Miljöproblem spänner över en skala från globalt till lokalt. Många åtgärder måste planeras och genomföras i internationellt samarbete. Men många av de konkreta åtgärderna för att förbättra situationen är regionala eller lokala. De planeras och genomförs av lokala kollektiv eller enskilda. Utgångspunkten är då alltid kunskap om det lokala eller regionala ekosystemet, dess uthållighet och de belastningar det utsätts för. Effektiva miljöåtgärder måste ta sin utgångspunkt i denna specifika kunskap och utformas för att få effekt på den lokala/regionala belastningen.
Etablerandet av regionala delegationer för specifika geografiska områden bygger på en sådan insikt. Dalälvsdelegationen har haft Dalälvens vattenområde och älvens transporter av föroreningar till Östersjön som sitt arbetsområde. Värdefulla insikter om problemen har också vunnits under den tid delegationen arbetat. Många problem återstår emellertid att studera. Åtgärder måste initieras över en bredare skala än den inom vilken delegationen hittills arbetat.
Arbetet bör därför fortsätta. En plan och budget bör upprättas och i mån av behov bör ytterligare medel utöver de nu anvisade 100 milj.kr. ställas till förfogande. För att få full effekt på de problemområden som återstår bör delegationen rekonstrueras och kansliet förläggas till regionen. Olika alternativ är då tänkbara. Ett attraktivt sådant är lantbruksuniversitetets (SLU) enhet i Garpenberg. Under förutsättning att forskningsverksamheten där bibehålls erbjuder Garpenberg en i många stycken intressant forskningsmiljö. Liknande problem som de delegationen arbetar med finns kring många av Europas flodsystem. Erfarenheterna bör därför samlas upp och nyttiggöras i inte minst det östeuropeiska miljöarbetet. En koppling till en forskningsinstitution skulle i ett sådant sammanhang vara mycket lämplig.
Bl.a. i anslutning till arbetet med Dalälven har miljöeffekter av skogs- och jordbruk aktualiserats. Intresset för en mer ekologisk produktion är också från andra utgångspunkter, t.ex. livsmedel och hälsa, i stadig tillväxt. Mot den bakgrunden har Dalarnas forskningsråd utarbetat ett förslag om etablerandet av ett Centrum för ekologisk odling (CEL), inriktat på de specifika ekologiska förutsättningar som erbjuds i regionerna närmast norr om Mälardalen. För att ge centret en bra vetenskaplig miljö bör det knytas till SLU och integreras med den verksamhet som redan finns i Garpenberg.
I samma rapport skisseras också ett Centrum för regionala studier med ekologiska förtecken (CEREF) förlagt till Garpenberg. Den regionalvetenskapliga forskningen i Sverige har hittills nästan helt försummat den ekologiska dimensionen av regional utveckling. I och med att arbetsmarknadsministern aviserar att Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU) flyttas till Östersund och riktas mer specifikt mot glesbygdsproblem försvinner också en av de miljöer som skulle ha kunnat utveckla en sådan inriktning. Förslaget om ett centrum i Garpenberg får därmed ökad aktualitet.
I en annan motion redovisas planerna för regional samverkan mellan högskolorna i Gävle--Dalaregionen. Därmed förstärks forskningsmiljön även för SLUs del. De förslag som här redovisats ger ytterligare bredd och styrka åt SLUs verksamhet i Garpenberg. Det bör beaktas vid de överväganden som nu förestår beträffande SLUs framtid och SLU-utredningens förslag att dra bort forskningsresurserna från Garpenberg.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Dalälvsdelegationens fortsatta arbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om breddning av verksamheten vid SLU i Garpenberg.
Stockholm den 21 januari 1992 Inger Hestvik (s) Iréne Vestlund (s) Bengt-Ola Ryttar (s) Leo Persson (s) Odd Engström (s)