Mer än 60 procent av Sveriges yta är bevuxen med skog. Skogen ger arbetstillfällen och viktiga exportinkomster till vårt land. Skogen ger också många människor tillfälle till avkoppling och naturupplevelser. Men vårt moderna samhälle utsätter även skogen för svåra påfrestningar bl.a. i form av luftföroreningar.
I många områden i landet är skogsbruket den dominerande näringen. Detta gäller även i delar av södra Sverige exempelvis i Småland. Skogsbruket ser dock inte likadant ut i vårt land. Det finns betydande skillnader mellan norra och södra Sverige. Det gäller t.ex. ägarstrukturen där södra Sverige domineras av småskogsbruket med nära 100 000 skogsägare. I södra Sverige finns också en annan trädslagsfördelning med bl.a. ädellövskog som kräver sin speciella skötsel. Klimatet är annorlunda och med sydliga och västliga vindar förs luftföroreningar in från kontinenten och Storbritannien i betydligt större omfattning än i Norrland. Detta kräver åtgärder för att möta försurningen i skogsmarken. Forskning och utbildning kring dessa frågor är därför mera aktuella i södra Sverige.
Med hjälp av god skogsvård har skogsresurserna byggts upp under hela 1900-talet. Starkast har denna utveckling varit i södra Sverige. Medelförrådet av virke per hektar har här ökat från 60 kubikmeter år 1925 till ca 140 kubikmeter i slutet av 1980-talet. Skogarna i Götaland producerar hela 33 procent av det svenska träet och med den kraftiga tillväxten kommer denna andel att öka framöver.
Framgångarna för svenskt skogsbruk beror till stor del på ökade kunskaper hos alla som sysslar med skogsbruk. Utbildningen vid Sveriges lantbruksuniversitets olika utbildningslinjer liksom vid de olika skogsbruksskolorna har haft stor betydelse. Kravet på kunskaper blir knappast mindre i framtiden. Det är därför angeläget att utbildningen i olika delar av landet kan bibehållas och utvecklas i takt med de krav ett modernt skogsbruk ställer. För skogsbruket i södra Sverige är det helt nödvändigt att skogsteknikerutbildningen bibehålles. Skogsinstitutet i Värnamo är väl etablerat och inarbetat inom skogsbruket i denna del av landet.
I budgetpropositionen 1991/92:100 bil 10 redovisas på sid. 87 den planeringsram som bör gälla för nästa budgetår vad avser statlig högskoleutbildning inom jordbruks- och skogssektorn. På skogsområdet är ramen oförändrad för de olika utbildningarna. Föredragande statsråd anger att de besparingar som skall göras inom Sveriges Lantbruksuniversitet får avgöras av SLU själv. Som exempel anges dock att ett område är den skogliga utbildningen, som han anser bör anpassas till marknadens behov. Vi instämmer givetvis i att utbildningen måste dimensioneras efter marknadens behov. Av dagens 135 utbildningsplatser finns för närvarande 60 i Jämtland på Bispgården, 30 i Västmanland på Skinnskatteberg och 45 i Småland på Skogsinstitutet i Värnamo. Dessutom finns utbildning för skogstekniker på Gammelkroppa skogsskola (med 18 utbildningsplatser och intag vartannat år), som är ett enskilt skogsinstitut i Värmland.
Fördelningen av skogsteknikerutbildningen på olika områden i landet kan sägas vara väl avvägd. Huruvida antalet utbildningsplatser motsvarar behovet inom respektive områden kan vi ej bedöma. Vi vill dock bestämt hävda att skogsteknikerutbildning behövs i södra Sverige även i framtiden. Med tanke på den kraftiga tillväxtökningen i skogen och utvecklingen i övrigt inom skogsbruket i södra Sverige med bl.a. en omställning av jordbruksmark till skogsmark, ser vi det som självklart att det skall finnas högskoleutbildning inom detta område i denna del av landet. Vi förutsätter att SLU noga överväger var eventuella förändringar i skogsteknikerutbildningen kan och bör göras.
Skogsforskningen inom SLU kom mycket sent i gång i södra Sverige. Sedan tre år tillbaka driver Sveriges Lantbruksuniversitet ett forskningsprojekt om den sydsvenska skogen med Alnarp som bas. Försöken görs i försöksparker i Asa, norr om Växjö, i Tönnersjöheden i Halland och i Skarhult utanför Eslöv. För alla studier väger man in de ekologiska effekterna och naturvårdsaspekter och beaktar småskogsbrukets speciella förutsättningar. Forskningsprojektet finansieras av skogsbrukets intressenter och SLU. Det är mycket angeläget att skogsforskningen i södra Sverige kan bibehållas och vidareutvecklas till gagn för skogsnäringen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utbildning och forskning inom skogsområdet i södra Sverige.
Stockholm den 24 januari 1992 Ulf Melin (m) Göte Jonsson (m) Carl-Johan Wilson (fp) Rune Backlund (c) Göran Hägglund (kds) Märtha Gårdestig (kds)