bl. a. på vissa periodiseringseffekter som uppstår vid införan-
det av skattereformen.

I det följande redogörs för de större förändringarna i de beräknade
inkomsterna mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 resp. 1991/92 och
1992/93.

Fysiska personers inkomstskatt

Fysiska personers inkomstskatt beräknas minska med 39 732 milj. kr. mel-
lan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Detta beror dels på skattereformen
1991 och dels på inflationsnedväxlingen.

För budgetåret 1992/93 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskat-
ter till — 4 585 milj, kr., vilket är en minskning med 21 585 milj. kr. jämfört
med 1991/92.

Juridiska personers inkomstskatt

Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas öka med 6 819
milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Budgetåret 1991/92
beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 26050 milj. kr.

Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas titeln Juridiska perso-
ners inkomstskatt minska med 1 167 milj. kr. Inkomsterna på titeln, främst
i form av preliminärskatt, ökar med 4 751 milj. kr. Ökningen beror främst
på att den slutliga B-skatten, inkomståret 1992, beräknas bli ca 14,5%
högre jämfört med inkomståret 1991. Ökningen kan hänföras till ökade
inkomster från fastighetsskatt, skatt på avkastning från pensionsfonder,
avskattning från företagens obeskattade reserver och särskild löneskatt.
Utgifterna på titeln ökar med 5 801 milj. kr. mellan budgetåren.

Budgetåret 1992/93 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till
24883 milj. kr.

Lagstadgade socialavgifter

Budgetåret 1991/92 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter
till 81 287 milj. kr. Det är en ökning med 23 700 milj. kr. i förhållande till
budgetåret 1990/91. I detta belopp ingår 12418 milj.kr. som överförs
under budgetåret 1991/92 från sjukförsäkringsfonden och arbetsmark-
nadsfonden till statsbudgeten. Vidare beräknas den del av utgifterna för
sjukförsäkringen, som redovisas under inkomsttiteln Sjukförsäkringsav-
gift, netto minska med 12203 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och

1991/92. Minskningen beror bl. a. på lägre sjukpenning och föräldrapen- Prop. 1991/92:100
ning från den 1 mars 1991 och att arbetsgivaren betalar sjuklön for de Bil. 1.2
första 14 dagarna av varje sjukdomsfall (sjuklöneperiod) från den 1 januari

1992.

För budgetåret 1992/93 beräknas inkomsterna från de lagstadgade soci-
alavgifterna till 75 639 milj. kr. vilket är en minskning med 5 648 milj. kr. i
förhållande till budgetåret 1991/92. Under budgetåret 1992/93 överförs
3 835 milj. kr. från arbetsmarknadsfonden till statsbudgeten. Inkomsterna
från sjukförsäkringsavgiften beräknas minska med 11 364 milj. kr. mellan
budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det beror på den föreslagna sänkningen
av avgiftssatsen från 10,10% till 7,8% av avgiftsunderlaget från den 1
januari 1992. På detta sätt kompenseras arbetsgivarna för att de svarar för
kostnaderna för sjuklön under sjuklöneperioden.

Skatt på egendom

Fastighetsskatten för budgetåret 1991/92 beräknas till 8 300 milj, kr.,
vilket är en ökning med 2 316 milj. kr. jämfört med budgetåret 1990/91.
Detta beror till stor del på de nya taxeringsvärdena på småhus 1990 och på
ett höjt beräkningsunderlag för övriga fastigheter.

För budgetåret 1992/93 beräknas fastighetsskatten uppgå till 15 618
milj.kr., vilket är en ökning med 7318 milj.kr. jämfört med 1991/92.
Detta beror på den nya fastighetsbeskattning som trädde i kraft 1991.

Skatt på varor och tjänster

Inkomsten av mervärdeskatt, som netto är den största inkomsttiteln på
statsbudgeten, uppgick till 123430 milj.kr. budgetåret 1990/91. För bud-
getåren 1991/92 och 1992/93 beräknas nu inkomsterna till 135 700 milj. kr.
resp. 130400 milj. kr. Inkomstförändringarna beror bl. a. på breddning av
mervärdeskatteunderlaget till föjd av skattereformen. En tillfällig höjning
av mervärdeskatten, från 23,46% till 25%, infördes den 1 juli 1990 och
skall gälla till den 31 december 1991. Nu föreslås att denna höjning ska
fortsätta att gälla. Samtidigt föreslås att skatten sänks till 18% på vissa
varor och tjänster som t. ex. livsmedel, hotell- och restaurangtjänster samt
personbefordran. Fr.o.m. år 1991 får den offentliga sektorn i princip
kompensation för all ingående mervärdeskatt, statliga myndigheter från
den 1 juli 1991, vilket gör att utgifterna på titeln Mervärdeskatt kommer
att öka.

Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion påverkar också be-
skattningsunderlaget för mervärdeskatt. Som tidigare har nämnts utgår
RRV från att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 10,4%
år 1991, 4,1 % år 1992 och med 4,4 % år 1993.

Inkomsterna av energiskatt uppgick till 14 800 milj. kr. budgetåret
1990/91. Förbudgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsterna till
16 750 milj. kr. resp. 16 800 milj. kr. Inkomsterna beräknas öka med 1 950
milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Mellan budgetåren
1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsterna öka med 50 milj. kr. Ök-

ningarna mellan budgetåren beror på att en koldioxidskatt på bränslen Prop. 1991/92:100
införs den 1 januari 1991. Bil. 1.2

A vräkningsskatt

Från den 1 januari 1991 skall landstingskommun och primärkommun
erlägga avräkningsskatt till staten. Syftet med denna skatt är att åstadkom-
ma ett budgetmässigt neutralt utfall av skattereformen mellan stat och
kommun. Detta innebär att visst belopp återförs till staten från kommu-
nerna. I annat fall skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatser-
na belasta staten medan en betydande del av budgetförstärkningen genom
basbreddningar skulle tillfalla kommunerna. För budgetåren 1991/92 och
1992/93 beräknas inkomsterna till 11 016 milj.kr. resp. 19712 milj.kr.

Övriga inkomster

Inkomsthuvudgruppen Inkomster av statens verksamhet beräknas öka
med 14053 milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 samt minska
med 12676 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93.

Enligt rskr. 1990/91:369 (prop. 1990/91:87) har beslut fattats om en
förändrad associationsform för televerket fr.o.m. den 1 juli 1992. Solidi-
tetskravet har fastställt till 30% fr.o.m. verksamhetsåret 1992. En sänkt
soliditetsnivå medför att televerket kan leverera in ca 7 miljarder kr. extra
på statsbudgeten budgetåret 1991/92. Televerket skall fr.o.m. 1991 även
leverera in en motsvarighet till bolagsskatt. På inkomsttitel 2112 Telever-
kets inlevererade överskott beräknas televerket inleverera 8093 milj. kr.
budgetåret 1991/92 och 1 119 milj. kr. budgetåret 1992/93. Inleverans av
ränta på inkomsttitel 2324 Ränta på televerkets statslån beräknas för
budgetåret 1991/92 till 401 milj. kr. Därefter kommer televerket inte att
leverera någon ränta till statsbudgeten.

Statens vattenfällsverk blir, enligt rskr. 1990/91:358, aktiebolag den 1
januari 1992. Detta innebär att någon inleverans av överskott, skatte-
motsvarighet, ränta på statslånet samt amortering inte kommer att ske
fr. o. m. budgetåret 1992/93. Statens vattenfällsverk kommer efter aktiebo-
lagsbildningen att inleverera aktieutdelning på inkomsttitel 2411 Inkoms-
ter av statens aktier samt skatt på inkomsttitel 1121 Juridiska personers
inkomstskatt. Statslånet förvaltas efter den 1 januari 1992 av riksgäldskon-
toret.

Enligt rskr. 1990/91:318 ombildas även domänverket till aktiebolag den

1 januari 1992. Beslutet innebär dessutom att en extra inleverans på 1450
milj. kr. skall göras under budgetåret 1991/92. Domänverkets inleverans
för budgetåret 1992/93 beräknas till 1 569 milj. kr. på inkomsttitel 2117
Domänverkets inlevererade överskott.

Byggnadsstyrelsens verksamhet föreslås enligt prop. 1991/92:44 om
riktlinjer för den statliga förvaltningen och ombildningen av byggnadssty-
relsen m.m. huvudsakligen ombildas till aktiebolag den 1 juli 1992. För
budgetåret 1991/92 beräknar byggnadsstyrelsen inleverera 620 milj. kr. på
inkomsttitel 2214 Överskott av byggnadsstyrelsens verksamhet. Inleveran- 7

sen avser överskottet för budgetåret 1989/90. Budgetåret 1992/93 beräk- Prop. 1991/92:100
nar byggnadsstyrelsen inleverera överskottet for såväl budgetåret 1990/91 Bil. 1.2
som 1991/92. Inleveranserna beräknas till 1 852 milj. kr.

Ränteinkomsterna beräknas minska med 1 827 milj. kr. mellan budget-
åren 1990/91 och 1991/92. Av denna minskning hänför sig 1 558 milj. kr.
till inkomsttiteln Räntor på särskilda räkningar i riksbanken. Mellan bud-
getåren 1991/92 och 1992/93 beräknas minskningen bli 6876 milj. kr. Av
denna minskning hänför sig 2 326 milj. kr. till räntor på statens vatten-
fallverks statslån, 1 505 milj. kr. till ränteinkomster på det av byggnadssty-
relsen förvaltade kapitalet, 1 700 milj. kr. till ränteinkomster på lån för
bostadsbyggande och 835 milj. kr. till räntor på särskilda räkningar i riks-
banken.

Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas öka med 4087
milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 samt med 1 675 milj. kr.
mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Ökningarna avser främst in-
komster från skatteutjämningsavgifter.

Inkomsthuvudgruppen Återbetalningar av lån beräknas öka med 1 305
milj. kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Ökningen beror bl. a. på
ökade återbetalningar, främst inlösen, av lån för bostadsbyggande. Mellan
budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas inkomsthuvudgruppen återbe-
talningar av lån minska med 197 milj. kr.

Inom inkomsthuvudgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas av-
skrivningar och amorteringar minska med 34 milj. kr. mellan budgetåren
1990/91 och 1991/92. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beräknas
inkomsterna minska med 1443 milj. kr. Statliga pensionsavgifter, netto
beräknas minska med 2344 milj.kr. mellan budgetåren 1990/91 och
1991/92. Av minskningen hänför sig 1 418 milj. kr. till särskild löneskatt
på statens pensionskostnader. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93
beräknas nettoinkomsterna på denna inkomsttitel minska med 797
milj. kr.

Känslighetskalkyl

Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den
privata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresulta-
ten för flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en tentativ känslighets-
kalkyl för vissa inkomsttitlar.

Om utvecklingen av privat konsumtion och löner förändras med en
procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för åren
1992 och 1993 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som i
nedanstående tablå (miljarder kr.).

Statsbudgeten

1991/92

Prognos

1992/93
Prognos

Summa inkomster

±1,5

±6,0

Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 433,6
miljarder kr. för budgetåret 1991/92 och till 409,4 miljarder kr. för budget-

året 1992/93 om utvecklingen ökar. Till viss del återspeglar dessa föränd-
ringstal att endast en halvårseffekt uppkommer for budgetåret 1991/92 och
att ett nivålyft inträffar som blir utgångspunkt for budgetåret 1992/93.

Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår från den konjunk-
turbedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen
kan känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa
antaganden.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På
ett mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgif-
ter. För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och
utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. I tabell 2 görs en samman-
ställning av bruttobeloppen budgetåren 1990/91, 1991/92 och 1992/93. 1
RRVs prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för
såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp
finns i beskrivningen av resp, inkomsttitel.

Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1992/93 beräk-
nas uppgå till 1 048 604 milj. kr. vilket är mer än dubbelt så mycket som
inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräk-
nas till 645 251 milj. kr. för samma budgetår.

Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på
inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till
största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt
m. m.). Utgifterna utgörs bl. a. av utbetalningar av kommunalskattemedel
och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomster-
na öka med 5,6% mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Mellan samma
budgetår ökar bruttoutgifterna med 12,5%. Till följd härav minskar nettot
på inkomsthuvudgruppen med 38,2%.

Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivarav-
gifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga
arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudge-
ten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATPsystemet och till olika
fonderingar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgif-
ternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för
huvudgruppen 1200 beräknas minska med 1,0% mellan budgetåren
1991/92 och 1992/93, medan bruttoutgifterna beräknas minska med 7,0%
mellan samma budgetår.

Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 315827 milj,
kr. för budgetåret 1991/92 och bruttoutgifterna till 108 767 milj. kr. för
samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdeskatt och
den offentliga sektorns kompensation för i princip all ingående mervärde-
skatt. Bruttoinkomsterna minskar med 1,4% mellan budgetåren 1991/92
och 1992/93 medan utgifterna beräknas öka med 1,1% under samma
period.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

Omforingar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga ar-
betsgivaravgifterna liksom omforingar mellan huvudgrupperna 1100,
1200 och 1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i
tabell 2.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

•o

-O

°C3
Q.

c/>

s
o

’Sd

c/i

s
o

e*-j
Os

cm
Os
Os

CM
Os

Os
O

r-	sO	CM	oo	s/n	m	CM	r-	OO
r-		o	so	00	m	(■"-			O
CM	—		Tt	—				so	SO
sO		O				OO	CM	_h	00
C-	sO	>z~>	WX	’3’			cm	CM	■'T
Os	c*1	CM	m						©

sO	O		r~	__	Os	OS	ST)	tt	©
		sO	cm	sO	CM	so	Os
Os	sO	Os	oo	OO	«Z->	Os	o	Os
oo	r-	cm	«zs			OO		O	IT.
	■	IT)		«zs			CM	CM
Os	r*l	cm							©

OO	oo	SO	so	Os	r-	■'T		•O	Os
o	'Z')	CM	oo	O	SO	sO	«z~>		Os
r*->	r~	r-	o	OO		sO	r-	sO	ir,
sO	CM	o		OS			m	WM	c-
Os	•^r	■'3-	oo	c*1			CM	CM	SO
OO	c*“>	CM	cm						Os

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

Tabell 3. Sammanställning av beräkningsresultatet för budgetåren 1991/92 och 1992/93 (tkr)

Inkomsttitel	1990/91 Utfall	1991/92 Statsbudget	1991/92 Prognos	1992/93 Prognos	Förändring 1991/92-1992/93
Inkomsttitel	1990/91 Utfall	1991/92 Statsbudget	1991/92 Prognos	1992/93 Prognos	Belopp	Procent
1000 Skatter:	353104915	401234600	368 216998	353486146	-14 730 852	-4,00
1100 Skatt på inkomst:	76344077	57148000	47311800	29218000	-18093800	-38,24
1110 Fysiska personers inkomstskatt:	56 731592	21232000	17000000	— 4585000	-21585000-	-126,97
1111 Fysiska personers inkomstskatt	56731 592	21232000	17000000	-4585000	-21 585000-	-126,97
1120 Juridiska personers inkomstskatt:	19231240	32807000	27390000	29333000	1943000	7,09
1121 Juridiska personers inkomstskatt	19231 240	31007000	26050000	24883000	-1 167000	-4,48
1122 Avskattning av företagens reserver	0	0	0	3500000	3 500000	0,00
1123 Särskild skatt på tjänstegrupp- livförsäkring	0	1 800000	1 340000	950000	-390000	100,00
1130 Ofördelbara inkomstskatter:	— 1441597	1100000	405 000	/ 100000	695000	171,60
1131 Ofördelbara inkomstskatter	-1441 597	1 100000	405000	1 100000	695000	171.60
1140 Övriga inkomstskatter:	1822842	2009000	2516800	3370000	853200	33,90
1141 Kupongskatt	289 194	445000	425000	435000	10000	2,35
1142 Utskiftningsskatt och ersättnings- skatt	36918	35000	1800	0	-1800-	-100,00
1143 Bevillningsavgift	3083	5000	5000	5000	0	0,00
1144 Lotterivinstskatt	1493 647	1 524000	2085000	2930000	845000	40,53
1200 Lagstadgade socialavgifter:	57586 543	85422700	81287000	75639000	-5648000	-6,95
1211 Folkpensionsavgift	46 762036	49 280000	49 331000	51 246000	1915000	3,88
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto	-4 340705	9 780 700	10570000	3 203000	-7 367 000	1617,70
1231 Barnomsorgsavgift	13697 172	14552000	14563000	15 132000	569000	3,91
1241 Vuxenutbildningsavgift	1627010	1726000	1 729000	2170000	441000	25,51
1251 Övriga socialavgifter,netto	-5900138	-545000	583000	-4 541000	-5 124000	-26,06
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinsitutets verksamhet	219115	221000	221000	230000	9000	4,07
1281 Allmän löneavgift	5 178479	1878000	1 707000	231000	-1476000	-86,47
1291 Särskild löneskatt	343 574	8 530000	2 583000	7 968000	5385000	208,48
1300 Skatt på egendom:	24524613	23809400	21542698	27449 546	5906848	27,42
1310 Skatt på fast egendom:	6407440	9005400	8 728698	16046546	7317848	83,84
1311 Skogsvårdsavgifter	423455	440000	429000	429000	0	0,00
1312 Fastighetsskatt	5 983985	8565 400	8 299698	15617546	7317848	88,17
1320 Förmögenhetsskatt:	3873222	3004000	2129000	2153000	24000	1.13
1321 Fysiska personers förmögenhets- skatt	3 797 843	2 924000	2069000	2088000	19000	0,92
1322 Juridiska personers förmögen- hetsskatt	75379	80000	60000	65000	5000	8,33
1330 Arvsskatt och gåvoskatt:	1532832	1350 000	1475000	1150000	-325000	— 22,03
1331 Arvsskatt	1 139 746	1000000	1 125000	800000	-325000	-28,89
1332 Gåvoskatt	393086	350000	350000	350000	0	0,00
1340 Övrig skatt på egendom:	12 711119	10450000	9210000	8100000	-1110000	-12,05
1341 Stämpelskatt	7406 505	7050000	6 800000	8 100000	1 300000	19,12
1342 Skatt på värdepapper	5304614	3400000	2410000	0	-2410000	-100,00
1400 Skatt på varor och tjänster:	191436825	223922 500	207059500	201467600	-5 591900	-2,70
1410 Allmänna försäljningsskatter:	123429 712	149800000	135 700000	130400000	—5300000	— 3,91
1411 Mervärdeskatt	123429712	149800000	135 700000	130400000	-5300000	-3,91
1420.1430 Skatt på specifika varor:	54339 783	57942500	56450500	56299600	— 150900	— 0,27
1421 Bensinskatt	17 209 223	17600000	17600000	17 700000	100000	0,57
1422 Särskilda varuskatter	1 128113	1 160000	1 116000	665000	-451000	-40,41
1423 Försäljningsskatt på motorfordon	1637970	1630000	1 540000	1660000	120000	7,79

Inkomsttitel

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på malt- och läskedrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt
bränsle

1431 Särskild skatt för oljeprodukter

m. m.

1432 Kassettskatt

1433 Skatt på videobandspelare

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1435 Särskild skatt mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor
med statsmonopol:

1441 AB Vin- & Spritcentralens inleve-
rerade överskott

1442 Systembolaget AB:s inlevererade
överskott

1450 Skatt på tjänster:

1451 Reseskatt

1452 Skatt på annonser och reklam

1453 Totalisatorskatt

1454 Skatt på spel

1460 Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt

1470 Skatt på import:

1471 Tullmedel

1480 Övriga skatter på varor och
tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och
tjänster

1482 Tillfällig regional investerings-
skatt

1500 Avräkningsskatt

1511 Avräkningsskatt

2000 Inkomster av statens verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade
överskott:

2111 Postverkets inlevererade
överskott

2112 Televerkets inlevererade
överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade
överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade
överskott

2115 Affärsverket FFV:s inlevererade
överskott

2116 Statens vattenfallsverks inlevere-
rade utdelning

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

1990/91

1991/92

1992/93

Förändring

1991/92-1992/93

Utfall

Statsbudget Prognos

Prognos

Belopp Procent

5619619	5926000	5928000	6177000	249000	4,20
6244815	6400000	6 200000	6100000	-100000	-1,61
3019 111	3430000	3100000	3160000	60000	1,94
2 652021	2664000	2685000	2675000	-10000	-0,37
14800037	17 600000	16750000	16800000	50000	0,30
442	500	500	500	0	0,00
579827	148000	145000	141000	-4000	-2,76
200952	230000	180000	106000	-74000	-41,11
196 546	196000	155000	82 100	-72 900	-47,03
984469	958000	965000	946000	-19000	-1,97
66638	0	86000	87000	1000	0,00
986 750	350000	350000	350000	0	0,00
386 750	150000	150000	150000	0	0,00
600000	200000	200000	200000	0	0,00
2155407	2320000	1812000	1488000	— 324000	— 17.88
355650	390000	365000	370000	5000	1,37
1073080	1 190000	992000	1018000	26000	2,62
6341 16	650000	360000	0	— 360000-	-100,00
92 561	90000	95 000	100000	5000	5,26
7210194	7010000	7300000	7335000	35000	0,48
4050304	4000000	4100000	4100000	0	0,00
3 159890	3010000	3200000	3235000	35000	1,09
2974852	5200000	5154000	5282000	128000	2.48
2 974852	5 200000	5154000	5282000	128000	2,48
340127	1300000	293 000	313000	20000	6.83
280272	1 300000	293000	313000	20000	6,83
59855	0	0	0	0	0,00
3212857	10932000	11016000	19712000	8696000	78,94
3212857	10932000	11016000	19712000	8696000	78,94
39808771	54795776	53861354	41185399	-12675955	-23,53
11696403	22067630	22 599024	12194965	-10404059	-46,04
2159852	11653436	12468288	1400308	— 11067980	— 88,77
46 748	49 670	61 388	50128	-11260	-18,34
139 585	7412696	8093 000	1 119000	-6974000	-86,17
0	0	0	0	0	0,00
290067	395 500	565 390	180260	-385 130	-68,12
33 750	0	0	0	0	0,00
750000	1690000	1690000	0	-1690000	-100,00

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

1990/91 1991/92 1991/92 1992/93 Förändring

Inkomsttitel 1991/92-1992/93

Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

2117 Domänverkets inlevererade
överskott

2118 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott

2119 Statens vattenfallsverks inleve-
rans av motsvarighet till
statlig skatt

2120 Övriga myndigheters inlevererade
överskott:

2121 Vägverkets inlevererade
överskott

2123 Inlevererat överskott av
uthyrning av ADB-utrustning

2124 Inlevererat överskott av
riksgäldskontorets garanti-
verksamhet

2130 Riksbankens inlevererade
överskott:

2131 Riksbankens inlevererade
överskott

2150 Överskott från spel verksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotteri medel

2200 överskott av statens fastighets-
förvaltning:

2210 Överskott av fastighets-
Jorvalting:

2211 Överskott av kriminalvårdssyrel-
sens fastighetsförvaltning

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens
verksamhet

2300 Ränteinkomster:

2310,2320 Räntor på näringslån:
2311 Räntor på lokaliseringslån

2313 Ränteinkomster på statens
avdikningslån

2314 Ränteinkomster på lån till
fiskerinäringen

2316 Ränteinkomster på vatten-
kraftslån

2317 Ränteinkomster på luftfartslån

2318 Ränteinkomster på statens lån till
den mindre skeppsfarten

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

2322 Räntor på övriga näringslån,
Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslån,
Lantbruksstyrelsen

2324 Räntor på televerkets statslån

2325 Räntor på postverkets statslån

2326 Räntor på affärverkets FFV:s
statslån

132281	1616000	1 569000
47 421	49 570	49510
720000	440000	440000
141607	215 000	553331
0	0	0
141 607	215000	190431
0	0	362 900
7000000	7500000	7500000
7000000	7 500000	7 500000
2 394 944	2699194	2077405
1 326036	1 636970	1 105 270
1068 908	1062 224	972 135
436614	975701	620000
436614	975 701	620000
26 321	0	0
410293	975 701	620000
15 549040	14683390	13722079
2656339	2 932 964	3042525
126098	130000	121000
3	5	1
9188	9 546	10585
145	132	103
10	0	0
2 830	2000	1978
20	30	20
123042	1 13 229	95 749
1 952	2165	1000
127 309	273 352	400686
46934	50470	73976
0	0	11362

0 -1569000-100,00

50920	1410	2,85
0	-440000-	-100,00
330000	— 223331	— 40,36
0	0	0,00
212000	21569	11,33
118000	-244900	0,00
8500000	1000000	13,33
8 500000 1964657 969000 995657	1000000 — 112 748 -136270 23 522	13,33 -5,43 -12,33 2,42
1852000	1232000	198,71
1852000	1232000	198,71
0	0	0,00
1 852000	1232000198,71
6845941	-6876138	-50,11
266695 116100	-2 775830 -4 900	— 91,23 -4,05
0	-1 -	-100,00
9 306	-1279	-12,08
93 0	-10 0	-9,71 0,00
1 125 20	-853 0	-43,12 0,00
88 991	-6758	-7,06
1000 0 50060	0 — 400686- -23916	0,00 -100,00 -32,33
0	-11 362-	-100,00

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

	1990/91	1991/92	1991/92	1992/93	Förändring
Inkomsttitel					1991/92-1992/93
	Utfall	Statsbudget	Prognos	Prognos	Belopp Procent

2327 Räntor på statens vattenfallsverks

statslån	2218808	2 352035	2 326065	0	-2 326065-100,00
2330 Räntor på bostadslån:	7477801	7781240	6 902230	5202100	-1700130 — 24,63
2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande	7475 605	7 779000	6900000	5 200000	-1700000 -24,64
2333 Ränteinkomster på lån för bostads försörjning för mindre bemedlade barnrika familjer	133	140	130	100	-30 -23,08
2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket	2063	2100	2 100	2000	-100 -4,76
2340 Räntor på studielån:	19310	5170	19140	18640	— 500 -2,61
2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och garantilån för studerande	96	170	140	140	0 0,00
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån	19214	5000	19000	18 500	-500 -2,63
2350 Räntor på energisparlån:	333827	430000	300000	250000	-50000 —16,67
2351 Räntor på energisparlån	333827	430000	300000	250000	-50000 -16,67
2360 Räntor på medel avsatta till pensioner:	8444	6 000	7000	7000	0 0,00
2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering	8444	6000	7000	7000	0 0,00
2370 Räntor på beredskapslagring:	597464	559000	573 270	585 786	12516 2,18
2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar	597464	559000	573270	585 786	12516 2,18
2380,2390 Övriga ränteinkomster:	4455855	2969016	2877914	515 720	— 2362194 — 82,08
2381 Ränteinkomster på lån till perso- nal inom utrikesförvaltningen m, m.	0	0	0	0	0 0,00
2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån	300	150	50	0	-50-100,00
2384 Ränteinkomster på lån för kommunala markförvärv	11	24	24	0	-24-100,00
2385 Ränteinkomster på lån för stu- dentkårslokaler	108	30	90	80	-10 -11,11
2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler	11772	13000	10500	9 500	-1000 -9,52
2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder	65	111	50	40	-10 -20,00
2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering	1 141	1200	1200	1 100	-100 -8,33
2392 Räntor på intressemedel	12919	2000	11000	10000	-1000 -9,09
2394 Övriga ränteinkomster	107087	35 820	90000	70000	-20000 -22,22
2395 Räntor på särskilda räkningar i riksbanken	2818106	1300000	1260000	425000	-835000 -66,27
2396 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet	1 504 346	1 616681	1505000	0	-1505000-100,00
2400 Aktieutdelning:	453137	1290072	1076000	2676000	1600000 148,70
2410 Inkomster av statens aktier:	453137	1290 072	1076 000	2676000	1600000 148,70
2411 Inkomster av statens aktier	453 137	1 290072	1076000	2676000	1600000 148,70

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

Inkomsttitel	1990/91 Utfall	1991/92 Statsbudget	1991/92 Prognos	1992/93 Prognos	Förändring 1991/92-1992/93
Inkomsttitel	1990/91 Utfall	1991/92 Statsbudget	1991/92 Prognos	1992/93 Prognos	Belopp	Procent
2500 Offentligrättsliga avgifter:	9377481	13388958	13464941	15139636	1674695	12,44
2511 Expeditionsavgifter	670035	851 766	850455	858105	7 650	0,90
2522 Avgifter for granskning av filmer och videogram	6403	6000	6200	6000	-200	-3,23
2523 Avgifter for särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendet	1 711	1600	0	0	0	0,00
2527 Avgifter för statskontroll av krigs- materieltillverkningen	232	1	1	1	0	0,00
2528 Avgifter vid bergsstaten	2910	3 183	3183	3136	-47	-1,48
2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet	8 541	8814	8814	7 555	-1259	-14,28
2531 Avgifter för registrering i förenings m. fl. register	31 301	36043	35043	35043	0	0,00
2532 Utsökningsavgifter	163022	0	0	0	0	0,00
2534 Vissa avgifter for registrering av körkort och motorfordon	179571	184948	187 238	196816	9578	5,12
2535 Avgifter for statliga garantier	177832	145703	155624	147 639	-7985	-5,13
2536 Lotteriavgifter	1 261	1205	1229	1260	31	2,52
2537 Miljöskyddsavgift	96 891	85 200	97 200	100200	3000	3,09
2538 Miljöavgift på bekämpnings- medel och handelsgödsel	179 930	272 300	271 680	181877	-89 803	-33,05
2539 Täktavgift	25 759	21000	25000	25 000	0	0,00
2541 Avgifter vid tullverket	72 282	70000	72 222	75616	3 394	4,70
2542 Patientavgifter vid tandläkar- utbildningen	3571	5 100	3 500	3 500	0	0,00
2543 Skatteutjämningsavgift	7 726 849	11688000	11738000	13488000	1750000	14,91
2544 Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar	11493	0	0	0	0	0,00
2545 Närradioavgifter	4155	4250	4050	4250	200	4,94
2546 Avgifter vid registrering av fritidsbåtar	8 660	0	0	0	0	0,00
2547 Avgifter for statens telenämnds verksamhet	5072	3 845	5 502	5 638	136	2,47
2600 Försäljningsinkomster:	1176689	1166116	1188948	1257797	68849	5,79
2611 Inkomster vid kriminlavården	201257	214000	214000	225000	11000	5,14
2612 Inkomster vid statens rätts- kemiska laboratorium	15554	0	0	0	0	0,00
2619 Inkomster vid riksantikvarie- ämbetet	300	0	0	0	0	0,00
2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter	92 183	87116	94948	97 797	2 849	3,00
2625 Utförsäljning av beredskapslager	155315	75000	160000	160000	0	0,00
2626 Inkomster vid banverket	712080	790000	720000	775000	55000	7,64
2700 Böter m. m.:	708688	723909	750362	789060	38698	5,16
2711 Restavgifter	411160	402 364	419944	438819	18875	4,49
2712 Bötesmedel	297450	321 500	330352	350 173	19821	6,00
2713 VattenfÖroreningsavgift	78	45	66	68	2	3,03
2800 Övriga inkomster av statens samhet:	410719	500000	440000	430000	-10000	-2,27
2811 Övriga inkomster av statens verksamhet	410719	500000	440000	430000	-10000	-2,27

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

Inkomsttitel	1990/91 Utfall	1991/92 Statsbudget	1991/92 Prognos	1992/93 Prognos	Förändring 1991/92-1992/93
Inkomsttitel	1990/91 Utfall	1991/92 Statsbudget	1991/92 Prognos	1992/93 Prognos	Belopp	Procent
3000 Inkomster av försåld egendom:	66746	596700	528624	32800	-495824	-93,80
3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:	13794	25000	500	100	-400	-80,00
3110 Af årsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner:	0	0	0	0	0	0.00
3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och maskiner	0	0	0	0	0	0,00
3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:	13 794	25000	500	100	— 400	-80,00
3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkoms försålda byggnader och maskiner	1423	0	0	0	0	0,00
3122 Vägverkets inkomster av försålda byggnader och maskiner	0	0	0	0	0	0,00
3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m. m.	66	0	500	100	-400	0.00
3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader	12 305	25000	0	0	0	0
3200 övriga inkomster av mark- försäljning:	25222	1000	1000	1000	0	0,00
3211 Övriga inkomster av mark- försäljning	25222	1000	1000	1000	0	0,00
3300 övriga inkomster av försåld egendom:	27730	570 700	527124	31700	-495424	-93,99
3311 Inkomster av statens gruv- egendom	27 730	31 700	30500	31700	1200	3,93
3312 Övriga inkomster av försåld egendom	0	539000	496624	0	-496624	0,00
4000 Återbetalning av lån:	7664163	7108041	8968922	8772335	-196587	-2,19
4100 Återbetalning av näringslån:	1289603	473 393	307862	294175	-13687	-4,45
4110 Återbetalning av industrilån:	183993	125000	175000	165000	-10000	—5,71
4111 Återbetalning av lokaliseringslån	183993	125000	175000	165000	-10000	-5,71
4120 Återbetalning av jordbrukslån:	24378	29038	30106	31699	1593	5,29
4122 Återbetalning av statens avdikningslån	3	2	1	0	-1 -	-100,00
4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen	24 375	29036	30105	31699	1 594	5,29
4130 Återbetalning av övriga näringslån:	1081232	319355	102 756	97476	—5280	—5,14
4131 Återbetalning av vattenkraftslån	277	248	242	253	11	4,55
4132 Återbetalning av luftfartslån	206	0	0	0	0	0,00
4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten	10979	4200	8 882	2 645	-6237	-70,22
4135 Återbetalning av skogsväglån	54	57	50	50	0	0,00
4136 Återbetalning av övriga närings- lån, Kammarkollegiet	310332	102 600	91 782	92 728	946	1,03
4137 Återbetalning av övriga närings- lån, Lantbruksstyrelsen	2 648	950	800	800	0	0,00

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

	1990/91	1991/92	1991/92	1992/93	Förändring
Inkomsttitel					1991/92-1992/93
	Utfall	Statsbudget	Prognos	Prognos	Belopp Procent

4138 Återbetalning av tidigare infriade
statliga garantier	756 736	211300	1000	1000	0	0.00
4200 Återbetalning av bostadslån m.m.: 4212 Återbetalning av lån för bostads-	3810166	4008467	5952 500	5602 280	-350 220	-5,88
byggande	3 807 386	4000000	5 950000	5 600000	-350000	-5,88
4213 Återbetalning av lån för bostads-						-5,88
försörjningen för mindre bemed- lade barnrika familjer	429	507	400	380	-20	-5,00
4214 Återbetalning av övriga bostads-						-5,00
lån, Boverket	2351	7 960	2 100	1900	-200	-9,52
4300 Återbetalning av studielån: 4311 Återbetalning av statens lån för	2133860	2197150	2318110	2 486110	168000	7,25
universitetsstudier	71	150	110	110	0	0,00
4312 Återbetalning av allmänna						0,00
studielån	3853	5000	4000	4000	0	0,00
4313 Återbetalning av studiemedel	2129936	2 192000	2314000	2482000	168000	7,26
4400 Återbetalning av energisparlån:	302073	300000	300000	300000	0	0,00
4411 Återbetalning av energisparlån	302073	300000	300000	300000	0	0,00
4500 Återbetalning av övriga lån: 4511 Återbetalning av lån till personal	128461	129031	90450	89770	-680	-0,75
inom utrikesförvaltningen m.m.	0	0	0	0	0	0,00
4513 Återbetalning av lån för						0,00
kommunala markförvärv	128	150	0	0	0	0,00
4514 Återbetalning av lån för						0,00
studentkår lokaler	227	102	700	180	-520	-74,29
4515 Återbetalning av län för allmänna						-74,29
samlingslokaler	6 699	6890	7000	7000	0	0,00
4516 Återbetalning av utgivna startlån						0,00
och bidrag	7113	9000	7000	7000	0	0,00
4517 Återbetalning från Portugal-						0,00
fonden	5671	100	5 500	5 500	0	0,00
4519 Återbetalning av statens						0,00
bosättningslån	1406	200	150	0	-150-	100,00
4521 Återbetalning av lån för inventa-						100,00
rier i vissa specialbostäder	158	318	100	90	-10	-10,00
4525 Återbetalning av lån för svenska						-10,00
FN-styrkor	39030	70000	40000	40000	0	0,00
4526 Återbetalning av övriga lån	68029	42 271	30000	30000	0	0,00
5000 Kalkylmässiga inkomster:	2 841998	897 300	523000	-123400	-646400-	123,59
5100 Avskrivningar och amorteringar: 5110 Affärsverkens avskrivningar och	2071670	1963300	2038000	594600	-1443400	-70,82
amorteringar:	1231350	1035 000	1035 000	0	-1035000-	100,00
5113 Statens järnvägars avskrivningar	0	0	0	0	0	0,00
5115 Affärsverket FFV.s amorteringar 5116 Statens vattenfallsverks	0	0	0	0	0	0,00
amorteringar	1231 350	1035000	1035000	0	-1035000-	100,00
5120 Avskrivningar på fastigheter:	356 472	361000	455000	0	-455000-	100,00
5121 Avskrivningar på fastigheter 5130 Uppdragsmyndigheters	356472	361000	455000	0	-455000-	100,00
komplementkostnader:	84032	110000	85200	90000	4800	5,63

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.2

	1990/91	1991/92	1991/92	1992/93	Förändring
Inkomsttitel					1991/92-1992/93
	Utfall	Statsbudget	Prognos	Prognos	Belopp Procent

5131 Uppdragsmyndighetersm.fi.

komplementkostnader	84032	110000	85 200	90000	4800	5,63
5140 Övriga avskrivningar:	399816	457300	462800	504 600	41800	9,03
5141 Vägverkets avskrivningar	0	0	0	0	0	0,00
5143 Avskrivningar på ADB-utrust
ning	381071	424000	432 800	474600	41 800	9,66
5144 Avskrivningar på förrädsanlägg-
ningar for civilt totalförsvar	18 745	33 300	30000	30000	0	0,00
5200 Statliga pensionsavgifter, netto:	726006	-1169000	-1618000	-821000	797000	-49,26
5211 Statliga pensionsavgifter, netto	726006	-1 169000	-1 618000	-821000	797000	-49,26
5300 Statliga avgifter:	44322	103000	103000	103000	0	0,00
5311 Avgifter för företagshälsovård	44 322	103000	103000	103 000	0	0,00
SUMMA INKOMSTER	403 486 593	464632417	432098898	403353 280	-28745618	-6,65

Bilaga 1.3

Vissa tabeller
rörande den statsfinansiella
utvecklingen, m.m.

K) IT) x$-

- —

TT Ox
~~r* oo oo~~

f*> 00

(N fH

tt

+ *?

PS

78

\O *D
r- o

c

o

£35

»C-N

3RS

cn m

G

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.3

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.3.

Tabell 2. Statsbudgetens realekonomiska utveckling 1980/81-1990/91

Milj, kr., löpande priser.

Os C*1

sn

r*

O

»-< os

Q Os CM cr> 0 c*n 0

Os m r*^ 29 cn m

22

SO CM

Os

rt o\

'O

<0

00 O

un

Os

t-

un -f

CM

00 m 0 © 00 c*n 00

Os

85

m

un

sr» 0

Os

cm 00 00   —«r-

•*«<

o

sr»

Q

O —

un

00 un 'C un

rr

~f CM

CM

c*n

OS Tt

O

©

c*n

r* so

fn

un 'C 0 f-¹ un

in

so m

sr»

O

so m

tx

00 m- m- Os — un c*n

wn

un un

M^-

un

un os

CM

t"> CM CM O - un 0

'O

©

O en
m

r>
■^r

8

88 =

O
CM

t- Os Os fn    oo ti-

0 so 'o un

<*n

■«r

— CM

cn

g

— cn

c*n

Os

00 —

un

cn so 0 Os Tt n -

tv

r* cm

m

— CM

cm

^-vnCMN^-CM
so 00 cm **< 0 m 00

yn

oo o

00

SO

O

un un

K

>c

CM —<

m

Os

00

Os 00

8

00 cm m f*n cm 00 cm

<*n

s©

CM O

■V

00

r*

Osso-^un^

m

—• CM

C*)

CM

cm

OS CM

os

— 0

O -« 00 © c*n en
u"il O^OooN
00 so cn r- os

Os

un

r- r-
OO M-

8

«

CM
t*

O CM

Os 00

R

cm
m

Qs m
Os OS

Os

c*n

f?

Tt

00

CM f-
r- -f

S!

58828"'"

un

c*n

c*n

38

[

jr*

00

c*n un

so r~ —< cm r-> r- oo

o

8

s©
CM

CM

88

s

0©

cn c*n un cm cm
cm cn m °o —< 0 so

5

©

Q CO

Qs 00

SO

CM O CM

T»

un 00 0 fn 0 O cn

un

cm

■^r

c*n

OO

r- ~

00

ooun-^-'Oun’—

c*n

cn

£

O sO
r~ —

m

£

Qs
SO

m SO
un —

a

r* 0 CM Q\ so r* so
F-* cm Os © un cn f*

©

un un

O

r*

cm un

F-1

cm r~ -f un f-h vn oo

V

r-

00 M-
sO sO

CM
^r

CM

tT
r-

82

«5

r* t$- xr >o    (sj so

r- wn ”t 'O rr

V

cm

c*n

F-X

s©

00 t"

r>

r-

CM un

so Os so V so un cn
cm o c*n cn 0 C"* un
0 F-F CM CM Os 0

OS

~ os

00

c*n

8

CM

K

»c

cn r*

Tt

fH

cm 'e

un

©

un so

OO

Os

8-

8

Os r~ cm un so cn un

<*n

s©

r* -»t

cn

CM

r-

so un xr K

**<

CM

cn

F-1

Un

Un t"

m

un

m

yn

0 CM CM K CM un Q

00 so SO 00 M-   0

S©

r- cm

sO

s©

CO

©

Q\

O SO

■*r

CM

00

r- -f

Os

cn cn -f en m- cm r*

©

cn tt

cn

00

OSO^t

CM

c*n cm c-f © 0 cm
so un m 'C m- f-f

CM

sn c*n

m

Os

r>

un —•

un

CM

CM

**f

©

OOO

©

OOO

©

O Q O © O O O
un © -f © un -f

©

00

(M —«

un

0©

un

—' m^-

CM

F-«

CM

00 so

00

00

M-

un O\

cMmun

*F|

v-F

CM SO

C"

un

CM CM

tv

osr-oooTros^

tM

Os

F-M

c*n

t-

so

un —*

V

sr» M- M- V m

F-1

CM

©

c*n

Q O

Os 00

Q

8

O

(M

Q O

Os m

8

Q O O © O Q O

§

rH

Os M-

05

00

0 r-

t

Os

OO F-F

so

•O

8

Os —

un un M-os t" f-i

Ff-I

s©

cn 0 cm

c*n

xr -f

un m- cn cm

Fff

fH

CM

F-<

£

88

0

©

888

©
<*n

Q Q O © O Q O

O O c*n m- © r*

i

CM

M"

m-

CM

-F

r- ti-

<*n

00 00 Jm M- m os

Os

»O

SO 00

O

un

so

un 0

©

Osf^oO^OOtI-

V

m Os

CM

v-H

un

M- —<

CM

M- M- CM CM —

FV

CM

F-X

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.3

Tabell 3. Statsskulden vid slutet av budgetåren 1979/80 - 1990/91 m.m. (Milj.kr.)

I

I

I

+

+ + +

r- t" cm oo oo —• r- oo
cn r» so r- oo os os cm

b

§

.S

£

oooooooooooooooooooo^^
OsQ^cMcn^rv^sot^ooosQ
Söooooooooooooooooooo^
CTxOvOsOsOsOsOsOsOxCsOs

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.3

Os

VI O xt
v> Os 00
+ ’ + + +

Os v> 00 — CM SO 00
VS >-• xt — vs Ös
t O CM SO r» xj- s©

OS CM SO
00 00 CM
vs vs so

cm so cm
cn xt s©

| rssOO
I vs —• f

VI Os Os

s© oo

ers vs rs
xt m v» o
O so so oo -- vs OS
—■ cm cn xt s© v» v»

«n oo r» m oo oo
oo r- 5 rs —« vs
cnooocncnxr

oo r- o — Os —■

ossoxtrJoooooso

(M — ^oscMCMC-x-r-mcMm
cMOcooovj — v^r~—« w> o ©
r-xtv-ioo-^sooor^oosooo

— —• —• cm cn — , —

+ + + + + + ' +

cn Os

-*osvs©—'CMvscn
++++++ ’ +

»nooosr^vicnriooososossp
xtOs0OOss©^0\ 00 00CMCMOs
OOxtsOxtxtsOc^WlxtxtOcn

—• t- cn cm xt vs —
+ + + + +' ' ' + + + 4-

xt cn »n cm v->
++++++

Q OO xf
xt S© 00

vs o Q vs \p oo

CM Q Q c*i ö » O-¹ r>

CM CM 00 CM Os CM

Q Q Q Q vn vs
Q Q O O xt VS
o O r~ m en —
jqsooscnspg
++++++

— CM CM t- 00 VI

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992

Bilaga 1.4

F ör delningseffekter

F ördelningseffekter

I denna bilaga lämnas en redogörelse för de fördelningspolitiska effek-
terna av den ekonomiska utvecklingen och de förslag regeringen lagt
fram under hösten samt förslagen i budgetpropositionen.

1 Utvecklingen under 1980-talet

En utförlig redovisning av fördelningsutfället under 1980-talet kommer
inom kort att redovisas i en bilaga till långtidsutredningen. I det följande
redovisas i några punkter de viktigaste förändringarna i inkomst- och
förmögenhetsfördelningen under 1980-talet:

— Inkomstspridningen och antalet fattiga ökade i många OECD-länder,
bl.a. som följd av en högre arbetslöshet. Utvecklingen i Sverige
liknar den i andra länder.

— En betydande omfördelning har skett från yngre till äldre hushåll.

— De familjetyper som hade den lägsta standarden vid böijan av 1980-
talet har haft en svag utveckling, t.ex. ensamstående med bam, ung-
domar och ensamstående pensionärer.

— Lönespridningen har ökat, särskilt tydligt bland privattjänstemän.
Löneskillnaderna mellan kvinnor och män har ökat.

— Efter decennier av utjämning av de disponibla inkomsterna, ökade
skillnaderna något under 1980-talet. Inkomsterna har ökat särskilt
påtagligt i de översta inkomstskikten.

— Trenden till en jämnare fördelning av förmögenhetema bröts och
fördelningen har blivit något ojämnare.

Ännu saknas en samlad analys av orsakerna bakom de nya trenderna.
Utvecklingen torde dock bero på många faktorer: förändringar inom
lönebildningen och överhettningen på arbetsmarknaden, förmögenhets-
uppbyggnaden via inflationen, skatteavdragen och uppgången på börsen,
den minskade utjämningen genom skatter och sociala transfereringar
m.m.

2 Den samhällsekonomiska utvecklingen

Den fördelningspolitiska diskussionen har under lång tid haft sin tyngd-
punkt på verkningarna av skatter och transfereringar. Omfördelning
genom dessa system har uppfattats som statsmakternas viktigaste verktyg
för att åstadkomma en rättvis fördelning. Detta synsätt har emellertid
visat sig vara alltför begränsat.

En mer fullständig analys av fördelningsfrågoma måste bygga på
insikten att den samhällsekonomiska utvecklingen har en avgörande
betydelse för fördelningen av inkomster och konsumtionsmöjligheter.

Den ekonomiska tillväxten bestämmer utrymmet för standardökningar.
Men den makroekonomiska utvecklingen har också andra effekter.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.4.

Obalanser i ekonomin, som medför inflation, ökad arbetslöshet och höga
räntor, påverkar i hög grad hushållens ekonomiska situation. Dessa
effekter kan ha större betydelse för hushållen än konsekvenserna av
ändrade skatte- och bidragsregler. Nedan följer en diskussion om dessa
makroekonomiska faktorers roll för hushållens ekonomiska standard och
deras fördelningseffekter.

Den ekonomiska tillväxten

En god och varaktig ekonomisk tillväxt skapar resurser och utrymme för
en aktiv fördelningspolitik. När samhällets resurser växer kan förbätt-
ringar genomföras för utsatta grupper, utan att andra behöver få det
sämre. I flera fäll är en god ekonomisk tillväxt en inbyggd förutsättning
för fördelningssystemens funktion, t.ex. för ATP. I andra fäll sätter
skattetrycket och den ekonomiska tillväxten gränser för omfättningen av
sjukförsäkringen, det ekonomiska stödet till bamfämiljer osv.

Erfärenhetema av utvecklingen i Sverige under 1980-talet visar hur
viktig tillväxten är för hushållens ekonomiska standard. Den svaga eko-
nomiska tillväxten har inneburit låga reallöneökningar för vanliga lön-
tagare. I Sverige har de realt disponibla inkomsterna ökat med ca 19 %
åren 1982-1991. Sveriges BNP beräknas under denna period ha ökat med
18 %, medan genomsnittet för EG var 26 %. Om vi haft samma eko-
nomiska tillväxt i Sverige som i EG, skulle de disponibla inkomsterna ha
ökat betydligt mer under 1980-talet. Om man antar att ingen del av en
ökad tillväxt av lönesumman går till skatt, kan de disponibla inkomsterna
i Sverige, med EGs tillväxt, beräknas ha varit nära sex procent högre
efter perioden 1982-1991. Det motsvarar 9 600 kr. per hushåll i 1991 års
penningvärde. Beräkningen bygger på att den offentliga konsumtionen
inte ökas, att skattereglerna successivt anpassas och att produktivitets-
ökningen hamnar på EGs nivå.

Om den ekonomiska tillväxten 1992-1996 i Sverige skulle bli 2,5 %
per år i stället för en procent kommer, beräknat på samma sätt, hushål-
lens disponibla inkomster att öka ytterligare, eller med närmare sju
procent.

Den ekonomiska tillväxtens betydelse för hushållens köpkraft kan också
illustreras på följande sätt. Den realt disponibla inkomsten för konsu-
mentverkets olika typfämiljer, samtliga med två barn på fem resp. 13
år, beräknas ha ökat med 13-22 % under perioden 1983 till 1991 (tabell
1). Om Sverige i stället hade haft samma ekonomiska tillväxt som
genomsnittet i EG skulle enligt den tidigare beräkningen hushållens
disponibla inkomster ha ökat med ytterligare ca 6 %.

Den större ökningen av disponibel inkomst för typfamiljer med högre
inkomst beror på att skattereformens effekter endast beräknas efter
marginalskattens sänkning, medan följderna av finansieringen, t.ex.
beträffande basbreddningar, inte beaktas i konsumentverkets beräkningar.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

Tabell 1 Disponibel inkomst i konsumentverkets typfall 1983-1991

1991 års priser

Typfall

Disponibel inkomst

1983

1991

Ökning %

Kommunalanställd +
industriarbetare

15 200

17 700

16

Industritjänsteman +
industritjänsteman

17 200

21 000

22

Ensamstående
kommunalanställd

12 400

14 000

13

Källa: Konsumentverket och finansdepartementet

Inflationen

Inflationen påverkar hushållens ekonomiska standard och fördelningen av
välfärden på flera olika sätt. En hög inflation hämmar den ekonomiska
tillväxten och därigenom minskar utrymmet för standardökningar. Den
viktigaste effekten är att en hög inflation efter hand medför ökad arbets-
löshet, vilket indirekt påverkar fördelningen av välfärden. Inflationen
påverkar dessutom direkt hushållens köpkraft genom de sociala förmåner-
nas indexering, genom värdeförändringar av tillgångar m.m.

En hög inflation kan medföra omfattande omfördelningar av förmögen-
heter. Effekten uppstår i ett samspel mellan inflation, ränta och skattereg-
ler. Under 1980-talet var inflationen hög, räntorna tidvis låga samtidigt
som underskottsavdrag gav stora skattelättnader. I kombination med bl.a.
uppgången av fastighets- och aktievärdena medförde detta en omfattande
omfördelning från långivare till låntagare, från de som hyrde sina bo-
städer till de som ägde sin bostad. Hushållens inflationsvinster 1975-
1985 har beräknats till ca 185 miljarder kr.¹ Förlusterna för sparare m.fl.
var ca 90 miljarder kr. Olika beräkningar som gjorts tyder på att infla-
tionen systematiskt missgynnar låginkomsttagare och gynnar dem med
högre inkomster.²

Det fåtal studier som gjorts av inflationens verkningar på fördelningen
av disponibla inkomster tyder emellertid på en på kort sikt obetydlig
inverkan.³ Hög inflation leder ofta till sänkta reallöner för många lön-
tagare men de sociala förmånerna är i regel värdesäkrade.

Inflationens omfördelande verkningar är dock olika från tid till annan.
Under de senaste åren har realräntan ökat och inflationen minskat.
Genom skattereformen har värdet av underskottsavdragen sänkts. Det är
svårare att låna till finansiella placeringar och bygga upp en förmögenhet
via avdrag och inflationsvinster. Sänkt skatt på kapital gör det också mer
lönsamt att spara i bank. Inflationens inverkan är dock fortforande god-
tycklig och nyckfull och bestäms bl.a. av om prisökningarna är förvänta-
de eller inte.

¹ Spänt, R (1986). Ta chansen - pressa ned inflationen. LO-tidningen 7/2 1986.

² Real beskattning. SOU 1982:1

³ Se bl.a. Gustafsson, B (1987). Den offentliga sektorn - fördelningsaspekter:
Bilaga 20 till LU87. Stockholm. Allmänna förlaget.

De ekonomiska bedömningarna i bilaga 1.1 visar att inflationen under
de kommande två åren förväntas ligga på en för Sveriges del mycket låg
nivå. Kapitalinkomstskattesatsen sänks till 25 % år 1993, vilket innebär
minskade värden på underskottsavdrag. Det finns således goda förutsätt-
ningar att inflationens godtyckliga och omfattande omfördelande effekter
på inkomst- och förmögenhetsfördelningen skall kunna minskas kraftigt.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

Arbetslösheten

Arbetslöshetens effekter på fördelningen av ekonomiska resurser bestäms
av ett komplicerat samspel mellan ett flertal faktorer. Arbetslösheten
leder till direkta inkomstförluster, dels genom arbetslöshetsstödets regler
för kompensationsnivå och maximal ersättningstid, dels genom att ganska
många arbetslösa saknar rätt till ersättning. Okade utgifter för arbetslös-
het minskar indirekt de resurser som kan användas till stöd for andra
grupper i behov av sociala insatser. En hög arbetslöshet kan å andra
sidan pressa ned lönerna och bromsa snabba löneökningar for den mest
attraktiva arbetskraften. Arbetslösheten påverkar också inflationen, vilket
som nämnts kan ha betydelse för förmögenhetsfördelningen. Under
perioder med hög arbetslöshet sjunker ofta företagens vinster, vilket får
effekter bl.a. i högre inkomstskikt och för förmögenhetsfördelningen

Arbetslöshet medför en mycket kännbar försämring av den ekonomiska
standarden för en vanlig familj. Inkomstförlusten för en industriarbetare
som blir arbetslös i sex månader kan beräknas till ca 85 000 kr. (tabell
2). Om han har rätt till ersättning från arbetslöshetskassan utbetalas
ungefär 70 500 kr. som kompensation. Nettoförlusten efter skatt blir
närmare 10 000 kr. För en arbetare som inte är kassamedlem kan kontant
arbetsmarknadsstöd (KAS) beviljas med ca 24 000 kr. efter skatt. Efter
den maximala ersättningstiden, i regel 60 veckor för arbetslöshetskassa
och 30 veckor för KAS, blir bortfallet ännu större.

Tabell 2 Typexempel på inkomstförlust vid sex månaders arbetslöshet för
industriarbetare

1992 års skatteregler

Förutsättningar:

Industriarbetare, årslön

Sjukvårdsbiträde, 80 % arbetstid, årslön
Kommunalskatt

Två barn 5 och 8 år

Villa, taxeringsvärde

Lån med 13 % ränta

170 000

118 000

31,04

700 000

400 000

Resultat

Nu

Arbetslöshet

Lön

288 000

203 000

A-kasseersättning

70 500

Skatt

-70 165

-65 230

Barnbidrag

18 000

18 000

Disponibel inkomst

235 835

226 270

Inkomstförlust

-9 565

Anm: Vid beräkningen bortses från de tilläggsförsäkringar som kan förekomma.

En ökad arbetslöshet medför flera direkta fördelningseffekter. Främst
uppstår klyftor mellan arbetslösa och de som har arbeten. Inom gruppen
arbetslösa uppstår stora skillnader på grund av olika nivåer på arbets-
löshetsstödet. Möjligheten att återfå ett arbete varierar högst väsentligt
mellan individer beroende på ålder, utbildning, yrke och arbetslivser-
farenhet. Flera studier har visat att långvarig arbetslöshet leder till fram-
tida lönesänkningar.⁴

AMS beräknar att arbetarna utgör ca 70 % av gruppen varslade arbets-
tagare för 1991 (tabell 3). Detta är tämligen typiskt för hur varslen bru-
kar vara fördelade mellan arbetare och tjänstemän i perioder av konjunk-
turavmattning, även om arbetslösheten bland tjänstemän har ökat särskilt
mycket under 1991. Vi vet också att andelen ungdomar utan arbete är
betydligt högre än för genomsnittet av befolkningen. Risken att bli
arbetslös är således ojämnt fördelad mellan arbetare och tjänstemän samt
mellan olika åldersgrupper. Arbetslösheten är regionalt betingad med
högre arbetslöshet i glesbygden än i storstadsområdena. Dessutom är
arbetslösheten olika hög i skilda yrkesgrupper.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

Tabell 3 Arbetslöshet och varsel fördelad efter kön och ålder

Arbetare

Tjänstemän

Andel av varsel

68 %

32 %

Andel i arbetskraften

50 %

50 %

Andel arbetslösa

Män

Kvinnor

16 - 19 år

2.8

2,4

20 - 24 år

7,8

5,1

25 - 54 år

3,3

2,1

55 - år

1,4

1,1

Högst grundskola

20 - 24 år

10,9

7,7

Källa: Beräkningar från AMS, månadsdata nov. 1991.

Anslutningen till arbetslöshetskassorna har ökat under en lång följd av
år. Trots detta visar statistiken att ca 25 % av alla arbetslösa, som är
anmälda till arbetsförmedlingen saknar rätt till ersättning. Bland arbets-
lösa ungdomar under 19 år saknar närmare 84 % vaije form av ersätt-
ning. Generellt avtar andelen utan ersättning och andelen med KAS högre
upp i åldersgrupperna, medan en högre andel blir berättigade till A-
kassa.

Flera ekonomiska studier av arbetslöshetens effekter på inkomstfördel-
ningen har gjorts på tidsseriedata. Amerikanska, engelska och kanaden-
siska undersökningar har tidigare visat att olikheterna i inkomster ökar
när arbetslösheten växer. I en nyligen presenterad studie avseende
Sverige har visats att en höjd arbetslöshet leder till en ojämnare

⁴Björklund, A. (1990) i Persson, I. Generating Equality in the Welfare State.
Norwegian University Press. Oslo.

fördelning av bruttoinkomsterna.⁵ För perioden 1975-1988 observerades
emellertid inga fördelningseffekter av högre arbetslöshetstal på hushållens
disponibla inkomster. Flera förklaringar kan finnas till att hushållens
inkomster inte tycks påverkas. Hushållen kan kompensera arbetslöshet
genom ökat arbete vid en annan tidpunkt eller för någon annan hushålls-
medlem. Arbetslöshetsstödet ger därtill en ganska effektiv kompensation
för för-lorad arbetsinkomst, särskilt efter skatt. Socialbidragen minskar
inkomst-förlusten för ytterligare ett antal hushåll.

Det tycks också finnas ett samband mellan arbetslösheten och antalet
människor som behöver socialbidrag. I regeringens kartläggning av
socialbidragen från 1987 (Ds S 1986:7) sammanställdes ett flertal forsk-
ningsresultat som påvisar detta samband.

Arbetslösheten medför välfärdsförluster på flera områden. En rad
undersökningar på svenska och utländska data visar att arbetslöshet leder
till ohälsa. I en nyligen presenterad doktorsavhandling har man försökt
mäta människors kroppsliga reaktion på lång arbetslöshet⁶. Studien visar
att långvarig arbetslöshet ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar.
Långtidsarbetslösa får också osundare levnadsvanor. De röker betydligt
mer och motionerar mindre än andra grupper, vilket förhöjer risken för
sjukdomar.

Sedan 1989 har arbetslösheten ökat från 1,4 % till beräknat 2,8 % för
år 1991. För år 1992 bedöms i bilaga 1.1 att arbetslösheten kan komma
att nå 3,8 % som årsgenomsnitt. En kraftigt stigande arbetslöshet kom-
mer att beröra ett stort antal hushåll vaije år. En betydande del av den
ökade arbetslösheten kommer att bestå av längre arbetslöshetstider. Allt
fler arbetslösa riskerar att bli utförsäkrade. Både en högre arbetslöshets-
nivå och längre arbetslöshetstider skulle kunna medföra att arbetslösheten
får tydligare genomslag på inkomst- och förmögenhetsfördelningen än
vad tidigare studier visat. Behovet av socialbidrag kan komma att öka
betydligt.

Ränteläget

Ränteutvecklingen har under 1980-talet fått allt större betydelse för hus-
hållens ekonomi. Andelen hushåll med skulder har ökat från 53 % år
1975 till 67 % år 1989. År 1975 var hushållens sammanlagda brutto-
skulder ungefär lika stora som deras disponibla inkomster. År 1989 var
skulderna ca 40 % större än de disponibla inkomsterna. Enbart under
perioden 1983-1989 ökade hushållens nettoupplåning realt med ca 50 %.
Den ökade skuldsättningen motsvarades visserligen i stor utsträckning av
stigande värden på olika tillgångar. Avregleringen av kreditmarknaden
innebar att även hushåll med måttliga inkomster kunde belåna nära
100 % av värdet vid bostadsköp. Även tillgången på konsumtionskrediter

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

⁵ Björklund, A (1991). Unemployment and Income Distribution: Time-Series
Evidence from Sweden. Scand. J. of Economics 93 (3).

⁶Janlert,U (1991). Work Deprivation and Health. Karolinska institutet. Sundby-
berg.

har ökat snabbt. Andelen med negativ förmögenhet har ökat från 15 %
till 20 % under 1980-talet.

Efter skattereformen får hushållen svara för en ökad andel av ränte-
utgifterna efter skatt. De direkta effekterna för hushållen av en långvarig
räntehöjning blir därför större. En barnfamilj beräknas använda cirka en
sjättedel av sin disponibla inkomst till ränteutgifter. Ett förenklat exempel
visar att för en vanlig familj med eget hem med ett taxeringsvärde på 700
000 kr. och ett rörligt lån på 400 000 kr. medför en långvarig ränte-
ökning från 13 % till 18 % ökade utgifter efter skatt på 14 000 kr. under
ett år, enbart för bostadslånen (tabell 4).

Tabell 4 Typexempel på inkomstförlust vid räntehöjning från 13 % till 18 %
1992 års skatteregler

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

Förutsättningar: (se tabell 2)

Resultat

Nu

Räntehöjning

Lön

288 000

288 000

Ränteökning

-20 000

Skatt

-70 165

-64 165

Barnbidrag

18 000

18 000

Disponibel inkomst

235 835

221 835

Inkomstförlust

-14 000

De direkta fördelningseffekterna av ett högt ränteläge bestäms främst
av hur nettoräntoma är fördelade på olika hushåll. Hög ränta gynnar
hushåll med banktillgångar men missgynnar hushåll med stora skulder.
Nettoräntan efter skatt i andel av den disponibla inkomsten är positiv
eller svagt negativ i de lägsta decilema (diagram 1). I decilema
rangordnas hushållen med hänsyn till disponibel inkomst efter försörj-
ningsbörda. Den första decilen innehåller den tiondel av hushållen som
har de lägsta disponibla inkomsterna i förhållande till försörjningsbördan
osv. Den använda beräkningen av konsumtionsenheter bygger på social-
styrelsens råd om socialbidrag. Genom denna s.k. ekvivalensskala
omräknas de disponibla inkomsterna så att hänsyn tas till hushållens olika
försörj ningssituation.

Barnfamiljer har högre nettoränteutgifter i förhållande till de disponibla
inkomsterna än andra grupper. Gifta med barn har exempelvis i genom-
snitt nettoränteutgifter som motsvarar 7-9 % av hushållens disponibla
inkomster, medan ensamstående utan barn har nettoränteutgifter mot-
svarande ca 3 % av inkomsten.

Den direkta effekten av en räntehöjning, om vi antar att fördelningen
av bundna resp, rörliga lån är jämn mellan olika inkomstgrupper, blir
därför att de disponibla inkomsterna sänks mest för familjer i mellan-
inkomstlägen och för familjer med högre inkomster. Barnfamiljer träffås
betydligt kraftigare än andra familjetyper. Likviditetsproblem kan uppstå
för hushåll med höga ränteutgifter i förhållande till de disponibla
inkomsterna. I den hälft av hushållen som har de lägsta disponibla
inkomsterna i förhållande till försöijningsbördan beräknas 1992 finnas
nära 120 000 hushåll där ränteutgifterna utgör mer än 20 % av den
disponibla inkomsten.

Diagram 1 Nettoränta (inkomstränta minus utgiftsränta efter skatt) i procent av
disponibel inkomst. Deciler efter disponibel inkomst per konsumtionsenhet. 1992

1    2   3   4   5   6   7   8   910 Deciler

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

De indirekta effekterna av en räntehöjning är svårare att förutse. Ett
fåtal ekonomiska studier av dessa effekter har genomförts. Ett högt
ränteläge kan leda till förluster för de mest förmögna hushållen, som
förlorar på sänkta aktievärden och fastighetspriser.⁷ Sådana effekter har
emellertid mindre betydelse om ränteförändringarna är kortvariga, även
om högbelånade hushåll kan få betalningssvårigheter. Bestående ränte-
höjningar bör långsiktigt gynna kapitalägare. Ett högre kapitalavkast-
ningskrav minskar på sikt reallönerna.

Ränteläget får också omfattande indirekta fördelningseffekter via den
statliga budgeten och transfereringarna. Hushållen är nettolåntagare.
Höjda räntor torde leda till minskade skatteinkomster. En räntehöjning
leder dessutom till mer eller mindre automatiska ökningar av subvention-
er och transfereringar till hushållen, t.ex. höjda basbelopp och pensioner
och ökade räntesubventioner till bostäderna. På kort sikt kan detta leda
till en ökad utjämning, då exempelvis transfereringarna, med undantag
av räntesubventionerna, främst riktas till hushåll i lägre inkomstskikt.
Men statens utgifter för upplåning ökar. Genom försvagningen av de
offentliga finanserna minskar möjligheterna att bistå ekonomiskt svaga
hushåll.

Hushållen anpassar sig också hela tiden till ändrade förutsättningar,
t.ex. till höjda räntor. Dessa effekter måste också beaktas. Utvecklingen
under de senaste åren visar att sådana anpassningar kan bli omfattande.
Sedan 1989 har stora förändringar i hushållens sparande och skuldsätt-
ning inträffat, bl.a. som en följd av skattereformen och lågkonjunkturen.

⁷ Agell, J & Dillen, M (1988): Räntelägets fördelningseffekter. FIEF. Stockholm.

Nettoutlåningen till hushållen har minskat från 94 miljarder kr. 1988 till Prop. 1991/92:100
ca 15-20 miljarder kr. beräknat för 1991. Detta är främst en följd av att Bil. 1.4
allt fler hushåll nu väljer att återbetala sina lån.

Enligt den ekonomiska bedömningen i bilaga 1.1 medför bl.a. den
svenska kronans anknytning till ecun en stabilisering av ränteläget, men
utvecklingen under det senaste året visar att risker för tillfälliga ränte-
höjningar kvarstår. De sammanlagda direkta, indirekta och dynamiska
effekterna av en räntehöjning påverkar inte fördelningen av den ekono-
miska standarden på ett tydligt, systematiskt sätt. För många hushåll med
stora ränteutgifter för egna hem bestäms dock den ekonomiska standard-
utvecklingen de närmaste åren i hög grad av ränteutvecklingen. En kraf-
tig räntehöjning som blir bestående får allvarliga följder för ett stort
antal hushåll.

3 Fördelningseffekter

Metoderna för fördelningsanalyser av ändrade skatter och transfereringar
har utvecklats betydligt under de senaste fem åren. Nuvarande fördel-
ningsberäkningar beskriver dock endast de direkta effekterna av ändrade
regler. Vanligen jämförs hushållens ekonomiska standard, antingen
genom typexempel eller i statistiska urval, enligt tidigare regler med vad
som händer efter det att nya regler införs. Det underliggande antagandet
vid sådana statiska analyser är att inga andra ändringar av hushållens
beteende förväntas inträffa, oavsett om regler ändras eller inte. Man
antar dessutom att den ekonomiska utvecklingen är oförändrad eller
opåverkad av ändrade skatter eller transfereringar.

Detta är naturligtvis orealistiska antaganden. Normalt genomförs
åtgärder inom skatte- och transfereringssystemen just för att förändra
hushållens ekonomiska beteende eller för att påverka den allmänna sam-
hällsekonomiska utvecklingen. Skatteförändringar kan syfta till att t.ex.
öka hushållens sparande och därmed till att förbättra samhällsekonomins
funktionssätt.

Vid en dynamisk fördelningsanalys av skatte- och transfereringsförslag
skulle egentligen utgångsläget, dvs. förhållandena med nuvarande regler,
beskrivas med hänsyn till de samlade direkta, indirekta och dynamiska
effekterna på längre sikt av oförändrade regler. Konsekvenserna av
ändrade regler skulle på samma sätt beskrivas med de samlade effekterna
på längre sikt. Vilka förändringar kan då väntas inträffa beträffande
hushållens beteenden, obalanser i ekonomin eller den ekonomiska till-
växten och hur kan dessa förändringar, tillsammans med nya regler,
väntas påverka fördelningen av den ekonomiska välfärden? Skillnaderna
i utfall skulle då kunna visa de samlade direkta, indirekta och dynamiska
fördelningseffekterna av olika skatte- och bidragsregler.

Ännu finns det inte, såvitt känt, sådana komplexa modeller utvecklade,
vare sig i Sverige eller i andra länder, eftersom kunskaperna om hur
hushållen och samhällsekonomin anpassar sig till olika skatter och trans-
fereringar ännu är bristfälliga.

De förändringar av skatter och sociala transfereringar som nu är Prop. 1991/92:100
aktuella är relativt sett begränsade. De fördelningsmässiga effekterna av Bil. 1.4
åtgärderna motverkar delvis varandra. Sammantaget bör åtgärderna
således leda till mycket små förändringar i fördelningen av den ekono-
miska välfärden. Särskilt gäller det i förhållande till konsekvenserna av
den samhällsekonomiska utvecklingen i stort.

I det följande redovisas en bedömning av fördelningseffekter av
viktigare förändringar 1991-1993.

Effekter av olika förslag

De direkta fördelningseffekterna av en sänkt skatt på kapitalinkomster
beror på hur kapitalinkomsterna är fördelade mellan olika hushåll. Net-
toinkomster av kapital utgör en större del av inkomsten bland hushåll
med låg disponibel inkomst resp, bland hushåll med högst inkomster
jämfört med övriga grupper. Exempelvis finns det många pensionärer i
lägre inkomstskikt som gynnas av en skattesänkning. Det betyder att den
direkta fördelningseffekten blir ökade inkomster både för många ekono-
miskt svaga hushåll och för hushåll med högsta inkomster (diagram 2).

Om hänsyn tas också till förslaget att sänka räntebidragen, vilket höjer
bostadskostnaderna, får alla deciler utom den högsta sänkta disponibla
inkomster.

Sänkningen av skatter på värdepappersfonder, kapitalförsäkringar,
privata pensionsmedel m.m. gynnar främst företagare och höginkomst-
tagare. Innehavet av dessa tillgångar är koncentrerat till de högsta
inkomstskikten. Detsamma gäller sänkt förmögenhets-, arvs- och
gåvoskatt.

Diagram 2 Sänkt kapitalskattesats från 30 % till 25 %. Förändring av disponibel
inkomst per konsumtionsenhet i olika deciler. Procent

Procent

0,8 ..............................................................................................................................

1 23456789 10 Deciler

10

Även om vissa åtgärder gynnar ett fåtal hushåll med stora tillgångar,
är det inte säkert att de samlade direkta effekterna på inkomstspridning-
en, totalt sett, kommer att bli särskilt omfettande. Förmögenhetsskatt
betalas av en ganska begränsad grupp. Skattebortfallet för hela förmögen-
hetsskatten på under tre miljarder kr. pekar på att totaleffekten av ett
borttagande blir relativt svag. Skatteanpassningama har dessutom varit
betydande, bl.a. genom flyttning av förmögenheter till lågskatteländer
och skatteplanering för att undgå arvs- och gåvoskatt osv. Om en sänkt
förmögenhetsskatt leder till att färre förmögna hushåll flyttar ut, kan
inkomstskatten från dessa hushåll delvis kompensera bortfellet av för-
mögenhetsskatt.

De indirekta effekterna är svårare att bedöma. Sänkta kapitalskattesat-
ser medför högre räntekostnader för boendet. Tillsammans med andra
ekonomiska fektorer kan detta innebära en ytterligare press nedåt på
priserna på egna hem och bostadsrätter. Mer gynnsamma skatteregler för
aktier m.m. kan leda till att värdet stiger på sådana tillgångar. För-
mögenhetsstrukturen bland hushållen kan innebära att nedskrivna värden
på realkapital resp, ökade värden på aktier m.m. leder till förändringar
i förmögenhetsfördelningen.

En bedömning av fördelningseffekterna måste också inkludera de
dynamiska effekter man avser att uppnå med förslagen. Sänkningen av
kapitalskatten syftar till att uppnå ett högre hushållssparande och en
förbättrad kapitalförsörjning. Om detta sker förbättras förutsättningarna
för en ökad ekonomisk tillväxt, fler arbeten, lägre inflation och stabilare
räntor. Som visats tidigare har detta stor betydelse för hushållens eko-
nomiska situation. Om nettosparandet ökar och vidgas till allt fler grup-
per, kan åtgärdernas direkta effekter ytterligare motverkas. Låg kapital-
beskattning gynnar fåtalet när kapitalinkomsterna är koncentrerade men
gynnar flertalet om sparandet breddas till stora grupper.

En sänkt moms på mat m.m. ger följande fördelningseffekter, enligt de
analyser som gjordes av kommittén för indirekta skatter.⁷ Sänkt moms på
mat ger ungefär lika stort belopp till alla hushåll, oavsett inkomst.
Sänkningen i procent är emellertid större för låginkomsttagare än för
höginkomsttagare. Den största skillnaden uppstår mellan hushåll med
resp, utan barn. Hushåll med barn tjänar betydligt mer på en sänkt moms
på mat. Indirekta effekter kan uppstå om en prisanpassning sker, vilket
innebär att hela sänkningen inte når hushållen.

Den föreslagna ändringen av fmansieringsavgiften i arbetslöshetsförsäk-
ringen innebär att arbetslöshetskassorna måste höja sina medlemsavgif-
ter. Medlemsavgifterna torde knappast ha någon stark fördelningsprofil.
Nästan alla förvärvsarbetande (ca 80 %) är medlemmar i arbetslöshets-
kassan. Årsavgiften varierar i de stora kollektiven från ca 180 kr./år till
ca 350 kr./år. Den direkta effekten av en höjd egenavgift på fördelningen
av köpkraften kan väntas bli måttlig. Detsamma gäller effekten av slopad
skattereduktion för feckföreningsavgift.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

⁷ Reformerad mervärdeskatt m.m. SOU 1989:35.

11

Om de dynamiska effekterna blir att löneökningstakten och kostnadsut-
vecklingen bromsas kan detta leda till högre tillväxt och minskad
arbetslöshet. Om besparingarna dessutom används till arbetsmarknads-
politiska insatser m.m. kan den samlade effekten förväntas bli positiv.

Tidigare undersökningar av RFV och SCB har pekat på att karensdagar
kan missgynna bl.a. låginkomsttagare och kvinnor. Studier av korttids-
frånvaron, som redovisas av produktivitetsdelegationen, tyder emellertid
på att denna frånvaro är ganska jämnt fördelad i olika grupper.

Aktuella beräkningar tyder på att karensdagar får ganska svaga för-
delningseffekter. RFV och SCB har jämfört karensdagar med reglerna
före den sänkta kompensationsnivån till 65 % resp. 80 %, för individer
före skatt. Effekten torde bli avsevärt mindre när man jämför karens-
dagar med den nu gällande erättningsnivån och beräknar den efter skatt
(diagram 3). På hushållsnivå utjämnas effekten ytterligare bl.a. av att
män och kvinnor har olika korttidsfrånvaro.

Ett införande av karensdagar kan förväntas få positiva dynamiska
effekter genom att den omotiverade frånvaron minskar. Korttidsfrånvaron
har stor betydelse för företagens kostnader och en minskning kan därmed
bidra till en ekonomisk återhämtning.

Besparingar inom sjukförsäkringen kan missgynna individer som har
yrken med hög sjukfrånvaro. Besparingar samordnas dock med insatser
för att stärka incitamenten för förbättringar av arbetsmiljön. Genom
arbetsgivarperiod och satsningar på rehabiliteringsersättning gynnas direkt
de grupper som eventuellt drabbas av de statiska effekterna. Inkomstför-
lusten för den enskilde kommer också att begränsas genom det högkost-
nadsskydd som skall införas.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.4

Diagram 3 Två karensdagar i sjukförsäkringen. Förändring av disponibel
inkomst per konsumtionsenhet i olika deciler

12

När de olika förslagen till ändrade skatter och transfereringar läggs Prop. 1991/92:100
samman, blir effekten att hushållens disponibla inkomster per konsum- Bil. 1.4
tionsenhet ökar med drygt 2% 1991-1993.

Sammanfattningsvis kan konstateras att sänkta arvs-, kapital- och
förmögenhetsskattesatser på kort sikt ökar den ekonomiska standarden i
det översta inkomstskiktet. Men även många hushåll med lägre ekono-
misk standard får ökade inkomster. De direkta effekterna av hittills
föreslagna eller aviserade åtgärder inom skatte- och transfererings-
systemen kan bli en något ökad inkomstspridning. Efter hand som
åtgärderna medför ytterligare ökat sparande, också bland hushåll i
vanliga inkomstlägen, kan denna effekt komma att reduceras.

Men ökad arbetslöshet, mindre resurser till offentliga åtaganden m.m.
träffer delvis samma grupper som minskade sociala transfereringar. En
kraftigt ökad arbetslöshet kan väntas få långt större negativa verkningar
för redan utsatta grupper än hittills diskuterade besparingar inom
transfereringarna.

Om därför åtgärderna ger effekter som lägre arbetslöshet, bättre
tillväxt, lägre räntor och prisstabilitet kan det dynamiska samspelet
mellan olika insatser, sett över några år, leda till både en jämnare
fördelning och bättre villkor för utsatta grupper, jämfört med vad som
skulle inträffe utan dessa åtgärder.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

13

Bilaga 1.5

Ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken

Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken ^^Pi.i"^1/92:1(X)

Miljöministern kommer senare denna dag att redogöra för den miljö-
politiska strategin som bl.a. innehåller följande utgångspunkter:

— Miljölagstiftningen skärps och sammanförs i en miljöbalk som tar
sig uttryck i vad naturen långsiktigt tål.

— Miljökonsekvenser skall redovisas före vaije beslut som ger större
miljöpåverkan.

— Ekonomiska styrmedel skall användas för att driva på utvecklingen
till ett bärkraftigt samhälle. Sverige skall även i internationella fora
verka för en ökad användning och samordning av ekonomiska
styrmedel.

— Principen är att den som förorenar miljön skall betala. Inriktningen
skall vara att vaije vara och verksamhet bär sina egna miljökost-
nader.

— Företagens och den enskildes ansvarstagande skall underlättas genom
miljömärkning, information och utbildning.

— Producenternas ansvar att ta fram varor, som i alla led är miljöan-
passade, skall hävdas.

— Återanvändning och återvinning skall främjas.

Miljöpolitiken är en av de fyra stora uppgifterna för regeringsarbetet
under mandatperioden. Ekonomiska styrmedel är ett viktigt instrument
i en ambitiös och offensiv miljöpolitik. För att underlätta användningen
av ekonomiska styrmedel anser regeringen det värdefullt att lägga fast ett
antal grundläggande principer för dessa. I denna bilaga avgränsas
diskussionen till principer för ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
Utgångspunkten är att dessa i många fell bör användas i kombination
med regleringar och andra åtgärder. Ett viktigt komplement till styrmed-
len är information om sambanden mellan miljö och ekonomi. Mer
information om miljöproblem och samverkan mellan miljö och ekonomi
kan underlätta den enskildes ansvarstagande. Därför redovisas i bilagan
även åtgärder för att utveckla informationen.

1 Sambandet mellan miljö och ekonomi

Ett viktigt krav på den ekonomiska politiken är att den skall leda till en
långsiktigt hållbar utveckling. En långsiktig hållbar utveckling kan
beskrivas som en utveckling där framtida generationer får ta över en
nationalförmögenhet (inkl, miljö- och naturresurser) som är minst lika
stor som dagens. Det ekonomiska och sociala systemet måste således
byggas så att det är förenligt med grundläggande ekologiska och
naturvetenskapliga principer.

Produktion och konsumtion påverkar ofta miljön även för andra än de
direkt inblandade, vare sig de är företag eller hushåll. Utsläpp och annan
miljöförstöring orsakar samhällsekonomiska kostnader i form av sämre

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.5.

miljö för människor och sämre förutsättningar för olika typer av
ekonomisk verksamhet.

Om enskilda företag och hushåll inte bär ett tillräckligt kostnadsansvar
för miljöeffekter de orsakar, leder detta till att konsekvenser för miljön
i alltför liten utsträckning vägs in i de faktiska besluten. En teoretiskt
ideal lösning är att vaije företag och hushåll själva får bära kostnaderna
för de miljöeffekter de orsakar på samma sätt som de får betala för de
varor och tjänster de tar i anspråk. För att uppnå största möjliga välfärd
behöver således prissystemet utvidgas och kompletteras så att det tar
hänsyn även till miljökostnader. Detta kan ske genom ekonomiska
styrmedel i form av miljöskatter som motsvarar miljökostnaderna.
Andra metoder att minska/förhindra skadliga miljöeffekter är direkta
förbud eller kvantitativa regleringar, information, utbildning eller andra
typer av ekonomiska styrmedel som miljösubventioner, pantsystem etc.
I många fäll kan det vara fördelaktigt att kombinera flera olika typer av
styrmedel för att nå ett visst miljömål.

I praktiken är det emellertid inte så lätt att sätta ett pris på miljön. Den
grundläggande naturvetenskapliga kunskapen är ofta bristfällig. Det kan
finnas problem med att mäta både utsläpp och konsekvenser. Detta är
något som komplicerar användningen av både ekonomiska styrmedel och
regleringar. Effekter på inkomstfördelningen och den internationella
konkurrenskraften liksom höga administrationskostnader måste beaktas
i samband med nya styrmedel.

Skatt eller avgift

En avgift i statsrättslig mening föreligger i princip endast i de fäll det
utgår ett specificerat vederlag för den erlagda penningprestationen. En
avgift föreligger även för det fäll penningprestationen tas ut i närings-
reglerande syfte och tillförs näringsgrenen i fråga enligt särskilda regler.
Exempel på sådana avgifter är de som tas ut som prisregleringsavgifter
inom jordbruket och fisket samt den nyligen införda kväveoxidavgiften
för större förbränningsanläggningar.

Det förekommer att beteckningen avgift används om en penningpålaga
som rätteligen är en skatt, t.ex. ifråga om vissa arbetsgivaravgifter inom
socialförsäkringsområdet. När nya pålagor införs skall dock den
statsrättligt korrekta beteckningen användas.

Internationella aspekter

Miljöproblemen kan i princip indelas i tre grupper efter dess geografiska
spridning:

— Globala miljöproblem, som exempelvis klimatförändringar, där
miljöeffekterna är helt oberoende av var utsläppen sker.

— Regionala miljöproblem, där utsläppen i vissa länder påverkar miljö-
situationen både i det egna landet samt i angränsande länder. I detta
fäll kan den marginella miljöskadan vara beroende av var utsläpps-
källan är belägen.

— Lokala miljöproblem som exempelvis utsläpp i en sjö eller buller.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

Det faktum att världens länder blir alltmer integrerade miljömässigt och
ekonomiskt medför att de internationella aspekterna blir allt mer
betydelsefulla även inom miljöpolitiken. Hur olika typer av miljöproblem
påverkas av det ökande internationella beroendet är naturligtvis i sin tur
beroende av om det rör sig om skadliga miljöeffekter på global-,
regional- eller lokalnivå.

När det gäller utsläpp i ett land som ger miljöskadliga effekter i ett
annat land finns dels utsläpp som exempelvis koldioxid och freon, där
skadeverkningarna for vaije enskilt land bestäms av de globala utsläppen,
dels utsläpp som exempelvis svavel och kväve som ger betydande
regionala skadeverkningar.

Internationell handel innebär att utsläpp av ett visst ämne i ett land ofta
bestäms av konsumtionen av varor inom landet som kan innehålla detta
ämne och inte av produktionen. I en del fäll är det av praktiska skäl
endast produktionen som kan beskattas. Får införandet av en skatt till
effekt att produktionen flyttar till ett annat land medan utsläppen från
konsumtionen av dessa varor i det egna landet blir oförändrad leder det
inte till att den önskvärda reduktionen uppnås.

Vidare sker produkt- och teknikutvecklingen i allt större utsträckning
i internationella företagsnät p.g.a. den ökade internationaliseringen av
världsekonomin.

Skatter som baseras på nettotillskott av koldioxid eller på utsläpp av
freon liksom allmänna olje- eller energiskatter som avser att minska
förbrukningen blir långt mer effektiva om de införs parallellt i en stor del
av världsekonomin. Sverige bör därför ta miljöpolitiska initiativ och vara
pådrivande i olika internationella sammanhang. Eftersom Sverige ligger
långt framme på miljöområdet kan vi bidra med värdefulla erfarenheter.

Hänvisningen till internationella aspekter och förhållanden får
emellertid inte motivera en allmänt passiv linje på det nationella området.
Användning av ekonomiska styrmedel kan i många fäll bidra till
väsentliga miljöförbättringar inom Sverige.

Sådana nationella effekter är dock mindre betydelsefulla då det gäller
att vidtaga åtgärder mot globalt verkande miljöproblem, som exempelvis
att begränsa utsläpp av freon eller nettotillskottet av koldioxid. Ett
argument för ensidiga åtgärder, som dock måste prövas mycket noga i
vaije enskilt fall, kan vara demonstrationseffekten.

Valet och dimensioneringen av de nationella åtgärderna, när det gäller
globala och regionala miljöproblem, måste anpassas med hänsyn till
internationella återverkningar. Sverige bör arbeta i internationella fora för
att miljöskatter eller andra miljöpolitiska åtgärder genomförs i interna-
tionellt samarbete. Därigenom förhindras att de miljöstörande aktiviteter-
na omlokaliseras till andra länder. I så fäll äventyras inte sysselsättning
och produktion i Sverige samtidigt som miljön sammantaget förbättras.

Ett exempel på detta gäller energibeskattningen där förutom miljömäs-
siga hänsyn även fördelningspolitiska och regionala konsekvenser måste
beaktas. De eneigiintensiva industrierna är till stor del lokaliserade i
Norrland och Beigslagen. Sverige har därför valt att särbehandla vissa
konkurrensutsatta verksamheter vid eneigibeskattningen.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

Miljöskatter/avgifter eller regleringar

Miljöskatter är ofta ett lämpligt medel för att förmå hushåll och företag
att beakta miljöeffekter. I en del fall kan dock miljöeffekten vara så
skadlig att exempelvis en viss typ av utsläpp helt bör förbjudas. I andra
fäll kan en kvantitativ reglering vara att föredra på grund av att den kan
vara förhållandevis enkel att kontrollera och administrera. I många fäll
kan dock miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel vara att föredra
som alternativ eller komplement till kvantitativa regleringar. Ekonomiska
styrmedel gör det möjligt att motverka miljöskador på ett kostnadseffek-
tivt sätt.

Principen om förorenarens betalningsansvar innebär att förorenaren
själv skall bära den samhällsekononomiska kostnad som miljöförstöringen
medför. En miljöskatt liksom förbud och kvantitativa regleringar skall
enligt denna princip belasta företag och hushåll utan att särskilda
kompensationer utgår.

Miljöskatter bör teoretiskt sett utformas så att de för t.ex. ett extra
utsläpp motsvarar de samhällsekonomiska kostnaderna för utsläppet.
Kostnader i form av miljöpåverkan beaktas då på samma sätt som övriga
produktionskostnader. Därmed skapas ekonomiska motiv att undvika
skadliga miljöeffekter vid val av produktionsinriktning och produktions-
metod. Även köpare av de produkter som belagts med miljöskatter under
tillverkningen får ekonomiska motiv att beakta miljökostnaderna eftersom
skatten påverkar produktens pris.

En fördel med miljöskatter jämfört med de flesta typer av kvantitativa
regleringar är att miljöskatterna verkar mera generellt. Om ett miljöskad-
ligt utsläpp skattebeläggs skapar detta ekonomiska motiv för reduktion av
utsläppet på alla möjliga sätt och inte bara på det eller de sätt som
föreskrivs i en viss kvantitativ reglering. Företagen får således incitament
att begränsa utsläppet bl.a. genom inställning och val av maskintyp,
genom utveckling av ny teknik för produktion av varan samt genom att
utveckla substitut till den aktuella varan. Om miljöskatter läggs på ett
visst utsläpp bör det idealt sett omfätta alla sektorer, både nationella och
internationella. Vid kvantitativa regleringar finns inga ekonomiska motiv
för reduktion av utsläppet under den fästlagda nivån, vilket är fallet om
man istället använder ekonomiska styrmedel.

Om man vill begränsa utsläppen, i en situation där tillämpningen av
miljöskatter kan vara komplicerad, diskuteras handel med överlåtbara
utsläppsrättigheter som ett alternativ till en direkt kvantitativ reglering.
Tanken är i princip att man fastställer ett tak för utsläppen inom en viss
region och att rättigheter ges ut som precis når upp till det tillåtna taket.
Fördelningen av utsläppsrättigheter sköts sedan på en marknad. Det har
i praktiken visat sig finnas informations- och administrationsproblem
förknippade med utsläppsrättigheter. En av de grundläggande svårigheter-
na är att frågan om hur rättigheterna initialt skall fördelas.

Svensk miljölagstiftning tillämpar inte utbytbarhet mellan emissionskäl-
lor, utan krav och normer fastställs normalt för vaije utsläppskälla.
Miljöskyddskommittén (ME1989:04) arbetar med en översyn av

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

miljölagstiftningen. Kommittén har bl.a. i uppdrag att pndersöka om det
finns möjlighet att for ett visst område komplettera gällande villkor med
riktvärden för miljökvalitet som kopplas till den totala utsläppsmängden
för vissa förekommande ämnen och för alla miljöfarliga verksamheter
inom området. Det är i detta sammanhang viktigt att kommittén belyser
hur utbytbarhet mellan emissionskällor kan tillämpas inom svensk
miljölagstiftning.

Inkomster från miljöskatter

En viktig del i regeringens ekonomisk-politiska strategi är att gradvis
sänka skattetrycket. Inkomster från miljöskatter skall användas för att
reducera skatter inom alla de områden där lägre skatter ger en bättre
samhällsekonomisk resursanvändning. Skatteuttaget kan därmed i högre
grad baseras på aktiviteter som bör dämpas, som skadliga miljöeffekter,
och i mindre grad på verksamhet som bör uppmuntras, som arbete och
sparande.

Detta gäller särskilt miljöskatter med ett varaktigt skatteunderlag, t. ex.
koldioxidskatt. Andra miljöskatter har införts i syfte att på sikt eliminera
den negativa miljöpåverkan varvid skatteintäkterna endast blir temporära
och därmed endast kan finansiera en temporär sänkning av andra skatter.

Administrativa kostnader och krav

Beskattning och ekonomiska styrmedel har i hittills i begränsad utsträck-
ning använts inom miljöområdet. Det är naturligt att problem av praktisk
och administrativ art uppkommer när skatter införs på nya områden som
nu på miljöområdet. För att miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel
skall utgöra ett fungerande och framgångsrikt inslag i miljöpolitiken
krävs för miljöskatter, liksom för alla andra skatter, att medlen kan
administreras och kontrolleras av de administrerande myndigheterna samt
uppfättas som rimliga.

En första förutsättning för en miljöskatt är att en lämplig grupp
skattskyldiga kan preciseras. Av förenklingsskäl är det önskvärt med ett
relativt begränsat antal skattskyldiga. Detta mål kan strida mot målet att
skatten skall vara så nära relaterad till den miljöskadliga effekten som
möjligt.

En andra förutsättning för en väl fungerande miljöskatt är att under-
laget kan preciseras på ett entydigt och ändamålsenligt sätt.

En tredje förutsättning för en miljöskatt är att underlaget kan redovisas
och kontrolleras på ett godtagbart sätt. Myndigheterna skall således,
liksom vid kvantitativa regleringar, ha möjlighet att kontrollera de
skattskyldigas uppgifter om t.ex. kvantiteter av aktuella utsläpp.

Miljöskatter kräver slutligen uppbördsregler som preciserar när och
hur skatterna skall betalas. Administrativa kostnader kan omöjliggöra
många i övrigt adekvata miljöskatter och kan i andra fäll leda till att
miljöskatten måste ges en utformning som framstår vara mindre effektiv
om man bortser från administrationskostnaden.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

Inför avskaffandet av gränshindren den 1 januari 1993 har inom EG Prop. 1991/92:100
ett omfattande arbete bedrivits med att samordna och förenkla de Bil. 1.5
indirekta skatterna. Samordningen omfattar skattesystemets utformning
såväl vad gäller skattebaser och nivåer som system för uppbörd, kontroll
m m. Dessa regler för skatter inom EG måste utgöra utgångspunkten
också för det svenska regelsystemets utformning inom bl.a. miljöområ-
det.

2 Internationellt samarbete

Sverige har sedan lång tid tillbaka arbetat med att minska miljöfarliga
utsläpp. Successivt har allt hårdare miljökrav ställts på nationell
produktion och konsumtion. Miljöskatter har införts. Detta har resulterat
i att, utsläpp i andra länder i vissa fäll, är ett större problem för Sverige
än de inhemska utsläppen.

Miljöpolitikens största utmaning är de regionala och globala gränsöver-
skridande miljöproblemen. Dessa problem styrs till stor del av tre
"strömmar": vattenströmmar, luftströmmar och handelsströmmar. Det
finns inga nationella gränser för vatten- och luftströmmar och målet är
att reducera det som finns kvar av gränser beträffande handel.

Det bör i detta sammanhang särskilt noteras, att det inom internationel-
la fora som OECD, UNCTAD och GATT pågår ett intensivt arbete med
att utveckla tolkningen av den allmänna undantagsklausulen i frihandels-
avtalet vad gäller skydd för yttre miljö och hälsa. Diskussionen syftar till
att ge större handlingsutrymme för legitima miljöåtgärder som påverkar
handelsflöden, samtidigt som dold protektionism i form av miljökrav kan
undvikas. Internationella miljöregler för handeln skall eftersträvas.

Integrationen av världsekonomin och miljöproblemens karaktär innebär
att flera miljömål och medel i miljöpolitiken bäst utformas gemensamt
med andra länder. Ökad internationell samordning av åtgärder är
nödvändig för att finna kostnadseffektiva lösningar av miljöproblemen
och medverka till att undvika konkurrenssnedvridningar inom internatio-
nellt konkurrensutsatta näringar. En viktig uppgift i svensk miljöpolitik
är därför att aktivt söka samarbeta med andra länder om en generellt hög
skyddsnivå för miljön vad gäller såväl farliga ämnen i produkter som
direkta utsläpp från produktion. I detta sammanhang erinras om
regeringsförklaringens uttalande att högsta tillämpade ambitionsnivå skall
gälla på miljöområdet.

Principiellt om kostnadseffektiva internationella miljöavtal

Även om alla länder använder kostnadseffektiva styrmedel nationellt för
att nå miljömålen leder inte detta nödvändigtvis till en internationellt
kostnadseffektiv lösning. För att uppnå detta måste utsläppsreduktioner
etc vara störst i de länder där kostnaderna för dessa är låga. Teoretiskt
bör marginalkostnaderna för att reducera utsläpp med globalt verkande
miljöeffekter (växthusgaser och ozonuttunnande substanser) vara lika i

alla länder och motsvara den marginella miljöskadan. I praktiken torde
dock detta vara svårt att uppnå.

Kostnaderna för att reducera miljöskadliga utsläpp varierar i mycket
hög grad mellan olika länder. Detta gäller även länder på samma
"utvecklingsnivå", t.ex. OECD-ländema. Sverige har, enligt OECD-
studier, tillsammans med Noige och Schweiz, världens högsta maiginal-
kostnader för att reducera koldioxidutsläpp. Orsaken till skillnaden i
marginalkostnader är, i detta fall, framför allt att energisystemen och
flexibiliteten inom/mellan dessa varierar men också att åtgärder redan
genomförts i olika utstäckning. Det är ofta så att de länder som investerat
mest i att reducera miljöskadliga utsläpp från t. ex. energisektorn, har de
högsta marginalkostnaderna för framtiden.

Flera internationella miljöavtal Sverige ingått innebär att alla deltagan-
de länder förpliktigar sig att reducera sina utsläpp procentuellt lika
mycket i förhållande till utsläppen ett visst basår. Dessa avtal är oftast
inte kostnadseffektiva dels på grund av att kostnader för utsläppsreduktio-
ner varierar mellan olika länder, dels på grund av att miljövinsterna är
avhängiga av var utsläppsreduktioner sker d.v.s länder påverkas olika till
följd av bl.a. luftströmmar samtidigt som naturen har olika kritiska
belastningsgränser i skilda regioner. Målet med avtalen har varit att
"komma igång" med åtgärder. När avtalen skall revideras och nya
förhandlas fram är det viktigt att de leder till kostnadseffektiva och
flexibla lösningar. Om så inte sker kan det bli problem för länder, med
en utvecklad miljöpolitik, att kunna ratificera konventioner och andra
internationella miljöavtal på grund av de höga kostnaderna.

Forskning och internationellt arbete inom bl. a. OECD har de senaste
åren visat på möjligheter att åstadkomma mer kostnadseffektiva miljöav-
tal. Studier har visat på en stor potential för kostnadsbesparingar, om
ökat utrymme för marknadstänkande ges i miljöpolitiken. Det är
nödvändigt att ge förorenaren större flexibilitet i valet mellan olika
åtgärder för att nå miljökraven.

En särskild aktionsgrupp inom Helsingforskommissionen (HELCOM)
upprättades av statsministrarna kring Östersjön vid ett möte i Ronneby
i september 1990. Aktionsgruppen skall i april redovisa ett samlat
åtgärdsprogram för att rena Östersjön. Gruppen kommer att identifiera
de 100 värsta utsläppskälloma och komma med förslag om kostnadseffek-
tiva lösningar. Sverige bör vid behandlingen av rapporten och i det
fortsatta HELCOM-arbetet aktivt verka för att kostnadseffektiva
styrmedel används.

EG och miljöpolitiska styrmedel

Den nyligen genomförda skattereformen innebär att vissa av de punkt-
skatter som inte är förenliga med EG-principema slopas. De återstående
punktskatterna som inte är förenliga med EG:s principer slopas i
samband med ett medlemskap, med hänsyn till eventuella övergångsreg-
ler. Utöver anpassningen till EG är huvudmotivet för detta en strävan att
förenkla skattesystemet.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

EG-kommissionen har utformat konkreta förslag till miljöpolitiska
styrmedel.

En viktig slutsats man kan dra av detta arbete är att man måste skilja
på miljöskatter avseende produkter respektive miljöskatter på utsläpp.

Vidare innebär EG:s arbete att punktskatter får inte hindra det fria
varuflödet eller innebära att skattemässiga gränser mellan länderna
bibehålls. De punktskatter som förutsätts kunna behållas är endast sådana
som är utformade så att de inte kräver gränskontroll eller på annat sätt
stör varuhandeln enligt EG:s regler. Utsläpp av föroreningar, liksom i
viss utsträckning konsumtionsvaror, bör däremot kunna beskattas på
nationell basis under förutsättning att det kan ske utan gränskontroller.

I överensstämmelse, med den ordning som lagts fäst inom EG för de
indirekta skatterna, bör för svensk del inriktningen på miljöområdet
därför vara att inte införa sådana punktskatter på produkter som innebär
att skatt debiteras vid import eller avlyfts vid export eller på annat sätt
ger upphov till gränskontroller. Inriktningen bör istället vara en
produktbeskattning harmoniserad med EG-reglema eller också att införa
utsläppsrelaterade skatter eller avgifter, förutsatt att dessa ger avsedd
effekt på miljön och är praktiskt genomförbara. Vid utformningen av
utsläppsrelaterade punktskatter bör särskild hänsyn tas till internationellt
konkurrensutsatta sektorer. Sverige skall spela en pådrivande roll i det
europeiska miljövårdsarbetet.

3 Viktigare ekonomiska styrmedel i Sverige

En mer målmedveten miljöaktivitet på skatteområdet började på allvar
under 1980-talet. Energiskatterna på olika energislag höjdes med hänsyn
tagen till bl.a. miljöskadligheten.

1984 infördes vissa avgifter på gödselmedel och bekämpningsmedel.
Syftet med dessa avgifter var delvis milj obetingade.

1986 differentierades bensinskatten så att oblyad bensin fick en lägre
skatt än blyad. Därigenom skapades motiv till att dels gå över till oblyad
bensin för bilar som kan drivas med båda kvaliteterna, dels till att
tidigare byta till bil som drivs med blyfri bensin.

För att uppmuntra till en förtida övergång till katalytisk avgasrening
reducerades bilaccisen för nya bilar av 1987 och 1988 års modeller om
dessa var försedda med katalytisk avgasrening. Från och med 1989 års
modeller är katalytisk avgasrening obligatorisk. Detta är ett exempel på
hur ett förbud kan kompletteras med ett ekonomiskt styrmedel i form av
en subvention för att tidigarelägga och därmed förstärka effekten.

Sedan 1989 finns en miljöskatt på inrikes flygtrajik som utgår med 12
kr. per kg kväveoxider och kolväten. Skatten har bidragit till att
Linjeflyg bytt brännkammare i Fokker F 28-motorema, vilket minskat
kolväteutsläppen med ca 90 %. Utsläppen av koloxid har minskat med
närmare 75 %.

I samband med skattereformen infördes mervärdeskatt på energi.
Punktskatterna sänktes med 50 % och ersattes delvis av koldioxidskatt

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

och svavelskatt. Samtidigt beslutades om en differentiering av energiskat-
ten på oljeprodukter i syfte att framför allt stimulera användningen av ur
miljösynpunkt bättre dieselkvaliteter. Dessa miljöskatter infördes i
huvudsak den 1 januari 1991. Koldioxidskatten tas ut på olja, kol,
naturgas, gasol och bensin och motsvarar 25 öre per kg utsläppt
koldioxid. En motsvarande skatt på koldioxid har integrerats i miljöskat-
ten på flyg.

Svavelskatten tas ut med 30 kr. per kg svavel i kol och torv och med
27 kr per m³ olja för vaije tiondels viktprocent svavel i oljan.

Den höjda energibeskattningen ökar intresset för olika typer av energi-
sparande. Koldioxidskatten ger motiv för att gå över till eneigislag med
låga utsläpp av koldioxid. Svavelskatten leder till övergång från
högsvavliga till mer lågsvavliga kvaliteter av olja och andra energislag
liksom till reningsåtgärder. Det kan nämnas att sedan förslaget om
svavelskatt presenterats har utbudet av lågsvavliga oljor ökat så att det
nu också finns tjockolja i kvaliteter med mycket låga svavelhalter.

Riksdagen har också beslutat om en miljöavgift på utsläpp av kväve-
oxider från större förbränningsanläggningar som infördes den 1 januari
1992. Samtliga dessa miljöskatter/avgifter har ett styrande syfte.

Den avgift på utsläpp av kväveoxider från energianläggningar som
gäller från och med den 1 januari 1992 blir den första avgift i Sverige
som baseras på mätning av de faktiska utsläppen. Eftersom installation
av mätutrustning inte kan krävas för mindre energianläggningar är
avgiften begränsad till de totalt ca 200 anläggningar som har en tillförd
effekt på minst 10 megawatt och en energiproduktion som överstiger 50
gigawattimmer per år. Avgiften uppgår till 40 kr. per kg utsläpp räknat
som kvävedioxid. För att inte snedvrida konkurrensen återförs intäkterna
från avgiften till kollektivet av betalningsskyldiga. Därmed missgynnas
inte stora anläggningar, vilka ur miljösynpunkt oftast är att föredra då de
är energieffektivare och klarar högre reningskrav. Aterföringen sker på
basis av producerad energimängd. Detta system ger incitament dels till
en effektivisering av energiproduktionen, dels till en minimering av
kväveoxidutsläppen.

Från och med 1993 års modeller kommer nya personbilar, lastbilar
och bussar att indelas i tre miljöklasser. De personbilar som uppfyller
särskilda miljökrav erhåller en rabatt på försäljningsskatten medan
personbilar som enbart uppfyller baskraven får höjd försäljningsskatt.
Avsikten är att på detta sätt stödja introduktionen av teknik som ger lägre
avgasutsläpp. För tunga lastbilar och bussar införs försäljningsskatt, utom
för de fordon som uppfyller kraven för den bästa miljöklassen.

För närvarande tas bensinskatt ut med 80 öre per liter för sådan etanol
som är avsedd för motordrift. I syfte att möjliggöra försöksverksamhet
i tillräckligt stor utstäckning — framför allt etanoldrivna bussar i
storstadstrafik — har skatten slopats på oblandad etanol som används för
drift av motorfordon.

Energiskatt tas idag inte ut för elproduktionsanläggningar med mindre
än 100 kW installerad effekt såvida inte producenten yrkesmässigt
distribuerar elkraften. Vindkraftverk producerar mindre elenergi än

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

vattenkraftverk med samma generatoreffekt. För att inte missgynna
vindkraftproduktionen höjdes skattepliktsgränsen till 500 kW för
vindkraftverk från 1 januari 1992.

4 Riktlinjer för ekonomiska styrmedel inom
miljöpolitiken

En långsiktigt hållbar utveckling är ett viktigt mål för regeringens politik.
Miljöhänsyn måste prägla samhällets utveckling. Samtidigt är det
nödvändigt att avväga miljöpolitikens faktiska inriktning och åtgärdernas
utformning mot andra politiska mål.

Regeringen eftersträvar en politik som gör det möjligt att nå miljö-
målen på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt.

De miljöskatter och avgifter som införts i Sverige har haft som syfte
att bidra till långsiktiga förändringar för att förbättra miljön. Flera av
styrmedlen har inriktats på de globala och gränsöverskridande förorening-
arna, där Sverige ingått internationella avtal. Regeringen anser att
ytterligare steg i förändringsprocessen bör ske genom att Sverige i
kommande internationella förhandlingar aktivt skall verka för flexibla
överenskommelser, baserade på kostnadseffektiva utsläppsbegränsningar
globalt och regionalt.

Genom skattereformen lades grunden till en mera miljöanpassad
inriktning av skattesystemet. Skatteuttaget kom att i högre mån baseras
på aktiviteter som man vill reducera, t.ex. skadliga miljöeffekter, i syfte
att minska beskattningen av aktiviteter som bör främjas som arbete och
sparande. Regeringen skall så långt det är möjligt ta vara på möjligheter-
na att ytterligare ändra beskattningen i denna riktning.

Det är regeringens uppfattning att miljöräkenskapsutredningens arbete
lagt en god grund för att vidareutveckla informationen om sambanden
mellan miljö och ekonomi. Regeringen anser att förbättrad information
bidrar till att förverkliga de miljöpolitiska målen och till att vidtagna
åtgärder kan utvärderas på ett effektivt sätt.

Miljöskatter, andra ekonomiska styrmedel samt regleringar skall
avvägas så att företag och hushåll beaktar miljökostnaderna på samma
sätt som övriga kostnader. En utvärdering av redan införda ekonomiska
styrmedel skall göras. Regeringen avser att återkomma i 1992 års
kompletteringsproposition med en mer preciserad helhetsstrategi avseende
ekonomiska styrmedels praktiska användning i miljöpolitken.

Grundläggande principer

Användningen av ekonomiska styrmedel skall genomföras utifrån de
principer som här diskuterats och som sammanfattningsvis innebär:

— Den konkreta tillämpningen av miljöpolitiken och åtgärderna skall
regelbundet utvärderas och omprövas utifrån förbättrad kunskap om
bl.a. sambanden mellan miljö och ekonomi.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

10

— I den utsträckning som miljöskatter medför ökade inkomster till
staten, skall detta ske inom ramen för ett sänkt skattetryck.

— Sverige bör engagera sig aktivt i det internationella miljösamarbetet
och fortsätta att vara pådrivande vad gäller införandet av effektiva
styrmedel i syfte att motverka utsläpp som leder till globala och
regionala miljöproblem. Sverige bör vidare verka för att de
internationella avtalen ges en sådan utformning att åtgärder genom-
förs där de är mest kostnadseffektiva.

Bland de åtgärder som regeringen avser att vidta kan nämnas följande:

Mi ljöräkenskaper

Under 1990 tillsattes miljöräkenskapsutredningen (MIR) för att undersöka
möjligheterna att komplettera nationalräkenskaperna med miljö- och
naturresursräkenskaper. Utredningen redovisades i maj 1991 och
förslagen gäller i huvudsak:

— Fysiska räkenskaper. Uppdrag till statistiska centralbyrån (SCB) att
utveckla fysiska räkenskaper, samt att förbättra och komplettera
miljöstatistiken.

— Monetära räkenskaper. Uppdrag till konjunkturinstitutet (Kl) att
redovisa de viktigaste sambanden mellan miljö och ekonomi, samt att
ansvara för forskning och utveckling kring monetära räkenskaper.

Utredningen har fått synpunkter från ett femtiotal remissinstanser,
varav de flesta har en positiv syn på utredningens analys och grundläg-
gande förslag. Flera instanser vill dock utvidga räkenskaperna till fler
områden än de utredningen föreslagit. Några instanser är tveksamma till
de monetära räkenskaperna.

Regeringen avser att ge konjunkturinstitutet uppdraget att utveckla
metoder och modeller för att redovisa de viktigaste sambanden mellan
miljö och ekonomi. En särskild samarbetsgrupp bör bildas med uppgift
att stödja och påverka arbetet. Statistiska centralbyrån bör få ansvar för
att utveckla miljöräkenskaper, samt att förbättra och komplettera
miljöstatistiken.

Möjligheter till ytterligare ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet

Det är angeläget att utforma effektiva styrmedel för att minska avfälls-
volymema och avfallets miljöfarliga innehåll. Samtidigt bör principen om
förorenarens ansvar stärkas.

En särskild arbetsgrupp kommer att klarlägga effekterna av en införd
avfällsskatt och därvid pröva dess lämplighet som kostnadseffektivt
styrmedel för att minska avfällsvolymema och främja avfällssortering.

Arbetsgruppen skall beakta de åtgärder som redan har genomförts eller
kommer att genomföras i kommunerna. Regeringen kommer under våren
att behandla förslagen från förpackningsutredningen (SOU 1991:76).
Även detta skall beaktas.

Prop. 1991/92:100

Bil. 1.5

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

11

Innehållsförteckning

Innehåll

Finansplanen

Prop. 1991/92:100

Bil. 1

1

Mål för en ny politik

1

2

Den ekonomisk-politiska strategin

7

3

Det första steget - åtgärder hösten 1991

12

4

Det andra steget - finansplanen 1992

14

5

Politiken på längre sikt

18

6

Effekter av politiken

21

7

Den ekonomiska utvecklingen 1991-1993

23

8

Avslutning

27

Statsbudgeten och särskilda frågor

1

Statsbudgeten budgetåren 1991/92 och 1992/93

29

2

Underliggande budgetutveckling

38

3

Budgetunderskott och statsskuld

38

4

Styrning av statsförvaltningen och de finansiella
förutsättningarna for myndigheterna

40

5

Statliga betalningar och postgirot

57

6

EES-avtal

65

7

Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m.
för budgetåret 1990/91

67

8

Lönenivån i anslagsberäkningarna

70

Hemställan

71

Bilagor

Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget

Bilaga 1.2 Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning

Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfinansiella
utvecklingen m.m.

Bilaga 1.4 Fördelningseffekter

Bilaga 1.5 Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. Innehåll

Bilaga 2 till budgetpropositionen 1992

Kungliga hov- och slottsstaterna

(första huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100

Bil. 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet Davidson

Anmälan till budgetpropositionen 1992

A. Kungliga hovstaten

A 1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets hovhåll-
ning

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

18475000

20450000

23500000

Från anslaget bekostas statschefens officiella funktioner. Bl.a. avlönas ca
45 anställda inom hovförvaltningen.

Utöver det på statsbudgeten upptagna anslagsbeloppet har regeringen i
regleringsbrev medgivit att anslaget får överskridas med 3 milj.kr. under
budgetåret 1991/92 med hänsyn till den planerade omfattningen av stats-
besök m.m.

Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till 23,5 milj.kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets hovhållning
för budgetåret 1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 23 500 000 kr.

1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

B. Kungliga slottsstaten

B 1. De Kungliga slotten: Driftkostnader

Prop. 1991/92:100

Bil. 2

1990/91

1991/92

1991/92

1992/93

Utgift

Anslag

Anslag exkl.
mervärdesskatt

Förslag

29268000

23212000

23179000

26150000

De kungliga slotten räknas till Sveriges förnämsta kulturminnesobjekt.

Stockholms slott används av kungen och inrymmer representationslokaler
och kontor. 1 Stockholms slott finns bl.a. riksmarskalksämbetet, ståthålla-
rämbetet, husgerådskammaren och Bernadottebiblioteket. Vissa delar av
slottet visas även för allmänheten. En del av Drottningholms slott används
av kungen och hans familj som bostad och en annan del visas för allmän-
heten. Ulriksdals slott har delvis upplåtits till kansli för Världsnaturfonden
men har även öppnats för allmänheten och används för utställningar. I
anslutning till slottet finns en utställningslokal för drottning Kristinas krö-
ningsvagn och i det s.k. Orangeriet finns ett skulpturmuseum. Haga slott
används av regeringen som bostad för prominenta gäster från utlandet.
Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning av en del av
svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott visas för allmänheten.
För användningen av hela Strömsholms kronoegendom finns en samarbets-
grupp, tillkallad av länsstyrelsen i Västmanlands län med representanter för
bl.a. byggnadsstyrelsen, domänverket, kommunen och landstinget samt
Ridfrämjandet. Rosersbergs slott disponeras till större delen av statens rädd-
ningsverk. De två övervåningarna i slottet har dock fått behålla sin ur-
sprungliga karaktär och visas för allmänheten. Tullgarns slott är upplåtet för
visning.

Från detta anslag avlönas ca 75 anställda, varav ca 25 i park- och träd-
gårdsvård och tolv för lokalvård. Härtill kommer drygt 25 personer med
uppdrag av deltids- och bisysslekaraktär. Från anslaget betalas även andra
driftkostnader för de kungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll.

Riksmarskalksämbetet har — i anslutning till en framställning från ståt-
hållarämbetet — hemställt att 28 325 000 kr. anvisas för driften av de
kungliga slotten under nästa budgetår. Installation och underhåll av larman-
läggningar liksom skyddet av den kungliga familjen medför ökade kostna-
der. Även i övrigt ökar kostnaderna för verksamheten. Ståthållarämbetet
anser det rimligt att detta anslag budgeteras på ett sätt som motsvarar fak-
tiska behov och faktisk förbrukning.

Riksrevisionsverket (RRV) har under året lämnat synpunkter på redovis-
ningen av verksamheten inom ståthållarämbetets verksamhetsområde.
Ståthållarämbetet avser att under innevarande budgetår ta initiativ till en
mera samlad redovisning i linje med de synpunkter som RRV lämnat.

Sammanställning

Prop. 1991/92:100

Bil. 2

1991/92         Beräknad ändring

exkl.             1992/93

mervärdesskatt --------------------

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnader

21 331000

+ 2 971000

(därav lönekostnader)

(18 700000)

( + 2721000)

Lokalkostnader

3 183000

—

Summa utgifter

24514000

+ 2 971000

Avgår:

Uppbördsmedel

1 335000

-

Summa anslag

23179000

+ 2971000

Föredragandens överväganden

Mitt förslag till medelsberäkning framgår av sammanställningen. Den in-
nebär att jag har gjort en pris- och löneomräkning av anslaget. Vidare har jag
räknat upp anslaget med 2 milj.kr. med hänsyn till att ståthållarämbetet från
byggnadsstyrelsen tar över kostnadsansvaret för verksamhetsanknutna lo-
kalåtgärder m.m. samt för vissa säkerhetshöjande åtgärder. Jag har också
med tillfredsställelse noterat ståthållarämbetets initiativ med anledning av
RRV:s synpunkter.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till De Kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret 1992/93
anvisa ett förslagsanslag på 26 150 000 kr.

B 2. Kungliga husgerådskammaren

1990/91 Utgift             8 847000

1991/92 Anslag           9059000

1991/92 Anslag exkl.

mervärdesskatt    9049000

1992/93 Förslag          10600000

Husgerådskammarens uppgift är att svara för underhåll och vård av de
konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten som tillhör
staten men disponeras av kungen, att vetenskapligt bearbeta samlingarna
samt att genom skrifter och visningsverksamhet presentera samlingarna för
allmänhet och forskare. Dessutom förvaltar husgerådskammaren de Berna-
dotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk
samt administrerar Bernadottebiblioteket. Slutligen hjälper husgerådskam-
maren till vid tillfällig möblering för representation o.dyl.

Av medel från detta anslag avlönas ca 30 anställda.

I samband med anslagsframställningen for budgetåret 1989/90 lade hus-
gerådskammaren fram en långtidsplan för en upprustning under perioden
1989-1999, som skulle ge kammaren möjlighet att hålla en godtagbar kon-
troll över samlingarnas kondition och resurser för de mer akuta vårdinsat-
serna. Husgerådskammaren har därefter tillförts ökade resurser för detta
ändamål.

I anslagsframställningen för budgetåret 1992/93 begär nu husgerådskam-
maren inom ramen för långtidsplaneringen ytterligare resursförstärkningar.
Vidare föreslår husgerådskammaren att särskilda medel anvisas för nyan-
skaffning av möbler, textilier m.m. samt för förbättrade vårdinsatser av de
Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthant-
verk.

Riksmarskalksämbetet tillstyrker husgerådskammarens framställning
om ett anslag för budgetåret 1992/93 på 13 189 000 kr., varav 900 000 kr. i
engångsanslag.

Prop. 1991/92: 100

Bil. 2

Sammanställning

1991/92
exkl.
mervärdesskatt

Beräknad ändring
1992/93

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnader

9145000

+ 1551000

(därav lönekostnader)

(8051000)

(+1451000)

Avgår:

Uppbördsmedel

96000

—

Summa anslag

9049000

+ 1551000

Föredragandens överväganden

Min bedömning av medelsbehovet framgår av sammanställningen i det
föregående. Utöver pris- och löneomräkning beräknar jag en ökning av
anslaget med 0,8 milj.kr. Det får ankomma på husgerådskammaren att
närmare avgöra hur de ökade resurserna bäst skall användas. När det gäller
vården av de Bernadotteska familjestiftelsernas samlingar är jag inte beredd
att föreslå några ändrade finansieringsformer.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1992/93 an-
visa ett förslagsanslag på 10 600 000 kr.

Register

Sid.

Prop. 1991/92:100

Bil. 2

Anslag kr.

A. Kungliga hovstaten

1. Hans Maj :t Konungens och det
Kungliga Husets hovhållning

B. Kungliga slottsstaten

2. De Kungliga slotten:
Driftkostnader

3. Kungliga husgerådskammaren

23 500000

26150000

10600000

36750000

Totalt för Kungliga hov- och slottsstaterna

60250000

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

Bilaga 3 till budgetpropositionen 1992

Justitiedepartementet

(andra huvudtiteln)

Prop.

1991/92:100

Bilaga 3

ÖVERSIKT

Justitiedepartementet svarar för beredning av lagstiftningsärenden på
många områden. Den 1 december 1991 överfördes hyreslagstiftningen till
justitiedepartementet från det dåvarande bostadsdepartementet.

Till justitiedepartementet hör huvudparten av domstolsväsendet samt
åklagarväsendet, rättshjälpen, de allmänna advokatbyråerna och kriminal-
vården. Sedan den 1 december 1991 hör aven polisen till departementets
verksamhetsområde. Inom departementets område faller också den
verksamhet som utövas av justitiekanslem, datainspektionen,
brottsförebyggande rådet och brottsskadenämnden. Bokföringsnämnden
är också en myndighet som hör till justitiedepartementets område, men
frågor om anslag till nämnden redovisas numera under VII:e huvudtiteln
(finansdepartementet).

Utgifterna inom justitiedepartementets område beräknas under
budgetåret 1992/93 komma att öka med 2 024,1 milj.kr. till 17 849,4
milj. kr.

Utvecklingen inom rättsväsendet

Huvuddelen av verksamheten på justitiedepartementets område avser
uppgifter som direkt eller indirekt regleras genom lagstiftning.
Domstolarna och myndigheterna har begränsade möjligheter att själva
påverka verksamhetens omfattning.

Den verksamhet som avser samhällets åtgärder mot brott och som tar
en betydande del av rättsväsendets resurser i anspråk bestäms till stor del
av brottsutvecklingen och inom de olika delområdena av sådana faktorer
som antalet anmälda brott, mängden mål och deras svårighetsgrad samt

1 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

inom kriminalvården av antalet utdömda frihetsstraff och strafftidernas
längd. Arbetet inom rättsväsendet hänger på detta område mycket intimt
samman. I huvudsak kan det sägas gå en rak linje när det gäller åtgärder
mot brott från polis, via åklagare och domstolar till kriminalvård.
Brottsutvecklingen är stigande och arbetsbelastningen ökar. Motsvarande
gäller för domstolarnas del mål och ärenden från de många områden som
faller utanför lagföringen av brott.

Domstolsväsendet

Domstolsverket har under år 1991 gett in fördjupad anslagsframställning
avseende budgetperioden 1992/93 - 1994/95. Med hänsyn till förväntade
förändringar i domstolsverksamheten, bl.a. till följd av domstolsutred-
ningens arbete, får domstolsväsendet nu en endast tvåårig budgetram.
Domstolsväsendet tillförs medel som kompensation för vissa
ofmansierade kostnader och för volymförändringar.

Åklagarväsendet

Åklagarväsendet går in i det andra året i den pågående treåriga budget-
perioden. Ytterligare medel tillförs som kompensation för ofinansierade
kostnader.

Polisen

En mål- och resultatorienterad styrning införs successivt för polisens del.
Intagningen av aspiranter på polishögskolan ökas.

Kriminalvården

Rationaliseringar inom kriminalvården beräknas uppgå till drygt 31 milj,
kr. Omkring 20 milj. kr. återförs till kriminalvården för effek-
tivetetsbefrämjande åtgärder inom ekonomiadministrationen och
utbyggnad av behandlingsprogram för narkotikamissbrukare på krimi-
nalvårdsanstaltema. Det återförda beloppet skall vidare tas i anspråk för
en utvidgning av försöket med samhällstjänst till hela landet och för
frivårdens arbete med kontraktsvård.

Rättshjälpen

Åtgärder aviseras för att begränsa rättshjälpskostnadema.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Sammanfattning

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Förändringarna inom justitiedepartementets område i förhållande till
budgetåret 1991/92 framgår av följande sammanställning. Beloppen anges
i milj. kr.

Anvisat¹     Förslag Förändr.

1991/92    1992/93

Andra huvudtiteln

A. Justitiedepartementet m.m.

124,2

136,3

12,1

B. Polisväsendet

8 938,2²

10 254,1

1 315,9

C. Åklagarväsendet

496,4

529,6

33,2

D. Domstolsväsendet

2 229,3

2 466,7

237,4

E. Kriminalvården

2 941,8³

3 312,3

370,5

F. Rättshjälp m.m.

772,5

938,6

166,1

G. Övriga myndigheter

50,9

56,2

5,3

H. Diverse

272,0

155,6

- 116,4

Summa för justitiedepar-

15 8'/5,3

17 849,4

2 024,1

tementet

'Beloppen i denna kolumn är momsreducerade.

²Beloppet avser anslag till polisväsendet under XIII:e huvudtiteln (civildepartementet).
Beloppet innfattar inte vad som har anvisats på tilläggsbudget I för budgetåret
1991/92.

^Beloppet innefattar inte vad som har anvisats på tilläggsbudget I för budgetåret
1991/92.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991

Föredragande: statsrådet Hellsvik och, såvitt avser frågorna under
punkterna 3 och 4, statsrådet Laurén.

Anmälan till budgetpropositionen 1992

1 Allmänt

1.1 Mål för verksamheten

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Rättssamhället skall befästas och stärkas ytterligare.

- Genom olika åtgärder på kortare och längre sikt skall det skapas
förutsättningar för en effektivare verksamhet vid domstolarna
och åklagarmyndigheterna.

- Utvecklingen mot allt fler brott skall brytas.

- Polisens verksamhet skall i ökad utsträckning inriktas på före-
byggande av brott, och i brottsbekämpningen skall våldsbrott
och narkotikabrott prioriteras.

- Kriminalvårdsanstalter skall ha hög säkerhet. Anstaltsvistelser
skall utnyttjas för att förbereda ett lagenligt liv ute i samhället.
Narkotikamissbruk på anstalter skall bekämpas.

- Arbetet med att rationalisera och effektivisera verksamheten hos
myndigheterna inom justitiedepartementets område skall fort-
sätta.

- Brottsoffrens ställning skall stärkas.

Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden på många områden.
Först och främst bör grundlagarna nämnas. Departementet handlägger
också viktiga delar av den lagstiftning som reglerar de enskilda medbor-
garnas förhållande till staten och andra offentliga organ. Hit hör bl.a.
strafflagstiftningen, de regler som styr polisens och åklagarnas verksam-
het samt reglerna om förfarandet vid våra domstolar. Ett annat betydel-
sefullt område är lagregler om enskildas inbördes förhållanden, t.ex.
inom familjerätten, köprätten och bolagsrätten.

Till justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsvä-
sendet, åklagarväsendet, polisen och kriminalvården.

Verksamheten på justitiedepartementets område har central betydelse
för den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Det är samhällets
uppgift att tillgodose den enskildes rättmätiga krav på trygghet för liv,
hälsa, integritet och personlig egendom. För att det skall kunna ske krävs
ett effektivt rättsväsende som har stöd för sitt arbete i en fungerande

lagstiftning.                                                               Prop. 1991/92:100

Domstolarna utgör i det sammanhanget en särskilt viktig faktor. Ett fritt Bilaga 3

och självständigt domstolsväsende är rättssamhällets grundval. Det är
viktigt att på olika sätt verka för att rättssamhället ytterligare befästs och
stärks. Frågan om den s.k. lagprövningsrätten och om vidgade möjlighe-
ter till domstolskontroll av beslut fattade inom den statliga förvaltningen
är här av särskilt intresse.

Det är av yttersta vikt att vi har domare och åklagare som tillgodoser
högt ställda krav. Domstolarnas och åklagarmyndigheternas arbetsläge
är ansträngt, och arbetsvillkoren måste förbättras. Bl.a. i detta syfte har
tillsatts två utredningar, domstolsutredningen och åklagarutredningen -
90, för att se över bl.a. uppgifter och arbetssätt inom respektive
verksamhetsområde.

Det är angeläget att man tar till vara alla möjligheter att rationalisera
och effektivisera verksamheten inom rättsväsendet samtidigt som rättssä-
kerheten och medborgarnas anspråk på hjälp från de rättsvårdande
myndigheterna tryggas. Inom justitiedepartementets område granskas
domstolarna och förvaltningsmyndigheterna successivt med sikte på att
öka effektiviteten i deras verksamhet.

Polisen har väsentliga uppgifter inom rättsväsendet. Målen för
polisverksamheten skall vara att minska brottsligheten och öka
människors trygghet i samhället. Som ett uttryck för detta bör det ske en
ökad inriktning mot förebyggande polisverksamhet. Till arbetet med att
minska brottsligheten och öka tryggheten hör självfallet också polisens
brottsutredande verksamhet.

Inom polisen pågår ett omfattande reformarbete med syfte att göra
verksamheten effektivare. Bl.a. har regeringen nyligen förelagt riksdagen
en proposition (prop. 1991/92:52) med förslag till en enhetlig regional
ledningsorganisation som bygger på den s.k. länspolismästarmodellen.
Nu föreslås en förnyelse av polisens budgetsystem där mål- och
resultatstyrning samt en långt gående delegering av ekonomiansvaret
utgör viktiga inslag. Såväl den regionala reformen som budgetreformen
avses träda i kraft den 1 juli 1992. Också när det gäller polisens
arbetsmetoder pågår det en betydelsefull utveckling.

Verksamheten inom kriminalvårdsanstaltema skall bedrivas med hög
säkerhet, samtidigt som anstaltstiden bör utnyttjas för att på bästa sätt
förbereda den dömde till lagenligt liv ute i samhället. Arbetet på att
bekämpa narkotikamissbruket på anstalterna tillmäts ökad vikt.

Genom en övergång till resultatorienterad styrning beräknas statsmak-
terna få bättre redovisningar och bedömningar av uppnådda resultat. En
resultatinriktad styrning, med mindre inslag av detalj- och regelstyrning,
ger samtidigt utrymme för betydande delegering till regional och lokal
nivå och uppmuntrar och underlättar initiativ till effektivisering och
rationalisering på dessa nivåer. De centrala myndigheternas storlek och
uppgift måste anpassas till denna utveckling.

Att bryta utvecklingen mot allt fler brott är en avgörande fråga för allas
trygghet i samhället. Brottsligheten måste bekämpas med kraft.
Brottsbekämpning är en central uppgift för rättsväsendet men också för

andra myndigheter. Till de grundläggande målen hör tryggheten för liv,
hälsa, integritet och personlig egendom. All brottsbekämpning har stor
betydelse, men kampen mot vålds- och narkotikabrott måste tillmätas
högsta prioritet. Kampen mot den ekonomiska brottsligheten står också
i föigrunden. Det finns i sammanhanget anledning att också erinra om
att en långsiktigt framgångsrik kriminalpolitik måste bygga på ett väl
utvecklat brottsförebyggande arbete.

För rättsväsendet viktiga uppgifter utförs även av bl.a. socialtjänsten
och den psykiatriska vården. Föreningslivet och frivilliga sammanslut-
ningar uträttar också ett värdefullt arbete. Frågor på dessa områden
ankommer huvudsakligen på andra ledamöter av regeringen.

Av särskild betydelse är vidare att stärka brottsoffrens ställning. Arbete
med denna fråga sker i en nyligen tillsatt arbetsgrupp i departementet.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1.2 Internationellt samarbete

Några huvudpunkter:

- Rättssystemet förändras inför EES- och EG-samarbete.

- Sverige lämnar bidrag till utvecklingen i Central- och Östeuropa
på det rättsliga området.

- Samarbetet inom Norden, Europarådet, FN m.fl. internationella
organ fortsätter.

Utvecklingen på det internationella området har under senare år fått en
allt större betydelse för svenskt rättsväsende och svensk lagstiftning. En
huvuduppgift under den närmaste framtiden är att fullfölja det arbete som
pågått för att göra de förändringar i vårt rättssystem som föranleds av
förhandlingarna mellan EFTA-ländema och EG om ett europeiskt
ekonomiskt samarbetsområde (EES). Också de förändringar som kan
föranledas av ett eventuellt svenskt medlemskap i EG har stor aktualitet
på grund av Sveriges ansökan om ett sådant. Bl.a. arbetar sedan någon
tid den parlamentariskt sammansatta utredningen (Ju 1991:03) om
grundlagsfrågor inför EG med att utreda behovet av grundlagsändringar
inför ett svenskt medlemskap i EG samt att föreslå sådana ändringar.

Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till utveck-
lingen i Central- och Östeuropa. Inom justitiedepartementets område har
svenska bidrag till utvecklingen i dessa delar av Europa kunnat lämnas
framför allt genom att man från svensk sida kunnat redovisa erfarenheter
av olika rättsliga regelsystem. Dessa erfarenheter har sedan kunnat ingå
i det underlag som olika länder i Central- och Östeuropa har behövt för
att själva kunna ta ställning till uppbyggnaden av de nya rättsliga system
som den politiska och ekonomiska utvecklingen i dessa länder gjort
nödvändig.

Samverkan av detta slag har framför allt ägt rum med de baltiska

staterna. I och med deras självständighet har möjligheterna till svenskt Prop. 1991/92:100
bistånd på det rättsliga området fått en ny dimension. Bl.a. har rege- Bilaga 3
ringen givit domstolsverket i uppdrag att ingå en överenskommelse med
justitiedepartementet i Republiken Estland gällande stöd till det estniska
rättsväsendet. En sådan överenskommelse har nu ingåtts. Den avser
bistånd i form av praktiktjänstgöring för estniska domare i svenska
domstolar, undervisning av nyckelpersonal i Estland och medverkan i det
estniska lagstiftningsarbetet. Vidare förbereds i nordiskt samarbete en
aktion för att lämna bistånd med juridisk litteratur till de baltiska
staterna.

Det samarbete inom Europa som för vår del fått nya dimensioner
genom EES och ett eventuellt EG-medlemskap samt utvecklingen i
Central- och Östeuropa skall inte undanskymma betydelsen av fortsatt
internationell samverkan på det rättsliga området också i mera hävdvunna
sammanhang.

Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden, t.ex. inom
familjerätten och på det köp- och avtalsrättsliga området, har tillkommit
i nordiskt samarbete. Detta har resulterat i att vi på flera områden har
överensstämmande lagregler i de nordiska länderna. Denna rättslikhet är
enligt min uppfattning av stort värde. Det finns därför anledning att
vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på lagstiftningsområdet.

Nordiska överläggningar i olika lagstiftningsärenden pågår fortlöpande
på flera områden, t.ex. beträffande familjerätt, immaterialrätt och
transporträtt. Nyligen har också överläggningar som syftar till ändringar
i den samnordiska verkställighetslagstiftningen inletts. Ändringarna är
bl.a. föranledda av den s.k. Luganokonventionen som de nordiska
länderna avser att tillträda inom kort (jfr avsnitt 2.2).

På samma sätt som det nordiska lagstiftningssamarbetet har kommit
att bli ett naturligt och självklart inslag i beredningen av lagstiftnings-
ärenden inom justitiedepartementets ansvarsområde har Sveriges
medverkan i andra former av internationellt lagstiftningssamarbete fått en
ökad betydelse. Det gäller inte bara samarbetet inom Europarådet utan
även det arbete på att åstadkomma enhetlig lagstiftning som sker inom
olika organisationer inom FN-systemet, exempelvis IAEA (atomansvarig-
het), 1MO (sjörätt), UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO (immaterial-
rätt). Sådant samarbete sker vidare i stor omfattning inom andra mel-
lanstatliga organisationer, såsom Haagkonferensen för internationell
privaträtt, OECD (atomansvarighet m.m.) och Unidroit (civilrätt).

Det internationella samarbete som nu har nämnts har framför allt avsett
civilrättsliga frågor. Men också i fråga om straffrätten har det inter-
nationella samarbetet varit intensivt under de senaste åren. Under år 1991
har Sverige bl.a. deltagit i en arbetsgrupp med uppgift att lägga fram ett
förslag till ändrade former för och en ny inriktning av FNs arbete på det
kriminalpolitiska området. Avsikten har bl.a. varit att stärka med-
lemsländernas ansvar för och roll i arbetet samt att ge arbetet en mer
konkret och praktisk inriktning. Arbetsgruppens förslag har under hösten
1991 behandlats av ett ministermöte i Paris som i allt väsentligt ställt sig
bakom förslaget. Även inom Europarådet har Sverige deltagit aktivt bl.a.

när det gäller arbete angående alternativ till frihetsstraff, principer för Prop. 1991/92:100
påföljdsbestämning och skyddet för barn och kvinnor mot sexuellt Bilaga 3
utnyttjande.

2 Domstolsväsendet och processrätten

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

2.1 Domstolsväsendet

Några huvudpunkter:

- Domstolarnas organisation ses över utifrån ett brett perspektiv.

- Domstolsverkets roll övervägs bl.a. mot bakgrund av resultatet
av översynen av domstolsorganisationen.

- Försäkringsrätterna läggs ner den 1 juli 1992.

- Utvärderingen av den reformerade domarbanan visar att refor-
men haft effekt.

- Domstolsväsendet ges en tvåårig budgetram.

Sedan flera år pågår ett målmedvetet arbete för att komma till rätta med
domstolarnas svårigheter, som har yttrat sig i en växande arbetsbörda
och tilltagande personalförsörjningsproblem. Som nämnts i 1990 års
budgetproposition påbörjades inom ramen för justitiedepartementets verk-
samhetsplanering under år 1988 en förutsättningslös och framtidsinriktad
diskussion om domstolsväsendet. Som ett led i diskussionen utarbetades
och remissbehandlades promemorian (Ds 1989:2) Domstolarna i
framtiden - en idéskiss. Diskussionen utmynnade i att en parlamentariskt
sammansatt kommitté tillsattes i slutet av år 1989 för att se över
domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation. Kommittén, som
antagit namnet domstolsutredningen (Ju 1989:06), avslutar sitt arbete i
dagarna och redovisar sitt uppdrag inom ett par veckor.

Genom regeringsbeslut den 7 november 1991 återkallade regeringen
domstolsutredningens uppdrag såvitt avser överväganden rörande
domstolarnas organisation. Dessa frågor bearbetas nu i stället inom
justitiedepartementet. Arbetet bedrivs utifrån ett brett perspektiv och med
delvis andra utgångspunkter än som följde av domstolsutredningens
direktiv. Bl.a. tas frågan om specialdomstolama upp på ett mera direkt
sätt. Målet är ett effektivt och slagkraftigt organiserat domstolsväsende.

Nära samband med domstolsutredningens arbete och övervägandena
rörande domstolarnas organisation har frågan om domstolsverkets
framtida ställning och arbetsuppgifter. Verket redovisade under våren
1991 resultatet av vissa överväganden som gjorts inom verket angående
dess roll, arbetsuppgifter och organisation i framtiden. Av redovisningen
framgick bl.a. att det finns förutsättningar att successivt ytterligare
decentralisera personal- och ekonomiadministrativa uppgifter inom
domstolsväsendet. Verket fick därefter i uppdrag att till hösten 1991
komma med förslag om hur besparingar vid verket i storleksordningen
15 milj. kr. skall kunna åstadkommas genom åtgärder av bl.a. detta slag.
Verket har i sin redovisning av uppdraget i oktober 1991 beskrivit hur

besparingar på 13,9 milj, kr skulle kunna ske fr.o.m. den 1 juli 1994. Ett Prop. 1991/92:100
ställningstagande till domstolsverkets framtida uppgifter och organisation Bilaga 3
bör anstå till dess att man tar ställning till frågan om domstolarnas
framtida organisation. Frågan om verkets framtid bereds nu inom
departementet i samma ordning som organisationsfrågorna för
domstolsväsendet.

Ett annat ämne som har samband med de nämnda frågorna gäller den
administrativa beslutsprocessen i domstolarna. Även denna fråga tas upp
i anslutning till övervägandena om domstolarnas organisation.

Efter förslag av regeringen (prop. 1990/91:80) beslöt riksdagen under
våren 1991 att tillskapa en ny instansordning för rättskipningen i
socialförsäkringsmål (JuU18, rskr. 216). Den nya ordningen trädde i
kraft den 1 juli 1991. Den innebär att en allmän försäkringskassas eller
riksförsäkringsverkets beslut i ärenden om socialförsäkring numera
överklagas till länsrätten och att länsrättens avgörande överklagas till
kammarrätten. Försäkringsöverdomstolen finns kvar som högsta
domstolsinstans för socialförsäkringsmål. De tre försäkringsrätterna finns
övergångsvis kvar för att avgöra inneliggande mål enligt den äldre
ordningen. Avsikten är att försäkringsrätterna skall läggas ner den 1 juli
1992.

Våren 1990 godkände riksdagen efter förslag av regeringen (prop.
1989/90:79) riktlinjer för en reformerad domarbana m.m. (JuU 25, rskr.
193). Den nya ordningen, som började tillämpas den 1 juli 1990, innebär
bl.a. att alla ordinarie domartjänster skall tillsättas efter en
skicklighetsbedömning och att domarutbildningen skall koncentreras och
fullgöras i ett sammanhang. Reformen har utvärderats av domstolsverket
under år 1991.

Utvärderingen visar att i ungefär hälften av fellen en till tjänsteåren
yngre sökande har utnämnts därför att denne ansetts vara skickligare än
en äldre sökande. Det nya meritvärderingssystemet har alltså inneburit
stora förändringar jämfört med den tidigare gällande s.k.
börjedagsprincipen, som byggde på en tjänsteårsberäkning. För en mera
definitiv bedömning av det nya meritvärderingssystemet krävs dock en
längre tids erfarenheter.

När det gäller domarutbildningen visar domstolsverkets rapport att
domstolarna lyckats relativt väl med att förkorta utbildningstiden. Målet
som sattes upp var att den sammanlagda tjänstgöringstiden, räknat från
börjedag i överrätt till assessorsförordnande, inte skulle vara längre än
tre år. Överrättema har nu, med ett par undantag, en genomströmningstid
som ligger mellan tre och fyra år. Detta är mycket glädjande. Systemet
förutsätter att underrätterna, särskilt de större, ställer fiskalsplatser till
förfogande. Här ligger ett särskilt ansvar på de större domstolarna. Det
krävs också att domstolarna tar ansvar för och hänsyn till
utbildningsinslaget i de yngre domarnas tjänstgöring.

Domstolsväsendet är nu inne på tredje året i ett system med treåriga
budgetramar. Härigenom har möjligheterna till långsiktig planering och
smidigare användning av anslagsmedlen ökat, något som är särskilt
betydelsefullt med hänsyn till den växande arbetsbördan. Tanken var att

10

domstolsväsendet fr.o.m. budgetåret 1992/93 skulle gå in i en ny treårig
budgetperiod. Med hänsyn till de förändringar som kan förväntas till
följd av bl.a. domstolsutredningens arbete bör emellertid nu, som jag
strax återkommer till, ställningstagandet till domstolsväsendets
medelsbehov inskränkas till de två närmaste budgetåren.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

2.2 Rättegångsförfarandet

Några huvudpunkter:

- Arbetet med att renodla domstolarnas arbetsuppgifter fortsätter.

- Rättshjälpens effektivitet ses över.

- Möjligheterna att införa regler om grupptalan i svensk rätt
utreds.

Reglerna i rättegångsbalken (RB) om förfarandet vid de allmänna
domstolarna har under det senaste årtiondet varit föremål för ett
omfattande reformarbete. Bestämmelserna om rättegången vid tingsrät-
terna har moderniserats och effektiviserats genom en reform som trädde
i kraft den 1 januari 1988. Under år 1989 reviderades reglerna för högsta
domstolens verksamhet varigenom högsta domstolens roll som
prejudikatinstans har stärkts. Vidare genomfördes under år 1989 en hel
del ändringar i förfarandereglema för hovrätterna. Ytterligare ändringar
i det processuella regelsystemet främst för de allmänna domstolarna
gjordes under år 1990.

Ett viktigt steg mot en renodling av domstolarna togs på försommaren
1990 när riksdagen beslutade att den summariska processen skall flyttas
över från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna. Reformen träder
som planerat i kraft den 1 januari 1992.

En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens område är
för den närmaste framtiden knuten till domstolsutredningen. En av dess
huvuduppgifter är att se till att domstolsverksamheten renodlas och
koncentreras på de dömande uppgifterna. En viktig uppgift för den
utredningen har också varit att se över förval tningsprocesslagen
(1971:291) som styr förfarandet vid förvaltningsdomstolarna. Vidare har
utredningen sett över de förtaranderegler för de allmänna domstolarna
som inte direkt angår tvistemål och brottmål. Det gäller för tingsrätternas
del lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden och för
hovrätternas och högsta domstolens del reglerna i RB om besvär. Också
frågor om hur överrättemas resurser bättre skall kunna inriktas på de
mera svårbedömda målen har övervägts av utredningen.

En viktig del i reformarbetet beträffande domstolarna är strävandena
mot en renodling av domarrollen. Olika författningsändringar har därför
gjorts under årens lopp för att öka möjligheterna att delegera arbets-

11

uppgifter från domarpersonal till annan personal. För närvarande pågår Prop. 1991/92:100
två försöksprojekt i domstolarna, ett i tingsrätt och ett i hovrätt, och Bilaga 3
domstolsverket har aviserat att verket under innevarande budgetår avser
att starta ett projekt om en utvidgad försöksverksamhet. Förslag till nya
delegeringsbara uppgifter har också i olika sammanhang framförts till
justitiedepartementet.

Ett av dessa är ett förslag av domstolsverket att beslutanderätten i vissa
mål om äktenskapsskillnad och om vårdnad om barn skall kunna
delegeras till biträdespersonal. Förslaget har remissbehandlats och fått ett
övervägande negativt mottagande. Enligt min mening ställer de nu
aktuella måltypema sådana krav på juridisk kompetens hos beslutsfattaren
att det inte är lämpligt att genomföra verkets förslag i denna del. Verket
har också föreslagit delegering av vissa familjerättsliga ärenden som hör
till boupptecknings- och avhandlingsprotokollen. I likhet med flertalet
remissinstanser delar jag i och för sig bedömningen att sådana ärenden
kan handläggas av icke lagfaren personal. Mycket talar emellertid för att
domstolsutredningen kommer att föreslå att handläggningen av dessa
ärenden inte längre skall ankomma på domstol. Det är därför inte
lämpligt att nu utvidga behörigheten i den delen. Sedan en samlad
bedömning av domstolsutredningens förslag har gjorts bör en naturlig
följd vara att generellt ta ställning till fördelningen av göromålen i
domstolarna.

Betydelsefull i detta sammanhang är frågan om ansvaret för delegerade
arbetsuppgifter. Frågan har utretts av domstolsverket med anledning av
en skrivelse från riksdagens ombudsmän (JO). Domstolsverket fenn i
första hand att det inte var motiverat med en författningsändring för att
reglera ansvarsfördelningen mellan domarna och annan personal
beträffande delegerade uppgifter. Domstolsverkets utredning har
remissbehandlats. Flertalet remissinstanser delar verkets bedömning.
Ingen av dem har uppfattningen att domarens ansvar för delegerade
arbetsuppgifter skall utvidgas i förhållande till vad som gäller redan i
dag. Jag delar den uppfattningen.

Delegering av arbetsuppgifter i domstol sker genom förordnanden till
enskilda personer i enlighet med domstolsinstruktionemas bestämmelser.
Den enskilde blir härigenom behörig att på eget ansvar utföra vissa
göromål. Men detta innebär inte att det ansvar som kan åvila andra för
att göromålen fullgörs på rätt sätt upphör helt. Den som förordnar,
normalt domstolschefen, måste förvissa sig om att personen i fråga har
tillräcklig kunskap och erfarenhet för att klara arbetsuppgiften.
Rotel innehavaren har att ge underställd personal tydliga instruktioner,
att i lämplig omfattning följa upp givna förordnanden och att ingripa om
någon inte fullgör sina uppgifter tillfredsställande. Vad som kan krävas
av rotelinnehavaren för att denne skall undgå ansvar för felaktigheter som
begåtts av annan personal varierar avsevärt mellan olika situationer. Att
heltäckande reglera rotelinnehavarens övergripande ansvar får därför
mycket vaga bestämmelser till resultat. En författningsreglering skulle
alltså inte komma att klargöra var gränsen mellan domarens ansvar och
annan personals ansvar går. Som flertalet remissinstanser delar jag därför

12

domstolsverkets bedömning. Liksom remissinstanserna är jag inte heller Prop. 1991/92:100
beredd att utvidga rotelinnehavarens ansvar för delegerade Bilaga 3
arbetsuppgifter. Enligt min mening ligger det i sakens natur att ansvar i
första hand måste kunna utkrävas av den som utför göromålen och
därigenom ibland också står för myndighetsutövningen. I annat fäll
förfelas tanken bakom renodlingen av domarrollen. Om göromål och
ansvar inte följs åt är det snarast ett tecken på att göromålen inte är
lämpliga att delegera.

Viktiga frågor med processuell anknytning övervägs av åklagarut-
redningen -90. Jag tänker då dels på frågor om vilken plats instituten
åtalsunderlåtelse, strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot bör
ha i vårt rättsväsende, dels på frågor om förundersökningens bedrivande,
särskilt med inriktning på att förenkla rutiner m.m. så att tiden mellan
brott och åtalsbeslut kan förkortas. En annan central fråga är den om
förundersökningsledningen.

Europadomstolen har nyligen meddelat dom i tre mål mot Sverige som
gällde rätten till muntlig förhandling i hovrätt. I ett av målen, som gällde
ett enskilt åtal för förtal, ansåg Europadomstolen att Sverige hade brutit
mot Europakonventionens artikel 6 genom att målet hade avgjorts utan
muntlig förhandling. Europadomstolen konstaterade därvid bl.a. att det
förelåg motstridiga uppfattningar om de omständigheter som var föremål
för hovrättens bedömning och att kärandens yrkesmässiga anseende och
karriär stod på spel, varför hovrätten hade bort hålla muntlig förhandling
i målet. I de två övriga målen ansågs någon kränkning inte föreligga.

Europadomstolen gör i de tre domarna bl.a. det principiella uttalandet
att artikel 6 i Europakonventionen inte kan tolkas så att en muntlig
förhandling alltid måste hållas oavsett målets karaktär. De omständig-
heter som skall beaktas vid valet av handläggningsform är enligt Europa-
domstolen bl.a. vad slags frågor som är uppe till bedömning i hovrätten,
brottets svårhetsgrad och om det råder förbud mot s.k. reformatio in
pejus eller inte. Dessa tre avgöranden kan, liksom Europadomstolens
avgörande i Ekbatanimålet (jfr NJA 1988 s. 572), tjäna som vägledning
för hovrätterna i deras framtida tolkning och tillämpning av regeln om
parts rätt till muntlig förhandling i 51 kap. 21 § RB. Av denna
bestämmelse framgår numera bl.a. att en huvudförhandling skall hållas
om en part har begärt det och det inte är uppenbart obehövligt. Denna
regel lades till genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1984,
dvs. efter det att hovrätten hade meddelat dom i det mål som enligt
Europadomstolen borde ha företagits till muntlig förhandling. En
skärpning av kravet på muntlig förhandling har alltså redan skett. De
principer som Europadomstolens domar ger uttryck för kan beaktas inom
ramen för den gällande lydelsen av 51 kap. 21 § RB och någon ytter-
ligare ändring av lagrummet behövs därför inte.

När det gäller rättshjälpsområdet vill jag erinra om de omfattande
förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur som ägt rum de
senaste åren. Betydelsefulla materiella förändringar gjordes den 1 juli
1988 på grundval av prop. 1987/88:73 om förbättringar inom rättshjälps-
systemet. Och i organisatoriskt hänseende trädde en helt ny organisation

13

av rättshjälpsadministrationen i funktion den 1 januari 1991.

Många av de lagändringar som har genomförts sedan rättshjälpsrefor-
men trädde i kraft har syftat till att nedbringa statens kostnader för
rättshjälpen. Reformerna har också varit kostnadsdämpande, framför allt
när det gäller den allmänna rättshjälpen. Däremot har kostnaderna för
offentlig försvarare och offentligt biträde ökat. Reformerna har inte på
något avgörande sätt kunnat bromsa ökningarna av statens kostnader för
rättshjälpen i stort. Mot denna bakgrund har justitiedepartementet, såsom
aviserades i 1991 års budgetproposition, uppdragit åt riksrevisionsverket
att analysera kostnadsutvecklingen och fastställa dess orsaker. En grund-
läggande fråga är därvid om de allmänna medel som satsas på
rättshjälpen hamnar rätt och riktas mot de fäll där behovet av rättsligt
bistånd är störst. I uppdraget ingår även att utvärdera 1988 års reform av
rättshjälpslagstiftningen och de organisatoriska förändringar som trädde
i kraft den 1 januari 1991. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars
1992. Jag återkommer i anslutning till att jag behandlar frågan om anslag
till rättshjälpen till frågan hur utvecklingen i fråga om rättshjälps-
kostnadema skall kunna brytas.

I 1991 års budgetproposition konstaterades att det för närvarande inte
behövdes några lagändringar när det gäller rättshjälp vid bodelning efter
äktenskapsskillnad, sedan en stabilisering av rättspraxis syntes ha ägt
rum. Justitiedepartementet bevakar fortlöpande utvecklingen. I avbidan
på riksrevisionsverkets utredning är några initiativ i ämnet inte påkallade.

Det bör i detta sammanhang också nämnas att frågan om rättsligt
bistånd till offer för brott som begåtts utomlands övervägs inom
justitiedepartementet (se härom vidare i avsnitt 5.7).

Diskrimineringsombudsmannen har i en framställning hos justitiedepar-
tementet begärt vissa ändringar när det gäller rättshjälp för invandrare.
Bl.a. föreslås att beslutanderätten om rättshjälp i invandrarärenden skall
flyttas från statens invandrarverk till rättshjälpsmyndigheten och att
reglerna om allmän rättshjälp i vissa hänseenden skall göras generösare
för utlänningar. Förslagen har remissbehandlats. Remissinstanserna är till
övervägande delen negativa till förslagen. Bl.a. anförs från flera
remissinstanser att de utvidgningar i den allmänna rättshjälpen som
föreslås redan ryms inom gällande bestämmelser. Mot den bakgrunden
avser jag inte att initiera några lagstiftningsåtgärder med anledning av
diskrimineringsombudsmannens framställan.

Jag kan i detta sammanhang nämna att offentliga biträden har fått bättre
möjligheter att få förskott i ärenden enligt utlänningslagen (1989:529)
genom en ändring i rättshjälpsförordningen (1979:938) som trädde i kraft
den 1 augusti 1991.

Den förra regeringens beslut att per den 1 januari 1991 tills vidare dra
in bemyndigandet för domstolsverket att fastställa vissa taxor har
modifierats på så att regeringen hösten 1991 har bemyndigat
domstolsverket att fastställa taxorna enligt rättshjälpsförordningen
(1979:938) och konkursförordningen (1987:916) på grundval av en
timkostnadsnorm som beslutas av regeringen.

Jag återkommer till rättshjälpsfrågoma när jag behandlar frågan om

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

14

anslag till rättshjälpen.

Den fortsatta behandlingen av lagstiftningsärendet rörande begräns-
ningar i målsäganderätten som anmälts i tidigare budgetpropositioner
liksom problematiken kring massmediabevakningen av uppmärksammade
rättegångar bör anstå i avbidan på ytterligare erfarenheter från vissa
pågående rättegångar.

Av samma skäl har något slutligt ställningstagande ännu inte tagits till
frågan om - och i så fall hur - hemlig teknisk avlyssning skall lagregleras,
liksom vilka regler som skall gälla vid användning av övervakningskame-
ra i den brottsutredande verksamheten. SÄPO-kommitténs förslag till
lagstiftning i slutbetänkandet (SOU 1990:51) fick ett blandat mottagande
under remissbehandlingen och kräver ytterligare överväganden.

Reglerna i 28 kap. 5 § RB om polismans rätt att på egen hand besluta
om husrannsakan ändrades som nämndes i förra årets budgetproposition
den 1 juli 1990 på så sätt att beslutsbefogenheten inskränktes till sådana
fall då det är fara i dröjsmål. De nya reglerna har nu utvärderats. Av
utvärderingen framgår att den nya beslutsordningen har orsakat en del
problem, framför allt när det gäller kontakterna mellan polismannen på
fältet och beslutsfattaren. De synpunkter som har framförts av riksåkla-
garen och rikspolisstyrelsen ger mig dock inte tillräcklig anledning att nu
överväga en återgång till de regler som gällde före den 1 juli 1990. Det
kan dock finnas anledning för justitiedepartementet att se närmare på
vissa av de problem som påtalats.

Justitiedepartementet har under hösten 1991 remitterat en depar-
tementspromemoria med förslag till ändringar i reglerna om
kroppsvisitation och kroppsbesiktning (Ds 1991:56). Syftet är bl.a. att
klargöra vilka åtgärder som får företas med stöd av de centrala reglerna
om kroppsvisitation resp, kroppsbesiktning i RB. I promemorian
behandlas också frågan om kroppsvisitation för att söka efter
klotterutrustning (jfr avsnitt 5.2).

I 1991 års budgetproposition aviserades en utredning om möjligheterna
att införa grupptalan i svensk rätt. En särskild utredare har nu fått i
uppdrag att utreda frågan (Ju 1991:04; dir. 1991:59). Syftet med
utredningen är att förbättra möjligheterna att i domstol driva anspråk som
är gemensamma eller likartade för en större grupp människor. Enligt
direktiven skall frågan om ett förbättrat rättsskydd i dessa hänseenden
särskilt övervägas för konsument- och miljörättsområdena, men det står
utredaren fritt att föreslå en reglering som omfattar även andra
rättsområden. Frågan har diskuterats vid nordiska överläggningar också
under våren 1991 och den har aktualiserats inom Nordiska rådet.

Från den internationella processrättens område kan nämnas att frågan
om ett svenskt tillträde till 1988 års EG/EFTA-konvention om domstols
behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område - den
s.k. Luganokonventionen - har tagits upp i en inom justitiedepartementet
upprättad promemoria (Ds 1991:54) som under hösten 1991 varit föremål
för remissbehandling. En proposition i ämnet planeras till våren 1992.

Från det internationella fältet kan också erinras om att riksdagen under
våren 1991 efter förslag i prop. 1990/91:131 beslutat vissa lagändringar

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

15

som innebär att svenska myndigheter skall efterkomma villkor som en
främmande stat ställer upp när det gäller hur överlämnad information och
överlämnat bevismaterial får användas i Sverige. Genom de nya reglerna
- som tagits in i en ny lag (1991:435) med vissa bestämmelser om inter-
nationellt samarbete på brottmålsområdet - förbättras Sveriges möjlig-
heter att delta i det internationella samarbetet som gäller inbördes
rättshjälp i brottmål. Riksdagen har vidare under hösten 1991 behandlat
regeringens förslag i prop. 1991/92:46 med regler som skall göra det
möjligt för Sverige att bistå utländska brottsutredande myndigheter genom
att överföra frihetsberövade personer till främmande stat för vittnesförhör
m.m. i samband med brottsutredning eller rättegång, liksom att Sverige
på motsvarande sätt skall kunna få bistånd från främmande stat.
Regeringens förslag i dessa delar är ett led i en översyn av den svenska
lagstiftningen om internationella straffprocessuella frågor. Översynen
syftar till en mer enhetlig och modem lagstiftning som bättre svarar mot
de krav som det internationella samarbetet ställer i dag.

Jag vill också nämna att lagen (1929:145) om skiljemän kommer att
ses över bl.a. på grundval av en framställning från Stockholms
Handelskammares skiljedomsinstitut.

2.3 Konkursrätt och utsökningsrätt

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Frågan om skuldsanering övervägs.

- Insolvensutredningen utreder frågor om rekonstruktion av
företag i kris.

- Utsökningsbalken ses över.

Insolvensutredningen (Ju 1988:02) lade i oktober 1990 fram
delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. Där föreslås att det i
vårt land införs en möjlighet för fysiska personer med övermäktig
skuldbörda att få skulder helt eller delvis avskrivna efter beslut av
domstol. Förslaget har remissbehandlats och övervägs i justitie-
departementet.

Insolvensutredningen har nu gripit sig an vad som främst rör rekon-
struktion av företag som råkat i kris. Utredningsuppdraget har genom
tilläggsdirektiv (dir. 1990:74 och dir. 1991:93) dels avgränsats bl.a.
gentemot en av industriministern tillkallad kommitté som skall undersöka
möjligheterna att förebygga konkurser på ett mer allmänt plan dels
kompletterats såvitt gäller utredningens arbete med reglerna om statlig
lönegaranti vid konkurs. Insolvensutredningens arbete skall vara avslutat
under hösten 1992. Vissa frågor på konkursrättens område som har
internationell anknytning övervägs av en särskild utredare. Det arbetet
skall vara slutfört vid halvårsskiftet 1992.

16

Utsökningsbalken ses för närvarande över genom riksskatteverkets Prop. 1991/92:100
försoig. En första delrapport har föranlett vissa lagändringar (se prop. Bilaga 3
1990/91:126). En andra delrapport har remissbehandlats och övervägs för
närvarande inom justitiedepartementet. En slutrapport, som bl.a. kommer
att behandla reglerna om löneexekution, väntas i böijan av år 1992. Efter
en framställning från riksskatteverket har riksdagen på grundval av prop.
1991/92:24 beslutat att redan nu, från den 1 januari 1992, höja
förbehållsbeloppen vid införsel.

2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

17

3 Offentlig rätt

3.1 Grundlagsfrågor m.m.

Några huvudpunkter:

- Den nya yttrandefrihetsgrundlagen träder i kraft den 1 januari
1992.

- Frågan om en s.k. parallellinstruktion som komplement till
tryckfrihetsförordningen och den nya yttrandefrihetsgrundlagen
bereds.

- Utredningsarbetet beträffande behovet av grundlagsändringar
inför EG fortsätter.

- En parlamentarisk kommitté skall utreda frågan om utvidgat
skydd för grundläggande fri- och rättigheter samt ökade
möjligheter till domstolskontroll av normbeslut och

förval tningsbeslut.

- Frågorna om ökat inslag av personval i valsystemet och den fria
nomineringsrätten skall övervägas av en parlamentarisk
kommitté.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Riksdagen har nyligen fattat ett andra beslut om en yttran-
defrihetsgrundlag (prop. 1990/91:64, KU21, rskr. 254, 1991/92:KU1,
rskr. 2, SFS 1991:1469). Den träder i kraft den 1 januari 1992. Den nya
grundlagen reglerar skyddet för yttrandefriheten i radio, television,
filmer, videogram och ljudupptagningar m.m. och bygger på samma
grundsatser som tryckfrihetsförordningen (TF). Det innebär bl.a. att
principerna om censurförbud och etableringsfrihet blir gällande för hela
det moderna massmedieområdet. Enighet har dock rått om att det
begränsade frekvensutrymmet för etersänd radio och TV inte tillåter
någon etableringsfrihet för dessa medieformer utan att det behövs någon
form av tillståndssystem för att fördela frekvenserna. Detta framgår nu
uttryckligen av yttrandefrihetsgrundlagen. Däremot lämnas det öppet hur
ett sådant system skall utformas genom vanlig lag, men det markeras att
det allmänna skall eftersträva att radiofrekvensema tas i anspråk på ett
sätt som leder till vidaste möjliga yttrande- och informationsfrihet. Vidare
kan förhandsgranskning av filmer och videogram som skall visas
offentligt förekomma även i fortsättningen. I övrigt genomförs de
tryckfrihetsrättsliga principerna om ensamansvar och källskydd, begräns-
ning av möjligheterna till kriminalisering samt särskild rättegångsordning
med tillgång till jury.

Samtidigt har beslut fattats om vissa förtydliganden av TFs föreskrifter
om anonymitetskydd och en förstärkning av skyddet för dem som

18

meddelar eller anskaffar uppgifter för offentliggörande i skrifter som Prop. 1991/92:100
trycks utomlands.                                                      Bilaga 3

I TF finns en bestämmelse om det förhållningssätt som domstolar skall
inta vid tillämpningen av TF, den s.k. instruktionen. Riksdagen har
beslutat att en liknande bestämmelse skall tas in i yttrandefrihetsgrundla-
gen när det gäller tillämpningen av den nya grundlagen. I samband med
den första riksdagsbehandlingen av förslaget till yttrandefrihetsgrundlag
diskuterades utförligt frågan om att utvidga tillämpningsområdet för
instruktionen till att även gälla utanför grundlagarna (1990/91:KU21).
Riksdagen gav i det sammanhanget regeringen till känna att det borde
övervägas att införa bestämmelser i brottsbalken till stöd för yttran-
defrihetsintressena i vanliga brottmål. Ett sådant arbete pågår för
närvarande inom justitiedepartementet. En departementspromemoria har
nyligen remitterats (se avsnitt 5.4).

I samband med behandlingen av förslaget till yttrandefrihetsgrundlag
har riksdagen antagit regeringens förslag till följdlagstiftning till yttran-
defrihetsgrundlagen (prop. 1990/91:179, 1991/92:KU7, rskr. 37, SFS
1991:1559). Förslaget innebär att ansvarighetslagarna på det radio-
rättsliga området upphävs och att följdlagstiftningen ersätter vissa andra
lagar.

Riksdagen har nyligen också fattat ett andra beslut om ändringar i
tryckfrihetsförordningens bestämmelser om sådana allmänna handlingar
som utgörs av ADB-upptagningar (prop. 1990/91:60, KU11, rskr. 160,
1991/92:KU2, rskr. 3, SFS 1991:1500). I samma proposition behandlade
förslag till ändringar i sekretesslagen och datalagen antogs av riksdagen
våren 1991. Förslagen behandlas under avsnitt 3.2. och 3.3.

Riksdagen har slutligen tagit ett andra beslut om ytterligare två
ändringar i RF. Den ena innebär att det uttryckligen skall framgå av
lagtexten att som ledamot i HD och regeringsrätten kan tjänstgöra inte
bara den som är utan också den som har varit ordinarie domare i
domstolen (prop. 1990/91:66, KU23, rskr. 178, 1991/92:KU2, rskr. 3,
SFS 1991:1502). Den andra innebär att begreppet "lagen om svenska
kyrkan” skall utmönstras i övergångsbestämmelserna till RF (prop.
1990/91:67, KU24, rskr. 117, 1991/92:KU2, rskr. 3, SFS 1991:1503).

Riksdagen fattade under våren 1991 ett första beslut om ändring i
regeringsformen med anledning av EES. Ändringen innebar att en ny
paragraf om s.k. tolkningsbesked skulle tas in i grundlagen (prop.
1990/91:65, KU22, rskr. 180). Sedan regeringen hos riksdagen anmält
ändrade förutsättningar beträffande grundlagsändringen därför att
förhandlingarna om EES-avtalet gett vid handen att någon
grundlagsändring inte längre behövdes (skr. 1991/92:58), har riksdagen
förkastat grundlagsförslaget (1991/92:KU 13, rskr. 66).

Samerättsutredningen, som bl.a. föreslagit att samemas särskilda
ställning skall markeras i regeringsformen, behandlas i avsnitt 3.4.

Den 7 mars 1991 tillsattes vallagsutredningen (Dir. 1991:13) med
uppdrag att se över valförfarandet från administrativ och teknisk
synpunkt. Utredningens arbete beräknas vara slutfört den 1 juli 1993.

Sedan i juni 1991 arbetar en parlamentarisk kommitté med att utreda

19

behovet av grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EG (se
Dir. 1991:24). Kommittén (Ju 1991:03) har antagit namnet Grund-
lagsutredningen inför EG och beräknas kunna slutföra sitt arbete under
hösten 1992.

Regeringen har i dag tillkallat en parlamentariskt sammansatt kommitté
för att utreda frågan om grundlagsskydd för bl.a. äganderätten, närings-
och yrkesfriheten samt den negativa föreningsrätten. Kommittén skall
också överväga frågor om den s.k. lagprövningsrätten och om vidgade
möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut.
Avsikten är att förslagen om grundlagsskydd för äganderätten m.m. skall
läggas fram i sådan tid att riksdagen ges möjlighet att fatta ett första
beslut om grundlagsändringarna under innevarande mandatperiod.

Regeringen har i dag också tillkallat en kommitté med uppdrag att lägga
fram förslag som medför ett ökat inslag av personval till riksdagen och
kommunala beslutande församlingar. Den skall också se över den fria
nomineringsrätten. Även denna kommitté skall vara parlamentariskt
sammansatt.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

3.2 Offentlighet och sekretess

- Ändringar i sekretesslagen övervägs bl.a. i fråga om
tjänstetillsättningsärenden och barns tillgång till uppgifter om
biologiska föräldrar.

Nära samband med yttrandefriheten har principen om allmänna hand-
lingars offentlighet. Offentlighetsprincipen begränsas genom regler om
sekretess. Sekretesslagen (1980:100) antogs av riksdagen år 1980. Lagen
innefattar en samlad reglering av sekretess för allmänna handlingar och
tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Lagens tillämpning följs med
stor uppmärksamhet från justitiedepartementets sida. Förslag till
ändringar i sekretesslagen läggs fram fortlöpande i mån av behov. Flera
ändringar har trätt i kraft också under år 1991. Bl.a. har vissa ändringar
gjorts i sekretesslagen för att möjliggöra att uppgifter om barn och
ungdomar samt missbrukare skall kunna lämnas mellan olika vårdmyn-
digheter, om det behövs för att den enskilde skall få nödvändig vård,
behandling eller annat stöd.

Med anledning av bl.a. riksdagens begäran (1990/91 :KU10, rskr. 30)
utarbetas för närvarande inom justitiedepartementet en promemoria om
sekretess för uppgifter i anmälan till hälso- och sjukvårdens ansvars-
nämnd (HSAN). I promemorian kommer också vissa andra frågor att
behandlas, bl.a. frågan om sekretess i tjänstetillsättningsärenden. Vidare
behandlas frågor om barns tillgång till sekretessbelagt material rörande

20

biologiska föräldrar (1989/90:KU8y, 1989/90:SoU28 och 1990/91:KU10 Prop. 1991/92:100
p. 11) och om konkursförvaltares rätt att få ta del av revisionspromemo- Bilaga 3
rior som upprättats inom skatteförvaltningen beträffande konkurs-
gäldenärer. Avsikten är att promemorian skall remissbehandlas under
vintern och att en remiss skall överlämnas till lagrådet våren 1992.

Med anledning av bl.a. uttalanden om sekretessfrågor i anslutning till
riksdagens behandling av frågan om en ny kommunallag (1990/91:KU38)
övervägs inom regeringskansliet för närvarande vissa ytterligare
utredningsinsatser.

I sitt första delbetänkande (SOU 1986:24) Integritetsskyddet i infor-
mationssamhället 1. behandlade data- och offentlighetskommittén (DOK)
bl.a. frågan om tillgängligheten till patientuppgifter i olika ADB-register
inom hälso- och sjukvården. Denna fråga har nu reglerats genom bl.a.
en ändring i sekretesslagen som trätt i kraft den 1 juli 1991 som avser
uppgiftslämnandet mellan olika vårdmyndigheter för forskning, statistik
och administration.

Offentlighetsprincipens tillämpning på ADB-upptagningar har under
senare år gett upphov till en del såväl teoretiska som praktiska problem
som utretts av DOK. Riksdagen har som jag nämnt mot den bakgrunden
nyligen fattat ett andra beslut om ändringar i TF som innebär att rätten
att ta del av ADB-upptagningar preciseras till att avse de handlingar som
myndigheten kan framställa med datorutrustning som myndigheten själv
utnyttjar. Det skall inte längre vara möjligt för den enskilde att ställa
datorkapacitet till en myndighets förfogande och begära bearbetningar
med hjälp av denna under åberopande av offentlighetsprincipen. Inte
heller skall en enskild på motsvarande sätt kunna begära att ett eget
datorprogram används av myndigheten. En annan ändring i TF innebär
att den s.k. biblioteksregeln ändras så att det klarare framgår att den
omfattar även ADB-upptagningar i register som en myndighet har tillgång
till genom avtal med enskild.

Våren 1991 antog riksdagen i samma proposition lämnade förslag till
ändringar i sekretesslagen. Ändringarna innebär preciseringar av det krav
på "god offentlighetsstruktur" som gäller myndigheternas ADB-verksam-
het. Ändringarna i TF och sekretesslagen träder i kraft den 1 januari
1992 (SFS 1991:187-188).

Jag återkommer i avsnitt 3.3 till andra förslag i propositionen som
riksdagen antagit våren 1991.

21

3.3 Datalagsfrågor m.m.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

- Datalagsutredningens arbete fortsätter under parlamentarisk
medverkan. Bl.a. skall frågan om EG-anpassning behandlas.

Riksdagen har som tidigare nämnts antagit de förslag i prop. 1990/91:60
om offentlighet, integritet och ADB som avser ändringar i datalagen.
Ändringarna innebär att vissa förtydliganden görs i datalagen vilka syftar
till en uppstramning av myndigheternas försäljning av personuppgifter.
Det slås fast att myndigheter inte får sälja personuppgifter utan stöd i lag,
förordning eller särskilt beslut av regeringen. Vissa ändringar görs också
för att underlätta allmänhetens möjligheter att få information om när
myndigheter får sälja uppgifter ur personregister. Vidare ändras i
datalagen i syfte att reglera och begränsa användningen av person-
nummer. Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1992 (SFS
1991:187).

År 1989 tillkallade dåvarande chefen för justitiedepartementet efter
regeringens bemyndigande en särskild utredare för att göra en översyn
av datalagen från såväl saklig som lagteknisk synpunkt (dir. 1989:26).
Utredningen, som har antagit namnet datalagsutredningen (Ju 1989:02),
avlämnade sommaren 1990 ett delbetänkande (SOU 1990:61) Skärpt
tillsyn — huvuddragen i en reformerad datalag. I detta har redovisats
vissa principiella överväganden om utgångspunkter för en framtida
datalag. Avsikten med betänkandet var att redovisningen skall kunna
tjäna som riktlinjer för det fortsatta arbetet i senare etapper. Våren 1991
avlämnade utredningen delbetänkandet (SOU 1991:21) Personregistrering
inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena. Ytterligare ett
delbetänkande (SOU 1991:62) Vissa särskilda frågor beträffande
integritetsskyddet på ADB-området överlämnades i oktober 1991. De två
förstnämnda betänkandena har remissbehandlats, det sistnämnda är för
närvarande ute på remiss. Utredningen fortsätter nu sitt arbete med att
i en avslutande etapp utarbeta och redovisa ett förslag till en ny datalag.
En fråga som därvid är aktuell är anpassning till eventuellt kommande
EG-direktiv i ämnet. Detta arbete sker under parlamentarisk medverkan
med sikte på att bli slutfört under år 1992.

22

3.4 Förvaltningsrätt

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Rättsprövningslagen ses över av den kommitté som skall utreda
frågan om utvidgat skydd för grundläggande fri- och rättigheter
samt ökade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och
förval tningsbeslut.

- JKs arbetsuppgifter ses över med inriktning på konflikter som
kan uppstå mellan de olika arbetsuppgifterna.

Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, KU 38, rskr. 189). Genom
lagen har regeringsrätten fått rätt att i vissa fall undanröja ett beslut i ett
förvaltningsärende som rör tillämpningen av civilrättsliga normer eller
ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. En
förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till grund för beslutet
strider mot gällande rättsregler.

I väntan på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbegrän-
sad. Den skulle ursprungligen tillämpas på beslut som meddelades under
tiden den 1 juni 1988 — den 31 december 1991. Riksdagen har emellertid
nyligen antagit ett förslag (prop. 1990/91:176) om att lagen - med
samma tillämpningsområde som i dag - skall fortsätta att gälla under
ytterligare tre år i avvaktan på en slutlig utvärdering av dess tillämpning.
Dessutom har några justeringar gjorts i lagens regler om förfärandet i
regeringsrätten (1991/92:KU12, rskr. 51). Enligt propositionen är det nu
för tidigt att definitivt ta ställning till om lagen i dess nuvarande form
skall permanentas eftersom Europadomstolen ännu inte prövat något
klagomål över beslut som meddelats med stöd av lagen. Till detta
kommer att departementens arbete, under samordning av
statsrådsberedningen, med översynen av instansordningen i de ärende-
grupper lagen omfattar ännu inte är avslutat. Det kan här också nämnas
att en övergång till domstolsprövning i flera ärendegrupper kan komma
att aktualiseras också för att Sverige skall anpassa sig till krav som
uppställs i vissa EG-direktiv. Som jag redan nämnt ingår frågan om
vidgade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och
förvaltningsbeslut bland de frågor som skall utredas.

Riksdagen har i skrivelse (1989/90:KU15, rskr. 109) som sin mening
gett regeringen till känna att en översyn av JK-ämbetet bör ske i den
form regeringen finner lämplig. Enligt riksdagens beslut bör översynen
vara inriktad särskilt på de konflikter som kan uppkomma emellan JKs
olika arbetsuppgifter och även innefatta en renodling av verksamheten.
Frågan om en översyn av JK-ämbetet har beretts inom justitiedepar-
tementet. Den 5 december 1991 beslutade regeringen att tillkalla en
särskild utredare för en sådan översyn.

23

Samerättsutredningen överlämnade på försommaren 1989 sitt huvud- Prop. 1991/92:100
betänkande (SOU 1989:41) Samerätt och sameting. I betänkandet föreslås Bilaga 3
bl.a. att samemas särskilda ställning som etnisk minoritet och urbefolk-
ning skall markeras i regeringsformen. Vidare föreslås en särskild
samelag som innebär bl.a. att ett folkvalt samiskt organ, ett sameting,
skall inrättas. Utredningen lade också fram vissa förslag för att stärka
rennäringens rättsliga ställning. Ett tidigare betänkande (SOU 1986:36)
Samemas folkrättsliga ställning har utgjort underlag för utredningens
ställningstaganden. Utredningens förslag i huvudbetänkandet om
stärkande av rennäringens rättsliga ställning lades tillsammans med annat
utredningsmaterial till grund för regeringens propositioner om skogsbru-
ket i fjällnära skogar (prop. 1990/91:3) och om ändringar i rennäringsla-
gen (1971:437), m.m. (prop. 1990/91:4). Riksdagen beslöt den 28
november 1990 att avslå den sistnämnda propositionen och gav rege-
ringen till känna det angelägna i att regeringen så snart det är möjligt
återkommer till riksdagen med ett samlat förslag angående samefrågorna.

Utredningen avlämnade den 21 november 1990 sitt slutbetänkande
(SOU 1990:91) Samerätt och samiskt språk. Betänkandet har remiss-
behandlats.

Chefen för utbildningsdepartementet är inom regeringen ansvarig för
samordningen av samefrågor. Justitiedepartementet har överlämnat
flertalet av utredningens förslag till utbildningsdepartementet.

24

4 Civilrätt

4.1 Familjerätt

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu på den
internationellt privaträttsliga regleringen.

- Reformarbetet på förmynderskapsrättens område fortsätter.

- Även vissa adoptionsfrågor kommer att behandlas i det fortsatta
reformarbetet.

Det omfattande reformarbete som sedan länge har pågått på famil-
jerättens område börjar nu närma sig sitt slut såvitt gäller den nationella
lagstiftningen.

I fråga om äktenskaps- och arvsrätt har reformarbetet resulterat i en
äktenskapsbalk, viktiga ändringar i ärvdabalken beträffande makars och
bröstarvingars arvsrätt och en lag om sambors gemensamma hem.

På förmynderskapsrättens område trädde en reform i kraft den 1 januari
1989. Institutet omyndigförklaring avskaffades då och ersattes av en
utbyggd form av godmanskap som kallas förvaltarskap. Det fortsatta
reformarbetet på detta område avser reglerna om förvaltning av omyn-
digas egendom. Ett av förmynderskapsutredningen avlämnat betänkande
(SOU 1988:40) i denna fråga har remissbehandlats och saken övervägs
för närvarande inom justitiedepartementet.

Den 1 mars 1991 trädde ändringar i föräldrabalkens regler om vårdnad
och umgänge i kraft. De nya reglerna syftar bl.a. till att förebygga och
lindra konflikter mellan föräldrar i frågor rörande barnet samt ökar
möjligheterna att låta föräldrarna få gemensam vårdnad om barnet.

Också reglerna om adoption har setts över. Det arbetet har utförts av
förmynderskapsutredningen som i början av år 1990 lade fram ett
betänkande i saken (SOU 1989:100). Betänkandet har remissbehandlats
och övervägs nu i justitiedepartementet.

Den 1 januari 1992 träder nya regler om förverkande av rätt att ta arv
m.m. i kraft. De nya reglerna innebär att rätten att ta arv eller testamente
förverkas, inte som tidigare bara för den som uppsåtligen har dödat
arvlåtaren, utan även för den som armars har gjort sig skyldig till ett
allvarligt våldsbrott mot arvlåtaren, om detta har lett till arvlåtarens död.
Det tidigare undantaget från förverkanderegeln i fråga om psykiskt störda
gärningsmän har inskränkts. Ändringarna gäller på motsvarande sätt även
i fråga om rätt till försäkringsersättning.

I en departementspromemoria som kommer ut inom kort läggs fram
förslag till regler som gör det möjligt att åstadkomma enskild egendom

25

genom ett förmånstagarförordnande i försäkring.                         Prop. 1991/92:100

Under våren 1991 tillsattes en parlamentarisk kommitté (dir. 1991:6) Bilaga 3

med uppdrag att dels utvärdera lagen om homosexuella sambor, dels
överväga en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap.

Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu i övrigt på den
internationellt privaträttsliga regleringen.

En ny lag om vissa internationella frågor rörande makars förmögen-
hetsförhållanden trädde i kraft den 1 juli 1990. Den bygger på delar av
familjelagssakkunnigas slutbetänkande (SOU 1987:18) Internationella
familjerättsfrågor som också innehåller förslag om nya internationellt
privaträttsliga regler om äktenskap, underhållsbidrag och arv. Återstående
delar av detta betänkande övervägs nu i justitiedepartementet tillsammans
med ett annat utredningsförslag om nya internationellt privaträttsliga
regler på förmynderskapsrättens område (SOU 1987:73). I samman-
hanget behandlas också vissa internationella adoptions- och vårdnadsfrå-
gor som tagits upp av förmynderskapsutredningen (se SOU 1989:100).
I anslutning härtill kan nämnas att det pågår ett nordiskt samarbete
rörande en översyn av den intemordiska regleringen av äktenskap,
vårdnad, adoption och förmynderskap.

4.2 Konsumenträtt

Några huvudpunkter:

- Förslag om en ny konsumentkreditlag kommer att läggas fram.

- Hemförsäljningslagen anpassas till EG:s regelverk.

- Ny lagstiftning om konsumentskydd vid s.k. paketresor (säll-
skapsresor) förbereds.

- Översyn av fastighetsmäklarlagen pågår.

Flera viktiga områden av betydelse för konsumenterna regleras genom
särskild lagstiftning. Som exempel kan nämnas marknadsföringslagen,
lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, konsumentköplagen,
konsumentkreditlagen, konsumentförsäkringslagen, hemförsäljningslagen
och konsumenttjänstlagen. På flera av dessa områden är det nu aktuellt
med lagändringar i syfte att förbättra konsumenternas ställning.

En ny konsumentköplag trädde i kraft den 1 januari 1991. Genom den
nya lagen förstärktes konsumentskyddet vid köp, bl.a. genom nya regler
om påföljder vid säljarens kontraktsbrott. Samtidigt har det gjorts
ändringar i konsumenttjänstlagen. Dessa har syftat till att bl.a. ge ett
bättre konsumentskydd vid småhusentreprenader. Också när det gäller
förvärv av nyproducerade småhus har konsumentskyddet förstärkts
genom ändringar i jordabalken som trädde i kraft den 1 januari 1991.

En proposition om en ny konsumentkreditlag kommer att överlämnas
till riksdagen inom kort. Syftet med förslaget är att anpassa den svenska
lagstiftningen på detta område till motsvarande regler inom EG och att

26

stärka konsumentskyddet.

Även på andra områden anpassas de svenska reglerna till EG-rätten.
Departementspromemorian (Ds 1991:68) Den svenska hemförsäljnings-
lagens anpassning till EG:s regelverk skickades ut på remiss i oktober
1991. I promemorian föreslås bl.a. att hemförsäljningslagens tillämp-
ningsområde utvidgas till de flesta slag av konsumenttjänster. Vidare
förbereds i justitiedepartementet lagstiftning som motsvarar EGs direktiv
om konsumentskydd vid paketresor.

I september 1990 anordnade justitiedepartementet en hearing angående
lagen om fastighetsmäklare. Syftet med hearingen var att berörda
myndigheter och organisationer skulle få tillfälle att lämna synpunkter på
hur lagen fungerar och reformbehovet. Inom justitiedepartementet pågår
nu arbete med en översyn av lagen på grundval av vad som kom fram
vid hearingen.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

4.3 Kommersiell kontraktsrätt

Ett par huvudpunkter:

- Ny lag om handelsagentur träder i kraft den 1 januari 1992.

- Översyn av kreditupplysningslagen har inletts.

På den allmänna köprättens område har sedan länge bedrivits ett
omfattande nordiskt lagstiftningssamarbete. Detta arbete har nu avsatt
resultat. I Finland har en köplag trätt i kraft den 1 januari 1988, och i
Norge har en ny köplag trätt i kraft den 1 januari 1989. I Sverige trädde
en ny köplag i kraft den 1 januari 1991. Även i Danmark pågår arbete
på en ny köplag. I samtliga dessa nordiska länder finns numera också
särskilda lagar om internationella köp. I Sverige trädde en sådan lag i
kraft den 1 januari 1989.

En ny lag om handelsagentur träder i kraft den 1 januari 1992. Lagen,
som är förenlig med ett EG-direktiv om handelsagentur, har tillkommit
i nordiskt samarbete. Huvudsyftet med lagen är att förstärka agentens
ställning gentemot huvudmannen bl.a. när det gäller uppsägningstid och
avgångsvederlag. Lagen bygger på ett betänkande av kommissionslags-
kommittén (SOU 1984:85). Ett slutbetänkande av kommittén (se SOU
1988:63) om bl.a. frågor om kommissionärsbolag har remissbehandlats
och övervägs för närvarande inom justitiedepartementet.

En annan utredning överväger frågor om leasing av lös egendom m.m.
(se avsnitt 4.6).

Slutligen kan här nämnas att en särskild utredare tillkallades hösten
1991 för att se över kreditupplysningslagen (Dir. 1991:69). Utredarens
huvuduppgifter är att klarlägga dels hur intresset av en effektiv kredit-
upplysning kan främjas utan att kravet på personlig integritet och
sekretess träds för när, dels hur den svenska lagstiftningen skall anpassas
till EGs regler och därutöver i vilken utsträckning som utländska företag

27

bör ges möjlighet att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige.
Utredaren skall också undersöka i vad mån utvecklingen i fråga om da-
ta- och informationsteknik påkallar ändringar i kreditupplysningslagen.
Uppdraget skall vara slutfört före den 1 juli 1993.

4.4 Ersättningsrätt

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Frågor om ersättning för s.k. ideell skada utreds. Ett delförslag
kommer våren 1992.

- Svensk produktansvarsrätt anpassas till EGs regelverk.

- Reglerna om det allmännas skadeståndsansvar ses över.

- Ansvaret for atomskador skärps.

På det skadeståndsrättsliga området går utvecklingen i riktning mot att
ge de skadelidande ökade möjligheter att få ersättning för sina skador.
Bl.a. undersöker en kommitté (Ju 1989:01, dir. 1988:76) möjligheterna
till att förbättra ersättningen för ideell skada. I kommitténs uppdrag ingår
att diskutera bl.a. ersättningsnivån, ersättningsprinciper och metoder för
att bestämma ersättningen. Kommittén avser att under våren 1992 lägga
fram ett delförslag om ersättning för lidande som någon tillfogar annan
genom brott mot den personliga friheten eller annat integritetskränkande
brott.

En produktansvarslag skall enligt beslut av riksdagen träda i kraft den
1 januari 1993. Den nya lagen bygger på ett EG-direktiv om pro-
duktansvar och innebär att tillverkare och importörer får ett strikt ansvar
för produktskador.

Sedan hösten 1989 arbetar en parlamentarisk kommitté med uppgift att
göra en allmän översyn av reglerna om det allmännas skadeståndsansvar
(Ju 1989:03, dir. 1989:52).

Beträffande skador som uppkommer vid transport av farligt gods deltar
Sverige i det internationella arbetet i olika FN-organ för att förbättra de
skadelidandes situation vid olyckor av större omfattning. Arbetet har lett
till bl.a. att en konvention om ansvar för skador i samband med transport
av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar har utarbetats inom
FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Frågan om ett svenskt
tillträde till konventionen bereds för närvarande inom justitiedepar-
tementet.

Inom FNs sjöfartsorganisation, IMO, bedrivs for närvarande ett arbete
på en konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods.

När det gäller ansvar för atomskador har riksdagen nyligen beslutat att
Sverige skall ratificera det 1988 inom FNs atomenergiorgan IAEA
upprättade s.k. gemensamma protokollet rörande tillämpningen av Wien-
och Pariskonventionema. Protokollet länkar samman de båda konven-
tionssystemen och innebär för svensk del en ökad möjlighet för svenska
skadelidande att få ersättning i händelse av en atomolycka i en stat som

28

har tillträtt Wienkonventionen och protokollet. Riksdagen har samtidigt
beslutat att höja det högsta ansvarsbeloppet för en innehavare av en
atomanläggning till 1200 milj. kr.

Under våren 1989 anordnade justitiedepartementet en hearing för att
göra en allmän utvärdering av trafikskadelagen. De synpunkter som
framfördes vid hearingen övervägs nu inom departementet. Samtidigt
undersöks om några lagstiftningsåtgärder behöver vidtas för att de
svenska reglerna skall överensstämma med de EG-direktiv som finns på
trafikskadeområdet.

På försäkringsrättens område pågår sedan länge ett omfattande nordiskt
reformarbete. Till grund for arbetet i Sverige ligger försäkringsrätts-
kommitténs båda betänkanden (SOU 1986:56) Personförsäkringslag och
(SOU 1989:88) Skadeförsäkringslag. Även på detta område finns EG-
regler som måste beaktas.

Slutligen kan här nämnas att frågan om en obligatorisk ansvarsför-
säkring för fritidsbåtar övervägs i justitiedepartementet. Frågan har
diskuterats vid nordiska överläggningar senast i april 1990.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

4.5 Transporträtt

Två huvudpunkter:

- En sjölagsreform förbereds i nordiskt samarbete.

- Det internationella arbetet rörande en översyn av reglerna om
oljeskador till sjöss fortsätter.

Sjölagsutredningen har sett över sjölagen i olika avseenden. Utred-
ningen avlämnade i februari 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:13). I
betänkandet föreslås en revision av sjölagens bestämmelser om godsbe-
fordran. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med motsvarande
utredningar i Danmark, Finland och Norge. Betänkandet remiss-
behandlades under hösten 1990 och lagstiftningsfrågan bereds nu inom
justitiedepartementet i nordiskt samarbete.

På sjörättens område kan vidare nämnas att Sverige 1990 underteck-
nade den år 1989 antagna nya konventionen om bärgning. Inom
justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete förslag till de lagstift-
ningsåtgärder som föranleds av ett eventuellt tillträde till konventionen.
Under 1990 antogs vidare ett ändringsprotokoll till 1974 års Aténkonven-
tion om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. Ändrings-
protokollet innebär bl.a. en revision av ansvarsgränserna i konventionen.
Inom justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete frågan om ett
eventuellt tillträde till ändringsprotokollet. Arbetet med dessa instrument
på transporträttens område har bedrivits inom FNs sjöfartsorganisation,
IMO. Arbetet inom IMO på regler om skadeståndsansvar vid sjötransport
av farligt gods fortsätter.

29

En fråga som fortfarande är aktuell är ansvaret för oljeskador till sjöss.
Som har nämnts i 1989 års budgetproposition har i justitiedepartementet
pågått ett arbete på en departementspromemoria med förslag till den
lagstiftning som kunde föranledas av ett tillträde till 1984 års ändrings-
protokoll till det internationella ersättningssystemet på området.
Protokollet innebär bl.a. en höjning av det högsta ersättningsbeloppet.
Frågan har nu kommit i ett delvis annat läge. Avgörande för om denna
lagstiftning borde genomföras var att protokollen i fråga kunde förväntas
träda i kraft. Som bestämmelserna i protokollen om ikraftträdande har
utformats var ett tillträde av USA i princip en förutsättning för att så
skulle ske. Under år 1990 beslöt emellertid USA att inte tillträda det
internationella ansvarighetssystemet för oljeskador. En arbetsgrupp bland
medlemsstaterna inom den internationella oljeskadefonden har under 1991
arbetat fram ett nytt förslag som bl.a. tar upp frågan hur det högsta
ersättningsbeloppet skall kunna höjas. Frågan kommer att behandlas vid
en diplomatkonferens år 1992.

De i 1990 års budgetproposition nämnda s.k. Montrealprotokollen nr
3 och nr 4 har ännu inte trätt i kraft. Den lagstiftning som bygger på
dessa överenskommelser har därför ännu inte kunnat sättas i kraft i sin
helhet.

Jag vill vidare nämna att ansträngningarna på att få till stånd ett särskilt
försäkringssystem med en obligatorisk passagerarförsäkring för flygtrafik
fortsätter.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

4.6 Fastighetsrätt

Några huvudpunkter:

- Utlänningar får rätt att förvärva fastigheter i Sverige.

- Tomträttshavare likställs med fastighetsägare i grannelagsrätts-
liga förhållanden.

- Ett förslag till lagstiftning om fastighetsleasing remissbehandlas
för närvarande.

Sveriges närmande till EG föranleder en omfattande avreglering av
utländska medborgares förvärv av fast egendom här i landet. En inom
justitiedepartementet upprättad departementspromemoria (Ds 1991:76)
med förslag till lagändringar i ämnet remissbehandlas för närvarande.
Sedan lång tid pågår ett omfattande reformarbete på fastighets-
bildningsområdet. Lagstiftningen har reformerats i flera steg, senast ge-
nom nya regler om fastighetsbildning för landsbygdens behov, vilka
trädde i kraft den 1 januari 1991. Återstående frågor behandlas i en
lagrådsremiss, som inom kort överlämnas till lagrådet. I remissen tas
främst upp frågor som berörts i departementspromemorian (Ds Ju
1988:41) Ersättning vid fastighetsreglering samt lantmäteriverkets rap-

30

port (1988:28) Markåtkomst och ersättning. I lagrådsremissen behandlas
även fästighetsbildningsutredningens förslag om plangenomförande genom
förrättning (SOU 1984:72).

Småhusköpsutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1988:66) be-
handlat bl.a. frågor om överlåtelseförbud som köpevillkor vid fastig-
hetsköp och om rättsverkningarna av att köpeskillingen har angetts
felaktigt i köpehandlingen. En lagrådsremiss på grundval av kommitténs
betänkande i dessa delar har nyligen lagts fram.

Frågan om ett registerpantsystem for byggnader på annans mark (SOU
1984:22) övervägs alltjämt i justitiedepartementet.

Inom justitiedepartementet har utarbetats en departementspromemoria
om tomträttshavares ställning i grannelagsrättsliga förhållanden
(Ds 1991:69). Promemorian är för närvarande föremål för remissbe-
handling.

Inom finansmarknaden har utvecklats en avtalstyp som kallas fastig-
hetsleasing eller fästighetsrenting. Denna avtalstyp, som brukar ka-
rakteriseras som ett mellanting mellan köp och hyra, har behandlats i ett
delbetänkande som nyligen har avlämnats av leasingutredningen (jfr
avsnitt 4.3). Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Arrendekommittén har nyligen avlämnat ett delbetänkande (SOU
1991:85) med förslag till regler som ger en arrendator vid s.k. historiskt
arrende rätt att friköpa arrendestället. Kommittén arbetar nu vidare med
uppgiften att utarbeta förslag till regler om skydd för en
jordbruksarrendators investeringar på arrendestället.

År 1990 tillkallades en särskild utredare med uppgift att undersöka om
det finns skäl att införa ett nytt panträttssystem på fastighetsrättens
område (Ju 1990:05, dir. 1990:35). Om så är fallet skall utredaren
utarbeta förslag till utformning av det nya systemet. Detta skulle inne-
bära att pantbreven avskaffas, att panträtten uppkommer genom en
registrering i inskrivningsregistret och att registrering av inteckning och
panträtt normalt kan utföras av banker och andra kreditinstitut. Avsikten
är att utredaren skall ha slutfört sin uppgift under hösten 1992.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

4.7 Bolagsrätt och annan associationsrätt

Några huvudpunkter:

- Svensk aktiebolagsrätt anpassas till EGs regelverk.

- En lagrådsremiss med förslag till lagstiftning om stiftelser läggs
fram under våren 1992.

- Redovisningslagstiftningen ses över.

Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete
under åren 1973-1978. De nordiska lagarna har därefter ändrats vid olika
tillfallen.

31

Som ett led i de europeiska integrationssträvandena har ändringar i
aktiebolagslagen genomförts som innebär att det inte längre krävs svenskt
medborgarskap för styrelseledamöter m.fl. funktionärer i aktiebolag.
Även kraven på bosättning i Sverige i fråga om styrelseledamöter m.fl.
har mjukats upp. Motsvarande lagändringar har skett när det gäller andra
företagsformer. Dessa lagändringar trädde i kraft den 1 januari 1991.

Riksdagen har nyligen på grundval av en proposition, prop.
1990/91:198, beslutat om vissa ändringar i aktiebolagslagen. Ändringarna
innebär skärpningar av aktiebolagslagens regler om upprättande av
kontrollbalansräkning i likvidationssituationer. De innehåller också att en
styrelseledamot eller verkställande direktör som har försummat sin
skyldighet att inge årsredovisningshandlingar till patent- och registrerings-
verket i vissa fall skall kunna bli personligen betalningsansvarig för
förpliktelser som uppkommer för bolaget.

Under hösten 1990 tillsattes en kommitté som i samråd med motsva-
rande kommittéer i Finland och Norge skall se över aktiebolagslagen..
Kommittén skall föreslå de lagändringar som erfordras med hänsyn till
den pågående europeiska integrationen samt överväga frågor som rör
aktiebolagets kapital och finansiella instrument, aktiebolagets organisation
och aktieägarnas minoritetsskydd. Kommittén behandlar frågan om en
anpassning av den svenska lagstiftningen på aktiebolagsrättens område till
EGs regelverk med förtur och planerar att under våren 1992 lämna ett
delbetänkande om detta. Kommittén har genom tilläggsdirektiv under
hösten 1991 fått i uppgift att överväga om det finns skäl att modifiera
förbudet för ett aktiebolag att förvärva egna aktier. Däremot skall
kommittén enligt de direktiv som nu gäller för dess verksamhet inte
syssla med frågan om s.k. ansvarsgenombrott.

I justitiedepartementet övervägs vidare ett förslag om vissa restriktioner
när det gäller aktiebolags rätt att välja firma (riksskatteverkets rapport
1987:8).

Riksdagen antog redan år 1989 en lagstiftning om papperslös kon-
tobaserad hantering av aktier och vissa skuldförbindelser. Under våren
1991 antog riksdagen vidare lagen (1991:195) om penningmarknadskon-
ton, vilken ännu inte har trätt i kraff. Lagen möjliggör en papperslös
kontobaserad hantering av vissa skuldförbindelser på framför allt
penningmarknaden. Sedan de organisatoriska förutsättningar som låg till
grund för lagen i viss mån ändrats kommer justitie- och finansdepar-
tementen att på nytt överväga vilka lagstiftningsåtgärder m.m. som
behövs för att möjliggöra en kontobaserad hantering av skuldförbindelser
på penningmarknaden.

På handelsbolagsrättens område övervägs i justitiedepartementet
gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag samt frågan om en
ändrad definition av handelsbolaget så att en enskild person ges möjlighet
att bilda och driva handelsbolag (se SOU 1989:34, prop. 1989/90:110
och departementspromemoria 1989-10-27 om enmanshandelsbolag).

En lagrådsremiss med förslag till en lag öm stiftelser läggs fram under
våren 1992. En proposition i ämnet kommer att avlämnas senare under
året.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

32

En kommitté (Ju 1991:07, dir. 1991:71) har nyligen tillkallats för att
göra en allmän översyn av redovisningslagstiftningen. I uppdraget ingår
att överväga om det finns anledning att ompröva sambandet mellan
redovisning och beskattning. Kommittén skall också överväga bl.a. vilka
principer som bör gälla för sådan kompletterande normgivning som sker
genom rekommendationer av olika expertorgan på redovisningsområdet.
Inom kort kommer kommittén också att få tilläggsdirektiv som innebär
att kommittén skall utreda frågan om bokföringsnämndens ställning med
inriktning på att avveckla nämnden.

4.8 Immaterialrätt

Ett par huvudpunkter:

- Svensk immaterialrätt anpassas till EGs regelverk.

- Förslag från genteknikberedningen läggs fram 1992.

Det blivande EES-avtalet mellan EFTA och EG innehåller bestämmelser
om immaterialrätt. Till en början innebär avtalet att Sverige förpliktar sig
att anta de rättsregler på detta område som är en följd av tillämpningen
av artiklarna 30-36 i Rom-fördraget. Det gäller främst frågan om
konsumtion av bl.a. patent där Sverige får övergå från s.k. nationell
konsumtion till EEA-vid komsumtion. Vidare förpliktar sig Sverige att
överta reglerna i de EG-direktiv som gäller skydd för kretsmönster i
halvledare, varumärken och datorprogram. När det gäller avtalet om
gemenskapspatent åtar sig Sverige att när detta trätt i kraft förhandla om
deltagande i det. EFTA-ländema åtar sig vidare i EES-avtalet att inom
viss tid ansluta sig till vissa centrala internationella överenskommelser på
immaterialrättens område. Sverige har redan tillträtt alla dessa överens-
kommelser utom 1989 års Madrid-protokoll om internationell registrering
av varumärken. Inom justitiedepartementet förbereds en departementspro-
memoria med förslag till de lagändringar som EES-avtalet kan föranleda.
Promemorian kommer att remitteras inom kort.

EES-avtalet innebär att framtida EG-lagstiftning kan komma att bli
gällande även för Sverige. Detta kommer att bli föremål för övervägande
och förhandlingar från fall till fall. För närvarande pågår arbete i EG på
olika lagstiftningsprojekt inom bl.a. upphovsrätten och mönsterrätten.

Upphovsrättsutredningen har under år 1990 avlämnat sitt slutbetänkan-
de. I detta behandlas bl.a. frågor om inskränkningar i upphovsrätten och
lämnas ett förslag om fotografirättens integration i upphovsrättslagen.
Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu inom justitiedepar-
tementet. Arbetet bedrivs i nordiskt samarbete.

Inom WIPO (World Intellectual Property Oiganization) pågår sedan
flera år arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett stort

3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

33

antal frågor behandlas och arbetet syftar främst till att avskaffa skillna- Prop. 1991/92:100
derna i patentsystemen i Europa, USA och Japan. En inledande diplo- Bilaga 3
matkonferens för att ta ställning till ett konventionsförslag i ämnet hölls
sommaren 1991.

Det internationella arbetet rörande åtgärder för att komma till rätta med
piratåtgärder med bl.a. upphovs- och varumärkesrättsligt skyddade
produkter har också under år 1991 varit omfattande. Sverige har tagit
aktiv del i de överläggningar i ämnet och om andra immaterialrättsliga
frågor som under hösten 1991 har hållits inom ramen för GATT-
förhandlingama (Uruguayrundan).

Hösten 1989 tillsattes en utredning (Ju 1990:01, dir. 1989:62) med
uppgift att undersöka behovet av att införa ett immaterialrättsligt skydd
för enklare tekniska idéer (ett s.k. bruksmönsterskydd). Utredningen
avslutade våren 1991 sitt arbete med att anmäla att den bedömde att det
för närvarande inte fanns behov av ett bruksmönsterskydd i Sverige.

Inom justitiedepartementet övervägs möjligheterna att skapa effektivare
och enhetliga sanktioner inom området för industriellt rättsskydd. En
departementspromemoria i ämnet kommer att färdigställas under 1992.

Mikrobiologin, och särskilt gentekniken, har fått allt större betydelse
inom så vitt skilda områden som livs- och läkemedelsproduktion,
djuravel, växtförädling och miljövård. Samtidigt väcker teknikens
tillämpning betänkligheter bl.a. från etisk synpunkt. För att få ett antal
frågor med anknytning till gentekniken belysta tillsattes år 1990 en
parlamentarisk beredning för frågor rörande användning av gentekniken
(Ju 1990:03, dir. 1990:16). Översynen skall främst omfatta riskvärde-
ring, etiska aspekter, kontrollåtgärder och övergripande immaterialrätts-
liga frågor. Beredningen skall enligt direktiven ha slutfört sitt arbete före
utgången av mars 1992.

I mars 1991 antogs en reviderad text till den internationella växtför-
ädlarrättskonventionen. Inom justitiedepartementet övervägs för närva-
rande vilka lagstiftningsåtgärder som en ratifikation av den nya texten
kommer att kräva. Inom ramen för GATT-förhandlingama har frågor om
immaterialrättsligt skydd för biotekniska uppfinningar intagit en
framträdande roll. Också i andra internationella organisationer i vilka
Sverige är medlem diskuteras dessa spörsmål, bl.a. i arbetet på en
blivande FN-konvention om biologisk mångfald. Nordiska ministerrådet
har tillsatt en arbetsgrupp som bland sina uppgifter har att söka samordna
de nordiska ländernas ståndpunkter inför de pågående internationella
förhandlingarna.

Frågan om ett svenskt tillträde till 1989 års tilläggsprotokoll till 1891
års Madridöverenskommelse om internationell registrering av varumärken
bereds för närvarande inom justitiedepartementet.

34

5 Brott och påföljder

5.1 Brottsutveckling och brottsbekämpning

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Utvecklingen mot allt fler brott skall brytas.

- Ett brett spektrum av åtgärder krävs på såväl lång som kort sikt.

- Okad satsning på brottsförebyggande åtgärder.

- All brottsbekämpning har stor betydelse.

- Åtgärder mot våldsbrott och narkotikabrott prioriteras särskilt.

Under lång tid har antalet polisanmälda brott ökat mycket kraftigt. Sedan
år 1950 har antalet mer än femdubblats och uppgår nu till långt mer än
en miljon brott vaije år. Härtill kommer ett mycket stort antal brott som
aldrig kommer till polisens kännedom. Även grovt våld anmäls endast i
knappt ett av tre fall och egendomsbrott anmäls bara i drygt hälften av
samtliga fall. Samtidigt har också andelen uppklarade brott minskat
väsentligt.

Den omfattande brottsligheten innebär att många enskilda drabbas av
olika former av skador och förmögenhetsförluster. Men även för dem
som inte själva utsatts för brott skapar den ofta otrygghet och rädsla. Det
är därför nu nödvändigt att bekämpa brottsligheten med kraft. Att bryta
utvecklingen mot allt fler brott är en avgörande fråga för allas trygghet
i samhället.

Samtidigt är det nödvändigt att inse att detta inte är någon lätt uppgift.
För att lyckas kommer det att krävas ett brett spektrum av åtgärder på
såväl kort som lång sikt.

Brottsutvecklingen beror inte endast på hur vi utformar de traditionella
kriminalpolitiska åtgärderna inom rättsväsendets ram. Dessa består främst
av ingripanden och reaktioner mot redan begångna brott. I en mening kan
alla dessa åtgärder sägas vara ett uttryck för ett misslyckande i den
grundläggande ambitionen att förebygga och förhindra brott. Den
förebyggande effekten av ett straffsystem som är fest och konsekvent
utformat och tillämpat skall visserligen inte undervärderas. Av avgörande
betydelse för att motverka brottslighet är emellertid också att vi skapar
möjligheter för samhället att utvecklas så att människor kan växa i
mognad, ansvar och ömsesidigt hänsynstagande. Särskilt viktigt är detta
när det gäller barn och ungdomar. Att stärka familjens ställning och ta
tillvara skolans möjligheter som fostrare är viktigt i sig men också när
det gäller att på sikt motverka brottslighet.

Men vi måste också prioritera direkt brottsförebyggande åtgärder. Även
när det gäller detta område är det nödvändigt att ta tillvara enskilda
människors engagemang och deltagande. Centrala direktiv kan aldrig
ersätta insatser som bygger på kunskap och omsoig om den egna lokala

35

miljön. På många håll bedrivs det på den grunden ett värdefullt lokalt
brottsförebyggande arbete. Statsmakterna har ett ansvar för att skapa
goda förutsättningar för och ge ett aktivt stöd till det arbetet.

Men också insatser inom rättsväsendets ram är nödvändiga och viktiga
i arbetet med att vända broflsutvecklingen. Vi måste, utan att ge avkall
på kraven på rättssäkerhet och humanitet, vara beredda att med kraft och
tydlighet hävda de normer för samlevnad i vårt samhälle som kommer
till uttryck i strafflagstiftningen. En av statsmakternas mest grundläg-
gande och viktiga uppgifter är att upprätthålla och främja respekten för
andras liv och egendom. Regeringen kommer därför att tillmäta all
brottsbekämpning stor betydelse.

Av särskild vikt är det med ökade insatser mot vålds- och narkotika-
brottsligheten. Trygghet till liv och hälsa är av avgörande betydelse för
varje civiliserat samhälle. Tendenser till ökat och grövre våld måste
därför ses med särskilt allvar. Narkotikan leder inte bara till personliga
och sociala tragedier för dem som fastnar i missbruk och deras familjer.
Missbruket är också en viktig drivkraft för en omfattande brottslighet av
annat slag.

Även annan brottslighet måste dock ses med stort allvar. Det gäller inte
minst olika former av ekonomisk brottslighet. Dess omfattning inger oro
och utgör ett hot mot spelreglerna för en fri konkurrens och fungerande
marknadsekonomi. Många gånger drabbar den också oersättliga värden
i vår gemensamma miljö och våra levnadsbetingelser i övrigt.

Viktiga insatser mot brottsligheten har under senare år blivit åsidosatta.
Problemen har sin bakgrund i dels vissa brister i lagstiftningens
utformning, dels att otillräckliga resurser ställts till rättsväsendets
förfogande. Resurserna måste byggas ut så att myndigheterna inom
rättsväsendet kan leva upp till de krav som lagstiftningen utgår från.
Bristerna är särskilt tydliga inom polisväsendet. Antagningen till
polishögskolan utökas därför. Även domstolarna och åklagarväsendet
måste tillförsäkras tillräckliga resurser. En förnyelse av rättsväsendet
måste dock ske successivt. Inte minst mot bakgrund av det allmänna
samhällsekonomiska läget är det också nödvändigt att pröva olika vägar
för en rationalisering och omprioritering av olika uppgifter inom
rättsväsendets ram.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

36

5.2 Brottsförebyggande arbete

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Några huvudpunkter:

- Kunskaper om och erfarenheter av brottsförebyggande arbete
skall utvecklas och spridas.

- Polisens arbete inriktas i ökad utsträckning på brottsförebyggan-
de arbete.

- En arbetsgrupp inom regeringskansliet har till uppgift att främja
det lokala brottsförebyggande arbetet.

- Uppdrag att kartlägga och föreslå åtgärder mot bilbrottsligheten
har getts.

Den centrala kriminalpolitiska uppgiften är att förebygga brott.
Brottslighetens omfattning och former sammanhänger emellertid mindre
med de omedelbara kriminalpolitiska åtgärderna än med samhällsutveck-
lingen i stort. Familj, skola, arbete, boende och andra sociala
förhållanden är av stor betydelse för brottsutvecklingen liksom olika
former av drogmissbruk. Av särskild betydelse är familjen. Familjens
roll för barns och ungas utveckling till mogna och ansvarstagande
samhällsmedborgare kan aldrig ersättas. En politik som bygger på stöd
till och förtroende för de enskilda familjernas förmåga att ta ansvar för
och utveckla sina egna förutsättningar är därför nödvändig även när det
gäller att motverka brottslighet och andra former av sociala problem.

Vid sidan av samhällspolitiska insatser med ett mer allmänt syfte är det
emellertid också nödvändigt att vi utvecklar och stöder insatser som har
ett mer omedelbart brottsförebyggande syfte. Det är dock viktigt att vi
inser att även sådana insatser kan sträcka sig över olika områden. De
kräver därför ofta en nära samverkan mellan enskilda och olika
myndigheter och organisationer.

Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete förutsätter att kunskaper
och erfarenheter på området utvecklas och sprids. Brottsförebyggande
rådet (BRÅ) har för närvarande viktiga uppgifter i det sammanhanget.
Rådet tillfördes ökade resurser till följd av 1990 års forskningsproposition
(prop. 1989/90:90). Inom rådet bedrivs ett omfattande forsknings- och
utvecklingsarbete. BRÅ är också en kunskapsbank bl.a. när det gäller
internationella frågor. BRÅ utnyttjas vidare när det gäller att följa upp
och utvärdera olika lagstiftningsåtgärder.

Också andra centrala myndigheter utför viktiga uppgifter på detta
område av det brottsförebyggande arbetet. Dit hör kriminalvårdsstyrelsen
och rikspolisstyrelsen. Utanför rättsväsendets område kan nämnas
socialstyrelsen. Minst lika betydelsefullt är det arbete med att förebygga
brott som bedrivs på det lokala planet av olika frivilliga organisationer
och berörda myndigheter.

En central roll i det sammanhanget har de lokala polismyndigheterna.
Inom polisen har det sedan lång tid bedrivits ett omfattande brotts-

37

förebyggande arbete. Sedan hösten 1990 gäller, enligt vad riksdagen Prop. 1991/92:100
beslutat, att polisens arbete i ökad utsträckning skall inriktas på brotts- Bilaga 3
förebyggande och brottsförhindrande åtgärder (se prop. 1989/90:150,
1990/91:JuU, rskr.l, prop. 1990/91:100 bil. 15, JuU23, rskr. 219).

Detta kommer jag att beröra ytterligare under avsnitt 5.9.

En särskild form av brottslighet som under senare år tilldragit sig stor
uppmärksamhet är skadegörelse i form av s.k. klotter. Bl.a. har denna
fråga uppmärksammats i ett lagstiftningsärende om förverkande vid
skadegörelse (prop. 1987/88:143, 1988/89:JuU13, rskr. 145). Som jag
tidigare redovisat har den av justitieutskottet i det sammanhanget
uppmärksammade frågan om kroppsvisitation för att söka efter klotter-
utrustning tagits upp i en nyligen remissbehandlad departements-
promemoria. Utskottet tog emellertid också upp frågan om andra åtgärder
i syfte att förebygga klotter. Utvecklingen av sådana åtgärder har under
hösten tagits upp i en särskild hearing som jag kallat till. Vid hearingen
deltog företrädare för berörda myndigheter och organisationer. Allmänt
sett förefaller problemen ha minskat något under senare år även om vissa
deltagare ansåg att det nu finns tecken på att problemen kunde öka. Från
många håll redovisades olika ambitiösa förebyggande åtgärder som
vidtagits av såväl myndigheter som företag och andra som varit särskilt
utsatta för klotter. Med hänsyn till vad som framkom vid hearingen anser
jag för egen del att det på just detta område för närvarande inte finns
anledning till ytterligare särskilda åtgärder från regeringens sida.

Däremot är det angeläget att allmänt söka främja och utveckla det
brottsförebyggande arbetet i samhället. Genom ett särskilt regeringsbeslut
har en arbetsgrupp som har detta syfte tillkallats. Gruppen leds av
statssekreteraren i justitiedepartementet och består vidare av företrädare
för statsrådsberedningen, justitie-, social- och civildepartementen, BRÅ,
rikspolisstyrelsen (RPS) och socialstyrelsen.

Uppgifterna för arbetsgruppen är att

- genom ett antal samordande åtgärder inspirera det lokala brotts-
förebyggande arbetet och främja utvecklingen av passande metoder för
den utvecklingen,

- inventera och skapa överblick över skilda centralt initierade insatser
som har brottsförebyggande betydelse,

- studera och presentera remissvaren på våldskommissionens betänkande
(SOU 1990:92) Våld och brottsoffer,

- överväga om och hur man i Sverige kan tillgodogöra sig erfarenheter
från andra länder som framgångsrikt arbetar med lokal brotts-
förebyggande verksamhet,

- lämna en preliminär utvärdering av de lokala pilotprojekt som bedrivs
under medverkan av BRA och RPS.

På fem orter - Stockholm, Malmö, Linköping, Karlskoga och Östersund

- stödjer sålunda BRÅ och RPS i projektform bildandet av lokala
brottsförebyggande organ. BRÅ tillhandahåller utbildning främst om hur
man på orterna skall kartlägga problem och resurser, med vilka metoder
man kan angripa problemen samt hur man utvärderar effekten av sina
insatser och eventuellt korrigerar metoderna. Syftet med dessa s.k.

38

pilotprojekt är att erfarenheterna sedan skall kunna användas i resten av
landet.

BRA har vidare fått i uppdrag att efter samråd med RPS kartlägga och
analysera bilbrottsligheten och föreslå förebyggande åtgärder mot den.
Resultatet skall redovisas för regeringen före utgången av april 1992.
Därvid skall förslag lämnas på hur resultatet av arbetet skall kunna
tillgodogöras hela landet.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

5.3 Våldskommissionen

- Våldskommissionens förslag kommer att behandlas i de olika
sammanhang där frågorna hör hemma.

Våldskommissionen hade främst i uppdrag att samordna och intensifiera
arbetet mot våldsbrotten och förbättra stödet åt brottsoffren. En huvud-
uppgift för kommissionen var att fånga upp och stötta det breda
engagemanget mot våldet och för brottsoffren. En viktig uppgift var att
sprida kännedom om och stimulera lokala initiativ och uppslag.

Inom ramen för sitt uppdrag deltog våldskommissionen i olika
konferenser och andra sammankomster där kommissionens arbete kunde
presenteras. Kommissionen tog också själv initiativ till möten på olika
platser i landet. Vid mötena har bl.a. kommissionen presenterat sitt
arbete. Vidare har kommissionen deltagit i olika ungdomsaktiviteter.
Företrädare för myndigheter och organisationer och föreningar som
kommissionen har sammanträffat med har presenterat sin verksamhet i
frågor om våld och brottsoffer. Kommissionen har också sammanträffat
med olika försäkringsbolags brottsförebyggande enheter.

I sitt slutbetänkande (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer presenterar
våldskommissionen ett stort antal förslag och överväganden. Till
betänkandet är också fogat promemorior om alkohol och gatuvåld samt
om ungdomar och brott. Kommissionens förslag och överväganden
spänner över flera samhällsområden och angår även frågor som
handläggs inom andra departement än justitiedepartementet. Jag har i
sådana frågor samrått med andra berörda statsråd.

Förslagen och övervägandena tar sikte på några huvudområden som på
olika sätt berör barn och ungdomar, frågor om lokalt brottsförebyggande
verksamhet och vissa särskilt brottsförebyggande åtgärder. Kommissionen
har vidare tagit upp frågor som gäller påföljder, stöd till brottsofferjourer
samt ett par ytterligare frågor.

Betänkandet och remissbehandlingen har gett underlag för vissa
bedömningar och ställningstaganden. Jag avser att nu redovisa behand-
lingen av frågorna. När det gäller brottsofferfrågor vill jag dock hänvisa
till avsnitt 5.7.

39

Barn och ungdomar

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Kommissionen har föreslagit att 6 kap. 2 § föräldrabalken skall ändras
så att det klarare framgår att det är föräldrarnas ansvar att skydda och
stödja sina barn. Ändringsförslaget syftar inte till någon ändring i sak.
Sådana ändringar kan enligt min mening generellt sägas vara av mindre
värde. Frågan har emellertid sakligt samband med ett annat lagstift-
ningsärende inom justitiedepartementet och statsrådet Laurén avser att i
det sammanhanget ta ställning till om det finns skäl för en ändring i
enlighet med förslaget.

Kommissionen har vidare uttalat sig för införande av en sådan
utvidgning av vårdnadshavares skadeståndsansvar som en arbetsgrupp
inom BRÅ har föreslagit. Detta förslag har remissbehandlats och är nu
föremål för beredning inom justitiedepartementet. Statsrådet Laurén
avser att ta ställning till denna fråga senare.

Kommissionen har vidare föreslagit att polislagen kompletteras med en
bestämmelse som ger polisen befogenhet att lämna information till
vårdnadshavare om deras barn vistas i olämpliga miljöer samt att
vårdnadshavare alltid skall underrättas av domstolen när brottmålsför-
handling rörande en omyndig skall äga rum. Bägge de berörda frågorna
är av det slaget att de ryms inom ramen för direktiven till ungdoms-
brottskommittén (dir. 1990:53, Ju 1990:07). Det kan därför finnas
anledning att återkomma till dem i samband med beredningen av
kommitténs kommande betänkande.

Kommissionen har vidare tagit upp frågan om de särskilda ung-
domshemmen som tidigare benämndes § 12-hem och föreslagit att det
skall inrättas ett centralt hem med hela landet som upptagningsområde.
Denna fråga övervägs av den tillsatta utredningen (S 1991:09) om
institutioner inom ungdomsvården och missbrukarvården (dir. 1991:55).
Chefen för socialdepartement kommer därför att återkomma till denna
fråga. Kommissionen föreslår vidare att intagning i ett sådant hem skall
beslutas av allmän domstol. I denna fråga ankommer det på den tidigare
nämnda ungdomsbrottskommittén att lämna förslag. Jag återkommer
därför till denna fråga.

Socialtjänsten bör enligt våldskommissionen inrätta ett bamombud.
Frågan bereds i regeringskansliet inom ramen för betänkandet (SOU
1991:70) Ombudsman för barn och ungdomar. Betänkandet remissbe-
handlas för närvarande och chefen för socialdepartementet återkommer
därför till denna fråga.

Lokalt brottsförebyggande arbete m.m.

Kommissionens förslag om lokala brottsförebyggande oigan under
polisens ledning ligger väl i linje med de tankegångar som allmänt
uppfattas som mest givande för att förebygga brott. Som jag tidigare
nämnt pågår ett antal projekt på lokal nivå i syfte att kartlägga och
utvärdera effekter av lokala brottsförebyggande insatser i syfte att senare
allmänt sprida kunskap om fruktbara tillvägagångssätt. Arbetet med

40

projekten följs av regeringen genom den särskilda arbetsgruppen för
brottsförebyggande åtgärder. Frågan är således redan föremål för
överväganden. Efter en första utvärdering av dessa projekt avser jag att
närmare överväga på vilket sätt resultatet från projekten kan tillgodogöras
hela landet.

I samband med remissbehandlingen av kommissionens betänkande
ombads remissinstanserna också att redovisa exempel på lokalt
brottsförebyggande arbete. De inkomna redovisningarna har genom den
nyss nämnda arbetsgruppen sammanställts i en departementspromemoria
som kommer att spridas till olika kommuner, myndigheter och
organisationer som arbetar med dessa frågor.

Alkohol och gatuvåld

I syfte att förebygga brott i anslutning till lokaler som serverar alkohol
föreslår kommissionen att den som har ett tillstånd enligt lagen
(1977:293) om handel med drycker skall svara för att ordning råder i och
utanför serveringslokalen. Denna fråga övervägs i samband med ett
förslag till en ny ordningslag som jag planerar föreslå regeringen att
förelägga riksdagen under innevarande riksmöte.

Kommissionen föreslår att det av straffbestämmelsen i 16 kap. 16 §
brottsbalken om förargelseväckande beteende tydligare skall framgå att
störande yttringar till följd av alkoholförtäring i form av skrän eller
antastande av okända faller inom brottsbeskrivningen. Denna fråga kräver
enligt min mening ytterligare överväganden vilka jag räknar med kan
ske inom ramen för en departementspromemoria om regleringen av ringa
narkotikabrott som bör kunna remitteras inom en nära framtid.

Straff- och processrättsliga frågor

Kommissionen har föreslagit ändringar i brottsbalken när det gäller
övergrepp i rättssak och påföljd för misshandel. Dessa frågor avser jag
att återkomma till i samband med ett förslag om vissa straffskalor.

Vidare har kommissionen förespråkat längre fängelsestraff vid återfall
i grov våldsbrottslighet. Kommissionen har också - inom ramen för
villkorlig frigivning - förordat ett system med successiv frigivning från
anstalt. - Dessa frågor kommer att beredas vidare inom en planerad
utredning som bl.a. kommer att få till uppgift att överväga hur
regleringen vid återfall i brott skall utformas. Jag får därför anledning att
senare återkomma till denna fråga.

Invandrares kriminalitet m.m.

Kommissionen anser det angeläget med förbättrad statistik om invand-
rares kriminalitet och forskning om orsakerna till invandrares krimi-
nalitet. - BRA bedriver i samarbete med Centrum för invandrarforskning
ett projekt om invandrares kriminalitet. Projektet skall avslutas år 1995
och resultatet av detta bör avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtas.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

41

När det gäller kommissionens förslag om en översyn av utlänningslagen Prop. 1991/92:100
och möjligheten att upphäva svenskt medboigarskap som erhållits på Bilaga 3
falska uppgifter har dessa frågor redan tagits upp av riksdagen genom
1990/91: SfU14, rskr. 336 och 1990/91:SfU3, rskr. 25

5.4 Strafflagstiftningen

Några huvudpunkter:

- Höga krav skall ställas på strafflagstiftningens klarhet, tydlighet
och konsekvens.

- Skärpt lagstiftning mot tvätt av svarta pengar.

- Förslag om strängare regler för ringa narkotikabrott.

- Snabb utredning om strängare regler för grova rattfylleribrott.

- Förslag läggs fram om åtgärder mot den ekonomiska brottslig-
heten.

Straffbestämmelserna och deras utformning är frågor som är av
grundläggande betydelse för varje rättsstat. Hänsynen till de enskildas
rättssäkerhet gör att det måste ställas höga krav på klarhet, tydlighet och
konsekvens. Det är också viktigt att undvika överkriminalisering. Endast
förfaranden som innefattar klara kränkningar av viktiga enskilda eller
allmänna intressen bör omfattas av kriminalisering. Det är när det
bestäms vad som skall vara straffbart och hur stränga straff som skall
kunna följa på olika brott som de grundläggande kriminalpolitiska
prioriteringarna görs. Det är en viktig uppgift att kontinuerligt arbeta för
att anpassa strafflagstiftningen till nutida värderingar i dessa avseenden.

Kampen mot narkotikabrottsligheten är en av de mest angelägna
kriminalpolitiska uppgifterna. Vid en av FN anordnad diplomatkonferens
i Wien antogs i december 1988 en ny konvention mot illegal narkotika-
hantering. Konventionen innehåller viktiga bestämmelser om bl.a. straff
för befattning med tillgångar som härrör från narkotikahandel, s.k.
tvättning av svarta pengar, och om internationellt samarbete när det
gäller förverkande av vinning av narkotikabrott.

Sedan riksdagen beslutat om ny lagstiftning (prop. 1990/91:127, JuU32,
rskr. 323) som trädde i kraft den 1 juli 1991 har Sverige ratificerat
konventionen. Den ändrade lagstiftningen innebär bl.a. att
häleribestämmelsema i brottsbalken kompletterats på ett sådant sätt att de
också omfattar olika former av befattning med tillgångar som härrör från
brottslig verksamhet. De nya bestämmelserna är inte begränsade till
vinning av narkotikabrott utan gäller alla former av brottslig verksamhet.

Inom Europarådet har en konvention utarbetats som bl.a. gäller
förverkande av vinning av brott. Frågan om lagändring med anledning
av konventionen bereds för närvarande.

42

Det är viktigt att vi har effektiva bestämmelser som riktar sig mot
narkotikahandelns profitörer och finansiärer. Det är också nödvändigt att
vi genom strafflagstiftningen tydligt markerar att användning av narkotika
inte accepteras i vårt samhälle. För närvarande gäller vid ringa narkotika-
brott en särskild lägre straffskala för brott som endast består av eget
bruk av narkotika. Bl.a. mot den bakgrunden har regeringen i regerings-
förklaringen utlovat förslag om att straffskalan för ringa narkotikabrott
skall skärpas. Syftet med en sådan ändring är att förbättra möjligheterna
att stoppa missbruket på ett tidigt stadium och att nå missbrukare med
behandlingsinsatser. Jag räknar med att inom kort kunna remittera en
departementspromemoria där de frågor som jag nu berört kommer att tas
upp.

Personer som har särskilda svårigheter att värja sig bör ha ett speciellt
starkt straffrättsligt skydd. Detta har kommit till uttryck bl.a. i reglerna
om sexualbrott som såsom ett grundläggande syfte har att skydda barn
och ungdomar mot att bli utnyttjade i sexuella sammanhang. Behovet av
skydd gör sig naturligtvis särskilt gällande beträffande mindre barn. I en
proposition som under hösten 1991 överlämnats till riksdagen (prop.
1991/92:35) har regeringen föreslagit olika ändringar av bestämmelserna
om sexualbrott som syftar till att ytterligare markera det allvar med vilket
man måste se på sexuella övergrepp mot barn. Propositionen behandlas
för närvarande i riksdagen.

En liknande problematik finns när det gäller olika former av brott som
har sin bakgrund i rasistiska motiv. Även här finns det ett särskilt behov
av att markera samhällets avståndstagande. Problem som rör denna typ
av brottslighet har behandlas i delbetänkandet Organiserad rasism (SOU
1991:75) som lämnats av utredningen för åtgärder mot etnisk dis-
kriminering. Betänkandet är nu föremål för remissbehandling.

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1990 ändrades
bestämmelserna om trafiknykterhetsbrott. Bl. a. sänktes straffbar-
hetsgränsen från 0,5 till 0,2 promille. I samband med lagändringarna
uttalade sig regering och riksdag för ändrade principer för påföljdsval vid
grovt rattfylleri. Lagändringarna har bl.a. fått till följd att andelen
fängelsedomar minskat samtidigt som antalet villkorliga domar ökat
kraftigt. I den delen har reformen mött en kraftig kritik. Bl.a. mot
bakgrund härav har regeringen i dag beslutat att tillkalla en parlamen-
tariskt sammansatt utredning med uppgift att snabbt se över reglerna om
grovt rattfylleri med inriktning på en sänkt promillegräns och skärpta
straff samt en ökad enhetlighet i tillämpningen.

Den vanligaste formen av brott i vårt samhälle är egendomsbrott och
då särskilt stöldbrott. En förutsättning för en stor del av stöldbrottslighe-
ten är att det går att omsätta stöldgodset. Den som köper eller tar
befattning med stöldgods gör sig skyldig till häleri. Ett problem med
häleribrottsligheten har emellertid varit att det många gånger varit svårt
att bevisa brott eftersom egendomen inte kunnat bindas vid ett visst för-
brott. Mot den bakgrunden infördes det år 1980 en kriminalisering av
den som vid utövning av näringsverksamhet eller som ett led i en
verksamhet som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

43

förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas vara frånhänt annan Prop. 1991/92:100
genom brott. För dessa fall eftergavs med andra ord kravet på styrkt Bilaga 3
förbrott. Samtidigt som häleribestämmelsema utvidgades för olika former
av tvättning av svarta pengar slopades kravet på styrkt förbrott
beträffande alla former av förvärv och mottagande av misstänkt
stöldgods. En samtidig ändring i stöldgodslagen (1974:1065) innebär att
den som förvärvat eller mottagit sådant gods inte får behålla egendomen.

Utvecklingen av vårt samhälle har medfört ökande problem med s.k.
ekonomisk brottslighet. Denna kriminalitet rör ofta stora ekonomiska
värden och motverkar en sådan fri och lika konkurrens som är en
förutsättning för en sund marknadsekonomisk utveckling. Det råder en
stor politisk enighet om vikten av att motverka den ekonomiska
brottsligheten även om uppfattningarna skiftat om hur detta lämpligen bör
ske. Trots de betydande satsningar som gjorts mot den ekonomiska
brottsligheten är det emellertid uppenbart att dessa inte förmått att
motsvara de förväntningar som ställts på dem. Mot den bakgrunden har
RPS och RÅ fått i uppdrag att i samråd kartlägga problemen och föreslå
åtgärder på kort och lång sikt. Jag räknar med att kartläggningen och
förslagen till åtgärder kommer att överlämnas till regeringen inom kort.

Narkotikabrottsligheten och trafiknykterhetsbrotten hör till de domine-
rande kriminalpolitiska problemen. Trots detta finns straffbestämmelserna
på dessa områden inte i brottsbalken utan i den s.k. specialstraffrättsliga
lagstiftningen. Över huvud taget har samhällsutvecklingen medfört att
specialstraffrätten fått allt större praktisk betydelse i förhållande till
brottsbalken. Liksom narkotika- och trafiknykterhetsbrottsligheten är även
t.ex. miljöbrotten och den moderna ekonomiska kriminaliteten till stor del
nya fenomen som regleras utanför den centrala strafflagen.

Mot bakgrund av specialstraffrättens växande betydelse finns det
anledning att från generella utgångspunkter överväga både förhållandet
mellan brottsbalken och specialstraffrätten och grunderna och principerna
för utformningen av den specialstraffrättsliga lagstiftningen. Systematiska
skäl talar för att sådana brott som har högt straffvärde eller som är
vanligt förekommande skall vara samlade i brottsbalken. En sådan
ordning skulle också bl.a. vara ägnad att göra relationen mellan
straffbestämmelserna och mellan de olika brottens straffvärden tydligare
vilket i sin tur skulle kunna erbjuda fördelar både från lagteknisk
synpunkt och för rättstillämpningen. På vissa områden kan det dock
finnas mera praktiskt betingade motskäl som givetvis också måste
beaktas. Även i sådana fall bör det emellertid i många fall övervägas om
det inte är möjligt att uppnå en bättre systematik.

Problem av de slag som jag nu berört är på intet sätt unika för Sverige.
Tvärtom torde de utgöra en väsentlig orsak till att det i flera länder, bl.a.
Finland och Norge, pågår omfattande strafflagprojekt. För svenskt
vidkommande finns knappt behov att påbörja arbete med en total
strafflagsreform. Det får emellertid anses angeläget att de problem som
jag nu har antytt beaktas inom ramen för både det fortlöpande reformar-
betet och den mera långsiktiga planeringen.

Viktiga frågor som rör både brottsbalken och specialstraffrätten har

44

behandlats i fangelsestraffkommitténs slutbetänkande (SOU 1988:7) Prop. 1991/92:100
Frihet från ansvar. Kommittén har i betänkandet föreslagit att ett Bilaga 3
uttryckligt förbud mot analogisk tillämpning av straffbud skall ställas upp
samt att tillämpningen av brottsbalkens medverkansregler inom special-
straffrätten skall regleras i lag. När det gäller de allmänna reglerna om
ansvarsfrihet föreslår kommittén att särskilda bestämmelser om samtycke
och rättsvillfarelse skall tas in i lagstiftningen samt att tillämpningsområ-
det för bestämmelsen om nöd skall utvidgas. Förslagen har remiss-
behandlats och bereds för närvarande inom justitiedepartementet.

En fråga som har ett nära samband med de frågor som behandlas i
betänkandet är möjligheterna att i vanliga brottmål beakta yttran-
defrihetsrättsliga intressen. En tanke som här förts fram är att efter
mönster från tryckfrihetsförordningen och den nya yttran-
defrihetsgrundlagen införa en särskild s.k. parallellinstruktion enligt
vilken dessa intressen skall beaktas även i vanliga brottmål. Frågan har
som redan nämnts (avsnitt 3.1) behandlats i en nyligen remitterad
departementspromemoria (Ds 1991:78) Parallellinstruktion. Sedan
remissbehandlingen är avslutad är det min avsikt att ta ställning i den
frågan i samband med att jag tar upp förslagen i betänkandet till
behandling.

5.5 Påföljdssystemet

Några huvudpunkter:

- Ordningen med obligatorisk halvtidsfrigivning avskaffas.

- Samhällstjänst införs i hela landet.

- En iffiiredning tillsätts om påföljdssystemets uppbyggnad med
uppgifter bl.a. att utveckla alternativa påföljder.

Debatten om det straffrättsliga påföljdssystemet har under senare år
dominerats av en fråga - den villkorliga frigivningen. Ar 1983 ändrades
reglerna om villkorlig frigivning på så sätt att obligatorisk halvtidsfrigiv-
ning infördes för den stora majoriteten av de intagna som omfattas av
reglerna. Redan i samband med att reformen genomfördes restes från
många håll kritiska röster mot reformen. Bl.a. framfördes farhågor för
att den stora skillnaden mellan utmätt straff och faktisk anstaltstid skulle
vara svårbegriplig för allmänheten och därmed rubba förtroendet för
rättsväsendet. Farhågorna har besannats och det finns nu en bred politisk
enighet om att systemet bör avskaffas.

Frågan om den framtida utformningen av den villkorliga frigivningen
har behandlats i fangelsestraffkommitténs huvudbetänkande (SOU
1986:13-15) Påföljd för brott. Kommittén föreslog där en övergång till
obligatorisk frigivning efter två tredjedelar av avtjänad strafftid. Förslaget
kombinerades med förslag om sänkta straffskalor i syfte att motverka att

45

de ändrade reglerna skulle leda till generellt längre anstaltstider för de Prop. 1991/92:100
dömda.                                                             Bilaga 3

Enligt min mening är kommitténs förslag inte ägnade att läggas till
grund för en långsiktig och varaktig lösning av den villkorliga frigiv-
ningen. De föreslagna straffskaleändringama har mött en betydande kritik
under remissförfarandet och är uppbyggda på ett sådant sätt att jag
bedömer att ett genomförande av förslagen skulle medföra en betydande
risk för en oenhetlig och inkonsekvent tillämpning. Härtill kommer att
det finns starka skäl som talar för att ett system med villkorlig frigivning,
såsom är fallet i nästan alla andra länder, bör innehålla fakultativa
moment som gör det möjligt att ta hänsyn till olika faktorer, som
exempelvis skötsamhet under anstaltsvistelsen, vid bestämmande av
frigivningstidpunkten. Kommitténs förslag ger inte underlag för en
bedömning av hur ett sådant system lämpligen bör utformas. Jag vill här
tillägga att jag för egen del kan ha förståelse för dem som hävdar att man
långsiktigt bör sträva efter att avskaffa den villkorliga frigivningen så att
den utdömda strafftiden i princip alltid skall avtjänas i sin helhet.

Mot denna bakgrund är det min avsikt att inom kort föreslå regeringen
att en utredning skall tillkallas som bl.a. skall ha till uppgift att ta fram
underlag för och lämna förslag till hur frågan om den villkorliga
frigivningen bör lösas på sikt.

Det är emellertid samtidigt min bestämda uppfattning att det inte är
möjligt att bibehålla de nuvarande reglerna i avvaktan på utredningens
förslag och beredningen av dessa. Det är därför min avsikt att redan
under våren 1992 lägga fram förslag som i princip innebär en återgång
till den reglering som gällde innan halvtidsreformen genomfördes år
1983. Reglerna var då fakultativa och för de flesta intagna var riktpunk-
ten för villkorlig frigivning att frigivning inte medgavs innan två
tredjedelar av den utmätta strafftiden hade avtjänats i anstalt.

Regeringen har i regeringsförklaringen utlovat att alternativa påföljder
såsom samhällstjänst och kontraktsvård skall utvecklas ytterligare. När
det gäller samhällstjänst räknar jag med att inom kort kunna lämna
förslag att den nuvarande lokalt begränsade försöksverksamheten skall
utvidgas till att omfatta hela landet. Frågan om hur samhällstjänsten på
sikt bör utformas och avgränsas och inpassas i brottsbalkens påföljds-
system bör emellertid bli föremål för ytterligare överväganden. Den
uppgiften bör ankomma på den utredning som jag nyss nämnt i samband
med den villkorliga frigivningen. Utredningen bör också få till uppgift att
lämna förslag till hur kontraktsvården och andra alternativa påföljder
lämpligen kan utvecklas. Det finns här en rad olika tänkbara alternativ
som förtjänar att övervägas närmare. Ett, som bl.a. diskuterats i
BRA-rapporten (1977:7) Nytt straffsystem, är någon form av inten-
sivövervakning. Den tekniska utvecklingen har här inneburit att
möjligheter för ett genomförande av en sådan öppnats som inte var
aktuella när frågan diskuterats tidigare.

Allmänt sett är jag av den uppfattningen att det är en fördel om det
finns ett rikt urval av alternativ inom ramen för det straffrättsliga
sanktionssystemet så att påföljdens innehåll kan anpassas efter förhållan-

46

dena i de särskilda fållen. Samtidigt är det angeläget att påföljdssystemet
är klart och överskådligt uppbyggt. En tanke värd att pröva i det
sammanhanget är att begränsa påföljderna till böter, fängelse och
villkorligt fängelse. Ett sådant system skulle i så fäll förutsätta att de inte
frihetsberövande påföljdsaltemativen, utom böter, inordnades under
påföljden villkorligt fängelse.

Vid årsskiftet träder ny lagstiftning i kraft på två viktiga områden av
det straffrättsliga påföljdssystemet. Det gäller bötesstraffet och behand-
lingen av psykiskt störda lagöverträdare.

När det gäller bötesstraffet är det fråga om en allmän uppstramning av
påföljden och en förändrad gränsdragning mellan penningböter och
dagsböter. Maximum för penningböter höjs från 1 000 kr till 2 000 kr.
Samtidigt höjs lägsta antalet dagsböter från en till 30 och det lägsta dags-
botsbeloppet från 10 kr till 30 kr. Det blir vidare möjligt att bestämma
straffet till penningböter även om endast böter är föreskrivet i straff-
skalan. Förutsättningen är att brottet bör föranleda ett lägre straff än 30
dagsböter.

Frågan om behandlingen av psykiskt störda lagöverträdare har länge
varit föremål för debatt. Stark kritik har riktats mot hur det nuvarande
systemet har fungerat i praktiken. Den ändrade ordning som träder i kraft
vid årsskiftet bör i vissa hänseenden kunna bidra till en bättre ordning.
Principerna för reformen har emellertid varit föremål för kritik samtidigt
som farhågor uttryckts för att det nya systemet inte kommer att motsvara
de förväntningar som ligger bakom lagstiftningen. Jag kommer därför att
noga följa utvecklingen på området och vid behov ta de initiativ som den
kan ge anledning till.

Slutligen vill jag nämna att riksdagen nyligen beslutat om en ny lag om
särskild personutredning i brottmål (prop. 1991/92:2, JuU4, rskr. 24).
Den nya lagen, som kommer att träda i kraft den 1 juli 1992, syftar till
att åstadkomma ett mer flexibelt förfärande för att inhämta
personutredning i brottmål. De nuvarande personundersökningama ersätts
med yttranden från fri vårdsmyndigheten. Avsikten är att yttrandena på
ett bättre sätt än de nuvarande undersökningarna skall kunna anpassas
efter behoven i varje särskilt fäll. Inte minst när det gäller rattfyllerimål
bör den nya ordningen kunna bidra till att det skapas bättre förutsätt-
ningar för en praxis som är anpassad till de principer för påföljdsvalet
som lagstiftaren ställt sig bakom.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

47

5.6 De unga lagöverträdarna

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

- Ungdomsbrottskommittén fortsätter arbetet med sin översyn av
ingripanden mot unga lagöverträdare i vilken bl.a.
samordningen mellan socialtjänsten och rättsväsendet är en
huvudfråga.

I dagens samhälle är det en självklarhet att det allmänna, vid sidan av
det ansvar som åvilar föräldrar och familjer i övrigt, aktivt bör verka för
att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden.
Sålunda bör socialtjänsten, skolan och andra berörda myndigheter i
samarbete med hemmen sörja för att de unga som riskerar att utvecklas
ogynnsamt får det stöd som de behöver. Barn och unga som har gjort sig
skyldiga till brott tillhör ofta den grupp som har ett särskilt behov av stöd
och hjälp. Samtidigt är det viktigt att även gentemot unga upprätthålla
och hävda de grundläggande värden som skyddas genom straffrättsliga
regler. Det allmänna har således en dubbel uppgift när det gäller de unga
lagöverträdarna. När det gäller unga lagöverträdare finns det ett särskild
behov av samordning mellan socialtjänsten och de olika myndigheterna
inom rättsväsendet.

Den 1 januari 1982 trädde socialtjänstlagen (1980:620) i kraft. Huvud-
principen i socialtjänstlagen är att socialtjänstens insatser skall vara
Frivilliga. Detta gäller också vården av barn och unga. Genom lagen
(1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, som den
1 juli 1990 ersattes med en ny lag (1990:52) med samma namn, har
emellertid undantag från frivillighetsprincipen gjorts under vissa
förutsättningar.

Även om det alltså också efter socialtjänstreformen finns utrymme för
tvångsingripanden mot unga som har begått brott, är det uppenbart att
reformen har inneburit en viktig förskjutning av den avvägning mellan
det allmännas och den enskildes intressen som regleringen i bamavårdsla-
gen utgick ifrån. De ändringar av den socialrättsliga vårdlagstiftningen
som därefter skett, bl.a. införandet av det s.k. öppenvårdstvånget år 1985
och de möjligheter att ingripa tidigare i de s.k. beteendefallen som
infördes år 1990, rubbar inte de grundläggande principer som lades fast
genom socialtjänstreformen.

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop.
1987/88:135, JuU36, rskr. 403, SFS 1988:820 ff.) förbättrades
möjligheterna till ett snabbt och effektivt ingripande mot de unga
lagöverträdarna. Samtidigt tog regeringen genom en särskild förordning
initiativ till en försöksverksamhet med enklare och smidigare samar-
betsformer mellan myndigheterna i ärenden som rör unga lagöverträdare
(SFS 1988:217). Den nya lagstiftningen och försöksverksamheten har på
regeringens uppdrag utvärderats av BRÅ.

Även efter dessa ändringar har det emellertid varit uppenbart att det

48

finns behov av en bred och förutsättningslös genomgång av hur reaktions-
systemet bör vara utformat i fråga om brott av unga. Det är en uppgift
som nu ankommer på ungdomsbrottskommittén (Ju 1990:07, dir.
1990:53). Kommittén har i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering
av socialtjänstreformens betydelse för behandlingen av unga lagöverträ-
dare och att i samband med detta också förutsättningslöst överväga i vilka
former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott.
Huvuduppgiften skall vara att undersöka om den nuvarande fördelningen
av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägd när det
gäller unga lagöverträdare och om samordningen mellan myndigheter kan
förbättras.

Kommittén kommer i det sammanhanget bl.a. att inventera olika
tänkbara för ungdomar anpassade reaktioner och bedöma i vad mån dessa
kan antas vara lämpliga i syfte att motverka fortsatt brottslighet. Bland
de reaktioner som diskuterats i detta sammanhang kan bl.a. nämnas
s.k.veckoslutsfängelse, medling och förbud att vid vissa tidpunkter vistas
på vissa platser.

Kommittén kommer också att ta upp frågan om särskilda regler bör
gälla för handläggningen av ungdomsbrottmål. Diskussionen har här
bl.a. gällt behovet och lämpligheten av någon form av särskilda jour-
eller ungdomsdomstolar.

Andra frågor som kommittén kommer att behandla är bl.a. frågan om
behovet av särskilda regler för akuta omhändertaganden av unga och
allmän domstols befattning med den form av frihetsberövanden som i dag
sker med stöd av socialtjänstlagstiftningen.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

5.7 Brottsoffren

Några huvudpunkter:

- Brottsoffrens ställning skall stärkas.

- Brottsofferfrågoma bereds inom en arbetsgrupp i
justitiedepartementet.

- Reglerna om rättsligt bistånd vid brott som begåtts utomlands
ses över.

- En försöksverksamhet med livvakt för hotade kvinnor förbereds.

Uppföljningen av 1988 års särskilda program för att stärka brottsoffrens
ställning har fortsatt under år 1991 (jfr prop. 1988/89:100 bil. 4 s. 32
f, prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 36 f och prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 35
f). Brottsofferfrågoma kommer att beredas vidare i en nyligen tillsatt
arbetsgrupp i departementet.

När det gäller möjligheterna till rättsligt bistånd för dem som utsatts
för brott utvidgades från den 1 januari 1991 möjligheterna att få
målsägandebiträde. Ändringarna innebär att rätt till målsägandebiträde

4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

49

i princip alltid skall finnas i mål om sexualbrott samtidigt som reglerna
blivit mer generösa också vid andra brott där målsägandebiträde kan
komma i fråga. Riksdagen gav under våren 1991 (1990/91:JuU21, rskr.
217) regeringen i uppdrag att göra förnyade överväganden när det gäller
en utvidgad rätt till målsägandebiträde och att i samband därmed ta upp
också frågan om målsägandebiträdets processuella ställning och ansvars-
fördelningen mellan åklagaren och målsägandebiträdet i fråga om
skadeståndstalan. Frågorna kommer att behandlas i en departementspro-
memoria som för närvarande utarbetas i justitiedepartementet.

I 1991 års budgetproposition anmäldes att justitiedepartementet hållit en
hearing angående behovet av och möjligheterna till rättsligt bistånd till
offer för brott som begåtts utomlands. 1 november 1990 gav riksdagen
med bifall till en reservation (m, fp, c och v) regeringen i uppdrag att
utreda situationen för offer för grova våldsbrott utomlands för att de i
görligaste mån skall tillförsäkras samma stöd som en målsägande vid
svensk domstol (1990/91:JuU4, rskr. 16). Det gäller bl.a. ersättning for
egen inställelse vid domstol utomlands och advokathjälp eller annat stöd
vid den utländska rättegången, liksom rättshjälp för en målsägande som
för talan utomlands. Våren 1991 beslutade riksdagen ge regeringen
tillkänna att hittills vidtagna mått och steg såvitt gäller frågor om stöd till
offer för våldsbrott utomlands inte är tillräckliga och att det är nödvän-
digt att fortsatta åtgärder vidtas utan dröjsmål (1990/91 :JuU27, rskr.
260). Frågan har beretts vidare inom justitiedepartementet under år 1991
i samarbete med andra departement bl.a. genom en inventering vid de
svenska utlandsmyndigheterna. Resultatet bör kunna redovisas i en
departementspromemoria inom kort.

Lagen (1988:688) om besöksförbud, som trädde i kraft den 1 juli 1988,
har inneburit ett förbättrat skydd for kvinnor som utsätts för våld, hot
och trakasserier. Enligt en ändring i lagen, som trätt i kraft den 1 april
1990, har bl.a. straffmaximum för överträdelse av ett besöksförbud
skärpts till fängelse högst ett år. BRÅ har fått i uppdrag att göra en
studie av besöksförbudslagen. Studien, som skall göras inom ramen för
ett inom rådet pågående projekt om familjevåld, skall bl.a. innehålla en
utvärdering av 1990 års straffskärpning.

I 1991 års budgetproposition (bil. 15) beräknades totalt 5 milj, kr för
anskaffning av larm m.m. för akut skydd mot olika former av våldsbrott
för utsatta kvinnor. RPSs arbete med att ta fram sådan skyddsutrustning
har resulterat i att specialutrustade väskor med mobiltelefon,
skrikanordning m.m. har gjorts i ordning. Dessa specialväskor kommer
att finnas i samtliga län i början av år 1992. I sammanhanget bör också
nämnas att en försöksverksamhet med livvakt för hotade kvinnor
förbereds inom regeringskansliet.

Riksdagen har bifallit den proposition (1990/91:58) med bl.a. förslag
till en lag om rättspsykiatrisk vård som nämndes i 1990 års budget-
proposition. Lagen träder i kraft den 1 januari 1992 och innebär att
skyddsaspekterna blir bättre tillgodosedda än hittills bl.a. genom att
åklagare skall medverka i förfärandet vid utevistelse och utskrivning av
personer som bedöms som farliga. Åklagaren ges också möjlighet att

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

50

överklaga vissa sådana beslut. Brottsoffret får också möjlighet till
information från sjukhuset om när lagöverträdaren ges tillstånd till
utevistelse eller skrivs ut. Enligt förslag i prop. 1991/92:59 skall
brottsoffret underrättas om lagöverträdaren rymmer från en
rättspsykiatrisk klinik eller inte kommer tillbaka från en permission.

Nya bestämmelser som syftar till att förhindra att uppgifter i folkbolfö-
ringen används för att leta rätt på personer i syfte att utöva våld, hot
eller trakasserier trädde i kraft den 1 juli 1991.

Domstolsverket har i en framställning till justitiedepartementet
aktualiserat frågan om bättre sekretesskydd för uppgifter om offentligt
anställda.Y tågan kommer att behandlas i en departementspromemoria
som för närvarande utarbetas inom departementet. Avsikten är att
promemorian skall remissbehandlas under vintern och att en remiss skall
överlämnas till lagrådet våren 1992.

Som tidigare nämnts (avsnitt 5.3) hade våldskommissionen i uppdrag
att motverka våldet och förbättra stödet till brottsoffren. I kommissionens
uppdrag låg bl.a. att utvärdera de hittills vidtagna åtgärderna inom ramen
för brottsofferprogrammet och inventera vad som ytterligare kan göras.
Det kan i detta sammanhang nämnas att kommissionen anser att det
fortsatta arbetet för brottsoffer bör följa de linjer som redan har lagts fäst
och föreslår att polisens, socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens
insatser utvecklas ytterligare.

Kommissionen uppmärksammar särskilt de kvinnojourer och brottsoffer-
jourer som växt fram under senare år som ett komplement till samhällets
åtgärder och som drivs på frivillig och ideell basis. Det är uppenbart,
menar kommissionen, att de fyller ett stort och viktigt behov. Kommis-
sionen föreslår att jourerna skall få stöd genom bidrag av staten och att
primärkommuner och landstingskommuner skall stödja jourerna genom
ekonomiska bidrag och genom hjälp med t.ex. lokal- och bostadsanskaff-
ning. Det kan nämnas att kvinnojourernas riksförbund och
invandrarorganisationer som stöder misshandlade kvinnor genom förra
årets budgetproposition fick ett organisationsbidrag av regeringen på 2
milj. kr. Stödet till kvinnojourerna bör emellertid stärkas ytterligare.
Chefen för socialdepartementet kommer senare i dag att föreslå
ytterligare medel för stödinsatser i kvinnojourernas lokala arbete.

Frågan om brottsoffeijourer har uppmärksammats också på andra sätt.
Rikspolisstyrelsens rapport (RPS rapport 1989:1) Brottsoffeijourer - En
handledning för polisens medverkan i brottsofferverksamhet, har
utarbetats i syfte att främja tillkomsten av brottsofferjourer. För
närvarande finns ett femtiotal brottsofferjourer runt om i landet. Ett
tjugotal nya jourer växer fram varje år. Målet är att det skall finnas en
brottsofferjour i vaije polisdistrikt, dvs. 117 stycken. Regeringen
beslutade i augusti 1991 om ett bidrag på 1 milj. kr. till Brottsoffer-
jourernas Riksförbund. Bidraget är avsett att till övervägande del
användas till uppbyggande av lokala brottsoffeijourer. Jag återkommer
till frågan om ett nytt bidrag vid behandling av anslagen till
brottsskadenämnden.

Som redovisades i 1991 års budgetproposition har våldskommissionen

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

51

också uppmärksammat frågan om hot mot parter och vittnen i samband
med rättegångar m.m. liksom frågan om samhällets stöd till barn som
utsätts för övergrepp.

Arbetsgruppen för frågor om våld mot kvinnor, med företrädare för
justitie-, social- och civildepartementen, avlämnade i februari 1991 en
rapport med förslag till åtgärder. Av rapporten framgår bl.a. att de
anmälda fållen av våldsbrott mot kvinnor ökat och att det dolda våldet
torde vara omfattande. I prop. 1990/91:113 (Au 17, rskr. 288) om en ny
jämställdhetslag, m.m. redovisas förslag till åtgärder som syftar till att
motverka våld mot kvinnor. Rikspolisstyrelsen har i september 1991 fått
i uppdrag att tillsammans med socialstyrelsen, domstolsverket och
riksåklagaren genomföra fortbildning av berörda yrkesgrupper inom
rättsväsendet liksom inom socialtjänsten samt hälso- och sjukvården.
Syftet med fortbildningen är att genom ökad kunskap om våldet, dess
effekter och orsaker förbättra stödet till de kvinnor som utsätts för
våldsbrott och få till stånd mer effektiva förundersökningar m.m. på
området. Arbetet med att se över handboken "Misshandel och övergrepp
mot kvinnor och barn", som riktar sig främst till dem som i sitt arbete
kommer i kontakt med offer för misshandels- och sexualbrott, är numera
klart. Socialstyrelsen har fått 5 milj, kr för att bedriva utvecklingsarbete
i frågor som rör våld mot kvinnor. Avsikten är att få fram metoder och
modeller för ett förbättrat samarbete mellan myndigheter inom
rättsväsendet, socialtjänsten samt hälso- och sjukvården liksom mellan
dessa myndigheter och frivilliga oiganisationer. I enlighet med
arbetsgruppens förslag har regeringen givit justitiekanslem i uppdrag att
se över reglerna om s.k. våldspornografi i 16 kap 10 b § brottsbalken.
Uppdraget skall vara slutfört senast den 1 juli 1992.

När det gäller skadestånd till dem som utsatts för brott bör erinras om
att kommittén om ideell skada (se avsnitt 4.4) enligt sina direktiv skall
se över reglerna om ersättning för ideell skada i samband med
personskada m.m. Huvuduppgifterna är att överväga om den nuvarande
ersättningsnivån bör höjas, vilka ersättningsprinciper som bör tillämpas
och hur normer för att bestämma ersättningen bör fastställas. Enligt
tilläggsdirektiv (Dir. 1990:66) skall utredningen också överväga en
förändring av ersättningsnivån och regelverket vid skadestånd till
våldtäktsoffer och offer för andra våldsbrott som ger utrymme för inte
bara kompensation för lidandet utan också hjälp till en förändring av
livssituationen. Kommittén beräknas under våren 1992 lägga fram ett
delbetänkande om ersättning för lidande som någon tillfogar annan
genom brott mot den personliga friheten eller annat integritetskränkande
brott.

I en promemoria från BRA, Barnens brott och föräldrarnas ansvar
(BRA-PM 1990:1), har föreslagits bl.a. att det i skadeståndslagen införs
en regel som utvidgar föräldrars skadeståndsansvar. Den föreslagna
regeln innebär att föräldrar och andra som har vårdnaden om en
underårig ansvarar för skador som den underårige vållar. Ansvaret är
begränsat till högst en femtedel av basbeloppet och gäller vid sidan av
den underåriges eget skadeståndsansvar. Promemorian har remiss-

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

52

behandlats och förslaget övervägs för närvarande i justitiedepartementet. Prop. 1991/92:100
Bilaga 3

5.8 Brottsregistreringen

Det allmänna kriminalregistret innehåller uppgifter om personer som är
dömda till andra påföljder än enbart böter. För registret gäller
bestämmelserna i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister
(kriminalregisterlagen). RPS och polismyndigheterna ute i landet för olika
slag av polisregister. För dessa gäller bestämmelserna i lagen (1965:94)
om polisregister m.m. (polisregisterlagen).

År 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över från kriminalvårds-
styrelsen till RPS. I samband med överföringen fördes kriminalregistret
samman med det centrala personregister som RPS då förde och som
innehöll såväl uppgifter om påföljder som misstankar om brott. Det
samordnade registret, som förs med hjälp av ADB, kallas person- och
belastningsregistret (PBR). För de olika delarna av PBR gäller skilda
regelkomplex. Innehållet i den del som gäller kriminalregistret regleras
av kriminalregisterlagen. För PBR i övrigt gäller polisregisterlagen.

PBR ingår som ett delsystem i BROTTSRI som i sin tur utgör en del
av rättsväsendets informationssystem. Rättsväsendets informationssystem
består inte av en databank på en och samma anläggning utan en rad från
varandra fristående men begreppsmässigt och tekniskt samordnade rutiner
på olika anläggningar. Syftet med rättsväsendets informationssystem är
bl.a. att förenkla och förbättra informationsutbytet mellan myndigheterna
i rättsväsendet. Projektet leds av samarbetsorganet för rättsväsendets
informationssystem (SARI).

I BROTTSRI ingår system med rutiner i brottsmålsförfarandet i vid
mening hos polis, åklagare och de allmänna domstolarna samt system för
förfarandet inom kriminalvården. Förutom PBR omfattar BROTTSRI
bl.a. system för ordningsbot och för strafföreläggande och för register
över påföljder som har betydelse för körkortsfrågor.

Frågan om den centrala brottsregistreringen i framtiden behandlades i
proposition 1987/88:122 om ändringar i kriminal- och polisregister-
lagarna m.m. I propositionen konstaterades att det nuvarande PBR var
föråldrat och komplicerat såväl i tekniskt avseende som när det gällde
den rättsliga regleringen och att det behövdes genomgripande föränd-
ringar i fråga om den registrering som för närvarande görs i PBR. Vid
en teknisk översyn borde man enligt propositionen i första hand överväga
en lösning som innebär att belastnings- och misstankeuppgifter skall
finnas i skilda register. Ett nytt system borde också vara mer flexibelt än
det nuvarande så att ändringar i fråga om registerinnehåll och register-
utdrag kan göras utan stora kostnader. Enligt propositionen borde vidare
registreringen av påföljder av betydelse för körkortsfrågor integreras med
den registrering som för närvarande sker i PBR. Dessa uttalanden
godtogs under riksdagsbehandlingen (JuU 1987/88:34, rskr. 283).

1 en skrivelse till regeringen den 30 mars 1990 (jfr SARI rapport
1989:2) har SARI föreslagit att den registrering som för närvarande görs

53

i PBR och registret över påföljder som har betydelse för körkortsfrågor Prop. 1991/92:100
i framtiden skall göras i två olika register. I det ena registret - av SARI Bilaga 3
kallat kriminalregistret - skall antecknas sådana påföljdsuppgifter som
gäller bl.a. domar och slutliga beslut i brottmål, godkända ord-
ningsförelägganden och strafförelägganden, regeringsbeslut om nåd och
påföljder av betydelse för körkortsfrågor. I det andra registret - av SARI
kallat misstankeregistret - bör antecknas kortfattade uppgifter om bl.a.
brottsanmälningar, åklagarinträde, delgivning av misstanke om brott och
beslut att väcka åtal. De båda registren bör enligt SARI regleras i skilda
författningar. För andra register inom polisen, såväl ADB-register som
manuella register, bör det enligt SARI fortfarande finnas en polis-
registerlag. Både kriminalregistret och misstankeregistret bör enligt
SARI:s skrivelse förläggas till RPSs enhet i Kiruna.

Vid anmälan av datalagsfrågor m.m. i 1991 års budgetproposition
(prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 16 - 17) tog föredragande departements-
chefen upp frågan om den framtida utformningen av brottsregistreringen.
Departementschefen sade sig i stort ansluta sig till SARIs förslag till
förändring av lagstiftningen om brottsregister samt att det fortsatta
tekniska utvecklingsarbetet på brottsregistreringen borde ske efter de
riktlinjer som SARI föreslagit. Departementschefen anmälde samtidigt att
en promemoria med förslag till ny brottsregisterlagstiftning var under
utarbetande i justitiedepartementet.

Även jag kan ansluta mig till de överväganden som tidigare har gjorts

i ärendet. Uppbyggnaden av brottsregistreringen bör således utformas
efter de linjer SARI har föreslagit. I justitiedepartementet pågår arbetet
med utformningen av förslag till ny brottsregisterlagstiftning. Utgångs-
punkten för det arbetet är de förslag till kriminal- och misstankeregister
som SARI har lagt fram. Vad gäller innehållet är inriktningen att de nya
registren i huvudsak bör motsvara vad som i dag registreras i PBR och
registret över påföljder som har betydelse i körkortsfrågor. Förslagen
kommer att skickas ut på remiss inom kort.

RÅ och RPS utvecklar nu nya rutiner för strafföreläggande resp,
ordningsforeläggande med sikte på att de skall kunna tas i bruk under år
1992. RPSs enhet i Kiruna skall ombesörja viss databehandling i de nya
rutinerna men också ha självständiga uppgifter när det gäller uppbörd av
böter i ordningsforeläggande och strafföreläggande och maskinell
framställning av olika meddelanden. Enheten i Kiruna avses få nu
aktuella uppgifter redan när de nya rutinerna för ordningsforeläggande
och strafföreläggande tas i bruk.

SARI har utrett två alternativ för en uppbyggnad av misstankeregistret
och kriminalregistret vid enheten i Kiruna (se SARI rapport 1989:2). På
uppdrag av SARI gör nu statskontoret en utredning av säkerhetsfrågor
m.m. vid datakommunikation mellan rättsväsendets myndigheter och
enheten. De riktlinjer för lagstiftningen om brottsregistreringen som jag
nu har dragit upp gör det möjligt att utvidga det tekniska arbetet för
misstankeregistret och kriminalregistret och inleda konstruktionsfasen
för de bägge registren. Alternativen behöver dock detalj studeras, det
gäller i synnerhet hur och när PBR och registret över påföljder som har

54

betydelse i körkortsfrågor kan avvecklas. Alternativen måste vidare
tidsplaneras och kostnadsberäknas. I arbetet bör också utredas om inte
kriminalregistret kan byggas upp successivt av de uppgifter i de nya
rutinerna för strafföreläggande och ordningsforeläggande som skall
antecknas i det nya kriminalregistret. Detsamma gäller uppgifter ur den
nya rutinen för domar i brottmål som domstolsverket utvecklar. En sådan
uppbyggnad bör kunna kombineras med att motsvarande delar i PBR och
i registret över påföljder som har betydelse i körkortsfrågor därefter inte
förs. De bägge registren skulle därmed kunna avvecklas successivt.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

ta del av vad jag har anfört om riktlinjerna för uppbyggnaden
av ett nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregister.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

5.9 Polisen

Några huvudpunkter:

- Polisens arbete inriktas i ökad utsträckning mot förebyggande
verksamhet.

- Kampen mot våldsbrott och narkotikabrott prioriteras.

- Ramstyming med en ny anslagsstruktur införs för polisen.

- En försöksverksamhet inleds med livvaktsskydd för hotade
kvinnor.

- Polisbristen bör vara avhjälpt år 1995.

Polisen har huvudansvaret för att bekämpa brottsligheten och att skapa
ett tryggare samhälle från kriminalpolitisk synpunkt. Mot bakgrund härav
har polisens möjligheter att utföra sitt arbete på ett effektivt och
rättssäkert sätt tilldragit sig ett ökande intresse från statsmakterna sida.

Under 1980-talet genomfördes stegvis en reformering av polisväsendet
på grundval av förslag från 1975 års polisutredning och 1981 års
polisberedning. Denna reform gick bl.a. ut på att effektivisera polisen
genom att minska detaljstyrningen och öka det lokala självbestämmandet.

Ar 1990 föreläde den dåvarande regeringen riksdagen en proposition
om förnyelse inom polisen (prop. 1989/90:155). Propositionen innehöll
riktlinjer för det fortsatta reformarbetet på polisens område. Bl.a.
behandlades frågor om införande av mål- och resultatstyrning samt en
ökad inriktning mot förebyggande polisarbete. Riksdagen hade ingen
erinran mot de redovisade riktlinjerna (1990/9l:JuUl, rskr. 1).

Sedan den 1 december 1991 hör polisen åter till justitiedepartementets
område efter att ha hört under civildepartementet sedan den 1 januari

55

1989.

Ett förslag till förändringar i fråga om polisens regionala organisation
förelädes nyligen riksdagen i proposition 1991/92:52 Regional
ledningsorganisation inom polisen. Förslaget innebär att den s.k.
länspolismästarmodellen införs generellt den 1 juli 1992. Reformen
innebär ingen ändring av länsstyrelsens ställning som högsta polisorgan
i länet.

Efter framställning från länsstyrelsen i Stockholms län har regeringen
beslutat om att polismyndigheten i Danderyd den 1 januari 1992 skall gå
upp i polismyndigheten i Täby. Sammanslagningen gör det möjligt att
rationalisera verksamheten och att frigöra polismän för egentligt
polisarbete.

Det organisatoriska reformarbetet inom polisen går nu vidare. Det finns
goda skäl att fullfölja den översyn av polisens organisationsstruktur, som
bedrivits inom civildepartementet (jfr. prop. 1990/91:100, bil. 15, s. 63)
och som legat till grund för den nyss nämnda propositionen om regional
ledningsorganisation. Närmast på tur för en översyn bör enligt min
mening vara den centrala polisorganisationen. Ett mål bör därvid vara att
så långt det är möjligt delegera ansvar och uppgifter till lokal och
regional nivå, samtidigt som rikspolisstyrelsen ges bättre organisatoriska
förutsättningar att lösa de uppgifter i fråga om utvecklingsarbete,
internationellt polissamarbete m.m., som av olika skäl bör ligga centralt
inom polisväsendet. Också det organisatoriska sambandet mellan RPS och
statens kriminaltekniska laboratorium hör till det som bör ses över. Jag
avser att återkomma till regeringen beträffende formerna för den fortsatta
översynen.

Som redan framgått har riksdagen godtagit riktlinjer för polisen som
bl.a. innebär en ökad inriktning mot förebyggande polisarbete (prop.
1989/90:155, 1990/91:JuU 1, rekr. 1; prop. 1990/91:100 bil. 15, JuU23,
rskr. 214). Ett arbete med att utveckla polisarbetet i den angivna
riktningen pågår nu på många håll inom polisorganisationen. Arbetet är
i huvudsak lokalt förankrat och går bl.a. ut på ett nära samarbete mellan
å ena sidan polisen och å andra sidan skola, socialtjänst och andra
myndigheter, företag, ideella organisationer, sammanslutningar av
boende, osv. Också organ på central nivå, främst RPS och BRÅ, har en
roll exempelvis när det gäller utvärdering och förmedling av erfarenheter
av det nya arbetssättet.

Som ett led i det brottsförebyggande arbetet har RPS år 1991 utgivit ett
manifest benämnt "Rakt på brottsligheten". Där framhålls vikten av en
förändrad polisroll. Den går bl.a. ut på att orsakerna till kriminaliteten
åtgärdas innan symtomen böijar märkas. Det gäller för polisen att mer
än hittills förebygga brott och ordningsstömingar. Att förutse, förebygga
och förhindra brott blir därmed, i enlighet med vad som anförs i
manifestet, en mycket viktig uppgift för svensk polis i framtiden.

Som tidigare nämnts finns sedan en tid tillbaka inom regeringskansliet
en arbetsgrupp under ordförandeskap av statssekreteraren i
justitiedepartementet med uppgift att samordna utvecklingsarbetet när det
gäller brottsförebyggande arbete på fem orter i landet, nämligen

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

56

Stockholm, Malmö, Linköping, Karlskoga och Östersund. Avsikten är att Prop. 1991/92:100
stimulera metodutvecklingsarbetet på dessa orter så att erfarenheterna Bilaga 3
skall komma till nytta i det brottsförebyggande arbetet i övriga delar av
landet (jfr avsnitt 5.2).

Som redan anförts förbereds inom regeringskansliet en försöksverksam-
het med livvaktsskydd för hotade kvinnor.

En utveckling pågår mot en mer allmänt inriktad polisiär yrkesroll som
bl.a. innebär att skillnaderna mellan ordningspolis, kriminalpolis osv.
minskar. Därigenom kan polisen användas på ett mera flexibelt sätt, allt
efter hur behoven skiftar. Det är ägnat att öka effektiviteten hos den
samlade polisverksamheten. I linje med denna utveckling har polismyn-
digheterna sedan den 1 juli 1990 befogenhet att bestämma om sin egen
organisation. Detta har exempelvis vid några myndigheter lett till att ord-
ningsavdelningen och kriminalavdelningen har förts samman till en
operativ avdelning.

Den nu skisserade utvecklingen när det gäller arbetsmetoder, orga-
nisation och yrkesroller påverkar givetvis kraven på polisutbildningen.
Inom rikspolisstyrelsen pågår mot denna bakgrund en översyn av
utbildningen inom polisväsendet. I den mån arbetet leder fram till mera
genomgripande reformförslag krävs för genomförande ändringar i
förordningen (1985:751) om utbildning och forskning inom polisväsendet.

Antagningen av polisaspiranter ökar redan innevarande budgetår. Jag
räknar med att polisbristen skall vara avhjälpt senast år 1995.

I sammanhanget kan nämnas att tjänsten som professor i polisforskning
vid polishögskolan under år 1991 har fått sin första innehavare.

Under år 1991 har två utredningar inom kommittéväsendets ram tillsatts
på polisens område. Den ena, Trafikpolisutredningen, ser över ar-
betsmetoder och organisation beträffande polisens trafikövervakning med
syfte att göra denna mer effektiv. Särskild utredare är f.d.
landshövdingen Göte Fridh. Utredningens arbete skall redovisas före
utgången av september 1992. Den andra utredningen skall se över
sjöpolisens organisation och uppgifter (jfr bet. 1990/91:JuU23).
Utredningen arbetar under namnet Sjöpolisutredningen och skall redovisa
sitt arbete före utgången av juni 1992. Särskild utredare är f.d.
överdirektören Ulf Waldau.

SÄPO-kommitténs slutbetänkande (SOU 1990:51) bereds inom
justitiedepartementet med sikte på att utarbeta en lagrådsremiss om
personalkontroll.

Ett omfattande förberedelsearbete har bedrivits främst inom RPS inför
en förändring av polisens budgetsystem. Arbetet har redovisats bl.a. i en
särskild rapport i april 1992 och i den fördjupade anslagsframställningen
för polisväsendet inför budgetåren 1992/93 - 1994/95. Det nya budget-
systemet bygger bl.a. på mål- och resultatstyrning och på att huvuddelen
av medlen för polisväsendet anvisas över ramanslag. Viktiga inslag i
reformen är stärkta krav på uppföljning och utvärdering samt att
verksamhetsansvar och ekonomiansvar i princip skall följas åt. Det
innebär att den regionala och lokala nivån inom polisorganisationen ges
ett ökat ansvar i ekonomiadministrativt hänseende. Genom den reform i

57

fråga om polisens regionala ledningsorganisation, som nyss berörts,
skapas de organisatoriska förutsättningarna för en sådan decentralisering
av befogenheter och ansvar.

I det följande föreslås att polisen inledningsvis tilldelas en ettårig
budgetram. Som ett övergripande mål för polisverksamheten bör anges
att minska brottsligheten och öka människors trygghet i samhället.
Brottsbekämpningen bör i ökad utsträckning inriktas mot våldsbrott och
narkotikabrottsl ighet.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

5.10 Åklagarväsendet

Några huvudpunkter:

- Åklagarväsendets uppgifter, arbetssätt och organisation ses över
av åklagarutredningen-90

- Åklagarväsendet får nu medel för det andra året i den pågående
treåriga budgetperioden.

Arbetsbördan inom åklagarväsendet har ökat kontinuerligt de senaste
åren. Det har tidvis varit svårt att rekrytera och behålla främst yngre
jurister. För närvarande råder emellertid inga särskilda rekryteringssvå-
righeter.

Efter mönster av det framstidsinriktade arbete som pågår beträffande
domstolsväsendet har också på åklagarväsendets område tillkallats en
parlamentariskt sammansatt kommitté med ett sektorsövergripande
uppdrag, nämligen åklagarutredningen-90 (Ju 1990:04). Utredningens
uppgift är att se över åklagarverksamheten och reglerna om förundersök-
ning. Utredningen skall överväga möjligheterna att ytterligare renodla
åklagarnas arbetsuppgifter, bl.a. genom att åklagarna befrias från
uppgifter som kan skötas av annan personal eller andra myndigheter.
Andra viktiga frågor rör ett effektivare förundersökningsförfarande och
utvidgad användning av ordningsbot och strafföreläggande samt frågor
om avkriminalisering. Även organisatoriska frågor omfattas av utred-
ningens uppdrag, som skall vara slutfört före utgången av juni 1992.

RÅ har i juni 1991 fått i uppdrag att senast den 1 april 1992 redovisa
hur arbetet med decentralisering av beslutsbefogenheter och budgetansvar
bedrivs och vad man räknar med att kunna åstadkomma under en
treårsperiod. RÅ har vidare fått i uppdrag att till hösten 1991 komma
med förslag till hur besparingar om 1 milj. kr. skall kunna uppnås inom
den centrala administrationen genom decentralisering av personal- och
ekonomiadministrativa uppgifter. RÅ har i sin redovisning av uppdraget
i oktober 1991 föreslagit vissa åtgärder i detta avseende. Förslagen bör
vidare utvecklas av RÅ inom ramen för det fortsatta förnyelsearbetet.

Åklagarväsendet går budgetåret 1992/93 in i andra året i den pågående

58

treåriga budgetperioden. Systemet med treåriga budgetramar ökar Prop. 1991/92:100
möjligheterna till långsiktig planering och bidrar till ett smidigare Bilaga 3
utnyttjande av anslagsmedlen.

5.11 Kriminalvården

Ett par huvudpunkter:

- 1974 års kriminalvårdsreform utvärderas av en parlamentariskt
sammansatt kommitté. Därvid skall bl.a. den s.k. närhetsprinci-
pen och differentieringsbehoven övervägas.

- Behovet av anstaltsplatser vid en övergång till
tvåtredjedelsfrigivning övervägs i särskild ordning.

5.11.1 1974 års kriminalvårdsreform

Arbetet inom kriminalvården består i att verkställa fängelsestraffen och
att ansvara för övervakningen av skyddstillsynsdömda och villkorligt
frigivna samt för verksamheten vid landets häkten. Kriminalvårdslagstift-
ningen vilar i allt väsentligt på de principer som slogs fäst genom 1974
års kriminalvårdsreform. Dessa principer går ut på att, så långt det är
möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och differientiering,
underlätta de dömdas anpassning till samhället och motverka de skadliga
följderna av frihetsberövandet.

I reformen betonades att kriminalvårdens tjänstemän skall ha en nära
samverkan med andra samhällsorgan på den dömdes hemort och verka
för att han får del av samhällets resurser och service på samma sätt som
andra medborgare. Enligt denna tanke, som brukar kallas normaliserings-
principen, skall kriminalvården inte bygga upp egna resurser i konkur-
rens med andra samhällsorgan. Kriminalvården skall i stället verka för
att den dömde kommer i åtnjutande av den samhällsservice som han
enligt de generella regler som gäller är berättigad till.

Normaliseringsprincipen hänger nära samman med en annan princip
som låg till grund för nämnda reform, nämligen den s.k närhetsprin-
cipen. Denna princip innebär att den dömde, så långt det är möjligt, skall
undergå fängelse i eller i närheten av sin hemort för att kunna hålla nära
kontakter med personer och myndigheter på den ort där han kommer att
vistas efter frigivningen. Närhetsprincipen är således en praktisk
förutsättning för att normaliseringsprincipen skall kunna tillämpas så bra
som möjligt. Syftet är att underlätta den intagnes anpassning i samhället
efter anstaltsvistelsen.

Genom reformen antogs också riktlinjer i fråga om utformningen av
kriminalvårdens anstalter. Det fortsatta anstaltsbyggandet skulle inriktas
på uppförande av mindre lokalanstalter som främst skulle utnyttjas för
utslussning av intagna i samhällslivet i enlighet med principerna om
normalisering och närhet. År 1980 antog riksdagen ett principprogram

59

för det framtida anstaltssystemet, som i allt väsentligt byggde på
principerna i kriminalvårdsreformen. Totalt 21 lokalanstalter har
tillkommit på grundval av programmet. Principprogrammet har i
betydande utsträckning kunnat genomföras.

5.11.2 Utvecklingen på kriminalvårdsanstalterna

Närheten till den dömdes hemort skall således enligt nu gällande
lagstiftning så långt möjligt bilda en utgångspunkt för lokalanstaltsplace-
ringen. Riksanstaltema har emellertid hela landet som upptagningsområ-
de. Under senare år har det skett en utveckling mot en ökad specialise-
ring inom anstaltsorganisationen när det gäller verksamhetens inriktning.
Den kan emellertid av helt naturliga skäl försvåra tillämpningen av
närhetsprincipen och därmed också av normaliseringsprincipen. Speciali-
seringen har hittills främst inriktats på narkotikamissbrukarna. Det finns
numera särskilda motivations- och behandlingsavdelningar liksom
särskilda avdelningar för intagna som inte missbrukar narkotika vid ett
25-tal riks- och lokalanstalter. Tidigare har sådana avdelningar, på något
undantag när, saknats vid lokalanstaltema. Inom kriminalvården bedrivs
vidare verksamhet vid några anstalter i syfte att finna behandlingsmetoder
för män som gjort sig skyldiga till kvinnomisshandel och sexualbrott.
Även i övrigt är strävan att anpassa verksamheten vid riks- och lokal-
anstaltema för olika kategorier av intagna. Bl.a. bedrivs s.k. rattfälle-
verksamhet vid ett tiotal anstalter. Inom Stockholmsregionen finns
numera en lokalanstalt som används enbart för kvinnliga intagna. Vidare
har kriminalvårdsmyndighetema i ökad utsträckning koncentrerat
placeringen av kvinnliga intagna till en viss eller vissa lokalanstalter även
inom andra regioner än Stockholmsregionen.

Till grund för denna utveckling ligger bl.a. de krav på en ökad
differentiering av de intagna som statsmakterna uttalat under senare år.
Riksdagen har vid flera tillfällen erinrat om att självklara riktmärken för
narkotikapolitiken på kriminalvårdens område måste vara bl.a. att intagna
utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt missbruk inte
skall behöva komma i kontakt med narkotika under anstaltsvistelsen, att
missbrukare avskärs från tillförsel av droger och att intagna förhindras
att bedriva narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället.

Våren 1991 gav riksdagen regeringen till känna att den verksamhet med
behandling av personer, dömda för sexualbrott och våldsbrott, som
bedrivs inom kriminalvården bör utökas och intensifieras ytterligare.
Målet måste enligt riksdagen vara att de intagna som vill och har behov
av det skall kunna erhålla en sådan behandling.

Vad gäller kvinnor på lokalanstalt har riksdagen upprepade gånger
uttalat det angelägna i dels att alla kvinnor som så önskar kan genomföra
sin anstaltsvistelse skilda från manliga intagna, dels att intagna kvinnors
behov kan tillgodoses också på anstalter med både manliga och kvinnliga
intagna.

Jag anser att det ligger ett stort värde i att det sker en fortsatt ut-

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

60

veckling inom anstalterna när det gäller verksamhetens inriktning. Som
framhålls i regeringsförklaringen bör kriminalvårdens brottsförebyggande
och sociala aspekter tillmätas ökad betydelse liksom arbetet med att
bekämpa narkotikamissbruket på anstalterna. I detta ingår bl.a. att öka
antalet anstalter och avdelningar på anstalter som arbetar med särskilda
motivations- och behandlingsprogram för narkotikamissbrukare.

5.11.3 Kriminalvårdsreformen bör nu utvärderas

Innehållet i en anstaltsvistelse bör naturligtvis vara så bra som möjligt.
Det är självfallet viktigt att det under anstaltsvistelsen finns förutsätt-
ningar för den intagne att ha nära kontakter med de personer och
myndigheter som kan underlätta hans övergång till ett liv i frihet.
Samtidigt framstår det som ofrånkomligt att utvecklingen mot en ökad
specialisering av verksamheten på kriminalvårdsanstaltema kan komma
att medföra placeringar av intagna i strid med närhetsprincipen. Jag anser
dock att intresset att hindra spridningen av narkotikamissbruket och att
kunna erbjuda möjligheter till rehabilitering även på lokalanstaltema
väger så tungt att det kan motivera att den dömde placeras på en annan
anstalt än den som ligger närmast hemorten. Avståndet till hemorten bör
emellertid inte vara längre än att det går att upprätthålla de kontakter som
jag tidigare nämnt på ett rimligt sätt.

Det har i huvudsak rått politisk enighet om att Sverige skall slå vakt om
den kriminalpolitik som kriminalvårdsreformen var ett uttryck för.
Utvecklingen i samhället har emellertid varit en annan än vad det fanns
anledning att förutse i början av 1970-talet när kriminalvårdsreformen
utformades. Inte minst narkotikaproblemen har kommit att försvåra
genomförandet av en del av ambitionerna i reformen. En genomgripande
utvärdering av kriminalvårdsreformen bör därför äga rum. Jag kommer
att föreslå regeringen att en parlamentariskt sammansatt kommitté
tillkallas med uppgift att överväga om de hittillsvarande målen i alla
avseenden skall gälla och om de medel som står till förfogande är de
riktiga. I det sammanhanget bör bl.a. övervägas om den s.k. närhetsprin-
cipen skall ha samma styrande effekt vid placeringen i anstalt som i dag.
Vidare bör utredningen överväga formerna för att i större utsträckning
än i dag differentiera olika kategorier av intagna på olika avdelningar
resp, anstalter, bl.a. med hänsyn till behoven av olika former av stöd och
behandling under och efter anstaltsvistelsen. I det sammanhanget bör
övervägas vilka regler som bör finnas för placeringar på slutna resp,
öppna riks- och lokalanstalter, bl.a. med avseende på dels de dömdas
behov, dels krav på säkerhet m.m. Därvid finns det också anledning att
gå in på om den nuvarande kategoriuppdelningen i riks- och
lokalanstalter är ändamålsenlig.

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

61

5.11.4 Behovet av anstaltsplatser

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

En arbetsgrupp inom regeringskansliet gör for närvarande en översyn av
hur det framtida anstaltsbyggandet bör ske. Därvid är det en viktig
uppgift att på grundval av en analys av effekterna av en reform av den
villkorliga frigivningen (avsnitt 5.5) undersöka i vilken utsträckning
behov av ytterligare anstaltsplatser kan tillgodoses genom den typ av
kompletteringar av den nuvarande anstaltsorganisationen som jag redo-
visar under littera E, rubriken Lokalförsörjningen inom kriminalvården
m.m.

6 Den nya budgetprocessen

Den nya budgetprocessen bygger på redovisning av resultat av den
statliga verksamheten. Omkring en tredjedel av myndigheterna och
verksamheterna skall genomgå en fördjupad verksamhetsprövning vart
tredje år, då medelsramar och inriktningsbeslut normalt skall omfatta en
kommande treårsperiod. Såväl åklagarväsendet som domstolsväsendet har
ingått i den försöksverksamhet som påbörjades 1985. Den generella
övergången till en förändrad budgetprocess påbörjades för
justitiedepartementets del genom att en fördjupad verksamhetsprövning
av åklagarväsendet skedde inför budgetåret 1991/92. Inför budgetåret
1992/93, då ytterligare en grupp myndigheter introduceras i systemet, var
avsikten att bl.a. domstolsväsendet och polisväsendet skulle genomgå en
fördjupad prövning. För domstolsväsendets del har det emellertid, med
tanke på de stora förändringar av verksamheten som förestår, endast
varit möjligt att nu göra en fördjupad prövning för två år framåt i tiden.
För polisväsendet har det ej varit möjligt att genomföra en fördjupad
prövning. Regeringen avser därför att besluta om myndighetsspecifika
direktiv för polisväsendet.

Den sista gruppen av myndigheter tillhörande justitiedepartementet
slussas in i systemet med treårsprövning budgetåret 1993/94. Det gäller
t.ex. kriminalvårdsstyrelsen, justitiekanslem och datainspektionen. Dessa
myndigheter har under våren 1991 fått särskilda direktiv från regeringen
angående arbetet med och utformningen av den fördjupade anslags-
framställningen.

Bokföringsnämnden är också en myndighet som hör till justitie-
departementets område men frågor om anslag till nämnden redovisas
numera under VII:e huvudtiteln (finansdepartementet).

62

7 Lokalförsörjningen

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Riksdagens beslut om riktlinjer för den statliga lokalförsörjningen
(prop. 1990/91:150, FiU30, rskr 386) innebär att myndigheternas ansvar
och befogenheter i fråga om lokalförsörjningen successivt kommer att
vidgas och att de ges möjligheter att besluta om sin egen
lokalförsöijning. Myndigheterna kommer således att överta
byggnadsstyrelsens nuvarande uppgift att svara för lokalförsörjningen.
Förändringen innebär att myndighetens helhetsansvar för verksamheten
också innefattar ett krav på att lokalförsörjningsfrågoma hanteras på ett
effektivt och ekonomiskt sätt.

Myndigheterna inom justitiedepartementets område disponerar knappt
två miljoner kvadratmeter, varav

Milj. kr.

Kvadratmeter

Polisväsendet

993 000

776

Åklagarväsendet

48 800

54

Domstolsväsendet

och rättshjälpen

365 000

354

Kriminalvården

490 000

225

Övriga

3 700

4

63

A. JUSTITIEDEPARTEMENTET M.M.

Prop. 1991/92:100

Bilaga 3

A 1. Statsrådsberedningen

34 991 230

33 363 000

32 502 000

39 109 000

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.
mervärdeskatt

1992/93 Förslag

1991/92
exkl.
mervärdeskatt

Beräknad ändring
1992/93
Föredraganden

Personal

Summa

66

+ 14

Anslag

Förvaltningskostnader

31 919 000

+ 7 190 000

(därav lönekostnader)

(28 766 000)

(+ 7 190 000)

Summa

31 919 000

+ 7 190 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
39 109 000 kr.

Vid medelsberäkningen har jag beaktat att uppgifter som gäller
samordning av forskningsfrågor m.m. har överförts från statsrådsbered-
ningen till utbildningsdepartementet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statsrådsberedningen för budgetåret 1992/93 anvisa ett
förslagsanslag på 39 109 000 kr.

64

A 2. Justitiedepartementet

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.
mervärdeskatt

1992/93 Förslag

47 082 495

51 649 000

50 365 000

54 562 000

1991/92
exkl.
mervärdeskatt

Beräknad ändring

1992/93
Föredraganden

Personal

Summa

150

+ 9

Anslag

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader)

52 416 000
(+ 46 240 000)

+ 2 146 000

(+ 2 146 000)

Summa

52 416 000

+ 2 146 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
54 562 000 kr. Vid medelsberäkningen har jag beaktat att uppgifter som
gäller polisväsendet och fastighetsrätt har överförts från civildepartemen-
tet resp, bostadsdepartementet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Justitiedepartementet för budgetåret 1992/93 anvisa ett för-
slagsanslag på 54 562 000 kr.

5 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 100. Bilaga 3

65

A 3. Utredningar m.m.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1991/92 Anslag exkl.

mervärdeskatt

1992/93 Förslag

24 864 241 Reservation 7 810 583¹

30 287 000

28 904 000

30 200 000

'exkl. mervärdeskatt

Elva nya kommittéer har tillsatts under år 1991, nämligen kommittén
om registrerat partnerskap, vallagsutredningen, grundlagsutredningen
inför EG, grupptalanutredningen, utredningen med uppdrag att göra en
översyn av den rättsliga regleringen av polisens befogenheter, utred-
ningen om översyn av kreditupplysningslagen, kommittén om översyn av
redovisningslagstiftningen, utredningen om översyn av justitiekanslems
arbetsuppgifter, utredningen om översyn av bestämmelserna om rattfylleri
och sjöfylleri, utredningen om utvidgat skydd för grundläggande fri- och
rättigheter samt ökade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut
och förvaltningsbeslut och utredningen om ökat inslag av personval
m.m..

Två kommittéer har överförts från civildepartementet, nämligen
utredningen om översyn av polisens trafikövervakning och utredningen
om sjöpolisens verksamhet.

Två kommittéer har överförts från bostadsdepartementet, nämligen
kommittén för översyn av hyreslagstiftningen och kommittén för
utveckling av försöksverksamheten med kooperativ hyresrätt.

Under år 1991 har tre kommittéer avslutat sina uppdrag, nämligen
våldskommissionen, bruksmönsterutredningen och påföljdsutredningen.

Under budgetåret 1992/93 har utöver medel för befintliga kommittéer
beräknats medel för bl.a. utredningar om fri vårdspåföljder och kriminal-
vården.

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten
bör anslaget uppgå till 30 200 000 kr. under nästa budgetår.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett
reservationsanslag på 30 200 000 kr.

66

A 4. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m.

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

11 728 000

12 432 000

12 432 000

Reservation

Från anslaget betalas bidrag till den verksamhet som bedrivs av Stiftelsen
Institutet för framtidsstudier. Stiftelsen, vars styrelse är utsedd av rege-
ringen, skall enligt sina stadgar bl.a. i egen regi eller i samarbete med
andra bedriva framtidsstudier samt långsiktig analys och därmed
sammanhängande verksamhet för att stimulera till en öppen och bred
diskussion om framtida hot och möjligheter i samhällsutvecklingen.
Stiftelsens verksamhet leds under styrelsen av en chef. 2 milj kr har
tidigare avsatts som stiftelsekapital.

Institutets forskning har sedan dess verksamheten började i oktober
1987 varit koncentrerad till tvärvetenskapliga problemområden. De hittills
igångsatta forskningsprojekten berör ämnesområdena miljö och hälsa,
svenskt arbete och liv samt internationell och global utveckling. Under
budgetåret 1989/90 har två nya projekt initierats, nämligen "Vår framtida
kulturhistoria" och "Den privata sektorn i de nya nätverkens samhälle”.
Dessutom har ett preliminärt projektarbete "Den offentliga sektorn i de
nya nätverkens samhälle" pågått. Institutet har därmed initierat samtliga
de projekt som förutsågs bli igångsatta under perioden 1988-1990 enligt
den forskningsplan som bestämdes i maj 1988.

Enligt institutets forskningsplan kommer flera av de nu pågående
projekten att sträcka sig fram till år 1994. Detta medför att endast fyra
nya projekt kan påbörjas under den kommande treårsperioden. Bland
dessa projekt ingår bl.a. "Differentieringens, segregationens och
diskrimineringens Sverige" samt "Rörlighet, familjestruktur och social
kontroll".

Jag förordar att anslaget för budgetåret 1992/93 bör vara oförändrat.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Framtidsstudier, långsiktig analys m.m för budgetåret
1992/93 anvisa ett reservationsanslag på 12 432 000 kr.

67

B. POLISVÄSENDET

1. Polisens uppgifter och organisation

Polisens verksamhet syftar till att upprätthålla allmän ordning och
säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp
(1 § polislagen, 1984:387). En huvuduppgift för polisen är att bekämpa
brottsligheten.

Polisens brottsbekämpande arbete sker främst genom övervakning,
spaning och utredning. En central uppgift inom brottsbekämpningen är
att förebygga och förhindra att brott begås. En viktig uppgift för polisen
är också att säkra grundvalarna för ett demokratiskt samhälle.

Den lokala polisorganisationen utgör basen i polisväsendet. Sedan
polismyndigheten i Danderyd den 1 januari 1992 gått upp i polismyn-
digheten i Täby ingår 117 polismyndigheter i den lokala polisor-
ganisationen. Antalet tjänster är totalt ca 24 000, varav omkring 16 700
polistjänster.

Länsstyrelsen är högsta polisoigan i länet. Den ansvarar för polis-
verksamheten där och har tillsyn över den verksamhet som bedrivs av de
lokala polismyndigheterna. Länsstyrelsen förfogar inte över egna
operativa polisresurser men kan i speciella situationer ta över ledningen
av polisverksamheten i länet. Regional polischef är en länspolischef eller,
i vissa län, en länspolismästare. I proposition 1991/92:52 Regional
ledningsorganisation inom polisen har regeringen föreslagit övergång till
en organisation med länspolismästare i alla län fr.o.m. den 1 juli 1992.

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet.
Som sådan svarar myndigheten för personal- och ekonomiadministra-
tion, visst utvecklingsarbete, tillsyn m.m. Till rikspolisstyrelsen hör
polishögskolan. Säkerhetspolisen och rikskriminalpolisen är operativa
polisenheter knutna till rikspolisstyrelsen.

Till polisväsendet hör statens kriminaltekniska laboratorium, som är en
myndighet under rikspolisstyrelsen. Dess huvuduppgift är att utföra
kriminaltekniska undersökningar åt främst polis- och åklagarmyndigheter
samt att bedriva självständig forskning inom sitt verksamhetsområde.

2. Bakgrund

Mrksamhetens resultat

I den fördjupade anslagsframställningen har rikspolisstyrelsen redovisat
utvecklingen under de senaste fem åren av ett antal faktorer som är av
intresse när det gäller att bedöma resultatet av polisens arbete. Viktigast
i detta sammanhang är enligt rikspolisstyrelsen den fortgående ökningen
av brottsligheten, som innebär att efterfrågan på polisiär verksamhet
ökar. Jag har behandlat brottsutvecklingen i samhället närmare i det
föregående.

Antalet inkomna utredningsärenden har under femårsperioden ökat
enligt följande:

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

68

- ekonomiska brott

28

- narkotikabrott

6

- våldsbrott

24

- tillgreppsbrott

11

- bedrägeribrott

6

- övriga kriminalbrott

8

Prop.1991/92:100

Bilaga 3

Den lokala polisorganisationens resurser har, i ekonomiska termer, ökat
med 6 % i fasta priser under femårsperioden. Personalresurserna har
dock minskat med 3 %, vilket skall ses mot bakgrund av bl.a. vakanslä-
get när det gäller polismän. Detta har föranlett omfördelningar mellan
olika aktiviteter. Sålunda har kvarterspolisverksamheten minskat med
22 % och fotpatrulleringen med 43 %, till förmån för den resurskrävande
utryckningsverksamheten som ökat med 6 %.

På det hela taget synes polisens mätbara prestationer ha gått ned under
femårsperioden. Antalet ingripanden och utryckningar har visserligen
ökat (5 %), men inte i proportion till brottsutvecklingen. Antalet gripna
har minskat med 11 %. I förhållande till antalet inkomna ärenden har
andelen ärenden som redovisats till åklagare minskat enligt följande.

Ärendekategori

Redovisat

Redovisat

Skillnad

1986 %

1990 %

%

Ekonomiska brott

51

35

- 16

Narkotikabrott

88

80

- 8

Våldsbrott

54

53

- 1

Tillgreppsbrott

13

12

- 1

Bedrägeribrott

68

67

- 1

Övriga kriminalbrott

21

16

- 5

Däremot har produktiviteten ökat genom att antalet tjll åklagare
redovisade ärenden i förhållande till antalet nedlagda arbetstimmar har
blivit högre.

Statens kriminaltekniska laboratorium har ökat sin produktivitet. Med
en resursökning på 6 % har laboratoriet under perioden mött en ökning
av antalet inkomna ärenden på 44 %. En utveckling av tekniken på
DNA-området har inletts vid laboratoriet.

Under de senaste åren har ett tämligen omfattande arbete bedrivits inom
polisen när det gäller att rationalisera verksamheten. Till en del har
arbetet samband med det rationaliseringsavtal som slöts på polisområdet
i 1989-90 års avtalsrörelse. Genom effektiviseringama har polismän i
ökad utsträckning kunnat tas i anspråk för egentligt polisarbete.
Rikspolisstyrelsen har på grundval av de uppgifter som myndigheterna

69

redovisat beräknat att de sammantagna vinsterna motsvarar omkring 900 Prop. 1991/92:100
årsarbetskrafter för polismän.                                             Bilaga 3

Personalsituationen

Polisverksamheten är personalintensiv. För bara några år sedan fanns ett
överskott på färdigutbildade poliser. Under de senaste åren har det dock
inte varit möjligt att besätta alla fasta polistjänster, med följd att
vakanserna ökat.

En av orsakerna till utvecklingen i fråga om vakanser har varit den låga
intagningen av polisaspiranter på polishögskolan under några år under
1980-talet. Aspirantintagningen har nu emellertid ökats. I samband med
förra årets budgetbehandling bestämdes att 600 polisaspiranter skulle tas
in under budgetåret 1991/92. Efter regeringsskiftet hösten 1991
beslutades att ytterligare 100 polisaspiranter skulle antas till polishögsko-
lan under innevarande budgetår. Antalet polisaspiranter som tas in under
budgetåret 1991/92 är därmed totalt 700.

Det tar omkring tre år innan en ökning av aspirantintagningen kan ge
utslag i form av färdigutbildade poliser. Det betyder att vakansläget inom
polisen fortfarande är bekymmersamt. För närvarande uppgår antalet
vakanser till ca 900.

Asylutredningar

Antalet asylsökande ökade dramatiskt under 1980-talet. Budgetåret
1989/90 uppgick antalet till drygt 38 000. Därefter minskade antalet
asylsökande till ca 20 800 under budgetåret 1990/91. Från och med juli
1991 ökade antalet asylsökande återigen kraftigt, sannolikt till följd av
händelserna i Europa. Den mest markanta ökningen har skett i antalet
asylsökande från Jugoslavien. Polisen och andra berörda myndigheter har
gjort stora ansträngningar för att hantera det ökande antalet asylansök-
ningar på ett tillfredsställande sätt.

Regeringen uppdrog i maj 1991 åt statens invandrarverk att i samråd
med rikspolisstyrelsen och berörda polismyndigheter genomföra en
överföring av utredningsansvaret i asylärenden från polismyndigheterna

	Os C*1	sn	r*	O	»-< os		Q Os CM cr> 0 cn 0 Os m r^ 29 cn m
22	SO CM	Os		rt o\		'O	Q Os CM cr> 0 cn 0 Os m r^ 29 cn m	<0
	00 O	un	Os	t-	un -f	CM	00 m 0 © 00 c*n 00	Os
	85	m		un	sr» 0	Os	cm 00 00 —«r-	•*«<
o	85	sr»	Q		O —	un	00 un 'C un
rr	~f CM					CM
c*n	OS Tt	O	©	c*n	r* so	fn	un 'C 0 f-¹ un
in	so m	sr»		O	so m	tx	00 m- m- Os — un c*n
wn	un un	M^-		un	un os	CM	t"> CM CM O - un 0	'O
©	O en m	r> ■^r	8	88 =		O CM	t- Os Os fn oo ti- 0 so 'o un	<*n
■«r	— CM		cn
g	— cn	c*n		Os	00 —	un	cn so 0 Os Tt n -	tv
g	r* cm			m	— CM	cm	^-vnCMN^-CM so 00 cm **< 0 m 00	yn
	oo o	00	SO	O	un un	K	^-vnCMN^-CM so 00 cm **< 0 m 00	>c
	CM —<	m	Os	00	Os 00	8	00 cm m f*n cm 00 cm	<*n
s©	CM O		■V	00	r*	8	Osso-^un^
m	—• CM		C*)			CM	Osso-^un^
cm	OS CM		os		— 0		O -« 00 © c*n en u"il O^OooN 00 so cn r- os	Os
un	r- r- OO M-	8	«	CM t*	O CM Os 00		O -« 00 © c*n en u"il O^OooN 00 so cn r- os	R
cm m	Qs m Os OS	Os c*n	f?	Tt 00	CM f- r- -f	S!	58828"'"	un
c*n			c*n
	38	[	jr*	00	c*n un		so r~ —< cm r-> r- oo
o	38	8	s© CM	CM	88	s 0©	cn c*n un cm cm cm cn m °o —< 0 so	5
©	Q CO Qs 00	SO		CM O CM		T»	un 00 0 fn 0 O cn	un
cm	Q CO Qs 00	■^r	c*n	OO	r- ~	00	ooun-^-'Oun’—
c*n			cn
£	O sO r~ —	m	£	Qs SO	m SO un —	a	r* 0 CM Q\ so r* so F-* cm Os © un cn f*
©	un un	O	£	r*	cm un	F-1	cm r~ -f un f-h vn oo	V
r-	00 M- sO sO	CM ^r	CM	tT r-	82	«5	r* t$- xr >o (sj so r- wn ”t 'O rr	V
cm			c*n			F-X
s©	00 t"		r>	r-	CM un		so Os so V so un cn cm o cn cn 0 C" un 0 F-F CM CM Os 0
OS	~ os	00	c*n	8	CM	K
»c	cn r*	Tt	fH	8	cm 'e	un
©	un so	OO	Os		8-	8	Os r~ cm un so cn un	<*n
s©	r* -»t	cn	CM	r-	8-	8	so un xr K	**<
CM			cn			F-1
Un	Un t"	m	un	m		yn	0 CM CM K CM un Q 00 so SO 00 M- 0
S©	r- cm	sO	s©	CO		©	0 CM CM K CM un Q 00 so SO 00 M- 0	Q\
	O SO	■*r	CM	00	r- -f	Os	cn cn -f en m- cm r*	©
	cn tt	cn	00	OSO^t		CM	c*n cm c-f © 0 cm so un m 'C m- f-f
CM	sn c*n	m	Os	r>	un —•	un	c*n cm c-f © 0 cm so un m 'C m- f-f
CM			CM			**f
©	OOO		©	OOO		©	O Q O © O O O un © -f © un -f	©
00	(M —«	un	0©	un	—' m^-	CM	O Q O © O O O un © -f © un -f	F-«
CM	00 so	00	00	M-	un O\		cMmun	*F\|
v-F	CM SO		C"	un	CM CM	tv	osr-oooTros^	tM
Os	F-M	c*n	t-	so	un —*	V	sr» M- M- V m	F-1
			CM
© c*n	Q O Os 00	Q	8	O (M	Q O Os m	8	Q O O © O Q O	§
rH	Os M-	05		00	0 r-		t	Os
	OO F-F	so	•O	8	Os —		un un M-os t" f-i	Ff-I
s©	cn 0 cm		c*n	8	xr -f		un m- cn cm	Fff
fH			CM			F-<
£	88	0	©	888		© <*n	Q Q O © O Q O O O cn m- © r	i
CM	M"	m-	CM	-F	r- ti-	<*n	00 00 Jm M- m os	Os
»O	SO 00	O	un	so	un 0	©	Osf^oO^OOtI-	V
	m Os	CM	v-H	un	M- —<	CM	M- M- CM CM —	FV
			CM			F-X

Typfall	Disponibel inkomst
Typfall	1983	1991	Ökning %
Kommunalanställd + industriarbetare	15 200	17 700	16
Industritjänsteman + industritjänsteman	17 200	21 000	22
Ensamstående kommunalanställd	12 400	14 000	13

Förutsättningar: Industriarbetare, årslön Sjukvårdsbiträde, 80 % arbetstid, årslön Kommunalskatt Två barn 5 och 8 år Villa, taxeringsvärde Lån med 13 % ränta	170 000 118 000 31,04 700 000 400 000
Resultat	Nu	Arbetslöshet
Lön	288 000	203 000
A-kasseersättning		70 500
Skatt	-70 165	-65 230
Barnbidrag	18 000	18 000
Disponibel inkomst	235 835	226 270
Inkomstförlust		-9 565

Arbetare Tjänstemän	Andel av varsel 68 % 32 %	Andel i arbetskraften 50 % 50 %
Andel arbetslösa	Män	Kvinnor
16 - 19 år	2.8	2,4
20 - 24 år	7,8	5,1
25 - 54 år	3,3	2,1
55 - år	1,4	1,1
Högst grundskola 20 - 24 år	10,9	7,7

Resultat	Nu	Räntehöjning
Lön	288 000	288 000
Ränteökning		-20 000
Skatt	-70 165	-64 165
Barnbidrag	18 000	18 000
Disponibel inkomst	235 835	221 835
Inkomstförlust		-14 000

Förvaltningskostnader	21 331000	+ 2 971000
(därav lönekostnader)	(18 700000)	( + 2721000)
Lokalkostnader	3 183000	—
Summa utgifter	24514000	+ 2 971000
Avgår:
Uppbördsmedel	1 335000	-
Summa anslag	23179000	+ 2971000

	1991/92 exkl. mervärdesskatt	Beräknad ändring 1992/93
	1991/92 exkl. mervärdesskatt	Föredraganden
Anslag
Förvaltningskostnader	9145000	+ 1551000
(därav lönekostnader)	(8051000)	(+1451000)
Avgår:
Uppbördsmedel	96000	—
Summa anslag	9049000	+ 1551000

A. Justitiedepartementet m.m.	124,2	136,3	12,1
B. Polisväsendet	8 938,2²	10 254,1	1 315,9
C. Åklagarväsendet	496,4	529,6	33,2
D. Domstolsväsendet	2 229,3	2 466,7	237,4
E. Kriminalvården	2 941,8³	3 312,3	370,5
F. Rättshjälp m.m.	772,5	938,6	166,1
G. Övriga myndigheter	50,9	56,2	5,3
H. Diverse	272,0	155,6	- 116,4
Summa för justitiedepar-	15 8'/5,3	17 849,4	2 024,1

Polisväsendet	993 000	776
Åklagarväsendet	48 800	54
Domstolsväsendet
och rättshjälpen	365 000	354
Kriminalvården	490 000	225
Övriga	3 700	4

	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
Personal
Summa	66	+ 14
Anslag
Förvaltningskostnader	31 919 000	+ 7 190 000
(därav lönekostnader)	(28 766 000)	(+ 7 190 000)
Summa	31 919 000	+ 7 190 000

	1991/92 exkl. mervärdeskatt	Beräknad ändring 1992/93 Föredraganden
Personal
Summa	150	+ 9
Anslag
Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)	52 416 000 (+ 46 240 000)	+ 2 146 000 (+ 2 146 000)
Summa	52 416 000	+ 2 146 000

- ekonomiska brott	28
- narkotikabrott	6
- våldsbrott	24
- tillgreppsbrott	11
- bedrägeribrott	6
- övriga kriminalbrott	8

Ekonomiska brott	51	35	- 16
Narkotikabrott	88	80	- 8
Våldsbrott	54	53	- 1
Tillgreppsbrott	13	12	- 1
Bedrägeribrott	68	67	- 1
Övriga kriminalbrott	21	16	- 5

Regeringens proposition1991/92:100

med förslag till statsbudget för budgetåret1992/93

Propositionens huvudsakliga innehåll

Statsbudget för budgetåret 1992/93

489 457 014 000

489 457 014 000

Specifikation av statsbudgetens inkomster 1992/93

1500 Avräkningsskatt:

2100 Rörelseöverskott:

366 314 146

1 852 000

2400 Aktieutdelning:

2 676 000

2500 Offentligrättsliga avgifter:

1 000

4300 Återbetalning av studielån:

5300 Statliga avgifter:

I. Kungliga hov- och slottsstaten

A Kungliga hovstaten

B Kungliga slottsstaten

II. Justitiedepartementet

A Justitiedepartementet m.m.

B Polisväsendet

C Åklagarväsendet

D Domstolsväsendet m.m.

E Kriminalvården

F Rättshjälp m.m.

III. Utrikesdepartementet

A Utrikesdepartementet m.m.

B Bidrag till vissa internationella organisationer

C Internationellt utvecklingssamarbete

D Information om Sverige i utlandet, m.m.

E Utrikeshandel och exportfrämjande

F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

G Samarbete med Central- och Östeuropa

IV. Försvarsdepartementet

A Försvarsdepartementet m.m.

B Arméförband

C Marinförband

D Flygvapenförband

E Operativ ledning m.m.

F Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten

52 375 000

11 727 300 000

5 259 874 000

10 683 433 000

1 179 260 000

G Gemensamma myndigheter m.m. utanför försvarsmakten

H Civil ledning och samordning

I Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

Psykologiskt försvar

Försörjning med industrivaror

Övrig verksamhet

1 338 825 000

9 340 000

V. Socialdepartementet

A Socialdepartementet m.m.

B Administration av socialförsäkring m.m.

C Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

D Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom m.m.

E Hälso- och sjukvård m.m.

F Omsorg om barn och ungdom

G Omsorg om äldre och handikappade

4 507 333 000

13 741 027 000

VI. Kommunikationsdepartementet

Kommunikationsdepartementet m.m.

Vägväsende m.m.

Järnväg

45 510 000

10 751 811 000

3 000

4 757 649 000

E Sjöfart

F Luftfart

G Kollektivtrafik m.m.

H Transportforskning

I Övriga ändamål

VII. Finansdepartementet

Bidrag och ersättningar till kommunerna

Regeringens proposition
1991/92:100

med förslag till statsbudget för budgetåret
1992/93