Vänsterpartiet redovisar i denna motion sin allmänna
syn på kunskap och utbildning och lägger förslag på dessa
områden samt redovisar de principer man anser bör vara
vägledande vid utformningen av de kommande
läroplanerna. Det konstateras i motionen att
klasskillnaderna fortfarande kvarstår inom skolan. Olika
elever har olika förutsättningar beroende på sin bakgrund.
För vänsterpartiet är det av avgörande betydelse att
demokratisera skolan. I denna motion för vi fram tanken på
självförvaltande skolor styrda av en skolenhetsstyrelse
bestående av elever och personal.
De nedskärningar för den nya gymnasieskolan rörande
skolans arbetsmiljö och inom den kommunala
vuxenutbildningen som regeringen föreslår accepteras inte
av vänsterpartiet.
Inledning
I den här motionen redovisar vi våra förslag inom
skolväsendet, våra förslag beträffande folkbildningen och
högskolan återfinns i andra motioner. Vänsterpartiets
skolpolitik bör ses i ljuset av två av de grundläggande målen
för partiets politik; dels vår strävan att skapa ett rättvist
samhälle med lika möjligheter för alla människor, dels vår
vilja att skapa en fördjupad demokrati med en offentlig
sektor som är en gemensam angelägenhet som människor
känner delaktighet i och ansvar för.
En skola för rättvisa
Många barn och ungdomar känner inte igen de
dominerande värderingarna i skolan och för många elever
känns språket främmande. Undervisningen knyter inte an
till deras erfarenheter. För att lyckas i skolan måste de
anpassa sig till rådande värderingar. Elevens
självförtroende får sig svåra törnar, många känner att de
inte duger, att de inte ryms inom de angivna måtten.
Sambandet mellan föräldrarnas sociala och ekonomiska
situation och ungdomarnas utbildning är fortfarande
mycket starkt och har i vissa avseenden ökat under
åttiotalet. Att olika samhällsklasser behandlas olika är
naturligtvis inte någon medveten intention i skolan. Det
beror på klassamhället utanför skolan där t.ex.
bostadssegregationen leder till att många elever går i skolor
där det uteslutande går elever ur samma samhällsklass.
Olika kurs- och ämnesval leder dessutom till en social
segregation inom den sammanhållna skolans ram.
Elevernas fria val av alternativkurser i grundskolans
högstadium liksom tillvalskurser förstärker segregeringen i
skolan.
Mångåriga forskningsresultat har visat att
hembakgrunden är och har varit av avgörande betydelse för
elevernas val av utbildning och yrke, såväl när det gäller den
obligatoriska skolan som när det gäller högre utbildningar.
Den socialt bestämda uppdelningen på olika
utbildningsvägar märks således redan under lågstadiet och
fortsätter genom hela grundskolan. Tydligast framträder
den vid övergången till gymnasieskolan.
Särskilt viktigt är det att ge ungdomar med
invandrarbakgrund en god start. I det sammanhanget finns
det anledning att uppmärksamma
hemspråksundervisningen. En fungerande
hemspråksundervisning är en god framtidsinvestering.
För att inte ytterligare vidga segregationen på
utbildningsområdet är det viktigt att inte bidragen till det
allmänna skolväsendet minskar. Nu har regeringen bestämt
sig för att stödet till privata skolor ska ligga på samma nivå
som till det allmänna skolväsendet. Vänsterpartiet kan då
inte acceptera att dessa skolor tillåts ta ut skolavgifter.
Det är över huvud taget tveksamt att ta ut avgifter för
fullgörandet av skolplikten. En pliktlag ska ju rimligen inte
innebära kostnader för individen. Det är dessutom orimligt
att börd eller ekonomiska resurser ska spela någon roll när
den unga människan skaffar sig sin grundutbildning.
De orättvisor som finns i skolan kan inte åtgärdas enbart
genom en radikal skolpolitik, det krävs i första hand en
rättvis fördelning och jämlika levnadsförhållanden i
samhället. Men vänsterpartiet menar att skolan trots det
kan fungera betydligt rättvisare än idag och ge alla elever
en likvärdig utbildning och likvärdiga förutsättningar inför
vuxenlivet. Regeringen väljer tyvärr med sitt vurmande för
skolpeng och privatisering en helt annan väg.
Vänsterpartiet vill också för att garantera likvärdigheten
aktualisera sitt krav på att eleverna utan kostnad skall ha
tillgång till kostnadsfria skolmåltider motsvarande minst en
tredjedel av det dagliga näringsbehovet och fria läromedel.
Vi föreslår att detta regleras i skollagen.
En rättvis skola förutsätter också jämställdhet. I
skollagen sägs att alla elever, oberoende av
könstillhörighet, skall ges lika tillgång till utbildning i
skolan. Men trots att skolan vid en ytlig jämförelse kan ge
intryck av jämställdhet mellan pojkar och flickor så finns
fortfarande stora könsorättvisor.
Ett flertal olika klassrumsstudier har visat att pojkarna
får mer uppmärksamhet än flickorna. De förväntningar som
ställs på eleverna är olika beroende på elevens kön. Flickor
och pojkar behandlas och bemöts olika i
undervisningssituationen i klassrummet. Denna skillnad är
genomgående till flickornas nackdel.
Läroböckerna har en stor pojkdominans i exempel,
bilder och referenser. Genomgående är det dubbelt så
vanligt att pojkar/män finns på bild jämfört med att
flickor/kvinnor gör det. Kvinnor på bild fungerar vanligtvis
som pynt och dekoration medan bilder på män visar
aktivitet och yrkesutövning i en stor mängd exempel.
Kvinnornas underrepresentation i NO-böckerna är
betydligt kraftigare än kvinnors underrepresentation i t.ex.
massmedia.
Ett antal internationella undersökningar visar att
flickorna i högre grad än pojkarna är intresserade av
föremål och fenomen från den egna omgivningen och
naturfenomen i synnerhet samt relationen mellan
fysik/teknik och samhälle.
Nu föreslår regeringen en kraftig neddragning av
anslagsposten för stöd för utveckling av skolväsendet. Den
innehåller stöd till särskilda utvecklingsinsatser inom
skolområdet t.ex. bidrag till kommuner för kostnader för
teknikkurser för flickor.
Detta kan inte vänsterpartiet acceptera. I anslaget
inryms vidare utvecklingsinsatser för finskspråkiga elever,
insatser för internationell förståelse m.m. Vänsterpartiet
föreslår därför 50 miljoner utöver vad regeringen anslagit
till anslagsposten Stöd för utveckling av skolväsendet.
En skola för demokrati och delaktighet
Demokrati förutsätter människors aktiva deltagande.
Det innebär att den representativa demokratin måste
kompletteras med människors direkta engagemang för att
tillsammans lösa gemensamma angelägenheter.
Decentralisering och avreglering är inte det samma som
demokratisering. Men en decentralisering och ökat lokalt
ansvar kan skapa förutsättningar för en mer levande
demokrati.
Vänsterpartiet anser att decentraliseringen av beslut och
ansvar inte bör göra halt vid kommungränsen eller hos
politikerna. Möjligheterna att skapa självförvaltande skolor
som, inom de ramar som nationella styrdokument och
kommunala skolplaner utgör, självständigt kan styra och
ansvara för verksamheten måste bli större.
Skolans verksamhet är ett gemensamt arbete som utförs
av lärare och elever tillsammans med övriga anställda på
skolan. En bra skola måste ytterst skapas av dem som är
verksamma där. Det kräver ett väsentligt utökat
elevinflytande jämfört med dagens situation samtidigt som
de anställda måste ges möjlighet till bra och återkommande
fortbildning. Det kräver dessutom en fortsatt utveckling av
arbete i lärarlag och arbetsenheter samt att man inte skapar
konkurrens och motsättningar genom individuella
löneformer i skolan, tvärtom måste läraryrkets karaktär av
ensamarbete brytas.
Den modell vi vill förorda är en skolenhetsstyrelse som
består till hälften av elever och till hälften av dem som är
anställda på skolan. Denna modell föreslog
Ungdomskommittén som framför fyra principer för en
skolenhetsstyrelse:Klar gräns mellan det politiska
ansvaret och förvaltningsansvaret på skolenheten. Inga
politiker i skolenhetsstyrelsen.Endast elever och
personal på skolenheten skall ingå i styrelsen. På
grundskolans låg- och mellanstadium kan elever till viss del
representeras av föräldrar.Styrelsen leds av en ansvarig
personal, utsedd på viss tid av den politiska nämnden.
Styrelsen ska till hälften bestå av elever som utses i direkta
och hemliga val bland eleverna.
En sådan skolenhetsstyrelse bör kunna fatta beslut i de
frågor som rör skolenhetens drift och verksamhet och ha
ansvar för en av politikerna fastställd budget. Inom
budgeten bör styrelsen prioritera insatser som leder fram till
de mål som finns formulerade i läroplan, kommunens
skolplan och den lokala arbetsplanen.
Det är viktigt att det politiska ansvaret för skolan, den
skolpolitiska debatten i kommunen och väljarnas
möjligheter att via valsedeln påverka inriktningen på
kommunens skolpolitik inte försvagas med självförvaltande
skolor. Enligt vänsterpartiet står inte ett tydligt politiskt
ansvar i motsättning till ett större brukarinflytande när det
gäller skolans förvaltning inom de ramar som de politiskt
ansvariga sätter upp.
Om självförvaltande skolor enligt denna modell ska
införas eller inte måste självklart avgöras av de politiskt
valda i varje kommun. Modellen förutsätter att
kommunerna ges möjlighet att delegera beslutanderätt inte
bara till tjänstemän utan även till grupper av ''brukare''. Det
fordrar en ändring i kommunallagstiftningen. Enligt
konstitutionsutskottets betänkande 1990/91:38 har denna
fråga varit föremål för beredning inom civildepartementet.
Vi vill hos regeringen begära förslag till förändrad
lagstiftning för att möjliggöra brukarinflytande enligt
ovanstående.
Vi vill påpeka att den modell vi förordar inte skall
förväxlas med ett ''entreprenadförhållande'' mellan
privatdrivna skolor och kommunen.
Ett ökat lokalt ansvar för den dagliga verksamheten i
skolan står inte i motsättning till nationella beslut om
läroplaner och statens ekonomiska ansvar för skolan. Enligt
vänsterpartiet är det möjligt att uppnå lokalt ansvar och
mångfald inom ramen för en likvärdig skola. En bra skola
för alla kan bara skapas om skolan blir en gemensam
angelägenhet med hög prioritet.
Arbetssätt och arbetsformer
Vänsterpartiet anser att det är självklart att elevernas
inflytande över både undervisningen och ansvaret för den
egna skolan måste förbättras. Det kan ske t.ex. genom den
modell för självförvaltande skolor som vi beskrivit ovan.
I vårt högt utvecklade samhälle har det blivit allt
viktigare att skolan utvecklar elevernas förmåga att själva
söka den kunskap de eftersträvar. Viktigt är också att
eleverna tränas i att kritiskt bedöma den information och
de fakta de inhämtar. Att ifrågasätta, bedöma och lära sig
använda ny kunskap måste få en mycket viktigare roll i
skolans arbete. En skola som fungerar som en
utbildningsfabrik är en dålig skola.
Trots att den svenska skolan genomgått en positiv
utveckling bort från den gamla pluggskolan så är ensidig
färdighetsträning fortfarande dominerande i
undervisningen. Grupparbete liksom verkligt individuella
uppgifter är undantag. Ännu mer ovanligt är fältstudier
eller projektarbeten. Eleverna får sin kunskap
huvudsakligen genom läroboken och läraren.
En verklighetsanknuten, undersökande och
problemlösande undervisning är till fördel för alla elever,
men i högre grad för elever med svårigheter i en traditionell
undervisning.
Principerna för undervisningens bedrivande får inte ses
som underordnade kunskapsmålen. Undervisningen bör
vara verklighetsförankrad och utgå ifrån elevernas egna
frågeställningar, och man bör använda sig av ett
undersökande och problematiserande arbetssätt där
eleverna själva är aktiva. Ensidig katederundervisning som
består av att läraren redogör för ett stoff som eleverna
memorerar bör inte förekomma. Undervisningen bör ge
varje elev möjlighet att förvärva nya kunskaper utifrån sina
egna förutsättningar.
Utgångspunkterna för att skapa ett aktivt och
självständigt lärande är i allt väsentligt de samma oavsett
skolform. En viktig sådan är tilltron till elevernas vilja att
lära, deras egen nyfikenhet och vetgirighet. En annan är de
pedagogiska fördelarna: att undervisningen anknyts till
elevernas egna erfarenheter, kunskaper och värderingar.
En tredje är tilltron till elevernas vilja att ta ansvar.
Ofta anser framför allt lärare men också elever att det
tar alltför mycket tid om elever skall delta i planeringen av
undervisningen, det anses ineffektivt. Man räknar alltså
inte planeringstid som inlärningstid.
Undervisningen på högstadiet och gymnasiet är idag
uppdelad på en mängd olika ämnen, fördelade på 40-
minuterspass och förmedlad av en mängd olika lärare.
Denna ämnessplittring leder till att det blir svårare för
eleven att förstå sammanhang och orsakssamband. Även
själva inlärningen, fördjupningen och ifrågasättandet
försvåras. Vi anser att undervisningen måste bryta med den
snäva uppdelningen i ämnen och lektionspass. Vi menar att
t.ex. temastudier och arbete i lärarlag är steg i rätt riktning
som bör utvecklas. Det är nu också dags att avskaffa
stadiegränserna i grundskolan.
Varje permanent nivågruppering, där eleverna delas in i
grupper med ''sämre'' och ''bättre'' elever, innebär i
praktiken att man frångår målsättningen om en likvärdig
utbildning för alla.
Allmän och särskild kurs i matematik och engelska är
den enda form av permanent nivågruppering som är tillåten
enligt nu gällande läroplan. De olika kurserna har samma
kursplan. De elever som har de största svårigheterna i
skolan gynnas inte av uppdelningen i allmän och särskild
kurs. De får istället en sämre självuppfattning.
När eleverna i åk 6 väljer allmän eller särskild kurs i
matematik och engelska, är det i stor utsträckning ett val
grundat på föräldrarnas ambitionsnivå och klasstillhörighet.
Enligt vår människosyn är inga elever ''bra'' eller ''dåliga''.
Elever är olika och har skilda behov och förutsättningar.
Det måste skolan anpassa sig till, så att alla elever ändå ges
en likvärdig utbildning.
Eleverna ska ha rätt till den undervisning och det stöd
som de behöver. Systemet med alternativkurser på
grundskolans högstadium försvårar en sådan utveckling.
Därför bör den nuvarande uppdelningen i allmän och
särskild kurs i matematik och engelska på grundskolan
avskaffas.
På grundskolans högstadium skall eleverna välja ett
tillvalsämne. Det har visat sig att också detta val, liksom
valet av alternativkurser i matematik och engelska, till stor
del är ett val efter föräldrarnas ambitionsnivå och
klasstillhörighet. Barn till föräldrar med höga ambitioner
eller högre samhällsklass väljer t.ex. oftare franska eller
tyska.
De lokala tillvalskurserna får successivt ta emot ett stort
antal nya elever, vilket leder till svårigheter av olika slag.
Alltför många elever hamnar i dessa kurser som en följd av
att de valt bort B-språken snarare än valt till de lokala
kurserna. Detta försvårar arbetet med att skapa stabila
alternativ till B-språken. Lärarna får både i åk 8 och åk 9 ta
emot nybörjare.
Vänsterpartiet menar att tillvalet i grundskolan i sin
nuvarande utformning står i strid med en likvärdig
grundskola. Valet av tillval, som eleverna gör redan i åk 6,
påverkar deras möjligheter inför kommande studier i t.ex.
gymnasieskolan. Tillvalet i sin nuvarande utformning måste
därför ändras.
Vänsterpartiet arbetar för en sammanhållen grundskola
där eleverna följs åt i nio år. Med denna inriktning finns det
inget behov av den parallella lärarutbildning som
regeringen skisserar. Den grundskollärarutbildning som
etablerades för några år sedan bör i stället få utvecklas och
stabiliseras. Den nyligen införda utbildningen är en
yrkesutbildning som bör ha en systematisk uppbyggnad och
inte det hopplock som regeringen tycks vara på väg att
acceptera.
Läroplanerna
Vänsterpartiet anser till skillnad från regeringen att
barnomsorg och skola bör omfattas av ett gemensamt
måldokument. Det handlar i stor utsträckning om samma
barn och barnets utveckling är en helhet. Vår vision är alltså
en samordning och integrering av verksamheten inom skola
och barnomsorg där förskollärare och
lågstadielärare/grundskollärare arbetar tillsammans. Det är
då helt naturligt att arbeta för ett gemensamt måldokument
med en enhetlig syn på lärande och utveckling. Vi har
däremot kritiserat beslutet att pressa in sexåringarna i den
befintliga årskurs 1 utan att först genomföra förändringar av
skolan.
Vi tror att en gemensam lokal organisation för
barnomsorg och skola, som nu är möjlig genom tidigare
beslut om frihet i den kommunala nämndorganisationen för
skola och socialtjänst, kommer att underlätta samverkan
mellan barnomsorg och skola. Men det krävs också en
samordning på central nivå. Barnomsorgen bör överföras
från socialtjänstlagen till skollagen och tillsynen av
barnomsorgen bör flyttas från socialstyrelsen till det nya
skolverket.
Vi förutsätter att den nya läroplanen kommer att
innehålla ett riktmärke för klasstorlek på högst ca 25 elever
som utbildningsutskottet tidigare uttalat med anledning av
motion från vänsterpartiet.
När det gäller elevernas direkta inflytande över
undervisningen bör de kommande läroplanerna, för såväl
gymnasiet som grundskolan, mycket tydligt ange att det är
eleverna som tillsammans med lärarna skall planera,
genomföra och utvärdera undervisningen.
Tyvärr lyser sådana förslag med sin frånvaro i
regeringens nya direktiv till läroplanskommittén. Istället ska
skolan ''stimulera föräldrarna att göra aktiva val i elevernas
utbildning''. Här ersätts alltså inflytande med ''val'' och
därmed ökade risker för social och könsmässig segregering.
Det krav om elevaktiva arbetssätt, som redan finns i de
nu gällande läroplanerna, bör enligt vårt synsätt istället
ytterligare betonas i de kommande. Den traditionella
katederundervisning som fortfarande är dominerande i
skolan gör det mycket svårt för eleverna att utöva något
inflytande över undervisningen. Med arbetsmetoder där
eleverna själva är aktiva, som tar fasta på elevernas egna
erfarenheter och frågeställningar samt undersökande och
skapande arbete ges förutsättningar för elevernas
inflytande.
Enligt vänsterpartiets mening är det centralt att den
kommande läroplanen anger riktlinjer mot arbetssätt och
arbetsformer som gynnar ett aktivt lärande. Utifrån dessa
riktlinjer och mål är det sedan eleverna och läraren som
tillsammans väljer undervisningsmetoder. Lärarens frihet
att själv välja arbetssätt kan inte vara ovillkorlig. Frågan om
vilka principer som skall vara vägledande för skolarbetet är
en fråga som är lika viktig som det ämnesmässiga innehållet
i undervisningen.
Elevernas rätt till inflytande måste också klart framgå i
skollagen. Skollagen anger de grundläggande och oavvisliga
målsättningarna för skolan. Vänsterpartiet anser att
elevernas rätt till inflytande uttryckligen bör stå i skollagen.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om
sådan ändring av skollagen.
Nu vill regeringen enligt direktiven till ny läroplan lägga
större vikt vid ''kunskaper som är beständiga över tiden''.
Detta är oroande. Troligen menar regeringen endast sådana
fakta som återfinns i läroböcker och är lätta att mäta. Man
för i direktiven ingen diskussion om kunskapsbegreppet
men det inkluderar troligen inte sådant som borde ingå i ett
vidare kunskapsbegrepp t.ex. praktiskt kunnande och
förståelse för olika motstridiga argument. Sådan kunskap
går knappast att mäta och är mycket svår om ens möjlig att
definiera.
Vi förutsätter att riksdagen får möjlighet att ta ställning
till flera av de frågor som vi har berört ovan.
Läroplansfrågor måste naturligtvis hanteras i ett
sammanhang för att den nödvändiga överblicken skall bli
möjlig. Särskilt gäller detta avvägningar mellan olika
ämnesområden som t.ex. språkens ställning,
miljöundervisning och kultur som vi vill betona ytterligare i
de nya läroplanerna. Därför avstår vi från att nu lägga fram
förslag om enskilda ämnens utrymme i timplanerna.
Vänsterpartiet föreslår dock att riksdagen inför
revideringen av läroplanerna uttalar några principer:
Grundskolans uppdelning i stadier bör avskaffas.
Grundskolan bör ses som en helhet.25 elever bör vara ett
riktmärke för klasstorleken.Uppdelningen i allmän och
särskild kurs i grundskolan, som nu förekommer i engelska
och matematik, bör avskaffas.Tillvalet i grundskolan bör
ändras så att alla elever läser ett B-språk i grundskolan.
Erfarenheterna från försöken med s.k. dubbelt tillval bör
därvid tas tillvara.Kraven på elevaktiva arbetsformer och
ett undersökande arbetssätt som bygger på elevernas egna
erfarenheter och frågeställningar bör tydligt markeras.
Betygen
Betygsfrågan har under en lång tid haft en central roll i
skoldebatten. Vänsterpartiet har länge kritiserat betygen
och förordat en betygsfri skola. Det finns flera skäl för
detta. Ett av de viktigaste argumenten är att betygen
förhindrar den kunskapssyn och de arbetssätt som vi anser
bör prägla undervisningen.
Betygen får konsekvenser för hela undervisningen. De
gör att undervisningen inriktas på sådant som är mätbart --
oftast teoretiska faktakunskaper. Prov och
kunskapskontroll blir därmed dominerande inslag i
skolarbetet. För eleverna upplevs det som viktigare att visa
vad man kan, och dölja sina brister, än att fråga om det man
inte kan eller inte har förstått.
Nu har den sittande betygsberedningen fått nya direktiv
där man behåller inriktningen att ersätta de nuvarande
relativa betygen med målrelaterade, det vill säga betyg som
bedömer elevens arbete och studieresultat utifrån
uppställda mål. Man avstår alltså från betyg som är
jämförande. Det gör att betygen inte lämpar sig för
rangordning och därmed som urvalsinstrument för vidare
studier.
Vänsterpartiet menar att varje skolform själv bör bära
sina bekymmer. Med det menar vi att det är orimligt att
grundskolan ska tvingas underordna sig ett betygssystem
bara för att ett urval måste ske till vissa gymnasielinjer. På
motsvarande sätt anser vi det vara orimligt att
gymnasieskolans alla program ska tvingas in i
betygssystemet bara för att en minoritet av
gymnasieeleverna senare skall söka in till översökta
utbildningar inom högskolan.
Vänsterpartiet menar att det urval som behöver ske till
vissa utbildningar bör ske vid ingången till den högre
utbildningen. Idag sker urvalet i princip vid utgången från
den lägre utbildningen, vilket gör att hela undervisningen
inriktas på konkurrens om platserna i nästa utbildning.
Dessutom menar vänsterpartiet att betygen ger dålig
information om vad eleven egentligen kan, och vilka
förutsättningar eleven har att klara av en framtida
utbildning.
Regeringen har i de nya direktiven till
betygsberedningen förespråkat flera betygssteg än idag, och
att de ska ges så tidigt som möjligt. Regeringen antyder
även möjligheten att återinföra betyg i ordning och
uppförande. Vänsterpartiet avvisar bestämt dessa förslag.
Vänsterpartiet har i stället föreslagit ett intyg eller
kompetensbevis på genomgången utbildning. Vi avstår nu
från att lägga förslag innan beredningen har slutfört sitt
arbete.
Borgerlig försämring av skolans arbetsmiljö
I samband med att riksdagen behandlade propositionen
om kommunalt huvudmannaskap för lärare m.fl. bifölls
vänsterpartiets krav på en satsning på skolornas
arbetsmiljö. Riksdagen beslutade om ett stimulansbidrag
till kommunernas förfogande om 300 miljoner kr per år
under en tioårsperiod.
Vänsterpartiets förslag motiverades av den i vissa fall
helt undermåliga arbetsmiljön i landets skolor.
Yrkesinspektionen i Stockholm ansåg till exempel att ingen
arbetsmiljö var så usel som den i skolan. Problemen
kvarstår i stor utsträckning. Lärarförbundet har exempelvis
nyligen gjort en stor undersökning i hälften av landets
skolor som visar att mer än 2000 skolor har allvarliga fysiska
arbetsmiljöproblem.
Så mycket som vart tredje barn uppvisar allergiska
besvär enligt allergiutredningen. Arbetsmiljön i skolan
framhålls som en starkt bidragande orsak till denna
oroväckande ökning av allergierna. Det kanske allvarligaste
problemet är dålig ventilation. Men dålig städning, fukt och
mögel är vanliga problem i skolan. Det finns även andra
brister som dålig handikappanpassning, avsaknad av
ordentliga personalutrymmen och vettiga uppehållsrum för
eleverna.
Vi vet att man i många kommuner har ett kärvt
ekonomiskt läge särskilt efter riksdagens beslut om
kommunalt skattestopp. Regeringen föreslår nu i
budgetpropositionen att anslaget till en bättre arbetsmiljö i
skolan från och med kommande budgetår helt skall
upphöra. Det innebär att statens bidrag till en förbättrad
arbetsmiljö i skolan under en åttaårsperiod minskas med 2,1
miljarder kronor i 1990 års penningvärde. Detta är en
cynisk och utmanande politik mot landets lärarkår och den
uppväxande generationen.
Att i den här konjunktursituationen avskaffa dessa
bidrag riskerar också att ytterligare försämra
byggkonjunkturen och öka den redan höga arbetslösheten
bland byggnadsarbetarna. Regeringen föreslår alltså fel
åtgärd i fel tid. Vi vill i sammanhanget betona att
stimulansbidraget har tillkommit som ett uttryck för statens
ansvar för en likvärdig skola.
Vänsterpartiet föreslår med anledning av det ovan sagda
att riksdagen anvisar 345 miljoner kronor under budgetåret
1992/93 som stimulansbidrag för en bättre arbetsmiljö i
skolan i enlighet med tidigare riksdagsbeslut och att
riksdagen avvisar regeringsförslaget om att avskaffa
bidraget.
Gymnasiereform utan pengar
Arbetslivet har genomgått och genomgår dramatiska och
snabba förändringar. Yrken förändras och skillnader mellan
olika yrkesgrupper suddas ut. Inom flera yrkesområden
minskar skillnader mellan arbetare och tjänstemän och
hierarkiska organisationer plattas till. Detta är en
utveckling som är bra. Jobben blir meningsfulla när de
anställda får använda både handen och hjärnan.
I takt med denna omstrukturering av arbetslivet och
eftersom så gott som alla ungdomar idag skaffar sig en
gymnasieutbildning behövde också gymnasieskolan
reformera sin tjugo år gamla struktur. Vänsterpartiet stod
därför i princip bakom den nya gymnasiereformen med
treåriga utbildningar för alla. Vi menade också att det finns
stora fördelar med reformens successiva grenval och
utrymme för individuella val.
Nu föreslår regeringen att riksdagen ska upphäva
besluten om reformens finansiering. Det blir med tanke på
detta svårt för de nästan 70 kommuner som nu planerar att
inleda arbetet med en reformerad gymnasieskola att
fullfölja detta om regeringen får gehör för sina förslag.
Från vänsterpartiets sida ser vi det som mycket angeläget
att gymnasiereformen, som vi tillsammans med
centerpartiet och socialdemokraterna arbetade för,
fullföljs. Vi kan inte heller acceptera att detta ska till ske
priset av en försämrad utbildningskvalité. Vänsterpartiet
avvisar därför regeringens förslag om besparingar vad avser
den nya gymnasieskolan.
Knapert för Komvux
Vänsterpartiet arbetar för återkommande utbildning och
ett livslångt lärande. I det perspektivet är
vuxenutbildningen central.
Arbetslivet och samhället i stort förändras och utvecklas
allt snabbare. Goda kunskaper i allmänna ämnen blir därför
nödvändiga för att klara det framtida arbetslivet. Sverige är
ett relativt lågutbildat land jämfört med viktiga
konkurrentländer. Enligt OECD var andelen arbetskraft
med mindre än gymnasium 1987 44,1 procent för Sverige,
22,5 procent för Västyskland och 16,4 för USA.
Enligt vänsterpartiets mening är vuxenutbildningen
ämnad att överbrygga och utjämna utbildningsklyftor inom
och mellan generationerna. Vuxenutbildningen spelar
därmed en avgörande roll i en politik för rättvisa och
jämlikhet.
Nu föreslår regeringen att sektorsbidraget till Komvux
minskas med 350 miljoner. Den kraftiga nedskärningen på
kommunal vuxenutbildning är ett hårt slag mot många
vuxna och lågutbildade som är i behov av vidareutbildning.
Det gäller också många ungdomar som behöver
komplettera sina studier för att komma in på högskolan.
Behovet av detta ökar nu när regeringen föreslår en ökning
av antalet platser inom högskolan.
Regeringen har sagt sig vilja föra en politik för tillväxt
med satsningar på utbildning. De för industrin mest
produktiva investeringarna i utbildning är att arbetskraften
får gymnasiekompetens. En sådan utveckling förhindrar
regeringen med sitt förslag om nedskärningar på Komvux.
Regeringens utbildningspolitik vad avser
vuxenutbildningen gynnar inte tillväxten utan behåller och
vidgar utbildningsklyftorna.
Att just nu under ett svårt arbetsmarknadsläge
förespråka minskningar av vuxenutbildningen är inget
annat än en orättfärdig klasspolitik riktad mot lågutbildade
och därmed svaga grupper.
Vänsterpartiet föreslår med anledning av det ovan sagda
att riksdagen anvisar 933 000 000 kr. till Komvux och
utbyggnad av den nya gymnasieskolan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skolavgifter,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring av skollagen att kostnadsfria skolmåltider och
kostnadsfria läromedel garanteras i enlighet med vad i
motionen anförts,
3. att riksdagen till Stöd för utveckling av skolväsendet
för budgetåret 1992/93 anvisar 50 000 000 kr. utöver
regeringens förslag,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring av kommunallagen att självstyrande skolor med
brukarinflytande blir möjliga i enlighet med vad i motionen
anförts,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärarutbildningen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett gemensamt måldokument för
barnomsorg och skola,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att barnomsorgen bör överföras
från socialtjänstlagen till skollagen,2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att barnomsorgen bör tillhöra
skolverkets ansvarsområde,2
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan
ändring i skollagen att elevernas rätt till inflytande klart
framgår,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om principer för revideringen av
läroplanerna,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betygen som urvalsinstrument till
högre utbildning,
12. att riksdagen beslutar att ett årligt stimulansbidrag till
kommunernas skolväsende till förbättring av den fysiska
miljön i skolan skall utgå med 300 000 000 kr. om året i 1990
års penningvärde t.o.m. budgetåret 1998/99 i enlighet med
tidigare riksdagsbeslut,
13. att riksdagen för budgetåret 1992/93 som
stimulansbidrag till förbättring av den fysiska miljön anvisar
345 000 000 kr. i enlighet med tidigare riksdagsbeslut,
14. att riksdagen till Bidrag till driften av det kommunala
offentliga skolväsendet för budgetåret 1992/93 anvisar 933
000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit.
Stockholm den 26 januari 1992
Lars Werner (v)
Elisabeth Persson (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Annika Åhnberg (v)
Björn Samuelson (v)
1 Yrkande 4 hänvisat till KU
2 Yrkandena 7 och 8 hänvisade till SoU