Kraven på goda språkkunskaper ökar ständigt. Ju intensivare kontakterna mellan folken blir desto större blir behoven av att kunna främmande språk.
Det är mot den bakgrunden naturligt att många människor gör betydande ansträngningar för att på ett tillfredsställande sätt lära sig ett eller flera främmande språk.
Ett språk som tyvärr kommit att spela en alltför undanskymd roll i det internationella umgänget är esperanto. Till skillnad från de allra flesta andra språk är det konstruerat, vilket innebär att det inte är modersmål för någon folkgrupp.
Genom sin enkelhet är det lätt att lära och praktiskt till sin utformning. Många människor har genom esperanto funnit vägar till kunskap, internationell förståelse och gemenskap.
Om kunskapen i esperanto blev mer spridd, skulle många människor lättare än nu kunna kommunicera med varandra. Om många människor kunde esperanto skulle inte lika stora kostnader och ansträngningar som nu läggas ner på språkinlärning.
Givetvis är det en utopi att tro att kunskaperna i esperanto kommer att öka snabbt i världen, men det är inte av oväsentlig betydelse vad länder som Sverige gör i detta sammanhang. Exempelvis är kostnaderna för översättningar i FN och EG mycket stora.
Därför bör åtgärder vidtagas för att främja kunskaperna i esperanto.
Bland exempel på åtgärder som exempelvis kan vidtagas för att främja detta språk, är att ge utrymme för undervisning i grundskolan och på gymnasiet. Vidare skulle det vara av stort värde om en professur -- exempelvis i Göteborg -- kunde inrättas.
Dessutom skulle utbildning av lärare vara ett lämpligt medel att sprida kunskapen i esperanto. Exempelvis skulle sådan utbildning kunna ske i folkhögskoleform. Inte minst nu när arbetslöshet råder, skulle detta vara av stort värde.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att stimulera utbildningen i esperanto.
Stockholm den 24 januari 1992 Torgny Larsson (s)