Högskoleutbildning och forskning i Gävle--Dala- regionen
Högskoleutbildning och forskning är nyckelfaktorer i
regional utveckling. I höjningen av den allmänna
utbildningsnivån måste ingå en växande andel
högskoleutbildade. Forskning och utvecklingsarbete måste
öka i växelverkan mellan näringsliv, offentlig sektor och
högskola. Detta är av särskild vikt för skogslänen. Den
utveckling av skogslänens högskolor som därför är
nödvändig måste utgå från de specifika förutsättningarna
och behoven i varje region.
Utbudet av högskoleutbildning i Gävle--Dala-regionen
måste öka. Resurser måste skapas för distansutbildning så
att alla länsdelar blir delaktiga. Det totala antalet
studerande är nu mellan 5 000
och 6 000.
Såväl högskolan i Gävle/Sandviken (HG/S) som i
Falun/Borlänge (HF/B) planerar för utökning. Tillsammans
innebär det uppemot 8 000
högskolestuderande i regionen vid sekelskiftet. En
sådan ökning står väl i samklang med regeringens
målsättning med en ökning om 15 000 platser
i hela landet redan till 1995/96. Vi förutsätter att
regionen tillförs en rimlig andel av dessa platser.
Sveriges deltagande i det europeiska samarbetet innebär
ökad konkurrens för de egna högskolorna. Även nationellt
aviseras åtgärder för ökad inbördes konkurrens mellan
högskolorna i ett system som präglas av mångfald och
flexibilitet. Våra högskolor måste därför få möjligheter att
utveckla sin kvalitet och sina profiler på grundval av de
specifika förutsättningarna i regionen. Det kräver resurser
såväl för längre utbildningar till kandidat- och
mastersexamina som för forskning och forskarutbildning.
Självständighet i förhållande till de stora lärosätena måste
öka inom ramen för fortsatt samarbete.
Redan 1989 togs de första gemensamma initiativen till
ökad samverkan mellan högskolorna i Gävle--Dala-
regionen. Det har lett till att det i ett gemensamt
planeringsarbete nu växer fram regionalt anpassade idéer att
uppnå egna mål och möta de krav en ny omvärldssituation
ställer. De konkreta förslagen kommer att läggas fram i
1992 års anslagsframställningar för nästa treårsperiod. I det
följande redovisas de principiellt viktiga huvuddragen.
Enligt riktlinjer riksdagen antagit skall all
högskoleutbildning vara likvärdig och vila på vetenskaplig
grund. Även mindre och medelstora högskolor som HG/S
och HF/B måste nu ges resurser för effektiv
forskningsanknytning av grundutbildningen. I praktiken
förutsätter det en betydande utbyggnad av möjligheterna
att forska. I budgetpropositionen framhåller också
statsrådet betydelsen av att lärarna vid de mindre och
medelstora högskolorna ges bättre forskningsmöjligheter.
I regionen finns totalt ca 800 forskarutbildade. Inom
storföretagen och de statliga verken finns koncentrationer
av FoU-kompetens inom vissa bestämda områden. Vidare
finns Statens institut för byggnadsforskning (SIB) och
Lantbruksuniversitetets enhet i Garpenberg (SLUgarp)
med vardera ca 100 forskare och 8 resp. 9 professurer.
Möjligheterna att i samverkan och inom ett antal
profilområden bygga upp fungerande forskningsmiljöer vid
högskolorna är därför goda.
Sverige har stort underskott av forskarutbildning i
förhållande till den totala satsningen på FoU. Det bidrar till
att företag förlägger FoU utomlands. Regeringen bedömer
att antalet doktorsexamina måste fördubblas till år 2000.
För att klara denna uppgift bör även en
forskningskompetens, som skapas för
forskningsanknytning vid mm-högskolorna, utnyttjas för
forskarutbildning. Därmed nås en bredare rekryteringsbas
samtidigt som regionala behov av forskarutbildade
tillgodoses.
Fasta forskningsresurser för forskning på eget
programansvar och för forskarutbildning tilldelas endast
enheter med fakultetsorganisation eller motsvarande. Vid
universiteten är anslagen normalt avsevärt större än till
grundutbildning. Inom högskolorna i Gävle--Dala-regionen
finns ca 60
disputerade forskare och i regionen ett betydande
antal professurer. Via en organiserad samverkan som
innefattar SLUgarp kan således en betydande bas
mobiliseras för en fakultetsorganisation. Med målsättning
för sekelskiftet om totalt ca 50
professurer i regionen skulle en enda bred fakultet
komma att tillhöra de 10--15 större enskilda fakulteterna i
landet. Anslagsbehovet skulle dock stanna vid mindre än
hälften av HG/Ss och HF/Bs anslag för grundutbildning.
Med den här kortfattat redovisade principlösningen
uppfylls forskarsamhällets krav på vetenskaplig
självstyrelse samtidigt som forskningsanknytning och
kompetens för forskarutbildning åstadkoms till jämfört med
fristående universitet begränsade kostnader. Vissa
nyckeltjänster kan fortfarande med fördel köpas från t.ex.
Uppsala universitet. Men HG/S och HF/B får genom
samverkan ökad självständighet som part i ett sådant
samarbete och goda förutsättningar att utveckla den
konkurrenskraft som en ny situation och en öppenhet mot
Europa kräver.
Den nyss slutförda utredningen om
lantbruksuniversitetet föreslår att de fasta
forskningsresurserna och den huvudsakliga utbildningen
flyttas från Garpenberg. Motivet är huvudsakligen
osäkerhet om möjligheterna att långsiktigt upprätthålla den
vetenskapliga kvaliteten vid nuvarande lokalisering. Den
regionala samverkan som nyss beskrivits ger inte bara ett
stöd till HG/S och HF/B. Den ger även SLUgarp en
förbättrad vetenskaplig miljö utan de kostnader en
omlokalisering medför. Att sektorsgränserna kring SLU
därvid överskrids är en inte oviktig fördel i sammanhanget.
Att flytta en så stor kunskapsintensiv enhet som
SLUgarp (närmare 200 anställda) från Bergslagen med dess
strukturproblem till huvudsakligen Stockholm--Uppsala-
regionen kan bara motiveras med ytterst tvingande skäl. I
budgetpropositionen, bil.
10, föreslår jordbruksministern en nedskärning av SLUs
anslag med 30 milj.kr.
redan budgetåret 1992/93. Då ett konstruktivt
alternativ som bygger på oförändrad lokalisering nu tycks
växa fram är det angeläget att de besparingar som krävs inte
leder till åtgärder som i onödan låser utvecklingen vid SLU-
utredningens nedläggningslinje innan hela frågan
remissbehandlats och beretts i vanlig ordning.
Sammanfattningsvis anser vi att högskolorna i Gävle--
Dala-regionen med dessa planer anvisar en realistisk
lösning på det länge diskuterade problemet med de mindre
och medelstora högskolornas forskning och
forskarutbildning. De bör därför kunna vara vägledande för
den fortsatta planering, vars konkreta resultat skall prövas
i nästa års budgetarbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av högre utbildning
och forskning i Gävle--Dala-regionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändringar och besparingar
inom SLU.
Stockholm den 22 januari 1992
Odd Engström (s)
Inger Hestvik (s)
Sinikka Bohlin (s)
Widar Andersson (s)