I propositionen föreslås att de sex studiemedelsnämnderna och de 24 vuxenutbildningsnämnderna läggs ner fr.o.m. den 1 juli 1992. Arbetsuppgifterna skall samtidigt övertas av Centrala studiestödsnämnden (CSN).
Studiemedelsnämnderna har funnits sedan 1965 och har fyllt en viktig funktion när det gäller utformningen av praxis i studiemedelsärenden. Nämnderna har en bred sammansättning med personer från t.ex. utbildningsväsende, studerandeorganisationer, arbetsmarknadsmyndigheter, studerandehälsovård, banker, samt från LO och TCO. Man behandlar ett mycket stort antal ärenden där det gäller att bedöma den enskildes studiesituation och personliga förhållanden som kan ha inverkat på studietakten. Det finns knappast anledning att tro, att behovet av att utveckla praxis kommer att minska. Dels är de nuvarande reglerna i studiemedelssystemet relativt nya, dels kan den aviserade översynen resultera i förändringar som kräver ny praxis. Man handlägger dessutom studiehjälpsärenden, där större förändringar i regelsystemet kan väntas framöver bl.a. med hänsyn till internationaliseringen i skolan.
Vuxenutbildningsnämnderna består av förtroendevalda från landstingen och i vissa fall kommunerna samt från LO och TCO. Man behandlar främst frågor som rör fördelningen av medel mellan ansökningstillfällena, urval bland sökande till korttidsstudiestöd, särskilt vuxenstudiestöd och statsbidrag för uppsökande verksamhet på arbetsplatser. Dessa stöd finansieras av en särskild vuxenutbildningsavgift, varför ett starkt fackligt inflytande varit naturligt. Dessutom har de fackliga representanternas erfarenheter och kunskaper varit av mycket stor betydelse i alla svåra bedömningsärenden. Givetvis har en mycket stor andel ärenden kunnat behandlas på kanslinivå, sedan praxis fastlagts och fördelning av medel i stort styrts av nämnderna.
Utvecklingen inom studiestödsadministrationen har under senare år präglats av rationalisering, samordning och decentralisering. De riktlinjer, som riksdagen tidigare enhälligt godkänt, innebär en successiv övergång till sammanhållna länskanslier med sikte på en studiestödsnämnd i varje län, där samtliga typer av ärenden skulle behandlas. Förslag om de framtida länsnämndernas utformning har varit föremål för remissbehandling. I samband med utredningsarbete om villkoren för vuxnas studiefinansiering har sedan förslag framlagts om avveckling av vuxenutbildningsnämnderna. Detta förslag var kopplat till förslag om stora förändringar i studiestödens utformning. Dessa innehåller bl.a. en garanti för stöd till alla vuxna som vill läsa på grundskole- och gymnasienivå. Då försvinner ju givetvis urvals- och bedömningsbehoven i dessa ärenden. I ett sådant läge blir det naturligt att överväga förändringar i nämndsorganisationen. Det förslag som propositionen nu innehåller, nämligen att avskaffa förtroendemannainflytandet i alla typer av studiestödsärenden, har aldrig tidigare varit föremål för diskussion.
Enligt vår uppfattning bör beslut om organisation och administration av studiestöden kopplas till hur stöden ska utformas i framtiden. Regeringen har själv aviserat ytterligare översyn av studiefinansieringen. Ställningstagande till den del av propositionen som gäller vuxenutbildningsnämndernas och studiemedelsnämndernas beslutskompetens i studiestödsärenden bör därför anstå. Ett avslag på proposition 76 i detta avseende påverkar också ställningstagandet till lagförslagen i budgetpropositionen.
Vi vill dock redan nu klargöra att det enligt vår mening även i framtiden måste finnas regionalt förtroendemannainflytande i för medborgarna viktiga studiestödsbeslut, där urvals- och skälighetsbedömningar förekommer. Det är också viktigt att ett reellt studerandeinflytande garanteras. Det bör som hittills finnas möjlighet att överklaga. Nämnderna har hittills handlagt 20 000--25 000 ärenden per år. Det gäller då i regel de svåra ärendena, eftersom rutinärenden redan i dag handläggs på kanslinivå. Den närmare utformningen av framtida nämnder får avgöras när man vet mera om vilka arbetsuppgifter som är aktuella.
Den del av propositionen som gäller kansliorganisationens inordnande i myndigheten CSN, bör dock genomföras enligt förslaget. Detta kan, som anförs i propositionen, ge större möjlighet till helhetslösningar och en mer flexibel resursanvändning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår förslaget om att avskaffa studiemedelsnämnder och vuxenutbildningsnämnder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framtida utformning av förtroendemannainflytande i studiestödsärenden.
Stockholm den 17 januari 1992 Doris Håvik (s) Birgitta Dahl (s) Börje Nilsson (s) Lena Öhrsvik (s) Nils-Olof Gustafsson (s) Maud Björnemalm (s) Widar Andersson (s) Monica Widnemark (s)