med anledning av prop. 1991/92:95 Valfrihet och fristående skolor
Bakgrund
Regeringens proposition om valfrihet och fristående
skolor innebär en bra början på en utveckling mot valfrihet
och mångfald inom skolans område som vi välkomnar och
berömmer. I dess stora huvuddrag och i dess principiella
inriktning stödjer vi propositionens intentioner. Men vi har
också några allvarliga invändningar och dessa är av stor
såväl principiell som reell betydelse och av grundläggande
demokratisk karaktär.
Friskoleelever är bara värda 85 %
Enligt propositionen skall de fristående skolorna i en
kommun erhålla ett belopp per elev som motsvarar
kommunens genomsnittskostnad per elev i den egna
grundskolan. Detta tycker vi är rätt och riktigt. Men
regeringens förslag ger också kommunen rätt att reducera
detta belopp med 15 % utan vidare motivering! Motiven
som anges i propositionen för denna reduktion (som de
flesta kommuner torde göra med automatik) är diffusa och
bitvis direkt inkonsekventa.
Det finns enligt vår uppfattning ett bra motiv för
att initialt ge de fristående skolorna ett något mindre
belopp än de kommunala -- nämligen att sätta press på de
kommunala skolorna att bli lika kostnadseffektiva som de
fristående. De fristående skolorna är idag utan tvekan
avsevärt mer kostnadseffektiva än de kommunala och detta
beror ingalunda, som ibland antyds i propositionen, på att
de skulle ta ett mindre socialt ansvar för t ex elever med
särskilda behov etc. Tvärtom synes förhållandet vara det
motsatta -- fristående skolor tar sig t ex ofta an elever som
den kommunala skolan misslyckats med, och lyckas där den
kommunala skolan misslyckats. Detta verifieras också
mycket riktigt i propositionen.
Friskolorna får icke diskrimineras
Vi anser således att de fristående skolorna självklart
skall ha samma belopp per elev som de kommunala. Om en
kommun önskar minska tilldelningen till en fristående skola
nu i inledningsskedet för att skapa en positiv kostnadspress
på de egna skolorna, skall detta vara tillåtet förutsatt att
man ålägger de kommunala skolorna att inom tre år nå
samma kostnadsnivå som de fristående -- utan att detta går
ut över kvaliteten i utbildningsresultaten. Om man
exempelvis ger 15 % mindre till de fristående skolorna skall
de kommunala åläggas att minska t ex med 5 % årligen i tre
år. Senast från och med det fjärde året får således de
fristående och kommunala skolorna lika stora belopp i
genomsnitt per elev räknat.
Om detta kostnadseffektiviserande resonemang inte
anses acceptabelt är vår självklara uppfattning att fristående
och kommunala skolor skall ha samma av samhället givna
ekonomiska grundförutsättningar.
Elever med särskilda svårigheter -- och särskilda
möjligheter
Vidare anser vi att de fristående skolorna skall ha
möjlighet till extraresurser precis på samma sätt som de
kommunala. Idag varierar extraresursernas fördelning från
kommun till kommun -- både i belopp och avseende
fördelningsprinciper -- eftersom detta är kommunens sak
att besluta om. Detta tycker vi i princip är riktigt och därför
skall friskolorna i en kommun få tillgång till extraresurser
precis efter samma principer som kommunens egna skolor.
Vår bestämda uppfattning är dock att alla extraresurser
skall fördelas på individuell basis efter elevens behov och
inte, som är regel idag, på grova och anmärkningsvärda
schabloner. Kommuner som tillämpar schablontilldelning
bör icke få medel från staten till extraresurser inom
sektorsbidragets ram.
Vidare är det vår uppfattning att extraresurser skall
kunna ges till elever med särskilda möjligheter likaväl som
de ges till elever med särskilda svårigheter. Att detta inte får
ske på varandras bekostnad är självklart.
Elevavgifterna i friskolor har blivit hjärnspöken
Ett annat område där vi har tunga principiella
invändningar gäller resonemangen i propositionen kring
friskolornas elevavgifter. Statsrådet anger visserligen att
hon ämnar återkomma i detta ärende till riksmötet
1992/93 -- men anger samtidigt i propositionen ett antal
utgångspunkter som vi anser anmärkningsvärda.
Det är vår absoluta uppfattning att statsmakterna inte
skall reglera rätten att ta ut avgifter eller ge friskolorna
några pekpinnar när det gäller elevavgifter. Denna fråga
skall vara upp till varje friskola att besluta om själv. Risken
för ekonomisk och social segregation som indikeras i
propositionen saknar varje anknytning till verkligheten och
vi ser detta närmast som hjärnspöken och uttryck för
Jantelagsmentalitet. I Danmark t ex har inga sådana
effekter uppstått, trots att friskolorna där funnits i stort
antal sedan många år.
Självklart skall föräldrar som önskar investera lite mera
i sina barns utveckling (och därmed avstå från något annat)
ha sin fulla frihet att göra detta utan statsmakternas
inblandning. Vi finner propositionens indikationer i detta
avseende mera hemmahörande i planekonomiska och
socialistiska samhällen -- än i ett fritt demokratiskt samhälle
baserat på individens frihet och ansvarstagande samt på
marknadens villkor.
Förbud mot Volvo 960 -- medan Volvo 740 är tillåten
Konsekvensen av resonemanget i propositionen blir att
det också är aktuellt att överväga andra inskränkningar i
medborgarnas frihet att välja t ex en dyrare bostad, en
dyrare bil, dyrare (nyttigare) mat eller föräldrarnas frihet
att betala privat extraundervisning för sina barn. Sådana
resonemang anser vi inte höra hemma i ett fritt
demokratiskt samhälle. Vi avvisar således också fullständigt
tankegången att förekomsten av avgifter skall ingå i
skolverkets tillsynsuppgifter och skulle kunna utgöra skäl
för återkallande av tillstånd.
Om det framgent, mot all rimlig förmodan, skulle visa
sig uppstå negativa segregande effekter i verkligheten
kommer vi naturligtvis att vara beredda att diskutera vilka
motåtgärder detta kan komma att kräva. På sikt kan vi
också tänka oss möjligheter för kommunala profilskolor att
på motsvarande sätt få ta ut elevavgifter.
Kommunal elev får åka buss/taxi -- friskoleelev får
promenera till skolan
En fråga av mindre dignitet, men icke desto mindre
väsentlig, är frågan om skolskjuts för elever i friskolor. Rätt
till skolskjuts föreligger idag ej för elever i fristående skolor.
I propositionen anger statsrådet att hon ej heller har för
avsikt att för närvarande föreslå någon ändring därvidlag.
Detta finner vi anmärkningsvärt och klart diskriminerande
mot friskoleeleverna. (Enligt regeringens logik är dagens
förhållande dessutom klart segregerande!) Vi anser det vara
självklart att elever i friskolor skall omfattas av samma
regler kring rätten till skolskjuts som gäller för eleverna i de
kommunala skolorna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de fristående skolorna och
deras elever inte i något hänseende får diskrimineras i
förhållande till de kommunala skolorna och deras elever,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fristående skolor skall ha
samma av samhället givna ekonomiska
grundförutsättningar,
3. att riksdagen beslutar anta den i propositionen
föreslagna lydelsen av 9 kap. 4 a § med följande ändringar:
Hela tredje meningen: ''Vid tilldelningen får kommunen
göra ett avdrag som uppgår till högst 15 procent av den
framräknade genomsnittskostnaden.'' utgår.
Hela fjärde meningen: ''Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får medge ett större avdrag om det
finns särskilda skäl.'' utgår,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
erforderliga ändringar i skollagen som möjliggör för
kommunerna att under de tre första åren tilldela fristående
skolor ett lägre belopp per elev under förutsättning att de
egna kommunala skolorna åläggs att gå ner till samma
belopp per elev inom en tidsperiod på högst tre år,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om extraresurser till fristående
skolor enligt samma principer som till de kommunala
skolorna,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fördelning av extra resurser
skall ske på individuell basis vad avser medel framräknade
inom sektorsbidragets ram,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om extra resurser även till elever
med särskilda möjligheter,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om elevavgifter i fristående skolor,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att rätten för fristående skolor
att ta ut elevavgifter ej skall regleras av statsmakterna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förekomsten av skolavgifter
icke får ingå i skolverkets tillsynsuppgifter,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
erforderliga ändringar i skollagen och övriga erforderliga
författningar så att kommunerna blir skyldiga att
tillhandahålla skolskjuts till elever vid fristående skolor
enligt samma principer och regler som gäller för elever vid
de kommunala skolorna.
Stockholm den 21 april 1992
Ian Wachtmeister (nyd)
Stefan Kihlberg (nyd)